Debatter m. m.Måndagen den 11 januari (Riksdagens protokoll 1960:1)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

Nr 1

ANDRA KAMMAREN

1960

11—15 januari

Debatter m. m.
Måndagen den 11 januari

Ålderspresidentens hälsningstal...............

Anförande av talmannen efter talmansvalen.....

Tisdagen den 12 januari

Talmannens anförande vid riksdagens öppnande. ..

Onsdagen den 13 januari

Interpellationer av:

herr Munktell i anledning av den senaste tidens utslag av antisemitism
i vårt land.......................................

herr Rimmerfors i anledning av den senaste tidens utslag av antisemitism
i vårt land...................................

herr Senander ang. de ekonomiska verkningarna av tobakshandelns

frigivande............................................

herr Björkman ang. befrielse från allmän varuskatt beträffande bibliotekens
bytestryck m. ................................

fru Sjöqvist ang. tillämpningen av socialhjälpslagens bestämmelser

om hemortsrätt.......................................

herr Nihlfors i anledning av den fr. o. m. november månad 1959
genomförda gemensamma utbetalningen av folkpension och personalpension
till statspensionärer.........................

herr Eriksson i Bäckmora ang. anstånd med fullgörande av repe titionsövning.

........................................

Torsdagen den 14 januari

Interpellationer av:

fröken Bergegren ang. jordbruksstödets inverkan på råvarukostnaderna
för den svenska livsmedelsindustriens exportprodukter. 23
herr Svensson i Kungälv ang. åtgärder med anledning av vissa rekommendationer
i zigenarfrågan.......................... 24

1—Andra kammarens protokoll 1960. Nr 1

Nr 1

Innehåll

Fredagen den 15 januari

Interpellationer av:

herr Haglund ang. bensinhandelns investeringar............... 31

herr Lothigius ang. åtgärder på det trafikpolitiska området...... 32

Samtliga avgjorda ärenden

Måndagen den 11 januari

Val av talman och vice talmän............................... 5

Val av sekreterare.............................. g

Onsdagen den 13 januari

Val av talmanskonferens................................ 9

* » kanslideputerade.............................. 9

» * kanslitillsättare........................... 9

» » ekonomideputerade............................... 9

Torsdagen den 14 januari

Val av ledamöter i de ständiga utskotten...................... 18

» » statsrevisorer med suppleanter........................ 20

» » medlemmar i Nordiska rådet....................... 20

Fredagen den 15 januari

Val av suppleanter i de ständiga utskotten..................... 27

Val av suppleanter i Nordiska rådet......................... 29

Val av valmän och suppleanter för utseende av fullmäktige i riksban- 8
ken och riksgäldskontoret med suppleanter................... 29

Måndagen den 11 januari 1960

Nr 1

I enlighet med § 49 regeringsformen och § 2 riksdagsordningen sammanträdde
andra kammaren här i huvudstaden i den uti riksdagens hus för kammaren anordnade
samlingssalen.

Måndagen den 11 januari

Kl. 11.00

§ 1

Sammanträdet öppnades av representanten
för Värmlands län herr HALLÉN
såsom den ledamot, vilken bevistat de
flesta riksdagarna, med följande ord:

Ärade kammarledamöter! Enligt riksdagsordningen
tillkommer det mig att
öppna detta kammarens första sammanträde
för året och jag gör det med en
hjärtlig välkomsthälsning till alla och
envar.

Det är förunderligt med gamla krigare
från skilda läger — hur hårda
hugg de än har skiftat: när de efter
någon tids uppehåll åter möts lyser de
alla upp i ett glatt igenkännande och
växlar varma handslag. De gör detta
trots att de snart skall se om sina vapen
och intaga sina stridsställningar för
den stora kraftmätning som stundar.
De gör det därför att de känner sina
motståndare som människor med en
redbar tro och en ärlig övertygelse. Men
meningar skiftar och partibildningar är
ett naturligt led i samhällsprocessen
och en naturlig förutsättning för en
normalt arbetande demokrati.

Må det icke förtänkas en veteran, som
varit med om närmare ett halvt sekels
politiska strider, om han under de senaste
decennierna tycker sig ha märkt,
att det kommit något förstelnat och fastlåst
och därmed också något sterilt över
vårt politiska tänkande. Detta drabbar
oss alla lika. Den ena gruppen betraktar
den andra såsom en skara dilettanter,
som lättsinnigt ödelägger rikets
drätsel, medan de angripna anser att
motparten beslöjar sin partiegoism med

idealistiska talesätt. Men liksom affärslivet
har sin reklam, har politiken sin
propaganda. Vi skär till i växten eller,
för att bruka mer höviska ordalag, vi
överdimensionerar värdet av våra tankar
och propåer. Varför inte erkänna
att vi alla nitälskar för fosterlandets
väl och att vi, när allt kommer omkring,
kan kosta på oss det erkännandet att
genom allas vårt samfällda arbete hävdar
sig Sverige väl i nationernas rad?

Ibland träffar jag på mina resor forna
riksdagskamrater och det är en hugnad
för själen att så ofta få höra, hur
vidhjärtat och erkännsamt de kan tala
även om motståndarnas politiska insatser.
Vad vi kan önska oss är icke några
enstaka överlöpare eller fribytare —
fast jag bekänner min sympati för kättare
— utan ökad saklighet över huvud
och vidgad förståelse för andras uppfattningar,
naturligtvis under förutsättning
att de inte ter sig alltför oförenliga
med den egna grundsynen.

Vi kan lära av de varje år återkommande
mötena mellan de stora parterna
på arbetsmarknaden. De är också ett
slags riksmöten. Där marscherar man
upp med sina meningar och krav. Där
mönstrar man sina resurser. Där slutar
det ej med en segerherre och en besegrad.
Där tillgriper man inte längre strid
till det yttersta, strejk eller lockout.
Allra minst lottar man om olika förslag
till uppgörelse. Man känner ett inre
tvång att finna en lösning som är så vid
och folkomfattande som möjligt. Man
vill en uppgörelse och det blir också en
sådan.

Nr 1

Måndagen den 11 januari 1960

Vid riksdagsstarten och andra solenna
stunder i en riksdags liv är luften ofta
full av höga ord om saklighet och samarbetsvilja.
»Det är lätt att säga tulipanaros,
men gör’na!» som ordspråket
säger. Men ju mer vi inser att verklig
demokrati och verklig kultur kräver en
i gärning demonstrerad samarbetsvilja,
desto starkare blir folkets aktning för
sin representation och desto fastare förankras
våra lagar och beslut i det levande
livet.

Ärade kammarkamrater! Det kan hända
att en och annan av er finner dessa
synpunkter naiva, kanske rent av verklighetsfrämmande.
Jag är emellertid en
obotlig optimist och dristar mig därför
tro, att dylika tankar nu är på marsch
och att de väcker genklang i många
hjärtan här. Jag tror till sist också att
de kan bli till båtnad för vårt fosterland.

Härmed förklarar jag detta sammanträde
öppnat.

§ 2

Herr ordföranden tillkännagav, att
han anmodat undertecknade att föra
protokollet till dess sekreterare hunnit
utses ävensom att kanslipersonal blivit
av honom till erforderligt antal för tillfället
antagen; och blevo dessa åtgärder
på framställd proposition av kammaren
godkända.

§ 3

Upplästes följande till kammaren inkomna
protokoll angående den i § 32
riksdagsordningen föreskrivna fullmaktsgranskningen: Protokoll,

hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 4 januari 1960.

I anledning av stadgandet i § 32 riksdagsordningen
hade statsrådet och chefen
för justitiedepartementet anmodat
tre bland de av riksdagen valde fullmäktige
i riksbanken och tre bland fullmäktige
i riksgäldskontoret att närvara vid
den granskning av riksdagsmannafull -

makter som skulle inför departementschefen
företagas innan årets riksdag
sammanträdde; och infunno sig nu av
fullmäktige i riksbanken herrar Åsbrink,
Kollberg och Svärd samt av fullmäktige
i riksgäldskontoret herrar Strand, Hedqvist
och Gustafsson.

