Fredagen den 20 april Sid (Riksdagens protokoll 1956:15)

RIKSDAGENS

*0* PROTOKOLL

1956

FÖRSTA KAMMAREN

Nr 15

20—25 april

Debatter in. m.

Fredagen den 20 april Sid.

Anslag under elfte huvudtiteln:

Statens sinnessjukhus .................................... 5

Vanföreanstalter m. m..................................... 8

Barnmorskeläroanstalten i Stockholm ...................... 9

Statens sjuksköterskeskola i Stockholm .................... 10

Länsstyrelserna .......................................... 11

Anordnande av allmänna skyddsrum m. m................. 27

Avdragsrätt för kostnader för stenröjning m. m................. 29

Vidgad avdragsrätt för värdeminskning av maskiner ............. 31

Skattefrihet för stiftelser för främjande av nordiskt samarbete .... 41

Avskrivning av amorteringar å stödlån till jordbrukare m. m..... 43

Anslag till lindring i kostnader för djursjukvård .............. 45

Interpellation om förbättrade sjöfartsförbindelser mellan Gotland
och fastlandet ............................................ 47

Onsdagen den 25 april

Svar på interpellation av herr Osvald ang. det svensk-egyptiska

samarbetet inom vapenindustrien m. m..................... 54

Vissa anslag under åttonde huvudtiteln:

Uppsala universitet ...................................... 64

Lunds universitet ........................................ 68

Göteborgs universitet .................................... 70

Karolinska institutet ...................................... 71

Tandläkarhögskolan i Stockholm .......................... 75

Naturastipendier åt universitetsstuderande m. fl............. 83

Licentiand- och doktorandstipendier ....................... 90

Klinisk forskning ........................................ 93

Rätt till förlustutjämning vid beskattningen m. m............... 95

Återupptagande av utredningen om småföretagens lokalfrågor . . 107

1 Första kammarens protokoll 1956. Nr 15

tfr 15

Innehåll

Sid.

Utlämnandet av garantilån m. m............................. m

Åtgärder för främjande av kapitalbildningen i landet .......... 124

Konventionen ang. skydd för de mänskliga rättigheterna m. m. . . 129

Interpellation av herr Svärd ang. vissa problem rörande biltrafiken
genom Kungälv ...................................... 135

Domstolsmässig prövning av rättsfrågor i förvaltningen ........ 136

Registrering av vissa föreningar såsom ekonomiska föreningar . . 140

Höjning av vissa underhållsbidrag ............................ 141

Höjning av bidragsförskottens maximibelopp m. m............... 143

Samtliga avgjorda ärenden

Fredagen den 20 april

Statsutskottets utlåtande nr 11, ang. utgifterna under elfte huvudtiteln
(inrikesdepartementet) .............................. 5

— nr 74, ang. anslag till avlöningar vid statens rättskemiska laboratorium
.............................................. 29

Bevillningsutskottets betänkande nr 26, ang. avdragsrätt för kostnader
för stenröjning m. m................................. 29

— nr 27, ang. avdragsrätt för kostnader i samband med skiftesförrättning
................................................ 30

— nr 28, ang. vidgad avdragsrätt för värdeminskning av maskiner 31

— nr 29, ang. fördelning mellan olika kommuner av skatt för inkomst
av rörelse ......................................... 41

— nr 30, ang. skattefrihet för stiftelser med huvudsakligt ändamål

att främja nordiskt samarbete .............................. 41

Jordbruksutskottets utlåtande 18, ang. utredning av frågan om avskrivning
av amorteringar å stödlån till jordbrukare m. m..... 43

nr 19, ang. anslag till lindring i mindre bemedlades kostnader
för djursjukvård .......................................... 45

Onsdagen den 25 april

Statsutskottets utlåtande nr 75, ang. anslag till Aktiebolaget Atomenergi
m. m............................................. 03

— nr 76, ang. ändring av huvudmannaskapet m. m. för garnisonssjukhuset
i Boden ........................................ 03

— nr 77, ang. godkännande av avtal rörande transittrafiken över

hamnar i Trondheimsfjorden m. m......................... 03

— nr 78, ang. anslag till universiteten, den medicinska undervisningen
in. m............................................. 04

nr 79, ang. uppförande av klinik för alkoholsjukdomar vid karolinska
sjukhuset .............................. 95

— nr 80, ang. anslag till skyddsympning mot polio ............ 95

— nr 81, ang. anslag till Svenska sjukhuset i Korea ............ 95

Innehåll

Nr 15

Sid.

Statsutskottets utlåtande nr 82, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat
II: justitiedepartementet .............................. 95

— nr 83, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II: kommittéer och

utredningar genom sakkunniga under elfte huvudtiteln ...... 95

— nr 84, ang. statsbidrag till Förbundet för sockersjukas rådgivningsverksamhet
.......................................... 95

— nr 85, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II: socialdepartementet
.................................................. 95

— nr 86, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II: Statens tvångs arbetsanstalt

å Svartsjö och statens alkoholistanstalt därstädes. . 95

Bevillningsutskottets betänkande nr 31, ang. vidgade möjligheter
till förlust- och resultatutjämning vid beskattningen ........ 95

Jordbruksutskottets utlåtande nr 22, ang. reglering av sockernäringen
i riket m. m....................................... 107

Bevillningsutskottets betänkande nr 32, ang. reglering av sockernäringen
i riket m. m....................................... 107

— nr 33, ang. förslag till förordning med särskilda bestämmelser

ang. insättning å skogskonto i vissa fall .................... 107

Bankoutskottets utlåtande nr 19, ang. återupptagande av utredningen
om småföretagens lokalfrågor m. m....................... 107

— nr 20, ang. utlämnande av vissa lån utan hinder av gällande

kreditrestriktioner m. m................................... 111

— nr 21, ang. anslag till lån till jordbrukare m. fl............... 124

— nr 22, ang. åtgärder för främjande av kapitalbildningen i landet
...................................................... 124

— nr 23, ang. inrättande av ett statligt byggnadskreditivinstitut . . 129

Första lagutskottets utlåtande nr 19, ang. utredning om Europarådets
konvention ang. skydd för de mänskliga rättigheterna
m. m................................................... 129

— nr 20, ang. utredning av frågan om möjligheten till domstols mässig

prövning av rättsfrågor i förvaltningen .............. 136

— nr 21, ang. beredande av möjlighet för vissa slag av föreningar

att registreras såsom ekonomiska föreningar ................ 140

— nr 22, ang. höjning av vissa underhållsbidrag m. m........... 141

— nr 23, ang. ytterligare utgifter för fångvården................ 143

Andra lagutskottets utlåtande nr 22, ang. ändring i lagen om förskottering
av underhållsbidrag till barn .................... 143

— nr 23, ang. höjning av bidragsförskottens och de särskilda barnbidragens
maximibelopp .................................. 143

— nr 24, ang. omreglering av vissa olycksfallsersättningar till fiskare
m. m............................................... 144

— nr 25, ang. införande av kontroll å hörapparater............ 144

Tredje lagutskottets utlåtande nr 13, ang. utarbetande av förslag till
en stadga om allmänna vatten- och avloppsledningar ........ 144

— nr 14, ang. ändring i folkbokföringsförordningen .......... 144

r «>

.Iti -

I i ■ .-.."i, ;■:>)!!/ Vr. •;. ii;. ■ i!.>■!<.!*;* !

i j i ‘‘'' '' ■:

''i ■)'') J fJitri ■ ■! :ii .. Vjttniiil •: . ■ I ;:<■(;

. ''iKt:t*.*., : ''i'' *it > >ni ;

/fJ?f''jjj in: ! OnUhJvVf hit ,1 .1''-. •;,«

, -!)tUB2}h y-is-A

i; i,.t>/TJ*U.tU} >; wlillihi i >t!'' j; Vi

... . . '' >5ll''...:

fiol -vi riiiiJuW .it ‘i''i<ä''>r!'': i., .yrn; ,i?X

CtS i'' :1 . ,|*n i

•]■>>*<:!4:t[<■>«: •iiK^t-ir .''r,ny t , -sr
iriiiniatii År h< i.t v

‘•»»i ■

ri''jo -Jauhot Uri

•iii-’ > • , 4;!t : .!»m:

Till

■bff.i i ; •!''

.i.ff !j>Hi i

It AT.)it JO

jo.t

Till

;4ifi : ;!o-j i -,srr.: ■>, it; •mri.-jit-hl ».UjttujUliia^uUfUi •

.;t> .''•• t->>!i i 1 io.uri ■''

: ss lvm ^''flhiU.:• ■ .1 .»^f. . .-.o

lfs;l s<vin i (t jäiiinltiirttti .

. i .. J(|(5 , , ,v!f '',n jhttttléttl? • • 11''''■ ."..-i*.

.k: ut

* • il *. i''. i * *1 i: f hV''.l "''i.i ''.0**i7 '' ■ ’. ■ i; J f Oft JJOit J 11 .iii. '' .1

i*i -sym liUirri!''••• !!!.>•>r.i

Viit it •/•,.>!,-. uit* n»i'' I'' it fljil -(it .jjhi; Jr* •

• ma '' f •/.. ''_•■!*;*".;!! iiVi -ö''t .^m. vt

lf f

UL''i . i litjfr:. ,''J i}tU! i/ *''o v t; uf.uafiim;; ..''no ••

• ! iifj ^tiiiiljviUi ,''^r. ■ * ■>,: yUrti.i .Ifti »JyJJi.f-U-Jirv-i

cfivjijiiaittii i .-3>l.v-^nfiiir -ih o 1 .-.iius no-h; v/no;-! , * *;

• ."it
■* i

>J"ii''!X0L U< !..

.''o .i ... .t v■ • inli-v!in *

• *! i.... iliöhi oJiiiftb ■ 1 "i ..

''!*)..* ) mc.''- V.

,m i;.'': in*! *Stt;:li''jbn>.i r.r.y.iv va r:oit!i.*"ni . .S ■
n*)t fi *,■'' ''hkI -{ijl '':■>}"! i‘.''.tit f i. ::fiv tf* ,;Vi" ‘VA ''u''

va i iJflitfliti, *;n-x in otiftoi .M. •:''!!*

Si iilii !fi) sbiiiflicii''!-. i, I ;i!''t ilhiAr

•■■hliiéni,* -t i '' t .''.‘t. • niMn o-.i.fl .gft;. .Kl.’ ''

. •'' <*''•• - i*!!

•it <h* is^ttr-nV

rthiT ;;*!''. ''■ i ilvit'' f

«''i vi. hn vild .''.i ’!

''ifijiititfl; j’.-(v*;o''v;. t: >;■ -tv.
.!•> *!*''...** • ■'' .''it, !''.nö>-4o*i

iiimiir:

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

Fredagen den 20 april

Kammaren sammanträdde kl. 13.00.

Justerades protokollet för den 13 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelse, nr
178, till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition (nr 73) med förslag
till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen
den 3 juni 1949 (nr 314) angående rätt
för Konungen att i vissa fall meddela
särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv, så ock om fortsatt giltighet
av samma lag, m. ro. jämte i ämnet
väckta motioner.

Anmäldes och godkändes tredje lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 179, till Konungen i anledning av
väckta motioner angående placeringen
av prästlönefondsmedel.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 181, till Konungen i anledning av
väckta motioner om en översyn av förordningen
angående förlagsinteckning.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande nr
11, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för
budgetåret 1956/57 under elfte huvudtiteln,
avseende anslagen inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde, jämte
i ämnet väckta motioner m. m.

Punkterna i—29

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 30

Anslag till statens sinnessjukhus

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vid -

taga de ändringar i personalförteckningen
för statens sinnessjukhus, som påkallades
av vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för
den 4 januari 1956 föreslagit, dels godkänna
av departementschefen förordad
avlöningsstat för statens sinnessjukhus,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1956/57, dels ock till Statens sinnessjukhus:
Avlöningar för nämnda budgetår
anvisa ett förslagsanslag av
107 042 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Snygg och Damström (I: 83) och den
andra inom andra kammaren av herrar
Jacobsson i Sala och Blidfors (11:142);

dels en inom andra kammaren av herr
Lundberg väckt motion (II: 119);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Huss (I: 84) och den andra inom andra
kammaren av fröken Höjer m. fl. (II:
122), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att å befintliga sjukhus utöver
departementschefens förslag skulle
inrättas ytterligare 66 tjänster enligt i
motionerna framförda förslag, och att
härvid föreslagna lönegradsplaceringar
måtte beaktas samt att för ändamålet erforderliga
medel måtte anslås;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Gustaf Karlsson m. fl. (I: 13) och
den andra inom andra kammaren av herr
Thapper m. fl. (II: 24).

Utskottet hade till behandling jämväl
förehaft en redogörelse angående behovet
av viss biträdeshjälp m. m. vid statens
sinnessjukhus, som riksdagens år
1955 församlade revisorer lämnat under
§ 29 i sin berättelse.

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Anslag till statens sinnessjukhus

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte

I. i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till
känna, vad utskottet anfört i anledning
av riksdagens revisorers uttalande angående
behovet av viss biträdeshjälp m. m.
vid statens sinnessjukhus samt motionerna
I: 84 och II: 122, såvitt de avsåge sådan
biträdeshjälp;

II. med bifall till motionerna 1:13 och
II: 24 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om
en utredning rörande vidgade befogenheter
för direktionerna vid statens sinnessjukhus
samt för 1957 års riksdag
framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde ge anledning;

III. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 83
och II: 142, II: 119 ävensom I: 84 och
II: 122, samtliga motioner såvitt de avsåge
personalförstärkningar för nästa
budgetår,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för statens sinnessjukhus, som påkallades
av vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för
den 4 januari 1956 förordat;

b) godkänna under punkten införd avlöningsstat
för statens sinnessjukhus, att
tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1956/57;

c) till Statens sinnessjukhus: Avlöningar
för budgetåret 1956/57 anvisa ett
förslagsanslag av 107 042 000 kronor.

I motiveringen hade utskottet anfört
bland annat:

»Såsom en åtgärd i syfte att öka vårdresurserna
har riksdagens revisorer angivit
förseendet av läkare med erforderlig
biträdeshjälp m. in. I motionerna I:
84 och II: 122 har vad revisorerna härutinnan
antytt preciserats till ett förslag
om inrättande av åtta biträdestjänster i
Cf 4—Ce 8 utöver dem som departementschefen
föreslagit. Utskottet, som
finner att särskilda organisationsundersökningar
i nuvarande snabba utbyggnadsskede
inte är påkallade, anser vad

revisorerna i övrigt anfört beaktansvärt.
Utskottet förordar därför att riksdagen i
anledning av vad revisorerna anfört och
ifrågavarande motionsyrkande i skrivelse
till Kungl. Maj :t uttalar, att utbyggnaden
av den för skriv- och kontorsgöromål
avsedda biträdesorganisationen vid
statens sinnessjukhus bör ske så snabbt,
som statsfinansiella hänsyn och hänsynen
till andra angelägna personalförstärkningar
medger.»

Herr HUSS (fp):

Herr talman! Jag uppträder på denna
punkt inte så mycket som motionär,
utan med hänsyn till de allmänna bekymmer
som jag hyser över förhållandena
vid våra statliga sinnessjukhus.

Kungl. Maj:t har under de senaste
åren följt den politiken att visserligen
tillgodose personalbehovet vid alla nytillkomna
sjukhus och vårdavdelningar
inom sinnessjukvården men däremot låta
eftersläpningen inom de redan befintliga
avdelningarna kvarstå, om än reducerad.
Den förklaring som departementschefen
anger härtill är den, att
han anser att förhållandena på arbetsmarknaden
är sådana, att man inte kan
täcka det personalbehov som faktiskt
föreligger och därför måste inskränka
sig till ett mindre antal tjänster än medicinalstyrelsen
föreslagit.

Nu är det ju så att förhållandena vid
de statliga sinnessjukhusen nog i allmänhet
har ansetts vara mera bekymmersamma
än vid de stora städernas sinnessjukhus.
Vad är nu förklaringen härtill?
Jo, man måste säkert söka förklaringen
just i statsmakternas personalpolitik.
Personalen är alldeles för liten
vid de statliga sinnessjukhusen. Man
hämtar sakta igen den eftersläpning som
föreligger men tar inte något verkligt
krafttag för att med en gång få förhållandena
förbättrade.

Kungl. Maj:t har här tillstyrkt att 143
nya tjänster får inrättas mot av medicinalstyrelsen
begärda 292. Det är uppenbarligen
svårt att göra gällande, att
just dessa 143 tjänster skall kunna tillsättas,
medan däremot det ytterligare
antal, som skulle erfordras för att nå

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

det antal som medicinalstyrelsen begärt,
inte skall kunna tillsättas. Det är med
andra ord enligt min uppfattning inte
fullt riktigt att säga, att det är rekryteringssvårigheterna
som gjort att man
stannat vid ett visst, betydligt lägre antal
tjänster än medicinalstyrelsen begärt.
Tvärtom tror jag och övriga motionärer
i denna fråga, att staten med
en sådan politik försvårar rekryteringen.
Det är nämligen klart att om man
begär att folk skall arbeta på en sjukvårdsavdelning,
där det är alldeles för
litet personal anställd, kan arbetet där
av naturliga skäl icke locka så många
hågade spekulanter. Ingenstädes eljest i
arbetslivet finner man det lämpligt att
föreslå att två personer skall utföra ett
arbete, som det behövs tre personer för
att kunna verkställa på ett tillfredsställande
sätt.

Jag tror alltså att det är olyckligt att
följa den politik, som hittills förts, nämligen
att visserligen tillgodose personalbehovet
vid de nytillkomna sjukvårdsavdelningarna
men låta antalet tjänster
vid redan befintliga avdelningar släpa
efter år efter år.

Visserligen har vi motionärer en sak
att vara tacksamma för. Utskottet har
tillstyrkt att 8 av de 66 tjänster, som
vi har föreslagit, skall få inrättas. Å
andra sidan utgör ju detta endast en
liten del av vad som skulle behövas enligt
vårt förslag. Och ändå har vi inskränkt
oss till att begära mindre än
hälften av skillnaden mellan medicinalstyrelsens
förslag och departementschefens
förslag.

Herr talman! Jag har inget yrkande,
men jag har velat uttala mina bekymmer
över att personalförhållandcna vid
de statliga sinnessjukhusen alltjämt synes
komma att släpa etter och att vården
vid dessa sjukhus därigenom kommer
att framstå såsom av betydligt sämre
kvalitet än den som lämnas vid de av de
stora städerna drivna sjukhusen. Utskottet
har visserligen tillstyrkt Kungl.
Maj:ts förslag men samtidigt gett uttryck
för den uppfattningen, att såväl ekonomiska
som humanitära hänsyn gör en
ytterligare ökning av vårdresurserna till

Anslag till statens sinnessjukhus
nästa budgetår i hög grad påkallad. Jag
vill livligt instämma i detta utskottets
uttalande. Utskottet har visserligen redan
tidigare gjort liknande uttalanden,
som kanske inte blivit följda i någon
högre grad, men jag hoppas att man vid
framläggandet av förslag för budgetåret
1957/58 måtte följa utskottets uttalande
i större utsträckning än vad som tidigare
skett.

Herr KARLSSON, GUSTAF, (s);

Herr talman! Herr Huss ställde inget
yrkande, men han reagerade surt på något
sätt, vilket jag tycker var oriktigt,
inför det förslag som Kungl. Maj:t här
framlagt för att rusta upp sinnessjukvården.

Här har, herr Huss, sedan några år
tillbaka verkligen tagits krafttag, och vi
hoppas att så skall ske även i fortsättningen.
Jag vill slå fast, att det på detta
område år efter år åstadkommits väsentliga
förbättringar. Det är därför inte riktigt
att påstå att här inte görs några
verkliga ansträngningar.

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta
förslag innebär inrättandet av 446 nya
tjänster, varav 19 läkarbefattningar. Herr
Huss säger visserligen att personalförbättringen
koncentreras till de nya sjukvårdsinrättningarna,
t. ex. vid det nya
Gullberna sjukhus i Karlskrona, men,
herr Huss, också vid de redan befintliga
vårdavdelningarna redovisas här en råd
nya tjänster — sammanlagt 143 stycken,
därav 14 läkare, 12 kontorspersonal, 120
sjukvårdspersonal och 3 ekonomipersonal.

Denna utvidgning av personalen är
icke dålig om man jämför med läget för
några år sedan. Då statsmakterna —
regeringen och riksdagen —- nu beslutat
sig för att förstärka och rusta upp sinnessjukvården,
tas alltså verkliga krafttag.
Jag beklagar att herr Huss tycks ha
en annan mening, och jag är faktiskt ledsen
över hans inställning. Jag hoppas att
vad han här sade är fullt uppriktigt och
att det inte ligger några biavsikter bakom.
Man kan nämligen nästan misstänka

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

att det inte bara är medicinska synpunkter,
som här förs till torgs, utan kanske
också synpunkter av helt annan art.

Herr HUSS (fp):

Herr talman! Jag vill bara nämna ett
par siffror för att visa skillnaden mellan
vad medicinalstyrelsen har begärt och
vad Kungl. Maj:t och utskottet har tillstyrkt.
Medicinalstyrelsen begärde för
redan befintliga vårdavdelningar 292 nya
tjänster och har fått 143.

Jag kan acceptera herr Karlssons uttryck,
att det här är fråga om ett krafttag,
om man tillägger att medicinalstyrelsen
har begärt ett dubbelt så stort
krafttag. Vad som föreslås av Kungl.
Maj:t och utskottet är ju faktiskt något
mindre än hälften av vad som verkligen
behövs.

Jag tillbakavisar bestämt påståendet
att några »andra avsikter» skulle ligga
bakom mitt inlägg. Jag har endast den
önskan att det så småningom måtte bli
ett slut på eftersläpningen i fråga om
personalstyrkan vid de statliga sinnessjukhusen,
så att man verkligen skall
kunna tala om att där bjuds en vård,
som är likställd med den som förekommer
på de av de stora städerna drivna
sjukhusen.

Herr KARLSSON, GUSTAF, (s):

Herr talman! På den punkten, att det
är önskvärt att det skall bli slut på eftersläpningen,
är herr Huss och utskottet
alldeles överens. Utskottsmajoriteten har
tolkat Kungl. Maj:ts och inrikesministerns
propåer till riksdagen på det sättet
att de är besjälade av en önskan att få
slut på eftersläpningen. Förbättringar
genomförs ju också i den takt som man
orkar med.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den nu föredragna
punkten hemställt.

Punkterna 31—76

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 77

Anslag till vanföreanstalter m. m.

I denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag
samt med avslag å motionerna I: 90 och
II: 128 till Bidrag till vanföreanstalter
m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett
förslagsanslag av 11 400 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 90, av
fru Wallentheim m. fi., och II: 128, av
herr Bengtsson i Varberg m. fl., hade
hemställts, att till Svenska vanförevårdens
centralkommittés (SVCK:s) tekniska
verksamhet måtte av statsmedel utgå
ett bidrag avseende år 1956 av 35 000
kronor.

Fru WALLENTHEIM (s):

Herr talman! Genomläsningen av
statsutskottets utlåtande på denna punkt
ger ett starkt intryck av det intresse och
den positiva inställning som statsutskottet
har haft när det gäller de problem
som har upptagits i de väckta motionerna.
Min glädje över att statsutskottets
ledamöter har funnit lämpligt att besöka
verkstaden ute i Vällingby delas av
många. Få torde vid ett besök där ute
kunna undgå en stark känsla av det
värde som ligger i det arbete som utföres
på experiment, upplysningsverksamhet
o. s. v. till förmån för de rörelsehindrade
människorna. Jag vågar tro
att statsutskottets mycket starkt positiva
ställning till denna sak kommer att föranleda
både de människor, som är drabbade,
och dem, som arbetar på att hjälpa
dessa, att med större tillförsikt se
framtiden an.

Jag ber bara, herr talman, att få uttrycka
min stora glädje över detta, och
jag vågar hysa den förhoppningen att
herr statsrådet, som jag vet redan förut
är mycket intresserad för denna sak,
med stöd av statsutskottets rekommendation
skall finna möjligheter att ge
Svenska vanförevårdens centralkommitté
det stöd som den behöver för att kunna
fortsätta sin gagnande verksamhet,
intill dess hithörande frågor slutgiltigt

Fredagen den 20 april 1950

Nr 15

Anslag

får sin organisatoriska och finansiella
lösning.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i den under
behandling varande punkten hemställt.

Punkterna 78—89

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 90

Anslag till barnmorskeläroanstalten i
Stockholm

I förevarande punkt hade utskottet
hemställt, att riksdagen måtte med bifall
till Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag a)

godkänna under punkten införd avlöningsstat
för barnmorskeläroanstalten
i Stockholm, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1956/57;

bl till Barnmorskeläroanstalten i
Stockholm: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
113 300 kronor.

Reservation hade anmälts av herr Ragnar
Bergh, som dock ej antytt sin mening.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Vid den här punkten
har jag tillåtit mig att foga en blank reservation
för att få tillfälle att ta upp
en liten budgetteknisk diskussion och
via protokollet skicka en hälsning till
finansdepartementet.

Den reservationen hade lika väl kunnat
knytas till andra punkter i elfte huvudtiteln,
och jag kan säga — eftersom
jag inte har anledning att göra speciellt
inrikesministern ledsen — att den med
samma fog hade kunnat hakas upp på
någon punkt i de flesta andra huvudtitlar,
som statsutskottet har att göra med,
och för all del även på vissa punkter i
nionde huvudtiteln.

År 1940 biföll riksdagen en proposition,
som innehöll vissa regler för anslagsbeteckningen
på avlöningsanslagen.
Den regel man fastställde 1940 innebar,
att avlöningsposten för ordinarie befatt -

till barnmorskeläroanstalten i Stockholm

ningshavare inom statsförvaltningen
fick karaktären av förslagsanslag. Riksdagens
inflytande på medelsdispositionen
var säkrad därigenom att grunderna
för dispositionen av anslaget var klarlagda
genom att riksdagen dels beslutar
om vilka tjänster som skall finnas och
dels beslutar vilka lönegrader tjänsterna
skall vara placerade i.

Samma resonemang kan man föra då
det gäller det andra förslagsanslaget på
avlöningsposterna, nämligen anslaget till
rörliga tillägg.

Men vad beträffar anslagen till icke
ordinarie befattningshavare, innebar
1940 års beslut, att dessa anslag i regel
skulle vara obetecknade. Om man ser
frågan från riksdagens synpunkt, hänger
detta givetvis samman med att i detta
fall grunderna för anslagsdispositionen
inte är angivna; det är inte riksdagen
som beslutar från fall till fall, vilka
och hur många befattningar som skall
finnas, utan man har endast fastställt
lönegraderna. Riksdagens inflytande på
medelsdispositionen åstadkoms framför
allt genom att anslagen är obetecknade.

Samtidigt skapade man emellertid två
säkerhetsventiler att ta till för den händelse
det skulle bli sådana variationer,
att förvaltningen inte eljest skulle kunna
löpa. Den ena består i att riksdagen
på »För flera huvudtitlar gemensamma
frågor» ger Kungl. Maj:t en finansfullmakt,
som innebär att Kungl. Maj:t under
vissa närmare angivna förutsättningar
får överskrida även löneanslag för icke
ordinarie. Den andra säkerhetsventilen
ligger i det anslag för extra utgifter,
som finns på varje huvudtitel. Detta
var innebörden av 1940 års regel.

Sedan har det emellertid visat sig, att
man i kanslihuset undan för undan gått
ifrån regeln, att avlöningsanslag för icke
ordinarie personal uppföres obetecknade.
Man har i stigande utsträckning gjort
även de anslagen till förslagsanslag. Det
betyder, att riksdagen inte har kontroll
över dessa anslags användning på samma
sätt som när det gäller anslagen till
ordinarie befattningshavare.

I vissa fall är det naturligtvis skäligt,
att även anslagen till icke ordinarie be -

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Anslag till statens sjuksköterskeskola i Stockholm

fattningshavare uppföres som förslagsanslag.
Det kan gälla t. ex. fångvården,
som på grund av varierande fångantal
ibland kan få ökat behov av befattningshavare.
Det kan också vara motiverat
beträffande medicinalstaten, om det
skulle inträffa epidemier eller någonting
sådant. Det kan alltså finnas vissa
fall, där det är befogat att anslagen är
förslagsanslag. Men skall man hålla sig
något så när till 1940 års regel, skall
man i statsverkspropositionen för varje
sådant fall ange vad som motiverar avvikelserna
från 1940 års beslut. Att någon
har någonting att invända mot denna
regel i och för sig skulle jag väl
knappast tro.

Jag har med det sagda velat framhålla,
att för att riksdagen åtminstone formellt
skall ha det inflytandet över budgeten,
som ligger i begreppet »riksdagens
finansmakt», så bör 1940 års regel
efterlevas, och när avvikelser från regeln
förekommer, skall det särskilt antecknas
vad det är som motiverar detta.

Nu har jag vissa förhoppningar om att
statsutskottet kommer att ta upp den
här frågan vid behandlingen av statsverkspropositionen
för budgetåret 1957/
58. Men det vore mycket önskvärt, om
man inom kanslihuset vid arbetet på
nästa års budget påminde sig 1940 års
regel i större utsträckning än vad som
skett hittills och att man, när avvikelser
från denna regel anses befogade, anger
skälet härför i departementschefens yttrande.

Jag har, herr talman, inget yrkande.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, bifölls vad utskottet i den
under behandling varande punkten hemställt.

Punkterna 91—93

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 94

Anslag till statens sjuksköterskeskola i
Stockholm

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att dels godkänna av departementschefen

förordad avlöningsstat för statens sjuksköterskeskola
i Stockholm, att tillämpas
tills vidare fr. o. m. budgetåret 1956/57,
dels ock till Statens sjuksköterskeskola i
Stockholm: Avlöningar för nämnda budgetår
anvisa ett förslagsanslag av 292 800
kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft en inom
första kammaren av herr Huss väckt motion
(I: 36), vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t göra framställning om en
utredning rörande frågan om inrättande
av en statens sjuksköterskeskola i Malmö.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten — med tillstyrkande av Kungl.
Maj:ts förslag —- hemställt,

I. att riksdagen måtte

a) godkänna under punkten införd avlöningsstat
för statens sjuksköterskeskola
i Stockholm, att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1956/57;

b) till Statens sjuksköterskeskola i
Stockholm: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
292 800 kronor;

II. att motionen 1:36 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Herr HUSS (fp):

Herr talman! I en motion har jag
hemställt om en utredning rörande behovet
av en statens sjuksköterskeskola i
Malmö.

Till Malmö och Lund har ju koncentrerats
en mycket stor del av sjukvården
inom Malmöhus län. Den redan befintliga
sjuksköterskeskolan i Lund, för
övrigt av s. k. stiftelsekaraktär, är numera
så stor att den inte längre kan ytterligare
utvidgas, och det antal sjuksköterskor,
som kan utbildas där, har visat
sig vara otillräckligt för behovet, i varje
fall i Malmö och Hälsingborg. Med
hänsyn härtill har jag ansett det vara
rimligt, att man åtminstone gjorde en
närmare undersökning om inte förhållandena
där nere, där dessutom en rätt
betydande del av universitetsutbildningen
av blivande läkare är förlagd, moti -

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

verade anläggandet av en tredje statlig
sjuksköterskeskola.

Utskottet framhåller nu att inrättandet
av de statliga sjuksköterskeskolorna
i både Stockholm och Göteborg har föranletts
av särskilda skäl och anser att
några sådana skäl inte har anförts för
att en statlig sjuksköterskeskola skall
komma till stånd i Malmö.

Om det emellertid är uppenbart att
det inom ett stort område av landet,
nämligen den sydligaste delen, föreligger
ett stort behov av utbildning av
nya sjuksköterskor, med den kvalitet i
utbildningen som betingas av att där
finns städer med universitet, anser jag
för min del att det i och för sig borde
vara tillräcklig andel för att närmare
undersöka frågan huruvida inte en statlig
skola bör komma till stånd inom detta
område.

Utskottet tycks ha utgått från att jag
borde prestera de speciella skäl, som erfordras
i detta fall, med andra ord göra
en utredning i frågan. Jag kan inte riktigt
förstå en sådan synpunkt, eftersom
det ju här otvivelaktigt föreligger behov
av en statlig insats vid sidan av den
kommunala, som för övrigt redan är på
väg.

Jag har, herr talman, inte något yrkande.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande punkt
hemställt.

Punkterna 95—135

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 135

Anslag till länsstyrelserna

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för länsstyrelserna, vilka erfordrades
i anledning av vad departementschefen
i statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 4 januari 1956 föreslagit,
dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för länsstyrelserna,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. bud -

Anslag till länsstyrelserna
getåret 1956/57, dels ock till Länsstyrelserna:
Avlöningar för nämnda budgetår
anvisa ett förslagsanslag av 42 100 000
kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft två av
riksdagens revisorer i den av dem över
1955 års granskning avgivna berättelsen
intagna uttalanden, nämligen dels
§ 12 angående länsbostadsnämndens i
Skaraborgs län förläggning och dels § 30
angående länsadministrationen i Älvsborgs
län.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på åberopade grunder hemställt,

I. att riksdagen måtte

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen för
länsstyrelserna, vilka erfordrades i anledning
av vad departementschefen i
statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 4 januari 1956 förordat;

b) godkänna under punkten införd avlöningsstat
för länsstyrelserna, att tilllämpas
tillsvidare fr. o. m. budgetåret
1956/57;

c) till Länsstyrelserna: Avlöningar för
budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 42 100 000 kronor;

II. att riksdagens revisorers uttalande
rörande länsbostadsnämndens i Skaraborgs
län förläggning icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

III. att riksdagens revisorers uttalande
rörande länsadministrationen i Älvsborgs
län icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

I motiveringen hade utskottet anfört
bland annat:

»Vad angår Kungl. Maj:ts förslag innebär
detsamma bl. a., att länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län skall beredas
tillfällig personalförstärkning för att viktiga
frågor rörande kommunala indelningar
samt vattenförsörjning och avlopp
m. m. skall bringas till avgörande
genom att medgivande lämnas till dubblering
under högst två år av en länsassessorstjiinst
å landskansliet. Utskottet

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Anslag till länsstyrelserna
tillstyrker den föreslagna personalförstärkningen
men vill, med hänsyn till
den speciella karaktären av arbetsuppgifterna
och den begränsade tiden för
förstärkningen, föreslå att Kungl. Maj:t
bemyndigas att, efter särskild prövning,
lösa denna fråga på så sätt, att ett belopp,
högst motsvarande arvodet till en
befattningshavare i länsassessors löneställning,
under angivna tid ställs till
länsstyrelsens förfogande. Genom en sådan
anordning synes nämligen länsstyrelsens
möjligheter att för den korta Hd,
varom här är fråga, förvärva en med de
aktuella arbetsuppgifterna speciellt förtrogen
befattningshavare kunna ökas.»

Reservationer hade avgivits

a) av herrar Sundelin och Ragnar
Bergh, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka,
att länsbostadsnämnden i Skaraborgs
län i enlighet med vad riksdagens
revisorer anfört förflyttades från Skara
till Mariestad, och att utskottets yttrande
i enlighet härmed bort i viss angiven del
hava den ändrade lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort under II
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av vad riksdagens revisorer anfört
angående länsbostadsnämndens i Skaraborgs
län förläggning i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville
vidtaga åtgärder i av reservanterna
angivet syfte;

b) av herrar Hesselbom, Sundelin,
Ragnar Bergh och Elfving, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort hava den
ändrade avfattning, som i denna reservation
angivits, samt att utskottet bort under
III hemställa, att riksdagen måtte i
anledning av riksdagens revisorers uttalande
rörande länsadministrationen i
Älvsborgs län i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville vidtaga åtgärder
i av reservanterna angivet syfte;

c) av herrar Ragnar Bergh, Widén och
Cassel, vilka ansett, att det stycke i utskottets
yttrande, som började med orden
»Vad angår» och slutade med »kunna
ökas», bort hava följande lydelse:

»Vad angår Kungl. Majrts förslag innebär
detsamma bl. a., att länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län skall beredas
tillfällig personalförstärkning för att viktiga
frågor rörande kommunala indelningar
samt vattenförsörjning och avlopp
m. m. skall bringas till avgörande
genom att medgivande lämnas till dubblering
under högst två år av en länsassessorstjänst
å landskansliet. Utskottet
tillstyrker den föreslagna personalförstärkningen
och att den ges i den form,
som departementschefen förordat.»

På framställning av herr talmannen
beslöts att förevarande punkt skulle företagas
till avgörande momentvis.

Mom. I

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Den reservation, som är
betecknad med 2 c) och som ansluter
sig till förevarande punkt, har avseende
på en begäran från länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län om en tillfällig
förstärkning av den kvalificerade juristpersonalen.
Framställningen innebär att
länsstyrelsen skulle få dubblera en länsassessorstjänst
någon tid framåt. Framställningen
har enligt referatet i propositionen
motiverats med den stora arbetsbörda,
som råder på länsstyrelsen och
främst på planerings- och socialsektionerna.
Länsstyrelsen framhåller enligt
referatet, att man till följd av brist på
kvalificerade jurister inom länsstyrelsen
inte kunnat tillfredsställande handlägga
frågor som är aktuella med hänsyn
till länets speciella struktur. Man
nämner vissa ärendegrupper, såsom
kommunala indelningsfrågor och ärenden
som rör vattenförsörjning, avlopp
och förbättring av de sanitära förhållandena
i övrigt. Av detta referat framgår,
att vad länsstyrelsen begär är en
förstärkning av den kvalificerade juristpersonalen
och att detta motiveras icke
uteslutade, utan bland annat med de
inom länet aktuella kommunindelningsfrågorna.

Departementschefen har för sin del biträtt
länsstyrelsens framställning och föreslagit
riksdagen att en assessorstjänst
skall få dubbleras under högst två år. I
motiveringen säger departementschefen,

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

att det är viktiga frågor rörande kommunala
indelningar, vattenförsörjning
och avlopp m. m. som bör bringas till
avgörande. Uttrycket »m. m.» kan ju inte
gärna läsas på annat sätt än att det hänför
sig till resten av den motivering länsstyrelsen
anfört.

Utskottet bar för sin del tillstyrkt att
anslaget ställes till förfogande, men har
velat föreslå ett bemyndigande för
Kungl. Maj:t att, efter särskild prövning,
lösa frågan på det sättet att en icke
jurist anställes mot arvode som högst
skall motsvara en assessorslön.

Den till denna punkt fogade reservationen
innebär bifall till Kungl. Maj:ts
hemställan på denna punkt. Det kan
mycket väl tänkas, att en icke jurist
skulle kunna utföra en hel del av det arbete
som här är i fråga. Men uppenbart
är ju, att redan de kommunala indelningsfrågorna
och frågorna om vattenförsörjningen
är av den beskaffenheten,
att juridisk expertis måste till för att
de skall bli formellt tillfredsställande
handlagda, och det är självklart att de
andra ärendegrupper, som länsstyrelsen i
detta sammanhang pekat på, för sitt
handhavande kräver en jurist.

Vi reservanter har alltså den meningen,
att Kungl. Maj:t inte bör få den av
utskottsmajoriteten föreslagna fullmakten,
utan att Kungl. Maj:ts framställning
till riksdagen skall bifallas i den form
den har. Det innebär att, såsom Kungl.
Maj:t begärt, pengar skall ställas till förfogande
under högst två år framåt för
att man skall kunna dubblera en länsassessorstjänst
på kansliet.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till detta reservationsvis framställda yrkande.

Herr KARLSSON, GUSTAF, (s):

Herr talman! Fn ouppmärksain lyssnare
till herr Berghs anförande kunde möjligen
få det intrycket, att utskottet bär
vill gå emot Kungl. Maj:ts förslag. Det
är inte alls meningen. Men det har bär
för en gångs skull hänt, att utskottet liksom
givit Kungl. Maj it ett praktiskt uppslag
att fundera på.

Anslag till länsstyrelserna

Herr Bergh har alldeles riktigt refererat
innebörden av Kungl. Maj:ts framställning,
som i sin tur grundar sig på
en framställning av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län, och reservanterna
vill inte att riksdagen, om den nu bifaller
utskottets hemställan, skall komma
med ett sådant uppslag. Kungl. Maj:t är
emellertid inte hunden av detta uppslag,
som innebär att man i stället för att anställa
en länsassessor för denna tidsbestämda
och tillfälliga uppgift skulle kanske
kunna få tag i en annan person, som
har praktisk inriktning och tillräcklig
kunnighet och auktoritet för att arbeta
med dessa speciella ting. Jag skulle tro
att detta är ett praktiskt uppslag, som
skulle kunna genomföras vid länsstyrelserna
när det gäller att fullgöra tillfälliga
arbetsuppgifter, inte bara vid den länsstyrelse
det nu är fråga om, utan också
vid andra länsstyrelser. Jag har nog fattat
reservanternas ståndpunkt vara den,
att man är så angelägen om att tjänstemännen
i länsstyrelsekarriären skall få
utnyttja varje möjlighet att räkna sig till
godo sådana här tjänstgöringar, att man
inte vill avstå från detta.

Jag vill försäkra, att om utskottets förslag
bifalles innebär detta inte något
tvång för Kungl. Maj:t att gå den enligt
min mening praktiska väg, som utskottet
ger möjlighet till. Det är bara ett uppslag
att fundera på. Är det inte praktiskt
genomförbart, har ju Kungl. Maj:t bemyndigande
att tillfälligt förordna den
länsassessor det här gäller för fullgörandet
av dessa arbetsuppgifter.

Jag hemställer om bifall till utskottets
förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att i avseende
på det under behandling varande
momentet yrkats dels att vad utskottet
hemställt skulle bifallas, dels ock att utskottets
hemställan skulle bifallas med
den ändring i motiveringen, som förordats
i den av herr Bagnar Bergh in. fl.
vid förevarande punkt avgivna, med c)
betecknade reservationen.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Anslag till länsstyrelserna

förklarade sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Bergh, Ragnar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 11 punkten
135 mom. I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan
med den ändring i motiveringen, som
förordats i den av herr Ragnar Bergh
m. fl. vid punkten avgivna, med c) betecknade
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns
därvid, att flertalet röstade för ja-propositionen.

Mom. 11

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Den reservation, som det
nu är fråga om, avser förläggningen av
länsbostadsnämnden i Skaraborgs län.

Riksdagens revisorer hade i sin berättelse
år 1955 tagit upp frågan om bl. a.
förläggningen av en del länsadministrativa
organ i både Skaraborgs och Älvsborgs
län. Den reservation, som det nu
är fråga om, avser som sagt situationen
i Skaraborgs län.

Revisorerna har i den delen framhållit,
att länsbostadsnämnden liksom lantbruksnämnden
i Skaraborgs län icke ligger
i residensstaden utan i Skara och att
man, när förläggningen dit skedde, menade
att länsbostadsnämnden och lantbruksnämnden
hade så pass mycket med
varandra att göra, att de borde finnas på
samma plats. Nu har det emellertid sedan
dess enligt revisorernas mening visat
sig, att länsbostadsnämnden för sin
verksamhet visserligen har åtskilligt att
göra med lantbruksnämnden men ännu
mer att göra med andra länsorgan. Ef -

tersom dessa befinner sig i Mariestad,
där länsstyrelsen ligger, skulle det för
länsbostadsnämndens verksamhet vara
fördelaktigare och mera praktiskt att
nämnden förlädes till Mariestad. Det
hänger samman bl. a. med de allmänna
samordnings- och planeringsuppgifter,
som länsstyrelsen har sig ålagda, och det
hänger samman med att där finnes överlantmätaren,
där finnes länsarkitekten,
där finnes distriktsingenjören för vägoch
vattenbyggnadsfrågor, och där finnes
inte minst det kartmaterial, som i
sådana sammanhang är nödvändigt att
ha. Slutsatserna av resonemanget blir,
att även om det kan föreligga vissa skäl
för att länsbostadsnämnden och lantbruksnämnden
är förlagda till samma
stad, så talar övervägande skäl för att
länsbostadsnämnden placeras närmare
länsstyrelsen.

Utskottets majoritet har för sin del
inte velat vara med om detta för ögonblicket.
Den vill ställa frågan litet på framtiden.
Det antydes därav, att utskottet
skriver, att utskottet har funnit att övervägande
skäl talar för att förläggningsorten
för länsbostadsnämnden i Skaraborgs
län nu inte ändras. I varje fall kan
vi vara överens om att därest det kan,
såsom revisorerna menar, vara lämpligare
med hänsyn till beredningsarbetet på
tjänstemannastadiet att länsbostadsnämnden
blir förlagd till samma ort som andra
länsorgan, så bör man inte låsa fast
länsbostadsnämnden i Skara genom exempelvis
nybyggnader eller andra anordningar,
som försvårar en mera rationell
lösning i framtiden. Jag förmodar, att
det var sådant som låg bakom utskottets
mening att man nu inte bör företaga någon
ändring.

Uttalandena hos remissorganen är så
pass övervägande till förmån för den
uppfattning som revisorerna intog, att
vi, som på den här punkten har reserverat
oss, inte hyser den minsta tvekan
om att riksdagens revisorer på denna
punkt bedömt läget rätt. Reservanterna
vill fördenskull föreslå, att åtgärder vidtages
för att länsbostadsnämnden förlägges
till residensstaden så snart man där
kan anordna erforderliga lokaler.

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

Detta är, herr talman, innebörden av
den reservation vi avgivit och till vilken
jag ber att få yrka bifall.

Häri instämde herr Hermansson, Albert,
(s).

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Statsrevisorernas önskan
att länsbostadsnämnden i Skaraborgs län
flyttas från Skara till Mariestad har i
statsutskottet, där det sitter 30 ledamöter,
fått stöd allenast av statsrevisorerna
Sundelin och Bergh. Detta tyder på att
stämningen för denna av statsrevisorerna
förordade förflyttning inte varit särskilt
stark. Emellertid är det inte bara
statsutskottet, som anser det olämpligt
att nu rekommendera denna förflyttning.
Även opinionen inom de kommunala representationerna
i sex av de sju städerna
inom Skaraborgs län, som är närmast
berörda av denna sak, har uttalat sig för
att det skall vara som det för närvarande
är. I detta fall har dessa städer kunnat
stödja sig på vad länsbostadsnämnden
och bostadsstyrelsen har anfört. Det är
nämligen så, att länsbostadsnämnden
inte är det enda länsorganet som är placerat
annorstädes än i residensstaden.
Det är flera av länets myndigheter som
har placerats i Skara och i Skövde. På
grund av de geografiska förhållandena
har det ansetts innebära en lättnad för
människorna i länet, om just dessa organ
förlagts till andra orter än Mariestad,
som ligger i en utkant av länet.

Statsutskottet har emellertid inte varit
alltför kallsinnigt emot statsrevisorerna
utan sagt, att det endast är nu som ingenting
bör åtgöras i detta avseende. Det
skall inte slås fast för all framtid, att
länsbostadsnämnden skall ligga i Skara,
lika litet som att länsarbetsnämnden
skall ligga i Skövde eller lantbruksnämnden
i Skara, utan man skall kunna tänka
sig förändringar, när så anses vara
lämpligare än det är för närvarande.

Med detta korta inlägg ber jag, herr
talman, få yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjordes i enlighet med

Anslag till länsstyrelserna

de yrkanden, som därunder framkommit,
propositioner, först på bifall till vad utskottet
i det nu ifrågavarande momentet
hemställt samt vidare på godkännande
av den av herrar Sundelin och Ragnar
Bergh vid punkten avgivna reservationen;
och förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.

Mom. 111

Herr HESSELBOM (s):

Herr talman! Under denna punkt har
utskottet till behandling upptagit vad
riksdagens revisorer anfört i sin berättelse
under § 30. Revisorerna har där
påtalat de förhållanden som råder inom
Älvsborgs län i vad avser länsadministrationen.
Länsstyrelsen m. fl. länsorgan
är nämligen förlagda till residensstaden
Vänersborg, under det att bl. a. länsbostadsnämnden
och länsarbetsnämnden
är förlagda till Borås.

Revisorerna har i sitt uttalande bl. a.
framhållit att denna anordning med olika
länsorgan förlagda på så pass stort
avstånd från varandra som avståndet
mellan Vänersborg och Borås ändock är
har medfört olägenheter, att det är kostsamt
för statsverket och att det medför
svårigheter för samarbetet mellan de olika
länsorgan. De har också framhållit
att detta förhållande är till direkt förfång
för allmänheten. Revisorernas uttalande
är ganska utförligt refererat i utlåtandet.
Jag skall inte vidare uppehålla
mig vid detta utan vill endast understryka
några av de synpunkter som revisorerna
har ansett böra komma till
bedömning i detta sammanhang.

Länet har ju en ganska märklig geografisk
utsträckning och är till ytinnehållet
ett av de största i Götaland och
Svealand. Befolkningsutvecklingen har
medfört att Älvsborgs län, om man bortser
från de län som innehåller storstäderna
Malmö och Göteborg, är det
näst folkrikaste länet i Sverige. Stockholms
län har på grund av den starka
bebyggelsekoncentrationen runt Stockholm
på senare år gått förbi Älvsborgs
län i fråga om folkmängd. Antalet invå -

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Anslag till länsstyrelserna
nare i Älvsborgs län var den 31 december
1954 i runt tal 367 000, under det att
Stockholms län hade 386 000.

Revisorerna har, som jag tidigare sade,
framhållit olägenheterna för allmänheten
av att länsorganen är förlagda på
så stort inbördes avstånd, och de har
exemplifierat detta genom att säga att
många gånger kan det bli fråga om att
personer från den norra länsdelen får
sätta till två dagar för att exempelvis i
byggnadsfrågor kunna resonera med såväl
länsarkitekten i Vänersborg som
länsbostadsnämnden eller arbetsmarknadsnämnden
i Borås. Jag kan i det
sammanhanget som en belysande sak
nämna, att det inte går att från den
norra länsdelen med järnväg komma till
Borås utan att man antingen reser genom
Skaraborgs län eller tar omvägen
över Göteborg. Och vad min hemstad
beträffar, är det ofta bekvämare att resa
till Stockholm och tala vid bostadsstyrelsen
där än att resa till Borås för att
kontakta länsbostadsnämnden. Man kan
resa från min hemstad på kvällen och
vara i Stockholm på morgonen nästa
dag. Man har då sju—åtta timmar till sitt
förfogande under arbetstid och kan ändå
komma tillbaka till hemstaden på kvällen
samma dag. Skall man däremot fara
till Borås, får man trassla och byta tåg
på olika sätt. Ännu är det trots allt inte
så, att alla människor i länet, allra minst
i dess norra del, förfogar över det bekvämare
kommunikationsmedel som personbilarna
utgör.

Revisorerna slutar med att säga, att
de anser att frågan om länsadministrationen
i Älvsborgs län bör göras till föremål
för utredning, och detta innan man
låser fast nuvarande förhållanden genom
att uppföra aktuella byggnader för länsadministrationens
behov. Revisorernas
utlåtande har varit på remiss till bland
annat två statliga myndigheter. Kammarkollegiet
säger, att det på grund av
vad revisorerna anfört funnit det önskvärt
att frågan om länsstyrelsens och de
olika länsorganens förläggande till en
och samma ort utredes, men kammarkollegiet
tar också upp frågan om en
eventuellt ändrad länsindelning och an -

ser att även den bör prövas i detta sammanhang.
Också statskontoret tillstyrker
i likhet med revisorerna en särskild
utredning, och även det är inne på
frågan om man kan få en rationellare
administrativ ordning genom att ändra
den nuvarande länsindelningen.

Vad den sistnämnda frågan beträffar
är det klart att en länsindelning som
kom till 1680 inte alltid motsvarar vad
som kan vara rationellt och riktigt i
våra dagar med den utveckling bland
annat i form av befolkningsomflyttning
som ägt rum i vårt land inte minst under
de senaste årtiondena. Samma synpunkter
framhåller också länsstyrelsen
i Älvsborgs län, som inte har något att
erinra mot den redovisning som revisorerna
har gjort och vilken också tillstyrker
att hela frågekomplexet blir föremål
för en förutsättningslös utredning
samt att frågan om en eventuellt ändrad
länsindelning också upptas till prövning.

Bland remissinstanserna befinner sig
också drätselkamrarna i de sex städerna
i Älvsborgs län. Av dessa har ju residensstaden
funnit, att det skulle vara
till fördel, om en centralisering kunde
ske till Vänersborg — en synpunkt som
också drätselkammaren i Trollhättan
har gett sin anslutning till. Drätselkamrarna
i Borås och Åmål har ganska kraftigt
understrukit de synpunkter som revisorerna
har anfört, och de hemställer
på det livligaste, att en utredning måtte
komma till stånd, under det att drätselkamrarna
i Ulricehamn och Alingsås
inte vill motsätta sig en utredning.
Landstingets förvaltningsutskott finner,
att det i stort sett nu inte föreligger så
stora olägenheter ur landstingets synpunkt.
Förvaltningsutskottet slutar dock
med att det inte vill motsätta sig en utredning
i frågan.

Statsutskottet har i sin motivering för
att avböja revisorernas yrkande om en
utredning bland annat tagit in i bilden
storstadsbildningen Göteborg. Som jag
ser denna fråga förutsätter jag, att problemet
om Göteborg och dess närmaste
omgivning kommer att bli akut inom en
ganska snar framtid, och det talar ju för

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

att hela detta frågekomplex snarast möjligt
blir föremål för en utredning.

Hur man framdeles skall ordna med
länsadministrationen och med länsindelningen
i denna del av landet vågar
jag, herr talman, i dag inte ha någon
uppfattning om. Jag vill endast konstatera,
att de nuvarande förhållandena inte
är tillfredsställande, att de medför
ökade kostnader för statsverket och för
länets invånare och att de medför andra
stora olägenheter både för samhället
som sådant och för dem som där bygger
och bor. Men det är som sagt invecklade
och intrikata problem man kommer
in på i detta sammanhang. Det är klart,
att en koncentration av länets administration
till Vänersborg, såsom förordats
från Vänersborg och Trollhättan, skulle
vara en tillfredsställande lösning för
den norra delen av länet, men den skulle
förstora svårigheterna för Sjuhäradsbygden.
Det är ju ingen tillfredsställande
lösning, utan man bör undersöka, om
andra vägar är framkomliga.

Hur som helst har jag den bestämda
uppfattningen, att det är hög tid att en
sådan här utredning kommer till stånd.
Jag tycker att det skulle vara ganska anmärkningsvärt,
om denna kammare —
mot bakgrunden av vad som har anförts
från olika kommuner och organ inom
länet — skulle motsätta sig att en dylik
utredning snarast igångsättes.

Herr talman! Jag får sluta med att yrka
bifall till den med b) betecknade reservationen.

1 detta anförande instämde herrar
Magnusson (h) och Boo (s).

Herr JOHANSSON, ANDERS, (fp):

Herr talman! Jag tillhör inte det utskott,
som har behandlat föreliggande
ärende, och jag har därför inte haft
möjlighet att tidigare rent formellt deklarera
min anslutning till den reservation,
som är fogad till utskottets utlåtande.
Men i min egenskap av inbyggare
i Älvsborgs län och framför allt såsom
representant för den södra länsdelen
kan jag inte underlåta att i detta sammanhang
ge min mening till känna.

2 Förslå kammarens protokoll 1956. Nr lö

Anslag till länsstyrelserna

Efter herr Hesselboms anförande skall
jag inte gå in på frågan om de olika
länsorganens geografiska placering och
de önskemål som därvid kan vara för
handen. Självfallet är emellertid, att så
länge Älvsborgs län har den onaturliga
geografiska utformning som det nu har
kommer man heller aldrig ifrån de olägenheter,
som är förenade med en dubblering
av vissa institutioner med placering
dels i Vänersborg, dels i Borås. Länets
oformliga utseende — en deformerad
åtta — tillåter inte att dess administrativa
organ placeras på ett vettigt och
ur alla synpunkter tillfredsställande sätt.
Statsrevisorernas förslag om en utredning
i syfte att åstadkomma en förnuftigare
och mera ändamålsenlig länsindelning
synes mig därför vara högst
välmotiverat.

Det förvånar mig, att statsutskottets
majoritet inte har kunnat biträda denna
uppfattning, detta så mycket mera
som de flesta omnämnda remissinstanserna
kommit till den slutsatsen, att en
sådan utredning är önskvärd.

Utskottets motivering för avstyrkandet
synes mig i övrigt vara synnerligen
knapphändig. Man påpekar exempelvis,
att det inte torde föreligga någon enig
opinion i denna fråga inom länet. Jag
skulle då vilja fråga: Hur kan man förvänta
en sådan med den allt annat än
enhetliga utformning, som länet har, och
för övrigt med de stora olikheter som
numera såväl befolkningsmässigt som
näringspolitiskt är rådande? Skall man
i detta fall vänta på en entydig opinon,
nödgas man nog vänta i det oändliga.

Jag är fullt införstådd med att en ny
länsindelning inte kan begränsas enbart
till Älvsborgs län. Den torde tvärtom
komma att beröra ett par, tre andra av
de västsvenska länen. Jag ger statsutskottet
rätt, när utskottet förutsätter, att
»storstadsbildningen Göteborg» med
dess angränsande regioner framdeles
kan komma att inverka på utformningen
av ett nytt Älvsborgs län liksom även
på de län, som i övrigt kan komma att
beröras av en sådan länsjustering. Men
när utskottet tar just denna omständighet
till intäkt för sitt avstyrkande av

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Anslag till länsstyrelserna

den föreslagna utredningen, tycker jag

nog att man tagit väl lätt på uppgiften.

Med den snabba utveckling som kännetecknar
Göteborg såväl befolkningsmässigt
som i övrigt torde det väl endast
vara en tidsfråga, kanhända på relativt
kort sikt, då Stor-Göteborg måste avskiljas
och bilda sin egen förvaltningsenhet,
alltså fristående ifrån det nuvarande
Göteborgs och Bohus län. Därmed
kommer omedelbart den övriga länsindelningen
för de omnämnda västsvenska
länen att bli högaktuell. Nu menar tydligen
statsutskottet att man i lugn och
ro kan avvakta det tillfälle, då den här
saken en gång blir aktuell. Alla vet vi
emellertid att ju mer man dröjer och ju
mer man avvaktar, desto mer förhalas
en frågas lösning till men och hinder
för en fortsatt utveckling.

Med den starka förskjutning, som under
senare tid har ägt rum inom Älvsborgs
län till dess södra del av såväl
befolkningsökning som näringsliv med
därav följande krav på länsstyrelse och
länsorgan, hävdar vi att en omjustering
av länsindelningen inte får skjutas på
framtiden, i varje fall inte på den avlägsna
och ovissa framtiden.

Man måste därför ge statsrevisorerna
rätt när de hävdar att en förutsättningslös
utredning snarast bör igångsättas.
Tillräckligt med material som underlag
för en sådan utredning torde för resten
redan föreligga. Med ledning av detta
material och de prognoser beträffande
den framtida utvecklingen, som därav
kan ställas, kan man förvisso redan nu
åstadkomma ett klarläggande av hur en
ny länsindelning i framtiden bör se ut.

Jag vill, herr talman, sluta med att
understryka att det för väsentliga befolkningsgrupper
inom Älvsborgs län —
och inte minst i dess sydliga del — är
förenat med ett stort intresse att frågan
om en förutsättningslös utredning syftande
till en justering av länsindelningen
inte onödigt försenas.

Jag ber därför, herr talman, med det
anförda få tillkännage min anslutning till
den till föreliggande utskottsutlåtande
vid denna punkt fogade reservationen.

I herr Anders Johanssons yttrande instämde
herr Nilsson, Bror, (bf).

Herr NIKLASSON (bf):

Herr talman! Jag har, kanske av något
missöde, kommit före utskottsmajoritetens
talesman. Det var inte meningen att
gripa honom i ämbetet, men också jag
ville i dessa ting ge min mening till känna.
Det är alldeles naturligt att det här
blir en liten älvsborgslänsdebatt. Hittills
har tydligen de föregående talarna här
varit ense om att gå på reservationens
linje. För min del vill jag anmäla att
jag kommer att gå på utskottsmajoritetens
linje.

Länets geografiska utformning är inte
idealisk. Det har av olika anledningar
fått en utformning som medför att avstånden
för en del av länets invånare
blir stora. Det har här påpekats att
många av myndigheterna i länet har tillstyrkt
en utredning, men vi bör observera
att den myndighet som nog har det
allra största intresset att bevaka denna
fråga, nämligen landstingets förvaltningsutskott,
visserligen inte motsatt sig
en utredning av den administrativa indelningen
men dock förutsätter att länsgränserna
icke ändras. Det är detta, som
reservanterna har tagit upp i sin framställning
och som gör saken betydligt
ömtåligare och svårare.

Som det har nämnts här kan man kanske
vänta sig att vissa områden kommer
att, skall vi säga, annekteras av
Göteborg. Jag är för min del inte övertygad
om att så blir nödvändigt. Jag
anser inte att det skall vara nödvändigt
att lägga stora landsbygdsområden under
denna intressesfär. Det är just denna
aspekt som gör att jag tycker att frågan
för hela länets vidkommande är ganska
ömtålig. Frågan om länsindelningen spelar
naturligtvis en stor roll när det gäller
planerande av vår sjukvårdsorganisation,
och vi förstår att landstinget ställer
sig frågande inför hur det skall bli
med länets sjukvårdsorganisation om
länsindelningen slås sönder.

Jag är nog rädd för att de svårigheter,
som vi råkar ut för i detta avseen -

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

de, kanske mer än väger upp de fördelar
beträffande bl. a. minskade avstånd,
som vi eventuellt kan vinna med en ny
länsindelning. Jag tycker inte att vi har
någon anledning från länets sida att animera
de intressen som andra kommuner,
d. v. s. Göteborg, kan ha att träda
fram, utan vi bör söka försvara våra
läns gränser så gott vi kan.

Det är givet att de stora avstånden
medför att det för vissa inbyggare är
litet svårt att besöka vissa institutioner
i länet, men det är också därför som
länsorganen fått en viss spridning, vilken
har tillkommit för att tillmötesgå
önskemål från olika delar av länet. Skall
man ha tag i flera länsorgan på en gång,
kan det vålla en viss tidsspillan, men
det är väl ändå så att kommunikationsproblemen
så småningom minskar i omfattning.
Ju mer vårt trafikväsende utvecklas,
dess kortare blir avstånden, och
de svårigheter som avstånden för med
sig blir därför med tiden mindre.

Emellertid tycker jag som sagt att dessa
saker först och främst bör diskuteras
inom länet, innan de tas upp till statlig
utredning. Som herr Johansson i Borås
säger, kan det hända att det inte
är så lätt att få en enig inställning till
dessa frågor, men det finns nog stora
ekonomiska problem som kan klarläggas,
innan saken tas upp på ett vidare
plan. Jag är rädd för att en utredning
som den här begärda kommer att rulla
upp saker och ting som kanske ingen av
oss i länet blir så glad åt. Därför vill
jag, herr talman, be att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr KARLSSON, GUSTAF, (s):

Herr talman! Även utskottet anser att
denna fråga är svår att få någon rationell
lösning på. Även om man, som reservanterna
önskar, skulle begära en förutsättningslös
utredning, anser utskottet
attt det måste finnas några riktlinjer,
för hur man skall lösa denna fråga. Man
kan väl inte bara begära en kartläggning
av de olika åsikterna inom länet. Som
den senaste talaren antydde och gav vittnesbörd
om, finns en mycket rik flora av
åsikter på älvsborgslänsbänken.

Anslag till länsstyrelserna

Jag skall inte ta upp tiden med att tala
om hur dessa åsikter skiljer sig från varandra.
I utskottet har vi visserligen tagit
hänsyn till detta, men vad som för statsutskottet
och dess tredje avdelning varit
avgörande, då vi ändå ansett oss böra avstyrka
revisorernas förslag och ta upp
detta problemkomplex, har varit förhållandena
kring Göteborg.

Om man vill se denna fråga realistiskt,
går det nämligen inte att komma
ifrån, att utvecklingen i göteborgsregionen
kan komma att framtvinga gränsregleringar.
Inom ett eller två år får
man klart för sig i vilken riktning utvecklingen
kan komma att gå, om Göteborg
skall med sig införliva väsentliga
områden där nere, eller om befolkningsutvecklingen
skall ske efter andra linjer.
Det får man alltså tämligen snart
klarhet om, och under sådana förhållanden
tycker vi verkligen, att har gränserna
legat fasta i dessa trakter sedan
1680, händer ingen olycka om man låter
dem ligga där ett par, tre år till.

Det är inte heller lämpligt att inte
kunna ge något så när klara direktiv om
vad som skall göras. Jag vill fästa uppmärksamheten
vid att revisorerna bara
har talat om att man skall klara länsadministralionen
på ett billigare och
bättre sätt, och om man skall ha alla
länsorganen förlagda till en enda stad,
blir det en dragkamp mellan Borås och
Vänersborg. Sedan har emellertid remissinstanserna
fört fram den tanken, att
detta nog inte går att klara, om inte
länsgränserna ändras, och statskontoret
säger, att när man talar om länsgränsreglering,
menar man inte därmed att
få någon ny länsstyrelse, vilket emellertid
leker andra i hågen o. s. v. På det
viset är frågan komplicerad.

Jag vill också fästa uppmärksamheten
vid att när man nu på allvar talar
om eu gränsreglering, har visserligen
länsstyrelsen i Älvsborgs län tillfrågats
om vad den skulle säga om en sådan
länsgränsreglering, och den säger att saken
bör ordnas upp. Länsstyrelsen säger
sig behöva nya lokaler, och man har
frågat oss i utskottet hur vi skall göra
med Älvsborgs läns lokalfråga, om vi

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Anslag till länsstyrelserna

skjuter på det hela. På den frågan har vi
inte svarat i utlåtandet, men det är min
uppfattning att man får försöka lösa lokalfrågorna
med något provisorium, tills
man får klarhet i hur det nu skall bli.
Det är många myndigheter som fått gå
den vägen, när lokalfrågorna skulle lösas.

