Fredagen den 17 april Sid

ProtokollRiksdagens protokoll 1964:18

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 18

FÖRSTA KAMMAREN

1964

17—21 april

Debatter m. m.

Fredagen den 17 april Sid.

Svar på interpellation av herr Jacobsson, Gösta, ang. SAS-trafiken

via Prestwick i Skottland............................... • ■ ■ ^

Om rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till humanitära

m. fl. ändamål......................................_...... ®

Om en successiv avveckling av dubbelbeskattningen av aktiebolag

och ekonomiska föreningar ................................ “

Om vidgad rätt till avsättning till investeringsfonder för konjunkturutjämning,
m. m...................................

Om reformering av förmögenhetsbeskattningen ................ 21

Interpellationer:

av herr Sveningsson om särskilda bestämmelser för nyblivna

körkortsinnehavare .................................... ^5

av herr Hiibinette ang. åtgärder för bekämpande av flyghavre 26
av herr Schött ang. disciplinsituationen i grundskolan ...... 27

Meddelande ang. enkla frågor:

av herr Hernelius ang. FN-styrkornas på Cypern befogenheter 29
av herr Dahlén ang. befrielse från skatt vid gåva av konstverk

i vissa fall ...................................... ....

av herr Lundström om en bättre planläggning för propositions avlämnandet

..........................................

av herr Virgin ang. orsaken till förseningen i propositionsav lämnandet

............................................

av herr Holmberg ang. information till riksdagen rörande det

ekonomiska planeringsrådet ............................ 29

av herr Sveningsson ang. lagligheten av roulettspel.......... 29

av herr Skårman om översiktlig planering rörande främst kusttrakternas
användning för fritidsbebyggelse eller industri 29

1 Första kammarens protokoll 196b. Nr 18

2

Nr 18

Innehåll

Tisdagen den 21 april sid_

Svar på frågor:

av herr Lundström om en bättre planläggning för propositions avlämnandet

.......................................... 3q

av herr Virgin ang. orsaken till förseningen i propositionsav avlämnandet

.......................................... 3Q

av herr Hernelius ang. FN-styrkornas på Cypern befogenheter 32

av herr Holmberg ang. information till riksdagen rörande det

ekonomiska planeringsrådet ............................ 34

av herr Nilsson, Ferdinand, ang. lokal representation i delegationen
för markförvärv inom Upplands-Bro m. fl. kommuner 35

av herr Sveningsson ang. lagligheten av roulettspel ........ 37

av herr Dahlén ang. befrielse från skatt vid gåva av konstverk

i vissa fall ............................................ 33

av herr Lager ang. s. k. trotjänarepensioner och ATP........ 40

Samtliga avgjorda ärenden

Fredagen den 17 april

Bevillningsutskottets betänkande nr 28, om rätt till avdrag vid beskattningen
för gåvor till humanitära m. fl. ändamål samt för
avgift till annat trossamfund än svenska kyrkan............ 8

— nr 31, om en successiv avveckling av dubbelbeskattningen av

aktiebolag och ekonomiska föreningar .................... 14

— nr 33, om vidgad rätt till avsättning till investeringsfonder för

konjunkturutjämning, m. m............................... 47

— nr 39, om reformering av förmögenhetsbeskattningen ...... 21

Fredagen den 17 april 1904

Nr 18

3

Fredagen den 17 april

Kammaren sammanträdde kl. 11.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Justerades protokollet för den 10 innevarande
månad.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Då jag skall närvara vid Europarådets
session i Strasbourg den 20—den
24 april, anhåller jag härmed om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden
den 19—den 25 april.

Stockholm den 15/4 1901

Lisa Mattson

Den begärda ledigheten beviljades.

Ang. SAS-trafiken via Prestwick
i Skottland

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena NILSSON, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att
vid detta sammanträde besvara herr
Gösta Jacobssons den 3 april framställda
interpellation angående SAS-trafiken
via Prestwick i Skottland, erhöll
ordet och anförde:

Herr talman: Herr Gösta Jacobsson
har i eu interpellation den 3 april 1964
frågat mig, om den av den brittiska regeringen
dagen före vidtagna åtgärden
att genom ensidigt dekret skära ned
SAS’ trafikrättigheter i Prestwick på linjen
mellan Skandinavien och USA kan
anses stå i överensstämmelse med principerna
för EFTA-samarbetet och huruvida
regeringen, i samförstånd med de
danska och norska regeringarna, avser
vidtaga åtgärder för tillvaratagande av

de skandinaviska intressen, som av SAS
företrädes.

Jag vill till en början något beröra
den historiska bakgrunden och vad som
hittills passerat i detta ärende. Sedan
1940 har skandinaviska flygbolag på
routen mellan Skandinavien och Förenta
staterna företagit kommersiella mellanlandningar
på flygfältet Prestwick
utanför Glasgow i Skottland. Tillstånd
härtill har förelegat — föreligger alltjämt
— enligt luftfartsavtalen mellan de
skandinaviska länderna och Storbritannien.
1959, det sista året då SAS flög
med propeller drivna flygplan över Atlanten,
företog konsortiet under sommarsäsongen
14 landningar per vecka i vardera
riktningen i Prestwick. Inför jetflygplanens
insättande på Atlantrouten,
företog konsortiet under sommarsäsongen
14 landningar per vecka i vardera
riktningen i Prestwick. Inför jetflygplanens
insättande på Atlantrouten uppnåddes
1959 samförstånd mellan de
skandinaviska och brittiska luftfartsmyndigheterna
om trafiken under den
följande femårsperioden. Enligt detta
skulle SAS vara berättigad till en daglig
landning i Prestwick i vardera riktningen
med kommersiella rättigheter under
sommarsäsongen 1963 och sex landningar
i veckan under vintern 1963/64.
Med hänsyn till jetmaskinernas väsentligt
större kapacitet innebar detta i sak
i stort sett status quo för SAS i Prestwick.

Inför överenskommelsens utlöpande
den 1 april 1964 begärde det brittiska
flygministeriet i oktober förra året konsultationer
med de skandinaviska luftfartsmyndigheterna.
Dessa ägde rum i
till en början två omgångar, i London
den 25—28 november 1963 och i Stockholm
den 7—9 januari i år. Därvid krävde
den brittiska delegationen en drastisk
nedskärning av SAS’ landningar i

4

Nr 18

Fredagen den 17 april 1964

Ang. SAS-trafiken via Prestwick i Skottland

Prestwick från de hittillsvarande sju i
veckan under sommaren till två. Man
åberopade bl. a. såsom skäl, att SAS tog
en för stor andel av sin trafik i Prestwick
i förhållande till den primära trafiken
på routen mellan Skandinavien
och USA, och detta förhållande angavs
stå i strid med luftfartsavtalens s. k.
Bermudaklausul om relationen mellan
primär- och sekundärtrafiken. Den reella
bakgrunden till den brittiska inställningen
torde emellertid vara att
söka i det statliga flygbolaget BOAC:s
dåliga ekonomi och därav föranledda
krav på en större andel än hittills avhemmamarknaden
på bekostnad av utländska
bolag.

De skandinaviska myndigheterna förklarade
sig under konsultationerna ha
förståelse för de brittiska problemen
och angav sig villiga att ingå en kompromiss,
som, utan att leda till alltför
svåra skadeverkningar för SAS, ändock
skulle innebära ett betydande mått av
hänsynstagande till BOAC:s intressen.
Man förklarade sig sålunda beredd att
tills vidare dels avstå från delaktighet
i den bl. a. till följd av prissänkningen
över Nordatlanten väntade fortsatta
kraftiga trafikökningen i Prestwick, och
dels skära ned SAS’ landningar till sex
i veckan om sommaren och tre om vintern.

Detta bud förklarade den brittiska delegationen
vara helt oantagbart, och förhandlingsomgången
i Stockholm i januari
bröts från brittisk sida utan att
man lämnade något motbud. I stället
beslöt det brittiska flygministeriet ensidigt
att SAS endast skulle få rätt till
två landningar per vecka i vardera riktningen
från den 1 april.

I detta läge lyckades dock de tre
skandinaviska regeringarna förmå den
brittiska regeringen att återupptaga
konsultationerna i syfte att göra det
möjligt nå fram till en gemensam uppgörelse.
Förnyade förhandlingar ägde
därefter rum i London den 17—20 samt
den 25—27 februari. I dessa deltog på
skandinavisk begäran, förutom repre -

sentanter för luftfartsmyndigheterna,
jämväl företrädare för de fyra ländernas
utrikesdepartement. Avsikten härmed
var att få in ärendet inom ramen
för de skandinaviska ländernas allmänna
förbindelser med Storbritannien,
bl. a. EFTA-gemenskapen.

Britterna lämnade, då förhandlingarna
sålunda återupptogs, det budet, att
SAS skulle få rätt till fyra landningar
per vecka i vardera riktningen genom
Prestwick under sommarsäsongen 1964,
tre under vintersäsongen 1964/65 och tre
under sommarsäsongen 1965, såvida
man ej från skandinavisk sida kunde
hänvisa till en sådan trafikökning för
SAS under 1964, att en uppgång till fyra
landningar kunde anses motiverad också
för sommaren 1965. Trots att den
skandinaviska delegationen förklarade
sig beredd att gå brittterna ytterligare
till mötes och trots att de tre beskickningscheferna
i London gemensamt
framförde demarclier hos den brittiske
utrikesministern kunde någon höjning
av detta bud ej åstadkommas. Det
nyssnämnda brittiska budet kunde den
skandinaviska delegationen, i enlighet
med sina instruktioner, ej godkänna av
såväl principiella som ekonomiska skäl.
Ej heller kunde budet anses förenligt
med den skandinaviska tolkningen av
luftfartsavtalens kapacitetsbestämmelser.
Förhandlingarna bröts därför, och
de två delegationerna förklarade sig
komma att rapportera till sina regeringar.

På basis av den skandinaviska delegationens
rapport bedömde jag — i likhet
med mina kolleger i Danmark och
Norge och i samråd med kommunikationsministrarna
— möjligheterna för
eu uppgörelse i godo genom fortsatta
förhandlingar såsom tämligen goda under
förutsättning att ett minimum av
kompromissvilja visades på brittisk sida.
De tre skandinaviska ambassadörerna
instruerades därför att ånyo besöka
den brittiske utrikesministern i saken,
vilket också skedde den 9 mars. Därvid
överlämnades en promemoria, i vil -

Nr 18

Fredagen den 17 april 1964

5

Ang. SAS-trafiken via Prestwick i Skottland

ken de skandinaviska regeringarna
hemställde om fortsatta konsultationer.
Eftersom de dittills förda diskussionerna
mellan luftfartsmyndigheterna varit
resultatlösa, föreslogs att de fortsatta
förhandlingarna skulle föras på diplomatisk
nivå. Vi hänvisade såsom ytterligare
skäl härför till vår uppfattning
att saken var av sådan omfattning och
betydelse att den går utanför luftfartsområdet
i strikt bemärkelse.

Som svar på denna framställan kom
den 2 april den brittiska regeringens
överraskande besked att den ej ansag
förnyade förhandlingar kunna tjäna något
nyttigt syfte och att man därför nu
i stället avsåg att genom ett beslut av
flygministeriet ensidigt begränsa SAS’
trafikrättigheter i Prestwick till fyra
landningar per vecka i vardera riktningen
under sommarsäsongen 1964, tre
landningar under vintern 1964/65 och
tre under sommaren 1965. Brittiska regeringen
förklarade sig i svaret slutligen
beredd att under vintern 19G5/6G
ta upp frågan till nytt övervägande tillsammans
med de skandinaviska regeringarna
för den händelse dessa skulle
anse att en stegring av SAS’ trafik motiverade
en ökning av antalet landningar.

Jag har uppehållit mig så pass utförligt
vid vad som förevarit i detta ärende
för att ge en uppfattning om de
skandinaviska regeringarnas ansträngningar
att förhandlingsvägen åstadkomma
ett resultat som såväl skulle tagit
hänsyn till den besvärliga situation,
som den brittiska regeringen råkat i till
följd av BOAC:s ekonomiska svårigheter,
som till SAS’ berättigade ocli på innehållet
i luftfartsavtalen grundade anspråk
på en rimlig behandling av sin
väl inarbetade trafik via Prestwick. I
detta sammanhang har det även varit
naturligt för de skandinaviska länderna
att hänvisa till EFTA-samarbetet.

Som regeringen hade anledning framhålla
i sin deklaration vid utrikesdebatten
i riksdagen den 8 april, omfattas
visserligen inte luftfartsförbindelserna

formellt av EFTA-konventionen, men
EFTA-länderna kan likväl ha anspråk
på att räkna med särskild förståelse för
varandras intressen och problem också
på detta viktiga område. Vid årsskiftet
19GG/67 kommer som bekant EFTA-länderna
sinsemellan att i princip ha avskaffat
tullar och kvantitativa restriktioner
i vad avser handeln mellan medlemsländerna.
Ju närmare vi kommer
det fullständiga upphävandet av tullar
och kvantitativa restriktioner, desto angelägnare
blir det att uppnå en liberalisering
jämväl av andra hinder mot
ett fritt utbyte av varor och tjänster
mellan medlemsländerna. Därom synes
alla medlemsländer i EFTA i princip
vara ense.

Vad gäller transportområdet vill jag
också erinra om de gemensamma ansträngningar
som de västeuropeiska sjöfartsnationerna
gör på olika håll i världen
för att söka komma till rätta med
protektionistiska tendenser inom den
internationella sjöfarten. På detta område
har Storbritannien klart intagit
samma linje som de skandinaviska länderna.

Därmed är jag inne på svaret på interpellantens
första fråga, som jag för
övrigt anser indirekt besvarades redan
i regeringsdeklarationen. Regeringen
kan inte anse att det brittiska ensidiga
dekretet, enligt vilket en drastisk nedskärning
göres av SAS’ trafikrättigheter
i Prestwick, står i överensstämmelse
med andan i EFTA-samarbetet.

Vad gäller interpellantens andra fråga
om åtgärder från de skandinaviska
regeringarnas sida att tillvarataga SAS’
intressen i sammanhanget, vill jag först
erinra om det svar på det brittiska beskedet
den 2 april, som avlämnats av
de tre ambassaderna i London den 13
april. I detta fastslås ånyo de skandinaviska
regeringarnas uppfattning, att
den brittiska regeringens beslut ej står
i överensstämmelse med luftfartsavtalen
vare sig såvitt angår den ensidiga
åtgärden som sådan eller i fråga om
den företagna nedskärningen av SAS’

b Nr 18 Fredagen den 17 april 1964

Ang. SAS-trafiken via Prestwick i Skottland

rättigheter. Vidare förbehåller sig regeringarna
rätten att återkomma i ärendet
med en begäran om nya konsultationer
redan i god tid före sommarsäsongens
början nästa år, den 1 april
1965, detta för att möjliggöra en ökning
av antalet landningar i ljuset av erfarenheterna
från trafiken instundande
sommar.

Som jag nyss antytt kan det inträffade
ej heller undgå att få återverkningar,
som måste beklagas av den
svenska regeringen. I den internationella
luftfartspolitiken råder som bekant
sedan flera år tillbaka starka protektionistiska
strömningar. Beslut i protektionistisk
riktning av en av världens
ledande luftfartsnationer kommer säkerligen
att uppmärksammas ute i världen
och måhända tas till intäkt för liknande
åtgärder på annat håll. Vad som
inträffat är så mycket beklagligare som
det skett vid en tidpunkt, då EFTAländerna
står inför den viktiga Kennedyronden
inom GATT, där en enhetlig
och klar attityd i frihandelsvänlig anda
från samtliga FiFTA-länders sida torde
vara av väsentlig betydelse för konferensens
resultat.

I stället för att skapa svårigheter för
varandras flygbolag och luftfartsintressen
borde EFTA-länderna enligt vårt
förmenande söka motarbeta de protektionistiska
tendenserna inom den internationella
luftfarten. Den svenska regeringen
kommer för sin del fortsätta
att verka i den riktningen.

Jag vill slutligen tillägga, herr talman,
att jag hade tillfälle diskutera
ärendet med mina danska och norska
kolleger i samband med det nordiska
utrikesministermötet i Köpenhamn i
början på veckan. Vi var eniga om aft
saken måste bedrivas med kraft även i
fortsättningen i syfte att få en ändring
av den brittiska attityden till stånd.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! Jag ber att till hans excellens
herr ministern för utrikes ärendena
få framföra mitt uppriktiga tack

för det utförliga svaret på min interpellation.

Svaret innefattar först och främst en
värdefull redogörelse för den historiska
bakgrunden och för vad som hittills
passerat i ärendet. Den fullständiga redogörelsen
med dess klarläggande av
meningsmotsättningarna rörande Prestwicktrafiken
och de ansträngningar
som gjorts från skandinavisk sida att
åstadkomma eu godtagbar kompromiss
måste vara ägnad alt intressera icke
blott denna kammare utan den svenska
opinionen över huvud taget. För en interpellant
är det därutöver anledning
till stor tillfredsställelse att av interpellationssvaret
konstatera, alt regeringen
i huvudpunkterna anlägger ungefär
samma synpunkter som föresvävade honom
själv när han tog sig djärvheten
före att framställa sina frågor.

