Förvärv av fastigheten tomten nr 1 i kvarteret Hästen i Täby köping (Riksdagens protokoll 1964:24)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 24

ANDRA KAMMAREN

1964

14—15 maj

Debatter m. in.

Torsdagen den 14 maj

Sid.

Förvärv av fastigheten tomten nr 1 i kvarteret Hästen i Täby köping

m. .......................................................

Vissa anslagsfrågor m. m. inom försvarsdepartementets verksamhetsområde: Målsättning

för krigsmakten..................................

Reglering av prisstegringar...................................

Omorganisation av statens bilinspektion m. ......................

Förvärv av enskilda företag för elektrisk distribution...............

Inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat.....

Fortsatt valutareglering, m. ..................................

Redogörelse för Nordiska rådets tolfte session.....................

Förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m........

Inrättande av kreditinstitut för lantbruksnäringarna, m. m..........

Ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen.........................

Vissa paragrafer i riksdagens revisorers berättelse ang. verkställd

granskning av statsverket....................................

Meddelande om enkla frågor av:

herr Wiklund ang. kostnaderna för småbåtshamnar...............

herr Westberg ang. inkallelser av värnpliktiga...................

herr Hagberg ang. den mellansvenska gruvhanteringens problem

herr Nilsson i Gävle ang. behandlingen av stadsplaneförslag........

herr Grebäck ang. övervakningen av bestämmelser rörande rätt till
fiske.....................................................

15
25

33
39
43

Fredagen den 15 maj

Svar på interpellationer av:

herr Broberg ang. den statliga planeringen av den målbundna tekniska
forskningen.........................................

1_Andra kammarens protokoll 196b. Nr 24

Nr 24

Innehåll

Sid.

herr Eriksson i Bäckmora ang. skördeskadeskyddet............... 53

herr Svensson i Ljungskile ang. användningen och spridningen av

avfallsprodukter.......................................... 55

herr Persson i Heden ang. omreglering av vissa äldre livräntor..... 59

Åldringsvårdsfrågor m. m...................................... 61

Bostadsrabatter............................................... gg

Anslag till bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet m. m....... 99

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens

institut för konsumentfrågor, m. m. ......................... 105

Meddelande om enkla frågor av:

herr Börjesson i Falköping ang. bristen på tandläkare vid tandpoliklinikerna.
............................................... 126

herr Bengtsson i Landskrona ang. behandlingen av framställningar

om anstånd med civilförsvarsutbildning....................... 126

herr Nordgren ang. sjöräddningstjänsten i söderhamnsområdet____ 126

! * '' •H

Samtliga avgjorda ärenden

Torsdagen den 14 maj

Statsutskottets utlåtande nr 77, i anledning av vissa i Kungl. Maj:ts
proposition ang. allmän beredskapsstat behandlade allmänna frågor.
...................................................... 5

— nr 78, ang. allmän beredskapsstat (justitiedepartementet)........ 5

— nr 79, ang. allmän beredskapsstat (försvarsdepartementet)........ 5

— nr 80, ang. allmän beredskapsstat (socialdepartementet).......... 5

— nr 81, ang. allmän beredskapsstat (kommunikationsdepartementet) 5

— nr 82, ang. allmän beredskapsstat (finansdepartementet)......... 5

— nr 83, ang. allmän beredskapsstat (ecklesiatikdepartementet)..... 5

— nr 84, ang. allmän beredskapsstat (handelsdepartementet)........ 5

— nr 85, ang. allmän beredskapsstat (inrikesdepartementet)......... 5

— nr 86, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II (justitiedeparte- tf

mentet)................................................... 6

nr 87, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II (försvarsdepartementet).
.................................................. 6

nr 88, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II (socialdepartemen tet).

........... 6

nr 89, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II (kommunikationsdepartementet)
............................................ 6

nr 90, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II (finansdepartementet).
............................ 6

nr 91, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II (ecklesiastikdepartementet).
................................................. 7

— nr 92, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II (inrikesdepartementet)
.......................................... g

Innehåll

Nr 24

Sid.

— nr 97, ang. vissa anslagsfrågor m. m. inom försvarsdepartementets

verksamhetsområde....................................••• •

— nr 98, ang. fortsatt disposition av visst äldre anslag inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde.........................

— nr 99, ang. omorganisation av statens bilinspektion m. m........

— nr 100, ang. ersättning till statens järnvägar för drift av icke lönsamma
järnvägslinjer m. ............................... • • •

— nr 101, ang. vissa fastighetsfrågor m. m. inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde..........................

— nr 102, ang. inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat
..............................................

— nr 103, ang. vissa ändringar i statliga avlönings- och pensionsregle menten.

..................................................

— nr 104, ang. den statliga exportkreditgarantiverksamheten........

Bankoutskottets utlåtande nr 31, om riksdagens samtycke till förordnande
om fortsatt valutareglering, m. .........................

— nr 32, ang. redogörelse för Nordiska rådets tolfte session..........

— nr 33, om förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter, m.m.

— nr 34, ang. inrättande av kreditinstitut för lantbruksnäringarna,

m. ......................................................

— nr 35, ang. lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning, m. ........................................

— nr 36, om ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen..............

Tredje lagutskottets utlåtande nr 32, om ändring i vägtrafikförordningen
m. m..................................................

— nr 33, i anledning av vissa paragrafer i riksdagens revisorers berättelse
ang. verkställd granskning av statsverket...............

Jordbruksutskottets utlåtande nr 12, ang. anslag till vissa forskningsråd
m. m., såvitt avser anslag under nionde huvudtiteln..............

— nr 13, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat II (jordbruksärenden)

— nr 16, ang. försäljning av viss kronan tillhörig mark, m. m........

_ nr 17, ang. inrättande av kreditinstitut för lantbruksnäringarna,

m. m., såvitt avser medelsanvisning...........................

47
47
47

Fredagen den 15 maj

Statsutskottets utlåtande nr 105, ang. anslag till fortifikationsförvaltningen.
...................................................

— nr 106, ang. åldringsvårdsfrågor m. ...........................

— nr 107, ang. anslag till allmänna barnbidrag och till bostadsra batter.

...................................................

— nr 108, ang. anslag till bidrag till viss bostadsförbättringsverksam het

m. ...................................................

— nr 111, ang. inrättande av en avdelning för kemi vid tekniska högskolan
i Lund m. ...........................................

— nr 116, ang. lag om bidragsförskott m. m.......................

— nr 117, ang. den framtida organisationen av upplysningsavdelning en

vid statens institut för konsumentfrågor, m. m...............

— nr 118, ang. riktlinjer för biståndsexperters anställningsvillkor,

m. .......................................................

105

125

E E£ -.Vi

• W<-- ,

ftj

0.''.

it*

1-n !i

uv>ai ‘viUnii ;

.v*.;

’< i rf,. < A i

<!''■> -;r .t-’-. !(''.>;■ :i

^ '' ■ •'' ■ ...;« '' ■■•it-, — , ,

. I .■ JM.y.J- >''trr,. ■ . : >;\ »Tf-. > j rji.t <L*

5‘? /jf> i.;’ ’".jjj ,■)t. - j fj —■

- \y. "/./Mf-Uinj;

* * ii., c i .*, a» t.i‘t U1 <3s ni*# , i;#* f* (40; r ;* -• -

'' ...............* • ................. U ■ K<

Av i .•* . ;?&?«!£ A t• f |f;j> , > - »; -

; ---V/J/JS5 ■ ,J- '' Jf :.. \,ntijv>!) ■ -.i-X-l

■ ■•i ;**: inii.-Sv/ jjjgftol:mo.oittuw

.....• . /sC>I'' —-f. Jj ..-iv >'' iJ>1|-ii5i » ji»(; > 1 :J -r . ^ i''

• ■- ; :,i ■ ■■ tf . ■ ■

.tiiTijijjäi;i 1 fiKi -Miniliv. > n _

''F ■ .>.-!■>! ''/ii i,:

•?.>¥■>> te i. 1 :;..;rr;o:-5 irt-n:

- U ■ "1 ''/K ‘ii:it;■ :■ ■ [ ;

V:, ......... ;

. - . . .n;}\Ui ■.’i 1.)'' v-»» j -gtifobi»

?m>ins-i >jjKs v . - uin

« i;!.-) ■ .i.:;; ~-

'' "li . ! , i: -

r. in- ■ f|

'' -v.-

..... - • ...-i v

-JO t .r*-.:J. i -.t-,-''--- . n;f;

............. Jiuii ''/i; = • i i - ‘ - :! t - - - iji-.IJ-;*

J-oi-ät;-.;! i ''•o:1'' i,«fv l ■'' i:;:- n-- . ,f! v,->•*,.’./• > i'',

...../Jiii;1 .T;'' j \ '' , ! -r . ji?

,-o ■jii. i ■ litii. ; s r ■■ . r,^ ?;i

■ • -i/t -‘U . - /■ Jr :- ''''t - ■/ ; -.r1

.jUrUiSr--'' ''KUK^t ''U/IF.J t 1 ,

• • • - ■ ......0 !''• '' --y •

t''d

tam ?!»

‘i

• 1. i‘

-1 .ii

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

Torsdagen den 14 maj

Kl. 14.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes till en början av herr förste
vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollet för den 8 innevarande
maj.

§ 2

Herr förste vice talmannen meddelade,
att herr Rimmerfors, som vid kammarens
sammanträde den 29 nästlidne
april med läkarintyg styrkt sig från och
med nämnda dag till och med den 15
innevarande maj vara hindrad att deltaga
i riksdagsgöromålen, denna dag
åter intagit sin plats i kammaren.

§ 3

Föredrogs, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 105—108, 111
och 116—118, bevillningsutskottets betänkanden
nr 52 och 54 samt allmänna
beredningsutskottets utlåtande nr 27.

§ 4

Föredrogs vart efter annat statsutskottets
utlåtanden:

nr 77, i anledning av vissa i Kungl.
Maj :ts proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65 behandlade
allmänna frågor,

nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän bered -

skapsstat för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde,

nr 79, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 80, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde,

nr 81, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde,
nr 82, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde,

nr 83, i anledning av Kungl. Majrts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde,

nr 84, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 85, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående allmän bered -

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Förvärv av fastigheten tomten nr 1 i kvarteret Hästen i Täby köping m. m.

skapsstat för budgetåret 1964/65, i vad
propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde,

nr 86, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser justitiedepartementets verksamhetsområde,

nr 87, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser försvarsdepartementets verksamhetsområde,

nr 88, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser socialdepartementets verksamhetsområde,
och

nr 89, i anledning av Kungl. Majrts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 5

Förvärv av fastigheten tomten nr 1 i
kvarteret Hästen i Täby köping m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
90, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående ytterligare utgifter å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1963/64, i vad propositionen avser
finansdepartementets verksamhetsområde,
jämte en i ämnet väckt motion.

Kungl. Maj :t hade i propositionen nr
105 (bilaga 5, punkt 1, s. 21—24 av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 13 mars 1964)
föreslagit riksdagen att I. till Förvärv
av fastigheten tomten nr 1 i kvarteret
Hästen i Täby köping å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1963/64 an -

visa ett investeringsanslag av 9 527 000
kr.; II. godkänna vad i statsrådsprotokollet
i övrigt förordats angående reglering
av statens förpliktelser i anledning
av lämnad garanti åt Stockholms kapplöpningssällskap.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft en inom
andra kammaren av herr Hagberg m. fl.
väckt motion (II: 901), vari hemställts
att riksdagen i anledning av förslaget
under punkt 22 i propositionen nr 105
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställde
om prövning av frågan om lämpliga
former i syfte att hålla Täby köping
ekonomiskt skadeslös med anledning av
den för köpingen uppkomna situationen
i samband med kapplöpningssällskapets
konkurs.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte

a) till Förvärv av fastigheten tomten
nr 1 i kvarteret Hästen i Täby köping
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1963/64 anvisa ett investeringsanslag
av 9 527 000 kr.;

b) godkänna vad i statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 13 mars
1964 i övrigt förordats angående reglering
av statens förpliktelser i anledning
av lämnad garanti åt Stockholms kapplöpningssällskap; II.

att motionen II: 901 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! Jag har väckt en motion
i detta ärende i vilken jag föreslagit
att man vid den slutliga regleringen
skall ta hänsyn till Täby köpings ekonomiska
intressen. Jag vill göra några
erinringar om vad saken berör.

1953 års Järvafältsutredning krävde
att Ulriksdals galoppbana skulle användas
för bostadsbebyggelse. Ersättningsmark
för en ny galoppbana kunde Täby
köping prestera, vilket också skedde.

Torsdagen den 14 maj 1904

Nr 24

Förvärv av fastigheten tomten nr

Köpingen ställde mark till förfogande
och ordnade med hela anläggningen,
däribland vatten, avlopp etc. Staten förtjänade
under tre år 11,5 miljoner kronor
i totalisatormedel på denna anläggning.
Täby köping fick 88 000 kronor
i nöjesskatt, som numera inte utgår.

Arrendatorerna av galoppbanan —
Täby galopp AB — klarade inte uppgiften
och gick i konkurs, varför staten
påyrkade exekutiv auktion. Staten
köpte hela anläggningen för 9 527 000
kronor — alltså i runt tal 2 miljoner
kronor mindre än de tre årens inkomster
på galoppbanan genom totalisatorn.
8 599 000 kronor av detta belopp har
använts för att betala Skandinaviska
banken, AB Sevonia, Skandinaviska
kreatursförsäkringsbolaget och konkursförvaltningen.
Den återstående miljonen
användes inte för att betala Täby
köpings förlust, som uppgick till cirka
en halv miljon kronor.

Täby köping hade begärt att även
denna skuld i konkursen skulle betalas,
antingen genom en tillräcklig insats
av staten vid den exekutiva auktionen,
genom ett årligt arrende på 25 000
kronor eller på annat sätt. Regeringen
har sagt nej till denna begäran, och
statsutskottet föreslår att detta nej sanktioneras.
Inte ens vattenavgifterna betalas.

Statsutskottet åberopar som motiv
för denna hänsynslöshet att köpingen,
när dess förslag om tillräcklig ersättning
vid exekutiv auktion avslogs, särskilt
understrukit vikten av att kreditbankens
fordran täcktes. Men detta är
ju inget skäl för att inte betala ett arrende
på 25 000 kronor om året eller
för att inte betala Täby köpings förlust.

Statsmakterna anser sig naturligtvis
ha gjort en bra affär. De kan fortsätta
att ta in 3 å 4 miljoner kronor om
året, kanske mer, på totalisator. De tar
årliga arrenden som anses ekonomiskt
fullt betryggande och de hävdar att om
galoppbanan inte »går ihop», som det
heter, har staten full säkerhet för in -

i kvarteret Hästen i Täby köping m. m.

sats och räntor i mark och anläggningar.

Täby köping står där med en förlust
på en halv miljon kronor för att den
underlättat flyttningen från Ulriksdal
och dess bebyggelse. Täby köping får
numera inte ens nöjesskatt som plåster
på de fula såren. Statsutskottet anser
att det inte finns motiv för ett större
tillmötesgående från statens sida.

Staten kan sägas sitta med trumf på
hand. Den har gjort en god affär, och
regeringen anser tydligen att hela affären
skall stå sig juridiskt. Om köpingen
skulle vilja föra saken vidare
kan detta måhända bli både svårt och
tidsödande. Det blir i varje fall skattebetalarna
i Täby som får svida för saken.
Men denna sak har inte bara en
juridisk sida — den har också en moralisk
sida som inte bör förbises. Den
nuvarande majoriteten i riksdagen bör
inte vara helt likgiltig för den.

Med dessa ord, herr talman, och på
denna grund yrkar jag bifall till motion
II: 901 om att en skälig prövning
av frågan om gottgörelse till Täby köping
skall göras.

Vidare yttrades ej.

Mom. I

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. II

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionen
11:901; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 6

Föredrogs vart efter annat statsutskottets
utlåtanden:

nr 91, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde,
och

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Målsättning för krigsmakten

nr 92, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, i vad propositionen
avser inrikesdepartementets verksamhetsområde.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 7

Vissa anslagsfrågor m. m. inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde Föredrogs

statsutskottets utlåtande nr
97, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående vissa anslagsfrågor
m. m. inom försvarsdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet väckta
motioner.

Punkten 1

Målsättning för krigsmakten

Sedan punkten föredragits anförde

Herr HAGBERG (k):

Herr talman! I motion II: 905, väckt
i anslutning till den proposition som
nu behandlas och vars viktigaste del
handlar om målsättning för krigsmakten,
har vi kritiserat den karikatyr på
rationalisering som genomföres inom
försvaret. Föreliggande utskottsutlåtande
handlar bl. a. om att göra 33 löjtnantsjobb
till kaptensjobb i 16 och till
majorsjobb i 17 fall; kaptensjobb till
majorsjobb i 6 fall och att förvandla
59 sergeantjobb till fanjukare- eller förvaltarjobb.

Detta är en tendens, som kommer
igen i många sammanhang och som vi
tidigare påtalat. När vi förut tagit upp
frågan har vi denna gång nöjt oss med
att rikta uppmärksamheten på vad som
sker i det som synes ske. Det som sker
är en kraftig, maskerad lönehöjning
och en utbyggnad av den militära apparaten,
som fyrdubblat förvaltningskostnaderna
på sex år och som på -

skyndar den fortgående övergången till
en yrkesarmé. Tendensen att i allt
högre grad basera kaderutbildning på
värnpliktiga är väl för länge sedan ersatt
med denna nya tendens, och betecknande
är att den fast anställda personalen
i den militära organisationen
blir större än en hel värnpliktskontingent.

I proposition 110 har en målsättning
för krigsmakten formulerats. Den är
allmänt hållen och betraktas av regeringen
närmast som ett slags politiskt
manifest. Den innehåller åtskilliga självklarheter,
t. ex. att krigsmakten skall
verka för fred och frihet, den skall
kunna bjuda segt motstånd mot en angripare
och skydda befolkning och försörjning.
Vidare skall varje vapenför
svensk delta i landets försvar. Krigsmakten
skall kunna avvisa kränkningar
av territoriet och samverka med totalförsvaret
för att ge bästa effekt.

Vi understryker gärna allt detta. Det
är självklart.

I målsättningen har även insmugit
sig en blyg mening om uppgifter för
ett partisankrig. Där återfinnes inte någonting
om att offra uthålligheten för
den storvulna, kortsiktiga insatsen i
förlitande på att hjälp kommer. Även
detta registrerar vi med tillfredsställelse.

Men jag måste påtala att några organisatoriska
konsekvenser inte har dragits
härav. Jag har också svårt att
bakom de nya antydningarna eller
»bristen» på gamla målsättningar upptäcka
en förändrad strategi.

Bland de kvarvarande svagheterna
vill jag först peka på att neutraliletsförsvaret
inte har uppställts som en
central uppgift utan att man i stället
har placerat det i sammanhanget diffusa
iiwasionsförsvaret främst. Vidare
har helt orealistiska uppgifter i kampen
mot invasion uppställts. För det
tredje skall ingen hänsyn tagas till utrikespolitiska
förändringar. I stället
upprättbålles kravet på permanenta

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

Reglering av prisstegringar

topprustningar. För det fjärde har det
illusionsfyllda kravet på krigsförmåga
visavi en stormakt formulerats så att
ett angrepp skall göras så dyrbart att
det inte lönar sig att angripa.

Att krigsmaktens uppgift för det lilla
Sverige borde vara att värna neutraliteten
framstår för oss som en självklarhet.
När detta inte upptages i målsättningen,
beror det tydligen på att det
kostar mindre. Vi anser att lägre kostnader
vore en stor fördel. Det kunde
motverka militariseringstendenserna,
möjliggöra viktiga reformer och bromsa,
kanske till och med göra slut på
prisstegringarna.

Talet om invasionsförsvar har inget
stöd i erfarenheterna och saknar alldeles
täckning i kärnvapnens och raketernas
— för att inte tala om gasernas och
bakteriernas -— krig. Varför lura människorna?
Varför uppställa orealistiska

långt ifrån tillräckliga. De tyder dock
på en viss känslighet både för förändringens
vind och för den kritik som vi
utvecklat. Man vågar kanske uttrycka
den förhoppningen att några nya funderingar
har väckts av de påpekanden
vi gjort i vår motion, innan direktiven
för den nya försvarsutredningen skrives.

Herr talman! Orsaken till att jag inte
nu yrkar avslag på utskottets hemställan
är att inte allt är fel och att hela
frågan trots allt tycks falla ett stycke
framåt.

Vidare yttrades ej.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 2—6

Vad utskottet hemställt bifölls.

krav?

Om utgående 4,5 miljarder kronor,
som till 1970 med nuvarande trend blir
6,5 miljarder, kan hejda en stormaktsinvasion
och bromsa en samtidig andra
invasion, skulle storartade ting uppnås.
Om, såsom överbefälhavaren sagt, ytterligare
140 miljoner kronor vore nog
för att hejda även den andra invasionen,
så kan väl det betraktas som väl
använda pengar.

Ja, vem önskar inte prisa en sådan
målsättning? Men det avgörande är vilket
slag av krigföring som där leker
vår militära ledning i tankarna. Den
verkar åtminstone för mig heroism i
högsta potens. Våra stridskrafter skall
slåss vid gränserna för att lösa de uppställda
uppgifterna, till dess sjukhusen,
fånglägren och döden har fått sitt och
landet har slagits sönder och samman.
De skall slåss med en stormakts medel
och metoder och i den terräng angriparen
föredrar. Sedan är det antagligen
för sent att börja tala om det s. k.
»fria kriget*.

I förslaget till målsättning finns som
sagt några nya tonfall, ehuru de är

Punkten 7

Reglering av prisstegringar

Sedan punkten föredragits anförde

Herr von SYDOW (h):

Herr talman! Vid detta utskottsutlåtande
finns icke några reservationer.
Jag har heller intet yrkande att framställa
men ser mig nödsakad att göra
ett påpekande under punkt 7, som
handlar om reglering av prisstegringar
enligt den träffade försvarsöverenskommelsen.

Frågor om prishöjningar skall enligt
denna överenskommelse handhas av
försvarets prisregleringsdelegation. Sedan
1959 har man emellertid ansett att
skäl föreligger att revidera prismaterial
och vikter i försvarsindex. Under
remissbehandlingen har icke heller
framställts några anmärkningar mot att
en sådan revidering skall ske. Däremot
har det från visst militärt håll uttalats
önskemål om ytterligare förändringar i
försvarsindex. Nu förekommer i proposition
nr 110 ett uttalande av depar -

1*—Andra kammarens protokoll 1964. Nr 24

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

tementschefen, som jag i egenskap av
ordförande i försvarets förvaltningsdirektion
måste vända mig emot. Departementschefen
säger där: »Dessa önskemål»
— alltså om ytterligare förändringar
i försvarsindex — »synes i väsentlig
grad betingade av en föreställning
att ändrade beräkningsmetoder i
vissa hänseenden skulle leda till ett ur
myndigheternas synpunkt gynnsammare
prisregleringsresultat.»

Jag hoppas att denna otvivelaktigt
mycket olyckliga formulering i departementschefens
uttalande tillkommit av
en olyckshändelse. Man kan nämligen
ur formuleringen utläsa, att förvaltningarna
mer eller mindre beskylls för
att, under täckmantel av vad som begärs
i fråga om förändringar, på ett eller
annat sätt försöka narra sig till bättre
anslag än vad prisregleringsresultatet
skulle medgiva.

Jag känner väl till bakgrunden i
ärendet och kan intyga, att de militära
förvaltningarna i detta avseende inte
är besjälade av någon annan önskan än
att söka förbättrade metoder för att
objektivt mäta prisförändringarna. Utskottet
har i sitt utlåtande också med
skärpa strukit under nödvändigheten
av objektivitet vid mätandet av prisförändringarna.

Jag har intet yrkande, herr talman.

Vidare yttrades ej.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 8

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
98, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående fortsatt disposition av
visst äldre anslag inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9

Omorganisation av statens bilinspektion
m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
99, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående omorganisation av statens
bilinspektion m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

I propositionen nr 1 hade Kungl. Maj:t
under sjätte huvudtiteln (bilaga 8,
punkt 23) föreslagit riksdagen att, i avbidan
på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1964/65 beräkna till Statens
bilinspektion: Avlöningar m. m. ett
anslag av 7 168 000 kr., att avräknas mot
automobilskattemedlen.

Sedermera hade Kungl. Maj:t i propositionen
nr 71, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den
28 februari 1964, föreslagit riksdagen
att dels godkänna i statsrådsprotokollet
föreslagna riktlinjer för omorganisation
av statens bilinspektion, dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att i personalförteckningen
för statens bilinspektion vidtaga i
statsrådsprotokollet föreslagna ändringar,
dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de övergångsanordningar som erfordrades
i anledning av omorganisationen,
dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för statens
bilinspektion, att tillämpas under
tiden 1 juli—31 december 1964, dels
godkänna av departementschefen förordad
avlöningsstat för statens bilinspektion,
att tillämpas tills vidare
fr. o. m. den 1 januari 1965, dels godkänna
av departementschefen förordad
stat för statens bilinspektions uppdragsverksamhet,
att tillämpas tills vidare
fr. o. m. den 1 januari 1965, dels ock
till statens bilinspektions avlöningsoch
omkostnadsanslag samt inspektionens
anslag till uppdragsverksamhet
och utrustning för budgetåret 1964/65
å driftbudgeten under sjätte huvudtiteln
anvisa sammanlagt 6 657 000 kr„

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

Omorganisation av statens bilinspektion m. m.

att avräknas mot automobilskattemedlen.

I detta sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Bergman m. fl. (1:678) och den andra
inom andra kammaren av herr Gustafson
i Göteborg m. fl. (11:825), i vilka
hemställts att riksdagen vid behandlingen
av de i Kungl. Maj:ts proposition
nr 71 föreslagna riktlinjerna för omorganisation
av statens bilinspektion måtte
besluta att typbesiktning även skulle
kunna utföras av statens bilinspektion
i Göteborg;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Axel Kristiansson m. fl. (I: 679)
och den andra inom andra kammaren
av herr Mattsson m. fl. (II: 826), i vilka
hemställts att riksdagen vid sin behandling
av proposition nr 71 måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa att de
i propositionen berörda personalresurserna
liksom besiktningsverksamheten i
övrigt finge disponeras så att typbesiktning
av motorfordonen kunde utföras
av statens bilinspektion i Göteborg i enlighet
med vad i motionerna anförts.

Utskottet hemställde,

att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna
I: 678 och II: 825 samt I: 679 och
II: 826,

a) godkänna i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den
28 februari 1964 föreslagna riktlinjer
för omorganisation av statens bilinspektion
med de ändringar som betingades
av vad utskottet anfört;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för statens bilinspektion som föranleddes
av förslagen i förenämnda statsrådsprotokoll; c)

bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de övergångsanordningar som erfordrades
i anledning av omorganisationen; -

d) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för statens bilinspektion,
att tillämpas under tiden 1
juli—31 december 1964;

e) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för statens bilinspektion,
att tillämpas tills vidare
fr. o. m. den 1 januari 1965;

f) godkänna i utskottets hemställan
intagen stat för statens bilinspektions
uppdragsverksamhet, att tillämpas tills
vidare fr. o. m. den 1 januari 1965;

g) för budgetåret 1964/65 å driftbudgeten
under sjätte huvudtiteln anvisa

1) till Statens bilinspektion: Avlöningar
ett förslagsanslag av 3 191 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen; 2)

till Statens bilinspektion: Omkostnader
ett förslagsanslag av 1 142 000
kr., att avräknas mot automobilskattemedlen; 3)

till Statens bilinspektion: Uppdragsverksamhet
ett förslagsanslag av
2 099 000 kr., att avräknas mot automobilskattemedlen; 4)

till Statens bilinspektion: Utrustning
ett förslagsanslag av 225 000 kr.,
att avräknas mot automobilskattemedlen.

Reservation hade avgivits av herrar
Bengtson, Nils-Eric Gustafsson, Staxång,
Andersson i Knäred och Gustafsson i
Kårby, vilka ansett att utskottet i nedan
angivna delar bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av
Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
I: 679 och II: 826 ävensom med bifall
till motionerna I: 678 och II: 825,

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för statens bilinspektion som föranleddes
av förslagen i förenämnda stats -

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964
Omorganisation av statens bilinspektion m. m.

rådsprotokoll samt vad reservanterna
föreslagit.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr GUSTAFSSON i Kårby (ep):

Herr talman! Föreliggande utskottsutlåtande
behandlar en proposition som
innehåller förslag till åtgärder för att
åstadkomma en effektivare typbesiktning
av motorfordon. I propositionen
föreslås också att statens bilinspektion
från och med den 1 januari 1965 till
huvudsaklig del skall överföra sin verksamhet
till det nybildade Aktiebolaget
Svensk Bilprovning. Beträffande Aktiebolaget
Svensk Bilprovning skulle
det vara av intresse om statsrådet ville
redogöra inför kammaren hur planerna
för detta bolags verksamhet fortskrider
och huruvida verksamheten kan igångsättas
såsom tidigare förutsatts. Det
cirkulerar nämligen vissa uppgifter i
pressen om att det bl. a. uppstått vissa
komplikationer i organisationsarbetet.
Jag tror att det vore av allmänt
intresse att få ett besked i denna fråga.

Då det gäller typbesiktningarna av
motorfordon föreslår Kungl. Maj:t en
centralisering till ett enda förrättningsställe
i Stockholm. På denna punkt har
det väckts flera motioner. I dessa framförs
åsikten att det om man centraliserar
typbesiktningarna till Stockholm
blir besvärligheter för den bilindustri,
som huvudsakligen är förlagd till göteborgsområdet.
Motionärerna har velat
få en garanti för effektivare service i
typbesiktningshänseende än vad som
skulle bli fallet vid eu centralisering av
verksamheten till Stockholm. Grundsynpunkten,
att man mera borde ge akt
på problemen för bilindustrien i Göteborg,
bär utskottet varit ganska enigt
om. Utskottsmajoriteten föreslår sålunda
på denna punkt vissa ändringar i
det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget.
Utskottsmajoriteten anser att denna fråga
kan lösas på så sätt, att den ställföreträdande
chefen för typbesiktnings -

verksamheten i Stockholm avdelas för
att i första hand ägna sig åt typbesiktningar
utanför stockholmsområdet.

I en till utskottsutlåtandet fogad reservation
föreslås, att verksamheten
skall läggas upp så att man också framdeles
vid bilinspektionen i Göteborg
skall kunna utföra dessa besiktningar.
Reservanterna menar att en sådan ordning
i större utsträckning skulle garantera
tillgång till en fortlöpande kontakt
med inspektionsmyndigheten, vilket
anses nödvändigt.

Utskottsmajoritetens förslag att ställföreträdande
chefen i första hand skall
avdelas för typbesiktningsverksamhet
utanför Stockholm innebär självfallet
en rätt stark bindning av verksamhetens
centrala organisation, och detta kan
komma att visa sig ganska besvärande
då man omsätter förslaget i praktiken.
Reservanternas förslag ger större utrymme
för göteborgsintressena och
möjliggör för Kungl. Maj:t att smidigare
lösa frågan om organisationens uppläggning
än utskottsmajoritetens förslag
gör.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen av herr Bengtson
m. fl.

Herr SVENSSON i Ljungskile (fp):

Herr talman! Herr Gustafssons i Kårby
uttalande att vi inom utskottet varit
tämligen överens om att stor hänsyn
bör tas till bilindustriens intresse
i västra Sverige ger en alldeles riktig
bild av vad som förevarit.

Vad det i någon mån rått delade meningar
om är huruvida motionerna formellt
skulle bifallas eller utskottets
förslag antagas. Jag vill för min del
stryka under vad som står i utskottsutlåtandet:
»Utskottet förutsätter att

verkningarna av typbesiktningsverksamhetens
handhavande enligt ovan angiven
ordning noggrant följes och att,
om en ändring synes motiverad på
grund av olägenheter för bilindustrin,
ett omfattande utnyttjande av möjlig -

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

Omorganisation av statens bilinspcktion m. m.

heterna till typbesiktning av fordonschassier
eller dylika härav betingade
åtgärder vidtages.»

Vi inom utskottsmajoriteten förutsätter
alltså att statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet följer
den fortsatta utvecklingen. Jag tror
också att dessa stora bilindustrier i
Trollhättan och Göteborg har förutsättningar
att bevaka sina intressen och ta
kontakt med departementet, om det visar
sig nödvändigt.

Utan att alltså föra någon process
med herr Gustafsson i Kårby yrkar jag,
herr talman, bifall till utskottets förslag.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Herr Gustafsson i Kårby
ställde en fråga till mig, huruvida
Aktiebolaget Svensk Bilprovnings verksamhet
kunde beräknas komma i gång
den 1 januari 1965. Jag vill erinra om
att fjolårets riksdag beslöt att verksamheten
skulle organiseras så att arbetet
inom företaget kunde starta den 1 januari
1965. Såvitt jag vet finns det ingenting
som talar mot att så även kommer
att ske.

Med anledning av frågan om typbesiktningen,
och då framför allt hur den
skall utformas i Göteborg, vill jag gärna
säga att jag ansluter mig till de
synpunkter utskottet givit uttryck åt.
Det kan måhända sägas att jag varit
litet för fåordig i uttalandet i propositionen
och att det därför kunde vara
nödvändigt med ett förtydligande. Ett
sådant har utskottet gjort, och jag
kan för min del säga att vad utskottet
nu uttalar är precis vad jag åsyftade,
fastän jag inte gjorde uttalandet i klartext
på samma sätt som utskottet nu
gör.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. a och b

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets

hemställan, dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr förste vice talmannen
den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Gustafsson i Kårby begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. a)
och b) i utskottets utlåtande nr 99, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
av herr Bengtson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Gustafsson i Kårby
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 124 jä
och 69 nej, varjämte 10 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit vad utskottet
hemställt.

Mom. c—g

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 10

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
100, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående ersättning till statens
järnvägar för drift av icke lönsamma
järnvägslinjer m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964
Förvärv av enskilda företag för elektrisk distribution

§ 11

Vissa fastighetsfrågor m. m. inom
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde Föredrogs

statsutskottets utlåtande nr
101, i anledning av Kungl. Majrts proposition
angående vissa fastighetsfrågor
m. m. inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde jämte i ämnet
väckt motion.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Förvärv av enskilda företag för elektrisk
distribution

Sedan punkten föredragits yttrade:

Herr CASSEL (h):

Herr talman! Vattenfallsstyrelsen
tillhör de stora affärsdrivande verken
och har en betydande kader av tjänstemän
och anställda och väldiga arbetsuppgifter
när det gäller utbyggnaden
av vattenkraften och när det gäller
uppförande och drift av värmekraftverk
och atomdrivna verk. Dessa uppgifter
är av en sådan omfattning att de mer
än väl räcker till utan att verket vid
sidan av dem ger sig in på arbetsfält,
där andra institutioner lika gärna kan
arbeta.

Det är mot bakgrund av detta man
bör se det beslut som 1943 års riksdag
fattade, enligt vilket verket genom köp
av aktier eller andelar skulle — efter
Kungl. Maj:ts tillstånd — få skaffa sig
bestämmanderätten i elektriska distributionsföretag
vilka, som det heter, på
grund av otillräckliga kapital- eller
krafttillgångar eller andra särskilda förhållanden
hade svårt att fullgöra sina
uPPgiHer på ett tillfredsställande sätt.
Denna gräns för vattenfallsstyrelsens
verksamhet i fråga om distribution har
sedan dess iakttagits tämligen strikt.
Det bär alltså hela tiden varit fråga
om förvärv av ett majoritetsintresse i

distributionsföretag, där vattenfallsstyrelsen
haft bestämmanderätten, och det
har hela tiden gällt föreningar som
har befunnit sig i en krissituation och
inte kunnat lösa sina problem själva
på ett tillfredsställande sätt.

Men det förvärv som finns omnämnt
i statsutskottets utlåtande och som rör
stenungsundsområdet innebär en principiell
nyhet. Här börjar visserligen
vattenfallsstyrelsen som majoritetspart,
men vederbörande kommun skall ha rätt
och under vissa omständigheter skyldighet
att successivt överta majoriteten
och så småningom samtliga aktier i detta
distributionsföretag. Att vattenfallsstyrelsen
försätter sig i minoritet är
den första nyheten. Den andra är att
situationen vid Stenungsund ingalunda
var sådan, att det förelåg någon nödvändighet
av ett statligt inträde för att
garantera att en distribution i området
skulle kunna ske på ett tillfredsställande
sätt. Kommunen skulle, om den hade
fullföljt sitt samarbete med ett privat
företag, tidigare ha blivit ägare till distributionsföretaget.

Genom att man nu från Kungl. Maj:t
föreslagit —- och det har också statsutskottet
accepterat — att man skall
frångå 1943 års principiella inställning,
förefaller det som om gärdet vore upprivet.
Efter ett sådant beslut finns det
inte längre några gränser för vattenfallsstyrelsens
möjligheter att utvidga sin
aktivitet på distributionsområdet. Det
är denna möjlighet till obegränsad utvidgning
av vattenfallsstyrelsens uppgifter
som ligger till grund för kommerskollegii
yttrande, när kommerskollegium
kommer fram till att det inte
finns anledning till statligt ingripande
i föreliggande fall. Det hör till märkvärdigheterna
att detta yttrande från
kommerskollegium inte återfinns i statsutskottets
utlåtande. Det hade varit intressant
för de ledamöter som inte
sett handlingarna att veta att kommerskollegium
har avstyrkt.

Alldeles oavsett vilken principiell

Torsdagen den 14 maj 19C4

Nr 24

Inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat

inställning man har till frågan om statlig
eller principiell företagsamhet, synes
det mig som om man borde kunna
vara tämligen ense om att vattenfallsstyrelsens
verksamhet i effektivitetens
intresse måste ha vissa tämligen bestämda
gränser.

Det är detta, herr talman, som är
orsaken till att vi har lämnat en blank
reservation. Det är herrar Holmberg
och Turesson som står för den. Jag kan
ju inte yrka bifall till den, men jag
har velat ge en liten orientering om
min syn på detta ärende.

Herr andre vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Herr SVENSSON i Ljungskile (fp):

Herr talman! Jag skall inte polemisera
mot herr Cassel, fastän jag nog
tycker att han hänger upp mycket vittgående
resonemang på en bra klen
krok — men det må väl vara hänt.

Man bör väl se detta som en praktisk
fråga. I detta fall fanns det ett
helt litet distributionsföretag sedan
gammalt liksom det har funnits i så
många andra landsbygdssocknar, och
detta företag kände sig inte kapabelt
att ta hand om det nya Stenungsund
som växer med sådan fart och som
ju har så många problem att lösa. Från
kommunens sida har man också tyckt
att man hade häcken full, och man var
glad om man tills vidare kunde få
denna angelägenhet ordnad, dock på
ett sådant sätt att kommunen i framtiden
skulle kunna få träda in och överta
distributionen. Det kan ur principiell
synpunkt inte anses vara något
fel att kommunen ges den möjligheten.

Det var egentligen inte så mycket
för att säga detta som för att stryka
under den sista meningen i utskottets
utlåtande som jag begärde ordet. Utskottet
har ju godtagit Kungl. Maj :ts förslag
och även den utvidgade fullmakten
så till vida att utskottet godkänner att
Kungl. Maj:t också i andra samman -

hang fattar beslut av ungefär samma
innebörd som detta. Men så tillägger
man, att man förutsätter att riksdagen
»i tveksamma fall eller där speciella
omständigheter föreligger» får tillfälle
att ange sin syn på saken.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren vad utskottet hemställt.

Punkterna 3 och 4

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 12

Inrättande av ett institut för nyttiggörande
av forskningsresultat

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
102, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående inrättande av ett institut
för nyttiggörande av forskningsresultat
jämte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 96 hade Kungl.
Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för den 6 mars 1964, föreslagit
riksdagen a) att ett institut för
nyttiggörande av forskningsresultat
skulle inrättas i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet
anförda riktlinjer; b) att till Institutet
för nyttiggörande av forskningsresultat,
INFOR, under fonden för låneunderstöd
för budgetåret 1964/65 anvisa
ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen

dels en inom andra kammaren av herr
Bohman m. fl. väckt motion (11:949),
vari hemställts att riksdagen måtte 1.
avslå Kungl. Maj :ts förslag om inrättande
av ett statligt institut för nyttiggörande
av forskningsresultat, INFOR;
2. besluta att till Stiftelsen för exploatering
av forskningsresultat, EFOR, un -

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat

der fonden för låneunderstöd för budgetåret
1964/65 anvisa ett investeringsanslag
av 20 milj. kr.; 3, uttala att,
därest INFOR bildades, a) institutets
verksamhet skulle betraktas som försöksverksamhet
samt att omprövning av
verksamhetens uppläggning skulle ske
i belysning av vunna erfarenheter; b)
institutet icke skulle verka som något
allmänt rationaliseringsorgan utan göra
punktvisa insatser på ett fåtal med stor
omsorg utvalda projekt; c) anslag från
institutet beviljades med villkorlig återbetalningsskyldighet
inklusive ränta enligt
de för EFOR gällande riktlinjerna;
samt att d) institutets styrelse utökades
med förslagsvis 5 ledamöter, vilka skulle
representera framstående sakkunskap
inom främst teknik, industri och distribution; dels

en inom andra kammaren av
herr Fålldin m. fl. väckt motion
(11:950), vari hemställts att riksdagen
vid behandlingen av propositionen nr
96 måtte 1) besluta som riktlinje för
institutet för nyttiggörande av forskningsresultat,
att institutets finansieringsuppgift
skulle vara att utlämna lån
i det angivna syftet men icke att deltaga
i bildande av tillverkningsföretag
eller inträda som ägare i sådant företag;
2) uttala att styrelsen för det nya
institutet borde bestå av högst sju ledamöter,
så att sakkunskap från olika
områden kunde bli representerad på
tillfredsställande sätt i enlighet med vad
som anförts i motionen;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Lundström m. fl. (I: 775) och
den andra inom andra kammaren av
herr Ohlin m. fl. (II: 951), i vilka hemställts
att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 96
måtte besluta 1. att det finansiella stöd
som det i propositionen föreslagna nya
institutet INFOR skulle lämna för utnyttjande
av forskningsresultat skulle
utgå i form av lån eller av institutet
tecknad borgen för lån, 2. att institu -

tets styrelse skulle bestå av nio personer
samt 3. att institutets verksamhet
i övrigt skulle bedrivas med beaktande
av i motionerna angivna synpunkter.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionen II: 949 ävensom i anledning
av motionerna 1:775 och 11:951 samt
II: 950, samtliga motioner såvitt nu var
i fråga, besluta att ett institut för nyttiggörande
av forskningsresultat skulle
inrättas i huvudsaklig överensstämmelse
med de i statsrådsprotokollet över
handelsärenden för den 6 mars 1964
anförda riktlinjerna;

II. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionen II: 949, såvitt nu var i fråga,
till Institutet för nyttiggörande av
forskningsresultat, INFOR, för budgetåret
1964/65 å kapitalbudgeten under
fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 20 000 000 kr.;

III. att motionerna I: 775 och II: 951
samt 11:950, nämnda motioner i vad
de ej behandlats under I., ävensom motionen
II: 949 i vad den ej behandlats
under I. och II., icke måtte av riksdagen
bifallas.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Holmberg, Åkerlund,
Staxäng och Turesson, vilka ansett att
utskottet under I. och II. bort hemställa,

I. att riksdagen måtte, med bifall
till motionen II: 949 ävensom med avslag
å motionerna 1:775 och 11:951
samt 11:950, samtliga motioner såvitt
nu var i fråga, avslå Kungl. Maj :ts
förslag om inrättande av ett institut för
nyttiggörande av forskningsresultat;

II. att riksdagen måtte, med bifall
till motionen II: 949 såvitt nu var i
fråga, till Stiftelsen för exploatering av
forskningsresultat, EFOR, för budgetåret
1964/65 å kapitalbudgeten under
fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag
av 20 000 000 kr.;

Torsdagen den 11 maj 1964

Nr 24

Inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat

2) av herrar human, Axel Johannes
Andersson, Bengtson, Per Jacobsson,
Nils-Eric Gustafsson och Stähl, fröken
Elmén samt herrar Eliasson i Sundborn,
Svensson i Ljungskile och Andersson
i Knäred, vilka ansett att utskottet under
III. bort hemställa,

att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna 1:775 och 11:951, 11:949
och 11:950, samtliga motioner såvitt
nu var i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva till känna vad reservanterna
anfört angående inriktningen av
INFOR :s verksamhet samt angående
sammansättningen av institutets styrelse.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ELIASSON i Sundborn (ep):

Herr talman! Det råder väl allmän
enighet om angelägenheten av att samhället
ger ökat finansiellt stöd för att
inom ramen för ett samarbete mellan
stat och näringsliv främja ett snabbare
utnyttjande av forskningsresultat och
tekniska uppfinningar, framför allt då
det gäller projekt av kostnadskrävande,
långsiktig och riskfylld natur. Däremot
har meningarna varit delade i utskottet
beträffande formerna för detta stöd
och inriktningen av verksamheten, och
här finns två reservationer, varav en
är avgiven av företrädare för centerpartiet
och folkpartiet. Vi finner att
det är angeläget att denna verksamhet
kommer till stånd. Man kan hysa viss
tveksamhet om man bör inrätta ett
nytt institut för detta ändamål, som
delvis har uppgifter som ligger ganska
nära andra instituts verksamhetsområden,
men vi har inte velat motsätta
oss inrättandet av INFOR. Vi har dock
velat understryka att gränsdragningen
gentemot andra statliga organ måste
uppmärksammas. Vi har också godtagit
det belopp på 20 miljoner kronor som
skall ställas till förfogande.

Vad vi närmast velat ifrågasätta är,
om det är välbetänkt att detta institut

skall få rätt att ta finansiell del i bildandet
av tillverkningsföretag. Det
skulle kunna ge detta institut karaktär
av statligt affärsföretag för industriell
exploatering av forskningar och uppfinningar,
och det skulle kunna medföra
att man skulle komma att binda
kapital mera varaktigt än avsikten varit.
Vi kan alltså inte tillstyrka propositionens
förslag att institutet skulle
teckna aktier, utan vi anser att stödet
bör lämnas i form av lån med villkorlig
återbetalningsskyldighet och förräntningsplikt,
och vi anser heller inte
att det bör ligga hinder i vägen för att
institutet ger stöd i form av statlig
borgen.

Slutligen föreslår vi för att institutets
styrelse skall få en så kvalificerad
och allsidig sammansättning som möjligt,
framför allt med sakkunskap inom
olika områden av teknik och industri,
att antalet styrelseledamöter bestämmes
till sju i stället för till fem enligt
propositionens förslag.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation nr 2.

Herr BROBERG (fp):

Herr talman! Om vissa av de allmänna
synpunkter som har framförts i propositionen
och som gäller forskningens
betydelse råder nog allmän enighet.
Man kan bl. a. förutsätta att det är tekniska
framsteg som medfört sådan ekonomisk
dynamik att produktionen per
capita i vårt land nu är den högsta i
Europa. Det kan därför i en hel del fall
vara naturligt att staten delar riskerna
med näringslivet. Framför allt gäller
detta forsknings- och utvecklingsarbete
på försvarets område och sådana långsiktiga
och kostsamma projekt som vi
har på atomenergiens område. Även för
kostnadskrävande och riskfyllda projekt
på andra områden kan ett statligt
stöd vara befogat.

Det investeringsanslag som nu föreslås
är visserligen av betydande storlek,
men man får dock inte bortse från att

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat

det totala belopp som lämnas för forsknings-
och utbildningsarbete i vårt land
uppgår till cirka 1 500 miljoner kronor,
varav industrien bidrar med cirka 700
miljoner. Enligt den skiss till långtidsplan
för forskningsuppgifterna som professor
Svennilson har framlagt för
forskningsberedningen skulle statens
utgifter komma att stiga mycket kraftigt,
men även industriens utgifter förutsättes
komma att öka snabbt.

Det är ingen tvekan om att det är den
av industrien bekostade och ledda
forskningen och utvecklingen som spelat
och spelar den största rollen ur kommersiell
synpunkt. »För ett land som
Sverige är exporten av fundamental betydelse
för den ekonomiska utvecklingen»,
framhålles det i den PM angående
ekonomisk långtidsplanering som
riksdagen i dagarna har fått. Utvecklingen
av våra exportindustrier har
skett och sker på bred front. De avväganden
som gäller forskning och utveckling
inom denna sektor träffas av
personer som är väl inne i industriens
alla problem. Vid utvecklingsarbetet
kan man samordna den erfarenhet som
finns från forskning, konstruktionsverksamhet,
tillverkning och marknadsföring.

I departementspromemorian framhålles,
att det finns risk för att Sverige
kommer att bli efter i utvecklingen och
förvisas till en sekundär teknisk ställning.
Om man emellertid anser att det
finns en sådan risk måste man i första
hand se till den stora posten i utvecklingsarbetet.
På den civila sektorn och
inom den sektor som svarar för vår export
är det de belopp som industrien
satsar som bär den avgörande betydelsen.
Genom generella åtgärder på skattepolitikens
och den ekonomiska politikens
område har man möjlighet att
påverka industriens insatser.

Enligt departementspromemorian ingår
det i forskningsberedningens perspektiv
att statens finansiella insats genom
INFOR kan komma att växa till

årliga belopp som överstiger hela den
summa som forskningsråden nu disponerar.
Man kan alltså tala om att en
målsättning finnes i fråga om INFOR :s
utveckling. Vad som är av avgörande
betydelse är dock de totala insatserna,
och det förefaller därför som långt viktigare
att eftersträva en målsättning i
fråga om dem. Härvid bör man ej förbise
den roll som samhällets åtgärder
har för industriens egna insatser.

Enligt departementspromemorian har
det vid undersökningar i utlandet framkommit
att enskilda uppfinnare står för
en ej obetydlig del av det kommersiellt
mest värdefulla tekniska nyskapandet.
Det kan vara skäl framhålla att i forskningsberedningens
PM står det att enligt
undersökningar i USA »synas största
delen av det kommersiellt mest värdefulla
tekniska nyskapandet i USA
härröra från fria uppfinnare, medan
endast en mindre del kommer fram som
resultat av industrins egna insatser,
trots dessas sannolikt helt förkrossande
övervikt i fråga om kapital och arbetsinsats».

Detta är en påminnelse om att även
vid en hög teknisk nivå de enskilda insatserna
genom sitt antal och sin kvalitet
har en utomordentligt stor betydelse
för utvecklingen. Det finns knappast
anledning tro annat än att även de
enskilda uppfinnarna i vårt land har
möjlighet att spela en motsvarande roll.
En höjd utbildningsnivå ökar troligen
antalet och förbättrar kvaliteten på
uppfinningarna. Men i övrigt försummar
vi detta område.

350 000 kronor per år anslås till
Svenska uppfinnarföreningen. Något tiotusental
patentansökningar ligger obehandlade
på patentverket på grund av
patentverkets bristande resurser.

I propositionen anges att INFOR :s
»huvuduppgift bör bli att söka fylla det
tomrum, som skapas av bristen på aktiva
intressenter inom betydande delar
av industrin» samt vidare att »låta ett
klart utvecklingsdugligt projekt ligga

Torsdagen den 14 maj 19G4

Nr 24

Inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat

outnyttjat har vi inte råd med». — »Det
gäller att fortlöpande utveckla nya specialiteter.
»

Dessa anvisningar måste betraktas
som mycket olyckliga. Det är endast få
av de idéer, uppfinningar eller rön som
finns tillgängliga som kan vidareutvecklas
och exploateras. Bristen på personal
och kapital tvingar till ett strängt urval.
Ofta kan det även vara fördelaktigare
att sätta in resurserna för utveckling
inom områden där man ligger på
toppen än där man ligger i botten.
Emellertid kan man kanske hoppas att
dessa anvisningar är olycksfall i arbetet.
Om man nämligen granskar de större
anslag som hittills beviljats ur malmfonden
så finner man att de avser projekt
inom områden där vi ligger på den
absoluta toppen. Och de principer som
hittills varit vägledande för malmfonden
skall väl även bli det för INFOR?