Till justitiedepartementet hade insänts
fullmakter för expeditören Bengt
Fagerlund, Kosta, stadskassören Rune
Carlstein, Borås, och distriktslantmätaren
Bo Turesson, Mora, som vid nya röstsammanräkningar
blivit utsedda såsom
ledamöter av riksdagens andra kammare
i stället för avgångna ledamöter av samma
kammare.

Vid granskning av fullmakterna framställdes
icke någon anmärkning mot desamma.

Protokoll över granskningen skulle
jämte de granskade fullmakterna överlämnas
till andra kammaren.

I ämbetet:

K. G. Grönhagen

Vid detta protokoll voro fogade de
däri avsedda fullmakterna för expeditören
Bengt Fagerlund, Kosta, stadskassören
Rune Carlstein, Borås, och distriktslantmätaren
Bo Turesson, Mora,
att inträda såsom ledamöter av kammaren
för tiden till den 1 januari år 1961
efter respektive herrar Gustafson i Dädesjö,
Ericsson i Kinna och Gezelius.

§ 4

Företogs upprop av kammarens ledamöter.

Vid uppropet befunnos herr Källenius,
fröken Vinge, fru Lewén-Eliasson,
herrar Thapper och Löfgren, fru Wallerius-Gunne
samt herrar Carlsson i Bakeröd,
Eliasson i Sundborn, Lundmark
och Nilsson i Tvärålund frånvarande.

Herr Källenius, fröken Vinge, fru Lewén-Eliasson,
herr Löfgren, fru Wallerius-Gunne
samt herrar Carlsson i Bakeröd
och Eliasson i Sundborn hade i till
kammaren inkomna ansökningar, som
nu upplästes, anhållit om ledighet från
riksdagsgöromålen, de båda sistnämnda

Måndagen den 11 januari 1960

Nr 1

med åberopande av likaledes föredragna
läkarintyg.

Herrar Thapper, Lundmark och Nilsson
i Tvärålund hade genom telefonsamtal
till kammarens kansli anmält, att
de på grund av trafikhinder icke kunde
närvara vid uppropet.

§ 5

Anställdes val av talman; och befanns
efter valets utgång hava till talman blivit
utsedd herr Svensson i Alingsås med
samtliga avgivna eller 199 röster.

§ 6

Företogs val av förste vice talman;
och blev därtill utsedd herr Skoglund
i Doverstorp med samtliga vid valet avgivna
157 röster.

§ 7

Vid nu anställt val av andre vice talman
utsågs därtill herr Malmborg med
samtliga därvid avgivna eller 118 röster.

§ 8

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag ber att å egna och vice talmännens
vägnar få framföra vårt gemensamma
tack för det förtroende som
kammarens ärade ledamöter har visat
oss i de nyss förrättade talmansvalen.

Jag kan försäkra att det skall vara oss
angeläget att sträva efter att söka motsvara
detta förtroende.

§ 9

Upplästes ånyo och lades till handlingarna
under § 4 här ovan omförmälda
ansökningar och läkarintyg, vilka voro
så lydande:

Till Riksdagens andra kammare

Härmed får jag vördsamt anhålla om
tjänstledighet från riksdagens arbete
måndagen den 11 januari 1960 i och för
fullgörande av skyldighet att hålla föredrag
vid presskonferens å Svenska ar -

betsgivareföreningens kursinternat, Yxtaholm.

Stockholm den 7 januari 1960

Sten Källenius

Till Riksdagens andra kammare

För fullgörande av annat offentligt
uppdrag får jag härmed anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen den 11
januari 1960.

Stockholm den 7 januari 1960

Margit Vinge

Till Riksdagens andra kammare

Undertecknad anhåller härmed om
ledighet från riksdagsarbetet den 11
januari 1960 i och för deltagande i länsskolnämndens
sammanträde.

Huddinge den 7 januari 1960

Anna-Lisa Lewén-Eliasson

Till Riksdagens andra kammare

På grund av angelägen affärsresa till
England anhåller jag härmed vördsamt
om ledighet från riksdagsuppdraget under
tiden 11—14 januari 1960.

Malmö den 8 januari 1960

Sigfrid Löfgren

Till Riksdagens andra kammare

För fullgörande av annat offentligt
uppdrag anhåller jag vördsamt om ledighet
från riksdagsgöromålen den 11 januari
1960.

Göteborg den 2 januari 1960

Stina Wallerius-Gunne

Till Riksdagens andra kammare

Åberopande medsända läkarintyg får
jag vördsamt anhålla om ledighet från
riksdagsarbetet under januari månad.

Bakeröd, Ljungskile, den 7 januari
1960

C. O. Carlsson

Riksdagsman Carl Olof Carlsson, f.
20/5 1889, Bakeröd, Ljungskile, är på
grund av sjukdom förhindrad att deltaga
i riksdagsarbetet åtminstone till
och med januari månads utgång 1960.

Centrallasarettet, Uddevalla, den 5
januari 1960

O. Ljung
överläkare

Nr 1

Måndagen den 11 januari 1960

Till Riksdagens andra kammare

Med stöd av bilagda läkarintyg får jag
anhålla om ledighet från riksdagsarbetet
fr. o. m. den 11 t. o. m. den 24 januari.

Sundborn den 7 januari 1960.

Lars Eliasson
i Sundborn

Intyg

Till följd av genomgången magsårsoperation
är riksdagsman Lars Eliasson
i behov av ledighet från riksdagsarbetet
t. o. m. den 24 dennes.

Falun den 7 januari 1960

Stig Lindgren
Med. dr

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Källenius, fröken Vinge,
fru Lewén-Eliasson och fru WalleriusGunne
innevarande dag, herr Löfgren
under tiden den 11—14 januari, herr
Carlsson i Bakeröd den 11—31 januari
och herr Eliasson i Sundborn den 11—
24 januari 1960.

Herr talmannen meddelade, att herrar
Thapper, Lundmark och Nilsson i
Tvärålund nu intagit sina platser i kammaren.

§ 10

Föredrogs åter det under § 3 här ovan
intagna protokollet, varefter kammaren
beslöt att, med godkännande av de däri
avsedda fullmakterna, lägga protokollet
till handlingarna.

§ 11

På hemställan av herr talmannen beslöt
kammaren att genast företaga val
av sekreterare, varefter det sålunda beslutade
valet företogs; och befanns efter
valsedlarnas öppnande och uppräk -

ning valet hava så utfallit, att till sekreterare
utsetts sekreteraren Sune K. Johansson
med samtliga avgivna eller 115
röster.

Sedan sekreteraren på kallelse infunnit
sig, meddelade herr talmannen
honom underrättelse om valets utgång
och hälsade honom välkommen.

Protokollföringen övertogs härefter
av sekreteraren.

Ernst V. Staxäng Nancy Eriksson
§ 12

Tillkännagavs, att Kungl. Maj:t låtit
genom offentligt anslag bjuda och kalla
riksdagens samtliga ledamöter att tisdagen
den 12 innevarande månad kl.
11 infinna sig i slottskapellet samt, efter
förrättad gudstjänst, enligt § 34 riksdagsordningen
begiva sig till rikssalen
för att där inhämta vad Kungl. Maj:t
hade att meddela riksdagen.

§ 13

Herr talmannen meddelade, att till
kammarens förfogande överlämnats ett
antal inträdesbiljetter till rikssalen vid
riksdagens öppnande, och hemställde,
att fördelning av dessa biljetter finge
ske genom kammarens kansli med iakttagande,
att de för ledamöterna från
var och en av rikets valkretsar avsedda
biljetterna utlämnades till valkretsens
äldste närvarande representant, som sedermera
finge ombesörja den vidare utdelningen.

Detta förslag blev av kammaren bifallet.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 12.19.