Jag tror att det för hela den svenska
opinionen står klart att Storbritanniens
ensidiga dekret om nedskärning av
SAS’ trafikrättigheter i Prestwick står
i strid med andan i EFTA-samarbetet,
även om vi i denna del inte har några
formella åtaganden från brittisk sida att
stödja oss på. Det är glädjande att utrikesministern
inte svävade på målet i
uttalandet på denna punkt. Svenska folket
tycker nog att Prestwickaffären inte
riktigt stämmer överens med de vackra
deklarationer, som brukar utfärdas i
samband med EFTA-konferenserna. Mot
bakgrunden av EFTA-samarbetet har
otvivelaktigt den brittiska åtgärden
kommit som eu chock för en stor del
av den svenska allmänheten. Vårt land
bär med förtroende slutit upp på Storbritanniens
sida i EFTA, som visserligen
inte formellt behandlar trafikområdet
men som går ut på ett vidsträckt
ekonomiskt samarbete, med fritt utbyte
av varor och tjänster som slutmål. Vi
har gjort det i en anda av ömsesidigt
förtroende. Det är därför som besvikelsen
har blivit så stor. Frågan rör förvisso
skiljaktiga ekonomiska intressen
om dessa borde man kunna förhandla
till slut i lugn och ro — men det är

Nr 18

Fredagen den 17 april 1964 Me 18 7

Ang. SAS-trafiken via Prestwick i Skottland

inte dessa ekonomiska intressen som i
dag är det väsentliga.

Frågans allvarligaste aspekt ligger, åtminstone
som jag ser det, numera på
förtroendesidan.

Det bådar inte gott för det fortsatta
EFTA-samarbetet när en stormakt som
England på ett viktigt avsnitt kan behandla
sina medbröder i EFTA med
den, låt mig säga det, nonchalans som
bär visats. Detta senaste utslag av brittisk
luftfartsprotektionism är också ett
dålig omen inför Kennedy-rundan i
GATT, med dess allmänna strävanden
om liberalisering och ekonomiskt samarbete,
där England och de skandinaviska
länderna skall stå sida vid sida.

Ett intressant påpekande i interpellationssvaret
ligger i fastslåendet av de
skandinaviska regeringarnas uppfattning,
att den brittiska regeringens beslut
ej står i överensstämmelse med gällande
luftfartsavtal vare sig såvitt angår
den ensida åtgärden som sådan eller i
fråga om den företagna nedskärningen
av SAS’ rättigheter. Jag vill tolka detta
på så sätt, att de skandinaviska länderna
också har legaliteten på sin sida.
Såvitt jag kan förstå ligger kärnpunkten
i luftfartsavtalen just däri, att problemen
skall lösas förhandlingsvägen på
bilateral basis och inte genom ensidiga
dekret. Så har ovedersägligen icke skett.
De skandinaviska länderna står tydligen
i denna fråga på säker folkrättslig
grund, medan den brittiska åtgärden är
klart avtalsstridig. Engelsmännen lär
visserligen säga »right or wrong, my
country». Men jag har svårt att tro att
denna visserligen stolta, men ur rättslig
synpunkt tvivelaktiga maxim kan
vara den brittiska regeringens.

Jag vill uttrycka min glädje över att
de skandinaviska regeringarna inte stillatigande
funnit sig i vad som skett utan
med kraft fortsätter sina ansträngningar
i syfte att få en ändring i den brittiska
attityden till stånd om möjligt redan
i sommar. Jag vill här stryka under
att SAS’ flyglinje över Prestwick är
en gammal linje. Den har med stöd av

gällande tillstånd upprätthållits sedan
år 1946. Den är väl inarbetad och fyller
en betydelsefull kommunikationsuppgift
icke minst ur skotsk synpunkt.
Sådant borde kräva rimliga hänsyn från
brittisk sida även när det gäller att slå
vakt om det egna statliga flygbolaget
BOAG med dess ända tills nu konstant
dåliga finanser. Det sista bokslutet per
den 31 mars lär dock visa överskott,
något som kan verka lugnande för den
engelska regeringens nerver.

Med tanke på de deklarationer, som
gjordes helt nyligen i utrikesdebatten,
vågar jag nu sluta med att ge uttryck åt
förvissningen att riksdagen står enhällig
bakom den svenska regeringen i
denna sak.

Jag tackar än en gång utrikesministern
för det fylliga interpellationssvaret.

Häri instämde herrar Virgin (h) och
Bengtson (ep).

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! I utrikesdebatten häromdagen
hade jag tillfälle att ge uttryck
åt den olust som har noterats inom stora
befolkningslager i vårt land med anledning
av den ensidiga brittiska åtgärden,
och jag har ingen orsak att nu
tillägga eller dra ifrån någonting.

Av intresse är enligt min mening utrikesministerns
uttalande, att man skall
sträva att motarbeta den protektionistiska
utvecklingen inom den internationella
luftfarten. Det är ett löfte som förpliktar.
Jag finner det utomordentligt
viktigt alt detta löfte med kraft föres
ut i det praktiska handlandet, så att man
från vår och från nordisk sida gör allt
som är möjligt för att inom de organ,
där denna angelägenhet skall dryftas,
verkligen försöka nå en lindring i den
protektionism som otvivelaktigt nu under
många år har utvecklats allt starkare.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

8 Nr 18 Fredagen den 17 april 1964

Om ratt till avdrag vid beskattningen för gåvor till humanitära m. fl. ändamål

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts
proposition nr 146, med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 1 och 3 §§
lagen den 14 oktober 1939 (nr 727) om
förbud mot arbetstagares avskedande
med anledning av värnpliktstjänstgöring
m. in.

Föredrogos och hänvisades

motionerna nr 744—747 till statsutskottet,

motionen nr 748 till konstitutionsutskottet,

motionerna nr 749—752 till statsutskottet,

motionen nr 753 till behandling av
lagutskott och

motionen nr 754 till konstitutionsutskottet.

Om rätt till avdrag vid beskattningen för

gåvor till humanitära m. fl. ändamål

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 28, i anledning av väckta
motioner om rätt till avdrag vid beskattningen
för gåvor till humanitära
m. fl. ändamål samt för avgift till annat
trossamfund än svenska kyrkan.

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:370,
av fröken Andersson in. fl., och II: 444,
av herr Gustafsson i Borås m. fl., vari
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
rörande införande av avdrag
vid taxering till statlig inkomstskatt på
belopp, som den skattskyldige skänkt
till humanitära, kulturella, religiösa,
vetenskapliga eller eljest uppenbart allmännyttiga
ändamål; ävensom

2) de likalydande motionerna 1:373,
av fru Segerstedt Wiberg och herr PerOlof
Hanson, samt II: 445, av fru Gärde

Widemar och herr Hinimerfors, vari anhållits,
att riksdagen genom skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte begära en utredning
av frågan om avdragsrätt vid inkomstbeskattningen
för avgifter, som
erlades av medlemmar i annat trossamfund
än svenska kyrkan.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet på anförda skäl hemställt,
att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 370,
av fröken Andersson m. fl., och II: 444,
av herr Gustafsson i Borås m. fl., om
rätt till avdrag vid beskattningen för
gåvor till humanitära m. fl. ändamål,
ävensom

2) de likalydande motionerna 1:373,
av fru Segerstedt Wiberg och herr PerOlof
Hanson, samt II: 445, av fru Gärde
Widemar och herr Rimmerfors, om rätt
till avdrag vid beskattningen för avgift
till annat trossamfund än svenska
kyrkan,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Lundström, Gösta Jacobsson, Enarsson,
Sundin, Skärman och Magnusson i Borås,
fru Nettelbrandt samt herrar Harlin,
Nilsson i Tvärålund och Broberg,
vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen i anledning av motionerna
1:370, av fröken Andersson
m. fl., och II: 444, av herr Gustafsson
i Borås m. fl., måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning rörande
införande av viss rätt till avdrag
vid den statliga inkomstbeskattningen
för belopp, som den skattskyldige
skänkt till humanitära, kulturella,
religiösa, vetenskapliga eller eljest uppenbart
allmännyttiga ändamål, samt

2) att motionerna 1:373, av fru Segerstedt
Wiberg och herr Per-Olof Hanson,
samt 11:445, av fru Gärde Widemar
och herr Rimmerfors, måtte anses
besvarade med vad reservanterna hemställt.

Fredagen den 17 april 19(>4

Nr 18

9

Om rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till humanitära m. fl. ändamål

Herr ENARSSON (h):

Herr talman! I bevillningsutskottets
betänkande nr 28 behandlas bl. a. en
motion som väekts i första kammaren
av fröken Andersson och i andra kammaren
av herr Gustafsson i Borås och
som har undertecknats av medlemmar
i såväl högerpartiet som folkpartiet och
centerpartiet. Motionen utmynnar i ett
yrkande om utredning angående avdragsrätt
vid taxering till statlig inkomstskatt
för gåvor till humanitära,
kulturella, vetenskapliga eller eljest uppenbart
allmännyttiga ändamål.

Man kan nog säga att det råder rätt
allmän enighet om att de insatser på
olika områden, som utföres av frivilliga
krafter inom olika organisationer och
kristna samfund, har mycket stor betydelse
och kommer att få ännu större
betydelse i vårt moderna samhälle. I de
flesta fall innefattar detta frivilliga arbete
förebyggande åtgärder, som på ett
effektivt sätt motverkar att många kanske
i och för sig hyggliga människor
kommer in på olämpliga och möjligen
farliga vägar, som annars kunde leda till
brottslighet och förfall på olika sätt.
Ur samhällets synpunkt är det sålunda
utan tvekan lönande att stödja och uppmuntra
verksamhet av nu ifrågavarande
slag. De krasst ekonomiska synpunkterna
kan dock inte här skjutas i förgrunden,
utan största vinsten ligger givetvis
i att människor på glid kan påverkas
i positiv riktning innan det har
gått dem illa.

Samhällets stöd till dessa ändamål
kan givetvis utformas på olika sätt.
Riksdagen har ju tidigare behandlat frågan
om bidrag från statens sida till bl. a.
samfund och vissa organisationer. En
del organisationer har som bekant redan
statsbidrag, men denna form av
stöd har inte vunnit anklang hos de
kristna samfunden, närmast på grund
av att de befarat att till bidraget kunde
knytas villkor som på något sätt skulle
kunna stå i strid med deras huvudsyfte
och egentliga uppgifter.

Även frågan om avdragsrätt för gå -

vor av detta slag har vid flera tillfällen
behandlats av riksdagen. I utskottsutlåtandena
har man oftast vitsordat det
goda syftet och värdet av utfört arbete,
men så har man avvisat förslagen med
åberopande bl. a. av svårigheter vid det
praktiska genomförandet. Även denna
gång anför utskottsmajoriteten ungefär
liknande skäl. Man säger också att införandet
av avdragsrätt är ägnat att
motverka planerna på genomförandet av
definitiv källskatt.

Såsom motionärerna framhållit har
avdragsrätt införts i åtskilliga andra
länder, och en kommande utredning
skulle förmodligen visa att problemet
kan lösas även i vårt land. Vi reservanter
anser, att starka motiv talar för en
utredning i denna fråga, och vi hyser
den uppfattningen att ett beslut om avdragsrätt
vid taxering för gåvor av det
slag som reservationen anger skulle ha
eu stimulerande effekt både till ökat givande
och kanske ännu mer till personligt
engagemang i en verksamhet, som
är till stort gagn såväl för samhället som
för enskilda människor.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till den vid utskottets betänkande
fogade reservationen.

Herr ERIKSSON, EINAR, (s):

Herr talman! Så långt tillbaka som
jag kan minnas har vi varje år behandlat
de frågor som nu föreligger. När
jag även vid utskottsbehandlingen gjorde
detta påpekande replikerade någon
av motionärernas företrädare, att denna
fråga var att betrakta som den droppe,
vilken så småningom kommer att
urholka stenen. Jag är ännu inte klar
över huruvida det var jag som var stenen
och han som var droppen.

Men hur som helst med den saken
så återkommer frågan i år, och positionerna
är i dag desamma som tidigare.
Argumentationen för och emot har
inte heller förändrats.

Principiellt är det så, som herr Enarsson
antydde, att utskottsmajoriteten in -

10

Nr 18

Fredagen den 17 april 1964

Om rätt till avdrag'' vid beskattningen för gåvor till humanitära m. fl. ändamål

te betraktar avdragsrätten som den rätta
vägen när det gäller att främja kulturella,
humanitära och vetenskapliga
verksamheter och ändamål. Utskottet
utgår ifrån att i den mån samhället anser
att verksamheter av detta slag skall
ha ett stöd, skall det ske på de direkta
anslagens väg.

Detta beror inte minst på den konstruktion
som vårt skattesystem har, ty
om man inför en avdragsrätt, kommer
samhället i betydande utsträckning att
också få svara för dessa bidrag. Skulle
en avdragsrätt beviljas så skulle i normalfallet,
kan man väl säga, det enskilda
bidraget stanna vid 50 procent, medan
samhället fick stå för resten. I det
extrema fallet skulle det faktiskt kunna
sägas, att när den enskilde lämnar
ett bidrag för dylikt ändamål och sedan
utnyttjar sin avdragsrätt, skulle
samhället få svara för 80 procent av bidragsbeloppet.

Personligen tycker jag — det har inte
utskottet anfört — att det är en dålig
moral att främja ett tillvägagångssätt
som låter enskilda människor vara frikostiga
och generösa med pengar som
de inte rår om, i varje fall till mycket
liten del. En sådan moral bör åtminstone
inte ha någon offentlig sanktion.

När det sedan gäller avdragsrätt för
bidrag till religiösa ändamål och verksamheter
blir man väl ännu mer betänksam.
Tänk om jag själv skulle bidraga
till ett religiöst samfund — förlåt mig,
herr talman, det är naturligtvis ett alldeles
orealistiskt exempel och jag måste
nog vända på saken och säga: tänk om
någon av motionärerna skulle vilja lämna
bidrag till ett sådant religiöst samfund
som till exempel Maranatarörelsen.
Då skulle ju vi andra, som inte alls
vill kännas vid en sådan verksamhet, indirekt
vara med och betala, eftersom
avdragsrätten innebär en minskning av
statens och kommunernas inkomster
som följaktligen måste fyllas ut. Ja, det
skulle kunna tänkas att någon kom på
den idén att lämna bidrag till den
nyaste rörelsen på det här området —

jag tror att den heter »håll-i-gångMålle»-rörelsen.
Vem vill vara med och
skattevägen bidraga till verksamheter
av den typen?

Nej, jag tror att motionärerna i det
här fallet själva skall ta sig en funderare
på huruvida detta kan vara den riktiga
vägen.

Nu säger motionärerna — i varje fall
i någon av motionerna framhålls det —
att någon verklig utredning av dessa
frågor inte har förebragts. Jag ber, herr
talman, att där få hänvisa till vad utskottet
framhåller på sidan 7 i sitt betänkande
och ber att få citera följande
av vad utskottet där säger: »Som framhållits
av skattelagssakkunniga i deras
år 1956 avgivna betänkande skulle med
största sannolikhet avgränsningen av
de ändamål, vilkas främjande genom bidrag
skulle ge avdragsrätt, möta betydande
svårigheter. Att mera exakt ange
de institutioner eller sammanslutningar,
till vilka avdragsgilla bidrag kunde ges,
torde nämligen knappast vara möjligt.
Avdragsrätten skulle i stället behöva göras
beroende av mera allmänt utformade
regler och detta i sin tur kunde förutsättas
ge upphov till många och svårlösta
skattetvister.»

Detta tycker jag är den mest bärande
motivering som utskottet har för ett yrkande
om avslag på dessa motioner och
jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Fröken ANDERSSON (h):

Herr talman! Jag skall begränsa mig
till att säga några ord om motionerna
I: 370 och II: 444. Motionerna går ju bara
ut på att det skall tillsättas en utredning
rörande avdrag vid statlig inkomsttaxering
för belopp, som skänks
till humanitära, kulturella och dylika
ändamål.

Nu säger herr Einar Eriksson alldeles
riktigt, att detta problem har varit
uppe åtskilliga gånger förut. Då tycker
jag för min del att det vore på tiden
att en utredning äntligen finge penetrc -

Fredagen (lön 17 april 1964

Nr 18

11

Om rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor till humanitära m. fl. ändamål

ra frågan. Det är inte fråga om att hugga
till genast, utan kravet är att en
utredning skall tillsattas. Såvitt jag vet
liar inte någon sådan verklig utredning
gjorts tidigare rörande dessa problem.

Herr Einar Eriksson säger vidare, att
det skulle vara »dålig moral» att låta de
enskilda ge pengar. Det är ett av de
argument, som jag minst begriper mig
på. Är det mera moraliskt att pengar
som staten ger som bidrag tvångsvis
skall tas ut skattevägen? Det blir ju
även då de enskilda, som får bidraga
till religiösa, kulturella och vad det nu
är för ändamål. Skall man behöva gå
och känna sig omoralisk när man betalar
skatt, eftersom en del går till sådana
här ändamål?

Sedan är det givetvis svårt med gränsdragningen.
Ja, men det hör ju också
till de saker som en utredning hav att
ta ställning till. Den rörelse som herr
Einar Eriksson nämnde känner jag för
min del inte så mycket till, men man
får väl fordra något omdöme också när
man tar ställning till problemen när de
blir aktuella.

Det är ganska intressant att se på de
skattelagssakkunnigas betänkande från
år 1956, som bl. a. behandlar denna fråga.
De sakkunniga förordade inte självständig
avdragsrätt för gåvor, det är
alldeles riktigt, men de var dock inne
på en annan tanke, nämligen att det
— jag tror det sägs ungefär så — enklast
kunde ske genom ändring av nuvarande
bestämmelser om avdrag för
försäkringspremier. Det finns alltså, såvitt
jag förstår, vissa utvägar att komma
fram till det mål vi syftar till i motionerna.

Det finns också — jag tror att det har
nämnts tidigare — exempel på att rätt
till avdrag för gåvor till vissa ändamål
har funnits förut. Det är alldeles riktigt
att möjligheterna till avdrag har varit
begränsade, såväl med hänsyn till vissa
särskilda förhållanden som till tiden.

