Fredagen den 19 november Sid (Riksdagens protokoll 1965:37)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 37

FÖRSTA KAMMAREN

1965

19—24 november

Debatter m. m.

Fredagen den 19 november Sid.

Meddelande ang. enkel fråga av herr Arvidson om åtgärder för att
förebygga tjuvskytte ...................................... 4

Tisdagen den 23 november

Svar på enkla frågor:

av herr Werner ang. arbetarskydd i vissa fall................ 5

av herr Wanhainen ang. det årliga kapitaltillskottet till Norrlandsfonden
.......................................... 7

av herr Arvidson om åtgärder för att förebygga tjuvskytte---- 7

Svar på interpellation av herr Jansson, Erik, ang. förslag till lag
om vissa gemensamhetsanläggningar........................ 9

Interpellationer:

av herr Nilsson, Ferdinand, ang. stängningstider för den mindre
butikshandeln, m. m................................. 10

av herr Nilsson, Ferdinand, ang. ökade anslag för individuellt

prövade skördeskadebidrag ............................ 11

av herr Larsson, Thorsten, ang. de ensamstående mödrarnas bostadsproblem
.......................................... 12

Onsdagen den 24 november

Kronans försäljning av Järvafältet............................ 14

Sveriges bistånd till utvecklingsländerna...................... 15

Olje- och bensinhandelns organisation ........................ 18

Om frivillig tilläggssjukpenning vid barnsbörd för hemarbetande

kvinnor in. fl............................................. 33

Om sjukförsäkringsförmånerna för utlandssvenskar ............ 35

Förutsättningarna för en ekonomisk landskapsvård ............ 36

1 Första kammarens protokoll 1965. Nr 37

Nr 37

Innehåll

Sid.

Användningen av psykologiska testmetoder inom den statliga

verksamheten ............................................ 44

Glesbygdernas kommunikationsproblem ...................... 46

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Arvidson om skördeskadeersättning i vissa fall...... 47

av herr Petersson, Erik Filip, om åtgärder för snabbare behandling
av ärenden i försäkringsdomstolen.............. 47

Samtliga avgjorda ärenden
Onsdagen den 24 november

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 41, ang. ändring i kommunal
och ecklesiastik indelning, m. m........................... 14

— nr 43, ang. ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar
m. m......................................... 14

Statsutskottets utlåtande nr 156, ang. de värnpliktigas fria resor. . 14

-— nr 157, ang. de frivilliga försvarsorganisationernas arbetsvillkor
.................................................... 14

— nr 158, ang. kronans försäljning av Järvafältet.............. 14

— nr 159, om utbyggnad av telekommunikationerna i skärgården 15

— nr 160, om lokal väderlekstjänst för byggnadsindustrien m. fl.

näringsgrenar............................................ 15

— nr 161, ang. överlåtelse av kronan tillhörig mark............ 15

—• nr 162, ang. partiellt arbetsföras pensionsrätt m. m........... 15

Bevillningsutskottets betänkande nr 43, ang. ändring i kommunalskattelagen,
m. m..................................... 15

— nr 46, ang. avskaffande av tullar på varor från u-länderna .... 15

— nr 47, ang. Sveriges bistånd till utvecklingsländerna ........ 15

— nr 49, ang. ändrad lydelse av 8 § tulltaxeförordningen, m. m. 18

Bankoutskottets utlåtande nr 52, ang. olje- och bensinhandelns organisation
.............................................. 18

— nr 53, ang. anvisande av ytterligare anslag för bokinköp och

bokbindning ............................................ 33

Andra lagutskottets utlåtande nr 71, om frivillig tilläggssjukpenning
vid barnsbörd för hemarbetande kvinnor, studerande,
m. fl .................................................... 33

— nr 72, ang. värdebeständig placering av arbetslöshetskassornas

fondmedel .............................................. 35

— nr 75, om sjukförsäkringsförmånerna för utlandssvenskar____ 35

— nr 76, om statligt stöd till vård utomlands av kroniskt sjuka.. 36

Jordbruksutskottets utlåtande nr 25, ang. förutsättningarna för en

ekonomisk landskapsvård ................................ 36

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 46, ang. användningen
av psykologiska testmetoder inom den statliga verksamheten.. 44

—■ nr 47, ang. glesbygdernas kommunikationsproblem.......... 46

— nr 48, om ersättning av statsmedel för skada som vållats av

barn och ungdom i familjevård............................ 47

Fredagen den 19 november 1965

Nr 37

Fredagen den 19 november

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Justerades protokollet för den 12 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 363, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av atomansvarighetslagen
den 3 juni 1960 (nr 246);
samt

nr 364, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om erkännande
och verkställighet av vissa
utländska domar och beslut angående
underhåll till barn, m. m.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 373, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till förordning om ändring i taxeringsförordningen
den 23 november
1956 (nr 623) jämte i ämnet väckta motioner.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts proposition nr 172,
angående den statliga trafikpolitiken.

Föredrogos och hänvisades
motionen nr 797 till statsutskottet och
motionen nr 798 till konstitutionsutskottet.

Anmäldes och bordlädes cn skrivelse
från talmanskonferensen med överlämnande
av en från riksdagens organisationsutredning
inkommen utredning
med vissa förslag rörande effektivisering
av riksdagsarbetet.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: -

nr 175, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 15 kap. 2 § och 18
kap. 13 § lagen den 25 maj 1962 (nr
381) om allmän försäkring; samt

nr 176, med förslag rörande organisation
in. m. av förbandssjukvården.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan att till utskottet från
delegerade för riksdagens verk inkommit
framställning med förslag till sådana
bemyndiganden och författningsändringar,
in. m., avseende riksdagens verk,
som föranleds av statstjänstemannalagens
ikraftträdande.

Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 41, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om
ändring i kommunal och ecklesiastik
indelning, m. m.; samt

nr 43, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om
ställföreträdare för kommun vid vissa
avtalsförhandlingar m. m.;

statsutskottets utlåtanden:
nr 156, i anledning av riksdagens år
1964 församlade revisorers berättelse
angående statsverket, i vad berättelsen
avser de värnpliktigas fria resor, jämte
i ämnet väckta motioner;

nr 157, i anledning av väckt motion
angående de frivilliga försvarsorganisationernas
arbetsvillkor;

nr 158, i anledning av väckta motioner
angående kronans försäljning av
Järvafältet;

nr 159, i anledning av väckta motioner
om utbyggnad av telekommunikationerna
i skärgården;

nr 160, i anledning av väckta motioner
om lokal väderlekstjänst för byggnadsindustrien
m. fl. näringsgrenar;

nr 161, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående överlåtelse av

Nr 37

Fredagen den 19 november 1965

Meddelande ang. enkel fråga

kronan tillhörig mark jämte i ämnet

väckt motion; samt

nr 162, i anledning av väckta motioner
angående de partiellt arbetsföras
pensionsrätt m. m.;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 43, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m., jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 46, i anledning av väckta motioner
angående avskaffande av tullar på
varor från u-länderna;

nr 47, i anledning av väckta motioner
angående Sveriges bistånd till utvecklingsländerna;
samt

nr 49, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 8 § tulltaxeförordningen
den 13 maj 1960 (nr 391), m. m.;

bankoutskottets utlåtanden:

nr 52, i anledning av motioner angående
olje- och bensinhandelns organisation;
samt

nr 53, i anledning av framställning
från styrelsen för riksdagsbiblioteket
angående anvisande av ytterligare anslag
för bokinköp och bokbindning;
andra lagutskottets utlåtanden:
nr 71, i anledning av väckta motioner
om frivillig tilläggssjukpenning vid
barnsbörd för hemarbetande kvinnor,
studerande, m. fl.;

nr 72, i anledning av väckta motioner
angående värdebeständig placering av
arbetslöshetskassornas fondmedel;

nr 75, i anledning av väckta motioner
om sjukförsäkringsförmånerna för
utlandssvenskar; samt

nr 76, i anledning av väckta motioner
om statligt stöd till vård utomlands av
kroniskt sjuka;

jordbruksutskottets utlåtande nr 25,
i anledning av väckta motioner angående
förutsättningarna för en ekonomisk
landskapsvård; ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

46, i anledning av väckta motioner
angående användningen av psykologiska
testmetoder inom den statliga verksamheten; nr

47, i anledning av väckta motioner
angående glesbygdernas kommunikationsproblem;
samt

nr 48, i anledning av väckta motioner
om ersättning av statsmedel för
skada som vållats av barn och ungdom
i familjevård.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet avlämnade motioner:

nr 799, av herr Andersson, Torsten,
m. fl.,

nr 800, av herrar Edström och Skärman,

nr 801, av herr Kaijser m. fl,
nr 802, av fröken Stenberg m. fl,
alla i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 161, angående omläggning
av utbildningen av sjuksköterskor
in. m.; samt

nr 803, av herr Johansson, Knut, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 168, angående förvärv av aktierna i
Svenska Durox aktiebolag, m. m.

Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
fråga den 18 november framställts av
herr Arvidson (h) till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet:
»Avser Herr Statsrådet att vidtaga några
åtgärder för att förebygga det allt mer
utbredda tjuvskyttet över hela landet
på skogsfågel, hare, rådjur och älg?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.07.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Tisdagen den 23 november 1965

Nr 37

Tisdagen den 23 november

Kammaren sammanträdde kl. 15.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Justerades protokollen för den 16 och
den 17 innevarande månad.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

För deltagande i OECD:s ministermöte
i Paris får jag härmed anhålla
om tjänstledighet från riksdagsarbetet
under tiden den 24—den 26 november
1965.

Stockholm den 23 november 1965
Gunnar Lange

Den begärda ledigheten beviljades.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 370, i anledning av väckta motioner
om höjd dagpenning till värnpliktig
m. m.;

nr 371, i anledning av väckta motioner
om ändrade regler för tillstånd till
innehav av radioamatöranläggning;
samt

nr 372, i anledning av väckta motioner
om förbud för minderårig att inneha
och bruka luftvapen m. m.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 374, i anledning av väckta motioner
angående långsiktsplanering av
statsbudgeten;

nr 375, i anledning av väckta motioner
angående tillgodoräknande i löne -

hänseende av lärartjänst i utvecklingsländerna;
och

nr 376, i anledning av väckt motion
angående säkerhetsinspektionen vid
sprängämnestillverkning.

Ang. arbetarskydd i vissa fall

Herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
ASPLING erhöll ordet
för att besvara herr Werners fråga angående
arbetarskydd i vissa fall, vilken
fråga intagits i kammarens protokoll för
den 12 november, och anförde:

Herr talman! Herr Werner har ställt
följande fråga: Anser statsrådet gällande
arbetarskydds- och säkerhetstekniska
lagbestämmelser tillfredsställande även
avseende anläggningsfirmornas åtgärder
till skydd mot olycksfall samt katastrofberedskap
?

Arbetarskyddslagen och med stöd av
denna utfärdade tillämpningsföreskrifter
och anvisningar gäller för anläggningsarbeten
som för andra arbeten.
Dessa bestämmelser torde utgöra ett
tillräckligt underlag för skyddsåtgärder
inom anläggningsverksamheten.

Arbetarskyddsstyrelsens råd och anvisningar
måste anpassas till den tekniska
utvecklingen. Inom styrelsen är
en kommitté med företrädare för bl. a.
arbetsmarknadsparterna sysselsatt med
att utarbeta speciella anvisningar för
skydd mot yrkesfara vid anläggningsarbeten.

Katastrofberedskap torde mindre vara
en fråga för arbetarskyddet i vanlig
mening än en fråga om samordning
av olika samhälleliga resurser såsom
polis, brandväsen m. in. En interpellation
om katastrofberedskapen har ställts
till inrikesministern i andra kammaren.
.lag anser att jag inte nu bör ta upp den
frågan.

Nr 37

Tisdagen den 23 november 1965

Ang. arbetarskydd i vissa fall

Herr WERNER (k):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet
för svaret på min fråga. Den har ju
aktualiserats genom den allvarliga tunnelolyckan
i Stockholm för ett par veckor
sedan. Allt arbete av sådant slag är
så mycket mer riskfyllt än annat byggnadsarbete,
att det bör ge anledning till
speciell försiktighet vid planeringen
och förundersökningen.

Ett par saker tycker jag är anmärkningsvärda
-— om uppgifterna som lämnats
i press, radio och TV är riktiga.
Den ena är uppgiften att sonderingsborrningar
ej vidtagits inom det aktuella
arbetsområdet, vilket ju inte är enligt
säkerhetsbestämmelserna. Inom det
område där raset inträffade vidtogs
inga sonderingsborrningar. Däremot utfördes
liknande borrningar på ömse
sidor om området, varvid man träffade
på fast berg och tydligen utgick ifrån
att berget fortsatte även på det område,
där man inte utförde några borrningar.
Man utgick ifrån tidigare borrningar
där, vilka utfördes för flera år sedan,
då ett annat tunnelbygge var aktuellt.

Jag anser det viktigt att få ett entydigt
svar på frågan om sonderingsborrningar
utförts i tillräckligt antal för att
garantera att en olycka ej skulle inträffa.
Jag tror också det är lika viktigt att
utreda frågan om gamla borrningar skall
få ligga till grund för senare aktuella
arbeten. Med tillfredsställelse noterar
jag att arbetarskyddsstyrelsen är sysselsatt
med att utarbeta speciella anvisningar
för skydd mot yrkesfara vid anläggningsarbeten.

Den andra fråga som är aktuell i sammanhanget
gäller katastrofberedskapen
vid tunnelolyckor av detta slag. Den är
av största vikt med tanke på det rikt
förgrenade tunnelbanenät som finns i
Stockholm. Dessutom pågår flera andra
slag av underjordsarbeten i stockholmsområdet.

Jag tror inte det är några överord att
säga att katastrofberedskapen i Stockholm
inte är vad den borde vara. Brandkåren,
som väl ligger närmast till att

handha dessa frågor, har inte de resurser
som behövs vid olyckor av detta
slag. Dessutom är lagen oklar beträffande
brandkårens uppgifter vid olycksfall
som inte har med eldsvådor att göra.
Denna oklarhet när det gäller brandkårens
uppgifter har också uppmärksammats
av kommunalarbetarförbundet och
brandbefälets riksförbund vid en uppvaktning
hos inrikesministern för en
vecka sedan.

Vid tunnelolyckan i Stockholm fick
räddningsarbetet improviseras på grund
av att någon i förväg utarbetad och
förberedd katastrofberedskap inte
fanns. Alla gjorde säkert vad som kunde
göras för att snabbt hjälpa de två
instängda, inte minst arbetsstyrkan på
arbetsplatsen och det övriga räddningsmanskapet
som inkallades. Men det borde
självklart inte få vara så, att man
skall behöva ringa runt till flera ställen
för att skaffa fram undsättningsredskap
som pumpar, sandsäckar, kvalificerad
grävutrustning etc. Jag är därför
inte helt överens med statsrådet när
han säger att katastrofberedskap torde
mindre vara en fråga för arbetarskyddet
i vanlig mening än en fråga om samordning
av olika samhälleliga resurser
såsom polis, brandväsen m. m. Det kan
inte vara orimligt att begära att de som
är sysselsatta med sådana här arbeten
skall vara skyddade genom en viss katastrofberedskap.
Det bör ingå som ett
led i säkerhetsföreskrifterna.

Det är bara att hoppas att denna tunnelolycka
skall ha klargjort att allt
inte är tillfredsställande på detta område
samt att en annan och bättre ordning
kommer till stånd, så att man är
bättre rustad i fråga om katastrofberedskap
vid olyckor av detta slag än som
nu var fallet.

Herr statsrådet ASPLING:

Herr talman! Jag skall inte ta upp
frågan om bakomliggande orsaker till
händelserna i tunnelbygget på Söder.
Vederbörande utredningar får ge svar

Tisdagen den 23 november 1965

Nr 37

Ang. det årliga kapitaltillskottet till Norrlandsfonden

på den frågan. Jag vill emellertid understryka
ett par ting.

De grundläggande bestämmelserna i
fråga om säkerhetsanordningarna är intagna
i arbetarskyddslagen. Flera av de
råd och anvisningar som arbetarskyddsstyrelsen
utgett är även tillämpliga på
anläggningsverksamhet. Som exempel
kan nämnas styrelsens anvisningar rörande
sprängningsarbete, arbete i grustag,
allmänna skyddsåtgärder vid bergrumsbestånd,
utrymnings- och transportvägar
i gruva, stenbrott eller annat
bergbrytningsutrymme under jord,
fritt utrymme vid anläggningstunnlar
med liten area eller bredd och personlig
skyddsutrustning. Det finns alltså
redan nu utförliga anvisningar beträffande
de skyddsanordningar som måste
föreligga.

Jag vill gärna betona, att omfattningen
av tunnelarbeten och anläggningsarbeten
blivit allt större under senare är
och att det därför finns anledning att
undersöka vägarna och metoderna för
att utfärda kanske mera ingående anvisningar
i syfte att så långt som möjligt
därigenom undanröja risker för yrkesskada
och för olycksfall. Detta arbete
är alltså redan i gång.

Jag skall inte ta upp den andra fråga
som herr Werner här diskuterade,
nämligen om katastrofberedskap. Jag
kan gärna hålla med om att den frågan
på sitt sätt har ett samband med skyddsanordningarna
i olika avseenden, men
inrikesministern kommer inom kort att
redovisa denna fråga. I avvaktan härpå
låter jag det anstå med kommentarerna
på denna punkt.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. det årliga kapitaltillskottet till
Norrlandsfonden

Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
STRÄNG erhöll ordet för
att besvara herr Wanhainens fråga an -

Om åtgärder för att förebygga tjuvskytte
gående det årliga kapitaltillskottet till
Norrlandsfonden, vilken fråga intagits
i kammarens protokoll för den 17 november,
och yttrade:

Herr talman! Herr Wanhainen har
frågat mig, om jag är beredd att medverka
till en ökning av det årliga kapitaltillskottet
till Norrlandsfonden, när
frågan om fondens fortsatta verksamhet
föreläggs riksdagen. Han har också
frågat när proposition i ämnet kan komma
att underställas riksdagen.

Som svar vill jag meddela följande.

Jag delar herr Wanhainens uppfattning
om Norrlandsfondens stora betydelse
för Norrbottens ekonomiska utveckling.
Den sista årliga avsättningen
enligt 1961 års riksdagsbeslut av LKAB:s
vinstmedel till fonden har skett i april
1965. Förslag om Norrlandsfondens fortsatta
verksamhet kommer att föreläggas
riksdagen i januari 1966, varvid
också regeringens förslag om det årliga
kapitaltillskottet till fonden kommer att
underställas riksdagen.

Herr WANHAINEN (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
för det positiva svaret.

Statsrådets svar på min fråga inger
goda förhoppningar om att olika ökade
resurser skall ställas till Norrlandsfondens
förfogande för dess fortsatta verksamhet.
Det föreligger ju ett stort behov
och en stark efterfrågan av kapital för
utveckling av Norrbottens näringsliv.

Jag vill ännu en gång tacka herr statsrådet
för det positiva svaret.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Om åtgärder för att förebygga tjuvskytte

Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
KLING erhöll ordet
för att besvara herr Arvidsons fråga till
herr statsrådet och chefen för inrikes -

Nr 37

Tisdagen den 23 november 1965

Om åtgärder för att förebygga tjuvskytte
departementet om åtgärder för att förebygga
tjuvskytte, vilken fråga intagits
i kammarens protokoll för den 19 november,
och anförde:

Herr talman! Herr Arvidson bär frågat
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
om denne avser att vidta
några åtgärder mot tjuvskytte på skogsfågel,
hare, rådjur och älg. Sedan frågan
överlämnats till mig för besvarande,
får jag anföra följande.