In fidem

Sune K. Johansson

Tisdagen den 12 januari 1960

Nr 1

Tisdagen den 12 januari

Kl. 10.30

§ 1

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

För deltagande i plenarsammanträde
med Europarådet i Strasbourg anhålles
härmed om ledighet från kammarens
arbete under tiden den 18—23 januari.

Stockholm den 11 januari 1960

C. G. Regnéll

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 2

På förslag av herr talmannen, som
förklarade sig hava om tiden för valen
samrått med första kammarens talman,
beslöt kammaren att vid plenum onsdagen
den 13 innevarande januari företaga
val av fyra ledamöter i talmanskonferensen,
två kanslideputerade, sex ledamöter
att jämte talmannen och vice talmännen
tillsätta befattningshavare hos
kammaren samt fyra ledamöter att
handhava vården om kammarens ekonomiska
angelägenheter.

§ 3

På förslag av herr talmannen, som
förklarade sig hava om tiden för valen
samrått med första kammarens talman,
beslöt kammaren att vid plenum torsdagen
den 14 i denna månad företaga
val av ledamöter respektive medlemmar
och påföljande dag val av suppleanter i
de ständiga utskotten och i Nordiska
rådet samt vid förstnämnda sammanträde
jämväl av revisorer och revisorssuppleanter
för granskning av statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets
tillstånd, styrelse och förvaltning.

§ 4

Herr TALMANNE^ anförde:

Beträffande de härefter närmast följande
sammanträdena får jag meddela
följande.

I nästa vecka hålles sammanträden
på onsdagen och fredagen kl. 10.00.
Remissdebatten avses skola taga sin början
vid plenum måndagen den 25 januari
kl. 10.00. Även tisdagen den 26 januari
anordnas plenum kl. 10.00, och
onsdagen den 27 januari, som är sista
motionsdagen, hålles plena kl. 10.00 och
19.30. Det därefter närmast följande
sammanträdet avses skola äga rum tisdagen
den 2 februari kl. 16.00.

§ 5

Herr talmannen och kammarens ledamöter
avgingo kl. 10.45 till slottskapellet,
varest riksdagspredikan hölls av
prosten Harald Hallén i Arvika. Efter
slutad gudstjänst begav sig kammaren
till rikssalen. Hans Maj:t Konungen öppnade
där riksdagen med ett tal. Sedan
första kammarens talman härefter
framfört första kammarens undersåtliga
vördnad, framträdde ANDRA KAMMARENS
TALMAN och yttrade:

Eders Majestät!

Av Eders Majestäts nyss framförda
budskap till den i dag sammanträdande
riksdagen framgår att även 1960 kommer
att bli ett år fyllt av arbetsuppgifter
för riksdagens ledamöter.

Vårt land går glädjande nog in i 60-talet
med minskad arbetslöshet. Sysselsättningen
inom vår handel och industri
synes numera vara ganska tillfredsställande.
Detta förhållande bör emellertid

Nr 1

Tisdagen den 12 januari l^bu

icke förleda till minskad uppmärksamhet
från statens och näringslivets sida
beträffande möjligheterna och förutsättningarna
för vår industri att även under
kommande tider befinna sig i toppläge
i fråga om produktionen och sysselsättningen.
Erfarenheten visar att stora omkastningar
kan äga rum efter mycket
kort varsel såväl på hemmamarknaden
som på exportmarknaden. Detta motiverar
vidmakthållande av en beredskap
som kan eliminera eventuella krissituationers
verkningar på olika områden av
vårt näringsliv.

Med tillfredsställelse hälsas Eders Majestäts
meddelande att förslag kommer
att föreläggas riksdagen om godkännande
av och anslutning till den s. k. sjustatsöverenskommelsen,
vilken sannolikt
kommer att medföra fördelar för
vår framtida handel och industri. I och
med detta steg erhåller den svenska
handelspolitiken en aktivare utformning
än tidigare. Det viktigaste resultatet
är att de skandinaviska länderna
tillsammans med vissa andra stater träffat
överenskommelse om en successiv
minskning av handelshindren mellan de
berörda länderna, vilket säkerligen blir
till båtnad för vårt näringsliv. Av betydelse
är emellertid också att all omsorg
ägnas åt förutsättningarna att undvika
en kostnadsstegring, vållad av inhemsk
inflation. I fråga om dessa ting
torde i stort sett enighet råda i vårt
land.

I detta sammanhang synes det vara
på sin plats att erinra om att det nu liksom
tidigare är angeläget att iakttaga
största möjliga sparsamhet med statens
utgifter. Nya utgiftskrav måste ingående
prövas, och när kostnadskrävande beslut
fattas bör alla besinna att de med
besluten förenade utgifterna måste betalas
av det svenska folket.

Denna maning till försiktighet beträffande
statens utgiftspolitik får emellertid
icke tolkas på ett sätt som skulle
kunna medföra att omsorgen om medborgarnas
trygghet avmattades. Allt
fortfarande bör det vara en angelägen

uppgift för statsmakterna att föra en
socialpolitik som skapar trygghet för
den enskilde medborgaren i situationer
då social omvårdnad är motiverad.

Eders Majestät! Det vill synas som
om vårt land befinner sig i den lyckliga
situationen att dess problem, mätta
med internationellt mått, icke är av någon
större storleksordning. Åtskilliga
andra länder har i dagens läge betydligt
svårare att lösa de för dem aktuella frågorna.
Den sedan lång tid tillbaka särskilt
mellan stormakterna rådande misstron
rörande avsikterna med respektive
länders politik framträder alltjämt. Det
kan därför vara av värde att överenskommelse
träffats om överläggningar
mellan stormakternas statschefer och ledande
politiker för att söka lösa tvistefrågorna
vid förhandlingsbordet. Går
man därvid till verket med ärlig vilja
och ärligt uppsåt torde förutsättningar
för uppnående av betydelsefulla resultat
föreligga.

För vårt land, som står utanför den
direkta stormaktspolitiken, är det alltjämt
angeläget att klart hävda vår neutralitetspolitik
och vår vilja till självständighet
och oberoende samt att denna
inställning nu liksom tidigare understrykes
genom upprätthållande av ett
för vårt land lämpligt avpassat militärt
försvar. Vår fortsatta aktiva medverkan
inom Förenta Nationerna är också ett
uttryck för vår vilja att bidraga till fred
och samförstånd mellan folken.

Av det sagda framgår att årets riksdag
kommer att ställas inför många och
betydelsefulla uppgifter som kräver sin
lösning. Den kammare jag företräder
kommer att med noggrannhet och omsorg
pröva Eders Majestäts framställningar
och fatta sina beslut under ansvar
för vårt land och för vårt folk.

Andra kammaren betygar Eders Majestät
sin tillgivenhet och undersåtliga
vördnad.

Talmännen fingo härefter vardera
mottaga ett exemplar av dels Kungl.
Maj:ts proposition nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under bud -

Nr 1

Onsdagen den 13 januari 1960

getåret 1960/61, dels ock Kungl. Maj:ts
berättelse till 1960 års riksdag om vad
i rikets styrelse sig tilldragit, varefter
ceremonien på rikssalen avslutades;

och åtskildes kammaren vid utgåendet
från rikssalen, enligt beslut fattat före
avgången från dess samlingsrum.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 13 januari

Kl. 10.00

§ 1

Företogs val av fyra ledamöter i talmanskonferensen;
och blevo därtill utsedda herr

Gustafsson i Stockholm,
herr Hedlund,
herr Hjalmarson och
herr Ohlin,
envar med 117 röster.

§ 2

Anställdes val av två kanslideputerade.
Därvid lämnades på begäran ordet
till

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som yttrade:

Herr talman! För vart och ett av de
ytterligare val som skola företagas vid
detta plenum ber jag att få avlämna en
gemensam lista, vilken godkänts av de
av kammaren valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar
namn å så många personer, som det
ifrågavarande valet avser.

