FÖRSTA KAMMAREN Nr 4
ProtokollRiksdagens protokoll 1952:4
RIKSDAGENS
1952
PROTOKOLL
FÖRSTA KAMMAREN Nr 4
30 januari—6 februari.
Debatter uj. m.
Lördagen den 2 februari. Sid.
Interpellation av herr Mogård ang. de statsunderstödda symfoniorkestrarnas
ställning m. m................................. 9
Tisdagen den 5 februari.
Interpellation av herr Lundgren ang. städernas kostnader för pensionering
av statspolismän .................................. 11
Onsdagen den 6 februari.
Ang. den brittiske konungens frånfälle .......................... 13
Svar på fråga av herr Nilsson, Bror, om bättre beredskap mot mul
och
klövsjukan ............................................ 13
Förlängd tjänstgöring för arméns värnpliktiga .................. 14
Indexreglering av värnpliktigs familjepenning.................... 17
Interpellation av herr Lundgren ang. beskattningen av elverkens
kraftöverskott .............................................. 27
Samtliga avgjorda ärenden.
Onsdagen den 6 februari.
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1, ang. ändring i kyrkomötesförordningen
.............................................. 14
— nr 2, ang. ändrad lydelse av 16 § kyrkomötesförordningen ...... 14
Statsutskottets utlåtande nr 23, ang. utgifter å tilläggsstat II: inrikesdepartementet
............................................ 14
Andra lagutskottets utlåtande nr 1, ang. ändrad lydelse av 3 § förordningen
om anställande av distriktsbarnmorskor m. m........... 14
— nr 2, ang. förlängd tjänstgöring för arméns värnpliktiga ........ 14
— nr 3, ang. ändring i 6 § familjebidragsförordningen............ 17
1 Första kammarens protokoll 1952. Nr 4.
Onsdagen den 30 januari 1952.
Nr 4.
3
Onsdagen den 30 januari.
Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen.
Herr Sandler anmälde, att han under
gårdagen infunnit sig vid riksdagen.
Justerades protokollen för den 22, 23,
24, 25 och 26 innevarande månad.
Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 31, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 30 april 1948 (nr
218) om sambruksföreningar.
Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 32, angående anslag till hushållningssällskapen
för budgetåret 1952/53, m. m.
Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
den av herr öhman m. fl. väckta
motionen, nr 242, om vissa instruktioner
åt den svenska delegationen hos
Förenta Nationerna.
Föredrogos och hänvisades till konstitutionsutskottet
nedannämnda motioner:
nr 243, av herr Bergvall, om grundlagsändringar
avseende en utbyggnad av
folkomröstningsinstitutet;
nr 244, av herr Cassel, om kungörande
av val av kommunal- och stadsfullmäktige
samtidigt med kungörandet av val av
landstingsmän; samt
nr 245, av herr Norman m. fl., om ändring
av grunderna för vissa riksdagsmannapensioner.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
nedannämnda motioner:
nr 246, av herr Nordenson m. fl., om
en begränsning av de statliga arbetsuppgifternas
omfång i besparingssyfte;
nr 247, av herr Lundqvist m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition angående
lönegradsplacering för viss biträdespersonal
m. m.;
nr 248, av herr Cassel, i anledning av
Kungl. Maj :ts framställning angående häradshövdingarnas
lönegradsplacering;
nr 249, av herr Hermansson, Albert,
och herr Elmgren, i anledning av Kungl.
Maj:ts framställning om anslag till ungdomsfängelsenämnden
;
nr 250, av herr Johannesson, i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om
anslag till skyddskonsulentorganisationen
m. in.;
nr 251, av herr Lindblom m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till upplysningsarbete rörande
mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska
frågor; samt
nr 252, av herr öhman m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning rörande
anskaffning av flygmateriel m. m.
vid flygvapnet.
Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott den av herr öhman
m. fl. väckta motionen, nr 253, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om förlängd
tjänstgöring för vissa värnpliktiga tillhörande
armén, vilka under år 1952 avsluta
första tjänstgöring.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
nedannämnda motioner:
nr 254, av herr öhman m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition angående
plan för flottans fartygsbyggnader;
nr 255, av herr Cassel, i anledning av
Kungl. Maj :ts framställning om anslag
till ersättning för skador vållade av vissa
rymlingar m. fl.;
nr 256, av herr Thun, Edvin, angående
vissa frågor om statsbidrag till väg- och
gatuhållning i städer och stadsliknande
samhällen;
4
Nr 4.
Onsdagen den 30 januari 1952.
nr 257, av herr Nilsson, Alfred, om användande
för vägändamål av sten, som
undanröjes från odlad eller odlingsbar
jord;
nr 258, av herrar Svärd och Bergh, i
anledning av Kungl. Maj :ts framställningar
om vissa anslag till biltrafik vid statens
järnvägar och till postverkets diligenstrafik;
nr
259, av herr Lindahl, om utredning
rörande förstatligande av Askersund—-Skyllberg—Lerbäcks järnväg m. in.;
nr 260, av herr Björck m. fl., om ökat
anslag till bidrag till Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande;
nr 261, av herr Cassel, om uppförande
å finansdepartementets personalförteckning
av ytterligare fyra befattningar
som föredragande i regeringsrätten;
nr 262, av herr Elmgren, angående
riksheraldikerämbetets former för organisation
och finansiering;
nr 263, av herr Nordenson m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till bidrag till Drottningholms
teatermuseum;
nr 264, av herr Björck, om uppflyttning
av amanuensen vid naturhistoriska
riksmuseet H. Persson i högre lönegrad;
nr 265, av herr Ohlon, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående löne-
och pensionsreglering för professorer
och vissa andra akademiska lärare
m. fl.;
nr 266, av fru Svenson m. fl., om inrättande
av en professur i näringslära
vid Uppsala universitet;
nr 267, av herrar Eskilsson och Arrhén,
om nedsättning av terminsavgifterna
vid de tekniska högskolorna och
vid handelshögskolorna;
nr 268, av fröken Andersson och herr
Arrhén, om anslag till den hälso- och
sjukvårdande verksamheten vid landets
universitet och högskolor;
nr 269, av herrar Arrhén och Lundqvist,
i anledning av Kungl. Maj :ts
framställning om anslag till kurser för
lärare vid de allmänna läroverken in. fl.
läroanstalter;
nr 270, av herr Sundelin, i anledning
av Kungl. Maj ds framställning om anslag
till stipendier åt lärjungar vid högre
läroanstalter;
nr 271, av herr Arrhén, angående
grunderna för ersättning för konfirmationsundervisning
vid kommunala flickskolor
och kommunala mellanskolor;
nr 272, av herrar Sunne och Björck,
om inrättande av en skolöverläkartjänst
inom överstyrelsen för yrkesutbildning;
nr 273, av herr Näslund och herr Andersson,
Axel, i anledning av Kungl.
Maj ds framställningar om anslag till
understöd åt kommunala och enskilda
anstalter för yrkesundervisning;
nr 274, av herr Sten m. fl., om ett
tilläggsanslag till Hässleholms tekniska
skola;
nr 275, av herr Lundqvist m. fl., om
anordnande av en kompletteringskurs
för organister, som sakna musiklärarexamen;
nr
276, av herr Nordenson m. fl., om
utökning av kommerskollegii monopolutredningsbyrå
med personal för analys
av pris- och marknadsförhållanden;
nr 277, av herr Bergvall, om utökning
av kommerskollegii monopolutredningsbyrå
med personal för analys av
pris- och marknadsförhållanden;
nr 278, av herr Näsgärd m. fl., om
ökat anslag till utrustning och inredning
vid statens hantverksinstitut;
nr 279, av herr Petrén, om anslag till
särskilda rationaliseringsundersökningar
vid statens hantverksinstitut;
nr 280, av herr Nordenson, i anledning
av Kungl. Maj ds framställning rörande
avsättning till lotterimedelsfonden;
nr
281, av herr Sunne m. fl., i anledning
av Kungl. Maj ds framställning om
anslag till bidrag till Hemmens forskningsinstitut;
nr
282, av herr Arrhén, om upphävande
av de i statens allmänna avlöningsreglemente
förekommande undantagsbestämmelserna
beträffande lärare
vid högre kommunala skolor;
nr 283, av herr Elmgren, om förhöjd
pension åt förre förste sekreteraren hos
riksheraldikerämbetet, kaptenen J. Kleberg;
nr
284, av herr Bergh, om visst militärt
tillägg till f. d. kaptenen och gymnastikläraren
M. Uhlins pension;
nr 285, av herr Bergh, om visst mili -
Onsdagen den 30 januari 1952.
Nr 4.
5
tärt tillägg till f. d. majoren och gymnastikläraren
B. Steckzéns pension;
nr 286, av herr Lindahl, om pension
åt telefonarbetaren A. V. Vikmans änka
Edit Charlotta Vikman; och
nr 287, av herr Hedenby, om ersättning
till chauffören C. V. Bengtsson i
anledning av olycksfall i arbete.
Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet
nedannämnda motioner:
nr 288, av herr Ohlon m. fl., om vissa
lättnader i beskattningen;
nr 289, av herr Öhman m. fl., om
höjning av ortsavdragen vid den statliga
beskattningen;
nr 290, av herrar Eskilsson och Maonusson,
om viss ändring av bestämmelserna
angående skyldighet att erlägga
fastighetsskatt;
nr 291, av herr Magnusson och fröken
Andersson, om rätt att vid taxering
till inkomstskatt åtnjuta avdrag för vissa
studiekostnader;
nr 292, av herr Karlsson, Gustaf,
m. fl., om befrielse för folketshusförening
och folkparksförening från viss
del av nöjesskatten;
nr 293, av herr Petrcn, om höjning av
skattesatsen för de ekonomiska föreningarna
med undantag av jordbrukets kreditkassor;
nr
294, av herr Magnusson, angående
behandlingen i skattehänseende av upplåtelser
av avverkningsrätter;
nr 295, av herr Eskilsson m. fl., om avskaffande
av elskatten; samt
nr 296, av herr Bengtson och herr Nilsson,
Bror, om kyrkors och andra gudstjänstlokalers
undantagande från skyldighet
att erlägga elskatt.
Föredrogos och hänvisades till bankoutskottet
nedannämnda motioner:
nr 297, av herr öhman m. fl., om förstatligande
av importen och distributionen
av mineraloljor;
nr 298, av herr Nordenson m. fl., angående
riktlinjerna för den ekonomiska
politiken;
nr 299, av herr Nordenson m. fl., om
möjliggörande av fri konkurrens på lika
villkor mellan olika företagsformer för
bostadsbyggande;
nr 300, av herr Ohlon m. fl., om en utredning
rörande sparandets struktur
m. m.; samt
nr 301, av herrar Näsgård och Johannesson,
om sänkning av prenumerationspriset
för snabbprotokollen från riksdagsdebatterna.
Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott nedannämnda motioner:
nr
302, av herr Arrhén, om ratifikation
av en år 1947 mellan vissa länder
ingången konvention rörande skeppsmätning;
nr
303, av herr Näslund och herr Andersson,
Axel, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om häradsallmänningar, m. m,;
nr 304, av herr Andersson, Lars, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om häradsallmänningar,
m. in.;
nr 305, av herr Bergh, angående upphävande
av lagen om kronans förköpsrätt;
nr
306, av herr Lindblom m. fl., om en
allmän översyn av gällande regler om
frihetsberövande;
nr 307, av herr Cassel, om rätt för person,
som häktats för lösdriveri, att få
offentlig försvarare;
nr 308, av herr Cassel, om utredning
rörande redovisning och revision för
koncerner;
nr 309, av herr Cassel, om vissa ändringar
i förordningen angående yrkesmässig
automobiltrafik m. m.;
nr 310, av herr Landquist m. fl., om
förtydligande av vägtrafikförordningens
bestämmelser beträffande gåendes skyldigheter
att åtlyda trafikljussignaler,
in. m.;
nr 311, av licrr Nordenson in. fl., om
införande av rörlig pensionsålder för erhållande
av folkpension;
nr 312, av herrar Björck och Sundelin,
angående viss ändring i 3 § lagen om försäkring
för yrkessjukdomar;
nr 313, av herr Söderquist m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
6
Nr 4.
Onsdagen den 30 januari 1952.
förslag till förordning om ändring i 6 §
familjebidragsförordningen den 29 mars
1946 (nr 99);
nr 314, av herr Petrén, om ändring i
grunderna för vissa ersättningar i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring;
nr
315, av herr Näslund och herr Andersson,
Axel, om viss revision av olycksfallsförsäkringslagen
och militärersättningsförordningen;
samt
nr 316, av fröken Andersson m. fl., om
avskaffande av byggnadsregleringen.
Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet
nedannämnda motioner:
nr 317, av herrar Bengtson och Eliasson,
angående utredning och förslag om
en successiv försäljning av statens jordbruksdomäner;
nr
318, av fru Svenson och herr Nilsson,
Bror, angående reglering av torghandeln
och den ambulerande handeln
med svensk frukt m. m.;
nr 319, av herr Sundelin, om en reformering
av undervisningen i lantmannaskolorna;
nr
320, av herr Andersson, Lars, och
herr Grym, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning om anslag till byggnadsoch
underhållsarbeten vid statens skogsskolor;
nr
321, av herr Näslund och herr Andersson,
Axel, i anledning av Kungl.
Maj :ts framställning om anslag till byggnads-
och underhållsarbeten vid statens
skogsskolor;
nr 322, av herr Näslund och herr Andersson,
Axel, i anledning av Kungl.
Maj:ts framställning om inrättande av
nya distriktsveterinärtjänster;
nr 323, av herr Näslund och herr Andersson,
Axel, om viss ändring av bestämmelserna
rörande producent- och
kontantbidrag till brukare av mindre
jordbruk; samt
nr 324, av herr Nilsson, Alfred, m. fl.,
om vissa åtgärder till hästavelns befrämjande.
Föredrogos och hänvisades till kammarens
allmänna beredningsutskott nedannämnda
motioner:
nr 325, av herr Bengtson m. fl., om
vidgad rätt för militär personal att åtnjuta
taxenedsättning vid permissionsresor;
nr
326, av herr Cassel m. fl., om upprättande
av en plan över erforderliga
åtgärder mot landsbygdens avfolkning;
nr 327, av herr Sundelin m. fl., om
en skyndsam utredning angående inflationens
inverkan på de sociala förmånerna;
samt
nr 328, av herr Nordenson m. fl., om
åtgärder i syfte att stärka rättssäkerheten
och den medborgerliga friheten.
Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet
herr Holmbäcks motion,
nr 329, om grundlagsändring i
syfte att minska riksdagsarbetets forcering
vid slutet av riksdagens vårsessioner.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
nedannämnda motioner:
nr 330, av herrar Göransson och Mogård,
angående dels anslag å tilläggsstat
för budgetåret 1951/52 till skyddsvärnet
i Stockholm och skyddsvärnet i
Göteborg, dels ock anslag för budgetåret
1952/53 till Svenska skyddsförbundet;
nr
331, av herr Ewerlöf m. fl., om
höjning av vissa anslag för försvaret
m. m.;
nr 332, av herr Holmbäck m. fl., om
höjning av vissa anslag under riksstatens
fjärde huvudtitel;
nr 333, av herr Holmbäck m. fl., om
höjning av anslagen till rekryteringskostnader
vid marinen, vissa flygfältsarbeten
m. m. samt uppställningsplatser
för radarstationer;
nr 334, av fröken Andersson m. fl.,
angående den kvinnliga arbetskraftens
rationella utnyttjande inom det totala
försvaret;
nr 335, av herr Lindblom m. fl., angående
dels en utredning om utbildningen
i praktisk psykologi, dels ock
en översyn av föreliggande utredningsmaterial
beträffande den framtida ungdomsvården
m. m.;
Onsdagen den 30 januari 1952.
Nr 4.
7
nr 336, av herrar Lindblom och Holmbåck,
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
rörande avskrivning å anslag till
lånefonden för bostadsbyggande m. m.;
nr 337, av herr Ewerlöf m. fl., om
upprustning av vägväsendet m. in.;
nr 338, av herr Persson, llelmer, om
byggande av en järnväg Luleå-Karlsborgsverken;
nr
339, av herr Holmbäck m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till statens medicinska
forskningsråd för främjande av medicinsk
forskning;
nr 340, av herrar Lindblom och Söderquist,
om ökat anslag till undervisnings-
och upplysningsverksamhet m. m.
för nykterhetens främjande;
nr 341, av herrar Bengtson och Söderquist,
om utredning rörande statligt
stöd åt konstnärligt inriktad svensk
spelfilmsproduktion;
nr 342, av herr Lindblom m. fl., om
utredning rörande upprustning av forskning,
undervisning och vård på de s. k.
folksjukdomarnas och ålderssjukdomarnas
områden;
nr 343, av herrar Lundqvist och Cassel,
om utbyggnad av statspolisorganisationen;
nr
344, av herr Söderquist, angående
organisationen av personalvården inom
den civila statsförvaltningen m. m.;
nr 345, av herr Söderquist m. fl., om
rätt till uppskjuten livränta för befattningshavare,
som dömts till avsättning
eller på grund av tjänstefel skilts från
tjänsten före år 1935; samt
nr 346, av herr Persson, Helmer, och
herr Öhman, angående subventionering
av viktiga förbrukningsartiklar.
Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet
nedannämnda motioner:
nr
347, av herr l,undqvist m. fl., om
beredande av möjlighet till dispens i
vissa fall från erläggande av investeringsavgift;
nr
348, av herr Cassel, angående utredning
av frågan om uttagande av lagfartsstämpel
vid fusion mellan aktiebolag:
-
nr 349, av herr Ewerlöf, om höjning
av de skattefria beloppen för förmånstagare
till livförsäkring m. in.; och
nr 350, av herr Persson, Ola, m. fl.,
om höjning av inkomstgränsen för skyldighet
att avgiva självdeklaration till inkomstbeskattning.
Föredrogos och hänvisades till bankoutskottet
nedannämnda motioner:
nr 351, av herrar Lindblom och
Holmbäck, om möjliggörande av fri konkurrens
på lika villkor mellan olika företagsformer
för bostadsbyggande;
nr 352, av herr Lindblom m. fl,, angående
vissa åtgärder för främjande av
kapitalbildningen i landet;
nr 353, av herrar Holmbäck och Bergvall,
om utredning rörande utgivande av
ett värdefast statligt obligationslån; samt
nr 354, av herr Persson, Helmer, och
herr öhman, om åtgärder för en generell
sänkning av pris- och levnadskostnadsnivån
m. m.
Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott nedannämnda motioner:
nr
355, av herr Eliasson, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m.;
nr 356, av herr Holmbäck, med förslag
till lag om ändring i 13 kap. 12 § giftermålsbalken;
nr
357, av herr Cassel m. fl., om en utredning
angående lämpliga regler för
placering av omyndigs penningmedel;
nr 358, av herr Cassel, angående en
översyn av gällande bestämmelser om
vissa domstolsbeskeds meddelande genom
anslag i rättens kansli;
nr 359, av herr Lindblom m. fl., om
införande av indextillägg å livräntor enligt
olycksfallsförsäkringslagen och därtill
anslutna författningar;
nr 360, av herrar Lindblom och Näslund,
angående en successiv avveckling
av byggnadsregleringen;
nr 361, av herr Lundqvist, med förslag
till lag om ändring i 3 § av lagen
8
Nr 4.
Onsdagen den 30 januari 1952.
om rätt till fiske den 1 december 1950
(nr 596); och
nr 362, av herr Bengtson, om skärpta
bestämmelser angående åtgärder till
motverkande av föroreningar av sjöar
och vattendrag.
Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet
nedannämnda motioner:
nr 363, av herr Lundqvist, om åtgärder
för bibehållande och förbättrande
av beståndet av lax och ål i svenska
fiskevatten; samt
nr 364, av herr Lindgren, om utredning
angående uppförande av en statens
småbrukarskola.
Anmäldes att till kammaren överlämnats
följande kungl. propositioner, vilka
nu var för sig föredrogos och lades
på bordet:
nr 33, med förslag till förordning om
fortsatt giltighet av förordningen den 8
juni 1923 (nr 155) angående omsättnings-
och utskänkningsskatt å spritdrycker;
samt
nr 35, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 26
juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.
Anmäldes och bordlädes en av herr
Holmbäck under sammanträdet till herr
talmannen avlämnad motion, nr 365, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål.
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.05 eftermiddagen.
In fidem
G. H. Berggren.
Lördagen den 2 februari 1952.
Nr 4.
9
Lördagen den 2 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 2 efter- nr 39, med förslag till lag angående
middagen; och dess förhandlingar led- ändring i lagen den 30 juni 1943 (nr
des av herr förste vice talmannen. 431) om allmänna vägar, m. m.
Herr Åman anmälde, att han under
gårdagen infunnit sig vid riksdagen.
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 33, med förslag till förordning om
fortsatt giltighet av förordningen den 8
juni 1923 (nr 155) angående omsättnings-
och utskänkningsskatt å spritdrycker.
Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 35, med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den
26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.
Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott herr Holmbäcks motion,
nr 365, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag med
särskilda bestämmelser om tvångsmedel
i vissa brottmål.
Anmäldes att till kammaren överlämnats
följande kungl. propositioner, vilka
nu var för sig föredrogos och lades
på bordet:
nr 34, angående anslag till åtgärder
för främjande av fiskebåts- och fiskredskapsförsäkring;
nr
36, angående fortsatt disposition av
vissa äldre reservationsanslag;
nr 37, angående ersättning till B. E. R.
Carlsson in. fl.;
nr 38, angående anslag ur kyrkofonden
för tillfällig arbetshjälp åt domkapitlen
och stiftsnämnderna i samband
med prästlönereformens genomförande;
samt
Interpellation ang. de statsunderstödda
symfoniorkestrarnas ställning m. m.