Den brottslighet herr Arvidson åsyftar
är mycket svår att bekämpa och
kräver därför relativt stora polisiära insatser.
Frågan om ökade resurser för
polisen — bl. a. när det gäller den
brottspreventiva verksamheten —- prövas
för närvarande i budgetarbetet. Jag
kan för dagen inte yttra mig om resultatet
av denna prövning.

Herr ARVIDSON (h):

Herr talman! Jag ber att till herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
få framföra mitt tack för det
svar jag erhållit på min fråga. Jag vet
inte vad jag skall säga om svaret. Jag
kan inte säga att jag är tillfredsställd
med svaret — jag har egentligen inte
fått något skriftligt svar alls, vilket de
andra frågeställarna fått här i dag, men
det kanske inte behövs.

Hur som helst är bakgrunden till denna
enkla fråga den att tjuvskyttet har
tagit sådan form på senare tid att det
är rent uppskakande. Jag kan väl utan
vidare påstå att en stor del av detta beror
på att tjuvskyttet blivit motoriserat.
Man ger sig ut på nätterna i bilar, stannar
i skogen och använder sina miniatyrvapen
med dålig genomslagskraft,
och man kan lätt och behändigt ta sig
därifrån, om det osar bränt.

Jag får säga att det inte bara är tjuvskyttet
som jag vill åt, utan jag vill också
komma till rätta med det stora djurplågeri
som detta tjuvskytte framkallar.
Jag har själv en gång fångat tre tjuvskyttar,
som var utrustade med luftgevär.
Den som känner till litet om vapen

och deras genomslagskraft förstår mycket
väl att om låt oss säga en fasan blir
beskjuten med ett sådant gevär, fordras
det en träff i hjärtat eller i lungan för
att fågeln skall falla på platsen. Träffar
man exempelvis i buken så flyger fågeln
sin väg och går förr eller senare en
mycket kvalfull död till mötes. Därför
skulle jag först och främst vilja påtala
det förhållandet, att det inte är tydligt
utsagt i lag att luftgevär inte får användas
för någon form av jakt. Vidare
tycker jag att det skulle kunna vidtagas
effektivare åtgärder. Skulle vi inte kunna
ha flera särskilt utbildade jaktpoliser,
som kunde komma till rätta med
problemen?

Jag efterlyser alltså åtgärder i dessa
hänseenden. Jag kan sammanfatta mitt
krav till skärpt kontroll av vapeninnehav
och förbud att bedriva jakt med
luftgevär samt specialutrustade jaktpoliser
som har hand om övervakningen.

Jag hoppas verkligen att något blir
gjort. Jag har här i riksdagen för några
år sedan framfört motioner för att få
luftgevären licensbelagda. En välvillig
skrivning fick jag, men det har aldrig
blivit mer. Jag hoppas verkligen att
det finns kraft att göra någonting åt
detta förfärliga tjuvskytte med åtföljande
djurplågeri.

Jag tackar än en gång för svaret.

Herr statsrådet KLING:

Herr talman! Jag beklagar mycket om
pappersdistributionen inte fungerat i
det här fallet, eftersom herr Arvidson
inte fått svaret skriftligt.

Vad själva saken beträffar så har herr
Arvidson i sitt anförande betydligt klarare
än i den framställda frågan talat
om för oss vilka åtgärder han själv avser.
En av dem sammanfaller ju med
vad jag påpekade i mitt svar, nämligen
en ökad insats av de polisiära resurserna,
men det är som bekant inte bara på
detta område som man ropar efter ökade
polisresurser. Det finns många områden
där det gäller att fastslå angelägenhetsgraden
av ingripanden.

Tisdagen den 23 november 19G5

Nr 37

Ang. förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar

Beträffande tjuvskyttet har vi försökt
att få klart för oss om det föreligger någon
ökning eller inte. Det sägs att det
inte finns någon statistik om detta, men
på jaktvårdshåll har man en allmän
känsla av att en ökning har inträffat av
särskilt de svåra former av tjuvskytte
som bedrives nattetid av bilburna skyttar.
Det är alldeles självklart att vi kommer
att ha uppmärksamheten riktad på
denna företeelse och att vi kommer att
göra vad vi kan, men, som sagt, det är
inte det enda område där det behövs
resurser.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar Herr

statsrådet och chefen för justitiedepartementet
KLING, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid
detta sammanträde jämväl besvara herr
Erik Janssons interpellation angående
förslag till lag om vissa gemensamhetsanläggningar,
erhöll ånyo ordet och
yttrade:

Herr talman! Herr Erik Jansson har
frågat mig om jag anser, att huvudlinjerna
i ett av 1954 års fastighetsbildningskommitté
år 1963 avgivet förslag
till lag om vissa gemensamhetsanläggningar
m. m. kan läggas till grund för
ett lagförslag, och när förslaget kan
väntas bli förelagt riksdagen.

Till svar vill jag meddela, att kommitténs
förslag allmänt har fått ett positivt
mottagande av remissinstanserna
och att jag har för avsikt att lägga fram
förslag till lagstiftning i ämnet för 1966
års vårriksdag.

Herr JANSSON, ERIK, (s):

Herr talman! Jag skall be att till herr
statsrådet få framföra ett tack för svaret.
Min interpellation framställdes
främst av två orsaker. För det första

på grund av det akuta behov av en
lagstiftning om gemensamhetsanläggningar
som i dag föreligger i många
kommuner. För det andra på grund av
att ställda förhoppningar om ett beslut
vid årets riksdag inte infriats. Det lagförslag
som här lagts fram säger bl. a.
■— jag tror i 1 §: »Gemensamt för två eller
flera fastigheter må enligt vad i denna
lag stadgas inrättas parkeringsanläggning,
trafikled, gårdsutrymme, lekplats,
anordning till skydd mot grundvatten,
ledning, värmeanläggning, tvättstuga
eller liknande anläggning av stadigvarande
betydelse för fastigheterna
---».

En sådan lag skulle utan tvekan kunna
påskynda saneringsverksamheten genom
att den ger en effektiv form för
samverkan där markresurserna är begränsade,
ty man får väl anta att det i
t. ex. ett kringbyggt kvarter från sekelskiftet
är möjligt att både spara utrymme
och öka trevnaden genom att man
får gemensamma parkeringsplatser, lekplatser,
piskplatser och soptunneutrymmen
i stället för att varje fastighet skall
ordna detta, var och en bakom sitt staket.

Främst bör detta ske på frivillig väg,
men man skulle genom denna lag kunna
åstadkomma att enstaka tredskande
fastighetsägare inte skall kunna hindra
en önskvärd sanering av gårdsutrymmena.

Skulle man sedan kunna öka finansieringsmöjligheterna
genom att göra gemensamhetsanordningar
till självständiga
kreditobjekt vore mycket vunnet.

Herr statsrådet har i sitt svar bekräftat
vad jag i min interpellation förmodade,
nämligen att förslaget mottagits
mycket positivt av remissinstanserna.
När det trots detta ännu inte lagts fram
får man förmoda att det beror på frågans
komplicerade natur.

Även om herr statsrådet tydligen inte
vill uttala sig om hur propositionen
kommer att se ut, vill jag dock uttala
förhoppningen att det inte blir ett alltför
urvattnat förslag som enligt löfte

Nr 37

Tisdagen den 23 november 1965

Interpellation ang. stängningstider för den mindre butikshandeln, m. m.
kommer att föreläggas vårriksdagen, ty 76, jordbruksutskottets utlåtande nr 25

det är faktiskt så att vi i dag inte klarar samt allmänna beredningsutskottets u av

vissa byggnadsobjekt utan att något låtanden nr 46—48.
göres på detta område. _

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet
talmanskonferensens
skrivelse med överlämnande av en från
riksdagens organisationsutredning inkommen
utredning med vissa förslag rörande
effektivisering av riksdagsarbetet.

Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj:ts proposition nr 175,
med förslag till lag angående ändrad
lydelse av 15 kap. 2 § och 18 kap. 13 §
lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän
försäkring.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr
176, med förslag rörande organisation
m. m. av förbandssjukvården.

Vid föredragning av bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från delegerade för
riksdagens verk inkommit framställning
med förslag till sådana bemyndiganden
och författningsändringar,
m. m., avseende riksdagens verk, som
föranleddes av statstjänstemannalagens
ikraftträdande, hänvisades framställningen
till bankoutskottet.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
motionerna nr 799—803.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden nr 41
och 43, statsutskottets utlåtanden nr
156—162, bevillningsutskottets betänkanden
nr 43, 46, 47 och 49, bankoutskottets
utlåtanden nr 52 och 53, andra lagutskottets
utlåtanden nr 71, 72, 75 och

Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj :ts
till kammaren överlämnade proposition
nr 177, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Schweiz för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet.

Interpellation ang. stängningstider för
den mindre butikshandeln, m. m.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep)
erhöll på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Butiksdöden inom handeln
är en för den enskilde djupt ingripande
faktor inom vårt ekonomiska
liv. Rationaliseringsvinsterna i kronor
och ören är endast en sida av problemet
och i det sammanhanget är det en för
allmänheten icke betydelselös sak att
de s. k. mellanhandskostnaderna knappast
minskats. En annan sida av denna
utveckling är dess negativa verkan i
fråga om servicen, konsekvenserna även
för boendet ute i bygderna, på olika orter
eller i olika delar av tätorter osv.

Vad det betyder för glesbygderna att
en butik försvinner har ofta påtalats i
lokaliseringssammanhang. De mindre
tätorternas läge är ur denna synpunkt
icke artskilt från landsbygdens. Men
även för en del av en större tätort eller
för en stadsdel är detta att sakna mindre
specialbutiker eller i allmänhet närbutiker
ofta mycket kännbart. För den
som är bunden av arbete, kanske med
längre restid mellan hem och arbetsplats,
för upptagna husmödrar och inte
minst för många äldre är det av värde
att inte ha för långt till de butiker där
de har att göra nästan dagliga inköp.

Den utveckling som på området förekommit
har redan tagit skrämmande
proportioner och mycket talar för att
någon kulmen ingalunda nåtts. Enbart
inom livsmedelsbranschen upphörde

Tisdagen den 23 november 1965

Nr 37

Interpellation ang. ökade anslag för individuellt prövade skördeskadebidrag

1963 1 600 butiker (netto) och en prognos
av detaljhandelns utredningsinstitut
beräknar för åren 1964—1970 en
minskning av butikernas antal med
18 200, varav ungefär hälften enbart
livsmedelsbutiker. Mer än hälften av
hela nedgången i butiksantalet avser familj
ebutiker och därnäst största gruppen
utgöres av andra småföretag. I viss
mån som en konsekvens av en så bedömd
utveckling torde kunna betraktas
att även ett storföretag som Konsum anser
sig kunna planera att minska sina
butikers antal från 4 479 år 1964 till
1 600 år 1970. Det kan betvivlas att man
kunde ha planerat för en sådan serviceförsämring
om man icke räknat med
den stora butiksdöden bland konkurrenterna
inom den enskilda småhandeln.

För bedömande av utvecklingen inom
butikshandeln tilldrager sig den utredning
som nyligen avgivit betänkande
(SOU 1965: 38—39) angående ändrad
lagstiftning om butiksstängningstiderna
stort intresse. I denna utredning -—- Affärstidsutredningen
— synes man ha
kommit fram till att förutsättningarna
för tidigare lagstiftning, som väsentligen
angives ha åsyftat att reglera arbetstiden
för handelns anställda, numera
icke i samma mån föreligger, då
dessa frågor numera löses genom avtal
mellan parterna. Däremot ger utredningen
belägg för uppfattningen att
lagstiftningens största betydelse förskjutits
till att verka konkurrensbegränsande.
Att märka är att denna konkurrensbegränsande
verkan särskilt blir till
gagn för företag med många anställda
för vilka övertidsersättningarna betyder
mest. Däremot har storföretagen sin
styrka i konkurrensen obeskuren på
andra områden.

Med hänsyn härtill synes det befogat
att överväga om icke allmänhetens intresse
motiverar att man söker efter utvägar
att för den mindre företagsamheten
och särskilt för familjebutikerna,
som skötes av familjemedlemmar och
endast med ringa hjälp av andra, even -

tuellt deltidsanställda, skapa bättre förutsättningar
att bestå.

Under hänvisande till de synpunkter
jag sålunda anfört vill jag utbedja mig
första kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
som har att pröva utredningens
förslag få rikta följande interpellation:

Kommer statsrådet vid sitt ställningstagande
till förslaget om ny butikstängningslag
(affärstidslag) även att beakta
värdet för allmänheten ur servicesvnpunkt
av att lagen icke får en avfattning
som försvårar för den mindre butikshandeln,
specialaffärerna och i allmänhet
s. k. närbutiker, att bestå i konkurrensen
med storföretagen?

Vill statsrådet i detta sammanhang
överväga lämpligheten av att familjebutiker,
skötta huvudsakligen med hjälp
av egna familjemedlemmar, må oberoende
av i övrigt gällande butikstängningstider
medgivas rätt att betjäna allmänheten
i den utsträckning innehavaren
finner så lämpligt och möjligt?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. ökade anslag för individuellt
prövade skördeskadebidrag

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep)
fick ånyo ordet och yttrade:

Herr talman! Det skördeskadeskydd
som 1961 beslöts på grundval av proposition
nr 94 hade i mycket försökskaraktär.
Det har i olika avseenden förbättrats
men lider förfarande av betydande
brister. Det är svårt att få människor
att finna det rättvist, att ett system,
som utlöses för begränsade områden
och vissa grödor, skall leda till att
ofta nog odlare ställs utanför skyddet
därför att de bor i fel område eller har
odlingar av grödor vilkas avvägning
utesluter dom. Det är en dålig tröst för
den som stiills utanför att detta sker,
därför att grannarna klarat sig bättre
från skördeskadorna.

Nr 37

Tisdagen den 23 november 1965

Vid sidan av det generella skyddet
finnes visserligen utvägen med individuellt
prövade bidrag, men denna möjlighet
begränsas, dels av att endast ett
ringa belopp står till förfogande, dels
även av att dessa bidrag ej blott grundas
på behov på grundval av förefintlighet
av skördeskada utan även på en
rent ekonomisk behovsprövning.

Vederbörande kan ha uppenbara svåra
skördeskador och ha varit med och
betalat premier för skyddet men likväl
ingenting få.

Sådana bestämmelser kan motiveras
av brist på medel som givetvis utgör
ett giltigt skäl för att den ekonomiskt
sämre ställde skall få hjälp först. I ett
socialt grundat system för stöd vid oförvållad
skada är emellertid detta icke
tillfredsställande. Så förekommer icke
heller vid utformande av stöd åt den
som drabbas av oförvållad arbetslöshet.

Skördeutfallet i år är i flera avseenden
ogynnsammare än 1964. Anmälningarna
för erhållande av skördeskadeskydd
har också ökat från 52 738 till
83 103. Det belopp som avsatts för individuella
bidrag är emellertid oförändrat
400 000 kr. Det var otillräckligt 1964
och är det förvisso även i år. De som
har att handlägga dessa ärenden i direkt
kontakt med människorna vittnar
om hur pinsam fördelningen mellan sökande,
som väl behöver hjälpen, är.
Trots hård gallring på gränsen till godtycke
var pengarna otillräckliga.

Jag vill därför utbedja mig första
kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
få rikta frågan om han på grund av
tidigare erfarenheter och med hänsyn
till det stora behov av skördeskadeskydd
som föreligger år villig framlägga
förslag om att ett större belopp än
400 000 ställes till förfogande för erhållande
av individuellt prövade skördeskadebidrag.

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Interpellation ang. de ensamstående
mödrarnas bostadsproblem

Ordet lämnades härefter på begäran
till herr LARSSON, THORSTEN, (ep),
som anförde:

Herr talman! De ensamma mödrarnas
problem har alltmer kommit att
uppmärksammas i samband med den pågående
abortdebatten. För att på ett positivt
sått lösa de abortsökandes problem
måste man sträva efter att skapa
ett barnvånligare samhälle. I första
hand bör därvid bostadsfrågan uppmärksammas.
Den ensamma blivande
moderns möjligheter att erhålla bostad
åt sig och barnet kan vara av avgörande
betydelse i en abortsituation. Enligt
en uppgift i pressen från en undersökning
i Göteborg skulle av 143 abortsökande
kvinnor 117 ha fött sina barn,
om bostadsfrågan varit ordnad. Bostadssituationen
för ensamma mödrar är för
närvarande synnerligen allvarlig.
Skyndsamma åtgärder är nödvändiga.

För att lösa de värsta problemen torde
en tids vistelse på ett mödrahem
kunna vara en lösning. Det år möjligt
att mödrahemmen inte är den allra lyckligaste
lösningen men i den situation
som råder år det nödvändigt att alla
möjligheter utnyttjas. Om möjlighet funnes
att under några månader vistas på
ett mödrahem och om denna möjlighet
vore kånd av allmänheten, skulle säkerligen
många som nu söker abort avstå
därifrån. Efter en tid på mödrahemmet
finnes möjlighet att adoptera bort barnet.
Möjligheterna till adoption är goda.
Antalet makar som önskar adoptivbarn
är stort. Många får vänta i år på ett
adoptivbarn.

I den nämnda situationen måste man
förvånat konstatera att de nu existerande
mödrahemmen är utnyttjade i relativt
liten utsträckning. Enligt uppgifter
från kungl. socialstyrelsen var medelbeläggningen,
d. v. s. medeltalet vårdade
per dag i procent av antalet disponibla
platser inom barnhemsplan 66,3 procent.
Under åren 1960—1964 har be -

Tisdagen den 23 november 1965

Nr 37

Interpellation ang. de ensamstående mödrarnas bostadsproblem

läggningen varit omkring 60 procent.
Huvudmännen för dessa mödrahem, huvudsakligen
landsting och städer utanför
landsting, har helt naturligt inte varit
benägna att öka antalet platser, då
beläggningen varit så låg.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Är statsrådet beredd att, i syfte att
minska antalet abortsökande, förbättra
informationen dels om möjligheterna
att vistas på mödrahem och kombinerade
mödra- och spädbarnshem, dels om
möjligheterna till adoption?

2. Är statsrådet beredd att, om så
skulle visa sig behövligt, medverka till
en utbyggnad av mödrahemmen?

3. Vilka åtgärder har statsrådet i övrigt
planerat i syfte att förbättra bostadssituationen
för ensamstående mödrar? Även

denna hemställan bifölls.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet avlämnade motioner: nr

804, av herr Stefanson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
162, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 5 mars
1948 (nr 85) om försäljningsskatt;

nr 805, av herr Dahlberg, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 165,
angående godkännande av avtal mellan
vattenfallsstyrelsen och Bolidens
gruvaktiebolag om utbyggnad av Grytfors
kraftstation m. m.;

nr 806, av herr Carlsson, Harry, m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 168, angående förvärv av aktierna
i Svenska Durox aktiebolag, m. m.;

nr 807, av herr Holmberg m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
nr 168, angående förvärv av aktierna
i Svenska Durox aktiebolag, m. m.;

nr 808, av herr Siindin m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
168, angående förvärv av aktierna i
Svenska Durox aktiebolag, m. m.;

nr 809, av herr Andersson, Torsten,
in. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 173, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den
31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd
för byggnadsarbete;

nr 810, av herrar Enarsson och Åkerlund,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 173, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den
31 maj 1963 (nr 268) om igångsättningstillstånd
för byggnadsarbete; samt
nr 811, av herr Skärman m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
173, med förslag till lag angående ändrad
lydelse av 1 § lagen den 31 maj 1963
(nr 268) om igångsättningstillstånd för
byggnadsarbete.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.37.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

Onsdagen den 24 november

Kammaren sammanträdde kl. 10.00.

Fru Myrdal anmälde, att hon åter infunnit
sig vid riksdagen.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Undertecknad anhåller härmed om
ledighet från riksdagsarbetet under tiden
den 1 december—den 10 december
1965 för deltagande i internationell kongress
i Argentina.