Den av herr förste vice talmannen
beträffande detta val avlämnade listan
upptog under partibeteckningen »Gemensam
lista» följande namn:
Petterson i Degerfors
Nihlfors.

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades herrar
Petterson i Degerfors och Nihlfors utsedda
till kanslideputerade.

§ 3

Företogs val av sex ledamöter att
jämte herr talmannen och vice talmännen
tillsätta befattningshavare hos kammaren.

Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:

Nilsson i Göteborg

Thapper

Nilsson i Göingegården

Jacobsson i Tobo

Ekström i Björkvik

Onsjö.

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å densamma,
utsedda till kanslitillsättare.

§ 4

Anställdes val av fyra ledamöter att
handhava vården om kammarens ekonomiska
angelägenheter.

Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:

Sandell, fröken

von Scth

Gustafsson i Borås

Vigelsbo.

Nr 1

Onsdagen den 13 januari 1960

Interpellation i anledning av den senaste tidens utslag av antisemitism i vårt land

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å densamma,
utsedda att handhava vården
om kammarens ekonomiska angelägenheter.

§ 5

Interpellation i anledning av den senaste
tidens utslag av antisemitism i vårt land

Ordet lämnades på begäran till

Herr MUNKTELL (h), som anförde:

Herr talman! Ingen civiliserad människa
kan undgå att djupt uppröras över
de utslag av antisemitism, vi nyligen kunnat
bevittna på flera håll. Någon förvåning
över de ständigt återkommande judeförföljelserna
i den kommunistiska
världen kan vi tyvärr inte känna. Men
desto mer avskyvärda ter sig dessa
företeelser, då de förekommer i den
fria världen. Man hade hoppats att det
primitiva rashatet, så ovärdigt varje kulturnation
och varje samhälle, som över
huvud taget gör anspråk på att kalla sig
civiliserat, vore något som definitivt
hörde hemma i en förgången tid. Vad
som inträffat har emellertid med all tydlighet
visat, att det alltjämt finns element,
vilka ingenting lärt och ingenting
glömt. Och det mest skrämmande är måhända,
att det i viss utsträckning varit
fråga om ungdomar, som anammat de
primitiva idéer, vilka under nazismens
maktperiod ledde till massmord på judar
och över huvud taget utlöste den mest
förödande konflikt historien skådat.

Inte heller vårt eget land har förskonats
från dessa sentida yttringar av rashat
och mental efterblivenhet. Under senare
år har det hänt, att personer dömts
för utgivande av antijudiska skrifter,
något man inte trodde skulle behöva inträffa.
Vi har också genom bl. a. pressen
fått erfara, att det från Sverige
sprids stora mängder av antisemitisk litteratur
över hela världen. Det förefaller

vara en person, känd och straffad för
yttringarna av sitt rashat, som står bakom
dessa skrivelser och pamfletter. Det
har också uppgivits, att ifrågavarande
person helt enkelt ignorerar den i lag föreskrivna
skyldigheten att inlämna
granskningsexemplar till justitiedepartementet
eller tryckfrihetsombudet, och
vidare att han trycker sina alster på ett
»hemligt» tryckeri. Likaledes har det förekommit
uppgifter, som tyder på alt
vissa pamfletter alltför lätt kommit undan
tryckfrihetsombudets granskning.
Ingen tvekan kan råda om vilken skada,
som åsamkas genom att Sverige över hela
världen får skylta som en central för
distribution av rasdiskriminerande litteratur.

På sistone har vi åter fått uppleva
hur hakkors målats på väggar, hur smädelser
och skymfande tillmälen riktats
mot personer av judisk härkomst. Man
frågar sig med oro vad det är som håller
på att hända. Rör det sig om tillfälliga
företeelser? Är det fråga om något
av en kedjereaktion, där mindervärdiga
element, inspirerade av dåden i Tyskland,
helt enkelt inte kunnat hålla fingrarna
i styr? Eller finns det någon planmässig
organisation bakom det hela?
Det har i pressen gjorts antydningar
om ursprunget till dessa företeelser,
varvid även vårt land kommit in i bilden.
Jag utgår från att den svenska polisen
noggrant utreder hur det förhåller
sig med dessa frågor.

Det vill synas som om man inte
i full utsträckning beaktat, att vi här i
landet har ett antal antidemokratiska
organisationer av nynazistisk karaktär,
som bedriver en mer eller mindre förtäckt
raskampanj av gammalt känt märke.
Därmed vill jag emellertid inte ha
sagt, att man inte på åtminstone en del
håll med största uppmärksamhet försökt
att följa utvecklingen. Sveriges konservativa
studentförbund har t. ex. med
gott resultat kunnat kartlägga och varna
för de spridda försöken till nynazistisk
aktivitet.

Onsdagen den 13 januari 1960 Nr 1

Interpellation i anledning av den senaste tidens utslag av antisemitism i vårt land

De nynazistiska organisationer det är
fråga om och som till stor del utgöres
av kvarlevor från andra världskrigets
dagar saknar för närvarande givetvis
varje som helst inflytande och är till
sin numerär betydelselösa. Detta hindrar
dock ej, att de genom sin blotta existens
bidrar till att sätta en fläck på
vårt lands goda rykte i internationella
sammanhang. I åtminstone ett fall anges
för övrigt Sverige som central för en
nynazistisk grupp med förgreningar i
14 västeuropeiska länder.

Det må tilläggas, att yttrande- och
tryckfriheten i ett demokratiskt samhälle
är självfallen så länge icke dess i
lag uppställda gränser överträdes. Vi
har ju lyckligtvis också i SL 11: 7 en bestämmelse,
som avser att skydda oss
för »hets mot folkgrupp». Men oavsett
detta är det av yttersta vikt, att samhället
med största vaksamhet observerar
dylika rörelser för att i tid kunna stävja
varje tendens och försök att utöva en
rasdiskriminerande propaganda.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
få framställa följande
fråga:

Är inrikesministern beredd att informera
kammaren om vilka åtgärder som
vidtagits för att utröna, varifrån den
senaste tidens utslag av antisemitism i
vårt land emanerar samt om de åtgärder
som vidtagits eller kommer att vidtagas
för att förhindra och komma till rätta
med olika yttringar av rasdiskriminering
och rasförföljelse i framtiden?

Denna anhållan bordlädes.

§ 6

Interpellation i anledning av den senaste
tidens utslag av antisemitism i vårt land

Herr RIMMERFORS (fp) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Närmast skulle man
vara böjd att bagatellisera det återupp -

livande av hakkorsmentaliteten och de
ansatser till antisemitiska demonstrationer,
som nu kan spåras också i vårt
land. Företeelsen är emellertid till själva
sitt väsen så elakartad och historiens
lärdomar så pass dyrköpta, när det gäller
tidigare epidemier av samma slag,
att klokheten manar till vaksamhet.

Det oroande är att det måste finnas
svenska tillskyndare, som är villiga att
låna sig åt denna verksamhet, som uppenbarligen
har till syfte att skapa hat
och motvilja mot speciella folkgrupper,
fullt ut lika lojala mot det svenska samhället
som någon annan. Vad värre är,
det har i utländsk press påvisats att en
del av det smutsiga propagandamaterial,
på vilket den internationella antisemitismen
bygger sina kampanjer, distribueras
från Sverige. Det är möjligt att
meddelandena därom icke står i full
överensstämmelse med den svenska propagandans
troligen rätt begränsade omfattning.
Det måste därför vara en viktig
angelägenhet för svensk utlandsrepresentation
att tillbakavisa beskyllningar,
som eventuellt överdimensionerats
och att samtidigt ge uttryck för
svenska folkets avsky för varje form av
hatpropaganda mot särskilda folkgrupper.

Samtidigt bör givetvis övervägas, vilka
åtgärder som kan vara motiverade,
både i fråga om opinionsbildning mot
folkhat och med avseende på möjligheterna
att förhindra missbruk av den
svenska tryckfriheten.