Jag är inte skatteexpert, som herr
Eriksson är, men såvitt jag har fattat,
strider en sådan här åtgärd inte mot

principerna i vår skattelagstiftning. Vi
har t. ex. avdragsmöjligheter för gåvor
till vetenskaplig undervisning och forskning
och kanske flera andra ändamål.
Nu har vi ju begränsat kravet till avdragsrätt
för högst 1 000 kronor. Det är
ju inte så högt belopp, men det skulle,
som herr Enarsson framhållit, dock stimulera
de enskilda människorna att ge
till dessa ändamål, väcka deras intresse
och bidragsvilja.

Nu kommer utskottet med en rad invändningar,
som herr Eriksson också
har dragit fram. Utskottet säger bl. a.
att flera av de ändamål motionerna
nämner redan i viss mån är privilegierade
enligt § 53 kommunalskattelagen.
Men här gäller det ju enskilda skattebetalares
möjlighet till avdragsrätt.

Ett gammalt kärt argument, som brukar
komma fram då och då, är att man
här skulle gynna de högre inkomsttagarna.
Jag förstår inte varför man aldrig
talar om detta i fråga om ortsavdrag,
försäkringsavdrag och sådant.
Allt detta hänger samman, vilket är helt
naturligt — det begriper motionärerna
också — med konstruktionen av våra
skattelagar.

Herr Enarsson har redan bemött påståendet
att det vi kräver skulle motverka
planerna på en definitiv källskatt.
Jag måste öppet erkänna att detta
var det argument som jag snubblade på
först, men efter närmare eftertanke kom
jag fram till att samma resonemang gäller
exempelvis i fråga om periodiskt
understöd, som också är avdragsgillt.
Det har man bara att anmäla till skattemyndigheterna,
och så klaras den saken.

Sådan här avdragsrätt finns i flera
andra länder, och även om jag är på
det klara med att skattelagstiftningen i
dessa länder i viss mån kan ha en annan
konstruktion, så förekommer avdragsrätt
för dessa ändamål i t. ex. USA,
Kanada, Storbritannien, Västtyskland
och Danmark, och så olika är väl inte
skattelagarnas konstruktion i dessa länder
och hos oss.

12

Nr 18

Fredagen den 17 april 1964

Om rätt till avdrag vid beskattningen för
För övrigt — jag betonar igen vad
jag sagt flera gånger — får väl sådana
problem prövas av utredningen in spe.
En sådan speciell utredning har knappast
skett tidigare, och därför, herr talman,
ber jag att få yrka bifall till reservationen.

Herr ERIKSSON, EINAR, (s) kort genmäle: Herr

talman! Jag tycker alldeles för
bra om fröken Andersson för att ge mig
in i närkamp med henne i det här
spörsmålet. Fröken Andersson understryker
emellertid vad motionärerna
framhållit om att det inte har förebragts
någon verklig utredning av dessa frågor,
men då vet jag inte vilka anspråk
man ställer på verklig utredning. Jag
hänvisade till att skattelagssakkunniga
prövade den här frågan 1956. Det är ju
inte så värst länge sedan, och jag betraktar
nog skattelagssakkunniga som
de som kan prestera en seriös utredning
rörande spörsmål av den här typen.

Vidare har jag, fröken Andersson, inte
sagt att jag betraktar det som dålig
moral att enskilda människor skänker
pengar till allmännyttiga ändamål. Nej,
jag sade att jag tycker att det är dålig
moral, som inte bör få offentlig sanktion,
att man genom att medge avdragsrätt
låter den enskilde bidra med ett så
betydligt mycket mindre belopp till sin
donation än vad det kan förefalla. Om
den person som ger ett bidrag på 1 000
kronor befinner sig i det inkomstskikt,
där 80-procentsregeln vid beskattningen
verkar, blir bidraget från den personen
bara 200 kronor. Samhället bidrar
med de återstående 800 kronorna.
Enligt min mening är detta att vara generös
med andras pengar.

Slutligen sade sig fröken Andersson
inte känna till de religiösa samfund,
som jag här nämnde. Jag känner inte
till dem jag heller, men jag vet i alla
fall att de existerar -— med vilken sanktion
vet jag inte, men de existerar —

gåvor till humanitära m. fl. ändamål
Maranata och »Håll-i-gång-Målle» och
alltihop det där. Var drar man gränsen?
Vilka är de sakkunniga, som skall
sätta sig att dra gränsen mellan olika
religiösa samfund?

Den uppgiften går säkert både fröken
Andersson och jag bet på, och då är det
lika bra att vi avstår från att få den
här frågan prövad.

Fröken ANDERSSON (h) kort genmäle: Herr

talman! Eftersom herr Eriksson
hänvisar till skattelagssakkunniga, vill
jag citera vad utskottet självt återgivit
av vad de sakkunniga har anfört när
det gällt att skapa betingelser för dessa
avdrag: »Enklast kunde detta ske genom
att bestämmelserna om det nuvarande
avdraget för försäkringspremier
o. d. ändrades så att avdragsrätten omfattade
även avgifter eller bidrag till
vissa andra ändamål än försäkringar.»
Där finns dock en dörr på glänt.

Sedan är ju åtta år inte någon så särdeles
kort tid i vårt mycket dynamiska
samhälle, och jag undrar om inte vad
man skulle kunna kalla den allmänna
opinionens inställning mer och mer har
gått i den riktning som vi här vill att
den skall gå.

Jag förstår resonemanget när herr
Eriksson säger, att om enskilda vill ge
bidrag, skall de inte komma och gnälla
och begära avdrag för de bidrag som de
ger. Men om de får avdrag kan de ju
ge mera, eftersom de inte behöver skatta
för det hela.

Vidare, herr Eriksson, är det väl att
märka, att dessa institutioner och organisationer
till väsentlig del utför arbetsuppgifter
som eljest skulle komma
på staten. Staten gör där en utgiftsbesparing
de facto, som säkerligen mer än
uppväger den skatteförlust som skulle
uppstå om avdragsrätten infördes.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag måste medge att jag
hajade till något, när jag hörde herr

Fredagen den 17 april 1964

Nr 18

13

Om rätt till avdrag vid beskattningen för gåvor til! humanitära m. fl. ändamal

Eriksson i Uppsala fälla uttrycket att
det var »dålig moral» att låta enskilda
människor vara frikostiga med pengar
som de inte eller till väsentlig del inte
rår om. Herr Eriksson har sedan förklarat
vad han menar genom att anföra
som exempel personer, som ligger i den
inkomstklass där 80-procentsregeln gäller.

.Tåg vill säga till herr Eriksson i
Uppsala, att visst är det sant att rika
människor ofta skänker betydande belopp
— här är det dock fråga om en begränsning
av avdragsrätten till ett ganska
blygsamt belopp — men ett oändligt
stort antal av de människor, som
ger bidrag till de ändamål vi här talar
om, är folk som befinner sig i mycket
lägre inkomstgrupper. Det är ofta hos
dessa människor som man finner den
största förståelsen för hjälp och stöd
åt nykterhetsrörelsen, åt idrottsrörelsen,
åt olika rörelser som har med sjukdomsbekämpande
att göra — riksföreningen
mot cancer och vad de heter.
Det är sannerligen inte människor, för
vilkas beskattning man får tillgripa 80-procentsregeln. Jag tror därför att uttalandet
av herr Eriksson i Uppsala vittnar
om okunnighet i den fråga det här
gäller.

Här har nu sagts så mycket — för att
inte tala om allt som har sagts under alla
gångna år — att det inte finns någon
större anledning att förlänga debatten.
Det här anförda argumentet om att samhällets
stöd bör ges i form av direkt
statsanslag har ju ingående bemötts, liksom
argumentet att avdragsrätten skulle
på något sätt avvika från de principer
som man redan har i skattelagstiftningen.
Om man vill tala principer i detta
sammanhang, så är det principer som
man redan brutit mot. Om man vill kan
man mycket väl konstruera regler, som
gör en sådan avdragsrätt möjlig, utan
att man bryter mot några principer ■—
allra minst sådana som man redan brutit
mot.

Såsom fröken Andersson sade har det
hänt åtskilligt sedan 1956, när den ut -

redning företogs som herr Eriksson i
Uppsala nyss talade om. Det är inte
bara så att det framkommit en ökad
förståelse i denna fråga från allmänhetens
sida, utan man har också i ännu
större utsträckning än förut prövat detta
sätt att stärka de enskilda insatserna
på detta område. För två år sedan infördes
en liknande lagstiftning i Danmark,
och såvitt jag vet har den inte
haft några ogynnsamma verkningar. Där
är avdragsrätten begränsad till 1 000
kronor, och för att man skall kunna
utnyttja avdragsrätten helt, skall man
ha skänkt 1 100 kronor. Det finns ett
minimum för att man skall få avdrag,
och vidare har det fastställts vilka organisationer
eller institutioner eller stiftelser
som skall ha rätt att ta emot bidrag
för vilka avdragsrätt föreligger.
Även med den kännedom som jag har
om skillnaderna i skattelagstiftningen
tycker jag att det är ett intressant experiment
som gjorts och att det borde
kunna ge åtskilliga lärdomar även för
oss i Sverige.

När man dessutom vet att flera andra
länder — Kanada, Storbritannien, USA
och Västtyskland — på olika sätt har
genomfört en lagstiftning som visar förståelse
för detta problem, kan jag i likhet
med fröken Andersson och andra talare
i debatten inte förstå varför man
inte skulle kunna ta upp hela detta problem
även i Sverige till en ordentlig
prövning, oavsett att det skett en sådan
1956, alltså för åtta år sedan.

Jag ber med dessa ord att få yrka bifall
till reservationen.

Herr ERIKSSON, EINAR, (s) kort genmäle: Herr

talman! Herr Lundström gjorde
gällande, att det var på grund av okunnighet
i dessa frågor som jag hade fört
min argumentation.

Ja, jag kan väl utan vidare erkänna
att jag inte har någon specialkunskap
när det gäller dessa ting. Men okunnigheten
tycks jag dela med många, och

Nr 18

14

Fredagen den 17 april 1964

Om en successiv avveckling av dubbelbeskattningen
föreningar

därför känner jag mig inte i så otrivsamt
sällskap.

I övrigt finner jag inte någon som
helst anledning att fortsätta debatten om
vad herr Lundström anfört.

Herr PETERSSON, ERIK FILIP, (fp):

Herr talman! Jag skulle bara vilja
lämna en upplysning till herr Eriksson,
när han ifrågasätter huruvida man har
möjlighet att dra gränsen mellan Maranata
och Målles gäng å ena sidan och
religiösa samfund å andra. Det heter i
motionen, att man begär utredning av
frågan om avdragsrätt vid inkomstbeskattning
för avgifter som erlägges av
medlemmar i annat trossamfund än
svenska kyrkan. Här avses sådana trossamfund,
som är erkända av staten genom
att deras pastorer får vigselrätt.
Därigenom har man en fullt hållbar
gränsdragning att rätta sig efter i detta
sammanhang.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr förste vice talmannen
jämlikt därunder förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till
vad utskottet i förevarande betänkande
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
betänkandet avgivna reservationen; och
förklarade herr förste vice talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
finna denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Enarsson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
28, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

av aktiebolag och ekonomiska

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid betänkandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till eu
början omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Enarsson begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 68;

Nej — 54.

Om en successiv avveckling av dubbelbeskattningen
av aktiebolag och ekonomiska
föreningar

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 31, i anledning av väckta
motioner om en successiv avveckling
av dubbelbeskattningen av aktiebolag
och ekonomiska föreningar.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande
motionerna 1:207, av herr Virgin
in. fl., och II: 247, av herr Heckscher
m. fl., hade hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Ivungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj :t genom vidgade
direktiv till allmänna skatteberedningen
måtte giva denna i uppdrag att utreda
frågan om en successiv avveckling av
dubbelbeskattningen å aktiebolag och
ekonomiska föreningar.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
betänkandet på åberopade grunder
hemställt, att de likalydande motionerna
I: 207, av herr Virgin m. fl., och II:
247, av herr Heckscher m. fl., avseende
en successiv avveckling av dubbelbeskattningen
av aktiebolag och ekono -

15

Fredagen den 17 april 1964 Nr 18

Om en successiv avveckling av dubbelbeskattningen av aktiebolag och ekonomiska

föreningar

miska föreningar, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade anförts

I) av herrar Gösta Jacobsson, Ottosson,
Magnusson i Borås och Darlin, vilka
ansett, att utskottet bort hemställa,
att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna 1: 207, av herr Virgin
m. fl., och II: 247, av herr Heckscher
in. fl., måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t genom
vidgade direktiv till allmänna skatteberedningen
måtte giva denna i uppdrag
att utreda frågan om en successiv
avveckling av dubbelbeskattningen å
aktiebolag och ekonomiska föreningar;
ävensom

II) av herrar Stefanson, Lundström
och Christenson i Malmö samt fru Kettelbrandt,
vilka likväl ej antytt sin åsikt.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! Det betänkande, som vi
nu har att behandla och som rör en
successiv avveckling av dubbelbeskattningen
av aktiebolag och ekonomiska
föreningar, är en årlig vårprimör på
kammarens bord. Det kanske inte har
vårprimörens odelade friskhet, ty kammaren
känner ju alltför väl denna fråga.

Såvitt jag kunnat finna har emellertid
inte — åtminstone inte på senare tid —
någon närmare analys av vad frågan
ytterst gäller tidigare skett i riksdagen.
Jag skall därför så kort jag kan teoretiskt
motivera motionärernas yrkande.

Först och främst —- vad är innebörden
av begreppet dubbelbeskattning? Jo,
för bolag och ekonomiska föreningar
gäller att deras nettovinster i första
hand är föremål för proportionell inkomstbeskattning
hos bolaget. För den
utdelade vinsten inträder därefter ånyo
inkomstbeskattning, nu för vederbörande
aktieägare. Rätteligen är det i detta
senare fall bolagets nettovinst efter
skatt, som andra gången beskattas. Motivet
för dubbelbeskattningen var tidigare
att det privilegiet att arbeta i en

företagsform med begränsad ansvarighet
ansågs böra på något sätt beskattas.
Numera lär man bland teoretikerna betrakta
dubbelbeskattningen som en närmast
fiskal produkt vilken inte har någon
annan teoretisk motivering än att
man skall ta ut skatterna där pengarna
finns. Möjligen kan man säga att bolaget
i dess egenskap av juridisk person balett
eget liv, en egen existens, vid sidan
av de fysiska personer som äger aktierna
samt att denna person också bör beskattas.

Argumentet mot dubbelbeskattningen
är att likformighetssynpunkten kräver
att vad som ytterst är aktieägarens inkomst
bör beskattas på ett och samma
sätt utan avseende på om den uppnås
via ett aktiebolag eller direkt. Bruttoförräntningsanspråket
för i företag investerat
kapital bör vara detsamma för
alla investeringar beträffande vilka nettoförräntningsanspråket
efter skatt sammanfaller
och inte variera beroende på
om finansieringen sker direkt i enskild
firma, handelsbolag genom nyemission
av aktier, genom bolags utgivande av
obligationer eller genom nedplöjande av
bolagsvinsten.

Jag skall inte gå närmare in på frågan
hur dubbelbeskattningen skall kunna
undvikas, då det skulle föra för
långt.

När dubbelbeskattningen på sin tid
infördes på förslag av en borgerlig regering,
teoretiserade man kanske inte
så mycket. Man fann att de båda skatteformerna
— det dubbla skatteuttaget —
var praktiskt användbara ur fiskal synpunkt.
Sedan dess har emellertid hänt
en del som är ägnat att kasta nytt ljus
över problemställningen. Det är den väsentligt
ökade skattebördan, som har
gjort att frågan kommit i ett nytt läge.
Problemet ligger nu annorlunda till genom
nödvändigheten av att tillgodose
företagsamhetens behov av riskvilligt
kapital. Till de teoretiska synpunkterna
har alltså sällat sig en praktisk. Genom
Anell-lagarna har statsmakterna tagit

Nr 18

16

Fredagen den 17 april 1964

Om en successiv avveckling av dubbelbeskattningen av aktiebolag och ekonomiska
föreningar

viss hänsyn till den ändrade problematiken.
Varför då inte överväga att taga
steget fullt ut och avskaffa dubbelbeskattningen?
I utskottsbetänkandet uttalas
i fråga om familjebolagen, att dubbelbeskattningen
av nämnda bolag för
närvarande knappast torde vara särskilt
betungande. Detta är en sanning med
modifikation. Det finns nämligen åtskilliga
sådana bolag av familjebolagstyp,
där vinsten inte kan komma delägarna
till godo i annan form än genom utdelning,
t. ex. när delägarna är omyndiga
eller över huvud taget inte deltar i rörelsen.

Från utskottsmajoritetens talesman
kommer vi strax att få höra: »Vad bråkar
ni om, pojkar? Ärendet är ju föremål
för överväganden inom allmänna
skatteberedningen. Lugna er till dess betänkande
föreligger!»

Det är, herr talman, förvisso en trösterik
tanke, men vi bör kanske inte hoppas
alltför mycket. Det enda sättet för
ett minoritetsparti att på ett konkret
sätt ge uttryck åt sina synpunkter på
hur samhällsproblemen skall lösas är ju
genom motioner i riksdagen.

För att ingen missuppfattning av mina
åsikter skall uppstå, vill jag till sist
gärna deklarera, att jag är fullt på det
klara med att bolagen måste svara för
sin anpart — och en ganska dryg sådan
—- av den totala skattebördan. Detta
är en sak. Frågan om dubbelbeskattningen
är emellertid en annan sak —
den berör ju frågan om skatternas konstruktion.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Till detta betänkande,
liksom till bevillningsutskottets betänkande
nr 33, har folkpartiets representanter
i utskottet fogat en blank reservation.