Enligt departementspromemorian kan
det bli motiverat att med större djärvhet
och till större kostnader bedriva en
tillämpad industriell forskning. Det kan
dock vara lämpligt att hålla i minnet
att vi på det tekniska området sett prov
på utomordentlig djärvhet och stort
ekonomiskt risktagande, bl. a. från ett
par av de företag som nu har fått anslag
från malmfonden. De har då såvitt
jag vet helt tagit riskerna själva. Effekten
på djärvheten av det statliga biståndet
är därför ännu litet för tidigt
att bedöma.

Det finns starka skäl emot att INFOR
skall finansiellt ta del i bildande av tillverkningsföretag.
Det är lämpligt att
verksamheten begränsas till finansiellt
stöd i form av lån eller borgen.

Det är vidare lämpligt att fastliålla
vid att INFOR :s verksamhet skall vara
en försöksverksamhet.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till
reservation nr 2.

Herr BOHMAN (h):

Herr talman! Som herr Eliasson i
Sundborn framhöll har meningarna i

detta ärende varit delade i utskottet. I
själva verket föreligger det tre grupperingar,
och jag företräder en av dem.

Frågan gäller i korthet att medverka
till att nyttiggöra forskningsresultat och
att bidra till att de förs fram till industriell
produktion, d. v. s. att de förs
ut i marknaden. För detta ändamål har
man föreslagit ett investeringsanslag på
20 miljoner kronor. Som herr Broberg
underströk är denna summa mycket liten
i förhållande till de insatser som
industrien årligen gör på detta område.

Vi har inte haft något att erinra emot
att man bedriver en sådan här verksamhet,
som vi kanske i första hand bedömer
såsom en försöksverksamhet. Vad
vi inom högern har vänt oss mot är att
man för detta ändamål skall bilda ett
särskilt institut, det s. k. INFOR. Vi har
nog en känsla av att det inte behövs,
att det tvärtom är direkt olämpligt. Om
man bildar INFOR, kommer inte mindre
än fyra olika organ att vara verksamma
på i stort sett samma område.
Vi har tyckt att det hade varit bättre
att försöka organisatoriskt förenkla den
statliga apparaten. Flera remissinstanser
med nära anknytning till näringslivet
och till det tekniska forskningsrådet
har också uttalat önskemål i just
den riktningen. Vi har därför menat att
man, i stället för att skapa ett nytt institut,
skulle lägga de nya arbetsuppgifterna
på den stiftelse som redan finns,
nämligen Stiftelsen för exploatering av
forskningsresultat, EFOR.

Vi har också anmält tveksamhet i ett
annat avseende. På den punkten är de
borgerliga helt överens. Vi har, som
både herr Eliasson i Sundborn och herr
Broberg framhöll, tyckt att det är fel
att låta INFOR :s verksamhet bli så företagsekonomisk
som avsikten är. Enligt
propositionen och även enligt utskottsinajoriteten
skall man se till att
när forskningen skall industriellt utnyttjas,
staten inte bara får kostnaderna
för projekten täckta utan också får

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat

en del av vinsten. Det innebär alltså att
det nya företaget INFOR skall ingå som
delägare i verksamheter av olika slag.

I själva verket har man i allmänhet
både när det gäller enskild verksamhet
och samhällelig verksamhet vänt sig
mot att långivare skall vara både kreditgivare
och ägarpartner. Vi har i vår
motion pekat på s. k. äventyrsavtal som
man inom näringslivet ständigt har vänt
sig mot.

Genom att staten skall ha en vinstandel
i de företag som skall utnyttja forskningen
är det risk för att företagens benägenhet
att ta i anspråk sådana pengar
begränsas. Det finns också en, i varje
fall teoretisk, risk för att INFOR :s anslagstilldelning
kan få karaktären av
något slags statlig affärsverksamhet som
gör att det samhällsekonomiska intresset
kommer att träda i bakgrunden.
Hela förslaget uppbärs ju annars av
just samhällsekonomiska intressen.

Herr talman! Jag ber med dessa ord
att få yrka bifall till reservationen av
herr Holmberg m. fl.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Såsom har framgått av
de tidigare inläggen i denna debatt råder
ganska delade meningar i detta
ärende. Jag kanske därför får ta mig
friheten att något beröra bakgrunden
till propositionen nr 96.

Innebörden i propositionen är att
man skall ställa ytterligare statsmedel
till förfogande för att nyttiggöra forskningsresultat.
Det får ses som en av de
insatser som man betraktar som nödvändiga
för att uppnå största möjliga
välståndsstegring vid den tillgång på
arbetskraft och investeringsresurser
som vi har i Sverige.

I såväl propositionen som i departementspromemorian,
som ligger bakom
propositionen, hänvisar man till de
diskussioner som förts både internationellt
och i Sverige om just förutsättningarna
att genom ökade forskningsinsatser
också försöka påverka den eko -

nomiska tillväxten. Centrum för diskussionerna
på det internationella planet
kan sägas ha varit OECD-organisationen
i Paris. De olika medlemsstaterna
har som ett mål ställt upp att under
tio år, fram till 1970, försöka höja de
20 medlemsländernas bruttonationalprodukt
med 50 procent. Detta har fört
in organisationen på frågan om sambandet
mellan teknisk vetenskap, ekonomisk
tillväxt och statlig politik. En
särskild rapport har utarbetats, och i
arbetet härmed har, som tidigare
nämnts, professor Svennilson vid Stockholms
universitets tagit del.

I denna rapport understryks att ökade
insatser för forskning och tekniskt
utvecklingsarbete kan minska investeringsbehoven
för att uppnå en viss produktion.
Realkapitalet kan effektiviseras
genom en större mängd inbyggd ny
teknik och då kan också arbetskraften
utnyttjas mer rationellt. Detta ökar produktiviteten
i samhället.

Insatserna i naturvetenskaplig och
teknisk utbildning ökas mycket snabbt
i de olika länderna. Därmed ökar också
antalet tekniker och forskare. Basen
breddas betydligt, men det finns enligt
rapporten ändå risk för att den starkt
ökade tillgången på forskningsresurser
och även på forskningsresultat inte blir
utnyttjade i tillräcklig grad i produktionen.
Företagen bedöms av olika skäl
inte vara beredda att satsa tillräckligt
hårt på en ny teknik. Jag vill här passa
på att säga till herr Broberg, när
denne talar om industriens egna insatser
och deras betydelse, att det därvidlag
inte föreligger några delade meningar.
Men jag tror att det är felaktigt
att, som herr Broberg, tala om industrien
som ett enhetligt begrepp, ty det
råder mycket skiftande förhållanden
inom olika delar av .svensk industri.
Vad en del kan åstadkomma är omöjligt
för andra delar av industrien att
prestera.

Att företagen, åtminstone på längre
sikt, inte satsar tillräckligt på ny tek -

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

Inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat

nik anges bero på de stora risker som
nu ofta liör ihop med att driva fram
primära forskningsresultat till industriell
tillverkning. Det är en lång serie
av åtgärder som behövs innan det
s. k. innovationsförloppet fört fram till
en marknadsfärdig produkt. Utvecklingsarbetet
är många gånger mycket
dyrbart. Man skall också komma ihåg
att det på varje lyckat projekt vanligen
går ett flertal misslyckade. Den kalkylerade
avkastningen måste därför vara
betydligt högre än för mera konventionella
investeringar.

De bästa resurserna har de mycket
stora företagen, världskoncernerna. De
har möjlighet till en långt gående riskutjämning.
Sämre ställda är de medelstora
och framför allt de mindre företagen.
Av rent företagsekonomiska skäl
har de varken rätt eller råd att satsa
mycket hårt på ett enskilt projekt. Det
blir en motsättning mellan det företagsekonomiskt
möjliga och det som jag
skulle vilja kalla för det samhällsekonomiskt
önskvärda.

I rapporten rekommenderas att staten
tar ökad del av ansvaret för det
tekniska utvecklingsarbetet. En lämpligt
utformad statlig politik kan ge
stöd inte bara åt individuella företag
och branscher utan också åt hela samhällsekonomien.
Särskilt inom mindre
företag och för projekt, som kräver ett
omfattande utvecklingsarbete, är lösningen
av finansieringsfrågan oftast
det avgörande problemet.

I rapporten diskuteras också olika
former för det statliga stödet. Det finns
både indirekta och direkta former. Som
exempel på en direkt stödform hänvisar
rapporten till vad som sker i Storbritannien,
där man började redan
1948 genom inrättande av den statliga
institution, som går under beteckningen
NRDC och som arbetar på företagsekonomisk
bas, med uppgift att finansiera
utvecklingen av värdefulla uppfinningar
och forskningsresultat, som
kommit fram både vid statliga forskningsinstitut
och på annat sätt.

I Sverige har ett ökat statligt deltagande
i det tekniska utvecklingsarbetet
aktualiserats på olika vägar. Från Industriförbundets
sida har framhållits,
att staten bör kunna ta på sig en del av
kostnaderna för vissa mycket stora projekt,
som är alltför kostnadskrävande
för ett eller flera enskilda företag. Så
är för övrigt redan fallet beträffande
atomenergiens utnyttjande. Statsmakterna
har ju också inrättat malmfonden
och norrlandsfonden med uppgift att
lämna finansiellt stöd åt bl. a. tekniskt
utvecklingsarbete.

Från det allmännas synpunkt kan
man dela upp insatserna för det tekniska
utvecklingsarbetet i två verksamhetsgrenar.
Den ena verksamheten
kan kallas den organisatoriska och den
andra den finansiella.

Den organisatoriska verksamheten
går ut på att lämna råd till forskare
och andra innehavare av forskningsresultat
och uppfinningar, liksom att
granska och värdera olika projekt. Befinnes
dessa utvecklingsvärda, skall de
skyddas genom patent. Sedan kominer
ett mer eller mindre kostnadskrävande
utvecklingsarbete. Det kan också behövas
prototyper och en viss provproduktion.
Då så är möjligt skall kontakt
sökas med industrien om en blivande
tillverkning. Det skall göras upp om
licensavtal e. d. I verksamheten kan
också ligga att spåra upp intressanta
forskningsresultat. Det är inte alls
ovanligt att forskarna visar mycket litet
intresse för att praktiskt utnyttja
sina resultat, särskilt om de kommit
fram närmast som biprodukter.

Den finansiella verksamheten har
som uppgift att täcka kostnaderna för
de olika leden i innovationsförloppet.
Hur stora kostnaderna blir och hur
långt fram finansieringen måste drivas
beror framför allt, förutom på utvecklingsarbetets
omfattning, på intresset
från befintliga företag. Det är risk för
att detta intresse i vissa fall är begränsat.
Branschen kan vara klent representerad,
vara föga inriktad på ny teknik

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat

eller t. ex. genom att utgöras av mindre
företag ha små ekonomiska och tekniska
resurser. Insatsen måste då bli
stor både på det organisatoriska och det
finansiella planet, innan man kommer
fram med en marknadsfärdig produkt.
Finns det inte kraft eller pengar för en
sådan insats från det allmännas sida,
kan ett värdefullt projekt få ligga outnyttjat,
vilket skulle innebära en samhällsekonomisk
förlust.

På den organisatoriska sidan har nyligen
skett en stor förstärkning genom
att tekniska forskningsrådet och malmfonden
— med andelar som ett till två
— inrättat EFOR. Det fulla namnet är
Stiftelsen för exploatering av forskningsresultat.
Enligt sin stadga har
EFOR som uppgift att med bidrag från
stiftarna verka för industriellt utnyttjande
inom och utom Sverige av nya
resultat av svenskt forsknings- och utvecklingsarbete.
En prioriteringslista
har gjorts upp — i första hand skall
EFOR föra vidare forskningsresultat,
som kommit fram med ekonomiskt stöd
från någon av stiftarna och i andra
hand övriga resultat från svenska forskningsorganisationer.
I mån av kapacitet
och då det finns särskilda skäl
skall EFOR slutligen kunna hjälpa till
att vidareföra uppfinningar av andra
slag. Det är alltså en tredje grupp av
uppgifter.

Det förslag som lades fram i departementspromemorian
förutsatte att
EFOR skulle ges resurser inte bara på
den organisatoriska utan också på den
finansiella sidan. EFOR har i dag mycket
små egna medelstillgångar. Förslaget
innebar att stiftelsen skulle tillföras
ett statsanslag om 20 miljoner kronor,
d. v. s. samma belopp som återfinnes
i propositionen.

Vid remissbehandlingen av denna departementspromemoria
framhölls emellertid
angelägenheten av att hålla isär
den organisatoriska och den finansiella
grenen av verksamheten. EFOR borde
förbli ett serviceorgan och inte ut -

vecklas till ett finansieringsinstitut.
Reträffande finansieringsverksamheten
ville huvuddelen av de remissinstanser,
som man skulle kunna hänföra till den
teknologiska sektorn, att de båda stiftarna,
alltså forskningsrådet och malmfonden,
direkt eller indirekt skulle få
hand om verksamheten.

Industriförbundet däremot var inne
på tanken, att det fanns skäl att ha två
olika men nära samverkande instanser
för medelsfördelningen. Den ena skulle
svara för forskning och därmed sammanhängande
verksamhet, alltså uppgifter
som i första hand tekniska forskningsrådet
nu ombesörjer. Den andra
instansen skulle främst vara inriktad
på att finansiera industriellt utvecklingsarbete,
d. v. s. EFOR:s nya uppgift
enligt departementspromemorian.

Vid beredningen av ärendet i handelsdepartementet
befanns det mest
lämpligt att — som remissmajoriteten
yrkat — EFOR fick kvarstå som ett
serviceorgan. Fick stiftelsen egna finansieringsresurser,
kunde detta åtminstone
under organets uppbyggnadsskede
splittra verksamheten och göra
EFOR mindre arbetsduglig för de organisatoriska
eller serviceinriktade
uppgifterna. Det ansågs också angeläget
att dessa serviceuppgifter så snart
som möjligt kunde utvidgas till andra
grupper av forskningsresultat än de som
givits prioritet i EFOR:s stadgar.

Förslaget vid remissbehandlingen, att
medlen i stället skulle få disponeras av
stiftarna, tekniska forskningsrådet och
malmfonden, avvisas däremot i propositionen.
Orsakerna därtill är närmast
att forskningsrådet är ett vetenskapligt
råd och inte bör förlora sin karaktär
av sådant. Även för rådets del förutsättes
ju en breddning av verksamheten
genom ökade medel till anslaget för
teknisk forskning. Rådet har alldeles
säkert arbetsuppgifter nog med detta.

Den lämpligaste lösningen anser departementschefen
vara att inrätta ett
särskilt statligt institut för finansie -

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

Inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat

ringsverksamheten, alltså det nu föreslagna
INFOR.

Man har också ansett, att INFOR bör
ges en mer företagsekonomisk målsättning
än vad inte bara forskningsrådet
utan också malmfonden har. Vinster
krävs för att balansera helt enkelt
ofrånkomliga förluster på vissa projekt.
Det gäller ju här ändå att spela,
att våga och vinna för att få fram något
av det väsentliga. I den mån som
institutet finansierat projekt som utfallit
väl, menar vi, skall det inte bara ha
rätt att få kostnaderna för projektet
täckta utan också få del av vinsten. På
så sätt kan man i varje fall nå en viss
riskutjämning. Men det understryks
också i propositionen — och även i utskottets
utlåtande — att målsättningen
i huvudsak skall vara samhällsekonomiskt
inriktad. Vinsterna skall utnyttjas
för att öka institutets resurser. Det
förutsätts att institutet, förutom att
göra egna ekonomiska insatser, skall
få lämna ut lån. Borgen och garantier,
menar man däremot, skall tills vidare
inte få lämnas. Det understryks också
i propositionen — såsom tidigare
nämnts av jag tror ett par talare —
att den här verksamheten får betraktas
som en försöksverksamhet. Institutet
får självt söka skapa sina arbetsformer,
som sedan i sinom tid får prövas på
nytt av statsmakterna. Man måste pröva
sig fram på detta nya fält.

I de fall intressenter finns inom
svensk företagsamhet, skall INFOR söka
samverkan med dessa. Samarbetet bör
komma till stånd så tidigt som möjligt
för att den eventuella tillverkarens erfarenheter
skall kunna utnyttjas.

Departementschefen anser att institutets
huvuduppgift skall vara att fylla
ut det tomrum, som skapas av att aktiva
intressenter för tekniskt utvecklingsarbete
saknas inom vissa delar av
industrien. Detta kan — som jag sagt
förut — antingen bero på att branschen
över huvud taget är svagt utvecklad i
Sverige eller att intresset inom den

branschen för ny teknik är ringa. Denna
inriktning medför att INFOR skall
äga riitt att finansiellt ta del i bildande
av tillverkningsföretag eller på annat
sätt satsa medel i sådana företag. Detta
har ju varit en av de mest omtvistade
punkterna vid utskottsbehandlingen av
propositionen.

Frågan om utökning av antalet styrelseledamöter
har också tagits upp i
såväl motioner som reservationer. I
propositionen föreslås att det skall vara
fem. I motionerna framför man varierande
förslag på sju, nio och tio ledamöter.
Reservanterna har enat sig om
att stanna vid sju. Motiveringen härför
är att man vill tillföra styrelsen
för INFOR teknisk och industriell sakkunskap.
Vi som har följt propositionens
förslag och yrkat bifall till antalet
fem, menar att den tekniska och
industriella sakkunskapen kommer de
eventuella projekten till del i ett tidigare
skede i innovationsförloppet. Meningen
är ju att EFOR skall vara ett
slags serviceorgan till INFOR, och på
det planet kommer då den tekniska
och industriella bedömningen in. När
man kommit så långt som till att INFOR
skall ta ställning till dessa frågor,
har man enligt mitt sätt att se
inte detta starka behov av industriell
eller teknisk sakkunskap på området.

Herr talman! Jag ber om ursäkt för
att jag blev litet långrandig. Jag ber
med det sagda få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr BOHMAN (h):

Herr talman! Jag måste erkänna att
jag tycker att herr Gustafssons i Stockholm
kartläggning av hela fältet och
det händelseförlopp som har utspelats
är riktig. Jag tror att det var en nyttig
redogörelse som vi fick av honom.

I allt väsentligt har vi samma allmänna
uppfattning om verksamheten. Vi är
också helt överens om syftet med den.

Jag kanske ändå fäste mig vid att
målsättningen väl var litet för preten -

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Inrättande av ett institut för nyttiggörande av forskningsresultat

tiös mot bakgrunden av det belopp som
ställts till förfogande. Men som sagt,
vi är överens om syftet, och jag tycker
det är alldeles naturligt för det allmänna
att bedriva en sådan verksamhet:
att stimulera och aktivera inom
näringslivet och därigenom påverka
utvecklings- och frainstegstakten.

Men den fråga som man mot den bakgrunden
ställer sig är: Om man nu är
överens om huvudlinjerna, varför då
komplicera det hela och lägga upp
verksamheten på sådant sätt, att den
blir kontroversiell. Åtminstone på detta
område borde man väl kunna följa
gamla traditioner om samverkan mellan
stat och näringsliv. För att det hela
skall lyckas och lyckas väl, bör man
alltså bygga på enighet i största möjliga
utsträckning.

Enligt den departementspromemoria
som ursprungligen skickades ut var
det också meningen, vilket även herr
Gustafsson framhöll, att EFOR skulle
driva verksamheten. Remissinstansernas
åsikter på den punkten var emellertid,
som herr Gustafsson redovisade, inte
entydiga. Industriförbundet hade t. ex.
tänkt sig två skilda organ som skulle
ta hand om frågan. Det förslag vi nu
har att ta ställning till har inte remissbehandlats.
Inte heller har de riktlinjer
beträffande verksamheten, som
samtliga tre borgerliga partier vänder
sig emot, remissbehandlats. Man vet
alltså inte hur remissinstanserna skulle
bedöma dem. Det är framför allt beträffande
riktlinjerna för verksamheten
som man har anledning att opponera
sig. Visst behövs det vinster av sådan
verksamhet för att balansera de
förluster som man obestridligen måste
räkna med. Men det behövs vinster vid
all långivning som är förenad med risktaganden.
På alla andra områden där det
är fråga om långivning har man ansett
att man skall skilja på långivarintressen
och företagarintressen. Här blandar
man ihop dem.

Herr Gustafsson påpekade att mål -

sättningen skulle vara »huvudsakligen»
samhällsekonomisk. Det innebär alltså
att den inte skall vara helt samhällsekonomisk.
Det enda positiva i detta
hänseende är väl den omständigheten
att det skall vara fråga om en försöksverksamhet.
Jag hoppas att det kommer
att innebära att man, om man ser att
detta inte går bra, drar lärdom av de
negativa erfarenheter som jag är rädd
för att man kommer att få.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag tror inte att riskerna
för en sammanblandning av långivarintressen
och företagarintressen
är så stora som herr Bohman söker
göra gällande. Jag har sett frågan på
det kanske mera praktiska sättet, att
om staten är med om att dela riskerna
är det också rimligt att staten, om det
skulle uppstå vinst på något av dessa
projekt, skall vara med om att dela
vinsten.

Herr Bohman reagerar emot mitt uttryck
»huvudsakligen samhällsekonomiska».
Det är klart att det kanske
i något fall kan dyka upp en propå
som man inte kan bedöma ur renodlat
samhällsekonomiska synpunkter. Det
är inte minst populärt att tala om lokaliseringspolitiska
hänsyn och sådant.
Det kan hända, herr Bohman, att det
i något sammanhang kan dyka upp något,
där man får ta hänsyn även till
sådant. Kanske också rent allmänt näringspolitiska
situationer kan komma
att bli föremål för bedömning i detta
sammanhang. Därför tror jag att försiktigheten
bjuder att man kringgärdar
ordet »samhällsekonomiska» med »huvudsakligen»
som jag gjorde. Men det
är klart att inriktningen till övervägande
del skall vara samhällsekonomiskt
betingad.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. I och II

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

hemställan, dels ock på bifall till reservationen
1); och fann herr andre
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Bohman begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. I) och
II) i utskottets utlåtande nr 102, röstar

Ja ;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
1) av herr Holmberg m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Bohman begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 163 ja och 37 nej,
varjämte 7 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit vad utskottet
hemställt.

Mom. Ill

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
2); och fann herr andre vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Eliasson i Sundborn begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. III) i
utskottets utlåtande nr 102, röstar
Ja;

Fortsatt valutareglering, m. m.

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
2) av herr Boman in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Eliasson i Sundborn
begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 106
ja och 97 nej, varjämte 5 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 13

Föredrogs vart efter annat statsutskottets
utlåtanden:

nr 103, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa ändringar i
statliga avlönings- och pensionsreglementen,
och

nr 104, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående den statliga exportkreditgarantiverksamheten.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 14

Fortsatt valutareglering, m. m.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 31, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med hemställan om riksdagens
samtycke till förordnande om fortsatt
valutareglering, m. in., dels ock
väckta motioner om upphävande eller
ändringar av valutaregleringen.

I en den 20 mars 1964 dagtecknad
proposition, nr 134, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handlägg -

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Fortsatt valutareglering, m. m.

ning, hade Kungl. Maj:t under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag

dels begärt riksdagens samtycke till
förordnande om fortsatt valutareglering
i enlighet med vad föredragande departementschefen
förordat;

dels ock inhämtat riksdagens yttrande
över ett vid propositionen fogat förslag
till förordning om fortsatt giltighet
av valutaförordningen den 5 juni 1959
(nr 264) och om ändring i samma förordning.

Beträffande propositionens huvudsakliga
innehåll anfördes följande.

I propositionen begärs riksdagens
samtycke till förordnande om fortsatt
valutareglering för tiden den 1 juli 1964
—den 30 juni 1965. För riksdagens
yttrande framläggs i anslutning härtill
förslag till bestämmelser om fortsatt
giltighet av valutaförordningen under
samma tid. I samband därmed föreslås
även vissa ändringar i förordningens
ansvarsbestämmelser. Dessa ändringar,
som föranleds av brottsbalken, avses
skola träda i kraft den 1 januari 1965.

Till utskottet hade även hänvisats de
i anledning av propositionen väckta likalydande
motionerna nr 794 i första
kammaren av herr Stefanson m. fl. och
nr 977 i andra kammaren av herr Magnusson
i Borås m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte avslå propositionen.

Till behandling i detta sammanhang
hade utskottet vidare upptagit ett antal
vid riksdagens början väckta, till
utskottet hänvisade motioner, såvitt
dessa avsåge valutaregleringen. I de delar
motionerna avsåge annat än frågor
rörande valutaregleringen behandlades
de i utskottets utlåtande nr 33. Motionerna
var följande, nämligen

dels de likalydande motionerna nr
583 i första kammaren av herr Virgin
m. fl. och nr 704 i andra kammaren av
herr Heckscher m. fl., vari yrkats,

att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte hemställa att Kungl. Maj:t
måtte

a) verkställa utredning angående förbättring
av näringslivets finansieringsmöjligheter
i enlighet med de riktlinjer
som angivits i motionerna; samt

b) vidtaga de förenklingar, lättnader
och andra ändringar i valutaförordningen
den 5 juni 1959 som betingades
av vad i motionerna närmare anförts;

dels de likalydande motionerna nr
577 i första kammaren av herrar Dahlén
och Hilding och nr 708 i andra kammaren
av herrar Wiklund och Keijer,
vari yrkats, såvitt nu var i fråga,

att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om en utredning
med uppgift särskilt att företa en revision
av valutakontrollagstiftningen i syfte
att undanröja för svenskt näringsliv
otidsenliga hinder i fråga om kreditgivning,
upplåning och värdepappershandel
m. m.;

dels ock de likalydande motionerna
nr 584 i första kammaren av herr Åkerlund
och nr 707 i andra kammaren av
herrar Regnéll och Nordgren, vari yrkats,
såvitt nu var i fråga,

att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t
skyndsamt utredde och föreläde riksdagen
förslag till de ändringar av valutaregleringen
som erfordrades för att underlätta
en anpassning av den svenska
kredit- och kapitalmarknaden till den
internationella utvecklingen.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte

A. med avslag å motionerna I: 794
och II: 977 samtycka till förordnande
om fortsatt valutareglering i enlighet
med vad i den förevarande propositionen
förordats,

B. vad beträffar det genom propositionen
framlagda förslaget till förordning
i skrivelse till Kungl. Maj :t som
sin mening giva till känna vad utskottet
anfört,

C. besluta att motionerna I: 583 och

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

11:704, 1:577 och 11:708 samt 1:584
och II: 707, samtliga såvitt nu var i fråga,
icke skulle föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Regnéll, Gustaf Henry Hansson, Gorthon,
Stefanson, Berglund och Jonsson,
vilka ansett,

i första hand att utskottet bort hemställa att

riksdagen måtte

A. med bifall till motionerna I: 794
och 11:977 avslå förevarande proposition
i vad den avsåge begäran om riksdagens
samtycke till förordnande om
fortsatt valutareglering,

B. besluta att propositionen i vad den
avsåge inhämtande av yttrande över vid
densamma fogat förslag till förordning
icke skulle föranleda någon riksdagens
åtgärd,

C. besluta att motionerna I: 583 och
11:704, 1:577 och 11:708 samt 1:584
och II: 707, samtliga såvitt nu var i fråga,
måtte anses besvarade med vad reservanterna
anfört och hemställt;

i andra hand — därest under punkterna
A. och B. icke vad i reservationen
yrkats utan vad i propositionen hemställts
vunne riksdagens bifall —

att riksdagen under punkten C. måtte
besluta att i anledning av motionerna
1:583 och 11:704, 1:577 och 11:708
samt I: 584 och II: 707, samtliga såvitt
nu var i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t skyndsamt
måtte verkställa utredning rörande
ändringar av valutaregleringen i enlighet
med de riktlinjer som angivits i
motionerna.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr REGNÉLL (h):

Herr talman! Sex olika utlåtanden
av bankoutskottet föreligger i dag till
behandling. Vid första påseendet förefaller
de röra helt skilda ting, men i
själva verket kommer ett och samma

Fortsatt valutareglering, m. m.

tema tillbaka i alla utlåtandena, nämligen
det svenska näringslivets kapitalförsörjningsproblem.
Att det problemet
verkligen är väsentligt och förtjänar
att uppmärksammas måste sägas
gång på gång. Men det får inte stanna
vid att man konstaterar det i allmänna
ordalag, utan det behövs också en
ordentlig analys för att man skall få en
grund för förslag till förbättringar. En
sådan analys börjar kanske lämpligen
med att man skiljer ut tre olika frågeställningar
som skulle kunna se ut ungefär
så här:

För det första: Hur är tendensen i
fråga om företagens förmåga att med
egna vinstmedel modernisera eller bygga
ut sina anläggningar? För det andra:
Hur är det ställt med företagens möjligheter
att låna pengar inom landet?
För det tredje: Hur ligger det till med
företagens möjligheter att låna pengar
utomlands?

Det är den sista frågan som behandlas
i bankoutskottets utlåtande nr 31
som vi nu har framför oss, och det är
alltså den frågan som först får bli debatterad.
Men för att den skall kunna
få sin riktiga belysning är det kanske
nödvändigt att i någon mån föregripa
de följande debatterna genom att påpeka,
dels att självfinansieringsmöjligheterna
har minskat starkt för stora
delar av näringslivet, som en följd av
höjda omkostnader och stark priskonkurrens,
dels att det för näringslivet
varit synnerligen svårt att på den
svenska marknaden i konkurrens med
den allmänna sektorn och med bostadsbyggandet
få sina lånebehov täckta.
Mot bakgrunden av dessa båda påståenden,
som jag tror är odiskutabla,
framstår de internationella upplåningsmöjligheterna
som så mycket viktigare.
Hur är det då med dessa möjligheter?
Innebär de bestämmelser som gäller
några egentliga hinder eller inte? På
den punkten står åsikt mot åsikt, proposition
mot motioner och en utskottsmening
mot en annan.

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Fortsatt valutareglering, m. m.

Argumenteringen är redovisad i utskottsutlåtandet,
och jag skall inte nu
ta tiden i anspråk för några längre utläggningar
av det som redan finns att
läsa. Med litet andra formuleringar än
de som används i reservationen skulle
jag vilja säga så här: Den svenska industrien
är i ovanligt hög grad inriktad
på den internationella marknaden.
I relation till landets storlek har Sverige
ovanligt många dotterföretag i utlandet.
Av vår nationalprodukt går också
en ovanligt stor andel på export.

Dessa omständigheter kräver att de
svenska moderföretagen skall kunna
mobilisera stora kapitalresurser både
som anläggninskapital för utlandsfilialerna
och som krediter vid varuförsäljning
till utländska köpare. För att
detta skall gå så friktionsfritt som möjligt
är det väsentligt att överföringen
av svenskt kapital skall kunna göras
utan onödiga omgångar och att finansieringsmöjligheter
utomlands skall
kunna utnyttjas i full utsträckning. På
den punkten brister det åtskilligt enligt
den upfattning som man har inom
näringslivets egna led.

Den stora kontroversiella frågan om
värdepappershandeln och om internationella
emissioner är så väl känd, att
jag bara behöver nämna den. I stället
går jag in på ett par konkreta problem
av mindre räckvidd.

Ett sådant problem är förbudet för
svenska företag att låna direkt i utländska
kreditinstitut för att finansiera
exportkrediter. För importörernas del
är det svårt att förstå, varför de för
sina inköp inte skall ha frihet att ordna
kredit hos utländsk bank, när de
har rättighet att uppta krediter hos den
utländska säljaren.

Samma tankegång ligger bakom näringslivets
önskan att kunna genom direkt
överlåtelse till utlandet diskontera
varuväxlar, både med svensk exportör
som utställare och med svensk importör
som betalningsskyldig.

På kurssäkringens område har man

också ett par anmärkningar att göra.
Det är svårt att förstå, varför inte myndigheterna
är beredda att medverka till
att så långt som möjligt eliminera de
moment av osäkerhet som för svenska
företag ligger i risken för fluktuationer
i valutakurserna. Det finns anledning
att ompröva både de bestämmelser som
gäller för valutabetalning och de som
gäller för affärsbankernas utlandskonton.

När sådana kritiska synpunkter framföres
från näringslivets håll får man
från valutaregleringens försvarare höra,
att praxis ju ändå numera på många
punkter är så liberal att förbuden
just ingenting betyder. Men när man
fått ett sådant besked ligger det nära
till hands att fråga: Om förbuden alltså
inte tillämpas, varför då släpa med
hela detta förbudsystem och denna administrativa
apparat år efter år? Möter
vi inte bär ett exempel på övertro på
regleringars nödvändighet? Låt oss därför
åtminstone sätta oss ned och försöka
bilda oss en uppfattning om vad
som skulle ske därest valutaregleringen
slopas!

Man hade hoppats att resultatet av
dylika överväganden skulle framläggas
via den s. k. valutakommittén, som
faktiskt har ett uppdrag i denna riktning,
men ingenting har avhörts. Personligen
tror jag att valutaregleringen
är en av de många företeelser i samhället,
som på grund av något slags
tröghet lever kvar och som varken
skulle saknas eller sörjas om den försvann.

Nåväl, mening står alltså mot mening
i denna fråga. Folkpartiet och högern
har en gemensam reservation, som
i första hand går ut på att riksdagen
måtte avslå propositionens förslag om
förlängning av valutaregleringen. Om
detta yrkande vinner riksdagens bifall,
blir det över huvud taget inte aktuellt
att fila på valutaförordningen, och de
borgerliga motionerna kan då anses
besvarade med reservanternas förslag

Torsdagen den 14 maj 19G4

Nr 24

till utlåtande. Som andrahandsyrkande
föreslår reservanterna att riksdagen under
punkt C måtte besluta anhålla om
utredning rörande ändringar av valutaregleringen
i den riktning motionerna
rekommenderat.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

I detta anförande instämde herrar
Wiklund, Berglund, Jonsson, Keijer och
Hyltander (samtliga fp).

Herr NORDGREN (h) :

Herr talman! Jag ber likaledes att få
instämma i vad herr Regnéll har framfört.
Till detta vill jag foga bara några
få ord.

Vid olika tillfällen har nödvändigheten
av att de mindre och medelstora
företagen får tillräckliga möjligheter såväl
till självfinansiering som till lån
för omställning, rationalisering och anpassning
av produktionen till den
snabba ekonomiska och tekniska utvecklingen
påtalats. Den minskade investeringsbenägenheten
inom näringslivet
tyder på att dessa problem inte
är begränsade till de mindre företagen
utan berör även andra grupper. Initialkostnaderna
för nyetablering och över
huvud taget kapitalbehovet även för de
mindre företagen — som i dagens läge
fyller en betydelsefull uppgift bl. a.
som underleverantörer och som serviceföretag
— är av en helt annan storleksordning
nu än tidigare.

Ofta hör vi, bl. a. från denna talarstol,
såväl statsråd som andra talare
framföra önskemål om att även dessa
företag skall utvecklas och medverka
till den fulla sysselsättningen, inte
minst i de s. k. utvecklingsområdena.
Menar man allvar med detta tal, måste
man också ge dessa företag möjlighet
dels till självfinansiering, dels till att
på rimliga villkor dra till sig kapital
för de riskbetonade investeringar det
här är fråga om, dels till snabbare avskrivning
på maskiner och byggnader
som används i rörelsen. Åtminstone bör

Fortsatt valutareglerinjj, m. m.

de inte vara sämre lottade i fråga om
fondmässig konsolidering än till exempel
företag som drivs i aktiebolagsform.

Allt flera av de mindre industriföretagen
söker sig nu också ut på exportmarknaden.
Deras möjlighet härtill och
deras konkurrenskraft i förhållande till
motsvarande företag i andra länder försämras
genom de otidsenliga bestämmelser,
efter vilka våra banker f. n.
kan ge medellånga exportkrediter.

Samtliga dessa problem belyses utförligare
i det motionspar som behandlas
i bankoutskottets föreliggande utlåtanden.
Jag ber, herr talman, med dessa
ord att få understryka angelägenheten
av att myndigheterna vidtar alla tänkbara
åtgärder för att stärka det svenska
näringslivets och då också de mindre
företagens konkurrensförmåga, bl. a.
genom att förenkla och reducera gällande
regleringar på kapitalmarknaden
och i fråga om banklagstiftningen i
övrigt.

Med stöd av vad jag här har anfört
ber jag, herr talman, att få yrka bifall
till de reservationer av herr Regnéll
m. fl. som är fogade till bankoutskottets
utlåtanden nr 31, 32 och 33.

I detta anförande instämde herr Westberg
(fp).

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Till den konservativa
ideologien hör väl att man inte skall gå
fram för fort, men detta gjorde tydligen
den senaste talesmannen från konservativt
håll —- vi är ju ännu inte färdiga
med behandlingen av bankoutskottets
utlåtande nr 31. Därför ber jag att få
återkomma till hans synpunkter när
ärendet i fråga småningom kommer
upp.

Det är riktigt vad herr Regnéll sade
om att frågan om valutaregleringen utgör
ett väsentligt problem och att det
behövs analys för att kunna framlägga
något förslag om dess avskaffande. Däremot
är jag inte helt överens med herr

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Fortsatt valutareglering, m. m.

Regnéll när det gäller det sätt varpå
han lade upp problemet. Han betraktade
det ur rent finansiella aspekter och talade
om företagens möjligheter till självfinansiering
och till upplåning inom
och utom landet.

Ingen bestrider vad herr Regnéll sade
om Sveriges beroende av den internationella
handeln och vårt intresse av
att kunna hålla vår handel i gång med
hjälp av kapitalinvesteringar i utlandet,
såväl i anläggningar som i varulager,
vilket också nödvändiggör vissa möjligheter
till överföring av pengar. Såsom
framhålles i utskottsutlåtandet föreligger
det redan vissa sådana överföringsmöjligheter.
Det bär därvid även
angivits en del siffror, avseende det senaste
året, nämligen när det gäller tillstånd
till direkta investeringar i utlandet
bortåt 400 miljoner kronor och när
det gäller långfristig upplåning i utlandet
i samband med anläggningar där
omkring 700 miljoner kronor.

Det är emellertid ett annat problem
som man undviker med den uppläggning
som herr Regnéll gjorde, det nämligen
att valutaregleringen inte är något
som kan ses som skilt från allt annat.
Här är det bara fråga om en av de
många regleringar som behövs för att
styra ekonomien. Man kan som herr
Regnéll säga att den inte behövs just
nu eller att just regleringen på denna
punkt kanske inte är så viktig, men dä
måste man vara medveten om att andra
regleringar behövs vid andra tidpunkter
och då kanhända desto hårdare
drivna. Vi är nämligen inte bara ute efter
en möjlighet att skaffa fram pengar
till investeringarna, utan vårt intresse
är också att hålla balans i de reella resursernas
fördelning inom samhället.
Om vi upprätthåller en reglering inom
landet för att det inte skall bli för mycket
pengar som efterfrågar den tillgängliga
arbetskraften, de tillgängliga maskinerna
och de tillgängliga varorna,
kan vi inte genom att låta utländskt
kapital fritt röra sig här i landet sätta

hela denna reglering ur spel. Har vi en
inre reglering på marknaden, måste vi
också ha vissa gränsregleringar, och
dessa behövs mera vid ett tillfälle än
vid ett annat. Att därför klassificera
dem så hårt som herr Regnéll gjorde
och påstå att de utgör ett förlegat förbudssystem
som inte behöver utnyttjas
är att gå för långt. De skall ligga som
en beredskapsapparat.

Om vi ser det internationellt, finns
det nog ingen anledning att vara så
pessimistisk som herr Regnéll tydligen
är och tycka att vi är något enastående
och att vi driver en linje som skiljer
oss från andra länder. Grovt uttryckt
kan det sägas att vi för en ekonomisk
politik som mycket påminner om den
som tillämpas i England, och vår centralbanks
politik liknar den som den
engelska centralbanken för.

På höger- och folkpartihåll talar man
mera om en del saker, medan andra betonas
mindre. Riksbankens åtgärder att
släppa loss pengar för utlandsinvesteringar
eller för upplåning utomlands
sammanhänger med löpande betalningar
och investeringar i anläggningar som
man själv behärskar. Det som inte har
frisläppts men som man på många håll
är intresserad av att frisläppa och som
också skulle släppas fritt om vi upphävde
hela valutaregleringen, är handeln
med värdepapper, portföljinvesteringarna.
Men där är det nog inte så,
som några motionärer har uttryckt det,
att det är ett direkt intresse för näringslivet
att göra sådana portföljinvesteringar.
De har inte samma betydelse
som de direkta investeringarna i anslutning
till affärstransaktioner.

Det är inte många nyheter i hela denna
fråga, och därför finns det ingen
anledning att längre dröja vid den. Bedömningarna
av kreditmöjligheterna på
den svenska marknaden kan variera.
Herr Regnéll har vid tidigare tillfällen,
i samband med bostadslånen, varit relativt
optimistisk beträffande utvecklingen
på den svenska kreditmarknaden

Torsdagen den 14 maj 19C4

Nr 24

och möjligheterna att låna där. Når lian
nu diskuterar denna andra fråga, som
sammanhänger med önskemål från visst
håll att få gå över gränserna för att ta
vara på de räntedifferenser och det kapital
som där erbjuder sig, är han mera
pessimistisk.

Om vi släppte loss valutaregleringen,
så betyder inte det att vi bleve fria
från alla bekymmer. Då finge vi bara
samma bekymmer som flera andra
europeiska länder har och som beror
på de snabba rörelserna från och till
ett land av det internationella, heta kapital
som kommer och går, som stannar
så länge det passar med hänsyn till
internationella politiska kriser, tillfälliga
spekulationer och förändrade valutakurser.
Sådant skapar andra problem
och gör andra åtgärder nödvändiga,
vilka också kan vara till nackdel
för det egna näringslivet. En liberal
ekonomi på detta område har inte bara
de fördelar som herr Regnéll angav.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till bankoutskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Punkterna A och B

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
i motsvarande del; och
fann herr andre vice talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Regnéll begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i punkterna

A) och B) i utskottets utlåtande nr 31,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit re -

Fortsatt valutareglering, m. m.

servationen av herr Regnéll m. fl. i motsvarande
del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Regnéll begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 133 ja och 69 nej,
varjämte 4 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit vad utskottet
hemställt.

Punkten C

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till det i
reservationen i andra hand framställda
yrkandet; och fann herr andre vice talmannen
den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Regnéll begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i punkten
C) i utskottets utlåtande nr 31, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
det i reservationen av herr Regnéll
m. fl. i andra hand framställda yrkandet.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för ja-pro -

Torsdagen den 14 maj 1964

32 Nr 24
Redogörelse för Nordiska rådets tolfte session

positionen och att kammaren alltså bifallit
utskottets hemställan.

§ 15

Redogörelse för Nordiska rådets tolfte
session

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 32, i anledning av dels Kungl. Maj :ts
skrivelse till riksdagen med redogörelse
för Nordiska rådets tolfte session, dels
i anslutning härtill väckt motion.

Genom en den 3 april 1964 dagtecknad
skrivelse, nr 84, hade Kungl. Maj :t
under åberopande av skrivelsen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementets
ärenden för samma
dag lämnat riksdagen redogörelse
för Nordiska rådets tolfte session i
Stockholm den 15—21 februari 1964.

Skrivelsen hade, såvitt den gällde
punkterna E 2 och E 11 av de under avdelning
II behandlade sakerna, hänvisats
till bankoutskottet.

Till bankoutskottet hade även hänvisats
den i anledning av ifrågavarande
skrivelse väckta motionen nr 781 i första
kammaren av herr Hernelius, vari
hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts skrivelse nr 84
måtte hos Kungl. Maj:t anhålla att förutsättningarna
för ett tillbakadragande
av Sveriges reservationer till OECD:s
kod för liberalisering av kapitalrörelser
skyndsamt utreddes.

Utskottet hemställde,

1) att motionen I: 781 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd,

2) att riksdagen i anledning av Kungl.
Maj :ts skrivelse nr 84, såvitt nu var i
fråga, måtte giva Kungl. Maj :t till känna
vad utskottet anfört.

Reservation hade avgivits av herrar
Regnéll, Gustaf Henry Hansson, Gorthon,
Stefanson, Berglund och Jonsson,
vilka ansett, att utskottet under punkten
1 bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen

1:781 måtte hos Kungl. Maj:t anhålla
att förutsättningarna för ett tillbakadragande
av Sveriges reservationer till
OECD:s kod för liberalisering av kapitalrörelser
skyndsamt utreddes.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr REGNÉLL (h):

Herr talman! Inte heller i detta ärende
har man kunnat uppnå enighet inom
bankoutskottet. Ärendet är för resten
ett exempel på att man ibland på hemmaplan
agerar på annat sätt än man
får göra i internationella sammanhang.

Det är fråga om en rapport från Nordiska
rådets senaste session. I anslutning
till denna rapport har herr Hernelius
väckt en motion, i vilken påpekas
hur önskvärt det är att det kommer till
stånd en förutsättningslös utredning
om möjligheterna för Sverige att dra
tillbaka de reservationer, som vi tidigare
har avlämnat i fråga om vår anslutning
till OECD:s kod för liberalisering
av kapitalrörelser.

Vid behandlingen av detta ärende i
Nordiska rådet tycks man ha varit enig
om att en sådan utredning borde göras,
och herr Hernelius har i sin motion
formulerat detta önskemål så, »att riksdagen
vid behandlingen av Kungl.
Maj:ts skrivelse nr 84 måtte hos Kungl.
Maj :t anhålla att förutsättningarna för
ett tillbakadragande av Sveriges reservationer
till OECD:s kod för liberalisering
av kapitalrörelser skyndsamt utredes».
En minoritet inom bankoutskottet,
till vilken också jag hör, har funnit
detta yrkande välgrundat och reservationsvägen
stött detsamma.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.

I detta anförande instämde herrar
Berglund (fp), Nordgren (h), Jonsson
(fp) och Darlin (h).

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Med samma motivering
som har använts beträffande föregåen -

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

Förbättring av näringslivets

de utlåtande ber jag få yrka bifall till
bankoutskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad.

Punkten t

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr andre vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Regnéll begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i punkten
1) i utskottets utlåtande nr 32, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bär kammaren bifallit reservationen
av herr Regnéll m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Regnéll begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 132 ja och 68 nej,
varjämte 5 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16

Förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter,
m. m.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 33, i anledning av väckta motioner
2—Andra kammarens protokoll 1964. Nr

finansieringsmöjligheter, m. m.

om förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter,
in. m.

Till bankoutskottet hade hänvisats
följande motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr

583 i första kammaren av herr Virgin
m. fl. och nr 704 i andra kammaren av
herr Heckscher m. fl., vari yrkats,

att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte hemställa att Kungl. Maj:t
måtte

a) verkställa utredning angående förbättring
av näringslivets finansieringsmöjligheter
i enlighet med de riktlinjer
som angivits i motionerna; samt

b) vidtaga de förenklingar, lättnader
och andra ändringar i valutaförordningen
den 5 juni 1959 som betingades
av vad i motionerna närmare anförts;

dels de likalydande motionerna nr
577 i första kammaren av herrar Dahlén
och Hilding och nr 708 i andra
kammaren av herrar Wiklund och Keijer,
vari yrkats,

att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om en utredning
med uppgift särskilt att

a) utarbeta och framlägga förslag till
vidgad användning av kreditgarantisystem
för att främja svenskt näringslivs
utlandsengagemang,

b) företa en revision av bank- och
valutakontrollagstiftning i syfte att undanröja
för svenskt näringsliv otidsenliga
hinder i fråga om kreditgivning,
upplåning och värdepappershandel
in. m.;

dels de likalydande motionerna nr

584 i första kammaren av herr Åkerlund
och nr 707 i andra kammaren av
herrar Regnéll och Nordgren, vari yrkats,

att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t

a) skyndsamt utredde och föreläde
riksdagen förslag till de ändringar av
banklagstiftning och valutareglering
som erfordrades för att underlätta en
anpassning av den svenska kredit- och

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m.

kapitalmarknaden till den internationella
utvecklingen,

b) inför årets riksdag framlade förslag
om införande av s. k. finanskreditgarantier.

Utskottet hade i detta utlåtande behandlat
ovannämnda motioner i vad
de avsåge annat än frågor rörande valutaregleringen.
I de delar motionerna
däremot avsåge valutaregleringen hade
utskottet behandlat dem i sitt utlåtande
nr 31 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 134 med hemställan om
riksdagens samtycke till förordnande
om fortsatt valutareglering, in. in., jämte
i ämnet väckta motioner.

I förevarande utlåtande hade utskottet
vidare till behandling upptagit de
till utskottet hänvisade likalydande motionerna
nr 431 i första kammaren av
herr Holmberg m. fl. och nr 518 i andra
kammaren av herr Magnusson i Borås
m. fl., vari yrkats,

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t
hemställa om tillsättandet av en sakkunnig
utredning i syfte att dels utreda
möjligheterna att medelst olika stimulansåtgärder
av den art som i motionerna
närmare angåves åstadkomma en
breddning av det personliga aktieägandet,
dels framlägga förslag till dylika
åtgärder.

Utskottet hemställde,

A) att motionerna I: 583 och II: 704,
såvitt nu var i fråga, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

B) att motionerna 1:577 och 11:708,
såvitt nu var i fråga, samt motionerna
I: 584 och II: 707, såvitt nu var i fråga,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

C) att motionerna 1:431 och 11:518
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Beservationer hade avgivits

I. av herrar Regnéll, Gustaf Henry
Hansson, Nils Theodor Larsson, Gorthon,
Stefanson, Berglund, Jonsson och

Elmwall, vilka ansett att utskottet under
punkten A. bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna
1:583 och 11:704, såvitt nu var
i fråga, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
verkställa utredning angående förbättring
av näringslivets finansieringsmöjligheter
i enlighet med de riktlinjer som
reservanterna angivit;

II. av herrar Regnéll, Gustaf Henry
Hansson, Gorthon, Stefanson, Berglund
och Jonsson, vilka ansett att utskottet
under punkten B. bort hemställa,

1) att riksdagen i anledning av motionerna
1:577 och 11:708 samt 1:584
och II: 707 måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om skyndsam utredning
rörande ändringar av banklagstiftningen
i enlighet med de riktlinjer som reservanterna
angivit;

2) att motionerna 1:577 och 11:708,
såvitt nu var i fråga, samt motionerna
I: 584 och II: 707, såvitt nu var i fråga,
i övrigt icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd;

III. av herrar Regnéll, Gustaf Henry
Hansson, Gorthon, Stefanson. Berglund
och Jonsson, vilka ansett att utskottet
under punkten C. bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionerna
1:431 och 11:518 måtte hos
Kungl. Maj :t hemställa om tillsättandet
av en sakkunnig utredning i syfte att
dels utreda möjligheterna att medelst
olika stimulansåtgärder av den art som
i motionerna närmare angåves åstadkomma
en breddning av det personliga
aktieägandet, dels framlägga förslag till
dylika åtgärder.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr REGNÉLL (h):

Herr talman! När jag kommenterade
bankoutskottets utlåtande nr 31 kunde
jag säga, att samtliga ärenden som i dag
kommer från bankoutskottet på ett eller
annat sätt har samband med näringslivets
finansieringsmöjligheter.

Torsdagen den 14 maj 19(54

Nr 24

Förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m.

Vi har nu bakom oss diskussionen
kring relationerna till den utländska
kapitalmarknaden och är tillhaka vid
hemmamarknaden och vad den kan bjuda
näringslivet av riskvilligt kapital och
av lånemedel. De motioner som utskottet
behandlat i detta sammanhang pekar
på en rad tekniska ofullkomligheter på
den svenska kreditmarknaden, vilka
man genom utredning borde kunna få
bukt med. Motionernas synpunkter har
i stor utsträckning fått stöd av remissinstanserna.

Jag vill först säga något om banklagstiftningen.
Det är ganska tydligt att
tiden ridit från många av dess paragrafer.
Samhällets krav på banktjänster
är numera delvis andra än för bara
något årtionde sedan. En konservativ
lagstiftning bör inte få lägga hinder i
vägen för att samhället via affärsbankerna
skall få de tjänster det behöver.

För näringslivets del är det den
minskade självfinansieringen och den
relativt låga likviditeten som skapat det
nya läget. Att vi för de närmaste åren
framöver har att räkna med att detta
läge blir bestående förefaller vara ett
ganska rimligt antagande.