Med hänvisning till vad ovan anförts
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
få rikta följande fråga:

Anser herr statsrådet att de i Sverige
förekommande antisemitiska demonstrationerna
bör föranleda skärpta statliga
åtgärder på lagstiftningens område eller
andra insatser, avsedda att stävja den
för Sveriges anseende i utlandet vanhedrande
propagandaverksamhet som
alltjämt tycks pågå?

Denna anhållan bordlädes.

Nr 1

Onsdagen den 13 januari 1960

§ 7

Interpellation ang. de ekonomiska verkningarna
av tobakshandelns frigivande

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr SENANDER (k), som anförde:

Herr talman! Enligt beslut av 1957
års riksdag har handeln med tobaksvaror
blivit fri från och med den 1 januari
i år. Detta innebär att vem som
helst har rätt att inköpa tobaksvaror
från Tobaksmonopolet. Från samma tidpunkt
har i butikstängningslagen tobaksvarorna
jämställts med s. k. kioskvaror,
varigenom kiosker och andra butiker,
som har rätt tillämpa utsträckt affärstid,
får sälja tobaksvaror under hela
den tid de håller öppet.

Vid riksdagsdebatten i frågan påtalade
jag å den kommunistiska gruppens
vägnar de ekonomiska konsekvenser,
som skulle drabba främst det stora antalet
mindre tobakshandare vid en frigivning
av tobakshandeln. Redan nu
står det klart, att dessa farhågor var befogade.
En mångfald affärer, som tidigare
inte haft rätt att sälja tobaksvaror,
har nu startat sådan försäljning, och
det kan förutses att antalet kommer att
avsevärt utökas. Det behövdes inte någon
större grad av klarsynthet för att
beräkna en sådan utveckling. Med tanke
på de ekonomiska svårigheter småhandlare
över huvud taget har att dragas
med var det klart, att många handlare
skulle utnyttja de erbjudna möjligheterna
att öka sina inkomster.

Genom den därigenom kraftigt utökade
konkurrensen kommer självfallet tobakshandlarnas
inkomster att minska i
icke obetydlig grad, kanske till och
med i sådan omfattning att vissa mindre
tobakshandlare måste upphöra med
sin rörelse. Härtill kommer emellertid
att Tobaksmonopolet från årsskiftet
fastställt sådana nya försäljnings- och
rabattvillkor, som ytterligare försämrar
läget för tobakshandlarna.

Sålunda har föreskrivits att riktprisrabatten
om 7,5 % skall utgå på netto -

priset medan den tidigare beräknats på
bruttopriset. För cigarretter och röktobak
— de ojämförligt mest sålda varuslagen
— blir den därigenom endast
6,97 % på vad som tidigare benämndes
bruttopriset.

En ytterligare belastning är den nytillkomna
expeditionsavgift som Tobaksmonopolet
betingar sig. Denna utgår
med 5 kronor för varje expedition
oberoende av kvantiteten. Leveranserna
sker på vissa bestämda leveransdagar.
Vid extra leverans tillkommer ytterligare
5 kronor såsom ett slags straffavgift.
Detta innebär, att om en tobakshandlare
tvingas komplettera sin beställning
på ordinarie tid med en extra
beställning, så får han betala 10 kronor
i expeditionsavgift hur liten kvantiteten
än är, och det är betecknande för
tillvägagångssättet, att denna avgift tas
ut även om han själv avhämtar varan
från försäljningskontorets disk.

Utgår man ifrån att mindre och medelstora
tobakshandlare gör omkring 50
beställningar per år, blir den sammanlagda
summan expeditionsavgifter 250
kronor om året. Tillkommer därtill
extra beställningar, som självfallet kan
vara betingade av en god kundservice
med så färska varor som möjligt, stiger
denna summa med 10 kronor för varje
sådant tillfälle.

Till allt detta kommer de hårda betalningsvillkoren.
Tobaksmonopolet fordrar
att likvid för levererade varor skall
erläggas senast femte vardagen efter varans
mottagande. Som motivering för
denna i jämförelse med handeln i övrigt
rigoröst korta anståndstid anföres,
att större delen av priset på tobaksvaror
utgöres av skatt. Tobaksmonopolet
tvingar följaktligen tobakshandlarna att
förskottera skatten på osålda varor.
Enligt min mening vore det riktigare
och rättvisare att Tobaksmonopolet, om
så är nödvändigt, förskotterar skatten
för att därigenom kunna medge ett rimligt
anstånd för tobakshandlarna med
betalningen av varorna.

Mot vad som här anförts kommer sä -

Onsdagen den 13 januari 1960

Interpellation ang. befrielse från allmän

tryck m. m.

kerligen Tobaksmonopolet att åberopa
den bonus som utlovats i sammanhanget.
Men villkoren härför är sådana, att
den högre bonus om 1 % knappast kan
erövras av flertalet tobakshandlare. De
flesta av dem torde därför stanna vid
den lägre bonus på Vs %, vilken inte
ger full kompensation för de försämrade
rabattvillkoren.

Den behandling Tobaksmonopolet består
sina kunder torde vara enastående
inom affärsvärlden. Tobakshandlarna
har alltsedan handeln monopoliserades
hållit allmänheten med en god service,
trots att de tvingats arbeta under ständigt
försämrade villkor. De hade därför
förtjänat en generösare behandling än
den som nu kommit dem till del, inte
minst därför att det stora flertalet av
dem endast kunnat räkna med en knapp
bärgning och haft en arbetstid betydligt
över den normala.

Den största ekonomiska förlusten
kommer emellertid tobakshandlarna att
tillfogas genom den ökade konkurrens
de utsättes för genom tobakshandelns
frigivning. Man må ha vilken mening
som helst om denna av statsmakterna
genomförda åtgärd, men ingen torde
med sakskäl kunna bestrida att statsmakterna,
när åtgärden åstadkommer
ett försämrat ekonomiskt läge för en
betydande grupp rörelseidkare med små
inkomster, har skyldighet att i lämpliga
former ingripa stödjande.

Med vad jag anfört anhåller jag om
kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för finansdepartementet få
framställa följande frågor:

Har statsrådet observerat de svårigheter
tobakshandlarna förorsakats genom
ikraftträdandet av det beslut 1957
års riksdag fattade om tobakshandelns
frigivande samt Tobaksmonopolets åtgärder
i samband därmed?

Om så är fallet, kan det då förväntas
att statsrådet föranstaltar om åtgärder
i syfte att hålla tobakshandlarna skadeslösa
för de ekonomiska förluster soir

Nr 1

varuskatt beträffande bibliotekens bytea föranletts

eller kommer att föranleda*
av nyssnämnda orsaker?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8

Interpellation ang. befrielse från allmän
varuskatt beträffande bibliotekens bytestryck
m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr BJÖRKMAN (h), som yttrade:

Herr talman! Sedan Kungl. Maj:ts förordning
om allmän varuskatt av den 1
december 1959 vid årsskiftet trätt i
kraft har det konstaterats att även det
som inkommer till de svenska biblioteken
i form av bytestryck anses böra beläggas
med allmän varuskatt. Skatt i dylika
fall uttages av biblioteken genom
tullverkets försorg.