Åtskilliga av de syften, som ligger
bakom huvudreservationerna i båda
dessa betänkanden, har sympatier även

inom folkpartiet. Emellertid har vi i en
särskild motion, som kommer upp till
behandling om några dagar, tagit upp
företagssparandets problem. Därvid har
vi också anfört vår uppfattning om vilka
vägar som kan leda till resultat. Med
hänsyn härtill har vi ansett, att vi både
i det nu föredragna betänkandet och i
betänkandet nr 33, som följer som nästa
ärende på listan, bort reservera oss
blankt.

Jag bär bara velat ge denna förklaring.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Herr Jacobsson i Malmö
hade ju klart för sig vad jag skulle komma
att säga, nämligen att jag skulle
hänvisa till en utredning som pågår och
att det därför inte skulle vara någon
brådska. Herr Jacobsson hade emellertid
inte någon förhoppning om att utredningen
skulle leda till lättnader i
företagsbeskattningen.

Det är ju tråkigt att herr Jacobsson
anser sig böra vara så pessimistisk,
men jag kanske skall uppfatta herr Jacobssons
yttrande på denna punkt så,
att dubbelbeskattningen inte är så pressande
som herr Jacobsson och hans meningsfränder
vill göra gällande. Under
hela efterkrigstiden har ju företagsbeskattningen
i proportion till hela inkomstbeskattningen
gett mindre än vad
den gjorde tidigare. Alla vet att det nu
inte är alltför betydande belopp, som
kommer från bolag och ekonomiska föreningar
till statskassan i form av direkt
bolagsskatt. Även skatt som uttas
i andra former av bolagen ökar ju inte
ständigt, utan det förhåller sig alldeles
tvärtom.

Vad är då orsaken till att vi fått en
sådan utveckling? Det förhåller sig helt
enkelt så, att alla är intresserade av
att företagen skall få så gynnsamma villkor
som möjligt, att de skall kunna hålla
i gång verksamheten och öka produktionen.
Jag har många gånger tidigare
sagt, att den ekonomiska politik,

Fredagen den 17 april 1904

Nr 18

17

Om vidgad rätt till avsättning till investeringsfonder för konjunkturutjämning, m. in.

som förts under efterkrigsåren, har
haft eu sådan inneboende styrka att vi
fått en ökad produktion och ett ökat
välstånd.

Motioner i detta ämne kommer igen
år efter år. Min väl Axel Svensson i
Malmö yttrade i onsdags, att när motioner
kommer tillbaka gång efter annan,
måste man till slut bifalla dem.
Den åsikten delar jag inte! Jag är ståndaktig
och menar, att har riksdagen klart
för sig att det pågår en utredning, då
hör riksdagen inte skriva till Kungl.
Maj:t och begära ytterligare direktiv
till utredningen på en enda punkt, nämligen
att dubbelbeskattningen beträffande
aktiebolag och ekonomiska föreningar
skall försvinna. Sådant gör man inte,
om man vill bevara respekten för riksdagen
och dess beslut hos Kungl. Maj:t.

Jag hoppas att herr Jacobsson i Malmö
tar mod till sig och uppmanar sina meningsfränder
i utredningen att stå på
sig och framför allt komma med goda
motiv för sina förslag. Då kanske förslagen
vinner framgång — nota bene
om det finns goda skäl för yrkandena.

Jag hemställer om bifall till utskottets
förslag.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjordes enligt de därunder
framkomna yrkandena propositioner,
först på bifall till utskottets
hemställan samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
av herr Gösta Jacobsson m. fl. vid betänkandet
avgivna reservationen; och
förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.

Om vidgad rätt till avsättning till investeringsfonder
för konjunkturutjämning,
m. m.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 33, i anledning av väckta
motioner om vidgad rätt till avsättning
till investeringsfonder för konjunkturutjämning,
m. m.

2 Första kammarens protokoll 196b. Nr 18

Till bevillningsutskottet hade hänvisats
följande inom riksdagen väckta,
av utskottet till behandling i ett sammanhang
upptagna motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: 549,
av herr Torsten Andersson in. fl., och
II: G92, av herr Nilsson i Tvärålund
m. fl., vari hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
om prövning och förslag till riksdagen
om sådana ändringar i förordningen
om investeringsfonder för konjunkturutjämning,
att rätten till avsättningar
till sådana fonder utsträcktes även till
andra företagsformer än aktiebolag och
ekonomisk förening; samt

2) de likalydande motionerna I: 574,
av herr Virgin m. fl., och II: 684, av
herr Heckscher m. fl., vari anhållits att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
framlägga förslag senast till 1965 års
riksdag om rätt för rörelseidkare respektive
jordbrukare att vid inkomsttaxering
åtnjuta avdrag för avsättning
till självfinansieringsfond i huvudsaklig
överenstämmelse med i motionerna
uppdragna riktlinjer.

Utskottet hade i det nu föredragna
betänkandet av angivna orsaker hemställt,
att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:549,
av herr Torsten Andersson m. fl., och
II: 692 av herr Nilsson i Tvärålund
m. fl., om vidgad rätt till avsättning till
investeringsfonder för konjunkturutjämning,
samt

2) de likalydande motionerna 1:574,
av herr Virgin m. fl., och II: 684, av
herr Heckscher m. fl., om rätt till avdrag
vid beskattningen för avsättning
till självfinansieringsfond,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

I) av herrar Lundström, Gösta Jacobsson,
Billman, Enarsson, Sundin,
Magnusson i Borås, Christenson i Malmö,
Nilsson i Tvärålund, Enskog och

18

Nr 18

Fredagen den 17 april 1964

Om >idgad rätt till avsättning till investeringsfonder för konjunkturutjämning, m. m

Björkman, vilka ansett, att utskottet
bort under 1 hemställa, att riksdagen
i anledning av de likalydande motionerna
I: 549, av herr Torsten Andersson
in. fl., och II: 692, av herr Nilsson
i Tvärålund m. fl., måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om prövning och
förslag till riksdagen rörande sådana
ändringar i förordningen om investeringsfonder
för konjunkturutjämning,
att rätten till avsättningar till sådana
fonder utsträcktes till andra företagsformer
än aktiebolag och ekonomiska
föreningar;

II) av herrar Gösta Jacobsson,
Enarsson, Sandin, Magnusson i Borås,
Nilsson i Tvärålund och Björkman, vilka
ansett, att utskottet bort under 2
hemställa, att riksdagen med bifall till
de likalydande motionerna 1:574, av
herr Virgin m. fl., och II: 684, av herr
Heckscher m. fl., måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte framlägga förslag senast till
1965 års riksdag om rätt för rörelseidkare
respektive jordbrukare att vid inkomsttaxering
åtnjuta avdrag för avsättning
till självfinansieringsfond i
huvudsaklig överensstämmelse med i
motionerna uppdragna riktlinjer; ävensom III)

av herrar Lundström, Billman,
Christenson i Malmö och Enskog, beträffande
punkten 2 i utskottets hemställan,
utan angiven mening.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! För att förskona kammaren
från att höra min röst alltför
mycket i dag skall jag nu vara ytterst
kortfattad. Jag skall till en början inskränka
mig till att yrka bifall till den
med I betecknade reservationen. I detta
fall skulle jag möjligen vilja tillägga,
att några tekniska hinder inte borde
föreligga för att även sådana företag,
som bedrives som enskild firma, skall
kunna få möjlighet till avsättning till
investeringsfond. Med litet fingerfärdighet
från den expertis, som finansminis -

tern har i finansdepartementet, borde
hithörande problem kunna lösas.

Den med II betecknade reservationen
avser en sak som jag skulle vilja beteckna
som mitt speciella älsklingsbarn
inom den månghövdade skattehugskottsfamilj
vi här har, nämligen rätten för
rörelseidkare och jordbrukare att vid
inkomsttaxering åtnjuta avdrag för avsättning
till vad som har kallats självfinansieringsfond.
Tanken är att speciellt
mindre företagare och även jordbrukare,
som icke har samma avdragsmöjligheter
som andra därför att de
inte har så mycket fastigheter, maskiner
och varulager, skall kunna genom
avsättning till eu speciell självfinansieringsfond
— efter mönster från skogskontona,
kan man säga — komma i åtnjutande
av en viss begränsad skattekredit.
Jag tror att ett sådant institut
skulle fylla en mycket betydelsefull
uppgift för småföretagarna.

Jag yrkar alltså bifall även till den
med II betecknade reservationen.

Herr WÄRNBERG (s):

Herr talman! Utskottsmajoriteten och
reservanterna är väl i sak överens om
att stabila och väl konsoliderade företag
är önskvärda i vårt näringsliv. Flera
möjligheter har därför också öppnats
för företag att skapa sig dolda reserver.
I första hand tänker jag då på möjligheterna
för företag att nedskriva varulager
med 60 procent och på att möjlighet
ges att på fem år helt bortskriva
maskiner, även om maskinernas livslängd
är betydligt större. Lagernedskrivningarna
kom väl egentligen till
för att vara ett skydd för prisfallsrisker,
men i dag har vi allmänt accepterat dessa
nedskrivningar såsom företagskonsolideringar.

Alla rörelseidkare, oberoende av företagsform,
har dessa möjligheter, men
jag tror att jag vågar påstå att det i
första hand är de stora företagen, som
kunnat utnyttja möjligheterna helt, medan
de små företagen inom de flesta

Fredagen den 17 april 1901

Nr 18

19

Om vidgad rätt till avsättning
branscher inte haft tillräckligt stora inkomster
för att kunna helt utnyttja dessa
generösa avskrivningsregler.

Om vi alltså är överens om att vi önskar
välkonsoliderade företag, är vi dock
inte helt överens om skattebördornas
fördelning i samhället. Reservanterna
talar om rättvisa olika företagsformer
emellan. Enligt utskottsmajoritetens
uppfattning bör en inkomst beskattas på
samma sätt antingen den framkommer
genom löneinkomst eller genom rörelseinkomst.
Att då uppskjuta beskattningen
av inkomsterna alltför långt fram i tiden
och i alltför stor utsträckning kan
tyckas vara lika stötande som den olikhet,
som råder mellan aktiebolag och
ekonomiska föreningar å ena sidan och
enskilda företagare å andra sidan när
det gäller konjunkturinvesteringsfonder.

Konjunkturinvesteringsfonderna har
ju heller inte kommit till för att stärka
företagens konsolidering utan för att
verka utjämnande av konjunkturerna.
Avsikten är att försöka förmå företagen
att avstå från investeringar i goda tider
och att i stället göra dessa i tider med
vikande konjunkturer. Att fonderna inte
är avsedda som konsolideringsföreteelser
framgår bäst därav, att 46 procent
eller den ungefärliga skattebelastningen
måste steriliseras i riksbanken.

I en sådan konjunkturutjämning kan
de minsta företagens bidrag bara bli av
begränsad omfattning, då man knappast
i sådana företag, vilka som regel drivs
av enskilda företagare, har möjlighet
ligga med investeringsreserver att sättas
in i en lågkonjunktur. Effekten av möjligheterna
för fysiska personer med
progressiv beskattning att avsätta till
investeringsfonder skulle enligt utskottets
mening inte bli av den omfattningen,
att de uppväger de administrativa
besvärligheter som skulle uppstå. Herr
Jacobsson underskattar säkerligen dessa
svårigheter. För att förhindra missbruk
kanske man rent av blir tvungen att sterilisera
hela det avsatta beloppet. Låt
mig bara peka på en punkt för att kam 2+

Första kammarens protokoll 196i. Nr 18

konjunkturutjämning, m. m.
marens ledamöter skall förstå att utskottsmajoritetens
betänkligheter inte
hara är den obotfärdiges förhinder. Det
går lätt att sätta in pengarna det år då
man skulle fått den högsta skatteprogressionen
men återföra dem till beskattning
ett år med låga inkomster. Ett
flertal sådana besvärligheter kan anföras.

Därutöver finns orättvisor mellan olika
företagsformer — eller kanske skall
man kalla dem olikheter. Man kan säga,
att medan företag och ekonomiska föreningar
har en proportionell beskattning,
så har den enskilde en progressiv
beskattning. Medan ett aktiebolag betalar
40 procent i statsskatt, varierar den
enskildes statsskatt mellan 10 och 65
procent. Är det herr Gösta Jacobssons
eller reservanternas mening att vi för
att ta bort diskrimineringen skall försöka
genomföra en proportionell beskattning
för enskilda rörelseidkare eller
en progressiv beskattning av aktiebolag
och ekonomiska föreningar?

För att nämna ett exempel på vilka
olikheter som i dag råder vill jag anföra,
att herr Jacobsson gör sig skyldig
till inkonsekvens när han först i den
första reservationen pekar på att han
vill ha absolut rättvisa när det gäller
konjunkturinvesteringsfonderna mellan
olika företagsformer men sedan i sin
andra reservation yrkar på att enskilda
företag skall få en investeringsform som
inte aktiebolag och ekonomiska föreningar
får. Han vill här skapa en orättvisa
till förmån för de enskilda, de fysiska
personerna. Det är svårt att säga
att vi diskriminerar och att det är en
stor orättvisa, att de enskilda företagen
i dag inte har möjlighet att avsätta till
konjunkturinvesteringsfond. Det är av
praktiska skäl omöjligt att genomföra
detta. Det är inte fråga om att skapa
kapital och ge företagen konsolideringsmöjligheter,
utan det är i första hand
fråga om att åstadkomma en utjämning
av konjunkturerna.

Utskottsmajoriteten tycker också att
det är helt orealistiskt att just nu till -

lill investeringsfonder för

20

Nr 18

Fredagen den 17 april 1964

Om vidgad rätt till avsättning till investeringsfonder för konjunkturutjämning, m. m

sätta en ny utredning. I detta sammanhang
kommer jag in på vad herr Jacobsson
sade i föregående ärende. Vi
har ju en allmän skatteberedning, som
sysslar med skattefrågor och som inte
på något sätt kan komma ifrån att ta
ställning till just dessa frågor. Även om
det inte kommer något betänkande nu,
kan väl ett sådant inte dröja så värst
många år. Vi anser det orealistiskt att
tro att en ny utredning skall komma
fram fortare än den nu sittande allmänna
skatteberedningens.

Herr talman! Med det anförda ber jag
få yrka bifall till bevillningsutskottets
betänkande i dess helhet.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr förste vice talmannen
yttrade, att med anledning av vad
därunder yrkats propositioner konime
att framställas särskilt beträffande vardera
punkten av utskottets i förevarande
betänkande gjorda hemställan.

I fråga om punkten 1, fortsatte herr
förste vice talmannen, hade yrkats dels
bifall till utskottets hemställan, dels
ock att det förslag skulle antagas, som
innefattades i den av herr Lundström
m. fl. vid betänkandet avgivna, med I
betecknade reservationen.

Därefter gjorde herr förste vice talmannen
propositioner enligt dessa båda
yrkanden och förklarade sig finna
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Jacobsson, Gösta, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
33 punkten 1, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Lundström
m. fl. vid betänkandet avgivna, med I
betecknade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till eu
början omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Gösta,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 67;

Nej — 51.

Sedermera gjorde herr förste vice
talmannen i enlighet med de rörande
punkten 2 förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet
hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades
i den av herr Gösta Jacobsson in. fl.
vid betänkandet avgivna reservationen;
och förklarade herr förste vice talmannen,
efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Jacobsson, Gösta, begärde votering,
i anledning varav uppsattes
samt efter given varsel upplästes och
godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande in*
33 punkten 2, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den av herr Gösta Jacobsson
m. fl. vid betänkandet avgivna reservationen.

Sedan denna voteringsproposition
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning.

Fredagen den 17 april 1904

Nr 18

21

Om reformering av förmögenhetsbeskattningen

Herr förste vice talmannen förklarade
att enligt hans uppfattning flertalet
röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Jacobsson, Gösta,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 67;

Nej — 37.

Därjämte hade 15 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Om reformering av förmögenhetsbeskattningen Föredrogs

ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 39, i anledning av väckta
motioner om reformering av förmögenhetsbeskattningen.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande
motionerna 1:79, av herr Per Petersson
m. fl., och II: 97, av herr Darlin
in. fl., hade hemställts, att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte
anhålla om förslag till 1964 års höstriksdag
rörande reformering av förmögenhetsbeskattningen
med särskild hänsyn
tagen till att de nuvarande beskattningsreglernas
återverkningar på bildande
och bibehållande av riskvilligt
kapital i produktionen eliminerades.

Utskottet hade i det nu förevarande
betänkandet på anförda skäl hemställt,
att de likalydande motionerna I: 79, av
herr Per Petersson m. fl., och II: 97, av
herr Darlin m. fl., om reformering av
förmögenhetsbeskattningen, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Yngve Nilsson, Gösta Jacobsson, Magnusson
i Borås och Darlin, vilka, under
åberopande av innehållet i de likalydande
motionerna I: 79 och II: 97, ansett,
att utskottet bort hemställa, att
riksdagen, med bifall till nämnda mo -

tioner, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa om förslag till 1964 års
höstriksdag rörande reformering av
förmögenhetsbeskattningen med särskild
hänsyn tagen till att de nuvarande
beskattningsreglernas återverkningar
på bildande och bibehållande av
riskvilligt kapital i produktionen eliminerades.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! Jag skall även i detta
ärende försöka fatta mig kort.

Frågan om en revision av förmögenhetsbeskattningen
framstår för mig som
en angelägen uppgift i dagens situation.
Genom den fortlöpande inflationen och
det allmänna inflationstänkandet har
förmögenhetsskatten som sådan automatiskt
skärpts. Värdena på aktierna
har drivits i höjden, varför avkastningen
på förmögenheten numera är mycket
begränsad. Den uppgår ofta inte till
mer än 2,5, 3 eller 3,5 procent. Även
avkastningen av jordbruk och skogsegendomar
håller sig ofta vid en relativt
låg procent. Efter nästa års fastighetstaxering
är det risk för att det kan
bli ännu sämre. Att då utöver den progressiva
inkomstskatten även betala en
progressiv förmögenhetsskatt, från 0,5
procent till 1,8 procent för de största
förmögenheterna, blir därför mången
gång ytterst betungande. Denna skatt
framstår fördenskull för många som eu
ytterst orättvis skatt. Den medverkar
också till att en del människor av skatteskäl
bosätter sig utomlands. Inflationen
ökar skatteskruven på detta område
även om folk inte får större avkastning
på sina pengar.