Stockholm den 24 november 1965

Gunnar Edström

Den begärda ledigheten beviljades.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 177, angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Schweiz för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter på inkomst och förmögenhet.

Föredrogos och hänvisades
motionen nr 804 till bevillningsutskottet,

motionerna nr 805—808 till statsutskottet
samt

motionerna nr 809—811 till lagutskott.

Föredrogos ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden:

nr 41, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i kommunal och ecklesiastik indelning,
m. m.; samt

nr 43, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om

ställföreträdare för kommun vid vissa
avtalsförhandlingar m. m.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

156, i anledning av riksdagens år
1964 församlade revisorers berättelse
angående statsverket, i vad berättelsen
avser de värnpliktigas fria resor, jämte
i ämnet väckta motioner; och

nr 157, i anledning av väckt motion
angående de frivilliga försvarsorganisationernas
arbetsvillkor.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. kronans försäljning av Järvafältet

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 158, i anledning av väckta motioner
angående kronans försäljning av
Järvafältet.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Strandberg (I: 268) och den andra
inom andra kammaren av herr Edlund
(11:321), hade hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla, att Kungl. Maj :t snarast
måtte upptaga förhandlingar för försäljning
av Järvafältet, så att dellikvid
■— uppgående till lägst 75 miljoner kronor
— för den del av Järvafältet, som
ej skulle ligga kvar hos kronan kunde
erhållas redan budgetåret 1965/66.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att motionerna 1:268 och 11:321 icke
måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Onsdagen den 24 november 1965

Nr 37

Ang. Sveriges bistånd till utvecklingsländerna

Vid utlåtandet fanns avgivet ett särskilt
yttrande av fröken Andersson samt
herrar Strandberg, Bohman och Per Petersson.

Herr VIRGIN h):

Herr talman! De motioner som kammaren
nu har att behandla innehåller
förslag och yrkanden om att åtgärderna
för exploatering av Järvafältet skall
påskyndas, så att bostadsbebyggelse tidigare
kan komma till stånd där och så
att likvider för markens försäljning
skulle kunna inflyta till statsverket redan
under budgetåret 1965/66. Motionerna
väcktes under allmänna motionstiden
i januari, alltså för tio månader
sedan, men tas upp till behandling först
nu. Enligt min uppfattning är detta felaktigt,
då möjligheterna att verkligen
tillgodose motionernas syfte därigenom
har undanröjts; det torde inte längre
vara realistiskt att tro att likvider för
markförsäljning på Järvafältet kan inflyta
under ett budgetår som redan nu
till nära hälften har förflutit.

Inte heller de övriga åtgärder som
åsyftats för att påskynda exploateringen
torde efter den långa fördröjningen
kunna leda till resultat. Utskottet anmäler
i sitt utlåtande att förslag väntas
bli framlagda inom den närmaste tiden
och att påskyndande åtgärder därför
inte nu kan väntas få effekt.

Jag tycker nog att behandlingen av
dessa motioner liksom åtgärderna i övrigt
för att utnyttja Järvafältet mycket
bjärt kontrasterar mot de löften och uttalanden,
som gjordes från socialdemokratiskt
håll i valrörelsen 1962.

Herr talman! Jag har intet yrkande.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden
:

nr 159, i anledning av väckta motioner
om utbyggnad av telekommunikationerna
i skärgården;

nr 160, i anledning av väckta motioner
om lokal väderlekstjänst för byggnadsindustrien
m. fl. näringsgrenar;

nr 161, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående överlåtelse av
kronan tillhörig mark jämte i ämnet
väckt motion; och

nr 162, i anledning av väckta motioner
angående de partiellt arbetsföras
pensionsrätt m. m.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo bevillningsutskottets
betänkanden:

nr 43, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), m. m., jämte
i ämnet väckta motioner; och

nr 46, i anledning av väckta motioner
angående avskaffande av tullar på
varor från u-länderna.

Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.

Ang. Sveriges bistånd till utvecklingsländerna Föredrogs

ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 47, i anledning av väckta
motioner angående Sveriges bistånd
till utvecklingsländerna.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande
motionerna I: 143, av herrar Lundström
och Sundin, samt II: 184, av herrar
Hedlund och Ohlin, hade bland annat
hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte begära förslag
i syfte att genom undanröjande av nuvarande
brister i skattelagstiftningen
stimulera svenska investeringar i u-länderna.

Motionerna hade, såvitt de avsåge föreslagen
ändring i skattelagstiftningen,
hänvisats till bevillningsutskottet. I öv -

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

Ang. Sveriges bistånd till utvecklingsländerna

rigt hade motionerna hänvisats till
statsutskottet och vid innevarande års
vårsession behandlats i sistnämnda utskotts
utlåtande nr 125.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
betänkandet på åberopade grunder
hemställt, att riksdagen — med bifall
till de likalydande motionerna I: 143,
av herrar Lundström och Sundin, samt
II: 184, av herrar Hedlund och Ohlin,
i vad motionerna hänvisats till bevillningsutskottet
— måtte i skrivelse till
Ivungl. Maj:t hemställa om förslag till
åtgärder i syfte att genom undanröjande
av nuvarande brister i den svenska
skattelagstiftningen stimulera svenska
investeringar i utvecklingsländerna.

Reservation hade avgivits av herrar
John Ericsson, Wärnberg, Tage Johansson,
Hellebladh, Arne Pettersson,
Brandt, Allard, Kärrlander, Andersson
i Essvik och Forsberg, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort i viss angiven
del hava den lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet bort hemställa,
att de likalydande motionerna
I: 143, av herrar Lundström och Sundin,
samt II: 184, av herrar Hedlund
och Ohlin, angående Sveriges bistånd
till utvecklingsländerna, i vad motionerna
hänvisats till bevillningsutskottet,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! I föreliggande fråga har
motionärernas förslag vunnit lottningen
i utskottet, som sålunda anser att det är
befogat med en skrivelse till Kungl.
Maj:t med hemställan om åtgärder för
att undanröja de skattemässiga hindren
för hjälp åt utvecklingsländerna. Vi reservanter
har en avvikande mening. Vi
erkänner att det kan vara till förfång
för svensk export om vinster blir beskattade
både i t. ex. ett u-land och hemma
i Sverige. I flertalet fall har Sverige
dubbelbeskattningsavtal, men när det
gäller u-länderna har av olika skäl sådana
avtal inte kommit till stånd i den

omfattning som man skulle önska, och
där uppstår alltså komplikationer.

En särskild kommitté inom OECD har
undersökt dessa frågor, och den har
kommit till den slutsatsen att man om
möjligt bör öka antalet dubbelbeskattningsavtal
så långt som nu detta i praktiken
kan ske. Kommittén anser att
OECD:s modellavtal kan ligga till grund
för förhandlingar, men ändå kvarstår
som ett faktum att det icke är en tillfredsställande
ordning.

I princip vill vi alltså gå med på att
man söker undvika dubbelbeskattning.
Nu är situationen den att 1966 års riksdag
kommer att få ett förslag som syftar
till just detta, att dubbelbeskattning
skall undvikas. Vi anser att detta är en
positiv åtgärd. Det finns ingen anledning
att just nu sträcka sig längre än att
avvakta detta förslag. Om riksdagen
godkänner den signalerade propositionen
till nästkommande års riksdag, har
vi tagit ett steg i rätt riktning.

Reservanterna vill hänvisa till det förhållandet,
att det inte bara är fråga om
att exportlandet skall vidta åtgärder.
Lika viktigt är det ju att vederbörande
u-land vidtar åtgärder, så att det blir ett
gynnsamt klimat för export och etablering
i det landet.

Vi har vidare velat erinra om att
skattefrågorna bara utgör en del av de
problem som måste lösas för att nå en
lyckosam utveckling.

Vi har i reservationen också velat
peka på en händelse som nyligen inträffat,
den nämligen att svenska företag
har bildat ett särskilt bolag för att samordna
svenska insatser i u-länder. Jag
vet att man har för avsikt att koncentrera
sig till ett par tre länder och där
fullfölja sina framstötar. Detta tror jag
Ur en viktig sak när det gäller att vinna
framgång, som betyder mycket mer än
beskattningsfrågorna. Av stor betydelse
är härvidlag att man talar samma språk
från myndigheternas och från näringslivets
sida. Det kan hända att detta nya
bolag kommer att få möjligheter till en
planering som är bättre än den vi för

Onsdagen den 24 november 1965

Nr 37

Ang. Sveriges bistånd till utvecklingsländerna

närvarande har och därigenom kan göra
en insats.

Personligen tror jag att det skulle
kunna gå att uppnå åtskilligt den vägen,
och vi får väl utgå ifrån att vederbörande
myndigheter med intresse tar del
av vad som här föreslås, så att man kan
komma fram till konkreta resultat. Vi
tror att sådana åtgärder är betydelsefulla.

Jag vill med det sagda, herr talman,
yrka bifall till reservationen.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! Jag noterar med tillfredsställelse
den värderade utskottsordförandens
positiva inställning till
stimulans för investeringar i utvecklingsländerna.
Personligen tror jag att
något av det allra viktigaste som vi kan
göra i vårt land är att verkligen stimulera
åtgärder från svensk företagsamhet
att etablera sig i dessa länder. Då är det
många medel som kan begagnas för att
få till stånd en sådan stimulans. Bland
annat kan företagen göra åtskilligt själva,
och herr Ericsson har visat på den
åtgärd som svenska företag i samverkan
här har vidtagit, att starta ett särskilt
bolag som samordnar svenska insatser
i u-länderna.

1 bevillningsutskottets betänkande nr
47 tar utskottet upp motionen II: 184,
som behandlar insatserna till u-länderna
ur vidare aspekter.

Jag behöver inte här betona nödvändigheten
av att Sverige verkligen hårt
engagerar sig för stöd åt utvecklingsländerna.
Härför talar humanitära skäl
och politiska motiv — de osäkra och labila
förhållandena utgör ett ständigt hot
mot världsfreden. Vi bör också medverka
till att åstadkomma en ökad köpkraft
i u-länderna, vilket ger inte minst
svenskt näringsliv möjlighet till nya avsättningsområden
för produktionen.
Här bör man på allt sätt stimulera ett
ekonomiskt samarbete på handelns område
vilket kan betyda åtskilligt för uländernas
ekonomiska utveckling.

2 Första kammarens protokoll 1065. Nr 3

En viktig sak är som sagt att stimulera
svenska företag att etablera i u-länderna.
Härvidlag utgör lämpliga insatser
från statens sida för att skydda
svenska investeringar mot förlust på
grund av t. ex. nationalisering och expropriationsåtgärder
och andra förhållanden
som det står utanför företagens
möjligheter att påverka ett viktigt led
i strävandena att förmå svensk företagsamhet
att etablera sig i dessa länder.

Riksdagen gjorde förra året vissa positiva
uttalanden härom. Bl. a. uttalade
riksdagen att man i avvaktan på internationella
lösningar borde kunna genom
investeringsgarantier och bilaterala
investeringsskyddsavtal stödja de
svenska insatserna i u-länderna. I motion
II: 184 framhålles att de åtgärder
som krävs för att detta uttalande från
riksdagen skall förverkligas nu bör vidtas.

Ett viktigt medel att stimulera till investeringar
i u-länderna från svenska
företag är också åtgärder på skatteområdet.

I den behandlade motionen föreslås
under punkt 6 i klämmen att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t kräver förslag
i syfte att genom undanröjande av
nuvarande brister i vår skattelagstiftning
stimulera svenska investeringar i
utlandet. I motionen framhålles bl. a. att
åtskilliga u-länder själva försöker locka
till sig utländska företag genom att bevilja
dem skattelättnader för investeringar.
En sådan stimulans motverkas
naturligtvis helt, om den mervinst som
uppstår genom denna lindrigare beskattning
i u-landet beskattas i företagets
hemland. Detta blir i stor utsträckning
fallet för svenska företag
på grund av vår skattelagstiftning. Om
sålunda ett u-land avstår från bolagsskatt
eller kupongskatt, beskattar Sverige
helt den härigenom ökade utdelningen.
Härigenom behandlas investeringar
i dotterbolag i ett u-land sämre
än motsvarande investeringar i dotterbolag
i Sverige. I vårt land beskattas ju
inte ett svenskt företag för utdelning

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

Ang. olje- och bensinhandelns organisation
från t. ex. ett svenskt dotterföretag, alltså
ett företag i vilket det äger minst 25
procent av aktiestocken.

Det framhålles i motionen att i andra
högt stående industriländer har man i
skattelagstiftningen infört särskilda regler
för att stimulera investeringar i uländerna.
Det har man gjort i Västtyskland,
och i bevillningsutskottets betänkande
framhålles också att i Frankrike
och Nederländerna har man sådana
förmånligare regler för en dylik beskatning.
Det finns dylika också i Belgien
och Canada, och i Förenta staterna är
sådana bestämmelser på väg.

Kungl. Maj :t har nu aviserat en proposition
om internationella skattefrågor,
och det framhåller också herr
Ericsson som menar att man kan vänta
med lösningen av dessa problem tills
propositionen föreligger. Det betänkande
som ligger till grund för denna proposition
föreslår inte någon lösning på
de problem som framförts i motionen.
Även enligt betänkandet skulle i framtiden
en viss diskriminering av investeringar
i u-länderna äga rum. Kungl.
Maj:t bör därför efter skyndsam utredning
förelägga riksdagen lämpliga förslag
i syfte att genom undanröjande av
nuvarande brister i vår skattelagstiftning
stimulera svenska investeringar i
u-länderna.

Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till bevillningsutskottets betänkande
nr 47.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på godkännande
av den vid betänkandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Ericsson, John, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt

efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 47,
röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, godkännes den vid betänkandet
avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för nejpropositionen.

Då emellertid herr Stefanson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 63;

Nej —71.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Herr Jansson, Paul, anmälde, att han
avsett att rösta nej men av misstag nedtryckt
ja-knappen.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 49, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 8 § tulltaxeförordningen den
13 maj 1960 (nr 391), m. m., bifölls
vad utskottet i detta betänkande hemställt.

Ang. olje- och bensinhandelns
organisation

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 52, i anledning av motioner an -

Onsdagen den 24 november 1965

Nr 37

gående olje- och bensinhandelns organisation.

I två till bankoutskottet hänvisade likalydande
motioner, nr 6 i första kammaren
av herrar Adolfsson och Lager
samt nr 8 i andra kammaren av herr
Hermansson m. fl., hade föreslagits, att
riksdagen skulle i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att 1947 års oljcutredning
måtte kompletteras med en utredning a)

avseende oljehandelns rationella
ordnande i enlighet med vad i motionerna
anförts;

b) angående upprättandet av allmänägd
petrokemisk industri.

Vidare hade i två till bankoutskottet
hänvisade likalydande motioner, nr 7
i första kammaren av herr Erik Olsson
och nr 9 i andra kammaren av herr
Nilsson i Östersund m. fl., hemställts,
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om utredning och
förslag beträffande bensinhandelns
framtida organisation och utformning.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,

1. att motionerna 1:7 och 11:9 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; 2.

att motionerna 1:6 och 11:8 icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Ståhle, Åke Larsson, Palm och Augustsson,
fru Renström-Ingenäs samt herrar
Ilagnell, Ekström i Iggesund och Haglund,
vilka ansett, att utskottets yttrande
bort i viss del hava den lydelse,
som i reservationen angivits, samt att
utskottet bort under 1 hemställa, att
riksdagen med bifall till motionerna I: 7
och 11:9 måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om utredning och förslag
beträffande bensinhandelns framtida
organisation och utformning jämte därmed
sammanhängande problem.

Ang. olje- och bensinhandelns organisation
Herr STÅHLE (s):

Herr talman! I bankoutskottets föreliggande
utlåtande nr 52, som gäller
bensinhandelns framtida organisation
och utformning jämte därmed sammanhängande
problem, har vi genom lottning
blivit reservanter, och jag ber därför,
herr talman, att med några ord få
belysa hur vi ser på den frågan.

Bensinhandelns organisation och utformning
här i landet har under flera
år varit föremål för stort intresse inom
riksdagen, och det bestyrkes också genom
den mängd motioner och interpellationer
som förekommit under senare
år. Vid remissbehandlingen i år av de
väckta motionerna har flera remissinstanser
visat ett mycket påtagligt intresse
för att någonting borde göras i syfte
att i någon män söka skapa klarhet om
branschens betingelser nu och i framtiden.
Sålunda stödes förslaget om en
utredning av statens pris- och kartellnämnd,
som erinrar om att det för närvarande
inte finns något aktuellt material
som belyser bensinhandelns struktur
och prestationer.

IC-föreningarnas riksorganisation finner
det föreligga ett mycket påtagligt
behov av att klarhet skapas om branschens
betingelser.

Kommerskollegium uttalar för sitt
vidkommande att det inte kan uteslutas
att antalet bensinstationer är för stort,
och anser att en undersökning bör syfta
till att främja en större planmässighet
på bensinhandelns område.

Vidare har vi ett uttalande från Sveriges
bensinhandlares riksförbund, som
för sitt vidkommande finner en utredning
om bensinhandeln önskvärd och
anser att särskild uppmärksamhet bör
ägnas åt bensinstationernas utnyttjandegrad.

Frågan om bensinstationernas placering
är för närvarande föremål för vägsakkunnigas
uppmärksamhet. Enligt vad
utskottet inhämtat kommer de sakkunniga
att avhandla det ämnet i ett betänkande
som avses framläggas någon
gång under 1966, men bensinhandelns

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

Ang. olje- och bensinhandelns organisation

ekonomiska villkor faller utanför vägsakkunnigas
uppdrag.

Reservanterna finner för sitt vidkommande
att starka skäl talar för att nu
göra en undersökning av bensinhandeln,
främst med sikte på att skapa underlag
för en samlad bedömning av
branschens fortsatta utbyggnadsbehov,
och att en fastare planering inom det
området är nödvändigt finner reservanterna
uppenbart.

Med dessa ord ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till den till utskottets
utlåtande fogade reservationen.

Herr LUNDBERG (h):

Herr talman! Av politiskt-taktiska
skäl har man i år på socialdemokratiskt
håll bestämt sig för att begära en
utredning om bensinhandeln. Tidigare
under ett antal år har motsvarande motioner
enhälligt avstyrkts av utskottets
socialdemokratiska och borgerliga ledamöter
och, förmodar jag, utan större
ceremonier avslagits i kamrarna.

Vad är det nu man vill utreda? Jo,
det är förhållandena i en bransch som
1949 distribuerade en vara till konsumenterna
för 26,9 öre per liter, skatterna
oräknade, och 1964 tog 26 öre per
liter, vilket, återfört till 1949 års penningvärde,
endast motsvarar 14,4 öre.
Till yttermera visso har kvaliteten förbättrats
från 75 oktan till 94 oktan. Det
är en bransch som undergår en självsanering
och rationalisering, belyst av
följande siffror, som utvisar medelförsäljningen
av motorbränsle per anläggning,
de s. k. singelpumparna oräknade:
1948 275 000 liter, 1957 475 000 liter,
1964 550 000 liter, d. v. s. dubbelt
mot år 1948.

Som en internationell jämförelse kan
nämnas att år 1964 motsvarande siffra
i Västtyskland var 400 000 liter — den
svenska siffran var alltså 37,5 procent
större. Ytterligare internationella jämförelser:
antalet bilar per station var år
1960 — det är de senaste siffror som är
tillgängliga — i Sverige 331, i Tyskland

190, i England 210, i Italien 141 och i
Belgien 105.

Sedan 1960 har bilbeståndet stigit
med nära en tredjedel i Sverige, och
man räknar i dag med service för i medeltal
412 bilar per station.