Men man har, som sagt, här bara talat
om vad de på den ena sidan gränsen
säger om en gränsreglering. De som
ligger på andra sidan, Göteborgs och Bohus
läns länsstyrelse och Skaraborgs läns
länsstyrelse, har inte frågats om vad de
skulle säga om att man reglerar länsgränserna.
Det bör man väl ändå ta reda
på. Eftersom man söker inhämta vad
man anser på den ena sidan bör man
enligt min mening ta reda på vad även
den andra sidan anser, innan man yrkar
på en förutsättningslös utredning.

Allt vittnar om, finner jag, när man
granskar de olika argumenten, att denna
fråga bör få vila ytterligare något.
Men sedan går det inte att skjuta på
den. Sedan man fått klarhet om hur
det kommer att utveckla sig i göteborgstrakten
är det min personliga uppfattning,
att man måste ta upp frågan
till lösning, hur svår den än är. Om
älvsborgarna under tiden kan ena sig om
några huvudriktlinjer för hur den enligt
deras mening bör lösas, kommer
detta att vara nyttigt för älvsborgarna
själva, något som ju också den senaste
talaren var inne på.

Här kunde verkligen, herr talman, finnas
många argument och synpunkter att
ta upp till granskning och många starka
skäl som talar för att kammaren här bör
biträda utskottets hemställan, men jag
inskränker mig till dessa ord och ber
att få sluta med att yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr MANNERSKANTZ (h):

Herr talman! Jag har inte mycket
med denna sak att göra direkt, men har
begärt ordet för att understryka, att det
inte endast är i Älvsborgs län som det
råder besvärliga förhållanden på grund

av länsindelningen, som ju nu är många
hundra år gammal. Efter den utveckling
som har skett i våra dagar med det merkantila
livets omgestaltning, näringslivets
fullständiga omdaning o. s. v. är det
inte märkvärdigt, att den administrativa
indelningen inte kan vara lika väl anpassad
till näringslivets behov, som den
var för några hundra år sedan.

Jag vill här kraftigt understryka, att
det helt enkelt inte är möjligt att hur
länge som helst underlåta att göra en
översyn över den rådande länsindelningen.
Kalmar län hör till de ganska
tungskötta länen, detta inte på grund
av sin befolkningsmängd utan kanske
framför allt på grund av länets utsträckning
och de bristfälliga kommunikationerna.
Men även på andra håll i landet
har man hört klagomål på länsindelningen.
Länsindelningen i Skåne har
t. ex. ofta påtalats såsom inte varande
den mest praktiska.

Jag undrar om det helt enkelt inte är
nödvändigt att modernisera den administrativa
indelningen i landet efter den
utveckling som skett sedan länsgränserna
en gång i tiden uppdrogs. Då reservanternas
förslag här måste anses
utgöra ett steg i denna riktning kommer
jag att ansluta mig till reservationen.
Vi måste börja röra i dessa ting.
Jag skulle heller inte tro att det vore
så farligt som den ärade ordföranden
på tredje avdelningen här söker göra
gällande att nu verkställa en utredning.
Om riksdagen i dag skulle besluta en
skrivelse titll Kungl. Maj:t om en utredning,
så känner vi väl alla till att det
kommer att ta en viss tid innan den
kommande utredningen blir klar. Jag
misstänker att Kungl. Maj:t inte kommer
att fatta något avgörande beslut
snabbare än att man innan dess hinner
få klarhet om göteborgsområdets framtid.
Skall vi någonsin få denna fråga
om länsindelningens modernisering löst
är det ganska lagom att börja nu i dag,
ty vi kan sannolikt inte vänta något resultat
av en utredning förrän om en
10, 15 år — det brukar ju gå i den takten.

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

Herr HESSELBOM (s):

Herr talman! I anledning av de synpunkter
som herr Niklasson anförde vill
jag bara säga, att man ju ingalunda löser
svårigheterna genom en spridning av
länsorganen. Därigenom flyttar man ju
bara på svårigheterna och skapar dessutom,
som jag redan tidigare påpekat,
nya svårigheter när det gäller samarbetet
mellan de olika länsorganen.

Dessutom tyckte jag att herr Niklasson
var smått spökrädd för att det vid en sådan
här utredning skulle komma fram
problem inom länet som kanske inte är
så trevliga, eller hur han uttryckte sig.
Jag kan inte förstå att man över huvud
taget behöver hysa någon spökrädsla för
att söka klarlägga problemställningarna
och fixera de olika vägar på vilka frågan
kan lösas.

Utskottets ärade talesman, herr Gustaf
Karlsson, ansåg det ganska meningslöst
med en utredning som skulle kartlägga
de olika åsikterna inom olika delar av
länet och inom olika grupper av befolkningen.
Jag har för min del inte fattat
saken så att utredningen främst skulle
ha detta syfte. En utredning skall ju i
stället kartlägga vilka möjligheter det
finns att få till stånd en rimligare ordning
när det gäller såväl länsadministrationen
som övriga därmed sammanhängande
problem. Sedan de olika möjligheterna
och alternativen därvidlag kartlagts
och man skaffat sig klarhet om
konsekvenserna, är det tids nog att söka
ta reda på vilka olika åsikter som möjligen
kan finnas inom olika delar av länet
angående lämpligaste sättet att lösa
frågan.

Jag vill emellertid konstatera, att inte
ens herr Gustaf Karlsson var främmande
för tanken på att dessa problem måste
komma upp till granskning på ett eller
annat sätt. Han ansåg emellertid att
frågan nu var för tidigt väckt, därför att
man först borde avvakta och se vilken
lösning storstadsproblemet Göteborg tenderar
att få. Jag har i likhet med herr
Mannerskantz en rakt motsatt uppfattning.
Jag anser atl just problemet Göteborg
aktualiserar en utredning. Tv, min
käre vän herr Gustaf Karlsson, inte blir

Anslag till länsstyrelserna
denna fråga om länsindelningen utredd
på ett par tre år, utan vi får räkna med
årtionden i stället, så komplicerade och
invecklade som dessa problem är. Då är
det emellertid angeläget att arbetet kommer
i gång så snart som möjligt.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande.

Herr KARLSSON, GUSTAF, (s):

Herr talman! Jag begärde ordet närmast
när herr Mannerskantz gjorde ett
inlägg i debatten och sade, att han tyckte
att det fanns så starka skäl för reservanternas
ståndpunkt att han anslöt sig
till yrkandet om bifall till reservationen.
Det må nu vara hans sak.

Jag vill erinra om att frågan om en
mera generell revidering av länsindelningen
behandlades av riksdagen år
1953. På förslag av samma utskott som
i år haft att behandla det förslag, som
kammaren nu har att ta ställning till,
uttalade riksdagen den gången att man
icke kunde finna en generell överarbetning
av länsgränserna motiverad. Det
skulle, fastslog riksdagen, bli en alltför
stor och komplicerad sak att ta upp. Om
länsgränserna skall revideras, måste
man, fortsatte riksdagen den gången resonemanget,
först från de olika delarna
av landet konkretisera vad man önskar
skall ske. Det framhölls också från utskottets
sida, fast det kanske inte blev
så tydligt utskrivet, att om det finns behov
av en revidering av länsgränser, bör
initiativet till en förändring tas nedifrån,
d. v. s. från länsstyrelsen, landstinget
och övriga myndigheter i länet, och inte
uppifrån. Det borde väl ändå herr Mannerskantz,
som så ofta brukar tala om centraldirigering
och dess enligt hans mening
olyckliga följder, hålla med mig om.
Jag tycker att vi bör observera att i detta
fall är det statsrevisorerna, som velat
förenkla länsadministrationen. Den sanningen
bör ni, mina vänner på älvsborgsbänken,
se i ögonen, men det gör
ni inte utan går omkring detta som katten
omkring het gröt. Borde ni inte konkretisera
frågan och säga ifrån, om länsstyrelsen
skall ligga i Borås eller i Vä -

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Anslag till länsstyrelserna
nersborg? Vill ni stå upp och vittna på
den punkten? Det kanske kan bli något
stöd för inrikesministern, när han skall
skriva sina direktiv för denna förutsättningslösa
utredning. Ty så gott om pengar
och utredare har vi inte här i landet,
att vi kan begära att Kungl. Maj:t barä
skall sätta i gång och utreda utan att
det finns några fasta utgångspunkter,
som gör att man kan komma till praktiska
resultat. Vi har ännu inte några sådana
fasta utgångspunkter.

Jag vidhåller, ärade kammarledamöter,
att vi mycket väl kan vänta ett par
år. Ty i göteborgsregionen kan det hända
så avgörande ting, att vi kan få utgångspunkter
för konkreta direktiv till
en utredning, vilken kan leda till praktiska
resultat. När den tiden kommer
kanske inte jag är med här, men de som
sitter här i kammaren då får fillfälle att
på nytt ta upp dessa bekymmer och resonera
om en utredning.

Jag vidhåller mitt yrkande, herr talman.

Herr NIKLASSON (bf):

Herr talman! Till herr Hesselbom vill
jag säga att jag inte lider av någon sorts
spökrädsla i detta fall. Men vi vet att
när sådana här ömtåliga frågor rullas
upp, kan det alltid komma in saker och
ting som gör att vissa problemställningar
inte alltid blir så angenäma.

I övrigt vill jag anknyta till vad herr
Gustaf Karlsson sade, att sådana här förslag
nog bör komma i första hand från
det län, som det är fråga om. Givetvis
ha dessa frågor i någon mån diskuterats
inom länet, men det har inte skett
så särskilt ingående. Jag tror att det vore
nyttigt om frågan finge gnuggas inom
länet, innan den tas upp på det sätt som
det nu är fråga om.

Herr BOO (s):

Herr talman! Jag tänkte inte begära
ordet i denna debatt, då jag redan instämt
med herr Hesselbom. Men herr
Gustaf Karlsson uppfordrade ledamöterna
på älvsborgsbänken att redovisa sin

inställning inför kammaren och för inrikesministern.
Det är vi givetvis också
beredda att göra. Vi trodde dock att det
material som kommit från statsrevisorerna
och som föreligger i övrigt skulle vara
tillräckligt för att ge statsutskottet
och dess tredje avdelning inblick i denna
fråga. Men så tycks inte vara förhållandet.

Förhållandena är sådana i Älvsborgs
län, att när statsrevisorerna kom dit för
att ta upp frågan om huruvida länsbostadsnämnden
skulle ligga på en annan
ort än residensstaden, kom de ganska
snart underfund med att problemet beträffande
placeringen av dylika organ
inom Älvsborgs län var så stort, att det
var motiverat med en översyn av hela
länsförvaltningen.

Vi har enligt den gamla ordningen
själva länsstyrelsen förlagd till Vänersborg,
men en del nya länsorgan, som
tillkommit under senare tid, exempelvis
länsbostadsnämnden, länsarbetsnämnden,
länsnykterhetsnämnden o. s. v. har
blivit förlagda till Borås. Man frågar sig
varför? Jo, efter prövning här i riksdagen
har man funnit den förläggningen
vara den som bäst motsvarar de rådande
förhållandena. Man har vidare i detta
län funnit att man måste dela upp
landstingets arbete på i realiteten två
landstingsområden. Skall man göra någonting
på sjukvårdens område, skapar
man två centrallasarett, man inrättar två
rättshjälpsanstalter, man har två hushållningssällskap
och två lantbruksnämnder.
Ja, hela vägen förfar man som
om länet redan vore uppdelat i två enheter.

I den situationen är det väl rimligt
att länsborna, i varje fall de som har
olägenheter av den nuvarande ordningen,
oavsett om de bor i norra delen av
länet eller i den södra, säger att så kan
det inte fortsätta. Man löser inte problemet,
som herr Hesselbom sade, bara genom
en centralisering, utan det måste
krävas andra överväganden. På så sätt
har man kommit fram till att här bör ske
en utredning. Under det att statsrevisorerna
kommit fram till detta och medan
samtliga remissinstanser i varje fall inte

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

motsätter sig en utredning, så förklarar
nu statsutskottets tredje avdelning att en
sådan inte bör ifrågakomma. Statsutskottets
majoritet delar denna uppfattning. I
det läget befinner sig frågan nu. Herr
Gustaf Karlsson i Munkedal erkänner i
alla fall att frågan är så aktuell att det
inte kan dröja mer än två eller tre år
innan göteborgsproblemet kommer på
dagordningen och hela spörsmålet rullas
upp. Under sådana förhållanden är
det väl, herr talman, inte orimligt att
från älvsborgslänsbänken yrka på att utredningen
sättes i gång redan nu och att
den genom direktiven får en sådan omfattning
att den kan ta upp även de andra
problemen.

Om nu upprinnelsen till utredningskravet
är förhållandena i Älvsborgs län,
så ger väl detta en naturlig förklaring
till att inte problem berörts, som angår
de angränsande länen och som under
denna debatt har kommit in i bilden.
Men om en utredning kommer till stånd
och får tillräckligt vida direktiv, så tas
ju även dessa frågor upp till övervägande,
och då får de intresserade ge sin
mening till känna.

Med dessa ord ber jag, herr talman, att
få yrka bifall till den föreliggande reservationen.

Herr HERMANSSON, ALBERT, (s):

Herr talman! Jag hade inte tänkt deltaga
i diskussionen, trots att jag har
medverkat i riksdagens revisorers arbete
under föregående år. Men det är några
yttranden i de senaste anförandena som
föranleder mig att såsom förutvarande
statsrevisor ändå säga ett par saker.

Herr Gustaf Karlsson menade att om
det skulle framställas önskemål om en
ändring av de administrativa förhållan
dena i Älvsborgs län så borde det önskemålet
»inte framföras uppifrån, såsom
han sade, utan från länets egen befolkning».
Ja, det var när statsrevisorerna
reste i Älvsborgs län som vi kom i kontakt
med dessa spörsmål, ocli jag vill
påstå att vad revisorerna skrivit är önskemål
som alldeles säkert omfattas av
den största delen av länets befolkning.

Anslag till länsstyrelserna

Det är dock självklart att olika meningar
råder om den här saken bland länets
befolkning. De lokala förhållandena
är ju sådana att olägenheterna av den
nuvarande ordningen är olika stora på
olika håll inom länet. Där olägenheterna
är minst eller där inga olägenheter
alls råder, har man anledning att i stort
sett vara belåten med den nuvarande
ordningen. Men det framgår framför allt
av remissyttrandena från länsstyrelsen
och de av länets kommuner, som har yttrat
sig, att det råder ett ganska utbrett
missnöje med denna ordning och att det
är många som önskar en ändring.

Nu menar herr Gustaf Karlsson att om
en utredning skall sättas i gång, bör denna
också ha bestämda direktiv för sitt
arbete. Men det är ju inte statsrevisorernas
sak att ge sådana direktiv, det vet
herr Gustaf Karlsson själv från sin tid
som riksdagsrevisor. Därför har statsrevisorerna,
som brukligt är, framställt förslag
om en förutsättningslös utredning.
Och jag anser för min del att vad som
här har anförts från herr Karlssons sida
i själva verket utgör det allra starkaste
argument för att en utredning måste
komma till stånd och för att den utredningen
bör sättas i gång mycket snart,
såsom också länsstyrelsen i Älvsborgs
län har föreslagit.

Det har sagts här — jag tror det var
av herr Niklasson — att det är så många
ömtåliga problem som skulle komma att
vidröras av en utredning. Jag tycker att
just detta borde vara ett ytterligare skäl
för att utredningen blir förutsättningslös,
så att de, som skall verkställa den,
inte i förväg är alltför hårt bundna av
direktiv, utan bär möjlighet att ta upp
alla problem till undersökning som är av
betydelse för frågans lösning.

Det är också alldeles självklart att frågan
om en eventuell reglering av länsgränserna
i så fall också måste tas upp
till behandling. Jag kan inte förstå vad
herr Karlsson egentligen menar med att
han först vill ha reda på opinionen i
grannlänen rörande denna sak. Sådant
hör väl också till det som en blivande utredning
finge skaffa sig kännedom om.
Om herr Karlsson i sitt län har några

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Anslag till länsstyrelserna
särskilda synpunkter på den här saken,
får han ju tillfälle att framföra dem, till
dem det vederbör. Men om ingen utredning
kommer till stånd, vart skall han
då vända sig för att få sina synpunkter
framförda?

Givetvis måste en dylik utredning också
ta hänsyn till det s. k. göteborgsproblemet.
Det är väl ingen som har avsett
något annat. Men även detta är ju ett argument
för att en utredning bör företagas.
Herr Gustaf Karlsson däremot
gjorde gällande att just därför att detta
problem existerar så skall man blunda
för de rådande olägenheterna. Om en
utredning, som föreslagits, kommer till
stånd, får den naturligtvis även undersöka
behovet av alla nödvändiga gränsregleringar,
och ju tidigare den kan sättas
i gång desto förr kan det också bli
klart, vilka gränsregleringar det kan bli
tal om. Här gäller det inte endast den
underordnade frågan om i vilka städer i
Älvsborgs län det eller det samhällsorganet
bör ligga. Revisorerna har i varje
fall menat att problemet i hela dess vidd
bör upptagas till omprövning.

Jag skall nu inte upprepa vad flera
representanter för Älvsborgs län har yttrat
i debatten, men jag instämmer i det
mesta som blivit sagt ifrån det hållet
och ansluter mig till yrkandet om bifall
till reservationen.

Herr KARLSSON, GUSTAF, (s):

Herr talman! Jag ber kammarens ledamöter
om överseende för att jag återkommer
och för att jag denna gång kanske
blir litet mera långrandig än jag
brukar vara. Jag brukar försöka göra så
korta inlägg som möjligt, men de yttranden
som här fällts föranleder mig att
belysa för kammarens ledamöter hur
det verkligen ligger till i fråga om de
olika meningsriktningarna inom Älvsborgs
län.

Herr Hermanssons ambitioner är naturligtvis
att revisorernas propåer skall
tas på allvar; jag hade själv samma ambitioner
på den tid jag tillhörde statsrevisionen.
Men det är ju ingenting
ovanligt, att utskott och riksdag säger

om statsrevisorernas förslag, att på den
och den punkten har det kommit fram
nya synpunkter, och vi bör vänta och
se hur det blir i fortsättningen. Sådant
händer ju varje år.

Nu sade herr Hermansson, att han
trodde att statsrevisorerna har majoriteten
av befolkningen i länet med sig,
när de föreslår att det skall bli en utredning.
Det är mycket troligt att det är
så. Jag träffade en aktad ledamot av
andra kammaren från Älvsborgs län och
frågade honom vad han anser om den
här saken. Han svarade: »Jag vet inte
vad jag vill ha, men jag vill i varje fall
ha en utredning.» Det är säkerligen
många som har den uppfattningen.

Men om man har följt denna fråga
och försökt penetrera vad det egentligen
gäller, finner man att det förekommer
så många meningsriktningar och
så många motsatta uppfattningar, att
man måste fråga sig, hur det i nuvarande
läge skall gå att få någon ordning
på det hela.

Vi har först boråsintressena. Till denna
grupp skulle man kunna hänföra två
meningsriktningar. Den ena riktningen
hävdar, att Borås är den största staden
i länet och att man därför bör förlägga
länsadministrationen dit. Den andra
riktningen, som kanske är litet mera
nyanserad, säger att man bör dela Älvsborgs
län i två delar, så att man får en
länsstyrelse i Borås och en i Vänersborg.

Vidare har vi vänersborgsintressena.
Den riktningen hävdar, att den enklaste
lösningen av hela problemet vore, att
alla länsorgan förlädes till Vänersborg.
Av de remisshandlingar, som reservanterna
åberopat, framgår det, att man i
Vänersborg anser att problemet bör lösas
på det viset.

En annan grupp anser att älvsborgslänsgränsen
i anslutning till flyttningen
av samtliga länsorgan till Vänersborg
ändå bör regleras på något sätt, och
man antyder att Bohuslän här kommer
in i bilden. Det kan tänkas att delar av
Bohuslän skulle kunna ingå i Norra
Älvsborgs län, eller vad det nu skulle
komma att heta. Då skulle man alltså

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

ha länsstyrelsen i Vänersborg. Men då
kommer några bohuslänningar och säger,
att skall man dela Bohuslän, så
finns det en fin stad, som heter Uddevalla,
och där vore det bra att ha en
länsstyrelse.

Det är, som kammarens ledamöter finner,
redan nu fem olika meningsriktningar
som man skulle försöka sammanjämka.
Men därtill kommer detta problem,
som utskottet har fört fram och
som enligt min uppfattning är det avgörande,
nämligen det som sammanhänger
med göteborgsräjongens utveckling.
Denna utveckling är avgörande för
hur det kommer att bli, och den vet
man ännu ingenting om. Regionsplanekommittén
arbetar med denna fråga, och
man räknar med att få det hela klart
om två år eller kanske redan om ett år.
Det är i varje fall en relativt kort tid
man behöver för att bringa klarhet i
denna fråga. Nu säger man, att vi kan
sätta i gång en utredning redan nu och
avvakta utvecklingen. Här ber jag att
få anmäla en bestämt motsatt uppfattning.
Riksdagen skall åtminstone i grova
drag veta vad den begär och vad den
vill ha utrett. Så har det åtmistone varit
förr i tiden, och det tycker jag är en
god och praktisk sed. Först under sådana
förhållanden kan riksdagen begära
att Kungl. Maj :t tar upp frågan på allvar.
Jag vet att Kungl. Maj:t har syndat
många gånger; utredningar, som begärs
alltför lättvindigt, har efter närmare
prövning lagts åt sidan i kanslihuset.
Det systemet anser jag inte alls vara
tillfredsställande. Riksdagen skall komma
med väl genomtänkta förslag, och
Kungl. Maj :t skall effektuera dem.

Det är dessa synpunkter, som ligger
bakom utskottets ställningstagande, och
jag förmodar att kammarens ledamöter
efter närmare begrundan skall finna att
det är lämpligt att vi vilar på hanen,
tills vi får se vad man bör begära för
utredning.

Det kan bil mycket genomgripande
förändringar. Det har nämnts från älvsborgslänsbänken,
att Göteborg skulle
kunna tänkas bilda ett eget län. Om det
vet vi ingenting nu, men vi kan, som sagt,

Anslag till länsstyrelserna
få klarhet i saken om relativt kort tid.
Jag tycker då att man bör vänta till
dess.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall
till utskottets hemställan.

Herr BOO (s):

Herr talman! Herr Gustaf Karlssons
senaste anförande är enligt min mening
den utförligaste och bästa motiveringen
i denna debatt för en utredning. Och om
inrikesministern behöver direktiv och
anvisningar från riksdagen för denna
utredning, så tror jag att herr Karlssons
anförande även har gett ganska utförliga
sådana.

Felet är bara, att herr Karlsson i sin
uppläggning säger, att riksdagen måste
veta först och begära utredning sedan,
medan vi säger att det väl är vanligt att
man begär utredning först och sedan
tar ställning till problemet.

Därför vidhåller vi utredningskravet.

Herr KARLSSON, GUSTAF, (s):

Herr talman! Jag är ledsen över att
herr Boo inte riktigt har fattat vad
jag sagt i mina inlägg. De har faktiskt
gått ut på att visa, att tidpunkten icke
är inne för att begära en sådan utredning,
och det hoppas jag att alla andra
i kammaren har förstått!

Herr LARSSON, NILS THEODOR, (bf):

Herr talman! Herr Boo sade till herr
Gustaf Karlsson, att vad denne särskilt
i sitt sista anförande hade yttrat var en
god motivering för utredning. Ja, herr
talman, det är nog så att hela denna debatt
i kammaren har redovisat ett problemkomplex
i Västsverige, som under
de närmaste decennierna kan komma att
allvarligt pocka på en lösning.

Men frågan är väl, om Älvsborgs län i
detta fal! ändå utgör det största problemet.
För min del har jag nog av överläggningarna
i statsutskottet och här i
kammaren fått det intrycket, att den avgörande
frågan i första hand gäller göteborgsområdets
framtida status, och därvidlag
måste man bättre än nu veta hur

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Anslag till länsstyrelserna
administrationen för storstadsområdet
Göteborg skall ordnas. Här har ju upplysts
att en regionplaneutredning för
göteborgsområdet är i gång, och jag tror
att det är nödvändigt både för kammare,
regering och blivande utredare att
före sitt ställningstagande veta något om
vad denna regionplaneutredning kommer
att resultera i. Jag har för min personliga
de] fått den känslan, att älvsborgsproblemet
är ett andraplansproblem och
att göteborgsproblemet kommer i första
planet.

Vi är väl alla på det klara med att
hela detta komplex av problem bör bli
föremål för en utredning, men jag tror
inte att den skall börja med Älvsborgs
län utan vid kusten — det gäller att
först komma till klarhet om den slutliga
administrativa utformningen för Göteborgs
stad och dess omgivningar. Denna
indelning har dock varat i århundraden,
sedan slutet av 1600-talet, och den
utformning, som skall komma att ges
Västsverige i administrativ väg, skall väl
också tänkas komma att vara i århundraden
framöver. Och då är det nog en
alltför smal bas att här rekommendera
en utredning på. Jag tror därför att det
är bäsl, om kammaren i dag följer den
rekommendation, som statsutskottet på
tredje avdelningens förslag givit och som
innebär att utredningen bör anstå ännu
ett par tre år, till dess göteborgsförhållandena
mera klarnat.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till vad statsutskottets majoritet föreslagit.

Herr HERMANSSON, ALBERT, (s):

Herr talman! Under den fortsatta debatten
har framförts ett nytt moment,
nämligen regionplanen för Göteborg,
som skulle utgöra hinder för en utredning
beträffande Älvsborgs län.

Den siste talaren ansåg att basen skulle
bli alltför smal för den utredning, som
statsrevisorerna föreslagit. Jag kan för
min del irte förstå, att det finns något
hinder för att då bredda denna bas genom
att också ta med den ifrågasatta
gränsregleringen beträffande göteborgslänet.
Det har redan blivit sagt, att stat -

liga utredningar inte brukar komma
fram så hastigt, och jag vet av erfarenhet
att det brukar ta sin tid, först innan
en utredning sättes i gång och sedan
innan den blir färdig. Men ingenting
hindrar ju att det kan åstadkommas
en samordning mellan regionplaneringen
för Göteborg och dess omgivningar
och den planering, som reservanterna i
statsutskottet och riksdagens revisorer
har föreslagit.

Herr Gustaf Karlsson sade att det fanns
så många olika riktningar och uppfattningar
inom Älvsborgs län beträffande
denna fråga. Det är möjligt att så är fallet,
och vi har ju här hört, att det i
varje fall finns mer än en uppfattning,
även om det största antalet av representanterna
från Älvsborgs län tycks vara
ganska ense om att någonting bör göras.
Men om det nu är så många olika meningar
och riktningar, så talar väl detta
mer än någonting annat för att den föreslagna
utredningen bör komma till stånd
och att den bör sättas i gång så fort som
möjligt.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen jämlikt därunder
förekomna yrkanden gjorde propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i det nu föredragna momentet
hemställt samt vidare på godkännande
av den av herr Hesselbom m. fl. vid
punkten avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen,sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Hesselbom begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 11 punkten
135 mom. III, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

Anslag till anordnande av allmänna skyddsrum m. m.

Vinner Nej, godkännes den av herr
Hesselbom m. fl. vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Hesselbom begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 63;

Nej — 40.

Därjämte hade 14 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna 136—179

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 180

Anslag till anordnande av allmänna
skyddsrum m. m.

Under punkten 197 av elfte huvudtiteln
i statsverkspropositionen hade
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att till
Kostnader för anordnande av allmänna
skyddsrum m. m. för budgetåret 1956/
57 anvisa ett reservationsanslag av

11 831 000 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den
ena inom första kammaren av herr
Hjalmar Nilsson (I: 91) och den andra
inom andra kammaren av fröken Löwenhielm
(II: 139), hade hemställts, att riksdagen
måtte vid behandling av punkten
197 under elfte huvudtiteln besluta
att till kostnader för anordnande av allmänna
skyddsrum m. m. för budgetåret
1956/57 anvisa ett reservationsanslag av

12 619 000 kronor.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:91 och

II: 139 till Kostnader för anordnande av
allmänna skyddsrum m. m. för budgetåret
1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 11 831 000 kronor;

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till
känna vad utskottet anfört rörande
handläggningen av ärenden, avseende
statsbidrag till merkostnader för utförande
av kommunala tekniska verk i
fullträffsäkert skick.

I motiveringen hade utskottet yttrat
bland annat:

»I motionerna har anförts att Härnösand
med hänsyn till vad som förekommit
i ärendet ansett sig våga påräkna
statsbidrag till den bergrumsanläggning,
som är i fråga. Ehuru utskottet tar för
givet att civilförsvarsstyrelsen inte bidragit
till att inge staden en sådan förhoppning,
finner utskottet önskvärt, att
Kungl. Maj:t — för att liknande missförstånd
i framtiden skall kunna undvikas
— anmodar styrelsen att vid handläggning
av ärenden rörande utförandet
av kommunala tekniska verk alltid framhålla,
att ett godkännande från styrelsens
eller andra statsmyndigheters sida
av ett utförande i fullträffsäkert skick
inte innebär någon utfästelse om att
statsbidrag skall kunna erhållas.»

Herr NILSSON, HJALMAR, (s):

Herr talman! Jag har under denna
punkt väckt en motion, vari hemställes
att det belopp det här gäller skall höjas
till 12 619 000 kronor. Denna motion är
föranledd av att Härnösands stad trots
upprepade framställningar icke kunnat
få statsbidrag till sin bergrumsanläggning
— staden har nämligen placerat sin
transformatorstation i en bergrumsanläggning.

Denna fråga kom upp i Härnösand redan
år 1949, och i samarbete med civilförsvarsmyndiglieterna
— både de centrala
och de lokala — och även andra
myndigheter kom man överens om att
denna transformatorstation för mottagning
av elektrisk energi skulle förläggas
i ett bergrum. Så har skett; arbetet färdigställdes
1954 och kostnaderna är uppe
i över 1,1 miljoner kronor.

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Anslag till anordnande av allmänna skyddsrum m. m.

Kungl. civilförsvarsstyrelsen föreslog
1953 att under denna punkt skulle tas
upp ett belopp, som skulle innebära att
Härnösands stad fick sitt statsbidrag —
två tredjedelar av kostnaderna. Detta har
också i år föreslagits, men Kungl. Maj:t
har inte bifallit denna framställning från
civilförsvarsstyrelsen.

Av statsutskottets skrivning framgår,
att utskottet tvivlar på att civilförsvarsstyrelsen
skulle ha givit Härnösand något
löfte om statsbidrag. Jag tycker att
svaret på den frågan borde framgå därav
att civilförsvarsstyrelsen själv hemställt
om att få ge statsbidrag till Härnösand
för denna bergrumsanläggning.

Sedan må jag säga att en stad av
Härnösands storlek knappast spränger in
ett bergrum för en transformatorstation
för 1,1 miljoner kronor, om staden kan
lösa frågan på ett enklare sätt och för
en tiondel av kostnaderna. Staden måste
på ett eller annat sätt ha bibringats den
uppfattningen, att den skulle få statsbidrag.
Om sedan inte den vänstra handen
vet vad den högra gör, innebär det
att en kommun får sitta emellan, därför
att det inte funnits klara bestämmelser
på detta område. Den här gången gäller
det Härnösand — det kan kanske en annan
gång bli fråga om en annan stad eller
en annan kommun, som kommer att
råka precis lika illa ut.

Här är det väl egentligen inte bara
fråga om pengar, utan fråga om hur rättvist
man anser att ärendet skall handläggas.
Har en myndighet avgivit ett löfte
— även om det bara är ett halvt löfte
eller antydningar om statsbidrag till en
anläggning — bör myndigheterna se till,
att man infriar löftet på det ena eller
andra sättet. Härnösand är inte någon
stor stad och även om den försökt att
sanera sin ekonomi, har den inte så god
ekonomiställning att den kan dra på sig
sådana här kostnader utan att de blir
kännbara för kommunen och eventuellt
även för den kommande utdebiteringen.

Det kan ju sägas, att även statsutskottet
har under handläggningen av ärendet
kommit underfund med att förhållandena
inte varit riktigt bra. Detta framgår
ju av den skrivning, som statsutskottet

gjort på s. 154 och 155 i utlåtandet, där
statsutskottet föreslår att riksdagen må
i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till känna
vad utskottet tidigare sagt om att det
borde bli klarare bestämmelser på detta
område och att Kungl. Maj:t skall ge
kommunerna besked, om statsbidrag kan
utgå eller inte. I så fall har ju ändå motionen
fyllt en uppgift, nämligen att det
efter detta kan bli klarare bestämmelser,
så att inte städer och kommuner råkar i
svårigheter i framtiden vid anordnandet
av skyddsrum.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till statsutskottets hemställan med den
ändringen, att under a) bifalles motionerna
nr 91 i första kammaren och nr
139 i andra kammaren.

Herr KARLSSON, GUSTAF, (s):

Herr talman! Det förhåller sig på det
sättet, som herr Nilsson relaterat, att
man i Härnösand trodde att man skulle
få statsbidrag till det skyddsrum det här
gäller. Om man emellertid försöker utreda,
hur det verkligen förhåller sig med
den saken, har vi kunnat fastslå, att det
råder delade meningar om vad som sagts
i detta hänseende. Det har för utskottet
betraktats såsom en väsentlig uppgift i
sammanhanget att utforma utlåtandet så,
att sådana här misstag i framtiden kan
undvikas.

Utskottet har inte kunnat ta ståndpunkt
till frågan om Härnösands stad
partout skall få statsbidrag — detta har
vi inte kunnat göra på grundval av de
handlingar, som vi haft till förfogande
— utan vi har sagt, att det här råder delade
meningar om vad som sagts såväl på
den ena sidan som på den andra sidan,
och utskottet har som sagt velat förhindra
att sådana här misstag uppkommer i
fortsättningen.

Jag yrkar bifall, herr talman, till utskottets
hemställan.

Efter härmed slutad överläggning
gjordes enligt de därunder förekomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till vad utskottet i den nu ifrågavarande
punkten hemställt samt vidare på bifall
till utskottets hemställan med den änd -

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

Om avdragsrätt för kostnader för stenröjning m. m.

ring beträffande anlagsbeloppet, som påyrkats
i de i ämnet väckta motionerna;
och förklarades den förra propositionen,
vilken förnyades, vara med övervägande
ja besvarad.

Punkterna 181—203

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 204

Lades till handlingarna.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 74, i anledning av
Kungl. Maj ds proposition angående anslag
för budgetåret 1956/57 till avlöningar
vid statens rättskemiska laboratorium,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Om avdragsrätt för kostnader för stenröjning
m. m.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 26, i anledning av väckta
motioner om rätt för jordbrukare att
vid beskattning åtnjuta avdrag för kostnader
för stenröjning och andra grundförbättringar.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande
motionerna I: 297 av herr Fritiof Karlsson
m. fl. och 11:228 av herr Börjesson
m. fl. hade hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om utredning rörande avdrag vid taxering
till statlig och kommunal inkomstskatt
för kostnader för stenröjning och
andra grundförbättringar i enlighet med
vad i motionerna anförts.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet anfört bland annat:

»I likhet med tidigare års bevillningsutskott
finner utskottet spörsmålen om
avdrag för kostnader för stenröjning och
andra grundförbättringsåtgärder vara av
den art, att de faller inom ramen för
den genomgång av kommunalskattelagen,
vilken förutsatts skola verkställas
av 1950 års skattelagssakkunniga. Utskottet,
som i annat sammanhang fram -

fört vissa synpunkter rörande utredningen
av de frågor, vilka ligger under
prövning av 1950 års skattelagssakkunniga,
får under hänvisning till vad därvid
uttalats understryka angelägenheten
av att ställningstagandet till nu förevarande
spörsmål icke uppskjutes någon
längre tid. Då spörsmålen sålunda kan
förväntas bli föremål för utredning av
1950 års skattelagssakkunniga eller i annan
ordning, anser sig utskottet icke böra
i anledning av motionerna förorda
skrivelse till Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad sålunda anförts
får utskottet hemställa, att de likalydande
motionerna 1:297 av herr Fritiof
Karlsson m. fl. och 11:228 av herr Börjesson
m. fl. om rätt för jordbrukare att
vid beskattning åtnjuta avdrag för kostnader
för stenröjning och andra grundförbättringar,
måtte, i den mån de icke
kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.»

Herr KARLSSON, FRITIOF, (bf):

Herr talman! Jag vill i anledning av
föreliggande betänkande i denna fråga
framföra några synpunkter.

Utskottet är så till vida välvilligt inställt
till motionen, att det förutsättes
att 1950 års skattesakkunniga skall vid
genomgång av kommunalskatteiagstiftningen
ta upp frågan till behandling,
samtidigt som man understryker angelägenheten
av att ställningstagandet till
nu förevarande spörsmål icke uppskjutes
någon längre tid. I själva sakfrågan har
man emellertid undvikit att göra något
uttalande.

I vad det gäller speciellt yrkandet om
avdrag vid taxering för kostnader för
stenröjning vill jag framhålla några av de
de skäl som föranlett motionen såväl i
år som tidigare år 1952. För de landsdelar,
där man har en stenbunden åkerjord,
bär ärendet en ganska stor betydelse
.särskilt när det gäller mindre jordbruk,
vilka är dominerande inom sådana
områden. F''ör att en stenbunden gård
inte skall sjunka i värde eller rent av
bli värdelös i brukningshänseende, på
grund av nyare brukningsmetoder ocli

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Om avdragsrätt för kostnader för stenröjning m. m.

nödvändigheten av att använda maskiner
i jordbruksdriften, är det angeläget
att röja bort stenen. Detta arbete anses
av taxeringsmyndigheterna som grundförbättring,
men fråga är om man kan
säga, att gården genom arbetet stiger i
värde. Man kan nog i stället säga, att
den bibehåller sitt värde därigenom att
åkern kan brukas, vilket under andra
förhållanden inte kunnat ske till rimliga
kostnader. Det är därför enligt mitt förmenande
ett underhållsarbete som bedrives.

Tidigare, innan man gått in för maskinell
stenröjning, blev inte heller det arbete,
som nedlades på stenröjning, beskattat.
Jordbrukarna hade då att för
hand borra stenen samt spränga och
bortföra densamma. Härigenom användes
en del av gårdarnas arbetskraft för
detta arbete med given följd att de inkomster,
som redovisades för beskattning,
blev mindre än om arbetskraft hade
använts i den egentliga produktionen.
Det förekom emellertid inte, att
skattemyndigheterna fördenskull värdesatte
arbetet som en grundförbättring
och påförde vederbörande en inkomstökning.
Då jordbrukarna genom den maskinella
stenröjning, som nu äger rum,
måste göra stora kontanta utlägg, i
många fall så stora, att man kunde köpa
lika god stenfri jord för samma belopp
som stenröjningen kostar, förstår man,
att stenröjning aldrig kan bli någon
ekonomiskt lysande affär.

Det kan under sådana förhållanden
kanske frågas, varför man då stenröjer.
Ja, saken är den att i ett jordbruk är
investerat så stort kapital i byggnader
m. m., att man för att ej åsamkas ännu
större förluster måste underkasta sig
dessa kostnader. Det har därför från
det allmännas sida ansetts som en rationaliseringsåtgärd
av första ordningen
att lämna mindre brukare med begränsade
tillgångar statligt stöd för att genomföra
en sådan här i sig själv mindre
lönande åtgärd.

I utskottets betänkande finnes angivet,
att man inte kan få både skattefrihet och
statsbidrag. Detta har inte heller avsetts

i motionen. Dels är dessa anslag så begränsade,
att långt ifrån alla kan få sådana,
dels är de begränsade till jordbruk
med mindre än 20 hektar åker, dels ock
är de beroende av sökandens inkomstoch
förmögenhetsförhållanden.

Jag talade häromdagen med en mindre
jordbrukare, som hade stenröjt en areal
av något mindre än en hektar. Kostnaderna
härför hade uppgått till 1 500 kronor.
Härutöver hade han själv fått köra
jord och fylla hålorna efter stenen. I
statsbidrag hade han erhållit 500 kronor.
Det synes mig inte ha varit orätt,
om han vid inkomsttaxeringen fått göra
ett avdrag av 1 000 kronor, d. v. s. den
summa som de kontanta utgifterna översteg
det erhållna statsbidraget.

Det kan slutligen framhållas, att för
30 å 40 år sedan var det ingen större
prisskillnad mellan en gård som var
stenbunden och en som var fri från
sten. Då användes oxar som dragare och
lie för skörden, och olägenheterna med
stenen hade inte samma omfång som nu
för tiden.

Jag har, herr talman, velat framhålla
dessa synpunkter på problemet. Jag skulle
ha varit tacksam, om utskottet hade
uttalat sig litet mer positivt i själva
sakfrågan. Då man väl emellertid kan
antaga, att med utskottets skrivning ärendet
kommer att prövas av skattelagssakkunniga,
har jag i detta läge inte
något yrkande.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i förevarande
betänkande hemställt.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 27, i anledning
av väckt motion om ändring av
22 § kommunalskattelagen avseende avdrag
vid inkomsttaxeringen för kostnader
i samband med skiftesförrättning,
bifölls vad utskottet i detta betänkande
hemställt.

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

Om vidgad avdragsrätt för värdeminskning
av maskiner

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 28, i anledning av väckta
motioner om vidgad rätt för jordbrukare
att vid beskattning åtnjuta avdrag för
värdeminskning av maskiner enligt värdeminskningsplan.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av utskottet
till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:298
av herrar Magnusson och Ebbe Ohlsson
samt 11:221 av herrar Nilsson i Svalöv
och Nilsson i Bästekille, vari hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om skyndsam utredning
om att vid beräknandet av den skattepliktiga
intäkten av jordbruksfastighet
värdeminskningsavdrag enligt bunden
avskrivningsplan måtte medgivas för
kostnader för maskiner och redskap,
som användes i jordbrukets drift, även
då redovisningen av nettointäkten skedde
efter den s. k. kontantprincipen; samt

2) de likalydande motionerna 1:299
av herrar Wolgast och Herbert Hermansson
samt II: 226 av herr Adolfsson
m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
besluta, att en jordbrukare, som deklarerade
efter den s. k. kontantprincipen,
skulle ha rättighet att göra avdrag
för värdeminskning av maskiner enligt
värdeminskningsplan.

Utskottet hade i det nu föredragna betänkandet
hemställt, att

1) de likalydande motionerna 1:299
av herrar Wolgast och Herbert Hermansson
samt II: 226 av herr Adolfsson m. fl.
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

2) de likalydande motionerna 1:298
av herrar Magnusson och Ebbe Ohlsson
samt II: 221 av herrar Nilsson i Svalöv
och Nilsson i Bästekille, i den mån motionerna
icke kunde anses besvarade genom
vad utskottet förut i betänkandet
anfört, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

I motiveringen hade utskottet yttrat
bland annat:

»Beträffande yrkandet i motionerna I:
298 och 11:221 om skrivelse till Kungl.
Maj:t med hemställan om skyndsam utredning
av frågan får utskottet erinra
om att 1951 års bevillningsutskott sagt
sig icke ha något att invända mot att
1950 års skattelagssakkunniga upptoge
frågan till behandling. Utskottet får vidare
erinra om att under senare år motionsvis
framställts åtskilliga yrkanden
rörande olika spörsmål inom området
för beräkning av inkomst av jordbruksfastighet.
Sålunda har hemställts om ändrade
regler för avskrivning å byggnad å
jordbruksfastighet, om införande av rätt
till avskrivning å täckdikningsanläggningar,
fruktkulturer m. in. samt om rätt
till avdrag i någon form för kostnader
avseende åtgärder av grundförbättringsnatur,
t. ex. anläggande av skogsbilvägar.
Vissa av dessa frågor har överlämnats
till 1950 års skattelagssakkunniga för utredning;
beträffande andra frågor har
vederbörande bevillningsutskott förutsatt
att de skulle komma att av de sakkunniga
upptas till övervägande i samband
med pågående översyn av skattelagstiftningen.
Då det kan förväntas att
vid en sådan översyn även det i förevarande
motioner upptagna spörsmålet och
övriga hithörande frågor kommer att behandlas,
anser utskottet sig icke i anledning
av motionerna böra förorda skrivelse
till Kungl. Maj:t i ämnet.»

Vid betänkandet hade reservationer
avgivits

I. av herrar Kristensson i Osby, Spetz,
Söderquist, Velander, Nilsson i Svalöv,
Sjölin och Strandh, vilka under hänvisning
till innehållet i de likalydande motionerna
1: 298 av herrar Magnusson och
Ebbe Ohlsson samt 11:221 av herrar
Nilsson i Svalöv och Nilsson i Bästekille
ansett, att utskottet bort under punkten
2 hemställa, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam
utredning av frågan om införande
av rätt att vid beräkning av inkomst av
jordbruksfastighet enligt den s. k. kontantprincipen
avdraga kostnad för anskaffande
av maskiner och redskap ge -

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Om vidgad avdragsrätt för värdeminskning av maskiner

nom värdeminskningsavdrag enligt avskrivningsplan; II.

av herr Werner, som likväl ej antytt
sin åsikt.

Herr WOLGAST (bf):

Herr talman! I motion nr 299 har jag
hemställt att jordbrukare, som deklarerar
enligt kontantprincipen, också skulle
erhålla avdrag för värdeminskning av
maskiner enligt avskrivningsplan. I samband
med införandet år 1951 av bestämmelserna
om rätt för jordbrukare att deklarera
enligt bokföringsmässiga grunder
behandlades motioner med begäran att
även den som inte deklarerade efter bokföringsmässiga
grunder utan enligt kontantprincipen
skulle äga rätt till avskrivning
enligt en plan. Frågan hänsköts till
1950 års skattelagssakkunniga, och där
har den nu legat i fem år utan någon åtgärd.
I en motion, nr 298 i denna kammare,
har yrkats på en skrivelse med begäran
om en utredning. Såväl i en 1951
avgiven motion som i den nu nämnda
motionen nr 298 har man fäst sig vid att
det skulle verka befordrande för jordbrukets
rationalisering om jordbrukaren
fick göra avskrivningar efter en värdeminskningsplan.
Jag tror nog att detta
kan ha sin riktighet. I min motion har
jag dock velat framhålla en helt annan
synpunkt.

Alla som deklarerar inkomst, av vad
slag det vara månde, äger nämligen rätt
att få avdrag för de omkostnader, som
har varit förenade med inkomsternas förvärvande.
En sådan omkostnad är värdeminskning
av inventarier, och rätt till
avdrag därför har också tillkommit alla
som deklarerat inkomst vid vars intjänande
inventarierna förslitits, utom i ett
enda fall, nämligen när en jordbrukare
deklarerar efter kontantprincipen.

Vad jag här skulle vilja framhålla för
kammaren är just detta, att man har infört
en rätt och sedermera förmenar en
viss kategori denna rätt, som man ger åt
alla andra. Jag vet att riksdagen är ganska
lyhörd för att var och en må åtnjuta
sin lagliga rätt, men jag vill påvisa, att
här har vi ett fall, där dessa jordbrukare

inte äger den lagliga rätten. Det är ju,
som utskottet framhåller så, att då man
inköper jordbruksinventarier, får man
— vid deklaration enligt kontantprincipen
— inte göra något avdrag, men då
man gör byte, får man dra av byteskostnaden,
såvitt utrustningen är likvärdig
o. s. v. Men här måste ihågkommas, att
hur man än har gjort bytet, så får dock
aldrig en jordbrukare, när han lämnar
jordbruket och försäljer inventarierna,
tillbaka vad maskinerna kostat i inköp.
Om han köper en traktor för 10 000—
12 000 kronor, kan den under den tid han
innehar gården bytas ut mot en ny, men
den gången han säljer traktorn får han
aldrig tillbaka de 10 000—12 000 kronor
som den en gång i tiden har kostat, och
han erhåller alltså inte det avdrag för
värdeminskning som han skulle ha haft.

Jag vill vidare påvisa en annan ganska
allvarlig sak, Om en ung jordbrukare,
som sätter upp en gård med inventarier,
köper sådana exempelvis för 20 000 kronor
— och det är ingen stor summa —
och om vi tänker oss en förslitningstid
av tio år, så blir det 2 000 kronor om
året. Dessa 2 000 kronor skulle han ha
fått dra av varje år, om han haft avdrag
enligt avskrivningsplan. Vid deklaration
efter kontantprincipen får han emellertid
inte göra sådant avdrag och därav följer,
att han varje år skattar för ett belopp
av 2 000 kronor, som skulle ha varit
skattefritt. Låt oss säga att hans marginalskatt
är 30—35 procent. Då får han
varje år betala 600 å 700 kronor mer i
skatt, och under de tio år detta varar erlägger
han 6 000—7 000 kronor i skatt,
vilket jag anser vara oriktigt.

Nu har det sagts, att lagen har bestämt
ett visst förfaringssätt, och det har naturligtvis
fog för sig. Man resonerade på
den tiden, då lagen tillkom, så, att vid nyinköp
fick man inte göra något avdrag
och vid den slutliga försäljningen slapp
man ta upp någon inkomst. Dessa två saker
log ut varandra. Det gällde på den tiden,
då de inköpta inventarierna och de
till sist försålda hade ungefär samma
värde, och det kunde ju gå för sig, särskilt
då jordbrukets inventarier hade ett
lågt värde. Men i dag, då inventarievär -

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

Om vidgad avdragsrätt för värdeminskning av maskiner

det är mycket högt, stämmer inte reglerna.
Det blir således nu ett fullständigt
felaktigt resultat, och därför bör de ändras.

Nu säger utskottet, att det inte finns
någon anledning att göra en ändring, ty
vederbörande kan ju övergå från kontantprincipen
till att beräkna sin inkomst
av jordbruket enligt bokföringsmässiga
grunder. Då får han det avdrag
han vill ha. Det är nog riktigt. Men man
skall komma ihåg, att det är en ganska
omtvistad åtgärd att övergå till att deklarera
efter bokföringsmässiga grunder
och att det i flertalet fall är ogörligt.
Jordbrukarna i gemen är inte kompetenta
att deklarera enligt bokföringsmässiga
grunder. Jag har rätt stor erfarenhet
på detta område, och jag kan säga, att
jordbrukarna som regel tillämpar kontantprincipen.
Möjligheten att tillåta avskrivningar
enligt en värdeminskaingsplan
blir mer eller mindre värdelös av
det enkla skälet, att det inte är någon
jordbrukare som använder möjligheten
att deklarera enligt bokföringsmässiga
grunder.

I utskottets betänkande säger man vidare
att det kommer att bli rätt krångligt,
om man skulle medge sådan avdragsrätt.
Precis som om inte det nuvarande
systemet var förenat med krångel!
Jag kan försäkra, att taxeringsmyndigheterna
och andra, som sysslar med
dessa ting, har fått erfara, att det finns
en rik flora av bestämmelser. Om en
man har köpt en traktor och sedan skaffat
sig en ny traktor i stället för denna,
kan han inte utan vidare få skatteavdrag.
Det förutsättes, att traktorn var likadan
som den ursprungligen inköpta, att den
var av samma märke, hade samma antal
hästkrafter och så vidare i all oändlighet.
Jag kan inte se annat än att det vore
klokt med en sådan här ändring, så att
man slapp ifrån allt detta krångel.

Sedan skall vi inte försumma att tala
om de verkligt delikata spörsmål som
kan uppkomma. Jag har varit med om
att en person hade en självbindare. Den
blev gammal och dålig, och lian köpte då
eu ny. Avdrag förvägrades honom av det
skälet, att den gamla självbindaren fanns

it Första kammarens protokoll 1936. Nr 15

kvar på gården. Vi lyckades emellertid
lösa saken på det sättet, att han satte in
en annons i tidningen och bjöd ut den
gamla till salu. Den var av gammalt märke,
och ingen människa svarade på annonsen.
Först när man på detta sätt kunde
bevisa, att den gamla självbindaren
var värdelös, lyckades vederbörande erhålla
avdrag. »Annars», sade jag till honom,
»vore det nog lika bra att han skaffade
sig en slägga och slog sönder självbindaren
till en skrothög och sedan övertygade
taxeringsmyndigheterna om skrothögens
existens. Då kunde det hända att
han fick avdrag.» Som sagt, det är mycket
krångel på denna punkt, och allt detta
krångel kommer att försvinna i och
med att man övergår till att bevilja det
föreslagna avdraget.

Man säger, att det är så besvärligt att
göra denna ändring. Jag bär aldrig funnit
annat än att det är ganska lätt. Jag
kan inte se vilka svårigheter som skulle
vara förenade med att upprätta en värdeminskningsplan.
Den är synnerligen
enkel och lättfattlig, den används av alla
andra. Jag kan inte heller förstå, varför
det skall behövas en utredning för att
man skall vara säker på att det hela går
i lås. Motsvarande tillåtelse finns ju när
det gäller deklaration enligt bokföringsmässiga
grunder. Man kan göra exakt på
samma sätt här; man behöver inte alls
göra någonting annat. Just så skall lagstiftningen
utformas. Men vederbörande
jordbrukare får väl vänta ännu många år
på att erhålla den rätt som jag menar bör
tillkomma dem.

Jag förstår, att det är ganska utsiktslöst
att yrka bifall till min motion. Jag
skall i stället nöja mig med att yrka bifall
till reservationen, där en utredning
begärs. Men jag måste ju säga, att utskottet
har tillmötesgått motionärerna
genom att i viss mån hänskjuta frågan
till 1950 års skattelagssakkunniga och
samtidigt påpeka, att utskottet förutsatt
att de sakkunniga skulle ta upp även
andra problem. På det sättet är utskottets
utlåtande rätt positivt.

Jag skall, herr talman, som nämnts
nöja mig med att yrka bifall till reservationen.

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Om vidgad avdragsrätt för värdeminskning av maskiner

Herr VELANDER (h):

Herr talman! Den föregående ärade
talaren har ju vältaligt motiverat sitt
yrkande om bifall till den vid utskottets
betänkande fogade reservationen.
Vad han därvid anförde föranleder inte
någon erinran från min sida. Men det
kan väl vara på sin plats, att några ord
sägs även från reservanternas sida såsom
motivering för deras ståndpunkt.

Såsom framgick av herr Wolgasts anförande,
förhåller det sig så, att, därest
inkomst av jordbruksfastighet vid taxering
redovisas enligt kontantprincipen,
erhålles inte något som helst avdrag för
kostnad för anskaffning av maskiner,
andra driftsinventarier, levande eller
döda, samt för redskap av olika slag,
vilka använts eller är avsedda att användas
i jordbrukets drift. Inte heller
erhålles något värdeminskningsavdrag
på grund av slitning av dessa inventarier
och redskap eller nedgång av annan
anledning i deras värde. Först om
dessa inventarier och redskap utrangeras
eller förslites samt nyanskaffning
i dessas ställe sker, inträder rätt till avdrag
för anskaffningskostnaden. Men av
vad jag har sagt och av vad herr Wolgast
anförde följer uppenbarligen, att
det i många fall blir en avdragsrätt som
stannar på papperet. Det är ju inte sagt,
att den som anskaffar inventarierna är
med om jordbruksdriften så länge, att de
blir förslitna, eller att han går in för en
utrangering därav av annan anledning.
Det kan också hända, att när inventarierna
är förslitna, har det på grund av
utvecklingen blivit nödvändigt att anskaffa
helt andra redskap.

Den ordning, som sålunda gäller, måste
betecknas såsom obillig. Det förefaller
mig för resten som om man skulle
kunna gå så långt, att man betecknar den
såsom helt orimlig. Det är därför anmärkningsvärt,
att utskottsmajoriteten
funnit sig förhindrad att klart deklarera,
att en annan ordning måste eftersträvas.
Det räcker inte med att säga, såsom
1951 vid behandlingen av denna fråga,
att man har intet att erinra mot att 1950
års skattelagssakkunniga upptar frågan
till behandling, eller, såsom nu, att det

kan förväntas, att den tillika med en
hel del andra spörsmål kommer att behandlas
i samband med pågående översyn
av skattelagstiftningen. I vilket tempo
detta kommer att ske —- därom vet
vi ingenting. Vi bör inte heller vara
alltför förhoppningsfulla, ty frågan var
aktuell redan 1951 och har sedan dess
lösningen därav inte fortskridit längre
än till det skede, där den befinner sig
i dag.

Man kan inte heller när det gäller
denna fråga förebära hinder av teknisk
eller annan natur. Det förefaller i varje
fall mig, som om man inte skulle möta
några sådana hinder, om man fullföljer
de önskemål som motionärerna och
reservanterna företräder. Deklarationsoch
taxeringsförfarandet kan därigenom
inte heller komma att kompliceras. Den,
som till äventyrs är av annan mening,
bör dock inte motsätta sig utredningen,
ty genom en sådan blir ju klarlagt om
reservanterna och motionärerna har rätt
eller ej, när de hävdar, att här möter
varken tekniska eller praktiska hinder
med hänsyn till taxeringsarbetet eller
eljest för en lösning i positiv riktning,
som här avses.

Det talas ofta om jordbrukets rationalisering
och angelägenheten därav.
Det är klart, att denna rationalisering
förutsätter en mekanisering, och det är
väl också genom en fortsatt mekanisering,
som man kan hoppas på ett nedbringande
av omkostnaderna i jordbruket.
Att så kan ske måste vara en angelägenhet
av synnerlig betydelse både
när det gäller jorbrukarna själva och
när det gäller konsumenterna.

Jag vill också understryka, vad som
sägs i motionen 221, där det heter, att
man genom avskrivningsplanen erhåller
kontroll på storleken av avskrivningarna,
och »vid försäljning av ifrågavarande
redskap och maskiner kan eventuella
återvunna avskrivningar bli föremål
för beskattning». Det är en ordning som
man har att räkna med, ty om jag får
igen någonting vid en utrangering av
inventarier och redskap av vad jag redan
avskrivit, är det väl klart att jag
bör skatta därför.

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

Om vidgad avdragsrätt för värdeminskning av maskiner

Det sägs oek i motionen, att en avskrivningsrätt
enligt bunden plan skulle
bidraga till att skapa en viss resultatutjämning
mellan olika beskattningsår.
Det är en mycket viktig synpunkt,
särskilt om det gäller mindre jordbrukare.
Om det gäller exempelvis en traktor
som utrangeras, som kan kosta 10 å
15 tusen kronor, och fråga är om ersättningsanskaffning
med rätt till avdrag
för anskaffningskostnaden, är det
därmed inte sagt att vederbörande har
utrymme för denna avdragsrätt i det
aktuella fallet.

I likhet med den föregående ärade
talaren hemställer jag, herr talman, om
bifall till reservationen.

Herr SJÖDAHL (s):

Herr talman! Denna fråga avser, som
kammaren av de föregående anförandena
säkert fått klart för sig, huruvida man
vid all taxering av jordbrukets inkomster
skall införa en rätt att göra avdrag för
värdeminskning av maskiner. Kammarens
ledamöter har väl också fått klart
för sig att detta, att man inte får göra
avdrag för värdeminskning av maskiner
vid deklaration enligt den s. k. kontantprincipen,
inte betyder att man inte får
göra avdrag för kostnaderna för inköp
av maskiner under förutsättning att det
är fråga om ersättningsanskaffning. Och
det mesta, som en jordbrukare hittar på
att köpa, är nog inte nyanskaffningar av
någonting som han inte förut haft motsvarighet
till, utan det mesta som vederbörande
köper, i denna näringsgren som
i andra, är ersättning för förutvarande
redskap och inventarier. Allt han köper
såsom ersättning, får han göra avdrag
för omedelbart. Detta sammanhänger
med att avdrag här får göras för kostnad
för inventarier som är ersättning för sådana
som är utrangerade, försålda eller
avyttrade. På denna punkt finns det ju
eu mycket stark avdragsrätt.

Vidare är det ju så, att om man köper
ett inventarium, t. ex. eu maskin som
ersätter en äldre maskin men som är av
en annan art, eller förbättrad konstruktion
av den tidigare, får han av de flesta

förnuftiga taxeringsnämnder — vi skall
väl väsentligen räkna med dem — avdrag,
motsvarande kostnaden för anskaffningen
av ett nytt exemplar av den
äldre maskinen. Men det uppstår ett belopp,
som han inte får draga av med
detsamma. Det avdrag han får göra är
ett initialavdrag, som i många fall är
mycket större än det avdrag som numera
tillåtes vid taxering efter bokföringsmässiga
grunder, då man aldrig kan få
draga av mer än en tredjedel av anskaffningskostnaden
enligt de nya bestämmelserna
på denna punkt.

•lag vill erkänna att det finns byråkratiska
taxeringsnämnder och mindre byråkratiska
taxeringsnämnder, men det
finns också en hel del som är rätt förnuftiga.
Jag misstänker att en hel del av
kammarens ledamöter sitter i dessa förnuftiga
taxeringsnämnder, där de prövar
sakerna och låter vederbörande göra avdrag,
när så finnes skäligt. Om man följer
herr Wolgasts rekommendationer och
ger sig ut med släggan o. s. v., finns det
uppenbarligen stora framkomstmöjligheter.
Men, herrar och damer ledamöter av
denna kammare, här infördes, förmodligen
på begäran av jordbrukarna — det
var säkerligen ingenting som påpressades
dem — år 1951 en möjlighet att upprätta
deklaration och sedermera bli taxerad
på bokföringsmässiga grunder. Det
utsågs jordbrukstaxeringssakunniga. Jag
känner endast en av dem. Han var en
framstående jordbrukare och tillhörde
högerpartiet och inte bondeförbundet.
Han framlade emellertid ett förslag om
att genomföra deklaration efter bokföringsmässiga
principer obligatorisk för
alla jordbrukare. Detta tycktes vara alltför
hårt, förmodligen av jordbrukarna
själva, och så infördes i stället möjlighet
att välja mellan de bägge metoderna. Det
är sannerligen inte många som får välja
mellan olika system, när man skall deklarera,
men här fick jordbrukarna välja
antingen taxering efter bokföringsmässiga
grunder eller efter den gamla beprövade
metoden, kontantmetoden. Det passade
tydligen de flesta, efter de uppgifter
jag har fått, att i fortsättningen använda
kontantmetoden.

Nr 13

Fredagen den 20 april 1950

Om vidgad avdragsrätt för värdeminskning av maskiner

Nu har man förskaffat sig vissa erfarenheter
om taxering efter bokföringsmässiga
grunder. Den lockar tydligtvis
inte jordbrukarna — den andra metoden
lockar dem mera. Den är fördelaktigare
för det stora flertalet jordbrukare. Med
den utomordentliga undervisning, som de
nu får av lantmannaskolor och andra av
ytterst framstående lärare, vilkas pedagogiska
talanger vi emellanåt i denna
kammare kan iakttaga, skulle det förvåna
mig, om inte jordbrukarna så småningom
skulle kunna begagna denna metod.
Eljest måste det vara någon brist på
pedagogiken.

Vare sig det nu är det ena eller det
andra, står här två vägar öppna.

Antingen prövar man metoden med
taxering efter bokföringsmässiga grunder
och ser till, om den inte kan göras
mera användbar, i vilket fall man får
göra värdeminskningsavdrag vid inköp
av maskiner, eller också, vilket utskottet
inte endast antytt utan t. o. m. funnit angeläget,
granskar man kontantmetoden
för att försöka avhjälpa de eventuella
brister som den har.

Det är uppenbart att jordbruket har
blivit ett annat nu än det var på farfars
dagar. Därför måste nog också deklarationen
och taxeringen bli något annat
nu än då. Detta tog man hänsyn till, då
man införde möjligheten till taxering
efter bokföringsmässiga grunder, men
tydligtvis var det alltför många sonsöner
som inte hunnit över farfars ståndpunkt,
varför de i fortsättningen måste
använda kontantprincipen. Det får man
bara konstatera och se till, om man inte
skulle kunna möjliggöra detta. Det kan
man naturligtvis genom att i en eller annan
form bota de mer framträdande bristerna.
Vi kan emellertid inte åstadkomma
det på det sätt som föreslås i herr
Wolgasts motion, alltså genom ett enkelt
beslut i riksdagen. Här gäller det bland
annat frågan, om det är lämpligt att begränsa
denna avskrivningsrätt till vissa
inventarier. Enligt vad som framskymtat
i tidigare debattinlägg tänker ju förslagsställarna
här närmast på vissa bestämda
inventarier i jordbruket. Samtidigt måste
vi emellertid också undersöka möjlighe -

ten, om denna nya avdragsrätt skall införas
vid sidan av de avdragsregler som
nu gäller vid taxering enligt kontantmetoden.
Man måste givetvis också pröva
frågan om nödvändigheten att beskatta
inkomst vid försäljning av sådana inventarier
för vilka tidigare avdrag medgivits.

Jag vill understryka, att utskottet ingalunda
motsatt sig denna prövning utan
tvärtom. Utskottet har heller inte skjutit
saken ifrån sig såsom något som till
äventyrs kan tas upp längre fram, om
så skulle befinnas önskvärt. Utskottet säger
att det är angeläget att pröva hela
denna sak. Det finns emellertid många
andra spörsmål på detta område som det
också är angeläget att få prövade. Vi
hörde nyss en talare på smålandsbänken
utveckla, hur angeläget det enligt hans
uppfattning är att få till stånd en prövning
av avdragsrätten vid stenröjning.
Nyss passerade här en motion som gällde
kostnaderna vid lantmäteriförrättningar,
för vilka motionären ville ha avdragsrätt.
I den debatten nöjde sig emellertid
vederbörande talare med att allt
detta kommer under prövning vid den
allmänna översynen av reglerna för jordbrukets
inkomstbeskattning.