Enligt uppgift från allmänna skatteberedningen
-— det läcker emellanåt ut
litet från den — kommer man att föreslå
en höjning av minimigränsen från
SO 000 till 125 000 kronor. Det är gott
och väl, men progressiviteten minskas
endast obetydligt därav.

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen.

22

Nr 18

Fredagen den 17 april 1964

Om reformering av förmögenhetsbeskattningen

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Jag uppskattar herr Jacobsson
för hans korthet när det gäller
att argumentera för föreliggande motion.
Jag förstår att han själv har en
känsla av, att vi har diskuterat denna
sak många gånger.

Jag vill bara säga, att förmögenhetsbeskattningen
är under behandling, i varje
fall ett visst avsnitt av den, och det
kommer ett betänkande nu i vår eller i
sommar. Då får vi se om detta kan påverka
dessa ting.

När herr Jacobsson beklagar alla dem
som får dålig förräntning på sina aktier,
är det väl inte många som vill instämma
i den klagolåten. Att ett börsnoterat
papper ger en effektiv förräntning
på 2—2 1/2 procent kan ha sin orsak
i att företaget tidigare utdelat gratisaktier.
De gamla innehavarna av aktier
i företaget har då flera papper att
lyfta utdelning på. De kan inte ha sämre
betalningsförmåga i fråga om skatt
därför att man har dessa officiella noteringar
på börsen. Det är här fråga
om ett klientel som jag tycker att man
inte bör beklaga på det sätt som herr
Jacobsson gjorde. Han ansåg ju att dessa
aktieägares situation skulle vara en
särskild anledning att revidera förmögenhetsskatten.
Andra synpunkter, som
jag bättre förstår, kan anföras i det avseendet.
Varje gång vi haft en allmän
fastighetstaxering har ju förmögenhetsskatten
justerats efter de nya värdena.
Jag vet inte hur det kommer att bli efter
den fastighetstaxering som vi skall
ha år 1965, men det är inte uteslutet att
man också då kommer att ta hänsyn till
att det blir högre nominella värden.

Denna motion innehåller ingenting
som man bör föra vidare. Därför yrkar
jag, herr talman, avslag på den och bifall
till utskottets hemställan.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! Jag vill göra det påpekandet
för bevillningsutskottets ordförande,
att skatten utgår på det högre be -

lopp som kursvärdet anger, och det är
precis samma belopp som man beräknar
den reella avkastningen på.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Det herr Jacobsson anför är i och för
sig riktigt, men herr Jacobsson vill väl
inte bestrida, att om det varit gratisemission
i ett företag, får man utdelning
också på gratisaktierna. Det bidrar till
att öka inkomstsumman och gör att man
har lättare att betala skatt.

Herr JACOBSSON, GÖSTA, (h):

Herr talman! Alla företag har inte
företagit fondemission.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Jag är övertygad om att herr Jacobsson
både i sin civila sysselsättning och
i egenskap av riksdagsman har följt
med vad som hänt under de senaste tio
åren på det här speciella området.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr förste vice talmannen
jämlikt därunder förekomna
yrkanden propositioner, först på bifall
till vad utskottet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den vid betänkandet avgivna
reservationen; och förklarade herr
förste vice talmannen, efter att hava
upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig finna denna
proposition vara med övervägande ja
besvarad.

Herr Jacobsson, Gösta, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av
följande lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr
39, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Fredagen den 17 april 1904

Nr 18

23

Om reformering av förmögenhetsbeskattningen

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid betänkandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till eu
början omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.

Då emellertid lierr Jacobsson, Gösta,
begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens slut
rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 89;

Nej — 20.

Därjämte hade 9 ledamöter tillkännagivit,
alt de avstode från att rösta.

Ledighet från riksdagsgöromålen för
bevistande av sammanträde i Strasbourg
med Europarådets rådgivande
församling beviljades herrar Per-Olof
Hanson, Lennart Geijer och Elmgren,
herr Per-Olof Hanson för tiden den
20—den 23 innevarande månad, herr
Lennart Geijer den 21—den 25 i samma
månad samt herr Elmgren för liden
den 20 till och med den 24 april.

Anmäldes och bordlädes Kungl.
Maj:ts till kammaren överlämnade proposition
nr 147, med anhållan om yttrande
över vissa av Europarådets rådgivande
församling vid dess femtonde
ordinarie möte fattade beslut.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet
från delegerade för riksdagens verk inkommit
framställning angående beslutanderätten
beträffande pensionsärenden
vid riksdagens verk.

Anmäldes och bordlädes
utrikesutskottets utlåtanden
nr 4, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition om godkännande av tre
tilläggsprotokoll till konventionen den
4 november 1950 angående skydd för
de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna; samt

nr 5, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition om godkännande för Sveriges
del av ändring i konventionen
angående upprättandet av Europeiska
frihandelssammanslutningen;

statsutskottets utlåtanden:
nr 11, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
19G4/65 inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde jämte i
ämnet väckta motioner;

nr 23, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1963/64, i vad propositionen avser
inrikesdepartementets verksamhetsområde; nr

47, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående förstatligande av
Vetenskapsakademiens forskningsinstitut
för experimentell fysik m. m.;

nr 48, i anledning av Kungl. Maj ds i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande anslag för budgetåret
1964/65 till Statistiska centralbyrån:
Centralt företagsregister m. m. och
till Bidrag till skattetyngda kommuner,
m. m., jämte vissa motioner;

nr 49, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående inrättande av institut
för verkstadsteknisk forskning;

nr 50, i anledning av väckta motioner
angående pensionerna vid de av
staten övertagna enskilda järnvägarna;

nr 51, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående nybyggnad för
Chalmers provningsanstalt, in. in.; samt
nr 52, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående anslag för budgetåret
1964/65 till ersättning i anledning
av nedläggning av viss tullstation;

24

Nr 18

Fredagen den 17 april 1964

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 36, i anledning av väckta motioner
angående fördelningen av beskattningsrätten
mellan produktionskommun
och huvudkontorskommun; samt
nr 44, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Island för
undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet; bankoutskottets

utlåtanden:
nr 19, i anledning av väckta motioner
angående kommunernas upplåning
för vatten- och avloppsanläggningar;

nr 20, i anledning av väckt motion
om ett särskilt kreditinstitut för investeringar
i enskilda fritidshem;

nr 21, i anledning av väckta motioner
om en aktiv samhällsplanering av
glesbygder, in. in.;

nr 22, i anledning av väckta motioner
angående utnyttjande av automatisk
databehandling i riksdagsarbetet;

nr 23, i anledning av väckt motion
angående riksdagens behov av service
för utlandskontakter; samt

nr 24, i anledning av väckt motion
om livränta till fru Ebba Transeus;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 19, i anledning av väckta motioner
om lagstadgad skyldighet för politisk
organisation att offentligt redovisa
sin finansiering;

nr 20, i anledning av väckta motioner
om enhetliga avgifter för polismyndighets
förvaring av upphittat gods;
samt

nr 21, i anledning av väckta motioner
angående traktamentsersättningen
till ledamot av jury i tryckfrihetsmål;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den
26 juli 1947 (nr 529) om allmänna
barnbidrag;

nr 35, i anledning av väckta motioner
om förbättring av folkpensionärernas
ställning inom sjukförsäkringen;

nr 36, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 17 maj
1963 (nr 114) om semester, m. in., dels
ock i ämnet väckta motioner;

nr 37, i anledning av väckt motion
angående föreskrifter om gonorrétest
på blivande mödrar;

nr 38, i anledning av väckt motion
om ränta å arbetsgivaravgift inom
ATP;

nr 39, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 7 § förordningen
den 20 juni 1935 (nr 395)
om kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel in. m.; samt
nr 40, i anledning av väckta motioner
om höjning av folkpensionsavgiften; tredje

lagutskottets utlåtanden:

nr 22, i anledning av väckta motioner
om dels upphävande av bestämmelserna
om minimimått på torsk, dels
ock minimimåtten på fisk;

nr 23, i anledning av väckta motioner
angående förarbevis vid passagerarbefordran
med motorbåt;

nr 24, i anledning av väckt motion
om djurägares ersättningsskyldighet;
samt

nr 25, i anledning av väckta motioner
om förenkling av fastighetsböckerna; jordbruksutskottets

utlåtande och
memorial:

nr 8, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående statligt stöd
till jordbrukets rationalisering, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner; samt
nr 9, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut i fråga om anslag till Bidrag
till hushållningssällskapen: Omkostnader;
ävensom

allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

18, i anledning av dels väckta motioner
angående familjepolitiken och
dels delar av motioner om bättre för -

Fredagen den 17 april 1904

Nr 18

25

Interpellation om särskilda bestämmelser för nyblivna körkortsinnehavare

hållanden för kvinnlig arbetskraft
m. m.;

nr 19, i anledning av väckta motioner
om effektivisering av samhällets
rådgivnings- och hjälpverksamhet för
kvinnor i abortsituation; samt

nr 20, i anledning av väckt motion
om införande av sommartid.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande utgifterna för budgetåret
1964/65 inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 127, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående byggnadsarbeten
i Malåträsk för Sveriges geologiska undersökning; nr

128, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående organisationen av
centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,
m. m., jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 129, i anledning av vissa av
Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar angående anslag
för budgetåret 1964/65 till främjande
av bostadsförsörjningen m. m. jämte i
ämnet väckta motioner;

nr 130, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utökning av kulturfondens
för Sverige och Finland kapital;
samt

nr 131, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående beredskapsstat för
försvarsväsendet för budgetåret 1964/
65.

Interpellation om särskilda bestämmelser
för nyblivna körkortsinnehavare

Herr SVENINGSSON (li) erhöll på
begäran ordet och anförde:

Herr talman! Bilolyckorna har länge
skördat stora offer och förorsakat så -

väl betydande materiella förluster som
oöverskådliga mänskliga lidanden. Dessa
olyckor i trafiken har under senare
tid visat en tendens att öka. EU stort
antal människoliv går varje år till spillo
och ännu fler människor blir invalidiserade
och får utstå stora lidanden. Under
1963 dödades enligt uppgift vid trafikolyckor
1 165 personer och 22 422
skadades. Av de skadade beräknas minst
4 000 få allvarliga men och mer än ett
tusental blir mer eller mindre invalidiserade
för sin återstående livstid.

En del åtgärder har under senare år
vidtagits för att minska trafikolyckornas
antal, men det kan ifrågasättas om
vare sig dessa åtgärder eller vad som
planerats är tillräckligt.

Det finns anledning uppmärksamma
att det många gånger är ungdomar i
18—20-årsåldern, som förorsakar svåra
trafikolyckor. Det förefaller som om
dessa ungdomar i ungdomligt övermod
inte visar tillräckligt omdöme och hänsyn
i trafiken.

De som kör sitt motorfordon hänsynslöst
och utan tillräckligt omdöme är ett
allvarligt riskmoment för skötsamma,
hänsynsfulla, ansvarskännande och försiktiga
bilister, liksom de är ett allvarligt
riskmoment för övriga trafikanter.
Något som också bör uppmärksammas
är det förhållandet, att de skötsamma
bilisterna tvingas betala höga försäkringspremier
av den orsaken att
mindre ansvarskännande bilister förorsakar
stora försäkringsskador.

Enligt min mening bör man överväga
att införa särskilda bestämmelser för
nya körkortsinnehavare under de första
åren även efter det körkort erhållits.
Dessa bestämmelser kan bl. a. utformas
på så sätt att man från början utfärdar
endast preliminärt körkort. Därest
någon gör sig skyldig till trafikförseelser
som inte är av alltför ringa betydelse
bör körkortet återkallas under viss
tid, t. ex. ett år, varefter nytt preliminärt
körkort utfärdas. Genom en sådan
anordning skulle dessa trafikanter från
början göras starkt och allvarligt med -

26

Nr 18

Fredagen den 17 april 1961

Interpellation ang. åtgärder för bekämpande av flyghavre

vctna om vilket ansvar som är förenat
med att föra motorfordon.

Åberopande det anförda får jag anhålla
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
ställa följande frågor:

1. Har herr statsrådet uppmärksammat
att ett stort antal svåra trafikolyckor
orsakats av ungdomar strax efter
det de erhållit körkort?

2. överväger herr statsrådet att föreslå
några särskilda bestämmelser för
nya körkortsinneliavare under de första
åren, efter det körkort erhållits?

3. År herr statsrådet i så fall beredd
att även ta upp frågan om preliminärt
körkort?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål
finge framställas.

Interpellation ang. åtgärder för bekämpande
av flyghavre

Ordet lämnades härefter på begäran
till herr HttBINETTE (h), som yttrade:

Herr talman! I de mellansvenska och
delvis de sydsvenska slättbygderna, där
stråsädesodlingen under senaste årtiondet
intensifierats, har svårartade angrepp
av vissa ogräs uppstått. Det svåraste
av dessa är flyghavren. Inom de
hårdast drabbade områdena förekommer
det inte så sällan, att angrepp av
denna synnerligen besvärliga växt medfört
totalförlust av den sådda grödan.
Att förhållandena delvis är uppmärksammade
framgår av att särskilda författningar
om skydd mot flyghavre har
utfärdats. Däri föreskrives bl. a. åtgärder
i syfte att hindra spridning vid
överlåtelse och transport. Att dessa åtgärder,
från det allmännas sida, visat
sig vara otillfredsställande framgår av
att en ständigt fortsatt spridning pågår
och att de redan svårt angripna om -

rådena inte har möjlighet att inom ramen
för en fortsatt spannmålsodling
förbättra sin situation.

Denna situation kommer inte att kunna
förändras till det bättre genom nya
restriktiva förordningar om spannmålens
hantering, utan det väsentliga i
kampen mot detta plågoris är kunskap
och kännedom om dess olika växtbetingelser.
På grundval av sålunda vunna
kunskaper skall sedan antingen mekaniska
eller kemiska bekämpningsåtgärder
vidtagas.

De insatser till förbättring, som hittills
gjorts från både statligt och privat
håll, har inte lett till några mera positiva
erfarenheter. Sålunda kan man utan
överdrift säga, att kunskapen om åtgärder
för flyghavrens utrotning är ungefär
lika liten eller lika stor nu som på
Carl von Linnés tid.

Riksdagen har i år, på jordbruksutskottets
hemställan, avslagit en framställning
om ytterligare medel för forskning
och upplysning i detta ärende med
delvis den motiveringen att utskottet
utgår från att Kungl. Maj:t följer utvecklingen
på området.

Läget tycks emellertid förvärras och
spridningen av flyghavre fortsätter,
trots nu nämnda lagstiftning, och många
jordbrukare förorsakas stora ekonomiska
förluster. Snara åtgärder för att öka
effektiviteten i bekämpningen av flyghavre
är således nödvändiga.

Med anledning av det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få framställa följande fråga: Avser

herr statsrådet att vidtaga några
mer vittgående åtgärder, i form av
ökade resurser, för att råda bot mot
flyghavreproblemet ?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Fredagen den 17 april 1964

Nr 18

27

Interpellation ang. disciplinsituationen
i grundskolan

Herr SCHÖTT (li) fick nu ordet och
anförde:

Herr talman! I Svensk författningssamling
1962 nr 480 står uttryckt om
grundskolans mål och riktlinjer: »1
centrum för skolans fortsatta verksamhet
står den enskilda eleven. Att hjälpa
varje elev till en allsidig utveckling
är riktpunkten för skolans arbete. Det
innebär, att den med aktning för elevens
människovärde och kännedom om
hans individuella egenart och förutsättningar
skall söka främja hans personliga
mognande till en fri, självständig
och harmonisk människa. Skolan skall
ge en individuell fostran.»

Arbetsro i de enskilda klasserna får
anses vara den främsta förutsättningen
för att trygga ovanstående målsättning.
Är inte klassrummet en arbetsvänlig
miljö, utan läraren får uppta en stor
del av lektionstiden med att försöka skapa
förutsättningar för en ordnad undervisning,
då är det omöjligt för denne
lärare att »hjälpa varje elev till en
allsidig utveckling».

Det kan tyvärr ej förnekas att den
nya skolformen blivit svårbemästrad,
och att den icke fungerar i enlighet
med den angivna målsättningen. De elever,
som lärarna har största svårigheterna
med, är de skoltrötta tonåringarna,
som längtar att få sluta skolan. Dessa
för studier ohågade återfinns nu
mestadels i de praktiska linjerna på enhetsskolans
högstadium, men situationen
blir ej bättre genom grundskolans
genomförande. Roten till det onda avlägsnas
ej genom att dessa elever fördelas
jämnt över alla avdelningarna i 7:e
och 8:e årskurserna. Snarare finns det
risk för att olusten växer, då de tvingas
gå i en klass med studieintresserade
kamrater och ständigt få uppleva dessas
överlägsenhet.

Dagens disciplinsituation utgör ett
mycket allvarligt problem. Det är därför
angeläget, att en utredning snarast
tillsattes för att utröna vilka åtgärder

som från disciplin- och trivselsynpunkter
bör vidtagas i detta sammanhang,
lin dylik utredning bör bl. a. pröva, om
inte en mycket noggrann testning och
anlagsprövning borde göras på alla, som
ämnar ägna sig åt lärarbanan. Även frågan
om en sänkning av delningstalet
på grundskolans mellan- och högstadium
bör i detta sammanhang prövas.

