Fredagen den 2 april Sid (Riksdagens protokoll 1965:15)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 15

FÖRSTA KAMMAREN

1965

2 april

Debatter m. m.

Fredagen den 2 april Sid.

Anslag under elfte huvudtiteln:

Arbetsmarknadsstyrelsens avlöningsanslag .................. 4

Arbetsförmedlingens avlöningsanslag........................ 7

Allmänna beredskapsarbeten m. m........................... 9

Svar på interpellation av herr Olsson, Johan, om fortsatta beredskapsarbeten
i Hälsingland .............................. 11

Vissa sysselsättningsfrämjande åtgärder för handikappade m. fl. 19

Omskolning m. m......................................... 20

Bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade........ 24

Bidrag till driften av verkstäder för handikappade ............ 26

Lokaliseringsbidrag....................... 32

Lokala polisorganisationen ................................ 33

.Statens utlänningskommission .............................. 35

Lokaliseringslån .......................................... 36

Statskommunala beredskapsarbeten .......................... 36

Om försäljning till allmänheten av aktier i statliga företag........ 37

Om försäljning till allmänheten av statens aktier i LKAB ........ 38

Förläggningen av LKAB:s huvudkontor........................ 40

Kapitalförsörjningen inom lastbilstrafikbranschen .............. 42

Beskattningen av traktamentsersättning........................ 43

Rätten till avdrag vid beskattningen för kostnad för resor mellan

bostad och arbetsplats .................................... 46

Användande av riksbankens vinst för år 1964 .................. 47

Inkomsten från riksbanksfonden .............................. 48

Om rengöring av riksdagshusets fasader och gavlar ............ 50

Rätten till änkepension enligt lagen om allmän försäkring ...... 53

Om skydd för trotjänarpension .............................. 57

Om indexreglering av de allmänna barnbidragen 58

1 Första kammarens protokoll 1965. Nr in

Nr 15

Innehåll

Samtliga avgjorda ärenden

Fredagen den 2 april Sid.

Statsutskottets utlåtande nr 11, ang. utgifterna inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde .............................. 3

— nr 32, om anslag till Upplysningsverksamhet i utlandet angående
Sverige .............................................. 36

— nr 33, ang. anslag på tilläggsstat II: Allmänna beredskapsarbeten
in. in................................................. 36

—- nr 34, om utredning rörande försäljning till allmänheten av aktier
i statliga företag...................................... 37

—- nr 35, om försäljning till allmänheten av statens aktier i LKAB 38

— nr 36, ang. förläggningen av LKAB:s huvudkontor............ 40

— nr 37, ang. kapitalförsörjningen inom lastbilstrafikbranschen. . 42

Bevillningsutskottets betänkande nr 18, om rätt för riksdagsledamot
att vid inkomsttaxering göra avdrag för avgift till riksdagsgruppskansli
........................................ 43

— nr 19, ang. beskattningen av traktamentsersättning............ 43

— nr 20, ang. rätten till avdrag vid beskattningen för kostnad för

resor mellan bostad och arbetsplats ........................ 46

Bankoutskottets memorial nr 7, ang. användande av riksbankens
vinst för år 1964 .......................................... 47

— utlåtande nr 8, ang. inkomsten från riksbanksfonden.......... 48

— nr 9, om skyldighet för riksbanksfullmäktige att avge yttrande

över nationalbudgeten .................................... 50

— nr 10, ang. lönegradsuppflyttning av en tjänst som bankokommissarie
................................................ 50

— nr 11, om rengöring av riksdagshusets fasader och gavlar .... 50

— nr 12, om tillhandahållande av ytterligare exemplar av riksdagstrycket
till riksdagens ledamöter .......................... 53

Första lagutskottets utlåtande nr 14, om ökad rättssäkerhet vid bestämmande
av ersättning till följd av övergången till högertrafik 53

— nr 15, om översyn av vissa bestämmelser i föräldrabalken...... 53

Andra lagutskottets utlåtande nr 30, ang. rätten till änkepension enligt
lagen om allmän försäkring............................ 53

— nr 31, om skydd för trotjänarpension ...................... 57

— nr 32, om höjning av invaliditetstillägget m. m............... 58

— nr 33, ang. tillämpningen på sjömän av bestämmelserna om obligatorisk
yrkesskadeförsäkring............................ 58

— nr 34, ang. provisoriska bestämmelser rörande utbildningstiden

för vissa värnpliktiga .................................... 58

— nr 35, om indexreglering av de allmänna barnbidragen ...... 58

Tredje lagutskottets utlåtande nr 14, om dels hastighetsbegränsning
för motorbåtar, m. m., dels ock registrering av båtar ........ 60

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Fredagen den 2 april

Kammaren sammanträdde kl. 11.00.

Herr Persson, Ragnar, anmälde, att
han under gårdagen infunnit sig vid
riksdagen.

Till kammaren hade överlämnats
Ivungl. Maj:ts skrivelse nr 90, angående
förordnande av statsrådsledamöter att
uppläsa Kungl. Maj:ts öppna brev till
riksdagen angående vissa grundlagsfrågor.

Av nämnda kungl. skrivelse, som nu
föredrogs, inhämtades bland annat, att
Kungl. Maj:t förordnat hans excellens
herr statsministern Erlander att i första
kammaren uppläsa Kungl. Maj:ts ifrågavarande
öppna brev.

Med anledning härav lämnades ordet
till hans excellens herr statsministern
Erlander, som i enlighet med det honom
givna uppdraget uppläste Kungl. Maj:ts
öppna brev, nr 91, angående vissa
grundlagsfrågor.

Uppläsningen av berörda öppna brev
åhördes av kammarens ledamöter stående.

På sedermera gjord proposition beslöts
att förevarande kungl. skrivelse
och öppna brev skulle läggas till handlingarna.

Herr talmannen yttrade, att han efter
samråd med andra kammarens talman
finge föreslå, att första kammaren skulle
besluta, att vid sammanträde, som
komme att hållas onsdagen den 7 innevarande
månad, företaga val av ej mindre
ledamöter och suppleanter i riksdagens
lönedelegation än även ledamöter
och suppleanter i riksdagens krigsdelegation.

Detta förslag antogs.

Härefter anförde herr TALMANNEN:

Jag får meddela att biljetter till den
föreställning, som Kungl. Teatern anordnar
för riksdagens ledamöter tisdagen
den 6 april, kommer att utdelas i
kapprummet fr. o. m. kl. 12.00 i dag.

Poliovaccinering planeras äga rum i
riksdagshuset redan instundande vecka,
sannolikt fredagen den 9 april 1965. Tider
för vaccineringen kommer att meddelas
senare. Anmälan om deltagande
erfordras och kan antecknas på utdelad
blankett samt inlämnas till förste
vaktmästaren i kammaren redan i dag
fredagen den 2 april.

Justerades protokollet för den 26 nästlidne
mars.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 114, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 4 §
1 mom. och 10 § 1 inom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,
m. m., såvitt propositionen
hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet
väckta motioner;

nr 115, i anledning av väckta motioner
om dispens från lagen om arbetsförmedling
för skrivbyråernas serviceverksamhet;
och

nr 116, i anledning av väckt motion
angående kostnaderna för transport av
avliden från sjukhus till hemorten.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
motionerna nr 669—672.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda fram -

Nr 15

Fredagen den 2 april 19G5

Arbetsmarknadsstyrelsens avlöningsanslag
ställningar rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckta motioner.

Punkterna 1—15

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 16

Arbetsmarknadsstyrelsens avlöningsanslag Kungl.

Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för arbetsmarknadsstyrelsen,
som föranleddes av vad departementschefen
i statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 4 januari 1965 förordat,
dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsen
att tillämpas tills
vidare från och med budgetåret 1965/66,
dels ock till Arbetsmarknadsstyrelsen:
Avlöningar för samma budgetår anvisa
ett förslagsanslag av 13 400 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Yngve Nilsson och herr Sveningsson
(I: 287) samt den andra inom andra
kammaren av herr Nordgren in. fl. (Il:
346), i vilka, såvitt nu vore i fråga, hemställts,
att riksdagen måtte

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de förändringar i personalförteckningen
för arbetsmarknadsstyrelsen,
som föranleddes av vad som föreslagits
i motionerna;

b) godkänna i motionerna införd avlöningsstat
för arbetsmarknadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1965/66;

c) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 13 070 000 kronor:

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Göran Karlsson m. fl. (I: 415)
och den andra inom andra kammaren
av herr Hammarberg m. fl. (II: 499).

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte med bifall till Kungl.
Maj :ts förslag och med avslag å motionerna
I: 287 och II: 346 samt I: 415 och
II: 499, samtliga motioner såvitt nu vore
i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för arbetsmarknadsstyrelsen
i enlighet med vad i statsrådsprotokollet
föreslagits;

b) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1965/66;

c) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 13 400 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herrar
Virgin, Kaijser, Bohman och Turesson,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
hava den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 287 och II: 346 ävensom
med avslag å motionerna 1: 415 och
II: 499, samtliga motioner såvitt nu vore
i fråga,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att ändra
personalförteckningen för arbetsmarknadsstyrelsen
i den omfattning, som föranleddes
av vad reservanterna föreslå o

it •
r»111

b) godkänna i reservationen införd
avlöningsstat för arbetsmarknadsstyrelsen,
att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1965/66;

c) till Arbetsmarknadsstyrelsen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 13 070 000 kronor.

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Under en femårsperiod
har antalet heltidsanställda inom hela
arbetsmarknadsverket ökat med över
1 ()00, och totala antalet heltidsanställda
överstiger 3 000. Antalet deltidsanställda
torde uppgå till över 1 000.

Vi är fullt på det klara med att arbetsmarknadsverket
har många och
angelägna uppgifter och att det också
har ökande uppgifter. Låt mig bara antyda
sådana ting som lokaliseringspolitiska
åtgärder, omskolningsuppgifter
och yrkesvägledande uppgifter — alltsammans
mycket viktiga uppgifter, som
också fått en ökande betydelse.

Trots detta kan man med visst fog betrakta
siffrorna rörande antalet anställda
mot bakgrunden av att antalet arbetslösa
under motsvarande tid ganska
konstant har hållit sig vid i medeltal
mellan 20 000 och 25 000. Inom ett ämbetsverk,
där utvecklingen varit så våldsam
som här, kan organisationen lätt
bli mindre tillfredsställande. Samordningsmöjligheterna
inom verket självt
kan förbises och enkla interna rationaliseringsåtgärder
kan försummas. Detta
är ett allmängiltigt konstaterande,
som gäller alla snabbt expanderande
företag, det må vara ämbetsverk eller
enskilda företag, och det innebär inte på
något sätt att man behöver ta upp till
diskussion sådana uppgifter som arbetsmarknadsverket
tar på sig och som man
kan tycka vara onödiga.

Just dessa allmängiltiga konstateranden
gäller alltså i särskilt hög grad arbetsmarknadsverket,
som expanderat så
snabbt under de senaste åren. Också
departementschefen har sedan några
år haft en känsla av den saken, vilket
framgår av att han förra året eller året
därförut uppdrog åt statskontoret att i
samråd med arbetsmarknadsstyrelsen se
över arbetsmarknadsverkets organisation.
Jag vill erinra om de direktiv som
departementschefen då gav angående
organisationsundersökningen. Jag anförde
dem i debatten förra året, men
jag tycker att de är så bra och att de

Arbetsmarknadsstyrelsens avlöningsanslag
ger så klart besked om just den frågeställning,
som vi anser vara av intresse
i detta sammanhang, att jag tycker att
det finns skäl att dra fram dem en gång
till. Departementschefen anförde bl. a.
att statskontoret förutsättningslöst bör
överväga om vissa uppgifter numera
förlorat i betydelse och därför kan
avvecklas eller beskäras, om näraliggande
verksamhetsgrenar genom lämpliga
modifikationer kan sammanslås
eller om genom ändrade regler administrativt
krångel kan undvikas och det
samlade förvaltningsförfarandet förenklas.
Departementschefen framhöll vidaer
att undersökningen icke bör begränsas
till arbetsrutiner, blankettmaterial
etc. utan också inriktas på att undersöka
i vad mån arbetsuppgifter utan
större olägenheter kan inskränkas eller
slopas eller om arbetsbördan på annat
sätt kan minskas.

Alla dessa saker kan ju göra, att en
betydande reduktion av verkets personal
kan tänkas komma till stånd, utan
att den yttre verksamheten på något sätt
behöver influeras av det.

Statsrådet framhåller i år att översynen
på grund av arbetets art torde bli
förhållandevis tidskrävande. Detta innebär
emellertid inte att någonting ändras
i princip beträffande undersökningens
betydelse i det här aktuella sammanhanget.

Vi anser det rimligt att inga nya ordinariebildande
tjänster tillsätts, innan
organisationsundersökningens utredningar
genomförts. Den omständigheten
att undersökningens resultat inte med
säkerhet kommer att innebära, att verkets
personal kan minskas, kan inte
vara skiil nog att nu besluta om personalökningar
i större omfattning. Framför
allt är tillsättandet av ny ordinarie
och extraordinarie personal ägnat
att inge betänkligheter. Sådana beslut
binder den framtida organisationen på
ett inte önskvärt sätt såväl i fråga om
antalet tjänster som i fråga om olika
slag av befattningar i den framtida organisationen.

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Arbetsmarknadsstyrelsens avlöningsanslag

Nya och växande uppgifter inom verket
torde kunna bemästras temporärt
genom omdisponering av verkets personal
och genom anställande av ytterligare
tillfällig personal. Vi motsätter
oss inte den av departementschefen föreslagna
ökningen av anslagen för avlöning
av tillfällig personal. Det anslaget
är ju betydande och uppgår för hela
verket till sammanlagt 7 250 000 kronor.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den vid punkt 16 fogade reservationen.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! När kammaren nu under
en följd av år har diskuterat frågan
om arbetsmarknaden och de spörsmål
som berörs under elfte huvudtiteln,
har strängt taget alltid sceneriet varit
detsamma och aktörerna desamma -—
det är egentligen bara replikerna som
är annorlunda. Det kan som i gamla tiders
revyer också vara fråga om nyinlägg,
men även de blir allt färre.

I reservationen har yrkats, att en del
nya tjänster i arbetsmarknadsverket
icke skulle ordinariesättas i avvaktan på
resultatet av den utredning angående
arbetsmarknadsverket som statskontoret
sysslar med. Emellertid har man både
inom arbetsmarknadsverket och
inom inrikesdepartementet kommit underfund
med att vissa nödvändiga tjänster
måste besättas. Detta kommer inte
att innebära att den framtida organisationen
bindes; däremot innebär det att
verket under nuvarande tid kan fungera
som det bör göra. Det är inte bara så —
som vi fick ett intryck av när vi lyssnade
till herr Kaijser — att arbetsmarknadsverket
har till uppgift att bekämpa
den arbetslöshet som råder, utan det är
ju så mycket annat som verket har att
syssla med, nämligen arbetsförmedling,
omskolning och en hel del liknande
uppgifter, som det måste finnas personal
till för att verket skall kunna fungera.

.lag vill på detta sätt och alltså i
största korthet, herr talman, yrka bifall
till utskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i förevarande punkt hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Kaijser begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 11 punkten
16, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja —99;

Nej — 22.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkten 17

Utskottets hemställan bifölls.

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Punkten IS

Arbetsförmedlingens avlöningsanslag Kungl.

Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att
godkänna av departementschefen förordad
avlöningsstat för arbetsförmedlingen,
att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1965/66, dels ock till
Arbetsförmedlingen: Avlöningar för

samma budgetår anvisa ett förslagsanslag
av 66 750 000 kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Lundström m. fl. (I: 114) och den andra
inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl. (II: 145),

dels de tidigare nämnda likalydande
motionerna 1:287, av herr Yngve Nilsson
och herr Sveningsson, samt II: 346.
av herr Nordgren m. fl.,

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Nils-Eric Gustafsson m. fl. (1:408) och
den andra inom andra kammaren avherr
Nilsson i Tvärålund m. fl. (II:
514),

dels ock de förut nämnda likalydande
motionerna 1:415, av herr Göran
Karlsson m. fl. och II: 499, av herr Hammarberg
m. fl.

I motionerna I: 114 och II: 145 hade,
såvitt nu vore i fråga, anhållits att riksdagen
måtte besluta att utöver vad i
statsverkspropositionen föreslagits inrätta
ytterligare fem tjänster som konsulent
i reglerad befordringsgång för
arbetsförmedlingens yrkesvägledningsverksamhet
till en beräknad merkostnad
av 150 000 kronor och därför till
Arbetsförmedlingen: Avlöningar för

budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 66 900 000 kronor.

I motionerna 1:287 och 11:346 hade,
såvitt nu vore i fråga, hemställts, att
riksdagen måtte

a) fastställa i motionerna införd avlöningsstat
för arbetsförmedlingen, att
tillämpas från och med budgetåret
1965/66;

b) till Arbetsförmedlingen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 64 500 000 kronor.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på åberopade grunder hemställt,

I. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna I: 287 och II: 346,1: 415 och
II: 499 samt I: 114 och II: 145, samtliga
motioner såvitt nu vore i fråga,

a) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för arbetsförmedlingen,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1965/66;

b) till Arbetsförmedlingen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 66 750 000 kronor;

II. att motionerna 1:408 och 11:514
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

a) av herrar Axel Andersson, Per
Jacobsson och Edström, fröken Elmén
samt herrar Gustafsson i Skellefteå och
Nelander, vilka ansett att utskottets yttrande
bort i viss angiven del hava den
lydelse, reservationen visade, samt att
utskottet bort under I hemställa, att
riksdagen måtte i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag och med bifall till motionerna
1:114 och 11:145 ävensom med
avslag å motionerna I: 287 och II: 346
samt I: 415 och II: 499, samtliga motioner
såvitt nu vore i fråga,

a) godkänna i reservationen införd
avlöningsstat för arbetsförmedlingen,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1965/66;

b) till Arbetsförmedlingen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 66 900 000 kronor;

b) av herrar Virgin, Kaijser, Bohman
och Turesson, vilka, under förutsättning

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Arbetsförmedlingens avlöningsanslag
av bifall till reservationen vid punkten
16, ansett, att utskottets yttrande bort i
viss del erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort
under I hemställa, att riksdagen måtte
med bifall till motionerna 1:287 och
11:346 och med avslag å motionerna
1:415 och 11:499 samt 1:114 och II:
145, samtliga motioner såvitt nu vore i
fråga,

a) godkänna i denna reservation införd
avlöningsstat för arbetsförmedlingen,
att tillämpas tills vidare från och
med budgetåret 1965/66;

b) till Arbetsförmedlingen: Avlöningar
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 64 500 000 kronor.

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Jag har en känsla av
att kammaren inte har intresse av att
förhandlingarna blir alltför långvariga.
Jag kommer därför att fatta mig kort
på de punkter i utskottsutlåtandet, där
jag finner anledning att ta till orda.

Den reservation a, som föreligger på
denna punkt, avser inrättande av ytterligare
fem tjänster för arbetsförmedlingarnas
yrkesvägledningsverksamhet.
Det är ju så, att vi numera i den nya
skola, som vi håller på att bygga upp,
strävar efter en mera differentierad undervisning
på olika utbildningslinjer. Vi
vill försöka underlätta för ungdomarna
att komma in på yrken som passar dem
och som de har fallenhet för.

Det är alldeles självklart att ungdomar
i 15-, 16- och 17-årsåldern i allmänhet
är villrådiga och trevande när det gäller
yrkesvalet. Det är helt naturligt att
det är på det sättet. Det gäller ett svårt
val, och det är ett stort område man har
att välja inom. Det kan ju också vara
naturligt, om föräldrarna i den situationen
i allmänhet också är lika ovissa.
I den situationen är det angeläget att
sakkunnig vägledning kan ges. Det gäller
dock för den unga människan ett
mycket viktigt avgörande och ett av -

görande som i många fall är betydelsefullt
för hela livet.

Det gäller också att på detta område
försöka bryta med de traditionella föreställningar
som har rått och väl alltjämt
råder speciellt om vad som är
manliga och kvinnliga yrken. Undersökningar
har visat att man där alltjämt
sitter fast i gamla föreställningar
och att flickorna fortfarande i anmärkningsvärd
grad är hänvisade till vad
man brukar kalla traditionellt kvinnliga
utbildningsvägar. På detta område skulle
nog åtskilligt vara att vinna om man
kunde bryta dessa traditionella föreställningar
och kvinnorna i större utsträckning
kunde komma in på utbildningsvägar
och yrken, där de säkerligen
har lika stora förutsättningar att
göra sig gällande som männen. Det
skulle för vederbörande själva och inte
minst för samhället vara av betydelse
om utvecklingen kunde ledas in på
andra och i vissa avseenden kanske också
naturligare banor.

Det är klart att man genom ett bifall
till reservationen inte kan åstadkomma
någon revolution på detta område, men
vi anser denna i alla fall vara ett steg i
rätt riktning och någonting som syftar
till att främja den utveckling som jag
här har antytt.

Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till reservation a av herr
Axel Andersson m. fl.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Reservanterna anser det
vara angeläget att motverka könsbundna
och traditionella föreställningar om
vad som är manliga och kvinnliga yrken.
För att motverka detta hemställer
de om inrättande av fem nya konsulenttjänster
i reglerad befordringsgång.
Motiv och yrkande rimmar enligt
min mening inte med varandra, men
det är ju reservanternas sak.

Nu finns det 150 tjänstemän inom
arbetsmarknadsverket som sysslar med

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Anslag till allmänna beredskapsarbeten ni. m.

yrkesvägledning. Vad som är angeläget
är, i varje fall enligt utskottsmajoritetens
sätt att se, att dessa 150 tjänstemän
fungerar på ett rätt sätt. Gör de
det, är det fullständigt onödigt att få
ytterligare fem tjänster i reglerad befordringsgång.

Herr talman! Jag skall följa herr Jacobssons
rekommendation att tala kort
och vill därför sluta med att yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! I princip är reservationen
b av herr Virgin m. fl. under denna
punkt anknuten till reservationen
vid punkten 16 och jag skall därför inte
ställa något yrkande.

Jag vill dock, delvis med anledning
av vad herr Birger Andersson nyss yttrade,
erinra om att jag vid argumenteringen
för reservation vid punkten 16
påpekade att arbetsmarknadsverket hade
stora, väsentliga och även ökande
uppgifter i fråga om lokalisering, omskolning
och yrkesvägledning, men åt!
jag förmodade att man genom en rationalisering
inom verket självt skulle kunna
minska personalbehovet eller i varje
fall inte behöva öka personalen — detta
ulan att verkets yttre verksamhet på
något sätt menligt skulle behöva påverkas.

Jag tror alltså fortfarande, att det
finns fog för de synpunkter, som vi
har framfört, men med hänsyn till utgången
i voteringen beträffande reservation
vid punkten 16 vill jag inte yrka
bifall till vår nu föreliggande reservation.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
.särskilt beträffande vartdera momentet
av utskottets i förevarande punkt
gjorda hemställan.

Därefter gjordes enligt de rörande
inom. I framkomna yrkandena proposi -

tioner, först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattats i den av
herr Axel Andersson m. fl. vid punkten
avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i mom. II hemställt.

Punkten 19

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 20

Anslag till allmänna beredskapsarbeten
m. m.