Herr MOGÅRD erhöll på begäran ordet
och yttrade: Herr talman! En väsentlig
del av landets musikaliska fostran
liksom av det musikintresse, som
förefinnes i landet, torde vila å den
verksamhet, som direkt eller genom radions
förmedling bringas till allmänheten
genom landets fasta symfoniorkestrar
i Stockholm, Göteborg, Malmö,
Hälsingborg, Norrköping och Gävle. Av
dessa ha några verkat under flera decennier,
och en stor del av våra bästa
yrkesmusiker ha som fast anställda orkestermedlemmar
här funnit sin livsuppgift.
Ehuru initiativet till denna
betydelsefulla kulturverksamhet varit
lokalt betingat och uppburits av donationer,
frivilliga bidrag och med stöd av
kommunerna, vilar numera dessa orkesterföreningars
ekonomi — förutom biljettinkomsterna
— å bidragen från staten
av lotterimedel och motsvarande
bidrag från kommunerna.
Detta system äger sina tydliga nackdelar.
De gälla dels den ovisshet i fråga
om ekonomien, som ledningarna för orkesterföreningarna
måste känna genom
att ständigt vara beroende av huruvida
lotterimedel beviljas eller ej och som
därigenom hindrar dem att bereda önskad
trygghet åt sina musiker i fråga
om dessas anställningsvillkor, dels ock
otillräckligheten i fråga om löner och
pensioner, som svårigheten att på detta
sätt från tillfälle till tillfälle erhålla anslag
orsakar. Detta har också medfört,
att löner och pensioner till orkesterpersonalen
alls icke kunnat följa med
i den annars allmänt stigande pris- ocli
lönekurvan. Särskilt bekymmersamt är
10
Nr 4.
Lördagen den 2 februari 1952.
Interpellation ang. de statsunderstödda symfoniorkestrarnas ställning m. m.
läget för orkesterföreningarnas pensionerade
musiker. Man kan härigenom befara
en mycket olycklig flykt från orkesterföreningarna
av värdefulla musiker.
Under fjolåret avlämnade 1947 års
musikutredning ett betänkande avseende
symfoniorkestrarna. I detta föreslogs
bland annat att de ovan nämnda orkestrarna
skola i huvudsak bli kommunala
institutioner, varvid det förutsattes att
kommunerna skulle bli huvudmän för
orkestrarna i fråga. Kommitténs skäl
utgjorde just hänsynen till nu föreliggande
svårigheter att erhålla ett tillräckligt
starkt underlag för orkestrarnas
avlönande m. m. Huruvida dessa rekommendationer
skola föranleda statsmakternas
beslut, ligger i en oviss, kanske
avlägsen framtid. Under tiden måste
en för vårt kulturliv mycket betydelsefull
grupp av samhällstjänare leva i
otrygghet och under synnerligen knappa
ekonomiska villkor.
Det är med anledning av vad jag här
anfört, som jag hemställer om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet få
ställa följande frågor:
1) Är herr statsrådet i tillfälle att
lämna kammaren meddelande om de åtgärder,
som kunna tänkas möjliga i anledning
av vad 1947 års musikutredning
anfört i fråga om de statsunderstödda
symfoniorkestrarna? och
2) Vilka åtgärder kunna nu vidtagas
för att ge dessa orkestrars musiker och
pensionärer ekonomisk trygghet och
skälig kompensation för dyrtiden?
På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
ändring i kyrkomötesförordningen den
22 april 1949 (nr 174); och
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 16 § kyrkomötesförordningen
den 22 april 1949 (nr 174);
statsutskottets utlåtande nr 23, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1951/52, i vad propositionen
avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde;
andra lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 3 § förordningen
den 30 juni 1943 (nr 570) om anställande
av distriktsbarnmorskor m. m.;
nr 2, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om förlängd tjänstgöring för vissa värnpliktiga
tillhörande armén, vilka under
år 1952 avsluta första tjänstgöring, dels
ock i ämnet väckta motioner; samt
nr 3, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i 6 § familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99), dels
ock i ämnet väckta motioner.
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.07 eftermiddagen.
In fidem
G. H. Berggren.
Tisdagen den 5 februari 1952.
Nr 4.
11
Tisdagen den 5 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.
Fru Lindström anmälde, att hon åter
infunnit sig vid riksdagen.
Justerades protokollen för den 30
nästlidne januari och den 2 innevarande
månad.
Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 34, angående anslag till åtgärder för
främjande av fiskebåts- och fiskredskapsförsäkring.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 36, angående fortsatt disposition
av vissa äldre reservationsanslag; och
nr 37, angående ersättning till B. E. R.
Carlsson m. fl.
Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj :ts
propositioner:
nr 38, angående anslag ur kyrkofonden
för tillfällig arbetshjälp åt domkapitlen
och stiftsnämnderna i samband
med prästlönereformens genomförande;
samt
nr 39, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 30 juni 1943 (nr
431) om allmänna vägar, m. m.
Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden nr 1 och
2, statsutskottets utlåtande nr 23 samt
andra lagutskottets utlåtanden nr 1—3.
Anmäldes att till kammaren överlämnats
följande kungl. propositioner, vilka
nu var för sig föredrogos och lades på
bordet:
nr 40, med förslag till lag om sammanföring
av samfälld väginark med angränsande
fastighet m. m.;
nr 42, angående fortsatt disposition av
vissa äldre anslag; och
nr 43, angående fortsatt disposition av
vissa äldre anslag.
Interpellation ang. städernas kostnader
för pensionering av statspolismän.
Herr LUNDGREN erhöll på begäran
ordet och anförde: Herr talman! Enligt
polislagen § 15 skall stad, som håller
statspolis, få full ersättning för de verkliga
kostnaderna härför, däri inbegripna
även kostnaderna för pensionering av
ifrågavarande befattningshavare. Huru
kostnaderna skola beräknas, framgår av
en särskild statsbidragskungörelse.
Vad beträffar kommunernas kostnader
för pensionering av ifrågavarande
personal, grundar sig ersättningen från
statsverket till kommunerna på beräkningar
rörande pensionskostnaderna,
vilka verkställts i slutet av 1920-talet.
Till grund för beräkningarna ligger att
avsättningarna till pensionsfond förräntas
enligt 4 procent. Vidare grunda sig
beräkningarna på en annan dödlighetstabell
än den som nu brukar tillämpas,
vilket innebär, att man räknar med en
lägre medellivslängd än den numera faktiska.
Dessa båda omständigheter medföra
för städerna att de faktiska kostnaderna
för pensionering av statspolisens
befattningshavare bliva avsevärt mycket
12
Nr 4.
Tisdagen den 5 februari 1952.
Interpellation ang. städernas kostnader för
högre än det statsbidrag som städerna
få för detta ändamål. De få alltså icke
den ersättning för hållandet av statspolis
som polislagen föreskriver.
I en enkel fråga till statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet begärde jag
1950 upplysning rörande denna fråga.
Departementschefen besvarade den 22
maj 1950 den framställda frågan. Han
förklarade i svaret att han i avvaktan
på det betänkande som skulle avgivas av
1948 års polisutredning icke hade för
avsikt att verkställa någon särskild utredning
rörande detta detaljspörsmål,
men att han därest polisutredningens betänkande
icke innehåller förslag i ämnet
hade för avsikt att göra en översyn
av de av mig åsyftade ersättningsgrunderna.
Med hänvisning till att 1948 års polisutredning
numera avgivit sitt betänkande
får jag anhålla om första kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet få framställa
följande fråga:
pensionering av statspolismän.
När kunna de städer, vilka hålla statspolis
enligt 1932 års beslut, väntas erhålla
i lagstiftningen förutsatt full ersättning
för på grund av bl. a. det ändrade ränteläget
ökade pensionskostnader i enlighet
med Svenska stadsförbundets skrivelse
till Konungen den 3 november 1947?
På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Anmäldes och bordlädes en av herr
Herlitz under sammanträdet till herr
talmannen avlämnad motion, nr 366, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om tillfällig ökning
av regeringsrådens antal.
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.05 eftermiddagen.
In fidem
G. H. Berggren.
Onsdagen den C februari 1952.
Nr 4.
13
Onsdagen den 6 februari.
Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen.
Herr TALMANNEN yttrade: Englands
konung är död. Eliuru lians hälsa under
senare tid varit vacklande, har dock
dödsbudet kommit helt oväntat. Den
bortgångne konungen har på grund av
sina personliga egenskaper varit mycket
uppburen inom sitt folk, och genom sin
pliktuppfyllda levnad förvärvade han
sig allmän aktning. Hans bortgång kommer
därför att kännas som en stor förlust
ej blott för hans närmaste utan även
för hela det engelska folket. Jag ber nu
att å kammarens vägnar få betyga Englands
konungahus och folk vårt uppriktiga
deltagande i deras sorg och samtidigt
ge uttryck åt vår medkänsla i den
sorg, som även drabbat vårt eget med
den engelska konungafamiljen nära befryndade
konungahus.
Detta anförande åhördes av kammarens
ledamöter stående.
Om bättre beredskap mot mul- och klövsjukan.
Med stöd av § 20 av kammarens ordningsstadga
hade herr Nilsson, Bror,
till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
framställt följande
fråga: »Ämnar herr statsrådet vidtaga
åtgärder för att vårt land må vara bättre
rustat att möta ett eventuellt angrepp av
mul- och klövsjukan än som varit fallet då
den nu grasserande epizootien ankom?»
Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
NORUP, som tillkännagivit
att han hade för avsikt att vid
detta sammanträde besvara nämnda fråga,
erhöll ordet och anförde: Herr talman!
Med första kammarens tillstånd
har herr B. A. Nilsson frågat mig, om
jag ämnar vidtaga åtgärder för att vårt
land må vara bättre rustat att möta ett
eventuellt angrepp av mul- och klövsjuka
än vad som var fallet då den nu grasserande
epizootien ankom. Jag förmodar
att herr B. A. Nilsson närmast tänkt
på beredskapen i fråga om mul- och
klövsjukevaccin och skall endast beröra
den saken. Till svar vill jag då säga,
att det är klart att det avtal, som vi för
närvarande ha med Danmark i fråga om
leveranser av vaccin, inte ger samma
skydd som en egen vaccintillverkning.
Samtidigt måste man emellertid komma
ihåg att det är en mycket dyrbar historia
att bygga upp en egen vaccintillverkning.
Det måste därför här bli fråga om
en avvägning mellan riskerna och kostnaderna
för en bättre beredskap. För
att man skall få material för en sådan
avvägning har Kungl. Maj:t den 9 november
1951 på min föredragning uppdragit
åt veterinärstyrelsen att utreda
frågan om förutsättningarna för tillverkning
av mul- och klövsjukevaccin
inom landet. Innan resultatet av denna
utredning föreligger anser jag mig inte
kunna göra något annat uttalande än att
jag självfallet anser det angeläget att vår
beredskap på detta område skall vara så
effektiv som det är möjligt att få den
utan att kostnaderna bli orimligt stora.
Herr NILSSON, BROR: Herr talman!
Jag ber att få tacka herr statsrådet och
chefen för jordbruksdepartementet för
det snabba svaret på min fråga. Jag tror
att detsamma skall vara ägnat att i ganska
hög grad mildra den oro, som de
djurägare känna, som bo i de västra och
södra delarna av vårt land, där denna
sjukdom först brukar uppträda, när den
hemsöker vårt land.