För att på kort sikt attackera disciplinsituationen
anser jag det bör övervägas
att göra möjligt för studietrötta
elever att uppskjuta en del av skolgången
till framemot värnpliktsåldern. En
kompletterande undervisning skulle
kunna ges i exempelvis folkhögskolans
form. Förslaget om en dylik åtgärd
grundar sig på uppfattningen, att det
mestadels finns ett ytterst litet fåtal
»utpräglat studietrötta» elever i varje
årskurs, men att denna kategoris blotta
närvaro »smittar» kamraterna och
åstadkommer en allmänt studieovänlig
miljö. Avlägsnas denna elevkategori bidrar
detta till att skapa betydligt bättre
förutsättningar för den enskilde läraren.
Även för de studieohågade eleverna,
som får uppskjuta sin skolgång,
skulle härigenom en bättre situation
skapas. De kunskaper denna elevkategori
inhämtar under 9:e skolåret torde
vara minimala. Med en med åren växande
mognad skulle emellertid enligt min
mening här ifrågavarande elever säkerligen
känna ett behov av och en positiv
vilja att tillgodogöra sig skolans undervisning
exempelvis i 18-årsåldern.

Med stöd av det anförda får jag anhålla
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Har herr statsrådet för avsikt att
föreslå tillsättandet av en utredning rörande
disciplinsituationen i grundskolan? 2.

Är herr statsrådet beredd att pröva
det förslag till åtgärder på kort sikt
mot disciplinsvårigheter på grundskolans
högstadium som ovan framförts?

Även denna anhållan bifölls.

28

Nr 18

Fredagen den 17 april 1964

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr förste vice
talmannen avlämnade motioner:

nr 755, av herr Gei jer, Lennart,
in. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 50, angående universitetens
och högskolornas organisation
och förvaltning m. m.;

nr 756, av herr Hanson, Per-Olof,
in. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 50, angående universitetens
och högskolornas organisation
och förvaltning m. m.;

nr 757, av herr Jacobsson, Gösta,

m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition nr 50, angående universitetens
och högskolornas organisation
och förvaltning m. m.;

nr 758, av herr Nyman m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition nr
50, angående universitetens och högskolornas
organisation och förvaltning
m. m.;

nr 759, av herr Virgin m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
nr 50, angående universitetens och högskolornas
organisation och förvaltning
m. m.;

nr 760, av herr Larsson, Thorsten,
in. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 69, angående anslag för
budgetåret 1964/65 till vissa forskningsråd
m. m.;

nr 761, av herr Lundström m. fl., i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 69, angående anslag för budgetåret
1964/65 till vissa forskningsråd m. m.;

nr 762, av herr Lundström m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 69, angående anslag för budgetåret
1964/65 till vissa forskningsråd m. in.;

nr 763, av fru Olsson och herr Larsson,
Thorsten, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition nr 69, angående anslag
för budgetåret 1964/65 till vissa
forskningsråd m. m.;

nr 764, av herr Lundström m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 82, angående provisoriska åtgärder
för forskarutbildning, forskarhandledning
m. in.;

nr 765, av herr Gustavsson, Bengt,
och herr Johansson, Tage, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 83, angående
skolväsendets centrala ledning
in. in.;

nr 766, av fru Hamrin-Thorell m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 83, angående skolväsendets centrala
ledning m. m.;

nr 767, av herr Hanson, Per-Olof, ocii
fröken Ranmark, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition nr 83, angående
skolväsendets centrala ledning m. in.;

nr 768, av herr Isacson in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
nr 83, angående skolväsendets centrala
ledning in. in.;

nr 769, av herr Larsson, Thorsten, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 83, angående skolväsendets centrala
ledning in. m.;

nr 770, av herrar Nyman och Wallmark,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 83, angående skolväsendets
centrala ledning m. in.;

nr 771, av fru Olsson in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
83, angående skolväsendets centrala
ledning m. m.;

nr 772, av fru Segerstedt Wiberg, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 83, angående skolväsendets centrala
ledning in. in.;

nr 773, av herr Stefanson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
nr 83, angående skolväsendets centrala
ledning m. m.;

nr 774, av fru Hamrin-Thorell m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 91, angående den framtida organisationen
av upplysningsavdelningen
vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.;

nr 775, av herr Lundström m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 96, angående inrättande av ett institut
för nyttiggörande av forskningsresultat; nr

776, av herr Geijer, Lennart, och
herr Hernelius, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 100, angående or -

Fredagen den 17 april 1904

Nr 18

29

ganisationen av polis-, åklagar- och
exekutionsväsendet in. ni.;

nr 777, av herr Jonasson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
115, angående ändrade grunder för den
frivilliga arbetslöshetsförsäkringen;

nr 778, av herr Jonasson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
11G, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 14 december
1956 (nr 629) om erkända arbetslöshetskassor,
in. in.; och

nr 779, av fröken Mattson in. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 133, med förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen.

Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, att jämlikt § 20 i kammarens
ordningsstadga följande enkla
frågor framställts, nämligen

den 16 april

av herr Hernelius (h) till hans excellens
herr ministern för utrikes ärendena:
Ȁr hans excellens utrikesministern
belåten med innehållet i de direktiv,
som generalsekreterare U Thant
numera offentliggjort rörande FN-styrkornas
på Cypern befogenheter?» samt

av herr Dahlén (fp) till herr statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet:
»Vill Herr Statsrådet undersöka
om det kan tänkas öka muséernas
möjligheter skaffa ett åtråvärt konstverk
om en person kan erhålla skattebefrielse
för inköp av ett sådant kostverk
och han därvid förpliktar sig att
överlämna det till muséet inom t. ex.
fem år? Om bedömningen av dessa utsikter
blir positiv, vill statsrådet då ta
initiativ till att saken utredes?» ävensom den

17 april

av herr Lundström (fp) till hans excellens
herr statsministern: »Vilka åtgärder
planerar regeringen för en bättre
planläggning av propositionsavläm -

Meddelande ang. enkla frågor
nandet, så att anhopning av propositioner
i möjligast mån undvikes och
riksdagens arbete underlättas?»,

av herr Virgin (h) till hans excellens
herr statsministern: »Vill Ers Excellens
lämna kammaren upplysning
om orsaken till den fördröjning i propositionsavlämnandet,
som resulterat i
en orimlig anhopning av propositioner
till riksdagen under den senaste tiden?»,

av herr Holmberg (h) till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet:
»I vilken form kommer riksdagen
att få informationer rörande det
ekonomiska planeringsrådet?»,

av herr Sveningsson (h) till herr
statsrådet och chefen för handelsdepartementet:
»Vill Herr Statsrådet upplysa
kammaren om huruvida den nyligen
tillsatta utredningen för översyn
av lotteriförordningen kommer att ta
upp frågan om det roulettspel som förekommer
i vissa delar av landet är
tillåtet enligt gällande lag eller är att
hänföra till äventyrligt spel?» samt
av herr Skärman (fp) till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet:
»När ämnar Herr Statsrådet
taga initiativ till en översiktlig
riksplanering av i första hand våra
kusttrakter, så att i grova drag besked
kunde lämnas om områden, som enbart
lämpar sig för fritidsbebyggelse, som
bör naturskyddas, som möjligen kan
komma i fråga för industrilokalisering
och som direkt är lämpade för oljehamnar
och raffinaderier, tyngre industri
etc, varigenom man skulle kunna
undgå sådana ingrepp och motsättningar,
som aktualiserats på flera ställen,
nu senast i fråga om planerad massafabrik
i Halland?»

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 12.58.

In fidem
K.-G. Lindelöw

3 Första kammarens protokoll /.96i. Nr IS

30

Nr 18

Tisdagen den 21 april 1964

Tisdagen den 21 april

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Om en bättre planläggning för propositionsavlämnandet Hans

excellens herr .statsministern
ERLANDER erhöll ordet för att besvara
dels herr Lundströms fråga om en
bättre planläggning för propositionsavlämnandet,
vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 17 april, dels
ock herr Virgins fråga angående orsaken
till förseningen i propositionsavlämnandet,
vilken fråga likaledes intagits
i kammarens protokoll för den 17
april, och anförde:

Herr talman! Det är, som herrarna
Lundström och Virgin i sina frågor till
mig påpekat, riktigt att åtskilliga propositioner
lämnas senare än som är
önskvärt med tanke på riksdagsarbetet.
Det är också riktigt att det kommer
propositioner efter propositionstidens
slut. En jämförelse med tidigare år visar
emellertid att det knappast är sämre
i år än tidigare, snarast något bättre.

Den viktigaste orsaken till förseningen
torde vara personalläget i kanslihuset.
Arbetsbelastningen där är mycket
stor, och natt- och helgarbete förekommer
i betydande omfattning.

Av de åtgärder som regeringen vidtagit
för att förbättra propositionsavlämnandet
vill jag först erinra om 1961 års
riktlinjer för propositioners avlämnande.
Bland övriga viktiga åtgärder må
nämnas den utredning rörande departementens
organisation och arbetsformer,
som tillsattes i fjol och gäller för
alla departement utom utrikesdepartementet.

Vi är fullt medvetna om att propositionsavlämnandet
inte är tillfredsställande.
Vi kommer emellertid att positivt
pröva alla uppslag som kan mot -

verka fördröjning och anhopning av
propositionerna.

Herr LUNDSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag tackar statsministern
för svaret på min fråga. Hur behövlig
en ändring i nuvarande förhållanden
är visar årets propositionsstatistik.
Under denna riksdags två första
månader avlämnades förutom statsverkspropositionen
52 propositioner.
Under propositionstidens sista något uttänjda
månad avlämnades 88 propositioner,
och av dessa avlämnades 54
strax före, under och dagen efter påskferierna.

Den bunt jag här håller i handen innehåller
dessa 54 propositioner, vilka
riksdagsmännen alltså skulle ta ställning
till och avgöra om motioner eventuellt
behövde avlämnas, och dessa motioner
skulle i så fall skrivas och avges
under tiden mellan 1 april och plenum
närmast efter den 11 april, därest inte
motionstiden förlängdes, vilket skedde
i några fall. Att den grundlighet i utskotts-
och kammarbehandlingen som
brukar utmärka riksdagen inte kan vidmakthållas,
om hela det material som
kommit under den sista månaden i form
av propositioner och motioner, skall
vara avklarat före den sista maj, det
torde vara uppenbart för envar.

Regeringen har år efter år lovat att
söka åstadkomma en förbättring. Jag
tycker resultaten av dessa försök inneburit
en försämring. Jag kan inte dela
statsministerns uttalande att det i år
snarare har skett en förbättring jämfört
med tidigare. Jag tycker nog att årets
situation ger det intrycket att det här
gäller ett rekord i sent avlämnade propositioner.

Statsministerns svar får jag väl tolka
som ett löfte att regeringen nu skall ta

Tisdagen (len 21 april 1964

Nr 18

31

Om en bättre planläggning för propositionsavlämnandet

ett krafttag, vilket jag noterar med tillfredsställelse.
Naturligtvis skall inte
personaltillgången i kanslihuset få hindra
planläggningsarbetet inom regeringen.
Jag hoppas att den saken verkligen
kan ordnas. Det är desto nödvändigare,
eftersom den situation vi i dag befinner
oss i inte är ny för året utan pågått
i flera år. Jag hoppas alltså att det
denna gång skall bli ett resultat av de
kraftansträngningar som statsministern
utlovar.

Herr VIRGIN (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka hans
excellens statsministern för svaret på
min fråga. Att den mig ovetande var
ställd även av herr Lundström understryker
väl närmast den vikt som vi i
riksdagen måste tillmäta den.

Jag kan instämma i herr Lundströms
reflexioner. De minimiregler som riksdagsordningen
uppställer tål sannerligen
inte ett överskridande, om riksdagen
skall få den möjlighet att ingående
granska och överväga propositionerna,
som vår författning förutsätter.

Om jag har räknat rätt så avlämnades
inte mindre än 23 propositioner
med förslag angående statsverkets inkomster
och utgifter efter den i riksdagsordningen
föreskrivna tidpunkten.
Visserligen medger ju riksdagsordningen
att proposition må avlämnas senare,
om, som det heter, »Konungen prövar
uppskov lända riket till allvarligt men».
Det är emellertid en undantagsregel som
rimligen inte kan täcka tjogtals med
propositioner angående sådana ting som
borde kunna vara förutsedda. Det är väl
snarare så, att en sådan tillämpning a\
grundlagen minskar möjligheten att tillgodose
riksdagens skäliga krav på effektiva
arbetsformer så mycket, att det
kan »lända riket till allvarligt men».

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! Jag skall inte på denna
frågestund ta upp någon diskussion om

det statistiska materialet. Det nämnda
antalet anslagspropositioner, som skulle
ha kommit för sent, stämmer inte
riktigt med de uppgifter som jag hat
inhämtat, utan det är i mitt material
väsentligt lägre än i herr Virgins.

Men det var inte för att säga det soni
jag nu närmast begärde ordet.

Jag har lovat att försöka göra vad vi
kan inom regeringen för att rätta till
detta förhållande, som även ur rege--ringens synpunkt är allvarligt. Vi vill
också att riksdagen skall granska våra
förslag under så lugna förhållanden
som möjligt. Vi förstår att det många
gånger är praktiskt taget omöjligt att
nå det resultatet.

Man bör emellertid besinna, att det
som egentligen är den stora svårigheten
är allas vår ambition att försöka uträtta
så mycket som möjligt. Vi hade ju
en gång för inte länge sedan tänkt oss,
att kommittébetänkanden som avgivits
efter den 1 juni inte skall kunna föranleda
proposition till nästa års riksdag.
Kammarens ledamöter vet hur livliga
diskussioner det har varit, när oppositionen
har påstått att vi har, som man
säger, legat på förslag som har kommit
exempelvis på hösten. Man har då
tyckt att det hade varit god tid att förbereda
proposition till vårriksdagen.

Skall vi få en definitiv lösning på det
här problemet, så får vi finna oss i en
något långsammare reformtakt. Det vill
ingen av oss, och därför blir det nödvändigt
med denna forcering, som
drabbar regeringen och dess utomordentliga
medarbetare men som också tyvärr
drabbar riksdagens ledamöter. Vi
skall göra vad vi kan för att komma
till rätta med ett förhållande, som vi har
ett gemensamt ansvar för, men säkra
löften om att det skall bli en revolutioh
på detta område vågar jag inte utställs?.

Överläggningen ansågs härmed slutad.
!

32

Nr 18

Tisdagen den 21 april 1904

Ang. FN-styrkornas på Cypern
befogenheter

Herr statsrådet PALME erhöll ordet
för att besvara herr Hernelius’ fråga
till hans excellens lierr ministern för
utrikes ärendena angående FN-styrkornas
på Cypern befogenheter, vilken fråga
intagits i kammarens protokoll för
den 17 april, och yttrade:

Herr talman! Herr Hernelius har till
utrikesministern ställt frågan, huruvida
han är belåten med innehållet i de
direktiv, som generalsekreterare U
Thant numera offentliggjort rörande
FN-styrkans på Cypern befogenheter.

Till svar härpå får jag meddela följande.

Vi har i våra kontakter med FN-sekretariatet
understrukit vikten av att direktiven
för FN-styrkornas befogenheter
blir så klara och preciserade som
omständigheterna kan medge. De nu
meddelade direktiven fyller enligt min
uppfattning rimliga anspråk i detta
hänseende. Det är nämligen oundvikligt
att det i sista hand måste ankomma
på den lokale befälhavaren att i det enskilda
fallet avgöra utsträckningen av
exempelvis begreppen självförsvar och
rörelsefrihet. Händelserna i Kongo gav
många exempel på nödvändigheten av
avgörande på platsen. Chefen för den
svenska FN-bataljonen på Cypern delar
den uppfattning som jag här gett uttryck
för. Han anser omöjligt att närmare
precisera nödvärnssituationen än
som skett i direktiven. Han har även
framhållit, att det inte kan råda någon
tvekan om att man från svensk sida
kommer att bruka vapen om svenska
soldater kommer i uppenbar fara.

Vad jag nu har sagt om styrkans direktiv
utesluter naturligtvis inte att
kommande erfarenheter kan komma att
påkalla ändringar i direktiven.

Herr HERNELIUS (h):

Herr talman! Tack för svaret — särskilt
för den sista meningen!

Statsrådet Palme anser alltså att di -

rektiven fyller rimliga anspråk, och enligt
nu lämnad uppgift skulle chefen
för den svenska FN-bataljonen på Cypern
också vara av samma mening. Det
kan ju tyckas vara gott och väl. Men
nog förefaller det som om man ställer
ganska stora anspråk på t. ex. en plutonchef,
när man lämnar åt honom att
avgöra vad som i en särskild situation
är en »ordinär» nödsituation eller eu
»extrem» nödsituation, varom direktiven
för truppen faktiskt talar.

Likaledes förefaller det som om direktiven
är ganska snäva i andra sammanhang.
Trupperna på Cypern har ju
som åliggande att söka upprätthålla lag
och ordning. Hur skall lag och ordning
kunna upprätthållas, om t. ex. vägspärrar
får resas och kulsprutenästen iordningställas
— t. o. m. av irreguljära
styrkor — medan FN-truppen inte har
någon fullmakt att ingripa utan passivt
får åse detta?

Herr statsrådet PALME:

Herr talman! Det är naturligtvis alldeles
riktigt, som herr Hernelius här
sagt, nämligen att FN-styrkan möter
många svårigheter, men just därför att
situationen är så känslig finns det goda
skäl för största möjliga varsamhet i fråga
om styrkans uppträdande. Skulle
man ge styrkan längre gående befogenheter,
skulle det sannolikt krävas en
avsevärt större styrka än 7 000 man,
och jag behöver inte närmare beröra
svårigheterna att få en sådan styrka.