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att till Allmänna beredskapsarbeten
m. m. för budgetåret 1965/66 anvisa ett
reservationsanslag av 420 miljoner kronor,
varav förslagsvis 250 miljoner kronor
att avräknas mot automobilskattemedlen.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling föreliaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Yngve Nilsson och herr Sveningsson
(I: 288) samt den andra inom andra
kammaren av herr Nordgren m. fl.
(11:347), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta att till Allmänna
beredskapsarbeten m. m. för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 315 miljoner kronor, därav förslagsvis
150 miljoner kronor att avräknas
mot automobilskattemedlen;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Strandberg (I: 289) samt den andra
inom andra kammaren av herrar
Petersson och Nilsson i Agnäs (II: 348);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Sundin rn. fl. (1:429) och den
andra inom andra kammaren av herr
Hedlund in. fl. (11:506), i vilka, såvitt

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Anslag till allmänna beredskapsarbeten m. m.

här vore i fråga, anhållits, att riksdagen
måtte till Allmänna beredskapsarbeten
m. in. för budgetåret 1965/66 anvisa
ett reservationsanslag av 380 miljoner
kronor i enlighet med vad som
anförts i motionerna;

dels en inom andra kammaren av
herrar Larsson i Hedenäset och Nilsson
i Tvärålund väckt motion (11:345);

dels ock en inom andra kammaren
av herrar Lorentzon och Holmberg
väckt motion (11:513).

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten hemställt,

I. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:288 och 11:347 samt
1:429 och 11:506, de två sistnämnda
motionerna såvitt nu vore i fråga, till
Allmänna beredskapsarbeten m. m. för
budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 420 000 000 kronor, därav
förslagsvis 250 000 000 kronor att
avräknas mot automobilskattemedlen;

II. att motionerna 1:289 och 11:348
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

III. att motionen II: 345 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

IV. att motionen 11:513 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

I sitt yttrande hade utskottet å sid.
15 i det tryckta utlåtandet anfört bland
annat:

»Det för nyssnämnda motioner åberopade
motivet, att medelsbehovet för
investeringsstödet borde grunda större
anslag för detta ändamål, har åberopats
även i motionerna 1:427 och
11:503, i vilka yrkas att riksdagen
måtte medge, att av det i prop. nr 2
föreslagna anslaget av 245 milj. kr. på
tilläggsstat II till riksstaten för innevarande
budgetår 25 milj. kr. i stället
för av departementschefen föreslagna
10 milj. kr. användes till bidrag till
uppförande av industribyggnader i
form av statskommunala beredskaps -

arbeten. Då utskottets bedömande i anledning
av motionerna I: 429 och II: 506
även måste gälla innevarande budgetår,
kan utskottet ej heller tillstyrka motionerna
1:427 och 11:503. Härom gör utskottet
hemställan i sitt utlåtande nr
33.»

Reservationer hade anförts, utom av
annan,

a) av herrar Axel Andersson, Per
Jacobsson och Edström, fröken Elmén
samt herrar Gustafsson i Skellefteå och
Nelander, vilka, under förutsättning av
bifall till reservationen 1 vid bankoutskottets
utlåtande nr 6, ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven
del hava den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort under I
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1:429 och 11:506, såvitt nu
vore i fråga, ävensom med avslag å
motionerna 1:288 och 11:347 till Allmänna
beredskapsarbeten m. m. för
budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 405 000 000 kronor, därav
förslagsvis 250 000 000 kronor att
avräknas mot automobilskattemedlen;

b) av herrar Nils-Eric Gustafsson,
Harald Pettersson, Larsson i Hedenäset
och Nilsson i Tvärålund, vilka ansett,
att utskottets yttrande i vissa delar bort
erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort under
I hemställa, att riksdagen måtte i
anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
med bifall till motionerna 1:429 och
11:506, såvitt nu vore i fråga, ävensom
med avslag å motionerna 1:288 och
II: 347, till Allmänna beredskapsarbeten
m. in. för budgetåret 1965/66 anvisa
ett reservationsanslag av 380 000 000
kronor, därav förslagsvis 230 000 000
kronor att avräknas mot automobilskattemedlen; c)

av herrar Virgin, Kaijser, Bohman
och Turesson, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del lyda så,
som i reservationen angivits, samt att

Fredagen den 2 april 1905

Nr 15

Anslag till allmänna beredskapsarbeten m. m.

utskottet bort under I hemställa, att
riksdagen måtte i anledning av Kungl.
Maj ds förslag och med bifall till motionerna
1:288 och 11:347 samt med
avslag å motionerna 1:429 och 11:506,
de två sistnämnda motionerna såvitt nu
vore i fråga, till Allmänna beredskapsarbeten
in. m. för budgetåret 1965/60
anvisa ett reservationsanslag av
315 000 000 kronor, därav förslagsvis
150 000 000 kronor att avräknas mot
automobilskattemedlen;

d) av herrar Axel Andersson, Per
■lacobsson, Edström, Nils-Eric Gustafsson
och Harald Pettersson, fröken Elmén
samt herrar Larsson i Hedenäset,
Gustafsson i Skellefteå, Nelander och
Nilsson i Tvärålund, vilka ansett, att
det stycke i utskottets yttrande på sid.
15 i det tryckta utlåtandet, som började
med orden »Det för» och slutade
med »nr 33», bort hava följande lydelse: »I

motionerna 1:427 och 11:503 yrkas,
att riksdagen måtte medge, att av
det i propositionen nr 2 föreslagna anslaget
på 245 milj. kr. på tilläggsstat II
till riksstaten för innevarande budgetår
25 milj. kr. i stället för av departementschefen
föreslagna 10 milj. kr. användes
till bidrag till uppförande avindustribyggnader
i form av- statskommunala
beredskapsarbeten. Med hänsyn
till det av arbetsmarknadsstyrelsen
påvisade anslagsbehovet tillstyrker utskottet
motionerna. Härom gör utskottet
hemställan i sitt utlåtande nr 33.»

Herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
Johansson hade
meddelat, att han i samband med behandlingen
av förevarande punkt ämnade
besvara herr Johan Olssons interpellation
om fortsatta beredskapsarbeten
i Hälsingland. Emellertid hade herr
statsrådet Johansson sedermera anmält,
att svaret komrne att lämnas av herr
statsrådet SVEN-ERIC NILSSON, som
nu fick ordet och vttrade:

Herr talman! Herr Johan Olsson har
frågat chefen för inrikesdepartementet,
om denne är beredd medverka till att
beredskapsarbetena i Hälsingland får
fortsätta till den 15 april, samt om inrikesministern
är beredd medverka till
att anslag på annat sätt ställes till förfogande
för att pågående vägarbeten
kan få fortsätta där ett avbrott skulle
medföra stora olägenheter.

Eftersom inrikesministern är upptagen
i andra kammaren, har han bett mig
framföra svaret på herr Olssons interpellation.

Under vårmånaderna minskas beredskapsarbetena
regelmässigt varje år. Så
är fallet även i år. Åtgärden får ses
mot bakgrunden av utvecklingen på arbetsmarknaden,
som under de senaste
månaderna karakteriserats av hög sysselsättning
och inom vissa sektorer avsvårigheter
att tillgodose efterfrågan på
arbetskraft. Detta gäller inte bara de
södra och mellersta delarna av landet
utan även vissa delar av skogslänen, där
arbetslösheten i februari i år var lägre
än någon gång tidigare i februari månad
sedan arbetslöshetsstatistiken tillkom
1956.

De beredskapsarbeten, som enligt arbetsmarknadsstyrelsens
beslut skall inställas,
är s. k. allmänna beredskapsarbeten
med undantag för lokaliseringsobjekt.
Beredskapsarbeten för svårplacerad
arbetskraft berörs inte. Om det
föreligger särskilda skäl till att ändra
den beslutade tidpunkten för nedläggning,
ankommer det på länsarbetsnämnden
att anmäla detta till arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har rådgjort
med vederbörande fackmyndigheter om
de tekniskt-ekonomiska konsekvenserna
av att nedlägga vissa arbeten. Som
en följd av detta samråd har styrelsen
beslutat att en del beredskapsarbeten
får fortsätta under våren och sommaren
1965. Syftet är att etapper av projekt
eller hela projekt skall kunna färdigställas.
Detta gäller bl. a. projekt i

Nr 15

Fredagen den 2 april 1%5

Anslag till allmänna beredskapsarbeten m. m.

Gävleborgs län. Med denna ordning synes
interpellantens önskemål åtminstone
delvis vara tillgodosedda. Jag är inte
beredd att vidta några åtgärder därutöver.

Herr OLSSON, JOHAN, (ep):

Herr talman! Jag ber att til! statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
få framföra ett tack för det svar
som han här genom statsrådet Nilsson
lämnat, och jag vill särskilt tacka för att
det kommit så snabbt. Som representant
för Hälsingland vill jag givetvis också
med tacksamhet notera de beslut arbetsmarknadsstyrelsen
nyligen fattat
om fortsättande av vissa beredskapsarbeten
på vägarna inom området. Besluten
innebär lättande av arbetslösheten
och snabbare färdigställande av vägar,
som ortsbefolkning och trafikanter med
otålighet väntar på.

Det är ganska förklarligt, om iänsborna
med viss oro mottager beslut om
indragning av beredskapsarbeten när
förhållandena är sådana, att en ganska
stor arbetslöshet fortfarande råder.
Det är visserligen riktigt som statsrådet
i sitt svar påpekar, att arbetslösheten
i februari i år var mindre än vid
motsvarande tidpunkt närmast föregående
år. Men i Gävleborgs län ökade
arbetslösheten från 15 februari till 15
mars från 1 551 till 1 851 personer, alltså
med 300, vilket utgör cirka 20 procent.
Till stor del utgjorde de arbetslösa
äldre arbetskraft; 60 procent var
över 50 år, varför man förstår, att det
inte är så lätt för denna arbetskraft att
söka sig till de områden i södra delarna
av landet, där arbetstillgången nu är
bättre.

Rent allmänt vill man gärna framhålla,
att beredskapsarbeten inte borde
generellt dras in efter ett visst datum,
utan att det verkliga läget på den lokala
arbetsmarknaden borde få vara avgörande
från fall till fall.

Att Hälsingland skulle vara ett område,
där man tidigare än i övriga Norr -

land kan räkna med jämvikt på arbetsmarknaden,
torde vara diskutabelt. Näringslivet
i denna landsdel torde allmänt
sett inte vara avsevärt expansivare
än i områden norr därom, och vårens
inträde med normalt ökande sysselsättning
sker inte nämnvärt tidigare
i Hälsingland än t. ex. den övriga delen
av Norrlands kustland.

Jag vill därför uttala förhoppningen,
att dessa frågor skall bli föremål för
kontinuerlig omprövning under hänsynstagande
till förhållandena på den
lokala arbetsmarknaden.

När det gäller beredskapsarbeten där
vägbyggande utgör arbetsobjekten kommer
även den trafiktekniska frågan in
i bilden, och jag anser det angeläget att
jämväl dessa frågor prövas innan arbeten
avbrytes. Pågår ombyggnad av en
vägsträcka, som på flera punkter korsar
eller innesluter den gamla vägen kan
trafikproblemen bli verkligt stora. Man
liar då svårt att finna sig till rätta med
att arbetena ligger stilla under ett, kanske
två sommarhalvår.

För övrigt vill jag betona, att vi i
våra trakter är angelägna om att eftersläpningen
av vägarnas upprustning elimineras.
Det är en av grundförutsättningarna
för att stärka näringslivet, för
att kunna driva en aktiv lokaliseringspolitik
och för att behålla befolkningen.
I den mån de ordinarie väganslagen
ej räcker till, ser vi därför med tillfredsställelse
att det ordinarie vägbyggandet
kan kompletteras med beredskapsarbeten.

1 detta sammanhang vill jag gärna
understryka värdet av att beredskapsarbetena
i största utsträckning ordnas
i de arbetslösas hemlän. Dels torde detta
bli billigast för staten, dels får vi numera
betrakta beredskapsarbeten som
produktiva insatser. De bidrager ofta
— antingen det gäller vägbyggnader,
industribyggen eller andra objekt —
till att stimulera näringslivet i den ort
där de utföres. De kan i viss mån betraktas
som en hjälp till självhjälp för
de bygder det gäller, som på sikt kan

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Anslag till allmänna beredskapsarbeten m. m.

bidraga till att eliminera arbetslösheten.

Herr GUSTAFSSON, NILS-ERIC, (ep):

Herr talman! Jag skall följa de föregående
ärade talarnas exempel och vara
så kortfattad som möjligt.

Jag skulle vilja börja med att säga
att inrikesministern, som i onsdags
gjorde ett inlägg i kammaren i anledning
av bankoutskottets utlåtande nr 6,
tyckte att reservanterna där hade mycket
diffusa förslag. Jag hoppas nu att
chefen för inrikesdepartementet, i dag
förkroppsligad av statsrådet Sven-Eric
Nilsson, skall bli mera nöjd när statsutskottets
utlåtande i de punkter som
gäller lokaliseringsfrågorna behandlas,
tv nu gäller det verkligen pengar.

Under den förevarande punkten i fråga
om inrikeshuvudtiteln, nr 20, har utskottet
haft att behandla en motion
från centerpartiet där vi begärt 40 miljonor
kronor mindre än vad Kungl.
Maj:t har föreslagit till allmänna beredskapsarbeten.
Anledningen till detta
är att vi under punkt 28. som vi så
småningom kommer att behandla och
som gäller lokaliseringsbidragen, vill
ha ett högre belopp, varför anslaget till
de allmänna beredskapsarbetena i motsvarande
mån kan sänkas. Genom att
öka de lokaliseringspolitiska insatserna
anser vi på goda grunder att kostnaderna
för beredskapsarbeten och rörlighetsstiinulerande
åtgärder kan minskas.

Enligt den lokaliseringspolitiska reform
som 1964 års riksdag antog skall
statens bidrag till uppförande av industribyggnader
i form av statskominunala
beredskapsarbeten ersättas med
ett investeringsbidrag till etablering och
utbyggnad av företag i första hand inom
det s. k. norra stödområdet.

Vid riksdagsbehandlingen i fjol förordade
vi att anslaget till lokaliseringsbidrag
för budgetåret 1965/66 skulle
upptagas till 100 miljoner kronor,

d. v. s. 40 miljoner kronor mer än vad
som senare blev riksdagens beslut. Vår
motivering för detta högre belopp var
bl. a. arbetsmarknadsstyrelsens uttalande
om att anslag på 60 miljoner kronor
inte svarade mot behovet samt att
det enligt vår mening kunde vara angeläget
med lokaliseringspolitiska insatser
även inom vissa delar av östra Götaland
på samma sätt som avsetts ske
inom det norra stödområdet.

Denna motivering kvarstår enligt vår
mening alltjämt.

En ökning av anslaget till lokaliseringsbidrag
med 40 miljoner kronor
kan beräknas ge varaktig sysselsättning
åt ytterligare 3 200 personer inom vissa
områden, där det nu råder brist på
arbetstillfällen. Den ökade sysselsättningseffekten
vid själva industribyggandet
kan beräknas till ungefär 800
man. Huvudvikten uti arbetsmarknadspolitiken
bör enligt vår mening ligga
just i en strävan att söka ge människorna
varaktig sysselsättning, vilket den av
oss föreslagna omfördelningen skulle
innebära.

Yrkandet i anledning av denna motivering
återfinnes i reservation b.

Reservation d gäller lokaliseringsstödet
för innevarande budgetår. Ställningstagandet
till denna reservation
måste av tekniska skäl göras vid behandlingen
av det utlåtande som nu
behandlas trots att hemställan återfinnes
under statsutskottets utlåtande nr
33, som behandlar utgifter på tilläggsstat
II i riksstaten för innevarande budgetår.

Reservationen bygger på eu centerpartimotion,
i vilken vi har hemställt
om att 25 miljoner kronor i stället för
av departementschefen föreslagna 10
miljoner ytterligare måtte anvisas till
uppförande av industribyggnader i form
av statskommunala beredskapsarbeten.

Vårt yrkande har gjorts i anledning
av arbetsmarknadsstyrelsens redovisning,
där man dels påpekar den stora
lokaliseringspolitiska betydelse dylika

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Anslag till allmänna beredskapsarbeten m. m.

projekt har, dels också det förhållandet
att nu tillgängliga medel är alldeles
otillräckliga därest arbetsmarknadsstyrelsen
inte skall tvingas avbryta den
framgångsrika lokaliseringsverksamhet
som igångsattes våren 1963. Förhållandet
är att många kommuner som har
brådskande industriprojekt inte kan
realisera dessa på grund av medelsbrist
hos arbetsmarknadsstyrelsen. Resultatet
av detta blir, förutom att dyrbar tid går
förlorad, att ett bidragsbehov ackumuleras
till efter den 1 juli, då de nya bestämmelserna
träder i kraft, och det var
väl inte meningen att den nya given
efter den 1 juli skulle urholkas genom
ett alltför snålt tilltaget anslag under
innevarande budgetår.

Det finns således enligt vår mening
mycket starka skäl — jag understryker
mycket starka — för att nu ge arbetsmarknadsstyrelsen
den påfyllning av
medel som är nödvändig, och jag vill
med stöd av det anförda yrka bifall
till reservationerna b och d vid den
förevarande punkten i statsutskottets
utlåtande nr 11.

Häri instämde herrar Svanström (ep)
och Wikberg (ep).

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Jag skulle väl i långa
stycken kunna instämma i den motivering
som har anförts av den föregående
ärade talaren. Vi diskuterar ju nu anslagen
till de allmänna beredskapsarbetena,
och det förslag som vi har framställt
i reservation a sammanfaller beträffande
syftet helt med den reservation
som föreligger på de andra
punkterna här. Jag ber därför som sagt
att beträffande motiveringen för denna
reservation få instämma i vad som redan
har yttrats.

Kungl. Alaj:t har här föreslagit ett
anslag på 420 miljoner kronor. Vi i folkpartiet,
som i annat sammanhang föreslår
en höjning av anslaget till lokaliseringsbidrag
med 50 miljoner kronor,
anser att man kan minska Kungl. Maj:ts

förslag beträffande beredskapsarbeten
med motsvarande belopp. Vi har nämligen
den meningen, att en ökning avanslaget
till lokaliseringsbidrag för byggande
av industrilokaler o. d. kommer
att ha en omedelbar sysselsättningsskapande
effekt. En ökning kommer
samtidigt att verksamt bidraga til!
en mera varaktig sysselsättning, som
för framtiden kommer att innebära ett
minskat behov av medel till allmänna
beredskapsarbeten.

Vi anser alltså att det genom att man
följer den linje som vi här har föreslagit
är möjligt att minska det av Kungl.
Maj:t begärda anslagsbeloppet, och jag
ber därför, herr talman, att få yrka bifall
till reservation a av herr Axel Andersson
in. fl.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation c under den här punkten.

Enligt den preliminära nationalbudgeten
för år 1965 har arbetsmarknadens
anspråk på arbetskraft under år 1964
inte kunnat helt tillgodoses. Där sägs
också, att antalet tillsatta platser av 100
lediga under januari—oktober 1964 legat
lägre än på mycket länge, vilket tyder
på att svårigheterna att tillsätta de
lediga platserna har ökat.

Också departementschefen framhåller
att det dominerande arbetsmarknadsproblemet
under 1964 generellt sett varit
att trygga arbetskraftsförsörjningen.
Inför utvecklingen under år 1965 säger
man visserligen att en mera preciserad
bedömning av utvecklingen på arbetsmarknaden
knappast är möjlig att göra,
men man anför också att det är troligi
alt det tillskott till arbetskraftsvolymen
som kan påräknas från olika håll under
år 1965 kommer att sugas upp av tjänstesektorerna
och att i så fall svårigheterna
att tillgodose arbetskraftsbehovet
i övriga sektorer såsom industri och
byggnadsverksamhet kan bli avsevärda.

Vi tror att den bedömningen är rea -

Fredagen den 2 april 19155

Nr 15

Anslag till allmänna beredskapsarbeten m. m.

listisk. Såvitt jag kan bedöma har heller
ingenting hänt som skulle kunna ändra
den prognosen under den tid som gått
sedan statsverkspropositionen framlades.
Det är också mot den bakgrunden
som anslagen på den här punkten i
sina huvudprinciper bör bedömas.

Vi har klart för oss att den bedömning
av anslagsfrågorna som departementschefen
gjort bygger på många
osäkra faktorer. Det är alltså alldeles
givet att kostnaderna blir i hög grad
beroende av vilka projekt man väljer
för beredskapsarbeten. Vägarbeten har
använts mycket, och de har ju också varit
angelägna, men de är dyrbara, och
bara 20 procent av kostnaderna går till
löner. Behoven av maskiner, redskap
och material vid vägarbeten kan också
medföra snedvridning med ökat arbetskraftsbehov
inom andra produktionsområden,
som redan nu har att kämpa
med brist på arbetskraft. Vi delar uppfattningen
att man bör försöka finna
beredskapsarbeten som ger mer för
pengarna i fråga om just det som avses
med de hör arbetena, nämligen att ge
arbetstillfällen.

Vi vill också påpeka att man inom
budgeten har en hel del andra anslag
som även har effekt ur sysselsättningssynpunkt.
135 miljoner äskas till sysselsättningsfrämjande
åtgärder för handikappade
och annan svårplacerad arbetskraft.
Det anslaget är höjt med inte
mindre än 58 miljoner kronor. Ett stort
belopp, i statsverkspropositionen beräknat
till 142 miljoner, äskas till omskolning.
Vi vill visserligen minska det
beloppet i någon mån utan att på något
sätt minska dess effekt ur omskolningssynpunkt.
Vi kommer tillbaka till
den frågan, men jag vill redan nu säga,
att vi anser att det finns erfarenhet
som tyder på att man skulle kunna göra
denna minskning.

Allt detta gör all vi tror att det pa
denna punkt räcker med att anvisa ett
belopp av 315 miljoner kronor för beredskapsarbeten.
Vi räknar med att av
det beloppet också oförändrat omkring

150 miljoner skall avräknas mot bilskattemedel.

Skulle den olyckan tima att konjunkturerna
skulle svänga och svsselsättningssvårigheterna
bli mer accentuerade
finns ju möjlighet att komma med
kompletterande anslag på tilläggsstat.
Men såsom vi nu bedömer prognoserna
för det kommande året, och vi anser att
det finns fog att bedöma dem på det
sättet, förefaller det oss oriktigt att nu
belasta budgeten med ett onödigt stort
belopp under denna punkt.

På basis av denna motivering, herr
talman, ber jag att få yrka bifall till reservation
c.

Herr RÖNNBERG (s):

Herr talman! Jag tar till orda under
denna punkt med anledning av att jag
stöder reservation d vid förevarande
punkt. Jag gör det av det skälet, att jag
dagligen har tillfälle att komma i kontakt
med det värdefulla inslag som dessa
pengar till industribyggnader utgör
framför allt i norra stödområdet. Här
gäller det dock inte något nytillskott av
pengar, utan en annan fördelning av de
pengar som finns anvisade i staten.

Jag grundar mitt påstående även på
det uttalande av statsutskottet år 1963,
som riksdagen för sin del godkände och
som utskottet nu åberopar. I det uttalandet
säges att det »avgörande måste
vara den prioritering som kan ges åt
den ifrågavarande investeringen och
den sysselsättningspolitiska effekt som
projektet medför». Här gäller det alltså
beredskapsarbeten. Vidare anfördes:
»Hänsyn bör enligt utskottets mening
tas till den arbetslöses personliga förhållanden,
varvid möjligheterna att bereda
honom en mera stadigvarande sysselsättning
i hemorten bör beaktas.»