De djärva satsningarna, som är de
viktigaste för en progressiv ekonomi,
har hittills oftast skett med egna vinstmedel.
När dessa nu inte längre står
till buds på samma sätt som tidigare,
måste de långivande bankerna få rätt
att träda in också där riskerna kan synas
större än man tidigare accepterat.
Bankerna måste få medverka i investeringar
på längre sikt — alltså ge mera
långfristiga krediter — och de måste
få rätt att basera sin kreditbedömning
mer på en uppfattning av företagets totala
utvecklingsmöjligheter än på dess
formella kreditvärdighet i dagens situation.
Vad detta innebär i fråga om
konkreta krav på ändringar av banklagen
anges i de olika motionerna, och
jag behöver därför inte upprepa detta.

Också om näringslivet i fortsättningen
skulle kunna räkna med att låne -

vägen få fram kapital för sådana ändamål,
som nu anses kräva satsning av
eget kapital, står ändå alltid önskvärdheten
kvar att leda sparande till företagen,
där detta som riskvilligt kapital
kan arbeta för den ekonomiska expansionen.
Resonemang kring åtgärder som
skulle kunna befordra en sådan utveckling
förs i motion I: 431 och 11: 518,
vilken mynnar ut i ett utredningskrav.
Ett sådant förefaller också vara väl
grundat.

Eftersom jag talat dels om banklagstiftningen,
dels om en utredning beträffande
möjligheterna att främja investeringar
i aktier, skulle jag kunna
peka på en fråga som är gemensam för
banklagstiftningen och aktiesparandet,
nämligen huruvida bankerna skulle kunna
få möjligheter att äga aktier under
en uppbyggnadsperiod inom företagen
för att, sedan dessa företag väl blivit
konsoliderade, sälja aktierna på marknaden.

Synpunkter av det slag jag här sökt
formulera har föranlett ett antal medlemmar
av bankoutskottet att avlämna
tre reservationer under denna punkt.
Jag ber härmed, herr talman, att få
yrka bifall till samtliga dessa reservationer.

I detta anförande instämde herrar
Berglund (fp), Nordgren (h) och Jonsson
(fp).

Herr PERSSON i Skänninge (s):

Herr talman! Herr Regnéll tog i sina
tidigare anföranden, både det som gällde
valutaregleringen och det som avsåg
näringslivets finansieringsmöjligheter,
upp de kapitalförsörjningsproblem
som företagen enligt hans mening
brottas med. Kapitalförsörjningsproblemen
kan onekligen ha olika bakgrund.
De kan vara föranledda av att konjunkturläget
är sådant att man behöver
strama åt kreditgivningen för att inte
få en överhettning. Men självfallet kan
det också finnas institutionella ofullkomligheter
på vissa områden.

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m.

Om det är så att de sistnämnda förhållandena
är rådande, får jag hänvisa
till att finansministern, när han lade
fram sin finansplan till årets riksdag,
anförde, att han i den mån sådana
institutionella svårigheter skulle uppstå
var beredd att medverka till dessas
undanröjande.

Om vi befinner oss i en överhettad
konjunktur, måste samhället för att inte
komma in i en inflationistisk utveckling
hålla tillbaka på kreditmarknaden.
Detta gäller alldeles oavsett om företaget
har goda finanser eller om det
skall gå ut på lånemarknaden.

I motionerna har begärts utredningar
om alla dessa problemkomplex. Banklagstiftningen
behöver bli föremål för
utredning, heter det. Då vill jag hänvisa
till den kreditinstitututredning som
för närvarande arbetar; den har enligt
direktiven att behandla lagstiftningen
på detta område, bl. a. vad avser den
bundna långivningen. En utredning arbetar
alltså redan, och då finns det ingen
anledning att tillsätta en ny.

Vidare har den år 1964 tillsatta expertutredningen
av de finansiella långtidsperspektiven
inom samhällsekonomien
att söka kartlägga de utbuds- och
efterfrågeförhållanden som på längre
sikt kan väntas råda på den svenska
kreditmarknaden. Expertgruppen skall
också studera fördelningen mellan upplåning
och självfinansiering. Mot bakgrund
av dessa undersökningar skall
riktlinjerna för den ekonomiska politiken
anges. Även på detta område arbetar
alltså en utredning.

Aktiefinansieringens problem är föremål
för uppmärksamhet av aktiefondsutredningen.

Vi inom utskottsmajoriteten anser
därför att området är väl täckt, och det
förefaller oss inte nödvändigt att tillsätta
ytterligare en utredning. Skatteberedningens
förslag bör enligt vår
mening också avvaktas.

Det anförande herr Nordgren höll
när bankoutskottets utlåtande nr 31 fö -

retogs till avgörande, skulle egentligen
ha hållits nu, vid behandlingen av utlåtande
nr 33. Jag anhåller, herr talman,
att anförandet betraktas såsom
hållet i anslutning till förevarande utlåtande.
Det är herr Nordgrens anförande
jag haft som utgångspunkt när
jag polemiserat mot de framförda synpunkterna.

Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr ELMWALL (ep):

Herr talman! Jag anser det vara av
stor vikt ur samhällets synpunkt att
näringslivets villkor blir gynnsamma
och att näringslivets utveckling inte
hindras av åtgärder som samhället av
olika anledningar anser sig böra vidtaga.
Särskilt bör vid finans- och penningpolitikens
utformning uppmärksammas
vilken inverkan de olika åtgärderna
kan ha på företagsamheten
och då särskilt för småföretagarna. Åtgärder
som kreditstopp och räntehöjningar
kan på längre sikt bli dyrbara,
om det visar sig att företagsamheten
bromsas upp för hårt.

Det är att lägga märke till att äldre
företag med genomförd självfinansiering
inte på samma sätt som mindre
företag berörs av dylika åtgärder. Vid
åtstramning av räntan t. ex. bör observeras,
att man inte enbart genom ett
penndrag beskär utvecklingen för företagare,
utan man överför pengar från
låntagarna till långivarna. För att åtgärden
skall verka i den riktning samhället
avser bör dessa pengar då användas
på ett riktigare sätt än det
förutsätts att räntebetalaren gör. Jag
är inte så alldeles säker på att det blir
fallet.

Samhället bör med all varsamhet använda
sin rätt att vidtaga finans- och
penningpolitiska åtgärder. Företagsamheten
är, som det sagts, grunden för
den ekonomiska utvecklingen. För ett
samhälle som accepterat den fulla sysselsättningen
inom ett differentierat

Torsdagen den 14 maj 1904

Nr 24

Förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m.

näringsliv och som bygger på ett rikt
och utvecklat sådant bör småföretagarens
utvecklingsmöjligheter vara en
faktor att noga slå vakt om.

Självfallet bör näringslivets möjligheter
underlättas på alla sätt. beskattningen
är en fråga av så stor betydelse
och så nära sammanhängande med
självfinansieringsfrågan, att den aldrig
kan släppas ur blickfånget. Direkt och
indirekt beskattning, avskrivning på
fastigheter och lager samt ett företags
möjlighet att fondera kan inånga gånger
ha ett avgörande inflytande på utvecklingsmöjligheterna.

Allt detta är så väl känt, herr talman,
att jag inte skall uppta tiden med
att detaljgranska de förutsättningar som
företagen har i dag. Mycket har åstadkommits
för att hjälpa de mindre företagarna
-— det skall erkännas — men
många saknar ännu den fulla trygghet i
tillvaron som är önskvärd.

Får vi en friare marknad inom Europa
— och det hoppas i varje fall
jag — och denna marknad ställer ökade
krav på våra företag, är det ju en
fördel om de står väl rustade. Det innebär
även en fördel om den lagstiftande
församlingen i ett samhälle i ord
och gärning ställer sig positiv till de
önskemål som framföres från näringslivets
företrädare. Detta inger framtidstro
och optimism och medför ökade
ansträngningar från företagarsidan, ansträngningar
som så småningom kommer
hela samhället till godo.

Därför ber jag att få yrka bifall till
reservation nr I.

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! Herr Hagnell och herr
Persson i Skänninge tyckte att jag gick
händelserna i förväg. Det är möjligt.
Men när man kräver rationalisering
inom näringslivet för att öka produktionen
även i de mindre företagen hoppas
jag att vår värderade talman och
kammaren håller mig räkning för att

jag försökte rationalisera åtminstone
mina egna debattinlägg i dessa frågor.

Det vore nog önskvärt att riksdagen
inte väntade alltför länge med beslut
i positiv riktning i dessa angelägenheter
innan det blir ännu besvärligare
för näringslivet och då kanske speciellt
för de mindre företagen. Det går nog
med litet god vilja att nå resultat utan
att avvakta alla de utredningar som
räknades upp av herr Persson.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Herr Elnrwall framhöll
att det skulle skapas bättre trygghet för
småföretagen om vi fick en friare marknad
i Europa. Vi har nu talat om en
friare kapitalmarknad och i andra sammanhang
om en friare handelsmarknad;
jag antar att han avser både delarna.
Hur han skulle kunna förena den fria
europeiska marknaden med några som
helst garantier för småföretagen här att
existera på denna marknad i konkurrens
med de internationella storföretagen
är omöjligt för mig att förstå.
Det torde inte finnas något samband
mellan småföretagens krav på trygghet
och önskemålet om en friare marknad.

Herr Regnéll ansåg högermotionen
nr 431 i första kammaren vara »välgrundad».
Får jag som exempel på hur
pass välgrundad den i själva verket är
nämna att den föreslår att fler börser
inrättas, en i Göteborg och en i
Malmö. Faktum är ju att börsen i
Stockholm är i minsta laget redan den
för att utbud och efterfrågan skall kunna
fungera på ett affärsmässigt sätt och
inte reagera alltför starkt på minsta
volymmässiga förändring. Dessutom säges
i den motionen att man vill ha
ökad trygghet för småspararna vid aktiesparande.
Detta borde väl högern ha
tänkt på innan den lanserade förslaget
att småspararna skulle lockas till aktieköp.

Hem ELMWALL (ep):

Herr talman! Jag framhöll, herr Hag -

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Förbättring av näringslivets finansieringsmöjligheter, m. m.

nell, att det skulle vara en fördel om
småföretagarna och företagsamheten i
sin helhet stode så starka som möjligt
inför en friare marknad, vilket jag hade
för mig att även herr Hagnell hoppades
på.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Ingen vill att företagens
ställning skall vara så svag som
möjligt. Men den öppnare marknaden
innebär att de internationella koncernerna
får möjlighet att konkurrera med
de svenska småföretagen. Hur herr Elmwall
under sådana förhållanden tror
sig kunna lova de svenska småföretagarna
ökad trygghet finner jag fortfarande
omöjligt att förstå.

Härmed var överläggningen slutad.

Punkten A

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
I); och fann herr andre
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Regnéll begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i punkten A)
i utskottets utlåtande nr 33, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen I) av herr Regnéll m. fl.

emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 104 ja och 98 nej,
varjämte 2 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten B

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
II); och fann herr andre vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Regnéll begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i punkten B)
i utskottets utlåtande nr 33, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen II) av herr Regnéll m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Regnéll begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 133 ja och 68 nej,
varjämte 3 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Punkten C

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets

Torsdagen den 14 maj 19G4

Nr 24

Inrättande av

hemställan, dels ock på bifall till reservationen
III); och fann herr andre
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Regnéll begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i punkten C)
i utskottets utlåtande nr 33, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen III) av herr Regnéll m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Regnéll begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 130 ja och 70 nej,
varjämte 2 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 17

Inrättande av kreditinstitut för lantbruksnäringarna,
m. m.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående inrättande av kreditinstitut
för lantbruksnäringarna, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner.

Sedan utskottets hemställan föredragits
yttrade:

Herr REGNÉLL (h):

Herr talman! Till detta utlåtande är
fogad en blank reservation. Med den

kreditinstitut för lanbruksnäringarna, m. m.

har reservanterna velat ange att de finner
tankegångarna i motionen av herr
Nordgren m. fl. i denna kammare riktiga
— jag fänker då närmast på reaktionen
mot att ytterligare spjälka upp
kreditmarknaden i olika sektorer. Å
andra sidan är lantbruksnäringarnas
kreditbehov väl dokumenterat, och när
det visat sig att motionens förslag att
öka utlåningskapaciteten hos de existerande
kreditinstituten inte funnit gehör,
har motionärerna själva förklarat
sig vilja tillstyrka att de nya kreditinstituten
inrättas. Något annat yrkande
än bifall till utskottets hemställan
finns det därför, herr talman, inte nu
möjlighet att ställa.

I detta anförande instämde herr
Nordgren (h).

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Det är ett par intressanta
saker som kanske inte direkt
framgår av utskottsutlåtandet eller propositionen.
En av dem är en detaljfråga.
Det gäller den ränta, som skall utgå
för lån som det institut upptar, vilket
är avsett för sekundärkrediter.

Den privata marknaden har hittills
betraktat sekundärkrediterna såsom
riskablare och därmed ansett att de bör
löpa med högre ränta. Jag bär själv tagit
upp frågan från en motsatt utgångspunkt
när det gäller småföretagens möjligheter
att få låna från ATP-fonderna,
där AB Företagskredit borde få möjlighet
att låna till samma ränta som AB
Industrikredit. Men hittills har den privata
marknadsbedömningen från försäkringsbolagens
och andras sida sedan
gammalt ansetts vara sådan, att
där skall högre ränta gälla. Därtill
kommer att när dessa sekundärkreditföretag
i sin tur lämnar ut krediter,
behöver de en högre ränta för att täcka
de större risker som föreligger för dem
vid deras utlåning.

Men nu gäller det frågan om lån till
dessa sekundärkreditinstitut, och där
är risken icke större för långivaren.

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Inrättande av kreditinstitut för lantbruksnäringarna, m. m.

Detta framhåller också finansministern
i propositionen där det heter: »Genom
begränsningen av upplåningsrätten
kompenseras skillnaderna i säkerheterna
för de båda instituten.» Finansministern
refererar till detta och instämmer
tydligen i uppfattningen, att de skulle
kunna få samma kreditvärdighet gentemot
sina egna långivare och påräkna
samma villkor för sin egen upplåning.

Eftersom jag har försökt tala för
småföretagen i ATP-fonderna, måste jag
dela den uppfattningen när den nu
kommer fram bär. Konsekvensen av
vad som här står måste bli att marknadsbedömningen,
när det gäller AB
Företagskredit och dess upplåningsränta,
bör ses över, eftersom det i båda
fallen är ATP-fonderna som är den
stora utlånaren av pengarna. Detta om
räntefrågan.

Den andra intressanta frågan är att
bönderna här skall få cirka 375 miljoner
kronor i första omgången till sina
skogsindustrier och andra industrier,
så att de kan köpa flera sådana och öka
sin förmögenhet med hjälp av löntagarnas
pengar. Jag antar att det finns en
del på bondeförbundshåll — så var
namnet för några år sedan när frågan
var aktuell — som erinrar sig den
skylt som sattes upp och på vilken det
stod att löntagarna vill sitta i statens
knä med dessa ATP-fonder.

Nu är det tydligen bönderna som får
sitta i löntagarnas knä och öka sin förmögenhet
med hjälp av lån från dessa
institut utan att löntagarna får annan
rätt än att låna pengar till dem. Jag
tycker att denna fråga aktualiserar det
som drogs upp när vi diskuterade ATPfonderna
för 5—C år sedan, nämligen
att man nog borde utreda om de inte
skulle få andra placeringsrättigheter än
de nu har.

När man på detta sätt lämnar lån till
företagare, som kommer att öka sin förmögenhet
med hjälp av ATP-fonderna,
borde löntagarna genom ATP-fonderna
också få vara med och bli meddelägare

i den nyutbyggnad som sker inom det
svenska näringslivet med hjälp av löntagarnas
pengar. Jag anser för min del
att det är en alldeles för passiv roll som
löntagarnas pengar är dömda att spela;
de får bara fylla på den förmögenhetshöjning,
som andra kan göra sig med
hjälp av dessa pengar, utan att de får
någon form av tillnärmelsevis liknande
meddelägarskap. Jag hoppas att det nu
aktuella förslaget skall hjälpa till att
aktualisera det utredningsbehov som
säkerligen föreligger när det gäller rättigheten
att också få en mera aktiv placering
vid sidan av den passiva, rent
lånegivande finansieringen.

I övrigt ber jag att få hemställa om
bifall till utskottets förslag.

Herr REGNÉLL (h):

Herr talman! Det var kanske inte de
allra mest centrala tingen i sammanhanget
som herr Hagnell var inne på.
Han kommenterade räntesättningen, och
därvidlag tillåter jag mig att gissa att
han läst ut litet väl mycket ur den formulering
som finansministern har använt
i propositionen. Visserligen må
det vara att ATP-fonderna kommer att
bli stora, förmodligen dominerande köpare
av de obligationer som bär kan
komma ut i marknaden, men det intressanta
blir inte vilka kurser som
ATP-fonderna är beredda att betala för
dessa papper, utan det intressanta blir
vad den fria marknaden blir beredd att
betala för å ena sidan primärkreditinstitutens
och å andra sidan sekundärkreditinstitutens
obligationer.

Sedan herr Hagnell kommenterat räntesättningen
övergick han till ett resonemang
av mera vittsyftande innehåll.
Jag kunde inte undgå att uppfatta
det annat än som ett instämmande från
herr Hagnells sida i hur nödvändigt
det är att åstadkomma en egendomsägande
demokrati, d. v. s. att tillförsäkra
löntagarna möjligheter att vara
med om den värdestegring, som kommer
till stånd genom industriens expan -

Torsdagen den 14 maj 1964

Nr 24

Inrättande av

sion och indirekt genom penningvärdets
fall som höjer realvärdena uttryckt
i kronor. Om herr Hagnells resonemang
skall förstås på annat sätt, har jag svårare
att följa med. Om man vore mindre
välvillig, kunde man ur det lyssna
fram vissa klasskampsignaler, vilka förefaller
i varje fall mig tämligen förlegade.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Om jag har läst ut för
litet eller för mycket på denna punkt i
fråga om räntorna, kommer väl att visa
sig så småningom. I fråga om vad den
fria marknaden är beredd att betala för
dessa sekundärkreditinstituts obligationer
kan sägas att det blir ATP som skall
släppa till dessa pengar. Det blir ytterst
litet som kommer ut på den fria marknaden.

Vad gäller den egendomsägande demokratien
och möjligheterna för löntagarna
att få vara med i den förmögenhetstillväxt
som sker i utbyggnaden av
det svenska näringslivet •— jag talar inte
alls om det näringsliv som existerar
utan om ett kommande näringsliv — föreligger
tydligen numera goda möjligheter
för ett instämmande från herr
Regnéll, sedan han börjat med det nya
tomtepartiet i Skåne. Det är just en
egedomsägande demokrati jag syftar
till så till vida, att här skulle löntagarnas
pengar få vara med såsom meddelägare
vid sidan av de andras pengar,
men inte bara på det viset att man sätter
vissa pengar i toppen och tar hem
hela värdestegringen, medan löntagarna
bara få sätta in en viss summa och
får tillbaka samma summa, varvid vinsten
stannar på annat håll. Jag bestrider
vad herr Regnéll sade att detta vore en
klasskampsignal; signalen avser snarare
att slå vakt om att löntagarnas pengar
sköts på ett affärsmässigt riktigt sätt.

Herr RINGABY (h):

Herr talman! Jag är motionär i denna
fråga men hade inte tänkt yttra mig
2*—Andra kammarens

kreditinstitut för lanbruksnäringarna, m. m.

i debatten. Jag måste emellertid reagera
litet mot herr Hagnell när han säger
att bönderna sitter i knät på löntagarna.
Vem är det som sitter i knät på
vem? Herr Hagnell, ATP-pengarna är
väl inga särskilda människors pengar?
ATP-pengarna är väl hela svenska folkets
pengar och bör också stå till hela
svenska folkets förfogande.

Om det är någon som sitter i knät är
det herr Hagnell och alla löntagare. De
sitter i knät på produktionen. Ty vad
skulle vi leva av om vi inte hade produktionen? Herr

HAGNELL («):

Herr talman! Jag har inte uppfattat
situationen så att det är löntagarna som
sitter i knät på poduktionen. Jag har en
känsla av att det är löntagarna som
åstadkommer produktionen. Sedan är
det kanske andra som sitter i knät.

Uttrycket att sitta i knät är inte mitt,
utan det är herr Ringabys eget parti
som drivit linjen att löntagarna med
detta system skulle sitta i farbror statens
knä. Men när nu systemet finns
har ni inget emot det utan är mycket
angelägna att sträcka fram håven och
hämta in pengar. När ni kan tjäna pengar,
har ni inget emot det.

Jag har inte motsatt mig att man
skulle få låna av löntagarnas pengar,
ty vad det här är fråga om är till ATPfonderna
inbetalda pengar, avsedda för
löntagarnas pensioner. Det är alltså inte
hela svenska folkets pengar utan löntagarnas
pengar. Det var därför ni var
emot ATP-systemet förut. Hade det varit
hela svenska folkets pengar kan man
fråga efter anledningen till att ni tidigare
motsatte er ATP-systemet. Varför
ingrep ni då och talade om att löntagarna
skulle sitta i farbror statens knä?
Om hela svenska folket sitter i sitt eget
knä finns det väl ingenting att diskutera
längre i detta fall.

Herr RINGABY (h):

Herr talman! Jag har aldrig fört ett

protokoll 1964. Vr 24

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Inrättande av kreditinstitut för lantbruksnäringarna, m. m.

sådant resonemang som det herr Hagnell
nu för. Men vi har från vårt håll
faktiskt hävdat att löntagarna skulle ha
rätt att låna pengar från ATP-fonderna
för att skaffa sig aktier, eget hem eller
dylikt. Vi är det enda parti som hävdat
den uppfattningen, att även löntagarna
skulle få låna från ATP-fonderna. Det
har inte herr Hagnells parti gått med
på.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Jag vet att det finns de
som vill bryta ner dessa fonder genom
att dra bort pengarna från dem.

Jag är inne på en annan linje. Jag vill
att dessa pengar skall få placeras i aktier,
i nytillskott av företag och inte till
att köpa upp aktier som nu ägs av
andra. När man är med om att låna
pengar till utbyggnaden av näringslivet,
skall man också få vara med om att
köpa de aktier, genom vilka man blir
meddelägare i det »nya» näringslivet.
Jag skulle hälsa med stor tillfredsställelse,
om vi på dessa punkter skulle
kunna förena oss.

Jag hoppas att detta inte är något som
utgör hinder för herr Ringabvs del. På
det sättet får löntagarna ett meddelägarskap
som garanterar deras pengar en
tillväxt som motsvarar näringslivets utveckling.
Att göra en sådan placering
anses affärsmässigt riktigt i alla andra
sammanhang.

Herr HJEGGBLOM (h):

Herr talman! Det är väl inte lönt att
försöka få herr Hagnell in på litet mer
allmängiltiga resonemang. Han tycks
alltjämt leva kvar i den tro som predikades
av Marx, nämligen att arbetet är
det enda värdeskapande. I det här fallet
skulle alltså löntagarnas pengar i ATPfonderna
över huvud taget vara det enda
värdeskapande.

Men herr Hagnell kan slå upp vilken
svensk eller utländsk nationalekonomisk
lärobok som helst och finna att produktionsfaktorerna
är tre, nämligen natur -

tillgångarna, kapitalet och arbetet. Våra
gemensamma tillgångar är resultatet av
en samverkan mellan dessa produktionsfaktorer.
Det går inte att tala om
att vissa pengar är löntagarnas, utan de
tillgångar vi har är resultatet av en samverkan
mellan produktionsfaktorerna.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Jag har inte bestridit
att det behövs en samverkan mellan
produktionsfaktorerna. Det är inte det
saken gäller.

Men om vi som exempel tar en löntagare
som arbetar hos en arbetsgivare
ett år, har arbetsgivaren skyldighet att
dra pengar från lönen och ge löntagaren
dessa pengar när semestertiden
kommer. Det är alltså löntagarens semesterpengar.
Under den tid en människa
är verksam inom arbetslivet arbetar
hon hos en eller flera arbetsgivare.
Dessa arbetsgivare är på samma
sätt skyldiga att dra av pengar som
skall betalas ut när livets semester, pensionsperioden,
börjar. Det är tankegången
bakom det hela.

Att sedan hela näringslivet är beroende
av en samverkan mellan de olika
produktionsfaktorerna behöver inte diskuteras
här.

Herr H/EGGBLOM (h):

Herr talman! Om vi som exempel tar
löntagarna vid gruvorna i Kiruna betalar
företagen in pengar till ATP-fondcrna
för dessa. Men inte är det enbart arbetarnas
insatser som bidrar till att
möjliggöra detta, utan det är även naturtillgången,
malmen, som vi exporterar.
Herr Hagnell får väl ändå medge
att om inte naturtillgången, malmen,
haft ett värde, hade arbetarna inte kunnat
få de utdelningar som de nu får
både i fråga om löner och sociala förmåner.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Jag bestrider inte att
naturtillgångarna har ett värde och att

Torsdagen den 14 maj 1904

Nr 24

vi vid försäljning på exportmarknaden
av dessa kan få in pengar. Det är inte
det saken gäller. Men på samma sätt
som dessa naturtillgångar ligger bakom
de löner som betalas ut under ett enda
verksamhetsår och arbetsgivaren tar
undan pengar från dessa löner för att
när semestern kommer dela ut dem i
form av semesterersättning, tar arbetsgivaren
under bela den anställdes tid
inom arbetslivet undan pengar som ges
ut när pensionsperioden börjar. Det har
ju ingenting att göra med frågan om att
naturtillgångarna har ett värde och hur
stort detta är. Det är lika i båda fallen,
vare sig det är livets semester eller
årets — naturtillgångarna har sitt värde.
Men löntagarna har en lön, och de
pengar som löntagarna skall ha är dels
det som de får ut direkt och dels det
som de får ut när semestern börjar eller
när pensionen börjar. Det har inget
samband med frågan om naturtillgångarnas
värde i ton räknat vid det ena
eller det andra tillfället.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 18

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 35, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning, m. m., jämte i anledning
av propositionen väckt motion.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 19

Ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen Föredrogs

bankoutskottets utlåtande
nr 36, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till lag om ändrad
lydelse av 6 § ränteregleringslagen den
25 maj 1962 (nr 258) jämte i ämnet
väckta motioner.

I en den 3 april 1964 dagtecknad proposition,
nr 142, vilken hänvisats till

Ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen

bankoutskottet, hade Kungl. Majd under
åberopande av propositionen bilagda
i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll föreslagit riksdagen att antaga
ett vid propositionen fogat förslag
till lag om ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen
den 25 maj 1962 (nr
258).

Beträffande propositionens huvudsakliga
innehåll anfördes, att i densamma
föresloges en utvidgning av möjligheten
till emissionskontroll i fråga om
kreditaktiebolagens upplåning i syfte
att möjliggöra sådan kontroll beträffande
långfristiga reverslån.

Till utskottet hade även hänvisats de
i anledning av propositionen väckta likalydande
motionerna nr 797 i första
kammaren av herrar Stefanson och Billman
och nr 981 i andra kammaren av
herrar Berglund och Magnusson i Borås,
vari hemställts att riksdagen måtte avslå
propositionen.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med avslag å motionerna I: 797
och 11:981, antaga det vid propositionen
fogade förslaget till lag om ändrad
lydelse av 6 § ränteregleringslagen den
25 maj 1962 (nr 258).

Reservation hade avgivits av herrar
Regnéll, Stefanson, Åkerlund, Risberg,
Hyltander och Jonsson, vilka ansett, att
utskottet bort hemställa, att riksdagen
med bifall till motionerna I: 797 och
II: 981 måtte avslå propositionen.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BERGLUND (fp):

Herr talman! I sitt utlåtande nr 36
har bankoutskottet haft att ta ställning
till proposition nr 142 med förslag till
skärpt räntereglering genom ändrad
lydelse av 6 § i ränteregleringslagen den
25 maj 1962. I propositionen föreslås
utvidgning av möjligheterna till emissionskontroll
i fråga om kreditaktiebolagens
upplåning, i syfte att möjlig -

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

Ändrad lydelse av 6 § ränteregleringslagen

göra sådan kontroll beträffande långfristiga
reverslån.

I motion 981 i denna kammare och.
797 i första kammaren yrkar vi avslag
på propositionen med den motiveringen
att en utvidgning i berörda avseende
enligt vår mening inte är av behovet
påkallad, bl. a. därför att den nuvarande
lagen, som tillkom år 1955,
blev ett uttryck för den typ av stel regleringsbetonad
penningpolitik, som då
fördes från riksbankens och regeringens
sida men som man ansett sig senare
böra överge. Denna fullmaktslag
har väl ej heller tillämpats, i varje fall
inte på det extrema sätt som man kanske
från början avsåg. Det kan tänkas
att, om densamma bragtes till praktisk
tillämpning, den skulle kunna leda till
en desorganisation av penning- och kreditmarknaden
med därav följande svåra
återverkningar på samhällsekonomien
i dess helhet.

Mot bakgrunden av detta resonemang
anser vi, herr talman, att det saknas
anledning att nu företa en utvidgning
av ränteregleringslagens tillämpningsområde.
Den ekonomiska politiken bör
enligt vår uppfattning tvärtom ta sikte
på att skapa förutsättningar för en avveckling
av emissionskontrollen. En
sund och fri rörelse är härvid att föredra.

En hel del remissinstanser har också
varnat för ytterligare utvidgning av
lagen. Utskottsmajoriteten har tyvärr
inte kunnat frigöra sig från regleringstänkande
även i detta avseende, utan
yrkar bifall till propositionen samt avslag
på motionen. Man gör emellertid
ett medgivande, som lutar åt reservanternas
åsikt. Utskottet känner sig litet
osäkert inför konsekvenserna av ett bifall,
och säger att »utskottet vill emellertid
understryka, att den generella
innebörd som författningstexten innehållit
bör i praktiken motsvaras av en
starkt nyanserad tillämpning». Här har
alltså utskottet medgivit att det är förenat
med stora risker att utvidga lagen,

då man kan anta att tillämpningen blir
svår att handha. Så är det ju med all
reglering. Därför bör man i mesta möjliga
män undvika sådan, och i varje
fall inte skärpa redan befintlig.

Reservanterna har instämt i motionärernas
yrkanden och anser att det
saknas anledning att utvidga lagens tilllämpningsområde.
Även reservanterna
fäster stor vikt vid de möjligheter till
ingripanden som lagen i sin nuvarande
utformning ger och som kan verka
hämmande på kreditmarknaden och på
samhällsekonomien i dess helhet. Reservanterna
har också här delat motionärernas
synsätt, i det att de anser att
man bör sträva efter att skapa förutsättningar
för att fullständigt avveckla
emissionskontrollen.

Med detta korta anförande, herr talman,
ber jag att få instämma i reservanternas
yrkande om avslag på propositionen.

I detta anförande instämde herr Jonsson
(fp).

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! För att förstå vad utskottet
har menat med detta uttalande
kan det kanske vara av intresse att
stanna litet vid bakgrunden till denna
fråga.

De institut som växer upp runt
ATP-fonderna emitterar obligationer,
men de kan också emittera förlagslån.
Det är en ränteskillnad mellan förlagslån
och obligationslån på grund av
kostnaden; det kan i vissa sammanhang
vara fördelaktigare att emittera förlagslån
än obligationslån.

Obligationslån har innefattats i den
vanliga kreditkontrollen från riksbanken,
medan förlagslånen icke gjort detta.
När frågan blev aktuell i och med
ÅR Företagskredits önskan att få låna
pengar från ATP-fonderna för småföretagens
räkning, kom hela detta problem
upp, och det har även uppkommit genom
jordbrukskreditinstitutet, som vi

Nr 24

Torsdagen den 14 ma] 1904

har diskuterat här i dag. Det innebär,
att dessa institut kommer att emittera
förlagslån, som till sin karaktär på kreditmarknaden
är mycket lika obligationslånen.
I och med detta har riksbanken
samma önskan att kunna kontrollera
förlagslånen som obligationslånen.
Då framlades ett förslag, att detta skulle
ske över ATP-fonderna direkt och att
ATP-fondernas utlåning till AB Företagskredit
—- och efterkommande företag
av liknande karaktär — skulle från
fall till fall godkännas av riksbanken.
Detta skulle emellertid vara att placera
ATP-fonderna i en särställning gentemot
andra kreditinstitut på marknaden
och att helt inrangera dem under riksbanken.
Därifrån skulle ledningen skötas
och där skulle det avgöras vilka
papper och hur mycket av de olika
papperen som fonderna skulle få köpa.
Detta var dock en principiellt otillfredsställande
lösning. Det angår inte ATPfonderna,
om riksbanken vill ha en generell
kontroll över obligationer och
med obligationer likartade förlagslån.
Med hänsyn härtill och till att den bästa
lösning som man kunde komma fram
till av den fråga, som skapat hela denna
situation, var att förlagslån av samma
karaktär som obligationslån skall
behandlas på samma sätt av riksbanken
med avseende på dess kreditregleringar.

Det är detta som förslaget syftar till.
Utskottet har i sin skrivning inte närmare
specificerat instituten. Man talar
om att det skall gälla långfristiga reverslån
och inte alla möjliga små reverser
som löper ute i marknaden. I
fråga om regleringar är det naturligtvis,
som här har sagts, fråga om en bedömning
av hur man skall tillämpa lagen,
men det hela är, insatt i sitt sammanhang,
av samma karaktär som den
lagstiftning som riksdagen redan har
satt i kraft och enligt vilken riksbanken
bemyndigats att utöva sin kreditpolitik.
Det är alltså ingenting nytt,
utan det är ett följdriktigt resultat av
redan tidigare fattade beslut.

Ändrad lydelse av 6 § runtereKleringslauen

Jag her att få instämma i utskottets
förslag.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen;
och fann herr andre vice talmannen
den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Berglund begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 36, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen av herr Regnéll m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Berglund begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 127 ja och 72 nej,
varjämte 3 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 20

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 32, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648), in. in.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

§ 21

Vissa paragrafer i riksdagens revisorers
berättelse ang. verkställd granskning av
statsverket

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 33, i anledning av vissa paragrafer
i riksdagens år 1963 församlade
revisorers berättelse angående verkställd
granskning av statsverket.

Sedan punkterna föredragits anförde

Herr LEVIN (s):

Herr talman! Utskottsutlåtandet är
enhälligt, och jag har inte begärt ordet
för att ställa något yrkande. Utlåtandet
avser bl. a. statsrevisorernas behandling
av frågan om ersättning för förlorad
fiskerätt. En del uppgifter i detta sammanhang
är av den arten att de inte
bör passera bär i kammaren under tvstnad.

Den nya fiskelagen trädde i kraft den
1 januari 1950 liksom även lagen om
ersättning för mistad fiskerätt. Senast
den 31 december 1955 skulle ersättningskrav
vara ingivna. På initiativ
från Uppsala förlängdes tiden för ingivande
av ersättningsanspråk till den 31
december 1957, men redan 1956 satte
fiskerivärderingsnämnderna i gång sin
verksamhet.

Under sådana förhållanden är det rätt
märkligt att ännu efter så många år
kammarkollegiet, som skall företräda
det allmänna i dessa frågor, inte skaffat
sig någon expertis på fiskets område,
detta med tanke på de stora värden
som här står på spel. En sak som också
är rätt anmärkningsvärd är den stora
eftersläpningen vid handläggningen av
målen i en del av fiskevärderingsnämnderna.
1 650 framställningar om ersättning
har gjorts, av vilka ännu mer än
650 ersättningsanspråk ej är avgjorda,
trots att nämnderna haft åtta år på sig.
Det är att märka inte bara att det föreligger
en sådan eftersläpning utan även
att eftersläpningen är uppseendeväckande
ojämn.

Sålunda har till nämnden för Hallands
samt Göteborgs och Bohus län
inkommit 410 ansökningar om ersättning,
varav 409 är avgjorda. Endast ett
mål är alltså kvar. Men om vi ser efter
hur det förhåller sig med nämnden för
Stockholms och Gotlands län finner vi,
att dit har inkommit 317 ersättningskrav,
av vilka man endast hunnit avgöra
54. Dör är alltså 263 kvar. Motsvarande
siffror för nämnden för Gävleborgs
och Uppsala län är 87 inkomna
ersättningskrav, 42 avgjorda och alltså
45 kvar. Till nämnden för Södermanlands
och Östergötlands län har inkommit
ett så litet antal ersättningskrav
som 32, men man har bara hunnit med
13, och 19 är alltså kvar.

Det sägs visserligen att en av orsakerna
till dessa stora skillnader, t. ex.
att nämnden för Hallands samt Göteborgs
och Bohus län hunnit med cirka
400 mål men nämnden för Södermanlands
och Östergötlands län bara 13,
skulle vara att det är mest oskiftat fiskevatten
på ostkusten, medan västkustens
fiskevatten mestadels är skiftat eller
sämjedelat. Dessutom blev på västkusten
från Falsterborev till norska
kusten fisket helt fritt, medan fiskarna
från finska kusten till Stockholms län
har kvar allt fiske med fast redskap
och allt laxfiske. Det är bara fiske med
rörligt redskap i huvudsak efter sik
och siklöja som där blivit fritt för
envar. Det är tydligen mycket svårare
att beräkna värdet av det obetydliga
intrånget i fisket på ostkusten än att
beräkna totalförlusterna för den helt
förlorade ensamrätten för fisket på västkusten.
Det kan kanske i någon mån
förklara ojämnheten i fråga om vad
fiskevärderingsnämnderna hunnit med.

När man jämför dessa siffror finner
man till sin förvåning att det är mycket
dyrare att betala ersättning för ett
visst intrång än att lösa in ensamrätten
till fisket. På västkusten, från norska
gränsen till Falsterborev, har allt fiske
blivit fritt. Det har kostat i inlösningsersättningar
3 836 779 kronor. Där är

Torsdagen den 14 maj 1964 Nr 24

Vissa paragrafer i riksdagens revisorers berättelse ang. verkställd granskning av

statsverket

alla mål utom ett avgjorda. På ostkusten,
från finska gränsen till gränsen av
Stockholms län, där fisket i huvudsak
fortfarande tillhör strandägarna, har utbetalas
i intrångsersättning 10 279 151
kronor. Det har således blivit tre gånger
så dyrt att betala intrångsersättning
som att totalinlösa fiskerätten. Och fortfarande
är en mängd mål oavgjorda på
sträckan från finska gränsen till Stockholms
läns gräns.

Man finner även en hel del andra anmärkningsvärda
saker beträffande de
olika länen i redogörelsen från statsrevisorerna.
Det av våra kustlän som har
det ojämförligt minsta och obetydligaste
kust- och havsfisket är Uppsala
län. Det länet har fått den näst största
ersättningen för intrång i fiske. För
1959, det sista året för vilket jag haft
tillgång till statistik, redovisas värdet av
hela kust- och havsfisket där till 546
miljoner kronor. I det länet har i de avgjorda
målen redan utbetalats 3 050 106
kronor. Ändå är en del mål oavgjorda.
Det län där man har framställt det
lägsta kravet på ersättning är Kristianstads
län, där kust- och havsfisket 1959
redovisades till ett värde av 9 138 000
kronor. Där har man fått ersättning
för intrång i fiskerätten med 33 363
kronor. Där finns inte något mål oavgjort.
I Uppsala län, vars fångstvärde
således uppgår till ungefär 6 procent
av Kristianstads läns, har utbetalats
100 gånger så stor ersättning för förlorad
fiskerätt som i Kristianstads län.
Jag tycker att dessa siffror tala för
sig själva. Ändå har strandägarna i
Kristianstads län numera endast kvar
ensamrätten till fiske med fast redskap
inom vissa delar av länet, i övrigt är
fisket helt fritt. I Uppsala län har strandägarna
kvar pratiskt taget samma fiskerätt
som de hade före lagens ikraftträdande.
Det är endast visst fiske med
rörligt redskap som blivit fritt.

Jag tycker att detta är siffror som bör
nämnas.

Ilerr talman! Jag har intet yrkande.
Vidare yttrades ej.

Utlåtandet lades till handlingarna.

§ 22

Föredrogs vart efter annat jordbruksutskottets
utlåtanden:

nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1964/65 till vissa forskningsråd
m. m., såvitt avser anslag under nionde
huvudtiteln, jämte i ämnet väckta motioner,

nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1963/64, såvitt propositionen
avser jordbruksärenden,

nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av
viss kronan tillhörig mark, m. in.,
samt

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående inrättande av
kreditinstitut för lantbruksnäringarna,
in. m., jämte i ämnet väckta motioner,
såvitt propositionen och motionerna
avser medelsanvisning.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

På förslag av herr andre vice talmannen
beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen
av återstående på föredragningslistan
upptagna ärenden till morgondagens
sammanträde.

§ 23

På förslag av herr andre vice talmannen
beslöt kammaren, att statsutskottets
utlåtanden nr 93—96 skulle
uppföras närmast efter samma utskotts
utlåtande nr 118 bland två gånger bordlagda
ärenden på morgondagens föredragningslista.

Nr 24

Torsdagen den 14 maj 1964

§ 24

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen:

från bevillningsutskottet:
nr 227, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 8 § förordningen
den 19 november 1914 (nr 383)
angående stämpelavgiften, m. m.; och
nr 228, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 8 § tulltaxeförordningen
den 13 maj 1960 (nr
391), m. m.;

från andra lagutskottet:
nr 225, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 25 maj 1962
(nr 381) om allmän försäkring, i vad
propositionen hänvisats till lagutskott,
jämte i ämnet väckta motioner; och
nr 226, i anledning av väckta motioner
om ökat stöd åt handikappade; samt
från jordbruksutskottet:
nr 184, i anledning av Kungl. Maj :ts
framställningar angående viss omorganisation
av jordbrukstekniska institutet
och statens forskningsanstalt för
lantmannabyggnader, m. m. jämte i
ämnet väckta motioner;

nr 185, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående organisationen av
statens lantbrukskemiska laboratorium,
m. m. jämte i ämnet väckta motioner;
och

nr 195, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
rörande Bidrag till hushållningssällskapen:
Omkostnader jämte i
ämnet väckta motioner.

§ 25

Tillkännagavs, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 160, angående ersättning
för skada å fiske till följd av militär
verksamhet m. m., överlämnats till kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 26

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
fem enkla frågor, nämligen av:

herr Wiklund, till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
angående kostnaderna för småbåtshamnar,

herr Westberg, till herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet
angående inkallelser av värnpliktiga,
herr Hagberg, till herr statsrådet och
chefen för handelsdepartementet angående
den mellansvenska gruvhanteringens
problem,

herr Nilsson i Gävle, till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående behandlingen av stadsplaneförslag,
och

herr Grebäck, till herr statsrådet och
chefen för finansdepartementet angående
övervakningen av bestämmelser rörande
rätt till fiske.

§ 27

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.31.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 24

Fredagen den 15 maj

Kl. 11.00

§ 1

Herr talmannen meddelade, att herr
Lassinantti enligt till kammaren inkommet
läkarintyg vore sjukskriven från
och med den 15 innevarande maj tills
vidare.

Herr Lassinantti beviljades ledighet
från riksdagsgöromålen tills vidare.

§ 2

Herr TALMANNEN yttrade:

Dagens sammanträde avses skola avslutas
senast kl. 17.30.

§ 3

Svar på interpellation ang. den statliga
planeringen av den målbundna tekniska
forskningen

Ordet lämnades på begäran till

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER, som yttrade:

Herr talman! Herr Broberg har frågat
mig, huruvida inom forskningsberedningen
behandlats frågor angående
samhällets stöd till utveckling av forskning
av betydelse för industrien samt
rörande omfattningen av planeringen
från statens sida av den målbundna tekniska
forskningen i landet samt vidare
om regeringens uppfattning i här berörda
spörsmål.

Till svar härpå vill jag anföra följande.

Inom forskningsberedningen har i
anslutning till diskussionen om utvecklingsperspektiven
för svensk forskning
såväl frågan om de framtida forskningsinvesteringarnas
storlek som frågan om
främjande av teknisk forskning och utvecklingsarbete
behandlåts. Vidare har,
med utgångspunkt från de långtidspla -

ner, som vissa av de statliga forskningsråden
överlämnat till forskningsberedningen,
diskuterats avvägningsfrågor
inom skilda områden för de statliga
forskningsanslagen och andra allmänna
problem inom den svenska forskningspolitiken.
En kortfattad redovisning av
forskningsberedningens arbete har
framlagts i dess verksamhetsberättelse
för år 1963, vari även forskningsberedningens
behandling av de i interpellationen
berörda spörsmålen omnäm nes.

Berättelsen finns i sina huvuddrag
återgiven i proposition 1964:69.

Herr Broberg har även i sin fråga
anhållit om redogörelse för regeringens
uppfattning i här berörda spörsmål.
En utförlig diskussion om formerna för
det statliga stödet till tillämpad forskning
och tekniskt utvecklingsarbete i
vårt land finns genomförd i propositionen
1964:96. Propositionen innebär
förslag till riksdagen om att skapa en
fond på 20 miljoner kronor för inrättande
av ett särskilt institut för nyttiggörande
av forskningsresultat. Jag finner
handelsminister Langes anförande till
statsrådsprotokollet i detta ärende utgöra
en klarläggande framställning av
regeringens uppfattning i den av herr
Broberg upptagna frågan.

I detta sammanhang finner jag anledning
erinra om att forskningsberedningens
uppgift är att vara ett forum
för samråd om den långsiktiga inriktningen
av den svenska forskningspolitiken
mellan regeringens ledamöter och
företrädare för forskningen och annan
viktig samhällsverksamhet. Forskningsberedningen
har i sina diskussioner
kring forskningsutvecklingen kommit
att beröra vissa dagsaktuella problem,
men det är inte dess uppgift att formulera
rekommendationer eller fatta beslut

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1904

Svar på interpellation ang. den statliga

forskningen

i dylika frågor. Regeringen har funnit
denna form för samråd värdefull. Det
synes vara klokt att även i fortsättningen
låta forskningsberedningens
överläggningar behålla sin informella
karaktär.

Vidare anförde:

Herr BROBERG (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsministern för svaret på min interpellation.

Sedan interpellationen framställdes
har en hel del hänt. Bl. a. beslöt riksdagen
i går -— som statsministern också
sade ■—- att ett institut för nyttiggörande
av forskningsresultat skulle inrättas.
I propositionen lämnas också en redogörelse
för hur regeringen ser på vissa
frågor som jag berört i interpellationen,
och statsministern hänvisar nu till vad
som sägs i propositionen.

Jag skall självfallet inte upprepa vad
jag själv och andra på oppositionshåll
framhöll under gårdagens debatt. Emellertid
finns viktiga principiella frågor
som inte berörs i propositionen men som
bör debatteras. Jag tror det är värdefullt
att vi får en diskussion i dessa
principiella frågor på ett så tidigt stadium
som möjligt.

I en skiss till långtidsplan för forskningsuppgifterna
som framlagts för forskningsberedningen
av professor Svennilson
lämnas vissa siffror på forskningsutgifterna
nu samt uppskattade siffror
för år 1968 och 1973. Jag skall inte söka
bedöma storleken av de belopp som
anges. Det vore säkerligen även för mycket
begärt att regeringen nu skulle binda
sig för dessa belopp. Däremot kan
det vara skäl att i ett par fall granska
avvägningen mellan olika poster. I avvägningen
mellan dessa belopp ligger
en tendens som vi har anledning att
observera.

Enligt den nämnda promemorian skulle
de totala kostnaderna för forskningen,
alltså såväl privata som statliga, öka

planeringen av den målbundna tekniska

från 1 400 miljoner kronor år 1963 till
3 200 miljoner kronor år 1973. Härav
skulle den privata sektorn inklusive
militärt industriellt utvecklingsarbete
från 1963 till 1973 stiga från 1 000 miljoner
till 2 000 miljoner kronor. Det i
denna sektor ingående militära utvecklingsarbetet
bekostas av staten och uppgår
till några hundra miljoner kronor.

Det har vidare angivits att statens
anslag till tillämpad industriforskning
skulle ökas med cirka 15 miljoner kronor
per år och år 1973 uppgå till 150
miljoner kronor. Även i propositionen
om INFOR antyddes möjligheten av en
snabb utveckling av denna form av
stöd, och man kan därför gissa att de
150 miljonerna närmast skulle avse
INFOR :s framtida verksamhet.

De utgifter som industrien för närvarande
har för forskning och utveckling
uppgår till cirka 700 miljoner kronor.
Enligt professor Svennilsons skiss
skulle dessa utgifter öka kraftigt. En
sådan utveckling vore att hälsa med
glädje.

Industriens utgifter för forskning påverkas
säkerligen av statens åtgärder
på skatteområdet och det ekonomiska
området i övrigt. Enligt vad jag har sett
i forskningsberedningens årsberättelse
kommer en förbättrad statistik att genomföras,
så att vi i industristatistiken
får möjlighet att direkt följa industriens
utlägg. Då öppnas även en möjlighet till
viss styrning av dessa utlägg genom generella
åtgärder på den ekonomiska
politikens område.

Jag berörde i min interpellation frågan
i vilken omfattning statsmakterna
genom sina organ skall påverka den
målbundna forskningens inriktning och
i vilken utsträckning samhällets insats
skall begränsas till stöd åt industrien,
varvid industriföretagen själva får välja
forskningsuppgifterna. Jag är fullt
medveten om att när staten anslår medel
till forskning på försvarets eller
atomenergiens område så binds därmed

Fredagen den 15 maj 19(54

Nr 24

Svar på interpellation ang. den statliga planeringen av den målbundna tekniska

forskningen

vissa resurser, vilket medför att utvecklingen
länkas in i en bana. Det är
alltså på vissa områden ofrånkomligt
att det blir en dirigering från statens
sida. Men inom den industriella sektor
som svarar för den ur kommersiell
synpunkt viktigaste utvecklingen kommer
frågan om dirigering i ett helt annat
läge. Jag skall tillåta mig att anföra
vissa skäl som talar för att vi kan få
ekonomiska skadeverkningar om staten
där söker styra utvecklingen.

På beskattningsområdet har vi ofta
anledning att tala om neutralitet i beskattningen
och påpeka att stöd i vissa
former ger en snedvridning av produktionen.
Vad som gäller för stöd i den
ena formen kan naturligtvis gälla även
för stöd i den andra. Det som skapar
snedvridningen är ju att vi kan hålla
tillbaka värdefulla projekt och stimulera
andra på grund av att vi felbedömer
problemen.

Vi är väl alla eniga om att det är
genom att på ett effektivt sätt tillvarata
de personella resurserna som ett litet
land -—• och varför inte ett demokratiskt
system — kan hävda sig. Som ett komplement
till utbildningen fordras då
även en arbetsmiljö, som kan stimulera
till personliga insatser. Det är inte alla
gånger som det stora företaget eller den
stora forskningsorganisationen är det
bästa.

Jag tror, herr talman, att vi kan få
en tankeställare i denna fråga, när vi
i forskningsberedningens promemoria
läser om att enligt undersökningar i
USA »synes största delen av det kommersiellt
mest värdefulla tekniska nyskapandet
härröra från fria uppfinnare,
medan endast en mindre del kommer
fram som resultat av industriens
egna insatser, trots dessas sannolikt
helt förkrossande övervikt i fråga om
kapital och arbetsinsats».

Jag är självfallet medveten om att
varken den enskilde uppfinnaren eller
det lilla företaget kan ge sig i kast med

de större problemen. Det tekniska utvecklingsarbetet
måste dock få ske på
mycket bred front. Bedömningen av vad
som är värdefullt och inte värdefullt
bör göras av många. Det är också bra
om en forskare eller uppfinnare kan
lägga fram sina alster för mer än eu
instans eller mer än ett företag.

Om vi skall få en utveckling inom
ett stort fält, och om vi skall ge den
stimulans som ligger i tävling på lika
villkor, talar mycket för att vi med
generella medel skall sträva efter att
skapa goda arbetsvillkor, och vi skall
vara kritiska i avseende på ensidigt
inriktat stöd. Jag bortser då från försvarets
och atomenergiens områden, där
vi ofta blir tvingade att handla på annat
sätt.

Det finns självfallet experter, som
skattar statens förmåga mycket högt,
och det är väl inte alldeles obefogat
att tro att regeringen gärna lyssnar till
dem. När man emellertid i proposition
96 läser om att INFOR :s huvuduppgift
»bör bli att söka fylla det tomrum, som
skapas av bristen på aktiva intressenter
inom betydande delar av industrin»,
så är jag av den uppfattningen att man
gör sig skyldig till en stark övervärdering
av statens möjligheter.