Det är i och för sig glädjande att herr
Hernelius numera anser det vara önskvärt
att FN får möjligheter att uppträda
med bestämdhet i sina fredsbevarande
aktioner. Det är en riktig utgångspunkt.
I det enskilda fallet gäller det
sedan att försöka utforma realistiska
direktiv.

Vi har självfallet ett stort intresse av
att styrkan inte försättes i förnedrande
eller onödigt farliga situationer.
Samtidigt måste man erkänna, att det
är svårt att på avstånd bedöma hur instruktionerna
skall vara utformade i de -

Tisdagen den 21 april 1964

Nr 18

:i3

Ang. FN-styrkornas på Cypern befogenheter

talj. .lag tror att vi i detta läge måste
ha förtroende för U Thants och general
Gyanis vilja och förmåga att göra den
svåra och ömtåliga avvägning mellan
olika hänsyn, som här uppenbarligen
är erforderlig.

Herr HERNELIUS (h):

Herr talman! Det har dock förekommit
flera situationer där FN-styrkan utsatts
för ganska neslig behandling och
försatts i rätt förödmjukande lägen.

Det är omsorgen om FN :s auktoritet
på ön som ligger bakom min fråga. Kan
inte den auktoriteten upprätthållas, då
ökas riskerna för nya våldshandlingar,
dels mellan cyprioterna inbördes och
dels mellan cyprioter å ena sidan och
FN-truppens medlemmar å den andra
— eller hur, herr Palme?

Herr statsrådet PALME:

Herr talman! Det är riktigt att det är
av vikt att FN :s auktoritet upprätthålls.
Men stärks inte den auktoriteten om
FN får uppträda på ett sätt, som stärker
känslan av att truppen iakttar opartiskhet
mellan de stridande folkgrupperna
och att den förmår visa lugn och
behärskning i olika situationer samt arbeta
med övertalning och övertygande?

Det är riktigt att FN-styrkorna var
i en besvärlig situation i Nicosia häromdagen,
när hela världspressen satt på
första parkett. I dag meddelas det att
ärkebiskop Makarios godkänt ett av general
Gyani framlagt förslag om att
alla grekiska och turkiska positioner i
området kring det omjtalade hotellet
skall avlägsnas från och med kl. 09.00
den 21 april samt att skytteställningar
och förskansningar på östra flodstranden
skall under FN:s kontroll göras
helt obrukbara. FN:s fredsstyrkor skall
överta de utrymda positionerna eller
uppföra nya, och styrkorna skall äga
att om så är nödvändigt bruka vapenmakt
för att förhindra varje angrepp
eller framstöt av beväpnade personer.

Må vara, att man är oense om några
tekniska detaljer, men avtalet visar att
medan FN för ett par dagar sedan befann
sig i en besvärlig situation, men
visade lugn och behärskning, har dess
auktoritet nu återupprättats så att man
har fått ett avtal till stånd med ärkebiskop
Makarios på denna punkt. Detta
visar väl att det var rätt metod som FN
använde i den kritiska situationen.

Men självfallet kommer det att uppstå
många nya kritiska lägen. Vi får lita
på omdömet och förmågan hos de människor
som har befälet där nere.

Herr HERNELIUS (h):

Herr talman! Ingen har ifrågasatt annat
än att FN-trupperna skall visa opartiskhet
och uppträda med lugn och behärskning.
Men det är inte det som
frågan gäller. Den gäller något helt annat,
nämligen om direktiven är hållbara
i framtida svåra situationer. Det
är det jag tillåtit mig sätta ett frågetecken
för med stöd av vissa praktiska
exempel.

Sedan vill jag hålla med herr Palme
om att dagens telegram är en liten solglimt
— den första på länge från Cypern.

Herr statsrådet PALME:

Herr talman! Både FN:s befälhavare
och den svenske befälhavaren där nere
har ansett att direktiven i nuvarande situation
är så långt preciserade som man
kan begära i dagens läge. Räcker det
inte, får man ta upp frågan på nytt.

Jag vill ändå avsluta denna debatt
med att uttrycka min glädje över att vi
nu befinner oss i en helt annan situation
än då vi för några år sedan diskuterade
Kongo. Då rådde utomordentligt
stor tveksamhet om huruvida FN över
huvud taget skulle få agera. Nu är man
överens om att FN skall ha möjlighet
att agera med bestämdhet i kritiska situationer.

34

Nr 18

Tisdagen den 21 april 1964

Ang. information till riksdagen rörande det
, Herr HERNELIUS (h):

Herr talman! Om det sista skulle ha
någon adress till mig vill jag säga, att
jag alltid har verkat för att FN skall
ha största möjliga auktoritet och rörelsefrihet
inom ramen för sina direktiv.
Vad kongoaktionen beträffar diskuterade
man då huruvida FN i alla
delar handlade inom ramen för direktiven
eller gick utöver dem.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. information till riksdagen rörande
det ekonomiska planeringsrådet

Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
STRÄNG erhöll ordet
för att besvara herr Holmbergs
fråga angående information till riksdagen
rörande det ekonomiska planeringsrådet,
vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 17 april, och
anförde:

Herr talman! Herr Holmberg har frågat,
i vilken form riksdagen kommer
att bli informerad om det ekonomiska
planeringsrådets verksamhet.

På det vill jag svara, att det kommer
att ske genom en redovisning antingen
i statsverkspropositionen som lämnas i
början av januari eller i den kompletteringsproposition
som lämnas vid månadsskiftet
mellan april och maj.

Herr HOLMBERG (h):

. Herr talman! Jag ber att få tacka för
det korta svaret och vill bara göra några
erinringar.

: Det ekonomiska planeringsrådet tillsattes
1962. Sedan dess har vi haft två
statsverkspropositioner och en kompletteringsproposition,
och ännu har vi
inte fått någon redogörelse för det konkreta
innehållet i de diskussioner som
förts.

Å andra sidan är det ju — och det
hoppas jag att finansministern vill understryka
— intressanta diskussioner

ekonomiska planeringsrådet
som förts där och som riksdagen är i
stort behov av att få kontinuerligt redovisade.

Det är bl. a. en sak som togs upp för
en tid sedan, och det var pris- och
kostnadsutvecklingen inom byggnadsbranschen.
Hade det, herr talman, inte
varit lämpligt att finansministern på
något sätt lämnat en redovisning för
denna i samband med riksdagens bostadsdebatt?
Vi behöver material för att
riksdagen skall kunna ta ståndpunkt.

Jag tror, herr talman, att denna snäva
inställning från finansministerns sida
är oroväckande för riksdagen. Riksdagen
kan inte hävda sig om vi här inte
får mera och kraftigare utredningsmaterial
från regeringen. Jag hoppas därför
att finansministern så småningom
skall ompröva denna snäva inställning
och ge oss tätare informationer, även
om det, herr talman, skulle kosta några
»operationer dagsverke» till.

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Så där utomordentligt
anonym har jag väl kanske inte varit i
dessa frågor. Senast i årets remissdebatt,
tror jag, kostade jag på mig ett 20
minuters inlägg just som ett svar till
herr Holmberg när det gällde planeringsrådets
verksamhet. Jag har vidare
svarat på en interpellation i andra
kammaren och gett en ganska fullständig
redovisning av hela den serie av
debattämnen som behandlats i planeringsrådet.

Men det förs inte några diskussionsprotokoll
i planeringsrådet, och dessutom
är det väl inte heller så förskräckligt
mycket av jungfruliga synpunkter,
som kommer fram utöver de synpunkter
som man ändå får till livs i de
här frågorna i officiella sammanhang,
i remissyttranden från Industriförbundet,
från jordbrukarorganisationer, från
Landsorganisationen och övriga löntagarorganisationer.

Vad man egentligen kan säga är nytt
när det gäller detta råd är att represen -

Tisdagen den 21 april 1964

Nr 18

35

Ang. lokal representation i delegationen för markförvärv inom Upplands-Bro m. fl

‘ B I mimor

tanter för de olika me n i n gsr i k t n i n garna
förs samman till en debatt, men det
är för mycket begärt om jag skall stå
här och — jag vill inte säga stenografiskt,
men i alla fall något så när fullständigt
— inför riksdagen redovisa
alla debattinläggen. Det fattas, som jag
tidigare sagt, inga beslut i det ekonomiska
planeringsrådet. Det är en bakgrund
för de allmänna överväganden
och överläggningar, som sedermera
konkretiseras i form av förslag till denna
kammare. I den mån man behövei
en närmare redovisning av de bakomliggande
argumenten för en proposition
står självfallet vederbörande statsråd
till tjänst varje gång en hans proposition
är föremål för behandling i riksdagen.

Herr HOLMBERG (h):

Herr talman! Jag är mycket tacksam
över att ha fått denna redogörelse under
remissdebatten, men jag vill gärna
erinra om att det då var fråga om en
principiell redogörelse för planeringsrådets
allmänna uppgifter och ställning.

Vad jag har efterlyst i dag är inte
den principiella frågan — den ligger
på ett annat plan — utan själva sakmaterialet,
de fakta som sammanställs
inom det ekonomiska planeringsområdet,
för att även vi här i riksdagen skall
få möjlighet att grunda våra beslut på
samma faktamaterial som regeringen
har tillgång till. Jag tror att både regeringen
och riksdagen skulle ha nytta
av detta.

Herr statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Herr Holmberg och jag
kan naturligtvis tala om detta hur länge
som helst, och på något underligt sätt
tycks debattinläggen gå förbi varandra
när vi talar.

Herr Holmberg är ute efter några
konkretiseringar i sakmaterialet. Ett
par av de överläggningar som förts i

planeringsrådet har gällt den allmänna
ekonomiska situationen, den konjunkturpolitiska
bedömningen. Som underlag
för debatterna har då legat konjunkturinstitutets
prognoser, som utges
i tryck. Dessutom bygger debatterna på
en kompletteringsproposition som inom
de närmaste dagarna kommer att ligga
på riksdagens bord.

Vid det senaste sammanträdet hade
planeringsrådet tillfälle att överväga resurssamordningen
och finansieringen
med professor Dahmén som inledare.
Han byggde i allt väsentligt på sitt inledningsanförande
vid Sparfrämjandets
årliga kurs. Detta är räddat åt eftervärlden
i en bok och tillgängligt för
intresserade. Så mycket konkret har
presenterats, att jag i varje särskilt fall
kan ge herr Holmberg intressanta tips
och upplysningar, om nu tiden för herr
Holmberg medger att han tar del av
detta konkreta källmaterial.

Detta är ungefär vad jag kan säga.
Jag har närmast fattat den oro, som jag
tycker mig ha funnit hos herr Holmberg,
som en oro mera dikterad av
principiella synpunkter. Det är den
oron jag gång på gång försöker stilla,
tyvärr med ganska dåligt resultat.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. lokal representation i delegationen
för markförvärv inom Upplands-Bro
m. fl. kommuner

Herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
ANDERSSON erhöll
ordet för att besvara herr Ferdinand
Nilssons fråga angående lokal representation
i delegationen för markförvärv
inom Upplands-Bro in. fl. kommuner,
vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den i5 april, och
yttrade:

Herr talman! Herr Ferdinand Nilsson
har frågat mig om jag observerat att

36

Nr 18

Tisdagen den 21 april 1964

Ang. lokal representation i delegationen
kommuner

riksdagen uttalat önskemål om att den
för markförvärv inom Upplands-Bro,
Södertälje och Turinge kommuner avsedda
delegationen bör ha lokal anknytning
samt när jag avser att tillsätta representanter
på lokalplan.

Till svar får jag meddela att jag anser
den åsyftade delegationen ha fått
en ändamålsenlig lokal anknytning genom
att den tillförts personer som vederbörliga
länsstyrelser bedömt vara
väl förtrogna med de lokala förhållandena.
Jag har inte för avsikt att utse
ytterligare personer att ingå i delegationen.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Samtidigt som jag tackar
för svaret, som jag på detta sätt
fick alldeles särskilt snabbt, vill jag
säga att jag här har kommit med i ett
oförtjänt sammanhang. Jag vill understryka,
att min fråga inte framställdes
i samband med att detta nya högpolitiska
institut tillkom, utan gällde just
våra reala lokala förhållanden. Den har
således den begränsning som kan anses
ligga däri.

Vi, ett par från vårt län, hade nämligen
motionerat och framställt önskemål
om att man skulle få en lokal representation
i de delegationer, som statsrådet
enligt propositionen hade tänkt sig.
Statsutskottet säger i sitt utlåtande nr
211 år 1963 beträffande denna särskilda
delegation: »Det synes utskottet vara
av värde, att detta senare organ
även får lokal anknytning. Utskottet förutsätter,
att det därvid skall bli möjligt
att mellan de militära myndigheterna
och företrädarna för ortsbefolkningen
få till stånd överenskommelser som tillgodose
båda sidornas intressen.»

Jag beklagar att inte statsrådet vill
ta hänsyn till det uttalande som statsutskottet
här gjorde. Det ankommer
emellertid inte på mig att därutöver
säga mycket. Jag vet, att det har väckt
besvikelse i ganska stora kretsar, att

för markförvärv inom Upplands-Bro m. fl.

inte statsutskottets uttalande i detta
sammanhang har lett till ett hyggligare
resultat. Jag har hört talas om besvikelse
nedifrån södertäljehållet, där man
menade att en byrådirektör från Upplands
Väsby eller en överlantmätare
från Stockholm inte är att betrakta som
en lokal anknytning för dessa trakter.

För min del vågar jag försäkra herr
statsrådet, att lantbruksdirektören i
Uppsala län har en stor och betvdelsefuil
uppgift när det gäller rationaliseringen
och de stora avfolkningsproblemen
i norra och västra Uppland. I våra
trakter däremot skötes avfolkningen
och avskaffandet av jordbruket väsentligen
av stockholmsintressen.

Jag ifrågasätter, herr statsråd, att
det skulle ha varit önskvärt om statsutskottets
uttalande bättre hade kunnat
tillgodoses.

Herr statsrådet ANDERSSON:

Herr talman! Det är här fråga om delegationer
som skall förvärva mark till
våra två regementen, I 1 och Ing 1, och
jag har ansett det vara principiellt oriktigt
att i dessa markförvärvsdelegationer
skall ingå representanter för kommunerna.
Det finns en mängd intressekonflikter,
och det bästa hade enligt
min mening varit att man på detta sätt
genom länsstyrelserna får personer i
delegationerna med lokal anknytning.
Dessa delegationer har, såvitt jag förstår,
direkt kontakt med kommunerna.

Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):

Herr talman! Ja, det är ju uppenbart
att herr statsrådet och jag har olika
meningar om detta. Detta spelar väl
mindre roll. Däremot är det ledsamt att
statsrådets uppfattning och statsutskottets
av riksdagen godkända utlåtande
inte harmoniserar bättre.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Tisdagen den 21 april 1964

Nr 18

:i7

Ang. lagligheten av roulettspel

Herr statsrådet HERMANSSON erhöll
ordet för att besvara herr Soeningssuns
fråga till herr statsrådet och chefen för
handelsdepartementet angående lagligheten
av roulettspel, vilken fråga intagits
i kammarens protokoll för den 17
april, och anförde:

Herr talman! På herr Sveningssons
fråga, om den nyligen tillsatta utredningen
för översyn av lotteriförordningen
kommer att ta upp frågan om
roulettspel vill jag svara, alt detta icke
är avsikten.

Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! Jag tackar statsrådet
Hermansson för svaret på min fråga.
Jag kan emellertid knappast uttrycka
någon tacksamhet för svarets innehåll.

Även om denna form för roulettspel
verkar oskyldig i förhållande till vad
som i detta avseende förekommer i andra
länder, så har meningarna varit
mycket delade huruvida det finns stöd
i lag och författning för det roulettspel
som utövas i samband med restaurangrörelse.
Vad som här förekommer kanske
inte alltid är så oskyldigt som det
det ser ut.

Jag vill beklaga att meningen inte är
att man skall utreda denna form av
spel, som man i vissa kretsar anser att
lotteriförordningen tillåter. Jag finner
det vara riktigt och vore tacksam för
om denna fråga blir föremål för prövning
i den utredning, som nu skall göra
en översyn av lotteriförordningen.

Det finns all anledning till att roulettspelet
blir föremål för utredning.
Det bör uppmärksammas, att riksåklagarämbetet
för några år sedan i ett uttalande
hävdade att detta spel endera
är sådant, som bedöms såsom äventyrligt
spel enligt 11 kap. 12 § strafflagen,
eller också är det oriktigt och straffbelagt
enligt lotteriförordningen, då sådant
spel förekommer utan Kungl.
Maj:ts tillstånd. Vad jag finner vara
angeläget är att om detta roulettspel

skall förekomma bör det finnas stöd för
det enligt gällande lagstiftning.

När jag har interpellerat och motionerat
i denna fråga tidigare har ingen
velat lämna något besked om de frågor
som jag har framställt. Det är således
mycket lämpligt, som jag redan har
sagt, att även denna fråga blir föremål
för utredning. Jag vill sluta med att uttala
den förhoppningen, att handelsdepartementet
här skall ta ett sådant initiativ
att det blir så som jag hoppas i
denna sak.

Herr statsrådet HERMANSSON:

Herr talman! Jag befinner mig nu i
den positionen som tillförordnad handelsminister,
att jag knappast kan göra
några utfästelser av den art som herr
Sveningsson begärt. Men jag skulle
knappast tro att handelsministern
kommer att ändra på direktiven för
denna utredning. Dess syfte är ju något
helt annat än att syssla med den rättsliga
gränsdragningen omkring lotteriinstitutet.
Den skall ta upp frågor som
rör tillsyn och kontroll över lotterier
och frågan om hur lotteriernas verksamhet
bör vara anordnad.