Motionärerna påstår att distributionsapparaten
är överdimensionerad. Kommunistmotionen
går t. o. m. ut från ett
uttalande av direktör Skarp i Bensinhandlarnas
riksförbund, vari det s. k.
verkliga behovet av försäljningsställen
uppskattas till 1 500, mot nu existerande
cirka 5 200 service- och tappstationer
och 5 000 s.k. singelanläggningar.

Var det någon som kunde undgå att
märka den horribelt skråbetonade inställningen
hos talesmannen för bensinhandlarna?
Jag nämner detta särskilt
därför att detta förbund är den enda
remissinstans som helt tillstyrkt utredningen.
Att bensinhandlarnas Idealsverige
inte på något sätt liknar bilisternas
Idealsverige är uppenbart. Tolv handelskamrar
har via kommerskollegium
avstyrkt motionerna; fyra organisationer,
och bland dessa LO, likaså. Man
kan med någon hårddragning säga att
remissförfarandet givit 16 ja, 1 nej och
3 jaså. På det materialet försöker nu
den socialdemokratiska lottminoriteten
att snickra ihop en reservation. Svårigheterna
har varit stora — det märks i
den sakliga torftigheten.

Påståendet att utredningsförslaget
stöds av flera remissinstanser är ganska
ihåligt. Det är rätt att pris- och kartellnämnden
säger att det saknas aktuellt
material som vore önskvärt för att få
allmänhetens behov av service belyst,
men jag tror att några telefonsamtal till
rätta människor snabbt kunde kartlägga
utvecklingstendenserna, och i det fallet
sitter tydligen IC-organisationerna inne
med god kunskap. Att man högtidligt
talar om utredning tyder väl ändå på
bristande sinne för proportioner.

Men pris- och kartellnämnden säger
också beträffande Bensinhandlarförbundets
synpunkter på nedskärningen av
antalet stationer: »En privat nyetable -

Onsdagen den 24 november 1965

Nr 37

ringskontroll i konkurrensbegränsande
syfte torde emellertid få anses vara lika
litet välkommen inom denna som inom
andra branscher.» Pris- och kartellnämnden
säger beträffande kommunistyrkandet
på oljehandelns rationella ordnande:
»Såsom framgått av det föregående
har Sverige under senare år icke
intagit en i jämförelse med andra västeuropeiska
länder ogynnsam ställning
med avseende på prisförhållandena för
nu ifrågavarande produkter. Huruvida
det av andra än pris- och konkurrenshänsyn
kan föreligga skäl för de av motionärerna
framförda förslagen undandrar
sig nämndens bedömande.»

Detta var alltså pris- och kartellnämnden.
När så IC-föreningarnas riksorganisation
åberopas gör sig reservanterna
skyldiga till en ganska svår stympning
av texten. Jämför följande två satser!
Jag citerar ur IC-föreningarnas riksorganisations
remissyttrande: »När riksorganisationen
ändå inte vill motsätta
sig en förutsättningslös utredning är enda
skälet härtill, att det föreligger ett
påtagligt behov av att klarhet skapas beträffande
bensin- och oljehandelns betingelser.
» Jämför detta med reservanternas
taktiska förkortning: »IC-för eningarnas

riksorganisation finner det
föreligga ett påtagligt behov av att klarhet
skapas om branschens betingelser.»
En dam och sju herrar i bankoutskottet
anser att man får hantera remissmaterial
på detta sätt. Jag anser det icke.

Vidare finner man Bensinhandlarnas
riksförbunds yttrande vara av intresse.
Jag förstår försiktigheten i uttryckssättet,
eftersom yttrandet går i riktning
mot nyetableringskontroll. På slutet anser
man så att starka skäl nu föreligger
att göra eu undersökning av bensinhandeln,
främst med sikte på att skapa underlag
för en samlad bedömning av
branschens fortsatta utbyggnadsbehov
eller, som man formulerar det i klämmen,
utredning och förslag beträffande
bensinhandelns framtida organisation
och utformning jämte därmed sammanhängande
problem.

Ang. olje- och bensinhandelns organisation

Om man avser sakskäl och anser att
dessa nu skulle vara starka, så har kravet
på styrka sänkts fantastiskt på ett
år, eftersom ingenting nytt har tillkommit.
Tvärtom fortgår branschens utveckling
åt rätt håll. De politiska skälen
till att socialdemokraterna denna gäng
fallit för att försöka koka en utredningssoppa
på en remiss-spik — bensinhandlarnas
— och några smånubb kanske
kommer fram i den fortsatta debatten.
Välsmakande kan soppan inte bli. Den
är tunn men het. Det finns inga mustgivande
ingredienser av den art som luffaren
lurade gumman att lägga i.

Jag ber att få tillstyrka utskottets förslag.

Herr STÅHLE (s):

Herr talman! Herr Lundberg talade
om att reservanternas underlag var sakligt
torftigt. Jag delar inte herr Lundbergs
uppfattning på den punkten. Herr
Lundberg kunde ändå inte motbevisa
att de remissinstanser som jag här citerade
verkligen har uttalat sig för att
man på detta område i dag behöver en
utredning om man skall ha möjlighet
att på ett sakligt sätt bedöma branschens
fortsatta utveckling.

Inom handeln går man in för en fortlöpande
övergång till allt större enheter,
men denna trend visar inte bensinhandeln,
som fortfarande har kvar alltför
många små ettmärkestappställen.
Man kan fråga sig huruvida det är riktigt
med en sådan rörelse som drivs av
en hel familj, där föräldrar och barn arbetar
med tappning av bensin utan tanke
på eller känsla för arbetstidslagens
bestämmelser. Vi reservanter anser att
detta inte kan vara riktigt med tanke
på den omfattning som bensinhandeln
har fått i vårt land genom den standardhöjning
som skapat möjlighet för
många familjer att skaffa sig bil, och
det är därför vi anser att en översyn
bör göras av dessa förhållanden.

Bilisternas krav på service kommer
säkerligen att bli allt större, ocli vi har

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

Ang. olje- och bensinhandelns organisation
en känsla av att man mer och mer övergår
till större enheter, som har möjlighet
att betala avtalsenliga löner och kan
ge den service som bilisterna i dag behöver
vid bilvårds- och översynsstationer.
Jag tror att en utredning kan skapa
underlag för att bensinhandeln i
minst samma takt som den övriga handeln
övergår till större enheter.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande
om bifall till reservationen.

Herr LUNDBERG (h) kort genmäle:

Herr talman! Det är helt uppenbart
att en trend mot större anläggningar
finns inom bensinhandeln, men bensinhandelns
struktur är sådan att man inte
kan göra hur stora anläggningar som
helst. Där finns ett optimum, och att vi
är på väg mot det visar nedläggningen
av singelanläggningar. Det finns enligt
branschens uttalanden ett starkt uppdämt
behov av ytterligare serviceanläggningar.
Jag kan i detta sammanhang
säga, att av 300 stationer som nybyggdes
i fjol, så var det endast 50 som var
direkt nya, medan 250 var ersättning
för gamla stationer. Dessa ersättningsbyggen
var i huvudsak framtvingade av
vägomläggningar, som medfört att de
gamla stationerna kommit att ligga fel.
Trenden finns där alltså.

Vad lönefrågan beträffar är det svenska
löneläget högst, och det återspeglas
i återförsäljarrabatterna. Den svenska
återförsäljarrabatten ligger högst i Europa,
den är nära två och en halv
gånger så hög som t. ex. i Frankrike.
Denna kostnad hänger helt enkelt samman
med vår egen höga standard.

Jag kan alltså inte se att det finns
någon anledning alls att i enlighet med
herr Ståhles önskan tillstyrka en utredning.
Det har inte framförts några starka
argument. Herr Ståhles uttryck i det
första anförandet, att remissinstanserna
visat ett mycket påtagligt intresse, trodde
jag att jag hade motbevisat genom att
dra fram hur ihåliga dessa tillstyrkanden
var. Det är väl snarare så att ett par

av remissinstanserna sagt sig: Allright,
vi har hört talas om det här i så många
år nu, låt oss i all fridens dar få en
undersökning, så att det blir slut på
allt det här pratet. Något starkt sakligt
underbyggt utredningskrav kan ju detta
icke vara.

Jag vidhåller alltså mitt yrkande om
bifall till utskottets förslag.

Herr STÅHLE (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill efter herr Lundbergs
senaste anförande, där han talar
om det höga löneläge vi har här i landet,
fråga: Menar herr Lundberg att vi
på detta område inte har möjlighet att
betala avtalsenliga löner? Man kunde
lätt få det intrycket av herr Lundbergs
anförande att på detta område svårigheter
finns att betala den lön som en
fullgod arbetare skall ha för sitt jobb.

Herr OLSSON, ERIK, (s):

Herr talman! Jag skulle kunna nöja
mig med att instämma i vad reservanternas
talesman har sagt, men som motionär
vill jag ändå påpeka ett par småsaker.

Våra motioner, I: 7 och II: 9, har av
utskottet och framför allt i remissvaren
liksom fogats ihop med motionerna
I: 6 och II: 8 på ett sätt som gör det
svårt att av remissvaren skilja dem åt.

Jag vill därför kort ange meningen
med den motion som jag står för i denna
kammare.

Motionärerna har uppfattningen att
bensinhandeln i landet inte är tillfredsställande
ordnad. Vi anser därför att
en närmare undersökning snarast bör
komma till stånd bl. a. beträffande bensinhandelns
organisation, dess distributionsformer
samt bensinstationernas utformning
och antal med hänsyn till
framtida behov. Samtidigt bör det även
göras en översyn över prisrabatteringssystemet
inom branschen och prissättningen
i övrigt. Vi anser att prisrabatteringssystemet
inte är riktigt sunt ur

Onsdagen den 24 november 1965

Nr 37

Ang. olje- och bensinhandelns organisation

affärssynpunkt. Det drabbar ganska
ojämnt.

Jag skulle vidare vilja påvisa — när
utskottet säger att vi har missvisande
uppgifter angående antalet tappställen
— att vi till bensinstationer räknat vad
som kallas servicestationer, tappställen
och singleanläggningar. Därvid kommer
vi till att det finns omkring 9 000. Enligt
uppgift ifrån Svenska petroleuminstitutet
är det i verkligheten 10 200.
Om det alltså är något fel på vår uppgift,
har vi tagit till för litet.

Jag är helt överens med reservanterna
om att en hel del av de refererade
remissvaren är till förmån för motionerna.
Detta är också fallet med de uppgifter
som lämnas av Svenska petroleuminstitutet
när man säger, att relationen
mellan antalet bensinstationer
och antalet motorfordon är av betydelse
för att bedöma om bensinstationsnätet
är överdimensionerat. Man säger att det
framgår att varje bensinstation i dag
har att leverera drivmedel till mer än
dubbelt så många bilar och bussar som
år 1938.

Jag körde bil redan åtskilliga år före
1938 och gjorde det 1938 också, och jag
måste säga att på de 27 år som gått sedan
dess har det ändå hänt mycket, inte
minst på den tekniska sidan, som kan
vara bevis för att rationalisering på
bensinhandelns område praktiskt taget
inte förekommit. På grund av förbättrade
motorer, förbättrade vägar och yrkestrafikens
minskade relativa andel av
fordonsparken skulle jag tro att bilarna
nu inte behöver mer än ungefär hälften
så mycket bensin som de behövde
1938 för varje bil. 1938 drog väl de flesta
bilar cirka två liter per mil, under
det att man nu i medeltal ligger nere
på ungefär en liter. Vidare har de bättre
vägarna gjort att man kör mera ekonomiskt,
och slutligen var det relativa
antalet vrkestrafikanter betydligt större
1938 än vad det är nu. Den stora ökningen
av antalet bilar kommer ju speciellt
på privatbilarna, och det är bekant
att de bilar som går i allmän tra -

fik använder betydligt mera bensin än
vad privatbilarna i allmänhet gör.

Jag skulle alltså vilja säga att Petroleuminstitutets
bedömning här visar att
det inte varit så helt med rationaliseringen
på detta område.

Vi har ansett att det skulle vara av
värde både ur konsumenternas synpunkt
och kanske också ur de anställdas
synpunkt om rationaliseringen blev
något mera effektiv på detta område. Vi
har därför tagit oss friheten att föreslå
denna utredning. Jag har av vad som
förekommit under debatten inte fått någon
som helst anledning att ändra på
detta krav, och jag ber, herr talman,
att få tillstyrka bifall till reservationen.

Herr LUNDBERG (h) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Ståhle vill jag
säga att självfallet har han och jag samma
åsikt i fråga om utbetalningen av
avtalsenliga löner.

Till herr Olsson vill jag göra den
kommentaren beträffande SPI:s statistik
över anläggningar, att de siffror
herr Olsson tog upp var helt riktiga, i
och för sig. Men om man går tillbaka
till 1938 finner man redovisade 12 400
anläggningar sammanlagt på en motorfordonspark
av 269 000, medan år 1964
det finns 10 200 anläggningar — alltså
2 200 färre — på en motorfordonspark
av 2 019 000. Detta är ju ganska uppseendeväckande
siffror om man inte
analyserar dem. Det visar sig att det är
de små anläggningarna, de s. k. singelanläggningarna
och liknande, som har
minskat med sammanlagt 5 900. Detta
visar vilken självsanering och strukturutveckling
som pågår i branschen.

Herr talman! Jag har ingenting mer
att tillägga.

Herr ADOLFSSON (k):

Herr talman! Herr Lundberg tycktes
anse att politiska förskjutnnigar har
förestavat den förändring som inträffat
i bankoutskottet i denna fråga. Han

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

Ang. olje- och bensinhandelns organisation
trodde att debatten möjligen skulle kunna
ge konkreta belägg för att det var
sådana politiska förskjutningar som
hade förekommit. Jag vet inte om debatten
kommer att göra det, men jag
kommer möjligen att anknyta till denna
fråga om en liten stund.

Först vill jag emellertid notera att
missförhållandena inom olje- och bensindistributionen
har något belysts i
två av de inlägg som förekommit här.
Vidare har en så riklig exemplifiering
givits i motionerna och i viss mån i remissyttrandena,
att jag för min del tycker
att jag kan avstå från att yttra mig
i den frågan i denna del av min plädering.
Jag vill i alla fall säga en sak till
herr Lundberg i detta sammanhang.

Herr Lundberg anförde kritiskt att vi
i vår motion hade återgivit en uppgift
som direktör Skarp i Bensinhandlarnas
riksförbund hade lämnat. Enligt hans
uppskattning kunde behovet av bensinförsäljningsställen
begränsas till 1 500
i vårt land. Det är alldeles riktigt att vi
har anfört den uppgiften från direktör
Skarp i motionen. Men jag vill påpeka
att vi inte har tagit gift på detta uttalandes
korrekthet, vilket herr Lundberg
borde ha uppmärksammat. Vi har
endast refererat detta uttalande och har
ställt det i motsats till det faktiska förhållandet
att det här i landet finns
11 000 försäljningsställen för bensin.

Jag tar i stället upp frågan vad som
är huvudorsaken till de missförhållanden
inom olje- och bensindistributionen,
som har belysts bl. a. i ett par av
anförandena här. Det får ursäktas mig
om jag citerar några rader ur vår motion: »Dessa

missförhållanden, hur oefterrätteliga
de än ter sig, utgör emellertid
utflöden av ett långt allvarligare helhetsproblem,
koncentrerat i utländskt
behärskande av denna mycket betydande
del av den svenska ekonomien. En
sådan maktkoncentration medför inte
blott samhällsekonomiska vådor utan
kan också leda till nationella komplikationer.
»

Denna maktkoncentration och dess
vådligliet uppmärksammades ju redan
av 1945 års oljeutredning i det utredningsmaterial
som den framlade 1947.
Denna maktkoncentration har förstärkts
i oerhört hög grad sedan dess.

Det har ju gått så långt på detta område
att detta utländska trustvälde i
vårt land skrävlar över att ha en nyckelposition
i svenskt ekonomiskt liv. Det
är härur som bl. a. missförhållandena
inom bensindistributionen härflyter,
vilket jag tycker inte har så särskilt
mycket uppmärksammats i de socialdemokratiska
motionerna eller i reservationen.
Men därom skall jag inte nu
uppta någon diskussion.

Transportarbetareförbundet, som förra
året fick yttra sig över fjolårets kommunistiska
motion i denna fråga men
som i år av någon anledning inte beretts
tillfälle att säga sitt ord, gav ett
flertal exempel på de vidunderliga omständigheter
som föranleds av en sådan
maktposition som den jag talade om.
Jag klippte ur vad de anförde i fjol,
men jag avstår från att nu citera det.

Bland många andra orimliga konsekvenser
av trustväldet vill jag än en
gång framhålla skatteflykten, trots att
jag är medveten om att jag berörde den
under fjolårets debatt.

Statens pris- och kartellnämnd bekräftar
i en redogörelse, som citeras i
utskottsutlåtandet, uppgifterna i våra
motioner och i yttrandena om att i stort
sett inga rörelsevinster tas fram till beskattning
här i Sverige trots en årsomsättning
på tillsammans mer än 3 miljarder
kronor.

Det noteras att skillnaderna i rörelseresultat
förklaras av »olikheter i bokförda
anskaffningskostnader för produkterna».
Det är vad vi med andra
formuleringar sade i vår fjolårsmotion
och som vi upprepar i årets motion.
Utländska bolag säljer oljan till sina
egna distributionsföretag till så högt
pris att ingen beskattningsbar rörelsevinst
för dotterbolagen kan uppstå i
Sverige och snyter oss så att säga på

Onsdagen den 24 november 1905

Nr 37

skattepengar. På så sätt uppstår en dubbel
effekt. Dels hamnar vinsterna hos
de utländska moderbolagen och inte hos
de svenska dotterbolagen, och dels får
de svenska förbrukarna betala ett onödigt
högt pris för varan. De svenska
skattebetalarna får i hög grad bidraga
till följd av att dessa vinstpengar icke
kan beskattas inom Sverige.

Vidare är det en allvarlig sak med det
extra valutautflöde som uppkommer genom
att anskaffningskostnaderna för
dessa importprodukter sätts så höga av
trusterna. En enda ettöring för mycket
per liter importolja berövar Sverige
några hundra miljoner kronor i betydelsefull
valuta.

Men, som sagt, detta är detaljverkningar
av ett system som är oriktigt i
grunden. Allt sedan år 1947, då den
statliga utredningen föreslog oljehandelns
förstatligande, har arbetarrörelsen
krävt sådana åtgärder. Vår motion
i år, som ju enligt herr Olssons förklaring
i remissyttrandena har sammanblandats
med den socialdemokratiska,
retirerar inte vad gäller samhällsägandet,
men vi menade att driften av oljehandeln
inte nödvändigtvis behöver
skötas av staten ensam; den kan organiseras
i samverkan med oljekonsumenternas
organisationer.

Nu kommer jag, herr talman, till frågan
om vad som hänt.

Våra tidigare motioner i ämnet med
begäran om kompletterande utredning
har bankoutskottet enhälligt avstyrkt.
Herr Lundberg var särskilt angelägen
att här från talarstolen starkt markera
just detta att det var fråga om enhälliga
avstyrkanden. Det föreföll som om
han rentav med förtjusning underströk
ordet »enhälligt».

Nu har åtminstone något hänt. Det
ena är att de som genom lottning kommit
att stå för utskottets skrivning motiverar
avslagsyrkandet med att förslag
i saken kan väntas från koncentrationsutredningen.
Jag drar visserligen inga
förhastade slutsatser av detta utan konstaterar
bara faktum, att motiveringen

Ang. olje- och bensinhandelns organisation

av avslagsyrkandet i en viss bestämd
del är annorlunda nu än tidigare.

Det andra och mera intressanta är att
det denna gång inte förekommer någon
enhällighet i fråga om att avstyrka utredningen,
vilket inspirerade herr
Lundbergs soppresonemang här och
hans antydan om att nya politiska orsaker
har uppkommit.