Statsministern säger i sitt svar att
forskningsberedningens uppgift är att
vara ett forum för samråd om den
långsiktiga inriktningen av den svenska
forskningspolitinken, inte att formulera
rekommendationer eller fatta beslut i
dylika frågor. »Det synes vara klokt»,
säger statsministern, »att även i fortsättningen
låta forskningsberedningens
överläggningar behålla sin informella
karaktär.»

Där är det kanske inte så mycket
att tillägga. Men det är väl ändå så,
att då det gäller frågor av komplicerad
teknisk art kommer regeringen — och
även riksdagen — att till stor del följa
experternas råd. Och vid misslyckanden
får vi urskuldande säga, att vi har

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Svar på interpellation ang. den statliga

forskningen

följt de råd vi fått från våra experter.
Vi kan inte komma ifrån avgöranden i
komplicerade tekniska frågor, men i
viss utsträckning finns det möjlighet
att begränsa antalet och vidden av avgöranden
i tekniska frågor som kommer
på statsmakternas lott.

Herr talman! Med det anförda ber
jag att än en gång få tacka statsministern
för svaret.

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! Jag skall inte låta locka
mig in på det mycket intressanta fält
som interpellanten beträdde och som
är långt mera vidsträckt än det som angivits
i interpellationen. Men givetvis
är de frågor interpellanten nämnde om
utomordentligt väsentliga för våra möjligheter
att hålla en hög framstegstakt
här i landet.

Herr Broberg utgick från den promemoria
som professor Svennilson skrivit
för forskningsberedningens räkning,
men sedan dess har professor
Svennilson fortsatt sitt arbete och publicerat
en ny skrift av mycket stort intresse.

Jag skall inte referera denna promemoria,
eftersom jag föreställer mig att
de intresserade haft möjligheter att ta
del av den. För dem som inte känner
till den vill jag fästa uppmärksamheten
på att författaren tar upp problemet hur
ett land som Sverige skall kunna behålla
och om möjligt öka den mycket
snabba framstegstakt vi kunnat glädja
oss åt under det senaste årtiondet, när
vi går mot en period då antalet sysselsatta
i de produktiva åldrarna sjunker
relativt sett i förhållande till antalet
barn och åldringar. Det är utomordentligt
fascinerande problem. Professor
Svennilson frågar sig först om det är
möjligt genom ett forcerat sparande.
Han säger att det skulle behövas en så
stor ökning av sparandet att vi kanske
inte riktigt går i land med den. Där -

planeringen av den målbundna tekniska

efter hänvisar han till att de tekniska
och vetenskapliga framstegen vilkas betydelse
kanhända underskattas på olika
håll, måhända gör det möjligt för oss
att behålla vår för närvarande mycket
snabba framstegstakt, förkorta arbetstiden
och ändå inte få ett kapitalbildningsproblem,
vars lösande överstiger
våra krafter. Jag tror att denna skrift
av professor Svennilson liksom hans
första promemoria är av utomordentligt
stort värde, och jag rekommenderar den
till studium.

Herr Broberg har naturligtvis rätt i
att man skall vara försiktig när det gäller
att inrikta den tekniska och vetenskapliga
forskningen. Jag tror att han
har mera rätt därvidlag än vad som
kanske framgår av hans opposition mot
de vidtagna åtgärderna.

Staten kan emellertid icke komma
ifrån sitt ansvar. När staten engagerar
sig i grundforskning i ett visst ämne
sker en prioritering, som kan innebära
vägledning, eller vad man vill kalla det,
för det privata näringslivets egna dispositioner.
Det är, som också interpellanten
framhöll, exempelvis självklart
att statens engagemang på atomforskningens
område har varit en oundgänglig
förutsättning för inte bara vad man
i första ögonblicket tänker på när ordet
atomforskning nämns utan även för metallurgi
med verkningar långt utöver
den ursprungliga, i och för sig stora
verkningskretsen.

Riksdagen och regeringen har genom
att tvingas engagera sig för grundforskning
och göra en prioritering kommit
att påverka den privata industriens expansionsriktningar.
Men däremot tror
jag att man överdriver väsentligt när
man talar om det i går fattade beslutet
som ett uttryck för dirigeringsvilja. Vi
har inom regeringen tvärtom sett detta
beslut som ett uttryck för en vilja att
öka konkurrensen inom näringslivet, att
ge möjligheter för näringslivet att skapa
nyheter. Om man skulle kunna få fram

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

Svar på interpellation ang. skördeskadeskyddet

dessa nyheter genom kapital- och personalinsatser
från det privata näringslivet,
bortfaller statens behov att satsa.
Det är självklart att vi hälsar en sådan
utveckling med största tillfredsställelse.
Men just när en forskare gör en upptäckt
som ingen exploaterar, kan det
vara av oskattbart värde att det finns
möjligheter för staten att engagera sig.
Vi har exempel på detta från områden
som varit nya, men som inom kort kommer
att räknas som mycket betydande
expansionsområden. Det här är alltså
inte fråga om att dirigera utan att ge
möjligheter till ökad konkurrens inom
näringslivet.

Men naturligtvis skall man också bär
gå fram med viss varsamhet, och det
gör vi också. Det är nu fråga om malmfondens
15 plus 10 miljoner samt de 20
miljoner som här föreslås, tillsammans
45 miljoner, alltså ett i detta sammanhang
litet belopp. Jag tror att man är
överdrivet rädd för staten om man säger
att detta stöd, avsett för möjliggörande
av uppfinningar som annars icke
skulle exploateras, skulle innebära något
som helst hot mot det fria näringslivet.

Låt mig till sist säga att detta är besvärliga
avvägningsproblem, som regeringen
och riksdagen inte kommer
ifrån. Forskningsberedningen är ett instrument
för att låta näringsliv, forskare
och regering resonera sig fram till
de lösningar, som innebär de minsta
riskerna för misstag. Vi har inom forskningsberedningen
funnit starkt intresse
från näringslivets sida att hjälpa oss
härvidlag. Jag hoppas att detta intresse
kommer att finnas även i fortsättningen
och därigenom utgöra en garanti för att
våra misstag blir så små som möjligt.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på interpellation ang. skördeskadeskyddet Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade
:

Herr talman! Herr Eriksson i Bäckmora
har frågat om jag observerat det
utfall som skördeskadeskyddet fått för
1962 års skörd inom Ljusdals-regionen
och om jag är beredd att vidta några
åtgärder med anledning av de förhållanden,
som redovisas i interpellationen.

Såsom framhållits i interpellationen
fick jag den 25 april 1963 besök av en
grupp jordbrukare från det berörda området.
I samband med besöket överlämnades
en skrift, i vilken anfördes synpunkter
på det permanenta skördeskadeskyddets
utformning. Skriften har
överlämnats till skördestatistiska nämnden
för att tas under övervägande i
samband med nämndens fortlöpande
översyn av grunderna för beräkning av
skördeskadeersättning. Någon annan åtgärd
från min sida i anledning av skriften
är ej aktuell. Enligt vad jag inhämtat
har nämnden särskilt granskat underlaget
för ersättningsberäkningarna
inom området men därvid inte funnit
några felaktigheter.

I detta sammanhang vill jag tillägga
att, såsom interpellanten berört, ett stort
antal jordbrukare i området anfört besvär
över jordbruksnämndens beslut i
fråga om skördeskadeersättning för
1962. Besvären kommer att avgöras
inom kort.

Vidare anförde:

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! Jag ber att till jordbruksministern
få framföra ett tack för
svaret på min interpellation.

Det kan synas som om det vore väl
sent att nu interpellera i ett ärende, som
berör skördeskadeskyddet för 1962 års
skörd. Anledningen till att jag velat utnyttja
möjligheten att ställa en direkt
fråga till jordbruksministern är att jag
fått intrycket, att jordbruksministern är

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Svar på interpellation ang. skördeskadeskyddet

inställd på att söka undanröja de brister
som finns i skördeskadeskyddet och
därmed göra detta effektivare. Jag tror
att jordbruksministern är överens med
mig om att skyddet inte får fungera såsom
det gjorde i Hälsingland 1962, särskilt
inom område 980, Ljusdals-regionen,
om vi skall kunna tala om att vi
har ett skydd mot skördeskador. Jag
tror jag vågar säga att alla som studerat
förhållandena något är av samma
mening. Inom det aktuella området var
det fråga om ren missväxt, men trots
detta blev det inga ersättningar.

Av svaret framgår inte direkt vilka
åtgärder statsrådet är beredd att vidtaga.
Detta förhållande kan väl ha sin
förklaring i att de besvär som har anförts
till Kungl. Maj :t ännu inte avgjorts.
Enligt besked från jordbruksministern
i dag skall de emellertid avgöras
inom en snar framtid. Det sista ordet
i denna fråga är därför heller inte
sagt, och förhoppningarna finns ännu
kvar.

I interpellationen har jag redovisat
några siffror som belyser dessa förhållanden.
Jordbruksministern anger i sitt
svar, att skördestatistiska nämnden
granskat underlaget för ersättningsberäkningarna
inom området men inte
funnit några felaktigheter. Jag känner
inte till hur pass omfattande granskning
nämnden gjort, men jag har inte
annat att göra än att ta denna uppgift
för gott. Detta skulle betyda att det här
är fråga om ett mycket stort slumpfel.

För havre har man vid ersättningsberäkningarna
utgått från en hektarskörd,
som var tre gånger så stor som gillesombudens
uppskattning. Frågan är om
det inte — som jag framhållit i interpellationen
— borde finnas möjligheter
inom systemet att korrigera sådana uppenbart
orimliga skörderesultat som
man i detta fall fick fram.

Naturligtvis kan jag inte i detalj anvisa
någon väg för hur detta skulle
åstadkommas. Man skulle dock i detta
fall kunna tänka sig att man jämförde

siffrorna för område 980 med normvärdena
i ett eller flera angränsande
skördeuppskattningsområden. Detta görs
annars för enskilda grödor eller grödgrupper,
när provytematerialet inte är
tillräckligt stort för en skadeberäkning
och skulle kunna tillgripas även i detta
fall. Naturligtvis skulle missväxtområdet
980 på detta sätt ändå inte få en
rättvis uppskattning, men något bättre
skulle väl resultatet bli.

Det framgår av svaret att ett stort antal
jordbrukare i området anfört besvär
i fråga om skördeskadeersiittningen för
1962 och att dessa besvär kommer att
avgöras inom kort. Detta gör att både
jag och de berörda jordbrukarna vågar
hysa en stark förhoppning om att dessa
besvär skall ge anledning till en ingående
prövning av de möjligheter som
finns för att verkligen åstadkomma en
rättelse för jordbrukarna inom det berörda
området för det aktuella skördeåret.

Med uttalandet av denna förhoppning
ber jag än en gång att få tacka jordbruksministern
för svaret på min interpellation.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag vill bara lämna
den upplysningen, att det inkommit ett
ovanligt stort antal besvär. Det rör sig
om över 5 000 sådana. Jag är överens
med interpellanten om att dessa besvär
naturligtvis bör prövas med noggrannhet.
Detta är också anledningen
till att det blivit ett så långt dröjsmål,
något som också jag beklagar.

Dessutom bör det nämnas att det
har inträffat en förbättring för innevarande
år. Man har nämligen indelat
landet i flera strataområden. Det har
exempelvis blivit en förbättring för
Norrlands vidkommande, och såvitt jag
förstår berör detta också det här aktuella
området.

Härmed var överläggningen slutad.

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 24

8 5

Svar på interpellation ang. användningen

och spridningen av avfallsprodukter

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST, som yttrade
:

Herr talman! Herr Svensson i Ljungskile
har frågat om utredning kommer
att verkställas med sikte på att så
snabbt som möjligt lösa problemen
kring användningen av avfallsprodukter
från hushåll och industrier.

I motiveringen till interpellationen
lämnas en beskrivning av avfallsproblemets
olika aspekter och påvisas dess
sammanhang med frågorna om hur vi
bäst skall kunna bevara och utnyttja
våra naturresurser i gemen. Interpellanten
kommer i sina slutledningar beträffande
olika delar av avfallsproblemet
fram till att ytterligare forskning
behövs på en rad områden.

Jag delar i väsentliga stycken herr
Svenssons synpunkter på de här problemen.
Enligt min mening måste vi på
hela naturresursforskningens område
försöka finna former för en effektivare
planering och samordning av forskningsinsatserna.
För att överväga denna
fråga har jag den 23 april 1964 bemyndigats
tillkalla en utredning. Utredningens
arbete, vilket även skall omfatta
en kartläggning av forskningsbehovet,
ser jag som en nödvändig förutsättning
för att vi på ett rationellt
sätt skall kunna angripa de av interpellanten
berörda problemen.

Vidare anförde:

Herr SVENSSON i Ljungskile (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
jordbruksministern för svaret på min
interpellation. Svaret är positivt, jag
tackar också härför, även om det är
ganska kort — vilket i och för sig inte
är något fel.

Jag skulle emellertid vilja tillägga
ett par synpunkter. Jag skall inte uppta
någon tid med att orda om dessa
frågors aktualitet, eftersom detta är
överflödigt. Vi hör allesammans hur
klockbojarna ljuder litet här och var
när det gäller detta problem. Här föreligger
ju mycket stora biologiska problem
som jag bara snuddat vid i min
interpellation, problem som man kan
säga har sin ena pol i jordens mikrobiologiska
förhållanden och sin andra
pol i modern cellforskning, ärftlighetsmekanismen
och den mänskliga hjärnan.

I dag finns ett referat i en tidning
om en föreläsning, som just pekar på
hur mycket man på senaste tiden lyckats
klarlägga bl. a. i fråga om modern cellforskning
och hur man samtidigt blivit
medveten om att det man inte vet är
så fantastiskt mycket mer än vad man
tidigare kunde ana.

Detta är som sagt mycket stora biologiska
problem som omfattar hela livskedjan
och som jag bara antydningsvis
snuddat vid och som inte direkt berör
den fråga jag ställde. Vad jag tog sikte
på var ett konkret problem i sammanhanget
— närmast hur man på ett vettigt
sätt skall kunna klara rötslamproblemet
med hänsynstagande både till
hygieniska och biologiska faktorer.

När statsrådet säger att en fortsatt
forskning är en nödvändig förutsättning
för att rationellt kunna angripa problemet,
vill jag inte på något sätt bestrida
detta. Jag vill bara framföra några
kompletterande synpunkter. Det är ju
inte bara forskning i mera pretentiös
mening som det här är fråga om utan
om försöksverksamhet, tekniska konstruktionsproblem,
organisationsfrågor,
och det blir kanske också på ett senare
stadium, när man får grepp om
det hela, fråga om lagändringar på ett
eller annat sött. Det är med anledning
av detta som jag i min interpellation
i frågorna omväxlingsvis använde begreppen
»kommitté» och »arbetsgrupp».

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Svar på interpellation ang. användningen och spridningen av avfallsprodukter

Jag tror nämligen att vi befinner oss
i rätt stor tidsnöd när det gäller att
verkligen komma fram till praktiska
resultat, och därför är jag rädd för att
om man, när det gäller denna konkreta
sak, tar en sak i sänder mera tid åtgår
än vad vi egentligen har råd till
för att komma fram till ett verkligt gott
resultat.

Jag tänkte mig därför den möjligheten
att en arbetsgrupp eller en kommitté,
vad man nu vill kalla den för,
skulle få sikta på att lösa detta praktiska
problem och då få lägga ut beställningar
på forskning, försök, konstruktionsarbeten
och sådant som kan
vara nödvändigt för att man skall kunna
få grepp om det konkreta problemet.
Beträffande försöksverksamheten på
jordbrukets område vill jag framhålla
att vi har intresserade personer vid
lantbrukshögskolan. Om man är inställd
på att direkt gripa tag om detta problem
skulle man med en arbetsgrupp
kunna nalkas problemet från flera sidor
samtidigt för att spara tid.

Även en annan sak är väsentlig, nämligen
att dessa problem ligger hos olika
myndigheter. Många olika instanser
är ju intresserade. Vi vet att varje myndighet
är ambitiöst intresserad för sitt
område fram till gränsen för sitt kompetensområde.
Sedan går myndigheten
inte längre och skall inte gå längre.
Anslag som olika myndigheter har för
sin ordinarie verksamhet använder de
för uppgifter de fått att lösa, men naturligtvis
inte för att lösa andra uppgifter,
och det skall de heller inte
göra. När det emellertid gäller ett problem
som griper in över flera myndigheters
kompetensområde är det endast
Kungl. Maj :t, som kan ta ett tillräckligt
stort grepp och försöka att
från olika sidor få det hela att röra
sig fram mot det konkreta problemets
lösning.

Nu säger statsrådet att han i väsentliga
stycken är överens med mig, och
det är jag tacksam för. Jag har emel -

lertid velat framlägga dessa kompletterande
synpunkter, och om statsrådet
skulle vilja säga ytterligare någonting
på denna punkt, så är jag tacksam för
det. Jag har velat framhålla att samtidigt
som det finns mycket stora forskningsuppgifter
och därmed sammanhängande
problem som måste lösas på
lång sikt, så har vi här att göra med
ett praktiskt problem, som inrymmer
forskning, försöksverksamhet och organisationsverksamhet,
kanske också
psykologiska faktorer och lagstiftningsproblem.
Detta är en fråga som man
verkligen behöver få grepp om, och
det är angeläget att man inte tar för
lång tid på sig och att man inte nu
får »stelkramp» i problemet.

Herr HAMRIN i Kalmar (fp):

Herr talman! För att rationalisera
arbetet för både andra kammaren, jordbruksministern
och mig själv tänkte
jag ta tillfället i akt att nu säga några
ord.

Jag hade för någon tid sedan anledning
att undersöka en sittande kommittés
arbete. Det gäller Emå-utredningen,
som enligt riksdagsberättelsen
kommer att framlägga en slutrapport
till departementschefen i mitten av detta
år. Jag vill påpeka att det för närvarande
på olika områden pågår forskning
och utredning i vattenvårdsfrågor
— självklart är jag tacksam för de synpunkter
som här har framförts och för
det intensifierade arbete som härvidlag
tycks sättas i gång — men jag tänkte
också påpeka att det är nödvändigt
att man samordnar ansträngningarna.

Jag vill fråga jordbruksministern vad
som kommer att hända med slutrapporten
från Emå-utredningen när den nu
läggs fram i mitten av detta år. Om
jag är rätt underrättad kommer resultatet
av den utredningen att bli ett förslag
till organisationsform för vattenvården
beträffande hela flodsystem.
Men ursprungligen var tanken med
Emå-utredningen att man skulle ta upp

Fredagen den 15 maj 1954

Nr 24

Svar på interpellation ang. användningen och spridningen av avfallsprodukter

åtskilliga av de frågor som den ny tillsatta
kommittén nu sannolikt kommer
att få ta itu med. Jag tycker att det är
riktigt att man får ett samlat grepp
om dessa frågor, och jag ifrågasätter
om det inte är lämpligt att åtskilliga av
de problem, som tredje lagutskottet och
riksdagen ursprungligen hade tänkt
skulle lösas av Emå-utredningen, tas
upp och undersöks av denna nytillsatta
utredning, som får möjligheter att fullfölja
tankarna bakom Emå-utredningen.

Jag har gjort detta inlägg, herr talman,
därför att jag inte vill besvära
jordbruksministern vid ytterligare ett
tillfälle, trots att min fråga redan var
utskriven.

Chefen för jordbruksdepartementet,
herr statsrådet HOLMQVIST:

Herr talman! Jag vill ge herr Svensson
i Ljungskile rätt i att det problem
som han tagit upp i sin interpellation
— det gäller avfallsprodukterna — griper
in på många områden, t. ex. växtskyddet,
veterinärmedicinen, humanmedicinen,
folkhälsan. Herr Svenssons
förmodan att vi haft vissa svårigheter
att attackera detta problem är alldeles
riktig. Vi har emellertid funnit att
frågorna i mycket hög grad berört den
verksamhet som ligger inom jordbruksdepartementets
område, och därför blev
det min uppgift att tillsätta utredningen.
När det gällde att vidta de speciella
åtgärder som ansågs påkallade för att
omedelbart ta itu med biocidproblemet,
så anvisades också medel över jordbrukets
forskningsråd. Men vi får nog
räkna med att om vi skall kunna komma
till rätta med hela det problem som
hör samman med föroreningar i mycket
vidsträckt bemärkelse — i vatten,
i luft o. s. v. — så måste vi göra insatser
på ett mycket stort område.

Man kan väl säga att de myndigheter
och organ som vi har satt att svara för
samhällsverksamheten på olika fält har
visat både uppslagsrikedom och förmåga
att ta värdefulla initiativ. Jag vill

erinra om hur växtskyddsanstalten
exempelvis nu i våras med stor snabbhet
skickade ut meddelanden och informationer
om riskerna av betning och
gav råd och anvisningar åt jordbrukarna,
hur man skulle gardera sig för
farorna och vidta åtgärder för att hindra
att det betade utsädet vållade skada.
Man rekommenderade även en viss måttlighet
och återhållsamhet vid användningen
av betningsmedlen. Jag skulle
också kunna peka på att veterinärmedicinska
anstalten tagit berömvärda
initiativ på sitt område.

Vad vi i första hand behöver är eu
kartläggning över forskningen och ett
fastställande av vem som skall ta hand
om denna, främst då den målinriktade
forskningen på olika områden. Därvidlag
kommer den nu tillsatta kommittén
att bli av utomordentligt stor betydelse.

Jag föreställer mig att det kommer
att ta en viss tid innan forskningsfältet
kan överblickas. Här kommer säkerligen
att blottas områden, på vilka vi
måste göra betydligt större ansträngningar
än hittills. Från detta stadium
och fram till den tidpunkt då man kan
börja vidtaga konkreta åtgärder för att
råda bot på missförhållandena kommer
det naturligtvis att ta en viss tid. Men
enbart det förhållandet att herr Svensson
i Ljungskile och jag och många
andra tycks vara överens om att detta
är viktiga och angelägna frågor ger
mig förhoppningen att ökad uppmärksamhet
ges dessa ting. Jag hoppas därför
att vi skall kunna finna former för
stöd åt den nödvändiga forsknings- och
försöksverksamheten på detta område.

Herr Hamrin i Kalmar tog upp en
speciell fråga i detta sammanhang. Han
ansåg att Emå-utredningen, som snart
kommer att avge sitt slutbetänkande,
skulle kunna bidra med vissa synpunkter
på den organisatoriska uppläggningen
av vattenvården. Jag är kanske inte
helt överens med honom om att detta
är Emå-utredningens väsentligaste uppgift.
Vi har nämligen ytterligare en ut -

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Svar på interpellation ang. användningen och spridningen av avfallsprodukter

redning som arbetar med dessa problem,
nämligen vattenvårdskommittén,
som enligt vad som försports inom den
närmaste tiden kommer att avge sitt
betänkande. Det hindrar självfallet inte
att båda utredningarna kan få framföra
sina synpunkter. Jag hoppas att vi under
den kommande vintern skall kunna
ta upp organisationsfrågan till prövning.
Det är således min livliga förhoppning
att det utredningsarbete, som
bedrivits under ganska lång tid — möjligen
beroende på att det är svårt att
komma till rätta med dessa frågor —
skall kunna bidraga till att vi snart
skall kunna komma igång med tillskapandet
av en modernt utformad organisation
med en klar uppdelning av ansvaret
på de olika myndigheterna.

Herr JOHANSSON i öckerö (fp):

Herr talman! Frågorna om avfallsprodukter
och olika former av vattenföroreningar
är två saker, vilka har
starkt samband med varandra. Under
den senaste tiden har man nere på västkusten
varit mycket oroad över oljeutsläppen.
Jag avser inte de oljeutsläpp
i vanlig mening, vilka sker i samband
med att båtbesättningarna av misstag
eller tanklöshet pumpar ut olja i vattnet
eller där företagen medvetet släpper
ut olja; jag tänker här närmast på
det olyckliga som inträffat i Stenungsund,
där oljan släppts ut i fjorden
genom olyckshändelse.

Flytande olja är besvärlig, eftersom
den fördärvar såväl båtar som stränder,
men så länge den flyter finns det
möjlighet att suga upp oljan på sätt
som tidigare skett. På senaste tiden har
det emellertid, enligt vad jag har inhämtat,
hänt att man samlat oljan och besprutat
den med något sammanbindningsämne
som är giftigt. Därefter sjunker
denna olja till botten.

Som jag sade är detta ämne giftigt.
Vi vet alla att en kombination av tjära
och olja som sjunker gör botten steril,
varigenom fisket fördärvas. Dessa svå -

righeter drabbar kustfiskarna, vilka har
det tillräckligt svårt ändå.

Vi har från västkustfiskarna sänt in
en skrivelse om saken, men jag vet inte
av vilket departement den kommer att
handläggas. Vår näring sorterar emellertid
under jordbruksdepartementet,
och jag hoppas därför att statsrådet
ville ha sin uppmärksamhet fäst på denna
sak. Det är skadligt när oljan flyter
på vattenytan, men det är ännu skadligare
när den sänks ner på botten
till skada för fisket.

Herr SVENSSON i Ljungskile (fp):

Herr talman! Jag ställde denna interpellation
till i första hand kommunikationsministern
men tillfogade försiktigtvis
»eller till det statsråd som skall
handlägga frågan». Anledningen härtill
var att en interpellation i höstas om
oljesoporna passerade åtskilliga händer
innan den till slut hamnade på statsrådet
Asplings bord. Det är ju också rätt
naturligt att denna interpellation överlämnades
till jordbruksministern. Den
är egentligen bara ett av två problem
som jag samtidigt tagit upp. Anledningen
till att jag på det sättet klöv en interpellation
i två delar var min önskan
att varje del skulle hamna på rätt ställe;
annars hörde frågorna i interpellationen
i viss mån samman.

Jag är överens med jordbruksministern
om detta problems storlek och
mångsidighet. Det är ofantligt mycket
som här kräver forskning -— och framför
allt samordnad forskning. Jordbrukets
företrädare måste kanske i fortsättningen
intressera sig relativt sett
mera för biologi än för teknik och kemi.
Det har varit en snedbelastning på den
punkten under senare år vilken jag
tror har varit ogynnsam. Att positivt
skydda livet genom att producera riktig
näring och att värna det mot förgiftning
är ett tvåsidigt och oerhört intressant
problem.

Vad jag är litet rädd för —- jag förstår
att jordbruksministern inte kan

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

Svar på interpellation ang. omreglering av vissa uldre livräntor

säga mer än vad han nn sagt — är att
de egentliga forskningsproblemen blir
så omfattande och tar så lång tid att
lösa, att en del konkreta åtgärder som
kan vidtas på ett tidigare stadium blir
fördröjda. Därför är det mycket angeläget
om man, som jag förut antytt, på
ett eller annat sätt efter band kan vidta
vissa åtgärder. Det kan för dessa
frågor kanske räcka med begränsade
forskningsuppgifter eller med försöksverksamhet,
konstruktionsuppgifter, organisation
etc.

Jag vill vädja till statsrådet att göra
allt vad som är möjligt för att här, om
så behövs, arbeta i så att säga olika
våningar och försöka att få i gång arbetet
med de vidlyftiga forskningsuppgifterna
och samtidigt söka få tag i
sådana konkreta och aktuella saker som
går att realisera utan att en vidlyftig
forskning är slutförd. Jag tror att dessa
båda sidor av problemet behöver beaktas.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6

Svar på interpellation ang. omreglering
av vissa äldre livräntor

Ordet lämnades på begäran till

Andra lagutskottet yttrade i sitt utlåtande,
nr 33, över motionerna följande
: »Den år 1961 tillkallade yrkesskadeutredningen
har till uppgift bl. a. att
trygga yrkesskadeförsäkringsförmånernas
värdebeständighet. I utredningsdirektiven
uttalas att lagstiftningen icke
bör ges retroaktiv giltighet och att utredningen
därför måste särskilt undersöka
hur man skall förfara med de skadefall
som inträffat före den nya lagstiftningens
ikraftträdande. Bland de
frågor som härvid aktualiseras nämnes
särskilt en uppräkning av äldre livräntor
med hänsyn till inträffade penningvärdesförändringar
samt införande av
en indexreglering i syfte att för framtiden
göra dessa livräntor värdebeständiga.
Då de av motionärerna aktualiserade
frågorna således kommer att behandlas
av yrkesskadeutredningen finner
utskottet något riksdagens initiativ
i ämnet icke vara påkallat.»

Utskottet hemställde, att motionerna
inte skulle föranleda någon riksdagens
åtgärd. Utskottets hemställan bifölls av
riksdagen i mitten av april utan debatt.

Med denna redogörelse anser jag interpellationen
besvarad.

Vidare anförde:

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING, som yttrade:

Herr talman! Herr Persson i Heden
har frågat, om jag är villig att vidta åtgärder
för att få en omreglering till
stånd av vissa äldre yrkesskadelivräntor,
vilka undantagits från tidigare omregleringar.

De livräntor som avses är sådana där
den skadades invaliditetsgrad understiger
20 procent eller, för tid efter det
att den skadade uppnått 67 års ålder,
30 procent. Med hänvisning till just
dessa livräntor hemställdes i motioner
till årets riksdag, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t skulle anhålla
om utredning och förslag rörande uppräkning
av ifrågavarande livräntor.

Herr PERSSON i Heden (ep):

Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för socialdepartementet
få framföra ett tack för det snabba svaret
på min interpellation. Svaret ger
dock, såvitt jag förstår, på intet sätt
någon klarhet i de frågor jag har framställt.

Det kanske kan tyckas egendomligt
att man så kort tid efter det att riksdagen
behandlat en motion i denna fråga
på nytt tar upp den interpellationsvägen.
Men med hänsyn till den hemställan
som fanns i den av riksdagen
avslagna motionen anser jag dock att
man bör få närmare klarhet om vad
som skall komma att ske på detta område.
I den motionen hemställdes så -

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Svar på interpellation ang. omreglering

lunda om en utredning rörande uppräkning
av livräntor till personer under
67 år med högst 20 procent invaliditet
och till äldre personer med
högst 30 procent invaliditet. Riksdagens
avslag motiverades med att den
år 1961 tillkallade yrkesskadeutredningen
skulle ha till uppgift att bl. a.
trygga yrkesskadeförsäkringsförmånernas
värdebeständighet.

Anledningen till att interpellationen
framställts så snart efter riksdagens beslut
är att jag inte har kunnat finna,
att denna utredning enligt sina direktiv
skulle ha direktiv om att pröva frågan
om uppräkning av den invaliditetsersättning
som utgår vid invaliditetsgrader
om 20 respektive 30 procent.

I utredningsdirektiven uttalas att lagstiftningen
icke bör ges retroaktiv giltighet.
Vid omregleringarna år 1955 och
1962 har dessa grupper inte kommit i
åtnjutande av några som helst uppräkningar
av sina livräntor. Man måste
väl ändå erkänna att det inte finns någon
rättvisa i detta förfaringssätt. Risk
föreligger, om inte uppräkning av invaliditetsersättningarna
ges prejudicerande
verkan, att många aldrig kommer att
få kompensation för den penningvärdeförändring
som ägt rum. Det vore
en gärd av rättvisa mot alla dem som
på ett eller annat sätt råkat ut för en
olycka med dessa invaliditetsgrader som
följd att få komma i åtnjutande av en
rättmätig uppräkning av invaliditetsersättningarna.
Jag anser det också angeläget
att få klarhet i när regeringen
ämnar ta ställning till omregleringar av
det slag som förekom åren 1955 och
1962 samt om de i interpellationen omnämnda
grupperna kan konnna i åtnjutande
av någon förbättring.

Eftersom herr statsrådet i interpellationssvaret
hänvisar till 1961 års yrkesskadeutredning
skulle det också vara
av stort intresse att få uppgift om när
den ämnar framlägga sitt utredningsförslag.
Även om ersättningsbeloppen
inte är av sådan storleksordning, att de

av vissa äldre livräntor

direkt inverkar på den enskildes ekonomiska
standard är det dock ett rättvisekrav
som måste tillgodoses. Det gäller
dock en ganska stor grupp och man
kan inte hur länge som helst tolerera
det förhållande som nu råder.

Herr talman! Låt mig därför till socialministern
framföra önskemålet, att
det snarast måtte komma till stånd en
rättvis och riktig uppräkning av livräntorna
till de grupper som jag har
omnämnt i min interpellation. Det kan
väl inte vara tekniskt besvärligare att
uppräkna invaliditetsersättningarna för
dessa låga invaliditetsgrader än för de
högre.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Herr Perssons i Heden
inlägg föranleder mig endast att återigen
hänvisa till mitt interpellationssvar
och den av riksdagen avgivna deklarationen
i ärendet. 1961 års yrkesskadeutredning
har att pröva hela frågan.
Jag vill i det sammanhanget meddela,
att vi förväntar att utredningen
föreligger färdig nästa år, d. v. s. 1965.

Herr PERSSON i Heden (ep):

Herr talman! Jag tackar för statsrådets
besked att den omnämnda utredningskommittén
också skall ha till uppgift
att pröva de lägre invaliditetsgradernas
ersättningar. Jag har dock inte
funnit några direktiv härom, men om
det förhåller sig så som statsrådet säger,
hoppas jag bara att utredningskommittén
framlägger sitt betänkande inom
en snar framtid. Det skall väl ändock
inte behöva ta årtionden för att få en
rättelse till stånd i denna fråga.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 7

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts å bordet vilande
proposition nr 160, angående ersättning
för skada å fiske till följd av militär
verksamhet m. m.

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

Öl

§ 8

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
105, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående anslag för budgetåret
1904/05 till fortifikationsförvaltningen.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9

Åldringsvårdsfrågor m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
100, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående åldringsvårdsfrågor
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 1 (bilaga 7, punkterna
101, 102, 139, 140 och 217) hade
Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att, i
avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1904/05 beräkna följande
anslag, nämligen dels på driftbudgeten
under femte huvudtiteln till
Bidrag till anordnande av sjukhem för
lättskötta psykiskt sjuka ett reservationsanslag
av 110 000 kr., till Bidrag
till driften av sjukhem för lättskötta
psykiskt sjuka ett förslagsanslag av
2 300 000 kr., till Bidrag till anordnande
av sjukhem för långvarigt kroppssjuka
ett reservationsanslag av 500 000
kr. och till Bidrag till driften av sjukhem
för långvarigt kroppssjuka ett förslagsanslag
av 5 500 000 kr., dels ock på
kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd
till Lån till byggande av sjukhem
ett investeringsanslag av 50 000 000
kr.

Sedermera hade Kungl. Maj :t i propositionen
nr 85, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 28 februari
1964, föreslagit riksdagen att dels godkänna
de av departementschefen förordade
reglerna för lån till byggande av
sjukhem; dels på kapitalbudgeten under
fonden för låneunderstöd, socialdepartementet,
till Lån till byggande av
sjukhem för budgetåret 1964/65 anvisa
ett investeringsanslag av 50 000 000 kr.;

Åldringsvårdsfrågor m. m.

dels till Bidrag till anordnande av sjukhem
för lättskötta psykiskt sjuka för
budgetåret 1964/65 under femte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av
110 000 kr.; dels till Bidrag till driften
av sjukhem för lättskötta psykiskt sjuka
för budgetåret 1964/65 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av
2 300 000 kr.; dels till Bidrag till anordnande
av sjukhem för långvarigt kroppssjuka
för budgetåret 1964/65 under femte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 200 000 kr.; dels till Bidrag
till driften av sjukhem för långvarigt
kroppssjuka för budgetåret 1964/65 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 5 600 000 kr.; dels godkänna
de i propositionen angivna riktlinjerna
för åtgärder i syfte att förbättra
åldringarnas bostäder; dels godkänna
de av departementschefen förordade
reglerna för bidrag till hemhjälpsverksamheten;
dels ock till Bidrag till social
hemhjälp för budgetåret 1964/65
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 20 000 000 kr.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Adolfsson och Lager (1:681)
samt den andra inom andra kammaren
av herr Holmberg m. fl. (II: 830), i vilka
hemställts att riksdagen måtte besluta
att, utöver de av Kungl. Maj :t föreslagna
lånen för byggande av sjukhem,
statsbidrag skulle utgå för anordnande
av sådana hem med 10 000 kr.
för varje nytillkommen sjukvårdsplats,
att statsbidrag skulle utgå till kommunerna
för anordnande av hemhjälp med
120 kr. för varje kommunmedlem över
67 år; alternativt att bidrag utginge med
75 procent av kommunernas kostnader
för hemhjälp åt åldringar, invalider och
barnfamiljer; samt att i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa om sådan komplettering
av direktiven till utredningen
om statsbidrag för kroppssjukvård

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Åldringsvårdsfrågor m. m.

att förslag förbereddes med syfte att ge
statsbidrag även för kommunernas kostnader
för driften av sjukhem;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Torsten Andersson m. fl. (1:696)
och den andra inom andra kammaren
av herr Eliasson i Sundborn m. fl.
(11:850), i vilka hemställts att riksdagen
vid sin behandling av förevarande
proposition måtte a) besluta att statligt
stöd till anordnande av sjukhem för
långtidssjukvård in. m. finge utgå i form
av bidrag med hälften av anläggningskostnaden,
dock högst 20 000 kr. per
vårdplats i enlighet med i motionerna
angivna riktlinjer, b) besluta att nämnda
stöd finge utgå jämväl till anordnande
av lasarettsanslutna långtidsvårdavdelningar
och centrala kliniker samt
till sjukhem för psykiskt efterblivna
och oavsett om anläggningen i fråga
uppförts som separat byggnad eller ej,
c) till Bidrag till anordnande av hem
för långtidssjuka m. m. för budgetåret
1964/65 under femte huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 35 000 000 kr.;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Edström och Per Jacobsson (I: 697)
samt den andra inom andra kammaren
av herr Anderson i Sundsvall m. fl.
(II: 849), i vilka bl. a. hemställts att
riksdagen vid behandlingen av förevarande
proposition måtte besluta att statligt
lån för utbyggnad av vårdmöjligheterna
för långtidssjuka inte endast
skulle komma i fråga då vårdenhet för
långtidssjuka inrättades i särskild, fristående
byggnad, utan även i de fall
vårdavdelning eller sjukhem för långtidssjuka
uppfördes i direkt anslutning
till befintlig eller planerad lasarettsbyggnad
eller annan vårdinstitution,
där det på grund av tomtens planering
eller andra byggnadstekniska skäl skulle
medföra avsevärd merkostnad att
lägga vårdenheten i fristående byggnad; dels

två likalydande motioner, väckta

den ena inom första kammaren av herr
Erik Filip Petersson in. fl. (I: 698) och
den andra inom andra kammaren av
herr Hyltander m. fl. (11:851), i vilka
hemställts att riksdagen måtte vid behandlingen
av förevarande proposition
besluta att i propositionen föreslagna
lån jämväl måtte utgå för vårdavdelning
för långtidssjuka, som tillskapades i
samarbete mellan landsting och primärkommun,
under villkor som angivits i
motionerna;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Söderberg m. fl. (I: 699) och den andra
inom andra kammaren av herr Jacobsson
i Sala in. fl. (II: 852), i vilka hemställts
att riksdagen måtte avslå propositionen
nr 85 i vad avsåge däri framlagda
förslag om statligt lånestöd till
byggande av sjukhem samt medelsanvisning
härför;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Wanhainen in. fl. (I: 700) och den andra
inom andra kammaren av herr Svanberg
m. fl. (11:853), i vilka hemställts
att riksdagen vid behandlingen av förevarande
proposition måtte besluta, att
statligt lån till sjukhem för långvarigt
kroppssjuka m. fl. finge utgå även i de
fall där sjukhemmet sammanbyggts med
läkarstation, lasarett eller annan vårdinrättning,
under förutsättning att sjukhemmet
i övrigt planerades och utnyttjades
så, som angetts för i propositionen
nämnda sjukhem;

dels en inom andra kammaren av
herr Lindkvist m. fl. väckt motion
(II: 831);

dels två vid riksdagens början väckta
likalydande motioner, den ena inom
första kammaren av herr Virgin in. fl.
(I: 223) och den andra inom andra
kammaren av herr Heckscher m. fl.
(11:295), i vilka — såvitt här var i
fråga — hemställts att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
a) att Kungl. Maj :t — för att möjliggöra
en långsiktig planering av hela

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

åldringsvården och därigenom nå ett så
högt utnyttjande som möjligt av tillgängliga
resurser och undvika felinvesteringar
— måtte giva medicinalstyrelsen
i uppdrag att fortlöpande följa befolkningsutveckling,
åldringsforskning,
utvecklingen av vårdformerna och vårdbehovet
liksom även de frågor, som
gällde samordning mellan olika huvudmän
samt samordning huvudmännen
emellan inom respektive huvudmannagrupp
samt årligen inför riksdagen redovisa
resultaten av dessa undersökningar,
b) att Kungl. Maj:t för riksdagen
snarast måtte framlägga förslag om
inrättande av kommunala pensionärscentraler
i enlighet med vad i motionerna
anförts, c) att förevarande motioner
måtte överlämnas till socialpolitiska
kommittén att beaktas vid fullgörande
av kommitténs uppdrag samt d)
att Kungl. Maj :t måtte anmoda socialpolitiska
kommittén att skyndsamt slutföra
sitt uppdrag i vad gäller åldringsvården; dels

två vid riksdagens början väckta
likalydande motioner, den ena inom
första kammaren av herr Lundström
m. fl. (I: 451) och den andra inom andra
kammaren av herr Ohlin m. fl.
(IT: 541);

dels ock en vid riksdagens början
inom andra kammaren av herr Holmberg
m. fl. väckt motion (II: 45), i vilken
hemställts att riksdagen måtte besluta
att primärkommunerna skulle erhålla
statsbidrag för hemvård åt gamla
med ett belopp på 120 kr. per kommunmedlem
som uppnått 67 års ålder,
att för detta ändamål anvisa ett belopp
på 100 000 000 kr. för budgetåret 1964/65
samt att i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om förslag snarast för anordnande
av hemhjälp med statsbidrag i
sådana former att de gamla erhölle likvärdig
hjälp oberoende av hemort.

Utskottet hemställde,

1. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna 1:698 och 11:851,

Åldringsvårdsfrågor m. m.

1:700 och 11:853, 1:696 och 11:850,
1:681 och 11:830, 1:697 och 11:849
samt I: 699 och II: 852, sistnämnda åtta
motioner såvitt nu var i fråga, godkänna
de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden för
den 28 februari 1964 förordade reglerna
för lån till byggande av sjukhem;

2. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:696 och 11:850 samt
I: 699 och II: 852, samtliga motioner såvitt
nu var i fråga, till Lån till byggande
av sjukhem för budgetåret 1964/65 å
kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd
anvisa ett investeringsanslag
av 50 000 000 kr.;

3. att riksdagen måtte till Bidrag till
anordnande av .sjukhem för lättskötta
psykiskt sjuka för budgetåret 1964/65 å
driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 110 500
kr.;

4. att riksdagen måtte till Bidrag till

driften av sjukhem för lättskötta psykiskt
sjuka för budgetåret 1964/65 å

driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 2 300 000
kr.;

5. att riksdagen måtte till Bidrag till

anordnande av sjukhem för långvarigt

kroppssjuka för budgetåret 1964/65 å

driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 200 000
kr.;

6. att riksdagen måtte till Bidrag till

driften av sjukhem för långvarigt
kroppssjuka för budgetåret 1964/65 å

driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 5 600 000
kr.;

7. att riksdagen måtte godkänna de
av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 28
februari 1964 angivna riktlinjerna för
åtgärder i syfte att förbättra åldringarnas
bostäder;

8. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna 11:45, 1:681 och

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Åldringsvårdsfrågor m. m.

II: 830 samt I: 697 och II: 849, samtliga
motioner såvitt nu var i fråga, godkänna
de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över socialärenden för
den 28 februari 1964 förordade reglerna
för bidrag till hemhjälpsverksamheten;

9. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionen II: 45, såvitt nu var i fråga,
till Bidrag till social hemhjälp för budgetåret
1964/65 å driftbudgeten under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 20 000 000 kr.;

10. att motionen 11:831 icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd;

11. att motionen II: 45, såvitt den avsåge
skrivelse till Kungl. Maj :t, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd; 12.

att motionerna I: 681 och II: 830,
såvitt de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

13. att motionerna I: 697 ocli II: 849,
såvitt de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t rörande utbildning av arbetsledare
inom hemhjälpen, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

14. att motionerna 1:451 och 11:541
samt I: 697 och II: 849, sistnämnda båda
motioner såvitt de avsåge skrivelse
till Kungl. Maj:t rörande daghem för
gamla, icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

15. att motionerna 1:223 och 11:295,
såvitt de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t rörande långsiktig planering inom
åldringsvården, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

16. att motionerna I: 223 och II: 295,
såvitt de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t rörande inrättande av kommunala
pensionärscentraler, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;

17. att motionerna 1:223 och 11:295,
såvitt de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t rörande överlämnande av motionerna
till socialpolitiska kommittén och
anmodan till kommittén att skyndsamt
slutföra sitt uppdrag i vad gällde åld -

ringsvården, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Per Jacobsson, Kaijser,
Källqvist, Per-Olof Hanson, Per Petersson,
Nils-Eric Gustafsson, Harald Pettersson,
Staxäng, Svensson i Stenkyrka,
Gustafsson i Skellefteå, Helander, Källstad
och Turesson, vilka ansett att utskottet
under 1. bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag ävensom motionerna
1:698 och 11:851, 1:700 och
11:853, 1:696 och 11:850, 1:681 och
11:830, 1:697 och 11:849 samt 1:699
och 11:852, sistnämnda åtta motioner
såvitt nu var i fråga, godkänna av departementschefen
i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 28 februari
1964 förordade regler för stöd till
byggande av sjukhem med de ändringar,
som föreslagits av reservanterna;

2) av herrar Nils-Eric Gustafsson, Harald
Pettersson och Svensson i Stenkyrka,
vilka ansett att utskottet under
2. bort hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å
Kungl. Maj :ts förslag, såvitt gällde lån
till byggande av sjukhem, samt motionerna
1:699 och 11:852 ävensom med
bifall till motionerna I: 696 och II: 850,
samtliga motioner såvitt nu var i fråga,
till Bidrag till anordnande av hem för
långtidssjuka för budgetåret 1964/65 å
driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av
35 000 000 kr.;

3) av herrar Per Jacobsson, Kaijser,
Källqvist, Per-Olof Hanson, Per Petersson,
Nils-Eric Gustafsson, Harald Pettersson,
Staxäng, Svensson i Stenkyrka,
Gustafsson i Skellefteå, Nelander, Källstad
och Turesson, vilka ansett att utskottet
under 15. bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till motionerna
I: 223 och II: 295, såvitt nu var
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
att Kungl. Maj :t — för att möjliggöra
en långsiktig planering av hela
åldringsvården och därigenom nå ett så

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

högt utnyttjande som möjligt av tillgängliga
resurser och undvika felinvesteringar
— måtte giva medicinalstyrelsen
i uppdrag att fortlöpande följa befolkningsutveckling,
åldringsforskning,
utvecklingen av vårdformerna och
vårdbehovet liksom även de frågor, som
gällde samordning mellan olika huvudmän
och samordning huvudmännen
emellan inom respektive huvudmannagrupper,
samt årligen inför riksdagen
redovisa resultaten av dessa undersökningar; 4)

av herrar Per Jacobsson, Kaijser,
Kallqvist, Per-Olof Hanson, Per Petersson,
Nils-Eric Gustafsson, Harald Pettersson,
Staxäng, Svensson i Stenkyrka,
Gustafsson i Skellefteå, Nelander, Kallstad
och Turesson, vilka ansett att utskottet
under 10. bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till
motionerna I: 223 och II: 295, såvitt nu
var i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa att Kungl. Maj:t för riksdagen
snarast måtte framlägga förslag om inrättande
av kommunala pensionärscentraler
i enlighet med vad reservanterna
anfört;

5) av herrar Kaijser, Per Petersson,
Staxäng och Turesson, vilka ansett att
utskottet under 17. bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till motionerna
I: 223 och II: 295, såvitt nu var
i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
att förevarande motioner måtte
överlämnas till socialpolitiska kommittén
att beaktas vid fullgörande av kommitténs
uppdrag samt att Kungl. Maj :t
måtte anmoda kommittén att skyndsammast
slutföra sitt uppdrag i vad gällde
åldringsvården.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Vi kommer alla förr
eller senare på ett eller annat sätt i kontakt
med vården av gamla och sjuka
människor. Då konstaterar vi, att det
3—Andra kammarens protokoll 196''t. Nr

Åldringsvårdsfrågor m. m.

råder stora brister på detta område.
När en gammal människa efter ett långt
och verksamt liv plötsligt är i den situationen
att hon behöver hjälp, är det
ofta inte möjligt för henne att få den
hjälpen. Det måste kännas bittert både
för den sjuka och för de anhöriga att
konstatera, att dörren till hjälpen är
stängd — i vårt samhälle som så överflödar
av välfärd på alla andra områden.
Det är angelägnare än på de flesta
andra områden att detta vårdbehov tillgodoses.
Därför är det att hälsa med
tillfredsställelse att socialministern har
lagt fram proposition nr 85, varigenom
väsentliga förbättringar på detta område
torde komma att ernås.

Statsutskottet har i stort sett varit
överens vid behandlingen av denna proposition.
Det är bara i några detaljfrågor
som det råder delade meningar och
där vi har reservationer. Jag skall nu
i all korthet beröra dessa och framföra
några synpunkter på de där berörda
frågorna.

Det är klart att formen för det stöd
till huvudmännen för åldringssjukvården,
som föreslås i propositionen, kan
diskuteras. Man inför här en ny princip.
Man går ifrån den vanliga ordningen
med statsbidrag och lämnar i stället
lån till huvudmännen på i och för sig
fördelaktiga villkor. Man ställer naturligtvis
vissa villkor för lånen. Det är en
oprövad väg som man här slår in på,
och självfallet kan man ha anledning
att ställa sig tveksam inför det. Men
trots den tveksamheten har utskottsmajoriteten
funnit att man — kanske framför
allt med hänsyn till dagens läge på
kreditmarknaden — bör acceptera förslaget.

Bland villkoren för dessa lån ingår
bl. a., att de sjukvårdsinrättningar det
här gäller skall placeras i fristående
byggnader och inte i sådana som är anslutna
till lasarett eller andra sjukvårdsinrättningar.
Det sägs i propositionen,
och även i utskottsutlåtandet, att
detta är motiverat framför allt av det
24

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Åldringsvårdsfrågor m. m.

angelägna kravet, att de gamla och sjuka
skall vårdas i en miljö som är så lik
hemmiljön som möjligt. Jag tror att man
överdriver detta. Jag tror inte att man
behöver vara rädd för att miljön blir
annorlunda om den byggnad, i vilken
vårdhemmet är placerat, är ansluten till
ett lasarett. Det bör finnas möjlighet för
huvudmännen att själva avgöra den frågan
från fall till fall. Man bör inte i
villkoren för lånen binda planeringen
på detta sätt. Det kan vara direkt
olämpligt med hänsyn till utnyttjandet
av markområden och tillgängliga utrymmen.
Det kan också vara olämpligt
med hänsyn till möjligheterna att vidta
personalbesparande åtgärder. Det kan
slutligen vara direkt menligt för den
medicinska vård som skall ges åt de
sjuka. Jag tror därför att det är angeläget
att i detta avseende ge huvudmännen
större frihet att handla efter läglighet
i varje enskilt fall.

När denna fråga, som har utretts av
socialpolitiska kommittén, först delgavs
allmänheten, skedde det med ganska
stort buller och bång och med stora
rubriker, med TV-reportage och uttalanden
om »kris» och »skandal» och sådana
stora ord, som vi alltmera vänjer
oss vid från eftermiddagstidningarnas
löpsedlar. Det är ju rätt märkligt detta,
att varje gång en fråga aktualiseras —
den må gälla sjukvård eller att en generaldirektör
plötsligt upptäcker att statsplanefrågorna
släpar efter — så talas
det om kris och skandal och sensation.
Kan detta bero på att vi har blivit så
avtrubbade av reklamfraserna, att vi
inte ser vad som verkligen händer och
sker omkring oss? Är det verkligen möjligt
att upptäckten av bristerna på åldringsvårdens
område blivit en sådan
chockartad överraskning för socialministern
som framgår av det sätt, varpå
de offentliggjordes? Jag har svårt att
tro att det kan vara på det sättet och att
regeringens medlemmar är så avskärmade
från den bistra verkligheten, att
de inte vet vad allt folket i övrigt vet.