I skrivelser till Konungen har riksbibliotekarien
understrukit de allvarliga
konsekvenser för forskningen, som
denna beskattning kommer att medföra.
För de svenska forskningsbiblioteken
spelar skriftbytet med utländska bibliotek,
universitet, statliga och andra offentliga
institutioner en mycket väsentlig
roll. Genom bytesverksamheten erhåller
forskningen utan kostnad tillgång
till utländsk litteratur, som ställer
sig dyr i inköp och som i vissa fall icke
kan förvärvas på annat sätt än genom
byte. Utredningar har visat att bytesverksamheten
även är till stor ekonomisk
fördel för Sverige, alldenstund inkommande
publikationer motsvarar avsevärt
högre belopp än värdet av dem
som Sverige sänder i utbyte. Till vart
och ett av de stora svenska biblioteken
inkommer på detta sätt flera hundra
försändelser per dag. I vissa länder
har man ordnat med samlade transporter
till central institution. I Sverige är
kungl. biblioteket central mottagare
från ett hundratal utländska institutio -

Nr 1

Onsdagen den 13 januari 1960

Interpellation ang. tillämpningen av socialhjälpslagens bestämmelser om hemortsrätt -

ner och distribuerar materialet till omkring
120 svenska bibliotek. Det är avsevärda
mängder litteratur som härigenom
under årens lopp tillförts landets
bibliotek.

Genom sin centrala funktion har
kungl. biblioteket självfallet de högsta
sammanlagda siffrorna. Såsom exempel
på omfattningen av denna internationella
bytesverksamhet kan nämnas att
universitetsbiblioteket i Uppsala under
året 1957/58 som bytestryck mottog
10 270 bibliografiska enheter, varvid
bör beaktas att en tidskriftsårgång,
stundom omfattande upp till 50 häften,
räknas som en enhet. Övriga forskningsbibliotek
— Lunds universitetsbibliotek,
Göteborgs stadsbibliotek, riksdagsbiblioteket,
statistiska centralbyråns bibliotek,
de tekniska högskolornas, övriga
fackhögskolors och akademiernas bibliotek
m. fl. — mottog likaså direkt betydande
mängder bytestryck.

Inom bibliotekens nuvarande anslagsram
torde icke finnas någon marginal
för omsättningsskatt på bytestryck. På
grund härav ställes biblioteken inför
nödvändigheten att — för så vitt icke
kompensation kommer att utgå för
skattebeloppen — inskränka bytesverksamheten
och reducera inköpen av litteratur.

Att uttaga varuskatt på här nämnt
bytesmaterial stöter på avsevärda praktiska
svårigheter. En del av detta bytestryck
kan icke inköpas i bokhandeln
och är följaktligen icke åsatt något
pris. Det torde under sådana omständigheter
vara svårt för skatteexperter
att bedöma vilket värde som skall beskattas.

Till ovan anförda omständigheter
kommer att generaltullstyrelsen synes
tolka förordningen om allmän varuskatt
så att även lån från utlandet av
böcker m. m. beskattas. En sådan tolkning
kan leda till mycket allvarliga konsekvenser.
Den vetenskapliga forskningen
liksom högre studier är i betydande

utsträckning beroende av litteratur som
icke finnes i svenska bibliotek. Handskrifter,
böcker, mikrofilmer etc. lånas
från utlandet varje år i mycket stort
antal. Enligt senaste tillgängliga uppgifter
utgjorde dessa utlandslån vid
exempelvis kungl. biblioteket 1 159,
Uppsala universitetsbibliotek 528, Lunds
universitetsbibliotek 993, Göteborgs
stadsbibliotek 364, karolinska institutets
bibliotek 121, tekniska högskolans
50, Chalmers’ 35 och Handelshögskolans
bibliotek 43.

Att fastställa beskattningsvärdet för
detta material leder till orimliga resultat
då det i regel åsättes mycket höga
värden. Det förekommer sålunda ofta
att utlånaren assurerar en enda volym
för 5 000 kr. Självfallet kan icke biblioteken
bära en skatt på detta belopp
utan tvingas att utkräva skatten av den
som lånar volymen.

Under åberopande av vad här anförts
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
finansdepartementet få ställa följande
fråga:

Avser herr statsrådet att med stöd av
7 § förordningen om allmän varuskatt
befria biblioteken och därmed jämförliga
institutioner från allmän varuskatt
för till dem inkommande bytestryck
samt lånta böcker, handskrifter, mikrofilmer
o. d.?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Interpellation ang. tillämpningen av socialhjälpslagens
bestämmelser om hemortsrätt Fru

SJÖQVIST (h) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Enligt fattigvårdslagen
uppställdes som villkor för att förvärva
hemortsrätt i en kommun ett hjälpfritt
år. Då socialvårdskommittén föreslog

Onsdagen den 13 januari 1960

Nr 1

att det hjälpfria året skulle slopas och
mantalsskrivningen vara avgörande för
hemortsförvärv uttalades från flera håll
farhågor för att detta skulle leda till
mindre tillfredsställande konsekvenser.
Man ansåg att risk förelåg för att hjälpbehövande
personer skulle utsättas för
påtryckningar av olika slag i syfte att
påverka deras bosättning och därmed
även deras mantalsskrivning. Möjligheterna
att på ett illojalt sätt övervältra
försörjningsbördan från en kommun till
en annan skulle bli betydligt större. Departementschefen
fann emellertid inte
dessa invändningar ha sådan styrka, att
man på grund av dem borde frångå
kommitténs förslag.

Man kan väl också säga att under den
tid socialhjälpslagen varit i kraft har
något missbruk av hemortsrättsreglerna
icke förekommit i större omfattning.
Dock har under senare tid en del fall
förekommit som gör att man måste ställa
frågan, om inte en förändring skett
härutinnan och om inte på grund härav
något måste göras för att förhindra en
illojal övervältring av socialhjälpskostnaden
från en kommun till en annan.
Jag vill särskilt framhålla ett fall som
nyligen förekommit i pressen. En kommun
har för att komma ifrån socialhjälpskostnader
skaffat en hjälpbehövande
fastighet i annan kommun. För
att möjliggöra köpet har kommunen
även lämnat vederbörande ett lån på
ett större belopp.

Med stöd av vad ovan anförts får jag
anhålla om kammarens tillstånd att till
herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Har herr statsrådet uppmärksammat
att på senare tid förekommit fall
där socialnämnd på ett illojalt sätt tilllämpat
socialhjälpslagens bestämmelse
om hemortsrätt för att övervältra socialhjälpskostnader
på annan kommun?

2. Har herr statsrådet för avsikt att
vidtaga några åtgärder för att stävja
eller förhindra ett dylikt handlingssätt?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10

Interpellation i anledning av den fr. o. m.
november månad 1959 genomförda gemensamma
utbetalningen av folkpension
och personalpension till statspensionärer

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr NIHLFORS (fp), som yttrade:

Herr talman! Den fr. o. m. november
månad 1959 genomförda gemensamma
utbetalningen av folkpension och personalpension
till statspensionärer resulterade
för december månad i en för
vederbörande opåräknad »förlust» på
sammanlagt ca en halv miljon kronor.
Självfallet har denna för många kommit
olägligt i julmånaden och många
synes ha den uppfattningen att ett orättmätigt
förfarande ägt rum gentemot
dem. I varje fall har den ej väntade
minskningen av de sammanlagda pensionsförmånerna
för december månad
skapat stor irritation.

Den myndighet som numera har hand
om pensionsutbetalningarna till statspensionärerna
har vid deras förfrågan
hänvisat till gällande bestämmelser, som
trädde i kraft den 1 juli 1959 och som
stadgar att pensionsförmånerna skall utbetalas
för varje månad med en tolftedel
av hela årsbeloppet, avrundat till
närmast högre eller lägre krontal. Myndigheten
har förklarat att anordningen
nödvändiggjorts av den gemensamma
utbetalningen av personalpension och
folkpension och att vissa ojämnheter
olika pensionstagare emellan undviks
genom denna anordning.

Övergången till det nya systemet synes
dock ha skett vid en ur pensionärernas
synpunkt synnerligen olycklig tidpunkt.
Folkpensionen till sådana som
icke är statspensionärer har för år 1959
utbetalts med 203 kronor för var och en
av månaderna januari—november och
med 217 kronor för december. Dessa
belopp gäller ensamstående. För makar
har motsvarande belopp utgjort 163 kronor
resp. 167 kronor. Statspensionärerna
fick däremot för december månad

Nr 1

Onsdagen den 13 januari 1960

Interpellation ang. anstånd med fullgörande av repetitionsövning

i folkpension endast 204 resp. 163 kronor.