De pengar som investeras i industribyggnader
ger denna varaktiga sysselsättning.
Arbetsmarknadsstyrelsen påpekar
också att man beräknar att från
den 1 juli 1962 till den 31 december
1964 har cirka 7 100 personer fått var -

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Anslag till allmänna beredskapsarbeten m. m.

aktig sysselsättning tack vare de här dagen beslutat, tycker jag helt enkelt
anvisade medlen för industribyggna- är orimligt, lika orimligt som att följa
der. högerns förslag och sänka anslagsbe Med

det anförda ber jag därför, herr loppet,
talman, att få yrka bifall till reservation Med dessa ord, herr talman, yrkar jag
d under punkt 20. bifall till utskottets förslag.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Här har ju närmast
talats om lokaliseringsstödet. Genomgående
vill man, om jag bortser från högern,
flytta över vissa belopp från det
allmänna beredskapsanslaget till lokaliseringsanslaget.
Men där kopplar man
in något som vi redan avvisat i onsdags,
nämligen att vi skulle få ett östra stödområde.
Det var med den motiveringen
att man skulle få till stånd ett sådant
som man ansåg det angeläget och nödvändigt
att göra en viss omdisposition
av medlen.

Nu har framför allt herr Gustafsson
och herr Jacobsson men även den siste
talaren framhållit, att om man finge till
stånd denna överflyttning av pengar
till lokaliseringsanslaget skulle man
lättare och fortare kunna få fram industribyggnader
och annat. Tydligen
lever man i den tron att den försöksverksamhet
som riksdagen beslöt förra
året, nämligen att under en femårsperiod
satsa åtskilliga hundra miljoner
på lokaliseringspolitiska åtgärder, skulle
vara bunden till beredskapsarbeten
och annat dylikt. Men de pengarna
skall ju bl. a. användas för att få till
stånd industrier och annat. När herr
Gustafsson säger att man nu inte har
några pengar kan jag erinra om att det
den 1 juli kommer nya friska pengar
även på beredskapsstat. Man hinner väl
inte — hur skicklig man än är — att
nu på någon månad åstadkomma nya
industrier, och man kan därför vänta
till dess att pengarna kommer den 1
juli.

Att här plottra med att flytta över
medel från ett anslag till ett annat just
vid starten av hela den storslagna lokaliseringspolitiska
verksamhet, som riks -

Herr GUSTAFSSON, NILS-ERIC, (ep):

Herr talman! Till den ärade företrädaren
för utskottet, avdelningsordföranden
Birger Andersson, vill jag säga
att han bara berörde hälften av motiveringen
för de 25 miljonerna på tilläggsstat
som jag pläderade för. Han tog inte
upp den kanske väsentligaste motiveringen
till bedömande.

Jag tolkar detta så, att herr Birger
Andersson inte kan bemöta oss på den
punkten. Det är här inte bara fråga om
det östra stödområdet, utan i sammanhanget
kommer också in den ko av projekt
som redan finns inom det norra
stödområdet. Klockan 13.12 i onsdags
omfattade kön hos AMS av projekterade
anläggningar ett belopp av 35 miljoner
kronor. Dessa projekt får alltså
enligt herr Birger Andersson och även
enligt utskottet snällt vänta till efter
den 1 juli, då de statskommunala beredskapsarbetena
skall upphöra inom
denna lokaliseringsverksamhet. Såsom
jag nämnde i mitt första anförande
skall ju verksamheten läggas om den 1
juli.

Jag har då ställt frågan: Är det meningen
att behovet av dessa 35 miljoner
kronor skall ackumuleras in i det nya
systemet och stjäla pengar från den
nya given? Kan det vara riktigt?

På den frågan vill jag ha ett svar av
herr Andersson.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Det kan nog vara riktigt
att ansökningar till ett belopp av
35 miljoner kronor ligger hos arbetsmarknadsstyrelsen.
Det är helt naturligt,
att när en sådan här ny verksam -

Fredagen den 2 april 19(i5

Nr 15

Anslag till allmänna beredskapsarbeten m. m.

het kommer till stånd så anmäler sig
också alla som vill utnyttja bidragen.

Men det är väl ingen som tror att om
hela den ko, som herr Gustafsson talar
om, i morgon dag komme att få ett bifall
till sina ansökningar är beredd att
omedelbart sätta i gångt arbetena. En
hel del av dem som ansöker är av olika
anledningar helt enkelt tvingade att
vänta till den 1 juli. Är det för övrigt
så säkert att det finns tillgång på byggnadsarbetare
och resurser i övrigt för
att ögonblickligen kunna påbörja arbetena?
Här talas om projektering, men
vi vet ju att det tar ganska lång tid från
projekteringen och till det första spadtaget.

Jag tror att herr Gustafsson med lugnt
samvete kan vänta till den 1 juli.

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! I reservation a heter
det, att yrkandet framställes under förutsättning
av bifall till reservation 1
vid bankoutskottets utlåtande nr 6, alltså
det utlåtande som vi behandlade i
onsdags och som väl i huvudsak gällde
frågan om ett nytt stödområde.

Jag vill här säga, herr talman, att
även om vårt förslag beträffande höjning
av anslaget till lokaliseringsbidrag
med 15 miljoner kronor i viss mån är
beroende av det samtidigt framställda
förslaget om inrättande av ett nytt stödområde,
anser vi nog att denna höjning
av bidraget är motiverat också i det
fallet att ett nytt stödområde inte inrättas.
Vi kommer därför att vidhålla
vårt yrkande och anser att den höjning
till 75 miljoner kronor, som vi bär föreslår
vid en senare punkt, är motiverad
även om den enbart kommer att
gälla det s. k. norra stödområdet.

Jag kommer alltså, herr talman, att
på denna punkt vidhålla vårt yrkande
enligt reservation a.

Herr GUSTAFSSON, NILS-EKIC, (ep):

Herr talman! Herr Birger Andersson
ville nu inför kammaren göra gällande,
att den här kön bildats efter det riksda -

gen fattat principbeslut om den nya
given för lokaliseringsverksamheten.
Jag vill alldeles bestämt korrigera honom
på den punkten. En stor del av de
ansökningar på 35 miljoner, som jag
talade om, har tillkommit långt innan
riksdagen fattade sitt beslut i anledning
av lokaliseringsutredningens förslag;
och det gäller färdigprojekterade företag.

Jag har uppfattat lokaliseringspolitiken
så, att det framför allt gäller att
söka få till stånd företag som kan ge
människorna varaktig sysselsättning.
Detta är motiveringen för vårt förslag
till omfördelning av medlen för beredskapsarbeten
kontra lokaliseringsbidragen.
Enligt min mening är det också en
mycket stark motivering att man inte
urgröper staten för 1965/66 med en
kvardröjande ko från det gamla systemet,
när de statskommunala beredskapsarbetena
gällde.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
först särskilt angående utskottets
hemställan i mom. I, därefter särskilt
rörande utskottets hemställan i punkten
i övrigt samt slutligen särskilt angående
utskottets motivering.

I fråga om utskottets hemställan i
mom. I, fortsatte herr talmannen, hade
yrkats

1 :o) att densamma skulle bifallas;

2:o), av herr Jacobsson, Per, att del
förslag skulle antagas, som innefattades
i den av herr Axel Andersson m. fl.
vid punkten avgivna, med a betecknade
reservationen;

3:o), av herr Gustafsson, Nils-Eric,
att kammaren skulle godkänna det förslag,
som innehölles i den av honom
m. fl. vid punkten avgivna reservationen;
samt

4:o), av herr Kuijser, all det förslag
skulle antagas, som innefattades i reservationen
av herr Virgin m. fl.

2 Första kammarens protokoll 19H5. Nr ti

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Anslag till allmänna beredskapsarbeten m. m.

Därefter gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Gustafsson, Nils-Eric, begärde
votering, i anledning varav herr talmannen
upptog vart och ett av de återstående
yrkandena med hemställan,
huruvida kammaren ville antaga detsamma
till kontraproposition i den förestående
omröstningen; och förklarade
herr talmannen sig finna de härå avgivna
svaren hava utfallit med övervägande
ja för deras mening, som ville
till kontraproposition antaga bifall till
herr Per Jacobssons yrkande.

Herr Kaijser äskade emellertid votering
om kontrapropositionens innehåll,
i anledning varav herr talmannen upptog
vartdera av de under 3:o) och 4:o)
här ovan upptagna yrkandena med
hemställan, huruvida kammaren ville
antaga detsamma till kontraproposition
i den sålunda begärda, närmast före
huvudvoteringen infallande omröstningen
(första förvoteringen); och förklarade
herr talmannen sig anse de
härå avgivna svaren hava utfallit med
övervägande ja för deras åsikt, som
ville till kontraproposition antaga bifall
till herr Kaijsers yrkande.

Herr Gustafsson, Nils-Eric, begärde
likväl votering om innehållet i denna
kontraproposition, på grund varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes
och godkändes för den andra förvoteringen
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som till kontraproposition i voteringen
om kontraproposition i huvudvoteringen
angående statsutskottets
utlåtande nr 11 punkten 20 inom. I antager
godkännande av det förslag, som
innefattas i den av herr Virgin m. fl.
vid punkten avgivna reservationen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i förstnämnda votering antagits
reservationen av herr Nils-Eric Gustafsson
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
lians uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Gustafsson, NilsEric,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja —23;

Nej — 27.

Därjämte hade 75 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Härefter uppsattes, upplästes och godkändes
för den första förvoteringen en
sä lydande omröstningsproposition:

Den, som till kontraproposition i huvudvoteringen
angående statsutskottets
utlåtande nr 11 punkten 20 mom. I antager
godkännande av det förslag, som
innefattas i den av herr Axel Andersson
in. fl. vid punkten avgivna, med a betecknade
reservationen, röstar
Ja,

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har till kontraproposition
i nämnda votering antagits reservationen
av herr Nils-Eric Gustafsson m. fl.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Gustafsson, NilsEric,
begärde rösträkning, verkställdes

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Anslag till vissa sysselsättningfrämjande åtgärder för handikappade m. fl.

nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 21;

Nej — 22.

Därjämte hade 82 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Slutligen uppsattes, upplästes och
godkändes för huvudvoteringen en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 11 punkten
20 mom. I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Nils-Eric Gustafsson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Gustafsson, NilsEric,
begärde rösträkning verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja —66;

Nej — 22.

Därjämte hade 33 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Herr Nilsson, Ferdinand, anmälde, att
han vid den nu företagna voteringen
röstat nej men å den elektriska omröstningstavlan
felaktigt angivits såsom
frånvarande.

På gjord proposition bifölls sedermera
vad utskottet i övrigt hemställt i
denna punkt.

Vidkommande utskottets motivering
gjorde herr talmannen propositioner.

först på godkännande av densamma
oförändrad samt vidare därpå att utskottets
motivering skulle godkännas
med den ändring, som föreslagits i den
av herr Axel Andersson in. fl. vid punkten
avgivna, med d betecknade reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen på
godkännande av utskottets motivering
oförändrad, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Gustafsson, Nils-Eric, begärde
votering, i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som godkänner motiveringen i
statsutskottets utlåtande nr 11 punkten
26 oförändrad, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes utskottets motivering
med den ändring, som föreslagits
i den av herr Axel Andersson m. fl.
vid punkten avgivna, med d betecknade
reservationen.

Då emellertid herr Gustafsson, NilsEric,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 75;

Nej — 38.

Därjämte hade 9 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkten 21

Anslag till vissa sysselsättningsfrämjan de

åtgärder för handikappade m. fl.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Vissa sysselsättningsifräin -

Nr 15

Fredagen den 2 april 1905

Anslag till omskolning in. m.

jande åtgärder för handikappade in. fl.
för budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 135 miljoner kronor,
därav förslagsvis 30 miljoner kronor att
avräknas mot automobilskattemedlen.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Göran Karlsson m. fl. (1:286) och den
andra inom andra kammaren av herr
Hammarberg m. fl. (11:340), i vilka
hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att arbetsmarknadsstyrelsen skulle få
fullmakt att bevilja förnyad näringshjälp
i enlighet med vad styrelsen hemställt
och i motionerna föreslagits samt
att maximibeloppet för näringshjälp
skulle höjas till 12 000 kronor, med befogenhet
för arbetsmarknadsstyrelsen
att i vissa undantagsfall när särskilda
skäl förelåge och efter särskild prövning
överskrida maximibeloppet med
ytterligare högst 3 000 kronor;

dels ock en inom andra kammaren
av herr Lorentzon m. fl. väckt motion
(II: 512).

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt,

I. att motionerna 1:286 och 11:340
icke måtte av riksdagen bifallas;

II. att motionen II: 512, såvitt nu vore
i fråga, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

III. att riksdagen måtte till Yissa sysselsättningsfrämjande
åtgärder för handikappade
m. fl. för budgetåret 1965/
66 anvisa ett reservationsanslag av
135 000 000 kronor, därav förslagsvis
30 000 000 kronor att avräknas mot
automobilskattemedlen.

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s):

Herr talman! På denna punkt finns
ett par bra förslag som departementschefen
har framlagt, nämligen dels om
möjlighet för handikappade kioskägare
att få förnyat bidrag, dels om decen -

traliserad bidragsgivning för bilarna direkt
till arbetsmarknadsstyrelsen i fortsättningen.
Att utskottet tillstyrkt dessa
förslag hälsar jag med tillfredsställelse.

Jag skulle också gärna ha sett att utskottet
hade kunnat tillstyrka en motion
som jag inlämnat med begäran om att
näringshjälpsbidraget skulle ha höjts
till 12 000 kronor. Utskottet åberopar att
arbetsmarknadsutredningen har handlagt
frågan och att dess betänkande är
ute på remiss, men utredningens förslag
är exakt detsamma som vad vi har föreslagit
i motionen, nämligen att bidraget
skulle höjas till 12 000 kronor. Om
man ville följa den motionen, kan man
ett år tidigare bifalla en höjning till
12 000 kronor.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till motionerna i denna fråga.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes enligt därunder framkomna
yrkanden propositioner, först på
bifall till vad utskottet i denna punkt
hemställt samt vidare på bifall till utskottets
hemställan med den ändring,
som föranleddes av bifall till motionerna
1:286 och 11:340; och förklarades
den förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 22 och 23

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 2!i

Anslag till omskolning m. m.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Omskolning m. m. för budgetåret
1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 142 miljoner kronor.

I eu inom första kammaren av herrar
Wallmark och Risberg väckt motion (I:
605) hade hemställts, att riksdagen måtte
besluta att till Omskolning in. m. för

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

budgetåret 1965/60 anvisa ett förslagsanslag
av 127 miljoner kronor.

Utskottet hade i den nu förevarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionen 1:605 till Omskolning in. in.
för budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 142 000 000 kronor.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Virgin, Kaijser, Bohman
och Turesson, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort erhålla den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj ds förslag och med
bifall till motionen 1:605 till Omskolning
m. m. för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 127 000 000
kronor.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Vid denna punkt har vi
en reservation, vilken jag ber att få
yrka bifall till.

Motionen innebär ett med 15 miljoner
kronor reducerat anslag, som alltså
skulle uppgå till 127 miljoner kronor
mot i statsverkspropositionen föreslagna
142 miljoner kronor. Reservationen
betyder inte att vi inte tror att omskolningen
har betydelse i våra dagar
med snabba förändringar inom olika
områden av vårt samhälle. Vi har tvärtom
full förståelse för behoven, och vi
tror inte att denna minskning av anslaget
skall behöva betyda någon minskning
av antalet personer som skall kunna
få omskolning. Vi håller för troligt
att omskolningen i många fall kan göras
på ett vida enklare sätt men ändå
vara tillfredsställande både för den som
skall omskolas och för dem som skall la
emot den omskolades tjänster. Vi anser
oss kunna stödja oss på konkreta erfarenheter
i den bär frågan.

Herr Walhnark, som personligen har
eu rik erfarenhet inom detta område,
gav oss förra året vid debatten här i
kammaren en klar bild av hur detta

Anslag till omskolning m. m.

program inom vissa bestämda områden
av omskolningsverksamheten är möjligt
att genomföra och hur det med fördel
kan genomföras.

Vi syftar på företagsutbildningen. Enligt
statistiken var i december 1964 cirka
15 000 personer under utbildning
inom omskolningsverksamheten, men
av dem var endast cirka 2 300 under utbildning
i företag. Erfarenheterna från
vissa industriföretag som sedan flera år
anordnar inskolningskurser för nyanställda
utan bransch- eller yrkeserfarenhet
pekar på att en grundskolning på
två till tre månader ofta är tillräcklig
för att vederbörande skall kunna placeras
i ett produktionsarbete. Detta innebär
naturligtvis inte att han erhållit
en yrkesutbildning i traditionell mening.
Utbildningen syftar endast till att
ge en sådan yrkeskunskap, att eleven är
kapabel att klara ett ackordsarbete, exempelvis
som borrare, fräsare, svarvare
eller slipare, och den fortsatta utbildningen
sker därefter i det ordinarie arbetet.

En på detta sätt upplagd omskolning
av arbetslösa tillgodoser den arbetslöses
önskan att få en sådan yrkeskunskap
att han har förståelse för och förmåga
att utföra sin nya arbetsuppgift och
att han relativt snart kan komma upp
i normal arbetsförtjänst. Den tillfredsställer
också arbetsgivarens behov att
få en medarbetare som redan från början
kan utföra en meningsfull produktionsinsats
vid de allt dyrbarare maskinerna.

Det är klart att en på detta sätt upplagd
omskolningsverksamhet har en
mindre vid målsättning än den omskolning
som ges i de i arbetsmarknadsstyrelsens
regi anordnade kurserna. Där
vill man i viss mån undvika snäva specialutbildningar.
Men det betyder också
att inskolningen i det nya arbetet kommer
till utöver själva omskolningen.

Det har också omvittnats att de personer,
som kommer in i företagen genom
den utbildning och inskolning som
vi här talat om. i större utsträckning

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Anslag till omskolning m. m.

stannar kvar i företagen än de personer
som skolas i en centralskola helt vid
sidan av företagen. En hel del olika
psykologiska faktorer bidrar till detta.
Personer som genomgått en utbildning
på närmare ett år kan komma att bli
placerade i ett arbete som i och för sig
kräver relativt ringa utbildning, och de
blir naturligtvis missnöjda och kan vilja
lämna arbetet. Den som utbildas i
företaget blir redan från början acklimatiserad
där, och det är inte bara
företagsledningen utan även verkstadsklubbarna
som medverkar vid inskolningen.
Redan från allra första dagen
får den anställde lära sig hur samspelet
sker på en arbetsplats, och det är lika
viktigt som att man lär sig de rätta
handgreppen.

Det är givet att man inte kan förkorta
alla kurser till två å tre månader.
Men för många av de kurser som gäller
omskolning till verkstadsarbete torde
det vara möjligt, och det är i själva verket
en mycket stor del av dem som omskolas
som blir sysselsatta just i verkstadsarbete.

Herr talman! Detta är grunderna för
att jag vill vara med och yrka bifall till
reservationen vid denna punkt.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Det skulle faktiskt vara
frestande att inlåta sig i en mycket detaljrik
debatt med herr Kaijser i detta
ämne. Jag skall inte göra det, ty jag
misstänker att hans sakkunskap när det
gäller utbildningen och verksamheten
vid industrier är obetydligare än min,
och det skulle kanske göra en debatt
litet egenartad.

Emellertid vill reservanterna åstadkomma
en kostnadsminskning med 15
miljoner kronor genom en ökad anknytning
av utbildningen till industriföretagen.
Man skulle då göra kurserna kortare,
såsom herr Kaijser har framhållit.
Vi resonerade ju om detta förra året.
Kammaren ansåg sig då inte kunna gå
med på den rekommenderade föränd -

ringen av omskolningen. Jag tror inte
att kammaren har anledning att gå med
på den i år heller, ty man får nog ett
starkt intryck av att vad motionärerna
och reservanterna är ute efter är inte
så mycket själva omskolningen som att
spara 15 miljoner kronor, men man kan
inte spara 15 miljoner kronor. Om man
gör en omläggning så som reservanterna
vill, gör man visserligen en vinst
på 15 miljoner, men man får en mycket,
mycket dålig omskolning, och jag
tror inte att någon industri kan känna
sig nöjd med det.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Herr WALLMARK (h):

Herr talman! Jag hade inte för avsikt
att delta i denna debatt, eftersom herr
Kaijser lämnat en tämligen utförlig
motivering för reservationen. Men när
herr Birger Andersson påstod att industrien
inte skulle vara nöjd med den typ
av omskolning — eller inskolning —
som sker vid företagen är jag nödsakad
att säga några ord.

Jag tycker att det är en ganska självklar
sak att om industrien lägger upp
en utbildning så sker det på ett sådant
sätt att man blir nöjd och belåten med
den. Det är väl en så självklar sak att
vi inte skulle behöva diskutera den här.
Om jag minns rätt talade utskottet förra
året om att man har en viss utbildning
inom företagen och att den skulle vara
på väg att öka men att detta bör ske i
rimlig takt. Förhållandena är nu snarare
de motsatta. Man har praktiskt taget
tagit bort utbildningen vid företagen.
Den utbildning som sker i företagens
regi och som herr Kaijser talade om är
praktiskt taget begränsad till omskolningsföretag
som får stöd för sin lokaliseringsverksamhet.
Jag skall nämna
några siffror, så att kammarens ledamöter
skall förstå ungefär vad det rör
sig om. Ett företag som får bidrag till
omskolningsverksamhet i samband med
lokaliseringsbidrag får bidrag med un -

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

gefär 2—4 kronor per arbetstimme och
anställd. De kostnader som statsverket
har för den i egen regi bedrivna omskolningsverksamheten
rör sig om lägst
10 kronor per timme och person. Jag talar
nu uteslutande om själva skolningskostnaderna.
Personer som blir omskolade
i företag får lön enligt vanligt avtal,
medan de som genomgår omskolningskurser
som bekant får statsbidrag
som är märkbart lägre än den avtalsenliga
lönen.

Det betyder att vederbörande person
själv vinner på att få genomgå omskolning
i företag. Att denna omskolning
sker på ett fullt effektivt sätt torde det
inte råda någon tvekan om. Jag tror inte
att det finns någon part som är oenig
om den saken. Från industriens sida —
och när jag har varit med och skrivit
denna motion har jag sett den ur totaleffektivitetssynpunkt
— är man intresserad
av att få fullgoda medarbetare. Vi
har inte så stor anledning att se det
hela ur statsbidrags- och statskostnadssynpunkt.
Men om man kan förena de
två synsätten och alltså få både ökad
effektivitet och lägre kostnad, borde väl
alla parter var intresserade av att gå
den vägen.

Jag tror att om man skulle gå den vägen
skulle man få en snabbare, effektivare
och bättre omskolning. Vi skulle
få betydligt mera tillfredsställda personer,
som kommer från andra områden
som de måst flytta ifrån, och statsverket
skulle åsamkas lägre kostnder. Detta
är, herr talman, bakgrunden till den
motion som vi har väckt, och jag vågar
försäkra att den är sakligt underbyggd
i alla sina delar.