Utskottet har med sin skrivning icke
avvisat den fråga som det nu närmast
gäller. Utskottet erinrar om att riksdagen
redan skrivit till Kungl. Maj:t rörande de
skattelagssakkunnigas arbete. De har en
hel del frågor överlämnade till sig. Utskottet
förutsätter att de skattelagssakkunniga
under sitt arbete skall behandla
vissa andra frågor. I fråga om det problem,
som vi här diskuterar, skriver utskottet,
att riksdagen finner det angeläget
att de sakkunniga skall ta upp denna sak.
Det innebär ju att riksdagen därmed faktiskt
gjort en framstöt i detta fall. Utskottet
har emellertid ansett att vi bör nöja
oss med att sticka in denna fråga i den
stora bunten av frågor som rör inkomstbeskattningen
inom jordbruket och behandla
alla dessa problem i ett sammanhang.
Vi har inte velat ge något slags
förtursrätt vare sig åt frågan om avdrag
för kostnaderna vid stenröjning eller
lantmiiteriförrättningar eller åt dessa av -

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

Om vidgad avdragsrätt för värdeminskning av maskiner

skrivningsbekymmer. Varje motionär vill
naturligtvis helst ha förtursrätt för sitt
eget förslag. Vi har tagit alla dessa frågor
och buntat ihop dem så att säga för att
få dem prövade i ett sammanhang.

När reservanterna nu anhåller om en
skyndsam utredning av frågan om den
här aktualiserade avdragsrätten, begär de
därmed ytterst förtursrätt för lösningen
av detta problem. Jag undrar, om inte
de andra motionärerna i fråga om jordbrukets
beskattningsregler hellre skulle
önska förtursrätt för sina specialla krav
som de i jämförelse med detta finner vara
mer angelägna.

Det är, herr talman, enligt min mening
riktigast och bäst att låta hela detta komplex
av frågor prövas på en gång. Det
här framförda problemet bör behandlas
i sammanhang med övriga frågor rörande
jordbrukets inkomstbeskattning. Utskottet
har, upprepar jag, uttalat att det
är angeläget att denna fråga behandlas,
och detta bör enligt utskottets mening
ske i detta större sammanhang.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Herr VELANDER (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sjödahl var angelägen
att tala om för oss, att han och utskottsmajoriteten
i själva verket hade en
mycket positiv inställning till denna fråga.
Han menade också, att denna positiva
inställning kom till uttryck i utskottets
betänkande. Jag är dock inte så
säker på att man, om man närmare studerar
utskottets betänkande, får det intrycket,
och det fick man för övrigt inte
heller av herr Sjödahls anförande.

Herr Wolgast har anfört, att det, enligt
vad han känner till, är mycket få
fall, där jordbrukarna taxeras enligt bokföringsmässiga
grunder. I motionen II:
221 konstateras, alt jordbrukarna nu visserligen
har möjlighet att redovisa nettointäkten
av sina fastigheter efter bokföringsmässiga
grunder, varefter det heter:
»De bestämmelser som legat till grund
för en sådan redovisning har emellertid
i vissa avseenden blivit så utformade, att
jordbrukarna därvidlag kommit i sämre

ställning än andra företagare, som redovisar
sin intäkt efter bokföringsmässiga
grunder. Detta har medfört att jordbrukarna
ej anser sig kunna övergå till denna
rcdovisningsmetod.» Alltså herr Sjödahl,
trots att jordbrukarna, om de redovisar
sina intäkter enligt bokföringsmässiga
grunder, får denna avdragsrätt, som
vi här talar om och som måste vara av
stor vikt för dem, har de dock inte i
någon större utsträckning övergått till
sådan redovisning, fastän de därmed går
miste om densamma. Detta faktum säger
oss åtskilligt. Sedan ligger det väl i sakens
natur, att herr Sjödahl inte gärna
kan räkna med att det stora antalet små
jordbrukare i detta land skall vara mäktiga
att övergå till redovisning av sina
intäkter efter bokföringsmässiga grunder.

Jag vill vidare erinra om att, då man
här kräver, att även jordbrukare, som
redovisar sina intäkter enligt kontantprincipen,
skall få göra avdrag för sina
omkostnader för inventarieanskaffning
enligt avskrivningsplan, så är detta faktiskt
en ordning, som tillämpas på stora
avsnitt av beskattningsområdet. Hur är
det t. ex. beträffande enskilda rörelseidkare
samt jordbrukare, som deklarerar
efter bokföringsmässiga grunder? Kan
man inte säga, att det i de fallen föreligger
avskrivningsplaner? När det gäller
fastigheter av annan fastighets natur i
enskild ägo tillämpas ock kontantprincipen,
och där har man rätt till avskrivning
enligt avskrivningsplan. Det gäller
fastighetens maskinella utrustning såsom
hissar, värmeanläggningar och sådant.
Detta är således inte någonting nytt.

Jag är benägen att tolka herr Sjödahls
uttalanden på det sättet, att han gärna
skulle vilja tvinga utövarna av det svenska
jordbruket att gå in för en bokföringsmässig
redovisning av sina intäkter
med allt det besvär, som därmed följer.
Annars vore det väl inte någon anledning
för herr Sjödahl att tala så högt
om denna metod i sammanhanget.

Herr WOLGAST (bf):

Herr talman! Det förefaller mig, som
om det råder en viss oklarhet i fråga om

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Om vidgad avdragsrätt för värdeminskning av maskiner

avdrag vid ersättande av maskiner. Den
föregående talaren menade att det var
märkvärdigt, att vederbörande fick avdrag
vid ett byte.

Jag vill då framhålla, att när en person
köper en maskin för, låt mig säga
10 000 kronor, så sker i allmänhet samtidigt
ett byte. Om köpesumman vid bytet
är 6 000 kronor, får han dra av detta
belopp. Men det inverkar ju inte på något
sätt på de första 10 000 kronorna;
även om han får dra av de 6 000 kronor,
som han betalt i mellanskillnad, så berör
inte den avdragsrätten initialbeloppet,
10 000 kronor, som fortfarande inte
är avdragsgillt och på vilket han inte
heller tidigare erhållit något avdrag.

Sedan säger herr Sjödahl att det ju
här gäller ett val för jordbrukarna. Ja,
ett val är ju alltid besvärligt. De har att
välja mellan att följa bokföringsmässiga
grunder eller kontantprincipen. Vilken
metod de skall välja, vill jag för min
del inte uttala mig om, ty jag har inte
någon deciderad åsikt därvidlag. Om jag
skulle bli tillfrågad, skulle jag inte vara
så oförsiktig att jag skulle säga till vederbörande
att den eller den metoden
skall han följa, utan han bör ha valfrihet.
Jag tror att de flesta kommer att
föredra att inte övergå till taxering efter
bokföringsmässiga grunder av den
anledningen att det är enklare enligt
kontantprincipen. Då kan man väl knappast
säga: »Du har valt kontantprincipen,
och det medför att du inte får något
avdrag enligt någon värdeminskningsplan.
» Det skulle således vara ett straff,
som man får, för att man inte väljer att
övergå till bokföringsmässiga grunder.
Jag tycker inte att det är riktigt.

Sedan vill jag säga till herr Sjödahl att
jag förut givit uttryck för min tacksamhet
till det värderade utskottet för
dess skrivning. Jag tycker inte alls att
det var en oäven skrivning, utan tvärtom
att den var ganska bra.

Till sist vill jag bara till herr Sjödahl
säga — vilket väl han i egenskap av
lektor känner till — att man kanske inte
alltid är så lyckad som pedagog. Jag tror
också att när det, såsom i detta fall,
gäller ekonomiska frågor skall man vara

mycket försiktig och inte använda någon
pekpinne. Man bör inte söka fastslå för
vederbörande, att det eller det valet är
det riktiga. Man har nog alla skäl, när
man uppträder som pedagog på detta
område, att vara litet försiktig och överlämna
till den enskilde att själv träffa
sitt avgörande.

Herr SPETZ (fp):

Herr talman! I sak har herr Wolgast
rätt. Jag skulle vilja förenkla resonemanget,
för att det skall vara lättare att
förstå, genom att ge ett exempel.

När en jordbrukare köper en traktor
första gången, har han ingen avdragsrätt.
Det är vi överens om. Det är ju där
fråga om kapitalplacering. Antag, att han
säljer den efter sex å sju år och då får
tillbaka hälften eller en tredjedel eller
en fjärdedel eller ingenting alls av den
utlagda kostnaden. Han beslutar då kanske
av ekonomiska eller andra skäl att
inte köpa någon ny traktor utan i stället
kanske anlita maskinstationen. Den
förlust han gör vid försäljningen är en
driftkostnad under de år han haft traktorn,
men en driftkostnad som han inte
får göra ett öres avdrag för. Det är en
orättvisa, som vi menar måste rättas till.

Sedan vill jag säga att det avdrag, som
vi ifrågasatt, är ingenting nytt. Det är ju
på det sättet många gånger när det gäller
skatteförfattningarna, att praxis går
före lagstiftningen. Det gällde i fråga
om taxering efter bokföringsmässiga
grunder. Det hade godkänts i praxis i
många år, innan det blev lagfäst. Jag vågar
säga att praxis har också i många
år godkänt värdeminskningsavdrag för
jordbrukare, som deklarerat enligt kontantmetoden.
Men taxeringsnämnderna
och skattemyndigheterna över huvud taget
ville givetvis inte gärna att detta
skulle fortsätta, sedan riksdagen så uttryckligt
uttalat sin mening år 1951. För
min del ansåg jag då — jag vill minnas
att jag deltog i utskottets behandling
den gången — att det uttalandet innebar
en mycket olycklig utveckling. Det hade
varit bättre, om riksdagen icke så ut -

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

Om vidgad avdragsrätt för värdeminskning av maskiner

tryckligt slagit fast den ståndpunkten,
utan att praxis fått tillfälle att utveckla
sig därvidlag. Det blir här också fråga
om en svår gränsdragning. Om t. ex. en
småbrukare skaffar sig en traktor och
kör för grannarna, så kan han deklarera
det som inkomst av rörelse, och då får
han värdeminskningsavdrag, men det
kan hända att taxeringsnämnden säger,
att eftersom han bara kör för två eller
tre grannar, så är det ingen rörelse,
utan en binäring till jordbruket, medan
man däremot betraktar det som rörelse,
om han kör för åtta eller tio grannar. På
det sättet blir det ingen likformig taxering
mellan olika jordbrukare.

Nu sade herr Sjödahl, att taxering efter
kontantprincipen skulle vara synnerligen
förmånlig för jordbrukarna. Nej,
ingalunda, det är nog tvärtom så, att
taxering efter bokföringsmässiga grunder
med full rätt anses mera förmånlig.
Tyvärr är det dock en mycket liten
procent av de blivande jordbrukarna,
som fått den förmånliga utbildningen, i
lantmannaskolor och folkhögskolor, att
de kan föra böcker, som fyller de fordringar
som uppställs för att de skall få
taxeras efter bokföringsmässiga grunder.

Det nuvarande avdraget vid ersättningsköp
kan ju aldrig innebära en överkompensation.
I bästa all kan hela avdraget
utnyttjas, nämligen om jordbrukaren
det året verkligen har så stor inkomst.
Om inkomsten inte räcker — om
det inte finns utrymme för denna avskrivning,
såsom herr Velander sade —
blir det en förlust. Där har alltså den
jordbrukare, som deklarerar efter kontantprincipen,
en sämre ställning.

Nu kan man ju säga, att skillnaden
mellan utskottet och reservanterna inte
är så himmelsvid och att man inte skall
blåsa upp den skillnaden. Utskottet har
skrivit välvilligt, såsom herr Wolgast sade,
men när vi reservanter har begärt en
skrivelse till Kungl. Maj:t har anledningen
helt enkelt varit den, att det har gått
fem år och att vi tycker att det är en
lagom lång period. Det är ju den period
som ligger mellan t. ex. varje fastighetstaxering,
och då kan det kanske vara

lämpligt att också skriva till Kungl. Maj :t
vart femte år!

Jag instämmer i herr Wolgasts yrkande.

Herr SJÖDAHL (s):

Herr talman! Det är väl ändå på det
sättet, att när man för rörelseidkare, i
varje fall för det stora flertalet, har taxering
efter bokföringsmässiga grunder, så
har jordbrukarna samma möjligheter och
samma rättigheter. Men dessutom har
jordbrukarna av gammalt denna möjlighet
att bli taxerade efter kontantprincipen,
och det har visat sig att de i allmänhet
väljer detta, kanske därför att
det är enklare eller kanske —- vi människor
är ju ändå inte mer än människor
—• därför att det är fördelaktigare
för dem. Den som finner det fördelaktigt
för sig ur det övervägande antalet
synpunkter, han väljer att deklarera efter
bokföringsmässiga grunder, och den
som finner det ur olika synpunkter fördelaktigt
för sig att välja taxering efter
kontantprincipen, han väljer den. Vilka
är det annars, som står inför det valet
och den möjligheten? Den stora massan
löntagare har sannerligen inget val.

Nu är frågan den: Vill man, när nu
flertalet lantbrukare väljer kontantprincipen,
göra något för att den metoden
skall bli ännu fördelaktigare för dem?
Det är ju faktiskt det, det gäller. Förutsättningen
är naturligtvis, att det kan
vara förenligt med rättvisa. På den frågan
svarar utskottet ja. Kan vi göra det
fördelaktigare för lantbrukarna, och kan
vi desslikes göra det så att det blir rättvist,
jämfört med andra deklaranter, så
skall vi göra det, och utskottet har ansett
det angeläget, att den saken tas upp
till omprövning.

Det där att skriva till Kungl. Maj:t
vart femte år är ju något som man kan
roa sig med, men jag vill erinra herr
Spetz om att vi i år har brutit med den
seden genom att göra eu framställning
till Kungl. Maj:t om att alla de frågor,
som har hopats just hos skattelagssakkunniga
till följd av riksdagsskrivelser
eller beroende på riksdagens »förutsättningar»
vid avslående av motioner o. d.,

Nr 15

Fredagen den 20 april 1950

Om vidgad avdragsrätt för värdeminskning av maskiner

nu måtte tagas upp och avverkas. Det är
inte fråga om att man skall vänta i fem
år, t. ex. med den fråga om stenröjning,
som herr Fritiof Karlsson talade om.
Den frågan ligger hos skattelagssakkunniga,
och därmed nöjde sig herr Fritiof
Karlsson. Även den nu diskuterade frågan
ingår i hela detta utredningsbeslut,
som redan ligger hos Kungl. Maj :t, och
det finns ingen anledning att rycka ut
den.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande
om bifall till utskottets förslag.

Herr VELANDER (h) kort genmäle:

Herr talman! Endast en kort replik!

När herr Sjödahl förmenar, att den
föreliggande frågan inom kort tid kommer
att bli föremål för utredning och
bringas till avgörande, vill jag erinra om
att det dock ligger till på det sättet, att
utskottet i ett annat aktuellt betänkande
har talat om en mångfald av uppslag och
önskemål, som skattelagssakkunniga har
att utreda, och att utskottet också i samband
därmed har inlåtit sig på vissa anvisningar
eller rekommendationer för att
skattelagssakkunniga skall bli i stånd att
effektuera riksdagens beställningar om
utredning för en lösning av de där frågorna.
Vad beträffar den här diskuterade
frågan, nämns den i samband med en
hel del andra frågor, utan att det talas
om någon förtursrätt för den.

Då denna fråga har varit aktuell i varje
fall sedan år 1951 och den, åtminstone
enligt reservanternas uppfattning,
inte är av komplicerad eller svårlöst natur,
tycker nog jag, att man knappast
kan känna sig tilltalad av eller tacksam
för någon utskottets välvilja, när utskottet
faktiskt skjuter undan densamma på
mycket obestämd tid.

Herr SJÖDAHL (s):

Herr talman! Jag vill bara erinra om
att utskottet bär hemställt bland annat
om ändrade regler för avskrivning å
byggnad å jordbruksfastighet, om införande
av rätt till avskrivning å täckdikningsanläggningar,
fruktkulturer m. m.,

om rätt till avdrag i någon form för
kostnader avseende åtgärder av grundförbättringsnatur,
t. ex. anläggande av
skogsbilvägar, o. s. v. Riksdagen har genom
den ifrågavarande skrivelsen begärt
att en hel rad sådana frågor, som
berör inkomstbeskattningen av jordbruk,
skall upptagas till snar behandling.
Utskottet har funnit det angeläget
att också denna fråga behandlas i detta
sammanhang.

Jag skulle helst vilja säga att jag inte
förstod herr Velander. Herr Wolgast begriper
utskottets välvilliga skrivning,
herr Spetz begriper utskottets välvilliga
skrivning. Den ende, som inte begriper
den, är herr Velander.

Herr VELANDER (h):

Det är, herr Sjödahl, alldeles riktigt:
jag har inte förstått utskottets välvilja i
själva skrivningen, och jag har inte förstått,
att herr Sjödahls inlägg här i debatten
har andats någon särskild välvilja
eller förståelse i fråga om angelägenheten
av att lösa detta spörsmål.

Herr SJÖDAHL (s):

Då begriper inte herr Velander vad
välvilja är!

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen i
enlighet med de yrkanden, som därunder
framkommit, propositioner, först på bifall
till vad utskottet i det nu ifrågavarande
betänkandet hemställt samt vidare
på bifall till utskottets hemställan
med den ändring, som förordats i den av
herr Kristensson i Osby m. fl. vid betänkandet
avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, sedan han
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Veländer begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

Om skattefrihet för stiftelser för främjande av nordiskt samarbete

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 28,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan
med den ändring, som förordats i
den av herr Kristensson i Osby in. fl. vid
betänkandet avgivna reservationen.

Då emellertid herr Velander begärde
rösträkning, verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 63;

Nej — 38.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 29, i anledning
av väckta motioner om ändrade
regler rörande fördelningen mellan olika
kommuner av skatt för inkomst av rörelse,
bifölls vad utskottet i detta betänkande
hemställt.

Om skattefrihet för stiftelser för främjande
av nordiskt samarbete

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 30, i anledning av väckta
motioner om skattefrihet för stiftelser
med huvudsakligt ändamål att främja
nordiskt .samarbete.

1 de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande
motionerna I: 307 av herr Ohlon och II:
223 av herr Edberg hade hemställts, att
riksdagen måtte besluta sådan ändring
av gällande skatteförfattningar, att stiftelse
med huvudsakligt ändamål att

främja nordiskt samarbete befriades från
skattskyldighet.

Utskottet hade i det nu förevarande
betänkandet yttrat bland annat:

»Utskottet vill erinra om att vid genomförandet
år 1942 av nu gällande lagstiftning
i ämnet densamma givits en
restriktiv utformning och att kulturella
ändamål i allmänhet inte ansetts motivera
skattefrihet. Det bör givetvis inte
ifrågakomma att utsträcka skattefriheten
så att man bryter mot de principer varpå
1942 års lagstiftning är uppbyggd. En
skattebefrielse för stiftelser av nu ifrågavarande
slag torde emellertid kunna
åstadkommas utan en genomgripande
ändring av den nu gällande lagstiftningen
med hänsyn till att stiftelsernas ändamål
är av i viss mån speciell karaktär.
Utskottet är icke berett att på föreliggande
material angiva de närmare villkoren
för den ifrågasatta skattebefrielsen. Härför
erfordras bl. a. en närmare kännedom
om arten av den verksamhet som
utövas av stiftelserna i fråga. Utskottet,
som anser det angeläget att en utredning
i ämnet kommer till stånd, får med hänsyn
härtill föreslå att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer om sådan
utredning. Denna torde lämpligen
kunna verkställas i samband med prövningen
av det likartade spörsmålet om
skattebefrielse för Letterstedtska föreningen.

Under åberopande av vad sålunda anförts
får utskottet hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av de likalydande
motionerna I: 307 av herr Ohlon och II:
223 av herr Edberg i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta
verkställa utredning i det avseende som
berörts i detta betänkande samt för riksdagen
framlägga de förslag, som må av
utredningen föranledas.»

Herr OHLON (fp):

Herr talman! Den motion, som ligger
bakom detta ärende, väcktes av herr Edberg
i andra kammaren och mig vid riksdagens
början. Det kan ju hända, att
klämmen i denna motion blev en smula
alltför vitt formulerad. Det begäres, att

Nr 15

Fredagen den 20 april 1950

Om skattefrihet för stiftelser för främjande av nordiskt samarbete

riksdagen måtte besluta sådan ändring
av gällande skatteförfattningar, att stiftelse
med huvudsakligt ändamål att främja
nordiskt samarbete måtte befrias från
skattskyldighet.

Bevillningsutskottet har yttrat sig mycket
välvilligt om motionen, och jag ber
att till bevillningsutskottets ledamöter få
uttala ett tack för den välvilliga behandlingen.
Utskottet begär en utredning hos
Kungl. Maj:t. Men nu hänger det på
Kungl. Maj:ts välvilja, hur snart en sådan
utredning kan komma till stånd, och
med de erfarenheter, som vi har gjort,
kan man befara att ärendet blir liggande
utan vidare åtgärd en tid framåt i Kungl.
Maj:ts kansli.

Jag nämnde att formuleringen i klämmen
till vår motion kanske blev något
olycklig. Vi siktade på en bestämd fond,
nämligen Clara Lachmans fond, stiftad
av en dansk-svensk dam år 1920. För
stiftelsen finns en styrelse, som består av
fem ledamöter och tre suppleanter. Av
ledamöterna skall två vara svenska undersåtar,
två danska undersåtar och en
norsk undersåte. Av suppleanterna skall
en tillhöra vart och ett av de tre skandinaviska
länderna.

Stiftelsens tillgångar uppgår för närvarande
till omkring 2,1 miljoner danska
kronor. Huvudparten av pengarna,
1 379 000 kronor, finns i Danmark, ungefär
hälften så mycket, närmare bestämt
665 000 kronor, i Sverige och en obetydlig
summa i Norge — omkring 51 000
kronor. Det gör inalles i grova siffror 2,1
miljoner kronor.

Styrelsen har sitt säte i Göteborg. Därför
anses stiftelsen, som ju egentligen är
interskandinavisk, vara svensk, och den
beskattas enligt svensk lag. Det är en
ganska avsevärd del av inkomsten, som
bortgår i form av skatt. Om inte fonden
vore beskattad, kan man räkna med att
omkring 40 procent mer skulle kunna
utdelas per år än som nu sker. Regeringsrätten
fastställde nämligen år 1929, att
stiftelsen inte lagligen kunde anses befriad
från skattskyldighet. Med anledning
därav gjordes häromåret en utredning
angående stiftelsens ställning i fiskaliskt
hänseende genom rektorn vid

Lunds universitet, juris professorn Ragnar
Bergendal och f. d. kammarrättsrådet
Eric Rosenqvist, i avsikt att utröna
möjligheten att nedbringa skattebelastningen,
eventuellt genom att flytta stiftelsens
huvudsäte från Sverige till annat
nordiskt land. Av utredningen framgick,
att om stiftelsens säte flyttades från Göteborg
till Köpenhamn, skulle omedelbart
skattebefrielse inträffa. Att inte stiftelsen
beslöt en sådan överflyttning från
Sverige till Danmark sammanhängde
med att en överflyttning av stiftelsens
domicil till Danmark kanske endast kunde
ske mot risken att den i Danmark utfallande
avkastningen icke finge transfereras
till Sverige och Norge, och en sådan
risk ville stiftelsen inte ta.

Genom tillkomsten av Nordiska rådet
är läget annorlunda. Nu vore det nog
möjligt att överföra stiftelsen till Danmark,
erhålla skattebefrielse där och
även ernå transferering. Det vore ju inte
roligt för oss svenskar, om så skulle
bli nödvändigt, och jag hoppas att Kungl.
Maj :t därför beaktar den sidan av saken.

Det är högst avsevärda belopp, som ur
denna stiftelse utgått för nordiskt samarbete,
inte mindre än två miljoner danska
kronor. När det bildades nordiska föreningar
i de nordiska länderna omkring
år 1920, finansierade denna fond väsentligen
verksamheten i Sverige. Den har
bidragit till att upprätthålla befattningar
för språkassistenter i Sverige från Danmark
och Norge under en tid, innan den
svenska statsmakten så starkt engagerade
sig därför. Den har genom anslag bidragit
till bildandet av nordiska folkhögskolan
i Kungälv, som ju alltmer kommit
att bli en gemensam nordisk angelägenhet,
och likaså Bohusgården i närheten
av Uddevalla. Och under de allra senaste
av dessa dagar har utkommit ett mycket
förnämligt sammelverk, ett uppslagsverk
i 30 delar, omfattande inte mindre
än 8 000 sidor, som kommer att bli ett
äreminne över nordisk kultur och den
forskning på området, som har bedrivits
under innevarande generation. Det finns
många ändamål som denna stiftelse skulle
kunna tillgodose i det nordiska samarbetets
tjänst, men för att den skall gö -

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

Ang. avskrivning av amorteringar å stödlån till jordbrukare m. m.

ra det fullt ut, är det angeläget att från
svensk sida verkligen en skattebefrielse
beviljas.

Jag har givetvis intet yrkande, herr
talman, utan har endast velat framhålla
dessa synpunkter, till den kraft och verkan
det hava kan hos Kungl. Maj:t.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i det nu föredragna
betänkandet hemställt.

Ang. avskrivning av amorteringar å stödlån
till jordbrukare m. m.

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande
nr 18, i anledning av väckta motioner
angående utredning av frågan om
avskrivning av amorteringar å stödlån
till jordbrukare, m. m.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet
hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 390 av herr Franzén
och herr Andersson, Lars, samt II:
322 av herr Larsson i Hedenäset in. fl.,
hade hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
skyndsam utredning av dels frågan om
avskrivning i skälig utsträckning av
amorteringar å under åren 1952—1955
beviljade stödlån, dels frågan om en fondering
av återstående amorteringar för
åstadkommande av en fond för fortsatt
stödlånegivning och i samband därmed
en omprövning av beskattningsreglerna
för sådana amorteringar i enlighet med
vad som anförts i motionerna.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,

1) att motionerna I: 390 och II: 322, i
vad de avsåge hemställan om utredning
av frågan om avskrivning i skälig utsträckning
av amorteringar å under åren
1952—1955 beviljade stödlån, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

2) att motionerna I: 390 och II: 322, i
vad de avsåge hemställan om utredning
av frågan om en fondering av återstående
amorteringar för åstadkommande av
en särskild skördeskadefond och i samband
därmed eu omprövning av beskatt -

ningsreglerna för sådana amorteringar,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Reservation hade anmälts av herrar
Franzén och Pettersson i Dahl, vilka
dock ej antytt sin mening.

Herr FRANZÉN (bf):

Herr talman! Till grund för detta utlåtande
ligger en motion som väckts av
några bondeförbundare, och jag är för
min del inte helt till freds med utskottets
utlåtande, utan har tillsammans med
herr Pettersson i Dahl fogat en blank
reservation till utlåtandet.

Under de senaste fem åren har till
jordbrukare och trädgårdsodlare utlämnats
s. k. stödlån till ett belopp av cirka
150 miljoner kronor. I vissa delar av
landet har en och samma jordbrukare
erhållit stödlån både två och tre gånger
på grund av dåligt skördeutfall, vissa år
beroende på att det blivit för litet nederbörd
och andra år på att det regnat
för mycket.

När nu dessa människor skall börja
amortera och betala ränta på sina stödlån,
blir det givetvis en mycket stark
belastning, inte minst för de mest skuldsatta
och dem som nyligen startat. Vi
har i motionen nr 390 i första kammaren
och nr 322 i andra kammaren påpekat
vissa möjligheter till lättnad. Först
och främst kan man tänka sig avskrivning
i en del fall, på samma sätt som
skedde i början av 1930-talet och även
under 1940-talet. Riksdagen hade även
då beviljat medel till s. k. stödlån och
krislån, och dessa lån avskrevs helt eller
delvis, om jordbrukaren förband sig
att utföra lämpliga förbättringsarbeten
på sin fastighet; det gällde bl. a. reparation
av byggnader, dikning och grundlorbättring
av åkerjorden.

En annan fråga, som enligt vår mening
borde utredas, är beskattningen av
erhållna stödlån. Någon tänker kanske:
»Blir det skatt på lån som vederbörande
erbåller för att klara sig ur en besvärlig
ekonomisk situation, som uppstått på
grund av utebliven skörd?» Ja, den
gången lånet skall amorteras, blir det

44 Nr 15 Fredagen den 20 april 1956

Ang. avskrivning av amorteringar å stödlån till jordbrukare m. m.

beskattningsbart, men enligt vår uppfattning
är detta inte alldeles rättvist. Om
jordbrukaren haft en god skörd i stället
för missväxt just det år han erhållit
stödlån, så skulle hans utgifter för exempelvis
utsäde, gödnings- och fodermedel
varit avdragsgilla poster vid taxeringen
såsom utgifter för inkomstens
förvärvande. Men nu blir det i stället
så, att vederbörande får låna upp pengar
till de utgifter, som under ett gott
skördeår skulle ha varit avdragsgilla,
och när sedan lånet skall amorteras, blir
amorteringarna beskattade. Vi har ansett
att det borde övervägas, om inte stödlånen
i fortsättningen kunde betraktas
som skattepliktig inkomst det år lånen
erhålles, medan amorteringar under senare
år skulle vara skattefria.

Slutligen har i motionen framförts
tanken på en fond för fortsatt stödlånegivning
till jordbruks- och trädgårdsnäringarna,
om behov därav i framtiden
kommer att finnas. Jag skall inte säga
så mycket om denna sak; den har blivit
uppmärksammad vid underhandlingarna
om den framtida prissättningen på jordbrukets
produkter. Bland myndigheter
och organisationer, som yttrat sig positivt
om motionens syfte, finner man
lantbruksstyrelsen, Lantbruksförbundet
och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Som ett bevis för hur små möjligheter
det finns att avskriva lånen i nämnda
fall tar jag mig friheten att citera följande
ur landbruksstyrelsens yttrande:
»Det är att märka, att man genom lånens
utlämnande ytterst syftat till att
låntagarna med hjälp av lånen skulle
kunna stanna vid jordbruket. Stödlån
har i stor utsträckning utlämnats även
utan säkerhet till jordbrukare med undergrävd
ekonomi. Skulle en sådan låntagare,
sedan till buds stående möjligheter
att få lättnad i återbetalningsskyldigheten
genom anstånd med inbetalning
av amorteringar och förlängning av
amorteringstiden, likväl icke kunna fullgöra
sina skyldigheter, torde ofta endast
återstå att vidtaga åtgärder för lånets
indrivning. Konsekvensen härav måste
många gånger bli, att låntagaren drives
från jordbruket. Syftet med lånet skulle

i dylika fall förfelas. Enligt styrelsens
mening är det angeläget, att härmed
sammanhängande frågor blir utredda,
och styrelsen vill därför föreslå, att en
sådan utredning kommer till stånd. 1
detta sammanhang förtjänar påpekas, att
nuvarande möjligheter att avskriva stödlån
endast avser rutinmässig avskrivning
av oguldna lånefordringar efter
upprepade resultatlösa utmätningsförsök.
»

Utskottet anser, att någon särskild utredning
i nämnda fråga icke behöver
tillsättas. Utskottet skriver som följer:
»Enligt vad utskottet inhämtat har frågan
om avskrivning å ifrågavarande
stödlån redan varit föremål för överväganden
inom skördeskadeutredningen.
» Utskottet påpekar vidare, att med
anledning av de motioner angående
stödlån, vilka behandlades av 1955 års
höstriksdag och som utskottet hänvisade
till skördeskadeutredningen menar utskottet
att frågan om stödlånen på det
sättet skulle utredas.

Jag hade givetvis önskat, att utskottet
hade varit något mer positivt inställt
till de i motionerna framförda synpunkterna.
Jag hoppas, att skördeskadeutredningen
kommer att inom ramen för sina
direktiv pröva dessa frågor.

Herr talman! Jag har intet särskilt yrkande.

Herr TJÄLLGREN (bf):

Herr talman! Herr Franzén framställde
ju inte något yrkande, varför det kanske
är onödigt att jag tar till orda, men då
jag redan tidigare begärt ordet ber jag att
ändå få säga något i anledning av vad
herr Franzén anförde.

I de motioner, som föreliggande utskottsutlåtande
behandlat, har hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om skyndsam utredning
av dels frågan om avskrivning i skälig
utsträckning av amorteringar å under
åren 1952—1955 beviljade stödlån, dels
frågan om en fondering av återstående
amorteringar för åstadkommande av en
fond för fortsatt stödlånegivning och i
samband därmed en omprövning av be -

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

Anslag till lindring i kostnader för djursjukvård

skattningsreglerna för sådana amorteringar
i enlighet med vad som anförts i
motionerna.

Jag vill först försäkra herr Franzén
och hans medmotionärer, att det inom
utskottet fanns ganska starka sympatier
för vad som i motionerna hade yrkats.
Då utskottet emellertid inte ansåg sig
böra tillstyrka motionerna, berodde detta
närmast på — såsom framgår av utskottets
motivering, som delvis redan citerats
av herr Franzén och som jag därför
inte behöver upprepa — att de i
motionerna berörda frågorna antingen
varit, är eller kommer att bli föremål
för utredning. När viss fråga eller vissa
frågor redan är föremål för utredning,
brukar ju riksdagen inte fatta ett nytt
beslut i ärendet. Det är på den grunden
vi inte ansett oss böra tillstyrka motionerna.

Jag tror inte, att det är nödigt att yttra
mer i denna sak, utan jag ber, herr
talman, att med dessa korta ord få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i förevarande
utlåtande hemställt.

Anslag till lindring i kostnader för djursjukvård Föredrogs

ånyo jordbruksutskottets utlåtande
nr 19, i anledning av Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
hemställan rörande anslag till Lindring
i mindre bemedlades kostnader för djursjukvård
jämte i ämnet väckta motioner.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Lindring i mindre bemedlades
kostnader för djursjukvård för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
700 000 kronor.

I samband med denna anslagspunkt
hade utskottet behandlat följande inom
riksdagen väckta, till utskottet hänvisade
motioner, nämligen

a) de likalydande motionerna 1:28 av
herr Spel: m. fl. och II: 36 av herr Slaxäng
in. fl., i vilka motioner hemställts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville verkställa
utredning rörande vissa i motionerna
närmare angivna ändringar av
gällande bestämmelser på området samt
till riksdagen inkomma med de förslag,
vartill utredningen kunde giva anledning; b)

de likalydande motionerna I: 366
av herr Persson, Johan, m. fl. och II: 308
av herr Ähman m. fl., vari yrkats, att
riksdagen ville besluta, att maximigränsen
för taxerad inkomst för djurägare,
som finge komma i åtnjutande av bidrag
av förevarande anslag, måtte höjas till
7 000 kronor samt att anslaget måtte uppräknas
i enlighet härmed.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
av angivna orsaker hemställt,

1) att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts framställning samt med avslag
å motionerna I: 366 och II: 308, såvitt
nu vore i fråga, till Lindring i mindre
bemedlades kostnader för djursjukvård
för budgetåret 1956/57 anvisa ett
förslagsanslag av 700 000 kronor;

2) att motionerna 1:366 och 11:308,
såvitt däri yrkats ändring av bidragsbestämmelserna,
icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

3) att motionerna I: 28 och II: 36, såvitt
anginge yrkandet om utredning av
möjligheterna att lämna statsbidrag även
i sådana fall, då sjuka djur intoges för
vård vid djursjukhus och provinskliniker,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

4) att motionerna I: 28 och II: 36, såvitt
anginge yrkandet om utredning angående
ändrat förfarande vid beviljandet
av statsbidrag från förevarande anslag,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Reservation hade anmälts av herr Johan
Persson, som likväl ej antytt sin
åsikt.

Herr PERSSON, JOHAN, (fp):

Herr talman! Vid detta utskottsutlåtande,
jordbruksutskottets utlåtande nr
19, har jag liksom herr Franzén i föregående
ärende avgivit en blank reser -

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Anslag till lindring i kostnader för djursjukvård

vation, som jag kanske borde något motivera.

Enligt detta utlåtande, som gäller
Kungl. Maj:ts hemställan om anslag till
lindring i mindre bemedlades kostnader
för djursjukvård, har väckts två olika
motioner, och det är den ena av dem,
nämligen nr 366 i första kammaren —
likalydande med nr 308 i andra kammaren
— som jag skulle vilja något motivera.
Yrkandet i den angivna motionen
är, att riksdagen ville besluta, att maximigränsen
för taxerad inkomst för djurägare,
som må komma i åtnjutande av
bidrag ur förevarande anslag, måtte höjas
från för närvarande 4 500 kronor till
7 000 kronor samt att anslaget måtte
uppräknas i enlighet därmed.

Då kan det kanske frågas: Finns det
någon motivering för en sådan höjning?
Därpå torde jag nog våga svara ja; djursjukvården
kan i många fall vara verkligt
betungande för de mindre bemedlade
jordbrukarna, inte minst i vissa trakter
av vårt land — särskilt Norrland — där
många djurägare har långt till distriktsveterinärens
stationsort och där resekostnaderna
kan bli rätt stora. Jag —
och jeg skulle tro de övriga riksdagsledamöter,
som skrivit under nämnda
motion — är av den uppfattningen, att
när riksdagen år 1952 fastställde den nuvarande
maximigränsen, 4 500 kronor,
var detta en alltför låg gräns. Och efter
det att den senaste ändringen trätt i
kraft har penningvärdeförsämringen
gjort sig gällande ytterligare och antalet
bidragsberättigade avsevärt reducerats.
Detta visar ju också anslagsbeloppen på
denna punkt, nr 89 i nionde huvudtiteln.
Anslaget var för budgetåret 1954/55 en
miljon kronor, för 1955/56 800 000 kronor
och för 1956/57 700 000 kronor. Belastningen
av anslaget har under de sist
förflutna fyra budgetåren minskat från
990 000 kronor 1951/52 till 637 000 kronor
1954/55.

Nu är frågeställningen den: Har antalet
mindre bemedlade djurägare reducerats
i motsvarande grad som efterfrågan på
bidrag blivit mindre? Ja, man kan medge,
att både antalet djurägare och antalet
djur minskat under de senaste åren,

kanske främst på grund av jordbrukets
rationalisering. Men i detta fall vill jag
framhålla, att den största anledningen till
att allt färre kommer i åtnjutande av
förevarande statsbidrag är att maximigränsen
för taxerat belopp är så låg som
4 500 kronor.

Jag har gjort en undersökning i ett
taxeringsdistrikt över hur stort antal
jordbrukare det fanns som hade mindre
än 4 500 kronor till statlig inkomstskatt
taxerad inkomst. Undersökningen visade
att av 360 personer var det ca 10 procent
som hade taxerat belopp under
4 500 kronor, men det är väl att märka,
att av dessa 10 procent var det över hälften
som inte hade några djur alls och
som alltså inte berördes av dessa förhållanden.

Hushållningssällskapens förbund har i
sitt yttrande över motionen framhållit,
att en höjning av inkomstgränsen kan
anses mycket berättigad. Jordbruksutskottet
har emellertid för närvarande
inte velat vara med om någon ändring av
bidragsbestämmelserna utan hemställer,
att ifrågavarande motioner icke må föranleda
någon riksdagens åtgärd. Jordbruksutskottets
motivering är bl. a., att
det är relativt kort tid sedan den senaste
ändringen av inkomstgränsen trädde i
kraft, och utskottet säger sig ha beaktat
den omständigheten, att den pågående
utredningen om ny veterinärtaxa skulle
komma att beröra jämväl frågan om möjligheten
att förbilliga djursjukvården för
avlägset boende djurägare. Utskottet förväntar,
att därvid också de i motionerna
omförmälda synpunkterna skulle komma
att övervägas.

Vad beträffar utskottets motivering,
att det är kort tid sedan den senaste
ändringen av inkomstgränsen beslutades,
skulle jag vilja påpeka, att det inte heller
varit några långa tidsintervaller mellan
de tidigare ändringarna. Sålunda har
maximigränsen för den inkomst, till vilken
en jordbrukare skulle vara taxerad
för att komma i åtnjutande av bidrag till
djursjukvården, av riksdagen fastställts
till 2 200 kronor taxerat belopp år 1946,
till 3 500 kronor år 1949 och till 4 500
kronor år 1952 — alltså treårsperioder.

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

Interpellation om förbättrade sjöfartsförbindelser mellan Gotland och fastlandet

Nu ser det ju ut att gå minst fem år,
innan vi kan hoppas att få en ändring
till stånd på detta område.

Jag kommer inte, herr talman, att ställa
något yrkande, men jag har med det
anförda velat påvisa, att skall det bli
någon hjälp till dem, som anslaget avser,
nämligen till mindre bemedlades kostnader
för djursjukvård, bör en ändring
av bidragsbestämmelserna ske och en
höjning av maximigränsen för taxerad
inkomst beslutas av riksdagen. Vi motionärer
hoppas nu, att veterinärtaxeutredningen,
som skall avge förslag till
veterinärtaxa, jämväl beaktar och tar
under övervägande de i motionerna I:
366 och II: 308 framförda synpunkterna.

Häri instämde herr Nilsson, Bror, (bf)
och herr Johansson, Anders, (fp).

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, bifölls vad utskottet i det
nu ifrågavarande utlåtandet hemställt.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 174, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående omorganisation av
statens lantbrukskemiska kontrollanstalt
samt kemiska analyslaboratoriet vid
lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
m. m.; samt

nr 175, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda hemställan
rörande anslag till Fiskerilånefonden
jämte i ämnet väckta motioner.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 182, i anledning av väckt motion
angående rätt för lärare vid statsunderstödda
utlandssvenska skolor att tillgodoräkna
tjänstgöring vid skolor för svenska
barn i utlandet som om den fullgjorts
vid folkskola i Sverige;

nr 183, i anledning av väckta motioner
om pension eller understöd åt vissa
personer;

nr 184, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående återbäring av vissa
skattebelopp, m. m.; och

nr 185, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av vissa
allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter.

Anmäldes bevillningsutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 186, till Konungen
i anledning av väckta motioner
om skattefrihet för stiftelser med huvudsakligt
ändamål att främja nordiskt samarbete.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
betänkandet nr 30 bifölles även av andra
kammaren.

Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj:ts
till kammaren överlämnade proposition
nr 170, angående godkännande av tillläggsavtal
till avtalet den 24 december
1936 mellan Sverige och Frankrike för
undvikande av dubbelbeskattning och
fastställande av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning beträffande direkta
skatter, m. m.

Interpellation om förbättrade sjöfartsförbindelser
mellan Gotland och
fastlandet

Herr FRANZÉN (bf) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Frågan om bättre sjöfartsförbindelser
mellan Gotland och
fastlandet har tidigare diskuterats i riksdagen
vid olika tillfällen. Gotlandskommittén,
som framlade sitt betänkande år
1951, förordade en helt ny trafikorganisation,
ägd av gotländska företag, organisationer
och institutioner. För de investeringar,
som en sådan lösning skulle
medföra, avsågs statlig hjälp i form av
lån. Några mera betydande praktiska resultat
har det emellertid inte blivit av
det förslaget. Naturligtvis skall det erkännas,
att gotlandsbolaget i viss utsträckning
under senare år rationaliserat
transporterna mellan Gotland och

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

Interpellation om förbättrade sjöfartsförbindelser mellan Gotland och fastlandet

fastlandet. Men det måste dock konstateras,
att öns förbindelser med fastlandet
inte tillfredsställer de anspråk, som ur
befolkningens och näringslivets synpunkt
måste ställas på ett modernt kommunikationssystem.
Gotland måste i kommunikationshänseende
sägas vara starkt
handikappat i jämförelse med övriga delar
av landet.

Jordbruket är den gotländska befolkningens
huvudsysselsättning. Länet har
stort överskott på jordbruksprodukter,
som måste fraktas från ön främst till
Stockholm, som är det viktigaste avsättningsområdet.
Men transportförhållandena
är härvid synnerligen otidsenliga.
Detta gäller framför allt färskvaror som
t. ex. kött och fläsk. Varorna måste omlastas
för hand till båten i Visby och
från båten i Nynäshamn. Transportkostnaderna
blir härigenom alltför höga.
Därtill kommer, att möjligheten att nedkyla
varorna under transporten är begränsade,
vilket särskilt under den varma
årstiden måste medföra nedklassning
av varorna och därmed ett lägre pris på
desamma. Man kan jämföra detta med
förhållandena i andra delar av landet,
där sådana färskvaror kan lastas direkt i
kylvagnar för transport utan omlastning
till avsättningsområdena. SJ har gjort
ganska betydande investeringar i kylvagnar.
Det gotländska jordbruket och
livsmedelsindustrien kan emellertid inte
få någon nytta härav. Det synes vara
ett rimligt anspråk, att sjöfartsförbindelserna
mellan Gotland och fastlandet skall
upprätthållas med sådana båtar, att varorna
kan transporteras i kylvagnar direkt
från Visby utan omlastning till avsättningsområdet.

Gotlands näringsliv har inte den
mångsidighet, som man finner i andra
delar av landet. Den gotländska kalkstensindustrien
har under senare år fått
försämrade möjligheter. Fn viss industri
finns, baserad på jordbruks- och trädgårdsproduktionen.
Under senare år har
en betydande avflyttning av arbetskraft
från Gotland till fastlandet ägt rum, som
lett till en faktisk befolkningsminskning
på Gotland. Detta måste bedömas som
en synnerligen allvarlig utveckling. Na -

turligtvis bör det finnas förutsättningar
för utökad industriell och hantverksmässig
verksamhet på Gotland. Åtskilliga försök
har gjorts i detta syfte, dock utan
större framgång. Ett väsentligt hinder
för en önskvärd utveckling av det gotländska
näringslivet är otvivelaktigt de
kostsamma, tidsödande och ofta även
kvalitetsförsämrande transporterna över
havet. Det finns inte möjligheter att få
till stånd en önskvärd utveckling av industri
och hantverk på Gotland, så länge
transportkostnaderna i så hög grad belastar
näringslivet.

Även för passagerartrafikens vidkommande
måste det konstateras, att sjöfartsförbindelserna
inte motsvarar de krav,
som man måste ställa. Gotland bär mycket
att bjuda på ur turistsynpunkt, och
turismen bör kunna bli av åtskilligt större
betydelse än hittills. Men förutsättningen
härför är att sjöfartsförbindelserna
kan ordnas på ett mer tillfredsställande
sätt. Det kan väl konstateras, alt en
viss förbättring skett beträffande båtmaterielen.
Men önskvärt är, att ytterligare
förbättring kan uppnås, om den
särskilt under sommaren starka resandeströmmen
skall kunna tagas emot på
tillfredsställande sätt.

Särskilt måste emellertid kostnaderna
för transporter av motorfordon mellan
Gotland och fastlandet anses vara alltför
höga. En bilägare får betala 100 å 150
kronor för att få sin bil övertransporterad
med båt. Om man t. ex. för en sällskapsresa
skall föra över en buss, får
man betala en fraktavgift av 700 å 800
kronor och ofta ännu mer. Dessa dryga
avgifter, som gotlänningarna måste erlägga
innan riksvägnätet på fastlandet
över huvud taget kan användas, är en
tung börda för bilismen, den yrkesmässiga
såväl som den icke yrkesmässiga.
Det måste särskilt betraktas som en orättvisa
mot de gotländska bil- och bussägarna,
som betalar fordonsskatt i samma utsträckning
som andra men därutöver har
att bära så dryga kostnader för att få
sina fordon transporterade över till fastlandet.

Man måste säga, att det är synnerligen
angeläget, att sjöfartsförbindelserna mel -

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

Interpellation om förbättrade sjöfartsförbindelser mellan Gotland och fastlandet

lan Gotland och fastlandet snarast möjligt
kan få en kapacitet, som svarar mot
vår tids krav. Det är nödvändigt att skapa
sådana sjöfartsförbindelser, att transporter
och trafik inte ställer sig dyrare
för gotlänningarna än för befolkningen
i andra delar av landet på en sträcka av
motsvarande längd, t. ex. per järnväg.
Detta synes inte kunna uppnås under nuvarande
förhållanden. Enligt min mening
fordras det en helt ny trafikorganisation,
varvid det allmänna måste ta ansvaret
för att det kapital, som erfordras
för att en önskvärd trafikkapacitet skall
kunna uppnås, investeras på samma sätt
som sker i landet i övrigt. Gotlandstrafiken
har alltför länge varit missgynnad.
Det är ju inte bara ett intresse för befolkning
och näringsliv på Gotland, att
kommunikationerna i nämnda avseende
förbättras — det är i stor utsträckning
också ett intresse för hela landet.

För närvarande arbetar den under socialdepartementet
tillsatta ö-utredningen
bl. a. med frågan om hur sysselsättningsproblemen
på Gotland skall kunna lösas.
Utredningen skall enligt direktiven
främst ta sikte på att utröna vilka möjligheter
som finns för en utökad industriell
verksamhet på Gotland. Däremot
har utredningen, såvitt man kan döma
av direktiven, inte att sysselsätta sig med
frågan om kommunikationerna. Men den
väsentligaste förutsättningen för att näringslivet
på Gotland skall kunna utvecklas
i önskvärd riktning är enligt min mening,
att sjöfartsförbindelserna blir effektiva
och billigare. Det är nödvändigt,
att man nu snarast möjligt och skyndsamt
låter verkställa en ny utredning av dessa
problem och framför allt av frågan i
vilken utsträckning och på vilket sätt det
allmänna kan medverka till förbättrade
kommunikationsförhållanden för Gotland.
Det kan synas lämpligt, att ö-utredningen
får utreda även dessa spörsmål,
då de otvivelaktigt hänger samman med
de problem, som denna utredning har att
pröva.

Med anledning av vad jag här har anfört
får jag anhålla om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för

4 Förslå kammarens protokoll 1956. Nr 15

handelsdepartementet ställa följande frågor: Har

herr statsrådet uppmärksammat
de otillfredsställande förhållanden, sorh
kännetecknar sjöfartsförbindelserna mellan
Gotland och fastlandet, och har herr
statsrådet i så fall för avsikt att vidtaga
åtgärder i syfte att skapa en sådan trafikorganisation,
att transporter mellan
Gotland och fastlandet kan utföras till
samma kostnader som på sträckor av
motsvarande längd i andra delar av landet? Vill

herr statsrådet medverka till att
ö-utredningen får direktiv att i samband
med pågående utredning angående sysselsättningsproblemen
på Gotland även
pröva frågan om förbättrade sjöfartsförbindelser
mellan Gotland och fastlandet?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen avlämnade
motioner:

nr 569, av herr Anderson, Carl Albert,
m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till ändrad lydelse
av 96 och 99—101 §§ regeringsformen;

nr 570, av herr Anderberg, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till taxeringsförordning, m. m.;

nr 571, av herr Holmquist m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändring i butikstängningslagen
den 21 juli 1948 (nr
608); och

nr 572, av herr Anderberg in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändring
i övergångsbestämmelserna till lagen den
3 juni 1955 (nr 314) om allmänna vattenoch
avloppsanläggningar.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
nr 75, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till Aktiebolaget
Atomenergi in. in.;

Nr 15

Fredagen den 20 april 1956

nr 76, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändring av huvudmannaskapet
m. m. för garnisonssjukhuset
i Boden;

nr 77, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Norge rörande
transittrafiken över hamnar i Trondheimsfjorden,
m. m., jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar om anslag för budgetåret
1956/57 under åttonde huvudtiteln
till universiteten, den medicinska undervisningen
m. m. jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 79, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående uppförande av
klinik för alkoholsjukdomar vid karolinska
sjukhuset;

nr 80, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1956/57 till skyddsympning mot
polio;

nr 81, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1956/57 till Svenska sjukhuset i Korea; nr

82, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1955/56, i vad propositionen avser
justitiedepartementets verksamhetsområde; nr

83, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1955/56, i vad propositionen avser
ytterligare medel till kommittéer och
utredningar genom sakkunniga under
elfte huvudtiteln;

nr 84, i anledning av väckt motion om
bidrag av statsmedel till Förbundet för
sockersjukas rådgivningsverksamhet;

nr 85, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1955/56, i vad propositionen
avser socialdepartementets verksamhetsområde;
samt

nr 86, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1955/56, i vad propositionen avser

anslag till Statens tvångsarbetsanstalt å
Svartsjö och statens alkoholistanstalt
därstädes;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 31, i anledning av väckta motioner
om vidgade möjligheter till förlustoch
resultatutjämning vid beskattningen;

nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reglering av sockernäringen
i riket m. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet;
samt

nr 33, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser angående
insättning å skogskonto i vissa fall;

bankoutskottets utlåtanden:

nr 19, i anledning av väckta motioner
dels om översyn av formerna för den
statsunderstödda långivningen till hantverk
och småindustri samt återupptagande
av utredningen om småföretagens
lokalfrågor, dels ock om viss ändring av
bestämmelserna angående industrigarantilån; nr

20, i anledning av väckta motioner
angående utlämnande av vissa lån utan
hinder av gällande kreditrestriktioner
m. m.;

nr 21, i anledning av väckta motioner
om anslag för beviljande av räntebärande
lån till jordbrukare och andra småföretagare; nr

22, i anledning av väckta motioner
angående vissa åtgärder för främjande
av kapitalbildningen i landet;
samt

nr 23, i anledning av väckt motion
om inrättande av ett statligt byggnadskreditivinstitut; första

lagutskottets utlåtanden:

nr 19, i anledning av väckt motion om
utredning för fastställande i vad mån
svensk rätt strider mot de förpliktelser,
som Sverige åtagit sig enligt Europarådets
konvention angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och grundläggande
friheterna m. m.;

nr 20, i anledning av väckta motioner
angående utredning av frågan om
möjligheten till domstolsmässig prövning
av rättsfrågor i förvaltningen;

Fredagen den 20 april 1956

Nr 15

Öl

nr 21, i anledning av väckta motioner
om beredande av möjlighet för vissa slag
av föreningar att registreras såsom ekonomiska
föreningar;

nr 22, i anledning av väckta motioner
om höjning av vissa genom dom fastställda
underhållsbidrag, m. m.; samt
nr 23, i anledning av Kungl. Majrts
proposition angående ytterligare utgifter
för fångvården å tilläggsstat II för
budgetåret 1955/56;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 22, i anledning av väckta motioner
angående viss ändring av 7 § lagen om
förskottering av underhållsbidrag till
barn;

nr 23, i anledning av väckta motioner
om höjning av bidragsförskottens
och de särskilda barnbidragens maximibelopp; nr

24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående omreglering av vissa ersättningar
på grund av statsunderstödd
olycksfallsförsäkring för fiskare, m. m.;
samt

nr 25, i anledning av väckta motioner
om införande av kontroll å hörapparater; tredje

lagutskottets utlåtanden:

nr 13, i anledning av väckt motion angående
utarbetande av förslag till en
stadga om allmänna vatten- och avloppsledningar;
samt

nr 14, i anledning av väckt motion om
viss ändring i folkbokföringsförordningen;
ävensom

jordbruksutskottets utlåtande nr 22, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående reglering av sockernäringen i
riket m. m., såvitt propositionen hänvisats
till jordbruksutskottet, jämte i ämnet
väckta motioner.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 17.07.

In fidem
G. H. Berggren

Nr 15

Tisdagen den 24 april 1956

Tisdagen den 24 april

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollen för den 17 och
den 18 innevarande månad.

Upplästes två till kammaren inkomna
ansökningar, vilka jämte därvid fogade
läkarintyg voro så lydande:

Till riksdagens första kammare

Med stöd av bifogat läkarintyg får undertecknad
anhålla om ledighet från
riksdagsarbetet under tid intyget anger.

Eskilstuna den 21 april 1956

Gustaf Fahlander

Folkskolinspektören, riksdagsman Gustaf
Ragnar Fahlander, född den 1 maj
1892, är på grund av sjukdom förhindrad
fullgöra sitt uppdrag som riksdagsman
under tiden 22 april—1 maj 1956,
vilket härmed på begäran intygas.

Eskilstuna den 20 maj 1956

O. Sandström,
överläkare

Till riksdagens första kammare

Med stöd av bifogade läkarintyg anhålles
härmed om ledighet från riksdagsarbetet
t. o. m. den 7 maj 1956.

Huskvarna den 23 april 1956

Göran Karlsson

Härmed intygas, att riksdagsman Göran
Karlsson född den 14 juli 1914,
Huskvarna, på grund av sjukdom (parotitis
ep.) är förhindrad deltaga i riksdagsarbetet
under minst 14 dagar framåt
från dato räknat.

Huskvarna den 23 maj 1956

Gösta Nord

De begärda ledigheterna beviljades.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
vidare herr Bergman för tiden
från och med den 24 till och med den

27 i denna månad för studieresa till
Tyskland.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1956/57 under elfte
huvudtiteln, avseende anslagen inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner
in. m.; och

nr 190, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1956/57 till avlöningar vid statens
rättskemiska laboratorium.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 170, angående godkännande av tillläggsavtal
till avtalet den 24 december
1936 mellan Sverige och Frankrike för
undvikande av dubbelbeskattning och
fastställande av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning beträffande direkta
skatter, m. m.

Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet
den av herr Anderson,
Carl Albert, m. fl. väckta motionen nr
569.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
herr Anderbergs motion
nr 570.

Föredrogos och hänvisades till, behandling
av lagutskott nedannämnda motioner: nr

571, av herr Holmquist m. fl.; och
nr 572, av herr Anderberg m. fl.

Tisdagen den 24 april 1956

Nr 15

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 75—86, bevillningsutskottets
betänkanden nr 31—33,
bankoutskottets utlåtanden nr 19—23,
första lagutskottets utlåtanden nr 19—
23, andra lagutskottets utlåtanden nr
22—25, tredje lagutskottets utlåtanden
nr 13 och 14 samt jordbruksutskottets
utlåtande nr 22.

På framställning av herr talmannen
beslöts att jordbruksutskottets utlåtande
nr 22 skulle på föredragningslistan för
morgondagens sammanträde uppföras
närmast före bevillningsutskottets betänkande
nr 32.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för
budgetåret 1956/57 under sjätte huvudtiteln,
avseende anslagen inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner
m. m.;

nr 87, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1955/56, i vad propositionen avser
finansdepartementets verksamhetsområde;
och

nr 88, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående lönegradsplaceringen
för vissa tjänster m. m.;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 23, i anledning av väckta motioner
om ändring i förordningen om automobilskatt
m. in.;

nr 35, i anledning av väckta motioner
om vissa ändringar beträffande garantibeskattningen
in. m.;

nr 36, i anledning av väckta motioner
om införande av enhetligt ortsavdrag för
hela riket; och

nr 37, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring av förordningen den 1 juni
1951 (nr 440) med instruktion för värdering
av skogsmark och växande skog

vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion)
jämte i ämnet väckta
motioner;

bankoutskottets utlåtande nr 24, angående
regleringen för budgetåret 1956/57
av utgifterna under huvudtiteln Riksdagen
och dess verk m. in.; samt

jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reglering av priserna
på fisk under budgetåret 1956/57
in. in. jämte i ämnet väckta motioner;

nr 21, i anledning av väckt motion om
viss ersättning för lidna förluster till
J. Rasmusson och hans maka;

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående eftergivande av
viss återbetalningsskyldighet till statsverket;
och

nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående avgiftsfri upplåtelse
av kronoegendomen 3 mantal Arnö l1
(Biskops-Arnö) i Övergrans socken till
stiftelsen för föreningen Nordens institut.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 573, av herr Huss m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition angående
tjänstgöringstiden för tandläkare
inom folktandvården;

nr 574, av herr Niklasson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till taxeringsförordning, m. m.;

nr 575, av herrar Spetz och Söderquist,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till taxeringsförordning,
m. m.;

nr 576, av herr Sunne och herr Johansson,
Anders, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i butikstängningslagen den 21 juli
1948 (nr 608);

nr 577, av herr Dirke, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i butikstängningslagen
den 21 juli 1948 (nr 608);

nr 578, av herrar Ohlon och Lindblom,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändring i

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

lagen den 25 september 1953 (nr 603)
om motverkande i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet
m. m.;

nr 579, av herr Ewerlöf m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen
den 25 september 1953 (nr 603) om motverkande
i vissa fall av konkurrensbegränsning
inom näringslivet m. m.;

nr 580, av herr Ewerlöf m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till allmän prisregleringslag,
m. m.;

nr 581, av herr Norling, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
allmän prisregleringslag, m. m.; samt
nr 582, av herrar Ohlon och Lindblom,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till allmän prisregleringslag,
m. in.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.08.

In fidem
G. H. Berggren

Onsdagen den 25 april formiddagen

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat läkarintyg
var så lydande:

Till riksdagens första kammare

Med hänvisning till närslutna läkarintyg
får jag anhålla om fortsatt sjukledighet
t. o. m. den 24 maj 1956.

Fjäle den 23 april 1956

Jon. N. Jonsson

Härmed intygas, att riksdagsman Jonas
Jonsson född den 1/10 1892, Fjäle,
Bollnäs, på grund av sjukdom (hjärtinfarkt)
fortfarande minst t. o. m. den
24/5 1956 är oförmögen deltaga i riksdagsarbetet.

Bollnäs den 23/4 1956

E. Segerdahl
Lasarettsläkare

Den begärda ledigheten beviljades.

Ang. det svensk-egyptiska samarbetet
inom vapenindustrien m. m.

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER, som tillkännagivit, att han
hade för avsikt att vid detta sammanträde
besvara herr Osvalds interpellation
angående det svensk-egyptiska samarbetet
inom vapenindustrien m. m., erhöll
ordet och anförde:

Herr talman! Ledamoten av första
kammaren herr Osvald har till mig riktat
två frågor. Dels spörjes huruvida jag
är beredd att för riksdagen lämna en
utförlig redogörelse för det svensk-egyptiska
samarbetet inom vapenindustrien.
Dels frågas vad från svensk sida gjorts
för att få Förenta Nationerna att ingripa
i syfte att trygga Israel-statens fortsatta
tillvaro.

I motiveringen till den första frågan
framhåller interpellanten, att Sverige är
bland de länder, som bidragit till att
rubba maktbalansen i Mellersta östern
genom medverkan till uppförande av ett
faktori i Egypten för tillverkning av
handvapen och kulsprutor. Vidare ut -

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

Ang. det svensk-egyptiska

talas, att det statliga gevärsfaktoriet i
Eskilstuna levererat verktygsuppsättning
till den egyptiska fabriken och att egyptisk
personal fått tillfälle till praktik
och utbildning i eskilstunafabriken. Interpellanten
anser, att man kan tänka
sig lämpligare uppgifter för svensk industri
och svensk företagsamhet än de
nu nämnda.

Vad först beträffar fakta i saken så är
det riktigt, att olika svenska industriföretag
efter kriget mottagit uppdrag att utrusta
Egypten med egen krigsmaterielindustri
inom vissa områden. Ett flertal
svenska företag har sålunda samverkat
till uppförandet av den i interpellationen
åsyftade fabriken. Härom innehöll svenska
pressen utförliga meddelanden i februari
och september 1952. Kontrahent på
svensk sida var i fråga om fabriken AB
Sveaexport i Stockholm. Andra svenska
företag, bland dem det statliga gevärsfaktoriet
i Eskilstuna, var underleverantörer.
Eftersom det här gäller affärskontrakt,
vari såväl en främmande stat
som åtskilliga enskilda svenska företag
deltagit, torde det inte tillkomma mig
att lämna någon närmare redogörelse för
kontraktens innehåll. En sådan redogörelse
synes för övrigt sakna allmänt intresse.

Den springande punkten i interpellationen
är givetvis den politiska sidan
av denna export. Anmärkningen att Sverige
medverkat till att rubba maktbalansen
i Mellersta Östern vilar tydligen på
den tankegången, att Sverige vid utformandet
av sin politik beträffande krigsmaterielexport
bort ha till riktlinje att
inte rubba maktbalansen i den ifrågavarande
regionen. Och interpellanten
antyder, att regeringen har ansvaret för
vad som skett, eftersom åtgärderna icke
kunnat företagas utan regeringens vetskap
och gillande.

Det skall från min sida till en början
konstateras, att den svenska krigsmaterieltillverkningen
över huvud utgör ett
politiskt problem. Som bekant är denna
industri i vissa sektioner högt utvecklad.
En betingelse för dess höga standard
är otvivelaktigt, att en betydande

samarbetet inom vapenindustrien m. m.

tillverkning sker för export. Om krigsmaterielproduktionen
skulle inskränkas
till vad som erfordras för svenska behov,
kunde den inte hållas på tillnärmelsevis
samma tekniska nivå som för
närvarande. Det brukar framhållas, särskilt
från militärt håll, att en omfattande
inhemsk krigsmaterielproduktion är
av stor betydelse ur beredskapssynpunkt.

Men export av krigsmateriel från Sverige
är förenad med åtskilliga olägenheter
av politisk art. Det kan alltid göras
gällande, att vi därmed »rubbar
maktbalansen» såsom interpellanten säger,
att vi bidrager till ökningen av det
importerande landets militära styrka.
Särskilt under perioder av internationell
spänning eller inbördeskrig eller
öppna krigshändelser blir krigsmaterielexport
en politiskt känslig fråga.

De svenska statsmakterna har hittills
inte ansett sig böra undvika de politiska
olägenheterna av krigsmaterielexport genom
att intaga den radikala ståndpunkten,
att ingen export bör tillåtas eller att
tillverkningen bör starkt begränsas. De
militära, beredskapsmässiga skälen för
en betydande inhemsk produktion torde
härvid ha varit bestämmande i högre
grad än de ekonomiska och handelspolitiska
skälen. Den enskilda krigsmaterielindustrien
har i stort sett samma ställning
inom vårt näringsliv som andra enskilda
företag. Vi har också en tillverkning
i statlig regi, bl. a. det statliga faktoriet
i Eskilstuna. Även detta företag
arbetar såväl för det svenska försvaret
som för export. Skälen till att export
medgives är desamma som nyss anförts
i fråga om krigsmaterielindustrien över
huvud.

Om vi sålunda i vårt land med öppna
ögon tagit konsekvenserna av att denna
industri arbetar även för export, har vi
dock ansett det nödvändigt att utöva
kontroll över exporten. Denna kontroll
är så anordnad, att ett allmänt exportförbud
införts och att varje sändning till
utlandet av krigsmateriel kräver tillstånd
av chefen för handelsdepartementet
eller av Kungl. Maj:t. En särskild

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Ang. det svensk-egyptiska samarbetet inom vapenindustrien m. m.

krigsmaterielinspektör är anställd i handelsdepartementet
för att bl. a. noga
följa dessa licensärenden.