Hade emellertid det nya systemet för
samordnad utbetalning av personalpension
och folkpension börjat tillämpas
fr. o. m. innevarande år — och några
föreskrifter härom har inte lagt hinder
i vägen härför — hade denna indragning
av pensionsförmåner i december
1959 inte kunnat ske. Det är ganska naturligt
att de berörda pensionärerna
väntar sig ett rättställande genom någon
form av kompensation i efterhand.

På grund av vad ovan anförts hemställer
jag om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
civildepartementet få framställa följande
fråga:

Ämnar statsrådet medverka till att sådana
åtgärder vidtages att de statspensionärer
som är folkpensionärer utfår
det högre pensionsbelopp för december
1959, som skulle ha utgått, om icke samordningen
av utbetalningen genomförts
i november i stället för i januari innevarande
år?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11

Interpellation ang. anstånd med fullgörande
av repetitionsövning

Ordet lämnades på begäran till

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep), som
anförde:

Herr talman! Den nuvarande ordningen
för de militära repetitionsövningarna
beslutades för mer än 10 år sedan. Under
den tid som förflutit sedan dess har en
betydande utveckling och förändring
ägt rum på skilda områden.

På försvarsområdet framgår detta
bl. a. av att man nu i högre grad än
tidigare betraktar försvaret som en helhet.
Så långt repetitionsövningarna gäller
krigsförband genomföres dessa för
armén milovis, varjämte samövning sker
med marinen och flygvapnet, och även
andra delar av totalförsvaret brukar
deltaga. Dessa övningar blir därigenom

bundna till praktiskt taget samma tidpunkt
för hela landet. Repetitionsövningar
som gäller lokalförsvarsförband
synes dock inte vara bundna i samma
utsträckning.

Inom näringslivet har utvecklingen
kännetecknats av en alltmer ökad specialisering.
Detta har lett till att de militära
repetitionsövningarna kommit att
i många fall medföra ett betydligt större
avbräck i näringsutövningen än tidigare.
På ett område, som jag känner till
rätt väl — jordbruket — har svårigheterna
successivt ökat. Rationaliseringen
och mekaniseringen inom näringen har
lett till att brukaren ofta är den enda
arbetskraften. Kallas denne att fullgöra
repetitionsövning, vilken oftast sammanfaller
med arbetstopp inom jordbruket,
blir avbräcket betydande alldenstund
kompetent ersättare oftast inte
finns att tillgå. Vederbörande riskerar
därigenom ett helt års ekonomiska resultat.
Detta måste också ur samhällsekonomiska
synpunkter inge betänkligheter.

Visserligen föreligger vissa möjligheter
att få anstånd med fullgörandet av
repetitionsövning. Anstånd en gång kan
efter ansökan beviljas av vederbörande
förband, sedan samråd skett med vederbörande
länsarbetsnämnd. Ytterligare
anstånd kan inte, annat än undantagsvis,
beviljas av annan än Kungl. Maj :t.
Detta anståndsförfarande är i och för
sig vällovligt, men löser inte problemen,
emedan situationen är i stort sett densamma
år efter år. Utvecklingen medför
dessutom att svårigheterna ökar undan
för undan.

Vad jag här anfört om svårigheterna
inom jordbruket torde äga sin motsvarighet
inom andra näringar, där liknande
tendenser gör sig gällande.

Enligt min mening bör dessa spörsmål
tagas upp till omprövning, emedan
anståndsförfarandet ter sig otillräckligt.
Om tidpunkten för repetitionsövningar
i krigsförband av militära skäl måste
vara i stort sett densamma för hela lan -

Onsdagen den 13 januari 1960

Nr 1

Interpellation ang. anstånd med fullgörande av repetitionsövning

det, bör man genom överförande till
lokalförsvarsförband kunna bereda vederbörande
möjlighet att fullgöra repetitionsövningen
på en med hänsyn till
näringsutövning och arbetsinsats lämpligare
tidpunkt. Men också andra åtgärder
bör kunna övervägas. Den arbetskraft
det är fråga om fyller ofta en livsviktig
funktion vid beredskaps- och
krigstillstånd. Den rent militära insatsen
måste vägas mot betydelsen av arbetsinsatsen
för folkförsörjning och ekonomisk
beredskap. I helhetens intresse
bör vederbörande beredas möjlighet att
i det längsta fullgöra sin civila insats.
Det torde vara bäst om förberedelser
härför vidtages under normala förhållanden.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
få framställa följande
frågor:

1. Är statsrådet beredd att vidtaga åtgärder
för att möjliggöra för dem, som
icke utan betydande avbräck kan fullgöra
repetitionsövning vid nu vanliga
tidpunkter, att fullgöra repetitionsövning
på lämpligare tidpunkt?

2. Avser statsrådet i så fall att särskilt
beakta i interpellationen nämnda
folkförsörjnings- och beredskapssynpunkter? Denna

anhållan bordlädes.

§ 12

Till bordläggning anmäldes Kungl.
Maj:ts den 12 innevarande januari på
rikssalen avlämnade

dels proposition nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret
1960/61,

dels ock berättelse till 1960 års riksdag
om vad i rikets styrelse sig tilldragit.

Vidare anmäldes till bordläggning:

riksdagens revisorers berättelser över
den år 1959 av dem verkställda gransk -

ningen angående statsverket samt av
riksbanken och riksgäldskontoret;

justitieombudsmannens ämbetsberättelse;
samt

militieombudsmannens ämbetsberättelse.

§ 13

Anmäldes, att följande Kungl. Maj :ts
propositioner och skrivelse tillställts
kammaren, nämligen

nr 2, angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1959/60,
nr 4, angående fortsatt tullfrihet i
vissa fall för Rädda barnens riksförbund
för kläder, beklädnadsmateriel
och livsförnödenheter,

nr 6, angående befrielse i vissa fall
från betalningsskyldighet till kronan,
nr 7, med förslag till kungörelse om
ändrad lydelse av 18 § instruktionen den
24 maj 1957 (nr 165) för riksdagens
ombudsmän,

nr 8, med förslag till lag med vissa
bestämmelser om val till riksdagens
andra kammare för perioden 1961—
1964,

nr 9, om förordnande av en statsrådsledamot
att utöva den befattning med
riksdagsärenden, som jämlikt § 46 riksdagsordningen
tillkommer en ledamot
av statsrådet, och

nr 10, med förslag till lag om samhällets
vård av barn och ungdom (barnavårdslag)
m. m.

Nämnda propositioner och skrivelse
bordlädes.

§ 14

Tillkännagavs, att till herr talmannen
under sammanträdet avlämnats följande
motioner, nämligen

nr 1, av herr Gustafsson i Borås, om
tidsbegränsning av anföranden i riksdagens
kamrar,

nr 2, av herr Ohlin in. fl., om utredning
i syfte att vinna besparingar i den
statliga förvaltningen,

2 — Andra kammarens protokoll 1960. Nr 1

Nr 1

Torsdagen den 14 januari 1960

nr 3, av herrar Åkerström och
Spångberg, om begränsning av försvarskostnaderna,

nr 4 av herrar Carlsson i Huskvarna
och Hamrin, om utvidgning av rabattbestämmelserna
för folkpensionärers
resor på statens järnvägar,

nr 5, av herr Holmberg m. fl., om förbättring
av kommunernas ekonomiska
situation,

nr 6, av herr Gustavsson i Alvesta
m. fl., om höjning av statsbidraget till
underhåll av enskilda vägar m. m.,
nr 7, av herrar Hamrin och Nelander,
om skolornas kristendomsundervisning
och morgonsamlingar,

nr 8, av herr Rgdén, om befrielse från
allmän varuskatt beträffande konstnärers,
författares och kompositörers
alster,

nr 9, av herr Ohlin m. fl., om inrättande
av ungdomsdomstolar,

nr 10, av herr Christenson i Malmö,
om sänkning av värnpliktsåldern,
nr 11, av herr Senander m. fl., om
höjning av folkpensionerna, och

nr 12, av herr Gustafson i Göteborg
m. fl., om sommarlördagars likställande
med bankfridagar.