Jag ber, herr talman, att få yrka bitill
till reservationen.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Det är väl ingen som
har något emot att industrien omskolar
arbetskraft, men i varje fall kan ingen
inbilla mig att man skall kunna vinna
15 miljoner kronor på en sådan av industrien
verkställd omskolning. Det

Anslag till omskolning m. m.
finns ytterst få industrier som över huvud
taget är villiga att åta sig en sådan
verksamhet. Det är det som gjort att vi
anser att det är orimligt att sänka anslaget
med 15 miljoner kronor, om man
skall kunna fortsätta den nödvändiga
verksamheten med omskolning av arbetskraft.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
i enlighet med de därunder framkomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Kaijser, begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr It punkten
24, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Kaijser begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 101;

Nej 22.

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Ang. bidrag till anordnande av verkstäder

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkten 25

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 26

Ang. bidrag till anordnande av verkstäder
för handikappade

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Bidrag till anordnande av
verkstäder för handikappade för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 11 miljoner kronor.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Sundin in. fl. (I: 428) och den andra
inom andra kammaren av herr Hedlund
m. fl. (11:504), hade hemställts, såvitt
nu vore i fråga, att riksdagen till Bidrag
till anordnande av verkstäder för handikappade
för budgetåret 1965/66 måtte
anvisa ett reservationsanslag av 15 miljoner
kronor.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:428 och 11:504, såvitt
nu vore i fråga, till Bidrag till anordnande
av verkstäder för handikappade
för budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 11 000 000 kronor.

Reservation hade anförts av herrar
Nils-Eric Gustafsson, Harald Pettersson,
Larsson i Hedenäset och Nilsson i Tvärålund,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort hava den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte i
anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt
med bifall till motionerna 1:428 och
II: 504, såvitt nu vore i fråga, till Bidrag
till anordnande av verkstäder för handikappade
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett reservationsanslag av 15 000 000
kronor.

för handikappade

Herr PETTERSSON, HARALD, (ep):

Herr talman! Det är inte bara i vårt
land som den svårplacerade arbetskraften
utgör ett problem. De handikappade
bildar ju en grupp som är mycket heterogen.
Där är de äldre människorna
som har svårt att fylla de krav som i
dag ställs på arbetskraften i det moderna
arbetslivet. Där finns också människor
som till följd av strukturomvandlingen
har friställts från sin tidigare
sysselsättning. En annan grupp är de
människor som från födelsen eller till
följd av olycksfall eller sjukdom blivit
fysiskt handikappade. Vi bör inte minst
också nämna dem som är psykiskt handikappade.
Vi bör inte heller glömma
att nykterhetsvårdens och fångvårdens
klientel inrymmer en betydande grupp
människor som har svårigheter ute på
den öppna arbetsmarknaden. Givetvis
måste åtgärder vidtagas även utanför
arbetsmarknadspolitikens område för
att komma till rätta med alla dessa problem.
Den medicinska rehabiliteringen
i hela dess vidd måste givetvis intensifieras
för att de människor det här gäller
skall kunna utföra någon form av
arbete.

Inom produktionen ställes ju i dag
allt större krav på effektivitet. Den
avancerade tekniken tillåter i dag inte
att man använder annat än fullgod arbetskraft.
För närvarande är möjligheterna
att öka produktiviteten helt i linje
med de samhällsekonomiska strävanden
som är accepeterade, men för den
svårplacerade arbetskraften uppstår en
rad problem. Det förekommer ju ofta
att denna arbetskraft blir friställd och
att den då får allt större svårigheter att
erhålla nytt arbete på den öppna arbetsmarknaden.
Från strikt ekonomiska
utgångspunkter kan man naturligtvis
ifrågasätta om de som i dag livligast
frekventerar våra arbetsförmedlingar
bör stå i förmedlingarnas köer, därför
att vi vet ju att de får stora svårigheter
att, om de får någon sysselsättning, uppehålla
denna i varje fall under en läng -

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Ang. bidrag till anordnande av verkstäder för handikappade

re tid. Vi vet också att rörligheten här
är mycket stor.

Mot dessa mera allmänna synpunkter
måste man ställa det samhällsekonomiska
skälet, som naturligtvis inte får överskugga
det rent humanitära. Det samhällsekonomiska
skälet är att även arbetskraft,
som inte motsvarar den öppna
marknadens krav eller förmår prestera
arbetsresultat som kännetecknas av
samma höga produktivitet som andras,
ändå kan uträtta ett arbete som är samhällsekonomiskt
värdefullt och som kan
bidra till att vår totalproduktion ökar.
Det gäller här inte bara den materiella
rätten till arbete utan också att vi väl
vill att så många människor som möjligt
skall känna gemenskapen i arbetslivet
och därmed också känna sig inkluderade
i samhällsgemenskapen. I
detta sammanhang kan det också sägas
gälla förverkligandet av ett önskemål
som länge har gjort sig gällande,
nämligen att det nog är av mycket stor
betydelse att människor får känslan av
att de är nyttiga. Alla som sysslar med
rehabiliteringsverksamhet menar att
detta är en av de grundläggande förutsättningarna
för att man skall lyckas
med rehabiliteringsinsatserna.

Det måste därför såvitt jag förstår -—
och som vi reservanter gett uttryck för
—• vid sidan av de placeringsmöjligheter
på arbetsmarknaden som kan stå till
buds finnas skyddad och halvskyddad
sysselsättning i olika former. I motionerna
1:428 och 11:504 som har framlagts
av vårt parti har just framhållits
att vi anser att de resurser som i dag
finns är alldeles otillräckliga. Framför
allt saknar vi en organisation som har
den tillräckliga kapacitet som här borde
finnas. Av statsverkspropositionen
framgår det klart att det finns möjligheter
att öka kapaciteten under en förutsättning,
nämligen att erforderliga medel
ställes till förfogande. Arbetsmarknadsstyrelsen
har ju hemställt om ökade
resurser, men denna hemställan har
avvisats av departementschefen och av
utskottsmajoriteten. Detta gäller främst

bidragen till anordnande av verkstäder
för handikappade men också bidragen
till de handikappade. Det har beräknats
att omkring 20 000 människor i
värt land skulle vara i behov av någon
form av skyddad sysselsättning. Vi vet
att det vid årsskiftet 1963/64 fanns något
mindre än 4 600 platser inom de
skyddade verkstäderna. Hur många
platser som har kommit till under år
1964 är vi inte riktigt på det klara med,
men vi tror att det rör sig om cirka
1 200 platser. Under innevarande år beräknas
ske en ökning med 1 800 platser.

Vi reservanter hemställer om att det
skall under denna punkt ställas 15 miljoner
kronor till förfogande som bidrag
för anordnandet av de skyddade verkstäderna
för de handikappade. Jag hemställer,
herr talman, om bifall till reservationen
vid denna punkt.

I detta anförande instämde herr Svanström
(ep).

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Vad herr Harald Pettersson
yttrade om de handikappades
behov kan jag till alla delar instämma
i. Det råder inte heller någon som helst
oenighet mellan majoriteten och reservanterna
inom utskottet angående angelägenheten
av att på olika sätt stödja
de handikappade. Om någon möjligen
fått det intrycket av herr Petterssons
inlägg, ber jag att få förklara att det
inte förhåller sig på detta sätt. Det är
i fråga om medelsanvisningen meningarna
går i sär.

Anslaget för det ändamål som det här
gäller är för nu löpande budgetår uppfört
med 10 miljoner kronor. Departementschefen
föreslår en ökning till 11
miljoner kronor för kommande budgetår.
Reservanterna önskar att 15 miljoner
kronor anvisas. Då det vid budgetårets
utgång emellertid kommer alt
kvarstå eu reservation på cirka I t miljoner
kronor, bär vi ansett att det an -

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Ang. bidrag till driften av verkstäder för

slagsbelopp som här är föreslaget av
departementschefen väl täcker de önskemål
som såväl reservanterna som
majoriteten har. Detta gör att vi av rent
sakliga men lika humanitära skäl som
reservanterna har kunnat tillstyrka departementschefens
förslag.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Jag skulle liksom herr
Harald Pettersson vilja understryka vikten
av detta anslag. Jag skulle t. o. m.
vilja säga att man inte hör trycka så
mycket på den samhällsekonomiska motiveringen.
Den är visserligen betydelsefull,
men när det gäller de handikappade
får man ofta bortse från en sådan
motivering och i stället tillse att de
enskilda människorna får en känsla av
att vara till nytta. Herr Pettersson framhöll
även denna synpunkt, men jag vill,
som sagt, trycka litet mer på den. När
vi likväl i utskottet inte har kunnat biträda
reservationen, har vi gjort det av
de skäl som herr Birger Andersson nyss
anförde. Det av arbetsmarknadsstyrelsen
uppskattade medelsbehovet för
1965/66 är 15 miljoner kronor. Nu
kommer det faktiskt att finnas 25 miljoner
kronor tillgängliga under detta
budgetår. Vi har därför ansett att det
kanske kan vara riktigt att godta det
i propositionen föreslagna beloppet.

Jag ber alltså att få instämma i yrkandet
om bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter enligt föreliggande yrkanden
gjordes propositioner, först på bifall
till utskottets hemställan samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid punkten avgivna
reservationen; och förklarades den förra
propositionen, som upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.

handikappade

Punkten 27

Ang. bidrag till driften av verkstäder
för handikappade

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
dels att godkänna av departementschefen
förordad ändring av grunderna
för bidrag till driften av verkstäder för
handikappade, att tillämpas från och
med den 1 juli 1965, dels ock att till
Bidrag till driften av verkstäder för
handikappade för budgetåret 1965/66
anvisa ett förslagsanslag av 14 miljoner
kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Tage Johansson (I: 178) samt den andra
inom andra kammaren av herr Rask
och fru Ekroth (II: 232), i vilka motioner
hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om sådan ändring av kungörelsen
om statsbidrag till verkstäder inom arbetsvärden,
att bidrag för lokalkostnader,
i samband med driften av verkstäder
för handikappade, kunde från och
med för verksamheten under år 1965
utgå också till huvudman som själv
ägde lokalerna men icke erhållit nybyggnadsanslag
till desamma;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Göran Karlsson och herr Åke Larsson
(1:281) samt den andra inom andra
kammaren av herr Hammarberg in. fl.
(II: 339), i vilka föreslagits att riksdagen
skulle besluta, att nu gällande maximering
av det särskilda driftbidraget till
verkstäder för handikappade — 2 000
kronor per arbetsplats och år ■—- skulle
slopas, alternativt höjas till 3 000 kronor; dels

två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Göran Karlsson m. fl. (1:285) och den

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Ang. bidrag till driften av verkstäder för handikappade

andra inom andra kammaren av herr
Hammarberg m. fl. (11:341), vari anhållits,
att riksdagen måtte besluta, att
arbetsmarknadsstyrelsen skulle bemyndigas,
att, när särskilda omständigheter
förelåge, besluta, att statsbidrag skulle
utgå under arbetsträning utöver sex
månader;

dels de förut nämnda motionerna 1:
128, av herr Sundin m. fl., och 11:504,
av herr Hedlund m. fl., i vilka, såvitt nu
vore i fråga, hemställts, att riksdagen
måtte

a) i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
dels att bidraget till hyrande av verkstadslokaler
måtte höjas till högst 20
kronor per in2 och år, dels att begränsningen
till 2 000 kronor av det särskilda
bidraget till verkstädernas drift måtte
slopas och att bidraget måtte utgå efter
prövning i varje särskilt fall, dels att,
när särskilda omständigheter förelåge,
bidraget för arbetsträning måtte utgå
utöver sex månader, dels att bidrag till
balvskvddad sysselsättning måtte utgå
med högst 3 kronor per arbetstimme i
stället för nu gällande 2 kronor per arbetstimme,
allt enligt arbetsmarknadsstyrelsens
framställning;

b) till Bidrag till driften av verkstäder
för handikappade under elfte huvudtiteln
för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 18 000 000 kronor;

c) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om förslag rörande konkret utbyggnadsprogram
för arbetsvärden och till
denna knutna aktiviteter i enlighet med
vad i motionerna anförts;

dels ock en inom andra kammaren av
herr Bengtsson i Landskrona m. fl. väckt
motion (II: 219), i vilken yrkats, afl
riksdagen skulle besluta, att Bidrag till
driften av verkstäder för handikappade
skulle utgå dels med särskilt bidrag
som nu med 50 % av redovisat underskott,
dock ej med nu gällande maximibelopp
av 2 000 kronor per arbetsplats
och år, utan till denna del efter prövning
av bidragsbeloppets storlek i varje

särskilt fall, samt att bidrag till halvskyddad
sysselsättning skulle utgå med
högst 3 kronor per arbetstimme i stället
för nu 2 kronor.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten på anförda skäl hemställt,

I. att riksdagen måtte i anledning av
motionerna I: 178 och II: 232 i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
i punkten anfört om ändring av
grunderna för bidrag till driften av
verkstäder för handikappade;

II. att motionerna 1:285 och 11:341
samt 1:428 och 11:504, sistnämnda båda
motioner såvitt de avsåge statsbidrag
under arbetsträning utöver sex månader,
icke måtte av riksdagen bifallas;

III. att motionerna I: 428 och II: 504,
såvitt de avsåge höjning av maximibidraget
till hyrande av verkstadslokaler,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

IV. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna 11:219, 1:281 och
II: 339 samt I: 428 och II: 504, sistnämnde
båda motioner såvitt de avsåge bidragsgrunderna
och icke behandlats under
II och III, godkänna i statsrådsprotokollet
förordad ändring av grunderna
för bidrag till driften av verkstäder för
handikappade, att tillämpas från och
med den 1 juli 1965;

V. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:428 och 11:504, såvitt
nu vore i fråga, till Bidrag till driften
av verkstäder för handikappade för
budgetåret 1965/66 anvisa ett förslagsanslag
av 14 000 000 kronor;

VI. att motionerna I: 428 och II: 504,
såvitt de avsåge ett utbyggnadsprogram
för arbetsvärden m. m., icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

a) av herrar Axel Andersson, Per
Jacobsson, Edström, Nils-Eric Gustafsson
och Harald Pettersson, fröken El -

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Ang. bidrag till driften av verkstäder för handikappade

mén samt lierrar Larsson i Hedenäset,
Gustafsson i Skellefteå, Kelander och
Nilsson i Tvärålund, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del
hava den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort under IV och V
hemställa,

IV. att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med bifall
till motionerna 11:219, 1:281 och
11:339 samt 1:428 och 11:504, sistnämnda
båda motioner såvitt de avsåge
bidragsgrunderna och icke behandlats
under II och III, godkänna av reservanterna
förordade ändringar av grunderna
för bidrag till driften av verkstäder
för handikappade, att tillämpas från och
med den 1 juli 1965;

V. att riksdagen måtte i anledning av
Kungi. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 428 och II: 504, såvitt nu vore i fråga,
till Bidrag till driften av verkstäder för
handikappade för budgetåret 1965/66
anvisa ett förslagsanslag av 16 000 000
kronor;

b) av herrar Nils-Eric Gustafsson,
Harald Pettersson, Larsson i Hedenäset
och Nilsson i Tvärålund, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort i viss del erhålla
den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort under
VI hemställa, att riksdagen måtte, med
bifall till motionerna I: 428 och II: 504,
såvitt nu vore i fråga, i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om skyndsamt
framläggande av förslag rörande konkret
utbyggnadsprogram för arbetsvärden
och till denna knutna aktiviteter.

Herr PETTERSSON, HARALD, (ep):

Herr talman! Arbetsmarknadsstyrelsen
har i år liksom förra året framhållit
att den nuvarande begränsningen av
det särskilda bidraget till verkstädernas
drift till 2 000 kronor per arbetsplats
och år kan medföra återhållsamhet beträffande
viktiga verksamheters anordnande.
Vi reservanter föreslår att bidragsbegränsningen
slopas och att arbetsmarknadsstyrelsen
bemyndigas prö -

va bidragsbeloppets storlek från fall til!
fall.

År 1964 beslöt riksdagen om höjningen
från en till två kronor av timersättningen
till den skyddade sysselsättningen.
Vi tror att den halvskyddade
sysselsättningen har mycket stor betydelse.
Det är en billig hjälpform, och
efter vad vi kan förstå är det också
många gånger en mycket lämplig form
för att ta hand om den svårplacerade
arbetskraften. En höjning till tre kronor
skulle enligt vår mening medföra bättre
förutsättningar för att en avsevärd utbyggnad
av den halvskyddade sysselsättningen
kommer till stånd. Löneoch
kostnadsnivån har ytterligare höjts,
varför vi i enlighet med vad arbetsmarknadsstyrelsen
begär nu föreslår en
höjning till tre kronor per arbetstimme.

Med hänsyn till det ökade antalet
platser och till de föreslagna ändringarna
beträffande bidragsgrunderna föreslår
vi att till drift av verkstäder för
handikappade anvisas ett förslagsanslag
på 16 000 000 kronor, medan utskottsmajoriteten
har stannat för 14 000 000
kronor. Jag hemställer alltså om bifall
till den med a betecknade reservationen.

I motionerna 1:428 och 11:504 hemställs
om att man skulle besluta ett program
för den fortsatta utbyggnaden av
dessa olika former av utbildning för
handikappade. Vi vet att 20 000 människor
är i behov av någon form av sådan
här sysselsättning, och det kommer
därför under åren framöver att behövas
en större planmässighet i detta
arbete. Det finns ju många olika huvudmän
för sjukhusen — landsting, primärkommuner,
stiftelser och föreningar
— och det måste till en samordning.

Jag vet att man från utskottsmaioritetens
sida kommer att säga att utredningar
pågår som skall ytterligare klarlägga
dessa frågor. Vi reservanter anser
emellertid att det är rätt brådskande
med att få fram ett något så när konkret
utbyggnadsprogram. Därför tror
vi att de erfarenheter arbetsmarknads -

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Ang. bidrag till driften av verkstäder för handikappade

styrelsen under några år fått, liksom
det material som finns inom rehabiliteringsutredningen,
skulle kunna vara
tillräckligt för att man nu i skrivelse till
Kungl. Maj:t skulle kunna hemställa
om ett utbyggnadsprogram för dessa
former av sysselsättning.

Jag hemställer, herr talman, om bifall
till den med b betecknade reservationen.

Herr KARLSSON, GÖRAN, (s):

Herr talman! Under den debatt som
förts om de handikappade och deras
situation har tidigare pekats på vilken
betydande arbetskraftstillgång de utgör.
Det är naturligtvis angeläget att man
så långt möjligt utnyttjar denna arbetskraft
och får med de handikappade i
det produktiva livet.

Från vår sida har vi i en motion
föreslagit, att man skulle höja bidraget
från 2 000 till 3 000 kronor när det
gäller den statliga ersättningen vid de
skyddade verkstäderna. Jag tror det är
riktigt att göra en höjning. En sådan
betyder ofantligt mycket för kommunerna
när det gäller att kunna starta
sådana verkstäder. Jag har påtagliga
erfarenheter av hur det är: många
mindre kommuner gör inga insatser för
att skapa sysselsättning åt de människor
som behövde ha skyddad sysselsättning.
Kommunerna vågar sig inte
på att ta kostnaderna, eftersom det kostar
betydligt mera än de 2 000 kronor
som kommer från statens sida.

Jag tror det skulle vara en utomordentligt
stor stimulans om staten ökade
sitt bidrag till 3 000 kronor. Det skulle
kunna ge många fler kommuner möjlighet
att här göra en insats. Eftersom vi
väl i dag har omkring 6 000 platser,
högt räknat, vid skyddade verkstäder,
och behovet ligger på 20 000 eller mera,
inser var och en att det är ett ganska
stort svalg befäst mellan den situation
som råder och den som vi borde
sträva efter att nå så fort som möjligt.

En annan sak för de handikappade

gäller arbetsträningen. På den punkten
har jag och några andra i en motion
yrkat på att man skulle avskaffa maximigränsen
sex månader, efter vilken tid
man inte längre får kostnadsersättning
från staten. Landsting och andra som
har ordnat arbetsträning får ta på sig
de kostnader som staten egentligen borde
stå för. Jag anser därför att vårt
yrkande att sexmånadersgränsen skall
slopas är sakligt underbyggt.

Jag hemställer, herr talman, om bifall
till motionerna 1:285 och 11:341
där det begäres att denna gräns skall
slopas.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Jag skall inte inlåta mig
på något längre resonemang här. Risken
finns ju alltid när man nödgas gå
emot en del önskvärda framställningar
att man utpekas som hjärtlös och annat.
Vi är lika intresserade från utskottsmajoritetens
sida av att hjälpa de handikappade
som herrar Pettersson och
Karlsson, men det måste tas en hel del
hänsyn. När man nu i en reservation
bl. a. förordar att den s. k. timpenningsersättningen
skall ökas från två till tre
kronor vill jag endast erinra om att det
var efter framställning från statsutskottet
som vi förra året höjde från en
krona till två kronor, och det har undan
för undan gjorts liknande förbättringar
även i andra avseenden.

Vad sedan gäller slopande av maximigränsen
av 2 000 kronor för förlusttäckning
vill jag säga att det är inte så
länge sedan detta belopp infördes. Ännu
har man inte tillräcklig erfarenhet av
det hela, och det har ansetts att man
bör vänta och se hur utfallet blir. Det
finns därför möjligheter att komma
igen.

Herr Harald Pettersson talade med
siarblick om att jag beträffande det
konkreta utbyggnadsprogrammet skulle
hänvisa till en sittande utredning. Härtill
vill jag säga att det gör jag. Detta
är under utredning, och man brukar i

Nr 15

Fredagen den 2 april 19(15

Ang. bidrag till driften av verkstäder för handikappade

regel när saker och ting är föremål för
behandling utredningsvägen eller är ute
pa remiss avvakta resultatet av det hela.
Detta har gjort att vi inom utskottsmajoriteten
har ansett oss kunna tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag. Jag ber därför
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr PETTERSSON, HARALD, (ep),
kort genmäle:

Herr talman! När det gäller utbyggnadsprogrammet
är det klart att man
som utskottets ärade talesman gör kan
hänvisa till pågående utredningar, men
det finns faktiskt inte någon nu pågående
utredning som har sig förelagt just
detta att utarbeta ett konkret program,
utan det gäller mer att analysera de olika
problemställningarna. Vi anser alltså att
det material som förmodligen redan
finns i centrala rehabiliteringsutredningen
är otillräckligt för att kunna bedöma
frågan om utformningen av ett mera
långsiktigt handlingsprogram. Vi bör
dock komma ihåg att det inte endast är
en organisatorisk fråga, utan det gäller
om samhället skall öka sin aktivitet på
detta område. Allt detta kan ta mycket
lång tid. Inte minst utbildningsfrågorna
för dessa människor som skall handha
dessa olika aktiviteter är viktiga. Har
man inte folk som är väl skickat för de
olika uppgifterna är det ganska meningslöst
att sätta i gång någon verksamhet.

Jag vidhåller alltså, herr talman, mitt
yrkande om bifall till den reservation
under punkt 27 som är betecknad med b.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Jag vill även i detta
sammanhang bo att få understryka vårt
intresse för de handikappade och för
möjligheterna att sysselsätta dem som
jag antydde tidigare. Jag vill också liksom
herr Birger Andersson erinra om
att det var på statsutskottets förslag som
timersättningen förra året höjdes från
i propositionen föreslagna en krona per

timme till två kronor som gäller nu.
Detta belopp har emellertid inte utgått
mer än tre kvarts år. Vi tycker att det
kan vara berättigat att se hur det fungerar
någon längre tid innan man åter
yrkar på att beloppet skall höjas. Det är
därför vi står kvar vid det belopp som
föreslås i propositionen.