Licenspolitiken har inte tillämpats på
det sätt, att vi sökt undvika rubbning
av balansen på detta område mellan stater
som varit kunder. En dylik princip
för exporten är först och främst föga
förenlig med Sveriges allmänna politik
att söka hålla sig utanför andra länders
stridigheter. En sak är att efter rekommendation
av Förenta Nationerna föra
en diskriminerande exportpolitik. En
helt annan sak är att utan sådan internationell
samverkan grunda exportpolitiken
under kritiska lägen på ett ställningstagande
i en föreliggande konflikt.

Vidare skulle en sådan diskriminerande
exportpolitik vara föga effektiv
för vinnande av balans, om den inte
fördes i samverkan med andra exporterande
stater. En stat som förvägrades
köpa krigsmateriel från vårt land skulle
i regel utan svårigheter få sina beställningar
placerade i ett annat land.

I stället har svenska regeringen i allmänhet
tillämpat principen att över huvud
vägra licenser till stater, som för
tillfället är invecklade i akuta internationella
konflikter, eller i vilka inbördeskrig
är rådande eller där det internationella
eller interna läget är så hotande,
att fara för oroligheter eller krig
föreligger. Någon skillnad har sålunda
inte gjorts mellan den ena eller andra
sidan i ett konfliktläge vid prövning av
licensansökningar.

Den kontroll som sålunda införts är
begränsad till exporten av vad enligt
författningarna utgör krigsmateriel. Däri
ingår dels vapen, ammunition, delar av
vapen etc., dels också i viss utsträckning
verktyg och maskiner, nämligen
om de är speciellt konstruerade för tillverkning
av vapen eller ammunition.
Kontrollen avser däremot icke sådana
åtgärder som t. ex. medverkan från
svenska företags sida vid uppförande av
vapenfabriker, uppgörande av ritningar,
anställande av experter eller personal
i övrigt. Något ingripande för hindrande
av svenska företags medverkan
vid grundandet av fabriker eller vid ex -

port av maskiner och verktyg, som inte
ar exportförbjudna, torde inte ha förekommit
och skulle sakna laglig grund.
Beträffande det statliga faktoriet i
Eskilstuna finns visserligen konstitutionell
möjlighet för regeringen att uppdra
snävare linjer för dess verksamhet
på exportmarknaden än som gäller för
enskilda företag, men faktoriet har ansetts
böra i allmänhet ha samma rörelsefrihet
som enskilda företag.

De kontrakt, som avsåg uppförandet
av eldhandvapenfabriken i Egypten och
därmed sammanhängande frågor, har på
sin tid underställts Kungl. Maj:t, tydligen
därför att ett statligt företag var en
av underleverantörerna, och kontrakten
i fråga har lämnats utan erinran. Oavsett
kontrakten har licenspliktig krigsmateriel,
däribland maskiner och verktyg
speciellt konstruerade för tillverkning
av vapen o. d., under vissa perioder
icke fått exporteras till Egypten på
grund av oroligheter inom landet eller
på grund av den spänning, som rådde i
förhållande till England, innan överenskommelse
träffats mellan England och
Egypten om evakuering av kanalzonen.

Dessa temporära exportstopp för leveranser
till Egypten har ägt rum i enlighet
med vår allmänna politik på detta
område. Det har däremot icke varit
regeringens ståndpunkt att genom permanent
exportstopp i fråga om verktyg
och maskiner eller på annan, indirekt
väg söka hindra svenska företags medverkan
över huvud till grundande av industrianläggningar
i Egypten på detta
område. Enligt uppgifter på sin tid från
de intresserade svenska företagen erhölls
uppdraget att bygga eldhandvapenfabriken
under hård konkurrens från
särskilt belgisk och schweizisk sida.
Från samma håll meddelades, att en rad
rustningsfabriker 1952 var under uppförande
i Egypten med hjälp från England,
Frankrike, Schweiz och andra länder.

Vid tiden för de svenska kontraktens
tillkomst var förhållandet mellan Egypten
och Israel icke oroande. I juli 1949
hade stilleståndsavtal slutits mellan Israel
och resp. arabstater under FN:s

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

Ang. det svensk-egyptiska samarbetet inom vapenindustrien m. m.

förmedling. I maj 1950 hade de tre västliga
stormakterna enats om den bekanta
tremaktsdeklarationen. Däri förklarades
att västmakterna var beslutna att
främja upprättandet och bevarandet av
fred och stabilitet i det arabisk-israeliska
konfliktsområdet, att ingripa mot
(ien eller de stater som beredde sig att
kränka gränser eller vapenstilleståndslinjer
och förhindra en kapprustning
mellan Israel och arabstaierna. Den underförstådda
meningen var att Israel
och arabstaterna skulle tillåtas köpa vapen
från de tre västmakterna på grundvalen
av ett jämviktsförhållande. Något
permanent exportstopp var det icke fråga
om. Det förefaller dock som om
krigsmaterielexporten från de tre länderna
knappast samordnats så som deklarationen
synes avse.

En ny oroande faktor i läget är de
överenskommelser som träffats förra
året mellan Egypten — kanske också
andra arabländer — och en av staterna
i östblocket, nämligen Tjeckoslovakien,
om krigsmaterielexport m. m. Härigenom
har västmakternas föresats att upprätthålla
en viss balans i sin exportpolitik
helt omintetgjorts.

Den exportpolitik som Sverige följer
på krigsmaterielområdet torde vara
strängare än den som i allmänhet tilllämpas
av andra länder. Icke desto
mindre vill jag ge interpellanten rätt
däri att det under intrycket av dagens
läge i Mellersta Östern känns olustigt att
krigsmaterielfabriker byggts upp i Egypten
under medverkan från svenskt håll.
Det synes böra övervägas huruvida icke
en skärpning av vår politik på detta område
lämpligen bör genomföras genom
lagstiftning. Den verksamhet som består
i att svenska företag åtar sig uppbyggande
och utrustning av fabriker för tillverkning
av krigsmateriel synes knappast
ha betydelse ur svensk beredskapssynpunkt
utan är att betrakta som en
rent kommersiell verksamhet. Regeringen
är beredd att låta verkställa en utredning
angående möjligheten att förbjuda
eller begränsa sådan verksamhet
på detta fält som icke för närvarande
är underkastad kontroll.

Interpellantens andra fråga besvarar
jag så, att svenska regeringen inte har
gjort någon hemställan till Förenta Nationerna
om ingripande i syfte att trygga
Israels fortsatta tillvaro som stat.

Det torde vara interpellanten bekant
att Israel, som är medlem av FN, själv
är behörig att begära FN:s ingripande
om Israels regering finner ett sådant ingripande
ändamålsenligt.

För övrigt har vissa sidor av palestinaproblemet
alltsedan staten Israels
tillkomst varit anhängiggjorda antingen
hos säkerhetsrådet eller hos församlingen.
För åstadkommande av uppgörelse
mellan Israel och respektive arabiska
grannstater rörande olösta tvistefrågor
finns en förlikningskommission i Palestina,
vari ingår ombud för USA, Frankrike
och Turkiet. Denna kommission har
tillkommit enligt församlingens beslut.
Vidare finns en militär vaktstyrka, bildad
enligt säkerhetsrådets beslut, vilken
har till uppgift att söka förebygga och
stoppa gränsintermezzon och fastställa
fakta när sådana inträffat. I denna vaktstyrka
ingår också en grupp svenska officerare.
Under de gångna åren har mera
allvarliga gränsintermezzon ofta anmälts
till säkerhetsrådet och blivit föremål
för behandling av rådet. Nu senast
har på amerikanskt förslag säkerhetsrådet
anmodat generalsekreteraren att resa
till Mellersta Östern och söka bilda
sig en mening om vad som kan göras
för stilleståndsavtalens respekterande.

Församlingen har årligen på sin dagordning
frågan om understöd åt de cirka
900 000 arabflyktingarna, som lever i
läger inom några av de arabiska grannländerna
till Israel. Majoriteten av dessa
flyktingar har förut varit bosatta inom
det nuvarande Israel.

Det verkliga kruxet i palestinaproblemet
är att någon fredsuppgörelse ej hittills
kunnat träffas mellan arabländerna
och Israel. De förra vägrar att godtaga
de nuvarande, i vapenstilleståndet överenskomna
gränserna, och erkänner över
huvud icke Israel såsom självständig stat.
Arabländernas primära krav är att Israels
gränser skall uppdragas i överensstämmelse
med Förenta Nationernas för -

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Ang. det svensk-egyptiska samarbetet inom vapenindustrien m. m.

samlings resolution 1947, men man får
ofta intrycket att starka krafter i arabländerna
sätter som sitt mål Israels upplösning
som stat. Från Israels sida åter
anses 1947 års plan ej längre aktuell, eftersom
den icke accepterades av arabstaterna
utan dessa i stället gick till angrepp
mot Israel. Någon revision av de
gränser som sedan uppdrogs i stilleståndsavtalen
och som faktiskt för närvarande
är gällande, vill Israel ej finna
sig i. Härvid hänvisas bl. a. till de talrika
judiska flyktingar som Israel fått
mottaga och bereda plats för och av vilka
en stor del kommer från arabländer.

Förutom den territoriella frågan utgör
problemet om de arabiska flyktingarnas
öde en svårlöst tvistefråga.

En tredje punkt i ett blivande förhandlingsprogram
är frågan om garanti
för gränserna. Genom den av mig redan
omnämnda tremaktsdeklarationen av
1950 har en provisorisk garanti utlovats
för stilleståndsavtalens gränser. Men
först i samband med en fredsuppgörelse
kan garantifrågan få en definitiv lösning.

I september förra året togs ett initiativ
av USA:s utrikesminister för åstadkommande
av förhandlingar om en definitiv
fredsuppgörelse, och vissa antydningar
om tänkbara riktlinjer för en sådan
lämnades. Senare på hösten anslöt
sig den brittiske premiärministern till
det amerikanska initiativet och erbjöd
brittisk medling.

Vid det nordiska utrikesministermötet
den 18—19 april i år gjordes följande
uttalande: »Under mötet gavs uttryck

för det bekymmer och den allvarliga
oro som gör sig gällande i de nordiska
länderna över utvecklingen i den arabisk-israeliska
konflikten. Ministrarna
gav uttryck för den uppfattningen att
det måste vara en livsviktig uppgift för
Förenta Nationerna att enas om åtgärder
som kan bidraga till att avlägsna
detta allvarliga hot mot freden i Mellersta
Östern och därmed trygga Israels
självständighet. Man uttalade i detta
sammanhang förhoppningen att den personliga
undersökning av läget som nu
företagits av Förenta Nationernas gene -

ralsekreterare efter anmodan av säkerhetsrådet
kan föra till ett närmare klargörande
av problemet. Man underströk
betydelsen av att vapenstilleståndsavtalen
hålles, som en utgångspunkt för förhandlingar
med sikte på en varaktig lösning
av de olika tvistefrågorna, och man
var ense om att initiativ till sådana
förhandlingar vid en lämplig tidpunkt
borde kunna tagas inom Förenta Nationerna.
»

Den svenska allmänheten är med skäl
starkt oroad av det nuvarande läget i
palestinaområdet. Staten Israel har tillkommit
under medverkan av Förenta
Nationerna, och det vore katastrofalt för
organisationen om Israels existens skulle
äventyras genom angrepp utifrån. Vi
tvivlar inte på att de i palestinafrågan
engagerade västliga stormakterna ivrigt
söker efter utvägar att få förhandlingar
till stånd. Om emellertid de hittills gjorda
sonderingarna inte givit några resultat
av betydelse, förefaller det nödvändigt
att palestinafrågan i dess helhet
upptages i FN. Parterna har hittills såvitt
känt är icke accepterat några förslag
från enstaka regeringar om medling
i någon form. Säkerhetsrådet har alltid
i sin makt att kalla parterna till förhandlingsbordet.
Om erforderlig majoritet
ej vinnes härför, kan församlingen
med 2/3 majoritet inbjuda parterna till
förhandlingar inför en medlingskommission.
På sådant sätt kunde en bredare
opinion mobiliseras till stöd för en fredlig
och förnuftig uppgörelse.

Herr OSVALD (fp):

Herr talman! Först ber jag att till
hans excellens herr statsministern få
framföra mitt tack för det svar som jag
nu fått och för att jag i god tid i förväg
har fått taga del av det. Men låt mig
omedelbart säga, att jag inte kan finna
svaret tillfredsställande som ett försvar
för regeringens åtgärder i fråga om vapenhjälpen
till Egypten.

Vad först beträffar fakta så måste jag
konstatera, att svaret icke innehåller
den redovisning för det svensk-egyptiska
samarbetet inom vapenindustrien

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

Ang. det svensk-egyptiska
som jag hade väntat mig. Herr statsministern
glider undan och kryper bakom
den enskilda industriens rygg genom
att hänvisa till att gevärsfaktoriet
endast har varit underleverantör och att
det inte tillkommer honom att redogöra
för affärskontraktens innehåll — alltså
de affärskontrakt som upprättats mellan
huvudleverantören i Sverige och främmande
makt. Det kunde emellertid enligt
min mening ha varit av intresse att
få veta t. ex. hur pass stor andel gevärsfaktoriet
i Eskilstuna haft i den samlade
svenska vapenhjälpen till Egypten och
att få en redogörelse för vad det betytt
för Egypten, att ett stort antal egypter
tillbragte ett helt år i Eskilstuna för instruktion
i fråga om de problem som
var förknippade med vapentillverkningen.

Den springande punkten är, säger
statsministern, den politiska aspekten.
Och gärna det, särskilt som herr statsministern
säger att under perioder av
internationell spänning eller öppna
krigshändelser »blir krigsmaterielexport
en politiskt känslig fråga». Ja, känslig
är verkligen det minsta man kan säga!

I slutet av svaret framhåller herr statsministern,
att Israel uppkommit under
medverkan av Förenta Nationerna och
att »det vore katastrofalt för organisationen,
om Israels existens skulle äventyras
genom angrepp utifrån». Såvitt
jag förstår har vi genom den ensidiga
hjälpen till Egypten handlat svekfullt
mot den stat, för vars existens vi genom
vårt medlemskap i Förenta Nationerna
är ansvariga, och vi har bidragit till
en för Förenta Nationerna katastrofal
utveckling i Mellersta Östern.

Herr statsministern säger nu, att regeringen
har tillämpat principen att vägra
licenser till de stater, som för tillfället
är invecklade i akuta internationella
konflikter eller i vilka inbördeskrig
är rådande. Däremot säges det, att
det är fullt i sin ordning att uppföra
vapenfabriker och utbilda personal för
att utnyttja dessa fabriker. Kontraktet
beträffande vapenfabriken i Egypten har
emellertid, som det nu meddelats, underställts
Kungl. Maj :t, men under vissa

samarbetet inom vapenindustrien m. m.

perioder har licenspliktig krigsmateriel
icke fått exporteras till Egypten. Så var
t. ex. fallet, som statsministern säger i
svaret, under vissa perioder, t. ex. då
spänning rådde i förhållande till Flngland
innan överenskommelse hade träffats
mellan England och Egypten om
evakuering av kanalzonen. Denna spänning
mellan Storbritannien och Egypten
gav alltså anledning till att man stoppade
leveranserna, men spänningen mellan
Egypten och Israel har inte föranlett
någon liknande åtgärd från regeringens
sida.

En förklaring härtill får man genom
det uttalande som statsministern gör, då
han säger, att vid tiden för de svenska
kontraktens tillkomst var förhållandet
mellan Egypten och Israel icke oroande.
Jag måste säga, att jag har svårt
att föreställa mig att den svenska utrikesledningen
skulle ha haft den uppfattningen,
att situationen i Mellersta
Östern vid den tidpunkten icke var oroande,
ty allt sedan den israeliska staten
bildats hade det rått en mycket skarp
konflikt mellan Israel och arabstaterna.
Det krig, som avslutades 1949, visade
Israels styrka, men Israel fick icke fred
efter det kriget; det blev ett stillestånd,
men ingen fred. Den ekonomiska blockaden
fortsatte, gränsstörningar var vanliga
och hörde under vissa perioder till
ordningen för dagen. Man kan inte säga,
att detta tillstånd icke var oroande. Israels
grannar höll spänningen vid makt
uteslutande i väntan på att själva få den
styrka som krävdes för att krossa Israel,
vilket de inte lyckades med vid sitt
första angrepp.

Då enades tre stormakter om en garantiförklaring.
Jag tycker att denna borde
man snarare ha tolkat som en signal
till större varsamhet än till motsatsen,
eftersom det var en åtgärd, som tydde
på en verkligt stark oro och spänning.

Då nu Sverige i alla fall uppträtt som
vapenleverantör och leverantör av vapenfabriker
med vad därtill hör, har
Sverige onekligen bidragit till att störa
maktbalansen. Herr statsministern säger,
att en ny oroväckande faktor i läget är
den överenskommelse, som träffats mel -

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Ang. det svensk-egyptiska samarbetet inom vapenindustrien m. m.

lan Egypten jämte andra arabländer och
vissa stater i östblocket. Även om den
svenska åtgärden inte var av samma
storleksordning som den nu åberopade,
så var i alla fall vårt land ett av dem
som redan vid en tidigare tidpunkt bidrog
till att störa maktbalansen. Men
nu skyller man delvis på andra och
säger, att om vi inte hade exporterat
vapen och byggt fabriker, hade andra
länder gjort det, Schweiz, Belgien eller
eventuellt några andra. Jag tycker att
det är ett dåligt försvar för en handling,
som man inte anser sig kunna
gilla.

Jag har inte någon anledning att gå
in på vilka motiv andra stater skulle
kunna ha för ett eventuellt ingripande,
men om vi hade avstått från att ingripa,
hade vi åtminstone sluppit att uppträda
i en föga hedrande roll, en roll som för
många år sedan, inte minst från socialdemokratiskt
håll, brukade betecknas
som »dödens grosshandlare».

Beträffande den första delen av svaret
vill jag till slut säga, att jag har det
intrycket att ändock samvetets röst talar,
då statsministern säger att han vill
ge mig rätt i att det under intrycket av
dagens läge i Mellersta Östern känns
olustigt att krigsmaterielfabriker byggts
upp i Egypten under medverkan från
svenskt håll. Då han sedan säger, att regeringen
är beredd att låta verkställa
en utredning angående möjligheten att
förbjuda eller begränsa sådan verksamhet
på detta fält, som icke för närvarande
är underkastat kontroll, innebär
detta också ett löfte för framtiden, som
jag gärna vill ta fasta på. Men jag kan
inte underlåta att säga, att det hade varit
bättre om den insikten hade kommit
tidigare. •

Vad sedan beträffar svaret på den andra
frågan, som jag hade ställt, skall jag
fatta mig mycket kort. Jag tycker att
det är beklagligt, att man inte från
svenskt eller nordiskt håll tidigare har
gjort någonting för att söka stimulera
Förenta Nationerna att åstadkomma en
fredlig lösning i Mellersta Östern. Men
det är samtidigt naturligtvis glädjande
att de nordiska utrikesministrarna nu i

april månad har beslutat att göra det
uttalande, som ingår i statsministerns
svar.

Det är emellertid nödvändigt, menar
jag, att man också fullt klart ser situationens
allvar. Statsministern säger, att
arabländernas primära krav är att Israels
gränser skall uppdragas i överensstämmelse
med Förenta Nationernas församlings
resolution 1947 men att man ofta
»får intrycket» att starka krafter i
arabländerna sätter som sitt mål Israels
upplösning som stat. Detta kan man
verkligen säga är ett typiskt exempel på
understatement. Man »får det intrycket»,
när man vet att ledarna för arabländerna
gång på gång efter ett känt historiskt
föredöme liksom upprepat satsen:
»För övrigt anser jag att Israel bör
förstöras!» När man vet detta, tycker
jag att man skulle kunna finna andra uttryck
för att beskriva verkligheten än att
säga, att man »får intrycket» att starka
krafter vill förstöra Israel.

Situationen är så allvarlig, att det
finns all anledning för oss både att
beakta dess allvar och att försöka bidraga
till att göra någonting för att åstadkomma
en fredlig lösning, genom vilken
så otroligt stora värden skulle kunna
vinnas för denna del av världen. Kan
den svenska regeringen i samarbete med
de övriga nordiska regeringarna — såsom
i interpellationssvaret ställts i utsikt
— göra någonting för att åstadkomma
en sådan lösning, har man verkligen
gjort en stor insats.

Hans excellens herr statsministern ERLANDER: Herr

talman! Jag beklagar att herr
Osvald inte ansåg sig vara tillfredsställd
med det svar som lämnats. Jag kan nämligen
inte finna — inte heller efter herr
Osvalds anförande nyss — att skiljelinjerna
mellan honom och mig är så stora,
att han behövt uttrycka ett missnöje med
svarets innehåll.

Herr Osvald har anmärkt, att svaret
på ett par punkter var så formulerat, att
det inneburit ett understatement. Jag har
ingenting emot om man använder var -

Onsdagen den 25 april 195(i fm.

Nr 15

Ang. det svensk-egyptiska samarbetet inom vapenindustrien m. m.

mare och starkare ord för att uttrycka
samma sak, men graden av intensiteten
i ordvalet är väl inte mycket att tvista
om.

Beträffande den andra punkten i interpellationssvaret,
som gällde frågan
vad som kan göras för en fredlig biläggning
av tvisten Egypten—Israel, fanns såvitt
jag kunde upptäcka vid åhörandet
av herr Osvalds anförande icke skymten
av en skiljaktig uppfattning. Vi har redovisat
vår syn på läget. Den överensstämmer
med herr Osvalds. Vi har sagt att
om man inte kommer fram på de vägar,
som man nu prövar, bör Förenta Nationerna
ingripa. Vi har också anvisat på
vilket sätt Förenta Nationernas medverkan
kan aktualiseras: av de två parterna
— det vill de tydligen inte —•, av vilken
medlemsstat som helst, av rådet och —
om tillräcklig majoritet inte erhålles i
rådet — av förbundsförsamlingen.

Vad finns det för anledning att på denna
punkt över huvud taget ta upp en polemik
i en fråga, där jag tror att hela
svenska opinionen står fullkomligt på
samma linje som interpellanten och samma
linje, som uttryckts i interpellationssvaret? Beträffande

vapenleveranserna förklarade
herr Osvald, att regeringen först nu
vaknat till insikt om att det krävdes en
annan politik och andra möjligheter.
Men den anklagelsen kan väl riktas mot
oss alla; det avtal som diskuteras här är
ju ingen nyhet för dagen utan omtalades
i pressen redan 1952. Under fyra år har
alltså vem som helst haft möjlighet att
slå larm. Emellertid är det väl för litet
var av oss — både herr Osvald och regeringen
—• händelseutvecklingen just
under den senaste tiden, som har fäst
uppmärksamheten vid detta avtal, som
varit känt sedan fyra år tillbaka. Under
sådana förhållanden tycker jag verkligen
att det inte finns anledning vare sig
för herr Osvald eller någon annan att
framföra anklagelser mot andra för bristande
vaksamhet.

.lag känner mig fortfarande förhindrad
att till offentligheten liimna ut innehållet
i ett affärskontrakt mellan en privat firma
och en främmande stat.

Det fanns en passus i herr Osvalds anförande
— jag föreställer mig att jag hörde
fel — där han sade att vi hade varit
känsliga vid Egyptens konflikt med England,
men att vi handlat på ett helt annat
sätt i samband med striderna mellan
Israel och Egypten. Om jag inte har missuppfattat
herr Osvald, så måste jag verkligen
be om en förklaring. Ingen annan
stat har väl farit fram så strängt som
Sverige med den krigsmaterielexport
som varit kontrollerad av regeringen.
Det är ju inte herr Osvald obekant, att vi
redan i november förra året, i motsats
till övriga länder, stoppade vapenleveranserna
även i fråga om sådana ting
som var kontrakterade och fullständigt
klara för utskeppning. Sedermera har vi
sagt oss — på samma sätt som man gjort
i många andra länder — att dessa avtalade
och klara leveranser inte borde
stoppas, och mindre sändningar liar avgått.
Men i huvudsak gäller fortfarande
ett stopp för vapenleveranserna. Jag kan
därför inte förstå — om det inte var ett
hörfel — hur herr Osvald kan göra gällande
att vi här förfarit på ett annat sätt.

Men vad jag försökt visa i interpellationssvaret
är ju, att vi när det gäller
byggandet av en vapenfabrik i ett främmande
land inte hittills haft samma kontrollmöjligheter
och inte heller ansett
oss kunna tillämpa samma stränghet som
när det har gällt direkta vapenleveranser.
Jag har utvecklat detta utförligt i
mitt interpellationssvar, och eftersom
herr Osvald fått ta del av svaret i förväg,
tänker jag mig att han också lagt märke
till detta. T svaret säger jag sedan, att
denna politik måhända är felaktig; det
är kanske nödvändigt att införa en lagstiftning,
som gör det möjligt för oss att
uppträda lika strängt i detta fall som när
det gäller vapenleveranser och leveranser
av maskiner för krigsmaterielfabrikation.
Vore jag interpellanten, skulle jag
här förklara mig fullt tillfredsställd. Och
jag tycker att man skulle kunna kosta
på sig att säga, att vi alla har varit för
legära härvidlag.

Jag framför ett särskilt skiil som talar
för att man i fortsättningen borde vara
strängare när det gäller dessa ting än

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Ang. det svensk-egyptiska samarbetet inom vapenindustrien m. m.

när det gäller vapenleveranserna. Det är
ju ett intresse för det svenska försvaret
och med hänsyn till vår beredskap, att
en relativt stark vapenindustri finns
inom landet, och en stark vapenindustri
kan icke byggas upp utan vapenexport.
Därför finns det naturligtvis en intressekonflikt
mellan å ena sidan försvarets
behov av en tillräckligt kraftig vapenindustri
inom landet och å andra sidan de
politiska obehag, som alltid kommer att
följa med en vapenexport. Denna intressekonflikt
föreligger enligt regeringens
mening icke när det gäller byggandet av
fabriker i främmande land. Därför ger
jag själv en anvisning om att vår hittills
tillämpade praxis inte varit så väl motiverad.
Det är ett ingrepp mot den enskilda
företagsamheten, när vi nu överväger
en undersökning huruvida man skall tilllämpa
ett strängare förfaringssätt i fortsättningen,
och detta tycker jag verkligen
att interpellanten borde kunna uttrycka
i något varmare ordalag — om
jag får kritisera hans uttryckssätt på
samma vis som han kritiserade interpellationssvaret
— än med de tämligen griniga
uttryck för tillfredsställelse som han
använde.

Det var också ett annat yttrande av interpellanten
som jag inte riktigt förstod.
Han talade på ett sätt som tycktes innebära
att han var emot alla vapenleveranser
till utlandet. Jag respekterar den synpunkten,
öven om den betyder ett avbräck
för det svenska försvaret. Men jag
skulle gärna vilja ha ett besked: Var detta
bara en allmän fras, eller menar han
att alla vapenleveranser till främmande
land skall förbjudas? Det är som sagt en
klar och renhårig ståndpunkt, som skulle
befria oss från många politiska bekymmer,
men den innebär ett medvetet försvagande
av den svenska beredskapen
och det svenska försvaret.

Herr OSVALD (fp):

Herr talman! Jag skall gärna börja
med att svara på den sista frågan, som
herr statsministern ställde till mig.

Jag anser visst inte, att alla vapenleveranser
till främmande länder är för -

kastliga, men jag anser, att de är förkastliga
i ett sådant fall, då man stöder
fienden till en stat, som man såsom medlem
i Förenta Nationerna har lovat att
garantera. Det är detta som jag menar
är det allvarliga. Dessutom tillkommer,
att man här försvårar för den enda
verkligt demokratiska statsbildningen i
Mellersta östern att uppodla och utveckla
det land, där dess folk för närvarande
gör en så storslagen insats.

Sedan vill jag gärna understryka, herr
statsminister, vad jag tidigare sade,
nämligen att avslutningen i herr statsministerns
uttalande i svaret på min
första fråga var ett glädjande uttryck för
att man nu menar, att politiken i fråga
om vapenhjälp bör ändras. Då herr
statsministern säger, att man inte kan
motsätta sig uppbyggandet av industrier
t. ex. i ett sådant fall som i Egypten, så
blir det väl ändå fråga om vad det är
för slags industri och i vilken form hjälpen
ges. I detta fall har det inte bara
gällt att bygga upp själva husen, utan
här har det varit fråga om leverans av
utomordentligt viktiga verktygsmaskiner,
som varit av avgörande betydelse
för vapenframställning. Om sedan denna
vapenframställning äger rum i Sverige
och går i form av vapenleveranser
eller om det är verktygsmaskinerna, som
går till Egypten, anser jag vara en hårfin
skillnad.

Herr statsministern säger nu, att i fråga
om vapenexport intet land tillämpar
en så sträng politik som Sverige. Det är
möjligt. Jag har inte någon möjlighet
att bedöma, hur övriga länder sköter sin
politik. Vad jag har anmärkt på är endast,
att vi enligt min mening inte har
skött oss så som vi borde. Jag har också
fattat herr statsministerns svar så, att
det finns anledning för oss att överväga
en förändring.

I fråga om den redovisning av gevärsfaktoriets
insatser, om vilken jag talade,
hänvisar herr statsministern nu till
tidningsartiklar år 1952 och säger, att
det ju då inte var någon som slog larm
här i Sverige. Ja, jag vågar inte säga,
hur det var här hemma, när dessa artiklar
publicerades, vilket enligt herr

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

Ang. det svensk-egyptiska samarbetet inom vapenindustrien m. m.

statsministern skedde i februari 1952.
Jag råkade vid den tidpunkten händelsevis
befinna mig i Israel, varför jag inte
såg någonting av artiklarna. Under
mitt besök i Israel liade jag emellertid
ett bestämt intryck av att det då rådde
en mycket intensiv spänning längs gränserna.
Även om det .svenska folket inte
hade detta klart för sig, tycker man i
alla fall, att Sveriges regering borde ha
haft kännedom om den verkligt allvarliga
situationen i Mellersta östern.

Hans excellens herr statsministern ERLANDER: Herr

talman! Jag noterar med tillfredsställelse,
att vi nu även beträffande
uttryckssätten har närmat oss varandra
högst väsentligt. Det var en betydligt
lugnare och mer förståelsefull ton i herr
Osvalds sista anförande än i hans första,
där han, om jag fattade honom rätt, använde
sådana uttryck som att Sverige
uppträtt »svekfullt» mot Förenta Nationerna
i dessa ting.

Jag noterar detta med tillfredsställelse.

Jag noterar också med tillfredsställelse,
att herr Osvald inte är beredd att
avstyrka vapenexport från den svenska
vapenindustrien. Då återstår sålunda, att
vi på ett tidigare stadium skulle ha
hindrat svenska privata firmor att anlägga
vapenfabriker i främmande länder.
För att det inte skall bli några
missförstånd vill jag fästa uppmärksamheten
på, att om det i dessa kontrakt ingår
leveranser av maskiner, som är specialtillverkade
för tillverkning av vapen,
så är kontrakten underkastade vapenlicenslagstiftningen.
Den passus i
herr Osvalds anförande, som berörde
detta förhållande, måste således bero
på ett missförstånd.

Striden i diskussionen mellan oss gäller
alltså om svenska regeringen på ett
tidigare stadium skulle ha skaffat sig
en kontrollrätt över enskilda firmors
anläggande av fabriker i andra länder.
Vi har förklarat, att mot bakgrunden av
vad som inträffat på sistone vi är beredda
att undersöka den saken, och där -

med borde väl interpellanten vara helt
tillfredsställd.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
den av herr Huss in. fl. väckta
motionen nr 573.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet
nedannämnda motioner:
nr 574, av herr Niklasson; samt
nr 575, av herrar Spetz och Söderquist.

Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott nedannämnda motioner: nr

576, av herr Sunne och herr Johansson,
Anders;

nr 577, av herr Birke;
nr 578, av herrar Ohlon och Lindblom; nr

579, av herr Ewerlöf m. fl.;
nr 580, av herr Ewerlöf m. fl.;
nr 581, av herr Norling; samt
nr 582, av herrar Ohlon och Lindblom.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 6, 87 och 88, bevillningsutskottets
betänkanden nr 23
och 35—37, bankoutskottets utlåtande nr
24 samt jordbruksutskottets utlåtanden
nr 20, 21, 23 och 24.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

75, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag till Aktiebolaget
Atomenergi m. m.;

nr 76, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändring av huvudmannaskapet
m. m. för garnisonssjukhuset
i Boden; samt

nr 77, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Norge rörande
transittrafikcn över hamnar i Trondheimsfjorden
m. in. jämte i ämnet väckta
motioner.

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Anslag till Uppsala universitet
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 78, i anledning av Kungl. Maj :ts framställningar
om anslag för budgetåret
1956/57 under åttonde huvudtiteln till
universiteten, den medicinska undervisningen
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Punkten 1

Anslag till Uppsala universitet

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, med
tillämpning tills vidare från och med
budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för Uppsala
universitet, som föranleddes av vad departementschefen
i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 4 januari
1956 anfört, dels godkänna av departementschefen
angiven avlöningsstat
för Uppsala universitet, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1956/
57, dels ock till Uppsala universitet: Avlöningar
för budgetåret 1956/57 anvisa
ett förslagsanslag av 12 405 000 kronor.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Osvald (I: 95) och den andra inom andra
kammaren av herr Nestrup (II: 113),
i vilka hemställts, att riksdagen måtte besluta
inrätta en laboratorsbefattning i
elektronik i lönegrad Ca 34 vid Uppsala
universitet;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lindblom in. fl. (1:421) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl. (II: 513);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lindblom m. fl. (I: 426) och den andra
inom andra kammaren av hem Ohlin
m. fl. (II: 518), i vilka hemställts, såvitt
här var i fråga, att riksdagen måtte be -

sluta inrätta två docentbefattningar vid
Uppsala universitets medicinska fakultet; dels

ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren av
herr Ewerlöf m. fl. (I: 427) och den andra
inom andra kammaren av herr Hjalmarson
m. fl. (II: 529).

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten avfattat sin hemställan i fyra
särskilda, med I—IV betecknade moment.
I mom. I hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Maj :ts förslag ävensom med avslag å motionerna
I: 95 och II: 113 samt I: 426 och
11:518, sistnämnda två motioner såvitt
här vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med
tillämpning tills vidare från och med
budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för Uppsala
universitet, som föranleddes av vad departementschefen
anfört;

b) godkänna under momentet införd
avlöningsstat för Uppsala universitet, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57;

c) till Uppsala universitet: Avlöningar
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 12 405 000 kronor;

I motiveringen hade utskottet yttrat
bland annat:

»Av den medicinska fakultetens docentbefattningar
är för närvarande endast
en avsedd att företrädesvis stå till
förfogande för kliniskt ämne. Enligt
Kungl. Maj:ts förslag skall ytterligare en
dylik docentbefattning komma till stånd
från och med nästa budgetår, medan i
motionerna I: 426 och II: 518, såvitt här
är i fråga, påyrkats inrättandet redan
från och med budgetåret 1956/57 av två
nya docentbefattningar för kliniskt ämne.
Utskottet, som utgår från att Kungl.
Maj:t i den mån förhållandena så medgiva
vidtager åtgärder av här ifrågasatt
slag för ett successivt förstärkande av
den kliniska forskningens resurser, är
emellertid icke berett att biträda det i
motionerna framställda yrkandet utan
avstyrker bifall till detsamma.»

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

Reservation hade avgivits av herrar
Ohlon, Boman, Sundelin och Malmborg i
Skövde, fröken Elmén, fröken Vinge
samt herr Helén, vilka ansett, att utskottet
bort tillstyrka bifall till motionerna
I: 426 och II: 518, såvitt här vore i fråga.
I enlighet härmed hade reservanterna
ansett, att utskottets yttrande bort i viss
angiven del hava den ändrade lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort under I hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
ävensom med bifall till motionerna
I: 426 och II: 518, såvitt här vore i fråga,
samt med avslag å motionerna I: 95 och
II: 113,

b) godkänna i reservationen införd avlöningsstat
för Uppsala universitet, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57;

c) till Uppsala universitet: Avlöningar
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 12 426 500 kronor.

Herr OHLON (fp):

Herr talman! Antalet motioner under
åttonde huvudtiteln rörande universiteten
är i år anmärkningsvärt litet. Det
sammanhänger tydligen med att en ny
universitetsutredning kommit till stånd
och att den enligt sina direktiv har till
uppgift att framlägga förslag inte bara
om en mer rationell organisation av universiteten
och högskolorna utan även
om förstärkning av dessa högskolors utrustning
i vad gäller materiella anslag
och anslag till ökade personalkadrer.

Hösten 1954 beslöt riksdagen att genomföra
en nyordning i fråga om den
medicinska undervisningen och samtidigt
en förstärkning av forskningen för
medicinska ändamål. Kammarens ledamöter
kan i föreliggande aktstycke ta del
av vilka konsekvenser detta beslut dragit
med sig. Det föreslås en hel rad av

5 Första kammarens protokoll 1956. Nr 1,5

Anslag till Uppsala universitet
nya befattningar inom våra olika medicinska
lärosäten, allt i överensstämmelse
med vad som år 1954 principiellt beslöts.

Det finns emellertid en lucka i förslaget.
Det gäller docenturer i kliniska
ämnen. Som kammarens ledamöter nog
torde ha klart för sig, är professorerna
i de medicinska ämnena så upptagna
av sjukvård vid sidan av sin undervisning,
att det inte alltid blir mera avsevärd
tid över till forskning. Nu har universitetsmyndigheterna
— alla de fyra
medicinska lärosätena och kanslern —
föreslagit en förstärkning av docentinstitutionen
beträffande kliniska ämnen.
För närvarande finns det en docentur
vid vart och ett av dessa lärosäten med
undantag av Göteborgs universitet, där
det inte finns någon. Kungl. Maj:t har
föreslagit, att det skulle inrättas ytterligare
docenturer i dessa ämnen, vid
vartdera av Uppsala och Lunds universitet
och karolinska institutet en docentbefattning
och vid Göteborgs universitet
två befattningar. Enligt Kungl.
Majds förslag skulle det alltså finnas två
docentbefattningar i vart och ett av de
kliniska ämnena vid de medicinska fakulteterna.
Universitetsmyndigheterna
och kanslern har, som sagt, begärt ytterligare
docentbefattningar vid respektive
lärosäten, så att det skulle finnas
tre befattningar vid vart och ett av dessa
lärosäten. Förslaget innebär en konsekvens
av det principbeslut, som riksdagen
fattat hösten 1954.

Värdet med dessa befattningar skulle
vara, att innehavarna inte skulle ägna
sig så mycket åt undervisning som fastmer
åt forskning. Vidare skulle befattningarna
vara rörliga och kunna appliceras
på de ämnen, där det händelsevis
finns framstående och lovande unga
forskare, eller på gränsområden mellan
de discipliner, som finnes företrädda
vid universiteten. Detta är ju ingen stor
sak, herr talman, men det är av vikt,
att de unga forskarna stannar kvar vid
universiteten, och förutsättningen härför
är att de får sådana villkor att de
kan försörja sig.

Under punkt 1) föreligger en reserva -

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Anslag till Uppsala universitet
tion i anslutning till Uppsala universitets
och kanslerns förslag, och jag ber,
herr talman, att få yrka bifall till denna
reservation. Jag återkommer senare med
motsvarande yrkanden beträffande
Lunds universitet under punkten 7), beträffande
Göteborgs universitet under
punkten 14) och beträffande karolinska
institutet under punkt 21).

Herr HUSS (fp):

Herr talman! Anslag för kliniska
forskningsändamål är ju företrädda i
detta utlåtande på två olika ställen, nämligen
dels under denna punkt och motsvarande
punkter för Lund och Göteborg,
dels också under punkt 52, där
det är tal om gemensamma universitetsändamål
i form av klinisk forskning.

För de kliniska docentbefattningar
som det är fråga om i de tidigare punkterna
är ju forskningen avsedd att vara
kombinerad med kliniskt arbete, alltså
arbete på vårdavdelningar, medan de
rena forskningsbefattningarna inte är
kombinerade med obligatorisk sjukvård
utan lämnar större utrymme åt vederbörande
docent att utföra sina forskningar
vid olika kliniker. Det är naturligtvis ett
speciellt intresse att inte bara den rena
forskningen här blir tillgodosedd. Vi
måste ju erinra oss att det, som herr
Ohlon också antydde, är av största vikt
att de unga kliniskt arbetande docenterna
inte i förtid lämnar universiteten
utan kan hållas kvar och kan delta i
utbildningen av de unga medicine kandidaterna.
Ju färre välavlönade kliniska
docenter vi har, desto mindre är sannolikheten
för att utbildningen blir av
högsta klass. Jag måste därför av rent
praktiska skäl instämma i herr Ohlons
yrkande och fäster uppmärksamheten
på att vi för de rena forskningsuppgifterna,
som förvisso är av stor betydelse,
inte får glömma bort även de blandade
kliniska och vetenskapliga uppgifter
som de kliniskt arbetande docenterna
har.

Jag instämmer alltså i herr Ohlons
yrkande.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! När årets statsverksproposition
lades fram skrev de flesta tidningarna,
att i år hade ecklesiastikministern
lyckats mycket bra i upprustningen
av våra universitet. Om vi först
håller oss till Uppsala universitet finner
vi att anslagshöjningen där är inte
mindre än 1 455 000 kronor. När totalsumman
är 12 miljoner kronor så betyder
denna anslagshöjning enligt mitt
sätt att se ett mycket stort belopp. Vi är
väl allesammans glada över detta. Vi
har väntat på denna upprustning, och
nu har den kommit. Herr Ohlon nämnde
att det var osedvanligt få motioner
i år, och jag förmodar att herr Ohlon då
menade att detta berodde på att de flesta
var relativt nöjda med det förslag
som Kungl. Maj:t har kommit med.

Här föreslås inrättande av ett 35-tal
nya tjänster, en rad nya kurser o. s. v.,
såsom kammarens ärade ledamöter kan
se på sidorna 2, 3 och 4 i utskottsutlåtandet.
Vi vågar väl ändå säga att det
är en kraftig upprustning. Det hindrar
ju inte att man på vissa punkter kan
hysa önskemål om en ännu större förbättring.
Jag tror att vi är överens om
att det hade varit önskvärt om vi hade
kunnat öka denna upprustning ytterligare
något, så att vi hade kunnat säga
att nu står vi på det plan vartill vi har
strävat.

Men alla vet att vi har begränsade resurser,
och detta liksom andra förhållanden
gör att vi inte kan lösa alla dessa
problem på en gång. Vad t. ex. gäller juristutbildningen
har ju Kungl. Maj:t i
stort sett godtagit kanslerns förslag, men
beträffande den samhällsvetenskapliga
utbildningen skriver Kungl. Maj:t, att
Kungl. Maj:t väntar sig kunna framlägga
förslag till 1957 års riksdag. Med hänsyn
till vad som tidigare har förekommit
tror jag att detta är ett verkligt krafttag,
och jag är också övertygad om att
herr Ohlon är glad över de framsteg
som har gjorts på dessa områden.

Om vi ser på kostnadsökningarna för
universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg
samt för karolinska institutet fin -

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

ner vi att på detta enda år föreslås en
anslagshöjning med 5 297 000 kronor,
och detta tycker jag är en mycket glädjande
sak. Vi är väl ändå överens om
att vi på dessa områden får lov att hålla
oss framme i den internationella konkurrensen.
Kan vi utbilda de personer
med goda förutsättningar, som här åsyftas,
såsom vi alla önskar, så tror jag
också att vi rätt snart skall ha kommit
fram till ett tillstånd där vi kan vara
belåtna allesamman.

Jag är väl medveten om att det på
vissa punkter kan finnas önskemål om
ytterligare utveckling. Så är det väl i de
allra flesta anslagsfrågor som riksdagen
behandlar.

Herr Ohlon vidrörde framför allt de
kliniska ämnena. Beträffande dem har
ju utskottet skrivit: »Utskottet, som utgår
från att Kungl. Maj:t i den mån förhållandena
så medgiva vidtager åtgärder
av här ifrågasatt slag för ett successivt
förstärkande av den kliniska forskningens
resurser, är emellertid icke berett
att biträda det i motionerna framställda
yrkandet utan avstyrker bifall
till detsamma.» Utskottet är emellertid
fullt på det klara med betydelsen av de
ifrågavarande åtgärderna.

Om jag fattade herr Ohlon rätt, yrkade
han nu bifall till reservationerna på
de olika punkterna i vad det gäller de
olika lärosätena. Då kanske också jag,
herr talman, nu på samma sätt får framställa
ett yrkande om bifall till utskottets
förslag på dessa punkter.

Herr OHLON (fp):

Herr talman! .lag vill skingra ett missförstånd.
Herr Näsström gjorde gällande,
att det ringa antalet motioner rörande
anslagen till universiteten och högskolorna
i år skulle bero på att riksdagens ledamöter
är nöjda med vad Kungl. Maj:t
har föreslagit. Det är nog inte alldeles
riktigt. Snarare torde återhållsamheten
få förklaras med att man förbidar vad
universitetsutredningen kommer att föreslå.
Därför har man menat, att vi i år
får lugna oss.

Anslag till Uppsala universitet

Vad det nu gäller är — såsom framgick,
hoppas jag, av både mitt anförande
och herr Näsströms — en mycket liten
förstärkning av våra medicinska undervisningsanstalter.
Det gäller endast
att få tre forskardocentbefattningar vid
var och en av de medicinska utbildningsanstalterna.
Dessa forskardocenturer
skulle täcka en hel rad av ämnen. Vi
är väl alla medvetna om vilken fundamental
betydelse grundforskningen har
på medicinens område. Den nuvarande
generationen har ju på detta område fått
uppleva exceptionella resultat, beroende
på en sådan grundforskning. Vår sjukvård
kommer inte att kunna hålla sig i
främsta frontlinjen, om den inte får stöd
i form av forskning vid de medicinska
utbildningsanstalterna.

Nu kan man ställa frågan: Finns det
unga människor att tillgå för dessa uppgifter?
Ja, det finns det. Det förhåller
sig nämligen så att knappast några högre
utbildningsanstalter har lockat till sig en
sådan elit av studenter som de medicinska
högskolorna och fakulteterna har
gjort under de senaste åren. Detta har
satt spår efter sig i form av en hel kader
unga forskare. Det gäller att tillvarata
dessa forskare.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag beklagar, att jag har
missuppfattat herr Ohlon. Jag trodde, att
han tillhörde den grupp av människor,
som är medvetna om våra ekonomiska
möjligheter, och jag trodde, att han tagit
intryck av departementschefens
krafttag på detta område. Nu visar det
sig, att så inte var fallet, och då har jag
alltså misstolkat herr Ohlon.

Men vi är fullt överens om — i utskottet
har det inte rått några delade meningar
på denna punkt — vikten och
betydelsen av denna forskning och av
utbyggnaden av våra lärosäten. Men här
som alltid får vi lov att laga efter läglighet.
Vad jag har velat framhålla är
den kraftiga ekonomiska upprustning,
som vi dock liar varit i stånd att företaga
vid detta års riksdag.

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Anslag till Lunds universitet

Herr OHLON (fp):

Herr talman! Statens ekonomi torde
inte väsentligen rubbas av att det inrättas
fyra docentbefattningar utöver vad
Kungl. Maj:t har begärt.

Dessutom vill jag understryka en sak.
Vad som här föreslås är ett fullföljande
av det principbeslut, som riksdagen fattade
rörande den medicinska undervisningen
och forskningen så sent som i
december 1954.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
rörande varje moment av utskottets i
den nu förevarande punkten gjorda hemställan.

Därefter gjorde herr talmannen enligt
de i fråga om mom. I förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till
vad utskottet i nämnda moment hemställt
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den av herr
Ohlon m. fl. vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Ohlon begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 78 punkten
1 mom. I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Ohlon m. fl. vid
punkten avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Ohlon begärde rösträkning,
verkställdes nu votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 100;

Nej — 27.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Härefter bifölls på särskilda propositioner
vad utskottet i mom. II—IV
hemställt.

Punkterna 2—6

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 7

Anslag till Lunds universitet

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att,
med tillämpning tills vidare från och
med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för
Lunds universitet, som föranleddes av
vad departementschefen anfört, dels godkänna
av departementschefen angiven
avlöningsstat för Lunds universitet, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57, dels ock till Lunds universitet:
Avlöningar för budgetåret 1956/
57 anvisa ett förslagsanslag av 11 630 000
kronor.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Holmquist m. fl. (I: 96) och den andra
inom andra kammaren av herr Netzén
m. fl. (II: 96);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Huss (I: 97) och den andra inom andra
kammaren av herr Rimmerfors och fröken
Liljedahl (11:107), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte besluta uppräkna
anslaget till avlöningar vid universitetet
i Lund med 60 188 kronor för
inrättande av en professur i socialmedicin
i enlighet med ett av konsistoriet
avgivet förslag;

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Anderberg och Huss (1:98) och den
andra inom andra kammaren av herr
Blidfors m. fl. (11:108), i vilka hemställts,
att riksdagen — därest förslag
i ärendet ej av Kungl. Maj:t framlades
för årets riksdag — måtte besluta, att
en personlig professur i medicin, särskilt
njursjukdomar, skulle från och med
den 1 juli inrättas vid Lunds universitet
för forskardocenten i praktisk medicin
Nils Alwall samt att anvisa medel till
personal, materiel och ombyggnadsarbeten
som föranleddes av professurens inrättande; dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av fru
Gärde Widemar och herr Aastrup (I:
240) och den andra inom andra kammaren
av herr Rylander m. fl. (II: 419);

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Lindblom m. fl. (I: 426) och den
andra inom andra kammaren av herr
Ohlin m. fl. (II: 518), i vilka hemställts,
såvitt här var i fråga, att riksdagen
måtte besluta inrätta tre docentbefattningar
vid Göteborgs universitets medicinska
fakultet.

Sedermera hade Kungl. Maj :t i en till
riksdagen avlåten proposition, nr 84, under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden
för den 10 februari 1956 bland annat
anmält frågan om inrättande av en personlig
professur i medicin, särskilt njursjukdomar,
vid Lunds universitet för
forskardocenten N. Alwall.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag'' ävensom med avslag å
motionerna I: 96 och II: 96, I: 97 och II:
107, 1:98 och 11:108, 1:208, 1:240 och
II: 419 samt I: 426 och II: 518, sistnämnda
fyra motioner såvitt här vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med
tillämpning tills vidare från och med
budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för Lunds

Anslag till Lunds universitet
universitet, som föranleddes av vad departementschefen
anfört;

b) godkänna under punkten införd avlöningsstat
för Lunds universitet, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret
1956/57;

c) till Lunds universitet: Avlöningar
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 11 630 000 kronor.

Reservation hade anmälts av, utom
andra, herrar Ohlon, Boman, Sundelin
och Malmborg i Skövde, fröken Elmén,
fröken Vinge samt herr Helén, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort hava
den ändrade lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag ävensom
med bifall till motionerna I: 426 och
11:518, såvitt här vore i fråga, samt
med avslag å motionerna I: 96 och II:
96, I: 97 och II: 107, I: 98 och II: 108 samt
1:240 och 11:419, sistnämnda två motioner
såvitt här vore i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med
tillämpning tills vidare från och med
budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för Lunds universitet,
som föranleddes av vad i reservationen
anförts;

b) godkänna i reservationen införd
avlöningsstat för Lunds universitet, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57;

c) till Lunds universitet: Avlöningar
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 11 651 500 kronor.

Herr OHLON (fp):

Herr talman! Med hänvisning till vad
jag sade under punkt 1 rörande ytterligare
en docentbefattning i kliniskt ämne
yrkar jag bifall till reservationen b) under
denna punkt.

Herr HUSS (fp):

Herr talman! Herr Näsström har förvisso
rätt i att det finns åtskilliga punkter,
där det kvarstår önskemål som hade
varit värda att tillgodoses men där me -

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Anslag till Göteborgs universitet
ningarna kan vara delade. Själv har jag
i anslutning till denna punkt i propositionen
avgivit en motion med yrkande
att en professur i socialmedicin vid
Lunds universitet måtte upprättas redan
från och med nästa budgetår. Speciella
omständigheter gör att detta önskemål
är av betydande vikt. Det är nämligen
här fråga om ett alldeles nytt ämne, och
man vet varken hur undervisningen skall
läggas upp eller hur samarbetet med övriga
discipliner i fakulteten skall gestaltas.
Därtill kommer att det torde bli
nödvändigt att börja planerandet av en
ny institution redan innan professuren
tillsättes.

På grund av alla dessa omständigheter
hade det givetvis varit fördelaktigt
om professuren hade kunnat inrättas i
så god tid att den kommande innehavaren
av professuren hade före undervisningens
påbörjande kunnat dels upptaga
det nödvändiga samarbetet med klinikerna
och dels organisera undervisningen,
om vars allmänna struktur man ännu
inte vet så mycket — åtminstone inte
från praktisk synpunkt — och även hade
kunnat deltaga i de förberedande åtgärderna
för tillkomsten av en ny institution.

Herr talman! Jag har intet yrkande,
men jag har med dessa ord velat motivera
den av mig vid denna punkt väckta
motionen. I övrigt instämmer jag med
herr Ohlon i hans yrkande.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag vill erinra om att anslaget
till Lunds universitet i år har begärts
höjt till 11 630 000 kronor, vilket
utgör en höjning i förhållande till föregående
år med inte mindre än 1 760 000
kronor. Jag kan mycket väl förstå herr
Huss’ önskemål här och vill beklaga att
vi inte på alla punkter har kunnat tillgodose
de önskemål som framkommit.
Jag tycker att herr Huss’ motivering är
stark, det är inte fråga om annat. Saken
är bara den, att vi måste väga det ena
mot det andra. Så har Kungl. Maj:t fått
göra, och så har statsutskottet fått göra.

Med det anförda, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjordes enligt de därunder
förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet i den
nu föredragna punkten hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Ohlon m. fl.
vid punkten avgivna reservationen; och
förklarades den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.

Punkterna 8—13

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 14

Anslag till Göteborgs universitet

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, med
tillämpning tills vidare från och med
budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för Göteborgs
universitet, som föranleddes av vad departementschefen
anfört, dels godkänna
av departementschefen angiven avlöningsstat
för Göteborgs universitet, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57, dels ock till Göteborgs
universitet: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
4 475 000 kronor.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft

dels en inom andra kammaren av herr
Henriksson väckt motion (II: 548);

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Lindblom m. fl. (I: 426) och den
andra inom andra kammaren av herr
Ohlin in. fl. (11:518), i vilka hemställts,
såvitt här var i fråga, att riksdagen måtte
besluta inrätta tre docentbefattningar vid
Göteborgs universitets medicinska fakultet.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten på åberopade grunder hemställt,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Ma:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:426 och 11:518, såvitt
här vore i fråga,

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med
tillämpning tills vidare från och med
budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för Göteborgs
universitet, som föranleddes av vad departementschefen
anfört;

b) godkänna under punkten införd avlöningsstat
för Göteborgs universitet, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57;

c) till Göteborgs universitet: Avlöningar
för budgetåret 1956/57 anvisa ett
förslagsanslag av 4 475 000 kronor;

II. att motionen 11:548 icke måtte till
någon riksdagens åtgärd föranleda.

Reservation hade anförts av herrar
Ohlon, Boman, Sundelin och Malmborg
i Skövde, fröken Elmén, fröken Vinge
samt herr Helén, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava den ändrade
lydelse, reservationen visade, samt att
utskottet bort under I hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag samt med bifall till motionerna
I: 426 och II: 518, såvitt här vore i fråga,

b) godkänna i reservationen införd
avlöningsstat för Göteborgs universitet,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1956/57;

c) till Göteborgs luniversitet: Avlöningar
för budgetåret 1956/57 anvisa ett
förslagsanslag av 4 497 000 kronor.

På framställning av herr talmannen
beslöts att punkten skulle företagas till
avgörande momentvis.

Mom. I

Herr OHLON (fp):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Anslag till karolinska institutet

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till statsutskottets förslag och samtidigt
erinra om att detta förslag innebär en
anslagsökning med över 20 procent.

Efter härmed slutad överläggning gjordes
i enlighet med de yrkanden, som därunder
framkommit, propositioner, först
på bifall till vad utskottet i det under
behandling varande momentet hemställt
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den vid förevarande
punkt avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, vilken
förnyades, vara med övervägande ja
besvarad.

Mom. II

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 15—20

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 21

Anslag till karolinska institutet

Under punkten 97 av åttonde huvudtiteln
i statsverkspropositionen hade
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels
bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning
tills vidare från och med budgetåret
1956/57, vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för karolinska mediko-kirurgiska
institutet, som föranleddes
av vad departementschefen anfört, dels
godkänna av departementschefen angiven
avlöningsstat för karolinska medikokirurgiska
institutet, att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1956/57,
dels ock till Karolinska mediko-kirurgiska
institutet: Avlöningar för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
5 520 000 kronor.

Sedermera hade Kungl. Maj:t i propositionen
nr 84, såvitt här var i fråga, under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden
för den 10 februari 1956 — med ändring
i vissa hänseenden av nyssberörda förslag
— föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj:t att, med tillämp -

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Anslag till karolinska institutet
ning tills vidare från och med budgetåret
1956/57, vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för karolinska mediko-kirurgiska
institutet, som föranleddes
av vad departementschefen under
punkten 97 i statsrådsprotokollet för den
4 januari 1956 och i nyssnämnda utdrag
av statsrådsprotokollet för den 10 februari
1956 anfört, dels godkänna av departementschefen
i sistnämnda statsrådsprotokoll
angiven avlöningsstat för karolinska
mediko-kirurgiska institutet, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57, dels ock till Karolinska
mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar
för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag
av 5 582 200 kronor.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lindblom m. fl. (I: 426) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl. (II: 518), i vilka hemställts, såvitt
här var i fråga, att riksdagen måtte besluta
inrätta två nya docentbefattningar
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet; dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Aastrup och fru Hamrin-Thorell (I: 285)
och den andra inom andra kammaren av
fru Ewerlöf m. fl. (II: 430), i vilka hemställts,
att riksdagen måtte besluta inrätta
en professur i barnpsykiatri från och
med budgetåret 1956/57 med placering
vid Kronprinsessan Lovisas barnsjukhus; dels

ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Fmnzon m. fl. (1:287) och den
andra inom andra kammaren av herr
Olsson i Gävle m. fl. (11:434), i vilka
hemställts, att riksdagen måtte besluta
inrättandet från och med den 1 juli 1956
av en ordinarie forskningsprofessur i
kardiologi vid karolinska institutet.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten av angivna orsaker hemställt,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med av -

slag å motionerna I: 285 och II: 430, såvitt
de avsåge medelsanvisning, 1: 287
och 11:434 samt I: 426 och 11:518, sistnämnda
två motioner såvitt här vore i
fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med
tillämpning tills vidare från och med
budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för karolinska
mediko-kirurgiska institutet, som föranleddes
av vad departementschefen under
punkten 97 i åttonde huvudtiteln och i
propositionen 84 anfört;

b) godkänna under punkten införd avlöningsstat
för karolinska mediko-kirurgiska
institutet, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1956/57;

c) till Karolinska mediko-kirurgiska

institutet: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
5 582 200 kronor;

II. att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna 1:285 och 11:430, såvitt de
icke behandlats under I, i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
under punkten anfört.

Enligt en vid punkten avgiven reservation
hade herrar Ohlon, Boman, Sundelin
och Malmborg i Skövde, fröken Elmén,
fröken Vinge samt herr Helén ansett,
att utskottets yttrande bort i viss del
hava den ändrade avfattning, som i reservationen
angivits, samt att utskottet
bort under I hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I:
426 och 11:518, såvitt här vore i fråga,
ävensom med avslag å motionerna I: 285
och 11:430, såvitt de avsåge medelsanvisning,
samt 1:287 och 11:434,

b) godkänna i reservationen införd avlöningsstat
för karolinska mediko-kirurgiska
institutet, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1956/57;

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

c) till Karolinska mediko-kirurgiska
institutet: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
5 605 000 kronor.

Herr OHLON (fp):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen a) under denna punkt.

Herr FRANZON (s):

Herr talman! Tillsammans med ett par
andra ledamöter i denna kammare har
jag väckt en motion om inrättande av
en professur i kardiologi vid karolinska
institutet. Denna fråga är inte ny. Samma
fråga har väckts vid både 1953 och
1954 års riksdagar, då statsutskottet behandlade
frågan mycket välvilligt men
förordade, liksom vi gjorde i motionerna,
att det skulle göras en vidare utredning
om kostnaderna, att man skulle förhandla
med Stockholms stad om platserna
på hjärtkliniken vid södersjukhuset
och att man skulle invänta resultaten
av utredningen och förhandlingarna.
Det var så välvilligt skrivet, att vi motionärer
tog för givet, att när alla dessa
förutsättningar var uppfyllda, skulle
statsutskottet nu tillstyrka bifall till den
motion som väckts i år igen.

Men denna välvillighet från statsutskottets
sida har undergått en stor förändring.
Det måste, efter vad jag förstår,
bero på att det tidigare var tredje
avdelningen, som behandlade motionerna,
men att det nu är andra avdelningen
av statsutskottet, som haft frågan
uppe.

1 statsutskottets utlåtande hänvisades
också till att frågan varit uppe tidigare.
Jag vill emellertid i detta sammanhang
peka på vad man har skrivit från karolinska
institutet. Därifrån har man vid
upprepade tillfällen hemställt hos Kungl.
Maj:t om inrättande av en personlig
professur i hjärt- och kärlsjukdomar och
om att denna professur skulle överlåtas
till docenten Nylin, under vars ledning
en klinik för sagda sjukdomar skapats
vid södersjukhuset i Stockholm. Även
universitetskanslern tillstyrkte eu sådan
professur för docent Nylin under förut -

Anslag till karolinska institutet

sättning att en överenskommelse kunde
träffas med Stockholms stad.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet
beslöt i april 1954 att förorda inrättandet
av en ordinarie forskningsprofessur
i kardiologi med professorn Gustav
Nylin som förste innehavare. Den
13 maj 1955 lämnades till inrikesdepartementet
förhandlingskommissionens redogörelse
för dittills vidtagna åtgärder.
Allt detta har vi redovisat i motionen
liksom även det förhandlingsresultat,
som uppnåtts under förutsättning av
Kungl. Maj:ts och Stockholms stads godkännande.
Hela avtalsförslaget syftar till
att få denna professur inrättad.

Men nu säger statsutskottet till min
förvåning i sitt utlåtande på s. 34: »Anmärkas
må i detta sammanhang att i
avtalsförslaget med Stockholms stad saknas
täckning för anordnande av en personlig
professur för Nylin.» Jag vill då
gärna hänvisa till motionen i år, där vi
inte talar om någon personlig professur,
utan där vi liksom lärarkollegiet föreslår,
att det skulle bli en ordinarie forskningsprofessur
i kardiologi från den 1
juli 1956, dock utan att nämna vem som
borde bli den förste innehavaren.

Man har ju förut hemställt om utredningar
och har då skrivit på det sättet,
att vi fått den uppfattningen att man
menat att bara allt detta bleve klart torde
också frågan vara klar, i synnerhet som
man påpekar att den sammanlagda kostnaden
utgör cirka 140 000 kronor. I en
annan motion, 11:434, har också hemställts
om detta belopp. Den motionen
redovisas inte här, beroende på att det
är tredje avdelningen som handhar den,
och avdelningen inväntar val dagens beslut
i denna fråga.

Jag torde inte här behöva yttra mig
om betydelsen av denna professur. Den
saken har kraftigt understrukits i de
andra motionerna. Jag fattar också utskottets
utlåtande så, att även utskottet
anser den vara behövlig. Utskottet gör
emellertid en ganska egendomlig skrivning,
då det förklarar att man har funnit
att det finns andra som kanske förr
kommer i fråga till denna professur än
den man som i många år har troget tjii -

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Anslag till karolinska institutet

nät på detta område. Två professurer i
medicin vid karolinska institutet skall
nu tillsättas, fortsätter utskottet, och förhandlingarna
har fortskridit så långt att
man måste överväga om inte någon av
de sökande till dessa befattningar är
kompetent att inneha den professur som
det här närmast gäller. Utskottet konstaterar
att docent Nylin på grund av
åldersskäl skall avgå år 1959 och således
inte har så många år kvar att tjänstgöra.
Detta resonemang om konkurrensen
från andra sökande känner vi väl
till, men utskottet borde kanske ha berört
det litet tidigare innan det ställt sig
så välvilligt som man tidigare gjort. Nu
använder utskottet denna motivering för
att få frågan lagd på en annan bog med
tanke på att docent Nylin enligt utskottets
mening tjänat ut. Jag vill då bara
erinra om det arbete som docent Nylin
nedlagt på hjärt- och kärlsjukdomarnas
område. Det vore väl mot denna bakgrund
inte mer än rimligt om han finge
sluta sin aktiva bana med denna professur,
som för honom skulle innebära att
han får ägna sig åt den undervisning
som så väl behövs i detta ämne.

Herr talman! Jag har velat säga detta
i anslutning till de i år väckta motionerna.
Jag är mycket besviken över att
statsutskottet har ändrat sin inställning
till frågan, men jag hoppas att frågan
ändå skall återkomma. Det finns ingen
reservation vid denna punkt, och jag
vill således ej framställa något yrkande,
utan nöjer mig, herr talman, med det
anförda.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag förstår mycket väl
att herr Franzon har ett stort intresse
för att få till stånd denna professur.

Utskottet har i sin motivering gjort en
ganska utförlig skrivning. Jag skall inte
trötta kammaren med att läsa upp allt
vad utskottet skriver, utan inskränker
mig till att citera ett par meningar: »Vidare
ha enligt vad utskottet har sig bekant
under tiden efter avtalsförslagets
framläggande de faktiska förhållandena
med avseende å inrättande av en sär -

skild permanent professur i hjärt-kärlsjukdomar
i vissa avseenden förändrats.
Sålunda har tillsättningsproceduren i fråga
om den ena av karolinska institutets
professurer i medicin fortskridit så
långt, att det har kunnat konstateras att
två sökande, vilka båda vitsordats äga
framstående kompetens inom hjärt-kärlsjukdomarnas
område, intaga de båda
främsta rummen å förslaget. Härtill kommer
att från karolinska institutet framställts
yrkande på inrättande av en tredje
professur i medicin, vars verksamhet
skulle bindas till den nya medicinska tuberkuloskliniken.
Till detta kan läggas,
att inom en näraliggande framtid även
den andra av institutets nuvarande professurer
i medicin blir ledig på grund av
innehavarens pensionering.»