Jag tycker för min egen del att herr
Ståhle i sin argumentation här anförde
en mängd sakliga motiv för ståndpunktstagandet,
och där fanns alltså
ingen antydan om några speciella politiska
omständigheter som föranlett medverkan
till en omprövning, men jag
måste ändå konstatera att de sakliga
motiv som herr Ståhle nu anförde för
reservationen fanns att anföra också i
fjol och året dessförinnan.

Att en reservation till förmån för utredning
föreligger innebär i realiteten
en inte obetydlig förändring, även om
denna tar upp bara en viss del av problemet.
Hur mycket den egentligen tar
upp vågar jag inte uttrycka någon mening
om, tv man kan inte rannsaka
hjärtan och njurar i sådana sammanhang.
Med andra ord vet jag inte hur
långtgående slutsatser som bör dragas
av att reservanterna talar inte bara om
bensinhandelns framtida organisation
och utformning utan också om »därmed
sammanhängande problem». De tre sista
orden kunde ju tänkas omsluta rätt
mycket, möjligen också det som vår motion
siktade till i denna del, men jag
drar inte så långt gående slutsatser av
det och vill inte ge mig in på en tolkning
av ordens innebörd.

Emellertid hade vi också ett annat
yrkande, nämligen utredning om en
svensk petrokemisk industri ägd av
samhället. En sådan samhällsägd industris
funktionsmöjlighet är mycket beroende
av formerna för oljeimport och
distribution. Nu kan jag inte plädera så
mycket för denna motion om den petrokemiska
industrien, ty det skulle vara att
gå alltför långt i frågan. Jag har bara
kortfattat noterat att bankoutskottet be -

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

Ang. olje- och bensinhandelns organisation
handlat denna del av motionen på två
rader. Det är verkligen inte dåligt med
en så stark koncentration, vilket inte
alla kan ålägga sig. Bankoutskottet motiverar
sedan avslagsyrkandet med innehållet
i remissvaren. Med förlov sagt
är det inte mycket att bygga på dessa
remissvar, särskilt inte Sveriges kemiska
industrikontors onödiga undervisning
om vad som skall förstås med
petrokemisk industri. Det är självklart
att den som motionerar om petrokemisk
industri också har lärt sig vad
som skall innefattas i det begreppet.

Mera intressant är då Sveriges grossistförbunds
förklaring att en statsägd
petrokemisk industri kanske skulle få
svårare än enskilda att samarbeta med
utländska företag. Ja, det var ju intressant!
Vi måste alltså ta hänsyn till de
utländska trusternas härskarställning
inom svenskt ekonomiskt liv! Där har
vi sålunda ytterligare en klar antydan
om behovet av snara förändringar beträffande
oljehandeln i vårt land.

Herr talman! Jag får väl avstå ifrån
att yrka bifall till vår motion beträffande
den del som inte på något som
helst sätt omslutes av reservationen,
nämligen frågan om den petrokemiska
industrien. Vi får ta upp frågan igen när
koncentrationsutredningen har lagt
fram sitt material. Det kanske inte förvånar
kammaren om jag säger att jag i
den andra frågan har för avsikt att rösta
för reservationen.

Herr LUNDBERG (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Adolfsson talade
om nationella komplikationer. Om vi
tänker på Suezkrisen, minns vi att den
snabba uppladdningen av de svenska
förråden där visade fördelen av den
nuvarande strukturen. Alla bolag, vart
och ett för sig, pressade på om leveranser
till sina kunder. Sammanlagt fick
detta, efter vad jag har erfarit, en mycket
gynnsam effekt. Det kan kanske
också sägas, fast det möjligen för ut resonemanget
på ett vidare plan, att in -

om den gemensamma marknaden har
man i dag inställningen att vilja begränsa
totalkvantiteten av tillförseln av
den billiga ryska oljan för att inte komma
i beroendeställning. Man tänker då
på de priser som järnridåländerna enligt
uppgift får betala och som ligger
betydligt högre än de som tillämpas för
den gemensamma marknaden.

Herr Adolfsson berörde oljebolagens
skatteaffärer — det vill jag inte gå in
på, det ämnet kan jag inte. Men man
kan väl erinra om att ett storbolag har
meddelat att det tillfört kapital utifrån
under en tjugoårsperiod till ett belopp
av i genomsnitt 25 miljoner kronor per
år för att bygga ut hela distributionsapparaten.

Herr Adolfsson använde uttrycket
soppresonemang. Det är tydligen så att
han och jag på sätt och vis är överens.
Om jag fattade honom rätt sade han att
de synpunkter reservanterna i dag framför,
framförde han redan förra året.

Herr ÅKERLUND (h):

Herr talman! Det är ganska naturligt
att man i denna situation särskilt intresserar
sig för vad reservanterna vill
med sitt krav på utredning. Det enda
svar som ges är en aning dunkelt. Det
går ut på att man vill ha en fastare
planering på utbyggnadsområdet. Då
uppstår i sin tur frågan vad som kan
ligga bakom detta, och man finner i reservationen
att reservanterna åberopar
motionerna. Dessa talar i sin tur om
önskvärdheten av en ökad koncentration
av antalet bensinstationer.

I behandlingen av detta ärende har
det i utskottet framkommit någonting
om att antalet bensinstationer — om vi
går tillbaka till år 1958 — har varit
svagt minskande. Samtidigt har försäljningen
av bensin ökat starkt. Det betyder
alltså att det relativt sett har skett
en faktisk koncentration av antalet bensinstationer.
Reservanterna önskar tydligen
en ytterligare sådan. Jag är nu
inte alldeles övertygad om att det är så,

Onsdagen den 24 november 1965

Nr 37

Ang. olje- och bensinhandelns organisation

ty jag är inte säker på att deras förslag
är genomtänkt till alla delar. Ty en konsekvens
av ökad koncentration måste
rimligen bli att landsbygden blir den
förlorande parten i detta sammanhang.

Det är naturligt att antalet bensinstationer
kommer att öka inom storstäderna
och tätorterna, dit befolkningen dras.
Så mycket intressantare är det därför
att notera att de som står bakom dessa
motioner praktiskt taget allesammans
kommer från Norrland. Norrland är de
stora avståndens landsända. Skulle denna
koncentration av bensinstationer genomföras,
måste det rimligen betyda att
stationerna på den norrländska landsbygden
i första hand kommer att försvinna.
Det framgår, tycker jag, också
klart av de uppfattningar som herr
Ståhle gav uttryck åt angående sättet att
sköta stationerna. Det är många gånger
familjer som driver småstationer, och
samtliga familjemedlemmar får hjälpa
till med skötseln av dem. Det är nu en
gång så att inom fri företagsamhet har
man inte löner utan får sina förtjänster
av en marginal mellan inköps- och salupriser
vid försäljningen av varor. Varför
nu inte de människor som äger sådana
här bensinstationer skall kunna få
en liten extraförtjänst på försäljningen
av bensin, kan jag inte riktigt förstå.

Det är också omvittnat — det har
sagts i olika sammanhang —- att det
finns en faktisk och betydande önskan
att få bli föreståndare för sådana stationer.
En viss intressemotsättning kan naturligtvis
inte fördöljas, en intressemotsättning
mellan dem som önskar få en
station etablerad och leva på det småföretagaryrke
som det är fråga om och
dem som i dag har stationer. Att de ägare
av etablerade bensinstationer som talar
genom Bensinhandlarnas riksförbund
inte önskar eu ökad konkurrens,
är fullt begripligt. Det kan hända att
detta just i remissyttrandet från Sveriges
bensinhandlares riksförbund är en
aning överbetonat, och att det i själva
verket finns många andra som bra gärna
skulle vilja komma in i branschen.

Jag tror att jag också här särskilt
skall peka på ett citat. Det har förekommit
en del diskussion om hur man skall
tolka remissyttrandena. Det finns i varje
fall ett mycket intressant citat att
hänvisa till, nämligen ett uttalande från
IC-föreningarnas riksorganisation, som,
enligt sidan 7 i utskottets utlåtande, inte
vill »motsätta sig en förutsättningslös
utredning», men »säger sig vara fullt
förvissad om att en sådan utredning
med all önskvärd tydlighet kommer att
ge vid handen, att det är konsumenterna
som dragit och alltjämt drar de
största fördelarna av att en hård, fri
konkurrens råder på den svenska bensin-
och oljemarknaden». Det är alltså
tydligt att här inte finns mycket över
för tanken på något slags samhällsplanering.
Det förtjänar också att i sammanhanget
anmärkas, att Landsorganisationen
har avstyrkt utredningen.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr PALM (s):

Herr talman! Det är främst ett uttalande
av herr Lundberg i hans första
inlägg som har uppkallat mig till ett
genmäle.

Herr Lundberg påstår att det skulle
vara politiskt taktiska skäl, som har
gjort att socialdemokratien ändrat uppfattning
i denna fråga. .lag tycker det
är oförsynt att komma med ett sådant
påstående, eftersom vi ju i alla avseenden
vid behandlingen av de näringspolitiska
motioner som hamnar i bankoutskottet
tar stor hänsyn till vad remissinstanserna
har sagt i varje särskilt
fall. Vi har vid riksdag efter riksdag
ibland yrkat bifall till motioner, men
yrkat avslag på motioner av detta slag
där underlaget varit för tunt.

Herr Lundberg gör sitt första år i
detta utskott och är kanske ursäktad för
att han inte har det rätta perspektivet
på dessa frågors behandling. Jag vill
emellertid erinra om att vi tidigare
haft motioner att behandla om läke -

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

Ang. olje- och bensinhandelns organisation

medelsindustrien, försäkringsväsendet,
den statliga företagsamheten och även
om oljeindustriens förhållanden. Vi har
yrkat avslag på alla dessa motioner när
de inte har haft tillräckligt stöd av
tungt vägande remissinstanser. Samma
saklighet har förekommit vid behandlingen
av de motioner som nu i år har
inlämnats.

Läser man enbart utskottets skrivning
—- utskottet är denna gång företrätt av
de borgerliga partierna — märker man
där, att utskottsmajoriteten vill göra en
sammankoppling. Det talas om att motionerna
vid årets riksdag är av likartad
innebörd som motionerna vid
1964 års riksdag. Det är inte riktigt
sant. Det rör sig ju vid årets riksdag
om två motioner, dels den kommunistiska
— som vi inte sysslar med — dels
den socialdemokratiska, som syftar till
en undersökning av branschens struktur
i vidare mening. Den kommunistiska
motionen vid förra årets riksdag var
av en helt annan karaktär. Den avslogs
också av en praktiskt taget enhällig
kammare mot bakgrunden av att den
inte hade något stöd hos de olika remissinstanserna.
Vid det tillfället begärde
kommunisterna att man skulle genomföra
ett oljemonopol, men, som jag
sade, vann de inte något stöd hos remissinstanserna
och heller inte av utskott
och kammare.

Denna gång vill socialdemokraterna i
sin motion ha en utredning om bensinhandelns
villkor. Det har visat sig att
remissinstanserna är starkt intresserade
av en sådan utredning. Utskottets talesman,
herr Ståhle, har redan erinrat om
de tungt vägande remissinstanser som
stött denna tanke.

Herr Lundberg läser emellertid remissyttranden
på samma sätt som en
viss potentat läser bibeln. Jag vill därför
här återge ett stycke ur pris- och
kartellnämndens remissvar, där det beträffande
den socialdemokratiska motionen
sägs: »Beträffande yrkandena
om en mera brett lagd undersökning av
bensinhandeln kan framhållas, att något

aktuellt material som belyser branschens
struktur och prestationer icke
föreligger. En undersökning härav skulle
vara motiverad, icke minst med hänsyn
till önskvärdheten av att få allmänhetens
behov av service på detta
område belyst. Detta servicebehov torde
vid ett försök att från det allmännas
sida bedöma branschens struktur böra
tillerkännas stor vikt.» Man har alltså
inom pris- och kartellnämnden en positiv
inställning till de saker som
nämnts i den socialdemokratiska motionen.

Samma inställning har i år den kooperativa
olje- och bensinhandeln, som
vid förra årets riksdag gick på avslag
men som denna gång inte har någonting
emot en undersökning. Kommerskollegium
talar om värdet av att man
åstadkommer större planmässighet på
detta område. Yi anser att också dessa
remissinstanser väger rätt tungt i detta
sammanhang.

Sveriges bensinhandlares riksförbund
för ett ganska intressant resonemang.
Jag vill inte på något sätt påstå, att vi
har lierat oss med dem i något avseende,
men deras resonemang är onekligen
rätt intressant. Riksförbundet säger
på ett ställe: »Med hänvisning till förbundets
framförda påstående om den
hårda konkurrensen inom branschen,
kan man naturligtvis fråga sig, varför
inte då denna konkurrens medför en
automatisk sanering och rationalisering.
Enligt förbundets mening har en sådan
utveckling förhindrats av att oljebolagen
har ett i stort sett totalt inflytande
även över bensindetaljhandeln, dels
genom att bolagen äger de flesta bensinstationerna
eller förhyr dessa genom
långtidskontrakt, dels på grund av stationsinnehavarnas
svaga rättsliga ställning
gentemot sina huvudmän. Förbundet
anser sålunda att om detaljhandelsledet
byggts upp av fria näringsutövare
och de ekonomiska krafterna fritt fått
verka, borde en successiv och naturlig
anpassning till ett föränderligt samhälle
skett.»

Onsdagen den 24 november 1965

Nr 37

Ang. olje- och bensinhandelns organisation

Det är ett intressant resonemang, inte
minst om man vill tillämpa liberala bedömningsgrunder
i fråga om vad som
bör vara gällande i vårt näringsliv. Med
detta uttalande borde man inte vara så
ogin, utan man borde kunna kosta på
sig att undersöka hur det i själva verket
ligger till på detta område.

Även LO:s yttrande har kommit att
i viss mån citeras i den debatt som hittills
förts. Det kan tolkas på två sätt.
Det ger visserligen intryck av en viss
likgiltighet i just den här frågan, men
LO säger att man hl. a. anser »att frågan
om strukturrationalisering bör bli
föremål för ökat och intensifierat utredningsarbete.
Detta gäller dock inte enbart
olje- och bensinbranschen utan
över hela fältet. Frågan om en effektivisering
och samordning inom oljeliandeln
i syfte att främja konsumenternas
intressen hänger delvis, men inte
helt samman med frågan om förstatligandet.
»

LO talar om sitt intresse för att strukturfrågorna
ägnas ökad uppmärksamhet.
Utskottets socialdemokrater tycker
att det kan vara lämpligt att börja med
bensinhandelsområdet. Man behöver inte
gripa över allt på en gång. Låt oss ta
detta avsnitt först och titta på det! Vi
har stöd av pris- och kartellnämnden,
kommerskollegium och oljekooperationen.
Det kan vara tillräckliga skäl.

Den här frågan har ju tidigare varit
uppe i riksdagen, och det är rätt märkligt
hur tysta mellanpartiernas företrädare
varit i debatten den här gången. I
dag har man nöjt sig med att låta en
högerman företräda den samlade borgerliga
oppositionen. Jag har sett efter
vad som tidigare sagts från det hållet
i detta ärende — jag har en lunta med
mig i min bänk — och har funnit att
man tagit upp dessa frågor vid riksdag
efter riksdag. Bl.a. har det sagts att det
på detta område har skapats ett låglöneproblem,
och det är jag kanske beredd
att instämma i, även om vi inte vet så
mycket om det i form av siffermässig
redovisning. De som är sysselsatta i

branschen anser sig emellertid leva på
en utpräglad låglönestandard, något som
väl endast kan avhjälpas genom att vi
får en vettig strukturrationalisering
också på det här området.

Ärade kammarledamöter! Det är dessa
skäl tillsammans som gjort att vi har
funnit oss ha ett gott underlag att i det
här stycket begära en utredning. Det är
en avsevärd skillnad mellan de frågor
som rullas upp i år och de frågor som
togs upp vid förra årets riksdag.

Herr talman. Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr ÅKERLUND (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Palm åberopar ett
uttalande som gjorts i Landsorganisationens
remissvar om strukturrationalisering.
Detta görs när LO behandlar kommunistmotionerna.
Den slutsats som LO
kommer fram till har emellertid följande
lydelse, vilken bör framhållas: »Med
hänvisning till det anförda hemställer
LO om att de remitterade motionerna
inte måtte föranleda någon åtgärd.» Sedan
säger Landsorganisationen följande
om de socialdemokratiska motionerna:
»LO vill hänvisa till det remissvar, som
angivits på motionerna I: 6 och II: 8»
—■ de kommunistiska motionerna —
»som även är tillämpligt på motionerna
I: 7 och II: 9» — d. v. s. de socialdemokratiska
motionerna.

Herr LUNDBERG (h) kort genmäle:

Herr talman! Herr Palm tog upp vad
jag yttrade om taktiskt-politiska skäl
och förnekade att det skulle finnas sådana.
Jag förstår det. Självfallet står jag
dock fast vid min bedömning, och jag
överlåter åt kammaren att avgöra vem
av oss som har mest rätt.

Vidare är jag tacksam för herr Palms
påpekande om perspektivet på frågan.
Det var verkligen omtänksamt.

Herr Palm anser att remissinstanserna
denna gång givit ett starkt stöd åt
utredningskravet. .lag har gått igenom

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

Ang. olje- och bensinhandelns organisation

remissyttrandena en gång tidigare, så
jag behöver inte dra upp dem igen. Herr
Palm läste upp ett stycke, som jag redan
hade föredragit från talarstolen.
Om någon misshandlar remissyttrandena
så är det väl reservanterna — och
detta skriftligt!

Herr PALM (s) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Åkerlund vill
jag säga att vad vi fäst mest avseende
vid i LO:s remissvar är att man starkt
understryker behovet av att det åstadkommes
en ökad strukturrationalisering
på näringslivets olika områden. Detta
framgår mycket tydligt. Vi har velat
markera att det kan vara lämpligt att
börja med att undersöka detta delområde.
Den uppfattningen står vi fast vid.

Herr SUNDIN (ep):

Herr talman! En talare — det var väl
herr Palm — efterlyste mittenpartiernas
ståndpunkt i den här frågan.

Jag skall inte svara för deras ståndpunkt
i gemen, men jag skall redovisa
min egen ståndpunkt i den här frågan.
Vid flerfaldiga riksdagar har jag motionerat
om att vi om möjligt borde få till
stånd en bättre ordning inom oljehandeln,
inte minst beträffande prisdifferenserna
mellan de olika zonerna. Det
gör, herr Palm, att jag för min personliga
del vid den omröstning som förestår
kommer att stödja reservationen.

Häri instämde herr Gustafsson, NilsEric,
(ep).

Herr LARSSON, NILS THEODOR,

(ep):

Herr talman! Jag instämmer inte med
herr Sundin, och jag har inte anledning
till det heller.

Vad som är utgångspunkten för herr
Sundin och för herr Gustafsson, som
instämt med honom, är speciella norrlandssynpunkter
som man velat lägga
på oljehandelns problem. Man tror att

det finns möjligheter att näringslivet i
de södra delarna av landet skall gå med
på att subsidiera bränsle- och bensinkostnaderna
i Norrland. Man tror alltså
att man kan ordna så att näringslivet i
en del av landet svarar för de högre
kostnaderna i en annan landsända. Det
är en mycket ömtålig sak och en omläggning
som säkerligen ställer sig svår
att genomföra, då givetvis kalkylerna
för näringslivets sektorer i olika delar
av landet kommer att bli kännbart berörda
av en sådan omställning.

Så har herr Palm — en djärv man —
framträtt och tolkat skrifterna. Han har
sagt sig ha starkt stöd hos remissinstanserna
i år. Det är djärvt att påstå det.
Jag tycker att herr Lundberg på ett förtjänstfullt
sätt har visat svagheterna i
den hårddragning som herr Palm gjorde
ett mästerstycke i.