I övrigt ber jag att helt få instämma
med herr Birger Andersson.

Herr PETTERSSON, HARALD, (ep):

Herr talman! Jag hade väntat mig
att herr Kaijser skulle vända sig emot
vårt yrkande om handlingsprogrammet,
men herr Kaijser tar i stället upp den
andra frågan, som jag anser vara den
kanske allra enklaste frågan om hur
samhället i dag snabbt skall få ökade
möjligheter att bereda människor halvskyddad
sysselsättning.

Vi kan emellertid ändå inte komma
ifrån att företagen, innan de bestämmer
sig, måste räkna med vad en sådan
halvskyddad sysselsättning kommer att
kosta dem. Vi vet att det finns många
företag i landet som är mycket positivt
inställda till denna verksamhet och kanske
inte precis ser på den här kronan
per timme. När det gäller att stimulera
verksamheten och framför allt att få
halvskyddad sysselsättning på flera
ställen tror jag emellertid att en ny höjning
faktiskt skulle kunna ge en stöt
framåt. Kostnaderna för den ökning av
verksamheten som vi troligtvis skulle
komma att få är så rimliga, att det i dagens
läge är en mycket klok investering
för samhället.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande
om bifall till reservationen.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas först
särskilt angående ettvart av mom. I—III
av utskottets i förevarande punkt gjorda
hemställan, därefter särskilt beträffande
mom. IV och V samt vidare särskilt
rörande mom. VI.

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Ang. bidrag till driften av verkstäder för handikappade

På gjord proposition bifölls vad utskottet
i mom. I hemställt.

Därefter gjordes angående mom. Il
propositioner, först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på bifall
till motionerna 1:285 och 11:341,
innebärande bifall jämväl till övriga
i momentet nämnda motioner, såvitt
där vore i fråga; och förklarades den
förra propositionen, vilken förnyades,
vara med övervägande ja besvarad.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i mom. III hemställt.

Vidare gjorde herr talmannen enligt
de rörande mom. IV och V förekomna
yrkandena propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den av herr Axel Andersson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Pettersson, Harald, begärde votering,
i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 11 punkten
27 mom. IV och V, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Axel Andersson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Pettersson, Harald,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 80;

Nej — 37.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ytterligare gjorde herr talmannen i
enlighet med de beträffande mom. VI
framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet hemställt
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den av herr
Nils-Eric Gustafsson m. fl. vid punkten
avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Pettersson, Harald, begärde votering,
i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 11 punkten
27 mom. VI, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Nils-Eric Gustafsson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen.

Då emellertid herr Pettersson, Harald,
begärde rösträkning, verkställdes
nu votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Fredagen den 2 april 1965

32 Nr 15

Anslag till lokaliseringsbidrag

Ja — 94;

Nej — 22.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkten 28

Anslag till lokaliseringsbidrag

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdafen
att till Lokaliseringsbidrag för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 60 miljoner kronor.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Stefanson m. fl. (I: 421) och den
andra inom andra kammaren av herr
Gustafsson i Skellefteå m. fl. (11:498),
i vilka, såvitt nu vore i fråga, yrkats,
att anslaget till Lokaliseringsbidrag för
budgetåret 1965/66 skulle uppföras
med 75 miljoner kronor;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Sundin m. fl. (1:429) och den
andra inom andra kammaren av herr
Hedlund m. fl. (11:506), i vilka, såvitt
nu vore i fråga, hemställts, att riksdagen
måtte till Lokaliseringsbidrag för
budgetåret 1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 100 miljoner kronor.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
å motionerna 1:421 och 11:498
samt 1:429 och 11:506, samtliga motionen
såvitt nu vore i fråga, till
Lokaliseringsbidrag för budgetåret
1965/66 anvisa ett reservationsanslag
av 60 000 000 kronor.

Vid punkten hade avgivits två reservationer,
vari framställts yrkande under
förutsättning av bifall till vid
punkten 20 anförda reservationer, vilka
emellertid vid behandlingen av
nämnda punkt avslagits.

Herr GUSTAFSSON, NILS-ERIC, (ep):

Herr talman! Vårt förslag under den
förevarande punkten innebär en uppräkning
av anslaget till lokaliseringsbidrag
med 40 miljoner till 100 miljoner
kronor. Vår motivering i reservationen
till den här förevarande punkten
äger självfallet aktualitet alltjämt. Emellertid
är hemställan en konsekvens till
yrkandet under punkten 20. Resultatet
av omröstningen vid den nämnda punkten
förhindrar mig således tyvärr att nu
yrka bifall till den föreliggande reservationen
b.

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Jag har väl anledning
att göra ungefär samma deklaration som
den föregående talaren.

Vårt yrkande i reservation a, där vi
begär ett lokaliseringsbidrag för budgetåret
1965/66 på 75 miljoner kronor, har
ju gjorts beroende av det beslut som
fattades i fråga om reservation a vid
punkt 20. Då detta yrkande nu har
fallit anser jag mig av tekniska skäl
förhindrad att yrka bifall till vår hemställan
under nu förevarande punkt.

Jag vill emellertid, herr talman, göra
den principiella deklarationen att vi
fortfarande anser den av oss föreslagna
höjningen av anslaget vara väl motiverad.
Vid den lokaliseringsdebatt som
fördes här i onsdags framfördes inte
minst från regeringsbänken att man var
överraskad och förvånad över att vi nu
återkom med yrkanden som gjorts under
lokaliseringsdebatten i höstas men
som då icke vann riksdagens bifall. Man
hänvisade till att vi borde avvakta resultat
och erfarenheter av de beslut som
fattades i höstas. Det är klart att vi på
denna punkt inte har någon erfarenhet
att bygga på eftersom beslutet i höstas
ännu inte trätt i tillämpning. Så mycket
torde dock kunna sägas att i den mån
man har någon erfarenhet att hänvisa
till är det närmast den att det här föreligger
ett behov som visar sig vara ännu
mera uttalat än vad man kunde kon -

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

statera när frågan diskuterades under
hästriksdagen.

Jag ber därför, herr talman, att få
säga att vi alltjämt vidhåller våra yrkanden
från i höstas och den mening
som vi tidigare givit uttryck åt, nämligen
att det här föreligger ett behov av
ett bidrag av den storleksordning som
vi har föreslagit. Jag anser mig dock
som sagt av tekniska skäl förhindrad att
nu yrka bifall till vårt yrkande under
förevarande punkt.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den under behandling
varande punkten hemställt.

Punkterna 29—40

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 41

Anslag till lokala polisorganisationen

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att dels bemyndiga Kungl. Maj:t
att fastställa personalförteckning för
den lokala polisorganisationen i enlighet
med vad i statsrådsprotokollet över
inrikesärenden för den 4 januari 1965
föreslagits, dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för
lokala personalorganisationen, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret
1965/66, dels ock till Lokala
polisorganisationen: Avlöningar för

samma budgetår anvisa ett förslagsanslag
av 361 miljoner kronor, därav
83 miljoner kronor att avräknas mot
automobilskattemedlen.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Holmberg in. fl. (1:410) och den andra
inom andra kammaren av herr Wiklund
in. fl. (11:526), hade hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att utöver
vad Kungl. Maj:t föreslagit inrätta 22
polismanstjänster i Stockholms polisdistrikt
fördelade på olika personalkategorier
och lönegrader enligt vad i
motionerna närmare angivits med be 3

Första kammarens protokoll 1965. Nr 15

Anslag till lokala polisorganisationen
myndigande för Kungl. Maj:t att vid
behov företaga smärre förändringar i
den föreslagna fördelningen av denna
personalökning mellan olika tjänstekategorier
inom ramen för den lönekostnad
denna ökning betingade.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 410 och II: 526

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa
personalförteckning för den lokala
polisorganisationen i enlighet med
vad i statsrådsprotokollet föreslagits;

b) godkänna under punkten införd
avlöningsstat för den lokala polisorganisationen,
att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1965/66;

c) till Lokala polisorganisationen:
Avlöningar för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 361 000 000
kronor, därav 83 000 000 kronor att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Axel Andersson, Per Jacobsson
och Edström, fröken Elmén
samt herrar Gustafsson i Skellefteå och
Nelander, vilka ansett, att utskottets
yttrande hort erhålla den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte i
anledning av Kungl. Maj :ts förslag samt
med bifall till motionerna 1:410 och
II: 526

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa
personalförteckning för den lokala
polisorganisationen i enlighet med
vad reservanterna föreslagit;

b) godkänna i reservationen införd
avlöningsstat för den lokala polisorganisationen,
att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1965/66;

c) till Lokala polisorganisationen:
Avlöningar för budgetåret 1965/66 anvisa
ett förslagsanslag av 361 600 000
kronor, därav 83 000 000 kronor att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Nr 15

Fredagen den 2 april 19(55

Anslag till lokala polisorganisationen

Herr JACOBSSON, PER, (fp):

Herr talman! Den punkt vi nu behandlar
gäller den lokala polisorganisationen,
närmast då polisorganisationen
i Stockholms stad.

Vi bör väl alla vara överens om att
brottsutvecklingen i storstadsområdena
och speciellt i Stockholm är oroande.
Tyvärr måste vi konstatera att
Stockholm även vid jämförelser utåt
ligger mindre gynnsamt till just på detta
område. Uppklaringsprocenten är
låg och visar en sjunkande tendens
samtidigt som antalet anmälda brott
stiger. Ville man använda en tillspetsad
formulering, skulle man kanske
kunna säga att brott blir mer och mer
lönande. Det är givetvis ovisst i vilken
grad brottsfrekvensen kan nedbringas
genom att man ökar ut polispersonalen,
men å andra sidan är väl
det egentligen den enda utväg som ansvariga
myndigheter kan anvisa och
som kan beträdas om man vill nå en
mera påtaglig, omedelbar verkan.

Rikspolisstyrelsen har begärt 114
tjänster för ordningsavdelningen. Departementschefen
föreslår 22 tjänster.
För utredningsavdelningen har begärts
36 tjänster medan departementschefen
föreslår 24. I den fyrpartimotion, som
reservationen grundar sig på och som
vi anser sakligt väl underbyggd, föreslås
inrättande av 22 tjänster utöver vad
Kungl. Maj:t har förordat. Detta förslag
ligger alltså betydligt under vad
rikspolisstyrelsen har begärt. Vi finner
motionsyrkandet väl motiverat och har
i reservationen upptagit det oförändrat.

Frågan om ordningshållningen och
brottsbekämpningen i huvudstaden är,
så ser jag det, en angelägenhet inte endast
för Stockholm -— med de kommunikationer
vi har och utnyttjar och
med den sugning som storstaden tyvärr
utövar blir detta en angelägenhet
för hela landet.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservation av herr Axel An -

dersson m. fl., som avgivits vid denna
punkt.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Även utskottet erkänner
att det finns en viss oro för brottsutvecklingen
inte minst vad beträffar
storstäderna, men när det gäller Stockholm
har ju antalet poliser oavbrutet
ökats på senare år och ökningen fortsätter.
Vi kan i statsutskottets utlåtande
se att Stockholm under åren 1962—
1964 tillfördes sammanlagt 193 nya
tjänster. Vid årsskiftet 1964/65 fanns
2 000 av landets 12 000 polistjänster i
Stockholm. Denna utbyggnad har givetvis
skett därför att man ansett det
nödvändigt att förstärka ordningsmakten,
och man avser att oavlåtligt fortsätta
denna förstärkning. Det är bara
det att polisutbildningen tar sin tid.
Förstärkningen fortgår i den takt utbildningen
medger, och enligt vad vi
hört kommer förstärkningen att fortsätta
oavbrutet så länge den är nödvändig.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr andre vice
talmannen, som för en stund övertagit
ledningen av kammarens förhandlingar,
jämlikt föreliggande yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
punkten avgivna reservationen; och
förklarade herr andre vice talmannen,
sedan han upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig anse
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Jacobsson, Per, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: -

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 11 punkten
41, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Per,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 88;

Nej -— 30.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna 42—75

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 70

Anslag till statens utlänningskommission I

enlighet med Kungl. Maj:ts i ämnet
framlagda förslag hade utskottet i denna
punkt hemställt, att riksdagen måtte
till Statens utlänningskommission: Avlöningar
för budgetåret 1965/60 anvisa
ett förslagsanslag av 3 827 000 kronor.

Herr LAGER (k):

Herr talman! Förra året yrkade jag
motionsledes att det av regeringen då
begärda anslaget till avlöningar åt utlänningskommissionen
inte skulle beviljas
av riksdagen. Jag har inte upprepat
motionsyrkandet i år utan hänvisar
nu endast till de motiveringar som
gavs den gången.

Anslag till statens utlänningskommission

Jag vill emellertid i detta sammanhang
erinra om att enligt en tidningsuppgift
för några dagar sedan till den
socialdemokratiska distriktskonferensen
i Stockholm, som skall hållas inom
kort, inlämnats en motion som går ut
på att utlänningskommissionen skall
avskaffas. I motionen anföres att sedan
i fjol ytterligare fadäser gjorts
från kommissionens sida och att det
inte finns någon anledning att behålla
kommissionen. Arbetarkommunens styrelse,
som behandlat motionen till den
socialdemokratiska distriktskonferensen,
hänvisar till att utlänningsutredningen
skall ta upp också frågan om
utlänningskommissionens bibehållande
och komma med ett förslag i år. Det
är glädjande.

För att om möjligt påskynda ett ställningstagande
i denna fråga skall jag be
att få yrka avslag på utskottets hemställan
under denna punkt.

Pengarna räcker ju till den 1 juli, och
det vore tacknämligt om utredningen
kom med ett förslag som innebar att
utlänningskommissionen kunde avskaffas
vid den tidpunkten.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Jag skall inte ta upp
någon diskussion med herr Lager om
motioner som väckts i annat sammanhang,
utan jag skall nöja mig med att
lika kort och kärnfullt som herr Lager,
när han hänvisade till sin motion förra
året, be att få hänvisa till utskottets
skrivning det året.

Jag ber med detta, herr talman, att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter enligt därunder framkomna
yrkanden gjordes propositioner,
först på bifall till samt vidare på avslag
å utskottets hemställan; och förklarades
den förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Anslag till lokaliseringslån

Punkterna 77—87

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 88

Anslag till lokaliseringslån

I denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte med bifall
till Kungl. Maj :ts i ämnet framlagda
förslag samt med avslag å motionerna
1:81, av herr Enarsson m. fl., och
II: 109, av herr andre vice talmannen
Cassel m. fl., till Lokaliseringslån för
budgetåret 1965/66 anvisa ett investeringsanslag
av 100 000 000 kronor.

Vid punkten hade avgivits en reservation,
vari framställts yrkande under
förutsättning av bifall till en vid bankoutskottets
utlåtande nr 6 anförd reservation,
vilken emellertid vid behandlingen
av nämnda utlåtande avslagits.

Herr KAIJSER (h):

Herr talman! Med anledning av utgången
av voteringen angående bankoutskottets
utlåtande nr 6 i onsdags har
bakgrunden till det yrkande som vi
haft på denna punkt förfallit, och jag
har alltså i dag intet annat yrkande än
om bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande punkt
hemställt.

Punkten 89

Lades till handlingarna.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 32, i anledning av
Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag för
budgetåret 1965/66 till Upplysningsverksamhet
i utlandet angående Sverige
jämte i ämnet väckta motioner, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Ang. statskommunala beredskapsarbeten

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 33, i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag angående anslag på tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1964/65 till Allmänna beredskapsarbeten
in. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I detta utlåtande hade utskottet hemställt,

I. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag
till Allmänna beredskapsarbeten
m. m. på tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1964/65 på driftbudgeten
under elfte huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 245 000 000 kronor,
därav förslagsvis 100 000 000 kronor
att avräknas mot automobilskattemedlen; II.

att motionerna I: 427, av herr Sundin
in. fl., och II: 503, av herr Hedlund
in. fl., icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Vid utlåtandet hade avgivits en reservation,
vari framställts yrkande under
förutsättning av bifall till en vid statsutskottets
utlåtande nr 11, punkten 20
anförd reservation, vilken emellertid
vid behandlingen av nämnda punkt avslagits.

Herr GUSTAFSSON, NILS-ERIC, (ep):

Herr talman! Motiveringen i reservationen
till det här utlåtande! äger självfallet
fortfarande aktualitet. Det gäller
här ett förslag om ytterligare 25 miljoner
kronor till uppförande av industrihus
som statskommunala beredskapsarbeten
mot av Kungl. Maj:t föreslagna

10 miljoner.

Emellertid är jag liksom i ett tidigare
avgjort ärende på grund av kammarens
beklagliga ställningstagande i
fråga om statsutskottets utlåtande nr

11 punkten 20, nu förhindrad att yrka
bifall till den nu föreliggande reservationen.

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Om försäljning till allmänheten av aktier i statliga företag

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i det
nu föredragna utlåtandet hemställt.

Om försäljning till allmänheten av
aktier i statliga företag

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 34, i anledning av väckta motioner
om utredning rörande försäljning
till allmänheten av aktier i statliga
företag.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Holmberg m. fl. (1:454) och den andra
inom andra kammaren av herr Magnusson
i Borås in. fl. (11:558), hade
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
rörande lämpliga former för
försäljning av aktier i de i vinstsyfte
drivna statliga företagen, varvid särskilt
måtte beaktas, att sådana former
för aktieförsäljningen skulle ordnas,
som garanterade en bred spridning av
aktierna bland allmänheten och som
kunde vara ägnade att främja det långsiktiga
sparandet.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
motionerna I: 454 och II: 558 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade anförts av herr Boman,
fröken Andersson, herrar Ivar Johansson,
Per Jacobsson, Åkerlund, Harry
Carlsson, Harald Pettersson, Bohman
och Eliasson i Sundborn, fröken
Elmén samt herrar Gustafsson i Skellefteå,
Björkman, Nelander och Sjönell,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
erhålla den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall
till motionerna I: 454 och II: 558, i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om utredning
rörande lämpliga former för
försäljning av aktier i de i vinstsyfte
drivna statliga företagen.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! Den reservation som är
fogad till detta utlåtande går ut på en
begäran om utredning rörande lämpliga
former för försäljning av aktier i statliga
företag. Syftet därmed är att stimulera
människors intresse för ägande
och att stimulera dem att spara och
bilda kapital.

Inte alla företag som staten äger lämpar
sig för försäljning till allmänheten,
men de som drivs i rent vinstsyfte bör
kunna ifrågakomma därför, om de inte
av allmänna skäl — d. v. s. andra än
rent ekonomiska -— bör förbli i statens
hand. Exempel på dem är affärsverken.
Kreditbanken är ett exempel på den typ
av företag som vi anser bör kunna ha
en del av sina aktier placerade hos allmänheten,
även om skötseln av företag
av denna typ alltjämt bör ligga hos
staten.

En viss uppfostrargärning kan staten
med fördel utöva för att hos en
bred allmänhet väcka förståelse för dessa
ägandeformer. Det finns alltjämt för
mycket misstro och okunnighet på detta
område. Naturligtvis är det ett klart
intresse att en vid spridning nås av det
ekonomiska ägandet av statliga företag.
Vi förordar därför att en närmare utredning
kommer till stånd i detta syfte.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till den vid detta utlåtande
fogade reservationen.

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Detta är ju en gammal
bekant motion, och eftersom det inte
har framförts några nya åsikter i ämnet,
finns det väl ingen anledning att
föra någon vidare debatt om den.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr andre vice
talmannen i enlighet med de därunder
framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet hem -

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Om försäljning till allmänheten av statens aktier i LKAB

ställt samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och
förklarade herr andre vice talmannen,
sedan han upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig anse
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Åkerlund begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse
:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 34, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Åkerlund begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 66;

Nej — 50.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Om försäljning till allmänheten av
statens aktier i LKAB

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 35, i anledning av väckta motioner
om försäljning till allmänheten
av statens aktier i LKAB.

I två likalvdande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr

Holmberg m. fl. (I: 455) och den andra
inom andra kammaren av herr Magnusson
i Borås m. fl. (11:559), hade
hemställts, att riksdagen måtte 1. besluta,
att av statens till cirka 479 miljoner
kronor uppgående innehav av aktier
i LKAB aktier till ett nominellt belopp
av 228 miljoner kronor skulle erbjudas
allmänheten i valörer på 50 kronor
per aktie till en marknadsmässig
emissionskurs, varvid särskilt skulle
tillses, att köpare av lägre antal aktier
ägde förtur vid överteckning och att
en bred spridning vunnes av aktieköpen
bland allmänheten; 2. besluta, att
under budgetåret 1965/66 utbudet av
aktier skulle bestämmas till nominellt
50 miljoner kronor; samt 3. bemyndiga
Kungl. Maj:t att vidtaga de förberedelser
som emissionen erfordrade, varvid
särskilt borde beaktas vad i motionerna
anförts i fråga om valordning för
bolaget.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på åberopade grunder
hemställt, att motionerna I: 455 och
II: 559 icke måtte av riksdagen bifallas.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson samt herrar Åkerlund, Bohman
och Björkman, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort hava den lydelse,
reservationen visade, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen
måtte, med bifall till motionerna 1:455
och II: 559,

1. besluta, att av statens till cirka 479
miljoner kronor uppgående innehav av
aktier i LKAB aktier till ett nominellt
belopp av 228 miljoner kronor skulle
erbjudas allmänheten i valörer på 50
kronor per aktie till en marknadsmässig
emissionskurs, varvid särskilt skulle
tillses, att köpare av lägre antal aktier
ägde förtur vid överteckning och att
en bred spridning av aktieköpen bland
allmänheten vunnes;

2. besluta, att under budgetåret 1965/
66 utbudet av aktier skulle bestämmas
till nominellt 50 miljoner kronor;

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Om försäljning till allmänheten av statens aktier i LKAB

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de förberedelser som emissionen
erfordrade, varvid särskilt borde beaktas
vad i motionerna anförts i fråga om
valordning för bolaget.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! Detta utlåtande har tillkommit
såsom svar på två högermotioner
med förslag om försäljning i år av
nominellt 50 miljoner kronor aktier i
LKAB till marknadsmässig emissionskurs.
Det är något mer än 10 procent
av det till 479 miljoner kronor uppgående
aktiekapital som befinner sig i statens
ägo. Såsom känt är innehar
Grängesbergsbolaget de återstående 21
miljoner kronorna av det totala aktiekapitalet.
Meningen är att även ytterligare
delar av aktiekapitalet, tillsammans
till ett nominellt belopp av 228
miljoner kronor, skall säljas under ett
antal år, men i år gäller det som sagt
aktier till nominellt 50 miljoner kronor.

Vid en försäljning skall särskilt iakttagas.
att aktierna når en vid spridning.
Man torde kunna påräkna att statskassan
vid en försäljning enligt vårt förslag
tillföres ett belopp av kanske ett
par hundra miljoner kronor, pengar
som kommer vårt budgetalternativ till
godo. Då jag vid två tidigare tillfällen,
åren 1963 och 1964, utförligt har redovisat
våra skäl för yrkandet om försäljning
av aktier i LKAB, skall jag inte
upprepa mig i år utan ber att få hänvisa
till vad iag tidigare har sagt.