Det är dessa synpunkter som har gjort
att vi trots att såväl avdelningen som utskottet
i dess helhet har stort intresse
för de argument, som herr Franzon här
framfört, inte kunnat föreslå annat än
vad vi gjort.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till statsutskottets förslag.

Herr HUSS (fp):

Herr talman! Eftersom jag ett föregående
år lämnat in en motion i samma
ärende som kammaren nu diskuterar, må
det kanske vara berättigat att även jag
säger några ord.

Jag instämmer i vad herr Franzon här
sagt om att utskottets i viss mån förändrade
inställning på det livligaste måste
beklagas. Det torde inte vara kammarens
ledamöter obekant att hjärtsjukdomarna
under senare år har ryckt upp
till att bli den åtminstone ur mortalitetssynpunkt
viktigaste invärtesmedicinska
sjukdomen.

Utskottets motivering går ut på att det
inom kort kommer att tillsättas en professur
i medicin. Bland de två som närmast
torde kunna komma i fråga att utnämnas
till denna professur märks, säger
utskottet, läkare med speciell utbildning
i fråga om hjärt- och kärlsjukdomar.
Detta resonemang innebär ju ett bestämt
avståndstagande från den ursprungliga

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

Anslag till tandläkarhögskolan i Stockholm

synpunkten att de viktiga hjärt- och kärlsjukdomarna
skulle få en speciell klinik
med en föreståndare som endast sysslade
med dessa forskningsproblem, som ju
ännu till stor del inte är fullt klarlagda.
Utskottets motivering går ut på att den
ene och kanske bägge av de två blivande
professorerna i medicin vid karolinska
institutet torde komma att ha speciminerat
framför allt på detta område, men
detta innebär å andra sidan att dessa
professurer måste syssla med och undervisa
i förutom hjärt- och kärlsjukdomar
även alla andra övriga medicinska sjukdomar.
I stället för att man skall få en
professur i enbart detta ämne rekommenderar
alltså utskottet, att de blivande
professorerna i medicin skall sköta om
både hjärt- och kärlsjukdomar och alla
andra invärtes medicinska sjukdomar.
Det är naturligtvis en mycket beklaglig
avvikelse från den tidigare ståndpunkten,
som ju var betydligt mera rationell.

Slutligen kan jag inte underlåta att beröra
motiveringen att professor Nylin
avgår 1959. Det kan naturligtvis inte i
och för sig ha någonting att betyda för
befintligheten av en professur i ämnet.
Det är väl ingenting som hindrar att professor
Nylin sitter som professor ett par
år i ämnet och sedan avlöses av en yngre
person. Det är ju en historiegång, som
vi alltid möter inom olika ämnen vid
universiteten.

Jag finner alltså i likhet med herr
Franzon att utskottets ståndpunktstagande
är betydligt ljummrae än förra gången,
men att det också kvalitativt skiljer
sig i hög grad från det uttalande som
gjordes 1953.

I likhet med herr Franzon har jag inte
något yrkande.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
beträffande vartdera av de båda momenten
av utskottets hemställan.

Sedermera gjordes enligt de i fråga om
mom. I förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det

förslag, som innefattades i den av herr
Ohlon m. fl. vid punkten avgivna reservationen;
och förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med
övervägande ja besvarad.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i mom. II hemställt.

Punkterna 22—29

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 30

Anslag till tandläkarhögskolan i Stockholm I

denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag
samt med avslag å motionerna I: 244
och 11:444,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med
tillämpning tills vidare från och med
budgetåret 1956/57, vidtaga den ändring
i personalförteckningen för tandläkarhögskolan
i Stockholm, som föranleddes
av vad departementschefen anfört;

b) godkänna under punkten införd avlöningsstat
för tandläkarhögskolan i
Stockholm, att tillämpas vidare från och
med budgetåret 1956/57;

c) till Tandläkarhögskolan i Stockholm:
Avlöningar för budgetåret 1956/
57 anvisa ett förslagsanslag av 3 135 006
kronor.

T de likalydande motionerna I: 244, av
herrar Axel Andersson och Sunne, samt
11:444, av fru Sjöstrand m. fl., hade
hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att en omedelbar förstärkning av personalen
vid avdelningen för odontologisk
ortopedi skulle ske genom att nuvarande
käkortopeden erhölle avdelningstandläkares
ställning (Cg 22), att han såsom
biträde erhölle en assistent (arvodestjänst)
(8 814 kronor) samt en tandsköterska
(Cg 8) och en tandtekniker
(Cg 18) samt att anslaget till tandläkarhögskolan
skulle uppräknas med 44 442
kronor.

Reservation hade anförts av, utom
andra, herrar Ohlon, Boman, Sundelin

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Anslag till tandläkarhögskolan i Stockholm

och Malmborg i Skövde, fröken Elmén,
fröken Vinge samt herr Helén, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort hava
den ändrade lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte, i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag samt motionerna 1:244
och II: 444,

b) godkänna i reservationen införd
avlöningsstat för tandläkarhögskolan i
Stockholm, att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1956/57;

c) till Tandläkarhögskolan i Stockholm:
Avlöningar för budgetåret 1956/
57 anvisa ett förslagsanslag av 3 161 000
kronor.

Herr ANDERSSON, AXEL, (fp):

Herr talman! Den fråga som det här
gäller berör inte någon stor grupp av
människor, men den berör dem i stället
på ett särskilt smärtsamt och intensivt
sätt. Det föds här i landet varje år något
hundratal barn med läpp-, käk- och
gomdefekter. Tyvärr har dock samhället
inte gjort mycket för att hjälpa dessa
olyckliga barn och de förtvivlade föräldrarna
till dessa barn. Inom plastikkirurgien
i övrigt har det under de senare
åren skett en glädjande utveckling,
men just detta område har blivit
försummat. Att det över huvud taget blivit
någonting gjort här beror inte på
någon insats från samhällets sida, utan
på att en enskild person haft ett varmt
intresse för dessa olyckliga barn och
frivilligt offrat mycken tid på att försöka
hjälpa dem. Det går nämligen inte
att hjälpa bara med den vanliga plastikkirurgien
i dessa fall, utan det måste vara
ett intimt samarbete mellan plastikkirurgerna
och käkortopederna, för att
man skall nå fram till ett lyckligt resultat.
Om man företar en vanlig plastisk
operation, blir den till mycket kortvarig
nytta. Det måste vara en samord -

ning, så att käken i fortsättningen utvecklas
på rätt sätt, så att den rätta
tandställningen infinner sig o. s. v.

Den man jag åsyftar har under ett tiotal
år samarbetat med platstikkirurgerna
på karolinska sjukhusets barnklinik
och även på andra ställen. Han har
gjort detta utan någon som helst ersättning.
Man tycker att det inte är samhället
värdigt att på detta sätt lita på
att en enskild människa skall utföra vad
samhället borde sörja för. Det är också
alldeles självklart att hans arbetsinsats
inte kan vara tillräcklig. För närvarande
finns det 400 barn i den ko, som väntar
på att få hjälp. Det betyder 400 små
olyckliga människor, och det betyder en
mängd olyckliga föräldrar.

Nu säger statsutskottets majoritet att
den finner detta vara en mycket allvarlig
fråga. Det heter bl. a.: »Utskottet anser
sig böra framhålla angelägenheten
av att dessa frågor ägnas allvarlig uppmärksamhet.
» Men eftersom tandläkarhögskolan
inte har gjort någon framställning
petitavägen och frågan alltså
inte varit underställd universitetskanslern,
har utskottet avstyrkt den motion
som hade lagts fram i denna fråga.

Nu menar kanske många att det inte kan
vara så farligt att dröja ett år. Utskottet
har ju sagt att utskottet förutsätter, att
»förevarande spörsmål kommer att i
samband med tandläkarliögskolans anslagsäskanden
för budgetåret 1957/58
upptagas till övervägande». Detta skulle
alltså innebära ett års väntan, och det
anser man inte kan betyda så förfärligt
mycket. Men för de barn, som väntar,
och för deras föräldrar är det en
mycket lång väntetid. Det innebär i varje
fall ytterligare ett år av lidanden och
prövningar, och det leder kanske också
i några fall till att den hjälp, som kunde
ha lämnats, inte längre går att ge. Det
gäller alltså ett uppskov som vi inte
borde vara med på.

Rektorn vid tandläkarhögskolan uttalade
sig häromdagen för en tidning i
frågan och redogjorde bl. a. för vad det
berodde på att anslagsäskandet inte hade
framförts i år, och han fortsatte med
att detta inte hindrade att han »hälsat

Onsdagen den 25 april 195G fm.

Nr 15

Anslag till tandläkarhögskolan i Stockholm

molionen i riksdagen med den största
tillfredsställelse, då den i alla avseenden
är fullkomligt riktig. Det gäller bär
mycket svårt handikappade barn, som
får lida mycket i en kamratmiljö, som
brukar vara grym och hård. För föräldrarna
till dessa barn är lidandena också
stora, i synnerhet för modern. Det
vanliga brukar vara, att föräldrar till
ett sådant barn aldrig vågar skaffa sig
flera barn, då de är rädda för att defekten
är ärftlig. »Jag hoppas», säger tandläkarhögskolans
rektor till sist, »att riksdagen
bifaller reservationen.»

I motionen framställes ett längre gående
yrkande än det som framförts av
reservanterna som nöjer sig med att begära
en mindre förstärkning av anslaget
med 26 000 kronor. När vi ser eller läser
om grymhet mot barn brukar vi alla
reagera mycket starkt. Men om man
skall vara fullt uppriktig så är väl detta
att låta gomdefekta barn vänta ett helt
år på den hjälp, som de så väl behöver,
också ett slags grymhet mot barn. Som
jag tidigare sade tycker jag inte det är
värdigt samhället att handla på det sätt
som otskottsmajoriteten föreslagit, och
jag vågar därför vädja till kammarens
ledamöter att i detta fall stödja den med
a) betecknade reservationen, som jag
ber att få yrka bifall till.

I detta anförande instämde herr Johansson,
Anders, (fp) och fru HamrinThorell
(fp).

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Herr Andersson började
med att säga att den fråga det här gäller
berör de drabbade människorna på ett
smärtsamt sätt. Så långt vill jag instämma
med herr Andersson. Han nämnde sedan
något om att rektorn vid tandläkarhögskolan
hade förklarat, varför inte i
högskolans petita hade föreslagits en
upprustning på detta område, vilket ju
lett till att frågan inte underställts universitetskanslern
och Kungl, Maj:t.

Jag vet inte vad detta kan ha berott på,
men jag vet att förslag om nya tjänster
bör beredas i vanlig ordning. Det förvånar
mig inte att rektorn förklarat att

han ingenting har emot att få anslag till
en ny tjänst. Nej, vilken rektor skulle ha
någonting emot något sådant? Men vi i
statsutskottet måste ändå se på dessa
ting sådana de verkligen är. Jag medger
gärna att det kan förekomma fall när det
gäller gomdefekta barn som är tragiska,
det är inte fråga om annat. Men riksdagen
måste ändå hålla på att den rektor
och hans kollegium, som har det närmaste
ansvaret för saken, skall framlägga
förslag och klarlägga, om läget är så
förtvivlat som det påstås. De har inte
gjort det, och förslag har icke underställts
universitetskanslern. Det är detta
statsutskottet har haft att ta hänsyn till.

Jag vill emellertid understryka ett uttalande
av utskottet som också herr
Andersson själv pekade på. Utskottet
skriver: »Utskottet anser sig böra framhålla
angelägenheten av att dessa frågor
ägnas allvarlig uppmärksamhet.» I sak
finns det alltså ingen meningsskiljaktighet
på den här punkten, men utskottet
anser att frågan först bör behandlas av
vederbörande institution på vanligt sätt.
Jag tycker inte, herr talman, att man
skall behöva anses vara en byråkrat därför
att man kräver att de, som har det
närmaste ansvaret, skall framlägga förslag.
Det är ju så det går till i dessa sammanhang.

Jag ber alltså, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Detta om detta. Jag vill också framhålla
att även när det gäller tandläkarhögskolan
har i år skett en mycket god
upprustning. Även här föreslås anslagshöjningar
på väsentligt över 20 procent,
och det är inte dåligt marscherat på ett
enda år. Om vi får de ekonomiska möjligheterna
att fortsätta på den inslagna
vägen, tror jag att vi kan ordna förhållandena
även på detta område på ett tillfredsställande
sätt.

Herr ANDERSSON, AXEL, (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Det är, som herr Näsström
sade, av formella skäl som statsutskottets
majoritet bar motsatt sig ett
bifall till motionerna. Orsaken till att

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Anslag till tandläkarhögskolan i Stockholm

tandläkarhögskolan inte tog upp detta
anslagskrav den här gången var, som
skolans rektor upplyst, att man höll på
med att försöka ordna frågan i samarbete
med medicinalstyrelsen genom att få
till stånd s. k. käkstationer på några
håll ute i landet — jag tror det var fråga
om fem stycken. Det var väl den diskussionen
som gjorde att man inte nu
log upp förslaget, men såvitt jag förstår
kan ju inte ett bifall till denna reservation
på något som helst sätt föregripa
arbetet på att försöka få till stånd dessa
käkstationer på olika håll i vårt land.

Jag måste säga, att den som har haft
tillfälle att se litet av vad det gäller, som
jag har haft, får ett intryck som han aldrig
glömmer, och jag är övertygad om att
om kammarens ledamöter hade sett bara
litet av detta, så skulle ingen av kammarens
ledamöter tveka att ansluta sig till
reservationen.

Herr SUNNE (fp):

Herr talman! Då jag har del i den motion
som herr Andersson här omnämnt
och då jag under min lärargärning vid
åtskilliga tillfällen har kommit att ta befattning
med barn som lider av gomdefekter,
skulle jag vilja säga några ord.
Det bär varit barn som har kommit till
vuxen ålder med dessa defekter, och i
flera fall har man då kommit för sent för
att kunna göra något. Jag måste vitsorda,
att de lidanden, som dessa barn utsätts
för genom grymma kamrater, och
de mindervärdighetskomplex, som de
kommer att lida av, är upprörande. Jag
vet att, som herr Andersson sade, dessa
operationer måste göras mycket tidigt,
redan strax efter det barnet är fött, om
defekterna kommer till synes redan då.
Läkare, som jag har talat med, har sagt
att operationerna måste ske i serier med
vissa mellanrum, men för närvarande
kan man icke hålla dessa tidsmellanrum,
utan det går för lång tid mellan
operationerna. Därför blir det mycket
större lidanden för barnen, och felet kan
icke rättas till såsom man hade kunnat,
om man hade haft möjlighet att fullfölja
behandlingen så som man borde.

Jag måste säga, att detta är en mycket
allvarlig sak. Det gäller ju människor,
som om behandlingen kommer till stånd
i tid skulle kunna nästan helt befrias
från sitt lyte men som annars i många
fall får dragas med lytet och de svårigheter
som medföljer det under hela sitt
liv.

Jag vill också fästa uppmärksamheten
på att den motion, som här behandlas,
i andra kammaren är undertecknad av
ledamöter från samtliga partier, och jag
hoppas att den inte görs till något slags
partifråga. Herr Andersson och jag hade
säkerligen också kunnat få motionen här
i kammaren undertecknad av medlemmar
från olika partier, om vi hade haft
mera tid på oss.

Herr talman! Med anledning av att
det är så viktigt, att behandlingen av
dessa defekter kan ske i normal tid och
att dessa serieoperationer kan ske så att
man uppnår det resultat som är nödvändigt
för att lytet skall så gott som helt
försvinna, skulle jag i likhet med herr
Andersson vilja vädja till kammaren att
gå med på denna reservation. Det gäller
ju dock bara 26 000 kronor, och då finge
man i alla fall en anställd specialist, som
kunde utbilda andra specialister inom
käkortopedien. Jag tror, herr talman, att
många föräldrar skulle bli glada, om
kammaren i dag fattade eif beslut i denna
riktning, och jag ber alltså att få yrka
bifall till reservationen.

Fru SJÖSTRÖM-BENGTSSON (s):

Herr talman! Jag vill liksom herr Näsström
gärna se tingen som de verkligen
är, och i detta fall är det verkligen så,
att här föds ett icke ringa antal barn
med gomdefekter, som kan bli ett handikapp
under hela deras liv. Men forskningen
och vetenskapen på dessa områden
har givit oss möjlighet att i ganska
hög grad neutralisera verkningarna
av ett sådant medfött lyte. Vi är tacksamma
för de resultat som här vunnits,
tv numera kan man, som herr Sunne
sade, genom en tidig behandling helt
eller i varje fall nästan helt avhjälpa
det lyte, som från början såg verkligt
skrämmande ut. Men de barn som be -

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

Anslag till tandläkarhögskolan i Stockholm

höver hjälp är många. Det är omkring
400 som väntar, och det är en siffra
som verkar högst betänklig. Jag tror att
dessa barn, som går och väntar, verkligen
får lida ganska mycket under väntetiden,
och i många fall kan det bli fråga
inte om ett utan flera års väntetid.
Jag har också litet erfarenhet av dessa
barn och vet, att de ofta väcker en inte
önskvärd uppmärksamhet bland sina
kamrater på lekplatser och annorstädes,
mest därför att de talar så illa. Detta
gör att föräldrarna inte vill släppa ut
dessa barn bland kamrater, och det kan
man väl förstå; de vill gärna skydda
sina barn mot det lidande som tanklösa
kamrater utsätter dem för. Men barn behöver
ju vara tillsammans med kamrater,
och det är inte heller för dessa barn
nyttigt afl bli isolerade.

Tandläkarens uppgift vid behandlingen
av gomdefekter är mycket betydelsefull,
såsom vi hört, och det kan inte vara
rimligt att dessa olyckligt lottade barn
måste vänta kanske flera år på behandling,
därför att det inte finns tillgång
till tandläkare med den utbildning som
fordras i detta fall. Ytterst gäller det ju
här, att man utbildar tandläkare som
kan sin sak och därför kan hjälpa dessa
olyckliga människor.

Jag tror att det i denna kammare inte
finns någon, som inte instämmer i att
allvarlig uppmärksamhet bör ägnas åt
dessa frågor. Tandläkarhögskolan har
kanske försummat att ta upp denna sak
i sina petita. Jag tycker nog att man
här kan tala om en försummelse, men
jag undrar i alla fall om denna rent formella
omständighet kan göra att vi med
gott samvete ännu ett år låter några av
dessa 400 barn vänta, fastän de står i
tur att bli hjälpta.

Jag måste säga ifrån att jag kommer
att rösta med reservationen. Även om
det för närvarande endast kan bli en
provisorisk lösning, tycker jag att det
är bättre än ingen lösning alls. Vid ett
senare tillfälle — jag hoppas redan till
nästa år — kan ju Kung!. Maj:t och universitetskanslern
komma med ett förslag
som innebär en varaktig lösning av frågan.

I fru Sjöström-Bengtssons yttrande instämde
fru Wallentheim (s).

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag förstår mycket väl
fru Sjöström-Bengtsson, och jag vågar tro
att de allra flesta av statsutskottets ledamöter
hyser lika varm medkänsla som
någon annan med dessa olyckliga barn.
Men får jag erinra om, herr talman, att
vi bara för några minuter sedan har hört
motionärer tala varmt för andra speciella
önskemål, beträffande hjärtsjukdomar,
njursjukdomar o. s. v. Vi människor är ju
så danade, att vi har våra speciella intressen,
men statsutskottet kan inte med
bästa vilja i världen se frågorna på det
sättet, utan måste söka fördela håvorna
något så när rättvist över hela fältet.

Varför har inte tandläkarhögskolan»
kollegium tagit upp denna sak i sina petita?
Såvitt jag kan förstå, beror det på
att man haft andra saker att föra fram,
som har ansetts ännu viktigare. Det brukar
ju vara på det sättet.

Herr Sunne framhöll att motionen i
andra kammaren har underskrivits av
ledamöter från flera olika partier. Ja,
herr Sunne, vi får i statsutskottets andra
avdelning många sådana motioner till behandling,
och tyvärr måste vi bedöma
dem på alldeles samma sätt som de motioner,
som är underskrivna av bara en
ledamot. Det avgörande måste vara motionernas
rent sakliga innehåll, inte hur
många ledamöter som undertecknat dem.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr SÖDERQUIST (fp):

Herr talman! Jag ber att få instämma
med herr Axel Andersson, herr Sunne
och fru Sjöström-Bengtsson. De har sagt
vad som bör sägas i denna fråga. Utöver
detta enkla instämmande vill jag emellertid
gärna ha sagt, att mitt yrkande om
bifall till reservationen är alldeles särskilt
enträget. Jag anser liksom de nyss
nämnda talarna, att det här är fråga om
en utomordentligt behjärtansvärd sak.

Jag skall inte förlänga diskussionen —
det behövs inte; kammaren vet vad det

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Anslag till tandläkarhögskolan i Stockholm

rör sig om — men jag ber enträget få slutliga utformningen i riksdagen av denvädja
till kammaren att biträda reservan- na fråga.

ternas förslag. Jag ber, herr talman, att få yrka bi fall

till statsutskottets förslag.

Herr LARSSON, NILS THEODOR,
(bf):

Herr talman! I herr Axel Anderssons,
herr Sunnes och fru Sjöström-Bengtssons
inlägg i denna debatt ingick som en mycket
betydelsefull del en redogörelse för
vilka bekymmer och svårigheter dessa
barn och deras föräldrar ställes inför.
Jag tror att ingen i denna kammare -—•
inte heller statsutskottets majoritet -— är
okunnig om dessa förhållanden. Vi är
alla, såsom herr Näsström mycket riktigt
har sagt, besjälade av en önskan att
hjälpa dessa olyckliga barn, när nu vetenskapen
har kommit så långt att det
finns möjligheter att hjälpa dem.

Men varför har då inte statsutskottets
majoritet tillstyrkt bifall till motionärernas
framställning? Ja, det har också
framhållits här: ärendet har inte kommit
fram den vanliga vägen, genom att
de berörda myndigheterna framlagt ett
förslag, utan det är en grupp motionärer
som framfört önskemålet och föreslagit
hur man för dagen skulle lösa problemet.

Nu har i alla fall statsutskottet gjort
ett uttalande som jag ber att få understryka:
»Utskottet förutsätter emellertid
att förevarande spörsmål kommer att i
samband med tandläkarhögskolans anslagsäskanden
för budgetåret 1957/58
upptagas till övervägande.» Det är en så
klar och redig beställning från riksdagens
sida, att man kan förvänta att riksdagen
nästa år liar ett förslag, som då
har gått den regelrätta gången och som
kanske är utformat på ett sådant sätt, att
vi genom medicinalstyrelsens medverkan
får ett program med uppbyggda stationer
ute i landet och det hela blir ordnat i ett
sammanhang.

Jag har, herr talman, med det anförda
velat understryka, att det från majoritetens
sida inte föreligger någon känslokyla
eller oförståelse inför de olyckligas
ställning i detta fall, utan en önskan att
få ett problem utrett från början på ett
sådant sätt, att vi kan ta ansvar vid den

Fru HAMRIN-THORELL (fp):

Herr talman! Det är nog ingen i denna
kammare som misstänker att det råder
någon känslokyla hos statsutskottet
i denna fråga, men det är väl möjligt
att vi har något olika synpunkter på den
rent formella lösningen av frågan.

Med anledning av herr Näsströms anförande
skulle jag vilja fråga, om det är
riktigt att såsom parallellfall ta inrättandet
av de andra tjänsterna? Enligt sakkunskap
och läkare är det ju här bevisligen
fråga om barn, som inte kan opereras
och återställas i ett normalt skick,
sedan en viss tid har gått. Det kanske är
en sak, som man ur formell och byråkratisk
synpunkt inte kan taga hänsyn till,
men jag skulle vilja vädja till kammaren
att tänka just på denna visserligen lilla
grupp, som jag tror lider alldeles oerhört.
Jag råkade nyligen träffa en mamma,
som själv led av denna missbildning.
Som de flesta kanske vet är den ärftlig,
åtminstone i ganska stor utsträckning.
Hennes barn hade också fått samma
missbildning, och det var ganska fruktansvärt
att höra, hur mamman lidit av
detta under hela sitt liv och nu inte såg
någon möjlighet att få barnet behandlat
i sådan tid, att det verkligen kunde bli
en effektiv bättring.

Det är sådana fall som gör att man kanske
här skulle vilja gå utanför den vanliga
formalistiska gången, som man naturligtvis
mycket väl förstår är den riktiga.
Jag har här en liten broschyr, som
docent Skoog i Uppsala givit ut och som
handlar just om kluvna läppar och gommar.
Jag önskar nästan att jag hade en
apparat för att visa kammarens ledamöter
hur dessa barn ser ut före och efter
en operation som har lyckats.

Jag betvivlar inte, att alla skulle vilja
hjälpa dessa barn. Skulle det då inte
vara möjligt att denna gång gå utanför
den vanliga ordningen och inte avvakta
de krav, som kommer från dem det närmast
vederbör, såsom det heter.

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

Jag ber att få instämma i yrkandet om
bifall till reservationen.

Herr ARMÉN (h):

Herr talman! Jag begärde ordet endast
för att förklara, att anledningen till
att jag här inte går på reservationen är
—• såsom från olika håll försäkrats —
att utskottets egen skrivning är så stark.

De motiveringar, som av olika talare
anförts — jag kanske närmast tänker på
den herr Andersson, Axel, gav i sitt första
anförande — delar jag givetvis. Anledningen
till att jag i alla fall följt utskottsmajorieten
är, att utskottets skrivning
innebär en beställning. De formella
invändningar, som här kan göras, är väl
ändå av sådan art, att de inte kan helt
negligeras.

Det förhåller sig i detta fall för övrigt
inte på det sättet, att verksamheten
upphör, genom att vi vägrar detta anslag
i år. Tvärtom kan inte minst denna
debatt kanske bidraga till att verksamheten
fortsättes i den förvissningen, att
det från och med nästa budgetår blir
ändrade och mera preciserade förhållanden
på detta område.

Fru SJÖSTRÖM-BENGTSSON (s):

Herr talman! Jag skall bara säga ett
par ord till herr Näsström.

Jag instämmer med fru Hamrin-Thorell
i att det inte är adekvat att jämföra
detta lyte, som vi kallar harmynthet och
kluvna läppar, med hjärtsjukdomar och
njursjukdomar. När det gäller harmyntheten
är det fråga om en behandling,
som löper över många år, och det blir
inte bara fråga om operativa ingrepp
utan också om tandläkaringrepp och i
mycket stor utsträckning även om talpedagogisk
verksamhet, som inte kan ta
sin begynnelse förrän operationerna är
genomförda och man kommit så långt
i behandlingen, att en sådan verksamhet
över huvud taget lönar sig.

Jag vill dessutom framhålla, att människor
med njursjukdomar och hjärtsjukdomar
dock inte behöver gå omkring
och kiinna sig mindervärdiga på sam 6

Första kammarens protokoll 1956. Nr 15

Anslag till tandläkarhögskolan i Stockholm

ma sätt som dessa andra människor får
göra. Det är så sant att de inte behöver
göra det, men de kan inte underlåta att
göra det. Därför tycker jag att denna
jämförelse inte är hållbar.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Gentemot fru HamrinThorell
ber jag bara att få säga, att jag
har arbetat inom socialvården i 25 år
och personligen handlagt en rad sådana
här ärenden. Jag är således inte främmande
för vad saken betyder.

Men det innebär inte, herr talman, att
man får lägga enbart känslosynpunkter
på detta ärende, utan statsutskottet måste
taga reell hänsyn också till frågans
övriga aspekter. Det är litet farligt, om
det blir för mycket känslosynpunkter.
Vi hade ett ärende förra veckan, som
gällde en pension. Jag vill fråga kammarens
ärade ledamöter: Läste ni tidningarna
i går? Gjorde man det, framstod
saken något annorlunda än när den
diskuterades i kammaren i förra veckan.
Nu vill jag icke framställa detta fall som
en direkt parallell, men jag vill att det
skall tagas skälig hänsyn till såväl humanitära
synpunkter som de synpunkter
som ett riksdagsutskott alltid måste anlägga
vid behandling av sådana här
ärenden. Jag är fullt medveten om att
det gäller en angelägen sak, vilket också
utskottet har framhållit, men det är inte
så, som någon tycks vilja göra gällande
här, att dessa operationer skall ske på
viss dag. Ibland kan det dröja år, innan
patienten får resa för att opereras. Det
beror på arten av missbildningen.

Jag tycker, att vi skall se på saken
precis som den är. Denna fråga kommer
alldeles säkert att lösas. Det är som herr
Larsson sade, att vi löser den på bästa
sättet, om vi följer statsutskottets förslag.

Herr ANDERSSON, AXEL, (fp):

Herr talman! Jag vet inte, herr talman,
om jag skall beklaga eller beundra
herr Larssons möjligheter att behärska
sina varma känslor. Jag tycker ju, att

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Anslag till tandläkarhögskolan i Stockholm

det är egendomligt att lägga sina varma
känslor i ett kylskåp till nästa år, när
man vet, att om det inte sker något med
detsamma, så är det i alla fall åtskilliga
barn som inte längre kan hjälpas. Även
om majoriteten i statsutskottet talar om
sina varma känslor aldrig så mycket,
innebär varje uppskov i denna fråga i
varje fall en uppenbar risk för en liten
del av de barn det här gäller.

Med all aktning för de varma känslor,
som statsutskottets majoritet hyser, tror
jag att det vore nyttigare, riktigare och
bättre, om de varma känslorna komme
till uttryck i handling omedelbart.

Herr LARSSON, NILS THEODOR, (bf):

Herr talman! Jag vill som svar på vad
herr Axel Andersson nyss sade göra
kammaren uppmärksam på att verksamheten
vid denna avdelning ju är i gång
sedan länge och att den ingalunda upphör,
därför att man inte bifaller denna
motion. Det förhåller sig kanske i stället
så, såsom mycket riktigt påpekades
av herr Näsström, att verksamheten vid
avdelningen ytterligare stimuleras, därför
att den klara beställning av förslag
till nästa års riksdag som utskottets förslag
innebär givetvis kommer att medföra,
att företrädarna för institut och
avdelning vågar i varje fall vidmakthålla
arbetet vid avdelningen och kanske
på olika sätt utveckla den under det år
som nu löper. Dessa patienters utveckling
skall ju följas kontinuerligt under
en följd av år. Om man väntar ett år
till dess att en ordentlig utredning hunnit
verkställas, betyder detta alltså inte
att dessa barn blir ställda utan hjälp.
Hjälpen finns redan, men hur den skall
utformas i framtiden bör vi ha de närmast
ansvarigas förslag om, innan vi
tar ställning.

Herr talman! Jag tycker att det fortfarande
inte har framkommit några skäl
för att man inte skall följa vad statsutskottet
här föreslagit.

Herr OHLON (fp):

Herr talman! Med anledning av det
sista yttrandet ber jag bara att få göra

den reflexionen, att ett år, mer eller
mindre fördärvat för ett barn, betyder
mycket i detta barns liv.

I övrigt skall jag inte blanda mig i
denna debatt på annat sätt än att jag
bara vill fråga, vad de harmynta barnen
har att göra med en viss persons förmögenhet
som, såvitt jag vet, icke är
harmynt.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i den nu ifrågavarande punkten hemställt
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den av herr
Ohlon m. fl. vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Andersson, Axel, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 78 punkten
30, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Ohlon m. fl. vid
punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Andersson, Axel,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 81;

Nej — 41.

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

Anslag till naturastipendier åt universitetsstuderande m. fl.

Därjämte hade 7 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna 31—45

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 46

Anslag till naturastipendier åt universitetsstuderande
m. fl.

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Gemensamma universitetsändamål:
Naturastipendier åt studerande
vid universiteten m. fl. läroanstalter för
budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 4 480 000 kronor.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Bergman och Holmquist (I: 247) och
den andra inom andra kammaren av
herrar Adamsson och Nilsson i Östersund
(11:413), i vilka hemställts, att
riksdagen måtte besluta att till Gemensamma
universitetsändamål: Naturastipendier
åt studerande vid universiteten
m. fl. läroanstalter för budgetåret 1955/
56 anvisa ett reservationsanslag av
4 875 000 kronor samt att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att antalet stipendier för nästkommande
budgetår måtte anpassas så, att 1950
års riksdagsbeslut och studentsociala utredningens
förslag om stödet till mindre
bemedlade universitets- och högskolestuderande
samt studerande vid socialinstituten
kunde förverkligas;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lindblom in. fl. (1:421) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl. (11:513), i vilka, såvitt här var
i fråga, hemställts, att riksdagen måtte
fastställa, att antalet naturastipendier
skulle beriiknas på 26 procent av antalet
nyinskrivna, samt att riksdagen med
anledning härav måtte under åttonde
huvudtiteln till Gemensamma universitetsändamål:
Naturastipendier åt studerande
vid universiteten in. fl. läroanstal -

ter för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 6 479 000 kronor;

dels en inom andra kammaren av herr
Johansson i Stockholm väckt motion
(II: 106), vari hemställts, att till Gemensamma
universitetsändamål: Naturastipendier
åt studerande vid universiteten
m. fl. läroanstalter måtte för budgetåret
1956/57 anvisas ett reservationsanslag
av 6 479 000 kronor;

dels ock en inom andra kammaren av
herr Edberg m. fl. väckt motion (II:
386), vari hemställts, att riksdagen med
beaktande av vad i motionen anförts
måtte besluta att under åttonde huvudtiteln
till Gemensamma universitetsändamål:
Naturastipendier åt studerande
vid universiteten m. fl. läroanstalter för
budgetåret 1956/57 anvisa ett belopp på
kronor 6 479 000 eller alternativt, att
riksdagen — om berörda förslag av
statsfinansiella skäl i år bedömdes omöjligt
att antaga — måtte besluta att i enlighet
med garantilånenämndens äskande
till angivna ändamål anvisa ett belopp
på 4 780 000 kronor.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten på åberopade grunder hemställt,

a) att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna 1:247 och 11:413 —
såvitt de avsåge anslagsbeloppets storlek
— samt motionerna I: 421 och II:
513, såvitt här vore i fråga, II: 106 samt
II: 386, till Gemensamma universitetsändamål:
Naturastipendier åt studerande
vid universiteten m. fl. läroanstalter för
budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 4 480 000 kronor;

b) att motionerna 1:247 och 11:413
— såvitt de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t — icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Reservationer hade anmälts

a) av herrar Ohlon, Boman, Sundelin
och Malmborg i Skövde, fröken Elmén,
fröken Vinge samt herr Helén, vilka ansett,
att utskottets yttrande hort hava
den lydelse, som i reservationen angivits,
och avslutas med en hemställan,

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Anslag till naturastipendier åt universitetsstuderande m. fl.

a) att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 421 och II: 513, såvitt
här är i fråga, II: 106 och II: 386, sistnämnda
motion i vad den avsåge det i
första hand angivna anslagsbeloppets
storlek, ävensom med avslag å motionerna
I: 247 och II: 413, såvitt de avsåge
anslagsbeloppets storlek, och II: 386, såvitt
den avsåge det i andra hand angivna
anlagsbeloppets storlek, till Gemensamma
universitetsändamål: Naturastipendier
åt studerande vid universiteten
m. fl. läroanstalter för budgetåret
1956/57 anvisa ett reservationsanslag av
6 479 000 kronor;

b) att motionerna 1:247 och 11:413
—- såvitt de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t — icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda;

b) av herrar Hesselbom och Holmquist,
vilka ansett, att utskottet bort
hemställa,

a) att rikdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:247 och 11:413, i vad
de avsåge anslagsbeloppets storlek, samt
med avslag å motionerna 1:421 och II:
513, såvitt här vore i fråga, II: 106 och
II: 386 till Gemensamma universitetsändamål:
Naturastipendier åt studerande
vid universiteten m. fl. läroanstalter för
budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag
av 4 875 000 kronor;

b) att riksdagen måtte, i anledning
av motionerna 1:247 och 11:413, i vad
de icke behandlats under a, i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa, att antalet
stipendier för nästkommande budgetår
måtte anpassas så, att 1950 års riksdagsbeslut
och studentsociala utredningens
förslag om stödet till mindre bemedlade
universitets- och högskolestuderande
samt studerande vid socialinstituten
kunde förverkligas.

Herr OHLON (fp):

Herr talman! Under de sista åren har
nästan till leda omvittnats nödvändigheten
av att samhället tar hand om begåvningarna,
från vilken grupp i samhället
de än må komma. Jag tror nu

att detta är en riktig synpunkt, inte bara
för de enskildas skull utan också för
samhället. Så ont om folk som det för
närvarande är när det gäller experter
med akademisk utbildning, är det nödvändigt
att man tar till vara begåvningarna
var de än uppträder i samhället.
Principen har godtagits när det gäller
våra gymnasier men däremot inte i samma
utsträckning i fråga om universiteten
och högskolorna. Där har man liksom
gjort halt. Resultatet är att ■— såsom
ofta omvittnats — sammansättningen
av studenterna vid våra högsta läroanstalter
inte alls motsvarar socialgruppernas
representation i samhället.

.lag ger nu inte mycket för denna jämförelse,
ty om en person skall ägna sig
åt högre studier, beror inte bara på ekonomiska
omständigheter utan också på
en del andra fakta — tradition inom
familjen, karaktär, begåvning o. s. v. Men
det råder inte något tvivel om att det i
vårt land föreligger en disproportion
mellan de olika socialgruppernas representation
vid universiteten och högskolorna
och deras förefintlighet i samhället.
I själva verket har utvecklingen under
de sista 25 åren gått i den riktningen,
att ett relativt mindre antal studenter
i dag kommer från den s. k. socialgrupp
3 än för 25 år sedan. År 1931 räknade
man med att 11,5 procent av de
studerande vid universiteten och högskolorna
kom från socialgrupp 3. I den sista
undersökningen, som så vitt jag vet gjordes
1951, hade siffran sjunkit till 9,4
procent och har säkerligen icke sedan
dess ökat. Såsom jämförelse kan nämnas
att socialgrupp 3 utgör ungefär hälften
av Sveriges befolkning.

Nu kan ju invändas, att samhället dock
under de sista åren ökat på anslagen till
stipendier åt studerande vid universitet
och högskolor. Det är sant. Men ändå
befinner vi oss här på efterkälken. År
1953 gjordes en undersökning rörande
utgifterna i olika länder för stipendier
till högre undervisningsanstalter. Kostnaden
angavs i schweizerfrancs och uträknades
per invånare. Då visade det sig,
att i England anslogs av offentliga medel
för ändamålet 2,06 schweizerfrancs

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

Anslag till naturastipendier åt universitetsstuderande m. fl.

per invånare; i Frankrike var motsvarande
siffra 0,72 och i Sverige 0,09.
Även om man tar hänsyn till de ökade
anslag som har lämnats under de senare
åren i Sverige, ligger vi ändå efter
England och Frankrike.

Nu finns det många som leker med
tanken, att det skulle införas studielön
för studenterna. Det tror jag vore en
olycklig utveckling. Först och främst
skulle då studenternas frihet vid valet
av studier o. s. v. komma i farozonen, och
en nödvändig förutsättning för ett rikt
akademiskt liv är att frihetsprincipen
är förhärskande. För övrigt skulle en
hel del pengar på detta sätt slarvas bort,
och det skulle bli en våldsam ökning av
utgifterna för samhället, sannolikt omkring
100 miljoner kronor om året. I
stället får vi gå fram styckevis och laga
efter lägligheten.

Vad är det som utgör det största psykologiska
motståndet, när en ung student
står färdig att välja yrke och skall avgöra,
huruvida han skall ge sig ut i förvärvslivet
eller slå sig på akademiska
studier? Jo, det är initialsvårigheterna.
När studenterna kommer till universiteten
och högskolorna, får de som nykomlingar
inga nämnvärda stipendier.
Lånemöjligheterna är då små, tills de
har visat vad de duger till. De behöver
hjälp vid själva starten. De naturastipendier,
som upptagits i den svenska
riksstaten och som infördes under den
tid Arthur Engberg var ecklesiastikminister,
avser just att hjälpa studenterna
i början av deras akademiska studier.
Tyvärr kom det Engbergska naturastipendiesystemet
inte att utvecklas i full
utsträckning, eftersom världskriget kom
emellan, och efter kriget har utvecklingen
inte gått så raskt som var avsett med
beslutet på 1930-talet.

År 1950 fattade riksdagen ett nytt principbeslut,
fotat på förslag av den s. k.
studentsociala utredningen. Enligt detta
förslag skulle målsättningen vara, att
ungefär var fjärde student skulle vid början
av sina studier erhålla naturastipendium.
Vi vet att vi inte alls uppnått den
siffran. De mindre bemedlade kommer
ju inte i fråga, endast de obemedlade,

och poängsiffran, uttryckt i betyg, för
möjligheten att få stipendium ligger ganska
högt.

Studentsociala utredningens förslag
om att ungefär var fjärde student skulle
stipendieras vid början av sina studier
har fått en ytterligare belysning i en
undersökning, som gjorts genom professor
Quensel i Lund. Enligt denna undersökning
skulle 33 procent av studenterna
vid början av studierna vara tvungna
att helt finansiera studierna på annat
sätt än genom bidrag från föräldrar,
alltså genom lån eller genom förvärvsarbete.
Förvärvsarbete verkar ju hindrande
på studierna. Om man nu räknar
med att en femtedel av de där 33
procenten inte kommer upp i en genomsnittlig
betygsnivå på AB eller därutöver,
så bortfaller 7 procent. Kvar står,
att enligt riksdagens principbeslut från
1950 skulle i varje fall 26 procent vara
berättigade att få stipendier. För nästa
budgetår räknar man med att — enligt
det förslag som Kungl. Maj:t har framlagt
— ungefär 19 procent av de nya
studenterna kan komma i åtnjutande av
naturastipendier. Att siffran kommit att
ligga så högt, beror på att prolongeringen
av stipendier för äldre studenter inte
är så utpräglad som man i första omgången
hade att räkna med. Om nu målsättningen
enligt principbeslutet 1950
skall förverkligas, behövs det en större
anslagsökning än Kungl. Maj:t i år har
äskat. Kungl. Maj:t har begärt en ökning
med 1 700 000 kronor. Det behövs ytterligare
1 999 000 kronor, alltså närmare
två miljoner kronor till.

Vad som här ifrågasatts bygger på ett
krav som är framställt av Sveriges förenade
studentkårer, och den reservation,
som föreligger under denna punkt, ansluter
sig inte bara till kravet från studentkårerna,
utan till det principbeslut
som riksdagen fattat år 1950.

.lag ber att få yrka bifall till reservationen.

Herr statsrådet PERSSON:

Herr talman! Naturastipendierna kom
ju till vid övergången från 1930-talet till

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Anslag till naturastipendier åt universitetsstuderande m. fl.

1940-talet och har sedan undan för undan
utvidgats, så att vid 1953 års riksdag
beslöts, att stipendieringen skulle omfatta
samtliga akademiska utbildningsanstalter
under åttonde och tionde huvudtitlarna.
Då ökades också stipendietidens
långd per läsår från högst åtta till högst
nio månader. Jag kan erinra kammaren
om hur anslagen har ökats i absoluta
tal. Budgetåret 1939/40 var det cirka
220 000 kronor, 1944/45 240 000 kronor,
1951/52 345 000 kronor, 1952/53 646 000
kronor, 1953/54 ungefär 1 000 000 kronor
och 1954/55 1 962 000 kronor. För
innevarande budgetår har anslagits
2 780 000 kronor, och nu föreslår Kungl.
Maj:t — med tillstyrkan av utskottet —
en ökning med 1 700 000 kronor till
4 480 000 kronor. Man kan således inte
säga annat än att här har skett en betydande
utveckling i den riktning som har
avsetts.

Jag skulle kunna nämna ytterligare
några siffror. Antalet nya stipendier —
utom de fortsättningsstipendier, som vi
har talat om tidigare — var år 1953 273
eller 7 procent av de nyinskrivna studenterna,
1954 548 eller 12 procent och 1955
690 eller 14 procent. Enligt det förslag,
som nu föreligger från Kungl. Maj:t och
utskottet, beräknas enligt numera omräknade
siffror 936 nya stipendier kunna
utdelas år 1956, vilket skulle utgöra 19
procent av antalet nyinskrivna studenter.
Det är sålunda en markant stegring.

Stödet till studenterna har vidgats
högst betydligt, om man dessutom tar
hänsyn till att riksdagen i år på grund av
proposition nr 50 har beslutat om en
sänkning av behörighetskravet för erhållande
av studielån med statlig garanti
för studerande vid universitet eller annan
högre undervisningsanstalt — det
är alltså här fråga om lån och inte bidrag.
I stället för medelbetyget Ba-f i
läroämnena i studentexamen skall sålunda
numera endast krävas ett genomsnittsbetyg
av Ba i nämnda ämnen. Det
har således skett en väsentlig utökning
på lånesidan. I själva verket är det nästan
en fördubbling, i det att man beräknar
att antalet studenter med Ba—Ba +

i genomsnittsbetyg ligger vid 25 å 30 procent,
och de tidigare låneberättigade utgjorde
30 procent. Man har i alla fall
synnerligen klart närmat sig den målsättning
enligt 1950 års riksdagsbeslut
som herr Ohlon erinrade om.

SFS:s framställning — som folkpartiet
här har tagit upp i motion och reserverat
sig till förmån för — om ett anslag
på 6 479 000 kronor innebär i själva
verket, att man för detta år skulle högst
väsentligt överskrida den målsättning,
som gjordes år 1950. Om man nämligen
drar de 946 fortsatta stipendier, som nu
beräknats, från den siffra på 2 769 stipendier,
som man räknar med att det i
reservationen föreslagna beloppet skulle
räcka till, blir det 1 823 nya stipendier.
Då det totala antalet nyinskrivna läsåret
1956/57 enligt garantilånenämndens statistik
kan beräknas till 4 950, kan med
dessa 1 823 nya stipendier inte mindre
än mellan 36 och 37 procent av de nvinskrivna
studenterna erhålla stipendier.
Som herr Ohlon erinrade om, var statsmakternas
beslut år 1950, att stipendium
skulle kunna utgå till var fjärde student
eller ca 26 procent.

Det är sålunda ingen tvekan om att
SFS:s och folkpartiets förslag innebär
ett verkligt överbud på 1950 års riksdagsbeslut.
Vi har i departementet gjort en
approximativ beräkning framåt, som visar,
att om man fortsätter på den linjen,
skulle det 1958/59 bli fråga om ett anslag
på drvgt 11 miljoner kronor, d. v. s. inemot
en tredubbling av det anslag som
Kungl. Maj:t har föreslagit i år. Det är
väl ganska naturligt, att vi inte utan vidare
utredningar kan vara beredda att
gå med på en så väldig utökning av dessa
stipendier. Jag menar att det därför
är rimligt att för detta år stanna vid
Kungl. Maj:ts förslag.

Med de siffror jag här har anfört, vill
jag ännu en gång understryka att detta
förslag enligt min mening innebär en så
klar uppgång under de senare åren och
en så pass rimlig syftning emot 1950 års
besluts förverkligande, att jag hoppas
att kammaren kan ansluta sig till det förslaget.

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

Anslag till naturastipendier åt universitetsstuderande m. fl.

Herr OHLON (fp) kort genmäle:

Herr talman! Ecklesiastikministern påstår,
att om folkpartiet skulle fortsätta
att »bjuda över» — för att använda hans
terminologi — på detta sätt, skulle vi
om några år komma upp till 11 miljoner
kronor. Men var har ecklesiastikministern
fått det ifrån, att vi, sedan vi fått
1950 års principbeslut förverkligat, skulle
fortsätta vidare på den vägen? Det är,
såvitt jag kan förstå, en alldeles otillåtlig
extrapolering av den utveckling som
skett under de senare åren.

Jag vill gärna ge herr statsrådet det
erkännandet, att han har varit framgångsrik
och vandrat allt hastigare mot
målet, men i år har det inte skett fullt
så fort som vi skulle ha önskat och som
hade varit möjligt med hänsyn till den
statsfinansiella situationen.

För övrigt är det väl så, att de pengar,
som här läggs ut, inte är några bortkastade
pengar. Det gäller inga socialunderstöd,
utan det är pengar som så småningom
kommer att bidra till ökad produktivitet
i samhället, för så vitt som
det är ett fundamentalt villkor att vi söker
upp begåvningarna överallt där de
finns och får dem placerade på de platser,
där de kan göra ett optimum av nytta
för hela samhället som sådant.

Herr statsrådet PERSSON:

Herr talman! Jag har inte polemiserat
emot herr Ohlons resonemang om att dessa
pengar är väl använda pengar. Jag
har bara sagt, att en så våldsam ökning,
som folkpartimotionen leder fram till,
kan vi inte gärna gå in för utan en
verklig utredning om en förändrad målsättning
på detta område.

När herr Olilon menar, att det inte har
varit hans avsikt att fortsätta så långt,
vill jag säga, att min slutsiffra går ut
ifrån att herr Olilon givetvis måste mena,
att om han har fått 1 823 nya stipendier
i år, skall han inte ha mindre antal .stipendier
nästa år heller. I stället avser
han väl att få procentsatsen att följa
med det antal nyinskrivna som kommer
då, och samtidigt ge dem fortsatta stipendier,
som är berättigade till det. Det

är under sådana förhållanden man får
denna utomordentliga ökning.

Jag har velat påvisa detta för kammaren,
för att kammaren inte skall tro, att
herr Ohlon har sagt i runt tal 6,5 miljoner,
och där stannar han och begär inte
mera. Jag tror konsekvensen fordrar, att
herr Ohlon går till ett betydligt högre
belopp, och det är inte jag beredd att
göra i dag.

Herr NÄSSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Sedan departementschefen
mycket utförligt har belyst denna
fråga, kan jag fatta mig mycket kort.
Jag vill bara hänvisa till vad statsutskottet
här skrivit, men till det skulle jag
vilja lägga en sak, nämligen att denna
siffra, 26 procent, som förekommer här,
inte av mig betraktas som något heligt
tal. Den kan ändras, beroende inte bara
på statens ekonomiska möjligheter, utan
också på de sökandes ekonomiska möjligheter.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr HESSELBOM (s):

Herr talman! Förutom den reservation,
som herr Ohlon här redan har yrkat
bifall till, föreligger på denna punkt
i utskottsutlåtandet en reservation av
herr Holmqvist och mig. I denna reservation
upptas ett yrkande i motionerna
247 i denna kammare och 413 i andra
kammaren, som stöder sig på ett förslag
från garantilånenämnden.

Rent allmänt sett vore det önskvärt,
om utskottet hade kunnat biträda det
förslag, som herr Ohlon här har pläderat
för. Men det är ju, som departementschefen
har upplyst, redan enligt utskottets
förslag fråga om en mycket kraftig ökning
av detta anslag eller med inte mindre
än 1,7 miljoner kronor, under det att
herr Olilon vill lägga på ytterligare två
miljoner. Inte minst mot bakgrunden av
de synpunkter, som socialdemokratiska
ungdomsförbundet framlagt i en skrivelse
som häromdagen överlämnades till
chefen för ecklesiastikdepartementet, ha -

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Anslag till naturastipendier åt universitetsstuderande m. fl.

de det varit önskvärt, om riksdagen nu
kunnat fullfölja 1950 års beslut. Jag måste
emellertid medge att det ligger åtskilligt
i vad utskottets talesman och statsrådet
här har anfört, nämligen att dessa
anslag får övervägas i förhållande till
våra möjligheter och andra kostnadskrävande
önskemål.

Det är glädjande att i dag kunna konstatera
att herr Ohlon har blivit så varm
anhängare av ökade naturastipendier.
När vi i fjol så här års hade att diskutera
åttonde huvudtiteln, hade riksdagen
att ta ställning till en motion av principiellt
samma innehåll som den motion,
vilken den av herr Holmqvist och mig avgivna
reservationen här biträder. Förra
året samlade detta yrkande fem reservanter
i statsutskottet, dock icke herr
Ohlon, vilken då anslöt sig till utskottsmajoritetens
ståndpunkt och inte ens ville
vara med om en skrivelse till Kungl.
Maj:t för att söka aktualisera frågan till
innevarande års riksdag. I år däremot
är herr Ohlon beredd att lägga på två
miljoner utöver den av Kungl. Maj:t redan
äskade ökningen, och detta är ju enbart
glädjande. Jag vet inte vad anledningen
kan vara, men det är kanska tilllåtet
att gissa och då kommer man osökt
att tänka på tredje söndagen i september.

Ett bifall till den av herr Holmqvist och
mig avgivna reservationen, som ansluter
sig till ett förslag från garantilånenämnden
och som skulle innebära en kostnadsökning
utöver Kungl. Maj:ts och utskottets
förslag på knappt 400 000 kronor,
skulle innebära att vi tillämpade
samma grunder som riksdagens beslut
år 1954, vilket avsåg ett utbyggande av
stipendiegivningen för det då stundande
läsåret 1954/55, med den uttryckliga
målsättningen att obemedlade nyinskrivna
studerande, som hade ett genomsnittsbetyg
av AB, skulle kunna få sådana stipendier.
Innevarande läsår har 690 nya
stipendier kunnat utdelas, och enligt garantilånenämndens
beräkningar täcker
inte detta mer än 71 procent av de enligt
1954 års riksdagsbeslut stipendiekompetenta
sökandena. Enligt garantilånenämndens
beräkningar skulle det erfordras
1 014 nya stipendier för kommande

läsår för att 1954 års beslut skulle kunna
fullföljas för läsåret 1956/57. Detta skulle,
som sagt, kräva en anslagsökning med
knappt 400 000 kronor.

Den av herr Holmqvist och mig tillstyrkta
motionen innehåller också ett yrkande
om att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t skall hemställa att antalet
stipendier för nästkommande budgetår
anpassas så, att 1950 års riksdagsbeslut
och studentsociala utredningens förslag
om stödet till mindre bemedlade universitets-
och hogskolestuderande samt studerande
vid socialinstituten skulle kunna
förverkligas.

Herr talman! Då jag i år liksom i fjol
anser det rimligt att utsträcka stipendiegivningen
så pass långt, att man i enlighet
med 1954 års riksdagsuttalande kan
ge stipendier åt obemedlade studerande,
som har ett genomsnittsbetyg av AB, och
då jag anser detta vara en rimlig ståndpunkt,
får jag yrka bifall till den med
b) betecknade reservationen.

Herr OHLON (fp):

Herr talman! Den föregående ärade talarens
fantasier om vad som skall ske i
höst kanske jag kan lämna åsido. Låt mig
bara uttrycka den förhoppningen, att
inte herr Hesselboms partivänner skall
uppträda i valpropagandan och skildra
det högre och högsta undervisningsväsendet
såsom den svenska ämbetsmannaöverklassens
sista skans. Det var en partivän
till herr Hesselbom som påstod detta
här i Stockholm i förra veckan. Han är
en av partiets mest uppskattade kulturpersonligheter,
om jag nu får kalla honom
så.

Det är för att rasera den eventuellt
återstående skans, som här kan finnas,
som vi kommit med vårt förslag om ökat
antal naturastipendier.

Vidare hänvisade herr Hesselbom till
vad som hände i statsutskottet i fjol. Jag
är nöjd med den redogörelse som han
lämnade. Den visade i alla fall att man
är utvecklingsduglig.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att i avseende på den nu föredragna

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

Anslag till naturastipendier åt universitetsstuderande m. fl.

punkten yrkats l:o) att vad utskottet
hemställt skulle bifallas; 2:o) att det
förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Ohlon m. fl. vid punkten
avgivna reservationen; samt 3:o) att
kammaren skulle godkänna det förslag,
som innehölles i herrar Hesselboms och
Holmqvists vid punkten anförda reservation.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig anse propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herrar Ohlon och Hesselbom begärde
votering, i anledning varav herr talmannen
upptog vartdera av de båda
återstående yrkandena med hemställan,
huruvida kammaren ville antaga detsamma
till kontraproposition i den förestående
omröstningen; och förklarade herr
talmannen sig finna de härå avgivna
svaren hava utfallit med övervägande
ja för deras mening, som ville till kontraproposition
antaga godkännande av
det förslag, som innefattades i herr
Ohlons m. fl. reservation.

Herr Hesselbom äskade emellertid votering
jämväl om kontrapropositionens
innehåll, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående statsutskottets
utlåtande nr 78 punkten 46 antager godkännande
av det förslag, som innefattas
i den av herr Ohlon m. fl. vid punkten
avgivna reservationen, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits godkännande
av det förslag, som innehålles i herrar
Hesselboms och Holmqvists vid
punkten anförda reservation.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositio -

nen ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för nejpropositionen.

Då emellertid herr Ohlon begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 46;

Nej — 68.

Därjämte hade 15 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I följd därav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 78 punkten
46, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herrar Hesselbom
och Holmqvist vid punkten avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Hesselbom begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 78;

Nej — 49.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkten 47

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Punkten 48

Anslag till licentiand- och doktorandstipendier I

denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Maj:ts i ämnet framlagda förslag samt
med avslag å motionen 11:544, till Gemensamma
universitetsändamål: Stipendier
för främjande av högre vetenskapliga
studier för budgetåret 1956/57 anvisa
ett reservationsanslag av 1 680 000
kronor.

I motionen 11:544, av herrar Regnéll
och Braconier, hade hemställts, att riksdagen
måtte till Gemensamma universitetsändamål:
Stipendier för främjande av
högre vetenskapliga studier för budgetåret
1956/57 anvisa ett med 240 000 kronor
förhöjt reservationsanslag av
1 920 000 kronor.

Reservation hade anmälts av herr Arrhén,
som dock ej antytt sin mening.

Herr ARRHÉN (h):

Herr talman! Vi talade nyss om anslaget
till naturastipendier för studenterna.
Det anslag, som det nu är fråga om, ligger
i varje fall inom samma intressesfär
som det förra. När vi talar om dessa
naturastipendier, får vi hålla i minnet,
att de, som kan erhålla dylika, måste ha
föräldrar som inte har ett högre beskattningsbart
belopp än 9 å 10 tusen kronor.
De är dessutom i andra avseenden förmånliga
såtillvida som betygsgenomsnittet
genom de senaste årens beslut har
satts så lågt som till Ba-standard.

Detta system skapar i själva verket inom
vår skolvärld rätt underliga förhållanden.
Elever, som tillhör de bästa i
klassen, som man säger, men som råkat
bli utrustade med föräldrar som har
t. ex. 11 000 kronor i beskattningsbar inkomst,
kan icke ifrågakomma till dessa
naturastipendier, under det att kamrater
till dem med lägre betygsstandard men
lägre föräldrainkomststandard kan få stipendium.
Detta faktum väcker varje vår
bland studentklassernas elever förvåning
och undran, om ett system, som fungerar
på detta sätt, verkligen kan vara i
allo riktigt. Sådant det nu emellertid är

konstruerat, ställer det praktiskt taget
hela den svenska medelklassens ungdomar
utanför stipendiemöjligheter, vilket
måste betraktas som en olycka.

Jag har grubblat mycket över detta
problem under senare år men ännu inte
kunnat komma fram till någon lösning,
om man nu inte skall framlägga oerhört
drastiska förslag och kräva omläggning
av själva principerna för stipendieutdelningen
och gå över till ett system efter
engelska och franska mönster, exempelvis,
där stipendier utdelas efter ren betygskonkurrens
eleverna emellan.

Jag lämnar emellertid denna sak därhän,
herr talman. Det finns dock möjligen
vissa möjligheter att bättra på vårt
nuvarande system. Jag vill emellertid
samtidigt betona, att jag med vad jag här
sagt icke uttalat mig mot själva huvudtanken
i det nuvarande systemet, uppbyggt
efter rent sociala betraktelsesätt,
vilket jag i alla fall anser bör bibehållas.
Dock skulle jag, som sagt, möjligen vilja
arbeta för vissa ändringar. Mina erfarenheter
som lärare och kanske framför allt
som klassföreståndare, i vilken senare
egenskap jag fått möjlighet till inblick
bakom kulisserna i föräldrarnas ekonomi,
säger mig, att det här borde finnas
vissa möjligheter att bygga på och förbättra
de nu tillämpade grunderna för
ett bedömande. Jag har visserligen ingen
direkt anledning att under den punkt,
som diskussionen nu närmast gäller,
framlägga något förslag i den vägen, men
jag har velat även under denna punkt påpeka
sambandet mellan dessa frågor.

När studenterna kommer till universitet,
för de, sedan de avlagt sina första,
grundläggande akademiska examina, äntligen
möjlighet till fri tävlan om stipendierna,
med begåvningen som utslagsgivande
faktor. Jag syftar på den prövning,
som äger rum vid utdelandet av
licentiand- respektive doktorandstipendier.
Då först tävlar alla på lika bas, oavsett
från vilken samhällsgrupp vederbörande
kommer.

Herr Ohlon påpekade i sitt första anförande,
att vi i Sverige, när det gäller
utdelandet av stipendier vid universiteten,
befinner oss långt ned i kön, om
man gör internationella jämförelser. Det

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

Anslag till licentiand- och doktorandstipendier

land, som har det bäst utbildade stipendiesystemet
i detta avseende, torde väl
vara England. Man uppger, att för närvarande
inte mindre än 70 procent av de
engelska studenterna mottar stipendier
från staten, kommunen, politiska eller
religiösa organisationer eller privata fonder.
Det är en för våra förhållanden
märklig siffra. Resultatet har också blivit,
att under året, 1954 enligt uppgift,
40 procent av de engelska studenterna
stammar från lantarbetar- och industriarbetarhem.
Detta får dock ses i sammanhang
med de speciella förhållandena
i England under efterkrigstiden, då man
har varit ytterst generös vid utdelandet
av sådana här studiestipendier till de
hemvändande deltagarna i det andra
världskriget. Jag tror, att dessa siffror
måste verka lite chockerande för var
och en. De har visserligen en speciell efterkrigsbakgrund
men i alla fall är de
ett uttryck för, att tendensen i England
är en helt annan än här.

I juni 1955 tillsatte Kungl. Maj:t en
universitetsutredning, och i dess direktiv
betonades forskarrekryteringens och
forskarutbildningens vikt och betydelse.
Det skulle vara, stod det i direktiven, en
av utredningens främsta uppgifter att på
dessa områden föreslå åtgärder, som var
ägnade att försäkra oss om forskarbegåvningarna.
Detta är fullkomligt riktiga
synpunkter. Man har anledning erinra
om att detta uttalas på tröskeln till
atomtidsåldern, för att använda ett uttryck,
som präglades för några år sedan,
och inför automationsfenomenet och annat.
Vi är väl litet till mans här något
yrvakna beträffande den tid, i vilken vi
själva lever. Kanske förhåller det sig så,
att vi inte riktigt har uppfattat vad det
är som håller på att hända. Det är dock,
förvisso, märkligt, att man redan om tio
till femton år räknar med att atomforskningen
skall för vårt näringsliv ha avsatt
sådana resultat, att bilden vad beträffar
råvaruförsörjningen och råvaruförbrukningen,
siirskilt på energiens
område, kommer att väsentligt förändras.
Detta i förening med automatiseringen
eller automationen kommer ju att ställa
väldiga krav på den unga generatio -

nens utbildning. Detta har under den
senaste tiden framhållits i olika sammanhang
— jag erinrar om Industriförbundets
konferens om dessa frågor på sommaren
eller våren 1954 samt Landsorganisationens
konferens om samma frågor
här i november i fjol, där just särskilt
utbildningsfrågorna betonades. Jag kan
också återigen — jag har visst gjort det
en gång förut här i kammaren i år —
erinra om landshövding Nyströms uttalande
ganska nyligen, där han kastade
fram den tanken, att vad som vore av
särskild vikt för barnfamiljerna vore att
från dem så mycket som möjligt avlyfta
uppfostringsbördan.

Alla dessa synpunkter tillhör samma
område, samma blickfält som det är fråga
om här, när vi talar om dessa stipendier
till högre vetenskapliga studier. Det
rop, som nu höjs över hela världen, lyder:
»Begåvningarna fram! — Hjärnorna
fram!» Det ljuder i Amerika med nästan
skräckblandad styrka, ty man är medveten
om sina brister därvidlag. Det ljuder,
kort sagt, i hela den industrialiserade
världen och även vi kommer mycket
snart om fem—tio—femton år att ha detta
krav applicerat på oss som ett strupgrepp.
Det är därför, som det är så viktigt,
att universitetsberedningen får sätta
sig in i problem av denna art och
studera dem, och det är därför, herr
talman, som jag finner det så beklagligt,
att när universitetskanslern krävt en väsentlig
ökning av dessa licentiand- och
doktorandstipendier, detta inte har mött
någon resonans i departementet.

Vi har också att under det närmaste
årtiondet vänta en stark ansvällning av
studentantalet. Detta omvittnades här i
fjol i ett anförande av statsministern,
som arrangerades den 26 maj i fjol som
svar på en interpellation. Svaret gavs
i eu stencil på ett 20-tal foliosidor, som
naturligtvis ingen hann läsa, men i det
svaret meddelades bland den härskara
siffror, som presenterades, att under
de närmaste 10 åren kommer antalet
studenter vid våra universitet alt växa
från nuvarande 20 000 till 30 000 och antagligen
ett gott stycke däröver. Det betyder
krav på allt möjligt, som inte finns

Nr 15

Onsdagen den 25 april 195C fm.

Anslag till licentiand- och doktorandstipendier

i nuvarande stund: lokaler, utrustningar
av olika slag, men framför allt lärare.
Det måste ju finnas folk på de olika akademiska
lärarnivåerna, som utbildar
dessa människor, om vilka vi alla säger:
»Visst har vi ett förfärligt stort behov av
dem.» Just nu är stunden kommen att ta
initiativ för att få dessa akademiska lärare
utbildade, ty man kan inte ta en
akademisk lärare från hyllan, när man
behöver honom, utan här krävs en lång
förberedelsetid. Det är som ett led i detta
förberedelsearbete man har att se
punkt 48 i föreliggande utlåtande.