Jag har velat säga detta därför att det
finns ett motionsyrkande som också
upptagits i en av reservationerna till
detta utskottsutlåtande, där man begär
att det skall uppdras åt medicinalstyrelsen
att följa utvecklingen på befolkningsområdet,
på åldringssjukvårdens
område och på åldringsforskningsområdet,
så att man verkligen kan genomföra
en långsiktig planering och inte
plötsligt överrumplas av utvecklingen
utan kan följa den och i tid planera för
de krav den ställer. Ansvaret för en sådan
uppföljning av detta viktiga område
bör ligga hos en enda myndighet;
delat ansvar är alltid ett sämre ansvar.
Den myndighet som enligt motionärernas
och reservanternas åsikt i detta fall
bör ha detta ansvar är medicinalstyrelsen.

Vi har också i en reservation yrkat
på att till åldringarnas hjälp skall införas
en organisation i kommunerna
som skall bli en motsvarighet till mödra-
och barnavårdscentralerna, nämligen
pensionärscentraler, där pensionärerna
skall kunna få läkarvård och läkarkontroll
och där de också skall kunna
få information om möjligheter till
hjälp och vård. Där skulle de gamla
också kunna få kontakter, framför allt
med personal som har tid att lyssna på
dem.

Slutligen har vi i en reservation begärt,
att regeringen skall uppdra åt socialpolitiska
kommittén att beakta synpunkter
av detta slag och att regeringen
skall anmoda socialpolitiska kommittén
att så snabbt som möjligt avsluta sitt
arbete vad gäller åldringsvården och
lägga fram de ytterligare förslag som
är erforderliga för att en lämplig lösning
av detta stora problemkomplex
skall kunna uppnås.

Herr talman! Jag ber med det sagda
att få yrka bifall till statsutskottets hemställan
i dess utlåtande nr 106 utom vad
gäller punkterna 1, 15, 16 och 17, beträffande
vilka jag yrkar bifall till reservationerna
nr 1, 3, 4 och 5.

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 24

Herr ANDERSSON i Knäred (ep):

Herr talman! Alla känner vi till att
platsbristen är svår inom långtidssjukvården.
Huruvida man kan komma i
någon nämnvärt förbättrad situation genom
de förslag som här föreligger är
väl ganska tveksamt. Att denna vårdform
inte har kunnat utbyggas i tillräcklig
omfattning beror väl inte främst
på att det har saknats ekonomiska möjligheter
för huvudmännen, landstingen,
utan den främsta orsaken härtill är väl
personalbristen. Vi känner till att det
råder personalbrist över huvud taget;
särskilt vissa slag av personal är svår
att anskaffa till sjukvården i allmänhet,
och detta gäller alldeles speciellt beträffande
vården av de långvarigt sjuka.

Men trots dessa betänkligheter bör
man givetvis hälsa med tillfredsställelse
varje försök som görs att åstadkomma
en förbättring. Den proposition vi
nu behandlar föreslår ett statligt lånestöd
med 30 000 kronor per vårdplats.
Det är, som herr Turesson anförde,
emellertid tveksamt, om den riktiga vägen
att ge landstingen stöd i en eller
annan form är att lämna dem lån. När
det gäller såväl kommuner som landsting
är det vanligt, att om staten skall
stödja verksamheten, så skall staten
göra detta genom att lämna bidrag. Vi
har för vår del förmenat, att man också
härvidlag bör följa denna princip
och inte införa ett nytt system. Att det
just i dagens beträngda situation på lånemarknaden
i och för sig kan vara
tacknämligt att få lån är vi väl alla
medvetna om, men det är inte här fråga
om att införa ett stöd just för denna situation,
alltså för att avhjälpa bristen
på lånemedel. Det skulle innebära att
staten handlade stick i stäv mot försöken
av ett annat .statligt organ att begränsa
låneanspråken.

Vi tycker att den rimliga vägen, om
man vill ge ett statligt stöd på detta
område för att under en begränsad tid
skaffa fram nya vårdplatser, är att ge
direkta bidrag. Då vet landstingen vad

Åldringsvårdsfrågor m. m.

det handlar om och kan rätta sina övriga
åtgärder i kapitalfrågor därefter.
Vi har därför i motioner föreslagit avslag
på propositionens förslag att ställa
lånemedel till förfogande och föreslår i
stället ett bidrag med 20 000 kronor
per vårdplats, dock högst hälften av
anläggningskostnaden.

Vad beträffar de föreslagna fordringarna
på dessa vårdplatser är det ett
avsnitt av propositionen som många
anmält betänkligheter mot. Det gäller
en bestämmelse, som för all del var
ännu mera markerad i socialpolitiska
kommitténs förslag, att stödet endast
skall ges åt hem som är friliggande.
Hemmen skall inte få vara sammanbyggda
med någon annan sjukvårdande
institution, varken med läkarstation
eller med vårdinrättning av annat slag
utan skall som sagt vara friliggande.
De skall även ha en så hemliknande
karaktär som möjligt.

Utskottet har föreslagit en liten uppmjukning
så till vida som utskottsmajoriteten
föreslår att stödet skall
kunna utgå, även om sammanbyggning
sker med läkarstation, men man har
inte velat gå längre. Man kan fråga sig:
Vad är hemliknande? År det den yttre
eller den inre miljön som är avgörande?
Jag för min del har den uppfattningen,
att det för de människor det
bär gäller i allra högsta grad måste
vara fråga om den inre miljön, därför
att de flesta av dem onekligen kommer
att få vistas inomhus oberoende av hurudan
vårdavdelningen ser ut utanpå.
De är nämligen i sådant tillstånd att
de inte kan vistas utomhus. Om den
yttre miljön skulle vara avgörande, kan
man fråga sig med hänsyn till .svenska
folkets skiftande boendeförhållandcn
vad som är hemliknande. År det fråga
om en boendemiljö av storstadskaraktär
eller en boendemiljö med den lilla
röda stugan vid sjön som är idealet?

Vi reservanter i denna fråga menar
att stöd bör kunna utgå till alla vårdplatser
som har en tillfredsställande

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Åldringsvårdsfrågor m. m.

standard och vill tolka bestämmelsen
om hemmiljön på det sättet, att den
framför allt gäller den inre miljön. För
övrigt kan väl även den yttre miljön
vara minst lika tilltalande, även om
vårdavdelningen för långvarigt sjuka
skulle vara sammanbyggd med en vårdavdelning
för akut sjuka eller med en
vårdinrättning av annat slag. Vi tycker
att denna uppdelning är lindrigt sagt
kufisk och kan inte acceptera den.

Vad beträffar avsnittet i propositionen
angående bidrag till kommunerna
för deras kostnader för social hemhjälp
har det inte anmälts någon avvikande
mening. Jag vill gärna säga, att jag tycker
att socialministern på denna punkt
har föreslagit en rejäl lösning som är
värd allt beröm. Socialpolitiska kommittén
hade föreslagit ett system, enligt
vilket bidrag skulle utgå till kommunerna
enbart för den del av hemvårdarinnornas
och hemsamariternas
verksamhet som direkt ägnades åt åldringarna.
Man skulle sålla bort som bidragsbildande
underlag hela kostnaden
för den övriga delen av hemvårdarinnornas
och hemsamariternas verksamhet.
Detta system skulle givetvis ha lett
till administrativt krångel av stora
mått. Socialministern föreslår visserligen
att procentsatsen sänkes från vad
socialpolitiska kommittén föreslagit, 50
procent, till 35 procent, men bidraget
skall i stället utgå på kommunens sammanlagda
nettokostnader för utgifterna
för hemvårdarinnor och hemsamariter.
Detta måste sägas vara ett rejält grepp
att lösa frågan, och det kan som sagt
hälsas med den största tillfredsställelse.

Det tredje avsnittet avser åtgärder för
att förbättra bostadsförhållandena för
de åldringar som vistas i sina egna bostäder.
Här föreslås en väsentligt längre
gående kartläggning än vad bostadsräkningen
har kunnat ge. Det är väl
ingen tvekan om att det material man
på detta sätt kan få fram bör kunna
bli av väsentligt värde. Om det sedan

skall kunna följas upp och leda till
verkliga resultat erfordras givetvis insatser
av högst betydande mått. Det
gäller huruvida länsbostadsnämnderna
kommer att hinna med det väsentligt
ökade antalet ansökningar som kommer
att bli följden av den stimulerande
verksamheten. Vidare uppstår givetvis
även frågan huruvida man kan uppbringa
tillräckligt med arbetskraft för
att under en kort tidrymd utföra alla
de bostadsförbättringar som är av nöden.
Vi får emellertid hoppas att åtskilligt
skall kunna göras.

Vi är flera som anser att vad som
föreslås i propositionen beträffande
upprustning av i varje fall de bostäder
som ägs av åldringarna själva — och
det övervägande antalet bostäder ägs
av dem eller är i privat ägo — egentligen
inte innebär någon förbättring
alls jämfört med vad som redan gäller
i fråga om förbättringslåneverksamheten.
Det är egentligen endast de aktiva
åtgärderna från kommunernas sida för
att inventera bostadsbeståndet, göra de
gamla människorna uppmärksamma på
de bidrags- och lånemöjligheter som
finns etc., som är det nya i sammanhanget.
Dessa åtgärder kan för all del
ha ett visst värde, men man måste se till
de ekonomiska realiteterna. Härvid är
att märka, att beträffande bidrags- och
lånebeloppens storlek har ingen förändring
vidtagits sedan 1958 och att
inkomstgränsen inte har ändrats sedan
1959. Sedan de åren har dock högst
väsentliga kostnadsstegringar ägt rum.
Det innebär således att realvärdet av
förbättringslånen och förbättringslånens
räntefria del minskat högst väsentligt
under dessa år.

För kommunägda åldringsbostäder
innebär förslaget vissa förbättringar.
Kommunerna skall sålunda få låna 100
procent i stället för tidigare 90 procent
av låneunderlaget, och subventionsdelen
vid lån till kommuner skall kunna
ökas från 4 000 till 10 000 kronor. Vidare
innebär förslaget att under en

Fredagen den 15 maj 1954

Nr 24

femårsperiod kommunerna skall kunna
få bidrag för uppförande av temporära
åldringsbostäder. I de fall då de befintliga
bostäderna är så dåliga, att de
inte är värda att reparera, skall man
kunna uppföra ett slags enklare nya bostäder.
Det är i och för sig tacknämliga
åtgärder, men jag vill understryka
att de kommunägda bostäderna dock utgör
en ringa del av det sammanlagda
antalet åldringsbostäder.

Jag skall be att få återkomma med
yrkande om förhöjning av förbättringslånens
räntefria del och om höjning av
inkomstgränsen, då vi kommer till statsutskottets
utlåtande nr 108. Jag vill
emellertid starkt understryka behovet
av att lånen inte blir för små och att
subventionsdelarna blir tillräckliga.
Skall man kunna åstadkomma en rejäl
upprustning av åldringarnas bostäder
-— och det måste man göra om de gamla
människorna skall få bostäder som
uppfyller rimliga anspråk på bekvämlighet
och drägliga boendeförhållanden
— erfordras nämligen många gånger
ganska väsentliga belopp.

Jag ställer mig onekligen litet undrande
till vilka krav socialpolitiska
kommittén egentligen anser bör ställas
på en bra åldringsbostad. Jag gör det
så mycket mer sedan jag har studerat
den bilaga som är fogad till socialpolitiska
kommitténs betänkande och som
är upprättad av statens institut för
byggnadsforskning. Där redovisas en
del förbättringsåtgärder som kan vara
lämpliga för åldringarnas bostäder. På
s. 98 under rubriken »Uppvärmningsanordningar»
står följande: »Ett angenämt
rumsklimat torde utgöra ett av
de grundläggande villkoren för god
komfort för åldringen i bostaden. Det
är därför önskvärt att uppvärmning
ordnas i åldringsbostäderna. Anläggningen
måste vara driftsäker, riskfri
och enkel att sköta. En förutsättning för
att uppvärmningen skall ge önskat resultat
är att otäta fönster och dörrar
tätas mot drag. Uppvärmningen av hu -

Åldringsvårdsfrågor m. m.

set kan i huvudsak ske på två olika
sätt: genom lokala uppvärmningsan ordningar

eller genom en centralvärmeanläggning.
Vid lokal uppvärmning
anordnas separata eldstäder, vid centraluppvärmning
har man en värmepanna
som ger värme till hela huset.
Äldre hus torde i regel redan ha vissa
enkla anordningar för lokal uppvärmning,
kanske bara öppna spisar eller
kakelugnar.»

På nästa sida finner man ett räkneexempel
som visar att en kamin kostar
ungefär 200 kronor och två kaminer
följaktligen 400 kronor. Det är givetvis
tacknämligt att ha fått dessa synnerligen
värdefulla uppgifter. Men även om
bostadsstandarden är låg för många
gamla människor har de väl ändå något
slag av uppvärmningsanordning.
Ett konstaterande av att det i allmänhet
behöver finnas något slag av uppvärmningsanordning
för att det skall
bli ett angenämt klimat i bostaden gör
en därför en smula undrande beträffande
vad för standard kommittén har
räknat med. Om gamla människor skall
kunna stanna kvar i sina bostäder erfordras
det väl tvärtom uppvärmningsanordningar
som är verkligt lättskötta
och även ofarliga. Därför får man i de
flesta fall försöka ordna med värmeledning
och oljeeldning i bostaden, och
bara denna anordning tar hela eller så
gott som hela den räntefria delen av
det förbättringslån som skulle stå till
förfogande. Jag tror att här behöver
tas bättre grepp, om vi verkligen skall
få rejäla upprustningar till stånd.

Visserligen hänvisas det till bostadsförbättringsutredningen,
men då i alla
fall ett rätt rejält belopp är anvisat under
det anslag som här skall ställas till
förfogande tycker jag att man också
skulle ha vågat sig på att i de individuella
fallen öka beloppen inte alltför
obetydligt för att kunna uppnå de
resultat som dock är avsikten med
denna verksamhet.

Herr talman! Jag ber med dessa ord

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Åldringsvårdsfrågor m. m.

att få yrka bifall till de reservationer
som är betecknade med nr 1, 2, 3 och
4 samt i övrigt till utskottets hemställan.

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Herr Turesson har naturligtvis
rätt i att socialpolitiska kommitténs
skrämmande rapport egentligen
inte innebär något nytt för dem som
har ägnat något intresse åt de gamlas
situation. Det bär emellertid inte varit
ovanligt att påpekanden av detta slag
har stämplats som illvillig svartmålning
av förhållandena i vårt land, och på
detta har många förslag till reformer
strandat. Det behövdes tydligen ett besked
av en kunglig kommitté för att
bristerna skulle bli officiellt erkända.
Sedan detta har skett börjar det nu
röra sig i rätt riktning. Enligt min mening
är det sannerligen också hög tid
för ett nytänkande i fråga om åldringsvården
och för en helt ny inställning
över huvud taget till åldringarnas ekonomiska
situation och deras roll i
samhället.

Beträffande åldringarnas ekonomi
var det ett stort framsteg som nåddes
när arbetarrörelsen definitivt — får vi
hoppas — gjorde slut på det borgerliga
synsättet i fråga om pensionen. Tyvärr
tar det emellertid lång tid innan ATPreformen
får full verkan, och det är
därför även från denna synpunkt angeläget
att man inte dröjer och inte heller
snålar med de åtgärder som kan
göra de gamlas situation drägligare redan
nu — t. ex. inom de områden som
vi behandlar i dag.

I fråga om hemvården av gamla pläderade
vi redan i fjol liksom i en motion
vid början av årets riksdag för
en anordning som sammanfaller med
den linje som regeringen nu har slagit
in på, nämligen att ge statsbidrag till
kommunerna och genom dessa till de
personer som åtar sig tillsyn av gamla
människor i deras hem. Härvidlag behöver
man inte dröja i åratal för att

uppnå mycket betydande resultat. Det
finns nämligen i detta fall inga sådana
svårigheter i fråga om arbetskraft,
byggmöjligheter och annat som brukar
anföras som hinder när det gäller andra
delar av åldringsvården. För hemvården
kan alla kommuner på kort tid mobilisera
ett stort antal personer — framför
allt husmödrar — som är villiga att
utföra hemhjälp, kanske i huvudsak på
deltid, bara de får betalt för arbetet.
Detta vill regeringen nu ordna så, att
primärkommunerna får statsbidrag motsvarande
35 procent av deras kostnader
för detta ändamål. Det är ett framsteg.

I den motion som vi avlämnade i
denna fråga redan före regeringens förslag
hävdade vi att statsbidraget borde
ges i direkt proportion till antalet gamla
i varje kommun. I vår beräkning
hade vi också utgått från att statsbidraget
totalt skulle bli i runt tal dubbelt
så högt som vad regeringen nu har
föreslagit. Utan varje tvivel tar vårt
förslag större hänsyn än regeringsförslaget
till kommunernas reella situation.
Det råder mycket olika förhållanden
i kommunerna i fråga om vårdbehov
och ekonomisk bärkraft. Detta illustrerades
av statsministern i ett tal på
den stora bostadskonferensen i Stockholm
för en tid sedan. Han tog två
kommuner i Stockholms närhet som
exempel. I den ena fanns det 20 produktiva
människor på varje pensionär,
i den andra kommunen var förhållandet
3 till 1. Dét säger sig självt, att
den sistnämnda kommunen har stora
ekonomiska svårigheter när det gäller
att ordna hemvård och annan social
service. Men enligt regeringsförslaget
kan ju en sådan kommun missgynnas
även i fråga om statsbidraget just därför
att kommunen befinner sig i ekonomiskt
trångmål. Sist och slutligen
går detta ut över de gamla genom en
restriktiv politik i fråga om hemvården.

Jag vidhåller alltså förslaget om fixerade
statsbidrag till kommunerna, mot -

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 24

svarande 120 kronor för varje person
som uppnått 67 års ålder. Men om riksdagen
följer regeringen i fråga om
konstruktionen av anslaget, bör man
åtminstone tillse att statsbidraget blir
så pass generöst tilltaget, att även kommuner
i en svår ekonomisk situation
kan bereda sina gamla hemvård i tillräcklig
omfattning. Alternativt har vi
också föreslagit att statsbidraget skall
utgå med 75 procent av kommunernas
kostnader i stället för de 35 procent som
regeringsförslaget innebär.

En av de andra punkterna i dagens
debatt — och kanske den viktigaste —
gäller långtidssjukvården. Inte heller
på detta område har man ännu kunnat
skapa en ordning som definitivt innebär
en brytning med den brutala metoden
att huvudsakligen bara förvara de
gamla på mer eller mindre propra ålderdomshem
och sjukhus. Detta är ju
inte någon modern metod. Läkare och
andra sakkunniga hävdar med bestämdhet,
att aktiv vård, rehabilitering i alla
former och framför allt anordningar för
att ge de gamla en meningsfylld sysselsättning
även efter pensionsåldern skulle
kunna revolutionera hela situationen
för de gamla.

Dagens konkreta debattämne är emellertid
av mycket mer begränsat slag.
Det handlar bara om att ta ett litet
steg för att förverkliga socialpolitiska
kommitténs propåer om 10 000 nya
vårdplatser för långtidssjuka, ett program
vars slutliga genomförande säkerligen
ligger långt fram i tiden, särskilt
om dess realiserande skall fortgå
i det tempo som nu föreslås.

Som bekant möter många hinder på
vägen, men då borde man åtminstone
ha undvikit att kombinera även de
aktuella reformerna med nya spärrar.
Dit hör enligt vår mening regeringens
förslag om avveckling av statsbidragen
för anordnande av sjukhemsplatser i
samband med att man nu övergår till
en frikostigare långivning. Vi anser ätt
riksdagen skall godta regeringens för -

ÅldrinKsvårdsfrågor m. m.

slag om denna långivning — vi delar
alltså inte centerpartimotionärernas
uppfattning på den punkten —• men
samtidigt önskar vi att man inte bara
skall bibehålla de direkta statsbidragen
utan också öka dem till 10 000 kronor
per nytillkommen vårdplats. Vi anser
det likaledes starkt berättigat att
införa statsbidrag för driften av sjukhem,
den form av åldringsvård som är
allra dyrast för kommunerna. Vi har
också föreslagit att riksdagen i det avseendet
skall skriva till Kungl. Maj:t
och begära ett förslag.

Med dessa korta kommentarer till det
föreliggande förslaget och till de motioner
som vi från vårt håll avgivit
hemställer jag om bifall till motionerna
nr 45 och nr 830 i fråga om de
punkter i utskottsutlåtandet där våra
motionsyrkanden behandlas.

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! Jag skall fatta mig kort
eftersom jag kan i mycket instämma
i vad herr Turesson och herr Andersson
i Knäred förut framhållit.

Vi är väl alla mycket tacksamma för
att den föreliggande propositionen har
framlagts, alldenstund åldringsvården
ju befinner sig i en synnerligen svår
kris. I likhet med herr Turesson måste
jag emellertid säga, att det är litet underligt
att en så besvärlig situation
skall behöva uppstå, om inte plötsligt
så dock undan för undan. Med den utomordentliga
befolkningsstatistik som
finns har det ju funnits möjligheter
att fortgående följa befolkningsutvecklingen
och förutse vad som kommer att
hända på området.

Det är också tråkigt att behöva konstatera,
att de gamla ofta helt enkelt
blir bortglömda vid planeringen av
nya bostadsområden. De gamla är dock
den största grupp på bostadsmarknaden
som efterfrågar bostäder, och då
borde det väl ha funnits tid och möjligheter
att planera även för deras behov.

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Åldringsvårdsfrågor m. m.

Det gäller nu att till varje pris bygga
ut långtidssjukvården, och regeringen
har presenterat ett förslag i syfte
att snabbt få i gång utbyggnaden av
denna sjukvård. För min del anser jag
den föreslagna långivningen vara en
bra utväg med tanke på de oerhört
stora investeringsbehov som föreligger
och kommer att föreligga för landstingens
och kommunernas del. Däremot
ställer jag mig i likhet med föregående
talare litet tveksam till de villkor
som förknippats med denna långivning.
För att lån skall kunna beviljas måste
det vara fråga om avdelningar för långtidssjukvård,
vilka inrymmes i en fristående
byggnad, och alltså inte om
vårdavdelningar eller vårdinstitutioner
som ingår i en större anläggning. När
man såsom jag har haft anledning att
ta del av förhållandena på ett stort antal
sjukhus för långtidsvård, så vet man
att vad dessa gamla människor främst
behöver är kvalificerad sjukhusvård
med allt vad detta innebär av tillgång
på läkarexpertis och olika slags terapi
och behandling, d. v. s. sjukvård av
samma slag som ges på våra vanliga
sjukhus. Jag anser därför att kravet på
sjukvård är det primära. Vi delar självfallet
åsikten att de avdelningar som
inredes skall ha hemkaraktär, men jag
kan inte inse att vi behöver göra avkall
på det kravet bara därför att vi av rationella
skäl i vissa fall förlägger avdelningarna
i anslutning till annan
sjukvårdsinstitution. Det råder brist
på personal, och därför måste vi se
till att få ut det mesta möjliga av de
läkare och den övriga sjukvårdspersonal
som finns.

Dessutom tycker jag att landstingen,
som på ett så utomordentligt sätt har
skött sina tidigare uppgifter, bör kunna
få förtroendet att avgöra, om avdelningarna
skall förläggas i anslutning till annan
vårdinstitution för att vinna största
möjliga effekt, dock utan att avkall göres
på kravet om hemkaraktär. I många
fall är det ju personalen som ger in -

stitutionerna deras hemkaraktär. Det är
den som är avgörande för vården och
trivseln på avdelningarna.

Herr talman! I likhet med herrar
Turesson och Andersson i Knäred ber
jag att få yrka bifall till reservation
nr 1.

Jag vill också framhålla nödvändigheten
av en fortgående planering på
detta område. Det är nödvändigt att
man följer upp frågorna, så att man
inte plötsligt står i en situation, där
man helt överraskas av förhållandena
ute i det praktiska livet. Motionärer
och reservanter har därför föreslagit
att medicinalstyrelsen skall följa dessa
frågor.

Vidare har det motionsledes yrkats,
att centraler för gamla skall inrättas —
i likhet med de barnavårdscentraler
vi nu har — dit pensionärerna kan gå
för att få läkarhjälp m. m. I de likalydande
motionerna 1:697 och 11:849
har man föreslagit uppförande av daghem
för gamla. Många gånger är de
gamla nu fruktansvärt Isolerade. Det
finns pensionärer som inte ens får
ett besök per år. Det är mycket tragiskt.
Motionärerna vill bryta denna isolering,
och jag tror det skulle betyda
oerhört mycket att de gamla har ett
daghem att gå till, där de kan få kontakt
med andra människor och sysselsätta
sig manuellt eller intellektuellt.
Den yngre generationen, som känner
sig ansvarig för de äldre, måste oftast
gå till sitt arbete på dagarna, och då
kan det innebära en stor trygghet för
dem att veta att de gamla har ett daghem
att gå till med de möjligheter
som där finns.

Jag ber därför att även få yrka bifall
till reservation nr 4.

Slutligen är vi givetvis glada för det
statsbidrag som nu utgår till hemhjälp,
men vi har i en motion också yrkat att
man skall ta upp arbetsledarutbildningen
i det fallet. När statsbidraget drogs
in, gick vi från folkpartihåll emot denna
indragning. Nu när man sett att

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

kommunernas intresse för den sociala
hemhjälpen har minskat, har man varit
tvungen att återgå till att ge statsbidrag
igen. Arbetsledarutbildningen kommer
att tas upp enligt uppgift.

Herr talman! Med det anförda ber
jag att få yrka bifall till reservationerna
nr 1, 3 och 4.

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Beträffande de statliga
lånen för uppförande av sjukhem för
långtidssjuka har vi i motion II: 853 föreslagit,
att sådana lån skall kunna utgå
även när dessa sjukhem sammanbyggs
med läkarstation eller annan sjukvårdsinrättning.
Vi har föreslagit detta
därför att såväl ekonomiska skäl som
vårdsynpunkter talar för att ett sådant
sammanbyggande är lämpligt i många
sammanhang.

I propositionen betonas det att dessa
sjukhem skall inrymmas i fristående
byggnader för att de skall få den hemkaraktär
och hemmiljö som anses så
värdefull. Ja, visst skall vi vara måna
om att skapa hemmiljö, men en annan
mycket viktig synpunkt är att många
åldringar har stort behov av aktiv sjukvård
och rehabilitering. Sjukhemmet får
inte bara bli en förvaringsanstalt med
hemkaraktär, utan de gamla måste också
få vård där. Och då är det många
gånger lämpligt att sammanbygga sjukhemmet
med t. ex. läkarstation eller annan
sjukvårdsinrättning. Det är också
billigare att bygga ihop två byggnader
än att lägga dem bredvid varandra, vilket
också för andra svårigheter med sig
ur vårdsynpunkt.

Utskottet har vid sin behandling av
denna fråga skrivit på ett sätt som jag
inte blivit riktigt klok på. Utskottet
framhåller först att byggnaderna bör
vara fristående, men sedan skriver utskottet:
»Detta bör givetvis inte hindra
att sjukhemmen uppföres i nära anslutning
till ett lasarett, ålderdomshem eller
annan institution. Därest det skulle visa
sig lämpligt att till ett sjukhem förlägga
3*—Andra kammarens

Åldringsvårdsfrågor m. m.

läkarmottagning, t. ex. en läkarstation,
bör detta inte utgöra hinder för erhållande
av lån. Utskottet avstyrker sålunda
ifrågavarande yrkanden i motionerna
•— — -—.» Om man kan tolka
detta uttalande om nära anslutning så,
att det kan vara en sammanbyggnad, är
det precis vad vi föreslagit i vår motion.
Beträffande läkarstationer har man
bara vänt på ordföljden och sagt att
man kan lägga en läkarstation till ett
sjukhem, medan vi föreslagit att man
skall kunna lägga ett sjukhem bredvid
en läkarstation. Enligt matematikens lagar
är a + b lika mycket som b + a.
Man har alltså gått med på våra intentioner.
Den som vill vara litet elak kan
säga, att skrivningen tillkommit enligt
den princip som säger att en motion
inte skall bifallas. Men vi har inte några
anspråk i och för sig på att vår motion
bifalles, om bara det vi föreslagit kommer
till utförande.

Eftersom socialministern finns i kammaren
vill jag fråga honom, om vi kan
tolka detta mycket oklara yttrande så,
att man kan få sammanbygga sjukhem
med annan sjukvårdsinrättning, om detta
ur praktiska och ekonomiska synpunkter
visar sig lämpligast, och att
alltså dessa synpunkter får bli avgörande
i tillämpningen. Då skulle jag
kunna nöja mig med utskottets skrivning.

Reservation nr 1 tar visserligen i detta
avseende upp vår motion på ett mycket
bra sätt, men det finns en hake.
Man tar även upp frågan om att sammanbygga
avdelningarna med primärkommunala
ålderdomshem. Jag är rädd
för att detta inte är lyckligt, i varje fall
inte i dagens läge. Jag tror inte att man
skall blanda in landstingen för mycket
i den vanliga åldringsvården. Det problemet
kanske kommer, men vi är inte
nu mogna för det.

Kan man alltså tolka utskottsutlåtandet
om den praktiska tillämpningen så,
att det är fråga om vad som är vettigt
och ekonomiskt, skulle jag kunna vara

protokoll 1964. Nr 24

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Åldringsvårdsfrågor m. m.

med på det. Eljest får jag förbehålla
mig en viss frihet.

I detta anförande instämde herrar
Sundelin, Lundberg, Allard och Ekström
i Iggesund, fru Jäderberg samt
herr Lundmark (samtliga s).

Herr HYLTANDER (fp):

Herr talman! Det råder ju inga delade
meningar om att långtidssjukvården
för åldringar är ett behov, som är mycket
stort och kräver snabba åtgärder.
Socialpolitiska kommittén har genom
sitt betänkande aktualiserat denna fråga.
Propositionen nr 85 ger ju en mängd
aspekter på åldringarnas problem i
stort och har även tagit upp frågan om
snabb utbyggnad av långtidssjukvården.
Jag har fattat detta som ett positivt
grepp för att under en begränsad följd
av år få en snabb ökning av antalet
vårdplatser. Enligt socialpolitiska kommittén
skulle det behövas omkring
34 000 vårdplatser under det att det nu
finns 21 000 platser tillgängliga. Om föreliggande
förslag om lån på 50 miljoner
kronor per år under tre år med
30 000 kronor per vårdplats godkännes
och fullt utnyttjas, skulle det betyda ett
tillskott av cirka 5 000 vårdplatser. Jag
och flera med mig har fattat detta som
ett tillskott utöver den ordinarie utbyggnadsplan
som landstingen skall
följa.

Vi har tagit upp ett speciellt avsnitt
av frågan i motionerna 1:698 och
11:851. För att utbyggnaden skall kunna
ske snabbt under denna begränsade
tid är det angeläget att även primärkommunerna
får möjligheter att medverka
tillsammans med landstingen i
detta fall. Vi anser därför att inte enbart
de i speciell byggnad uppförda
landstingssjukhemmen utan även sådana
byggnader som uppföres i samråd
mellan landsting och primärkommun
bör komma i åtnjutande av detta stöd.
Vid en eventuell förflyttning från den
primärkommunala byggnaden, exempelvis
ålderdomshem, skall lånet kunna

överflyttas till landstingets nya byggnad.
Det finns flera exempel på att ett
fruktbärande samarbete kommit till
stånd mellan landsting och primärkommun
utan att det blivit någon fastlåsning
vid primärkommunala anstalter,
exempelvis ålderdomshem. Sedan landstinget
hunnit med sitt speciella byggnadsprogram
kan byggnaderna utan stora
omändringsanordningar användas
för sitt primärkommunala ändamål. Det
väsentliga måste väl vara att vi får ett
ökat antal vårdplatser för det mycket
trängande behov som långtidssjukvården
utgör. Jag anser, herr talman, att vi
inte bör bortse från de samlade resurser,
som vi får om primärkommunerna
deltar i detta krafttag för att under
mycket kort tidrymd söka bygga ikapp
den brist på långtidssjukvårdsplatser
som blir mer och mer kännbar.

Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till reservation nr 1 vid förevarande
utlåtande. För den händelse
denna reservation inte vinner kammarens
bifall, ber jag att socialministern
skall beakta dessa synpunkter vid denna
frågas framtida behandling.

Herr förste vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Herr KELLGREN (s):

Herr talman! Det är glädjande att utskottsmajoriteten
och samtliga reservanter
är eniga i huvudfrågan — att
åldringsvården behöver utbyggas och
att krafttag måste tas. Alla är vi väl
också glada åt att socialpolitiska kommittén
arbetat så snabbt, liksom att socialministern
snabbt redovisat sina förslag,
vilka nu i allt väsentligt kommer
att godkännas av riksdagen.

Reservation 1 går ut på att sjukhemmen
skall kunna inrymmas i byggnad
som är avsedd även för annan vårdinstitution
eller i byggnad som är sammanbyggd
med byggnad där annan
vårdinstitution är inrymd. Frågan har
ju diskuterats ingående i utskottet, och

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

det är främst två skäl som gjort att utskottsmajoriteten
stannat för att förorda
att lånestöd skall ges endast för fristående
sjukhem.

Det första skälet är att vi anser att
kravet på så hemliknande miljö som
möjligt blir svårt att uppfylla, om sjukhem
inryms i klinikbyggnad vid lasarett.
Även vid sammanbyggnad med
sjukhus föreligger enligt vår mening
risk för att hemmiljön med allt vad
som ligger däri kan gå förlorad. Det är
väsentligt att understryka att det måste
vara hemkaraktär på dessa sjukhem —
de får inte bli något slags kliniker, utan
de skall verkligen vara trivsamma hem,
så att åldringarna kan känna att de
vårdas väl.

Det andra skälet — som är lika viktigt
— till att vi inte kan gå med på
den lösning reservanterna förordar är
att reglerna för det föreslagna stödet
bör vara så klara och enhetliga som
möjligt. Detta uppnås säkrast om sjukhemmen
uppförs som fristående byggnader.

Men det bör understrykas — som departementschefen
också gjort — att det
inte finns anledning ställa sig avvisande
till att sjukhemmen uppförs på lasarettstomt
eller i anslutning till annan
vårdinstitution. Vi anser tvärtom detta
lämpligt med hänsyn till kraven på medicinsk
service. Utskottet skriver också:
»Därest det skulle visa sig lämpligt
att till ett sjukhem förlägga läkarmottagning,
t. ex. en läkarstation, bör detta
inte utgöra hinder för erhållande av
lån.» — Jag vill i sammanhanget säga
till herr Svanberg att hans motion i allt
väsentligt är tillstyrkt. Herr Svanberg
bör betrakta utskottets skrivning härvidlag
som så pass bindande, att de
önskemål han framfört i sin motion blir
tillgodosedda. Kraven på hemmiljö, medicinsk
service och enkla statsbidragsbestämmelser
anser vi emellertid väga
så tungt, att reservanternas förslag inte
kan bifallas, och jag yrkar därför bifall
till utskottets förslag.

Åldringsvårdsfrågor m. m.

1 reservation 2 föreslås från centerpartihåll
att direkta bidrag skulle utgå
när det gäller kroppssjukvården. Den
frågan är emellertid föremål för utredning.
Problemkomplexet är svårlöst:
det gäller att avväga hur mycket som
skall falla på staten och hur mycket
som skall falla på berörda primär- och
sekundärkommuner, liksom att avväga
utformningen av bidrag till mentalsjukvården.
I möjligaste mån bör enhetliga
bidragsgrunder eftersträvas. När hela
problemkomplexet ligger under utredning
finns det ingen anledning att helt
plötsligt ge sig in på bidragsgivning på
ett speciellt område, utan det är klokast
att avvakta utredningens förslag. Jag
yrkar fördenskull också på denna punkt
bifall till utskottets förslag.

Reservation 3 gäller själva den långsiktiga
planeringen. Det får, såsom betonats
av herr Turesson och fröken Elmén,
anses att utskottet i allt väsentligt
tillgodosett motionärernas önskemål
om långsiktig planering. Självfallet
är det svårt att exakt bestämma vem
som skall ha huvudansvaret härvidlag,
eftersom problemet är så invecklat —
det har både medicinska, personella och
olika byggnadstekniska aspekter. Därför
bör bostadsstyrelsen få i uppgift att
försöka lösa problem som hör samman
med åldringarnas bostadsfråga. Socialstyrelsen
måste givetvis planera för att
säkerställa tillgång på utbildad arbetskraft,
och de medicinska aspekterna på
frågekomplexet får medicinalstyrelsen
anlägga. I stort bör socialstyrelsen följa
verksamheten och svara för den mer
långsiktiga planeringen.

De av reservanterna framförda önskemålen
blir sålunda i huvudsak tillgodosedda
genom utskottets skrivning.
Därför vill jag också på denna punkt
yrka bifall till utskottets hemställan.

De frågor som behandlas i reservation
4 är redan under behandling i socialpolitiska
kommittén. Den diskuterar
de olika möjligheter som kan finnas
att mera aktivt hjälpa till att ge -

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Åldringsvårdsfrågor m. m.

nom nya grepp lösa åldringarnas fritids-
och sysselsättningsfrågor. Därför
finns det här ingen anledning att skynda
i förväg, utan det är klokast att vänta
på de förslag denna kommitté kommer
att lägga fram. Jag vill därför på
denna punkt yrka bifall till utskottets
hemställan och avstyrka reservationen.

I den femte reservationen har man
påyrkat att socialpolitiska kommittén
måtte anmodas att skyndsamt lägga
fram slutresultatet av sitt arbete i vad
gäller åldringsvården. Jag tycker inte
att man skall klaga på socialpolitiska
kommittén. Den har arbetat med detta
svåra problem så skyndsamt som det
över huvud taget varit möjligt, och det
finns ingen anledning att tro att man
genom något slags pekpinne skall kunna
påskynda detta arbete. Det är väl
en uppgift för de ledamöter som sitter
i kommittén att se till att arbetet blir
fullgjort så snabbt och bra som möjligt.

Men det är mycket viktigt att utredningen
inte lägger fram förhastade utredningsresultat.
Man får hoppas att
även reservanterna vill instämma i
önskemålet att det förslag kommittén
lägger fram blir så bra som möjligt, så
att det kan bli föremål för en skyndsam
lagstiftning och behandling i denna
kammare.

Med detta, herr talman, ber jag att
få yrka bifall till utskottets hemställan
och yrkar avslag på samtliga reservationer
som är fogade till utlåtandet.

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag begärde ordet för
att säga några ord om långtidsvården.
Det framställs nu som om detta behov
skulle ha kommit nästan som en blixt
från klar himmel. Förhållandet är emellertid
att alla de, som på olika håll
sysslar med hälso- och sjukvård, under
många år med kraft måst ta itu med
detta problem. Det skall i sanningens
intresse sägas ifrån, att det i dagens
läge speciellt aktualiserade behovet på
detta område beror på den förändrade

syn på gamla människor, vilken finns
inom landsting, kommuner, riksdag och
annorstädes. Tidigare har de gamlas
problem gömts undan, och vi har aldrig
fått möjlighet att bedöma sakläget. Nu
har vi i landsting och kommuner försökt
fa till stånd en aktiv åldringsvård.
Staten knyter vissa förväntningar till
detta arbete men är även själv beredd
att ge stöd. Det skall i sanningens intresse
även framhållas, att läget nu inte
är mera katastrofalt än det varit.

Jag begärde närmast ordet för att
säga några ord i frågan om vårdhemmen
och deras utbyggnad. Inom landstingen
är vi fullt på det klara med att
det är angeläget att söka lägga dessa
långtidsvårdhem om möjligt i anslutning
till ett lasarett eller en sjukvårdsinrättning.
Det är från landstingens
synpunkt angeläget att framhålla, att
den teoretiska synpunkten att dessa
byggnader skall skiljas åt för att betrygga
hemmiljön inte får överskattas.
För landstingen är detta emellertid en
mycket stor ekonomisk fråga.

Jag vill erinra om att i det län jag
företräder kunde vi i den största zonen
under 1963 ta in 34 procent av patienterna
med under tre dagars väntetid.
Med högst 14 dagars väntetid kunde vi
ta emot 76,2 procent av samtliga som
sökte sig in på vårdhem.

Emellertid är det inte bara vårdhemsplatserna
som skall byggas ut. Det
förekommer i dag kris inom sjukvården
därför att vi icke har bostäder till
biträden, sjuksköterskor o. s. v. Också
detta sjukvårdsproblem bör uppmärksammas.

Vi är nog alla på det klara med att
vi skall ha en aktiv sjukhusvård.

Jag skulle vilja understryka herr
Svanbergs fråga till socialministern:
Skall man tolka utskottets skrivning på
det sättet, att socialministern kommer
att ta hänsyn till vad som framhålles
i motion II: 853 av herr Svanberg
in. fl.? Om vi inom landstingen kan
räkna med detta är jag beredd att

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

stödja utskottets hemställan på denna
punkt.

Jag blev emellertid litet rädd när jag
hörde herr Kellgrens tal om att man
skall hålla sjukhemmen åtskilda. Detta
kommer en att tänka på en viss nation,
som tillämpar principen »lika men åtskilda».
Vi måste inom åldringsvården
se till att vi icke får förvaringssystem
utan sjukvård i verklig mening.

Jag hoppas att socialministern kan
svara och ge ett besked på denna punkt.

I så fall är jag villig att stödja utskottet.
Annars får jag överväga att gå en
annan väg.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Den fråga vi i dag diskuterar
i anslutning till utskottets utlåtande
över propositionen om åldringsvården
är förvisso stor och omfattande.
Jag är övertygad om att åldringsfrågorna
även i fortsättningen kommer att bli
föremål för riksdagen uppmärksamhet
och även för riksdagens behandling.
Jag tror emellertid att vi alla kan vara
överens om att när intentionerna och
riktlinjerna i den framlagda propositionen
och i det föreliggande utskottsutlåtandet
blivit förverkligade, har vi
tagit ett stort steg framåt i fråga om
åldringsvårdens utbyggnad. Att detta
spörsmål är viktigt behöver jag inte
särskilt mycket uppehålla mig vid. Vi
har för närvarande omkring 800 000
åldringar i landet. Över en kvarts miljon
av dem bor i glesbygder. Antalet
pensionärer ökar med 20 000—25 000
per år. Enligt socialpolitiska kommitténs
undersökningar omfattade samhällets
aktiva åldringsvårdsåtgärder ungefär
20 procent av åldringarna. Dessa
åtgärder fördelar sig med 8 procent
på bostäder, 5 å 6 procent på öppen
vård, 5 procent på ålderdomshem och
2 procent på sjukhem. Detta är genomsnittssiffror.
Stora skillnader föreligger
mellan de olika kommunerna och
landstingen. Skillnaderna är störst när

Åldringsvårdsfrågor m. m.

det gäller bostäder och den öppna vården.

Herr talman! Man skulle kanske kunna
uppdela åldringsvårdens uppgifter
i tre punkter. Det gäller för samhället
att ge de gamla för det första ekonomisk
självständighet, för det andra en
god bostad så långt det är möjligt och
för det tredje, vid behov, personlig
vård och omvårdnad. Med andra ord,
åldringsvården är en viktig uppgift för
samhället. Mycket har också uträttats
under senare år. Herr Lundberg uppehöll
sig bl. a. vid den sidan av saken.
Vi får inte glömma vad pensionssystemets
utbyggnad och successiva utveckling
har betytt då det gällt åldringarnas
försörjning och förbättringen av
deras standard över huvud taget. De
har fått, och får framgent, genom folkpensionen
och stegvis genom ATP en
bättre ekonomi — med andra ord de
får del av välståndsutvecklingen.

Riksdagen beslöt för endast några
dagar sedan om en ny standardhöjning
för folkpensionärerna. Genom de
stegvis växande pensionerna kan man
börja tala om en viss begynnande valfrihet
i fråga om konsumtionen också
för de gamla. Det var på ett annat sätt
tidigare. Vi har tagit ett stort steg framåt
i förhållande till bara för något decennium
sedan. På bostadsområdet har
förekomsten av trångboddhet och låg
utrustningsstandard minskat kraftigt
mellan 1945 och 1960 års bostadsräkningar.
En undersökning visar att 47
procent av alla åldringshushåll 1945
hade en så helt omodern bostad, att de
saknade vatten och avlopp. Den andelen
hade 1960 sjunkit till 17 procent.
Den senare siffran visar emellertid, att
det alltjämt återstår mycket.

När fröken Elmén framhöll, att hon
hade svårt att förstå att vi hade kommit
in i »denna situation», som hon uttryckte
sig, så bör till detta sägas, att
ett stort reformarbete här ägt rum.
Men vi ställer med all rätt helt andra
krav i dag för våra åldringar och har

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Åldringsvårdsfrågor m. m.

naturligtvis samtidigt att räkna med
den kraftiga ökning av antalet åldringar
som förutses under lång tid framåt.

Även vården av sjuka och klena åldringar
har genomgått en stark utveckling.
Omdaningen av våra ålderdomshem
till moderna hem med god utrustning
och trivsel har nått därhän, att
nu mer än hälften av de 40 000 platser
som finns i denna vårdform har nyeller
ombyggts sedan 1946.

Långtidssjukvården har också utbyggts
kraftigt. Platsantalet har fördubblats
sedan början av 1950-talet.
Det snabbt ökande antalet åldringar i
de högsta åldersklasserna, som vi nu
har att motse, kräver dock än större
insatser.

Den öppna åldringsvården i form av
hemhjälp för åldringar har också på
kort tid utvecklats starkt. Sedan omkring
1950, då verksamheten ännu var
föga utvecklad på de flesta håll, har
årssiffran för åldringar som får hjälp
i sina hem stigit från cirka 15 000 till
cirka 60 000, men ett betydande hjälpbehov
föreligger fortfarande.

För att underlätta en snabb utbyggnad
har vi funnit vissa statliga stödåtgärder
motiverade.

Det är mot denna bakgrund som socialpolitiska
kommittén i slutet av förra
året lade fram tre särskilda förslag
i syfte att genom statligt stöd så snabbt
som möjligt få till stånd ökade insatser
när det gäller långtidssjukvården, åldringarnas
bostäder och hemhjälp. Vi har
sedan på grundval av socialpolitiska
kommitténs utredning och förslag utarbetat
den proposition som vi i dag
behandlar här i kammaren.

Inom långtidssjukvården för kroppssjuka
behövs en utbyggnad. Den av huvudmännen
beslutade utbyggnaden —
ett nettotillskott av cirka 6 000 platser
— innebär att det skulle finnas omkring
27 000 vårdplatser vid utgången av år
1966. Enbart genom ökningen av åldringarnas
antal kommer platsbehovet
år 1966 sannolikt upp i en siffra av

35 000. Det skulle alltså fattas minst
8 000 vårdplatser, även om den beslutade
utbyggnaden genomförs. En ytterligare
utbyggnad av just långtidssjukvården
är därför enligt mitt sätt att
se synnerligen angelägen.

Platssituationen och det snabbt ökande
antalet åldringar kräver extraordinära
insatser från sjukvårdshuvudmännens
och även från statens sida. I propositionen
föreslås därför ett statligt
lånestöd till byggande av sjukhem i
syfte att åstadkomma en väsentligt
ökad utbyggnadstakt. Här kommer jag,
herr talman, in på ett av de avsnitt som
har varit föremål för särskild uppmärksamhet
i debatten i dag. Kommittén föreslog
att lånen skulle avse fristående
sjukhem. Jag har funnit den utformningen
av lånemöjlighetcn riktig. I propositionen
föreslås att lånestödet till
sjukhemmen skall avse sådana sjukhem
som är byggnadsmässigt fristående från
andra institutioner. Denna utformning
av lånevillkoren har väckt en viss diskussion.
Jag vill då först slå fast att
syftet med långivningen har varit att
snabbt få till stånd en kraftig ökning av
sjukhemsplatser för långtidsvård. Avsikten
har däremot inte varit att gå in
på frågan om finansieringen av sjukhusbyggnader
i allmänhet. Kostnaderna
för dessa och alltså även för de platser
för långtidssjuka, som inrättas inom de
allmänna sjukhusen, ligger på sjukvårdshuvudmännen.
Här skall vi observera
att kroppssjukvårdens statsbidragsutredning
har bl. a. frågan om stödet
härtill under behandling.

Låt mig uttrycka det koncist, herr
talman! Vi vill i själva inredningen av
sjukhemmen så långt som möjligt komma
ifrån sjukhusmiljön för människor
som behöver vård i månader, ja, kanske
i åratal. Det är av denna anledning
lånestödet satts in på fristående sjukhem
med hemliknande miljö.

Jag vill framhålla att det angivna
lånevillkoret självklart inte kommer att
hindra att man av praktiska skäl, om

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

sjukhemmet läggs i närheten av ett
sjukhus, organisatoriskt knyter an sjukhemmet
till sjukhuset. Jag vill också
betona att vad utskottet anför i fråga
om förläggning av en läkarmottagning
till ett sjukhem är helt i enlighet med
de tankegångar som ligger bakom förslaget
i propositionen. Självfallet skall
inte heller hinder föreligga att skapa
exempelvis förbindelsegångar mellan
sjukhemmet och en annan institution.
Något hinder för långivningen ser jag
icke i det. Men samtidigt måste gränserna
för långivningen dras på ett sådant
sätt att reglerna för långivningen
blir klara och entydiga. Det är därför
som jag i propositionen har velat klart
definiera begreppet fristående sjukhem
med att det skall ha uppförts som en
särskild byggnad. Jag vill understryka
att ett avsteg från denna gränsdragning
på det sätt som föreslås av reservanterna
i utskottet skulle omöjliggöra de
enkla låneregler som vi här eftersträvat.
Genom att följa reservationens förslag
skulle man utan tvekan krångla till
förfarandet då det gäller långivningen.
I anslutning till denna del av propositionen
har i debatten i dag många
andra — låt mig också understryka det
— angelägna önskemål och krav framförts.
De har gällt icke minst personalsidan.
Låt mig därför, herr talman,
säga något om detta.

Enligt en personalredovisning i oktober
1963 fanns 486 sjukskötersketjänster
vid sjukhemmen för långvarigt
kroppssjuka. Av dessa tjänster var 25
vakanta utan vikarier. Vid sjukhemmen
i fråga fanns vidare 202 tjänster som
undersköterskor. Av dessa var 13 tjänster
vakanta utan vikarie. Omkring 95
procent av ifrågavarande sjukskötersketjänster
var alltså besatta. Den planerade
väsentliga utbyggnaden av långtidssjukvården
kommer naturligtvis att
medföra ett ökat behov av sjuksköterskor.
Å andra sidan har de senare åren
en betydande utökning av sjuksköterskeutbildningen
genomförts, en ökning

Åldringsvårdsfrägor m. m.

som kan beräknas fortsätta ytterligare.
Speciellt när det gäller sjukhemmen
torde det vara möjligt att i viss utsträckning
ersätta sjuksköterskor med personal
som erhållit undersköterskeutbildning
enligt den för några år sedan införda
förbättrade utbildningsgången.

I ett cirkulär till sjukvårdshuvudmännen
i förra månaden har medicinalstyrelsen
framhållit vikten av att utbildningskapaciteten
så långt som möjligt
ökas för undersköterskor samt att en
omfördelning av arbetsuppgifterna på
sjukhusen vidtas, så att sjuksköterskorna
avdelas för de uppgifter, för vilka
de är oundgängligen nödvändiga, och att
assistenterna inom sjukvårdens tekniska
grenar, undersköterskor m. fl. erhåller
arbete, som svarar emot deras
utbildning. Styrelsen har i detta sammanhang
framhållit, att särskilda förutsättningar
synes föreligga att bättre
än hittills utnyttja undersköterskor vid
bl. a. avdelningar för långtidsvård, i
öppen åldringsvård ocli i annan öppen
vård.