Emellertid har en ny synpunkt tillkommit,
som må omnämnas. Genom
kommunistiska framstötar om aktievinstskatt,
vilka tydligen har kommit
socialdemokraterna att knäa och föranlett
en utredning av denna fråga, har
kursutvecklingen på aktiemarknaden
fått ett självständigt intresse ur fiskalisk
synvinkel. Utan fortlöpande kursstegringar
kan det inte bli något skatteunderlag
och därmed inte någon skatt
att taga ut. Det egendomliga i denna
bild är kommunisternas önskan att det
skall Dl i aktiekursvinster. Det hade vi

på vårt håll inte väntat. Obehaget inför
kommunisternas agerande tycks ur vår
synvinkel ha haft det goda med sig, att
det i alla fall har öppnat ögonen på finansministern
för det rätta ekonomiska
sättet att bromsa alltför stora kursstegringar,
vilket lämpligen är att tillföra
aktiemarknaden nytt material. Detta är
något som vi har kämpat för i många
år. Herr Sträng har nu rekommenderat
de privata företagen att företa nyemissioner
i stor skala, åtminstone sägs det
så, och han har blivit bönhörd i rikligt
mått av de privata företagen. Varför då
inte själv leva som man lär, även om
man är finansminister?

Staten har i LKAB-aktierna ett utmärkt
material, som kan tillföras marknaden
och hjälpa till att dämpa överdrivna
kursstegringar. Staten bör då enligt
vår mening föregå med gott exempel,
när det sakligt är så starkt motiverat
som i detta fall. Det är alldeles
riktigt att en ökning av tillgången innebär
en effektiv metod för att dämpa
prisstegringar. Gör man det, kan man
också nå effektivare resultat även på
detta område.

Med detta vill jag, herr talman, yrka
bifall till den vid utlåtandet fogade
reservationen.

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Herr Åkerlund tycker
sig med kommunisternas hjälp ha fått
ett nytt skäl för att nå framgång när
det gäller försäljning till allmänheten
av statens aktier i LKAB. Från utskottets
sida finner vi emellertid att det
inte är något bärande skäl.

I övrigt har det inte kommit fram
några som helst nya skäl som föranleder
eller bör föranleda något ändrat
ståndpunktstagande från utskottet. Därför
ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! Om ett skäl är bärande
eller inte är självfallet en omdömes -

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Ang. förläggningen av LKAB:s huvudkontor

fråga, men det nya har i alla fall tillkommit,
herr Söderberg, att frågan om
aktiekursernas höjd har blivit en fråga
av politiskt intresse inte bara för kommunisterna.
Så var det inte i fjol, när
vi diskuterade denna sak.

Herr LAGER (k):

Herr talman! För att inget missförstånd
skall uppstå med anledning av
herrar Åkerlunds och Söderbergs yttranden
vill jag bara understryka det
självklara i att vi aldrig varit med om
att man skulle föra ut LKAB:s eller
andra statliga bolags aktier på den allmänna
marknaden. Vi har intagit en
helt annan ståndpunkt, nämligen att
man skulle dra in till staten aktier som
befinner sig i privata händer.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! Det har vi förstått.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr andre vice talmannen
jämlikt föreliggande yrkanden
gjorde propositioner, först på bifall till
vad utskottet hemställt samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr andre
vice talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Åkerlund begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 35, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Åkerlund begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja—92;

Nej —21.

Därjämte hade 7 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. förläggningen av LKAB:s
huvudkontor

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 36, i anledning av väckta motioner
angående förläggningen av
LKAB:s huvudkontor.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Axel Andersson och herr Strandberg
(I: 192) samt den andra inom andra
kammaren av herrar Petersson och Öhvall
(11:243), hade hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om skyndsam utredning
av frågan om förläggning av LKAB:s
huvudkontor under medverkan av företagets
ledning och representanter för
Norrbottens län.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att motionerna I: 192 och II: 243
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade anförts av fröken
Andersson samt herrar Per Jacobsson,
Åkerlund, Harald Pettersson, Bohman,
Eliasson i Sundborn, Gustafsson i Skellefteå,
Björkman och Sjönell, vilka ansett,
att utskottets yttrande bort erhålla
den lydelse, som i reservationen angi -

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Ang. förläggningen av LKAB:s huvudkontor

vits, samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till motionerna
1:192 och 11:243, i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam
utredning av frågan om förläggning av
LKAB:s huvudkontor.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! Frågan om förläggningsorten
för LKAB:s huvudkontor hade
vi så sent som i november i fjol en
ingående debatt om. Jag kan av den anledningen
fatta mig kortare i dag. Jag
kan säga att jag inte ändrat uppfattning
om riktigheten och skäligheten av den
reservation som avgavs i fjol.

När yrkandet i reservationen i fjol
nu återkommit motionsledes, har självfallet
en ny reservation fått avges med
krav på en utredning av frågan om huvudkontorets
förläggning, med deltagande
av representanter för företaget
och Norrbottens län. Det är för mig
glädjande att notera att antalet reservanter
har stigit i år. Den härande
punkten i vår uppfattning, såsom den
kommit till uttryck i reservationen, är
att det är psykologiskt olyckligt att detta
stora och ekonomiskt mycket starka
företag inte vill ha sitt huvudkontor
förlagt till den landsända där de verkligt
stora pengarna tjänas. Förhållandena
blir psykologiskt inte bättre av att
tidningspressen i dagarna publicerat
bilder av det palats som LKAB skall
uppföra eller håller på att uppföra vid
Sturegatan här i Stockholm. Samtidigt
publiceras uppgifter om stigande arbetslöshet
i Norrbotten. Jag kan inte
hjälpa att det är naturligt att göra den
reflexionen att LKAB:s styrelse är mer
utmanande än som är direkt nödvändigt.

Med hänvisning till detta vill jag,
herr talman, yrka bifall till den vid utskottsutlåtandet
fogade reservationen.

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Jag ber bara att få hänvisa
till de remissyttranden som kom -

mit från Norrbottens läns landstings
förvaltningsutskott och andra myndigheter
i Norrbotten. De borde väl känna
till denna fråga ganska bra. Det har inte
heller på denna punkt framkommit några
nya skäl sedan vi behandlade frågan
i november.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till statsutskottets hemställan.

Herr STRANDBERG (h):

Herr talman! Jag skall bara be att få
citera några ord ur det yttrande som
förvaltningsutskottet i Norrbottens läns
landsting avgav den 19 oktober 1964
över betänkandet om lokalisering av
statlig verksamhet. Där säger förvaltningsutskottet:
»Enligt föreliggande

uppgifter omfattar LKAB:s personalstyrka
i Sverige totalt cirka 7 000, varav
närmare 1 500 tjänstemän, och av
dessa är endast 65 eller knappt 1 procent
placerade utanför Norrbotten,
nämligen i Stockholm. Till 99 procent
är sålunda personalen sysselsatt i Norrbotten,
vilket måste anses vara ett utomordentligt
starkt skäl för att även
huvudkontoret förläggs till Norrbotten,
jämväl om man ser på saken rent företagsekonomiskt.
»

Herr talman! Jag delar helt den uppfattning
som förvaltningsutskottet i
Norrbottens län här gett uttryck åt, och
jag ber att få yrka bifall till den föreliggande
reservationen.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr andre vice talmannen
enligt de därunder förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall
till vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
utlåtandet avgivna reservationen; och
förklarade herr andre vice talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Ang. kapitalförsörjningen inom lastbilstrafikbranschen

Herr Åkerlund begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 36, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen förklarade,
all enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Åkerlund begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 68;

Nej —50.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. kapitalförsörjningen inom lastbilstrafikbranschen Föredrogs

ånyo statsutskottets utlåtande
nr 37, i anledning av väckta motioner
angående kapitalförsörjningen
inom lastbilstrafikbranschen.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Sundin m. fl. (I: 463) och den andra
inom andra kammaren av herr Hedlund
m. fl. (II: 555), hade hemställts,
ett riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om skyndsam utredning i
syfte att skapa bättre kreditmöjligheter
och kapitalförsörjning för de enskilda
företagen inom lastbilstrafikbranschen
i enlighet med vad i motionerna anförts.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att motionerna 1:463 och 11:555 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vid utlåtandet hade reservation avgivits
av herr Boman, fröken Andersson,
herrar Ivar Johansson, Per Jacobsson,
Åkerlund, Harry Carlsson, Harald Pettersson,
Bohman och Eliasson i Sundborn,
fröken Elmén samt herrar Gustafsson
i Skellefteå, Björkman, Nelander
och Sjönell, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort erhålla den i reservationen
angivna lydelsen samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte, med
bifall till motionerna I: 463 och II: 555,
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om
skyndsam utredning i syfte att skapa
bättre kreditmöjligheter och kapitalförsörjning
för de enskilda företagen inom
lastbilstrafikbranschen.

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! Med hänvisning till den
motivering, som anförts i motionerna
1:463 och 11:555, ber jag att få yrka
bifall till den vid detta utskottsutlåtande
fogade reservationen.

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till statsutskottets förslag.

Herr WALLMARK (h):

Herr talman! Jag skall också försöka
fatta mig utomordentligt kort.

Jag vill bara säga, att när reservanterna
kommit fram till att kreditmöjligheterna
inom den bransch det här
gäller är mindre goda, måste man ha fått
en felaktig information. Det torde vara
få branscher här i landet som har så
gynnsamma kreditmöjligheter både när
det gäller ränteläge och tillgång till kapital
som just denna bransch.

Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Ang. beskattningen av traktamentsersättning

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr andre vice
talmannen i enlighet med de därunder
framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet hemställt
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarade
herr andre vice talmannen, sedan
han upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig anse
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Sundin begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 37, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Sundin begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 69;

Nej — 50.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 18, i anledning
av väckt motion om rätt för
r iksdagsledamot att vid inkomsttaxering
göra avdrag för avgift till riksdags -

gruppskansli, bifölls vad utskottet i detta
betänkande hemställt.

Ang. beskattningen av traktamentsersättning Föredrogs

ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 19, i anledning av väckta
motioner angående beskattningen av
traktamentsersättning.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:470,
av herr Gösta Jacobsson och herr Risberg,
samt II: 583, av herr Nordgren,
vari hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att genom
riksskattenämndens försorg en utredning
måtte vidtagas rörande beskattningen
av traktamentsersättning och angående
skyldigheten att lämna kontrolluppgifter
till ledning vid taxeringen för
sådan ersättning, samt att förslag till
ändrad lagstiftning i ämnet måtte föreläggas
innevarande års höstriksdag;
ävensom

2) motionen II: 572, av herr Gustavsson
i Alvesta.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
betänkandet på åberopade grunder hemställt,
att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:470,
av herrar Gösta Jacobsson och Risberg,
samt II: 583, av herr Nordgren, angående
beskattningen av traktamentsersättning,
ävensom

2) motionen II: 572, av herr Gustavsson
i Alvesta, angående avdraget för
ökade levnadskostnader vid tjänsteresa,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Billnian,
Skårman, Magnusson i Roräs och
Gustafson i Göteborg samt fru Nettel -

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Ang. beskattningen av traktamentsersättning

brandt, vilka, under hänvisning till innehållet
i motionerna I: 470 och II: 583
och med åberopande av att traktamentsbeskattningen
i dess nuvarande utformning
enligt deras mening måste anses
förenad med stora nackdelar för såväl
arbetstagare som arbetsgivare, ansett,
att utskottet bort under 1 hemställa, att
riksdagen, med bifall till de likalydande
motionerna I: 470, av herrar Gösta Jacobsson
och Risberg, samt 11:583, av
herr Nordgren, måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att genom riksskattenämndens
försorg en utredning
måtte vidtagas rörande beskattningen
av traktamentsersättning och angående
skyldigheten att lämna kontrolluppgifter
till ledning vid taxeringen för sådan
ersättning samt att förslag till ändrad
lagstiftning i ämnet måtte föreläggas innevarande
års höstriksdag.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! Vid 1963 års riksdag
infördes nya regler för traktamentsbeskattningen.
De nya schablonregler som
då infördes hade till syfte att förenkla
traktamentsbeskattningen och att åstadkomma
en något större likställighet
mellan statsanställda och privatanställda.

Den åsyftade förenklingen har knappast
blivit någon förenkling; det har
snarare blivit tvärtom. Genom den nya
lagstiftningen har omfattningen av de
kontrolluppgifter, som arbetsgivaren
skall lämna rörande traktamenten, utvidgats
ganska väsentligt, och det har
sagts att antalet årligen utbetalade traktamenten
har enbart inom byggnadsindustrien
uppskattats till cirka en halv
miljon kronor.

Det nuvarande avdragssystemet förutsätter
antingen en omfattande och
noggrann statistik över restider och
traktamenten eller en vid årets slut företagen
genomgång av samtliga under
året inlämnade reseräkningar. Tidsbegreppen
har också ansetts verka förvirrande
på kontrolluppgiften. De omfat -

tar olika typer av förrättningar och
omfattar i vissa fall kalenderdagar och
i andra fall förrättningsdagar, i vissa
fall övernattningar och i andra fall slutligen
hela dygn. Allt detta försvårar
uppenbarligen företagens löpande statistik.
Irritation har uppstått bland de
anställda över att vid korttidsförrättningar
resan skall anses ha omfattat
ett lika stort antal dygn som antalet
övernattningar och att hänsyn sålunda
icke tas till att resan kan omfatta fler
dagar än nätter. Som alla vet är det en
vanlig företeelse att företagens representanter
regelbundet startar en resa på
måndag morgon och återkommer kanske
fredag kväll, över huvud taget finns
det en tendens att planlägga tjänsteresorna
så att antalet nätter under frånvaron
blir så litet som möjligt. Ur företagens
synpunkt är detta oftast en fördel,
och för de anställda är det också
önskvärt att tjänsteresorna så litet som
möjligt inkräktar på fritiden.

En annan sak är att hotellrumspriserna,
i varje fall i de större städerna,
ofta högst väsentligt överstiger det tilllåtna
avdragsbeloppet. Behandlingen i
skattehänseende av traktamentskostnaderna
är ju inte någon fråga av större
statsfinansiell betydelse, men dess avgörande
i den ena eller andra riktningen
är av stor praktisk betydelse för både
arbetsgivare och arbetstagare. Företagen
tvingas på grund av det nuvarande
systemet att utföra ett omfattande
improduktivt arbete, samtidigt som
systemet trots detta för stora grupper
av anställda, som företar resor i tjänsten,
medför ett otillfredsställande resultat.
Det är angeläget att söka avlägsna
nackdelarna med det nuvarande systemet
eller också möjligen att söka fä
ett nytt alternativt system.

Utskottet har gått emot motionärerna,
för all del naturligtvis med en välvillig
skrivning i vissa punkter, men utskottet
har i alla fall gått emot förslaget.

Herr talman! Jag yrkar bifall till den
av herr Yngve Nilsson m. fl. avgivna

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Ang. beskattningen av traktamentsersättning

reservationen, som innebär en förnyad
utredning i ärendet.

Herr GEIJER, LENNART, (s):

Herr talman! De nya traktamentsreglerna
innebär påtagliga förbättringar i
flera avseenden. Skattefriheten för de
statliga traktamentena har utvidgats att
gälla också för kommunala traktamenten.
Därigenom har de kommunalanställda
blivit likställda med de statsanställda.
De nya reglerna innebär också
vissa förenklingar för privatanställda
som reser i mindre utsträckning.

Sedan man i rättvisans namn konstaterat
detta, kan man emellertid inte underlåta
att påtala att de nya schablonreglerna
vid korttidsförrättningar synes
medföra ogynnsamma resultat. Det gäller
företrädesvis om den av herr Jacobsson
omnämnda typen av resor som
varar dag-natt-dag. Nu bestrider inte
utskottet att mindre önskvärda verkningar
kan uppstå av de nya reglerna
men hänvisar till att det är svårt att på
nuvarande stadium yttra sig om verkningarna
på längre sikt. Bland tjänstemännen
inom industri och handel råder
det för närvarande stort missnöje
med reglernas utformning. Man uppger
att restypen dag-natt-dag är den vanligaste
och att man till följd därav genomgående
förlorar på den nya schablonregeln.
För att få klarhet i hur det
förhåller sig i det avseendet har man
inom TCO påbörjat en utredning. Om
den kartläggning som därvid kommer
att ske bestyrker de onda aningarna,
finns det nog anledning att ta upp frågan
om en revidering av reglerna. Jag
har fattat majoritetens skrivning så, att
man är beredd att medverka till en ändring
i lagstiftningen, om man får svart
på vitt när det gäller dessa olägenheter.

Med hänvisning till att man således
för närvarande försöker kartlägga läget
på detta område vill jag för dagen rösta
för utskottsmajoritetens förslag med
förbehåll om att få återkomma, om utredningen
ger belägg för att en ändring
är befogad.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Kammaren bär fått redogörelse
för det sakliga innehållet i
detta ärende genom de två anföranden
som här har hållits. Jag behöver inte
använda många ord för att bekräfta
vad de båda föregående talarna anfört,
nämligen att utskottet är medvetet om
att det finns vissa ting på detta område
som inte är önskvärda. Jag vill dock
erinra om att det stora flertalet befattningshavare
har fått glädje av den nya
lagstiftningen samt att det vidare finns
möjligheter att med verifikationer styrka
att man har haft högre kostnader än
schablonavdragets belopp.

Vi har från majoritetens sida inte
kunnat gå med på att begära en utredning,
eftersom den nya lagstiftningen
har tillämpats under så kort tid. Innevarande
år är nämligen det första då
de nya reglerna användes. Jag är emellertid
ense med de föregående talarna
om att i den mån dessa regler leder
till orättvisor i beskattningen, så bör
vi göra en översyn. Vi bör emellertid,
som sagt, avvakta erfarenheterna av tilllämpningen
av dessa schablonregler,
innan vi gör någon ändring.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets
hemställan.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr andre vice talmannen yttrade,
att med anledning av vad därunder
yrkats propositioner komme att
framställas särskilt beträffande vardera
punkten av utskottets i förevarande betänkande
gjorda hemställan.

Därefter gjorde herr andre vice talmannen
enligt de avseende punkten 1
förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet hemställt
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den vid betänkandet
avgivna reservationen; och
förklarade herr andre vice talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Ang. rätten till avdrag vid beskattningen för kostnad för resor mellan bostad
och arbetsplats

Herr Jacobsson, Gösta, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplöstes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
19 punkten 1, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid betänkandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Jacobsson, Gösta,
begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —76;

Nej — 38.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkten 2 hemställt.

Ang. rätten till avdrag vid beskattningen
för kostnad för resor mellan bostad och
arbetsplats

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 20, i anledning av väckta
motioner angående rätten till avdrag vid
beskattningen för kostnad för resor mellan
bostad och arbetsplats.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:91,
av herr Isacson m. fl. och II: 117, av
herr Bengtson i Solna m. fl.;

2) de likalydande motionerna I: 472,
av fru Olsson och herr Svanström, samt
11:569, av herr Franzén i Träkumla
m. fl., vari hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om skyndsam prövning av grunderna
för avdrag vid inkomsttaxeringen för
resor till och från arbetsplatsen med bil
för utformande av sådana bestämmelser,
att ett mera rättvisande avdrag kunde
medgivas för de verkliga bilkostnaderna
i enlighet med motionernas syfte.

Utskottet hade i det nu föredragna
betänkandet av angivna orsaker hemställt,
att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:91,
av herr Isacson m. fl., och II: 117, av
herr Bengtson i Solna m. fl., angående
rätten till avdrag vid beskattningen för
resor till arbetsplatsen, ävensom

2) de likalydande motionerna 1:472,
av fru Olsson och herr Svanström, samt
11: 569, av herr Franzén i Träkumla
m. fl., angående skatteavdraget för bilresor
till arbetsplatsen,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Fru OLSSON (ep):

Herr talman! I motionerna I: 472 och
11:569 påpekar vi motionärer att människor
nu, när så många har tillgång till
bil, är mindre beroende av att boendeort
och sysselsättningsort är densamma.
Det innebär ju stora fördelar att
det är så. Jag tänker t. ex. på den arbetskraft
som friställes från jordbruket
under nu pågående jordbruksrationalisering.
Det måste både ur den enskildes
och ur samhällets synpunkt vara
önskvärt att vederbörande kan stanna
kvar i sin bostadsort, där han har bostadsfrågan
ordnad, i stället för att behöva
trängas i bostadskön i staden eller
tätorten. Men det får inte heller vara

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Ang. användande av riksbankens vinst för år 1964

förenat med för höga kostnader för den
enskilde att resa mellan bostad och arbetsplats.
Vi bör därför medverka till
att hålla dessa kostnader så låga som
möjligt. Det gör vi lämpligast genom
att medge högre avdrag för bilkostnader
vid deklarationen. För närvarande
medges sådant avdrag med 1,80 kronor
per mil intill bilens första tusen mil.
Detta är också förknippat med en hel
del övriga bestämmelser, som jag inte
skall gå in på nu.

Vi har i vår motion föreslagit en
prövning av grunderna för avdrag, och
syftar till att få fram avdrag som täcker
de verkliga kostnaderna. Nu har bevillningsutskottet
behandlat motionerna
mycket välvilligt och har, såvitt jag
kan utläsa, ungefär samma uppfattning
som vi motionärer, även om utskottets
utlåtande slutar med att motionerna ej
må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Jag har, herr talman, inget yrkande,
utan jag förutsätter liksom utskottet att
riksskattenämnden har denna fråga under
uppmärksamhet, både vad det gäller
milkostnad och regeln om reducerat
belopp efter körda 1 000 mil.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande betänkande
hemställt.

Ang. användande av riksbankens vinst
för år 1964

Föredrogs ånyo bankoutskottets memorial
nr 7, angående användande av
riksbankens vinst för år 1964.

Enligt § 1 i den för bankoutskottet
gällande instruktionen ålåge det utskottet
att till riksdagen meddela yttrande
och förslag om användande av den under
föregående år upplupna bankovinsten.

I riksstaten för budgetåret 1964/65 hade
under rubriken Riksbanksfonden
upptagits ett belopp av 100 miljoner
kronor.

Enligt den av fullmäktige i riksbanken
till utskottet avgivna berättelsen
angående riksbankens tillstånd, rörelse
och förvaltning under år 1964 uppginge
riksbankens nettovinst för nämnda
år till 167 256 897 kronor 76 öre»
Såsom balanserade vinstmedel från föregående
år hade redovisats ett belopp
av 119 017 kronor 25 öre. Till förfogande
stående vinstmedel utgjorde sålunda
167 375 915 kronor Öl öre.

Utskottet hade i det nu föreliggande
memorialet på anförda skäl hemställt,
att riksdagen måtte besluta, att av riksbankens
tillgängliga vinstmedel

a) ett belopp av 100 000 000 kronor
skulle inlevereras till statsverket under
budgetåret 1964/65;

b) ett belopp av 67 000 000 kronor
skulle överföras till kursdifferenskonto;
och

c) återstående belopp, 375 915 kronor
01 öre, skulle kvarstå på räkningen
för odisponerade vinstmedel.