överläggningen förklarades härmed
slutad.
14
Nr 4.
Onsdagen den 6 februari 1952.
Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 40, med förslag till lag om sammanföring
av samfälld vägmark med angränsande
fastighet m. in.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 42, angående fortsatt disposition av
vissa äldre anslag; och
nr 43, angående fortsatt disposition av
vissa äldre anslag.
Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott herr Herlitz motion,
nr 366, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om tillfällig
ökning av regeringsrådens antal.
Föredrogos ånyo konstitutionsutskottets
utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om
ändring i kyrkomötesförordningen den
22 april 1949 (nr 174); och
nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 16 § kyrkomötesförordningen
den 22 april 1949 (nr 174).
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.
Vid förnyad, punktvis skedd föredragning
av statsutskottets utlåtande nr 23,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat II till
riksstaten för budgetåret 1951/52, i vad
propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.
Vid förnyad föredragning av andra
lagutskottets utlåtande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående ändrad lydelse
av 3 § förordningen den 30 juni 1943 (nr
570) om anställande av distriktsbarnmorskor
m. m., bifölls vad utskottet i
detta utlåtande hemställt.
Ang. förlängd tjänstgöring för arméns
värnpliktiga.
Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande
nr 2, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till förordning
om förlängd tjänstgöring för
vissa värnpliktiga tillhörande armén, vilka
under år 1952 avsluta första tjänstgöring,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 4 januari 1952 dagtecknad
proposition, nr 20, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra
lagutskottet, hade Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga följande förslag
till förordning om förlängd tjänstgöring
för vissa värnpliktiga tillhörande armén,
vilka under år 1952 avsluta första tjänstgöring.
Härigenom förordnas, att värnpliktiga
tillhörande armén, vilka under år
1952 avsluta första tjänstgöring, skola i
omedelbar anslutning härtill fullgöra
ytterligare tjänstgöring om 20 dagar.
Från denna skyldighet undantagas
värnpliktiga, vilka äro uttagna för utbildning
till underofficer, samt värnpliktiga,
som avses i 27 § 1 mom. D. värnpliktslagen.
Denna förordning träder i kraft omedelbart.
I samband med propositionen hade utskottet
till behandling förehaft två i anledning
av densamma väckta motioner,
nämligen motionen i första kammaren
nr 253 av herr Öhmcin m. fl. och motionen
i andra kammaren nr 413 av herr
Hagberg i Luleå m. fl.
I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, att riksdagen måtte avslå
förevarande proposition.
Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte med avslag å motionerna
I: 253 och II: 413 bifalla förevarande
proposition.
Onsdagen den C februari 1952.
Nr 4.
15
Ang. förlängd tjänstgöring för arméns värnpliktiga.
Herr PERSSON, OLA: Herr talman! Utskottet
tillstyrker enhälligt propositionen
om förlängning av tjänstgöringstiden
med 20 dagar för huvuddelen av
de värnpliktiga, som äro tilldelade armén
och som nu fullgöra sin första
tjänstgöring. Utskottet anför som skäl,
att de 270 dagar, som den nuvarande
tiden för första tjänstgöringen omfattar,
icke lämna tillräckligt utrymme för de
värnpliktigas utbildning i spräng- och
mintjänst, handhavandet av andraliandsvapen
ävensom förbandsutbildning.
Kommunistiska riksdagsgruppen har i
anslutning till Kungl. Maj:ts proposition
nr 20 väckt en motion, i vilken vi yrka
avslag på det framlagda förslaget. Vi
äro icke övertygade om att det är nödvändigt
med denna utökning av tiden
med 20 dagar för de värnpliktiga som
asvluta sin första tjänstgöring våren
1952; det betyder ju en ökning av värnpliktstiden
från 270 till 290 dagar. Det
är visserligen ett utredningsbetänkande
ute på remiss, vilket bl. a. innehåller
förslag om att första tjänstgöringen skall
ökas med 20 dagar för värnpliktiga, tillhörande
armén, utom de för officersutbildning
och utbildning i specialtjänst
uttagna. Departementschefen försäkrar,
att han ämnar framlägga förslag härom
så snart ske kan. Det är således fråga
om att genomföra denna förlängning av
utbildningstiden för varje årsklass, som
gör sin första tjänstgöring.
Vi kommunister ha, trots den åberopade
utredningen, den uppfattningen,
att värnpliktsutbildningen bör kunna
ske inom ramen för den enligt nu gällande
lag anslagna tiden härför. Vi anse
således, att någon ökning av tiden icke
bör ske.
Förutom de omfattande inkallelserna
till efterutbildning och repetitionsövningar,
som enligt departementschefen
beräknas omfatta 100 000 man per år,
vilket utgör tre miljoner dagar improduktiv
verksamhet, skulle det genom en
förlängning av utbildningstiden med 20
dagar för värnpliktiga i armén bli ytterligare
cirka en halv miljon dagsverken,
som undandragas det produktiva
livet hör i landet. Förutom de väldiga
försvarskostnaderna, som uppgå till 1,6
miljarder kronor för hudgetåret 1952/
53, spela alla dessa dagsverken, som årligen
undandragas produktionen här i
landet, en ofantlig roll för vårt lands
ekonomiska liv. En ständigt återkommande
fråga är ju hur arbetskraftsbehovet
skall kunna täckas för landets näringsliv.
Vi anse, att importen av utländsk
arbetskraft hör upphöra, att
fredsarbetet bör intensifieras, att ingen
utökning av värnpliktstiden bör ske och
att de värnpliktiga böra få komma hem
på ordinarie utryckningsdag för att inträda
i produktionen och det värdeskapande
arbetet.
Jag yrkar sålunda, herr talman, bifall
till våra likalydande motioner I: 253 och
II: 413, vilket innebär avslag på utskottets
förslag.
Herr NORMAN: Herr talman! När tiden
för den första tjänstgöringen sänktes
först till elva månader och sedan till
nio, sades det uttryckligen ifrån att efet
var ett provisorium i avvaktan på de
bedömanden, som man kunde komma
fram till efter att en viss tid ha tillämpat
de undervisningsmetoder o. s. v. för
de värnpliktigas utbildning, som man
inriktade sig på att effektivisera för att
få bästa möjliga resultat av undervisningen
och utbildningen. Redan i fjol
var man nog på det klara med att de
nio månaderna voro otillräckliga. Det
blev en ofullständig utbildning i fråga
om en hel del viktiga ting, som de värnpliktiga
i sitt eget intresse behöva kunna,
om så olyckligt skulle vara, att de
skulle nödgas tillämpa sina kunskaper
och färdigheter i allvarstid.
Riksdagen tog, kan man säga, ståndpunkt
till detta spörsmål redan i fjol,
då det bestämdes, att de värnpliktiga,
som fullgjorde första tjänstgöringen,
skulle tjänstgöra ytterligare 30 dagar.
Den utökade tiden skulle visserligen räknas
som en första repetitionsövning. Såsom
herr Persson här refererat ha vi
nu att vänta ett förslag om hur värnpliktstidens
längd mera definitivt skall
ordnas. 1 avvaktan på detta förslag ha
16
Nr 4.
Onsdagen den G februari 1952.
Ang. förlängd tjänstgöring för arméns värnpliktiga.
vi nu fått denna proposition. Med utgångspunkt
alltså från vad som tidigare
har förevarit i frågan och mot bakgrunden
av att vi för närvarande ha ett provisorium,
vilket inom kort skall definitivt
lösas sedan tillräckliga erfarenheter
vunnits, hemställer jag, såsom frågan nu
i övrigt ligger till, herr talman, om bifall
till andra lagutskottets utlåtande.
Det var ganska värdefullt för mig och
mina kamrater i utskottet liksom kanske
också för kammarens övriga ledamöter
att få höra herr Perssons motivering för
sitt yrkande, ty vi ha faktiskt inte haft
tillgång till den. I motionerna säges inte
så mycket, utan där hänvisas bara till
en annan motion, som väckts från samma
håll. När vi skulle leta efter motiveringen,
visade det sig, att denna motion,
till vilken man sålunda hänvisade,
handlade om utrikeshandelns inriktning.
Vi hade i utskottet mycket svårt att förstå
att vad som där sades på något sätt
kunde sammanhänga med de önskemål,
som man framfört i nu förevarande fråga.
Det hela beror väl på att man av
misstag hänvisat till fel nummer på motionen.
Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande
om bifall till utskottets hemställan.
Herr ANDRE VICE TALMANNEN:
Herr talman! Eftersom det har blivit
diskussion i ärendet kanske det kan få
framhållas några synpunkter även från
det håll som jag representerar.
Det är ju känt att vi inom vårt parti
aldrig ha varit roade av att få en lång
övningstid för de värnpliktiga, men samtidigt
ha vi den uppfattningen, att man
måste se praktiskt och realistiskt på
denna fråga. När man då vet hur dyster
världssituationen är, tycker jag att man
med tillfredsställelse bör hälsa ett förslag
från regeringen som stärker vår
försvarsmakt och åstadkommer bättre
beredskap. Ur denna synpunkt hälsade
jag redan vid remissdebatten detta förslag
med tillfredsställelse, i all synnerhet
som jag var säker om att det skulle
bli stor enighet här i riksdagen kring
denna fråga — jag förmodar, att det
endast blir kommunisterna som komma
att gå emot förslaget.
Det är emellertid, herr talman, en synpunkt,
som jag skulle vilja framhålla i
samband med övningstiden. Det är nämligen
ganska viktigt hur övningstiden
placeras under året. Här föreslås att
samtliga värnpliktiga skola få förlängd
tjänstgöring och att de, som skulle rycka
ut i början av mars, i stället skola göra
det i slutet av mars. Naturligtvis är, om
jag ser det ur jordbrukets synpunkter,
all värnpliktstjänstgöring besvärlig med
hänsyn till bristen på arbetskraft, men
mot den nu föreslagna förändringen
kunna nog inga allvarliga invändningar
riktas. När det gäller tjänstgöringstidens
placering under året, måste man på
grund av jordbrukets arbetskraftsförhållanden
alltid tänka på hur övningstiden
bäst skall inplaceras. Man torde emellertid
inte heller kunna rikta någon invändning
mot tiden för gruppchefernas
inryckning, alltså före inryckningen för
värnpliktiga i allmänhet i maj månad.
Däremot kan nog det nya förslaget beträffande
övningsuppehållet vålla svårigheter.
Man har tänkt sig att indraga det
vanliga skördeuppeliållet under sommaren
och i stället ordna med ett övningsuppehåll
i september månad. Denna ordning
kommer naturligtvis att bli mycket
rationell för försvaret, som därigenom
kan få övningsuppehållet förlagt till den
tidpunkt som är lämpligast ur försvarets
synpunkt. Även ur vanlig arbetsmarknadssynpunkt
är anordningen givetvis
värdefull, därför att man då frigör omkring
2G 000 man, när man samtidigt har
repetitionsmöten, men det är för jordbruket,
som svårigheter möta. Vi veta
huru det vid flertalet jordbruk finns
kanske bara en enda man, och hur mekaniserat
jordbruket än är, blir det väldiga
svårigheter, om denne rycks bort
just under skörden i september. Nu har
emellertid utredningen tänkt på den saken.