Jag vill, herr talman, vidare erinra
om att medicinalstyrelsen enligt 37 §
sjukvårdsstadgan har möjlighet att i
fråga om vikarie å sjukskötersketjänster
medge undantag från villkoren att
innehavare av sådan tjänst skall vara
legitimerad sjuksköterska. Då huvudmännen
gjort framställning därom, har
medicinalstyrelsen vid sjukhem beviljat
sådan dispens för främst undersköterskor
och ålderdomshemsföreståndarinnor.
Medicinalstyrelsen bär numera
medgivit sjukvårdens huvudmän generell
dispens enligt 37 § sjukvårdsstadgan
när det gäller sjukhem för långtidssjuka.
Dispensen innebär att man
till vikarie på sjukskötersketjänst vid
avdelning för långtidsvård under exempelvis
vakans eller ledighet för innehavaren
kan anta undersköterska, skötare
som genomgått föreskriven grundutbildning
för mentalsjukvårdspersonal
eller ålderdomshemsföreståndarinna,
allt under förutsättning att den för

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Åldringsvårdsfrågor m. m.

vården ansvarige läkaren lämnar sitt
samtycke. Det är min livliga förhoppning
att vi genom bl. a. dessa åtgärder
i en icke obetydlig del skall kunna
förstärka och stimulera insatserna på
vårdsidan.

Det har vidare, framför allt från högerhåll,
ställts krav om mera långsiktiga
prognosundersökningar etc. på detta
område. Härtill vill jag då upplysa
att för den nya långtidsutredningen
kommer medicinalstyrelsen och socialstyrelsen
att inom kort göra en undersökning,
som bl. a. avser personalbehovet
inom långtidssjukvården och åldringsvården,
i första hand fram till
1970. Det kanske också skall tilläggas,
att medicinalstyrelsen lika väl som socialstyrelsen
fr. o. m. nästa budgetår
erhåller en viss personalförstärkning
för insatser på just åldringsvårdssidan.

Jag skall, herr talman, därefter bara
i korthet säga något om de två andra
avsnitten i propositionen gällande bostäderna
och hemhjälpen. Vi vet att av
våra 800 000 åldringar bor 7 procent i
pensionärshem eller pensionärslägenheter
och ungefär 5 procent på ålderdomshem,
medan ett par procent vistas
på sjukhem. Återstoden, cirka 85 procent,
bor i vad jag här skulle vilja kalla
vanliga ordinära bostäder, d. v. s. de
bor inte i pensionärsbostäder eller på
institutioner. 130 000 åldringar eller cirka
17 procent av samtliga bor i helt
omoderna bostäder, vilka saknar alla
bekvämligheter. Ytterligare över 100 000
saknar både wc och centralvärme.

I propositionen har föreslagits snabba
åtgärder för att förbättra de nuvarande
åldringarnas bostäder. Förslagen
grundas på en av bostadsstyrelsen
och socialpolitiska kommittén gemensamt
utarbetad promemoria. En inventering
av åldringarnas bostäder skall
nu företas ute i kommunerna. Syftet är
framför allt att klarlägga storleken av
de insatser som otvivelaktigt behövs.
Inventeringen skall i första hand leda
till en intensifiering av den statliga

förbättringslångivningen. Därigenom
bör bristerna i åldringarnas bostäder i
väsentlig mån kunna avhjälpas. Förbättringslån
skall kunna utgå också för
vissa mindre omfattande upprustningsåtgärder.

Förslagen omfattar vidare en lånemöjlighet
för kommunerna när det gäller
mera temporära åldringsbostäder
liknande den typ av flyttbara bostäder
som bl. a. arbetsmarknadsverket använder
sig av. Den stödformen tar särskilt
sikte på avflyttningskommuner. För bostäder
av detta slag skall förbättringslån
kunna beviljas upp till 100 procent
av den godkända kostnaden. I propositionen
förordas också att ideella organisationer,
som uppför åldringsbostäder,
i ökad utsträckning bör beviljas bostadslån
intill 90 procent av pantvärdet.

Jag har velat uppehålla mig något vid
denna andra del av propositionens förslag
och övergår nu till den tredje delen,
som avser åtgärder för att kunna
underlätta en utbyggnad i fråga om
hemhjälpen. Där föreslog socialpolitiska
kommittén ett statsbidrag med hälften
av kommunernas kostnader för hemhjälp
åt invalider och åldringar. Skäl
har emellertid talat för att detta stöd
bör utformas så att det omfattar hemhjälpen
till såväl åldringarna som
barnfamiljerna. Propositionens förslag
är utformat efter just dessa riktlinjer.

Herr talman! Jag skall inte uppehålla
kammarens ledamöter så mycket längre
vid denna otvivelaktigt stora fråga.
Hjälpbehoven är naturligtvis i många
avseenden omöjliga att mäta. Jag tror
emellertid att man med dessa riktlinjer
bl. a. har fixerat tre väsentliga områden
för insatser åt de gamla. Det
krävs förbättringsinsatser på bostadssidan
så att de gamla så långt möjligt
kan bo kvar i sin invanda miljö, i sin
egen bostad. Men det kommer, det vet
vi, en tid för många gamla när inte
ens en hygglig bostad räcker till för
att de skall kunna klara sig själva i sin
invanda miljö. Man måste ha ett annat

Fredagen don 15 maj 1904

Nr 24

stöd, och där kommer hemhjälpen in
i bilden. En utbyggnad av hemhjälpen
är här utan tvivel av stor betydelse.

Men trots den goda bostaden, den
utbyggda hemhjälpen — som vi nu hoppas
kunna förverkliga — kommer ändå
för många den dag när man inte
klarar sig själv. Då blir det fråga om
en annan form av vård. I det fallet
kommer, som vi ser det, sjukhem med
en hemliknandc miljö och karaktär att
betyda mycket.

Ett fullföljande av propositionens intentioner
innebär inte bara en väsentlig
reform, utan också ett stort framsteg
på åldringsvårdens område.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Socialministerns deklaration
gav inte den klarhet i denna fråga
som jag skulle ha önskat.

Praktisk sjukvård är en sak, teoretisk
sjukvård en annan. Vi som sysslar
med praktisk sjukvård anser det
vara av ondo med den åtskillnad som
man vill göra i fråga om sjukhem m. m.
i detta fall. Förslaget saknar praktiskt
underlag.

Socialministern talar här om att man
vill ha fristående sjukhem och en snabb
utbyggnad av hemhjälpen samt att man
vill komina från sjukhusmiljön m. m.
Men, herr socialminister, vi vill väl
ändå ha hemkaraktär både på sjukhus
och på sjukhem. För oss är det också
lika angeläget att ha möjlighet till sjukvård
på båda ställena. Därför bär vi
byggt ut organisationen vid våra långtidshem
för sjuka med överläkarbefattningar
och anskaffat utrustning som
skall göra det möjligt att låta även de
gamla få tillgång till en riktig sjukvård.

Det talas vidare om förbindelsegångar
mellan sjukhus och sjukhem. Om vi
inte löst denna fråga genom att ordna
ett visst samarbete vid exempelvis lasarettet
och sjukhemmet, inrymda i
samma byggnad i Enköping, kommer vi
att få slå igen vårdavdelningar. Fn sådan
utveckling skall vi inte ha.

Åldringsvårdsfr&gor m. m.

Efter denna deklaration, herr talman,
måste jag ställa ett yrkande, nämligen
om bifall till motion 853 i denna
kammare av herr Svanberg m. fl., likalydande
med nr 700 i första kammaren.
I den motionen yrkas klart och tydligt
att riksdagen vid behandlingen av denna
proposition, nr 85, måtte besluta,
att statligt lån till sjukhem för långvarigt
kroppssjuka in. fl. får utgå även i
de fall där sjukhemmet sammanbyggts
med läkarstation, lasarett eller annan
vårdinrättning, under förutsättning att
sjukhemmet i övrigt planeras och utnyttjas
så, som angetts för i propositionen
nämnda sjukhem. Eftersom socialministern
inte vill instämma i motionärernas
förslag tvingas jag att ställa
detta yrkande.

Herr ANDERSSON i Knäred (ep):

Herr talman! Jag kan helt ansluta mig
till de synpunkter som herr Lundberg
fört fram beträffande definitionen av
praktisk och teoretisk sjukvård. När
herr Kellgren skulle klargöra varför
det inte skulle gå att lämna bidrag eller
lån till vårdavdelningar för långvarigt
sjuka, som på ett eller annat sätt
är sammanbyggda med andra sjukvårdsinstitutioner,
sade han att det får
inte bli någon sorts kliniker.

Statsrådet betonar värdet av hemmiljön
och säger att det får inte bli
fråga om sjukhusmiljö. Men skall man
ha hemkaraktär på de här inrättningarna,
måste man göra mycket små
vårdinstitutioner. Vi vet att det går
inte ur vårdsynpunkt. Man nödgas ha
relativt stora enheter, tv man måste
skapa hyggliga förhållanden för personalen,
om man över huvud taget skall
ha möjlighet att driva en anläggning.
Då frågar man sig: Om vårdhemmet är
friliggande, vid vilken gräns går då
hemmiljön? Jag skall som exempel ta
den inrättning, där jag är ordförande
i direktionen. Jag vill betona att jag
inte tar den som exempel därför att
det är fråga om bidrag eller lån, ty in -

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Åldringsvårdsfrågor m. in.

stitutionen är färdig. Vi har vid Halmstads
lasarett byggt ett friliggande sjukhem.
Det är lasarettsanslutet, men sjukhemmet
är friliggande med ungefär
170 vårdplatser. Det skulle beträffande
fribelägenheten onekligen uppfylla
fordringarna, om vi nu skulle bygga
det efter det nya systemet. Men vad
hade ändrat karaktären på en vårdavdelning,
om man i denna tvåvåningsbyggnad
på den andra våningen hade
bedrivit en annan form av sjukvård än
långtidssjukvård? Jag kan inte förstå
att detta på något sätt skulle ha förändrat
vården eller hemmiljön på de avdelningar
för långtidsvård som finns
på bottenvåningen.

Herr Kellgren sade att man inte kan
gå på bidrag, utan man skall gå lånevägen,
därför att frågan om statsbidrag
är under utredning. Då måste jag fråga:
Skulle det inte, för att få fram nya
vårdplatser, vara bättre att ha ett system
som är starkt tidsbegränsat —
alltså bidrag för ett antal år — och
som sedan är borta, i stället för att ha
ett lånesystem som i alla fall kommer
att verka minst 30 år framåt i tiden?

Beträffande herr Svanbergs motionsyrkande
skulle jag, efter att ha deltagit
i avdelningens behandling av frågan,
vilja försöka att ytterligare definiera
hur avdelningsmajoriteten —
vilken jag alltså inte tillhör — har tolkat
bestämmelserna. Avdelningens majoritet
gick med på att läkarstation
skulle få inrymmas i den byggnad, där
vårdplatser för långtidsvården är inrymda,
men inga lasarettsplatser eller
annan vårdinrättning. Och socialministern
har väl starkt understrukit att
hans definition är densamma. Det betyder
alltså att, om utskottsmajoritetens
förslag bifalles, så kommer en väsentlig
del av de vårdplatser, som kommer
att byggas för långtidsvård, inte att bli
delaktiga av det stöd som är avsikten
med denna proposition. Jag skulle tro
att huvuddelen kommer att bli diskvalificerad,
och det kan väl ändå inte
vara meningen.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Herr talman! Jag begärde visserligen
ordet efter herr Lundbergs inlägg, men
jag vill börja med att till herr Andersson
i Knäred säga, att det är mycket
angeläget att uppmärksamma bakgrunden
till och avsikterna med detta stöd,
nämligen att stimulera landstingen till
extraordinära insatser med hänsyn till
de behov som otvivelaktigt föreligger
och framför allt med hänsyn till de behov
som kommer att föreligga. Det gäller
alltså en insats på ett område, där
vi för närvarande icke kan påstå att
vi befinner oss i en sådan situation, att
resurserna är tillfredsställande.

Herr Lundberg ansåg — om jag förstod
honom rätt — att mycket av det
som varit materian i underlaget för
propositionen på den här punkten var
teori, medan han företrädde de praktiska
sjukvårdssynpunkterna. Jag vill
då säga till John Lundberg, att vi har
nog sökt så långt som möjligt se till
det praktiska. Jag skulle tro att många
av oss själva, herr Lundberg, har personliga
erfarenheter av vad det många
gånger kan vara fråga om när äldre
människor råkar ut för sjukdom eller
av andra orsaker icke kan klara sig
själva. Jag tror att det är ganska klart,
i varje fall med sikte på framtiden, att
det är önskvärt att få en utbyggnad av
just den typ av sjukhem som vi här har
föreslagit, med hemliknande karaktär.
Herr Lundberg övertygar mig inte om
någonting annat.

Att det sedan kan gälla praktiska lösningar
är vi medvetna om. Detta har
ju utskottet också starkt understrukit,
och jag har ingenting att erinra emot
den passus i motionen av herr Svanberg
m. fl., där man säger: »Det synes
undertecknade som både onödigt fördyrande
och stundom kanske också
onödigt personalkrävande om inte direkt
förbindelse finns mellan sjukhemmet
och den andra vårdinrättningen.»
Jag håller med om detta. Om man bygger
ett sjukhem i närheten av ett lasa -

Fredagen den 15 maj 19<>4

Nr 24

rett, en läkarstation eller ett ålderdomshem,
ser jag detta som en fördel
just därför att man då har både läkarkrafter
och sjukvårdande resurser att
sätta in. Det kommer sannolikt att visa
sig både önskvärt och praktiskt att
åstadkomma en samordning i dessa avseenden
så att inte orationella anordningar
skapas.

Detta är den ena sidan av saken,
men den andra sidan, det vill jag betona
för herr Lundberg och kanske
framför allt för de borgerliga reservanterna,
är att avsikten ju aldrig har varit
att liksom på en annan väg medverka
till en utbyggnad av lasarettens
speciella avdelningar — då skulle ju
uppläggningen ha varit en annan. Jag
har velat starkt stryka under detta.

Jag vill sluta med att ge uttryck för
min övertygelse, att det kommer att
visa sig ute i det praktiska livet, när
sjukhemmen skall byggas och reformen
genomföras, att det inte blir några
större svårigheter att fullfölja riktlinjerna
i propositionen och utskottsutlåtandet.
Jag tror att sjukhemmen
kommer att inte bara kunna byggas på
det sätt, som har föreslagits, utan också
kunna koordineras med annan sjukvård
trots bibehållen fristående karaktär.

Herr KELLGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av
herr Anderssons i Knäred argumentering
när det gällde direkta bidrag för
sjukhemmens uppförande vill jag säga,
att det väl ändå är en stor och besvärlig
fråga, huruvida staten skall lämna
direkta bidrag till uppförandet av sådana
sjukhem. Frågan är mycket invecklad
och svår att bedöma.

Vem skall egentligen finansiera vår
sjukvård? Det är här inte bara fråga
om staten och landstingen och kommunerna,
utan man har ju också en
annan part, som man mycket väl skulle
kunna diskutera denna sak med, nämligen
sjukförsäkringen och hela social -

Åldringsvårdsfrågor m. m.

försäkringssystemet. Kanhända måste
man beträda nya vägar att finansiera
delar av vården. Skall man då plötsligt
och brutalt rycka ut ett visst delområde,
och ge direkta statsbidrag till
detta? Då kan det hända att man hamnar
i en mycket komplicerad situation.
Man måste noggrant överväga vilka vägar
man lämpligen bör gå. Det är inte
så alldeles givet att staten skall direkt
med bidrag finansiera denna verksamhet;
centerpartiet är ganska ensamt om
denna uppfattning.

Vad sedan gäller herr Anderssons
påpekande att man av personalhänsyn
måste ha stora enheter, vill jag säga,
att om man utgår från personalfrågorna,
när man skall lösa vårdproblemen
för äldre människor, då tror jag att
man börjar i galen ända, ty man bör
väl i första hand se till att hemmen
blir så bra som möjligt och lämpade
för dem som skall vårdas där. Först
därefter får man söka lösa personalfrågorna,
även om jag vet att dessa
problem är utomordentligt svårlösta på
detta område. Men risken är ju den,
att man skulle fä så stora och oformliga
enheter, att det skulle verka som om
man ville placera så många åldringar
som möjligt enligt löpandebandssystemet
och på det viset sköta vården. Det
är sädana hem som man bör försöka
undvika. Jag tror att utskottets förslag
är riktigare.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Menar statsrådet att man
skall stimulera landstingen till extraordinära
åtgärder och insatser och syftar
statsrådet till att landstingen på kortaste
möjliga tid skall åstadkomma resultat
beträffande långtidssjukvården
vill jag säga beträffande de små sjukhemmen
att landstingen inte har läkarmässig
möjlighet att klara sådan sjukvård.
Det reella förhållandet är nämligen
det att provinsialläkarna försvinner.
Vilka skall landstingen få som läkare?
Vi har nu långtidssjukhem som

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Åldringsvårdsfrågor m. m.

har över 150 platser. Där finns överläkare,
underläkare m. m. Dessa sjukhem
är utrustade så att de långtidssjuka skall
kunna få den vård de behöver. Jag tror
att man skall ha klart för sig att de
större enheterna ger möjlighet till verklig
långtidssjukvård. Den vård som kan
lämnas på små sjukhem ligger tyvärr
ofta på grund av brist på personal endast
något över vanlig åldringsvård, och
det är inte den det här gäller.

Jag vidhåller därför, herr talman,
mitt yrkande. Vi har förståelse för att
landstingen skall ges möjlighet att med
det snaraste lösa dessa problem. I det
lilla län där jag bor har vi över 1 000
långtidssjuka personer vi ger hjälp, och
vi planerar nu byggnationer som tar
sikte på ytterligare sjukvård även för
de långtidssjuka.

Herr ANDERSSON i Knäred (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag skall endast säga
några ord till herr Kellgren. Jag kan
helt instämma i vad herr Kellgren sade
om att frågan om hur sjukvården skall
finansieras i framtiden är svår och
komplicerad. Men jag förstår inte att
det finns anledning att beröra det i
detta sammanhang. Frågan gäller om
man skall lämna bidrag under en kortare
tid för uppförande av vårdplatser
för långtidssjuka — en form av stöd
som skulle verka tre å fyra år framåt i
tiden — eller om man skall ha den form
av stöd som majoriteten föreslår och
som kommer att verka minst 30 år.

Beträffande den andra delen av herr
Kellgrens anförande, som gällde stora
eller små hem för vården av de långtidssjuka,
vill jag endast konstatera att
herr Kellgrens resonemang vittnar om
att han inte har den ringaste praktiska
erfarenhet av hur detta fungerar. Man
kan rent av fråga sig om han ens har
någon teoretisk erfarenhet på området.

Fröken ELMÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle vilja instäm -

ma i vad herr Andersson i Knäred sade
om att herr Kellgrens yttrande vittnar
om att han inte har någon praktisk erfarenhet
på detta område. Vi vill ha en
standardhöjning för de gamla, antingen
det gäller åldringsvård eller sjukvård.
Frågan gäller framför allt — däri instämmer
jag med herr Lundberg —• att
få fram kvalificerad sjukvård med allt
vad det innebär. Därför är det nödvändigt,
som herr Lundberg också sade och
som vi framhållit i reservation och motioner,
att landstingen beredes möjlighet
att handla som de anser riktigast.
Vi skriver i reservationen och motionerna
att det inte skall ges avkall på
kravet på hemkaraktär, men att sjukvården
är det primära.

Jag har läst i tidningarna att socialministern
invigt mindre lasarett till vilka
varit anslutna avdelningar för långtidssjukvård.
Vid invigningarna har socialministern
uttalat sig mycket positivt
om dessa. Jag antar att de sjukvårdsavdelningarna
är bra. Man tycker
huvudsaken skulle vara att de centrala
anläggningarna utnyttjades på rätt sätt,
att vårdpersonal, köksutrustning, kökspersonal
och alla terapi- och behandlingsavdelningar
utnyttjades gemensamt
för både vanlig sjukvård och långtidssjukvård.
Jag förstår inte varför man
inte kan tänka sig att bygga direkt i anslutning
till befintlig sjukvårdsinrättning,
då markförhållanden och annat
gör att man inte kan bygga fristående.
Det är också mera rationellt att ha en
avdelning i anslutning till andra vårdavdelningar.

Jag förstår inte varför inte herr Lundberg
ansluter sig till reservationen. Jag
tycker att den ligger helt i linje med
herr Lundbergs yrkande. Varför måste
man då splittra sig? För egen del vill
jag säga att om reservationen skulle
falla bort vid voteringen kommer jag
att rösta föra herr Lundbergs yrkande.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet ASPLING:

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

Herr talman! Jag skall inte polemisera
mot fröken Elmén mer än på en
speciell punkt. Jag är alldeles övertygad
om att hon är ytterst sakkunnig,
när hon talar om sjukvård i största allmänhet.
Men jag kunde inte undgå att
bli förvånad över hennes senaste anförande.
Det måste väl ändå vara på
det sättet att det är landstingen som
skall svara för den kvalificerade sjukvården.

Vad som här föreslås är sjukhem med
hemliknande karaktär. Vi är medvetna
om att där kan människorna komina att
stanna i månader, som jag sade i mitt
första inlägg, ja, kanske till och med i
åratal. Det är något helt annat än lasarettsvård
eller specialvård på sjukhus.

Jag skulle vilja göra ett tillägg i anslutning
till vad fröken Elmén sade om
att vi alltid skall försöka sikta framåt
och höja standarden för de gamla. Det
är just det vi avser med detta förslag
i fråga om sjukhemmen. Det är en giv
som avser att åstadkomma standardhöjning
för sådana gamla som av orkeslöshet,
sjukdom eller dylikt inte kan
klara sig utan behöver en vård av detta
slag.

Vad beträffar den praktiska frågan
om att kunna ordna kontakter och samarbete
så nära som möjligt med redan
etablerade institutioner, sjukhus, ålderdomshem,
läkarstationer etc. vill jag
bara framhålla för herr Lundberg att
jag aldrig talat om små sjukhem. Jag
föreställer mig att landstingen med sin
rika erfarenhet kommer att bygga på
rätt plats, på ett rationellt sätt och av
den omfattning och storlek som svarar
mot behovet inom respektive delar av
landstingsområdena.

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Endast några ord i fråga
om friliggande sjukhem eller sammanbyggande
med annan vårdinrättning.

Jag är fullt på det klara med att syf -

Äldringsvårdsfrågor m. m.

tet med propositionens förslag inte är
att den vanliga utbyggnaden av sjukvården
skulle övertas, liksom också att
en lasarettsavdelning eller en våning i
ett lasarett självfallet inte kan komma
i fråga i detta sammanhang.

Emellertid uppkommer här en rent
praktisk fråga. I många fall kan det, när
ett sjukhem byggs på detta sätt, vara
förnuftigt att man får en vägg gemensam
med en läkarstation eller en vårdinrättning
av annat slag. Det är där
problemet ligger.

Vi har i vår motion yrkat att riksdagen
vid behandling av förevarande
proposition måtte besluta, att statligt
lån till sjukhem för långvarigt kroppssjuka
m. fl. får utgå även i de fall där
sjukhemmet sammanbyggts med läkarstation,
lasarett eller annan vårdinrättning,
under förutsättning att sjukhemmet
i övrigt planeras och utnyttjas så
som angetts för i propositionen nämnda
sjukhem. Det innebär att man inte kan
ha detta inne i ett stort lasarett, men
det kan i många fall sammanbyggas
med andra vårdinrättningar.

Med stöd av det anförda skulle jag
efter denna diskussion vilja yrka under
punkt 1 att riksdagen må med bifall
till Kungl. Maj:ts förslag med den
ändring däri som föranledes av bifall
till motionerna 1:700 och 11:853 godkänna
detta. Det är samma yrkande
som herr Lundberg har ställt men jag
vill poängtera att vi motionärer aldrig
menat att en lasarettsavdelning skall
kunna användas i detta sammanhang
utan endast att det skall bli ett samgående
i fråga om byggande av vårdinrättningar.
Reservationen nr 1 upptar
även flera andra saker, varför jag
inte kan ansluta mig till den. Här är det
endast fråga om att klart säga ut att
man skall lösa dessa frågor praktiskt.
Jag vågar ställa detta yrkande därför
att utskottets talesman sade att trots
att motionen är avstyrkt är den i verkligheten
tillstyrkt. Då skulle vi alltså
vara på samma linje, herr Kellgren.

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Åldringsvårdsfrågor m. m.

Herr JACOBSSON i Sala (s):

Herr talman! Tills vidare är jag den
siste talaren. Jag skall inte länge ta tiden
i anspråk.

Vi har i motion II: 852 yrkat avslag
på propositionen nr 85 i vad avser
däri framlagda förslag om statligt lånestöd
till byggande av sjukhem. Jag är
fullt på det klara med det meningslösa
i att ställa ett yrkande om bifall till
denna motion. Därför hade jag inte
tänkt yttra mig i frågan.

Vi ansluter oss i väsentliga delar till
vad som föreslås i propositionen, men
vi har i andra hänseenden inte kunnat
gå med på dessa förslag utan anser att
staten bör vidta andra åtgärder på
detta område. Vi vill framför allt understryka
att statens bidrag till driften
är en väsentlig hjälp till landstingen,
när de skall utöva sin verksamhet på
sjukvårdens område.

Jag har ansett mig böra deklarera
detta, därför att jag funnit mig inte
kunna yrka bifall till motionen. Jag
kommer i den blivande omröstningen
att rösta för det yrkande herr Svanberg
framställt.

överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Herr förste vice talmannen gav propositioner
på 1 :o) bifall till utskottets
hemställan; 2:o) bifall till reservationen
1) av herr Per Jacobsson m. fl.;
3:o) bifall till motionerna 1:681 och
11:830 i motsvarande del; samt 4:o)
bifall till motionerna I: 700 och II: 853;
och fann herr förste vice talmannen den
förstnämnda propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Fröken Elmén
begärde likväl votering, i anledning varav
herr förste vice talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen ånyo
upptog de tre återstående propositionerna,
av vilka herr förste vice talmannen
nu fann den under 2:o) angivna
ha flertalets mening för sig. Beträffande
kontrapropositionen begärde dock herr

Svanberg votering, i anledning varav
och sedan till kontraproposition i den
förberedande voteringen antagits den
under 4:o) angivna propositionen följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
mom. 1) i statsutskottets utlåtande
nr 106 antager reservationen 1) av herr
Per Jacobsson m. fl., röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
motionerna I: 700 och II: 853.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu eu
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne tvekan
kunna råda angående omröstningens
resultat, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgavs 87 ja och 75 nej, varjämte
36 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

Ordet lämnades på begäran till

Herr HENNINGSSON (s), som yttrade: Herr

talman! Jag ber att få anmäla
att voteringsapparaten ej fungerade.

Härefter blev efter given varsel följande
voteringsproposition uppläst och
godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 1) i
utskottets utlåtande nr 106, röstar

Ja;

Fredagen den 15 maj 19C4

Nr 24

Den, det ej vilt, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
1) av herr Per Jacobsson
in. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter ha röstat
för nej-propositionen. Herr Kellgren
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 104 ja och
101 nej, varjämte 2 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 2

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
2); och fann herr förste
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Andersson i Knäred begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 2) i
utskottets utlåtande nr 106, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 2) av herr Nils-Eric Gustafsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gäng uppläst,
verkställdes omröstning genom uppres -

Åld rings vårdsfrågor m. m.

ning. Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Andersson i Knäred
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 167 ja
och 30 nej, varjämte 10 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 3—7

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. 8

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till utskottets
hemställan med den ändring
däri, som föreslagits i motionerna II: 45
samt 1:681 och 11:830 i motsvarande
del; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Mom. 9 och 10

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. 11

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionen
11:45 i motsvarande del; och
biföll kammaren utskottets hemställan.

Mom. 12

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionerna
I: 681 och II: 830 i motsvarande
del; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Mom. 13 och 44

Vad utskottet hemställt bifölls.

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Bostadsrabatter

Mom. 15

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
3); och fann herr förste vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Fröken
Elmén begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 15) i
utskottets utlåtande nr 106, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
3) av herr Per Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs
108 ja och 99 nej, varjämte 1 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. 16

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
4) av herr Per Jacobsson
in. fl.; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Mom. 17

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reser -

vationen 5); och fann herr förste vice
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Turesson
begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. 17) i
utskottets utlåtande nr 106, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 5) av herr Kaijser m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Turesson begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 165 ja och 38 nej,
varjämte 8 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 10

Anslag till allmänna barnbidrag och
till bostadsrabatter

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
107, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret
1964/65 till allmänna barnbidrag och
till bostadsrabatter jämte i ämnet väckta
motioner.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Bostadsrabatter

Kungl. Maj:t hade (bilaga 7, punkt

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 24

44, s. 84—86) föreslagit riksdagen att
till Bostadsrabatter för budgetåret 1964/
65 anvisa ett förslagsanslag av
235 000 000 kr.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herrar Lager och Adolfsson (I: 72) samt
den andra inom andra kammaren av
fru Ryding och herr Nilsson i Gävle
(II: 93), i vilka hemställts att riksdagen
måtte 1) besluta om en höjning fr. o. m.
den 1 januari 1965 av familjebostadsbidragens
fasta del med 25 % enligt vad
i motionerna angivits, innefattande samma
uppräkning av bidragen för familjer
och ensamstående med ett barn, 2) hos
regeringen hemställa om att en översyn
av inkomstgränserna, zonindelningen
m. in. verkställdes i enlighet med
vad i motionerna förordats, såväl som
att anvisningar utfärdades rörande tilllämpningen
av den s. k. trångboddhetsregeln
på platser med stark bostadsbrist,
samt 3) i skrivelse till regeringen
hemställa om förslag till uppräkning av
anslaget för familjebostadsbidrag motsvarande
i motionerna föreslagna höjningar
av bidragen;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Bengtson m. fl. (1:413) och den
andra inom andra kammaren av herr
Hedlund m. fl. (II: 495), i vilka — såvitt
nu var i fråga — hemställts att riksdagen
måtte 1) besluta att pensionärsbostadsbidrag
finge utgå även i fall, då
lägenheten vore inrymd i hus, till vilket
statligt lån eller räntebidrag ej beviljats,
och oavsett tidpunkt för färdigställandet
samt även om lägenheten
upplåtits med bostadsrätt eller pensionären
stode som ägare till densamma,
samt 2) i .skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
att av förenämnda yrkanden föranledda
ändringar i gällande bestämmelser
och anvisningar måtte vidtagas

Bostadsrabatter

så, att ändringarna trädde i kraft den
1 juli 1964;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Bengtson in. fl. (1:414) och den
andra inom andra kammaren av herr
Hedlund in. fl. (11:496), i vilka hemställts
att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam
utredning och förslag till 1964 års
höstriksdag rörande bättre grunder för
stödet till pensionärernas bostadsförsörjning
genom sammanförande av statligt
pensionärsbostadsbidrag och kommunala
bostadstillägg till en bidragsform,
baserad på dels skatteunderlaget
i vederbörande kommun, dels den andel
av kommunens befolkning vartill
pensionärerna uppginge, samt med anknytning
till erforderligt stöd för förbättringsverksamhet
i enlighet med vad
i motiveringen i de likalydande motionerna
I: 413 och II: 495 anförts;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Virgin in. fl. (I: 419) och den andra
inom andra kammaren av herr Heckscher
in. fl. (II: 494), i vilka — såvitt
nu var i fråga — hemställts att riksdagen
måtte besluta att pensionärsbostadsbidrag
skulle, därest bostaden uppfyllde
nu gällande standardkrav, utgå
oavsett när huset färdigställts;

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Bengtson m. fl. (I: 510) och den
andra inom andra kammaren av herr
Hedlund in. fl. (II: 624), i vilka — såvitt
nu var i fråga — hemställts att
riksdagen måtte besluta 1) att förhöjt
bidrag av bostadsrabatt till barnfamiljer
fr. o. m. den 1 januari 1965 måtte höjas
med 150 kr. per barn och år, såvitt
gällde familjer med högst 6 000 kr. beskattningsbar
inkomst och med 50 kr.
per barn och år såvitt gällde familjer
med 6 000—8 000 kr. beskattningsbar
inkomst samt 2) till Bostadsrabatter för
budgetåret 1964/65 anvisa ett förslagsanslag
av 250 000 000 kr.;

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Bostadsrabatter

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Lundström in. fl. (I: 520) och
den andra inom andra kammaren av
herr Ohlin m. fl. (11:632), i vilka —
såvitt no var i fråga — hemställts att
riksdagen måtte besluta 1) att familjebostadsbidragen
fr. o. m. den 1 januari
1965 skulle förbättras enligt i motionerna
framlagt förslag samt 2) att förevarande
anslag skulle uppföras med
250 000 000 kr., vilket innebure ett i
förhållande till Kungl. Maj:ts förslag
med 15 000 000 kr. höjt anslag.

Utskottet hemställde,

I. att motionerna 1:72 och 11:93,
1:510 och 11:624 samt 1:520 och
II: 632, samtliga motioner såvitt de avsåge
höjning av familjebostadsbidragens
belopp, icke måtte bifallas av riksdagen;

II. att motionerna 1:72 och 11:93,
såvitt de avsåge översyn av inkomstgränserna,
zonindelningen in. m. och
tillämpningen av trångboddhetsregeln,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

III. att motionerna I: 413 och II: 495
samt I: 419 och II: 494, samtliga motioner
såvitt de avsåge villkoren för pensionärsbostadsbidrag,
icke måtte bifallas
av riksdagen;

IV. att motionerna I: 414 och 11:496
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

V. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna I: 72 och II: 93, I: 510
och II: 624 samt I: 520 och II: 632, samtliga
motioner såvitt nu var i fråga, till
Bostadsrabatter för budgetåret 1964/65
anvisa ett förslagsanslag av 235 000 000
kr.

Reservationer hade avgivits

1) beträffande familjebostadsbidragen
av herrar Per Jacobsson, Kaijser,
Källqvist, Per-Olof Hanson, Per Petersson,
Hils-Eric Gustafsson, Harald Pettersson,
Staxäng, Svensson i Stenkyrka,
Gustafsson i Skellefteå, Helander, Käll -

stud och Turesson, vilka ansett att utskottet
under I. och V. bort hemställa,

I. att riksdagen måtte med bifall till
motionerna 1:510 och 11:624 samt
I: 520 och II: 632 ävensom i anledning
av motionerna I: 72 och II: 93, samtliga
motioner såvitt nu var i fråga, besluta
att familjebostadsbidragen fr. o. m. den
1 januari 1965 skulle höjas per bidragsberättigat
barn och år med 150 kr. i
fall då den beskattningsbara inkomsten
ej överstege 6 000 kr. och med 50 kr.
i fall då den beskattningsbara inkomsten
överstege 6 000 kr. men ej 8 000 kr.;

V. att riksdagen måtte i anledning av
Kungl. Maj :ts förslag samt motionerna
I: 72 och II: 93 ävensom med bifall till
motionerna 1:510 och 11:624 samt
I: 520 och II: 632, samtliga motioner
såvitt nu var i fråga, till Bostadsrabatter
för budgetåret 1964/65 anvisa ett
förslagsanslag av 250 000 000 kr.;

2) beträffande villkoren för pensionärsbostadsbidrag
av herrar Per Jacobsson,
Kaijser, Källqvist, Per-Olof
Hanson, Per Petersson, Nils-Eric Gustafsson,
Harald Pettersson, Staxäng,
Svensson i Stenkyrka, Gustafsson i Skellefteå,
Helander, Källstad och Turesson,
vilka ansett att utskottet under III. bort
hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
motionerna I: 413 och II: 495 samt
I: 419 och II: 494, samtliga motioner såvitt
nu var i fråga, i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla att gällande bestämmelser
rörande pensionärsbidrag, i vad
gällde statligt lån eller räntebidrag,
tidpunkt för färdigställandet samt ägande-
och upplåtelseform, måtte ändras i
enlighet med vad reservanterna anfört;

3) beträffande grunderna för stödet
till pensionärernas bostadsförsörjning
av herrar Hils-Eric Gustafsson, Harald
Pettersson och Svensson i Stenkyrka,
vilka ansett att utskottet under IV. bort
hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
motionerna I: 414 och II: 496 i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om skynd -

Fredagen den 15 maj 1961

Nr 24

sam utredning och förslag snarast rörande
grunderna för stödet till pensionärernas
bostadsförsörjning.

Punkten föredrogs; och anförde därvid
:

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):

Herr talman! Reservation 1 till utskottets
utlåtande, avgiven av herr Per
Jacobsson m. fl., gäller familjebostadsbidragens
storlek. Däri föreslås att bidragen
höjes med 150 kronor per år i
fall då den beskattningsbara inkomsten
ej överstiger 6 000 kronor och med 50
kronor i fall då den beskattningsbara
inkomsten överstiger 6 000 men inte
8 000 kronor. Härom skriver utskottets
majoritet följande:

»Frågan om en lämplig utformning
av det bostadspolitiska stödet till barnfamiljerna
bör enligt utskottets mening
ses i samband med andra familjepolitiska
stödformer, bland vilka de allmänna
barnbidragen intar en betydelsefull
ställning.» Utskottet hänvisar därefter
till familjeberedningens pågående undersökningar
och avstyrker förslaget i
reservationen.

Att frågan om familjebostadsbidragens
utformning bör ses i samband
med övrigt familjestöd är vi fullkomligt
ense om. Det framhöll vi också
med stor skärpa i fjol, när denna fråga
behandlades här i kammaren. Den
gången beslöt vi på regeringens förslag
om en kraftig höjning av inkomstgränserna
för erhållande av familjebostadsbidrag,
utan att detta på något sätt sattes
i samband med familjepolitiken i
övrigt. Vi tycker nu, att om man förra
aret kunde vidta en så betydelsefull
ändring av familjebostadsbidragen utan
att avvakta beslut om familjepolitikens
utformning i stort, så borde vi också
kunna vidta den försiktiga förbättring
av de sämst ställda barnfamiljernas
förhållanden som föreslås i reservationen.

När vi från vårt håll motionerade om
denna höjning, var ett av skälen här -

Hostads rabatter

till att vi önskade en något snabbare
avveckling av det generella bostadsstödet
än vad regeringen föreslagit, ocli
vi ville genom förhöjningen av bostadsbidragen
skydda de sämst ställda barnfamiljerna
för den hyreshöjning som
skulle uppstå. Det förslaget blev avslaget,
och den motiveringen har därför
bortfallit. Men vi var redan i fjol missnöja
med det beslut som då fattades,
därför att man förbisåg att man genom
det beslutet inte gav någon hjälp åt de
sämst ställda barnfamiljerna, lin tvåbarnsfamilj
måste ha en inkomst på

12 500 kronor för att få del av fjolårets
förbättring, en trebarnsfamilj måste ha

13 600 och en fyrabarnsfamilj nära
15 000 kronor i inkomst. Vi tyckte att
man då glömde bort de sämst ställda
barnfamiljerna vid genomförandet av
reformen, och det var i högsta grad
olämpligt.

Många av oss anser väl att familjebostadsbidragen
inte för all framtid skall
ingå som ett väsentligt inslag i familjepolitiken.
De är besvärliga att administrera
för kommunerna, och de innebär
också en konsumtionsdirigering
som ur principiell synpunkt inte är
särskilt tilltalande. F^amiljebostadsbidragen
har hittills gjort stor nytta, därigenom
att de har hjälpt barnfamiljer
med små inkomster till bättre bostäder,
och vi är övertygade om att bidragen
kommer att behövas under åtskillig tid
framöver. Vi är väl heller inte ännu i
det läget att vi kan förbättra det allmänna
familjestödet så mycket att vi
kan vara övertygade om att barnfamiljerna
får en hygglig bostad.

Inte heller är vi övertygade om att
alla barnfamiljer anser en god bostad
vara så värdefull att de väljer den, om
de får välja. Människors uppfattning
om bostaden som konsumtionsvara är
inte sådan att vi helt kan släppa bostadsbidragen
nu.

När vi i fjol kritiserade socialministerns
förslag därför att han hade glömt
bort de sämst ställda barnfamiljerna,

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Bostadsrabatter

invände han bl. a. att om man höjer
bidragsbeloppen på sätt som vi föreslagit,
kunde detta bil ett hinder, när
vi i framtiden ville ha bort familjebostadsbidragen
och så att säga slussa
över medlen till det allmänna familjestödet,
som ju inte är bundet vid en
viss konsumtionsvara. Jag har mycket
svårt att förstå den synpunkten. I den
förra bostadspolitiska utredningen var
vi ganska eniga om att om familjebostadsbidragen
så småningom avskaffades
och familjestödet lades på barnbidragen
och andra åtgärder, så borde
det lämpligen ske genom att man inte
höjde inkomstgränsen på grund av
standardstegringen utan endast på
grund av penningvärdeförsämringen.
Det skulle bli en i högsta grad successiv
avveckling av familjebostadsbidragen.

Om man skall använda den metoden
— och det tror jag är den enda tänkbara
för att så småningom slussa över
medlen till allmänna familjepolitiska
åtgärder — så hindrar ju detta inte att
vi höjer bidragsbeloppen för de sämst
ställda familjerna, ty tack vare standardstegringen
minskar ju deras antal
undan för undan. Om man däremot
höjer inkomstgränsen kraftigt, så skjuter
vi bara på framtiden möjligheterna
att kunna göra en ändring. Därför anser
jag att man inte kan anföra det
skälet för att avslå förslaget om en höjning
av beloppen för de sämst ställda
barnfamiljerna.

Beträffande reservation 2, som handlar
om villkoren för pensionärsbostadsbidrag
och som är avgiven av samma
reservanter, kan jag fatta mig mycket
kort. Vi är alla medvetna om att åldringarnas
bostadsfråga inte är tillfredsställande
ordnad, och det har redan
framhållits i dagens debatt att det är
angeläget att ta krafttag för att förbättra
situationen för dem. Där måste
vi framför allt räkna med kommunernas
medverkan.

De regler som nu gäller för pensio -

närsbostadsbidrag utgör enligt vår mening
ett hinder för kraftigare insatser
på det området. Det räcker inte med
att lägenheten är godtagbar som pensionärsbostad.
Den skall också vara
byggd efter ett visst årtal. Dessutom
gäller vissa bestämmelser beträffande
förslagsform m. m. Vi tror att man helt
enkelt kan slopa alla dessa villkor och
bara säga att bostaden skall vara av
den beskaffenheten att den kan godtas
som pensionärsbostad.

Herr talman! Med det anförda ber jag
att få yrka bifall till reservationerna 1
och 2 av herr Per Jacobsson in. fl.

Herr talmannen återtog ledningen av
förhandlingarna.

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Sedan herr Gustafsson
i Skellefteå nu redogjort för såväl detta
ärende som de två reservationer, varom
samtliga borgerliga ledamöter i statsutskottet
varit ense, har jag ingen anledning
att förlänga debatten ytterligare.
Jag kan i allt väsentligt instämma
i vad herr Gustafsson i Skellefteå sagt.
Särskilt beträffande reservation nr 1
vill jag framhålla, att den bara fullföljer
den linje, om vilken oppositionen
var ense vid fjolårets riksdag.

Jag ber, herr talman, att nu får yrka
bifall till de båda reservationerna och
i övrigt till utskottets hemställan.

Herr ANDERSSON i Knäred (ep):

Herr talman! Jag kan också fatta mig
kort beträffande de två första reservationerna;
jag kan helt ansluta mig till
de synpunkter som här anförts av herr
Gustafsson i Skellefteå.

Vi har emellertid en reservation som
är betecknad med nr 3 och som jag vill
säga några ord om. Pensionsbostadsbidraget,
som infördes då man avskaffade
byggnadsbidraget för pensionärshem,
är ju graderat med hänsyn till
kommunernas skattekraft och skulle utgå
med 175—625 kronor per lägenhet.

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

Värdet av detta bidrag har emellertid
nära nog helt urholkats genom penningvärdeförsämringen.
Allt fler kommuner
kommer in i den klass, där pensionärerna
får 175 kronor i årligt bidrag,
eller klassen närmast däröver.
Det blir alltså allt färre pensionärer
som får högre bidrag.

Man kan diskutera huruvida pensionärsbostadsbidragets
konstruktion över
huvud taget är riktig. Den frågan behandlas
av en särskild utredning, som
pågått under flera år. Olika utredare
har sysslat med problemet, men hittills
har man inte nått några som helst
resultat. Om den kategori det här gäller
skall ha någon glädje av bidragsmöjligheterna,
behövs snara åtgärder.
Det är gamla människor som undan för
undan faller ifrån medan utredningen
mal i långsam takt. Vi har i denna reservation
begärt åtgärder, som skulle
innebära snabba förbättringar av bidragen
till pensionärsbostäder.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
få yrka bifall till de reservationer som
är betecknade med nr 1, 2 och 3.

Fru RYDING (k):

Herr talman! I statsutskottets utlåtande
nr 107 liksom i debatten förra
året om familjebostadsbidragen framhålles
mycket starkt, att dessa bidrag
skall betraktas som stimulansbidrag och
att de är avsedda att täcka en del av
merkostnaderna för en modern och
rymlig bostad till barnfamiljerna i förhållande
till priset för en sämre. Det
hävdas vidare, att dessa bidrag inte
har till syfte att utgöra ett allmänt ekonomiskt
stöd till flerbarnsfamiljerna.
Med denna motivering avstyrker man
flera motioner som yrkar på höjning
av familjebostadsbidragets belopp och
därmed också våra motioner med nr
I: 7 och II: 93.

Jag är fullt överens med både socialministern
och utskottsmajoriteten om
det bostadspolitiska syftet med familjebostadsbidraget.
Men just därför iir

Bostadsrabatter

jag inte överens om att beloppet skall
bibehållas oförändrat, och just därför
måste familjebostadsbidraget bättre anpassas
till den förändrade hyresnivån.

Redan under förra året, då vi beslöt
om inkomstgränsernas justering uppåt
för bidraget, höjdes också hyrorna till
följd av ett annat beslut som fattades
om riintegarantiens slopande för viss
kategori fastigheter. Ett likartat beslut
om räntegarantierna har redan fattats
i år, och utskottsmajoritetens talesmän
har väl inte kunnat undgå att märka
den proteststorm från hyresgästernas
sida som alltjämt gör sig gällande på
grund av att hyrorna oavbrutet stiger.

Om nu en barnfamilj har bostadsbidrag
och tack vare detta kan klara en
modern och ändamålsenlig bostad men
får ökade familjeutgifter på grund av
att hyrorna, priserna och skatterna stiger,
så måste ju familjen i fråga ompröva
sin budget, då den inte gå ihop
längre och då eventuella lönehöjningar
inte på långt när räcker till att ens
tillnärmelsevis täcka merutgifterna och
långt mindre till att ge familjen en
standardökning.

Vad blir då följden om familjebostadsbidraget
inte anpassas till den förändrade
hyresnivån? Observera att det
är endast till denna kostnadsstegring,
hyran, som vi begär en anpassning av
bostadsbidraget. Jo, följden måste bli
den, att familjen inte klarar den ökade
hyran trots familjebostadsbidrag och
därför tvingas se sig om efter en billigare
bostad, som givetvis inte kan vara
lika ändamålsenlig för barnfamiljen —
den blir kanske både mindre till utrymmet
och mindre modern. Vad blev
det då av stimulansen för barnfamiljerna
att skaffa sig rymligare och bättre
bostäder? På grund av hyresstegringar
och stillastående bidragsbelopp blev ju
stimulansen av synnerligen kortvarig
natur.

Jag tycker det bör stå klart för var
och en att ett sådant tillvägagångssätt
inte är försvarbart.

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Bostadsrätt tter

Med de belopp som nu gäller för
familjebostadsbidragen och med den
utveckling av hyrorna som pågår blir
det särskilt de unga familjerna som
drabbas av stora svårigheter. De blir
hänvisade till de nya bostadsområdena
med i hög grad »moderna» hyror. Oftast
har dessa familjer ingen annan
möjlighet att få bostad än om de accepterar
ett sådant här erbjudande.

Dessa unga familjer har också vanligen
endast en inkomst att klara sig
på, då mamman tvingas avstå från förvärvsarbete
eller kanske frivilligt väljer
att stanna hemma, så länge barnen
är i späd ålder. Av riksrevisionsverkets
inkomstberäkning (tabell 4, s. 13, bilaga
1 till 1964 års statsverksproposition)
kan utläsas att inte mindre än
43,3 procent av de gifta männen i Sverige
har så låg inkomst att de är berättigade
till högst helt familjebostadsbidrag
om familjen har två barn och att
detta bidrag då utgår med sammanlagt
690 kronor per år i zon 1. Var och en
kan sålunda genom en enkel räkneoperation
konstatera att det blir en verkligt
bekymmersam uppgift för den unga
familjen att klara hyran i de nyare
bostadsområdena.

Hur man än vänder och vrider på
problemet kvarstår faktum, att om familjebostadsbidragens
stimulansverkan
inte skall förfelas är det hög tid att
verkligen granska beloppens storlek i
relation till de nuvarande hyreskostnaderna.
Ingen kan förneka att hyrorna
har stigit och att de kommer att stiga,
lika litet som någon kan förneka att
familjebostadsbidragets storlek under
denna tid icke ändrats.

Utskottsmajoritetens motivering för
att avstyrka bl. a. vår motion nr II: 93
håller inte vid närmare granskning.
Det är här inte fråga om ett allmänt
ekonomiskt stöd till barnfamiljerna, som
maii tycks tro att vi avsett, utan det
är här fråga om -— som utskottet
också skriver — att familjebostadsbidraget
skall täcka en del av mer -

kostnaden för en modern och rymlig
bostad. När nu utvecklingen obestridligen
har blivit den, att en allt
mindre och mindre del av denna merkostnad
täcks, måste man, om man vill
vara realistisk, se sanningen och vidtaga
justeringar av familjebostadsbidraget.
Vad som anförts i reservation 1
angående ökade belopp åt främst de
lägre inkomsttagarna ligger helt i linje
med vad vi i vår motion syftat till, och
jag yrkar bifall till reservation 1, vilken
avser utskottets hemställan under
punkterna I och V.

Emellertid har vi i vår motion också
framfört ett yrkande om översyn av
inkomstgränserna, zonindelningen och
trångboddhetsregeln, vilket utskottet
avstyrkt under punkt II. Jag vill helt
kort hänvisa till de bärande motiveringar
vi angivit i vår motion och erinra
om den interpellation som jag fick
svar på av socialministern så sent som
i mitten av december förra året. Då
framkom att man inte ville vara med
om några undantag beträffande trångboddhetsregeln,
utan socialministern
sade att det mest angelägna är att bostadsproduktion
och bostadsförmedling
inriktas så, att barnfamiljerna slipper
vara trångbodda. Detta senare är
helt riktigt. Men när vi inte nått därhän,
vare sig i december förra året eller
i maj i år, och när vi inte heller
kommer att nå därhän under de närmaste
åren — hur gärna man än skulle
önska detta -— så är det enligt mir
uppfattning orättfärdigt att beröva berättigade
familjer bostadsbidraget bär?
därför att familjen inte kunnat få taf
i en större bostad. Det kan exempelvis
röra sig om en familj som bor i en tvårumslägenhet
och fått tillökning i familjen
till tre barn och på allt sätt försökt
få tag i en större bostad. Fortfarande
gäller att om vederbörande inte
inom två år får tag på minst en trerumslägenliet,
så förloras bostadsbidraget
enligt trångboddhetsregeln. En temporär
uppmjukning av denna regel på

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 24

orter med stark bostadsbrist rubbar inte
på något sätt grundprinciperna för familjebostadsbidragen;
åtgärden skulle
mycket väl kunna vara högst temporär.

Zonindclningen härstammar ursprungligen
från bestämmelserna angående
bränslebidrag, som gällde under
tiden 1948—1957.

Detta bidrag infördes urpsrungligen
år 1941 såsom ett bränsletillägg till
följd av de under kriget starkt ökade
bränslekostnaderna och var avsett för
mindre bemedlade flerbarnsfamiljer
med bostad i hyreshus.

När ändring gjordes år 1948 motiverades
detta med att värmebehovet inte
stod i proportion till antalet barn och
att de ändrade bränslekostnaderna fordrade
ständiga justeringar av familjebidraget.