Reservation hade avgivits av herrar
Hilding, Gustaf Henry Hansson, Åkerlund,
Regnéll, Berglund, Hansson i önnarp
och Jonsson, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort erhålla den lydelse,
reservationen visade, samt att
utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte besluta, att av riksbankens tillgängliga
vinstmedel

a) ett belopp av 150 000 000 kronor
skulle inlevereras till statsverket underbudgetåret
1964/65;

b) ett belopp av 17 000 000 kronor
skulle överföras till kursdifferenskontot;
och

c) återstående belopp, 375 915 kronor
01 öre, skulle kvarstå på räkningen för
odisponerade vinstmedel.

Nr 15

Fredagen den 2 april 19C5

Ang. inkomsten från riksbanksfonden

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! När riksbankens vinst
var 167 miljoner kronor förra året och
det finns utrymme för att göra en avsevärd
avsättning till kursdifferenskontot,
finns det, såvitt jag förstår, all anledning
att inleveranser av vinstmedel
till staten från riksbanken får följa
samma regler som gäller för andra. Jag
anser därför att inleveransen bör vara
150 miljoner kronor och yrkar bifall
till reservationen.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! I likhet med herr
Lundström anser jag liksom de övriga
reservanterna vid detta memorial att
vi mycket väl kan begära en inleverans
av 150 miljoner kronor av 1964 års
vinst. Det är nämligen så att mycket betydande
nedskrivningar har gjorts med
anlitande av riksbankens bruttovinst.
Jag kan inte uppge det exakta beloppet
härför, men det är mig bekant att dessa
nedskrivningar är så stora, att de kan
betraktas såsom helt och fullt betryggande
för ändamålet. Under sådana förhållanden
bör det av en vinst på 167
miljoner kronor utan vidare kunna inlevereras
150 miljoner kronor till statskassan.
Det är dessutom en fördel, som
herr Lundström också framhöll, att inleveranserna
sker varje år och att man
inte ackumulerar beloppet för att sedan
exempelvis vart tredje eller vart fjärde
år inleverera stora klumpsummor.

Jag ber med detta, herr talman, att
få ansluta mig till herr Lundströms yrkande.

Herr STÅHLE (s):

Herr talman! Med hänvisning till
riksbanksfullmäktiges rekommendation,
som bankoutskottet hänvisar till, nämligen
att man här bör se till att bygga
upp reserver för att möta de svårigheter
som eventuellt kan inställa sig, ber
jag, herr talman, att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr andre vice talmannen
jämlikt framkomna yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet
hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid memorialet avgivna reservationen;
och förklarade herr andre vice
talmannen, efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Åkerlund begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt memorial nr 7, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid memorialet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Åkerlund begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —72;

Nej — 46.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Ang. inkomsten från riksbanksfonden

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 8, i anledning av väckta motioner
angående inkomsten från riksbanksfonden.

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

I vissa till bankoutskottet hänvisade
motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr
488 i första kammaren av herr Nyman
och herr Per Jacobsson samt nr 592 i
andra kammaren av herr Gustafsson i
Skellefteå,

dels de likalydande motionerna nr
490 i första kammaren av herr Harald
Pettersson samt nr 597 i andra kammaren
av herr Larsson i Borrby och herr
Boo, hade hemställts, att riksdagen vid
fastställande av riksstaten för budgetåret
1965/66 måtte under Inkomster av
statens kapitalfonder: Riksbanksfonden
upptaga en inkomst av 150 000 000
kronor.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att motionerna 1:488 och 11:592
samt 1:490 och 11:597 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Vid utlåtandet hade reservation avgivits
av herrar Hilding, Gustav Henry
Hansson, Åkerlund, Regnéll, Berglund,
Hansson i önnarp och Jonsson, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort i viss
angiven del hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort
hemställa, att riksdagen, med bifall till
motionerna 1:488 och 11:592 samt I:
490 och II: 597, vid fastställande av
riksstaten för budgetåret 1965/66 måtte
under Inkomster av statens kapitalfonder:
Riksbanksfonden upptaga en
inkomst av 150 000 000 kronor.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Med hänvisning till vad
jag anförde i föregående ärende om
riksbankens vinst får jag yrka bifall
även till reservationen vid bankoutskottets
utlåtande nr 8.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! Jag ber att få fästa kammarens
ledamöters uppmärksamhet på
det förhållandet, att detta utlåtande, nr
8, gäller budgetåret 1965/66, medan

4 Första hammarens protokoll 1065. Nr 15

Ang. inkomsten från riksbanksfonden
memorial nr 7 rörde en faktiskt influten
vinst till riksbanken under 1964.

Här gäller det alltså budgetåret 1965/
66. Det upptas varje år i statsverkspropositionen
en inleverans av ett visst belopp,
som för 1965/66 för riksbankens
del är upptaget med 100 miljoner kronor.
Vi har, som herr Lundström just
antydde, funnit att riksbankens situation
är sådan, att man mycket väl kan
tänka sig att även för det kommande
budgetåret begära en inleverans av 150
miljoner kronor i stället för 100, som
har upptagits i statsverkspropositionen.

Det bör i detta sammanhang framhållas,
att vi naturligtvis över huvud taget
inte vet vad som kan komma att hända
i framtiden, men nedskrivningarna är,
som jag sade, så stora att man har anledning
tro, att det kan bli stora överskott
i riksbanken även under kalenderåren
1965 och 1966. Av den anledningen
har vi yrkat på en inleverans,
så stor som här är nämnd. För folkpartiets
del och för högerpartiets del betyder
detta ett tillskott i deras respektive
budgetalternativ med 50 miljoner kronor.

Med anledning därav vill jag, herr talman,
yrka bifall till reservationen.

Herr STÅHLE (s):

Herr talman! Med hänsyn till att man,
såsom herr Åkerlund nämnde i sitt anförande,
inte vet vad framtiden kan
bära i sitt sköte anser vi inom utskottet
att man bör se till att bygga upp reserver,
så att man kan möta de eventuella
svårigheter som inträffar.

Med hänvisning till detta ber jag,
herr talman, att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr andre vice
talmannen enligt förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till vad utskottet
hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr andre vice

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

talmannen, sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Åkerlund begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 8, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Åkerlund begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja—74;

Nej —- 45.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Föredrogos ånyo bankoutskottets utlåtanden: nr

9, i anledning av väckta motioner
om skyldighet för riksbanksfullmäktige
att avge yttrande över nationalbudgeten;
och

nr 10, i anledning av framställning
från fullmäktige i riksbanken angående
lönegradsuppflyttning av en tjänst som
bankokommissarie.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om rengöring av riksdagshusets fasader
och gavlar

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 11, i anledning av väckt motion
om rengöring av riksdagshusets fasader
och gavlar.

I en till bankoutskottet hänvisad motion,
nr 96 i första kammaren av herr
Åkerlund, hade hemställts, att riksdagen
måtte besluta att låta rengöra riksdagshusets
fasader och gavlar.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att motionen I: 96 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade anförts av herr
Åkerlund, som ansett, att utskottets yttrande
bort erhålla den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte uppdraga
åt fullmäktige i riksgäldskontoret att
föranstalta om rengöring av riksdagshusets
fasader och gavlar samt bemyndiga
fullmäktige att för ändamålet taga
i anspråk erforderliga medel från det
under huvudtiteln Riksdagen och dess
verk m. m. uppförda förslagsanslaget
Riksdagens ekonomibyrå: Omkostna der.

Herr ÅKERLUND (li):

Herr talman! Nästa år avser riksdagen
att fira 100-årsjubileet av den stora representationsreform,
som ersatte den traditionsrika
ståndsriksdagen med nuvarande
tvåkammarsystem. Ännu är det
inte känt vilka former detta firande
skall få utom att ett vetenskapligt bokverk
är under utarbetande. En kommitté
är i alla händelser tillsatt för att
komma med förslag till lämpligt sätt
att högtidlighålla 100-årsminnet. Jag
tvcker för min del att det är så mycket
större skäl härtill som i dessa dagar
frågan om en ny representationsreform
har sådan aktualitet och diskuteras livligt
under ganska starka meningsmotsättningar,
precis som för 100 år sedan.
Det är därför alldeles riktigt att hedra
de män, som gav oss vår nuvarande

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Öl

Om rengöring av riksdagshusets fasader och gavlar

riksdagsordning, för att deras verk
varit så välgjort att det bestått i 100 år.

Vid jubileet bör enligt min mening
riksdagen även till det yttre framträda
i ett värdigt skick. Jag bar därför föreslagit
att vi skulle låta tvätta riksdagshusets
fasader och gavlar. När jag skrev
min motion trodde jag att det bara var
ett förbiseende att man inte vidtagit någon
åtgärd i den vägen. Jag trodde att
det var självklart att man skulle feja
och ställa i ordning till jubileet och att
motionen skulle bifallas utan många
ord. I stället har jag fått göra den upptäckten
att detta alls inte ingick i planerna.
Hela den väldiga svenska byråkratien
har däremot inkopplats för att
med skäl och motskäl, utredningar,
provtvätt och hela rekvisitan med största
allvar diskutera fel och förtjänster
hos mitt som jag trodde anspråkslösa
förslag. Bankoutskottet har därefter med
sedvanlig samVetsgrannhet behandlat
motionen och med den motivering som
återfinnes i utlåtandet avstyrkt densamma,
vänligt men bestämt.

I sanning, herr talman, har jag fått
erfara att utskottet tar sin sak på allvar
— här dansar inga kalvar!

Jag nödgas därför ta upp utskottsmajoritetens
och remissinstansernas argument
till granskning och söka bemöta
dem, eftersom jag i en till utlåtandet
fogad reservation påyrkar att
rengöring av husets exteriör kommer
till stånd trots avslagsyrkandet.

Jag skall börja med att säga, att jag
i min motion fick med ett ord som måhända
var förfluget, nämligen om skönhetsvärdet
hos den granit varav riksdagshuset
byggts. Skönhetsvärde har
tydligen varit ett ord, som uppkallat andarna
till strid. Det har gett upphov
till oförgripligt sakkunniga uttalanden
om skönhetsvärde över huvud taget, om
skönhetsvärde hos riksdagshuset i synnerhet
och hela stadsbilden däromkring.
För egen del har jag aldrig dristat mig
att uttala någon mening alls om så subjektiva
ting som skönhetsintryck av
riksdagshus och statsbild. Jag har bara

tillåtit mig att säga, att en ren sten rimligen
bör vara vackrare än en smutsig.
Det tycker jag faktiskt, fast jag kanske
är ensam om att tycka det.

Utskottsmajoriteten har aktat sig för
att ta ordet skönhetsvärde i sin mun.
Det var nog klokt. Det har också tagit
sig till vara för att ta ställning till frågan
om en grundlig rengöring av riksdagshuset
skulle bli oförmånlig för
stadsbilden — »på grundval av föreliggande
material», säger utskottet försiktigtvis.
Vilket annat material då månntro,
skulle jag vilja fråga. Jag föreställer
mig för min del att det inte finns
något annat material alls, på vilket man
kan se och tycka om stadsbilden blivit
fulare eller vackrare av en rengöring,
än att se huset i rentvättat skick och
söka minnas hur det såg ut smutsigt, tv
ingen människa minns väl nu hur huset
såg ut när det var rent. Hur det ser
ut smutsigt kan däremot alla se.

Utskottet stöder sig tungt på remissinstansernas
uttalanden. Jag kan inte
erinra mig att jag tidigare läst ett utskottsutlåtande
som varit så till den
grad bundet till vad remissinstanserna
säger. Är frågan så brännande, att majoriteten
inte törs tycka och säga att huset
skall vara smutsigt? I varje mening,
där det ingår argument, finns en remissinstans
åberopad till stöd för vad utskottet
säger, utom med ett lysande undantag.
Utskottet säger alldeles självständigt,
att riksdagshusets fasader blivit
starkt nedsmutsade. Precis vad jag
också säger! Sedan är enigheten slut.

Eftersom utskottet inte vill argumentera
med andra än remissinstansernas
argument får jag väl ägna mig åt remissinstanserna
i stället.

Riksgäldsfullmäktige, som har bestämda
meningar om riksdagshusets
skönhetsvärde, tar inte för givet att
huset blir skönare av en rengöring. Inte
heller tycker de att det är särskilt angeläget
att göra rent huset. Dessutom är
det för dyrt för dem. Det är i alla fält
ett rejiilt tyckande. Låt riksdagshuset
vara smutsigt, tycker riksgäldsfullmiik -

Nr 15

Fredagen den 2 april 1905

Om rengöring av riksdagshusets fasader och gavlar

tige. Jag respekterar ståndpunktstagandet,
även om jag inte tycker detsamma.
Jag blir alltför mycket påmind om historien
om skrothandlaren som vägrade
att tvätta sig. Smutsen värmde så gott,
tyckte han.

Byggnadsstyrelsen har uttalat sig på
ett annat sätt och är inte avvisande till
att den värsta smutsen avlägsnas. Men
en del därav bör bevaras för framtiden.
Den delen kallar byggnadsstyrelsen för
»riksdagshusets patina». Den får inte
tas bort. Det vill byggnadsstyrelsen inte
rekommendera.

När jag läste denna gradering av
smutsen blev jag först fundersam över
vad det här var för nytt och fint, som
jag inte visste om. Patina måste vara
något annat än jag trodde, när kungl.
byggnadsstyrelsen säger att genom den
patina fasaderna nu har byggnaden
bättre torde infoga sig i miljön kring
Slottet och Gustaf Adolfs torg än efter
en rengöring.

Jag gick till två uppslagsböcker för
att lära mig vad patina nu blivit, särskilt
i förhållande till riksdagshuset.
Jag fann nästan identiska definitioner,
varför jag skall be att få återge dem.

I Nordisk Familjeboks definition sägs
patina — vars latinska namn är aerugo
nobilis — vara ett tjockt grönt mattglänsande
överdrag på koppar och
brons genom inverkan av luft och fuktighet.
Det har ansetts vara ett särskilt
kännetecken på forntida ursprung hos
bronsarbeten.

I Norstedts uppslagsverk kallas patina
för ädelärg. Kungl. byggnadsstyrelsen
har uppenbarligen gjort en historisk
nydaning av vårt språk genom att
som patina beteckna även smuts. En
ädelsmuts! Som varje ädel vara bör den
nya smutsen bli ädlare ju äldre den
blir, i varje fall om den sitter på monumentalbyggnader
som vårt hus.

Denna tanke gav mig först lättnad.
•Tåg kom att tänka på den vackert glänsande
gröna färgen på koppartaket på
Kristine kyrka i Falun, min barndoms
hemstad. Många gånger på vägen hit till

riksdagshuset har jag också beundrat
den intensivt gröna färgen på taket på
Arvfurstens palats. Kunde det verkligen
vara möjligt att kungl. byggnadsstyrelsen
menar att om några hundra år
riksdagshuset kommer att ha en mattgliinsande
grön färgton? Jag är verkligen
ganska misstänksam. Tänk om det
blir den gröna färgton, som en frack
av inte alltför hög kvalitet antar efter
en begränsad tidrymd! Den svarta färgen
kan ju med tidens hjälp bli grön.

I så fall fordrar jag bestämt att riksdagshuset
tvättas. Att kungl. byggnadsstyrelsen
i alla händelser har vida perspektiv
har vi blivit medvetna om, tv
vi har i utskottet upplysts om att graniten
i huset håller i 500 år — minst.

Jag har tillåtit mig framhålla i motionen,
att man utomlands gör rena sina
monumentalbyggnader och pekat på
Louvren i Paris och Capitolium i Washington.
Byggnadsstyrelsen säger, att
dessa är uppförda i mindre motståndskraftigt
material än vårt riksdagshus
och att inte samma motiv för rengöring
skulle finnas av den anledningen. Det
tycker jag verkar konstigt och fyller
mig med djup pessimism. Vårt eget är
ju bara 00 år. Louvrens inre fyrkant,
som nu rengjorts, uppfördes i sandsten
omkring år 1600 och är alltså nära 400
år gammal. Capitolium är en byggnad i
marmor och 150 år gammal. Skall man
tolka upplysningen om 500 års varaktighet
hos graniten och hänvisningen
till granitens överlägsenhet över sandstenen
och marmorn, kommer det att
dröja mycket, mycket länge innan huset
görs rent. Vi får aldrig uppleva det,
om vi riksdagsledamöter inte helt enkelt
bestämmer att huset skall göras
rent nu.

Herr talman! Jag har nu tillåtit mig
att kritisera de viktigaste av de argument
som anförts mot min motion, och
det ligger i ärendets natur, tycker jag,
att jag kan få skämta och kanske bör
göra det för att lindra tristessen i sakfrågan.
Den rör emellertid vid ett angeläget
ämne med betydligt större räck -

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Ang. ratten till änkepension enligt lagen om allmän försäkring

vidd än riksdagshusets yttre. Det är en
viktig allmän angelägenhet att sörja för
det yttre likaväl som det inre underhållet
av vårt fastighetsbestånd. Riksdagshuset
liksom statliga monumentalbyggnader
överlag bör vara ett föredöme i
detta hänseende, så att stadens ansikte
för oss själva och inte minst med tanke
på utländska gäster och turister framträder
så till sin fördel att den försvarar
den vackra plats som den fått vid Norrström.

Med detta ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till den vid utskottets utlåtande
fogade reservationen.

Herr STÅHLE (s):

Herr talman! För att inte förta det
trivsamma och renliga intrycket av herr
Åkerlunds anförande ber jag att få inskränka
mig till att yrka bifall till utskottets
förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen jämlikt föreliggande
yrkanden gjorde propositioner,
först på bifall till vad utskottet hemställt
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Åkerlund begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 11, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositio -

nen ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Åkerlund begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 56;

Nej — 52.

Därjämte hade 13 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vid förnyad föredragning av bankoutskottets
utlåtande nr 12, i anledning
av väckt motion om tillhandahållande
av ytterligare exemplar av riksdagstrycket
till riksdagens ledamöter, bifölls vad
utskottet i detta utlåtande hemställt.

Föredrogos ånyo första lagutskottets
utlåtanden:

nr 14, i anledning av väckt motion
om ökad rättssäkerhet vid bestämmande
av ersättning till följd av övergången
till högertrafik; och

nr 15, i anledning av väckt motion
om översyn av vissa bestämmelser i
föräldrabalken.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. rätten till änkepension enligt lagen
om allmän försäkring

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 30, i anledning av väckta
motioner angående rätten till änkepension
enligt lagen om allmän försäkring.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner,
nr 319 i första kammaren av herr Jansson,
Paul, och nr 387 i andra kammaren
av fru Johansson in. fl.

Fredagen den 2 april 1965

54 Nr 15

Ang. rätten till änkepension enligt lagen om allmän försäkring

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t
begära en utredning för att borttaga eller
mildra 60-årsregeln i lagen om allmän
försäkring.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att förevarande motioner, I: 319 och
II; 387, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Dahlberg och Rimmerfors, fröken Sandell,
herr Gomér samt fru Svensson,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss angiven del hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen med bifall
till förevarande motioner, I: 319 och
11:387, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att motionerna måtte
överlämnas till pensionsförsäkringskommittén
för utredning med syfte att
horttaga eller mildra sextioårsregeln
inom allmänna tilläggspensioneringen.

Herr JANSSON, PAUL, (s):

Herr talman! I förevarande utlåtande
har andra lagutskottet behandlat ett par
likalydande motioner, nämligen nr 319
i första och nr 387 i andra kammaren,
där vi hemställt om utredning angående
borttagande eller mildrande av 60-årsregeln
i lagen om allmän försäkring.

Enligt nu gällande bestämmelser
stadgas, i 14 kap. 2 §, att rätt till änkepension
tillkommer änka efter den försäkrade,
om äktenskapet varat i minst
fem år och ingåtts senast den dag, då
den försäkrade fyllde 60 år. I statens
allmänna pensionsreglemente motsvaras
denna bestämmelse av villkor i 13 §
första momentet.

Ilet måste enligt min mening anses
vara diskutabelt ur demokratisk synpunkt
att genom lagstiftning fråntaga
en medborgare en rättighet, allra helst
som arbetsgivaren i dessa fall är skyldig
att inbetala ATP-avgifter för vederbörande
upp till 65 års ålder, avgifter

som är avsedda att utgöra ett skydd för
den försäkrade och hans familj så länge
han upprätthåller sin tjänst.

Åldringsvårdens problem påkallar ju,
såsom vi framhållit i motionerna, i allt
större utsträckning uppmärksamhet
från samhällets sida. Stat och kommun
tvingas att ställa allt större resurser till
förfogande för det ökade antalet åldringar.
Under sådana förhållanden anser
vi det rimligt att samhället visar en
större välvilja i dessa sammanhang och
söker medverka till att en i allmänhetens
ögon självklar rättighet inte undanhålles
de gamla. Man kan ju även
ifrågasätta om inte en familjepension
också i de fall, då vederbörande gift sig
efter 60 års ålder, kan anses bli en bra
affär för det allmänna —• bättre än att
man exempelvis tvingas bereda vederbörande
plats på ett vårdhem. Enligt
den nya synen på vår åldringsvård har
vi ju dessutom satt som mål att så länge
som möjligt hålla de gamla borta från
anstaltsvården och så långt det går bereda
dem möjlighet att leva i sin egen
miljö. Vi anser att allt bör göras för att
söka förverkliga denna målsättning.

Nu säger utskottsmajoriteten att man
inte kan förorda att 60-årsregeln borttages,
därför att man vill undvika missbruk
av förmånerna i detta avseende.
Man vill förhindra äktenskaps ingående
enbart med tanke på att den efterlevande
skall få en pensionsförmån; man
vill alltså undvika spekulation i detta
avseende.

Nu rör det sig visserligen här om en
mycket liten minoritet i samhället, men
även minoriteterna skall ha sin rätt —
den principen kan vi val vara överens
om. Enligt Statistisk årsbok 1963 ingicks
här i landet år 1961 sammanlagt
590 äktenskap där mannen var över 60
år, och detta utgjorde 1,2 procent av
samtliga nya äktenskap det året. Vidare
kan det noteras att endast 36 av kvinnorna
i dessa äktenskap var under 45
år medan inte mindre än 180 av dem
hade fyllt 60 år.

Då kan man ställa sig frågan: Hur är

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Ang. rätten till änkepension enligt lagen om allmän försäkring

det med giftermålsstatistiken för ensamma
män mellan 55 och 59 år? De
skulle ju enligt utskottsmajoritetens
»spekulationsteori» med tanke på 60-årsregeln vara en särskilt utsatt grupp
som giftermålsobjekt. Ja, här visar det
sig enligt samma källa, att det ingicks
sammanlagt 541 äktenskap, där mannen
var mellan 55 och 59 år, motsvarande
cirka 1 procent av samtliga äktenskap
i landet. När man dessutom vet, herr
talman, att det finns över 47 000 ensamstående
män i dessa åldrar här i
landet och även tar i betraktande att
det samtidigt finns ett rikt urval på cirka
600 000 till äktenskap lediga kvinnor,
så kan jag inte se att det föreligger någan
särskilt markerad spekulation i att
genom giftermål komma över en pensionsförmån.

Jag tror att reservanterna har tolkat
det hela fullkomligt riktigt, då de säger
att det med all säkerhet ligger utanför
riksdagens bedömningsförmåga att
fastslå en åldersgräns för när äktenskapets
ingående kan tänkas vara grundat
på andra skäl än kontrahenternas behov
av samlevnad och samhörighet.