Det hade varit önskvärt, att utskottet
i sin motivering hade särskilt
tagit upp denna fråga, ty jag tycker att
den är av rätt stor vikt, och det är därför
som jag tar upp den här i kamma
-
Onsdagen den 6 februari 1952.
Nr 4.
17
Om indexreglering av värnpliktigs familjepenning.
ren, när det nu blivit diskussion. Utredningen
har alltså för att motverka
de svårigheter, som kunna uppkomma
för ensamma jordbrukare, tänkt sig att
en lämplig instans, förslagsvis regementschefen
eller motsvarande, skulle
ha rätt att efter individuell prövning
bevilja speciell tjänstledighet åt vissa
värnpliktiga för att på så sätt tillgodose
särskilt utsatta brukningsenheters behov
av arbetskraft. Längden av en sådan ledighet
bör enligt utredningen vara maximerad
till 14 dagar.
Herr talman! När vi nu gå att avgöra
denna fråga, vill jag allvarligt vädja att
man uppmärksammar detta utredningens
påpekande och att man verkligen
ordnar så att förbandsclieferna kunna
efter individuell prövning ge ledighet åt
dem, som verkligen behöva det, så alt
de jordbrukare, vilka äro ensamma på
sina gårdar, inte bli fullständigt strandsatta
under skördetiden.
Herr talman! Det är ingen invändning
mot förslaget som sådant, utan jag
påpekar ännu en gång, att jag hälsar
med tillfredsställelse detta förslag, och
ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr OLA PERSSON: Herr talman!
Till utskottets ärade ordförande, som
anmärkte på hänvisningen till en huvudmotion,
vill jag säga att det är fel nummer
uppgivet i denna motion. Personligen
har jag inte lämnat in motionerna,
men det var fyra stycken motioner som
avlämnades på samma gång, en huvudmotion
och tre motioner i anslutning
till den. I de tre motionerna hänvisades
till huvudmotionen, när den först hade
åsatts nummer. Nu vet jag inte hur detta
gått till, men det måste bli ett mellanhavande
mellan den i vår grupp, som
lämnat in motionerna, och presidiet.
Personligen har jag alltså ingen skuld
till detta, och var skulden kan ligga vet
jag inte. Detta alltså sagt som en förklaring
till herr Norman. Vi observerade
inte denna felaktighet själva förrän vi
fått utskottets utlåtande och vi också
konnno till fel motion, när vi skulle söka
riitt på huvudmotionen.
2 Första kammarens protokoll It)52. Nr 4.
Herr SJÖDAHL: Herr talman! Jag
skulle bara vilja till herr Ola Persson
på göteborgsbänken rikta en fråga och
samtidigt lämna en räkneuppgift. Detta
må kanske vara mig tillåtet som gammal
pedagog.
Herr Ola Persson nämnde att genom
dessa 20 dagar gå många arbetsdagar
bort, som komma att undandragas den
fredliga produktionen, och han undrade
om man hade tagit hänsyn till detta.
När man bedömer en sådan här fråga,
gör man ofta jämförelser med andra
länder. Jag förmodar att herr Ola Persson
är synnerligen intresserad av exempelvis
Sovjetrysslands militärväsen och
att han har intensivt studerat detta. Annars
vill jag rekommendera det till studium,
ty det vore mycket olyckligt om
kommunisterna här i landet skulle driva
sin propaganda emot vårt försvar utan
att ha en tillräcklig och bestämd kunskap
om förhållandena i Sovjetryssland.
Jag föreslår att herr Ola Persson sätter
sig ned och räknar ut skillnaden mellan
utbildningstidens längd i Sovjetryssland
och i Sverige. Min fråga är då följande:
Hur många dagar är det som man där
använder för militär utbildning mer än
vad man gör här i Sverige?
Jag tror att det skulle vara nyttigt för
oss alla att få ett svar på den frågan,
och jag tror att också det kanske skulle
sätta krokben för åtskillig agitation, som
säkerligen kommer att bedrivas här under
sommaren och hösten.
Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes enligt därunder förekomna
yrkanden propositioner, först på bifall
till samt vidare på avslag å vad utskottet
i det nu ifrågavarande utlåtandet
hemställt; och förklarades den förra
propositionen, som upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.
Om indexreglering av värnpliktigs
familjepenning.
Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande
nr 3, i anledning av dels Kungi.
Maj.ds proposition med förslag till förordning
om ändring i (i § familjebidrags
-
18
Nr 4.
Onsdagen den G februari 1952.
Om indexreglering av värnpliktigs familjepenning.
förordningen den 29 mars 1946 (nr 99),
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 4 januari 1952 dagtecknad
proposition, nr 19, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra
lagutskottet, hade Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till förordning om
ändring i 6 § familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99).
Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget
avsåg en av levnadskostnadernas
stegring betingad höjning av nu gällande
maximibelopp för värnpliktigs familjepenning.
I samband med propositionen hade utskottet
till behandling förehaft två i anledning
av densamma väckta motioner,
nämligen inom första kammaren nr 313
av herr Söderquist m. fl. och inom andra
kammaren nr 414 av herr Wedén
m. fl.
I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning
dels angående automatisk indexreglering
av familjepenningen enligt 6 £
familjebidragsförordningen, dels ock om
bestämmelser om förlängt familjebidrag
för värnpliktiga, som fullgjorde första
tjänstgöring.
Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
på åberopade grunder hemställi,
A. att riksdagen — med förklaring att
riksdagen funnit vissa ändringar böra
vidtagas i det genom propositionen framlagda
förslaget — måtte för sin del antaga
under punkten infört förslag till förordning
om ändring i 6 § familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99);
B. att motionerna 1:313 och 11:414
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Reservation hade avgivits av herr
Sunne, fröken Höjer och fru Sjöstrand,
vilka ansett, att utskottets utlåtande bort
hava den lydelse, reservationen visade,
och avslutas med en hemställan,
A. att riksdagen-----(lika med ut
skottet)
;
B. att riksdagen i anledning av motionerna
I: 313 och II: 414 måtte i skrivelse
til! Kungl. Maj:t anhålla om utredning
av frågan om en automatisk indexreglering
av familjepenningen enligt 6 Sä familjebidragsförordningen;
C.
att motionerna 1:313 och 11:414, i
den mån de icke blivit besvarade genom
vad utskottet under B hemställt, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Herr SUNNE: Herr talman! I proposition
nr 19 har statsrådet och chefen
för försvarsdepartementet föreslagit att
maximibeloppen för familjepenning enligt
6 § familjebidragsförordningen skall
höjas med i genomsnitt 20 procent för
de olika kategorierna av familjemedlemmar
till respektive 4 kronor 50 öre,
2 kronor 60 öre och 1 krona 80 öre för
dag. Det heter ju i 1946 års familjebidragsförordning,
att till värnpliktig må
utgå familjebidrag i den män behov
härav prövas föreligga. En form av bidrag
utgår ju i form av familjepenning
för den värnpliktiges familjemedlemmar.
Behovsprövning innebär att bidragsbeloppen
bestämmas med hänsyn
till den värnpliktiges eller hans familjemedlemmars
inkomster.
Familjepenningens maximibelopp har
på förslag av försvarets socialbyrå
höjts två gånger, såväl 1950 som 1951,
och då fastställts med hänsyn till stegringen
av levnadskostnaderna. 1 slutet
på förra året föreslog socialbyrån ytterligare
höjning av familjepenningens
maximibelopp, alltså för tredje gången.
Med hänsyn till ovissheten om prisutvecklingen
har socialbyrån denna gång
icke närmare preciserat ökningens storlek.
Förslaget har varit ute på remiss, och
det är ganska intressant att ta del av
vissa remissinstansers yttranden. Jag
skall bär ge en liten översikt över de
viktigaste av remissuttalandena med anledning
av den motion, som är väckt
i frågan.
överbefälhavaren framhåller att den
nu utgående familjepenningen i vissa
fall understiger de bidrag, som social
-
Onsdagen den C februari 1952.
Nr 4.
19
Om indexreglering av värnpliktigs familjepenning.
vårdsmyndigheterna på en del orter,
bl. a. i Stockholm, anse utgöra existensminimum.
Detta förhållande, säger han,
kan med ett visst berättigande påverka
inställningen till försvaret hos dem,
som för sin försörjning äro beroende av
de värnpliktiga, och hos de värnpliktiga
själva. Skäl tala sålunda för att en
uppräkning av bidragsbeloppen kommer
till stånd, som medför någon höjning
utöver den som levnadskostnadsökningen
kan motivera. För att undvika
den eftersläpning av bidragsbeloppens
anpassning till levnadskostnaderna, som
det nuvarande av socialbyrån tillämpade
systemet innebär, böra de maximibelopp,
som komma att fastställas av
1952 års riksdag, för framtiden regleras
så att de mera automatiskt kunna
följa en indexreglering. En ändring i
livsmedelskostnadsindex bör därför
utan riksdagens hörande kunna medföra
en ungefär motsvarande procentuell
ändring av familjepenningens belopp.
Endast härigenom, säger överbefälhavaren,
torde det vara möjligt att i
erforderlig utsträckning kompensera de
värnpliktigas anhöriga för en levnadskostnadsökning.
Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd
säger bland annat: »Eu
höjning av familjepenningens maximibelopp
vill nämnden tillstyrka.» I anslutning
till de synpunkter på förändringar
i levnadskostnaderna och deras
inverkan på familjepenningens belopp,
som socialbyrån anför, vill nämnden
emellertid ifrågasätta, om icke dessa belopp
i framtiden böra mer automatiskt
kunna följa indexregleringen. Härigenom
skulle de under senaste åren ofta
förekommande framställningarna från
socialbyrån med åtföljande remissbehandling
och riksdagsbehandling kunna
undvikas. För någon form av indexreglering
talar framför allt att de värnpliktiga
med nuvarande system, vilket
medför en väsentlig eftersläpning, eihålla
otillräcklig kompensation för levnadskostnadsökningen.
En följd härav
kan exempelvis för närvarande Dl i att
en familj i Stockholm, vars försörjare
fullgör sin militärtjänstgöring, får eu
sämre levnadsstandrad än en familj
vars försörjare av asociala skäl försummar
sin försörjningsskvldighet. Höjning
bör liksom nu kunna följa de procenttal,
som svara mot ökningen av levnadskostnadsindex.
Jag skall till sist också anföra någct
av vad Svenska landskommunernas förbunds
styrelse uttalat. Styrelsen anser
det rimligt att en höjning av familjepenningens
maximibelopp vidtages med
hänsyn till levnadskostnadsfördyringen,
på sätt socialbyrån föreslagit. Då emellertid
familjepenningens maximibelopp
måst höjas vid två tillfällen under åren
1950—1951 och det synes angeläget
att inträdda levnadskostnadsfördyringar
utan tidsutdräkt påverka familjepenningens
maximibelopp, borde enligt styrelsens
mening detta maximibelopp såvitt
möjligt automatiskt följa livsmedelskostnadernas
ökning. Vid en sådan
indexreglerad familjepenning borde
Kungl. Maj:t fastställa det procenttal,
som anger förhållandet mellan livsmedelskostnaderna
vid ingången av visst
kvartal och grundtalet. — Yttrandet är
undertecknat av ledamoten av denna
kammare herr Anderberg.