Herr Palm var också djärv nog att efterlysa
mittenpartiernas inställning i år.
Jag tycker att herr Palm tacksamt skulle
ha kunnat låta mittenpartiernas representanter
ställa sig litet avvaktande,
om vi nu från vår sida visar den förståelsen
i socialdemokratiens iråkade
läge, att vi inte förföljer er, då ni bevakar
er andra front genom ställningstagandet
i år — som emellertid inte är
mer motiverat nu än det var i fjol eller
förfjol eller för fem år sedan.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets utlåtande.

Herr STEPANSON (fp):

Herr talman! Jag undrar vad reservanterna
avser med sitt förslag till utskottsutlåtande.
Där står »att riksdagen
med bifall till motionerna I: 7 och II: 9
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning och förslag beträffande
bensinhandelns framtida organisation
och utformning jämte därmed
sammanhängande problem». Det är ju
ett väldigt vittsyftande förslag och utredningskrav.

Reservanterna motiverar det först och
främst med att distributionsapparaten

Onsdagen den 24 november 1965

Nr 37

Ang. olje- och bensinhandelns organisation

ter sig överdimensionerad. Utvecklingen,
säger de, tar sig bl. a. uttryck i att
ett flertal försäljningsställen ofta uppföres
klumpvis vid infarterna till städer
och andra samhällen. Jag har understundom
gjort samma reflexion både
när jag sett på förhållandena i min egen
stad och när jag åkt genom andra städer.
Men vad kan man göra åt detta?
Vilka alternativa förslag kan en utredning
komma fram till? Jo, den ena möjligheten
är att kommunerna uppmanas
att i sin markpolitik ta hänsyn till dessa
förhållanden. Men är inte det redan
nu en uppgift för kommunernas markplanering?
Den andra möjligheten är
att arbeta med statliga restriktioner och
statlig lagstiftning. Då måste det bli en
typ av oktroj- eller koncesssionslagstiftning
för bensinhandeln i vårt land, och
jag personligen kan inte gå med på ett
sådant ingrepp i den fria näringsutövningen.

Reservanterna ställer också frågan
huruvida man inte skall stimulera tillkomsten
av flermärkesstationer. Ja, är
det verkligen rätta sättet att — tillsammans
med en reglering och begränsning
av antalet bensinstationer — verka för
konkurrens bl. a. i fråga om pris och
god service? Jag tror det inte. Enligt
min mening är det riktiga en märkeskonkurrens
av det slag som nu finns
inom den svenska bensinhandeln mellan
märken som distribueras av enskilda
företag, kooperativa företag och andra
organ.

Så kommer reservanterna fram till
statens pris- och kartellnämnds erinran
om att det inte föreligger något aktuellt
material som belyser bensinhandelns
struktur och prestationer. Nej, det är
väl riktigt, men staten har ju ett instrument,
ett organ för att undersöka handelns
struktur i olika branscher, nämligen
just pris- och kartellnämnden.
Nämnden har ju ägnat mycket stort intresse
och mycket omfattande arbete åt
att belysa prisutvecklingen både i grossist-
ocli i detaljhandelsledet inom
många andra branscher. Det är väl

ingenting som hindrar att nämnden gör
likadant även på detta område.

Sedan åberopar reservanterna detaljhandelns
önskemål om en utredning
särskilt beträffande bensinstationernas
utnyttjandegrad. Herr Ståhle tog detta
remissvar till intäkt för att säga, att
man borde sikta mot större företag som
har möjligheter att ge god service och
betala höga löner. Jag tror att utvecklingen
här liksom på alla andra områden
inom detaljhandeln kommer att
själv sörja för den ur konkurrenssynpunkt
och ur konsumenternas synpunkt
lämpligaste företagsstrukturen. Enligt
min mening kan inga regleringar, restriktioner
eller andra åtgärder från
statens sida bättre sörja för en sådan
utveckling.

I detta sammanhang vill jag liksom
herr Åkerlund påminna om hur vårt
land ser ut. Det kan inte vara riktigt att
i framtiden satsa bara på stora företag
— för våra glesbygders skull måste vi
också ha en mängd mindre företag, och
jag tror för min del att det är lämpligt
att satsa på företag som kombinerar
bensinhandeln med annan verksamhet.
I varje fall måste vi tänka på att det inte
får vara alltför stora avstånd mellan
bensinstationerna.

Överläggningar mellan importörerna
och detaljisterna inom bensinhandeln
beträffande denna handels struktur
tror jag skulle vara av värde. Jag
antar också att sådana samtal kan
komma till stånd utan att regering eller
riksdag lägger sig i förhållandena. Jag
yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr NILSSON, HJALMAR, (s):

Herr talman! Det var herr Nils Theodor
Larsson som föranledde mig att begära
ordet i denna fråga.

Han råkade i sitt anförande nämna
ordet subventionering. Han gjorde gällande
att industrien i södra och mellersta
Sverige skulle komma att subventionera
den norrländska industrien och
de enskilda hushållen i Norrland, därest

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

Ang. olje- och bensinhandelns organisation
vi fick ett enhetligt pris på bensin och
olja. Men, herr Larsson, olika former
av subventionering förekommer ju redan
nu här i landet från den ena landsdelen
till den andra. Vi kan som exempel
ta elförsörjningen; det finns en
zon söder om Dalälven där man har ett
pris och en norr om Dalälven där man
har ett annat pris. Vi kan också se på
jordbrukets produkter, där riktpriser
gäller för olika delar av landet. Den
här frågan är alltså knäckt för länge
sedan, och jag tycker att vi skall stryka
ordet subvention.

Jag vill också nämna ett annat argument.
Kommittén för näringslivets lokalisering,
vars betänkande låg till grund
för den proposition som antogs i fjol,
skrev ett långt kapitel om organisationen
av bensinhandeln här i landet.
Kommittén förutsatte att en överenskommelse
skulle kunna nås på frivillighetens
väg om att i större utsträckning
utjämna bensinpriset mellan de södra
och norra delarna av landet. Mig veterligen
har ännu ingenting hänt på detta
område. Kommittén var väl inte heller
så säker på att det skulle vara möjligt
att på frivillighetens väg göra en sådan
utjämning. Därför hade kommittén
en passus som gick ut på en hemställan
att regeringen, därest man inte på frivillighetens
väg skulle kunna nå en
överenskommelse, skulle vidta andra åtgärder.
Det betyder alltså att kommittén
var fullt på det klara med att riksdagen
förr eller senare måste ta ställning
till dessa frågor. Det är också vad
reservanterna har ansett när de yrkar
på en utredning. Jag ber att få upplysa
om att herr Stefanson, som nyss yrkade
bifall till utskottets förslag, själv har
skrivit under kommitténs betänkande.

Herr STÅHLE (s):

Herr talman! Efter de anföranden
som hållits av herrar Sundin, Nils
Theodor Larsson och Stefanson är jag
ännu mera övertygad om att den linje
som vi reservanter i bankoutskottet har
redovisat är den riktiga.

Herr Sundin tog i sitt anförande konsekvenserna
av vad jag påpekat i mitt
första anförande, nämligen att denna
fråga varit aktuell under många år. Jag
har här framför mig handlingar som visar
att både folkpartiet och centerpartiet
under senare år har haft interpellationer
och motioner i den här frågan.
Som jag redan sagt i debatten har också
remissinstanserna i år varit mera positiva
till en utredning än någonsin tidigare.
Detta är grunden för reservanternas
ställningstagande, att redan nu en
utredning bör göras beträffande denna
bransch. Inte minst av herr Stefansons
sista anförande framgick — åtminstone
blev jag övertygad därom -— att han erkänner
att den nuvarande organisationen
är felaktig. Det är mycket som är
fel på detta område.

Herr Stefanson säger att pris- och
kartellnämnden har gjort undersökningar
på andra områden. Vi har i vår reservation
även pekat på pris- och kartellnämndens
uttalande »att det inte föreligger
något aktuellt material som belyser
bensinhandelns struktur och prestationer».
Det är just detta vi vill ha belyst,
att det verkligen beträffande denna
näringsgren blir klarlagt hur stora
bristerna är.

Att det sedan finns en spricka inom
centerpartiet mellan herr Nils Theodor
Larsson, som sitter i bankoutskottet,
och herr Sundin är en helt annan sak,
men det visar att herr Sundin är mera
realistisk när det gäller bedömningen
av dessa frågor än min vän herr Nils
Theodor Larsson.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande
om bifall till reservationen.

Herr STEFANSON (fp):

Herr talman! Jag är fullt på det klara
med att pris- och kartellnämnden hatuttalat
just det som herr Ståhle nyss
framhöll, nämligen att det inte finns något
material för att belysa förhållandena
inom den här branschen. Men jag
har också sagt att vi har ett organ som

Onsdagen den 24 november 1965

Nr 37

Om frivillig tilläggssjukpenning vid barnsbörd för hemarbetande kvinnor m. fl.

har till uppgift att belysa pris- och konkurrensförhållandena
inom svenskt näringsliv,
och det är just pris- och kartellnämnden.
Kan det möjligen bero på
att förhållandena inte är så dåliga som
man från motionärernas och reservanternas
sida velat göra gällande att prisoch
kartellnämnden inte tidigare har
intresserat sig för branschen? Det finns
alltså genom pris- och kartellnämnden
möjligheter att undersöka både strukturen,
lönsamhetsförhållandena och
prisförhållandena inom denna bransch.

Till herr Nilsson vill jag säga att jag
är fullt medveten om vad den Näslundska
utredningen skrev om bensinoch
oljefrågorna, men jag vill be herr
Nilsson vara vänlig observera att lokaliseringsproblemen
och lokaliseringsfrågorna
på intet sätt vare sig i motionen
eller i reservanternas utlåtande har använts
som argumentering för en utredning
i denna fråga.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
särskilt beträffande vardera punkten
av utskottets i förevarande utlåtande
gjorda hemställan.

Sedermera gjorde herr talmannen
enligt de rörande punkten 1 framkomna
yrkandena propositioner, först på
bifall till utskottets hemställan samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid utlåtandet avgivna
reservationen; och förklarade herr
talmannen, efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Ståhle begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad bankoutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 52
punkten 1, röstar

3 Forsta kammarens protokoll 1965. Nr 37

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Landberg begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 58;

Nej — 78.

Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Härefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkten 2 hemställt.

Vid förnyad föredragning av bankoutskottets
utlåtande nr 53, i anledning
av framställning från styrelsen för riksdagsbiblioteket
angående anvisande av
ytterligare anslag för bokinköp och
bokbindning, bifölls vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.

Om frivillig tilläggssjukpenning vid
barnsbörd för hemarbetande kvinnor
m. fl.

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 71, i anledning av väckta
motioner om frivillig tilläggssjukpenning
vid barnsbörd för hemarbetande
kvinnor, studerande, m. fl.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft fyra inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner,
nämligen

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

Om frivillig tilläggssjukpenning vid barnsbörd för hemarbetande kvinnor m. fl.

1) de likalydande motionerna nr 519
i första kammaren av fru Olsson och
herr Wikberg samt nr 619 i andra kammaren
av herrar Gustavsson i Alvesta
och Johansson i Växjö; ävensom

2) de likalydande motionerna nr 523
i första kammaren av herr Petersson,
Bertil, m. fl. och nr 616 i andra kammaren
av herr Fagerlund m. fl.

I motionerna I: 519 och II: 619 hade
hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om skyndsam
utredning av frågan om frivillig
tilläggssjukpenning vid nedkomst för
hemarbetande kvinnor och kvinnor arbetande
i familjens eget företag i enlighet
med vad i motionerna anförts.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet på anförda skäl hemställt,

A) att motionerna 1:519 och 11:619
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt

B) att motionerna 1:523 och 11:616
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade anförts, vid utskottets
hemställan under A, av herrar Eric
Carlsson och Elmstedt, vilka ansett att
utskottets yttrande bort i viss angiven
del hava den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort under A
hemställa, att riksdagen med bifall till
motionerna 1:519 och 11:619 i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte anhålla om
skyndsam utredning av frågan om frivillig
sjukpenning vid nedkomst för
hemarbetande kvinnor och kvinnor arbetande
i familjens eget företag.

Fru OLSSON (ep):

Herr talman! Till andra lagutskottets
utlåtande nr 71 är fogad en reservation
med yrkande om utredning angående
frivillig tilläggssjukpenning vid barnsbörd
för hemarbetande kvinnor och
kvinnor som arbetar i familjeföretag.
Dessa kvinnor kan frivilligt sjukpenningförsäkra
sig för sjukdom, men denna
frivilliga sjukförsäkring är ej sam -

mankopplad med tilläggssjukpenning
vid barnsbörd.

Frågan är inte ny i kammaren. Motioner
i samma sak har tidigare väckts
och blivit avvisade — jag skall inte företa
någon historieskrivning. Motiveringarna
då för avslag, liksom utskottets
motiveringar i dag, är att det är
stora svårigheter förknippade med den
begärda reformen. Jag medger gärna
att det är förenat med besvärligheter
att genomföra detta. Jag förringar på
intet sätt besvärligheterna, men jag kan
inte heller, som jag tycker att utskottet
gör, förringa de orättvisor som drabbar
dessa kvinnor, framför allt kanske de
kvinnor som arbetar i familjeföretag.
Det är naturligt att dessa kvinnor och
även deras män har svårt att förstå att
hustrun, som utför samma arbete som
en anställd, ej kan skaffa sig samma
skydd som den anställde har just vid
barnsbörd.

Även om en sak är svår så får man
inte skjuta den framför sig endast av
den orsaken. Därför, herr talman, yrkar
jag bifall till den reservation som är
fogad till utskottets utlåtande av herrar
Eric Carlsson och Elmstedt.

Herr förste vice talmannen STRAND
(s):

Herr talman! Som framgår av den redovisning
som finns i utskottets utlåtande
är skälet för avslag på motionerna
om en utsträckning av den frivilliga
sjukförsäkringen till att också avse sjukpenning
vid barnsbörd, det som riksförsäkringsverket
anfört, nämligen att
kollektivet är för litet för att det skall
kunna belastas med en sjukpenning av
detta slag. Kostnaderna skulle bli för
höga. Risken för att anslutningen till
den frivilliga försäkringen skulle bli ändå
lägre än den redan nu är blir för
stor för att riksförsäkringsverket skall
kunna tillstyrka att försäkringen i fråga
utvidgas till att jämväl avse sjukpenning
vid barnsbörd. Motionärerna har visserligen
utgått ifrån att statsbidraget för

Onsdagen den 24 november 1965

Nr 37

Om sjukförsäkringsförmånerna för utlandssvenskar

sådan sjukpenning skulle kunna ökas
från nu gällande för den frivilliga sjukpenningen
20 procent till 50 procent.
Om detta skulle vara möjligt, skulle väl
denna extra hjälp vid barnsbörd inte
kunna begränsas till dem som har frivillig
försäkring. Då måste man väl pröva
frågan om inte ett sådant extra stöd
vid barnsbörd skulle i någon form tillföras
också hemarbetande fruar eller i
eget familjeföretag arbetande fruar, vilka
icke anslutit sig till den frivilliga
försäkringen.

Herr talman, det är dessa realistiska
omständigheter som ligger till grund för
utskottets avslag på även de motioner
som åberopas i reservationen. Jag yrkar
bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade,
att med anledning av vad därunder yrkats
propositioner komme att framställas
särskilt beträffande vardera punkten
av utskottets i förevarande utlåtande
gjorda hemställan.

Därefter gjorde herr talmannen jämlikt
de avseende punkten A förekomna
yrkandena propositioner, först på
bifall till utskottets hemställan samt vidare
på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid utlåtandet avgivna
reservationen; och förklarade herr
talmannen, efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Fru Olsson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad andra lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 71
punkten A, röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid fru Olsson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —113;

Nej— 19.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera bifölls på gjord proposition
utskottets i punkten B gjorda hemställan.

Vid förnyad föredragning av andra
lagutskottets utlåtande nr 72, i anledning
av väckta motioner angående värdebeständig
placering av arbetslöshetskassornas
fondmedel, bifölls vad utskottet i
detta utlåtande hemställt.

Om sjukförsäkringsförmånerna för
utlandssvenskar

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 75, i anledning av väckta
motioner om sjukförsäkringsförmånerna
för utlandssvenskar.

Till behandling hade andra lagutskottet
förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner,
nr 9 i första kammaren av herr
Ahlsten in. fl. samt nr 12 i andra kammaren
av herr Berglund m. fl.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla om
sådan ändring av lagen om allmän försäkring,
att svensk medborgare, som
vore anställd av svensk arbetsgivare och
hade utlandstjänst, tillförsäkrades sam -

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

Ang. förutsättningarna för en ekonomisk
ma sjukförsäkringsförmåner som andra
svenska medborgare.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet hemställt,

1) att riksdagen i anledning av förevarande
motioner, 1:9 och II: 12, måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t såsom
sin mening giva till känna vad utskottet
i utlåtandet anfört; samt

2) att motionerna, i den mån de icke
kunde anses besvarade genom vad utskottet
i utlåtandet hemställt, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

I sitt yttrande över motionerna hade
utskottet anfört bland annat följande:

»I likhet med riksförsäkringsverket
finner utskottet frågan om socialförsäkringsförmåner
åt de utlandssvenskar,
som är anställda av svensk arbetsgivare,
vara av komplicerad natur. Särskilt gäller
detta i fråga om utlandssvenskar av
nämnda kategori vid deras vistelse i
länder där de icke alls har att påräkna
sådana förmåner. Skulle för dessa
fall övervägas möjlighet att uppbära
förmåner från den svenska sjukförsäkringen,
måste i sammanhanget även lösas
frågorna om hur inkomstkontroll,
sjukkontroll och inkassering av avgifter
till försäkringen lämpligen skall anordnas.
Det torde kunna överlämnas åt
Kungl. Maj :t att ta upp de nu berörda
problemen till övervägande.»

Herr AHLSTEN (fp):

Herr talman! Jag har begärt ordet i
denna fråga, därför att jag är motionär.

Det är helt naturligt att bakgrunden
till motionen är att vi som har intresse
för hjälp åt utvecklingsländerna givetvis
också bör se till att de människor
ifrån vårt eget land, som är villiga att ge
sin arbetskraft åt detta arbete, så långt
det är möjligt åtnjuter de sociala förmåner
som vi ger vårt eget folk här
hemma. Jag tycker att det bör vara en
självklar sak, och det bör gälla för alla
områden.

Jag har också begärt ordet, herr talman,
med anledning av utskottets skriv -

landskapsvård

ning, inte därför att jag är kritisk emot
den, utan därför att man under debatt
här i kammaren för någon tid sedan satte
i fråga, om det var lämpligt att ett
utskott uttryckte sig på detta sätt —•
riksdagen skulle i stället hävda sin rätt
på ett mera direkt sätt. Men jag undrar
hur det egentligen skall vara möjligt.
Om ett utskott — i det här fallet ett enhälligt
utskott — har den uppfattningen
att denna fråga är aktuell och bör finna
en lösning inom vårt samhällsliv och
att frågan är av den art att man av olika
anledningar inte kan yrka på en
särskild utredning för frågan, då har
inte utskottet och riksdagen någon annan
väg att gå än att på detta sätt skriva
till Kungl. Maj:t och ge till känna
vad utskottet har sagt. Det är vad man
gjort här.