Antalet sökande till stipendierna är ett
av måtten på stipendiernas angelägenhetsgrad.
Om man tar del av handlingarna
på punkten, finner man, att siffrorna
därvidlag är mycket höga, och ändå
anar man, att de skulle ha varit ännu
mycket högre, om alla, som är i behov
av sådana stipendier, verkligen hade
ställt sig i kön; men många vet, att de
inte kan komma i fråga, därför att antalet
stipendier är för litet. De hårdast
drabbade disciplinerna är de humanistiska,
som inte har de amanuens- och assistentbefattningar
för forskningsuppgifter,
som dock i viss utsträckning finns
på det naturvetenskapliga området.

Allt talar således för, herr talman, att
den nuvarande tillgången på stipendier
är klart otillräcklig, och detta medför,
såsom framhålles i herrar Regnélls och
Braconiers motion, risk för misshushållning
med forskarbegåvningarna, som vi
inte har råd att undvara. I motionen yrkas
därför att riksdagen skall följa universitetskanslerns
förslag om ett väsentligt
ökat antal stipendier.

Jag vill sluta med detta, herr talman,
och samtidigt kanske jag nästan måste
be om ursäkt för att jag har talat så pass
länge. Jag bär emellertid velat skaffa mig
ett alibi på den här punkten — att jag
har yttrat detta just i dag i fråga om den
framtid, som jag anar. Men jag kommer
det oaktat icke att framställa det yrkande,
som kammarledamöterna kanske anser
vara självfallet, det vanliga om bifall
till motionen. Jag skall chockera
kammaren med att säga, att jag — tills
motsatsen kan konstateras — har förtro -

ende för den arbetande universitetsberedningen
och att vad jag nu yttrat mera
bär adress till den och till Kungl. Maj:t,
om vilken senare instans jag hyser den
förhoppningen, att den till nästa år på
basis av förslag från universitetsutredningen
skall framlägga de äskanden på
den här punkten, som verkligen svarar
mot de behov, om vilka vi till sist här
i kammaren kanske inte är så värst
oeniga.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! J«g kan försäkra herr
Arrhén, att jag lyssnat till honom med
stort intresse. Vad som, såvitt jag kunde
fatta, var det väsentliga i herr Arrhéns
framställning var tröskelproblemet när
det gäller tillgången till stipendier. På
den punkten vill jag säga, att det är ju
så besvärligt i vårt samhällsliv, att sådana
tröskelproblem möter på en rad
olika områden.

Jag vet inte, om jag missförstod herr
Arrhén på eu annan punkt. Om jag fattade
honom rätt, förmenade han, att stipendiaterna
hade ekonomiska bekymmer,
och han talade om barnfamiljer
och uppfostringskostnader i det sammanhanget.
Antingen menade han, att
stipendiaterna hade bekymmer av den
arten, eller också att stipendiaternas föräldrar
hade sådana bekymmer. Avsåg
han det senare fallet, så måste jag säga,
att jag tycker att dessa föräldrar borde
slippa de bekymren, när barnen har
kommit upp i så vuxen ålder, ty är man
så gammal, är det ju vanligt att man får
klara sig själv. Men jag kanske missuppfattade
herr Arrhén på den punkten.

Det väsentliga gällde ju stipendierna.
Jag tror inte att det är någon som vill
bestrida riktigheten av vad herr Arrhén
nu anförde om den framtida utvecklingen.
Vi hoppas att utvecklingen skall bli
sådan. För egen del är jag emellertid
inte riktigt övertygad om den saken.
Har man upplevt flera mycket allvarliga
depressionsperioder, har man litet svårt
att tänka sig att framtiden skall gestalta
sig som en oavbrutet brant uppåtstigande
kurva. För min del tror jag att detta

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

är en chimär. Men blir utvecklingen sådan,
är vi väl alla glada över det.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande punkt
hemställt.

Punkterna 49—51

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 52

Anslag till klinisk forskning

Under punkten 130 av åttonde huvudtiteln
i statsverkspropositionen hade
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att, med
tillämpning tills vidare från och med
budgetåret 1956/57, vidtaga den ändring
i personalförteckningen för de kliniska
forskarstjänsterna, som föranleddes av
vad departementschefen anfört, dels godkänna
av departementschefen angiven
stat för de kliniska forskartjänsterna, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57, dels ock till Gemensamma
universitetsändamål: Klinisk forskning
för budgetåret 1956/57 anvisa ett
förslagsanslag av 160 000 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag innebar bland
annat inrättande av två nya kliniska
forskartjänster i lönegraden Ce 30.

I samband härmed hade utskottet till
behandling förehaft två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Lindblom m. fl. (1:426)
och den andra inom andra kammaren
av herr Ohlin m. fl. (II: 518), i vilka
hemställts, såvitt här var i fråga, att
riksdagen måtte inrätta fem nya särskilda
forskningsläkartjänster för klinisk
forskning samt under punkten 130, Gemensamma
universitetsändamål: Klinisk
forskning, anvisa ett förslagsanslag av
240 000 kronor.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Maj:ts förslag samt med avslag å motio -

Anslag till klinisk forskning
nerna I: 426 och II: 518, såvitt här vore
i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med
tillämpning tills vidare från och med
budgetåret 1956/57, vidtaga den ändring
i personalförteckningen för de kliniska
forskartjänsterna, som föranleddes av
vad departementschefen anfört;

b) godkänna under punkten införd stat
för de kliniska forskartjänsterna, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57;

c) till Gemensamma universitetsändamål:
Klinisk forskning för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
160 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Ohlon, Boman, Sundelin och Malmborg
i Skövde, fröken Elmén, fröken Vinge
samt herr Helén, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava den lydelse,
som i reservationen angivits, samt att
utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och i anslutning till motionerna I:
426 och II: 518, såvitt här vore i fråga,

b) godkänna i reservationen införd
stat för de kliniska forskartjänsterna, att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1956/57;

c) till Gemensamma universitetsändamål:
Klinisk forskning för budgetåret
1956/57 anvisa ett förslagsanslag av
228 000 kronor.

Herr HUSS (fp):

Herr talman! De docenturer, som det
här är fråga om, avser klinisk forskning;
dock avser de inte — såsom var
fallet med de under punkterna 1, 7 och
14 behandlade docenturerna — även
kliniskt arbete, d. v. s. sjukvård och undervisning.
Det är alltså här fråga om
att tillgodose någonting, som man skulle
kunna beteckna såsom klinisk grund -

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Anslag till klinisk forskning
forskning. Tidigare har för detta ändamål
beviljats medel till fem forskartjänster
i lönegrad Ce 30. Med hänsyn
till omfattningen av de uppgifter, som
föreligger på detta område, har statens
medicinska forskningsråd föreslagit, att
antalet tjänster skall utökas med ytterligare
fem, så att man sammanlagt skulle
få tio sådana forskartjänster. Departementschefen
har emellertid inte ansett
sig kunna gå med på denna hemställan
utan föreslagit en utökning med allenast
två nya befattningar.

Motionsvis har hemställts, att antalet
forskartjänster i enlighet med forskningsrådets
förslag måtte utökas med
fem. Såsom stöd för detta förslag kan
man givetvis åberopa omfattningen av
de uppgifter, som forskarna på detta
område har sig anförtrodda. Det är i
själva verket här plats för ett nästan
obegränsat antal forskare, om man skulle
ta itu med alla de ouppklarade problem,
som föreligger på området. Emellertid
måste självfallet en viss begränsning
ske. Allmän enighet torde dock råda
om att antalet bör vara så stort som
möjligt. I viss mån förefaller det, som
om utskottet också delar denna uppfattning,
i det att utskottet hänvisar till
vad som sagts under punkten 1, där utskottet
framhåller, att det utgår från att
Kungl. Maj:t, i den mån förhållandena
så medger, vidtar åtgärder av här ifrågasatt
slag för ett successivt förstärkande
av den kliniska forskningens resurser.
Detta får väl tolkas såsom en hemställan,
att Kungl. Maj:t om möjligt i
nästa års statsverksproposition måtte
upptaga förslag om ytterligare forskartjänster.

Emellertid har några reservanter i utskottet
ansett, att detta önskemål borde
understyrkas genom ett yrkande om utökning
redan till nästa budgetår av antalet
nya tjänster av ifrågavarande slag
med fem.

Med hänsyn till vad jag nu sagt och
kanske också med hänsyn till att alla
utgifter på detta område snarast torde
vara att betrakta som kapitalinvesteringar
och inte som kostnader för nå -

got vetenskapligt självändamål, yrkar
jag bifall till den vid punkten fogade reservationen.

Herr NÄSSTRÖM (s):

Herr talman! Jag kan fatta mig mycket
kort.

Såvitt jag vet, finns det intet annat
anslag under åttonde huvudtiteln som
procentuellt höjts så mycket som just
detta anslag, från 107 000 till 160 000
kronor. Jag är väl medveten om att vi
här har ett område, där det blir nödvändigt
att lägga ned mycket pengar under
de kommande åren, men statsutskottet
har måst följa det långsamma framåtskridandets
väg, såsom Kungl. Maj :t har
föreslagit; höjningarna blir ju ändå ganska
stora.

Jag får kanske rikta uppmärksamheten
på ett papper, som nyss delades ut
i kammaren och som är av mycket stort
intresse i detta sammanhang. Vi har till
och med i dag, enligt vad som anges på
rtetta papper, höjt anslagen utöver vad
statsverkspropositionen innebar med
inte mindre än 99 249 000 kronor. Det
går i den riktningen, även med de återhållande
krafter som är verksamma
inom alla utskott. Åtminstone för mig
innebär detta en tankeställare, även om
det kanske inte varit möjligt att göra så
mycket åt huvuddelen av höjningarna,
som avser statstjänarnas löner. Men nödvändigheten
av återhållsamhet blir ju
undan för undan aktuell på olika punkter.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter i enlighet med de därunder förekomna
yrkandena gjordes propositioner,
först på bifall till vad utskottet i
den under behandling varande punkten
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
punkten avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, vilken
förnyades, vara med övervägande ja besvarad.

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

Punkterna 53—55
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkterna 56 och 57
Lades till handlingarna.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

79, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående uppförande av klinik
för alkoholsjukdomar vid karolinska
sjukhuset;

nr 80, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1956/57 till skyddsympning mot polio; nr

81, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1956/57 till Svenska sjukhuset i Korea; nr

82, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1955/56, i vad propositionen
avser justitiedepartementets verksamhetsområde; nr

83, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1955/56, i vad propositionen
avser ytterligare medel till kommittéer
och utredningar genom sakkunniga under
elfte huvudtiteln;

nr 84, i anledning av väckt motion om
bidrag av statsmedel till Förbundet för
sockersjukas rådgivningsverksamhet;

nr 86, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1955/56, i vad propositionen avser
anslag till statens tvångsarbetsanstalt
å Svartsjö och statens alkoholistanstalt
därstädes.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om rätt till förlustutjämning'' vid beskattningen
m. m.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 31, i anledning av väckta
motioner om vidgade möjligheter till förlust-
och resultatutjämning vid beskattningen.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna 1:291
av herr Ewerlöf m. fl. och II: 239 av
herr Hjalmarson m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte

1) antaga i motionerna infört förslag
till förordning om rätt till förlustutjämning
i vissa fall vid taxering till statlig
inkomstskatt;

2) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj:t måtte efter den
utredning, som härför kunde vara behövlig,
för 1957 års riksdag framlägga
förslag rörande permanenta regler dels
för förlustutjämning vid beräkning av
inkomst av jordbruksfastighet, som deklarerades
enligt den s. k. kontantprincipen,
dels för s. k. öppen resultatutjämning
vid beräkning av inkomst av rörelse
och av inkomst av jordbruksfastighet; II)

de likalydande motionerna 1:293
av herr O hlon m. fl. och 11:224 av herr
Ohlin m. fl., vari bland annat hemställts,
att riksdagen måtte besluta

1) antaga i motionerna infört förslag
till förordning om rätt till förlustutjämning
i vissa fall vid taxering till statlig
inkomstskatt;

2) antaga i motionerna infört förslag
till förordning om ändring av förordningen
den 26 juli 1947 om statlig inkomstskatt
(nr 576);

3) att i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om utredning om permanenta
regler för s. k. öppen resultatutjämning
vid beräkning av inkomst av rörelse och
inkomst av jordbruksfastighet; ävensom

III) de likalydande motionerna 1:300
av herr Sigfrid Larsson in. fl. samt II:

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Om rätt till förlustutjämning vid beskattningen m. m.

222 av herrar Hansson i Önnarp och
Hansson i Skegrie, vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t begära skyndsam utredning
rörande införande av öppen resultatutjämning
vid taxering av inkomst av jordbruksfastighet
och rörelse, så att förslag
i avseenden, som angivits i motionerna,
kunde föreläggas redan årets riksdag eller
senast 1957 års riksdag.

De likalydande motionerna I: 293 och
II: 224 innehöllo utöver nyss återgivna
yrkanden jämväl yrkanden i ett flertal
andra hänseenden, vilka sistnämnda
yrkanden icke av utskottet upptagits
till behandling i det nu föreliggande betänkandet.

De i motionerna 1:291 och 11:239
samt 1:293 och 11:224 framlagda förordningsförslagen
inneburo bland annat
rätt till förlustutjämning vid taxeringen
till statlig inkomstskatt för aktiebolag
och ekonomiska föreningar m. fl. juridiska
personer, oavsett i vilken förvärvskälla
förlusten uppkommit, samt för fysiska
personer såvitt avsåg förlust i jordbruk,
varav inkomsten deklarerades enligt
bokföringsmässiga grunder, eller i
rörelse.

Utskottet hade i det nu förevarande
betänkandet av angivna orsaker hemställt,

1) att de likalydande motionerna I:
291 av herr Ewerlöf m. fl. och 11:239
av herr Hjalmarson m. fl. om vidgade
möjligheter till s. k. resultatutjämning
vid beskattningen icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

2) att de likalydande motionerna I:
293 av herr Ohlon m. fl. och 11:224 av
herr Ohlin m. fl. om vissa lättnader i
beskattningen, i vad motionerna behandlats
i detta betänkande, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;
ävensom

3) att de likalydande motionerna I:
300 av hem Sigfrid Larsson m. fl. samt
II: 222 av herrar Hansson i Önnarp och
Hansson i Skegrie om införande av öppen
resultatutjämning vid taxering till
skatt för inkomst av jordbruksfastighet

och rörelse, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Reservation hade anförts av herrar
Kristensson i Osbv, Spetz, Söderquist,
Velander, Sjölin, Kollberg och Edström,
som ansett, att utskottet bort hemställa,

1) alt riksdagen måtte, med bifall till
de likalydande motionerna I: 291 av herr
Ewerlöf in. fl. och II: 239 av herr Hjalmarson
m. fl. samt de likalydande motionerna
I: 293 av herr Ohlon m. fl. och
11:224 av herr Ohlin m. fl., sistnämnda
motioner i vad de behandlats i detta betänkande,

a) antaga i reservationen infört förslag
till förordning om rätt till förlustutjämning
i vissa fall vid taxering till statlig
inkomstskatt;

b) antaga i reservationen infört förslag
till förordning om ändring av förordningen
den 26 juli 1947 om statlig
inkomstskatt (nr 576);

2) att riksdagen måtte, i anledning av
de likalydande motionerna I: 291 av herr
Ewerlöf m. fl. och II: 239 av herr Hjalmarson
m. fl., de likalydande motionerna
1:293 av herr Ohlon m. fl. och 11:224
av herr Ohlin m. fl., sistnämnda motioner
i vad de behandlats i detta betänkande,
ävensom de likalydande motionerna
I: 300 av herr Sigfrid Larsson m. fl. samt
11:222 av herrar Hansson i Önnarp och
Hansson i Skegrie, besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
om permanenta regler för s. k. öppen
resultatutjämning vid beräkning av
inkomst av rörelse och inkomst av jordbruksfastighet.

Herr VELANDER (h):

Herr talman! De frågor, som behandlas
i det föreliggande utskottsbetänkande!,
var också föremål för överväganden
i samband med genomförandet förlidet
år av ändrade regler för företagsbeskattningen.
Beslutet därom, som genomdrevs
mot en enhällig opposition från högerns
och folkpartiets sida, innebar ju en utomordentlig
skärpning av denna beskattning,
vilken dock på grund av sin förutvarande
konstruktion och utformning

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

Om rätt till förlustutjämning vid beskattningen m. m.

i hög grad bidragit till den utveckling
och den konsolidering av företagsamheten
i detta land, som vi alla kunnat bevittna.
I)ct antydda sammanhanget med
företagsbeskattningen understryker betydelsen
av de nu aktuella frågorna. Möjligheterna
till en resultatutjämning hade
också under förarbetena till de nya beskattningsreglerna
ständigt hållits i sikte,
ehuru företagsbeskattningskommittén
icke förmådde samla sig till något förslag
i ämnet. Däremot hade kommittén,
såsom vi erinrar oss, framlagt ett förslag
till förlustutjämning för de juridiska
personerna, vilket enligt kommitténs
enhälliga mening borde omedelbart genomföras.
En minoritet inom kommittén
hävdade därjämte den uppfattningen,
att även enskilda rörelseidkare borde inbegripas
under den ifrågasatta lagstiftningen
och framlade förslag därom. Det
är dessa förslag — kommitténs och minoritetens
— utvidgade till att omfatta
jämväl jordbrukare, vilka redovisar inkomsten
av sina fastigheter enligt bokföringsinässiga
grunder, som upptagits
under punkt 1) i den till utskottsbetänkandet
fogade reservationen.

Enligt reservationens punkt 2) förordar
reservanterna skrivelse till Kungl.
Maj:t med anhållan om utredning om
införande av permanenta regler för s. k.
öppen resultatutjämning vid beräkning
av inkomst av rörelse och inkomst av
jordbruksfastighet.

Reservationen ansluter sig till partimotioner
av högern och folkpartiet samt
därjämte beträffande dess punkt 2) till
motioner från bondeförbundshåll, vilka
dock icke vunnit stöd av partiets representanter
i utskottet.

De i reservationen upptagna förslagen
sammanfaller slutligen i motsvarande
delar med från höger- och folkpartihåll
avgivna reservationer, fogade till bevillningsutskottets
betänkande nr 45 vid
fjolårets riksdag rörande de ändrade reglerna
för företagsbeskattningen.

Mot den sålunda antydda bakgrunden
torde diskussionen här i dag angående
de föreliggande spörsmålen kunna hållas
inom mycket snäva gränser.

Förtjänt att omnämnas är emellertid

7 Första kammarens protokoll 1956. Nr 15

bl. a., att riksdagen redan år 1940, alltså
för 16 år sedan, i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhöll om utredning av spörsmålet
om rätt att från vinst i viss förvärvskälla
avdraga tidigare års förlust i samma
förvärvskälla vid inkomsttaxeringen.

Intresset för en mera allsidig och
klarläggande utredning av hithörande
spörsmål har dock på ledande håll varit
— skall jag kanske säga -—• alltför
blygsamt. En helt negativ inställning till
en lösning därav har också kunnat spåras.
Men det är nog så, att man på många
håll finner det naturligt, att sådana uppslag,
som är ägnade att tillföra det allmänna
ökade inkomster, bör behandlas
med förtursrätt i förhållande till andra,
som bottnar i den inställningen, att en
likformig och jämlik samt så långt möjligt
rättvis skatteavvägning måste i alla
sammanhang eftersträvas. Och uppenbart
är, att en skattskyldig, förvärvskällan
må vara vilken som helst, icke får
beskattas för någonting annat eller mera
än sin verkliga inkomst. Härav följer
också, åtminstone med mitt sätt att se,
att den, som för visst verksamhets- eller
beskattningsår nödgas redovisa förlust
på sin verksamhet, skall tillerkännas
rätt till avdrag för den förlusten från
ett följande års behållna inkomst eller
vinst. Det är en angelägenhet av största
vikt, att den principen helhjärtat fullföljes
och detta så länge inte alldeles avgörande
hinder därför möter.

Den gällande utomordentligt hårda direkta
beskattningen i vårt land ger en
alldeles särskild tyngd åt kravet på att
så verkligen sker. Det går inte att söka
komma förbi detta krav med till sitt innehåll
mer eller mindre gripbara invändningar
i syfte att nå fram till ett uppskov
eller skjutande på framtiden.

Ett ord, som ofta skymtar vid överläggningar
eller diskussioner i beskattningsfrågor
är »skatteflykt». Men det ordet
eller det begreppet får icke tilläggas
någon som helst betydelse utan närmare
klarläggande av dess innebörd i de olika
sammanhangen. Redan med hänsyn till
den lojala skattebetalaren är detta ofrånkomligt.
Därtill kommer, att skatteflykten
bör mötas så att säga på dess eget

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Om rätt till förlustutjämning vid beskattningen m. m.

plan genom åtgärder eller bestämmelser,
som neutraliserar eller eliminerar möjligheterna
därtill. I det hänseendet torde
utformandet av författningstexten under
reservationens punkt 1) fylla behöriga
anspråk.

Det är därför ingen anledning att icke
nu gå in för ett bifall till reservationen i
denna del.

Detsamma gäller självfallet reservationens
punkt 2), där fråga är om skrivelse
till Kungl. Maj:t med begäran om permanenta
regler för s. k. öppen resultatutjämning
vid beräkning av inkomst såväl
av rörelse som av jordbruksfastighet.

Jag skall, herr talman, begränsa mig
till det sagda och hemställer i anslutning
därtill om bifall till den vid utskottets
betänkande fogade reservationen.

Häri instämde herrar Domö (h) och
Spetz (fp).

Herr LARSSON, SIGFRID, (bf):

Herr talman! När man studerar motionerna
och utskottsutlåtandet i denna
fråga, blir väl det första intrycket att
det föreligger mycket starka meningsmotsättningar,
men vid en närmare analys
av skrifterna kan man ju konstatera,
att man är ganska enig om att skäl finnes
för att företa en utredning av frågan
om en öppen resultatutjämning, låt
vara att utskottsmajorieten därvidlag
yttrar sig ytterligt försiktigt. Det heter
i Utskottsbetänkandet av i år, att det
vore »i och för sig önskvärt, att möjligheter
förelåge till en öppen resultatutjämning».
I fjol sade utskottet i samma
ärende, att det kunde finnas skäl som
från rent principiella synpunkter talade
för att möjligheterna till öppen resultatutjämning
övervägdes, men att önskemålet
härom måste betraktas som en fråga
på längre sikt.

När jag i höstas interpellerade finansministern
i denna fråga, lovade han, att
en utredning om resultatutjämning skulle
komma till stånd. Han sade emellertid
att tillgången på expertis på skatteområdet
var begränsad och att det fanns
andra taxeringsfrågor, som var av mera
brådskande natur, och att det därför

skulle komma att dröja en tid, innan en
utredning kunde sättas i gång.

Det som skiljer utskottsmajoriteten
och motionärerna är således inte det
principiella i frågan utan närmast det
förhållandet, att vi har olika uppfattning
beträffande angelägenhetsgraden av
denna utredning. I motion nr 300 i första
kammaren —■ likalydande med motion
nr 222 i andra kammaren — framhåller
motionärerna, av vilka jag är en,
att saken är av brådskande natur och
att utredningen därför bör tillsättas nu
så att ett förslag eventuellt kunde framläggas
redan till nästa års riksdag.

I vår motion har vi inte gjort någon
skillnad mellan resultat- och förlustutjämning.
Det må förlåtas mig, som i viss
mån är lekman på skatte- och taxeringsområdet,
att jag har mycket svårt att
förstå att just nettoinkomstläget 0 under
ett år skall utgöra skiljelinje för om
skatteutjämningen olika år emellan får
ske eller inte. Kunde det inte vara ungefär
lika berättigat att säga, att om nettoinkomsten
ett år understiger det bevillningsfria
avdraget, skulle man få göra
en utjämning med ett kommande, i
inkomsthänseende bättre år, så att det
bevillningsfria avdraget för båda åren
helt kunde utnyttjas? Även en sådan situation
kunde väl betraktas som något
slags förlustutjämning, om vi hade en
sådan. Men vi är inte där ännu, även
om både utskottet och höger- och folkpartimotionärer
är eniga om att denna
typ av resultatutjämning skall komma
först. Nämnda motionärer menar, att
frågan om förlustutjämningen redan är
så pass utredd, att riksdagen kan besluta
att införa den från och med den
1 januari 1957. Utskottsmajoriteten anser
däremot att frågan först bör närmare
begrundas och föreslog redan i fjol
att riksdagen skulle skriva till Kungl.
Maj:t och begära en sådan utredning.

Då förlustutjämning — som jag ser
saken •— endast är ett specialfall av resultatutjämning,
kan man fråga sig, om
den av utskottsmajoriteten och av höger-
och folkpartimotionärerna föreslagna
åtgärden att bryta ut denna kategori
av resultatutjämning och behandla

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

Om rätt till

den separat, kan vara särskilt lyckad.
Det är väl dock så, som utskottet har
sagt, att resultatutjämningen och följaktligen
också förlustutjämningen innebär
införandet av en ny princip i vår skattelagstiftning.
I båda fallen utgör den
ett avsteg från den nu gällande regeln,
att beskattningen för ett visst år endast
skall baseras på intäkter under detta år
med avdrag för kostnader under samma
år. Varje beskattningsår utgör ett avslutat
helt som varken berör föregående
eller efterkommande. Skall man nu göra
en ändring härutinnan, d. v. s. göra en
resultatutjämning, innebär detta — förefaller
det mig — en så omfattande nyhet
i vårt skattesystem, att en utredning
är nödvändig. Att en dylik resultatutjämning
är berättigad har ju herr Velander
framhållit, och jag instämmer helt
med honom däri. För övrigt är det inte
så många, som kan påstå, att denna tanke
inte är riktig. Vi bör få en sådan utjämning
genomförd så fort som möjligt.
Jag anser därför, att vårt krav på att
en utredning skall tillsättas snarast möjligt
är starkt motiverat, men då detta
bör omfatta resultatutjämningen i sin
helhet och inte enbart ett specialfall av
en sådan utjämning, kan jag inte ansluta
mig till vad reservanterna hemställt
under punkt 1) i sin reservation.
Däremot vill jag givetvis yrka bifall till
punkt 2) i reservationen. Under punkt
2) hemställer nämligen reservanterna
om bifall bl. a. till vår motion, i vilken
vi föreslagit att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning
om öppen resultatutjämning vid beräkning
av inkomst av rörelse och inkomst
av jordbruksfastighet. Härutöver
önskar vi att denna utredning skall bli
skyndsam, något som dock inte kommit
till uttryck i reservationen — jag antar
att herr Velander är överens med mig
om att denna utredning skall bli skyndsam.

Jag ber således, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets förslag i fråga
om förlustutjämningen. I fråga om utredningen
om den öppna resultatutjämningen
ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till punkt 2) i den av herr Kris -

förlustutjämning vid beskattningen m. ni.

tensson i Osby in. fl. avgivna reservationen.

Herr SJÖDAHL (s):

Herr talman! Såsom framgått av de
föregående talarnas anföranden gäller
debatten här å ena sidan förlustutjämningen
enbart och å andra sidan en öppen
resultatutjämning, som går ut över
ett mycket vidare fält.

Beträffande förlustutjänmingen är det
riktigt som herr Velander sade, att redan
1940 års riksdag skrev till Kungl.
Maj:t om den. Med anledning därav vidtogs
vissa åtgärder. Det kom ett förslag
från företagsbeskattningskommittén, fastän
denna inte ansåg sig kunna föreslå
förlustutjämning rörande andra än juridiska
personer. Kommittén menade, att
för fysiska personer, som var rörelseidkare,
förelåg så stora svårigheter att
man inte kunde medtaga dessa personer
i sitt förslag. Reservanterna i företagsbeskattningskommittén
kom däremot
med ett förslag om förlustutjämning även
för fysiska personer. Vid remissbehandlingen
visade det sig att invändningar
restes också mot kommitténs förslag.
Kungl. Maj:t ansåg, att förslag inte kunde
läggas fram utan en förnyad undersökning
och dryftning.

Men riksdagen skrev förra året till
Kungl. Maj :t, att frågan om förlustutjämning
är av den naturen, att den snarast
möjligt bör omprövas och att ett
förslag därom bör komma på riksdagens
bord. Detta skrev riksdagen så sent som
någon gång i maj förra året, då företagsbeskattningskommitténs
förslag behandlades.
Enligt detta förslag skulle man
pröva förlustutjämning inte bara för juridiska
personer utan även för enskilda
rörelseidkare. Utskottet har i år sagt, att
det menar att utredningen bör omfatta
även de jordbrukare, som deklarerar och
taxeras efter kontantprincipen. Utredningen
skulle alltså över huvud taget omfatta
alla rörelseidkare, vare sig de var
juridiska eller fysiska personer, vare sig
de hade ordnad bokföring eller inte. Hela
detta förslag ligger sålunda hos Kungl.
Maj:t, och riksdagen har understrukit

100

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Om rätt till förlustutjämning vid beskattningen m. m.

att den vill ha en förutsättningslös utredning
om hela spörsmålet.

Nu säger reservanterna i år, att här
redan föreligger ett utarbetat lagförslag
rörande förlustutjämning för juridiska
och fysiska personer. Först och främst
upptar detta lagförslag inte de fysiska
personer inom jordbrukarklassen, som
taxeras enligt kontantprincipen, utan
blott dem som har en enligt bokföringsmässiga
grunder ordnad taxering. Detta
är alltså en begränsning av förslaget. Vidare
säger reservanterna, att deras förslag
är prövat så att riksdagen kan anta
det. Vi vet alla, att riksdagen inte gärna
tar ett lagförslag utan att detta är noga
prövat i vederbörliga instanser. Någon
sådan prövning föreligger inte beträffande
reservanternas förslag. De sade förra
året, att de under hand hade tillställt
skatteflyktskommittén detta förslag, och
den liade föreslagit en viss mindre ändring.
Men reservanterna har enligt sin
egen framställning inte tillställt kommittén
förslaget i den del det gäller fysiska
personer. Skatteflyktskommittén är en
mycket värdefull kommitté, men det är
inte enbart av den som lagförslag av
denna viktiga art bör behandlas. Förslaget
har icke underkastats den prövning,
som skulle behövas för att riksdagen
i År rimligen skulle kunna anta det.
Förslaget har inte varit underkastat vanlig
remissbehandling.

Det är här också fråga om den öppna
resultatutjämningen. Det är alldeles givet,
som herr Larsson påpekar, att detta
är ett stort område och även innefattar
förlustutjämning. Beträffande denna öppna
resultatutjämning har man föreslagit
en skrivelse, att den skulle gälla inkomst
av såväl rörelse som jordbruksfastighet.
Men vad man här angriper är ju närmast
det förhållandet, att beroende på
den progressiva beskattningen kommer
höga vinsttoppar för en enskild företagare
att kunna beskattas rätt hårt. Men
■den progressiva skalan tillämpas som
bekant inte bara för företagare utan också
för löntagare av alla de slag, och vi
får erinra oss att den progressiva skalan
sätter in först efter det att vi haft en
proportionell beskattning i botten. För

gifta inkomsttagare inträder den först
vid en inkomst mellan 14 000 och 15 000
kronor; upp till 14 000 å 15 000 kronor
är det alltså proportionell beskattning.
Detta gäller ju även de enskilda
företagarna — bolagen har som bekant
en proportionell beskattning över hela
fältet.

Eftersom herr Larsson nu varit uppe
och talat i jordbrukarnas sak vill jag
erinra om att det är ett mycket ringa
antal jordbrukare som kommer över en
inkomst av 14 000—15 000 kronor. Det
finns väl 300 000 inkomstbeskattade jordbrukare
här i landet. Ungefär fjärdedelen
av dem har en inkomst överstigande
10 000 kronor. De tre fjärdedelarna har
alltså under 10 000 kronor. De kommer
aldrig att kunna få någon nytta av möjligheten
att undvika progressiv beskattning.
Och hur många är det av den
fjärdedel, som har inkomster över 10 000
kronor, som kommer över 14 000—15 000
kronor? Det är svårt att beräkna. Jag
har ingen statistik för det allra sista året
tillgänglig, men jag skulle gissa att antalet
är, låt oss säga, 20 000 av de 300 000
jordbrukarna. Däremot har man alldeles
säkert ett par hundra tusen anställda
som kommer över denna inkomst. De
kan också ha mycket varierande inkomster.
Här är det inte bara fråga om tjänstemän,
som har tämligen jämna inkomster,
utan även andra anställda med mycket
varierande inkomster. Dessa uppgår
säkerligen till ett antal som är tio gånger
så stort som de jordbrukare det här kan
bli fråga om.

Alltså är hela denna fråga om den öppna
resultatutjämningen egentligen en fråga
om progressiviteten. Utskottet har
skrivit att skall man angripa detta problem,
kommer frågan om den progressiva
beskattningen på tapeten. Detta är ett
så vittutseende spörsmål, det går så pass
långt, att det är fråga om det kan lösas
i en handvändning. Herr Larsson vill,
att man skall lösa problemet med detsamma.
Har herr Larsson kanske lösningen
i fickan? Var då snäll och dra
upp den, överlämna den till departementet
och säg att det är ordnat i en handvändning! -

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

101

Om rätt till

Men jag tror inte, att det ligger till på
det sättet. Det ligger tvärtom så till, att
skall man till diskussion ta upp frågan
om en öppen resultatutjämning, kommer
alla reformer i detta avseende att fördröjas.
Då får vi vänta åtskilligt innan
vi kan komma fram till den förlustutjämning,
som jag tror skulle ligga litet
närmare inom räckhåll. Gapar man över
mycket kan man ju mista hela stycket.
I varje fall kan man råka uppskjuta de
mera aktuella och påträngande reformerna
till en ytterst oviss framtid.

Är det detta som är herr Sigfrid Larssons
uppgift inom denna kammare, så
må det vara hans sak, men utskottet har
för sin del varnat för att slå in på en
sådan väg. Tvärtom har utskottet sagt
att frågan om den öppna resultatutjämningen
är något som mycket väl är värt
att diskutera, men ingenting som är lättfånget,
ingenting som är enkelt att lösa.
Det är en fråga av mycket stor omfattning,
mycket komplicerad och svårlöst.
Den kan väl tas upp till diskussion, men
låt oss till en början begränsa oss till
de mera lättfångna reformerna på detta
område. Det är än så länge tillräckligt
med att hålla sig till förlustutjämningen.

Jag tror därför, herr talman, att det
vore lyckligt och klokt om riksdagen i
dag antog det förslag som utskottet här
har framlagt och som, med sympati för
att den öppna resultatutjämningen någon
gång tas upp till prövning, i första
hand inriktar sig på att man nu skall
försöka gå fram på de mera snabbt
nådda reformernas väg för att så småningom
kunna ta upp detta spörsmål i
sin helhet till prövning. Skulle man ta
upp det hela omedelbart, skulle det väl
helt enkelt betyda att man uppsköte de
mera trängande reformerna till en avlägsnare
framtid, och det har inte utskottet
velat vara med om.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr NIKLASSON (bf):

Herr talman! När det gäller att ta ställning
till det problem som vi här behandlar
och det förslag som utskottet har

förlustutjämning vid beskattningen m. m.
kommit till, skall jag be att få peka på
ett par saker.

Såsom står angivet på s. 12 i utskottets
utlåtande — och såsom ju också herr
Larsson anfört — har finansministern i
ett interpellationssvar förra året förklarat,
att såväl förlustutjämning som resultatutjämning
skulle bli föremål för
utredning så snart förhållandena det
medgav. På s. 15 i utlåtandet förklarar
utskottet, att det anser frågan om förlustutjämning
även vid redovisning från
jordbruk enligt kontantmetoden vara innefattad
i den skrivelse som utskottet
förra året avlät på bevillningsutskottets
förslag.

I ett utlåtande, nr 24 detta år om jag
inte minns fel, har bevillningsutskottet
mycket starkt understrukit, att man förväntar
att de utredningar om skattefrågor
som hänskjutits till regeringen, måtte
påskyndas, så att resultatet därav så
snart som möjligt kan föreläggas riksdagen.

Beträffande de två spörsmål som vi nu
behandlar har utskottet också i detta utlåtande
förordat att vi så snart som möjligt
bör komma fram till ett resultat. Därför
har man även funnit, att det kanske
kunde vara lämpligt att först ta upp den
enklare frågan om förlustutjämning och
först därefter den andra och mera invecklade
om resultatutjämning. Nu kan
väl ett sådant uttalande knappast utgöra
något hinder för Kungl. Maj:t att, om
man finner skäl därtill, företaga bägge
utredningarna i ett sammanhang. I vart
fall är ju inte någon av frågorna undanskjuten.

Vilken fråga som är den mest betydelsefulla
för rörelseidkare och jordbrukare
beror vid mest på det enskilda fallet.
Det har frågats om skillnaden mellan
förlustutjämning och resultatutjämning.
Man kan säga att förlustutjämningen tar
sikte på möjligheterna att ett kommande
år utnyttja avdrag som det inte varit
möjligt att tillgodogöra sig under det löpande
året, medan resultatutjämningen
därutöver siktar till att skjuta på framtiden
beskattning av viss inkomst ett
visst år.

När rätten till bokföringsmiissig redo -

102

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Om rätt till förlustutjämning vid beskattningen m. m.

visning för inkomst av jordbruk infördes,
så menade väl många att man här
hade lösningen på många hithörande
spörsmål och att man inom ramen för
de möjligheter, som denna redovisningsform
erbjuder åtminstone i viss utsträckning
skulle kunna såväl ordna med förlust-
och resultatutjämning som lösa de
avskrivningsproblem som vi behandlade
förra veckan. Erfarenheten har emellertid
visat, att man ställt sig tveksam inför
denna redovisningsform. En sådan redovisning
kräver ju inte endast kunnighet
i bokföring utan även noggranna ekonomiska
överväganden och bedömningar,
om inte den redovisningsskyldige skall
inveckla sig i svårigheter av olika slag,
och vi får nog räkna med att det tar en
avsevärd tid innan denna redovisningsform
mera allmänt kommer till användning.
Därför måste möjligheten till förlust-
och resultatutjämning även för dem,
som deklarerar efter kontantprincipen,
vara en mycket angelägen åtgärd. Vi
skall inte blunda för att det här föreligger
svårigheter, men de torde väl inte
vara större än att frågan kan lösas så
att vi kommer till antagbara resultat.

Genom vad som förevarit i denna fråga
och vad utskottet har uttalat torde väl
de önskemål, som framförts i motionerna
1:300 och 11:222 ävensom i de övriga
motionerna vad beträffar utredningen
om frågorna, vara i stort sett tillgodosedda
i utskottets utlåtande.

Vad som skiljer utskottsmajoriteten
och reservationen i denna del är, som
herr Larsson också har påpekat, kanske
mera att hänföra till olika skrivsätt än
till skiljaktigheter i sak. Jag tror inte
att uppfattningen om angelägenhetsgraden
är så varierande.

Vi måste nog hålla i minnet att det
viktigaste, om vi vill nå ett resultat, är
att på detta område såväl som på andra
områden söka oss fram efter vägar som
har utsikter att vinna framgång i riksdagen.
I annat fall kan ju det hela rinna ut
i sanden.

Förslaget om direkt lagstiftning skall
jag inte säga så mycket om. Vi vet alla
vilken ömtålig ställning vår skattelagstiftning
har för att vi utan mycket ingå -

ende prövning skulle ge oss till att lagstifta
på detta område. Det har påtalats,
kanske icke alldeles utan skäl, att vår
skattelagstiftning är så invecklad och
krånglig, att inte många helt behärskar
detta område. Att vi har kommit dithän
beror väl på att vi genomför lagstiftning
i ett visst syfte och att denna lagstiftning
sedan utnyttjas även för helt andra syften.
Då måste vi ge oss på att snickra om
det hela. Med tanke på detta har bevillningsutskottet
inte gärna velat föreslå
ändrad lagstiftning utan att den först
har prövats över hela linjen och man
fått all den .säkerhet som är möjlig för
att man med lagstiftningen skall vinna
just det avsedda syftet och intet annat.

Jag tror därför att vi bäst främjar motionärernas
syften och önskemål — åtminstone
när det gäller utredningsfrågorna
— om vi biträder utskottets förslag,
och jag ber att få yrka bifall till
detsamma.

Herr VELANDER (h):

Herr talman! Jag känner mig något
överraskad över det sätt att resonera,
som kommit till uttryck i herr Larssons
anförande nyss. Det ligger ju så till att
vid behandlingen nästlidet år av de ändrade
bestämmelserna beträffande företagsbeskattningen
var också dessa frågor
uppe. Vid sin behandling därav beslöt
utskottet föreslå, att en allsidig prövning
av frågan om förlustutjämning skulle
komma till stånd, och utskottet förordade
skrivelse till Kungi. Maj:t med begäran
att denna utredning skulle ske snarast
möjligt. Representanter för jämväl
bondeförbundet yrkade bifall till utskottets
betänkande, och jag utgår också
ifrån att de röstade för bifall till detta.

Det var då fråga om förlustutjämning.
Nu kommer herr Sigfrid Larsson och
andra ledamöter av bondeförbundet med
en motion, där de begär en skyndsam utredning
rörande införande av öppen resultatutjämning
vid taxering av inkomst
av rörelse och av jordbruksfastighet, och
de vill att förslag i dessa avseenden skall
föreläggas redan årets riksdag eller senast
1957 års riksdag.

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

103

Om rätt till

Herr Sigfrid Larsson säger här, att frågan
om förlustutjämning och frågan om
resultatutjämning är samma sak. Jag
misstänker, att herr Larsson menade, att
frågan om förlustutjämning är den mindre
frågan, som omfattas av den större,
resultatutjämningen. Men det har väl inte
kunnat vara något missförstånd från
bondeförbundets sida om hur dessa frågor
legat till och hur de behandlades i
riksdagen så sent som i fjol. Då tog riksdagens
majoritet avstånd från ifrågasatt
utredning rörande resultatutjämningen.
Jag erinrar mig inte omröstningsresultatet
just nu, men det var väl med bondeförbundets
stöd som det skedde. Och
från sådana utgångspunkter yrkar herr
Sigfrid Larsson nu bifall till reservationens
punkt 2)! Men han är inte intresserad
av en definitiv lösning av frågan om
förlustutjämningen! Varken högerreservanterna
eller andra har på den punkten
begärt någon ny skrivelse till Kungl.
Maj:t. Reservanterna har tagit sikte på
denna definitiva lösning och därjämte på
utredning om resultatutjämningen, och
det senare har också bondeförbundet uttryckligen
gjort i sina motioner.

Till herr Sjödahl har jag inte mycket
att säga i detta sammanhang. Det referat,
som presterades från hans sida, behöver
inte föranleda några erinringar av mig.
Jag undrar dock om herr Sjödahl, och
med honom utskottsmajoriteten, verkligen
är av den meningen, att frågan om
resultatutjämningen bör bli föremål för
utredning, att man måste överväga, hur
man skall komma den frågan in på livet
och att man måste nå fram till en lösning
därav, låt vara att det kräver åtskillig
tid! Varför vill då inte utskottsmajoriteten
från sådana utgångspunkter vara
med om att sätta i gång den utredning,
som både högern och folkpartiet siktar
till? Den omständigheten att herr Sjödahl
betraktar frågan såsom svårlöst, bör
väl närmast leda till att man så snart som
möjligt ger sig i kast med den, eftersom
man menar, att det i varje fall tar tid,
innan man kommer till något resultat.

•lag tror också att det är en rätt svår
fråga att ta ståndpunkt till, men svårigheten
ligger inte i själva utredningen,

förlustutjämning vid beskattningen m. m.
utan svårigheten ligger i att ta ståndpunkt,
att bestämma sig för den ena eller
den andra lösningen. Och det är visserligen
ett avgörande, som kräver att
man beaktar konsekvenserna.

Beträffande frågan om förlustutjämningen
tycker jag, att herr Sjödahl inte
skall vara så blygsam, som han framträdde
i sitt anförande nyss. Det var dock
en enhällig kommitté — som för övrigt
räknade herr Sjödahl som sin ordförande

— som presterade förslaget med lagtext
till lösning av denna fråga; och kommittén
var också enig om att frågan skulle
lösas utan vidare omgång.

Förslaget omfattade de juridiska personerna.
Det fanns reservanter i kommittén
— det har jag tidigare varit inne på

— som ansåg, att detta förslag skulle utvidgas
till att omfatta även rörelseidkare,
och när man är inne på en sådan utvidgning
ligger det nära till hands, med den
inställning som vi alltmer tillägnat oss,
att med rörelseidkare jämställa jordbrukare,
som redovisar sin inkomst enligt
bokföringsmässiga grunder. Från sådana
utgångspunkter tycker jag, att herr
Sjödahl inte skulle behöva vara så ytterligt
tveksam att medverka till en lösning
av frågan om förlustutjämningen,
som hans kommitté dock varit intresserad
av och utan tvekan rekommenderat
till snabbt genomförande.

Herr Sjödahl antydde något om att
man inte skall gapa över för mycket, då
det kan medföra vissa konsekvenser. Jag
hoppas att jag inte behöver inlägga den
meningen däri, att om man inte begränsar
sig till förlustutjämningen, utan också
vill arbeta sig fram till en lösning av
det större spörsmålet, resultatutjämningen,
så får man inte heller förlustutjämningen.
Det är väl klart, att herr Sjödahl
inte kunde mena någonting sådant.

Sedan finns det en särskild anledning
för bevillningsutskottet och riksdagen
att gå till mötes yrkandena om en utredning
beträffande resultatutjämningen, ty,
såsom herr Sigfrid Larsson, eller kanske
det var herr Niklasson, anförde, förklarade
finansministern förliden höst, att
hur än dessa frågor till slut löstes så
skulle han igångsätta eu utredning av -

104

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Om ratt till forlustutjämning vid beskattningen m. m.

seende både förlustutjämning och resultatutjämning,
och det skulle bli så snart
erforderlig arbetskraft förefunnes. Varför
har inte bevillningsutskottet kunnat
ta konsekvensen av detta finansministerns
uttalande, som ju ger oss anledning
att hoppas i varje fall på en utredning
om resultatutjämningen, även om kammaren
i dag godkänner utskottsbetänkande!? -

Herr LARSSON, SIGFRID, (bf):

Herr talman! Jag är överens med herr
Velander på den punkten, att vi båda
önskar en utredning om resultatutjämning.
Däremot är herr Velander och herr
Sjödahl ense om att man skall bryta ut
en viss del av frågan om resultatutjämning,
nämligen förlustutjämningen, och
klara den först. Det är klart att en sådan
sak kan diskuteras. Från mina utgångspunkter
tycker jag dock att det är svårt
och mindre lyckligt att behandla bara
en del av problemet och skjuta på helheten.
Tv det är dock så — och på den
punken var vi väl överens, herr Velander
— att förlustutjämning är en form
av resultatutjämning.

Herr Sjödahl frågade mig om jag kanske
hade någon lösning i fickan på hur
en resultatutjämning skulle ske. Nej,
det har jag tyvärr inte! Hade jag haft
det skulle jag inte ha begärt en utredning.

Jag håller med herr Sjödahl och även
herr Velander om att denna resultatutjämning
är en svår sak. Det är många
ting att ta hänsyn till och därför svårt
att lösa problemet. Men när vi nu är
överens om att det är riktigt och rättvist
med resultatutjämning, är det väl all anledning
att vi så fort som möjligt sätter
i gång med en utredning.

Herr Sjödahl sade att jag talade enbart
å jordbrukets vägnar och menade,
att frågan om forlustutjämning inte berör
jordbruket så mycket, därför att flertalet
jordbrukare har en inkomst som är
så pass låg, att de inte beröres av progressiviteten,
vilket skulle vara en anledning
till att de inte har behov av ut -

jämning. Ja, tyvärr är det så, herr Sjödahl.
Men vi har inte sett denna fråga
ur någon särskild grupps synpunkter.
Det står i motionen att det skall vara
generella regler, sålunda inte bara för
jordbrukare utan för rörelseidkare över
huvud taget. Det finns givetvis företagare
i sådana inkomstlägen, att de beröres
av progressiviteten, och därför är det
även ur denna synpunkt riktigt att vi får
till stånd resultatutjämning.

Men det är inte bara detta som det är
fråga om. Det är också fråga om möjligheterna
att utnyttja det bevillningsfria
avdraget. Jag tror att många jordbrukare
bättre skulle kunna utnyttja detta avdrag,
om de hade resultatutjämning. Under
dåliga år kan nämligen många jordbrukares
inkomster bli så låga, att de inte
kan utnyttja det bevillningsfria avdraget.

Man kan invända, att detta blir svårt
att ordna. Nåja, jag har redan sagt att
detta är ett svårt problem. Men när ingen
har förnekat att vår tankegång är riktig
och rättvis, bör man väl sätta i gång en
utredning. På vissa håll är man för all
del inte ovillig att medverka härtill. Det
är bara det att man säger, att det inte är
någon brådska utan att det finns andra
ting som bör gå före. För egen del delar
jag uppfattningen hos dem, som hävdar
att detta är en brådskande angelägenhet.

I punkt 1 i reservationen har från höger-
och folkpartihåll sagts, att vi kan
ta förslaget om förlustutjämningen nu,
därför att saken redan är utredd. Jag
måste hålla med herr Sjödahl och även
herr Niklasson om att på så lösa grunder
kan riksdagen inte fatta beslut. För
övrigt har jag redan tidigare ifrågasatt
om det kan vara riktigt att ta en del av
resultatutjämningen nu, nämligen den
del som kallas för forlustutjämning, och
skapa vissa regler därför. Föregriper
man inte då det stora problemet, resultatutjämningen? Jag

ber sålunda, herr talman, att ännu
en gång få yrka bifall till punkt 2 i reservationen.
När det däremot gäller dess
punkt 1 är jag av samma mening som
utskottet.

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15 10&

Om rätt till

Herr VELÄNDER (h):

Herr talman! Jag sade redan i mitt
första anförande, att denna fråga behandlades
ganska ingående i fjol, varför
åtminstone jag skulle söka begränsa
diskussionen. Jag nöjer mig därför här
med en kort replik till herr Sigfrid Larsson.

Vad riksdagen uttalade sig för och
beslöt i fjol, har klarlagts i utskottets
betänkande. Både jag och herr Sjödahl
har ytterligare sökt klarlägga den saken.
Vi har, såvitt jag förstår, gjort det
på ett sammanfallande sätt. Det måste
då vara litet besvärligt för herr Sigfrid
Larsson att förklara, varför han är med
om att väcka motioner av det innehåll,
som närmare redovisas i utskottets betänkande,
då han nu efter allt att döma
endast med stark tveksamhet vill stödja
dessa motioner och i varje fall inte kravet
på en lösning av frågan om förlustutjämning
nu med ens.

Om emellertid herr Sigfrid Larssons
förklaring till att han varit med om
att väcka motionerna är riktig, betyder
det, att han, när motionerna skrevs, inte
skulle ha varit på det klara med vad
som därmed menades. Jag kan naturligtvis
inte utgå från någonting sådant,
utan måste förutsätta, att herr Sigfrid
Larsson, varit på det klara med vad
motionerna verkligen gällde.

Herr LARSSON, SIGFRID, (bf):

Herr talman! Jag sitter inte i bevillningsutskottet
och har därför inte samma
ingående kunskap om alla dessa
ting som herr Velander. I vår motion
står dock ingenting om förlustutjämning,
utan där talas endast om resultatutjämning.
Vi utgår emellertid från att
resultatutjämning omfattar även förlustutjäraning,
och det tycks ju alla vara
överens om. Hade vi bara varit intresserade
av detaljfrågan, d. v. s. förlustutjämningen,
hade vi inte behövt motionera,
ty riksdagen beslöt ju i fjol att
avlåla en skrivelse till Kungl. Maj:t med
begäran om en sådan utredning. Vi vill
nu ha utredningen utvidgad till att gälla
problemet i dess helhet, således resultat -

förlustutjämning vid beskattningen m. m.

utjämning. Såvitt jag vet har riksdagen
inte tidigare skrivit till Kungl. Maj:t
med begäran om utredning av detta problem.

Vad vi önskar, herr talman, är kort
och gott att riksdagen beslutar att hos
Kungl. Maj :t anhålla om en dylik utredning.

Herr SJÖDAHL (s):

Denna debatt, herr talman, ger ett
starkt understöd åt de synpunkter soru
jag framförde i mitt första anförande.

Här har nu företagsbeskattningskommittén
framlagt ett förslag om förlustutjämning
för juridiska personer. I en
reservation till kommitténs betänkande
föreslår två reservanter, att rätten till
förlustutjämning skall utsträckas även
till fysiska personer som bedriver rörelse.
Därmed har man ökat svårighetsgraden
av hela problemet — redan det
att genomföra förlustutjämning för juridiska
personer är svårt. Sedan kommer
man från jordbrukets sida och säger,
alt förlustutjämningen bara gäller
fysiska personer, som taxeras enligt bokföriiigsmässiga
grunder, men man vill
för jordbrukets vidkommande utvidga
förlustutjämningen till att gälla även
jordbrukare som taxeras enligt kontantprincipen,
vilket är det stora antalet
jordbrukare. Därmed har man ytterligare
vidgat problemet och försvårat möjligheten
att lösa det. Så kommer man
nu och säger, att vi inte skall nöja oss
med förlustutjämning utan också ha den
öppna resultatutjämningen. I och med
delta vidgas problemet än mer. Men inte
nog därmed. Man fortsätter och säger,
alt visserligen skall detta bara gälla rörelseidkare,
men inte bara sådana som
taxeras enligt bokföringsmässiga grunder
utan också dem, som deklarerar enligt
kontantprincipen. Med hänsyn till
att rätten till förlustutjämning ju minskar
tyngden i progressiviteten anser utskottet
emellertid, att förlustutjämningcn
inte bara bör gälla för rörelseidkare
utan för alla inkomsttagare. Därmed har
emellertid problemet blivit så vittomfattande
att man inte kan åstadkomma

106

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Om rätt till förlustutjämning vid beskattningen m. m.

något. Gud vet, herr talman, när vi med
en dylik utvidgning av problemet över
liuvud taget skulle kunna göra något
alls! Här har vi faktiskt ett skolexempel
på hur man skall gå till väga för att
fördröja en reform. Med sina stora
krav sätter man käppar i hjulet och
kommer ingenstans.

Herr talman! Den av utskottet anvisade
vägen kan leda fram till rätt snabba
resultat. Följer man den får lagstiftningen
sedan undan för undan rulla
vidare.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande.

Herr VELANDER (h):

Herr talman! Jag vill göra herr Sjödahl
uppmärksam på något, som han
dock näppeligen kan ha förbisett, nämligen
att, när han talar om utvidgning
av rätten till förlustutjämning till att
gälla jordbrukare, som redovisar sin inkomst
enligt den s. k. kontantprincipen,
så är den frågan inte att hänföra till förlustutjämningen
enligt reservationens
punkt 1). Däremot är den aktuell i samband
med resultatutjämningen enligt reservationens
punkt 2). Frågan skall alltså
i dag inte lösas på annat sätt än att
riksdagen säger nej eller ja till den utredning,
som reservanterna siktat till
och som finansministern redan har sagt,
att han skall sätta i gång oberoende av
något riksdagens beslut.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att därunder
yrkats l:o) att vad utskottet i det
nu föredragna betänkandet hemställt
skulle bifallas; 2:o), av herr Veländer,
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den vid betänkandet fogade
reservationen; samt 3:o), av herr Larsson,
Sigfrid, att kammaren skulle godkänna
det förslag, som innehölles i
punkten 2 av nämnda reservation.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Velander begärde votering, i anledning
varav herr talmannen upptog
vartdera av de båda återstående yrkandena
med hemställan, huruvida kammaren
ville antaga detsamma till kontraproposition
i den förestående omröstningen;
och förklarade herr talmannen sig
anse de härå avgivna svaren hava utfallit
med övervägande ja för deras åsikt,
som ville till kontraproposition antaga
bifall till herr Veländers yrkande.

Herr Larsson, Sigfrid, äskade emellertid
votering om kontrapropositionens innehåll,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående bevillningsutskottets
betänkande nr 31 antager bifall
till herr Velanders yrkande, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits bifall till herr
Sigfrid Larssons yrkande.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Larsson, Sigfrid,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 66;

Nej — 38.

Därjämte hade 24 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

I följd därav uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 31,
röstar

Ja;

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

107

Ang. återupptagande av utredningen om småföretagens lokalfrågor

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid betänkandet fogade
reservationen.

Då emellertid herr Velander begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda;

Ja — 79;

Nej — 42.

Därjämte hade 8 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets
utlåtande nr 22, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
reglering av sockernäringen i riket
m. m., såvitt propositionen hänvisats
till jordbruksutskottet, jämte i ämnet
väckta motioner, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Föredrogos ånyo bevillningsutskottets
betänkanden:

nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reglering av sockernäringen
i riket m. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet;
och

nr 33, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser angående
insättning å skogskonto i vissa fall.

Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.

Ang. återupptagande av utredningen om
småföretagens lokalfrågor

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 19, i anledning av väckta mo -

tioner dels om översyn av formerna för
den statsunderstödda långivningen till
hantverk och småindustri samt återupptagande
av utredningen om småföretagens
lokalfrågor, dels ock om viss ändring
av bestämmelserna angående industrigarantilån.

Bankoutskottet hade till behandling i
ett sammanhang förehaft fyra inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade
motioner, nr 218 i första kammaren av
herr Ohlon m. fl. och nr 458 i andra
kammaren av herr Ohlin m. fl. samt nr
323 i första kammaren av herr Andersson,
Älvar, m. fl. och nr 258 i andra
kammaren av herr Andersson i Brämhult
m. fl.

I motionerna 1:218 och 11:458, vilka
voro likalydande, hade hemställts, att
riksdagen måtte besluta dels att i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om översyn
av formerna för den statsunderstödda
långivningen till hantverk och småindustri,
dels ock att i skrivelse till
Kungl Maj :t anhålla, att den utredning
om småföretagens lokalfrågor, som tillsatts
i november 1948 men förklarats vilande
1951, måtte återupptagas.

Motionerna 1:323 och 11:258, vilka
även voro likalydande, utmynnade i en
hemställan, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte begära sådan ändring
i bestämmelserna angående industrigarantilån,
att dylik garanti skulle
kunna utan att särskilda skäl därtill vore
beviljas jämväl för lån avsedda att täcka
förtagares behov av rörelsekapital.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte

1) anse motionerna 1:218 och 11:458,
i vad de avsåge den statsunderstödda
långivningen till hantverk och småindustri,
ävensom motionerna 1:323 och II:
258 besvarade genom vad utskottet i utlåtandet
anfört;

2) besluta, att motionerna 1:218 och
II: 458, i den del de avsåge utredningen
om småföretagens lokalfrågor, icke skulle
till någon rikdagens åtgärd föranleda.

108 Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Ang. återupptagande av utredningen om småföretagens lokalfrågor

Reservation hade avgivits av herrar
Danmans, Carlsson i Tibro och Löfgren,
vilka ansett,

a) att utskottets motivering bort hava
den ändrade lydelse, reservationen visade; b)

att utskottet därför under punkt 2
bort hemställa, att riksdagen måtte besluta
att med bifall till motionerna I:
218 och II: 458 i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att den utredning av småföretagens
lokalfrågor, som tillsatts i
november 1948 men förklarats vilande
1951, måtte återupptas.

Herr DANMANS (fp):

Herr talman! I en reservation har några
av utskottets ledamöter betonat vissa
synpunkter på en av hantverkets och
småindustriens stora frågor. Det gäller
frågan om samhällets bidrag vid ordnandet
av lokaler, anpassade särskilt för
de behov som anmäler sig i detta sammanhang.
Nu är det ju så att ett helt
annat frågekomplex — jag tänker närmast
på lokaliseringsfrågorna för näringslivet
— just nu är högaktuellt och
att riksdagen gång på gång får taga ställning
till framförda förslag på detta område.
Kommunerna på Sveriges landsbygd
tvingas ju av omständigheter, som
alla så väl känner till, att tänka på vad
som kan göras för att inom olika delar
av landet få till stånd ett livsdugligt och
differentierat näringsliv. Kunde ett gott
bidrag lämnas dem som är villiga att
starta sådana företag genom att på ett
ändamålsenligt sätt lösa deras lokalfråga,
vore mycket vunnet, men oavsett om
man tänker på nyetablering av smärre
företag föreligger här ett behov att sanera
lokalbeståndet litet varstans i landet.

Här möter oss en av den mindre företagsamhetens
stötestenar. Ofta ger de lokaler
som småföretagarna disponerar
inte förutsättningar för en rationell
drift. Ofta är det brist på utrymme, och
många gånger är det fråga om källarlokaler
eller vindsutrymmen. Transporterna
blir många gånger dyrbara och
svåra att genomföra, och trivseln för de

anställda i sådana lokaler uteblir. I
många fall är småföretagarnas lokaler
mindre tillfredsställande ur hälsosynpunkt
eller rent av hälsofarliga. I det
fallet kan jag hänvisa till ett uttalande
av yrkesinspektionen, där denna fråga
ventileras. »Lokalerna», heter det, »är
vanligen belägna i hyreshusens källarvåningar
under gårdar och i andra sekundära
utrymmen, som ligger helt eller
delvis under jord. En del är inrymda
i skjul, vilka ger bristfälligt skydd
mot väder och vind. Takhöjden är
ibland så låg som 2,0—2,1 meter. Dagsljusbelysningen
är sparsam, många gånger
helt obefintlig. Dålig ventilation och
bristfälliga uppvärmningsanordningar är
andra utmärkande egenskaper för lokalerna
i fråga . .. Anledningen till dessa
förhållanden får främst sökas i svårigheten
för en företagare att komma över
en för ändamålet lämplig lokal. Gäller
det att uppföra en egen byggnad reser
sig många gånger oöverstigliga hinder i
form av svårigheter att anskaffa lämpligt
belägna tomter eller att få byggnadstillstånd.
»

Att småföretagarna behöver stöd för
att kunna ordna sina lokalfrågor, vitsordas
bland annat av arbetsmarknadsstyrelsen.
Styrelsen hänvisar därvid till
ett uttalande 1953 och säger där, att redan
då åtskilliga problem förelåg, vilka
borde utredas. Till frågan om formen
för utredningen ville emellertid styrelsen
inte taga ställning då utan skulle
göra det i annat sammanhang.

Det var ju så, att en utredning om
småföretagens lokalfrågor tillsattes år
1948. Men man får väl förutsätta att
innan frågan avancerat så långt hade
ärendet befunnits vara av sådan natur
att en utredning borde komma till stånd.

I ett utlåtande år 1954 säger bankoutskottet
i anledning av en motion att utskottet
vill understryka att småföretagens
lokalbestånd inte är tillfredsställande.
På samma gång förklarade utskottet
att behovet av en upprustning av lokalerna
var framträdande. Dessa omdömen
är helt säkert riktiga än i dag.

Men när det nu gäller att ta ställning
till motionernas yrkande om återuppta -

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15 109

Ang. återupptagande av

^ande av den avbrutna utredningen, gör
utskottet något som liknar en kringgående
rörelse. Utskottet erkänner tydligen
att ett behov av en viss upprustning
av småindustriens lokaler föreligger,
men utskottet föreslår inga speciella
åtgärder, utan förutsätter att företagarföreningarna
liksom också kommunerna
skall uppmärkamma de här frågorna.
Säkert gör de det också, men åtminstone
vad kommunerna beträffar
kommer de att beakta saken alldeles
oberoende av ett sådant påpekande av
utskottet. Företagarföreningarna och
kommunerna kommer nu att ge frågan
■en sådan belysning, anser utskottet, att
ett återupptagande av utredningen är
obehövligt, och därför avstyrks motionen.

Går man emellertid till det uttalande
som Sveriges hantverks- och småindustriorganisation
gör i anledning av de
väckta motionerna, får man en litet annan
syn på saken. Det heter där: »Organisationen
beklagar för sin del livligt
att denna utredning avbröts innan man
hunnit göra en sammanfattning av vunna
resultat. Sedan dess har byggnadsfrågorna
för den mindre företagsamhetens
del ytterligare aktualiserats. Den i
ökad takt fortskridande saneringen av
våra städers och tätorters centrala delar
utgör ett allvarligt hot mot där sedan
decennier och generationer verksamma
småföretag.» Organisationen hänvisar
också till ett yttrande i ett annat sammanhang,
där organisationen beklagade
»bristen på utredningar på detta område,
vilket medfört avsevärda feldispositioner
i stadsplaneringen, och erbjöd sig
medverka vid kommande utredning rörande
lokalbehov och lokaliseringsfrågor».

Det pågår ju en ganska intensiv sanering
av de äldre stadsdelarna i städer
litet varstans här i landet, och icke
minst därigenom blir lokalbehovet för
hantverk och småindustri ännu mer aktuellt
än det eljest skulle vara. Genom
saneringen försvinner en hel del lokaler,
som visserligen varit mindre lämpliga
men dock givit innehavarna möjlig -

utredningen om småföretagens lokalfrågor

het att bedriva sin verksamhet, låt vara
under rätt svåra förhållanden.

Summerar vi vad som anförts i den
här frågan, blir väl resultatet att läget
är prekärt för hantverk och småindustri
i vad gäller lokalfrågan i stort. Reservanterna
menar att det är samhällets
uppgift att utreda frågan och ge den
en sådan belysning som ärendets betydelse
för landets lyckosamma utveckling
fordrar.

Det är möjligt att ett återupptagande
av utredningen av denna fråga fordrar
en komplettering av direktiven för utredningen.
Om den saken har jag ingen
bestämd mening. Huvudsaken är att
småföretagarnas lokalfråga blir förutsättningslöst
utredd.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka
bifall till den reservation, som fogats
vid bankoutskottets utlåtande.