Som framgår av det anförda ha åtskilliga
av de hörda myndigheterna framfört
tanken på anpassning av familjepenningen
till livsmedelskostnadsindex.
Departementschefen har emellertid icke
för närvarande kunnat biträda denna
tanke. Uttalandet innebär kanske ett
löfte för framtiden, även om innebörden
kan uttryckas med de bekanta orden:
»Orsa kompani lovar ingenting
bestämt.»
I motion nr 313 i denna kammare
och 414 i andra kammaren har föreslagits,
att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t begära utredning angående
automatisk indexreglering av familjepenningen
samt rörande bestämmelser
om förlängt familjebidrag för värnpliktiga,
som fullgöra första tjänstgöring. I
motionen framhållcs att värnpliktiga,
som inkallas till övningar under kor
tare eller längre tid, i vissa fall få
göra icke oväsentliga ekonomiska uppoffringar.
Detta gäller särskilt de något
20
Nr 4.
Onsdagen den 6 februari 1952.
Om indexreglering av värnpliktigs familjepenning.
äldre värnpliktiga, som inkallas till repetitionsövning.
För dessa är det angeläget
att de förmåner, som utgå enligt
familjebidragsförordningen, stå i så nära
relation till förändringar i levnadskostnaderna
som möjligt. En alltför stor
eftersläpning vid en stegring av levnadskostnaderna
kan ytterligare tynga
de värnpliktiga utöver den belastning
som »normalt» kan anses falla på dem.
Utskottsmajoriteten anser en höjning
av familjepenningen motiverad och instämmer
med departementschefen i att
beloppen böra beräknas med utgångs
punkt från stegringen i livsmedelskostnaderna.
Men då de föreslagna beloppen
i propositionen beräknats på index för
september månad, har utskottet, med
hänsyn till att index sedan dess ytterligare
stigit och för att inte maximibeloppen
redan från början skola släpa
efter alltför mycket, gjort beräkningarna
efter senast tillgängliga indexlal
— för december 1951 — och maximerat
beloppens höjning från respektive 4:50
till 4:60, 2:60 till 2:70 samt 1:80 till
1: 85. Redan indexstegringen från tidpunkten
då propositionen skrevs och
fram till utskottsbehandlingen har alltså
varit så stor, att utskottet icke kunnat
följa Kungl. Maj:ts förslag utan framlagt
ett eget. Detta tyder ju på att de
senast under året inkallade få vidkännas
en betydande eftersläpning, vilken
skulle upphävas om familjepenningen
automatiskt indexreglerades. De praktiska
svårigheter utskottsmajoriteten
tror vara förenade med en automatisk
indexreglering äro säkerligen betydligt
överdrivna.
Då utskottet avstyrkt begäran att frågan
om indexreglering måtte utredas,
ha jag, fröken Höjer och fru Sjöstrand
i en reservation hemställt att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om utredning rörande en automatisk
indexreglering enligt 6 § familjebidragsförordningen.
Även om avsikten
från början inte varit att familjebidragen
skulle följa index, anse vi med hänsyn
till den snabbt fortgående försämringen
av penningvärdet, att möjligheterna
att nu anpassa familjepenningen
efter en indexreglering böra närmare
undersökas.
Med det anförda ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till den vid utskottsutlåtandet
fogade reservationen.
Herr SöDERQUIST: Herr talman! .lag
ber att som motionär i detta ärende fä
säga några ord.
Herr Sunne har nyss framhållit att utskottet
är ense med motionärerna om att
de värnpliktigas familjebidrag måste höjas
i relation till penningvärdets försämring.
Utskottet har dokumenterat denna
sin uppfattning genom att föreslå högre
familjebidrag än den kungl. propositionen
innebär. Vid sådant förhållande är
det, herr talman, ganska märkligt att
motionens förslag om en utredning beträffande
indextillägg på familjebidraget
inte tillstyrkts av utskottet.
Naturligtvis är det, såsom utskottet
framhåller, tänkbart att vissa administrativa
besvärligheter kunna uppstå vid
tillämpningen av en författning, som
stadgar indextillägg på dessa bidrag,
men den av oss motionärer föreslagna
utredningen skulle ju bland annat ha till
uppgift att söka finna utvägar för att
klara av sådana besvärligheter. Svårigheter
äro till för att övervinnas, heter
det ju, och det är knappast troligt att
några alldeles oövervinneliga svårigheter
här skulle föreligga. Jag är övertygad
om att en utredning skulle visa
detta.
När Kungl. Maj:t och utskottet äro
eniga om det befogade i att familjebidraget
följer penningvärdet, finner jag
det som sagt egendomligt att utskottsmajoriteten
inte velat tillstyrka motionens
förslag om utredning rörande indextilllägg
på bidragsbeloppen. Utskottsreservanterna
ha, som herr Sunne framhållit,
givit uttryck åt denna mening.
Jag ber med dessa ord, herr talman,
att i likhet med herr Sunne få yrka bifall
till den vid utlåtandet fogade reservationen.
Herr NORMAN: Herr talman! Personligen
har jag haft ett särskilt skäl att in
-
Onsdagen den (i februari 1952.
Nr 4.
21
Om indexreglering av värnpliktigs famiijepenning.
ta den ståndpunkt jag gjort i detta ärende:
Jag börjar tröttna på indextänkandet!
Det skulle enligt min mening
vara bra mycket bättre, om vi kunde ena
oss om att tillse, att alla indexregleringar
bli obehövliga genom att vi få ett
fast penningvärde — jag ser att herr
Nordenson instämmer med mig i det
önskemålet. Jag tycker att vi alla böra
hjälpas åt att sträva i den riktningen.
När det nu gäller familjebidragen,
kan det vara riktigt att motionärerna och
utskottet blivit ense. Motionärernas meningsfränder
i utskottet ha inte hållit
fast vid motionen, som egentligen gick
ut på att vi skulle bifalla Kungl. Maj:ts
förslag och sedan igångsätta den begärda
utredningen, som inte behövde kosta
någonting. Vi inom utskottet, som inte
ville följa talesmännen för motionerna,
voro från början på det klara med att
det riktiga måste vara, att utskottet skulle
ta ett eget initiativ med hänsyn till den
förskjutning i livsmedelskostnaderna
som skett från det att Kungl. Maj :t framlade
sitt förslag till dess vi i utskottet
skulle ta ståndpunkt till frågan.
Vi ha alltså inom utskottet varit eniga
i det avseendet, att utvecklingen på penningmarknaden
såvitt möjligt skall hindras
från att i olika hänseenden medföra
försämringar för dem det här gäller, men
vi ha från utskottsmajoritetens sida inte
kunnat gå med på det resonemanget, att
man för att nå detta mål skall indexreglera
och indexreglera.
Herr Sunne från utskottet och herr
Söderquist som motionär ha bagatelliserat
de praktiska svårigheterna. Jag har
den ganska bestämda meningen, att om
vi som resultat av den begärda utredningen
skulle få ett system med automatisk
indexreglering, så skulle det bli ett
inte så litet bidrag till de redan befintliga
svårigheterna när det gäller att beräkna
familjebidragens storlek. Herr
Sunne bar redan erinrat om att det här
gäller maximibelopp som skola behovsprövas.
Vid en indexreglering skulle det
vid vara alldeles omöjligt att följa varje
föriindring i levnadskostnaderna, något
som man behöver göra vid den s. k. normerade
behovsprövningen, vars regler
ligga till grund för de lokala fainiljebidragsnämndernas
prövning av ärendena.
I en lagstiftning kan man inte gärna
ha alternerande belopp, men säger man
att index skall ligga till grund får man
inte de till jämna 5- och 1 O-öringar avrundade
beloppen utan även öretalen
däremellan. Nu ha familjebidragsnämnderna
ganska schematiska regler att följa
vid behovsprövningen. Där talas till
exempel om hur ett ärende skall handläggas,
när den värnpliktige har egen inkomst.
Man skall till att börja med inte
ta någon hänsyn till en fjärdedel av inkomsten
och i intet fall till en inkomst,
som understiger 50 kronor i månaden,
men återstoden skall dras av med hela
beloppet. Är då summan lika med vad
månadsbeloppet enligt denna förordning
blir, får den värnpliktige ingenting.
När det gäller hustruns inkomst finnas
liknande regler, och här är specifikationen
ännu noggrannare. Av den del,
som inte överstiger 50 kronor, skall i
vissa fall avdrag göras med 50 procent.
Vidare finnas regler för den överskjutande
delen mellan 50 och 100, 100 och
150, 150 och 200 samt 200 och 250 kronor,
varvid avdragsprocenten successivt
ökas till 90. överstiger denna del 250
kronor, skall alltsammans dras bort.
Om man nu skall ha olika dagspenningbelopp
för varje kvartal och räkna
ut vad dessa 50, 60, 70, 80 eller 90 procent
göra, tror jag att familjebidragsnämnderna
komma att få det ganska besvärligt.
I varje fall kommer ändringen
att vålla ett betydligt ökat arbete, som
tillsammans med det arbete, en utredning
skulle kosta, inte skulle vara rimligt
med hänsyn till de små förskjutningar
det här kan bli fråga om i hjälpen
till de värnpliktiga. När livsmedelskostnaderna
stigit med fem enheter, får
den värnpliktige i bästa fall 10 öre mera
om dagen för vissa av familjemedlemmarna
och för de övriga ungefär likadana
höjningar.
Ja, det bar blivit så med våra pengar,
alt de där örena inte ha så stort värde
längre. Jag tycker det är riktigt, att vi
skola se till att det inte blir någon ytterligare
försämring i läget för de värn
-
22
Nr 4.
Onsdagen den C februari 1952.
Om indexreglering av värnpliktigs familjepenning.
pliktiga, om det sker en ofördelaktig
förändring beträffande livsmedelskostnaderna,
men jag tror att vi utan att göra
så stor orätt mot de värnpliktiga kunna
bedöma detta för varje tillfälle, då
det kan vara behov av ett bedömande.
Så ha vi gjort nu. Kungl. Maj:t har bedömt
den här saken och framlagt ett
förslag. Utskottet har gjort ett bedömande
på grundval av ett färskare material
och tagit initiativ till en höjning. Kungl.
Maj:t följer säkert denna fråga med
uppmärksamhet, och om det blir en sådan
förändring, som herr Nordenson
och jag inte mäkta på, få vi väl komma
igen ett annat år och då ta ståndpunkt
till frågan. Under den korta tid, det här
kan bli en hjälp med ytterligare några
ören om dagen, kan det inte betyda så
mycket att det är värt det arbete som
det skulle medföra.
Nu har ju herr Sunne åberopat mycket
tungt vägande remissuttalanden —
överbefälhavarens och personalvårdsnämndens
— men jag fäste mig vid att
vad som där framför allt framhölls var,
att maximibeloppen över huvud taget
voro för låga, särskilt när det gäller vissa
grupper av de värnpliktiga, nämligen
dem som komma från Stockholm och
från andra storstäder.