Jag tycker att man i kanslihuset inte
kan få något finare brev än en sådan
skrivelse från ett enhälligt utskott och
från en enhällig riksdag. Jag vill bara
ha sagt att jag hoppas att regeringen tar
detta brev på det sättet och ägnar
största möjliga intresse åt vad utskottet
och riksdagen har sagt i denna fråga.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Vid förnyad föredragning av andra
lagutskottets utlåtande nr 76, i anledning
av väckta motioner om statligt stöd
till vård utomlands av kroniskt sjuka,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Ang. förutsättningarna för en ekonomisk
landskapsvård

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets
utlåtande nr 25, i anledning av väckta
motioner angående förutsättningarna
för en ekonomisk landskapsvård.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet
hänvisade likalydande

Onsdagen den 24 november 1965

Nr 37

Ang. förutsättningarna för en ekonomisk landskapsvård

motioner, nämligen I: 337, av herr Isacson
m. fl., och II: 408, av herr Ringaby
in. fl., hade hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t föreslå
en inventering av och undersökning
om förutsättningarna för en önskvärd
landskapsvård med beaktande av
de ekonomiska betingelser som en rationell
betesproduktion kunde möjliggöra
inom de odlingsområden, som borde
bevaras åt framtiden.

Utskottet hade i det nu förevarande
utlåtandet hemställt, att riksdagen måtte
anse motionerna 1:337 och 11:408
besvarade med vad utskottet i utlåtandet
anfört.

Reservation hade avgivits av herrar
Carl Eskilsson, Isacson och Hedin, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort i
viss del hava den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av motionerna 1:337 och 11:408
i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin
mening giva till känna vad reservanterna
anfört.

Enligt det av reservanterna föreslagna
yttrandet borde en expertgrupp,
där såväl den biologiska som den samhällsekonomiska
vetenskapen vore företrädd
liksom juridiska experter och
företrädare för naturvård och turistintressen,
utarbeta modellplaner och anvisningar
till ledning för ett handlingsprogram
rörande eu ekonomisk landskapsvård.
Då sammansättningen av eu
sådan expertgrupp krävde medverkan
från olika ämbetsverk och institutioner,
förutsatte reservanterna att Kungl. Maj:t
skulle taga de initiativ, som ledde till
en snar lösning av frågan.

Herr ISACSON (h):

Herr talman! Vid detta utskottsutlåtande
finns en reservation av högerledamöterna.
Den har tillkommit därför
att vi inte är nöjda med utskottets välvilliga
men till intet förpliktande skrivning.
Samtliga remissinstanser som har
yttrat sig i frågan — och de är många,

inte mindre än sju — har tillstyrkt motionen,
men ändå har utskottet inte
tillstyrkt en utredning om möjligheterna
att skapa en ekonomisk landskapsvård.
Man frågar sig nästan, vartill remissbehandlingen
då skall tjäna. Nå,
både jordbruksutskottet och riksdagen
är suveräna och har ingen skyldighet
att beakta vad remissinstanserna säger.
Därför har man uttalat att riksdagen
bör avvakta jordbruksutredningen
och annat som kan komma fram, och
man vill inte vara med om en skrivelse
till Kungl. Maj :t.

För mig verkar det som om jordbruksutskottet
inte ville se problemet
sådant det är utan vill skjuta det framför
sig och säga att saken nog ordnar
sig i samband med utformningen av den
framtida jordbrukspolitiken. Jag tror
för min del inte att det ordnar sig på
detta enkla sätt. Jag tror att jordbruksutredningen
har tagit upp till diskussion
vad som skall göras med den mark som
försvinner ur den svenska jordbruksproduktionen,
men jag är övertygad om
att den inte kommer att ha möjlighet att
anvisa vägar på det sätt som vi som
skrivit motionen har tänkt. Detta problem
växer snabbt i omfattning och
styrka, och vi tycker det är en riksdagens
och regeringens uppgift att se
till att någonting positivt sker.

Vad gäller då frågan? Jag skulle önska
att jag hade möjlighet att projiciera
några bilder, men det har jag inte. I
stället får jag försöka måla med ord.

Det gäller vårt ansvar för ett arv som
vi fått av gångna generationer, som
skapade odlingslandskapet, som gav oss
vyerna över åkrar, ängar och vatten.
Detta landskap är nu till stora delar hotat.
Under svett och möda och med
hjälp av de mest primitiva redskap har
detta odlingslandskap utformats. Det
har naturligtvis skett på grund av den
bistra verkligheten i kampen för brödet,
i kampen mot svälten, men man
behöver inte ett ögonblick betvivla att
mycket av detta odlingslandskap har
danats fram också med en estetisk hel -

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

Ang. förutsättningarna för en ekonomisk landskapsvård

hetssyn —• människorna ville skapa en
miljö som gav trivsel åt tillvaron.

Jag skall inte fördjupa mig i något
lyriskt betraktelsesätt. Det skulle annars
vara trevligt att läsa upp valda delar av
en del remissvar, t. ex. vad dr Carl
Fries har skrivit. Några av remissorganen
har faktiskt uttryckt sig lyriskt på
ett sympatiskt sätt, men jag skall i stället
gå till den kalla verkligheten.

Vad är det som gör att problemet i
dag pockar på att få en lösning? Det är
naturligtvis jordbrukets helt förändrade
situation här i landet. Odlingslandskapet
håller på att få ge vika för ett industriellt
och kommersiellt tänkande.
Jordbruk, ja, hela bygder försvinner ur
jordbruksproduktionen.

Det kanske bäst kan studeras i mitt
eget län, Dalarna, kring den vackra Siljan,
men det är en utveckling som är på
gång på många andra ställen, från Skåne
upp till Norrbotten.

Strax efter kriget hade vi en odlad
areal här i landet av 3,7 miljoner hektar.
En undersökning av jordbruksutredningen,
företagen av lantbruksstyrelsen,
visar att man kan beräkna att ungefär
en fjärdedel av denna areal, eller omkring
1 miljon hektar, försvinner fram
till 1975.

Det är inte för att stoppa denna utveckling
som motionen har kommit till.
Jag ser det nog så, att denna utveckling
är en naturlig följd av strukturomvandlingen
av näringslivet i vårt land,
en nödvändig följd av jordbrukets rationalisering.
Vi måste emellertid göra
klart för oss att utvecklingen får konsekvenser
för landskapsbilden som vi inte
utan vidare kan acceptera. Många säger
hurtfriskt: »Plantera skog på åkern! Det
är så enkelt.» Men det kan vi inte göra
överallt eller planlöst •— det landskap
som vi då skulle få skulle vi inte trivas
med. Vi skulle snart tvingas till motåtgärder,
men då till mycket höga kostnader.

Låt mig bara anföra några exempel
just från Siljansbygden, som kommit
mig att intressera mig för den här frå -

gan. I mars hölls en naturvårdskonferens
i Stockholm, då dessa frågor togs
upp till diskussion. Jag skall citera vad
länsjägmästaren i Kopparbergs län sade
vid detta tillfälle.

Han började med att citera ett kinesiskt
ordspråk, att den som drar upp
och vårdar en trädplanta har för evigt
skrivit sitt namn i framtidens bok. »Men
på sista tiden har jag börjat undra om
inte det, som så många andra gamla
sanningar, borde bli föremål för omprövning.
Borde man inte i stället säga,
att den som hugger ned tusen ungträd
har gjort sig förtjänt av såväl dagens
som morgondagens tacksamhet? Det låter
naturligtvis chockerande när en
skogsman säger så, och jag hoppas att
ingen missuppfattar mig — det är inte
menat som en generell regel.»

Så visade han en projicierad bild och
fortsatte: »Om ni ser på den här bilden,
förstår ni kanske vad jag menar. Här
står tiotusentals och åter tiotusentals
alar och annat lövsly. Bakom den kompakta
muren döljer sig en vidunderligt
vacker utsikt över Siljan med Tällberg,
Rättvik och Vikarbyn bakom, och bortom
dem de blånande bergen. För några
år sedan fanns delar av utsikten kvar
—- nu är den borta.»

Sedan visade han en annan bild och
tilläde: »Det här är Bergsängs backar i
Sjugare by. Det var här naturens skönhet
inspirerade Karlfelt att skriva sin
vackraste poesi — det var här han såg
sin Jungfru Maria. I dag ser man ingenting
av utsikten; blicken fastnar i uppvällande
sly och buskage, blomsterprakten
har bleknat.»

Jag tror att alla som sett detta instämmer.
Här sker en oerhörd förfulning
av landskapet, och det måste sättas
in motåtgärder. I Dalarna har man låtit
skogsvårdsstyrelsen planera en uppröjning
av landskapet med AMS-pengar för
att försöka restaurera det landskap som
har förbuskats. Skogsvårdsstyrelsen
har gjort en mycket fin plan med kartor.
Det rör sig om 150 hektar som man
på det viset försöker röja och återställa,

Onsdagen den 24 november 1965 Nr 37 39

Ang. förutsättningarna för en ekonomisk landskapsvård

men det kostar mycket pengar — man
har kostnadsberäknat arbetet till 1 500
kronor per hektar, och för 150 hektar
rör det sig om en kvarts miljon kronor.

Skall vi fortsätta att låta skogen växa
igen och sedan komma tillbaka för att
vidta dessa mycket dyrbara åtgärder?
Nej, vi motionärer anser att man inte
bör gå den vägen. Man bör söka sig
fram till någonting konstruktivt och
med hjälp av rent produktiva åtgärder
göra det möjligt att bevara en del av det
svenska odlingslandskap som vi inte
vill skall växa igen. Vi behöver göra en
inventering, och det sker i dag på länsplanet.
Det finns speciella naturvårdsråd
tillsatta för att tillämpa den nya naturvårdslagen,
men när de börjar diskutera
frågan kommer de underfund
med att det inte finns pengar och inte
heller modeller för hur frågan skall lösas.
Man famlar och vet inte vilka åtgärder
man bör vidta.

På en naturvårdskonferens i förra
veckan diskuterades också den frågan,
och landshövding Westling sade att om
bönderna finge 5 öre mer för mjölken,
skulle de kanske kunna åta sig att bevara
landskapet. Jag tror inte problemet
kan lösas så enkelt, men jag tror
ändå vi måste sätta vårt hopp till jordbruksproduktionen.

I dag försöker man bevara landskapet
i Dalarna genom att hugga ner träd,
men man måste ständigt komma tillbaka
med restaureringsarbete och antingen
hugga bort buskarna eller använda biocider
i form av hormonderivat för att
bekämpa dem. Är det på det sättet vi
bör bevara landskapsbilden? Jag tror
det inte. Vi får ändå ett tuvigt och rufsigt
landskap, som på något sätt är biologiskt
felaktigt.

Problemen är många — de är av juridisk
och organisatorisk art, och ägosplittringen
är också besvärlig i sammanhanget.
Man måste göra en plan för
insatserna ocli en inventering, ocli man
måste skapa ett handlingsprogram. Jag
tror för den skull att det är nödvändigt
att tillämpa den nya naturvårdslagen på

så sätt, att man skapar en arbetsgrupp
med representanter för olika ämbetsverk
och institutioner som försöker utarbeta
ett handlingsprogram i samråd
mellan olika institutioner. Remissinstanserna
har berört den frågan.

Om saken läggs upp på ett förnuftigt
sätt, behöver den inte kosta samhället
stora pengar, men om den missköts och
man bara låter tiden gå kommer det att
bli mycket dyrt i framtiden. Vi vet inte
hur mycket av den miljon hektar som
skall försvinna ur produktionen som vi
verkligen måste bevara som öppen
mark, men låt oss säga att det är 10
procent. Det rör sig då om cirka 100 000
hektar, och det kan bli en mycket dyrbar
affär för framtiden, om saken misssköts.

Vår skyldighet gentemot tidigare generationers
odlarmöda och vårt ansvar
inför morgondagen gör att vi redan nu
måste ta itu med problemet på ett konstruktivt
sätt. Det är därför som vi motionärer
och reservanter anser att en
arbetsgrupp med representanter för olika
institutioner och ämbetsverk bör tillsättas
som skall försöka skapa en plan
för hur dessa frågor bör lösas i ett odlingslandskap
som håller på att helt
förändra karaktär.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen, och jag vädjar till
kammarens ledamöter att stödja den.

I detta anförande instämde herr Eskilsson
(h), fru Ilultell (h) samt herrar
Åkerlund (h), Risberg (h), Nils
Theodor Larsson (ep), Axel Kristiansson
(ep), Schött (h), Yngve Nilsson
(li) och Tågmark (ep).

Herr HANSSON, NILS, (fp):

Herr talman! Låt mig först säga att
den motion, som jordbruksutskottet här
haft att behandla och avgett föreliggande
utlåtande över, är både berättigad
och klok.

Den omvandling, som det svenska odlingslandskapet
är på väg att genomgå
på grund av nedläggandet av jordbruk,

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

Ang. förutsättningarna för en ekonomisk
är onekligen ett av våra viktigaste naturvårdsproblem.
Jag vågar säga att utskottet
varit helt enigt om detta. Såvitt
jag kan finna — jag kan i mycket instämma
i vad herr Isacson bär anfört —
föreligger det inte någon egentlig skillnad
mellan utskottsmajoritet och reservanter.
Om jag har fattat reservanterna
och herr Isacson rätt, har väl reservationen
kommit till för att rikta uppmärksamheten
på problemet ekonomisk
landskapsvård. Detta skulle ske bl. a.
genom en debatt här i kammaren, och
det syftet kan jag fullt respektera. Det
är nämligen av stor vikt att man ägnar
bevarandet av det gamla odlingslandskapet
genom ekonomiskt vettiga metoder
och särskilt genom en rationell betesproduktion
all uppmärksamhet. Remissinstanserna
understryker detta unisont
och ägnar frågan stort intresse.

Att utskottet ändå har stannat vid den
föreliggande skrivningen, som. ju är
starkt positiv, beror på att utskottets
ordförande, som är ledamot av 1960 års
jordbruksutredning, rapporterat att
denna utredning ingående sysslar just
med de problem som motionärerna har
dragit upp. Då jag för min del från annat
håll fått detta verifierat och även
fått understruket, att jordbruksutredningen
betraktar frågan som en mycket
viktig detalj i det pågående arbetet —
här kommer också beredskapssynpunkterna
in i bilden — har jag liksom utskottets
majoritet funnit det vara riktigast
att avvakta vad utredningen kommer
att säga i ärendet.

Det har sagts mig att en promemoria
som gäller denna fråga är upprättad även
särskild arbetsgrupp och under behandling
inom jordbruksutredningen.
Där utgör landskapsvården en viktig detalj,
men den kopplas samman med beredskapsåtgärder
på så sätt att man
skulle förhindra skogsodling på bättre
åkermark och i stället försöka att där
få ett i möjligaste mån lönsamt betesbruk.
Då skulle man vinna att åkermark
i landskapsvårdens och beredskapens
intresse ligger oplanterad. Skulle tider

landskapsvård

komma då vi behöver öka vår jordbruksproduktion,
har man bara att sätta
plogen i marken för att täcka detta
behov. Tanken är helt i linje med vad
motionärerna syftar mot, och jag tycker
att den är mycket klok.

När utredningens betänkande inom
kort föreligger — det är aviserat att
1960 års jordbruksutredning skall bli
färdig om ett halvår eller så — blir det
rätta tiden att återkomma till detta
ärende. Om herr Isacson och jag då inte
är nöjda med utredningens resultat,
kanske vi kan gå samman och väcka
förslag, i syfte att åstadkomma de ändringar
som kan leda till det mål vi förefaller
vara ense om bör eftersträvas och
som fått så starkt stöd av remissinstanserna.

Med all respekt för motionärer och
reservanter anser jag att vi bör avvakta
jordbruksutredningens betänkande. Jag
tror också att vi bör ha goda förhoppningar
om snabba åtgärder av den art
som motionärer och reservanter önskar.
För övrigt brukar man i Kungl. Maj:ts
kansli noga läsa de utlåtanden som avges
av utskotten. Med det intresse, som
statens naturvårdsnämnd och departementschefen
själv hyser för denna fråga,
har vi all anledning att hoppas på
åtgärder av den art som motionärerna
och jag personligen anser bör vidtas.
Men i nuvarande läge finner jag inte att
vi kan begära en utredning vid sidan av
den som nu pågår inom 1960 års jordbruksutredning.

Herr talman! Med denna motivering
ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr ISACSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Alltid sätter man sitt
hopp till pågående utredningar — de
skall komma med lösningar i alla sammanhang.
Hur stora förhoppningar knyter
vi inte till jordbruksutredningen —
vi får se om de kommer att uppfyllas.

Jag vet att jordbruksutredningen har
tagit upp denna fråga — det är ett fak -

Onsdagen den 24 november 1965

Nr 37

Ang. förutsättningarna för en ekonomisk landskapsvård

tum som man inte kan komma förbi.
Men den tar inte upp frågan på det sätt
som vi motionärer tänkt oss. Här måste
nämligen utarbetas ett handlingsprogram
för hur problemet skall lösas. Här
är det fråga om problem av juridisk,
teknisk och biologisk art, och här kommer
också turistintressen och hembygdssynpunkter
in i bilden. Jag tror
inte att jordbruksutredningens rationaliseringsgrupp,
som sysslar med detta,
kan anvisa sådana vägar. Detta måste i
så fall bli en fråga, som kommer upp senare.
För att över huvud taget påskynda
behandlingen av frågan anser jag, att
det redan nu bör tillsättas en arbetsgrupp,
bestående av representanter från
olika ämbetsverk och institutioner, som
kan ta itu med saken. Det kommer ändå
att ta tid innan arbetsgruppen verkligen
kan komma med ett handlingsprogram
som kan realiseras. I avvaktan på
jordbruksutredningens resultat anser
jag det vara viktigt, att man nu tillsätter
en arbetsgrupp för att snabbare nå
resultat.

Jag ber ännu en gång att få vädja till
kammaren om bifall till reservationen.

Herr SVANSTRÖM (ep):

Herr talman! Jag kunde liksom herr
Isacsons övriga medmotionärer nöjt mig
med att instämma i hans anförande,
därför att det på alla punkter var välformulerat
och buret av en personlig
övertygelse, som jag helt delar.

Det har under debatten framgått, att
man även från utskottets sida är positivt
inställd till denna fråga. Det är klart
att det gläder oss motionärer i mycket
hög grad. Jag tror att utskottsmajoriteten
närmast har sett det som en praktisk
fråga, huruvida man skall begära
en utredning, som reservanterna förordar,
eller invänta resultatet av jordbruksutredningen.
I varje fall fick jag
av herr Hanssons anförande intrycket
att man i princip är klart positiv till
frågan. Den synpunkten har jag velat
understryka.

Jag skulle inte vara främmande för
att från denna talarstol mot all vana göra
en lyrisk beskrivning av det som vi
är på väg att förlora i landskapsbilden.
Men det behöver inte vara enbart lyrik,
herr talman, det har också ett mycket
starkt ekonomiskt sammanhang, inte
minst ur turistnäringens synpunkt. När
en talesman från landskapet omkring
Siljan har erinrat om just denna synpunkt
är det väl ingen tillfällighet.
Landskapsbilden i Dalarna är inte bara
för turistande svenskar, utan även för
utlänningar som söker sig till vårt land,
en utmärkt exponent för ett svenskt
landskap, värt att satsa pengar på i
form av turistresor och liknande.

För att hålla mig till de lyriska synpunkterna
är de inte bara begränsade
till Dalarna. Självfallet finns överallt i
vårt land utblickar över blanka vatten,
som nu håller på att hindras genom
uppväxande skog. Med större eller
mindre allvar har man gått in för att
bedriva en effektiv skogsodling på alla
tänkbara platser. Jag har med smärta
erfarit att i min vackra hembygd även
personer och institutioner som borde ha
råd att kosta på sig att låta utblickarna
vara kvar har planterat igen områden
intill djupa havsvikar på ett sätt som
innebär att man om 25 år, 50 år eller
ännu längre tid framåt inte alls kommer
att känna igen den nuvarande landskapsbilden.