Frågan om roulettspelet är närmast
en rättstillämpningsfråga. Det är alltså
en fråga, om roulettspel anordnas såsom
äventyrligt spel eller inte, och en fråga
huruvida lotteriförordningen är tilllämplig.
Det är en rättstillämpningsfråga,
som man väl får hänskjuta till de
rättstillämpande myndigheterna.

Jag vill erinra om att andra lagutskottet
1961 inte ansåg det vara påkallat
med lagbestämmelser för att reglera
formerna för roulettspel. Man sade då,
att det får överlämnas åt rättstillämpningen.

Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! Jag förstår mycket väl,
att herr statsrådet Hermansson inte här
kan göra några utfästelser. Det kan kanske
ändå vara tillåtet att skicka med
den hälsningen till handelsdepartemen -

38

Nr 18

Tisdagen den 21 april 1964

Ang. befrielse från skatt vid gåva av konstverk i vissa fall

tet, att denna fråga om roulettspel ur Med anledning härav får jag meddelaglighetssynpunkt
är en av de allra la, att ecklesiastikministern för sin del
viktigaste frågor som behöver bli före- inte är beredd att föra kulturpolitik i
mål för en utredning. skattepolitikens form.

Herr statsrådet HERMANSSON:

Herr talman! Jag skall naturligtvis
gärna framföra den hälsningen. Jag tror
emellertid att handelsdepartementet är
fel adressat, ty frågan om roulettspelets
rättsliga ställning är inte en fråga för
handelsdepartementet.

Herr SVENINGSSON (h):

Herr talman! Den sak som statsrådet
nu senast tog upp har jag inga kvalifikationer
att uttala mig om, men jag vill
bara peka på det förhållandet, att när
jag för ett antal år sedan ställde en fråga
till handelsministern i samma ämne,
fick jag det svaret: Vi kan inte svara
på om det ryms inom lotteriförordningen
eller inte, ty det har inte varit något
rättsfall på området.

Jag måste bekänna, att jag anser att
det var ett svar som måste betecknas
som otillfredsställande.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. befrielse från skatt vid gåva av
konstverk i vissa fall

Herr statsrådet PALME erhöll ordet
för att besvara herr Dahléns fråga till
herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående befrielse
från skatt vid gåva av konstverk i vissa
fall, vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 17 april, och yttrade:

Herr talman! Herr Dahlén har frågat,
om det kan tänkas öka museernas
möjligheter att skaffa åtråvärt konstverk
om en person kan få skattebefrielse
och därvid förpliktar sig överlämna
konstverket till museerna inom t. ex.
fem år.

Herr DAHLÉN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för
detta svar, som jag dock vill beteckna
som litet märkligt.

Om jag nu fattar den förtjänstfullt
kortfattade motiveringen rätt, innebär
denna deklaration, att regeringen inte
önskar att man skall stimulera enskilda
personers kulturintresse genom några
speciella arrangemang på skattepolitikens
område. I så fall innebär detta,
herr statsråd, en märklig förändring
inte bara i regeringens uppfattning utan
också i regeringens och riksdagens politik.
Det är nämligen så, herr statsrådet
Palme, att det redan nu i arvs- och
gåvobeskattningen medgivits lättnader
för personer, som vill göra insatser på
det kulturella området. Min första fråga
till statsrådet Palme blir: Tänker
regeringen ta initiativ till en ändring
av lagen, så att den ej kan stimulera
kulturintresset via skattepolitiken? Då
emotser vi alltså en proposition på den
punkten.

Jag kan dock inte tänka mig, att detta
är avsikten.

Nu vill jag, herr talman, eftersom
herr Palme inte är ansvarig för svarets
innehåll —■ vi har fortfarande det besvärliga
systemet med två kammare vilket
hindrar hr Edenman vara här —
fråga honom, om han möjligen har en
sådan tankeläsningsförmåga, att han
kan våga uttala sig om herr Edenman
verkligen har menat detta. Om herr
Edenman inte har menat detta, finns det
inga principiella skäl emot att min tanke
skulle kunna övervägas av regeringen.
Den innebär att t. ex. vännerna
kring ett länsmuseum i låt mig säga
Karlstad, Växjö, Halmstad eller Luleå,
alltså någon enskild eller en grupp
enskilda, som anser sig kunna hjälpa
museet att anskaffa ett konstverk, skul -

Tisdagen den 21 april 196-1

Nr 18

39

Ang. befrielse från skatt vid gåva av konstverk i vissa fall

le på samma principiella grund som
när det gäller gåvobeskattningen få lättnader.
Regeringen skulle kunna säga
sig: »Ja, det är kanske någonting att
fundera på.»

Jag vet inte om herr Palme bär möjlighet
att svara på detta, men jag avvaktar
i varje fall med intresse svaret
på den första frågan.

Herr statsrådet PALME:

Herr talman! Såvitt jag förstår, avses
inte någon som helst ändring i de regler,
som gäller arvs- och gåvobeskattningen.
Det gäller här den kulturpolitik,
som ecklesiastikministern för sin
del bedriver, i detta fall stödet till museerna.

Beträffande den andra frågan vill jag
säga att jag finner den något egendomlig,
ty dessa vänner kring museet skulle
då —- om jag förstått tanken rätt —
först inköpa konstverket och sedan
själva ha det i fem år. Det skulle alltså
först vara fråga om något slags cirkulationsmetod
bland vännerna, och sedan
skulle konstverket övergå till museet.
Jag anser inte att det är någon
lämplig metod.

Jag tror att ecklesiastikministern har
för avsikt att göra en stegvis förstärkning
av museernas möjligheter att inköpa
de konstverk dessa önskar. Som
bekant har det skett en mycket kraftig
förstärkning under de senaste åren, nu
senast genom de miljoner som Moderna
museet har fått. Det är den riktiga vägen
att gå när det gäller att förstärka
museernas möjligheter på detta område,
och det gäller inte att trassla med
nog så — om jag får tala för mig själv
— egendomliga skattebestämmelser.

Herr DÅHLÉN (fp):

Herr talman! Jag är glad över att
herr Palme sökte ge ett något så när
lugnande svar, men det var litet egendomligt
när han sade, att ecklesiastikministern
i svaret talat om den kultur -

politik som just ecklesiastikministern
för.

Det är väl så, herr statsråd, att det
iindå är regeringens kulturpolitik som
det är fråga om. När riksdagen ocli finansministern
har varit överens om att
i ett avseende skattelagstiftningen har
varit en väg att gå för att stimulera enskilda
medborgares intresse för kultur,
så är detta inte någonting som är specifikt
för riksdagen och herr Sträng,
utan jag förmodar att även herr Edenman
är med på den punkten. Och då
blir alltså svaret nyss relativt innehållslöst.

Herr Palme säger att den metod, som
jag skisserat, förefaller trasslig och
olämplig. Jag vill säga att den metoden
användes med framgång på en hel del
håll i utlandet. Jag tycker att detta avvärjande
svar egentligen är —- tyvärr
— rätt signifikativt för den bristande
fantasi man ändå har när det gäller att
stödja kulturen på olika sätt. Det är
mycket bra att Moderna museet har fått
ett antal miljoner. Jag är stockholmare
och har ingenting emot att gå och titta
på museet, eftersom jag är road av det.
Men jag måste ju säga, att möjligheterna
för Sveriges folk i sin helhet att komma
till Moderna museet är relativt begränsade.

Jag vet att det tas initiativ i detta
avseende på andra håll också, men min
tanke vore någonting som skulle kunna
spela en roll även för andra landsdelar.
Jag förmodar att herr Palme,
som inte är vald av Stockholms stad
utan i en annan valkrets, skulle kunna
ha en känsla för detta också.

Herr statsrådet PALME:

Herr talman! Jag skall kanske inte
driva den här systematiska diskussionen.
Hade det gällt en skattefråga,
skulle ju herr Dahlén närmast ställt
den till finansministern.

Om jag har fattat honom rätt har
han nu velat få svar på frågan: Hur
har ecklesiastikministern tänkt sig

40

Nr 18

Tisdagen den 21 april 1964

Ang. s. k. trotjänarepensioner och ATP

stödja en utbyggnad och förstärkning
av museerna i landet? Den principen är
alldeles klar för ecklesiastikministern;
han önskar göra detta med direkta anslag
till museerna, vilket naturligtvis
inte enbart skall komma Stockholm till
godo.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. s. k. trotjänarepensioner och ATP

Herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
ASPLING erhöll ordet
för att besvara herr Lagers fråga
angående s. k. trotjänarepensioner och
ATP, vilken fråga intagits i kammarens
protokoll för den 15 april, och anförde: Herr

talman! Herr Lager har ställt
en fråga om trotjänarepensionerna och
ATP. Det gäller pensionsutfästelser som
gjorts beroende av införandet av en
tilläggspensionering genom avtal eller
lagstiftning och där företagen nu räknar
av utgående ATP-pension. Det aktuella
problemet om samordning av trotjänarepensionerna
med den allmänna
tilläggspensioneringen är i första hand
en förhandlingsfråga. Förhandlingar har
tagits upp mellan berörda parter, och
skäl för statligt ingripande har hittills
inte förebragts.

Herr LAGER (k):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för svaret på min enkla fråga.

Det förhåller sig ju på det sättet, att
vissa företag har via stiftelser eller på
annat sätt utbetalat s. k. trojtänarepensioner.
Efter det att det nya ATP-systemet
trädde i kraft har på många håll
inträffat, att företagen har från trotjänarepensionerna
dragit av en summa
motsvarande den som utgår från ATP.
Om exempelvis trotjänarepensionen har
varit 1 200 kronor om året och ATP utgår
med 800 kronor, har företaget dra -

git av 800 kronor och sålunda minskat
utbetalningen från pensionsstiftelsen
från 1 200 till 400 kronor.

Herr statsrådet gör nu gällande, att
detta är en förhandlingsfråga, och det
kan väl på sitt sätt vara sant. Ett faktum
är emellertid, att Metallarbetarförbundets
styrelse för något mer än ett år
sedan i cirkulär till sina organisationer
beklagade att en tillfredsställande lagstiftning,
vilken skulle ge löntagarna en
starkare ställning och säkerställa utbetalningarna
från stiftelserna, saknas.
Detta uttalande stödjes uppenbarligen
av erfarenheter som man vunnit i förda
förhandlingar i denna angelägenhet.

Enligt min mening behövs nog lagstiftning
på denna punkt, och jag delar
därför icke herr statsrådets mening.
Trotjänarepensionerna får väl liksom
andra intjänta pensioner betraktas såsom
löneförmåner under de år som de
anställda -— det är i huvudsak arbetare
det gäller — varit i tjänst hos företagen.
Att pensionärernas pengar skulle
användas av företagen till att betala
ATP-avgifter var väl i alla fall inie meningen
med pensionsreformen.

Herr statsrådet ASPLING:

Herr talman! På herr Lagers kommentar
vill jag i korthet svara, att den
fackliga rörelsen i hög grad har sin
uppmärksamhet riktad på denna fråga.
Förhandlingar, sonderingar och kontakter
har förelegat, och jag är ganska
övertygad om, herr Lager, att den fackliga
rörelsen i fortsättningen med inte
bara stor uppmärksamhet, utan också
energi söker komma fram till lösningar,
som ur löntagarnas synpunkt kan vara
tillfredsställande.

Herr LAGER (k):

Herr talman! Jag delar herr statsrådets
uppfattning att den fackliga rörelsen
gör vad som står i dess förmåga för
att vinna tillfredsställande lösningar på
detta problem, men jag kan inte förstå

Tisdagen den 21 april 1964

Nr 18

41

varför man från statsmakternas sida
skall skjuta över på fackföreningarna
hela bördan av att lösa denna fråga på
ett tillfredsställande sätt. Varför regering
och riksdag skall stå som passiva
iakttagare av dessa förhandlingar och
av den kamp, som förs för de trotjänare
som har pensionerats, det har jag mycket
svårt att fatta.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Justerades protokollen för den 14 och
den 15 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 132, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
om anslag för budgetåret
1964/65 till övnings- och yrkeslärarutbildning
samt till fortbildning in. in.
jämte i ämnet väckta motioner; ävensom nr

133, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret
1964/65 till studiesociala ändamål.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelser: nr

134, till fullmäktige i riksgäldskontoret
med uppdrag att föranstalta
om anskaffning av informationsmaterial
för studiebesök i riksdagen; och
nr 135, till fullmäktige i riksbanken
angående användande av riksbankens
vinst för år 1963.

Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
Kungl. Maj ds propotition
nr 147, med anhållan om yttrande över
vissa av Europarådets rådgivande församling
vid dess femtonde ordinarie
möte fattade beslut.

Ang. s. k. trotjänarepensioner och ATP
Vid föredragning av bankoutskottets
anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan,
att till utskottet från delegerade för
riksdagens verk inkommit framställning
angående beslutanderätten beträffande
pensionsärenden vid riksdagens
verk, hänvisades framställningen till
bankoutskottet.

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 755—759 till statsutskottet,

motionen nr 760 till jordbruksutskottet
och

motionerna nr 761—764 till statsutskottet.

Vid föredragning av motionen nr 765
hänvisades densamma, såvitt avsåge
ändring i skollagen, till behandling av
lagutskott och i övrigt till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades
motionerna n~ 766—776 till statsutskottet,

motionerna nr 777 och 778 till behandling
av lagutskott samt

motionen nr 779 till konstitutionsutskottet.

Föredrogos och bordlädes ånyo utrikesutskottets
utlåtanden nr 4 och 5,
statsutskottets utlåtanden nr 11, 23 och
47-52, bevillningsutskottets betänkanden
nr 36 och 44, bankoutskottets utlåtanden
nr 19-—24, första lagutskottets
utlåtanden nr 19—21, andra lagutskottets
utlåtanden nr 34—40, tredje lagutskottets
utlåtanden nr 22—25, jordbruksutskottets
utlåtande nr 8 och memorial
nr 9 samt allmänna beredningsutskottets
utlåtanden nr 18—20.

Anmäldes och bordlädes Kungl.
Maj:ts till kammaren överlämnade proposition
nr 148, med förslag till naturvårdslag
m. m.

42

Nr 18

Tisdagen den 21 april 1964

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet
från styrelsen för riksdagsbiblioteket
inkommit framställning angående vissa
lönegradsuppflyttningar.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen å driftbudgeten
under tredje huvudtiteln gjorda
framställningar rörande anslag för budgetåret
1964/65 till Internationell biståndsverksamhet
jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 54, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till stat för
försvarets fastighetsfond för budgetåret
1964/65 jämte i ämnet väckt motion; nr

55, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
om anslag för budgetåret
1964/65 till högre utbildning och forskning
jämte i ämnet väckta motioner;
samt

nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal med Stockholms stad rörande
vissa markbyten m. m.; ävensom

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 32, i anledning av väckta motioner
om restitution av skatt på bensin
för motorsågar, m. m.;

nr 34, i anledning av väckta motioner
angående rätten till avdrag för
kommunal skatt vid statlig inkomstbeskattning; nr

40, i anledning av väckta motioner
angående värderingen av varulager
vid beskattningen; samt

nr 41, i anledning av väckta motioner
angående allmänna riktlinjer för
skattepolitiken.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 780, av herr Lundström, i anledning
av Kungl. Maj :ts .skrivelse nr 84,
med överlämnande av redogörelse från
Nordiska rådets svenska delegation;

nr 781, av herr Hernelius, i anledning
av Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84,
med överlämnande av redogörelse från
Nordiska rådets svenska delegation;

nr 782, av herr Schött, i anledning
av Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84, med
överlämnande av redogörelse från Nordiska
rådets svenska delegation;

nr 783, av fru Segerstedt Wiberg, i
anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse
nr 84, med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation; nr

784, av herrar Hilding och Wallmark,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 101, med förslag till lagstiftning
med anledning av förstatligandet
och omorganisationen av polisväsendet
m. in.;

nr 785, av fröken Ljungberg m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 101, med förslag till lagstiftning med
anledning av förstatligandet och omorganisationen
av polisväsendet m. in.;

nr 786, av herr Palm m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
101, med förslag till lagstiftning med
anledning av förstatligandet och omorganisationen
av polisväsendet m. in.;

nr 787, av herr Geijer, Lennart,
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:s proposition
nr 116, med förslag till förordning
angående ändring i förordningen
den 14 december 1956 (nr 629)
om erkända arbetslöshetskassor, m. m.;

nr 788, av herr Johansson, Knut, och
herr Geijer, Arne, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 116, med förslag
till förordning angående ändring i förordningen
den 14 december 1956 (nr
629) om erkända arbetslöshetskassor,
m. m.;

nr 789, av herrar Lager och Adolfsson,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 116, med förslag till förordning
angående ändring i förordningen
den 14 december 1956 (nr 629)
om erkända arbetslöshetskassor, m. in.;

Tisdagen den 21 april 1904

Nr 18

43

nr 790, av herrar Isacson och Elofsson,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 123, angående inrättande av
en avdelning för kemi vid tekniska högskolan
i Lund m. m.;

nr 791, av herr Åkerlund, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
130, med förslag till lag med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,
m. m.;

nr 792, av herr Palm och herr Geijer,
Lennart, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 133, med förslag till
ändring i tryckfrihetsförordningen;

nr 793, av fru Segerstedt Wiberg
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 133, med förslag till ändring
i tryckfrihetsförordningen;

nr 794, av herr Stefanson m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 134, med hemställan om riksdagens
samtycke till förordnande om fortsatt
valutareglering, m. m.;

nr 795, av herr Isacson in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
139, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 15 § och 23 § 1 mom.
bekämpningsmedelsförordningen den
14 december 1962 (nr 703);

nr 796, av herr Skärman, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
141, angående ändrad organisation av
postverket, m. m.; samt

nr 797, av herrar Stefanson och Billman,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 142, med förslag till lag om
ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen
den 25 maj 1962 (nr 258).

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.59.

In fidem
K.-G. Lindelöw