Denna lilla automatiska indexreglering
skulle därför knappast betyda någonting,
om man gör en jämförelse med
den socialvårdshjälp, som behövs för de
värnpliktiga som bo här i Stockholm.
Men det var utgångspunkten för dessa
remissinstansers påpekanden, att beloppen
över huvud taget behöva höjas, om
man skall komma fram till en rättvis
jämförelse på detta område. Sedan ha vi
visserligen kommit på den tanken att
tilläggen skulle indexregleras, men om
vi skola ta hänsyn till index är jag alldeles
bestämt övertygad om att det mest
praktiska sättet är att göra det vid de
tillfällen, då det är alldeles särskilt behov
av att det blir en ändring i de små
penningbelopp, som vi ha råd att ge de
värnpliktiga.
Jag anser för min del att man många
gånger inte kan ge den hjälp som behövs,
men det är ju en fråga som ligger
på ett annat plan, där vi ha att beakta
de ekonomiska förhållandena över huvud
taget och de olika önskemål, som
där göra sig gällande, och då få vi bedöma
vilketdera av det ena och det andra
som är mest beaktansvärt.
Jag hemställer om bifall till utskottets
förslag.
Herr SÖDERQUIST: Herr talman!
Herr Norman säger, att man inte lämpligen
skulle kunna registrera varje förändring
beträffande penningvärdet och
inte heller sedan följa den vid beräkningen
av familjebidragen. Det kanske
låter sig säga, men den utredning, herr
Norman, som vi föreslå i motionen, skulle
ju gå ut på, såsom jag tidigare sade, att
bland annat söka finna en möjlig väg
härvidlag, att söka finna ut, när och hur
ofta man skulle göra förändringar beträffande
familjebidragets storlek. Att
man inte kan följa penningvärdets fluktuationer
dag för dag eller timme för
timme är självklart, men naturligtvis
skulle man kunna finna den lämpliga utvägen.
Det tro nog herr Norman och utskottet
också.
Av herr Normans redogörelse för hur
behovsprövningen vid den nuvarande
förvaltningens tillämpning går till tycker
jag nog för min del — säkerligen var
den alldeles riktig — att det verkade som
om redan den skulle vara skäl nog för en
sådan utredning. Jag tycker nog att det
lät, som om man vid tillämpningen av
den nuvarande familjebidragsordningen
hade så många administrativa besvärligheter,
att en utredning om hur den skall
tillämpas redan av den anledningen
skulle vara skälig och rimlig.
Jag ber, herr talman, att få vidhålla
mitt yrkande om bifall till reservationen.
Herr NORMAN: Herr talman! När herr
Söderquist här talade om de nuvarande
tillämpningsreglerna kommer jag att
tänka på att jag faktiskt glömt säga en
sak, nämligen att om familjepenningen
skall regleras efter index, så böra också
Onsdagen den G februari 1952.
Nr 4.
23
Om indexreglering av värnpliktigs familjepenning.
de summor, som ligga till grund för de
avdrag som skola göras, också vara indexreglerade.
Eljest blir det en ojämnhet
även på det sättet.
Beträffande utredningen och vad som
genom den skulle kunna komma fram
är jag bestämt inställd på att den enda
möjliga och praktiska utväg, som vi ha,
är att pröva denna fråga, när det föreligger
ett verkligt behov av att göra det.
Och för att komma till den ståndpunkten
behöver jag inte någon utredning.
Herr BENGTSON: Herr talman! Man
måste ställa sig betänksam till en indexreglering
av löner och sådana förmåner,
som kunna verka direkt inflationsdrivande.
När det gäller de sociala förmånerna
är dock förhållandet i någon mån
ett annat. Trots vår relativt höga sociala
standard ha vi ändå inte nått längre än
att vi kommit därhän, att de sociala förmånerna
äro knappt tillmätta och endast
täcka de allra nödvändigaste behoven.
Därför är jag i princip inte motståndare
till att man indexreglerar sociala
förmåner, men i fråga om familjebidragen
åt de värnpliktiga är det annorlunda.
Riksdagen har ju — visserligen
i efterhand — beslutat på så sätt,
att ersättningen till de värnpliktiga har
följt livsmedelskostnaderna. Men vad det
här gäller är att man också skulle undvika
den eftersläpning, som blir följden
av att riksdagen beslutar i efterhand.
Utöver vad utskottets ordförande sagt
vill jag särskilt understryka de praktiska
svårigheterna att kunna ordna en
sak som denna. Efter kommunsammanslagningen
blir det dock fortfarande
1 03G familjebidragsnämnder, som skola
handlägga inte bara beräkningen av indextilläggen
utan också, såsom tidigare
nämnts, den normerade behovsprövningen.
Utskottets ordförande tog upp
den saken, och jag har inte någon anledning
att upprepa vad han sade, men
det kan ju tilläggas, att det finns flera
andra faktorer, som här inverka. Jag
syftar på den värnpliktiges bibehållna
inkomst från arbetsgivaren och understöd,
som tilldelas honom eller familjen
i anledning av tjänstgöringen. Därvid
gäller, att hänsyn ej skall tagas till ett
belopp, uppgående till en fjärdedel av
den värnpliktiges avlöning och i intet
fall till inkomst eller understöd, som ej
överstiger 50 kronor för månad. Därtill
kommer hustruns arbetsinkomst. Om
denna uppgår till eller överstiger 500
kronor för månad, är alltid en fjärdedel
av inkomsten avdragsfritt belopp,
medan den överskjutande delen verkar
reducerande enligt särskild skala. Är
hustruns arbetsinkomst lägre än 500
kronor för månad, är det avdragsfria
beloppet 125 kronor för månad, i förekommande
fall minskat med mannens
bibehållna inkomst, dock lägst till 75
kronor för månad. Hustruns arbetsinkomst,
minskad med det avdragsfria beloppet,
föranleder avdrag enligt den
speciella skalan. Härutöver tillkommer
arbetsinkomst från minderåriga barn
under 16 år, där 50 kronor utgör avdragsfritt
belopp, men den överstigande
delen påverkar också bidraget enligt
den särskilda skalan, och i det fallet
får man också ta hänsyn till att skalan
endast får utnyttjas vid ett tillfälle.
Sedan finns det ytterligare avdrag, som
kunna gälla andra inkomster, såsom inkomst
av kapital, vilka också kunna påverka
bidraget. Även bostads- och
bränslekostnaderna böra ju här medräknas.
Alla dessa faktorer få familjebidragsnämnderna
redan nu ta hänsyn till, och
ändå har jag här endast gjort en uppräkning
i stora drag. Det finns åtskilliga
detalj bestäm mel ser därutöver.
När herr Söderquist här säger, att detta
är ett så invecklat problem, att en
förenkling borde komma till stånd, kan
jag nämna, att soeialvårdsbyrån redan
framlagt ett förslag, som är ute på remiss
och som avser att förenkla systemet.
Men det hjälper inte, utan vi måste
ändå, om vi skola ha en behovsprövning,
ta hänsyn till både mannens och
hustruns inkomster. Huruvida man skall
ta hänsyn till minderåriga barns inkomst,
kan ju diskuteras, men det har
jag ansett att man inte skall göra. Även
andra inkomster måste man ta hänsyn
24
Nr 4.
Onsdagen den 6 februari 1952.
Om indexreglering av värnpliktigs familjepenning.
till, och därför är detta inte någon lätt
sak. Även om man gör de största ansträngningar
för att få ett enklare system,
får man ändå en hel del faktorer att
räkna med. Jag tror säkert, att familjebidragsnämnderna
fullgöra sitt arbete
med omsorg, men ändå blir det en del
fel. Man kan inte undgå att det betalas
ut felaktiga belopp. Det skulle ytterligare
försvåra nämndernas arbete, om
man varje kvartal skulle ha en beräkning,
som följer livsmedelskostnadsindex.
I fråga om pensioner, som generellt
följa levnadskostnadsindex, är det enklare,
men när det, såsom i detta fall,
gäller en individuell behovsprövning, är
det svårare.
Med hänsyn till dessa praktiska svårigheter
har jag ansett att det inte är
lämpligt att gå den väg, som reservanterna
föreslagit, och jag ber, herr talman,
att få ansluta mig till yrkandet om
bifall till utskottets förslag.
Herr UHLÉN: Herr talman! Jag begärde
ordet för att nämna en sak som
visserligen inte har avgörande betydelse
men dock spelar en viss roll i det här
sammanhanget. Jag vill nämligen framhålla,
att om det i detta fall skulle ha
gällt en regelrätt indexreglering, d. v. s.
en reglering med hänsyn till levnadskostnadsindex,
skulle tillägget ha blivit
lägre än enligt förslaget. Detta är nämligen
baserat på livsmedelskostnadsindex,
och det ligger för närvarande omkring
12 procent högre än levnadskostnadsindex.
Det senare uppgår nämligen
till 204, medan livsmedelskostnadsindex
uppgår till 229. Det skulle alltså inte ha
varit samma fördel för vederbörande,
om man i detta fall hade tillämpat levnadskostnadsindex.
Jag skall be att få tillägga, herr talman,
att om man över huvud taget skall
utreda frågan om indextillägg till de sociala
förmåner, som utgå i form av kontanta
bidrag, bör det bli en utredning
som omfattar hela fältet. Man bör inte
rimligen rycka ut en sådan liten detalj
som det här gäller och föranstalta om
en särskild utredning i den delen.
Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.
Herr SUNNE: Herr talman! Utskottets
ärade ordförande nämnde att han gärna
skulle se, att man kunde komma bort
från indextänkandet och införa ett fast
penningvärde. Vi skulle väl alla hälsa
med mycket stor tillfredsställelse, om
man skulle kunna komma dithän. Som
det är nu, har penningvärdet inte varit
stabilt ens från den tidpunkt då propositionen
skrevs och till dess utskottet
tog ställning till förslaget. Under sådana
förhållanden måste man anse att det är
riktigt och rättvist att bidragen anpassas
efter den automatiska prisstegringen.
Nu talade utskottets ordförande om
att det skulle möta praktiska svårigheter
med en automatisk indexreglering. Som
jag förut sade, tror jag att dessa farhågor
äro betydligt överdrivna. Ute i
storkommunerna har man nu i allmänhet
tjänstemän, som säkert skulle kunna
vara familjebidragsnämnderna behjälpliga
med att göra uträkningar av beloppen.
Jag tror inte att dessa uträkningar
skulle bli så besvärliga, som man
här har försökt göra gällande.
Herr Bengtson sade, att han i princip
var med på att de sociala förmånerna
skulle indexregleras, men han var
rädd för de svårigheter som familjebidragsnämnderna
skulle få. Jag tror att
även det innebär en överdrift. Jag har
inte av de yttranden som här ha fällts
blivit övertygad om att det inte skulle
vara lämpligt att en utredning företoges.
Om en utredning kom till stånd, skulle
man få se vilka fördelar och nackdelar,
som skulle vara förenade med en automatisk
indexreglering.