Herr EWERLÖF (li):

Herr talman! Det råder ingen delad
mening om att frågan om hantverkets
och småindustriens lokalbehov förtjänar
all möjlig uppmärksamhet. Meningsskiljaktigheten
gäller i detta fall närmast
formen för detta arbetes bedrivande. Det
är nu återigen fråga om en motionsledes
gjord framställning om att den år
1948 tillkallade och år 1951 vilandeförklarade
utredningen om småföretagens
lokalfrågor skall återupptagas. Samma
framställning har gjorts två år tidigare,
dels år 1953 och dels år 1954. Vid båda
tillfällena beslöt riksdagen på bankoutskottets
hemställan att lämna motionsyrkandet
utan åtgärd.

År 1953 förklarade dåvarande chefen
för handelsdepartementet i ett interpellationssvar,
att åtgärderna för att förbättra
småföretagens lokalförhållanden snarast
borde ses som ett led i det större
problemet rörande småindustriens rationalisering
och finansiering, i vilket
hänseende utredningar påginge, och att
han därför för det dåvarande icke var
beredd att föreslå ett återupptagande
av utredningen om småföretagens lokalfrågor.

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Ang. återupptagande av utredningen om småföretagens lokalfrågor

Såsom framhållits i det nu föreliggande
utskottsutlåtandet står vi åter inför
en utredning om samordning av de statliga
stödformerna till förmån för hantverk
och småindustri, och frågan om
upprustning av småindustriens lokaler
sysselsätter jämväl företagsföreningar
och kommunala myndigheter.

Det har under sådana förhållanden
inte framstått för utskottet som om någonting
skulle vara att vinna genom
att nu återupptaga 1948 års utredning.
Skulle erfarenheten ge vid handen att
ytterligare åtgärder krävs utöver den utredning,
som nu återigen skall igångsättas,
får man väl söka någon annan
form än att återuppliva en utredning från
år 1948 med direktiv efter då rådande
förhållanden.

En av reservanterna har här antytt, att
man är medveten om att dessa direktiv
kanske behöver göras om. Ja, till sist
gäller det väl om man inte behöver göra
om hela konstruktionen på denna utredning
med hänsyn till de förhållanden,
som numera råder. Det är ju dock
nära tio år sedan denna utredning tillsattes
och över fem år sedan den förklarades
vilande.

Med hänvisning till detta ber jag att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (bf):

Herr talman! Det är ju ganska egendomligt
att man inte på allvar försöker
få till stånd en utredning av den fråga,
som dessa motioner avser.

Herr Ewerlöf säger, att han inte finner
skäl föreligga att man på nytt sätter
i gång en utredning, som år 1951 förklarades
vilande. Jag vill för min del
bara framhålla, att kreditförhållandena
på landsbygden, särskilt när det gäller
småindustri, småhantverk och jordbruk,
är mycket bekymmersamma. Det är
mycket allvarligt när man inte har möjlighet
att få de allra minsta krediter
trots god säkerhet. Under de senaste veckorna
har ju dessutom genom riksbankens
åtgärder förhållandena ytterligare
skärpts.

När herr Ewerlöf säger att dessa spörs -

mål förtjänar all möjlig uppmärksamhet,
skulle jag vilja fråga, om man inte
också borde ha sagt ifrån att alla dessa
kreditrestriktioner, som nu införes på
löpande band, också bör försvinna. Riksbankschefen
har ju, såsom vi vet, i stället
antytt att vi ännu en tid har att
dragas med sådana saker.

Om vi skall gå den väg, som man nu
slagit in på och som jag förstår att åtminstone
herr Ewerlöf tycker är bra,
alltså med denna höga ränta och med
dessa kreditrestriktioner, skulle jag vilja
fråga finansministern, hur han tror att
det skall gå med hantverk och jordbruk
i framtiden, om detta skall fortsätta. Jag
tror att det finns allt skäl för att man
fortast möjligt vidtar åtgärder i syfte
att bereda en lättnad åt dem som är
sämst ställda i fråga om kapitaltillgångar.
Det kan naturligtvis tänkas, att detta
i sin tur medför att man får vidtaga
andra åtgärder. Jag skulle inte alls vara
främmande för tanken att man försökte
införa ett allmänt pris- och lönestopp
i stället för att gå denna snedgång över
hela näringslivet för att behärska löneutvecklingen.
En annan möjlighet är att
avtalen slutes för längre tid. Det är
ännu inte mer än en månad sedan avtalsförhandlingarna
slutfördes, och om
några månader skall de på nytt tas upp.
Jag ställer bara frågan, om man vid en
eventuellt kommande löneökning skall
ånyo skärpa kreditrestriktionerna, höja
räntorna och dylikt för att suga tillbaka
den löneökning som man först har gett.

Jag tror att det föreligger mycket starka
skäl att göra någonting åt dessa förhållanden,
och därför vill lag tillkännagiva,
herr talman, att jag kommer att
rösta för den till detta utlåtande fogade
reservationen.

Herr EWERLÖF (h):

Herr talman! Jag liar inte anledning,
att säga annat än att det föreföll mig
som om herr Elofsson talade i ett helt
annat ärende än det nu föreliggande.
Här är det ju inte på något sätt fråga
om kreditrestriktioner och vad därtill
hör, utan den enda fråga det gäller är

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15 111

huruvida riksdagen skall besluta hemställa
till Kungl. Maj:t att återuppliva
1948 års utredning om småindustriens
lokalfrågor, om vi skall nöja oss med
hittills vidtagna åtgärder eller om vi inte
i så fall bör överväga andra former än
som här föreslagits.

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (bf):

Herr talman! Jag anser att det här hade
varit ett tillfälle att återigen uppta
dessa problem, om man hade varit intresserad
av att fortast möjligt lösa denna
fråga.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen i
enlighet med de därunder förekomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till vad utskottet i det nu ifrågavarande
utlåtandet hemställt samt vidare på bifall
till utskottets hemställan med den
ändring, som förordats i den vid utlåtandet
fogade reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Danmans begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 19, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan
med den ändring, som förordats
i den vid utlåtandet fogade reservationen.

Då emellertid herr Danmans begärde
rösträkning, verkställdes nu votering

Ang. utlämnandet av garantilån m. m.

medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 96;

Nej — 28.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. utlämnandet av garantilån m. m.

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 20, i anledning av väckta motioner
angående utlämnande av vissa lån
utan hinder av gällande kreditrestriktioner
m. m.

Bankoutskottet hade till behandling i
ett sammanhang förehaft tio inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisademotioner,
nämligen de likalydande motionerna
nr 120 i första kammaren av
herr Ohlsson, Ebbe, och herr Magnusson
och nr 88 i andra kammaren av herr
Svensson i Krokstorp m. fl., de likalydande
motionerna nr 324 i första kammaren
av herr Strandler m. fl. och nr
256 i andra kammaren av herr Persson
i Appuna m. fl., de likalydande motionerna
nr 325 i första kammaren av herrar
Eliasson och Wolgast och nr 259 i
andra kammaren av herr Andersson i
Brämhult m. fl., de likalydande motionerna
nr 326 i första kammaren av herr
Pålsson m. fl. och nr 586 i andra kammaren
av herr Jönsson i Rossbol m. fl.
samt de likalydande motionerna nr 327
i första kammaren av herr Franzén och
nr 255 i andra kammaren av herrar
Adolfsson och Börjesson.

I motionerna 1:120 och 11:88 hade
hemställts, att riksdagen måtte uttala
som sin mening att lån, för vilka ställdes
borgen i enlighet med SFS nr 409/
1954, borde utlämnas utan hinder av för
kreditinstituten gällande kreditinskränkande
instruktioner.

Motionerna 1:324 och 11:256 utmynnade
i hemställan om att riksdagen måtte
besluta, att industrigarantilån jämlikt
Kungl. Maj:ts kungörelse den 4 juni 1954
(nr 409) tills vidare skulle få lämnas

112

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Ang. utlämnandet av garantilån m. m.

av ifrågavarande kreditinrättningar utan
avseende på vad i riksbankens överenskommelse
med kreditinrättningarna föreskreves
beträffande hållande av kassaTeserv
och viss utlåningskvot.

I motionerna 1:327 och 11:255 hade
framställts det yrkandet, att riksdagen
•skulle uttala, att riksbanken borde söka
träffa överenskommelse med kreditinstituten
rörande sådan tillämpning av kreditåtstramningen,
att de mindre företagarnas
kreditbehov kunde tillgodoses på
tillfredsställande sätt.

Motionerna I: 325 och II: 259 innehöllo
en hemställan, att riksdagen måtte besluta
om skyldighet för Sveriges riksbank
att inträda som långivare för lån
med statsgaranti, i händelse av att långivare
icke kunde erhållas i öppna kreditmarkanden,
i enlighet med vad som
i motionen anförts.

I motionerna 1:326 och 11:586 hade
hemställts, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring i Kungl. Maj:ts kungörelser
nr 342/1948, § 16, nr 366/1948, § 21,
och nr 367/1948, § 1, att även riksbanken
skulle utlämna garantilån inom den
av riksdagen fastställda garantilåneramen.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
hemställt,

1) att motionerna I: 120 och II: 88, I:
324 och 11:256 samt 1:327 och 11:255
måtte anses besvarade genom vad utskottet
i utlåtandet anfört;

2) att motionerna 1:325 och 11:259
samt 1:326 och 11:586 icke måtte till
någon rikdagens åtgärd föranleda.

I motiveringen hade utskottet anfört
bland annat:

»I betraktande av att det icke kunnat
med säkerhet visas att speciella svårigheter
skulle ha drabbat småföretagare
inom hantverk, industri och jordbruk,
är utskottet icke för sin del berett tillstyrka
att särskilda lättnader skulle genomföras
för denna kategori av låntagare.
Men utskottet är samtidigt medvetet
om att den strama kreditpolitik som
numera föres orsakar både näringslivet,
däribland nu berörda kategorier av fö -

retagare, och den offentliga verksamheten
sådana svårigheter att i och för sig
angelägna investeringsprojekt får ställas
på framtiden samt att likviditeten i
många fall blir ytterst ansträngd. Med
hänsyn härtill är det av vikt att bankofullmäktige
uppmärksamt följer utvecklingen
och inom ramen för en fortsatt
restriktiv kreditpolitik vidtager de åtgärder
för tillgodoseende av motionernas
syften som fullmäktige finner möjligt
att genomföra.»

Enligt en vid utlåtandet avgiven reservation
hade herrar Eliasson och Persson
i Norrby ansett, att utskottets utlåtande
bort hava den lydelse, som i reservationen
angivits. I det av reservanterna
föreslagna utlåtandet hade anförts
bland annat följande:

»I motionerna har vidare förordats
särskilda åtgärder i syfte att säkerställa
att utlämnande av lån mot statlig kreditgaranti
kan ske inom de fastställda
ramarna utan hinder av gällande kreditrestriktioner.
Dylika åtgärder har tillstyrkts
av Sveriges hantverks- och småindustriorganisation
och RLF. Enligt utskottets
mening är det angeläget, att
ifrågavarande garantilån kan utnyttjas i
full omfattning, då dessa lån är av stor
betydelse för att främja småföretagsamheten
särskilt på landsbygden. Detta
spörsmål bör bli föremål för överläggningar
mellan riksbanken och kreditinstituten.
Utskottet vill i detta sammanhang
framhålla, att det här gäller relativt
begränsade belopp i förhållande till
den totala kreditvolymen. Utskottet vill
vidare erinra om att en överenskommelse
tidigare träffats om prioritering av
krediter till bostadsbyggandet. Därest
resultatet av de sålunda förordade överläggningarna
icke skulle kunna helt tillgodose
motionernas syften, torde frågan
om att även riksbanken bör utlämna
ifrågavarande garantilån böra upptagas
till övervägande.

Åberopande det anförda hemställer
utskottet, att motionerna I: 120 och II:
88, I: 324 och II: 256, I: 327 och II: 255,
I: 325 och II: 259 samt I: 326 och II: 586
må anses besvarade med vad utskottet
sålunda anfört.»

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

113

Herr ELIASSON (bf):

Herr talman! Detta utlåtande behandlar
motioner som väckts av ledamöter
från tre av riksdagens fem partier, nämligen
högern, socialdemokraterna och
bondeförbundet. Gemensamt för motionerna
är att de tar upp vissa för de
mindre företagen aktuella kreditfrågor
och påyrkar åtgärder i syfte att bättre
trygga kreditförsörjningen på detta område.
Bland annat begäres i motionerna
— ehuru yrkandena är litet olika utformade
— att lån mot statlig kreditgaranti
skall utlämnas utan hinder av gällande
kreditrestriktioner. Då jag tillsammans
med herr Persson i Norrby har
avgivit en reservation till utskottets utlåtande,
ber jag att få säga några ord om
motiven till den.

Det är väsentligen på två punkter vi
funnit att utskottets ställningstagande inte
är tillfredsställande. Den första punkten
gäller bedömningen av den skärpta
kreditpolitikens verkningar för småföretagen
inom hantverk, industri och jordbruk.
Utskottets majoritet tycks ha den
uppfattningen, att den skärpta kreditpolitiken
inte medfört några speciella svårigheter
för dessa småföretag. Vi kan för
vår del inte finna, att den beskrivningen
av läget är riktig, och vi stöder oss i det
sammanhanget på att både Sveriges
hantverks- och småindustriorganisation
och Svenska jordbrukskreditkassan -—
två organisationer som bättre än de flesta
bör känna läget på detta område —•
i stort bekräftar de svårigheter som
framhållits i motionerna.

I vår reservation har vi velat understyrka,
att en skärpt kreditpolitik alldeles
uppenbart måste drabba de mindre
likvida och starkt skuldsatta företagen
hårdare än likvida företag. Det har
ju för övrigt bankoutskottet i annat sammanhang
anfört. De mindre företagen
har i regel eu mer begränsad förmåga
till självfinansiering. Läget är helt naturligt
annorlunda för större och väl konsoliderade
företag som inte behöver
uppträda på lånemarknaden eller endast
behöver göra det i mycket ringa utsträckning
i förhållande till deras kapitalbehov.
Detta torde inte heller vara

8 Första kammarens protokoll 1956. Nr 15

Ang. utlämnandet av garantilån m. in.

någon hemlighet. Det omvittnades för
övrigt häromdagen av herr Ohlon, att
svårigheterna kanske vore störst för de
nystartade företagen med deras sämre
kontakter med kreditinstituten. När det
gäller jordbruket är det klart, att dess
kreditsvårigheter i hög grad accentuerades
av fjolårets dåliga skörd. Utskottsmajoriteten
menar, att inte heller några
speciella svårigheter skulle ha inträffat
för jordbruket under fjolåret. Jag förmodar,
att majoriteten här stöder sig
på de remissyttranden, som avgivits av
bl. a. vissa bankföreningar. Man pekar
där på att utlåningen till jordbruket under
1955 var oförändrad eller i stort
sett oförändrad, i något fall till och
med ökad. Dessutom hade skördeskadelån
utgått. Jag måste säga, att dessa statistiska
uppgifter inte alls bevisar någonting,
som strider mot vår uppfattning,
att speciella svårigheter här förelåg.
Man måste besinna, att problematiken
icke gäller huruvida lånevolymen
till jordbruket var i stort sett oförändrad
eller inte. Man måste bedöma den
kreditvolym som stod till jordbrukets
förfogande i förhållande till det kreditbehov
som förelåg speciellt med hänsyn
till de omfattande skördeskadorna.
Jag erinrar om att fjolårets dåliga skörd
beräknades medföra ett inkomstbortfall
av 504 miljoner kronor. Bankkrediterna
och skördeskadelånen var inte av sådan
omfattning att jordbruket kunde undgå
att på grund av den dåliga skörden få
en mycket stark känning av kreditsvårigheterna.
Det är mot den bakgrunden
herr talman, som herr Persson i Norrby
och jag inte har kunnat godkänna utskottsmajoritetens
beskrivning av jordbrukets
kreditläge i bankoutskottets utlåtande
nr 21, utan till utlåtandet har
fogat en blank reservation.

Det är alltså i den allmänna bedömningen
i fråga om småföretagens kreditproblem
som vi skiljer oss från utskottsmajoritetens
uppfattning. Den andra
punkt, där vi velat markera annan uppfattning,
är frågan om de lån, som utlämnats
mot .statlig kreditgaranti. Här
har utskottet iute velat vara med om att
ställa dem i särklass på kreditmarkna -

114

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Ang. utlämnandet av garantilån m. m.
den. Vi delar emellertid den uppfattning
som kommit till uttryck i motioner
även från högerhåll och från socialdemokratiskt
håll på denna punkt. Vi
anser det vara angeläget, att dessa garantilån,
som utgår både till småindustri,
hantverk och på jordbrukets område,
kan utnyttjas i full omfattning. Det finns
för dessa statliga kreditgarantier ramar
uppställda. Vi begär inte att dessa ramar
skall ökas eller vidgas, utan vi begär
helt enkelt, att man skall trygga en
sådan ordning, att man kan utnyttja kreditgarantierna
till fullo inom dessa ramar.
Hör pekar man på att arbetsmarknadsstyrelsen
uppgivit att det inte varit
några svårigheter, och handelsministern
skulle vid något tillfälle ha sagt att de
kan utnyttjas relativt hyggligt. Härtill
vill jag säga, att erfarenheterna tydligen
är olika. Jag har talat med en företagarkonsulent,
anställd hos en företagarförening,
som sade att det tidvis under
fjolåret var nästan hopplöst att få fram
förhandsbesked från bank om kreditgaranti
för nu berörda företag.

Läget är kanske ett annat i dag, men
tidvis har det dock förelegat sådana
här svårigheter i vissa delar av landet.
Var och en, som studerar lantbruksstyrelsens
beskrivning av läget för jordbrukets
del, skall finna att samma problem
framträtt när det gällt att utnyttja
dessa ramar för garantilånen på jordbrukets
område. Då kan man fråga sig:
Finns det någon särskild anledning att
ge dessa krediter prioritet framför andra?
Ja, det har ju alla dessa motionärer
varit ense om — bl. a. även herr Magnusson,
som på denna punkt ställt ett
yrkande. Vi har ansett, att en viss prioritering
borde ske, och jag tycker, att
det finns starka skäl för det. För det
första är det ju så, att de krediter det
här är fråga om, är väldigt små i förhållande
till den totala kreditvolymen.
De rör sig om ytterst blygsamma belopp.
Men å andra sidan spelar dessa garantilån
en stor roll för just de mindre företagens
utveckling. Det gäller inte minst
på landsbygden. Här spelar inte minst
de lokaliseringspolitiska synpunkterna
en stor roll. Vi menar därför att dessa

garantilån bör få en viss prioritet, och
vi har svårt att fatta, att det skulle betyda
ett principiellt avsteg från den
kreditpolitik som förs. Jag vill påpeka,
att riksbanken har träffat överenskommelse
med affärsbankerna om att hundratals
miljoner skall ställas till förfogande
för att trygga byggnationen av
flerfamiljshus. Skall man då inte kunna
ur principiella synpunkter också säga
sig att på ett område som detta, som
har så stor betydelse, även om lånebeloppen
är ringa, kan det bli en liknande
prioritering? Det är detta vi i reservationen
har velat ge uttryck åt. Vi menar,
att riksbanken bör taga upp överläggningar
med kreditinstituten för att
trygga att garantilånen skall kunna placeras
i full utsträckning.

Jag vill inom parentes säga att när
man diskuterar, huruvida dessa ramar
kan utnyttjas eller inte, får man inte
bortse ifrån att vederbörande i de flesta
lall måste ha ett förhandslöfte om att
kredit kan erhållas, innan han kan söka
en kreditgaranti. När man studerar statistiken,
får man därför inte glömma
bort, att många människor sannolikt inte
sökt kreditgaranti av den anledningen
att de inte kunnat få något sådant förhandslöfte.

Vi anser således, att riksbanken bör
ta upp överläggningar med kreditinstituten
för att garantilånen i full utsträckning
skall kunna utnyttjas. Det får bli
en överläggningsfråga, huruvida dessa
garantilån eller krediter skall ges inom
de kassareservsbestämmelser man avtalat
eller vid sidan av dem. Det gäller
här små belopp, så att det kan inte spela
någon större roll. Skulle man vid
dessa överläggningar inte kunna nå en
tillfredsställande ordning, som tillgodoser
motionärernas önskemål, bör man
enligt vår mening ta upp frågan om att
även riksbanken skall utlämna garantilån.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till reservationen.

I detta anförande instämde herrar
Pålsson (bf), Nils Theodor Larsson (bf),
Franzén (bf) och Wolgast (bf).

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

115

Herr EWERLÖF (h):

Herr talman! Här står vi inför ett
ärende, där det gäller att bedöma den
nya penningpolitikens verkningar. Här
står emot varandra å ena sidan uppfattningen,
att verkningarna har varit likformiga
över hela fältet, såsom avsikten varit
med det hela — det är ju fråga om
en generell åtgärd — och å andra sidan
den, att vissa grupper skulle ha blivit
missgynnade. Herr Eliasson har åberopat
uttalanden av vissa jordbruksorganisationer
till stöd för att det skulle förhålla
sig på det sättet, och han säger att
de grupper han angivit mer än andra
känner svårigheterna. Det må vara riktigt,
att de känner svårigheterna speciellt
inom detta fält, men därav följer inte
att de känner, huruvida den behandling,
som har kommit låneärendena till del
när det gäller dessa grupper, har varit
mera sträng än på andra områden. För
att kunna bedöma detta behöver man ha
en allmän överblick, och den allmänna
överblicken torde framför allt riksbanken
kunna göra. Riksbanksfullmäktige
har för sin del bestämt förklarat, att nu
tillgängliga uppgifter icke givit något
stöd för uppfattningen, att jordbruket
och småföretagsamheten drabbats speciellt
hårt.

Det finns ju inte någon möjlighet att
från denna utgångspunkt göra gällande,
att man skulle vidta en åtgärd som i och
för sig vore så irrationell att den splittrade
kreditmarknaden i olika delar och
gåve prioritet för olika grupper. Herr
Eliasson säger nu: »Ja, men detta har
man ju gjort när det gäller bostadsbyggandet.
» Man kan inte gärna göra någon
jämförelse med bostadsbyggandet, som
berör hela folket i största allmänhet. Om
varje grupp med de olika intressen det
här är fråga om, vare sig det gäller industri,
hantverk, småindustri eller jordbruk,
skulle göra gällande, att det borde
tillskapas prioritet, blev det inte gärna
möjligt att föra en verksam penningpolitik
i detta land. Bakom utskottsmajoritetens
ställningstagande ligger självfallet
den uppfattningen, att det inte gärna
kan komma i fråga att på detta sätt bryta
sönder penningpolitiken. Men samti -

Ang. utlämnandet av garantilån m. m.

digt har vi i så tillmötesgående riktning
som möjligt när det gäller de önskemål,
som här framställts, förklarat, att om det
verkligen skulle kunna påvisas eller den
fortsatta utvecklingen skulle ge vid handen,
att vissa grupper blivit missgynnade
i förhållande till andra grupper, är det
av vikt att bankofullmäktige uppmärksamt
följer utvecklingen och inom ramen
för en fortsatt restriktiv kreditpolitik
vidtar de åtgärder för tillgodoseende
av motionernas syften som fullmäktige
finner erforderliga. Därmed menar vi att
det inte kan bli fråga om att bryta ut
ett visst område och ge det prioritet
framför andra, men att det bör ankomma
på bankofullmäktige att tillse att rättelse
sker om det kan konstateras att någon
grupp är missgynnad i förhållande till
andra.

Den senare delen av reservationen tar
upp detaljfrågan om garantilånen. Man
tycks vilja göra gällande, att dessa lån
under alla förhållanden skall lämnas ut
till det belopp som står till förfogande.
Kungl. Maj :t och utskottet har utgått från
att garantilånen skall undergå precis
samma behandling och underkastas samma
konkurrens på lånemarknaden som
övriga lån, och det är vad som nu har
skett. Det har intygats både av arbetsmarknadsstyrelsen
och av handelsministern
i ett intervjuuttalande i MorgonTidningen
att det, såvitt man från dessa
instansers sida kunnat finna, inte förekommit
något missgynnande av garantilånen,
utan att samtliga sådana garantilån,
som varit av beskaffenhet att böra
beviljas också blivit beviljade. Det finns
inte heller i detta hänseende anledning
att göra något slags särarrangemang, och
allra minst har utskottet velat stödja den
motion, i vilken gjorts gällande att i den
mån det skulle möta svårigheter att på
den vanliga kreditmarknaden få lånen
placerade, skulle riksbanken åläggas
lämna ut dessa lån. Detta har ju riksbanksfullmäktige
för sin del tagit alldeles
bestämt avstånd ifrån.

Jag ber, herr talman, med dessa ord
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

116

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Ang. utlämnandet av garantilån m. m.

Herr SUNDELIN (fp):

Herr talman! Jag skulle i stora stycken
kunna instämma med herr Eliasson. Jag
har en rätt bestämd uppfattning om att
den nu tillämpade politiken i fråga om
kreditrestriktioner drabbar just småföretagarna
och även jordbruket hårdare än
den träffar de större företagarna. Utskottet,
som stöder sig på vissa yttranden
som avgivits, säger att det inte med
säkerhet kan visas att speciella svårigheter
skulle ha drabbat småföretagare
inom hantverk, industri och jordbruk.
Detta har naturligtvis utskottet viss täckning
för i vissa av de yttranden som har
avgivits, men det finns också yttranden
redovisade här — som herr Eliasson påpekade
— vilka ger uttryck åt en annan
mening. Jag tycker att det ligger i själva
sakens natur att dessa kreditrestriktioner
måste drabba de mindre och kapitalsvaga
företagen hårdare än de större företagen.

Nu har jag sett att utskottet ändock
ställt sig positivt till flera av de här motionerna.
Utskottet säger, som herr Ewerlöf
påpekade, att det är av vikt att bankofullmäktige
uppmärksamt följer utvecklingen
och inom ramen för en fortsatt
restriktiv kreditpolitik vidtar de åtgärder
för tillgodoseende av motionernas
syften som fullmäktige finner möjliga att
genomföra. Jag skulle starkt vilja understryka
just detta utskottets uttalande. Såsom
jag ser det är frågan om möjligheterna
för småföretagen att hävda sig i
konkurrensen en fråga av utomordentligt
stor vikt bland annat för landsbygden.
Kommunerna där gör i många fall
stora ansträngningar för att få fram ett
differentierat näringsliv ute i sina bygder,
och det är av största betydelse att
företagen där — det blir i regel fråga
om mindre sådana — inte bromsas upp
utan har möjlighet att fortsätta sin verksamhet.
Men jag har som sagt ingen anledning
att i fråga om själva yrkandet
inta någon annan ståndpunkt än utskottet,
som ju om de av dessa motioner,
vilka närmast berör kreditpolitiken, säger
att de må anses besvarade genom
vad utskottet har anfört.

Då det möjligen kan se ut som om

bondeförbundet genom sitt ställningstagande
i denna fråga vore det enda parti
som sloge vakt om småföretagarna och
jordbruket, vill jag påpeka att uppfattningarna
på det hållet kanske inte är så
där ensartade och entydiga. Jag har här
ett uttalande på ledarplats i måndagsnumret
av det organ som väl anses vara
bondeförbundets huvudorgan. I ledaren
erinrar man om ett föredrag av finansministern
och säger: »Han var angelägen
att påpeka, att någon uppmjukning av
den ekonomiska politiken inte är möjlig.
Och det måste man hålla med honom
om. De bondeförbundsreservanter
som nu kräver kreditlättnad i en utskottsreservation,
har råkat komma en
smula vid sidan om den aktuella utvecklingen.
» Detta tyder väl i varje fall på att
herr Eliasson kanske inte har partiet
som helhet med sig i sina synpunkter.

Herr ELIASSON (bf):

Herr talman! Jag kan inte finna att
herr Ewerlöfs argumentation på något
sätt stärker utskottsmajoritetens ställning.
Man bör observera att min argumentation
inte går ut på att de mindre
företagen skulle ha missgynnats av bankerna
i förhållande till de större. Det är
inte detta, herr Ewerlöf, som är huvudfrågan,
utan den är vilka verkningar en
skärpt kreditpolitik har på olika områden
av näringslivet. Där tycker jag att
saken är så självklar att man inte borde
behöva spilla några ord på den. De företag
som behöver låna pengar kommer i
en svårare situation än de som inte behöver
låna pengar, eller hur, herr Ewerlöf?
Jag förstår inte att detta skall kunna
föranleda några olika uppfattningar.
Den beskrivning som vi har givit i reservationen
pekar just på detta förhållande.
Utskottsmajoriteten har inte alls ägnat
någon uppmärksamhet åt att de mindre
likvida företagen, de skuldsatta företagen
och säkerligen i ännu högre grad de nystartade
företagen drabbas relativt hårdare
av en skärpning av kreditpolitiken
än äldre, väl konsoliderade företag. Det
är just därför, herr Ewerlöf, som man
kan ha mycket olika meningar när man

Onsdagen den 25 april 195C fm.

Nr 15

117

diskuterar utformningen av den ekonomiska
politiken. Om man såsom herr
Ewerlöf och hans parti menar att vi skall
driva denna kreditpolitik till dess yttersta
spets och använda endast den, så
är det klart att verkningarna blir helt annorlunda
än om vi betjänar oss av en
ekonomisk politik som försöker bromsa
inflationen med ett bredare register av
åtgärder.

Frågan är så enkel, herr Ewerlöf, när
det gäller att bekämpa inflationen. Det
är inte bara så att säga en teoretisk diskussion,
utan det är den gamla banala
frågan: Vem skall bära bördorna vid bekämpandet
av en inflationskris? Det är
denna fråga vi har velat peka på. Jag
tror inte att man kan bestrida, att hantverks-
och småindustriorganisationen
bör ha rätt goda möjligheter att bedöma
just de svårigheter som kreditrestriktionerna
medför för de mindre företagen.

Herr Ewerlöf sade inte ett ord om
jordbruket. Jag vet inte om det var något
förbiseende. Jordbruket ingick också
i min argumentation. Alla de uppgifter
som kommit fram visar att affärsbankernas
utlåning till jordbruket varit
ungefär oförändrad under fjolåret, men
det säger ingenting. Om jordbrukets
skördeförhållanden hade varit normala,
hade inte jordbrukets likviditetskris varit
så utpräglad som den måste bli i ett
läge, då skördebortfallet beräknas till
över 500 miljoner kronor. Att under sådana
förhållanden bestrida, att kreditpolitiken
har framkallat alldeles speciella
svårigheter, tycker jag är att leka
blindbock med realiteterna.

Sedan skulle jag i detta sammanhang
vilja påpeka — det står ju i utskottets
utlåtande, och det kanske herr Sundelin
också observerat — att när riksbanksfullmäktige
behandlade denna fråga,
anmälde bl. a. herr Kristensson reservation
under framhållande av att de
belopp, som erfordras för att tillgodose
de lånebehov som avses i motionerna,
inte är av den storleksordning att hinder
med hänsyn till gällande kreditrestriktioner
bör föreligga för deras tillgodoseende.
Man borde enligt herr Kris -

Ang. utlämnandet av garantilån m. m.
tensson kunna tillfredsställa ifrågavarande
önskemål genom överenskommelse
mellan riksbanken och kreditinstituten.
Detta gällde alltså garantilånen.

Herr Ewerlöf förklarade, att uiskottsmajoriteten
inte vill ge någon prioritet
för de lån, som utlämnas mot statlig
lånegaranti. Såvitt jag förstod herr Sundelin
var denne välvilligt inställd till
tanken, men han ville inte yrka bifall
till några åtgärder. Då kostar det ingenting
att vara välvillig!

Frågeställningen här är: År detta ett
principiellt avsteg från kreditpolitiken,
som inte kan motiveras? Om det kan vara
motiverat av sociala skäl att man ger
prioritet i fråga om flera hundratal miljoner
för byggande av flerfamiljshus här
i landet —• det föreligger inom parentes
ingen motsvarande överenskommelse beträffande
egnahemsbyggandet — varför
skulle man då inte kunna ge prioritet
åt de små belopp som det här är fråga
om? Dessa garantilån är ju ändå i hög
grad motiverade av sociala skäl för att
man skall hindra en avfolkning av orter,
där man i stället vill utveckla näringslivet,
och för att ur speciella synpunkter
ge ett handtag åt den mindre
företagsamheten. Det kallar herr Ewerlöf
att bryta sönder kreditpolitiken. Jag
har med avsikt inte alls tagit upp någon
diskussion av frågan, om den skärpta
kreditpolitiken är riktig och om det är
önskvärt att den skärpes ytterligare. Jag
har inte sysslat med detta problem, utan
frågan gäller här: Betyder prioriteten ett
avsteg från riktlinjerna för penningpolitiken?
Jag kan inte inse, att dessa krediter
är av den storleksordningen, att så
hlir fallet. Ett bifall till reservationen
kan väl ändå inte innebära att man skulle
bryta sönder penningpolitiken.

Sedan vill jag när det gäller garantilånen
bara tillägga utöver vad som här
redan har sagts, att det inte skulle innebära
någon revolutionerande nyhet, om
riksbanken skulle utlämna garantilån.
Såvitt jag inte är felaktigt underrättad
lämnar riksbanken redan ut vissa garantilån.
Vi har dock i vår reservation inte
begärt, att riksbanken skall lämna ut
sådana lån utan vi menar att denna

118 Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Ang. utlämnandet av garantilån m. m.

fråga kan lösas genom en överenskommelse
mellan riksbanken och kreditinstituten.
Först om man inte kan nå något
resultat på den vägen, anser vi att
frågan om riksbankens utlämnande av
garantilån bör tas upp till prövning.

Låt mig till sist, lierr talman, säga
några ord till herr Sundelin. Han tog
upp frågan, huruvida jag har mitt parti
bakom mig eller inte. Jag skulle kunna
säga att detta är en sekundär fråga för
mig. Jag anser att man bör lösa en fråga
förnuftigt, oavsett om man råkar ha
partiet framför sig eller bakom sig. Men
det skulle vara intressant att veta, om
herr Sundelin har sitt parti bakom sig.

Jag har också läst Skånska Dagbladets
ledarspalt och dess uttalande om att reservanterna
kommit litet vid sidan av
utvecklingen på grund av den skärpta
kreditpolitiken. Det måste bero på att
skribenten helt enkelt har missuppfattat
hela reservationen. Jag skall skicka den
till honom så att han får läsa den igen —
om han har läst den. Vi vänder oss inte
mot den skärpta kreditpolitiken, vi tar
inte upp den till diskussion, utan vad
vi diskuterar är, om vi inom en restriktiv
kreditpolitik kan ge viss prioritet åt
garantilånen.

Jag ber, herr talman, att få vidhålla
mitt yrkande.

Herr EWERLÖF (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag undrar om herr
Eliasson inte förstod den distinktion,
som jag ville göra mellan att å ena sidan
prioritera vissa områden i sammanhang
med penningpolitiken, vilket jag
motsatte mig, eller att å andra sidan utgå
ifrån att riksbanken har att tillse att
det blir likformiga verkningar och att
man, om man finner att något brister i
detta hänseende, skall ifrån riksbankens
sida se till att det blir en rättelse. Häri
ligger skillnaden oss emellan. Jag förstår
inte riktigt den replik, som herr
Eliasson nu gav på denna punkt.

Man kan inte komma ifrån att det,
som herr Eliasson säger, är skillnad mellan
folk som behöver låna och folk som
inte behöver låna. Den skillnaden kan

man väl inte utjämna med hjälp av kreditpolitik.
Vad är det som säger att man
genom att lyfta ut just småindustrien
och jordbruket skulle komma åt alla dem
som skulle ha speciella svårigheter? En
sådan ojämnhet finns ju inom alla områden
av näringsliv och privatliv över
huvud taget, där krediter kan vara erforderliga.

Vad jag pläderar för är att penningpolitiken
måste vara generellt verkande.
Det innebär att man skall se till att
det blir en likformig behandling över
hela linjen, och om man finner att den
av någon anledning inte är likformig
utan att det finns sådana som är särskilt
missgynnade har vi utgått ifrån att
bankofullmäktige skall se till att det blir
rättat.

Vad garantilånen beträffar säger herr
Eliasson att det var bra att få konstaterat,
att herr Ewerlöf ansåg att garantilånen
borde behandlas på samma sätt
som andra lån. Vad ligger det för diskriminerande
i det? Menar herr Eliasson
att så fort någon begär ett garantilån
skall han få det alldeles oavsett sin
personliga situation och det ändamål
det är fråga om att stödja? Jag menar
med detta att ett sådant lån naturligtvis
skall prövas från precis samma utgångspunkter
som andra lån: Vad är det
för ett ändamål som lånet skall användas
till och vilken kreditvärdighet har
låntagaren? Någon annan form för lånens
beviljande kan väl inte gärna tänkas.

Herr talmannen tillkännagav, att anslag
utfärdats till sammanträdets fortsättande
kl. 19.30.

Herr ELIASSON (bf) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte nämnvärt
förlänga debatten. Då jag tror att ståndpunkterna
har klargjorts här, är det tillräckligt
för mig att endast ta upp det
sista som herr Ewerlöf yttrade. Garantilånen
bör ha prioritet, men inte på det
sätt som herr Ewerlöf vill tolka det hela.
Jag har aldrig gjort gällande att vem
som helst som söker kreditgaranti skall

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

119

få den, alldeles oavsett sina personliga
förutsättningar och ändamål med lånet,
det tror jag är uppenbart för herr Ewerlöf.
Vad jag har begärt är endast att de,
som uppfyller villkoren för att få kreditgaranti
och som inom de ramar som
finns kan tilldelas kreditgaranti, skall få
utnyttja den utan hinder av kreditrestriktionerna.

När det gäller hantverket måste jag
fråga herr Ewerlöf, om han verkligen
menar att dessa 10 miljoner kronor till
hantverket och småindustrien i kreditgaranti
skulle bryta sönder penningpolitiken
i detta land. Det är väl ändå att
överdriva proportionerna.

Herr EWERLÖF (h) kort genmäle:

Herr talman! Det påstående herr Eliasson
tillskriver mig har jag aldrig gjort,
och jag kan helt instämma i vad herr
Eliasson nu senast sade om vilka som
borde få dessa lån. Vi som tillhör majoriteten
har av handlingarna och utredningen
i ärendet ansett oss kunna utgå
ifrån att alla som uppfyllt villkoren också
har fått dessa lån. Det är där meningsskiljaktigheten
ligger.

Herr SVÄRD (h):

Herr talman! Det är enligt egen uppgift
herr Eliasson likgiltigt om han är
framför eller bakom sitt parti i denna
fråga. Vad som emellertid uppenbarligen
inte är honom likgiltigt är det rent kalendariska
faktum att september månad
närmar sig. Det var, såvitt jag förslår,
vad som måste ha varit den drivande
omständigheten i hela hans aktion.

Herr Eliasson och de som delar hans
uppfattning stöder i vått och torrt den
ekonomiska politik som slutar i kreditrestriktioner.
Men vad det gäller konsekvenserna
av denna politik på ett visst
politiskt särskilt matnyttigt område anmäler
man reservation, antingen i bankoutskottet
eller i förekommande fall i
bankofullmäktige.

Det finns ingen anledning att närmare
karakterisera ett sådant uppträdande.
Jag vill bara erinra om att den som när -

Ang. utlämnandet av garantilån m. m.

mare har studerat statistiken för den
senaste tiden har ur denna kunnat läsa
ut att det inte finns något fog för påståendena
om att några speciella grupper
skulle ha missgynnats av den förda
kreditpolitiken. Det kan på statistiska
grunder anses vara rätt väl bevisat att
detta generella medel har verkat generellt.
Det är emellertid en saklig uppgift.

Det konstateras här i reservationen att
mindre företag och jordbruk är speciellt
illa träffade av kreditrestriktionerna, och
efter denna principiella deklaration väntar
man sig då reservanternas program
för att möta denna svårighet. Vad finner
man? Jo, reservanterna uttalar att
enligt deras mening är det av vikt att
bankofullmäktige uppmärksamt följer
utvecklingen och vidtager de åtgärder
för tillgodoseende av motionernas syften
som befinnes möjliga att genomföra.
Det är verkligen en stor förladdning,
men med bra litet krut i patronen, och
framför allt är det, herr talman, bra litet
konkretion i de slutsatser man drar. Beror
det månne på svårigheten att samtidigt
vara regeringstrogen och regeringsmotståndare
—- ett ekvilibristiskt
nummer som ställer stora krav på den
som söker utföra det.

Herr ELIASSON (bf) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber kammaren om
ursäkt om jag föranlett herr Svärd att
begära ordet. Men jag måste ändå säganågra
ord till svar.

Herr Svärd fäste uppmärksamheten på
att jag tyckte det inte var det väsentliga
om jag hade partiet bakom mig eller inte
i denna fråga, och jag förstår att herr
Svärd fäste uppmärksamheten vid detta
därför att i det fallet kanske herr Svärd
och jag inte har alldeles samma ställning.

Jag måste reagera, herr talman, när
herr Svärd beskyller andra för att tänka
på september mera än han själv gör.
Vad är hela högerns kampanj annat än
ett inriktande på valet i september? Herr
Svärd präglade ju sjiilv här en gång i
tiden namnet »propagandaingenjör»; han

120

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Ang. utlämnandet av garantilån m. m.

torde inte vara alldeles främmande för
den synpunkten.

Jag reagerar också mot att man säger,
att vi i vått och torrt stöder en regeringspolitik
men inte vill ta konsekvensen
därav. Det borde, herr Svärd, ändå inte
vara så svårt att uppfatta av denna diskussion,
att jag gång på gång har sagt,
att jag inte riktar någon kritik mot de
skärpta kreditrestriktionerna. Jag har
inte alls tagit upp till diskussion riksbankens
beslut av i torsdags, även om
jag skulle kunna göra det ur vissa synpunkter.
Frågeställningen gäller, om man
inom denna kreditpolitik, när man har
givit prioritet för bostadsbyggandet, inte
också kan ge en viss prioritet åt de begränsade
krediter det här är fråga om.
Jag, herr Svärd, tar konsekvenserna av
handlandet.

Men den här frågan kan gå tillbaka
till herr Svärd som en bumerang. Vem
är det i riksdagen som mer än högern —
och i det sammanhanget med herr Svärd
som primus motor — har talat just för
att vi skall använda en skärpt kreditpolitik
för att komma till rätta med problematiken
inom vår samhällsekonomi?
Vem har drivit den linjen att gå emot
praktiskt taget varje åtgärd på det finanspolitiska
området för att få lägga
tyngdpunkten just på det kreditpolitiska
området?

Det vore intressant att veta om herr
Hjalmarson själv har formulerat sitt uttalande
av i fredags, där han söker smita
undan hela ansvaret, så att inte högern
på något sätt skulle råka i klistret för
att vi fått en skärpt kreditpolitik. Jag
förmodar herr Svärd har sett detta uttalande.

När man som herr Svärd sitter i glashus,
eller bra nära, skall man inte rikta
kritik mot andra för att smita undan
konsekvenserna.

Herr Svärd sade, att det saknades statistiska
grunder för att man generellt
skulle kunna påstå, att kreditpolitiken
har en mera starkt hämmande verkan
för de mindre företagen än för de större.
Jag tycker att den saken är så uppenbar,
att man inte behöver så mycket diskutera
den. Men om herr Svärd är så in -

tresserad av ekonomisk politik och inte
bara av min person här i kammaren,
kan jag hänvisa herr Svärd till Ekonomisk
Tidskrift nr 1. Den innehåller nämligen
en enkät rörande de olika ekonomisk-politiska
åtgärdernas inverkan på
företag av olika storlek med vissa uppgifter
om hur kreditåtstramningen, räntehöjningen
och investeringsavgiften
verkat i olika fall. Den statistiken är tyvärr
inte helt tillfredsställande, tv den
tar inte med företag som har högst fem
arbetare. I.åt mig inom parentes säga,
att jag hoppas att det göres en ny enkät,
som belyser verkningarna även på sådana
företag. Då får vi ytterligare fakta på
bordet; men alldeles tomhänta är vi inte
nu heller.

Jag skall inte ta upp till bemötande
sådana uttryck som att vi bedriver akrobatik.
De tycker jag inte ligger på ett
sådant plan, att de förtjänar något bemötande
— men det väntade herr Svärd
kanske inte heller.

Herr SVÄRD (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte spilla några
ord på den moraliska indignation som
herr Eliasson presterade, på de förkastelsedomar
han uttalade över det mesta
och de flesta eller på hans löfte att i
annat sammanhang närmare kritisera
den förda kreditpolitiken. Jag har i dessa
hänseenden inte anledning att föra
någon mera djupgående diskussion —
om det nu är teoretiskt möjligt att föra
en sådan med herr Eliasson.

Jag skall bara i all vänlighet ge honom
det rådet, att om han skall använda
älskvärdheter mot mig, skall han inte
citera älskvärdheter, som jag redan använt
mot — tillförordnade — landshövdingen
von Heland.

Herr MAGNUSSON (h):

Herr talman! Vi har av herr Eliasson
fått en utförlig skildring av de stora svårigheter
som enligt hans mening uppstått
för det enskilda näringslivet, speciellt
hantverket och småindustrien, på grund

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

121

av kreditrestriktionerna. Det är inte
utan att man såsom enskild företagare
blir rörd över den enastående välvilja
som man från herr Eliassons håll vill
visa oss enskilda företagare. Då jag själv
är aktiv sådan, vill jag understryka att
svårigheterna i dagens läge naturligtvis
är mycket stora. Efter allt tal från bondeförbundshåll
om dessa svårigheter
kunde man också från den sidan ha närmare
förklarat, på vilket sätt man vill
avhjälpa svårigheterna för de enskilda
företagarna. Från reservanternas sida
föreslås emellertid praktiskt taget inga
åtgärder som kan få någon nämnvärd betydelse
för att öka kreditmöjligheterna
för det enskilda näringslivet. Det enskilda
näringslivet skulle säkerligen ha uppskattat
bondeförbundets välvilja mycket
mer, om bondeförbundet hade försökt
att avhjälpa en del andra svårigheter för
det enskilda näringslivet, som just är
grunden till att det uppstått ett stort
kreditbehov och bekymmer av skilda
slag. Jag tänker här bland annat på de
olika former av beskattning som under
den senaste tiden pålagts det enskilda
näringslivet. Denna tyngande beskattning
spelar mycket större roll än mycket
annat och har medfört att näringslivet
för närvarande har större kreditbehov
än tidigare.

Jag måste, herr talman, konstatera, att
vi från näringslivets sida har svårt att
förstå anledningen till att man på detta
sätt från bondeförbundshåll så mycket
talar om dessa svårigheter, när man inte
på något som helst sätt vill söka avhjälpa
den för näringslivet så besvärliga situation
som vi för närvarande befinner
oss i.

Herr BOO (s):

Herr talman! Herr Sundelins anförande
gjorde mig åtskilligt konfunderad
och föranledde mig att begära ordet.

Det föreliggande utskottsutlåtandet
bygger på att vi har eu rad motioner
vari yrkas uppmjukningar i kreditrestriktionerna
för olika grupper av kredittagare.
Utskottet förklarar att man i
föreliggande läge inte kan vara med hiir -

Ang. utlämnandet av garantilån m. m.

om men ser i övrigt välvilligt på motionernas
syfte. Utskottets utlåtande är enhälligt,
bortsett från att två representanter
för bondeförbundet reserverat sig.
Även folkpartiets representater går alltså
på samma linje som utskottet i övrigt.
När nu herr Sundelin begärde ordet
i debatten och i stor utsträckning anslöt
sig till den linje som herr Eliasson
gjort sig till förespråkare för, måste man
fråga sig, om herr Sundelin har en åsikt
som går emot den som hans partikamrater
tagit i utskottet och som folkpartiet
även i övrigt har fört fram.

Om jag går litet längre tillbaka i tiden
så har ju folkpartiet jämte högern åtskilligt
kritiserat den penningpolitik som
regeringen fört och krävt en hårdare
och mer direktgående penningpolitik
med kreditrestriktioner etc. Nu förefaller
det som om herr Sundelin närmast
anser att man ändå går för hårt fram
och att man bör göra vissa undantag för
t. ex. hantverk och småindustri. Jag måste
då fråga herr Sundelin, om han anser
att det nu bör göras vissa uppmjukningar
i den förda penningpolitiken.

Då folkpartiet vidare begagnar alla
tillfällen att försöka avskaffa byggnadsregleringen
och en rad andra återhållande
faktorer på det ekonomiska området,
måste resultatet bli att man skulle tvingas
företa en betydande skärpning av
räntepolitiken eller vidta andra åtgärder
för att få samma återhållande effekt som
t. ex. byggnadsregleringen i dag innebär.
Frågan blir då om inte dessa andra åtgärder
skulle ställa hantverk och småindustri
i en minst lika svår situation
som dessa näringsgrenar i dag har att
kämpa med på grund av de rådande
kreditrestriktionerna.

Jag vill också med anledning av herr
Sundelins anförande understryka vad
utskottet för sin del säger, att man nu
inte kan gå längre beträffande dessa
grupper iin att tillse att de inte drabbas
av någon speciell orättvisa vid tillämpningen
av kreditrestriktionerna. Om nu
bondeförbundet utifrån sina utgångspunkter
vill ha en kanske delvis annan
politik, iir viil representanterna för det
partiet ändå konsekventa i sitt stiill -

122

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Ang. utlämnandet av garantilån m. m.

ningstagande. Jag undrar om man kan
säga detsamma om herr Sundelins anförande.

Herr NÄSGÅRD (bf):

Herr talman! Jag begärde ordet när
herr Magnusson gjorde sig till tolk för
de enskilda företagarna. Såsom han lade
upp sitt anförande tycktes han närmast
tänka på storföretagarna, medan vi här
närmast ömmar för de många småföretagarna.
Jag tror inte att man bör undervärdera
svårigheterna för de små
företagen att klara sitt kapitalbehov under
nuvarande kreditrestriktioner.

Debatten har faktiskt inte så mycket
kommit att röra sig om de olika yrkandena.
Reservanternas yrkande skiljer sig
ju inte så mycket från utskottsmajoritetens,
men reservanternas motivering är
några grader varmare till förmån för
småföretagarna, och det behöver väl
herr Magnusson inte vara orolig för. Jag
ser visserligen att han drar på munnen
åt mitt yttrande. Men, herr Magnusson,
vi går ofta till väga så här i riksdagen
att när man inte kan ändra på en sak
direkt får man försöka få till stånd en
sådan skrivning av utskottets motivering
att man därigenom kan främja saken
för framtiden.

Det invänds mot oss att det inte finns
någon statistik som bevisar, att småföretagen
drabbats hårdare av kreditrestriktionerna.
Alla med praktisk erfarenhet
på området måste emellertid erkänna,
att ett gammalt företag, som kanske haft
samma bankförbindelse i 50 år, inte på
långt när behöver riskera att råka lika
illa ut som ett nytt företag.

Herr Sundelins anförande förvånade
mig i någon mån. Först förklarade han
att han i stort sett kunde instämma med
herr Eliasson, som ju är reservant, men
sedan förklarade han att han i alla fall
var nöjd med utskottsutlåtandet. Kan
man, herr talman, vara nöjd med sinsemellan
så pass olika motiveringar, kan
det ju också göra detsamma vad man
röstar för.

Jag för min del kommer att rösta för
reservationen och yrkar bifall till den.

Herr SUNDELIN (fp):

Herr talman! Till herr Boo vill jag
säga att jag inte har vänt mig mot utskottets
hemställan. Utskottet har i sin
motivering dragit den slutsatsen —- visserligen
med stöd av vissa uttalanden —-att småföretagarna inte är särskilt illa
ute. Jag tillät mig betvivla att denna
slutsats var riktig och framhöll som min
åsikt, att det måste vara betydligt svårare
för de mindre och kapitalsvaga företagen
att klara sig i nuvarande situation
än för de större företagen. Detta
är min uppfattning till skillnad från
utskottets, och det var den jag ville redovisa
med mitt anförande. Jag kommer
likväl att gå på utskottets hemställan
och kommer inte heller att ställa något
särskilt yrkande i fråga om motiveringen.
Men jag anser, som sagt att det kan
diskuteras, huruvida de slutsatser, som
utskottet kommit till beträffande svårigheterna
för småföretagen, är riktiga.

Till herr Näsgård skulle jag också vilja
säga att reservanterna i stort sett har
gått på samma linje i huvudfrågan som
utskottet har gjort —- det är inte någon
större divergens mellan reservanterna
och utskottet här. Även om jag instämmer
med herr Eliasson i den av mig
nyss berörda frågan om svårigheterna
för småföretagarna, anser jag mig kunna
med den positiva inställning, som utskottsmajoriteten
ändock tagit, ansluta
mig till dess hemställan.

Herr ELIASSON (bf):

Herr talman! Jag vill säga ytterligare
ett par ord.

Herr Magnusson sade — och det är ju
samma tema som herr Svärd spunnit på
— att vi här ville skänka välvilja. Jag
förmodar att även herr Magnusson menade
att vi har några spekulationer för
september. Jag måste säga att det är ganska
underligt, att när vi faktiskt går på
samma yrkande, som herr Magnusson
ställt i en motion, beskyller han oss för
att anlägga valtaktiska synpunkter. Herr
Magnusson har ju själv tillsammans med
herr Ebbe Ohlsson väckt en motion, i
vilken hemställes, att »riksdagen måtte

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

123

uttala som sin mening att lån, för vilka
ställes borgen i enlighet med SFS nr
409/1954, bör utlämnas utan hinder av
för kreditinstituten gällande kreditinskränkande
instruktioner». Det är ju den
principen, som vi har gått på, herr Magnusson.

Detta yrkande kommer alltså från högern.
Man uttalar sympatier för det i utskottet
från folkpartiets sida, fastän det
av någon anledning inte kom till uttryck
i utskottsutlåtandet. Från socialdemokratiskt
håll föreligger samma synpunkter
på denna fråga, och vi bondeförbundare
har inte haft någonting emot
-att ansluta oss till denna linje. Jag har
då svårt att förstå varför herr Magnusson
vill beskylla mig för att föra mera
partitaktiskt tal än andra. Jag tycker det
är en smula underligt.

Till herr Svärd vill jag inte säga mer
.än att jag konstaterar, att herr Svärd
inte hade ett uns till försvar för det tal,
som herr Hjalmarson förde i fredags.
Det ger mig rätt i min förmodan att
man på det hållet sitter i glashus och
inte bör beskylla andra för att lägga
partitaktiska synpunkter på kreditåtstramningen.

Herr BOO (s):

Herr talman! Herr Sundelin sade senast,
att vad han närmast vänt sig emot
är inte utskottets hemställan, utan motiveringen,
där utskottet säger, att det inte
har kunnat konstatera att dessa grupper
ännu har drabbats hårdare av kreditrestriktionerna
än andra. Då kan man
ju fråga, om herr Sundelin anser att de
har drabbats hårdare. Har de det, vore
det ju konsekvent, om herr Sundelin anslöte
sig till den föreliggande reservationen.
Om herr Sundelin däremot anser
att så inte har skett, då är ju även
utskottets motivering riktig. Man kan väl
inte hysa båda meningarna i denna
fråga.

Sedan återstår det väsentliga spörsmålet,
om herr Sundelin, när han driver
sin mening, kommer till en helt annan
inställning i huvudfrågan — om kreditrestriktionerna
— än (len hans parti intar.

Ang. utlämnandet av garantilån m. m.

Herr MAGNUSSON (h):

Herr talman! Jag vill bara i all korthet
till herr Eliasson säga, att jag har
inte fällt det yttrandet, att herr Eliasson
förde en valpolitisk taktik här, och
när han talar om den motion som jag
varit med om att väcka och påpekar att
han har instämt i det yrkande, som motionen
utmynnar i, så vill jag bara säga,
att det, såsom det tidigare i dag har
framhållits, inte kunnat påvisas, att några
sådana här lån har vägrats, då man
kunnat förebringa företagsekonomiska
förutsättningar, och alltså har utskottets
välvilliga skrivning tillgodosett detta
krav.

Då herr Näsgård säger att jag inte
känner till småföretagsamhetens problem,
vill jag samtidigt kontatera, att
jag kan ju inte beskylla herr Näsgård
för att han intresserar sig för min egen
person.

Herr ELIASSON (bf) kort genmäle:

Då har man att konstatera, att herr
Magnusson har väckt en motion som
han nu inte anser behövlig.

Herr SUNDELIN (fp):

Herr talman! I anledning av det senaste
anförandet av herr Boo vill jag
framhålla, att reservationen och utskottets
utlåtande innehåller i långa stycken
nästan ordagrant samma motivering. Det
säges att med hänsyn till de förhållanden
som angivits är det enligt utskottets
mening av vikt att bankofullmäktige
uppmärksamt följer utvecklingen och
vidtager de åtgärder för tillgodoseende
av motionernas syften som befinnes
möjliga att genomföra. Detta har sagts i
reservationen, och det har uttryckts i
ungefär samma ordalag i utskottsmajoritetens
förslag, så att någon större skillnad
anser jag inte föreligga i det avseendet.

På frågan av herr Boo om jag intar
en annan ställning än partiet, då det gäller
kreditpolitiken, vill jag öppet svara,
att jag i detta avseende inte intar någon
annan ställning än partiet.

124 Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Efter härmed slutad överläggning
gjorde herr talmannen jämlikt därunder
förekomna yrkanden propositioner, först
på bifall till vad utskottet i det nu
förevarande utlåtandet hemställt samt
vidare på godkännande av den vid utlåtandet
fogade reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Eliasson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 20, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid utlåtandet
fogade reservationen.

Då emellertid herr Eliasson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 98;

Nej — 28.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vid förnyad föredragning av bankoutskottets
utlåtande nr 21, i anledning av
väckta motioner om anslag för beviljande
av räntebärande lån till jordbrukare
och andra småföretagare, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Om åtgärder för främjande av kapitalbildningen
i landet

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 22, i anledning av väckta motioner
angående vissa åtgärder för främjande
av kapitalbildningen i landet.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet
hänvisade likalydande motioner,
nr 454 i första kammaren av herr
Lindblom m. fl. och nr 580 i andra kammaren
av herr Ohlin m. fl., hade hemställts,
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning
i följande spörsmål, nämligen

1) Undersökning av förutsättningarna
att genom skattereformer eller på annat
sätt stimulera tillämpningen inom det
enskilda näringslivet av vinstandelssystem
med särskild hänsyn till angelägenheten
att främja kapitalbildningen genom
att bereda de anställda ökade möjligheter
till sparande och uppnå större
effektivitet i produktionen.

2) Undersökning av förutsättningarna
för vinstandelsmetodernas tillämpning
inom av det allmänna ägda företag i
branscher där de befunne sig i en effektiv
konkurrens med enskilda företag på
lika villkor.

3) Undersökning av det allmännas
möjligheter att genom ändring eller komplettering
av rådande lagstiftning underlätta
tillkomsten av investeringsbolag eller
investeringsfonder med låga aktievalörer
eller andra liknande institutioner
i avsikt att skapa en fördelaktig form
för mindre inkomsttagares sparande och
öka tillgången på aktivt kapital. Denna
undersökning borde även innefatta utredning
av möjligheterna att öka aktieägarnas
kunskaper om företagen.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att de likalydande motionerna I: 454 och
11:580 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Reservationer hade anmälts

1) av herrar De Geer, Gustafson i Göteborg
och Löfgren, vilka ansett, att ut -

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15 125

Om åtgärder för

skottets yttrande bort hava den lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte besluta
att, med bifall till motionerna I:
454 och 11:580, i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om utredning i följande
spörsmål:

3) Undersökning av det allmännas
möjligheter att genom ändring eller komplettering
av rådande lagstiftning underlätta
tillkomsten av investeringsbolag eller
investeringsfonder med låga aktievalörer
eller andra liknande institutioner
i avsikt att skapa en fördelaktig form för
mindre inkomsttagares sparande och
öka tillgången på aktivt kapital. Denna
undersökning borde även innefatta utredning
av möjligheterna att öka aktieägarnas
kunskaper om företagen.

2) av herrar Svärd och Regnéll, vilka
likväl ej antytt sin åsikt.

Vid utlåtandet fanns därjämte fogat
ett särskilt yttrande av herr Sköld.

Herr DE GEER (fp):

Herr talman! Den fråga som det här
gäller är ingalunda ny för riksdagen;
den har behandlats flera gånger tidigare
i olika sammanhang. På sista tiden har
en diskussion, som ligger på gränsen till
det område som motionen rör sig om,
tilldragit sig stor uppmärksamhet, nämligen
herr Skölds inlägg i föredrag och
tidningsartiklar om dessa frågor. Herr
Sköld bär också fört in debatten i utskottet;
han bär själv deltagit i ärendets be -

främjande av kapitalbildningen i landet

handling och försett utskottsutlåtandet
med ett särskilt yttrande. Ehuru herr
Sköld har varit något försiktigare i formuleringen
av sina synpunkter i sitt yttrande
än han har varit i den fria debatten
utanför riksdagen, har dock hans
yttrande mycket stort intresse och visar
en något annan inställning än utskotlsmajoritetens.

Vad herr Sköld framför allt gör gällande
är, att om de anställda skall få större
vinstandel, är det nödvändigt att de också
får delaktighet i ansvaret för företagets
skötsel, antingen genom rätt att utse
någon styrelseledamot eller på annat
sätt.

Vi motionärer är ingalunda främmande
för en sådan ståndpunkt. Tvärtom anser
vi nog att den utredning, som vi föreslår,
även bör gälla den frågan jämte
andra, såsom skatteproblemen, frågan
om eventuella ändringar av arbetslagstiftningen
och av aktiebolagslagstiftningen.
Motionärerna syftar ju icke till att direkt
genom lagstiftning ingripa på området.
De vill bereda marken för privata
initiativ och genom utredningar klarlägga,
om det finns några eventuella stenar,
som ligger hindrande i vägen, och i så
fall föreslå åtgärder för att välta dessa
stenar åt sidan.

När man behandlar dessa frågor, ligger
det ju nära till hands att man uppmärksammar
förhållandena i de två stora
föregångsländerna då det gäller vinstandelssystem,
aktieägande av de anställda
m. m., nämligen Förenta staterna och
England. Jag vill påpeka att dessa länder
icke har infört någon lagstiftning på området,
vilket icke heller vi föreslagit för
vårt lands vidkommande, men det har
förekommit utredningar och tagits initiativ
på det parlamentariska planet både
i Förenta staterna och i England, i
det senare landets parlament av såväl
Labour party som Tory. Bevisligen har
andelssystemet och även aktieägandet givit
positiva resultat i båda länderna när
det gäller ökning av sparandet och trivseln
i arbetet liksom i fråga om övriga
psykologiska faktorer på arbetsmarknaden,
vilkas betydelse inte får underskattas.

126 Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Om åtgärder för främjande av kapitalbildningen i landet

De främsta invändningar, som utskottsmajoriteten
anför mot olika former av
vinstandelssystem och som i stor utsträckning
bygger på remissyttranden
från fackorganisationerna — framför
allt Landsorganisationen och Arbetsgivareföreningen
— går ut på att detta är
ett område som lagstiftarna bör hålla sig
borta ifrån; det tillkommer parterna att
själva göra upp om den här saken. Jag
vill ånyo påminna om att den uppfattningen
delas också av motionärerna. Vi
vill utreda förutsättningarna och om det
finns några hinder i vägen för att gå
fram på bred front enligt de idéer som vi
har skisserat. Bakom argumentationen
mot vinstandelssystem m. in. skymtar
kanske farhågor hos intresseorganisationerna
att detta kan minska deras inflytande.
Det kan nog också göras gällande
att dylika farhågor inte är alldeles ogrundade.
Ett starkt stigande välstånd, en
ökad trygghet och ett mer differentierat
näringsliv är förvisso ägnat att minska
fackföreningarnas maktställning och betydelse.
När man studerar förhållandena
i Amerika med den våldsamma välståndsökningen
och den ökade trygghet, som
nu tagit sig uttryck i att där i allt större
omfattning tillämpas årslön även för arbetarna,
får man ett starkt intryck av att
detta har bidragit till att försvaga de
fackliga organisationerna i Amerika, och
förmodligen kommer det att bidraga till
att i framtiden ytterligare försvaga dem.
Det tror jag att även fackföreningsmän i
vårt land är eniga om. Det är ju också
ganska naturligt att så sker.

Jag kan inte låta bli att citera ambassadör
Boheman, som höll ett föredrag
dagen före i förrgår i Exportföreningen,
där han redogjorde för den våldsamma
välståndsökningen i Förenta staterna.
Han gjorde gällande att 62 procent av
Amerikas hushåll, sedan skatten betalts,
har en årsinkomst av 20 000 kronor. Ungefär
lika många har egna hem, och
bland de anställda arbetarna blir det allt
vanligare med två bilar per hushåll. Likaså
påpekades den allt vanligare tilllämpningen
av årslön inom sådana stora
företag som US-stål, General Motors

m. fl. och inte minst den mycket kraftiga
ökningen av antalet aktieägare bland
de amerikanska arbetarna.

Jag vill inte underlåta att dra ett ganska
drastiskt exempel som direkt alluderar
på vad vi här diskuterar. Det var ett
företag i telefonbranschen i Amerika,
där aktierna var mycket spridda. Man
visste att de anställda — företrädesvis
damer — ägde mycket aktier i företaget,
men de flesta hade inte inregistrerat
dem. Detta var förra året. Så kom det
upp en starkt kontroversiell fråga på bolagsstämman.
Det gjordes nämligen gällande
att det borde finnas en kvinnlig
styrelseledamot i företaget, eftersom där
fanns så många kvinnor anställda. Det
ledde till att aktieägarna i stor utsträckning
började registrera sina aktier. Och
vad fann man då? Jo, det visade sig, när
registreringen var färdig, att aktiemajoriteten
innehades av de anställdal Onekligen
var detta ett ganska radikalt sätt
att genomföra de anställdas medinflytande
i företagens ledning.