Jag vill med dessa ord, herr talman,
yrka bifall till den vid utlåtandet fogade
reservationen.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s):

Herr talman! Vi har nog i andra lagutskottet
betraktat denna motion som
ett försök att reglera vad man skulle
vilja betrakta såsom rena petitessfrågor.

Vi har konstaterat att åldersgränsen
väl ursprungligen har tillkommit i syfte
att förhindra att äktenskap ingås uteslutande
— eller i varje fall i stor utsträckning
— med tanke på att tillförsäkra
efterlevande del i pensionsförmån.

När det gäller den allmänna försäkringen
kompliceras frågan ytterligare
av att det ju där inte enbart är spekulationen
i fråga om en möjligen utgående

änkepension vid giftermål efter sextioårsåldern,
som har betydelse, utan där
kommer ju också frågan om samboendeförhållandet
in i sammanhanget.
Flyttar ett par äldre människor samman,
betraktas de inte som sammanboende
i pensionsförsäkringslagens mening
utan får pensionen såsom oberoende
av varandra när båda uppnått
67 års ålder. Följaktligen är det ett
övervägande, som de försäkrade har att
göra själva, huruvida de vill bekräfta
sitt sammanboende i tid, d. v. s. före
60 års ålder, för att tillförsäkra kvinnan
änkepension, om mannen skulle gå
bort innan båda har uppnått pensionsåldern.
De kan ju också satsa på att
pensionen blir bättre, när de uppnår
pensionsåldern, om de i pensionshänseende
betraktas såsom oberoende av
varandra.

Motionärerna vill inte ha hela fältet
fritt utan räknar med att frågan skulle
kunna regleras av femårsbeständigheten
av äktenskapet — d. v. s. ett äktenskap
skall ha bestått i fem år för att
rätt till änkepension skall kunna föreligga
—- men då måste ju frågan kompliceras
i alla sådana fall, där behov
föreligger av att ta ut pensionen före
67 års ålder och där äktenskapet har
ingåtts så sent att man skulle kunna
»tjäna in» de fem åren om man hade
väntat till 67 års ålder, men däremot
inte om man tog ut pensionen före de
67 åren.

I tidigare motioner har också yrkats,
vilket berörs i motiveringen, att
man även i det statliga lönesystemet
skulle ta bort 60-årsbestämmelsen. Jag
förstår inte riktigt varför man skulle
göra det, ty där finns, såvitt jag förstår,
ingen begränsning i fråga om äktenskapets
bestånd. Där finns endast 60-årsåldern som gräns. Tillämpar man bestämmelsen
om 60-årsåldern och räknar
med pensionsåldern 65 år, vilket
i regel är den högsta pensionsålder som
förekommer, eftersom de högre tjänstemännen
har rörlig pensionsålder från
65 år som den lägsta till 67 år som den

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Ang. rätten till änkepension enligt lagen
högsta, har det inte någon större betydelse,
därest 60-årsgränsen finns kvar,
huruvida man räknar med att vederbörande
skall ha varit gifta i fem år innan
änkepensionsrätt föreligger.

Herr talman! Inom andra lagutskottet
har vi inte betraktat denna fråga som
en av de större inom pensionsområdet,
och vi tycker inte att någon särskilt
tungt vägande argumentering har förts
för att man skulle vidta någon ändring.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr DAHLBERG (s):

Herr talman! Det finns redan en
pensionsförsäkringskommitté, som sysslar
med översyn av pensionsförsäkringarna,
och i reservationen har vi
hänvisat till att det inte behöver tillsättas
någon ny utredning. Den nu sittande
kommittén skulle kunna titta på
även dessa spörsmål.

Som sagts tidigare, finns det tre olika
pensionsförsäkringar. Inom den allmänna
folkpensioneringen förekommer
det inte några spärrar alls, utan
man kan i och med ingående av äktenskap
komma i åtnjutande av exempelvis
ett hustrutillägg. Där finns alltså
inga hinder.

I det statliga pensionssystemet är
det 60-årsgränsen som utgör en spärr.

Inom den allmänna tilläggspensioneringen
finns det både en femårsgräns
— d. v. s. man skall vara gift
fem år eller efterlämna minderåriga
barn för att änkan skall kunna få pension
— och en bestämmelse om att äktenskapet
inte får ingås efter 60 år.
Det finns alltså dubbla spärrar i fråga
om tilläggspensionen. Vad beträffar
tilläggspensioneringen betalar man ju
avgifter upp till 65 år, därest man inte
blir pensionerad tidigare, och jag
tycker nog att man borde ha förmånen
kvar åtminstone så länge man betalar
så att säga vad pensionen kostar. Vi
kan tvista om vilka som utnyttjar den
här förmånen, ty det vet vi så litet om,

om allmän försäkring

men hela pensionssystemet är ju till
för att skapa trygghet, och jag tror att
om pensionsförsäkringskommittén skulle
få till uppgift att göra en översyn,
skulle den komma att finna det nödvändigt
att göra en uppmjukning som
möjliggör att de försäkrade fick ett
skydd för sina efterlevande så länge
de själva är i produktivt arbete.

Jag ber alltså att få yrka bifall till
reservationen.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen i enlighet
med de därunder framkomna yrkandena
propositioner, först på bifall till vad
utskottet i förevarande utlåtande hemställt
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen efter att hava
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Dahlberg begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad andra lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 30,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Dahlberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befun -

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

nos vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 73;

Nej — 30.

Därjämte hade 16 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Om skydd för trotjänarpension

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 31, i anledning av väckt
motion om skydd för trotjänarpension.

I en inom första kammaren väckt, till
lagutskott hänvisad motion, nr 10, vilken
behandlats av andra lagutskottet,
hade herr Lager hemställt, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om en snabbutredning och förslag
till skydd för trotjänarpensionerna.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
på åberopade grunder hemställt,
att förevarande motion, 1:10,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr LAGER (k):

Herr talman! Vid 1964 års riksdag
ställde jag en fråga till socialministern
om lagligt skydd för de s. k. trotjänarpensionerna.
Statsrådet svarade att detta
var en sak, som sysselsatte de fackliga
organisationerna, och att anledning
inte fanns för statsmakterna att
vidtaga några åtgärder. Statsrådet förklarade
också att han trodde det skulle
vara möjligt att i förhandlingar nå fram
till lösningar — där frågan var aktuell
— som ur löntagarnas synpunkt kunde
anses tillfredsställande.

För min del var jag inte lika optimistisk
— och är det fortfarande inte.
Av den anledningen har jag motionsvägen
återkommit till saken vid detta
års riksdag. Enligt uppgifter som jag
har fått var min mera pessimistiska bedömning
av möjligheterna alt förhandlingsvägen
uppnå tillfredsställande resultat
dess värre riktigare än socialmi -

Om skydd för trotjänarpension
nisterns optimism. Utskottet hävdar visserligen
att överenskommelser har träffats
i olika fall. Jag vill inte bestrida
detta; jag har också i min hand rapporter
om sådan överenskommelse. Det är
bara det, att reduceringen av trotjänarpensionen
alltjämt kvarstår, även om
den har blivit mindre efter förhandlingar.

I sitt utlåtande hänvisar utskottet till
att en motion år 1958 i samma ärende
avslogs med den motiveringen att »arbetsgivare,
som åtagit sig att utge trotjänarpensioner
åt sina äldre anställda,
torde stå fast därvid även om juridisk
förpliktelse ej föreligger». En sådan
ståndpunkt från utskottets sida var väl
förklarlig år 1958 i ATP-diskussionen,
men nu har några år gått, och arbetsgivarna
har visat att de inte har infriat
de förväntningar som utskottet uttalade.

Dessa pensioner måste väl liksom
andra pensioner av liknande slag betraktas
som intjänad lön. Olika motiv
låg väl till grund för att man på sin
tid införde dem, men den avgörande
orsaken var väl ändå, att man ville
hålla yrkesskickliga arbetare kvar i företaget.
Trvgghetskravet på ålderdomen
var på den tid trotjänarpensionerna
tillkom lika starkt hos arbetarna som
i senare tid, även om möjligheterna att
tillgodose detta trygghetskrav var väsentligt
sämre.

När arbetsgivarna numera i handling
har visat sig obenägna att stå fast vid
sina pensionslöften — jag har t. o. m.
hört rykten om att man från de centrala
arbetsgivarinstanserna har givit anvisningar
till sina medlemmar och delägare
i den riktningen — är det enligt min
mening oriktigt att på fackföreningarna
lägga hela bördan av kampen för
det som är rätt och rimligt. Statsmakterna
både kan och bör hjälpa till att värna
om de anställdas rättigheter och
med lämpliga åtgärder tillhålla arbetsgivarna
att stå fast vid sina förpliktelser.

Jag vill slutligen, innan jag ställer
mitt yrkande, ge utskottet ett erkän -

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Om indexreglering av de allmänna barnbidragen

nande för att det denna gång så pass Efter härmed slutad överläggning

utförligt har behandlat denna fråga. gjordes enligt förekomna yrkanden pro Det

blir kanske tillfälle att återkomma positioner, först på bifall till utskottets
till den. hemställan samt vidare på bifall till den

Jag ber, herr talman, att med dessa i ämnet väckta motionen; och förklara få

ord få yrka bifall till motion nr 10 des den förra propositionen, vilken för i

första kammaren. nyades, vara med övervägande ja be svarad.

Herr förste vice talmannen STRAND

(s):

Herr talman! Jag är inte säker på att
kammarens ledamöter har fått en klar
bild av frågans innebörd. Arbetsgivarna
har visserligen stått fast vid sina
utfästelser för sådana, som tillerkänts
s. k. trotjänarpensioner före tiden för
ATP:s ikraftträdande, även på utbetalningssidan,
men däremot har det helt
naturligt varit aktuellt med en avveckling
av dessa trotjänarpensioner. Det
är väl i det avseendet som de fackliga
organisationerna har fört förhandlingar
beträffande takten i denna avveckling.

ATP-pensionerna har ju från början
varit relativt små, och jag förmodar att
de fackliga organisationerna vid förhandlingarna
med arbetsgivarparten
har utgått från att man skulle kunna
komma överens om en avveckling, som
icke innebar en avräkning krona för
krona, en avveckling som skulle kunna
ske under en längre tid och med
mindre belopp än vad vederbörande
uppbar från ATP.

Hur långt man nått i det avseendet
känner jag inte till. Jag vet bara att
förhandlingar har förts inom ett område
och att man där nått en överenskommelse,
som godkänts av bägge parter
och som innebär en successiv avveckling
av trotjänarpensionerna. Däremot
har jag inte hört någonting om
att arbetsgivarna helt dragit in beviljade
pensioner som utges jämsides med
ATP. I de fall det inte förekommer
ATP tror jag att trotjänarpensionerna
fortfarande utbetalas oförändrade i
samtliga fall.

Jag hemställer om bifall till utskottets
utlåtande.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 32, i anledning av väckta motioner
om höjning av invaliditetstillägget
in. in.;

nr 33, i anledning av väckta motioner
angående tillämpningen på sjömän av
bestämmelserna om obligatorisk yrkesskadeförsäkring;
och

nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående förslag till förordning
med provisoriska bestämmelser
rörande utbildningstiden för vissa
värnpliktiga.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om indexreglering av de allmänna
barnbidragen

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 35, i anledning av väckta
motioner om indexreglering av de allmänna
barnbidragen.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner,
nr 317 i första kammaren av herrar
Adolfsson och Lager samt nr 390 i andra
kammaren av fru Fyding m. fl.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, att riksdagen måtte
besluta om indexreglering av de allmänna
barnbidragen att träda i kraft från
och med den 1 juli 1965.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att förevarande motioner, 1:317 och

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Om indexreglering av de allmänna barnbidragen

II: 390, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr ADOLFSSON (k):

Herr talman! Jag skall vid detta tillfälle
inte gå in på frågan om barnbidragens
storlek eller de familjestödjande
åtgärderna i allmänhet, även om jag naturligtvis
måste säga att den höjning
av barnbidragen som riksdagen beslutat
i år inte mer än nätt och jämnt kompenserar
vad barnfamiljerna förlorar
genom bl. a. höjd omsättningsskatt, ökade
priser och höjda bostadshyror.

Jag avstår emellertid från att gå in
på dessa spörsmål. Yrkandet i vår motion
är ju, att de allmänna barnbidragen
skall indexregleras och således göras
värdebeständiga.

Utskottet hänvisar nu särskilt till den
utredning om det ekonomiska stödet åt
barnfamiljerna, som regeringen beslutat
om. Utskottet citerar direktiven för
utredningen och nämner bl. a. den passus
där det heter att de allmänna barnbidragen
bör bilda stommen i konsumtionsstödet
åt de familjer det här gäller.

Jag har absolut ingenting att invända
mot denna förklaring som ju också utskottet
tycks ansluta sig till. Men blir
det inte i de ständiga prisfördyringarnas
tider en usel bärkraft i denna stödsystemets
stomme, som det talas om i
direktiven? Själva stommens hållfasthet
blir ju i detta fall inte särskilt mycket
att hurra för, eftersom det tillätes
att stommen undermineras och — om
jag så får uttrycka mig — murknar. Detta
sker genom att de barnbidrag, som
riksdagen fastställer som oundgängligen
behövliga, inte får behålla sitt värde
utan ständigt urholkas värdemässigt.

När själva stommen i systemet göres
så osäker som här är fallet blir också
det andra inom stödsystemet osäkert
och vacklande.

Vårt förslag i motionen är alltså, att
stommen skall få bibehålla sin bärkraft,
vilket åstadkommes genom att
barnbidragen indexregleras. Men till
frågan om eu sådan reglering säger ut -

skottet — såvitt jag har kunnat finna
— varken ja eller nej och kanske inte
ens jaså. Utskottet erinrar om att frågan
om stödåtgärderna åt barnfamiljerna
skall utredas — alltså utredning
om vilka former och vilket omfång stödet
skall ges — och på den grunden avstyrks
vår motion.

Tillåt mig bara säga, att detta enligt
min uppfattning inte har med den av
oss väckta frågan att göra. Här bär ju
beträffande den del av stödet som de
allmänna barnbidragen utgör fastställts
av riksdagen, att bidraget från den 1
juli i år skall utgå med 900 kronor. Vad
vi föreslår är helt enkelt att barnfamiljerna
skall få dessa 900 kronor per
barn och år, reellt detta belopp, och
inte 900 kronor som vid en något senare
tidpunkt är värda betydligt mindre än
samma belopp för närvarande.

Frågan om att säkra värdebeständigheten
åt det som beslutas av riksdagen
är enligt min mening inte identisk med
frågan om vad slag av åtgärder som på
barnfamiljestödets hela fält skall vidtagas
senare.

Herr talman! Jag begränsar mina
kommentarer till detta, av skäl som
var och en förstår. Av skäl som jag anfört
skulle jag i och för sig ha önskat
att yrka bifall till vår motion om indexreglering
av de allmänna barnbidragen
från och med den 1 juli i år. Såvitt jag
kan finna är detta dock av formella
skäl inte möjligt, och därför måste jag
omforma mitt yrkande till följande,
nämligen att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om förslag
till riksdagen rörande indexreglering
av de allmänna barnbidragen från
den 1 juli 1965.

Detta var, herr talman, det yrkande
som jag ber att få framställa vid detta
tillfälle.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s):

Herr talman! Jag utgår ifrån att riksdagens
ledamöter i gemen har ett in -

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

Om indexreglering av de allmänna barnbidragen

tresse av att man skall söka upprätthålla
värdet av utgående socialförmåner,
därvid icke undantaget barnbidraget.
Det har uttalats starkt intresse för att
folkpensionerna, och jämställda med
dem barnbidragen, inte bara skall ha
kvar sitt ursprungliga värde utan också
böjas med standardtillägg.

Barnbidragen skall från den 1 juli i år
utgå med 900 kronor per år, alltså med
ett belopp som är 200 kronor högre än
för närvarande. I allmänna skatteberedningens
betänkande har man utgått
ifrån att barnbidragen omkring år 1970
bör vara 1 200 kronor. Jag räknar därvid
med att skatteberedningen har menat
att det skall vara 1 200 kronor i
1965 års penningvärde. Om penningvärdeförsämringen
fortsätter fram till
1970 så skall man — precis på samma
sätt som man gjort med folkpensionerna
— reglera beloppet med hänsyn till
förändringarna i penningvärdet sedan
beslutet om höjning av barnbidragen
fattades.

Det är detta som gjort att vi inom
utskottet förmenat att det inte finns särskilt
stor anledning att fr. o. m. den 1
juli i år införa en indexreglering av
barnbidragen.

Med det sagda, herr talman, yrkar jag
bifall till utskottets hemställan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att därunder yrkats dels att vad utskottet
hemställt skulle bifallas, dels ock,
av herr Adolfsson, att riksdagen skulle
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om förslag till riksdagen rörande indexreglering
av de allmänna barnbidragen
från den 1 juli 1965.

Härpå gjordes propositioner enligt
dessa båda yrkanden och förklarades
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja
besvarad.

Vid förnyad föredragning av tredje
lagutskottets utlåtande nr 14, i anledning
av väckta motioner om dels has -

tighetsbegränsning för motorbåtar,
m. in., dels ock registrering av båtar,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

På framställning av herr talmannen
beslöts att handläggningen av återstående
ärenden å föredragningslistan
skulle uppskjutas till kammarens sammanträde
den 7 april.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 4, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande utgifterna
för budgetåret 1965/66 inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 140, i anledning av väckt motion
angående befrielse från skatteplikt för
automobil, som äges av höggradigt vanför
person; samt

nr 141, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 4 § 1 mom.
och 10 § 1 mom. förordningen den 26
juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt,
m. in., jämte i ämnet väckta motioner,
såvitt propositionen och motionerna
hänvisats till bevillningsutskottet.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

För tjänsteresa till Balkan får jag
härmed anhålla om tjänstledighet från
riksdagsarbetet under tiden den 5—
den 10 april 1965.

Stockholm den 1 april 1965.

Gunnar Lange

Den begärda ledigheten beviljades.

Fredagen den 2 april 1965

Nr 15

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

88, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 28 maj 1937 (nr
249) om inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar;

nr 92, med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser om allmän
folk- och bostadsräkning år 1965 m. m.;

nr 94, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 27
maj 1960 (nr 253) om tillverkning och
beskattning av malt- och läskedrycker,
in. in.;

nr 96, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 72 § växellagen den 13 maj
1932 (nr 130) m. m.;

nr 98, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av likviditets- och kassakvotslagen
den 25 maj 1962 (nr 256),
in. in.;

nr 99, angående omorganisation av
Svenska skeppshypotekskassan, m. m.;
och

nr 101, angående försäljning av vissa
allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter.

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets memorial nr
19, med uppgift på vissa vilande förslag
till ändringar i grundlagarna;

statsutskottets utlåtanden och memorial
:

nr 8, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1965/66 inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde jämte i
ämnet väckta motioner;

nr 38, i anledning av vissa av Kungl.
Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar angående anslag för
budgetåret 1965/66 till främjande avbostadsförsörjningen
m. m. jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 39, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående riktlinjer för reg -

lering av prisförändringar för civilförsvaret
m. m.;

nr 40, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorde framställning
angående anslag för budgetåret
1965/66 till Marinen: Anskaffning
av fartygsmateriel m. m. jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 41, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till stat för försvarets
fastighetsfond för budgetåret
1965/66;

nr 42, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om anslag för budgetåret
1965/66 till Bidrag till varudeklarationsnämnden; nr

43, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om anslag för budgetåret
1965/66 till Avsättning till fonden
för friluftslivets främjande; samt
nr 44, angående överlämnande till
konstitutionsutskottet av två till statsutskottet
hänvisade motioner i viss del;

bevillningsutskottets betänkande nr
21, i anledning av väckta motioner om
viss rätt för jordbrukets ekonomiska
föreningsrörelse till avdrag vid beskattningen; bankoutskottets

utlåtanden:
nr 13, i anledning av väckta motioner
om markförvärvs- och tomträttsfonder;
samt

nr 14, i anledning av väckta motioner
om studieresor för riksdagens ledamöter,
in. in.;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om
lagrådet in. in.; samt

nr 18, i anledning av dels väckta motioner
om kostnadsfri rättshjälp vid administrativ
process, dels ock väckta
motioner angående fri rättegång;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 36, i anledning av väckta motioner
angående grupplivförsäkringen för
värnpliktiga; samt

nr 37, i anledning av väckta motioner
angående rätten till tilläggssjukpcuning
vid barnsbörd;

Nr 15

Fredagen den 2 april 1965

tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag ur
kyrkofonden in. in.;

nr 16, i anledning av väckta motioner
om viss utvidgning av förbudet mot
oljeutsläpp till sjöss; samt

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av övergångsbestämmelserna
till lagen den 31 maj 1963 (nr
268) om igångsättningstillstånd för
byggnadsarbete;

jordbruksutskottets utlåtande nr 5,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående reglering av priserna på
fisk under budgetåret 1965/66; ävensom allmänna

beredningsutskottets utlåtanden: nr

15, i anledning av väckta motioner
om meritvärderingen av ungdomsledarskap
vid inträde till utbildningsanstalter; nr

16, i anledning av väckta motioner
om åtgärder för att stimulera anställande
av kvinnlig arbetskraft inom
industrien;

nr 17, i anledning av väckta motioner
angående låglöne- och låginkomstgruppernas
problem;

nr 18, i anledning av väckt motion
om bevarande av det kulturhistoriska
värdet hos äldre bebyggelse som används
för fritidsändamål;

nr 19, i anledning av väckta motioner
angående folkpensionärsrabatter på
statens järnvägars och postverkets bussar,
om utvidgning av statens järnvägars
reserabatter till att gälla även busslinjer
samt angående statens järnvägars
rabattresor för pensionärer; samt

nr 20, i anledning av väckta motioner
angående värnpliktigas fria resor,
angående statens järnvägars rabattresor
för värnpliktiga och angående fria resor
för värnpliktiga m. m.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 673, av herrar Adolfsson och Lager,

nr 674, av herr Bengtson in. fl.,
nr 675, av herr Carlsson, Eric, och
herr Wikberg;

nr 676, av herr Hjorth,
nr 677, av herr Holmberg m. fl.,
nr 678, av herr Lundberg m. fl.,
nr 679, av herr Petersson, Erik Filip,
m. fl., samt

nr 680, av herr Sörlin m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 43, angående kommunal skatteutjämning
m. m.;

nr 681, av herr Bengtson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
49, angående anslag för budgetåret
1965/66 till bidrag till anordnande av
skolskjutsar in. fl. ändamål;

nr 682, av herrar Adolfsson och Lager,

nr 683, av herr Dahlberg in. fl.,
nr 684, av herr Källqvist m. fl.,
nr 685, av herr Svanström och herr
Gustafsson, Nils-Eric, samt
nr 686, av herr Wallmark,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 50, angående anslag för budgetåret
1965/66 till bidrag till folkbibliotek; nr

687, av fröken Mattson, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
84, med förslag till förordning om särskild
skatteberäkning i vissa fall för
makar; ävensom

nr 688, av herr Andersson, Torsten,
och herr Dahlén, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 85, med förslag
till lag om antalet statsdepartement och
statsråd utan departement.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.49.

In fidem
K.-G. Lindelöw

KUNGL. SOKTR. STHLM l«S