Jag ber därför, herr talman, att liksom
tidigare få yrka bifall till reservationen.
Herr WISTRAND: Herr talman! Jag
har i utskottet medverkat till att ifrågavarande
familjebidrag höjas till ett belopp
som i denna stund ger kompensation för
penningvärdets fall, och gott och väl
Onsdagen den G februari 1952.
Nr 4.
25
Om indexreglering av värnpliktigs familjepenning.
det. I den delen föreligger det inte någon
skillnad i uppfattningarna hos utskottets
majoritet och reservanterna.
Men när man kommer till reservanternas
speciella önskemål, finner man
att de äro inne på en ganska farlig väg.
Det rör sig visserligen i detta särskilda
fall om en relativt liten sektor, men av
reservanternas motivering framgår att de
anse att samma synpunkter böra bli
normgivande för hela det sociala fältet.
Även herr Bengtson har framhållit
detta såsom sin uppfattning. Detta betraktelsesätt
är farligt, ty en höjning av
de sociala utgifterna får — även om herr
Bengtson förnekar det — samma inflationsfrämjande
verkan som om det skulle
vara fråga om en höjning av lönerna.
Våra sociala utgifter uppgå för närvarande
''till ett mycket högt belopp. Om
jag inte missminner mig rör det sig om
någonting mellan 1 och 1,5 miljard kronor
på budgeten, och en automatisk indexreglering
av förmåner till så stora belopp
måste medföra en mycket stark ökning
av statsutgifterna i inflationstider.
.lag tror, att det är alldeles nödvändigt
att vi i riksdagen för framtiden behålla
rätten att vid varje tillfälle se efter
vad vi ha råd med. Även om vi naturligtvis
inta en välvillig ställning till att realvärdet
av de sociala förmånerna bibehålies,
vilja vi dock inte på förhand
frånsäga oss rätten att ta hänsyn till det
finansiella läget, sådant det kan te sig
vid varje tillfälle.
Det finns andra områden inom vårt
samhällsliv, där det kanske också är
angeläget att företaga en indexreglering.
Skulle inte skatteskalorna kunna beräknas
efter index? Skatterna ha alldeles
automatiskt stigit i mycket hög grad
under de senaste åren, men i detta fall
har det aldrig varit tal om att företa
någon indexreglering, som skulle mildra
skatteskalorna när penningvärdet
sjunker och progressionen i fråga om
skattesatserna träder i tillämpning långt
tidigare än som avsetts.
Vi böra sålunda enligt min mening
vara en smula försiktiga, innan vi rent
förutsättningslöst binda staten vid ut
Försln
kammaren* protokoll 1952. ,Yr 4.
giftsökningar, som vi inte veta hur de
komma att motsvara våra finansiella
möjligheter i ett framtida läge.
Herr NORMAN: Herr talman! Herr
Sunne är pessimist. Han säger: »Vi se,
hur penningvärdet försämras undan för
undan. Här har nu indexsiffran stigit
med 5 enheter på bara en kort tid, och
det går utför undan för undan.»
Och så ger han upp. Ja, han inte bara
ger upp, utan han vill skjuta på. Det
förhåller sig nämligen principiellt så,
som herr Bengtson sade, att indexregleringarna
hjälpa till en smula att skjuta
på. Här gäller det bara småsummor, och
det kanske här bara är fråga om en liten
stöt, men i ett annat sammanhang
kan det bli en större stöt.
Varför vara så pessimistisk? Jag är
nästan böjd för att säga till herr Sunne
och hans partivänner: »Tron ej vad håglösheten
viskar till er, att striden är för
hög för er förmåga!»
Herr BENGTSON: Herr talman! När
herr Wistrand säger, att de sociala förmånerna
ha samma inflationspådrivande
verkan som lönerna, kan man säga att
detta är riktigt. Men det föreligger en
stor skillnad, och den har jag redan påvisat.
Under det att löner och liknande
förmåner baseras på avtal, där de avtalsslutande
parterna kunna försöka att få
beaktade eventuella löneminskningar på
grund av att levnadskostnadsindex stigit,
ha alla de, som åtnjuta sociala förmåner,
inte denna möjlighet, utan dessa
måste bli beroende av de beslut, som
fattas här i riksdagen. Såsom jag flera
gånger påvisat här i kammaren, ha de,
som åtnjuta sociala förmåner, inte några
starka organisationer, vilka genom
avtalsförhandlingar kunna framtvinga
högre bidrag.
.lag vill ytterligare understryka att
det inte är mer än knappt existensminimum
som vi lyckats uppnå i fråga om de
sociala förmånerna, och detta tycker jag
ytterligare talar för att vi här i riksda
-
26
Nr 4.
Onsdagen den C februari 1952.
Om indexreglering av värnpliktigs familjepenning.
gen måste ta större hänsyn till dessa förmåner.
Även när det gäller det som vi
nu diskutera —- de värnpliktigas familjebidrag
—• är det ingalunda fråga om någon
sorts ersättning för förlorad arbetsförtjänst,
utan bidraget är av rent social
karaktär. Jag ger herr Wistrand rätt i
ett en höjning därav kan verka i försämrande
riktning på penningvärdet, men
det råder dock en väsentlig skillnad mellan
löner och sociala bidrag.
Herr WISTRAND: Herr talman! Det är
visserligen riktigt, att personer, som
komma i åtnjutande av dessa sociala förmåner,
i allmänhet inte ha stöd av några
specialorganisationer. Men de ha dock
mycket effektiva organisationer, som
verka för att tillgodose deras intressen,
nämligen de politiska partierna.
Herr SUNNE: Herr talman! Herr ordföranden
i andra lagutskottet är så optimistisk,
att han blivit lyrisk. Jag undrar,
hur pass mycket optimism han har kvar,
när vi nästa år träffas och skola ta ställning
till detta spörsmål. Då kanske den
har försvunnit. Herr Normans tro på sin
förmåga att stabilisera penningvärdet
anser jag betydligt överdriven.
Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
enligt de därunder förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till vad
utskottet i det under behandling varande
utlåtandet hemställt samt vidare på
antagande av det förslag, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
anse denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.
Herr Sunne begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:
Den, som bifaller vad andra lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 3, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.
Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.
Anmäldes statsutskottets förslag till
riksdagens skrivelse, nr 14, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1951/52,
i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde.
Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att vad utskottet hemställt
i utlåtande nr 23 bifölles även av andra
kammaren.
Anmäldes andra lagutskottets förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen:
nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 3 § förordningen
den 30 juni 1943 (nr 570) om
anställande av distriktsbarnmorskor
in. in.;
nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om förlängd tjänstgöring för vissa värnpliktiga
tillhörande armén, vilka under
år 1952 avsluta första tjänstgöring; och
nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i 6 § familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99).
Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning beträffande vart och ett av
dem, att andra kammaren i avseende å
motsvarande utskottsbetänkande fattade
samma beslut som första kammaren.
Onsdagen den 6 februari 1952.
Nr 4.
27
Interpellation ang. beskattningen av elverkens kraftöverskott.
Anmäldes att till kammaren överlämnats
följande kitngl. propositioner, vilka
nu var för sig föredrogos och lades på
bordet:
nr 41, om godkännande av protokoll
angående handelsutbytet mellan Sverige
och Portugal m. m.; samt
nr 44, angående anslag för budgetåret
1952/53 till lindring i mindre bemedlades
kostnader för djursjukvård.
Anmäldes och bordlädes konstitutionsutskottets
memorial nr 3, i anledning av
andra kammarens remiss av motion nr
462 av herrar Håstad och Hagberg i
Malmö om utredning av frågan om magistrats
skiljande från rådhusrätt i avseende
på magistratens statliga funktioner
m. m.
Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:
nr 367, av herr Sandvik, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till förordning angående ändring i
förordningen den 26 juni 1931 (nr 280)
om erkända sjukkassor;
nr 368, av herr Sandvik, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående ändring i
förordningen den 26 juni 1931 (nr 280)
om erkända sjukkassor;
nr 369, av fru Svenson och herr Nilsson,
Bror, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 26
juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor;
nr
370, av herr Lodenias, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående ändring i
förordningen den 26 juni 1931 (nr 280)
om erkända sjukkassor;
nr 371, av herr Andersson, Lars, och
herr Näsland, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående anslag till
hushållningssällskapen för budgetåret
1952/53, in. in.; samt
nr 372, av herr Bskilsson in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition an
-
gående anslag till hushållningssällskapen
för budgetåret 1952/53, m. m.
Interpellation ang. beskattningen av elverkens
kraftöverskott.
Ordet lämnades på begäran till herr
LUNDGREN, som yttrade: Herr talman!
Umeå stads elverk har i skrivelse till
kontrollstyrelsen den 31/t 1951 hemställt,
att kontrollstyrelsen måtte medgiva att
värmeström, som staden under begränsad
del av dygnet levererar för att i möjligaste
mån utnyttja den kraft, som staden
dels själv producerar dels ock förvärvar
— här kallad lokalt kraftöverskott
— skall beskattas enligt värdeskattprincipen.
Kontrollstyrelsen har emellertid
i skrivelse den ”6/n 1951 meddelat, att
skatten skall uttagas såsom styckeskatt
med 1 öre per kilowattimma men samtidigt
förklarat, att, sedan vattenkraftunderskottet
upphört, elskatten skall beräknas
som värdeskatt. Då priset för
ifrågavarande kraft t. ex. vid försäljning
till landstinget utgör högst U/s öre per
kilowattimma, medför beskattningen en
mycket stark ökning av kraftpriset för
konsumenterna, som i vissa fall kan
medföra att kraften icke kan utnyttjas.
Kontrollstyrelsens tolkning av bestämmelserna
medför, att elskatten utom att
den är en inkomstkälla för staten kan
användas för att förhindra att ett elverk,
som icke kan få avsättning för all tillgänglig
elenergi för högvärdiga ändamål,
avsätter denna till relativt låga priser
som värmekraft. Man måste rimligtvis
utgå från att varje vattenkraftproducent,
som bar sitt nät anslutet till
riksnätet, utnyttjar allt tillgängligt vatten
i turbinerna och icke låter något
rinna förbi dessa. Följden blir då att
enskilda kraftverk huvudsakligen i Norrland
utan ersättning komma att i den
mån skatten verkar återhållande på konsumtionen
av lokal överskottskraft, få
avstå kraft. Denna kommer då automatiskt
att tillfalla linjeägaren.
På grund av det sålunda anförda får
jag anhålla om första kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
28
Nr 4.
Onsdagen den 6 februari 1952.
Interpellation ang. beskattningen av elverkens kraftöverskott.
finansdepartementet få framsjtälla följande
frågor:
1. Kan en beskattning av 50 % eller
mer av värdet på elektrisk kraft anses
rimlig för värmekraft, som ett elkraftverk
söker utnyttja och för vilket det
ej kan finna mera kvalificerad användning?
2.
Kan det vara rimligt att genom en
skatt tvinga ett företag att utan kompensation
avstå från en tillgång till förmån
för ett annat företag?
På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 3.15 eftermiddagen.
In fidem
G. H. Berggren.
Stockholm 1952. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
520486