Redan 1956 övervägde bostadspolitiska
utredningen i sitt betänkande att slopa
bränslebidragets differentiering.
Men med hänsyn till den hyreshöjning,
som det samtidigt föreslagna slopandet
av de ortsdifferentierade tilläggslånen
för flerfamiljshus antogs medföra, förordades
ingen ändring i detta avseende.
Man slopade dock benämningen
bränslebidrag, och stödet till barnfamiljerna
kallades i dess helhet familjebostadsbidrag.

År 1957 bibehölls zonindelningen vid
den nyordning av bostadsstödet som
infördes på grundval av bostadspolitiska
kommitténs betänkande, trots att
ortsdifferentieringen av tilläggslånen
inte avskaffades. För närvarande är det
fasta bidraget enligt bestämmelserna
om familjebostadsbidraget minst i zon
1. Till zon 1 hör våra tre storstadsregioner
med verkliga topphyror. Därför
anser vi att en översyn av dessa
bestämmelser borde vara försvarbar
och välmotiverad.

Jag ber, herr talman, att under mom.
II få yrka bifall till motionerna I: 72
och II: 93. Under momenten III och IV
ansluter jag mig till utskottets yrkanden.

Bostadsrabatter

Herr KELLGREN (s):

Herr talman! Dessa frågor diskuterades
vid föregående års riksdag. Det
är följaktligen inte så särskilt länge sedan
vi hade hela detta problemkomplex
uppe till behandling. Föregående
års riksdag beslöt om en höjning av
inkomstgränserna och ett slopande av
tidigare gällande gränser för bostads
färdigställande. Detta innebär i själva
verket att betydande förbättringar
gjorts på detta område. Man fördubblade
helt enkelt det antal barnfamiljer
som på detta sätt får bostadsstöd.

Man kan fråga sig varför man då inte
kan gå ännu ett steg och såsom motionärerna
och reservanterna föreslagit
införa ytterligare en förbättring. Det
gäller i första hand en avvägning av
olika former av stöd inom hela familjepolitiken.
Självfallet är det mycket
svårt att isolera en viss del av familjestödet
— i detta fall den del som
avser bostaden -— från andra medel
som man har för att stärka barnfamiljernas
ekonomiska ställning.

Dessa problem håller för närvarande
på att behandlas av olika sittande utredningar.
Familjeberedningen följer
hela tiden fortlöpande utvecklingen i
fråga om barnfamiljernas ekonomiska
stöd, och det är familjeberedningens
uppgift att lägga fram förslag, som syftar
till att på olika vägar förbättra barnfamiljernas
— särskilt flerbarnsfamiljernas
— ekonomiska ställning. Vidare
sysslar allmänna skatteberedningen
med den stora uppgiften hur skatten
skall avvägas med hänsyn till försörjningsbördan.

Detta är dessutom i dag en brännande
aktuell fråga, eftersom allmänna
skatteberedningen snart blir färdig med
sina förslag. Dessa kommer att redovisas
i slutet av denna eller kanske i början
av nästa månad. Då får vi en ny
utgångspunkt för diskussionen om problemet
hur stödet skall avvägas.

Vidare har vi i år beslutat om en
kraftig höjning av det allmänna barn -

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Bostadsrabatter

bidraget. Skall man gå den — mera
generella -—- vägen eller skall man ge
specialiststöd till vissa områden? Det
är frågor som man egentligen inte kan
avgöra förrän man sett vad dels familjeberedningens,
dels framför allt allmänna
skatteberedningens förslag går
ut på.

Det har framgått att allmänna skatteberedningen
är inställd på att höja de
allmänna barnbidragen. Det har nämnts
siffror som 1 100—1 200 kronor om
året för varje barn. Denna nivå skulle
uppnås genom en successiv höjning
fram till omkring 1970.

Detta är skälen till att utskottsmajoriteten
anser att man inte nu kan bifalla
dessa motioner utan i stället helt
enkelt vill avvakta frågan om hur stödet
lämpligen skall utformas. Det finns
som fru Ryding mycket riktigt påpekade
många goda skäl till att öka stödet
till barnfamiljerna och även bostadsstödet.
Frågan är emellertid hur detta
stöd lämpligen skall avvägas.

Även bostadsfrågorna i övrigt är under
utredning. Herr Gustafsson i Skellefteå
vet bättre än någon annan hur
komplicerade dessa frågor är. Det gäller
hur man skall avväga det allmänna
bostadsstödet och hyresregleringen och
hur man i övrigt skall kunna angripa
bostadsfrågan på ett mera realistiskt
sätt utan att barnfamiljernas intressen
ställes åt sidan.

Med detta, herr talman, ber jag att
får yrka bifall till utskottets hemställan
och yrkar därmed också avslag på de
till utskottsutlåtandet fogade reservationerna.

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):

Herr talman! Herr Kellgren upprepade
i stort sett den argumentation som
fördes i fjol, och jag måste säga att den
är lika litet övertygande i år som den
var då.

När vi i fjol föreslog en höjning av
det allmänna barnbidraget framhöll de
som talade för avslag på vår motion,

att man måste invänta utredningar, man
måste se frågan om familjestödet i stort;
man kunde inte på det sätt som vi föreslog
höja barnbidraget utan att ta hänsyn
till den allmänna familjepolitiken.

Sedan kom då regeringens förslag om
en höjning av inkomstgränserna för familjebostadsbidraget
att behandlas av
riksdagen. Det förslaget innebar, som
herr Kellgren nyss sagt, att antalet bidragsberättigade
familjer fördubblades.
Beslut kunde emellertid då fattas utan
någon som helst avvägning av det slag
som herr Kellgren nu talar om och
utan att man inväntade några utredningar.
Sedan kom i år regeringsförslaget
om en höjning av allmänna barnbidraget.
Beslut i den frågan kunde
också fattas utan att man inväntade
någon utredning och utan att man satte
den i samband med familjestödet i
stort.

Jag kan härav inte dra någon annan
slutsats än att en sådan här allmän avvägning
skall göras bara när det gäller
oppositionens förslag och inte beträffande
förslag som kommer från annat
håll.

Fru RYDING (k):

Herr talman! Jag förstår herr Kellgren
när han talar om att det bör göras
en avvägning och att man bör se
de olika familjepolitiska stödåtgärderna
som en enhet. Men medan man väntar
på att få del av olika utredningar kommer
familjebostadsstödet, som ju har
ett riktigt syfte, att förlora i värde, och
de som har detta stöd får en märkbar
försämring. Det är detta jag vänder
mig mot.

Jag kan vara med om en avvägning,
men jag kan inte vara med om att vissa
kategorier i samhället ■—- de som
bäst behöver familjebostadsbidragen -—•
får en försämring av vad de redan har
genom hyreshöjningarna. Inte kan det
vara riktigt att man gör en avvägning
på det sättet; dessa familjer skall väl
åtminstone få behålla proportionellt

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 24

sett vad de en gång haft i fråga om bostadsbidrag.

Herr KELLGREN (s):

Herr talman! Till fru Ilyding skulle
jag vilja säga, att man inte bara skall
ta hänsyn till en faktor, när man diskuterar
en sådan sak som om det t. ex.
blivit en försämring. Man måste också
beakta andra faktorer vid bedömandet
av t. ex. en barnfamiljs ekonomiska
ställning. Det allmänna barnbidragets
höjning innebär givetvis en kompensation
i den utsträckning som det kan
inträda förändringar genom att hyran
stigit. Det förekommer också inkomstförbättringar
genom löner, och detta
gäller ju också barnfamiljerna. Avvägningen
vid bedömandet av vad som är
möjligt att åstadkomma måste man ju
göra med hänsyn till alla relevanta omständigheter
-—- en bedömning som kan
vara riktig eller oriktig; det kan man
alltid diskutera. Avvägningen görs av
den ansvariga regeringen, framför allt
av finansministern då han avlämnar
sin statsverksproposition sedan han
bedömt vilka möjligheter som föreligger
över hela fältet för att kunna göra
förbättringar. Oppositionens förslag
måste sålunda ses i förhållande till
statsverkspropositionen i dess helhet.

Herr talman! I mitt förra inlägg hann
jag emellertid inte med att motivera,
varför utskottsmajoriteten även vill avstyrka
de tvä reservationer som gäller
pensionärsbostadsbidraget. Även härvidlag
pågår ju en utredning. Det kan
låta tjatigt att man hela tiden hänvisar
till olika pågående utredningar, men vi
har en bostadsförbättringsutredning,
och denna utredning har till uppgift
att just se över stödet till pensionärsbostäderna
och därmed också bestämmelserna
om pensionärsbostadsbidraget.
Att i ett läge, då man har en person
som sitter och sysslar med denna
uppgift, göra ändringar utan att denna
person eller den grupp av människor
som arbetar med detta problem haft

Bostadsrabatter

tillfälle att framlägga förslag och redovisa
synpunkter på hela frågekomplexet
och dess samband med motsvarande
frågor, tycker jag är oriktigt. Man måste
därför ge sig till tåls tills utredningen
är färdig med sitt arbete. Då har man
möjlighet att ta upp denna fråga till
en mera realistisk diskussion och undersöka
vilka vägar man skall gå.

Jag vill därför också yrka avslag på
reservationerna 2 och 3 och därmed
också bifall till utskottets hemställan.

Fru RYDING (k):

Herr talman! Herr Kellgren sade senast,
att man inte bara skall ta ställning
till en faktor utan till alla faktorer
som finns. Det skall man givetvis
göra, men enligt min mening har det
inte inträffat någonting som skulle kunna
försvara att barnfamiljerna skulle
behöva ta den ytterst knappa löneförhöjning
som de fått eller den mycket
blygsamma höjningen av barnbidraget
— som f. ö. ännu ej trätt i kraft — för
att betala hyran därför att det hyresstöd
de tidigare fått blivit urholkat. Jag
anser att det är orättfärdigt och menar,
att man kunde ha vidtagit en ändring,
så att i varje fall en försämring inte
inträtt i familjebostadsbidraget.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. I och V

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 1);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Gustafsson i Skellefteå
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
2:o) mom. I) och V) i utskottets utlåtande
nr 107, röstar
Ja;

4—Andra kammarens protokoll 1964. Nr 24

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Bostadsrabatter

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
1) av herr Per Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafsson i Skellefteå
begärde emellertid rösträkning, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 102 ja och
103 nej, varjämte 2 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
1) av herr Per Jacobsson m. fl.

Mom. II

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till motionerna I: 72
och 11:93 i motsvarande del; och biföll
kammaren utskottets hemställan.

Mom. III

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 2);
och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Gustafsson i Skellefteå
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och
godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
2:o) mom. III) i utskottets utlåtande
nr 107, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
2) av herr Per Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna råda
angående omröstningens resultat, varför
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 108 ja
och 98 nej, varjämte 2 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. IV

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 3);
och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Andersson i Knäred begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i punkten
2:o) mom. IV) i utskottets utlåtande
nr 107, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
3) av herr Nils-Eric Gustafsson
m. fl.

Fredagen den 15 maj 19C4

Nr 24

Anslag till bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet m. ra.

damöter ha röstat för ja-propositionen.
Herr Andersson i Knäred begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 153 ja och 32 nej, varjämte
24 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 11

Anslag till bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
m. m.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
108, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret
1964/65 till bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
jämte i ämnet
väckta motioner m. m.

Kungl. Maj:t hade (bilaga 13, punkt
45, s. 128—132) föreslagit riksdagen att
till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
för budgetåret 1964/65 anvisa
ett reservationsanslag av 30 000 000
kr.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av
herr Bengtson m. fl. (1:413) och den
andra inom andra kammaren av herr
Hedlund m. fl. (11:495), i vilka — såvitt
nu var i fråga — hemställts att riksdagen
måtte 1) besluta att det högsta
belopp, varmed räntefritt stående förbättringslån
och räntefri stående del av
sådant lån kunde utgå, fr. o. m. den
1 juli 1964, måtte höjas, såvitt gällde
pensionär, från 10 000 kr. till 12 000 kr.,
och i övrigt från 4 000 kr. till 8 000 kr.,
samt att inkomstgränsen för erhållande
av nämnda lån eller lånemedel fr. o. m.
samma datum måtte höjas från 6 000
kr. till 9 000 kr. beskattningsbar inkomst,
samt 2) i skrivelse till Kungl.

Maj:t anhålla att av nämnda yrkanden
föranledda ändringar i gällande bestämmelser
och anvisningar för ifrågavarande
lån måtte vidtagas så, att ändringarna
trädde i kraft den 1 juli 1964;

dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Lundström in. fl. (1:283) och
den andra inom andra kammaren av
herr Ohlin m. fl. (11:355), i vilka
bl. a. — såvitt nu var i fråga •— hemställts
att riksdagen måtte besluta höja
invalidhostadsbidragets maximibelopp
med 5 000 kr. till 15 000 kr. fr. o. m.
den 1 juli 1964 samt i anledning av
nämnda förslag till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
för budgetåret
1964/65 under elfte huvudtiteln anvisa
ett i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag med 1 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag
om inalles 31 000 000 kr.

Utskottet hemställde,

I. att motionerna 1:413 och 11:495,
såvitt nu var i fråga, icke måtte bifallas
av riksdagen;

II. att motionerna 1:283 och 11:355,
såvitt de avsåge invalidbostadsbidragets
maximibelopp, icke måtte bifallas
av riksdagen;

III. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna 1:283 och 11:355, såvitt
nu var i fråga, till Bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet
för budgetåret
1964/65 å driftbudgeten under elfte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 30 000 000 kr.;

IV. att motionerna I: 283 och II: 355,
såvitt de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t om visst uppdrag åt bostadsstyrelsen,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

V. att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört i anledning av riksdagens revisorers
uttalande rörande vissa förbättringslån
till bostadsbyggande.

Reservationer hade avgivits

1) beträffande räntefri stående del av
förbättringslån av herrar Per Jacobs -

100 Nr 24 Fredagen den 15 maj 1964

Anslag till bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet m. m.

son, Kaijser, Kållqvist, Per-Olof Hanson,
Per Petersson, Nils-Eric Gustafsson,
Harald Pettersson, Staxäng, Svensson
i Stenkyrka, Gustafsson i Skellefteå,
Neländer, Källstad och Turesson, vilka
ansett att utskottet under I. bort hemställa,

att riksdagen måtte i anledning av
motionerna I: 413 och II: 495, såvitt nu
var i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla att räntefritt stående förbättringslån
och räntefri stående del av sådant
lån fr. o. m. den 1 juli 1964 måtte,
därest den beskattningsbara inkomsten
ej överstege 8 000 kr., utgå med högst
12 000 kr. till pensionärer och med
högst 6 000 kr. i övriga fall;

2) beträffande invalidbostadsbidragets
maximibelopp av herrar Per Jacobsson,
Kaijser, Kållqvist, Per-Olof
Hanson, Per Petersson, Nils-Eric Gustafsson,
Harald Pettersson, Staxäng,
Svensson i Stenkyrka, Gustafsson i Skellefteå,
Nelander, Källstad och Turesson,
vilka ansett att utskottet under II. och
III. bort hemställa,

II. att riksdagen måtte med bifall till
motionerna I: 283 och II: 355, såvitt nu
var i fråga, besluta att höja invalidbostadsbidragets
maximibelopp med 5 000
kr. till 15 000 kr. fr. o. m. den 1 juli
1964;

III. att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:283 och 11:355, såvitt
nu var i fråga, till Bidrag till viss
bostadsförbättringsverksamhet för budgetåret
1964/65 å driftbudgeten under
elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 31 000 000 kr.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ANDERSSON i Knäred (ep):

Herr talman! När vi behandlade statsutskottets
utlåtande nr 106 angående
åldringsvårdsfrågor framförde jag en
del synpunkter i fråga om förbättringslånens
storlek och konstruktion. Detta
ärende gäller anslag till bostadsförbätt -

ringsverksamhet, och jag vill till det jag
tidigare sagt foga ytterligare några synpunkter.

Förbättringslånen kan utgå som helt
eller delvis räntefria lån. Den räntefria
delen av förbättringslånen kan nu utgöra
högst 10 000 kronor för pensionärer
eller sådana personer som endast
har något eller några få år kvar till pensionsåldern.
För övriga gäller att den
räntefria delen får uppgå till högst
4 000 kronor. Den beskattningsbara inkomsten
får utgöra högst 6 000 kronor
för att någon del av förbättringslånet
skall bli räntefri. I fråga om lånens
storlek har bestämmelserna gällt från
1958 och inkomstgränsen har gällt från
1959.

Vi har i reservationer under de senaste
åren begärt att dessa gränser
skulle höjas men har inte lyckats att få
majoritet för dessa yrkanden i riksdagen.
Vi reservanter tycker att man i år,
då man talar om att det skulle tas krafttag
för att förbättra stödet åt åldringarnas
bostäder, verkligen skulle ta sådana
krafttag både i fråga om höjning
av storleken på den räntefria delen av
förbättringslånen och i fråga om en viss
justering uppåt av inkomststrecket. Gör
man inte det innebär det i realiteten
att åldringsstödet försämras i stället för
att förbättras. En väsentlig penningvärdeförsämring,
och därmed en realvärdeförsämring
av dessa bidrag, har nämligen
skett under de sex år som de nuvarande
beloppen har gällt.

Vi har i vår reservation varit så försiktiga
att vi endast har begärt en höjning
med 2 000 kronor, d. v. s. från
10 000 kronor till 12 000 kronor såvitt
gäller pensionärer och från 4 000 kronor
till 6 000 kronor i övriga fall. Jag
vill starkt understryka att det i fråga
om gruppen »övriga fall» rör sig om
människor i mycket låga inkomstlägen.
Förbättringslån beviljas endast där det
inte är lönt att göra några mera omfattande
arbeten, d. v. s. att bygga nytt
eller göra omfattande ombyggnader. I

Fredagen den 15 maj 1904

Nr 24

101

Anslag till bidrag till

dessa fall skulle alltså förbättringslån
kunna utgå.

Den beskattningsbara inkomsten är
ofta av sådan storlek, att den lägger
hinder i vägen för beviljande av förbättringslån.
Det är anmärkningsvärt
att det inte varit möjligt att få det låga
beloppet om 6 000 kronor uppjusterat
under den senaste femårsperioden. Vi
skall också besinna att åtskilliga pensionärer
blir diskvalificerade från att
få någon räntefri del i de förbättringslån
som de skulle kunna erhålla för att
förbättra sina bostäder och på det sättet
klara sig kvar där längre. Så fort vederbörande
har någon annan inkomst,
t. ex. en pension, vid sidan av folkpensionen,
blir även folkpensionen beskattad.
Det blir i sådana fall i själva verket
en mycket blygsam inkomst som gör
att man blir diskvalificerad från att
kunna få något mera omfattande stöd.

Jag skall inte beröra den andra punkten
i utlåtandet där det föreligger en
reservation eftersom annan talare kommer
att ta upp den frågan.

Jag ber med det sagda att få yrka
bifall till de båda med nr 1 och 2 betecknade
reservationerna i statsutskottets
utlåtande nr 108.

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservation nr 1 som herr Andersson
i Knäred här talat för.

Jag skall också be att få säga några
ord i anslutning till reservation nr 2
som gäller invalidbostadsbidrag. Tyvärr
tänker vi alltför litet på de invalidiserade
och rörelsehämmade när vi planerar
och bygger i vårt land. Onödiga hinder
finns därför många gånger för att
de invalidiserade och rörelsehämmade
skall kunna ta sig fram på ett tillfredsställande
sätt. Med teknisk utrustning
kan man övervinna en hel del av de
svårigheter som nu finns. Men vad vi i
fortsättningen framför allt måste göra
är att redan vid planeringen av bostä -

viss bostadsförbättringsverksamhet m. m.

der och bostadsområden etc. ta hänsyn
till denna grupp av människor.

De tekniska hjälpmedel som behövs
är mycket dyrbara när det gäller att
utrusta äldre och nyare bostäder på sådant
sätt, att de invalidiserade lättare
skall kunna ta sig in och ut och klara
sig. Här behövs automatiska garageöppnare,
hydrauliska lyftplattor, hissar
o. s. v. Det är därför som vi i motionen
och reservationen har framhållit att invalidbostadsbidraget
bör höjas så, att den
enskilde kan förbättra sin bostad så att
allt fungerar på rätt sätt. Vi har begärt
en generell höjning av bidraget från
10 000 till 15 000 kronor. Tekniken går
ju framåt, varför det bör föreligga ökade
möjligheter för de invalidiserade att
härvidlag få hjälp.

Såväl i propositionen som i utskottsutlåtandet
framhålles att 100 000 kronor
har beviljats till DVR för att organisationen
skall kunna bidraga med erforderlig
utrustning. Vi anser att denna sak
är att hänföra till utrustning av bostäder
och att invaliditetsbostadsbidragets
maximibelopp därför bör höjas.

Med detta ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till reservationerna 1 och 2.

Herr TURESSON (h):

Herr talman! Jag ber att få ansluta
mig till dem som yrkat bifall till de
båda reservationerna vid detta statsutskottsutlåtande.

Beträffande bostadsförbättringslånen
kan sägas, att de i reservationen framställda
yrkandena inte är av annan natur
än att de är föranledda av den penningvärdesutveckling
som vi har haft
sedan lånebelopp- och inkomstgränser
fastställdes.

Den andra reservationen gällande invalidbostadsbidraget
är, som fröken Elmén
har framhållit, helt betingad av
den kostnadsutveckling på byggnadsområdet,
som särskilt förekommit i fråga
om nödvändiga tekniska utrustningsdetaljer
för handikappade och invalider.

102 Nr 24 Fredagen den 15 maj 1964

Anslag till bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet m. m.

Jag ber därför, herr talman, att få
yrka bifall till reservationerna.

Herr förste vice talmannen övertog
ånyo ledningen av förhandlingarna.

Herr KELLGREN (s):

Herr talman! När vi för en stund sedan
diskuterade åldringsvårdens problematik
och fattade beslut om väsentliga
förbättringar på detta stora och
viktiga område, var vi också inne på
pensionärernas bostadsfråga och uppehöll
oss ganska ingående vid densamma.

Det är klart att man skulle önska att
man på detta område kunde göra omedelbara
och stora insatser, så att man
snabbt fick till stånd förbättringar av
pensionärernas bostadsförhållanden. I
synnerhet på landsbygden och i de
mindre tätorterna lever pensionärerna
faktiskt under mycket dåliga förhållanden
vad beträffar bostaden.

Den förbättringslåneverksamliet man
haft i gång har i första hand kommit
de pensionärer till del som bor i enocli
tvåfamiljshus, men denna verksamhet
har dock varit av ganska blygsam
omfattning. Emellertid frågar jag mig
i vilken utsträckning man skulle kunna
genomföra verkligt radikala och snabba
förbättringar härvidlag. Vi får nog
räkna med att våra reala resurser för
byggande i dag över huvud taget tas i
anspråk i mycket stor omfattning, varför
vi inte har några omedelbara större
resurser att sätta in för att nå verkligt
omfattande resultat. Därför tror jag att
mycket kommer att bero av huruvida
man verkligen kan åstadkomma en
lämplig avvägning av var man skall
göra dessa insatser. Därför är det betydelsefullt
-—- som också socialministern
och socialpolitiska kommittén anför
— att kommunerna gör en inventering
av åldringsbostäderna, så att det
blir klarlagt hur dessa höstäder är beskaffade
och vilka snara åtgärder som
kan vidtagas.

Vidare skulle man, såsom socialpolitiska
kommittén har föreslagit, i vissa
fall — såsom när det gäller glesbygdsområdena
— kunna lösa en del av pensionärernas
bostadsproblem genom anskaffandet
av temporära bostäder. Jag
är inte helt övertygad om att man kan
göra så stora och omfattande insatser
härvidlag, men det vore naturligtvis
värdefullt om denna verksamhet kunde
komma i gång.

Nu är sålunda myndigheterna verksamma
på området. Jag tror dock inte
att man skulle genom att lämna större
anslag kunna åstadkomma mera väsentliga
förbättringar i nuläget, utan
jag anser att diskussionen om sådana
väsentliga förbättringar bör tagas upp
när man har sett hur de nu föreslagna
och beslutade åtgärderna verkar. Först
då kan man realistiskt angripa detta
problem. Det vore nog klokt om reservanterna
ville ge sig litet till tåls och
först se vad man kan uppnå vid dessa
inventeringar och avvakta utfallet av
den förbättringsverksamhet som är i
gång.

Vad sedan gäller invalidbostadsbidragen
får man göra en avvägning av hur
långt man bör sträcka sig vid ombyggnad
av bostäder för att de skall passa
olika sorters invalider. Detta är problem
som måste angripas från fall till
fall med hänsyn till de speciella förhållanden
under vilka vederbörande invalidiserade
lever. Jag tvivlar på att man
kan finna någon bättre väg än den som
utskottet rekommenderar, d. v. s. att ge
de olika organisationer som stöder olika
kategorier av invalider resurser, så att
de i varje särskilt fall kan angripa problemet,
om vi skall bygga om bostäderna
så, att de passar alla invalider. Det
skulle vi helt enkelt inte ha råd med
och det skulle inte heller vara särskilt
klokt, utan jag tror att man får klara
upp detta från fall till fall. Därför har
också utskottet menat att man bör avvakta
resultatet av den ökade medelstilldelning
som de olika invalidorganisa -

Nr 24 103

Fredagen den 15 maj 1904

Anslag till bidrag till

tionerna nu bär fått för att anskaffa
olika instrument och hjälpmedel som
invaliderna behöver i det dagliga livet.

Med dessa ord, herr talman, vill jag
yrka bifall till hemställan i statsutskottets
utlåtande nr 108 och avslag på de
vid utlåtandet fogade reservationerna
1 och 2.

Fröken ELMÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Kellgren missförstod
mig. Jag menade inte alls att alla
bostäder skall inredas till invalidbostäder,
utan jag menade att man i den allmänna
planeringen skall försöka få
bort åtminstone onödiga hinder för invaliderna.
Man kan åstadkomma mycket
redan genom en bättre planering
av entréerna i husen, som nu ofta försvårar
för rullstolsinvaliderna att komma
in. Vi låter t. ex. inte hissarna gå ner
i plan direkt till entrén, utan det är
trappor som först måste passeras innan
man kan nå hissen. Jag menar alltså
att vi måste göra en översyn i den
allmänna planeringen och se till att
sådana hinder inte förekommer i framtiden.

Vidare tror jag att det är god ekonomi
att skaffa invalidutrustning för den enskilde
individen; även om det kostar en
del att anskaffa sådan, tror jag det är
ekonomiskt riktigt och dessutom nödvändigt,
om man vill eftersträva självhjälp.

Herr KELLGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte missförstått
fröken Elmén. Men jag tror att fröken
Elmén överdriver möjligheterna att vid
den allmänna planeringen verkligen
kunna åstadkomma sådana resultat, att
man skulle kunna lösa problemen för
invaliderna över huvud taget. I en fastighet
bor t. ex. en invalid som har ett
speciellt rörelsehinder. Där kan en rullstol
vara lösningen. Men rullstolar kan
ha olika bredd och storlek i övrigt. Hur
skall man dimensionera portar, dörrar
och hissar för att lösa det problemet?

viss bostadsförbättringsverksamhet m. m.

Det kan också vara fråga om en starkt
rörelsehindrad person som är mycket
stor och kraftig.

Det är därför jag tror att man måste
angripa problemen i varje enskilt fall,
i den fastighet eller den våning där vederbörande
bor. Jag har alltid varit litet
skeptisk när man talar om att man
vid stadsplaneringen skulle kunna i större
utsträckning lösa invalidernas problem.
Jag tror inte detta är möjligt. Man
får söka andra vägar som är inriktade
på varje individs särskilda behov.

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):

Herr talman! Jag vill framföra en synpunkt
beträffande inkomstgränserna för
förbättringslån. Det är som bekant inte
nödvändigt för dem som vill utnyttja
denna bidragsform att vänta tills de har
fyllt 67 år, utan de kan få lån och bidrag
några år tidigare. Detta är obestridligen
en fördel, ty det gör det möjligt
för dem att göra i ordning bostaden medan
de har krafter att åstadkomma det.
Det är dock alldeles klart att en så låg
inkomstgräns som 6 000 kronor beskattningsbar
inkomst lägger hinder i vägen.
Vederbörande tvingas att vänta tills de
kommer upp i pensionsåldern och inkomsten
sjunker. Detta är för mig ett
mycket starkt skäl att höja denna inkomstgräns.

Men därtill kommer att årets riksdag
nyligen fattat beslut om att folkpensionsavgiften
inte skall vara avdragsgill
vid beskattning. Detta innebär för dem
som vill förbättra sin bostad innan de
fyllt 67 år, att inkomstgränsen för deras
vidkommande inte bara stått stilla sedan
1959, utan den har i verkligheten sänkts
genom att folkpensionsavgiften nu inte
är avdragsgill, varför deras taxerade
inkomst av den anledningen ökat.

Om nu kammaren avslår denna reservation,
hoppas jag att man i departementet
till nästa år skall tänka på denna
sak. Man har ju inte i departementet
samma tvång till noggrann avvägning,

Nr 24

104

Fredagen den 15 maj 1964

Anslag till bidrag till viss bostadsförbättringsverksamhet m. m.

som herr Kellgren anser att vi skall ha
här i andra kammaren.

Herr ANDERSSON i Knäred (ep):

Herr talman! Det var en viss skillnad
när vi diskuterade statsutskottets utlåtande
nr 106 rörande propositionen om
åldringsstöd och när vi nu diskuterar utskottets
utlåtande nr 108. När vi diskuterade
utlåtande nr 106, gällde det en
mycket stor reform och det skulle vidtas
omfattande åtgärder, fick vi höra.

Nu konstaterar herr Kellgren att det
blir egentligen inte så värst mycket mer
än en kartläggning av hur dåligt folk
bor, därför att det inte finns några vidare
resurser för att göra mer åt saken.
Det finns inte arbetskraft och det kunde
inte heller bli fråga om att höja bidragen.
Visserligen kunde hela posten höjas,
men i det individuella fallet kan man
inte ens återställa realvärdet från 1958.
Det är egentligen kontentan av det hela.

Vi har varit så blygsamma i vår reservation,
att vi inte ens har begärt att realvärdet
från 1958 skall återställas. Men
vi anser i alla fall, att man rimligen
skulle gå ett stycke på väg. Därför har
vi föreslagit höjning av den räntefria
stående delen med 2 000 kronor samt
höjning, också med 2 000 kronor, av det
beskattningsbara beloppet. Det är mycket
blygsamma krav. Att inte ens de kan
tillgodoses innebär i realiteten att vi
inte får någon väsentlig förbättring av
stödet till upprustning av åldringarnas
bostäder. I stället har vi under de senaste
åren fått vara med om en väsentlig
försämring. Det är det reella innehållet.
Endast i de fall då kommunen
äger eller har uppfört fastigheten blir
det en förbättring, ty där lyfter man upp
gränserna, men inte när det gäller stödet
åt dem som bor i egen bostad.

Härmed var överläggningen slutad.

Mom. I

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets

hemställan, dels ock på bifall till reservationen
1); och fann herr förste
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Gustafsson i Skellefteå begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom.
I) i utskottets utlåtande nr 108, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
1) av herr Per Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Herr Gustafsson i Skellefteå
begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs 108
ja och 98 nej, varjämte 1 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Mom. II och III

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
2); och fann herr förste
vice talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Fröken Elmén begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. II)

105

Fredagen den 15 maj 1904 Nr 24

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för kon
sumentfrågor, m. m.

och III) i utskottets utlåtande nr 108,
röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 2) av herr Per Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter ha röstat för japropositionen.
Fröken Elmén begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 108 ja och 99 nej,
varjämte 1 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit vad utskottet
hemställt.

Mom. IV och V

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 12

Föredrogs vart efter annat
statsutskottets utlåtanden:
nr 111, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående inrättande av en
avdelning för kemi vid tekniska högskolan
i Lund m. m. jämte i ämnet
väckta motioner, och

nr 116, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om bidragsförskott
m. m., i vad propositionen
hänvisats till statsutskottet.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

117, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående den framtida organisationen
av upplysningsavdelningen vid
statens institut för konsumentfrågor,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 1 hade Kungl.
Maj :t (bilaga 12, punkten 56) föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret
1964/65 beräkna följande anslag, nämligen
till Statens institut för konsumentfrågor:
Avlöningar ett förslagsanslag
av 1 244 000 kr. och till Statens institut
för konsumentfrågor: Omkostnader
ett förslagsanslag av 478 000 kr.

Sedermera hade Kungl. Maj:t i propositionen
nr 91, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 6 mars
1964, föreslagit riksdagen att a) godkänna
de riktlinjer för omorganisation
av upplysningsavdelningen vid statens
institut för konsumentfrågor som i statsrådsprotokollet
föreslagits; b) bemyndiga
Kungl. Maj:t att vidta de ändringar
i personalförteckningen för statens
institut för konsumentfrågor som
föranleddes av vad i statsrådsprotokollet
föreslagits; c) godkänna av föredragande
statsrådet förordad avlöningsstat
för statens institut för konsumentfrågor,
att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1964/65; d) till Statens
institut för konsumentfrågor: Avlöningar
för budgetåret 1964/65 anvisa
ett förslagsanslag av 1 806 000 kr.; e)
till Statens institut för konsumentfrågor:
Omkostnader för budgetåret 1964/
65 anvisa ett förslagsanslag av 622 000
kr.; f) till Statens institut för konsumentfrågor:
Upplysningsmateriel för

budgetåret 1964/65 anvisa ett reservationsanslag
av 90 000 kr.

§ 13

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen
vid statens institut för
konsumentfrågor, m. m. .

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
4*—Andra kammarens protokoll 196U. Nr

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, den
ena inom första kammaren av herr Arvidson
(1:742) och den andra inom
24

106 Nr 24 Fredagen den 15 maj 1964

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

andra kammaren av herr Magnusson
i Borås m. fl. (II: 897), i vilka motioner
yrkats att riksdagen måtte med
hänsyn till att ett flertal frågor rörande
konsumentvaruforskningen och konsumentupplysningen
alltjämt vore under
utredning 1. avslå Kungl. Maj:ts
förslag rörande omorganisation av upplysningsavdelningen
vid statens institut
för konsumentfrågor utom i vad avsåge
inrättande av tjänst som pressombudsman
samt kanslibiträde till denne;
2. besluta att de av konsumentinstitutet
i petita för budgetåret 1964/65 föreslagna
förstärkningarna av upplysningsavdelningen
genomfördes; 3. a) till Statens
institut för konsumentfrågor: Avlöningar
för budgetåret 1964/65 anvisa
ett förslagsanslag av 1 450 000 kr.; b)
till Statens institut för konsumentfrågor:
Omkostnader för budgetåret 1964/65 anvisa
ett förslagsanslag av 572 000 kr.;

dels två likalydande motioner, den
ena inom första kammaren av fru Hamrin-Thorell
m. fl. (I: 774) och den andra
inom andra kammaren av fröken Elmén
m. fl. (II: 947), i vilka motioner
yrkats att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 91 måtte
1) i enlighet med hemställan från
statens institut för konsumentfrågor
medgiva inrättande av följande tjänster
fr. o. m. 1 juli 1964: a) på avdelningen
för hushållsorganisation 1 förste avdelningsingenjör
(Ae 25) och 1 ingenjör
(Ae 19), b) på livsmedels- och kemisk-tekniska
avdelningen 1 konsulent
(Ae 19), c) på textilavdelningen 1
ingenjör (Ae 19), d) på laboratorieavdelningen
1 ingenjör (Ae 21); 2) besluta
medgiva att de av konsumentupplysningsutredningen
föreslagna upplysningscentralerna
i Göteborg, Malmö och
Umeå finge inrättas fr. o. m. den 1 jan.
1965; 3) i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om förslag om ett från konsumentinstitutet
fristående organ för ledning
och samordning av den av staten
bedrivna upplysningsverksamheten i

konsumentfrågor och att i samband härmed
framlades nytt förslag till statlig
konsumenttidskrift; 4) besluta att i avvaktan
på tillkomsten av en ny, modern
tidskrift i konsumentfrågor den av konsumentinstitutet
hittills utgivna tidskriften
»Råd och Rön» finge utgivas tills
vidare samt avslå Kungl. Maj:ts förslag
i vad avsåge inrättande av nya tjänster
på redaktionen inom upplysningsavdelningen
vid konsumentinstitutet; 5) i anledning
av ovan angivna yrkanden anvisa
40 000 kr. under avlöningsanslaget
till Statens institut för konsumentfrågor
för budgetåret 1964/65 utöver vad Kungl.
Maj:t föreslagit;

dels en inom andra kammaren av fru
Lindskog väckt motion (II: 918), vari
yrkats att riksdagen vid behandling av
prop. 91 måtte besluta a) att den föreslagna
redaktörstjänsten i Ae 17 på redaktionen
uppflyttades till Ae 19, b) att
den föreslagna tjänsten som expeditionsvakt
på kansliet uppflyttades till Ae 9,
c) att anslaget till avlöningar till expertis
och tillfällig personal inberäknat
rörligt tillägg uppräknades med 45 000
kr., samt att utskottet gjorde erforderliga
uppräkningar av det slutliga anslagsäskandet,
som föranleddes av förslagen
under punkterna a) och b);

dels ock en inom andra kammaren av
fru Lewén-Eliasson och herr Lindahl
väckt motion (11:948), vari yrkats att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte giva till känna vad i motionen
anförts.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag ävensom med avslag
å motionerna 1:742 och 11:897
samt I: 774 och II: 947, samtliga motioner
såvitt nu var i fråga, godkänna de
riktlinjer för omorganisation av upplysningsavdelningen
vid statens institut
för konsumentfrågor som i statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 6
mars 1964 föreslagits;

II. att riksdagen måtte, med bifall till

107

Fredagen den 15 maj 1964 Nr 24

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för kon
sumentfrågor, m. m.

Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag
å motionerna 1:742 och 11:897
samt I: 774 och II: 947, nämnda motioner
såvitt nu var i fråga, och motionen
II: 918,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta
de ändringar i personalförteckningen
för statens institut för konsumentfrågor
som föranleddes av vad i statsrådsprotokollet
föreslagits;

b) godkänna i utskottets hemställan
intagen avlöningsstat för statens institut
för konsumentfrågor, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret
1964/65;

c) till Statens institut för konsumentfrågor:
Avlöningar för budgetåret 1964/
65 å driftbudgeten under tionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av
1 806 000 kr.;

III. att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 742 och II: 897, såvitt
nu var i fråga, till Statens institut
för konsumentfrågor: Omkostnader för
budgetåret 1964/65 å driftbudgeten under
tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 622 000 kr.;

IV. att riksdagen måtte till Statens
institut för konsumentfrågor: Upplysningsmateriel
för budgetåret 1964/65 å
driftbudgeten under tionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 90 000
kr.;

V. att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl Maj :t giva till känna vad utskottet
anfört i anledning av motionen
II: 948.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Per Jacobsson, Källqvist,
Per-Olof Hanson, Nils-Eric Gustafsson,
Harald Pettersson, Svensson i Stenkyrka,
Gustafsson i Skellefteå, Nelander och
Källstad, vilka ansett att utskottet i nedan
angivna delar bort hemställa,

I. att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna I: 742 och II: 897 samt med
bifall till motionerna I: 774 och II: 947,
samtliga motioner såvitt nu var i fråga,

avslå Kungl Maj:ts förslag rörande omorganisation
av upplysningsavdelningen
vid statens institut för konsumentfrågor
samt i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om förslag till 1965 års riksdag angående
ett från konsumentinstitutet fristående
organ för ledning och samordning
av den av staten bedrivna upplysningsverksamheten
i konsumentfrågor
och att i samband härmed framlades
nytt förslag till statlig konsumenttidskrift; II.

att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag samt med bifall
till motionerna 1:774 och 11:947
ävensom med avslag å motionerna
I: 742 och II: 897, nämnda motioner såvitt
nu var i fråga, och motionen II: 918,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta
de ändringar i personalförteckningen
för statens institut för konsumentfrågor
som föranleddes av vad reservanterna
föreslagit;

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att fastställa
avlöningsstat för statens institut
för konsumentfrågor för budgetåret
1964/65 inom ramen av ett belopp av
1 756 000 kr.;

c) till Statens institut för konsumentfrågor:
Avlöningar för budgetåret 1964/
65 å driftbudgeten under tionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av
1 756 000 kr.;

2) av fröken Andersson samt herrar
Åkerlund, Staxäng och Bohman, vilka
ansett att utskottet i nedan angivna delar
bort hemställa,

I. att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna I: 774 och II: 947 samt med
bifall till motionerna I: 742 och II: 897,
samtliga motioner såvitt nu var i fråga,
avslå Kungl. Maj:ts förslag rörande omorganisation
av upplysningsavdelningen
vid statens institut för konsumentfrågor,
utom i vad avsåge inrättande av
en tjänst som pressombudsman samt
kanslibiträde till denne;

II. att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag ävensom med

108 Nr 24 Fredagen den 15 maj 1964

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

bifall till motionerna I: 742 och II: 897
samt med avslag å motionerna I: 774
och II: 947, nämnda motioner såvitt nu
var i fråga, och motionen II: 918,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidta
de ändringar i personalförteckningen
för statens institut för konsumentfrågor
som föranleddes av vad i denna reservation
anförts;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att fastställa
avlöningsstat för statens institut
för konsumentfrågor för budgetåret
1964/65 inom ramen av ett belopp av
1 450 000 kr.;

c) till Statens institut för konsumentfrågor:
Avlöningar för budgetåret 1964/
65 å driftbudgeten under tionde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av
1 450 000 kr.;

III. att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 742 och II: 897,
såvitt nu var i fråga, till Statens institut
för konsumentfrågor: Omkostnader
för budgetåret 1964/65 å driftbudgeten
under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 572 000 kr.;

V. att motionen II: 948 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr BOHMAN (h):

Herr talman! lag skall be att få inleda
denna debatt om konsumentupplysningen
med att föra fram några allmänna
synpunkter angående det sätt
på vilket regeringen handlagt konsumentupplysningsfrågorna
under de senaste
åren. Den brist på klarhet och
överskådlighet i fråga om konsumentupplysningens
innehåll och organisation
som på grund därav uppkommit
utgör nämligen förklaringen till den avvisande
ståndpunkt som vi från högerpartiets
sida intagit till det förslag som
nu ligger på riksdagens bord.

Först skall jag gärna medge att statsrådet
Lindström har alldeles rätt, då

hon i propositionen framhåller att anspråken
på den statliga konsumentupplysningen
vuxit avsevärt under de sju
år konsumentinstitutet arbetat. Vi har
fått en mer differentierad och svåröverskådlig
varumarknad som ställer
nya krav på konsumentupplysning. Nya
anspråk uppkommer också i samma
mån som höjd levnadsstandard och stigande
köpkraft ger den stora allmänheten
tillgång till helt nya varuområden.

Denna utveckling utgjorde ett av motiven
för den framstöt som några högermotionärer
gjorde i riksdagen 1961,
då man begärde en allsidig utredning om
omfattningen av och formerna för statens
insatser på detta område. Motionen
avslogs naturligtvis under den motiveringen
att riksdagen förutsatte att
Kungl. Maj:t alltjämt, som det hette,
med uppmärksamhet skulle följa utvecklingen
på området. Tydligen gjorde
Kungl. Maj:t det, eftersom Kungl. Maj:t
kort efter det att motionerna avslagits
tillsatte i varje fall en utredning i frågan.
Det var 1960 års radioutredning
som fick tilläggsdirektiv för att närmare
undersöka möjligheterna att vidga
konsumentupplysningen i televisionen
och ta upp de problem som i det sammanhanget
aktualiserades.

1963 väcktes en ny högermotion där
man på, som jag tycker, övertygande
skäl begärde att Kungl. Maj :t skulle tillsätta
en allsidig utredning under medverkan
av bl. a. företrädare för näringslivet
för att få klarlagt omfattningen av
och formerna för konsumentupplysningen
och konsumentvaruforskningen. Motionärerna
påvisade att frågan om upplysningsverksamhetens
mål och metoder,
möjligheter och gränser och konsekvenserna
i olika hänseenden av upplysningsverksamhetens
utövning inte
skulle klarläggas av radioutredningen
och att det därför behövdes en särskild
utredning för att studera dessa problem.

109

Fredagen den 15 maj 19C4 Nr 24

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

Efter det att motionen väckts men
innan den behandlats i riksdagen tillkallade
statsrådet Lindström en arbetsgrupp
med uppgift att utreda frågan om
den framtida organisationen av upplysningsavdelningen
vid statens institut
för konsumentfrågor. Då denna högermotion
— det fanns för övrigt även
andra motioner från övriga borgerliga
partier med i stort sett samma syfte —
behandlades i riksdagen förra våren,
avvisades naturligtvis de borgerliga utredningskraven,
och motivet härför uppgavs
denna gång vara att arbetsgruppen
skulle klarlägga alla de frågor som
motionärerna ville ha utredda. Jag vill
påminna om att det var en ganska lång
debatt här i kammaren, där man från
oppositionssidan verkligen gick i närkamp
mot statsrådet Lindström, men
där statsrådet med starkt eftertryck förklarade
att motionärernas krav var helt
onödiga. Utredningarna skulle »täcka
hela fältet av aktuella frågor inom konsumentupplysningen»,
sade hon, och det
var »en helt överflödig beställning» som
de borgerliga reservanterna gjorde då
de ville ha en särskild utredning.

Inte desto mindre tillsatte statsrådet
Lindström den 31 maj, alltså en och
en halv månad efter riksdagsdebatten,
en särskild kommitté, 1963 års konsumentuplysningskommitté,
för att utreda
—- som det nu heter i propositionen -—
vissa principiella frågor rörande konsumentupplysningen.
Om man studerar
direktiven för kommittén närmare, finner
man att den skulle ha att behandla
just en del av de frågor som tagits upp
i de borgerliga motionerna. Statsrådet
Lindströms uppgift att då sittande utredningar
skulle täcka hela fältet i frågan
stod sig alltså bara en och en halv
månad. Nu har arbetsgruppen som antagit
namnet konsumentupplysningsutredningen
—- att skilja alltså från konsumentupplysningskommittén
— avslutat
sitt uppdrag och lagt fram de förslag
som aktualiseras i den proposition vi

nu behandlar. Men också konsumentupplysningsutredningen
dementerar eftertryckligt
statsrådet Lindströms uttalande
från april 1963.

Utredningen finner nämligen i sitt
betänkande att den inte kunnat lösa åtskilliga
frågor och föreslår med hänsyn
härtill »att frågan om den framtida statliga
konsumentvaruforskningens inriktning
och omfattning samt formerna för
verksamhetens bedrivande blir föremål
för särskild undersökning». Denna undersökning,
tillägger utredningen, bör
anförtros åt en statlig kommitté och sättas
i gång så snart som möjligt.

Det är naturligtvis alltid beklagligt
att få bekräftelse på att man har haft
rätt i sin argumentering, men jag tycker
det borde kännas ganska försmädligt
för statsrådet Lindström att befinna sig
i den situation hon nu gör. Hon har
emellertid snabbt funnit sig och givit
konsumentupplysningsutredningen ett
nytt upplrag, nämligen att syssla med
de nya arbetsupgifter utredningen anmält
att de inte kunnat klara. Däremot
har hon inte, vilket borde varit följdriktigt,
sett till att utredningen breddades
med flera representanter från riksdagen,
från de stora organisationerna
och från näringslivet. Statsrådet Lindström
har inte heller, vilket man tycker
borde ha varit logiskt, väntat med att
lägga fram förslaget om upplysningsverksamhetens
utbyggnad och ändrade
organisation till dess att alla de många
olösta problem som finns på detta område
blivit utredda och klarlagda. Jag
skall endast peka på några.

Vi har inte gjort klart för oss vad
som skall vara det primära för konsumentupplysningen.
Skall det vara konsumentfostran
eller skall det vara varuforskning,
och hur skall på lång sikt
resurserna fördelas på de områdena?
Som situationen ter sig i dag — den kan
ändras i morgon — är statsmakterna
inställda på att forskningsresultaten
från enbart hel- och halvstatliga insti -

Nr 24

Fredagen den 15 maj 1964

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

tutioner skall utnyttjas. Åtskilliga remissinstanser
i det nu aktuella ärendet
liksom hela näringslivet och förnuftigt
folk över huvud taget är också på det
klara med att om det skall bli något
av med konsumentupplysningen, måste
det värdefulla och dyrbara forskningsarbete
som bedrivs i näringslivets laboratorier
användas. Hur och under
vilka förutsättningar skall det ske? Det
vet man ännu ingenting om. Det håller
man på med att utreda.

Vidare: Skall redovisningen av forskningsresultaten
vara en ren egenskapsredovisning
eller skall varornas egenskaper
och priser i deras inbördes relation
analyseras? Hur skall det ske?
Skall jämförelser och värderingar göras
mellan olika varumärken med hänsyn
till sådana relationer? Det vet vi heller
ingenting bestämt om i dag.

De juridiska konsekvenserna av en
»uppriktig» konsumentupplysning är
också föremål för utredning, men ändå
vill man skapa en tidskrift som skall
gå ut på fältet och vända sig direkt till
konsumenterna med upplysning, utan
att man har klart för sig konsekvenserna
i rättsligt och ekonomiskt hänseende
av tidningsartiklar in. m. Tanken är för
övrigt att man på ledarplats i den tidningen
skall ta in artiklar som behandlar
konsumentfrågorna mera principiellt.
Hur det skall gå till innan principerna
uppdragits är svårt att förstå.

Det kan inte vara rimligt att, då det
nu sitter tre utredningar som skall lösa
de mest grundläggande uppgifterna för
svensk konsumentvaruupplysning, bygga
ut konsumentupplysningsinstitutet
och i princip ta ståndpunkt till denna
konsumentupplysningstidskrift som
skall vända sig direkt till konsumenterna.
Innan man bygger upp en sådan
organisation bör man ha fullt klart för
sig vad den skall syssla med och vilka
följder som kan uppkomma av dess
verksamhet. Inte minst det sista är betydelsefullt.
Den frågan kan verkligen

inte behandlas så lättvindigt som statsrådet
Lindström har gjort i direktiven
till 1963 års konsumentupplysningskommitté.
I själva verket visar väl just de
direktiven hur viktigt det är att riktlinjerna
för konsumentupplysningen
dragés upp klart och bestämt.

I samband med att statsrådet Lindström
i direktiven diskuterar frågan
om konsekvenserna för upplysningsverksamheten
i olika fall säger statsrådet
följande, som jag tycker kan vara
vara värt att citera här i kammaren:

»Kraven på noggrannhet och saklighet
i den statliga konsumentupplysningen
får inte komma verksamheten att
slå över i en ängslig och blek försiktighet.
Inom konsumentupplysningen
liksom inom andra samhällsaktiviteter
och politiken måste man i viss utsträckning
arbeta med relativa sanningar och
på dessa fotade åtgärder, som får ekonomiska
konsekvenser för enskilda och
företag. Även om man inte kan dra en
fullständig parallell mellan ansvaret
för politiska beslut och ansvaret för
en statlig upplysningsverksamhet, gäller
i båda fallen att handling på grundval
av relativa sanningar kan vara bättre
än ingen handling alls.»

Jag undrar, herr talman, vad den
svenska ämbetsmannavärlden tänker
och tycker, då den tar del av sådana
instruktioner för en statlig myndighets
eller statlig organisations ämbetsutövning.

Att ha som riktlinje att arbeta efter
relativa sanningar vore verkligen att
traska runt på gungfly.

Jag tycker inte att man behöver klaga
över regeringens målmedvetenhet då
den verkligen vill nå ett resultat. I sådana
fall har den kanske ibland till och
med varit alltför målmedveten. På konsumentupplysningsområdet
kan emellertid
regeringens handlande verkligen sägas
vara kännetecknat av ett ovanligt
valhänt och famlande handlag.

Det finns ett uttryck som jag som

Fredagen den 15 maj 1964 Nr 24

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

gammal orienteringslöpare kommer att
tänka på då jag betraktar statsrådet
Lindströms sätt att sköta dessa frågor,
och det är uttrycket att »hatta», d. v. s.
att snurra runt i terrängen utan att veta
var man är eller vart man skall ta vägen.
Statsrådet har verkligen hattat omkring
så länge i konsumentupplysningsskogen,
att det snart kan vara på tiden
att hon bryter i varje fall detta lopp.