Nu är ju inte Sverige Amerika, och
jämförelser kan förvisso inte direkt göras
mellan det rika Amerika och vårt
land. Jag vill på intet sätt genom min argumentering
försöka minska uppfattningen
av fackföreningarnas betydelse
eller uppskattningen av vad de gjort i
gången tid och vikten av de stora, nödvändiga
uppgifter fackföreningarna alltjämt
har framför sig här i landet. Å andra
sidan torde vi alla vara ense om att
de fackliga intresseorganisationerna inte
på lång sikt har något självändamål.
Når vi en kraftig välståndsökning med
ökad trygghet som följd, då minskar nog
behovet av starka organisationer för de
anställda och vikten av de uppgifter organisationerna
har att fylla. Mot en sådan
utveckling bör väl medlemmarna av
våra fackliga intresseorganisationer inte
ha något att erinra.

Med dessa ord ber jag, herr talman, att
få yrka bifall till den vid utskottsutlåtandet
fogade reservationen av mig själv
samt herrar Gustafson i Göteborg och
Löfgren.

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15 12T

Om åtgärder för

Herr GEIJER (s):

Herr talman! Detta utlåtande från bankoutskottet
berör två spörsmål, dels frågan
om vinstandelssystem, dels frågan
om möjligheter för anställda att köpa
aktier i företaget på ett enklare och lättare
sätt än nu.

Jag bär med intresse lyssnat till reservanternas
talesman, herr De Geer, och
hans argumentering för den till utlåtandet
fogade reservationen. Man borde
kanske vara både smickrad och tilltalad
av den omtanke som reservanterna, ja,
hela folkpartiet, ägnar löntagarna; det
är bara det, att löntagarorganisationerna
inte själva begriper finessen i denna
omtanke. Man vill inte lagstifta utan
bara rulla undan de stenar som ligger i
vägen, säger herr De Geer. Herr De Geer
är säkerligen fullt medveten om att parterna
själva har möjligheter att på egen
hand göra erforderliga utredningar, därest
intresse skulle finnas för denna sak.

När det talas om vinstandelssystem,
bör man först ställa sig frågan: Vad är
vinst? Ja, vinsten är väl den slutprodukt
som återstår efter verkställt bokslut.
Motionärerna och reservanterna har
inte tänkt sig någonting annat än att
denna slutprodukt, som kallas vinst,
skulle utgöra underlaget för en fördelning
som skulle tillgodose löntagarnas
intressen, men man har inte velat sträcka
sig dithän, att de anställda skulle
ha något inflytande på det bokföringsarbete
som äger rum och på storleken
av den vinst som blir slutresultatet. Det
är där som även jag vill anknyta till diskussionen
i utskottet och till vad förre
finansministern Sköld yttrar om ökat
inflytande, något som ju herr De Geer
har refererat. Om man skulle ha ett vinstandelssystem,
uppbyggt ungefär på det
sätt herr De Geer och hans medreservanter
skisserar, så faller det sig ganska naturligt
för de anställda att önska ett medinflytande
även när det gäller att bestämma,
hur vinsten kommer fram och hur stor
den skall bli, d. v. s. ett inflytande på
de dispositioner av annan art som görcs,
innan bokslutet föreligger; där är
ju avskrivningspolitiken och mycket annat
av stor betydelse.

främjande av kapitalbildningen i landet

Herr De Geer har talat om erfarenheter
från Storbritannien och Förenta staterna.
Det är mycket intressant, därför
att man ger sken av att systemet med
vinstandelar skulle ha en betydande omfattning
i dessa länder, vilket är felaktigt.
I synnerhet när man refererar till
Förenta staterna, bör det observeras, att
ju mer de anställda lyckats organisera
sig, dess starkare har motståndet mot
vinstandelssystem blivit. Det utbyggda
vinstandelssystemet har i Förenta staterna
inte grundat sig på överenskommelser
utan på ensidiga utfästelser och av
resp. företag utarbetade planer för hur
systemet skulle verka.

Att i detta sammanhang ta upp en
diskussion om fackföreningarnas betydelse
i ett samhälle, där välståndet skulle
vara ännu större än nu, tjänar kanske
inte mycket till, men jag skulle nog vilja
anmäla en annan uppfattning än herr
De Geer. Om välståndet ökar, finns det
säkerligen ingenting som talar för att de
anställas organisationer får minskad betydelse.
Det säges att organisationernas
roll skulle ha minskat i och med att man
i Förenta staterna genomfört någonting
som kallas årslön. — Ja, i så fall är det
egendomligt att just organisationerna har
drivit igenom vad som nu kallas årslön,
mot ett mycket kraftigt motstånd från
företagarnas egen sida.

Om jag återvänder till frågan om vinstandelssystem,
som här förordas, är det
ganska självklart att ett system, uppbyggt
på sätt man nu tänker sig, skulle
få återverkan på de reguljära avtalsförhandlingarna
och även på löneutvecklingen
och lönebildningen i hela samhället.
Det skulle naturligtvis gynna dem,
som råkar vara anställda i ett företag
med god bärighet, men det finns företag
med låg bärkraft, vilka inte lämnar
någon vinst alls och som ur samhällsekonomisk
synpunkt är lika nödvändiga
som de företag, som lämnar en god avkastning.
Självfallet skulle vi här få ett
förhållande, som ur arbetskraftsynpunkt,
framför allt under en full sysselsättning,
skulle komma att skapa stora svårigheter,
inte minst ur ekonomisk synpunkt.

Att de anställda vill ha andel i vins -

128 Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Om åtgärder för främjande av kapitalbildningen i landet

ten, är alldeles självklart, men de vill ha
denna andel på det traditionella sättet,
alltså genom avtalsförhandlingar. Jag
utgår från att organisationerna i vårt
land också i fortsättningen skall kunna
erhålla en rimlig andel av vinsten, även
om det inte sker efter ett system, som
motionärerna har tänkt sig.

Vad skulle för övrigt hända i ett företag,
där man inte har någon vinst? Vi
kan ta som exempel ett stort företag, där
herr De Geer är ordförande och som äges
av svenska staten, och antager att det
uppstår vinst i detta företag, vilket herr
De Geer spår att det skall göra, och det
hoppas vi alla. Detta företag kommer
emellertid helt naturligt att under lång
tid framåt ha så stora avskrivningsbehov,
att en överenskommelse om ett
vinstandelssystem inte har någon praktisk
betydelse. Vi kan ta ett annat fall,
där vi har företag, som är sammansatta
av olika industrier, å ena sidan skogsvaruindustrien
och å andra sidan malmoch
järnindustrien. Det kan hända att
järnsidan lämnar ett gott överskott, som
emellertid går in i det gemensamma bokslutet,
och då kanske verksamheten som
sådan visar ett resultat, som egentligen
inte innebär någon vinst. Det kan också
vara så, att skogssidan visar ett gott resultat
och järnsidan ett underskott. Vad
kommer man till i sådana fall? Ja, det
är då orimligt och omöjligt att stimulera
det intresse för en ökad produktion,
som reservanterna har talat för i
sitt yttrande. Den stimulans till ökad
produktion, som vi behöver, kan åstadkommas
lika framgångsrikt på annat
sätt. Vi hoppas kunna skapa den stimulans,
som erfordras för att åstadkomma
bästa möjliga produktionsresultat, utan
att man skall behöva bygga upp ett system
med vinstandel. Detta är organisationerna
medvetna om, och därför har
också både arbetsgivarsidan och arbetarsidan
yrkat avslag på förslaget, ty
man har insett svårigheten, för att inte
säga omöjligheten att skapa ett system,
som inte skulle föra med sig nackdelar,
om man betraktar näringslivet i stort.

Jag vill, herr talman, med detta yrka
bifall till utskottets förslag.

Herr SVÄRD (li):

Herr talman! Tanken att sprida äganderätten
har både aktualitet och rätt
mycket av framtidskraft i sig. Det finns
åtskilligt som tyder på att man inom en
nära framtid måste lösa de praktiska
pioblem av olika art, som detta aktualiserar.

Alternativet till en statlig eller kollektiv
äganderätt är nämligen, såvitt man
kan förstå, en i konkret bemärkelse demokratiserad
äganderätt. Det är emellertid
olyckligt, att så många av dem,
som är inne på tankegångar av detta
slag, har fixerat sin uppmärksamhet på
projektet om vinstandel. Det är ett projekt,
som i och för sig är intressant men
som i viss grad innebär ett passerat
stadium och som framför allt medför
så svåra praktiska komplikationer, att
man har mycket svårt att se, hur detta
vinstandelssystem skall kunna omsättas
i praktiken.

Det är riktigt att tanken på ett sådant
system har legat långt framme
i amerikansk diskussion. Den ligger
kanske inte lika långt framme numera.
Den har också legat långt framme i den
engelska debatten och där varit föremål
för diskussion mellan de båda politiska
huvudriktningarna och inom var och en
av dessa huvudriktningar för sig. Det
förefaller emellertid, som om vinstandelsprincipen
även i England hade sett
sina bästa dagar. Den har — vilket motionärerna
och reservanterna påpekat
— genomförts i viss utsträckning. Granskar
man något närmare inom vilken typ
av företag denna princip har kommit
till praktiska uttryck, finner man att det
i väsentlig grad är företag, som har en
absolut dominerande ställning på marknaden
och som i stort sett är ensamma
som företagsenheter. Den stora engelska
kemiska trusten, för att ta ett exempel,
är ett alldeles specifikt företag som vi
knappast har motsvarighet till här i
landet, och det är kanske den omständigheten,
som har bidragit till att man
där försökt sig på experimentet med
vinstandel. Men vi bör samtidigt komma
ihåg, att om ett vinstandelssystem genomföres
i ett företag med monopolka -

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15 129

Ang. konrentionen ang. skydd för de mänskliga rättigheterna m. m.

raktär, kan man komma ur askan i elden.
Man kan komma i den situationen,
att företaget och de anställda —- om jag
talar drastiskt — får ett gemensamt intresse
av att plundra konsumenterna, och
det är en mycket litet önskvärd utveckling.

Liksom herr Geijer anser jag att det
är angeläget att fästa uppmärksamheten
vid att där vinstandelstanken har nått
någon grad av konkretion, har den fått
detta av egen kraft och inte på det sättet,
att statsmakterna lagt sig i selen för
den. Det skulle förefalla t. ex. de engelska
anhängarna av denna idé nästan groteskt,
om någon kom på den idén att besvära
det engelska parlamentet med en
fråga av sådan art. Man ser i den en
spontan rörelse, noterar vad den kan
åstadkomma men observerar också de
mindre önskvärda följder, till vilka den
leder. En av frågeställningarna — vad
man än säger från folkpartiets håll —
är den, som herr Geijer varit inne på,
nämligen frågan, huruvida man kan förena
en solidarisk lönepolitik med ett
vinstandelssystem.

Mot bakgrunden av vad jag nu har
sagt är det väl ganska naturligt att jag
inte kan vara med om att hemställa om
bifall till motionerna eller reservationen.
Det finns emellertid i reservationen
en punkt som berör ett område, där staten
faktiskt har en uppgift att fylla och
där, såvitt jag kan förstå, det i viss mån
är angeläget att någonting blir gjort.
Det är den punkt som gäller lagstiftning
om ökade möjligheter att få till stånd
investeringsbolag och investeringsfonder
med låga aktievalörer, en typ av aktieägande,
som innebär att man får en
riskfördelning samtidigt som ägandemöjligheten
placeras inom räckhåll för
de stora grupperna av medborgare.

Jag är alltså, herr talman, för min del
beredd att yrka bifall till reservationen
under punkten 3), och om det blir tekniskt
möjligt — vilket jag inte vet —
kommer jag på denna punkt att rösta
med reservanterna. På övriga punkter
kommer jag — om än med djup sorg —
att rösta mot dem.

i) Första kammarens protokoll 1956. Nr 1,5

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att i avseende
på det under behandling varande
utlåtandet yrkats l:o) att vad utskottet
hemställt skulle bifallas; 2ro), av herr
De Geer, att det förslag skulle antagas,
som innefattades i den av honom m. fl.
vid utlåtandet avgivna reservationen;
samt 3:o), av herr Svärd, att kammaren
skulle godkänna det förslag, som inneliölles
i punkten 3 av nämnda reservation.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr De Geer begärde votering, i anledning
varav och sedan till kontraproposition
därvid antagits bifall till det av
honom framställda yrkandet, uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 22, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr De Geer m. fl.
vid utlåtandet avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Vid förnyad föredragning av bankoutskottets
utlåtande nr 23, i anledning av
väckt motion om inrättande av ett statligt
byggnadskreditivinstitut, bifölls vad
utskottet i detta utlåtande hemställt.

Ang. konventionen ang. skydd för de
mänskliga rättigheterna m. m.

Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande
nr 19, i anledning av väckt mo -

130

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Ang. konventionen ang. skydd för de mänskliga rättigheterna m. m.

tion om utredning för fastställande i vad
mån svensk rätt strider mot de förpliktelser,
som Sverige åtagit sig enligt Europarådets
konvention angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och grundläggande
friheterna m. m.

Första lagutskottet hade till behandling
förehaft en i andra kammaren väckt,
till lagutskott hänvisad motion, nr 590,
av herr Håstad, vari föreslagits, att riksdagen
skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att en utredning måtte företagas
med uppgift att

1) fastställa i vad mån svensk rätt
strede mot Sveriges förpliktelser enligt
Europarådets konvention angående
skydd för de mänskliga rättigheterna
och grundläggande friheterna m. m.;

2) undersöka möjligheten att genom en
separat reform skapa dels snabb domstolskontroll
och dels möjligheter för
den enskilde att vid myndigheter inom
landet väcka talan om skadestånd på
grund av frihetsingripanden, som stredo
mot konventionens föreskrifter.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet anfört bland annat:

»Under hänsynstagande till ovan angivna
förhållanden finner utskottet den
systematiska genomgång av gällande rätt
mot bakgrund av konventionens regler,
som utskottet ansett sig böra i och för
sig förorda, kunna något anstå. Det får
ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles
bestämma lämplig tidpunkt för denna
genomgång, vilken icke synes behöva
göras mera vidlyftig än att den skulle
kunna utföras inom Kungl. Maj:ts kansli.

Motionärens yrkanden i övrigt beträffande
en särskild form av snabb domstolskontroll
och möjligheter för enskild
att föra skadeståndstalan sammanhänga
nära med de utredningsuppdrag, som
lämnats de båda tidigare nämnda kommittéerna,
som syssla med administrativa
frihetsberövanden respektive det
allmännas skadeståndsansvar. Det finns
all anledning antaga att de av motionären
berörda problemställningarna icke
komma att förbises av de båda kommittéerna
under deras lagstiftningsarbete.

Någon särskild utredning i dessa avseenden
kan utskottet därför icke förorda.

Under erinran om den i motionen väckta
frågans stora allmänna räckvidd hemställer
utskottet, att riksdagen i anledning
av förevarande motion, 11:590,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin
mening giva till känna vad utskottet
ovan angivit.»

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena UNDÉN:

Herr talman! Jag har tillåtit mig att
begära ordet i anledning av föredragningen
av detta lagutskottsutlåtande, då
utlåtandet ju vilar på en kritik av en
proposition, som på min föredragning
förelädes riksdagen år 1951 och av riksdagen
bifölls. Första lagutskottet är
emellertid djupt bekymrat över att vi
den gången företog denna anslutning.
Utskottet anser nämligen, att den gällande
svenska rätten inte når upp till
den standard, som är föreskriven i den
konvention, som Sverige då gav sin anslutning
till. Vi hade tydligen bort dröja
med anslutningen — det måste vara tankegången
— till dess att vi på olika områden
fått genomföra ändring i den
svenska lagstiftningen, så att Sverige
skulle kunna bli kvalificerat såsom medlem
av denna konvention.

Nu vill jag emellertid lugna kammaren
och utskottet med att säga att dessa
utskottets farhågor enligt min mening är
komplett överfödiga. Det är inte så, att
vi löper några särskilda risker genom
att vi står anslutna till denna konvention,
och det är inte så — såsom utskottet
inbillar sig — att frågan inte utreddes,
innan konventionen framlades för
riksdagen. Sverige var med på hela det
stadium, då denna konvention utarbetades;
vi hade ett par framstående jurister
som svenska representanter och jag
tror att de tillsammans representerade
väl så stor och kanske större sakkunskap
än som kan representeras av de
många jurister, som har störtat fram
och varit tillskyndare till detta utskottets
utlåtande.

Den motion, som närmast framkallat
lagutskottets utlåtande och förslag om

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

131

Ang. konventionen ang. skydd för de mänskliga rättigheterna m. m.

skrivelse, är väckt av herr Håstad i andra
kammaren. Utskottet går nu inte så
långt som herr Håstad, som hade föreslagit
en utredning som skulle slå fast i
vilka avseenden svensk lag strider mot
konventionen. Han ville också, att utredningen
skulle gå ut på att visa upp
vad vi skulle göra för att ställa oss konventionens
regler till efterrättelse. Utskottet
nöjer sig med att referera en del
framkomna farhågor för att gällande
svensk rätt inte skulle vara förenlig med
konventionen och slutar med att föreslå
att i skrivelse till Kungl. Maj:t skall
givas till känna de synpunkter som utskottet
har anfört.

Jag bör kanske tillägga, att utskottet
också nöjer sig med att säga, att denna
utredning inte behöver få någon större
omfattning och att den säkerligen kan
företagas inom Kungl. Maj:ts kansli. Ja,
men det är väl vad som skedde, innan
konventionen lädes fram i riksdagen. Då
behandlades saken i Kungl. Maj ds kansli.
Jag kan inte begripa, att en ny utredning
inom Kungl. Maj ds kansli skulle
skulle komma till annat resultat än
man kom till den gången.

Om man går till själva sakfrågorna —
jag skall inte nu utförligt uppehålla mig
vid de många anmärkningar, som har
framkommit och som går ut på att den
eller den regeln i svensk rätt inte når
upp till den höga standard, som konventionen
föreskriver för de deltagande staterna,
utan jag skall nöja mig med att
ta upp några exempel på utskottets resonemang
— vill jag då först nämna, att
det huvudsakligen rör sig om vad man
kallar de administrativa frihetsberövandena,
som förekommer på olika områden
av den gällande rätten. Utskottet
menar, att just när det gäller s. k. administrativa
frihetsberövanden stämmer
inte vår rätt med konventionen. Däremot
sätter utskottet inte i fråga att vår
lagstiftning på det stora huvudområdet
när det gäller frihetsberövanden, nämligen
i samband med åtal eller häktning
för brott, är annat än tillfyllestgörande
för att täcka konventionens regler, utan
frågan gäller de frihetsberövanden, som
förekommer på andra områden, huvud -

sakligen på socialvårdens område. Det
gäller sinnessjuka, alkoholister, underåriga
och psykiskt efterblivna o. s. v.

Om jag får ta som exempel de sinnessjuka,
där utskottet gör en allmän hänvisning
till en kritik som framförts redan
1952 — jag kommer strax närmare
till den saken — så bestämmes enligt
svensk gällande rätt frågan om deras internering
av den s. k. sinnessjuknämnden.
I denna nämnd skall obligatoriskt
finnas en domare som ledamot. Vi har
således ett juridiskt element i nämnden.
Den är helt fristående, och man kan säga,
att den har precis samma funktion
som en domstol. Nu tycks utskottet utgå
från att man nödvändigtvis skall
koppla in de allmänna domstolarna på
behandlingen av dessa frågor. Jag vill
inte här ta ståndpunkt till den frågan.
Det är många, som tycker, att man i
större utsträckning skall koppla in de
allmänna domstolarna även på dessa
områden. Jag vill emellertid framhålla,
att den fråga det här gäller inte rör, huruvida
det är önskvärt eller inte att vidga
de allmänna domstolarnas kompetens,
utan frågan är, om det står i strid
med konventionen att ha det system vi
nu har. A priori måste man säga vid ett
vettigt studium av konventionen, som ju
går ut på att ha tillfredsställande regler
om internering och som skall ge en viss
garanti för att det därvid inte sker något
oriktigt, att en sinnessjuknämnd är
lika kvalificerad som en domstol. Nämnden
sysslar ju ständigt med dessa mål.
Den blir cn specialdomstol, som rimligen
fyller de krav, som i konventionen
avses. Om man nu skall företaga en ändring,
menar då lagutskottet, att vi skulle
slopa sinnessjuknämnden och flytta över
dess uppgifter till allmän domstol, eller
menar lagutskottet, att vi bara skulle
ändra på benämningen och kalla sinnessjuknämnden
för domstol och därmed
låta ullan rättfärdighet vara uppfylld?

Jag kan som ett exempel nämna att
den svenska strafflagsberedningen för
icke så länge sedan framförde den tanken,
att man på socialvårdens område
skulle efter norskt mönster anlita lokala
kommunala nämnder, förstärkta med do -

132

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Ang. konventionen ang. skydd för de mänskliga rättigheterna m. m.

mare, för att avgöra frågan om frihetsberövande.
Det kan sägas att det är just
ett sådant system vi har här. Vi har en
nämnd som avgör sådana här frågor,
och i den skall sitta en domare.

Detta var ett exempel från det område,
där det gäller, huruvida kravet i konventionen
på domstolsprövning nödvändigtvis
förutsätter att man skall ha sådana
institutioner som i det svenska lagspråket
kallas för domstolar, eller om inte
konventionen är uppfylld genom att man
i sak tillgodoser kravet på en självständig,
oberoende institution, som ger tillräckligt
tillfredsställande garantier ur
rättssäkerhetssynpunkt.

Ytterligare tillkommer att 1952 var
denna fråga uppe i riksdagen på ett något
annat sätt. På grund av några motioner
tog lagutskottet då upp frågan och
förordade en skrivelse till Kungl. Maj:t
med begäran om utredning angående
ökade garantier i fråga om administrativa
frihetsberövanden. Utskottets kläm
knöt inte an speciellt till denna konvention,
utan man hade uppe det allmänna
problemet som långt tidigare varit diskuterat
här i landet, om man inte bör
stärka garantierna mot de administrativa
frihetsberövandena. Utskottet skrev alltså
till Kungl. Maj:t om detta, och en
kommitté i det syftet har blivit tillsatt av
Kungl. Maj:t.

I årets utlåtande förklarar utskottet att
en utredning redan pågår, och då är det
sannolikt att det i den utredningen också
skall kunna fastställas, om gällande
rätt på detta område på något vis strider
mot konventionen. Eftersom vi har en
utredning i gång på detta huvudområde,
mot vilket anmärkningarna — enligt min
mening utan fog — har riktat sig, så
undrar man vad det kan vara för skäl
att ännu en gång hos Kungl. Maj:t ge till
känna att här är någonting som står i
strid med en konvention, till vilken vi
har varit anslutna sedan 1951.

Det enda nya exempel som anföres i
utskottsutlåtandet avser församlingsrätten.
Utskottet påstår inte att det är något
fel med den svenska församlingsrätten
i förhållande till reglerna i konven -

tionen, utan det skriver bara så här:
»Alla bestämmelser i svensk lagstiftning,
som inskränka församlingsfriheten, ha
exempelvis icke genomgåtts i syfte att
klarlägga huruvida de stå i överensstämmelse
med konventionens regler på denna
punkt.» Vad säger då konventionen
om församlingsrätten? Står där någonting
som är striktare än våra regler och
som alltså förbjuder inskränkningar vilka
kan förekomma i svensk rätt? Jag
skall tillåta mig att läsa upp artikeln om
församlingsfrihet i konventionen:

»1. Envar skall äga rätt till frihet att
deltaga i fredliga sammankomster samt
till föreningsfrihet, däri inbegripet rätten
att bilda och ansluta sig till fackföreningar
för att skydda sina intressen.

2. Utövandet av dessa rättigheter må
icke underkastas andra inskränkningar
än sådana som äro angivna i lag och i
ett demokratiskt samhälle äro nödvändiga
med hänsyn till statens säkerhet, den
allmänna säkerheten, förebyggandet av
oordning eller brott, hälsovården, skyddandet
av sedligheten eller av annans
fri- och rättigheter. Denna artikel förhindrar
icke, att för medlemmar av de
väpnade styrkorna, polisen eller den
statliga förvaltningen lagliga inskränkningar
må göras i de nämnda rättigheternas
utövande.»

Det är, skulle jag tro, en tillräckligt
vidsträckt paragraf för att man inte skall
behöva vara bekymrad över att den
svenska församlingsrätten är snävare än
som medgives i denna konvention.

När denna fråga var uppe 1951, remitterades
den till utrikesutskottet, och då
fanns det en motion av herr Herlitz vilken
gick på ungefär samma linjer som
herr Håstads motion i år och alltså anförde
en del av de här kritiska anmärkningarna
om att man inte visste vad
domstol var, vad lag var o. s. v. och att
det kunde råda tvekan om hur man skulle
tolka dessa uttryck. Utskottet gick omsorgsfullt
igenom alla dessa anmärkningar.
Jag tror att jag inte är felunderrättad,
om jag säger att utskottet hade tillfälle
att höra av en av de jurister som
hade deltagit i utarbetandet, hur dessa

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

133

Ang. konventionen ang. skydd för de mänskliga rättigheterna m. m.

olika anmärkningar skulle bedömas, om
man närmare såg på dem. Utskottet kom
till det resultatet, att det enhälligt tillstyrkte
Sveriges anslutning till konventionen.
Jag vet inte, om första lagutskottet
har velat manifestera sin ringaktning
för utrikesutskottets juridiska kunskaper,
men jag tror inte att första lagutskottet
innehåller så många fler jurister
än utrikesutskottet, att det ger skäl till
någon särskild förhävelse.

Det har bland annat varit en debatt
om detta i Nordiska kriminalistföreningen,
och diskussioner har förekommit
även på andra håll. Jag tror att en av
orsakerna till att en del jurister här har
skyndat fram och ansett att det vore
lämpligt att låta allmänna domstolar i
högre grad befatta sig med dessa socialvårdsproblem
är, att de anser sig få ett
stöd för sina önskemål genom att säga
att härom finns en konventionsbestämmelse,
och detta t. o. m. i en konvention
som vi redan har antagit. Vi kan, menar
de, råka ut för att brännmärkas av en
internationell kommission, om vi inte
skyndsamt ändrar vår lag och för in
domstolsprövning på alla dessa områden.
Detta är min arbetshypotes — jag
vet inte, om den är riktig.

Ytterligare skulle jag vilja hänvisa till
den förklaringen, att det är många svenska
jurister, som med all sin utmärkta
kompetens i övrigt inte har så stor erfarenhet
av internationella traktater och
deras avfattning. Här gäller det ju en
principkonvention —- en konvention angående
respekt för de mänskliga rättigheterna
— som skall omfatta ett stort
antal länder med vitt skilda institutioner
på dessa områden. En sådan konvention
läses av en del svenska jurister
precis som om det vore en svensk lag,
och de hakar upp sig på den ena punkten
efter den andra.

Jag är för min del övertygad om att
den undersökning som gjordes, innan
propositionen år 1951 lades fram för
riksdagen, var tillfyllestgörande, och jag
tror inte att det finns något som helst
fog för de farhågor som nu för andra
gången tillkännages av första lagutskottet.

Herr ALEXANDERSON (fp):

Herr talman! När utskottet har behandlat
denna fråga, har utskottet tagit
del av den diskussion som förts här i
landet, sedan denna konvention antagits,
och det har — såsom även hans
excellens herr utrikesministern framhållit
— uttalats delade meningar i frågan,
huruvida Sveriges lagstiftning i
allo uppfyller de föreskrifter som är
givna i konventionen.

För att ta det exempel som utrikesministern
själv nämnde, sinnessjukvården,
är det ju givet att det ur svensk språksynpunkt
är rätt främmande att beteckna
sinnessjuknämnden såsom en domstol.
Det må emellertid medges, att man
har varit tveksam, huruvida uttrycket
domstol riktigt återger den engelska originaltexten
och om inte därmed avses
i viss mån något annat än vad vi menar
med domstol. På den punkten kan naturligtvis
rätt stor tvekan råda.

Men det skall påpekas, att beträffande
sinnessjukvården kan vissa tvivel
uppstå även av andra skäl, såtillvida
som man därvidlag inte har möjlighet
att få själva intagningsbeslutet prövat
annat än genom att gå omvägen att begära
en utskrivning och sedan få saken
bedömd av läkaren och slutligen prövad
av sinnessjuknämnden som en besvärsinstans.
Det är även tvivelaktigt, om detta
kan uppfylla det krav på en snabb
behandling som är uppställt i konventionen.

Det finns andra områden, där man
också kan vara mycket tveksam. Jag
skall bara nämna det föreläggande om
intagande av försumliga försörjare på
arbetshem som sker utan någon medverkan
av domstolsliknande myndighet.

Slutligen skall jag som ett exempel på
grundligheten av den juridiska prövning,
som gjordes vid konventionens antagande,
hänvisa till bestämmelsen i konventionens
artikel 6, där det står: »Envar
skall, när det gäller att pröva hans
civila rättigheter och skyldigheter eller
anklagelse mot honom för brott, vara
berättigad till opartisk och offentlig rättegång
inom skälig tid och inför en oavhängig
och opartisk domstol, som upp -

134

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Ang. konventionen ang. skydd för de mänskliga rättigheterna m. m.

rättats enligt lag. Domen skall avkunnas
offentligt, men pressen och allmänheten
må utestängas från rättegången eller
en del därav...». I rättegångsbalken
står: »Har förhandling hållits inom
stängda dörrar, må ock dom eller beslut
avkunnas inom stängda dörrar.»

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Under detta anförande hade herr talmannen
uppstått och avlägsnat sig, varefter
ledningen av kammarens förhandlingar
övertagits av herr förste vice talmannen.

Herr SANDLER (s):

Herr talman! Den fråga, som första
lagutskottet här bringat på tal, är ju
inte alls frågan, om det kan behövas
den eller den förbättringen av gällande
svenska rättsregler på olika områden,
utan den fråga det gäller är, huruvida
vi genom att år 1951 biträda konventionen
har begått en handling, som vi i
själva verket inte kan stå till svars för
på grund av att våra rättsregler är så
dåliga, att en internationell kommission
skulle kunna komma att förklara, att de
svenska rättsreglerna står i strid med
konventionens bestämmelser.

Jag har egentligen begärt ordet för att
framhålla för kammaren, att om här har
skett något galet, är det ju inte bara departementschefen
som är skyldig till
det, utan på svarandesidan får även sättas
hela det enhälliga utrikesutskottet
och riksdagen själv, som biföll utrikesutskottets
enhälliga utlåtande.

Jag vill bestyrka vad utrikesministern
här redan har antytt, att det i utrikesutskottet
förekom en grundlig föredragning
av ärendet. Man gick igenom de
olika paragraferna för att komma till
en uppfattning om huruvida vi kunde
på alla punkter — det gjordes förbehåll
på en punkt —- ansluta oss till konventionen.
Efter den granskningen kom utrikesutskottet
enhälligt till den uppfattningen,
att så var förhållandet.

Jag har med stor förvåning läst, vad
första lagutskottet här har skrivit. Jag

vill karakterisera detta såsom en i detta
ärende fullständigt onödig samvetsömhet,
gränsande till självplågeri. Då utskottets
skrivning kommer till Kungl.
Maj:ts kännedom — någonting annat är
ju inte begärt — förmodar jag, vilket
jag tror är det rätta, att Kungl. Maj:t
inte behöver därvid fästa avseende.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

På framställning av herr förste vice
talmannen beslöts att handläggningen av
återstående ärenden på föredragningslistan
skulle uppskjutas till aftonsammanträdet.

Herr förste vice talmannen meddelade,
att arbetsplenum — dock utan efterföljande
kvällsplenum — komme att hållas
fredagen den 27 innevarande månad
med början kl. 13.00.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 187, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda hemställan
om anslag till odlings- och byggnadshjälp
åt innehavare av vissa kronolägenheter
m. m. jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 188, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda hemställan
rörande anslag till stipendier
m. in. jämte i ämnena väckta motioner; nr

189, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda hemställan
rörande anslag till Lindring i mindre
bemedlades kostnader för djursjukvård
jämte i ämnet väckta motioner; och
nr 193, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reglering av sockernäringen
i riket m. m., såvitt propositionen
hänvisats till jordbruksutskottet,
jämte i ämnet väcka motioner.

Anmäldes bevillningsutskottets förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen:

Onsdagen den 25 april 1956 fm.

Nr 15

135

Interpellation ang. vissa problem rörande biltrafiken genom Kungklv

nr 191, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reglering av sockernäringen
i riket in. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet;
och

nr 192, i anledning av Kungl. Majits
proposition med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser angående
insättning å skogskonto i vissa fall.

Skrivelseförslagen godkändes, under
förutsättning beträffande förslaget nr
192, att andra kammaren i avseende å
motsvarande utskottsbetänkande fattade
samma beslut som första kammaren.

Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj:ts
till kammaren överlämnade proposition
nr 172, angående godkännande av överenskommelse
mellan Sverige och Förbundsrepubliken
Tyskland rörande tyska
tillgångar i Sverige, m. in.

Anmäldes och bordlädes en av herr
Larsson, Nils Theodor, under sammanträdet
till herr talmannen avlämnad,
av honom m. fl. undertecknad motion,
nr 583, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr
429) om hyresreglering in. m., så ock
om fortsatt giltighet av samma lag, m. m.

Interpellation ang. vissa problem rörande
biltrafiken genom Kungälv

Herr SVÄRD (h) erhöll på begäran ordet
och anförde:

Herr talman! Biltrafiken mellan Göteborg
och Oslo passerar för närvarande
genom Kungälvs stad. Denna passage försvåras
emellertid avsevärt, eftersom genomfartsledens
kapacitet är uppenbart
otillräcklig. Besvärliga trafikstockningar
förekommer. Förhållandena kan också
betecknas som otillfredsställande ur trafiksäkerhetssynpunkt.

Planer föreligger på att framdraga en
förbifartsväg väster om staden med ny
bro över Nordre älv. Det har från vissa
håll framförts önskemål om utbyggandet
av en provisorisk genomfartsled inom

det stadsplanerade området i avvaktan
på utförandet av den slutliga förbindelsen.
Den som ett provisorium betecknade
leden har föreslagits få en sträckning
som i huvudsak sammanfaller med en enligt
stadsplanen utlagd gata, Strandgatan.

Ett provisorium av detta slag är ägnat
att inge både principiella och praktiska
betänkligheter. Dess realiserande medför,
att en gata som icke är avsedd som
permanent genomfartsled av automobilskattemedel
erhåller statsbidrag i för gator
icke avsedd omfattning. Det förefaller
dessutom troligt, att utförandet av
denna förhållandevis dyrbara provisoriska
genomfartsled kommer att försena
påbörjandet av den slutliga förbifartsvägen.

Det har dels i skrivelse och dels under
hand från företrädare för motorismen
påpekats, att man, under förutsättning
av att myndigheternas fulla stöd
kan påräknas för att arbetet på den slutliga
förbindelsen snarast sättes i gång,
anser det vara med trafikens intresse
bäst förenligt att krafterna redan nu inriktas
på den definitiva lösningen —
även om detta medför en övergångstid
utan provisorium.

Jag åberopar det anförda och hemställer
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande fråga:
Har herr statsrådet uppmärksammat de
praktiska och principiella olägenheter
som är förknippade med ett genomförande
av den föreslagna provisoriska lösningen
av de trafikproblem på huvudleden
Göteborg-Oslo, som aktualiseras vid
Kungälv?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Justerades protokollsutdrag för detta
sammanträde, varefter kammaren åtskildes
kl. 17.19.

In fidem
G. H. Rerggren

136

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 em.

Onsdagen den 25 april eftermiddagen

Kammaren sammanträdde kl. 19.30;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Ang. domstolsmässig prövning av rättsfrågor
i förvaltningen

Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande
nr 20, i anledning av väckta motioner
angående utredning av frågan om
möjligheten till domstolsmässig prövning
av rättsfrågor i förvaltningen.

Första lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr
332 i första kammaren av herr Ohlon
m. fl. och nr 268 i andra kammaren av
herr Ohlin m. fl. I motionerna, vilka
voro likalydande, hade hemställts, att
riksdagen måtte anhålla om en generell
och förutsättningslös utredning av frågan
om möjligheten till domstolsmässig prövning
av rättsfrågor i förvaltningen.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att förevarande motioner, I: 332 och II:
268, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade anförts av herrar
Rylander, Lindblom, Magnusson, Alexanderson,
Larsson i Stockholm och Fröding,
vilka ansett, att utskottets utlåtande
bort hava den lydelse, reservationen
visade, och avslutas med en hemställan,
att riksdagen i anledning av förevarande
motioner, 1:332 och 11:268,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t som
sin mening giva till känna vad i reservationen
angivits.

I den av reservanterna föreslagna motiveringen
hade bland annat uttalats, att
det syntes angeläget, att frågan om möjligheten
till domstolsmässig prövning av
rättsfrågor i förvaltningen snarast upptoges
till verklig undersökning och icke
längre undanskötes.

Herr ALEXANDERSON (fp):

Herr talman! Den fråga som aktualiserats
genom de föreliggande motionerna
är av djupgående betydelse och av
stor vikt för de enskilda medborgarnas
rättsskydd i vårt land. Det gäller ju vilka
garantier vi kan skapa för att förvaltningsavgörandena
verkligen kommer att
stå i överensstämmelse med de intentioner
som lagstiftarna, d. v. s. Kungl. Maj :t
och riksdagen, haft vid olika författningars
antagande. Betydelsen härav för de
enskilda medborgarna har under den utveckling,
som på senare tid ägt rum,
vuxit på ett synnerligen påtagligt sätt
genom att förvaltningsmyndigheternas
maktbefogenheter och verksamhetsområden
svällt ut i en omfattning som man
tidigare icke kunnat ana.

Det är därför naturligt att den frågan
med stor kraft trängt sig fram, om det
system för kontroll av förvaltningsmyndigheternas
beslut, som vi nu har och
som kommit till under mera idylliska tider,
verkligen håller måttet i dagens
samhälle.

Frågan har varit föremål för behandling
i riksdagen år 1954, då motioner
väcktes med liknande yrkanden som de
nu föreliggande. Motionerna avslogs då
under hänvisning till pågående utredningar,
varmed avsågs framför allt besvärssakkunniga.

Dessa sakkunniga har nu avgivit ett
betänkande om administrativt rättsskydd,
vilket i viss utsträckning behandlar dessa
frågor. Betänkandet innehåller inga
direkta förslag utan innebär närmast vissa
principiella överväganden, som är av
betydelse för uppläggningen av besvärssakkunnigas
fortsatta arbete.

De sakkunniga fastslår i betänkandet,
att avsevärda brister vidlåder det svenska
rättsskyddet i fråga om kontrollen
över förvaltningsmyndigheternas avgöranden.
Såsom de påpekar står förhållandena
i Sverige i detta avseende i utpräglad
motsättning mot förhållandena i

Onsdagen den 25 april 1956 em.

Nr 15

137

Ang. domstolsmässig prövning av rättsfrågor i förvaltningen

de flesta andra västerländska stater. Där
finner man regelbundet en generell möjlighet
att få prövning av förvaltningsmyndigheternas
beslut antingen inför
allmän domstol, såsom i Danmark, Norge,
England och USA, eller hos förvaltningsdomstol,
såsom i Frankrike och åtskilliga
av franskt system påverkade länder.
I Sverige är däremot möjligheten
att få besluten prövade av förvaltningsdomstol,
t. ex. regeringsrätten eller försäkringsrådet,
begränsad till vissa kategorier
av ärenden och möjligheten till
prövning vid domstol ännu mera beskuren.

I sistnämnda avseende har för övrigt
aldrig någon samlad översyn ägt rum,
utan frågan om i vilken utsträckning
denna möjlighet står öppen har utbildats
i rättspraxis, huvudsakligen under hänsynstagande
till den historiska utvecklingen
på olika områden. Omfattningen
av de allmänna domstolarnas kompetens
att pröva förvaltningsbeslut är därför å
ena sidan mycket oklar och å andra sidan
icke avvägd på ett genomtänkt sätt.
Belysande är t. ex. det s. k. Lifaco-fallet,
där rådhusrätten och hovrätten ansåg sig
behöriga att bedöma förvaltningsbeslutets
rättsenlighet, men högsta domstolen
undanröjde domarna på den grund att
allmän domstol i detta fall icke kunde
anses behörig. Däremot har domstolarna
sedan gammalt ansett sig behöriga att
döma i frågor om tillämpning av avlöningsförfattningar
och dylikt, som vi i
fjol här i riksdagen fick anledning att
konstatera i samband med ärendet rörande
reservofficerarnas löneförmåner.

Besvärssakkunniga har nu ansett, att
de luckor i rättsskyddet, som de konstaterat,
bör fyllas huvudsakligen genom
ett förbättrat besvärsförfarande och genom
utvidgning av regeringsrättens kompetens.
Däremot anser de, att en generell
rätt till domstolsmässig prövning av
rättsenligheten av förvaltningsavgöranden
icke nu bör ifrågasättas vare sig genom
förvaltningsdomstol eller allmänna
domstolar. I vilken mån tillgången till
prövning av allmän domstol på speciella
områden bör ökas lämnas öppet, och
att de redan befintliga möjligheterna i

detta avseende bör bibehållas anser de
sakkunniga höjt över diskussion.

Betänkandet har remissbehandlats,
och bland remissmyndigheterna har olika
meningar uttalats i den nu aktuella
principiella frågan. Man fäster sig särskilt
vid vissa synnerligen väl motiverade
och därför tungt vägande uttalanden
som gjorts av bl. a. vissa av regeringsrättens
ledamöter. I dessa framhäves
betydelsen av att det s. k. svenska
systemet för förvaltningskontroll blir föremål
för en radikal omprövning.

I detta läge har frågan ånyo kommit
på riksdagens bord. De starka skäl, som
talar för en allmän, förutsättningslös utredning
av detta viktiga problem, torde
efter den redogörelse, som jag redan
lämnat, stå klara för envar som över huvud
taget önskar ett betryggande rättsskydd
mot felaktiga avgöranden av förvaltningsmyndigheterna.

Det torde räcka med att sammanfattningsvis
påpeka att vårt land i detta avseende
befinner sig i en särställning i
förhållande till våra grannländer och så
gott som alla andra västerländska stater
samt att någon samlad översyn av den
lämpliga gränsdragningen mellan allmänna
domstolars och förvaltningsdomstolarnas
kompetens aldrig ägt rum. Det
må vara naturligt att besvärssakkunniga
med hänsyn till det uppdrag, som tilldelats
dem och deras härför avpassade
sammansättning kommit till den uppfattningen,
att befintliga brister i rättsskyddet
kan avhjälpas inom ramen för ett
reformerat besvärsförfarande. Vi reservanter
kan emellertid inte godtaga att
kraven på ett mera allsidigt och betryggande
rättsskydd avfärdas endast med
hänvisning till de resultat, som kan vinnas
inom ramen för besvärssakkunnigas
nu pågående utredningsarbete. Vi anser
att hela frågan bör bli föremål för en
förutsättningslös prövning i ett sammanhang.
Utskottsmajoriteten liar inte tagit
ståndpunkt i denna fråga, utan hänvisar
till att betänkandet är föremål för Kungi.
Maj:ts prövning. Jag kan inte förstå att
detta skulle utgöra hinder för riksdagen
att uttala sin mening i frågan om en
dylik utredning bör komma till stånd.

138

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 em.

Ang. domstolsmässig prövning av rättsfrågor i förvaltningen

Jag utgår nämligen från att det kan spela
en stor roll för regeringen, när den
skall bestämma sig, vilken inställning till
frågan som finns här i riksdagen. Det är
därför anmärkningsvärt att utskottsmajoriteten
icke velat bekänna kort och klargöra
om den anser en utredning önskvärd
eller inte, men jag noterar också
med tillfredsställelse att majoriteten icke
velat utsäga, att den icke finner någon
utredning av detta viktiga spörsmål påkallad.
Jag vill därför hoppas, att det
bland dem, som bildar utskottsmajoriteten,
finns åtskilliga, som delar reservanternas
mening i detta avseende.

Herr talman! Med detta ber jag att få
yrka bifall till den vid utskottsutlåtandet
fogade reservationen, som innebär att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
skulle ge till känna de synpunkter på
frågan, som anförts i reservationen och
som iag här närmare har belyst.

Herr AHLKVIST (s):

Herr talman! I den här föreliggande
partimotionen från folkpartiet yrkas, såsom
herr Alexanderson nämnde, att
»riksdagen måtte anhålla om en generell
och förutsättningslös utredning av frågan
om möjligheten till domstolsmässig
prövning av rättsfrågor i förvaltningen».

Varken i motionen, reservationen eller
i herr Alexandersons anförande har
framförts några nya synpunkter i denna
fråga. Herr Alexanderson nämnde att
vid 1954 års riksdag väcktes från folkpartihåll
en liknande motion. Däri yrkades
även domstolsmässig prövning av
regeringsbeslut. Till följd härav behandlades
denna motion av ett sammansatt
konstitutions- och första lagutskott. Detta
utskott avstyrkte motionen, bland annat
med hänvisning till den pågående utredningen.

Gången i detta ärende har ju varit den,
att efter motion av professor Herlitz fick
först professor Herlitz Kungl. Maj:ts
uppdrag att närmare kartlägga detta lagstiftningsproblem
och göra en översikt
över vilka frågor, som i första hand borde
upptagas för planeringen av det fortsatta
lagstiftningsarbetet. Efter denna

allmänna inventering och kartläggning
av dessa frågor överenskoms mellan
Kungl. Maj :t och utredningsmannen, att
det mest angelägna var en utredning av
besvärsinstitutet. Besvärssakkunniga tillsattes
följaktligen. Meningen var redan
från början, att när detta avsnitt var färdigt,
skulle utredningen på fältet i övrigt
fortsätta. I direktiven för besvärssakkunniga
ingick även uppdrag att utreda frågan
om domstolskontroll över förvaltningen.

Under tiden för utredningsarbetet har
det förekommit en väsentlig diskussion
i dessa frågor, och det resulterade i sin
tur i att utredningen efter samråd med
justitieministern avgav ett principbetänkande,
som innehåller en summarisk redogörelse
för vad de sakkunniga i framtiden
tänker arbeta med. Detta betänkande
har, såsom herr Alexanderson nämnde,
varit föremål för remissbehandling.
Besvärssakkunniga har även sysslat med,
som jag nämnde, frågan om domstolskontroll
över förvaltningsbeslut och har
därvid för sin del närmast kommit till
det resultatet, att det inte är lämpligt
med de allmänna domstolarna som kontrollorgan
i fråga om förvaltningsbeslut.
Vid remissbehandlingen av betänkandet
har flertalet remissinstanser förklarat sig
dela besvärssakkunnigas uppfattning,
men det finns också remissinstanser som
bland annat menat att frågan bör göras
till föremål för fortsatt utredning. Besvärssakkunnigas
betänkande och remisssvaren
är för närvarande föremål för
Kungl. Maj ds prövning.

Dels med hänsyn till det utredningsarbete
som pågått — och jag skulle vilja
säga alltjämt pågår, därför att besvärssakkunnigas
utredningsarbete inte är avslutat
— dels med hänsyn till att det redan
från början varit avsikten att hela
detta problem skulle tas upp till undersökning,
har utskottsmajoriteten icke
kunnat finna skäl föreligga för att bifalla
motionens yrkande om en utredning
på detta område.

Minoriteten inom utskottet, reservanterna,
har väl också vid närmare övervägande
kommit till resultatet, att motionsyrkandet
om en utredning i en frå -

Onsdagen den 25 april 1956 em.

Nr 15

139

Ang. domstolsmässig prövning av rättsfrågor i förvaltningen

ga, där utredning pågår, inte var så särskilt
kvickt. Man har därför gått på en
annan linje och velat ge Kungl. Maj:t
till känna sin uppfattning om hur det
fortsatta utredningsarbetet bör bedrivas
och vilka frågor som där bör ha förtursrätt.

Inom majoriteten har vi ansett det vara
den normala gången att riksdagen
kommer i efterhand, att den skall taga
ståndpunkt till frågorna, sedan Kungl.
Maj:t prövat utredningens resultat och
remissvaren. Jag kan inte erinra mig att
det under min riksdagstid har varit kutym
när en fråga varit föremål för utredning
och legat under Kungl. Maj ds
prövning, att riksdagen redan innan
ärendet ens har prövats av departementschefen
har utlåtit sig om hur riksdagen
ansett att Kungl. Majd bör pröva
frågan. Och när därtill kommer, att jag
för män del inte anser det nödvändigt att
rättsfrågorna skall politiseras, så är det
för mig alldeles likgiltigt vem som här
tagit initiativet. Då initiativ har tagits
av professor Herlitz och eftersom utredningsarbetet
i frågan alltjämt pågår, föreligger
enligt min mening ingen som
helst anledning att skriva till Kungl.
Maj d.

Jag ber med dessa ord, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr ALEXANDERSON (fp):

Herr talman! Herr Ahlkvist säger att
det inte har hänt någonting sedan sist,
men det har ändå hänt så pass mycket
som att besvärssakkunniga har avgivit ett
betänkande, där de har redovisat vissa
synpunkter på denna fråga, och av det
betänkandet kan man dra den slutsatsen,
att besvärssakkunniga inte har för
avsikt att ytterligare göra någonting åt
just den fråga, som motionerna gäller,
fastän de sakkunniga har känt sig så
pass osäkra på sin ståndpunkt, att de
velat underställa justitieministern frågan
om hur utredningsarbetet i detta fall i
fortsättningen skall läggas upp. Därför
har detta mera principiellt upplagda betänkande
kommit till. I den situationen

kan jag inte finna annat än att det är
påkallat, att riksdagen, om den nu har
den uppfattningen, skriver till Kungl.
Maj:t och framhåller sina önskemål om
att utredningen bör avse de frågor som
berörs här i motionerna.

Herr Ahlkvist sade vidare, att han ansåg
att det inte var kutym att riksdagen
skriver och begär utredning i en fråga
som redan är föremål för utredning. Men
det är inte det, som är situationen här.
Situationen är ju tvärtom den, att vi
vill begära en utredning av en fråga,
där ännu inte en utredning har satts i
gång och som den pågående utredningen
—- besvärssakkunniga — har sagt att de
inte tänker göra någonting åt, fastän
det ju kan tänkas att justitieministern
finner att den bör tagas upp i samband
med den pågående utredningen i fråga
om besvärsförfarandet. Jag tycker då, att
det just nu är den lämpligaste tidpunkten
att göra en sådan framställning.

Jag kan inte underlåta att påpeka, att
det inte är så länge sedan riksdagen beslöt
en framställning till Kungl. Maj:t
i frågor som just aktualiserats genom
gjorda utredningar på familjeområdet,
och i dag ligger på kammarens bord ett
enhälligt utlåtande, där utskottet föreslår
en skrivelse till Kungl. Maj:t i en sådan
fråga. Den praxis som herr Ahlkvist åberopade
tycks inte vara alldeles obruten.

Herr AHLKVIST (s):

Herr talman! När herr Alexanderson
säger, att sedan frågan sist prövades år
1954 skulle det nya ha inträffat, att besvärssakkunniga
har avlämnat sitt betänkande,
vill jag tolka detta på det sättet
att när folkpartiet år 1954 väckte samma
motion, förelåg ingen anledning att
motionera.

Jag vill tillägga, att besvärssakkunniga
har avlämnat ett principbetänkande.
Detta innebär inte att frågan är slutprövad,
utan, som jag sade i mitt förra
anförande, att frågan för närvarande är
föremål för Kungl. Maj:ts prövning.

Jag tror, herr Alexanderson, att vi
inte skall försöka leka kurragömma med
varandra! Det är allmänt känt att folk -

140

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 em.

Om registrering av vissa föreningar såso
partiet på senare tid har sökt uppträda
som rättssäkerhetens riddare i detta land,
och nu har man konstaterat att initiativet
har glidit partiet ur händerna på ett så
viktigt område som detta. Initiativet är taget
av en högerns representant, och en
socialdemokratisk justitieminister har
tillsatt utredningen. Nu hjälpte det ju
inte ens att motionen i dag bifölles, ty
folkpartiet blev ändå inte initiativtagare
— såvida inte initiativet skall anses
äga retroaktiv verkan! Hela framställningen
är alltså meningslös.

Om det är något, som förvånar mig i
sammanhanget, skulle det endast vara
att högerns representant i utskottet har
gått med bland reservanterna. Det innebär
ju ingenting annat än ett misstroendevotum
mot professor Herlitz, som
ägnade så mycket av sin riksdagstid just
åt lösningen av dessa frågor.

Herr ALEXANDERSON (fp):

Herr talman! Det förhåller sig på det
sättet att den fråga, som väcktes av
professor Herlitz och som sedan har
förts vidare och nu är under utredning
av besvärssakkunniga, inte är samma fråga
som den, som här ifrågavarande motioner
gäller. Detta framgår allra klarast
av referatet av besvärssakkunnigas
principbetänkande, där dessa för sin
del tar avstånd från att gå in på denna
fråga, som ju alldeles klart ligger utanför
deras uppgift enligt de nuvarande
direktiven.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr förste vice
talmannen jämlikt därunder förekomna
yrkanden propositioner, först på bifall
till vad utskottet i det nu ifrågavarande
utlåtandet hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i
den vid utlåtandet fogade reservationen;
och förklarade herr förste vice talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Alexanderson begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter

m ekonomiska föreningar

given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad första lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 20,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringsproppsitionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Alexanderson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 82;

Nej — 31.

Om registrering av vissa föreningar såsom
ekonomiska föreningar

Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande
nr 21, i anledning av väckta motioner
om beredande av möjlighet för
vissa slag av föreningar att registreras
såsom ekonomiska föreningar.

Första lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta
motioner, nämligen nr 459 i första kammaren
av herr Nilsson, Hjalmar, m. fl.
och nr 591 i andra kammaren av herr
Andersson i Ronneby m. fl. I motionerna,
vilka voro likalydande, hade bland
annat redogjorts för ett regeringsrättsutslag,
enligt vilket en förening vägrats
registrering såsom ekonomisk förening,
då den enligt sina stadgar hade till ändamål
att främja medlemmarnas och de
till dem anslutna medlemmarnas ekonomiska
intressen genom att till medlemmarna,
till dem anslutna medlemmar och

Onsdagen den 25 april 1956 em.

Nr 15

141

i orten verksamma sammanslutningar
uthyra lokaler för möten, teater, biograf,
bibliotek, bostäder samt lek- och festplatser
samt att för medlemmarna och
de till dem antslutna medlemmarna driva
teater- och biograf- samt annan därmed
sammanhängande rörelse. Med hänsyftning
på detta utslag hade i motionen
föreslagits, att riksdagen ville hos
Kungl. Maj:t hemställa om utredning
syftande till att registrering om möjligt
inom ramen för lagen om ekonomiska
föreningar skulle kunna medgivas föreningar
med ändamål, som framginge av
nämnda regeringsrättsutslag, samt att i övrigt
en närmare precisering skulle erhållas
av föreningar, som kunde registreras
enligt lagen, med beaktande av
behovet att en mera vidgad omfattning
därav erhölles.

Utskottet hade i det nu förevarande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
förevarande motioner, I: 459 och II: 591,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr PETTERSSON (s):

Herr talman! Utskottet har inte ansett
sig kunna bifalla motionerna, och det
har motiverat sitt ställningstagande med
att den för närvarande arbetande varumärkes-
och firmautredningen har att
behandla detta spörsmål.

Jag skall inte framställa något yrkande,
men jag skulle vilja uttala ett önskemål
om att detta utredningsarbete snabbt
måtte leda till ett resultat. De nuvarande
förhållandena är nämligen oerhört besvärliga.
Jag kan som exempel nämna ett
fall i en kommun, där det fortfarande
finns en folketshusförening. Den har i
stadgarnas första paragraf en ändamålsbestämning
som säger att dess uppgift
är att bygga och anskaffa lokaler till de
organiserade arbetarna och med dem
sympatiserande. I denna kommun har
man ansett det vara nödvändigt att ordna
lokaler, som kunde användas av alla,
och av den anledningen har man gått i
författning om att bilda en ny förening,
i vilken kommunen liar inträtt. Vidare
har anslutit sig ekonomiska föreningar,

Ang. höjning av vissa underhållsbidrag
idrottsföreningar och andra, så att man
nu kan säga att hela föreningsvärlden
står bakom denna organisation. Men det
finns för närvarande ingen möjlighet
att göra den till en ekonomisk förening
och få den inregistrerad. Detta medför
stora svårigheter, framför allt då man
skall söka krediter, eftersom rättskapaciteten
därvid kanske kan ifrågasättas.
Om man vet att det företag, som föreningen
har att genomföra, kommer att dra en
kostnad av 2 å 2,5 miljoner kronor, så
förstår man att arbetet på att på den här
vägen skaffa samlingslokaler blir lamslaget.
Det gäller bär alltså inte enbart
folketshusföreningar, utan även förcningshusföreningar,
medborgarhusföreningar
och liknande, som nu saknar
möjlighet till inregistrering. Det skulle
därför vara önskvärt att utredningen om
möjligt bröt ut den ifrågavarande detaljen
och löste den så snabbt som möjligt.

Det är egentligen bara det önskemålet
jag skulle vilja framföra i samband med
behandlingen av föreliggande utlåtande.

Häri instämde herr Nilsson, Hjalmar,
(s).

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i det nu
föredragna utlåtandet hemställt.

Ang. höjning av vissa underhållsbidrag

Föredrogs ånyo första lagutskottets
utlåtande nr 22, i anledning av väckta
motioner om höjning av vissa genom
dom fastställda underhållsbidrag, m. m.

Första lagutskottet hade till behandling
i ett sammanhang förehaft dels två
inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr 350 i första kammaren
av fru Gärde Widemar m. fl. och
nr 279 i andra kammaren av herr Löfgren
m. fl., dels ock en i andra kammaren
väckt, till lagutskott hänvisad motion,
nr 602, av fru Holmquist och fru
Löfqvist.

I motionerna 1:350 och 11:279, vilka
voro likalydande, hade hemställts, att
riksdagen med anledning av penning -

142

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 em.

Ang. höjning av vissa underhållsbidrag
värdets förändring efter 1950 måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning angående höjning av belopp,
som utginge på grund av underhållsskyldighet
av i motionerna närmare angiven
karaktär.

I motionen II: 602, som i viss del tilldelats
andra lagutskottet, hade, såvitt nu
var i fråga, hemställts, att riksdagen måtte
besluta om en generell uppräkning av
underhållsbidrag fastställda enligt äldre
avtal eller dom.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen i anledning av förevarande
motioner, I: 350 och II: 279 samt
11:602, i vad den avsåge en generell
uppräkning av underhållsbidrag, måtte
hos Kungl. Maj:t anhålla om en översyn
av lagen den 6 juni 1952 om höjning av
vissa underhållsbidrag.

Reservation hade anmälts av herrar
Magnusson och Fröding, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort hava den ändrade
lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med avslag å de i motionerna
I: 350 och 11:279 samt, såvitt nu
vore i fråga, 11:602 framställda yrkandena
likväl måtte i anledning av motionerna
i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till
känna vad reservanterna i ärendet anfört.

I det av reservanterna föreslagna yttrandet
hade bland annat uttalats, att utskottet
förutsatte, att Kungl. Maj:t komme
att med uppmärksamhet följa den
fortsatta prisutvecklingen, så att möjligen
framdeles erforderliga förslag till
åtgärder för återställande av underhållsbidragens
realvärde skulle kunna utan
onödig tidsutdräkt föreläggas riksdagen.

Herr MAGNUSSON (h):

Herr talman! Vid 1952 års riksdag
godkändes ett lagförslag som innebar att
generella höjningar genomfördes på underhållsbidrag,
fastställda genom tidigare
domslut. Dessa höjningar uppgick till
varierande procentsatser — 60, 30 och
20 procent — beroende på hur långt till -

baka domen hade avkunnats. Av dessa
procentsatser framgår det, att väsentliga
förändringar i levnadskostnaderna hade
uppstått på grund av penningvärdeförsämringen.

Sedan denna höjning vidtagits, skulle
enligt socialstyrelsens uppgifter levnadskostnaderna
ha stigit med cirka 16 procent.
Vi reservanter anser nu, att denna
förändring inte är så avsevärd att den
motiverar ett så kraftigt ingripande som
ett beslut om generella ändringar i tidigare
fattade domslut. En förändring av
domstolsutslag genom riksdagsbeslut är
en så pass allvarlig sak, att vi inte kan
vara med härpå under andra förutsättningar
än att avsevärda förändringar
uppstått i de grunder, varpå utslagen
bygger.

Det är därför, herr talman, som jag nu
ber att få yrka bifall till den vid detta
utskottsutlåtande fogade reservationen.

Herr AHLKVIST (s):

Herr talman! Meningsskiljaktigheten i
denna fråga mellan utskottsmajoriteten
och reservanterna är knappast så stor,
att den tarvar någon nämnvärd diskussion.

Såsom herr Magnusson nämnde har
enligt socialstyrelsen levnadskostnadsindex
sedan beslutet förra gången fattades
stigit med 16 enheter. Reservanterna anser,
att man här inte bör vidtaga någon
förändring förrän stegringen blivit 20 å
25 procent.

Utskottsutlåtandet kan man väl säga
är en kompromiss. Vid utskottsbehandlingen
av detta ärende stod jag personligen
ganska nära reservanternas uppfattning,
att man på detta område inte
alltför ofta bör göra förändringar. Jag
fann emellertid att det kompromissförslag,
som utskottet slutligen antog, låg
så nära reservationen, att det var meningslöst
att skriva sig skiljaktig. Utskottsutlåtandet
innebär nämligen inte
helt bifall till motionerna, men det innebär
att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall
anhålla om en översyn av lagen om höjning
av vissa underhållsbidrag i anledning
av den redan inträffade penning -

Onsdagen den 25 april 1956 em.

Nr 15

143

Ang. höjning av bidragsförskottens maximibelopp m. m.

värdeförsämringen. Reservanterna föreslår
också en skrivelse till Kungl. Maj:t,
men de anser att Kungl. Maj :t skall vänta
med höjningen till dess en ytterligare
stegring i index skett. Utskottsmajoriteten
säger inte när översynen skall ske.
Skiljaktigheten är alltså mycket obetydlig Jag

ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter i enlighet med de därunder förekomna
yrkandena gjordes propositioner,
först på bifall till vad utskottet i
det under behandling varande utlåtandet
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
utlåtandet avgivna reservationen; och
förklarades den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja besvarad.

Vid förnyad föredragning av första
lagutskottets utlåtande nr 23, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
ytterligare utgifter för fångvården
å tilläggsstat II för budgetåret 1955/
56, bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av andra
lagutskottets utlåtande nr 22, i anledning
av väckta motioner angående
viss ändring av 7 § lagen om förskottering
av underhållsbidrag till barn, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Ang. höjning av bidragsförskottens
maximibelopp m. m.

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 23, i anledning av väckta
motioner om höjning av bidragsförskottens
och de särskilda barnbidragens
maximibelopp.

Andra lagutskottet hade till behandling
i ett sammanhang förehaft fyra
inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 349
i första kammaren av fru SjöströmBengtsson
m. fl. samt nr 266 i andra
kammaren av fru Johansson i Skövde
och fru Lewén-Eliasson;

dels ock motionen nr 602 i andra kammaren
av fru Holmquist och fru Löfqvist.

I motionerna I: 349 och II: 266 hade
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t begära en utredning
angående höjning av bidragsförskottens
och de särskilda barnbidragens
maximigräns.

Motionen II: 602, som i viss del tilldelats
första lagutskottet och behandlats
av nämnda utskott i dess utlåtande
nr 22, avsåg, i vad den behandlats av
andra lagutskottet, höjning av det i 8 §
bidragsförskottslagen angivna maximibeloppet
för bidragsförskott från nuvarande
600 till 900 kronor per barn och
år.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen i anledning av förevarande
motioner, nämligen

1. 11:602, såvitt nu vore i fråga, samt

2. I: 349 och 11:266,

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj :t ville överlämna
ifrågavarande motioner — motionen II:
602 endast såvitt nu vore i fråga — till
den inom socialdepartementet tillkallade
särskilda beredning, som hade att inom
departementet biträda vid fortsatt handläggning
av samhällets stödåtgärder för
barnfamiljerna, att av beredningen beaktas
vid dess fortsatta arbete.

Fru SJÖSTRÖM-BENGTSSON (s):

Herr talman! Jag har givetvis intet yrkande
— vi motionärer har ju fått vad
vi begärt, nämligen utskottets tillstyrkande
av alt frågan om underhållsbidrag till
ensamma mödrar av olika kategorier
och deras barn skall hänskjutas till den
beredning, som är tillsatt för att biträda
vid handläggningen av familjesociala
frågor.

Men jag kan ändå inte underlåta alt i
detta sammanhang påpeka, att de möd -

144

Nr 15

Onsdagen den 25 april 1956 em.

Ang. höjning av bidragsförskottens maximibelopp m. m.

rar och barn det här är fråga om borde
få förtursrätt när det gäller att bättra på
de familjesociala förhållandena. En utredning
inom socialstyrelsen har visat,
att just denna kategori procentuellt utgör
den största delen av socialvårdsklientelet.
Med tanke på de oerhörda svårigheter
dessa ensamma mödrar har att
kämpa emot — de må vara ogifta, änkor
eller frånskilda — så vore jag och många
med mig synnerligen tacksamma, om de
inte sattes i efterhand utan snarare i
första rummet när det gäller familjesociala
åtgärder.

Jag har som sagt intet yrkande, herr
talman.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottets i förevarande utlåtande
hemställt.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående omreglering av vissa ersättningar
på grund av statsunderstödd

olycksfallsförsäkring för fiskare, m. m.;
och

nr 25, i anledning av väckta motioner
om införande av kontroll å hörapparater.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo tredje lagutskottets
utlåtanden:

nr 13, i anledning av väckt motion
angående utarbetande av förslag till en
stadga om allmänna vatten- och avloppsledningar;
samt

nr 14, i anledning av väckt motion om
viss ändring i folkbokföringsförordningen.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Justerades ytterligare protokollsutdrag
för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 20.11.

In fidem
G. H. Berggren

Stockholm 1956. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

560774