Jag tycker verkligen att vi har anledning
att se upp med dessa förhållanden.
Motionens förslag att kombinera lovvärda
avsikter i landskapsbevarande syfte
med ekonomiska syften genom att i
första hand låta betesdjur i framtiden
svara för att det gamla odlingslandskapet
blir kvar i sin öppna och ljusa karaktär
tycker jag är värt att ta fasta på.
Jag tror inte att vi kan komma fram
till ett snabbt och effektivt ingripande
i det syftet, om vi inte omedelbart får
till stånd en speciell utredning. När vi
ändå har så många utredningar på gång
i vårt land, torde det inte heller vara
förenat med några större svårigheter

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

Ang. förutsättningarna för en ekonomisk landskapsvård

att få en speciell utredning för detta ändamål,
vilket både vi i denna kammare
och folket i gemen tycks vara ense om.
Jag tror det finns anledning att slå vakt
om reservationen i denna fråga och understryka
det allvar riksdagen ser i att
det kommer snara åtgärder till stånd i
detta sammanhang.

Med det anförda, herr talman, ber jag
att som medmotionär i denna fråga få
understryka de synpunkter som herr
Isacson har framfört och även instämma
i hans yrkande om bifall till reservationen.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Det finns såvitt jag kan
se ingen anledning att i dagens debatt
göra denna fråga större än vad den i
själva verket är.

Utskottet och reservanterna är i sak
ense. Utskottet har också påpekat att
lantbruksstyrelsen i sitt remissyttrande
förklarat sig för sin del beredd att i
samarbete med statens naturvårdsnämnd
intensifiera sina insatser. Det
bör, tycker jag, kunna täcka vad man
här närmast önskar.

Jag vill sedan instämma i vad herr
Nils Hansson sade om att denna fråga
även hör hemma under den utredning
som just nu pågår om den framtida
jordbrukspolitiken. Reservanterna bör
enligt min mening vara nöjda med att
frågan tagits upp där.

Herr Isacson ville ha till stånd en expertgrupp,
och det kan man naturligtvis
alltid önska. Men jag undrar om det inte
skulle vara att underkänna statens
naturvårdsnämnd, som ju nyligen tillsatts
med uppgift att klara just sådana
här frågor.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr HANSSON, NILS, (fp) kort genmäle: Herr

talman! Jag vill bara påpeka,
att det är »tron» som skiljer herr Isac -

son och mig åt. Han tror inte på 1960
års jordbruksutredning. Jag har haft
långa samtal med ledamöter av utredningen
och fått det bestämda intrycket
att de verkligen funderar över och peneterar
denna fråga även från landskapsvårdande
synpunkt. De tar den på
fullt allvar och försöker finna en ekonomisk
lösning.

När jordbruksutredningens förslag
kommer, är det väl inte omöjligt att det
kan behövas en specialutredning. Men
att tillsätta en sådan bara några månader
innan vi har 1960 års jordbruksutrednings
betänkande framför oss, tycker
jag inte riksdagen bör gå med på.

Herr ISACSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Mossberger
skulle jag vilja säga att han inte har
läst remissvaren ordentligt. Det finns
ingen remissinstans som säger att den
klarar av detta. Alla säger att det måste
ske i samarbete.

Herr Mossberger citerar lantbruksstyrelsen.
Jag tycker det är värt att anföra
vad som står i utskottsutlåtandet på
denna punkt:

»Vad gäller de åtgärder som bör vidtas
till skydd för kulturlandskapet framhåller
till en början lantbruksstyrelsen
önskvärdheten av att ett utvecklingsarbete
kommer till stånd till grund för
den verksamhet som statens naturvårdsnämnd,
lantbruksnämnderna m. fl. bedriver
och som har betydelse för naturvården.
Ett sådant arbete bör enligt
lantbruksstyrelsens mening omfatta
bl. a. utarbetande av gemensamma riktlinjer
för naturvårdsfrågornas behandling
vid översiktliga överväganden rörande
markanvändningen och modellstudier
rörande företagens anpassning
till landskapsvården. Lantbruksstyrelsen
förklarar sig för sin del vara beredd
att i samarbete med statens naturvårdsnämnd
intensifiera insatserna för
att åstadkomma riktlinjer till grund för
överväganden rörande den långsiktiga
markanvändningen i det retarderande

Onsdagen den 24 november 1965

Nr 37

Ang. förutsättningarna för en ekonomisk landskapsvård

odlingslandskapet. De företagsekonomiska
modellstudierna bör enligt styrelsen
lämpligen utföras i samråd mellan
statens naturvårdsnämnd, lantbruksstyrelsen
och lantbrukshögskolan.»

Om man läser det riktigt och vet ämbetsverkens
möjligheter att själva sätta
i gång sådana utredningar förstår man
att det är endast genom Kungl. Maj :t
som ett initiativ kan tas för att skapa
denna samordning och sätta till en arbetsgrupp
för att lösa denna fråga.

Herr SKÄRMAN (fp):

Herr talman! Jag har just varit ute
och visat riksdagshuset för en mycket
trevlig skolklass och jag har för ungdomarna
talat en del om demokratiska
spelregler och sådant. Jag har därför
inte kunnat vara med i debatten i hela
dess utsträckning. Av vad jag senast
hört av den finner jag emellertid, att
alla strängt taget är ense om att vi nu
bör slå vakt om den sköna svenska natur
vi har och att åsikterna är något delade
endast när det gäller formerna för
hur man skall komma till praktiska resultat
i detta arbete.

Det är en sats i jordbruksutskottets
utlåtande som jag vill kommentera något.
Jag vill först säga, att jag kom att
intressera mig för dessa frågor när en
anförvant lyckades få Bölets ängar i
Undenäs naturskyddade en gång i tiden.
Den fridlysning, som där skedde, betydde
bara att man inte gjorde någonting
alls, och följden blev att det växte upp
buskar som genom sin skugga kom den
gamla fina floran att nästan helt förkvävas.
Det gick också ganska fort. Detta
sade mig att det gäller inte bara att
fridlysa — man måste även handla aktivt
i någon form.

Nu säger jordbruksutskottet i sitt utlåtande:
»Då det är förenat med stora
kostnader att med gängse landskapsvårdande
åtgärder återställa områden som
det är av vikt att bevara såsom representativa
för svensk natur och det
svenska odlingslandskapet, vill motio -

närerna fästa uppmärksamheten på
nödvändigheten att åtgärder snabbt vidtages
för att söka länka in landskapsvården
på ett mera ekonomiskt tänkande.
»

Dessa ord tyder på att man menar sig
kunna återställa vad man en gång förlorat.
Det anser jag vara alldeles fel
tänkt. Det landskap vi har är ett resultat
av många århundradens kulturåtgärder.
Går det förlorat, kan vi kanske
inte få tillbaka det utan nya århundraden
av odling eller andra kulturåtgärder.
Därför är det av så oerhörd vikt
att vi inte släpper det vackra vi har,
utan fortsätter att förvalta dessa värden
så som skett under tidigare generationer
genom århundraden.

Jag anser att det är absolut nödvändigt
att vi tänker om på den punkten.
Har vi förlorat denna gamla kultur, så
har vi förlorat den för alltid. Jag tror
inte vi kan återställa den.

Däremot tror jag att det kanske inte
är så lyckligt att nu sätta till en ny utredning.
Vi har fått så många nya organ,
och jag delar helt utskottets åsikt
att de organ, som här har uttalat sig positivt
och har uppgiften klar för sig, nu
bör få verka och visa vad de kan göra.
Sätter vi i gång en ny utredning är faran
att de brådskande åtgärder, som
ofördröjligen behövs, blir ytterligare
fördröjda.

Därför kommer jag, herr talman, att
rösta för utskottets hemställan.

Herr MOSSBERGER (s):

Herr talman! Av herr Isacsons yttrande
kunde framgå att jag farit med
osanning när jag citerade lantbruksstvrelsen.
Jag vill då säga, att vi läste ur
precis samma stycke. .lag citerade bara
klämmen på det, varav framgick att
lantbruksstyrelsen har sin uppmärksamhet
riktad på problemet och vill ha
samarbete med bl. a. statens naturvårdsnämnd.
Detta har ju också utskottet understrukit
i sitt utlåtande och även sagt
att man vill invänta den utredning som

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

försiggår om framtida jordbrukspolitik.
Jag citerade alltså inte felaktigt.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder framkomna yrkanden propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen, efter
att hava upprepat propositionen på bifall
till utskottets hemställan, sig finna
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Isacson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad jordbruksutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 25,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Då emellertid herr Isacson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja —91;

Nej — 38.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Ang. användningen av psykologiska testmetoder
inom den statliga verksamheten

Föredrogs ånyo allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 46, i anledning
av väckta motioner angående användningen
av psykologiska testmetoder
inom den statliga verksamheten.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna
1:341, av herrar Torsten Hansson och
Palm, samt II: 411, av herr Björk i Göteborg
m. fl., hade föreslagits, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t skulle
begära, att problem i anknytning till
användningen av psykologiska testmetoder
vid anställning och befordran i
statlig tjänst måtte göras till föremål
för utredning i lämplig form.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet hemställt, att riksdagen i anledning
av de likalydande motionerna
I: 341 och II: 411 i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte giva till känna vad utskottet
i utlåtandet anfört.

Herr HANSSON, TORSTEN, (s):

Herr talman! Jag skulle i korthet vilja
beröra den motion, som här av allmänna
beredningsutskottet har fått en
så välvillig behandling. Jag vill till att
börja med framhålla, att vi motionärer
i princip inte har varit inne på
en negativ linje till själva metodiken
med de psykotekniska proven. Yi har
kanske ställt oss något tveksamma när
det gäller ambitionen hos vissa psykotekniker
att vilja komma åt svåråtkomliga
personlighetsdrag, men vi har allmänt
sett ansett att de psykotekniska
proven erbjuder positiva möjligheter
för individen att finna en lämplig plats
i förvärvslivet.

Vad vi huvudsakligen har uppehållit
oss vid och ställt under debatt är dels
frågan om tillförlitligheten av dessa
prov på det stadium tekniken nu befinner
sig och dels om offentlighetsprincipen
i tjänstetillsättningar.

Det förhåller sig ju så, att de psyko -

Onsdagen den 24 november 1965

Nr 37

Ang. användningen av psykologiska testmetoder inom den statliga verksamheten

tekniska testmetoderna och deras utvärdering
är hemliga. Psykologerna har
anledning att slå vakt om de enskilda
provens utformning både av tekniska
skäl och rent yrkesmässiga. Då kommer
man i den situationen, att de beslut i
tillsättningsfrågor som kan grundas på
dessa provs utslag i praktiken inte är
överklagningsbara, även om det under
utskottsbehandlingen har anförts att det
i princip mycket väl låter sig göra att
överklaga beslut som grundar sig på
psykotekniska prov.

Man kan då fråga sig varför så sällan
sådana överklaganden förekommer; det
finns exempel på sådana överklaganden,
men de är mycket sällsynta. Det
kan hävdas att en del av arbetstagarnas
organisationer betraktar dessa psykotekniska
prov såsom mycket tillförlitliga
hjälpmedel och över huvud taget
har ansett dem vara en god grund för
tillsättning och därför också ansett att
överklaganden kan vara onyttiga.

Härmed må det vara hur som helst.
En av de viktigaste orsakerna till att
så få överklaganden förekomer är en
annan, nämligen att psykotekniska prov
för mera avancerade tjänstetillsättningar
har karaktären av inträdesprov till
fortbildningskurser, och då framstår ju
möjligheten till ett överklagande i en
annan dager.

Det kan alltid vara intressant att jämföra
olika remissinstansers behandling
av en fråga — man kan utläsa tendenser
ur de motstridiga uppfattningar som
kan finnas mellan olika remissinstanser.
Den möjligheten står oss dock inte
till buds här, ty enhälligt har alla remissinstanser
tillstyrkt. Statskontoret
säger, att förslaget om en utredning i
lämplig form bör vinna beaktande även
om det inte anser att bara dessa frågor
bör utredas utan att man bör utvidga
frågeställningen. PA-rådet siiger: »Hela
personalpolitiken och personaladministrationen
bör kartläggas och överses.
» TCO tillstyrker utredning. SACO
tillstyrker utredning men vill också utvidga
frågeställningen. SR finner det

motiverat att problemen göres till föremål
för utredning. Statstjänarkartellen
tillstyrker förslaget.

Vid sin behandling av motionen och
remissyttrandena har utskottet huvudsakligen
uppehållit sig vid i vilken grad
dessa frågor redan är under utredning
och inte så mycket vid själva sakfrågan.
Utskottet säger avslutningsvis, att arbetspsykologutredningen,
som kommer
att avgiva sitt betänkande i början av
år 1966, har tagit upp frågan i viss grad
samt att »frågan om tillskapandet av en
särskild legitimation för psykologer
prövas av en delegation inom medicinalstyrelsen».
Offentlighetskommittén,
som ju tar upp den fråga som för mig
såsom motionär har varit mest central,
prövar bl. a. de spörsmål som sammanhänger
med sekretessen kring de psykologiska
testningarna.

Utskottet understryker, att »testningsresultaten
endast får ses som en bland
de faktorer som bör läggas till grund
för myndigheternas beslut i personalfrågor».
Man kan väl där i anslutning
till vår uppfattning säga, att testningsresultaten
bör ge en fylligare bild av de
sökandes kvalifikationer än de kanske
ofta schablonmässiga uttagningsmetoder
som kan föreligga i annan form. Utskottet
säger emellertid också, att det
är angeläget att stor försiktighet iakttages.

Själva klämmen i utskottets skrivning
är, att det förekommer många utredningar.
Jag skulle väl såsom motionär
känna mig förkrossad över att jag inte
känner alla dessa utredningar, men jag
är i gott sällskap, när inte ens statskontoret
upptäckt det förhållandet. Detta
kanske gör att man är litet tveksam om
den formulering som utskottet har använt,
nämligen att det »torde framgå
att ett omfattande utredningsmaterial
föreligger». Utan tvivel föreligger ett
omfattande utredningsmaterial, som kan
motivera att man inte begär en grundläggande
utredning. Utskottet skriver
dock positivt och förutsätter, »att befintligt
och framkommande utrednings -

Nr 37

Onsdagen den 24 november 1965

Ang. glesbygdernas kommunikationsproblem

material göres till föremål för en samlad
översyn och att Kungl. Maj :t på
grundval härav tager de initiativ till ytterligare
undersökningar och till praktiska
åtgärder som kan befinnas påkallade».

Jag får uttrycka min personliga förhoppning
att de luckor som kan finnas
i det föreliggande utredningsmaterialet
upptäckes av Kungl. Maj:t.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevaran de utlåtande
hemställt.

Ang. glesbygdernas kommunikationsproblem Föredrogs

ånyo allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 47, i anledning
av väckta motioner angående glesbygdernas
kommunikationsproblem.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna I:
591, av herr Schött m. fl., samt II: 703,
av herrar Lothigius och Bengtson i Solna,
hade hemställts, att riksdagen måtte
föreslå Kungl. Maj:t att tillsätta en
utredning med uppgift att i samråd med
vederbörande myndigheter och enskilda
organisationer kartlägga och studera
särskilt glesbygdernas kommunikationsproblem
och att i sinom tid avgiva utlåtande
med förslag till sådana åtgärder,
vartill undersökningen kunde giva
anledning.

Utskottet hade i det nu föredragna
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att de likalydande motionerna I:
591 och II: 703 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Herr SCHÖTT (h):

Herr talman! Det här är en stor fråga,
som jag tycker hade varit värd en
grundligare behandling från utskottets
sida. Situationen i glesbygderna i fråga

om kommunikationerna är verkligt allvarlig.
Jag är därför förvånad över att
motionerna inte ens tycks ha varit utremitterade.
Utskottet bygger tydligen
sitt uttalande i huvudsak på vissa upplysningar
som det fått från kommunikationsdepartementet.
Enligt dessa upplysningar
skulle Bussrationaliseringsnämnden
ha gjort framställningar till
departementet om särskilt anslag för en
utredning som avser Jämtlands län. Detta
är ju en ganska begränsad åtgärd,
medan vi motionärer hade hoppats att
det skulle bli en ordentlig utredning
som hade kunnat ge en allsidig belysning
av problemet.

I utskottets utlåtande sägs att i den
statsverksproposition, som vi har att
vänta till 1966 års riksdag, kommer
glesbygdens kommunikationsproblem
att behandlas. Vi motionärer får väl ge
oss till tåls och se vad statsverkspropositionen
kommer att innehålla härvidlag.
Jag har därför inget särskilt yrkande.

Herr SÖRLIN (s):

Herr talman! Som motionär framförde
herr Schött vissa kritiska synpunkter
på utskottets behandling av den
här frågan.

Det är inte så, herr Schött, att utskottet
inte har intresserat sig på fullt
allvar för glesbygdernas kommunikationsproblem,
utan det är fastmer på
det sättet, att riksdagen på förslag av
Kungl. Maj:t har anvisat vissa medel
som skall gå till stöd för den trafik som
det här gäller. För budgetåret 1963/64
var för ändamålet anvisat 3 miljonor
kronor och för innevarande budgetår
har anvisats 6,5 miljoner kronor. Det
har alltså skett en betydande uppräkning.

För egen del råkar jag bo i en av landets
verkliga glesbygder — det torde
herr Schött vara medveten om — och
jag kan vitsorda, att visst finns det problem
på det här området. Å andra sidan

Onsdagen den 24 november 1965

Nr 37

är det också uppenbart att med det stöd,
som genom Kungl. Maj :ts förslag och genom
riksdagens bifall till den nämnda
medelsanvisnnigen nu utgår, har det
ändå inträtt en betydande förbättring.
Liksom herr Schött vill även jag erinra
om att det pågår en viss utredningsverksamhet.
Enligt vad utskottet har inhämtat
kommer resultat av den verksamheten
att presenteras i form av förslag
i statsverkspropositionen till 1966
års riksdag. Jag föreställer mig att det
finns tillfälle att återkomma när det
förslaget skall behandlas.

Med det anförda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr SCHÖTT (h) :

Herr talman! ökningen av anslaget
från 3 miljoner til 6,5 miljoner kronor
är ju väl bekant, men det är alldeles
felaktigt att tro att man löst glesbygdens
kommunikationsproblem med denna anslagsökning
på 3,5 miljoner kronor.
Problemet är oändligt mycket större.
Jag vill också understryka att problemet
inte är ett specielt norrlandsproblem,
vilket man kan tro efter att ha hört den
föregående talaren, utan det berör bygderna
runtom i vårt land, inte minst
bygderna i mitt hemlän, Kalmar län.

Jag vill uttrycka den förhoppningen
att den statsverksproposition som vi har
att mottaga på nyåret verkligen kommer
att innehålla något positivt i den här betydelsefulla
frågan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, bifölls vad utskottet i
det nu ifrågavarande utlåtandet hemställt.

Meddelande ang. enkla frågor
Vid förnyad föredragning av allmänna
beredningsutskottets utlåtande nr 48,
i anledning av väckta motioner om ersättning
av statsmedel för skada som
vållats av barn och ungdom i familjevård,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag ber att få meddela att fredag nästa
vecka, den 3 december, för vilken
dag i den preliminära planen angivits
arbetsplenum eller bordläggningsplenum,
kommer endast bordläggningsplenum
att hållas. Sammanträdet börjar
som vanligt kl. 14.00.

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla frågor
denna dag framställts, nämligen
av herr Arvidson (h) till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet:
»Avser Herr Statsrådet att medverka
till att de rotfruktsodlare, som
genom den tidiga vintern fått sin rotfruktsodling
spolierad, får inkomma
med försenad anmälan för skördeskada?»;
samt

av herr Petersson, Erik Filip, (fp) till
herr statsrådet och chefen för socialdepartementet:
»Avser Statsrådet att
vidtaga åtgärder för att ärendenas behandling
i försäkringsdomstolen skall
få en snabbare behandling än vad nu
är fallet?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 12.55.

In fidem
K.-G. Lindelöw

KUNGL. BOKTK. STHLM 1165