När skall vi få vettigt, förnuftigt och
klart uppdragna riktlinjer för vår
svenska konsumentupplysningsverksamhet?
När skall regeringen och statsrådet
Lindström egentligen bestämma sig för
hur den och hon vill ha det, och när
skall den famlande försöksverksamhet
som vi hittills har haft egentligen upphöra?
Det frågar jag och många med
mig.

Herr talman! Anledningen till att högerreservanterna
gått emot regeringsförslaget
är alltså inte en negativ inställning
till konsumentupplysningen som
sådan. Motivet är i korthet — som jag
redan har sagt — att vi inte anser
att konsumentupplysningsorganisationen
skall byggas ut i den utsträckning
som nu föreslagits innan man gjort klart
för sig vilka arbetsuppgifter organisationen
skall ha och efter vilka principer
den skall bedrivas. När detta skett kommer
vi inte att motsätta oss en uppbyggnad
som svarar mot vad som är
nödvändigt, det kan jag försäkra.

Om man tar del av den ytterligt kortfattade
redovisning av remissvaren som
lämnas i propositionen, får man enligt
min mening fullt klart för sig, att ett
stort antal remissinstanser har samma
grundinställning som den jag här redovisat.
Även de remissinstanser, som i
princip ställt sig positiva till en effektivisering
av konsumentupplysningen,
har understrukit att organisationen borde
betraktas som ett provisorium och
inte som en slutlig lösning. Kooperativa
förbundet har exempelvis förutsatt att
den framtida organisationen av upp -

lysningsverksamheten skall bli föremål
för översyn.

Jag vill, herr talman, slutligen peka
på en enda konkret detalj i regeringsförslaget,
vilken säkerligen kommer att
medföra stora bekymmer för konsumentinstitutet
och besvärande konsekvenser
för verksamheten över huvud.
Jag tänker på förslaget att chefen för
konsumentinstitutets upplysningsavdelning
icke skall vara underställd konsumentinstitutets
direktör utan vara en
alldeles oberoende föredragande både i
styrelse och i arbetsutskott. Detta förslag
är en typisk kompromiss. Regeringen
har inte velat tillmötesgå dem
som bär menat att upplysningen borde
bedrivas av ett i förhållande till konsumentinstitutet
helt fristående organ, vilket
alltså skulle ha att samordna både
institutets och andra instansers utredningsverksamhet.
Regeringen har inte
funnit tiden mogen för att förverkliga
denna tanke och har därför velat ge
upplysningsavdelningen en så fristående
ställning som möjligt inom institutet.

På detta sätt har man, såvitt jag förstår,
hamnat mellan två stolar. Det måste
verka förlamande på verksamheten
och leda till en oändlig massa trassel
och bekymmer, om det i ett verk av konsumentinstitutets
natur finns två så att
säga exekutiver under en och samma
styrelse. Detta måste innebära att så
gott som varje ärende skall handläggas
av styrelsen eller arbetsutskottet, med
all den irritation som följer därav. En
sådan dualism är, för att använda ett
milt uttryck, direkt olämplig. Det må
erinras om att centrala sjukvårdsberedningen
och statens provningsanstalt,
statens institut för hantverk och industri,
konsumentrådet, Industriförbundet
och även andra remissinstanser avstyrkt
utredningens förslag i detta hänseende.

Jag är personligen i princip övertygad
om att vi bör ha ett särskilt, samordnande
upplysningsinstitut. Men den frå -

Nr 24

112

Fredagen den 15 maj 1964

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

gan är ännu inte mogen för avgörande
■— på den punkten har regeringen rätt.
Liksom andra omorganisationsfrågor
bör denna fråga anstå till dess att de
pågående utredningarna slutförts.

Av detta skäl kan jag inte ansluta mig
till den av herr Per Jacobsson m. fl. vid
utskottets utlåtande fogade reservationen.
Det finns — det vill jag gärna erkänna
— många förnuftiga synpunkter
i denna reservation. Men det finns andra
synpunkter som man inte kan acceptera,
i varje fall inte innan utredningsarbetet
är slutfört. Jag vill därför deklarera att
jag, om högerreservationen blir utvoterad,
inte kan stödja reservationen av
herr Jacobsson m. fl.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen av fröken Andersson
m. fl.

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! Varje år återkommer
frågan om konsumentforskning och konsumentupplysning.
Den är oerhört omfattande
och utomordentligt viktig och
den växer hela tiden i omfattning och
betydelse.

Att enbart driva forskning utan upplysning
är emellertid av intet värde. 1
så fall får allmänheten ingen glädje av
de forskningsresultat som inregistreras.
Därför måste vi se till att vi får en
riktigt bedriven upplysning. Fördenskull
är det glädjande att denna utredning
kommit till stånd. Den har som
sagt resulterat i den proposition om utbyggnad
av hela upplysningsorganisationen
som vi nu har att behandla.

Som den föregående talaren nämnde
växer hela varumarknaden explosionsartat.
Ny materiel och nya produkter
tillkommer ständigt. Med vår fria företagsamhet
— som jag är en absolut anhängare
av — krävs det att konsumenterna
är väl upplysta för att de skall
kunna hitta rätt i reklamen för alla de
produkter som undan för undan dyker
upp. Konsumtionen växer också oerhört

och får nya inriktningar på grund av
den höjda levnadsstandarden och den
ökade fritiden m. m.

Statens institut för konsumentfrågor
har i huvudsak kommit att röra sig
inom vissa forskningsområden, framför
allt beträffande hem och hushåll, som
i och för sig är viktiga. Institutet har
däremot inte tagit upp andra stora delar
av individernas konsumtion, områden
där konsumtionen för närvarande
ökar starkt och blir alltmer kapitalkrävande.
Jag tänker på sådana varor som
bilar, båtar, byggnadsmaterial, TV-apparater,
kameror och fritidsartiklar av
olika slag, vilka innebär stora kapitalutlägg
för familjerna. Dessa konsumtionsområden
måste också bli föremål
för bearbetning och upplysning.

Åtskilliga hel- och halvstatliga institutioner
har redan satt i gång en hel
del forskning, vars resultat bör föras ut
till konsumenterna genom en riktigt
upplagd upplysning. Jag tänker på
textilforskningsinstitutet, konservforskningsinstitutet
och byggnadsforskningen.
Vi har fått en professur på ett nytt
forskningsområde, nämligen byggnadsfunktionen.
Detta är ändå bara några
exempel. Man förväntar sig att upplysningen
på dessa områden skall föras ut
upplagd på ett sådant sätt, att allmänheten
förstår den.

Såväl i utredningen som i propositionen
framhålles, att man vill få fram en
tidskrift som skall kunna ta upp alla de
forskningsresultat både inom och utom
landet som kan vara till gagn för den
enskilde konsumenten.

I propositionen föreslår statsrådet i
likhet med utredningen en rätt kraftig
utbyggnad av upplysningsavdelningen
vid konsumentinstitutet. Förslaget innebär
även, såsom herr Bohman framhöll,
att upplysningsavdelningen kommer
att bli mer självständig än vad som
hittills varit fallet.

När det gäller frågan om huvudmannaskapet
har utredningen stannat för att

113

Fredagen den 15 maj 1904 Nr 24

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

konsumentinstitutet tills vidare skall
vara huvudman för upplysningsavdelningen,
men man har inte sagt något
om hur saken bör ordnas för framtiden.
Såsom herr Bohman också påpekade,
har vissa remissinstanser ansett att det
är mindre lämpligt att bearbetningen i
upplysningssyfte av forskningsresultat
från olika områden sammanföres till
konsumentinstitutet, utan denna verksamhet
bör i stället handhas av en från
de särskilda forskningsgrenarna fristående
institution. Om hela upplysningsverksamheten
är knuten till ett institut
som själv bedriver forskning på ett av
de berörda områdena, kan det lätt hända
att resultaten av denna forskning ges
prioritet framför forskningsresultaten
vid andra institutioner. På det sättet
kominer det kanske att bedrivas en
ganska enahanda upplysningsverksamhet.

Vi motionärer anser därför att ytterligare
utredningar bör göras innan riksdagen
tar ställning till saken. Syftet med
den reservation, som framlagts av utskottets
folkparti- och centerpartirepresentanter,
är att kommande riksdag skall
få ett förslag om en självständig institution
för upplysningsverksamheten, en
institution som bör ha tillräckliga resurser
för att kunna utge en allsidig och
omfattande tidskrift i konsumentupplysningsfrågor.

Såsom herr Bohman även framhöll
växer det fram en oerhörd mängd nya
konsumtionsbehov. Konsumtionen ledes
in på så många nya och vitt skilda områden,
och det gäller verkligen att man
följer med utvecklingen och på ett riktigt
sätt bistår konsumenterna med upplysningar.
Ofta satsar människorna fel
när de ställs inför de skiftande valmöjligheterna
på nya konsumtionsområden.
Man har inte tillräckligt med kunskaper
och erfarenheter såsom underlag för
sin bedömning av dessa valmöjligheter,
och det är härvidlag som konsumentupplysningen
måste hjälpa människorna
till rätta.

I reservationen föreslås sålunda att
konsumentinstitutet även under det
kommande året skall utge tidskriften
»Råd och rön», i avvaktan på framläggandet
av ett förslag till nästkommande
års riksdag. En utbyggnad av upplysningsavdelningen
är inte tillräcklig för
den omfattande upplysningsverksamhet
som de nya konsumtionsområdena nödvändiggör.
Men för att konsumentinstitutet
skall kunna fortsätta sin forskningsverksamhet,
bör institutet erhålla
den personalförstärkning som man själv
har begärt.

Utredningen hade även tänkt sig att
det skulle inrättas vissa upplysningscentraler
ute i landet. Statsrådet har
inte i propositionen velat ta ställning
till denna fråga. För min del är jag
övertygad om att det bör på skilda håll
ute i landet komma till stånd sådana
centraler för att man skall kunna ge
direktupplysning av olika slag. Det blir
annars bara kungliga huvudstaden som
har förmånen av sådan direktupplysning.
Om det t. ex. anordnas utställningar
i sådant syfte, måste det ute i landet
bli fråga om engångsföreteelser, medan
man här i Stockholm kan ha permanenta
utställningar.

Vi anser därför att det redan år 1965
bör inrättas upplysningscentraler på olika
håll ute i landet, till en början i Göteborg,
Malmö och Umeå. I anslutning
därtill skulle man naturligtvis kunna
bilda konsumentgrupper som diskuterar
frågorna i likhet med vad som förekommer
i England.

Vi föreslår att det för utbyggnaden
av konsumentinstitutets forskning inrättas
följande tjänster: på avdelningen
för liushållsorganisation en förste avdelningsingenjör
i Ae 25 och en ingenjör
i Ae 19, på livsmedels- och kemisktekniska
avdelningen en konsulent i
Ae 19, på textilavdelningen en ingenjör
i Ae 19 och på laboratorieavdelningen
en ingenjör i Ae 21. Detta förslag överensstämmer
med vad konsumentinstitutet
begär.

114 Nr 24 Fredagen den 15 maj 1964

Den framtida organisationen ar upplysningsavdelningen rid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen nr 1 vid statsutskottets
utlåtande nr 117.

I detta anförande instämde herr Nelander
(fp).

Fru LINDSKOG (s):

Herr talman! Jag kan instämma med
de föregående talarna i att det behövs
ökad upplysning och ökad forskning.
Men mycket längre än så sträcker sig
inte enigheten; jag har avvikande uppfattningar
på de flesta punkter som de
har berört.

Beträffande principerna för den förbättrade
konsumentupplysningen, som
har dragits upp i propositionen och
även tillstyrkts av utskottet, kan jag ansluta
mig till utskottets skrivning. Möjligen
skulle jag vilja reagera något mot
att man understryker karaktären av försöksverksamhet
i fråga om utgivandet
av en periodisk tidskrift. Om man vill
skapa en förbättrad upplysning, bör
man ju ändå ta till vara vad som redan
finns av både periodiska och tillfälliga
skrifter, utgivna av konsumentinstitutet,
och bygga vidare på det materialet.

Jag har väckt en motion beträffande
tjänsteplaceringarna i ett par fall, och
jag hade närmast begärt ordet för att
anföra några synpunkter i detta sammanhang.
Efter omorganisationen av
upplysningsavdelningen skall ju tjänsterna
utannonseras och sökas. Vi har
enligt utredningens och propositionens
förslag fått tre redaktörstjänster, en i
Ae 23, en i Ae 19 och en i Ae 17. Tidigare
har man på institutet två redaktörer
i Ae 19, och man hoppas ju att få behålla
dem. Enligt det nya förslaget skall
det bara finnas en tjänst i Ae 19, och
det är svårt att tänka sig att den som
redan har en tjänst i Ae 19 skall söka
en tjänst som ligger två lönegrader lägre.
Därför har jag motionerat om att
båda tjänsterna på redaktionen skall
inrättas i Ae 19.

Behandlingen av de petita, som konsumentinstitutet
i höstas inlämnade i
vanlig ordning till departementet, uppsköts
i avbidan på den proposition vi i
dag behandlar. I dessa petita fanns,
som här nämnts, flera önskemål om förstärkningar
av personalen. Men några
tjänster ansåg man vara särskilt angelägna,
nämligen de nämnda redaktörstjänsterna
och en vaktmästartjänst på
kansliet. I det senare fallet har man
begärt en uppflyttning från Ae 7 till
Ae 9. Arbetet har ökat år från år, och
det beräknas ytterligare öka när upplysningsavdelningen
blir utbyggd. I det
nya förslaget har tjänstebeteckningen
ändrats till expeditionsvakt, men arbetets
art och omfång kommer att vara
samma som förut. Vederbörande har varit
anställd hos institutet sedan 1959.
Man förstår vilket värde det har för en
institution, som nu skall byggas ut och
som får vidgade arbetsuppgifter, att man
har någon av den gamla personalen
kvar. Därför anser jag det väl motiverat
att denne vaktmästare placeras i Ae
9. Trots att det inte finns någon reservation
till utskottsutlåtandet på denna
punkt vill jag yrka bifall till utskottets
hemställan med den ändring däri, som
föranleds av bifall till motion II: 918.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Frågan om konsumentupplysningen
har som sagt diskuterats
åtskilliga gånger här i kammaren, och
det finns kanske därför ingen anledning
för mig att alltför mycket fördjupa
mig i problemet. Jag skall bara göra
ett par randanmärkningar till vad som
här har anförts.

Det är ju glädjande att alla tycks vara
överens om betydelsen av konsumentupplysning
och att oenigheten i dag
närmast är betingad av olika bedömningar
av huruvida vi skall göra någonting
nu eller avvakta resultaten av pågående
utredningar. Efter all den diskussion
som förts om konsumentupp -

115

Fredagen den 15 maj 1964 Nr 24

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

lysningsfrågorna — inte minst offentligt
— tycker jag det är nödvändigt
och befogat att nu försöka göra någonting
för att förbättra upplysningsverksamheten,
och detta är anledningen till
att jag har ställt mig bakom förslagen
i föreliggande proposition. Jag skall här
inte ingå på några detaljer. Den som är
intresserad kan läsa statsutskottets utlåtande.
Där återfinnes våra motiveringar
för att tillstyrka propositionens
förslag.

När jag lyssnade till de föregående
talarna, fann jag inte mycket som var
värt att anteckna, men jag noterade en
sak som herr Bohman nämnde och som
jag tycker är en smula anmärkningsvärd
när den kommer från herr Bohman.
Talaren var förvånad och upprörd
över att statsrådet i propositionen
har använt uttrycket relativa sanningar.
Jag vill då fråga herr Bohman, om
han känner till några absoluta sanningar
över huvud taget. Det är väl närmast
naivt att säga att det på detta eller något
annat område finns några absoluta
sanningar, som man så att säga kan
hänga upp sitt resonemang på.

Sedan är det mycket enkelt att säga
som fröken Elmén, att vi inte skall göra
någonting åt denna fråga i år utan beställa
ett bättre förslag till nästa år.
Men vad är det som säger att det nästa
år finns bättre förutsättningar för att
presentera ett bra förslag? Jag tycker
det är mycket bättre att vi gör vad som
nu föreslagits och prövar hur vi skall
lägga upp den tidskrift och den upplysningsverksamhet
som det här gäller. Då
får vi ju någonting att stå på när det
gäller den framtida verksamheten.

Så några ord till fru Lindskog, som
tyckte att utskottet något för starkt hade
understrukit att det här gäller en
försöksverksamhet. Det tycker jag inte
alls att utskottet har gjort. Tvärtom är
det nödvändigt att understryka den saken,
ty ingen kan i dagens situation
säga hur hela denna verksamhet skall

organiseras i framtiden. Därför behöver
vi eu tids försöksverksamhet, så att
vi har något att gå efter, när vi skall
ta ställning till den mera definitiva organisationen
av konsumentupplysningsverksamheten.

Vidare vill jag med anledning av fru
Lindskogs resonemang om lönegradsplaceringarna
säga, att det inte är brukligt
att riksdagen företar partiella tjänsteförteckningsrevisioner,
och jag kan inte
heller dela fru Lindskogs uppfattning
om den påtalade vaktmästartjänsten vid
institutet. Enligt fru Lindskog har vaktmästarens
arbete ökat och ökar alltjämt,
och därför skulle han flyttas upp
på löneskalan. Det är ett motiv som
aldrig tidigare har lagts i botten vid justering
av lönegradsplaceringar. Om arbetet
ökar i omfång, så skall den saken
klaras av genom att anställa mera folk.
Motivet för en lönegradsuppflyttning
skall vara att arbetets art har ändrats
och att det från den utgångspunkten
finns skäl för att göra en ändring i
vederbörandes placering i lönegrad.

Herr talman! Jag skall inte förlänga
denna debatt mera utan ber med det
anförda att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Kraven på en aktiv,
statlig konsumentupplysning har vuxit
fort och kraftigt, vilket också herr Bohman
medgav. Sju år är sannerligen inte
någon lång tid för en ny statlig verksamhet.
Jag kan också tillägga att kraven
har vuxit stötvis, och därmed har
behov av utredningar också anmält sig
under olika skeden på senare år. Så
var fallet t. ex. beträffande konsumentupplysningsproblematiken
i TV. Den
föranledde de tilläggsdirektiv till radioutredningen
som herr Bohman här
omnämnde.

Samma var förhållandet med publiceringsfrågan,
när kritiken mot konsumentinstitutets
publikationer satte in

116 Nr 24 Fredagen den 15 maj 1964

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

vid årsskiftet 1962/63. Därav kom det
sig att konsumentupplysningens kvalitet
och breddning blev föremål för en specialundersökning,
en utredning, som
fick i uppdrag att arbeta skyndsamt. Det
var den Berggrenska utredningen, som
tillsattes i februari i fjol och vars resultat
ingår i den proposition som nu
ligger på kammarens bord. Och i motsats
till herr Bohman vågar jag påstå,
att remissinstansernas gensvar på förslagen
i den utredningen genomgående
har varit mycket positivt.

När herr Bohman och jag senast diskuterade
denna fråga, i april i fjol,
fanns det alltså redan två utredningar
på gång, och den tredje — som herr
Bohman ironiserade över för att den
tillkom bara en och en halv månad
efter det att herr Bohman hade fått
bakslag på sin motion — var på väg.
Jag har i debattprotokollet kontrollerat
att jag påpekade att utredningen redan
»var på väg», sedan konsumentrådet
begärt en sådan utredning i skrivelse
till Kungl. Maj :t. Direktiven var utarbetade
— vi letade bara efter en ordförande.
Att det skulle ha varit så
mycket bättre och fortfärdigare att lägga
alla utredningsbehov i en och samma
säck, som herr Bohman önskade i
sin motion, var jag då inte övertygad
om och jag är det ännu mindre nu.
Herr Bohmans historieskrivning är alltså
oriktig och försmädligare kanske för
honom än för mig.

Jag skall inte gå in på någon djupare
analys av forskningens villkor —- det
medger inte tiden. Frågan om forskningens
principer och villkor har emellertid
knutits samman med den föreslagna
organisationen av upplysningsavdelningen.
Jag vill framhålla, att allteftersom
vi får en mer väsentlig utökning
av forskningsresultaten — såväl
vid konsumentinstitutets forskningsavdelningar
som vid andra institutioner,
privata, halvstatliga och statliga —- skall
upplysningsorganisationens format an -

passas därefter. Också det privata näringslivets
tillskott skall därvid undersökas
och tas in i verksamheten. Det
står uttryckligen i propositionen, herr
Bohman. Organisationen får alltså anpassas
efter tillgången på forskningsresultat.

När reservanterna genom hem Bohman
yrkar avslag på förslaget om denna
utbyggnad med hänvisning till de
utredningar, som ännu inte är färdiga,
och hävdar att man först måste ha
regler för hur upplysningen skall bedrivas,
så anser jag detta vara ovidkommande.
Det är viktiga frågor som man
nu utreder —- objektivitetsgarantier, relativa
sanningar, urval av fabrikat för
testning -— men de hänger inte ovillkorligen
samman med forskningsvolymen
eller forskningens inriktning på
varugrupper. Forskningens innehåll behöver
inte ha någon inverkan på upplysningsverksamhetens
organisation. Utformningen
av den organisation, som
skall förmedla informationen, påverkas
i första hand av forskningsresultatens
mängd, och det är den mängden det
till att börja med gäller att öka.

När man läser reservationen och när
man hör herr Bohman får man en
känsla av att hänvisningarna till de pågående
utredningarna är en förevändning
för att skjuta ifrån sig kravet på
större resurser nu till en verksamhet
som en del producenter finner obekväm.
Samma känsla får man när herr
Bohman talar om en tidskrift — till
fröken Elméns yttrande skall jag strax
återkomma — som enligt herr Bohmans
uppfattning inte skall gå ut till konsumenterna
direkt utan stanna på halva
vägen, hos »kvalificerade vidare-upplysare».
Jag vill framhålla, att av de 31
organisationer och institutioner, som
vid remissbehandlingen av de sakkunnigas
förslag yttrat sig över denna
punkt, har alla anslutit sig till tanken
på en för hela konsumentområdet gemensam
upplysningstidskrift, med över -

117

Fredagen den 15 maj 19C4 Nr 24

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

vägande populärt utformat upplysningsmaterial,
och bara sju av de tillfrågade
bär velat få tidskriften inriktad på
ett mellanled.

På tal om tidskriften vill jag också
med några ord vända mig till fröken
Elmén och de reservanter, som i reservation
nr 1 avstyrkt förslaget om
upprustning av upplysningsavdelningen
vid konsumentinstitutet dels därför att
man vill ha ett nytt, fristående organ i
stället, dels därför att man vill att mera
material om tidskriften skall föreläggas
riksdagen, utvisande dess omfång, finansiering,
sammansättningen av dess
läsekrets etc.

I propositionen har jag medvetet inte
gått in på de olika praktiska förutsättningarna
för en tidskrift. Bland de sakkunniga
har befunnit sig förste ombudsmannen
i Svenska journalistförbundet.
I betänkandet står mycket att läsa
om den tänkta publikationens inriktning
och uppläggning, men jag har ansett
och anser alltjämt, att planering av
en tidskrift är ett fackmannajobb och
inte en uppgift av den art att den skall
skötas av riksdagen. En planering av
detta slag kan inte godkännas här i
riksdagen på samma sätt som ett lagförslag
godkänns, utan riksdagen får
ge konsumentinstitutet fullmakt att,
inom ramen för den upprustning riksdagen
kan komma att bevilja anslag
för, pröva sig fram med planläggningen
av en tidskrift som motsvarar mesta
möjliga av de önskemål som framförts
från många olika håll. Det vore
sannerligen inte lätt att tillmötesgå
dessa önskemål med en plan, som klubbades
här i riksdagen på förhand.

Huvudmotivet för fröken Elméns och
reservanternas avslagsyrkande är att vi
härvidlag skulle ha att göra med ett
provisorium som redan till nästa år
borde ersättas med en permanent organisation.
Det framhålls att det i framtiden
blir en betydande utvidgning av
forskningen till nya områden. Ja — i

framtiden, det är inte nästa års riksdag
och det är inte nu. Jag tycker det är
en ganska andfådd iver man visar att
stöpa om eu nu existerande organisation,
som i och för sig inte är ett provisorium.
Denna organisation vill vi nu
ge resurser för en bättre, breddad och
effektivare upplysning — just vad fröken
Elmén under tidigare år med emfas
efterlyst från denna talarstol. Jag
kan inte underlåta att uttrycka min förvåning
över att de folkpartistiska reservanterna
sätter in sin kritik mot
utbyggnaden av redaktionen och upplysningsresurserna.
Det är som utskottets
ärade talesman sade: Just mot bakgrund
av all den kritik som östs över
den nuvarande konsumentupplysningen
och bristen på resurser av olika slag
är detta ställningstagande förvånande.
Efter det myckna klander mot konsumentinstitutets
publikationer, som framförts
främst i folkpartipressen, skulle
jag ha väntat mig, att folkpartisterna
ställt sig positiva till det förslag om
upprustning som framlagts av de särskilda
sakkunniga och i allt väsentligt
tillstyrkts av remissinstanserna, inte
minst positivt av Folkpartiets kvinnoförbund.
Men i stället yrkar man avslag.
Jag har som sagt svårt att förstå
detta ställningstagande. Det är emellertid
inte min huvudvärk utan folkpartiets.
Jag vill för min del uttrycka
förhoppningen, att kammarens majoritet
har större förståelse för dynamiken i
konsumentupplysningen.

Herr andre vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.

Herr BOHMAN (h) kort genmäle:

Herr talman! Då statsrådet Lindström
och jag förra året diskuterade
frågan om behovet av ytterligare utredningar,
ägnades en stor del — kanske
den väsentligaste delen — av debatten
åt frågan om den organisations -

118 Nr 24 Fredagen den 15 maj 1964

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

utredning fru Lindström talat om, den
som sedan kallades konsumentupplysningsutredningen.
I denna skulle, sades
det, tas upp så gott som alla de
olösta konsumentupplysningsfrågor,
som vi ansåg borde utredas.

Fru Lindström sade då, att utredningens
betänkande snart skulle vara
att vänta och att hela fältet skulle komma
att belysas i den utredningen och i
en annan, vilken statsrådet Lindström
då hade i åtanke och vilkens direktiv
vi inte kände till. Nej, sade vi då, så
kommer det inte att bli.

Nu har konsumentupplysningsutredningen
slutfört sitt arbete, och den konstaterar
att det fortfarande finns stora
olösta frågor, som den inte hade i uppdrag
att syssla med. Med hänsyn till
dessa omständigheter föreslår utredningen,
att frågan om den framtida
statliga konsumentvaruforskningens inriktning
och omfattning samt formerna
för verksamhetens bedrivande blir föremål
för särskild undersökning. Det var
just en sådan utredning, som vi begärde
förra året men som fru Lindström
vid det tillfället ansåg vara obehövlig.

Vidare sade fru Lindström — om jag
inte hörde fel — att de frågor som inte
nu är lösta är ovidkommande. Det skulle
inte betyda någonting för det arbete,
som skall bedrivas inom det utbyggda
konsumentinstitutet, och heller ingenting
för dess tidskrift att dessa frågor
inte är lösta. Exempelvis objektivitetsgarantierna,
principerna för informationen
och följderna av att konsumenttidskriften
talar om att en vara är beskaffad
på ett visst sätt skulle alltså
vara ovidkommande.

Objektivitetsfrågan och den s. k. best
buy-frågan, som den Sundquistska utredningen
håller på att syssla med, är
verkligen inte oväsentliga för konsumentupplysningsverksamheten.
Nej, fru
Lindström, detta är högst väsentliga
frågor. Jag förstår inte hur institutet
skall kunna göra en verklig insats -—

och det är det som är avsikten — utan
att dessa frågor blir lösta.

Det finns bara ett skäl för att den frågan
förts fram till avgörande under vårriksdagen
i år ■— en del kanske anser
skälet sakligt, andra inte — nämligen
att detta år är ett valår. Fru Lindström
har inte velat möta valmännen utan att
ha tagit åtminstone ett initiativ som
skulle synas.

Sedan ett önskemål: nästa gång vi
får en utredning om konsumentinstitutet
skulle kanske remissyttrandena
kunna redovisas något utförligare i propositionen.
Alla de nyanser, som är
värdefulla för vår bedömning och som
återfinns i yttrandena, kommer nämligen
inte till uttryck i den kortfattade
redovisning som denna gång lämnats i
propositionen.

Fröken ELMÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag förvånar mig över
statsrådet Lindströms uppfattning om
den reservation, för vilken jag talat i
mitt anförande och vilken fru Lindström
tolkat som att jag skulle vara negativt
inställd till en ytterligare utbyggnad
av upplysningsverksamheten. Förhållandet
är det rakt motsatta, fru Lindström.
Vi anser från vårt håll att den
upplysningsverksamhet som nu byggs ut
ges för små resurser för att den verkligen
skall kunna gå in på alla de områden
konsumenterna har att göra med.

Vad vi ytterligare vill komma fram
till är att få en utredning om en självständig
upplysningsinstitution, som ges
goda resurser och som kan ha möjlighet
att hävda sig på marknaden och
gentemot de olika institutionerna. Detta
kan jag inte på något sätt anse vara en
negativ inställning till konsumentupplysningen.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Det är kanske inte så
stor idé att tvista med herr Bohman om

119

Fredagen den 15 maj 19C4 Nr 24

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

vad vi sade i fjol. Vi har bägge tillgång
till protokollet. Om man ser efter vad
som står där, finner man att jag sade
följande i mitt anförande: »Med tanke
på att alltså två utredningar arbetar
med konsumentfrågorna och en tredje
är på väg att börja arbetet med en arbetsfördelning
mellan dem, som kommer
dem att täcka hela fältet av aktuella
frågor inom konsumentupplysningen,
är det en helt överflödig beställning
som reservanterna härvidlag vill förmå
riksdagen att göra.»

Det var då ännu inte fullt klart hur
arbetsfördelningen skulle komma att gestalta
sig mellan de Sundquistska och
Berggrenska utredningarna. Ett område,
som Berggrens-utredningen påpekade
att man måste fortsätta att arbeta med,
blev över, nämligen forskningsavdelningen
vid institutet och den fullföljes
nu av samma utredning.

Jag har inte heller använt uttrycket
»ovidkommande» om detta att lösa principfrågorna
för konsumentupplysningen.
Men herr Bohman, som förut har
diskuterat absoluta sanningar med herr
Gustafsson i Stockholm, har kanske också
intresse för absoluta lösningar. Men
man når inga absoluta lösningar på detta
område förrän kanske om åtskilliga
år. Under tiden måste publikationer utges
och upplysning spridas om det man
vet. Den organisation, som föreslås skall
sprida resultaten av den forskning, som
bedrivs, efter de nu väl beprövade metoderna
och utan att man behöver ge
sig ut på några »farliga» vägar innan
dessa är kartlagda.

Till fröken Elmén vill jag säga att jag
fortfarande anser, att det är ett underligt
sätt att tala om och kräva större resurser,
samtidigt som man vill avslå ett
förslag, som innebär om inte en fördubbling
av personalresurserna så dock
en 75-procentig förstärkning. Fröken
Elmén anser att de föreslagna resurserna
är för små och vill hellre ha ett nytt
förslag till nästa år. Varför inte då hell -

re ta det man får nu i år och begära
mera nästa år?

Herr BOHMAN (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag upprepar: förra året
sade fru Lindström, att hela fältet skulle
täckas av utredningar; nu säger fru
Lindström att det blev ett stycke över.
Jag vill bara konstatera att det blev ett
stort stycke över.

Vi kanske inte bör diskutera det metafysiska
begreppet sanning; det är nog
rätt besvärligt. Men vi bör ju alla försöka
att göra våra bedömningar och
värderingar efter bästa förstånd, och vi
bör alltid sträva efter att komma fram
till så sanna och riktiga bedömningar
som möjligt. Om bedömandet görs av
en myndighet, skall den sträva efter att
göra en objektiv, opartisk och sann bedömning.
Det skall vara dess strävan.
Men naturligtvis är myndigheterna som
alla andra ofullkomliga, och de kan naturligtvis
göra fel. Men gör de en felbedömning
får de i princip ta de ekonomiska
konsekvenserna och även andra
konsekvenser av sina fel. Frågan om
när och hur en enskild skall hållas skadeslös
för att en myndighet gör en felbedömning
är just den fråga som nu
utreds av den Sundquistska kommittén.
Men utgångspunkten för ett sådant arbete
måste vara, att sanningen skall vara
riktmärket, inte halvsanningar eller
relativa sanningar. Även om man är
medveten om att sanningsbegreppet är
ofullständigt, kan aldrig den relativa
sanningen vara riktmärket för en bedömning.
Något sådant skulle innebära,
att man inte hade någon riktpunkt alls
utan att man bara allmänt tyckte.

Sedan är det en annan sak, att jag
tycker att det är fel att i detta sammanhang
röra sig med sanningsbegreppet.
Men det var inte jag som började med
det, utan det är statsrådet Lindström
som tagit upp det i sina direktiv. Vad
det gäller är att man efter bästa förstånd
och förmåga skall lämna riktiga, veder -

120 Nr 24 Fredagen den 15 maj 1964

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

häftiga och objektiva uppgifter —- och
ta ansvaret för dessa uppgitfer. Är man
tveksam om huruvida en uppgift är riktig
skall man inte lämna den utan begränsa
sig till det som man vet är riktigt.
Jag skulle vilja travestera statsrådet
Lindströms uttalande: underlåtenhet
att handla i sådana fall är bättre än
att lämna halvsanna eller relativt sanna
uppgifter.

Fru LINDSKOG (s) kort genmäle:

Herr talman! Även jag är fullt på det
klara med att åtgärderna för framtiden
bör utformas när man fått erfarenhet
av vad den nu föreslagna upprustningen
ger. Om jag får fatta utskottets skrivning
så, att försöksverksamheten gäller
både den kvalitativa och den kvantitativa
upprustningen för framtiden, då är
jag nöjd med skrivningen. Men jag reagerar
mot att man här ger intrycket att
det rör sig om ett kortsiktigt provisorium,
tv det kommer att inverka menligt
på tjänsternas rekrytering.

Herr Gustafsson i Stockholm sade att
det inte är kutym att riksdagen beslutar
om partiella tjänsteförteckningsrevisioner.
Det vet jag också. Men herr Gustafsson
sade vidare att motiveringen för
att man inte velat placera denne vaktmästare
i en högre lönegrad än den föreslagna
var att arbetet inte kvalificerade
till detta. Nu är det emellertid just
kvaliteten på hans arbete som vi ansett
vara motivet till att han bör flyttas upp.
Han har arbetsledande uppgifter. Arbetsuppgifterna
har vuxit under de år
han tjänstgjort vid institutet. Jag tycker
nog att man någon gång kan ha både
rätt och skyldighet att föreslå riksdagen
att vara litet mindre byråkratisk
och inte alltid följa det reguljära lönesystemet.

Jag kunde inte undgå att göra en reflexion
när jag lyssnade till vad herr
Bohman sade om valpropaganda: den
borgerliga pressen har i så fall varit ute
i mycket god tid, ty den har i olika ton -

arter kritiserat bristerna på konsumentupplysningens
område. När nu de bristerna
är på väg att avhjälpas, kan det ju
inte ge anledning till någon valpropaganda.

Fröken ELMÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Vårt reservationsyrkande
gäller ju ökade resurser för konsumentinstitutet.
Men vad som framför
allt är viktigt är principen att vi får
ett fristående upplysningsorgan, som
kan ta upp forskningsresultat från olika
områden och alltså inte bara från
konsumentinstitutet. Jag vet att också
statsrådet är inne på denna tankegång,
som går ut på att konsumentinstitutet
bör samordna forskningsresultat från
olika håll. Men jag anser att det är bättre
med en fristående organisation; den
kan hävda sig på ett helt annat sätt.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s)
kort genmäle:

Herr talman! Fru Lindskog sade att
vad hon menade med sitt tidigare yttrande
var att det var konsumentupplysningens
kvalitet och kvantitet som skulle
göras till föremån för försöksverksamhet.
Men jag tror också att själva formerna
för upplysningsverksamheten
bör prövas.

Jag borde kanske inte vidare fortsätta
med den lönepolitiska diskussionen.
Jag vill bara säga, att om denne
vaktmästare som fru Lindskog talar om
fyller de i statsförvaltningen gällande
kraven för lönegradsuppflyttning, så
skall en uppflyttning ske. Men det gör
han inte, såvitt jag vet. Fru Lindskog
sade att han har arbetsledarfunktion,
men han har inte den arbetsledarfunktionen
som i stadsförvaltningen krävs
för att det skall bli fråga om en lönegradsuppflyttning.
Om vi gör ett avsteg
här river vi upp hela fältet, och
det vill jag att kammaren skall vara
medveten om.

121

Fredagen den 15 maj 19C4 Nr 24

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

Statsrådet fru LINDSTRÖM:

Herr talman! Herr Bohman sade i
sitt senaste anförande återigen någonting
om principerna för konsumentupplysningen.
Det erinrade mig om en passus
i hans första anförande, som jag
borde ha replikerat på för att det inte
skulle stå oemotsagt. Han talade sålunda
om den direkt olämpliga dualism i
ledningen för konsumentinstitutet, som
föreslås i propositionen. Jag menar nog
att herr Bohman lyckats att helt missförstå
intentionerna härvidlag. Avsikten är
inte att ge konsumentinstitutet två likställda,
konkurrerande chefer. Det framgår
ju redan av den olika lönesättningen.
Med avdelningschefens rapportskyldighet
direkt till styrelsen när det gäller
principerna för offentliggörande av
forskningsresultat avses endast att se
till att styrelsen, som ju företräder en
mångsidig erfarenhet hos organisationer
och folkrörelser, får direkt möta
fackmannen för de publikationer m. m.
som skall tillgodose samma folkrörelsers
behov av upplysning och få tillfälle att
överlägga med denne — givetvis med
institutets direktör som aktiv och intresserad
deltagare i de diskussionerna
hoppas jag. Ansvaret för principiella
beslut ligger alltid ytterst hos styrelsen,
vare sig det gäller upplysnings- eller
forskningssidan. På direktören, vars
fackkunnighet som forskare gör det naturligt,
att hon utövar en direkt ledning
av forskningsavdelningarna, ankommer
för övrigt alla personalfrågor, kamerala
frågor, institutets kontakter med myndigheterna
m. m. Detta är ingen ovanlig
konstruktion. I själva verket var
det praxis när institutet tillkom, att
dåvarande souschefen, som innehade
ledningen av upplysningsavdelningen,
var föredragande inför styrelsen. Vad
propositionen förordat är bara en återgång
till denna tidigare praxis. Jag vill
ha sagt detta för att det inte skall uppstå
spekulationer på grund av att herr
Bohmans anförande står oemotsagt.

Till sist vill jag säga ytterligare ett
par ord. Sanningen skall vara riktmärke
för konsumentupplysningen, säger
herr Bohman. Egentligen är detta någonting
som vi kan vara överens om,
han och jag. Jag skulle önska att den
målsättningen också gällde en smula för
konsumentupplysningsdebatten.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s):

Herr talman! Efter den salva herr
Bohman avlossade tidigare mot detta
förslag, vilket han väl gjorde i sin egenskap
av representant för näringslivet,
kan det kanske vara på sin plats att
en vanlig konsument också får säga
någonting om dessa saker. Det har ju
redan flera gånger omvittnats att konsumentdebatten
blivit allt livligare.
Onekligen har det ju också hänt åtskilligt,
om man ser på samhällets engagemang
i dessa angelägenheter. Nu skall
vi ta ytterligare några steg framåt, men
naturligtvis är det inte en slutgiltig lösning
som vi i dag tar ställning till. Trodde
vi det borde vi samtidigt tro, att
vår konsumtion i olika avseenden inte
skulle komma att vidareutvecklas, ty lika
väl som det hittills är den ökade
omfattningen av människornas konsumtion
som lett till det växande intresset
för upplysning, blir det säkert de stegrade
resurserna att efterfråga varor och
tjänster som i fortsättningen kommer
att underbygga nya krav på en vidareutveckling
av upplysningen.

Enligt mitt sätt att se följer därav, att
det verkligen inte är så ödesdigert, om
man i fråga om de organisatoriska detaljerna
kan få anledning att i framtiden
■— rent av inom en ganska nära framtid,
göra om ett och annat. Jag tänker
exempelvis på en sådan sak som huruvida
upplysningen skall höra ihop med
konsumentinstitutet eller vara ett fristående
organ. Det är väl ingen olycka,
om man snart nog finner anledning att
pröva den frågan på nytt. De ökade resurser
som vi kan spendera på denna

122 Nr 24 Fredagen den 15 maj 1964

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

angelägenhet ställer vi till den institutions
förfogande som vi nu har. Hur det
i framtiden kommer att bli får väl prövas
efter de då rådande omständigheterna.

Jag tycker det skulle vara mycket
olyckligt att uppskjuta den upprustning
som nu föreslås. Det är på något sätt
underligt, att man på borgerligt håll
alltid velat skjuta ärendet på framtiden
vid de många tillfällen, då konsumentupplysningen
varit föremål för behandling.
Ibland har det varit någonting som
skulle utredas, och så har väl oftast
varit fallet. Ibland har någon utredning,
som har avlämnats, gått för fort.
Stundom har det varit fel ledamöter vid
utredningen. Det har varit olika skäl,
men som sagt har det nästan alltid varit
så, att man inte velat ta ställning till
konkreta förslag. De som är praktiskt
verksamma på detta fält vill emellertid
få en förstärkning utan dröjsmål. Det
gäller de enskilda konsumenterna, som
ivrigt efterfrågar information, ja rent
av köpråd, fastän så många politiker är
skräckslagna inför denna tanke.

Andra som ropar på flera informationsmöjligheter
är folkbildningsorganisationer
och andra som arbetar som
frivilliga förmedlare av upplysning. Jag
vill här som exempel nämna husmodersförbundets
enträgna önskan i sitt
remissvar, att en effektivisering av upplysningen
skall komma snart. Samma
önskemål framföres av de professionella
upplysarna: pedagoger, konsulenter,

journalister och andra. Det är utomordentligt
när man kan få ta ställning till
lösningar av någon samhällsfråga, vilka
avses komma att gälla en längre tid —■
och som också gör det — men det kan
inte heller vara något fel att i ett snabbt
föränderligt samhälle försöka anpassa
sig efter skiftande behov. Jag tror att
det i detta fall är så.

Men en mycket viktig detalj kommer
det att vara att metodiskt och kontinuerligt
följa effekten av upplysningen. Ef -

tersom jag själv har utgått ifrån att det
skall vara möjligt och önskvärt att successivt
bygga upp organisationen och
vidareutveckla den på både det centrala,
det regionala och det lokala planet,
har jag velat vara med i den förslagsverksamhet
som kan vara aktuell
i detta sammanhang. Tillsammans med
herr Lindahl har jag väckt en motion,
som tar upp den decentraliserade upplysningen.
Då avser jag därmed inte de
upplysningscentraler som föreslagits i
Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå,
utan den verksamhet som går ytterligare
ett steg och där hemkonsulenter och
folkbibliotek av utredningen och senare
också i propositionen angivits som nyttiga
anknytningspunkter.

Motionen är tillstyrkt, men de borgerliga
reservanterna har, förstås, yrkat avslag.
Men då man ute på fältet arbetar
med dessa ting, försöker finna effektivare
och modernare former för exempelvis
hemkonsulenternas arbete, föra
dem närmare genomsnittskonsumenten
så att denna kommer i jämbredd med
idealhusmödrarna, som tidigare i varje
fall varit de mest vanliga på kursdagar
och andra arrangemang, kan man glädja
sig åt förståelsen från hemkonsulenterna
själva, eftersom de är i takt med tidens
krav, men också från lokala meningsfränder,
t. ex. herr Bohman.

Detsamma gäller för övrigt de strävanden
som förefunnits att finna anknytningspunkter
till olika skolors lärare.
Det gäller att finna och utnyttja
personer som har kunskap inte bara inom
hem- och hushållssektorn, utan också
på andra områden av vår konsumtion.
Allt som kan komma att göras ute
på olika orter och under olika förhållanden
bör inte förutsättas bli direkt filialverksamhet
till konsumentinstitutet
och under dess regi, men om där finns
material av god kvalitet och lämplig
utformning och det erbjudes annan service
till dem som på det regionala och
lokala planet vill arbeta fram en upplys -

123

Fredagen den 15 maj 1964 Nr 24

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

ning, kommer man att få en god effekt
av densamma. Med utrymme i fråga om
personalresurser och med positivt intresse
för detta från den nya upplysningsavdelningen
kan här mycket åstadkommas.
Det förutsätter ett vidare samarbete
med andra forskningsinstitutioner
för att ta vara på det material som
där kommer fram och likaså för att
stimulera till forskningsverksamhet på
sådana områden som upplysningen finner
angeläget att täcka.

Men vi skall inte bida tiden mera förrän
vi fattar ett beslut. Vi skall vara inställda
på att även i fortsättningen befrämja
en ständig anpassning till de
behov som kan komma fram och de reformförslag
som pågående utredningar
kan komma att anvisa. Det är viktigt
att konstatera att all utbyggnad som hittills
kommit bara har hälsats med tillfredsställelse
och fött nya behov och
nya önskemål om mera upplysning.
Det är nog inte så oriktigt att till och
med ha en fortlöpande principdebatt,
till och med kanske med stor fördel i
den nya tidskriften.

Med detta ber jag att få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Herr BOHMAN (h):

Herr talman! Jag är ledsen över att
behöva förlänga debatten. Men med anledning
av statsrådet Lindströms yttrande
om att jag lämnat en felaktig uppgift
om upplysningsavdelningens ställning
inom institutet blir jag tvungen att
läsa upp i varje fall följande sex rader
ur propositionen: »Centrala sjukvårdsberedningen,
statens provningsanstalt,
statens institut för hantverk och industri,
konsumentrådet, Industriförbundet,
m. fl. anser sig inte kunna tillstyrka utredningens
förslag, att upplysningsavdelningen
skall sortera direkt under
konsumentinstitutets styrelse i stället för
som nu under institutets direktör. En
sådan organisation skulle kunna med -

föra en betänklig dualism i konsumentinstitutets
ledning.»

Statsrådet har sedan uttryckligen
framhållit, att chefen för upplysningsavdelningen
skall vara självständig föredragande
under styrelsen och alltså i
det hänseendet inte sortera under direktören.
Det är det som skapar den dualism
som jag kritiserat.

överläggningen var härmed slutad.

Mom. I och II

Herr andre vice talmannen gav propositioner
på l:o) bifall till utskottets
hemställan; 2:o) bifall till reservationen
1) av herr Per Jacobsson m. fl.;
3:o) bifall till reservationen 2) av fröken
Andersson m. fl. i motsvarande del;
samt 4:o) bifall till utskottets hemställan
med den ändring däri, som föreslagits
i motionen II: 918; och fann herr
andre vice talmannen den förstnämnda
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Bohman begärde likväl
votering, i anledning varav herr
andre vice talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen ånyo upptog de
tre återstående propositionerna, av vilka
herr andre vice talmannen nu fann
den under 2:o) angivna ha flertalets
mening för sig. Jämväl beträffande
kontrapropositionen begärde dock herr
Bohman votering, i anledning varav
och sedan till kontraproposition i den
förberedande voteringen antagits den
under 3:o) angivna propositionen följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
mom. I) och II) i statsutskottets
utlåtande nr 117 antager reservationen
1) av herr Per Jacobsson in. fl., röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

124 Nr 24 Fredagen den 15 maj 1964

Den framtida organisationen av upplysningsavdelningen vid statens institut för konsumentfrågor,
m. m.

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 2) av fröken Andersson
m. fl. i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr andre vice talmannen
tillkännagav, att han funne
tvekan kunna råda angående omröstningens
resultat, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 64 ja och 34 nej, varjämte
102 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. I)
och II) i utskottets utlåtande nr 117,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
reservationen 1) av herr Per Jacobsson
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu
en gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr andre
vice talmannen tillkännagav, att han
funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen. Fröken
Elmén begärde emellertid rösträkning,
varför votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgavs
104 ja och 60 nej, varjämte 36 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit vad utskottet
hemställt.

Mom. Ill

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
2) i motsvarande del; och
fann herr andre vice talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Bohman begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i mom. III)
i utskottets utlåtande nr 117, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
2) av fröken Andersson
m. fl. i motsvarande del.

Mom. IV

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. V

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till reservationen
2) av fröken Andersson m. fl.
i motsvarande del; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

Fredagen den 15 maj 1964

Nr 24 125

§ 14

Föredrogs statsutskottets utlåtande
nr 118, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående riktlinjer för
biståndsexperters anställningsvillkor,
m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

På förslag av herr andre vice talmannen
beslöt kammaren att uppskjuta behandlingen
av återstående på föredragningslistan
upptagna ärenden till kammarens
sammanträde onsdagen den 20
innevarande maj.

§ 15

Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till ändring i
tryckfrihetsförordningen samt i ämnet
väckta motioner, och

nr 14, i anledning av väckt motion
om rätt för kommun att tillskapa semesterbyar
m. m.;

statsutskottets utlåtanden:
nr 109, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1964/65 till vissa forskningsråd
m. m., i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner,
nr 110, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1964/65 till vissa forskningsråd
m. m., i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner, och
nr 115, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1964/65 till teaterverksamhet
m. m. jämte i ämnet väckta motioner; bevillningsutskottets

betänkanden:
nr 26, i anledning av väckta motioner
om avdrag vid beskattningen för
avsättning till brand- och stormskadefond
vid skogsbruk, m. m.,

nr 35, i anledning av väckta motioner
angående höjning av förvärvsavdragen

och ortsavdragen vid beskattningen
m. in.,

nr 45, i anledning av väckta motioner
om höjning av schablonavdraget vid
beskattningen av en- och tvåfamiljsvillor
m. m., och

nr 48, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om gasolskatt, m. m., jämte i ämnet
väckta motioner;

bankoutskottets utlåtande nr 37, över
väckt motion i anledning av riksbankens
diskontohöjning den 30 januari
1964;

tredje lagutskottets utlåtande nr 34, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående tillägg till
lagen den 28 april 1949 (nr 183) om
flottningen i Torne och Muonio gränsälvar; jordbruksutskottets

utlåtanden:

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa åtgärder i
prisreglerande syfte på jordbrukets område,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner,
och

nr 15, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående reglering av priserna
på fisk under budgetåret 1964/65,
m. m. jämte ämnet väckta motioner;
samt

allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

34, i anledning av väckt motion
om åtgärder mot äventyrligt spel, och

nr 35, i anledning av väckta motioner
om utredning rörande resebyråverksamheten.

§ 16

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från statsutskottet:

nr 190, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reformering av
socionomutbildningen;

nr 191, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budget -

126 Nr 24 Fredagen den

året 1964/65 till byggnadsarbeten vid
vissa universitet m. m.;

nr 192, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde; nr

193, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående viss rationaliseringsverksamhet
inom sjukvården
m. m.;

nr 194, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående rörlig kredit till
försvarets fabriksstyrelse; och

nr 196, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorde framställning
om anslag för budgetåret 1964/
65 till Utställningar av svensk konst i
utlandet; samt

från tredje lagutskottet:
nr 182, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648), m. m.

§ 17

Anmäldes, att följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
andre vice talmannen:

nr 1015, av herr Nordgren, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
150, angående komplettering av riksstatsförslaget
för budgetåret 1964/65
m. m., och

15 maj 1964

nr 1016, av herr Anderson i Sundsvall
m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 156, angående huvudmannaskapet
för rådhusrätterna m. m.

Dessa motioner bordlädes.

i 18

Meddelande om enkla frågor

Meddelades, att herr talmannen tillställts
tre enkla frågor, nämligen av:

herr Börjesson i Falköping, till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående bristen på tandläkare
vid tandpoliklinikerna,

herr Bengtsson i Landskrona, till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående behandlingen av
framställningar om anstånd med civilförsvarsutbildning,
samt

herr Nordgren, till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
angående sjöräddningstjänsten i söderhamnsområdet.

§ 19

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.16.

In fidem

Sune K. Johansson

ESSELTE AB, STHLM M
414840