Dessa motioner bordlädes.

§ 15

På hemställan av herr talmannen beslöt
kammaren, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret
1960/61, samt proposition nr 2, angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1959/60, skulle
uppföras sist å föredragningslistan för
kammarens nästkommande sammanträde.

§ 16

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 10.26.

In fidem

Sune K. Johansson

Torsdagen den 14 januari

Kl. 10.00

§ 1

Företogos val av föreskrivet antal ledamöter
i de ständiga utskotten, nämligen
åtta i utrikesutskottet, tio i konstitutionsutskottet,
femton i statsutskottet,
tio i bevillningsutskottet, åtta i bankoutskottet
samt i vart och ett av lagutskotten,
tio i jordbruksutskottet och
tolv i allmänna beredningsutskottet.

Beträffande dessa val lämnades på
begäran ordet till

Herr ANDRE VICE TALMANNEN,
som yttrade:

Herr talman! För vart och ett av de
val som skola företagas vid detta ple -

num ber jag att få avlämna en gemensam
lista, vilken godkänts av de av kammaren
valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar namn å så
många personer, som det ifrågavarande
valet avser.

Sedan herr andre vice talmannen härefter
avlämnat ifrågavarande tio listor,
alla försedda med partibeteckningen
»Gemensam lista», samt listorna blivit
i ovan upptagen ordning av herr talmannen
upplästa och av kammaren godkända,
befunnos följande personer, vilkas
namn i här angiven ordning upptagits
å respektive listor, hava utsetts till
ledamöter i

Torsdagen den 14 januari 1960

utrikesutskottet:

Thapper

Bengtsson i Halmstad
Hjalmarson
Ohlin

Gustafsson i Stockholm
Hedlund

Renström-Ingenäs, fru
Cassel.

konstitutionsutskottet:

Norén
Spångberg

Magnusson i Tumhult
von Friesen
Jonsson i Haveri)

Pettersson i Norregård
Gustafsson i Bogla
Braconier
Bark
Hammar.

statsutskottet:

Åkerström

Petterson i Degerfors
Skoglund i Doverstorp
Malmborg
Thapper
Rubbestad
Jansson i Kalix
Staxäng

Persson i Växjö
Ståhl

Gustafsson i Stockholm
Svensson i Stenkyrka
Karlsson i Olofström
Nilsson i Göingegården
Elmén, fröken.

bevillningsutskottet:

Sundström
Brandt i Aspabruk
Nilsson i Svalöv
Kollberg
Allard
Vigclsbo
Kärrlander
Magnusson i Borås
Wiklund

Gustafson i Göteborg.

3 — Andra kammarens protokoll 1960. Nr 1

Nr 1 19

bankoutskottet:

Sköldin

Larsson i Julita

Regnéll

Löfgren

Andersson i Ronneby
Eliasson i Sundborn
Persson i Appuna
Agerberg.

första lagutskottet:

Landgren
Hedqvist
Boman, fru
Rylander
Johansson, fru
Onsjö
östrand
Fröding.

andra lagutskottet:

Nilsson i Göteborg
Lundberg

Wetterström, fröken
Jacobsson i Tobo
Odhe
Wahlund
Ekendahl, fru
Sandström, fru.

tredje lagutskottet:

Johansson i Torp

Levin

von Seth

Åhman

Torbrink, fru

Hansson i Skegrie

Andersson i Ryggestad

Munktell.

jordbruksutskottet:

Andersson i Hyssna

Jonsson i Strömsund

Haeggblom

Antby

Sköld

Pettersson i Dahl
Lindström
östlund
Lindskog, fru
Rimås.

Nr 1

Torsdagen den 14 januari 1960

allmänna beredningsutskottet;

Eriksson i Stockholm, fru

Engkvist

Dickson

Königson

Ekström i Björkvik
Björkänge
Jacobsson i Sala
Svensson i Krokstorp
Jäderberg, fru
Nelander

Svensson i Kungälv
Johnsson i Skoglösa.

I samband med valet av ledamöter i
utrikesutskottet beslöts på framställning
av herr talmannen, att riksdagens
kanslideputerade skulle genom utdrag
av protokollet underrättas om kammarens
val av ledamöter ävensom om det

Sedan denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades hava
blivit utsedda till statsrevisorer herrar
Larsson i Julita, Jansson i Kalix, Gezelius,
Antby, Petterson i Degerfors och
Vigelsbo ävensom till suppleanter för
dem respektive herrar Sköldin, Thapper,
Dickson, Åhman, Persson i Växjö och
Onsjö.

§ 3

Företogs val av åtta medlemmar i
Nordiska rådet för tiden intill dess val
nästa gång äger rum.

till morgondagens sammanträde utsatta
valet av suppleanter i nämnda utskott
samt anmodas låta uppsätta och till
kamrarna ingiva förslag till den skrivelse
i ämnet, som borde till Konungen
avlåtas.

§ 2

Anställdes val av sex revisorer för
granskning av statsverkets, riksbankens
och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse
och förvaltning samt sex suppleanter
för dessa revisorer.

För detta val avlämnade herr andre
vice talmannen en av de utav kammaren
valda ledamöterna av talmanskonferensen
godkänd lista, som bär partibeteckningen
»Gemensam lista» och hade
följande utseende:

För detta val avlämnade herr andre
vice talmannen en av de utav kammaren
valda ledamöterna av talmanskonferensen
godkänd lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog
följande namn:

Jonsson i Strömsund
Ericsson i Kinna
Skoglund i Doverstorp
Rylander
Ekendahl, fru
Pettersson i Dahl
Gustafsson i Stockholm
Sandström, fru.

Riksdagsman Larsson, G. S., Julita	Riksdagsman Sköldin, P. A., Sund-byberg
Riksdagsman Jansson, B. I., Kalix	Riksdagsman Thapper, G. F., Fin-spång
Riksdagsman Gezelius, L. E. B., Falun	Riksdagsman Dickson, J. I. A., Alingsås
Riksdagsman Antby, S. 0., Anten	Riksdagsman Åhman, F. Hj., Rånäs
Riksdagsman Petterson, K. G., De-gerfors	Riksdagsman Persson, F. J. H., Växjö
Riksdagsman Vigelsbo, S. J., Sala	Riksdagsman Onsjö, J., Larv

Torsdagen den 14 januari 19G0

Nr 1

Efter det denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades de å
listan upptagna personerna hava blivit
utsedda till medlemmar i Nordiska
rådet.

På framställning av herr talmannen
beslöts, att riksdagens kanslideputerade
skulle genom utdrag av protokollet underrättas
om kammarens val av medlemmar
i Nordiska rådet och om det till
morgondagens plenum utsatta valet av
suppleanter för dem samt anmodas låta
uppsätta och till kamrarna ingiva förslag
dels till förordnanden för de valda,
dels ock till skrivelse till Konungen med
anmälan om de förrättade valen.

§ 4

Justerades protokollsutdrag angående
de i §§ 1—3 omförmälda valen.

§ 5

Föredrogs och lades till handlingarna
KUngl. Maj:ts på rikssalen överlämnade
berättelse till 1960 års riksdag om vad
i rikets styrelse sig tilldragit.

§ 6

Föredrogos var efter annan följande
Kungl. Maj:ts å bordet vilande propositioner.
Därvid hänvisades

till bevillningsutskottet propositionen
nr 4, angående fortsatt tullfrihet i vissa
fall för Rädda barnens riksförbund för
kläder, beklädnadsmateriel och livsförnödenheter; till

jordbruksutskottet propositionen
nr 6, angående befrielse i vissa fall från
betalningsskyldighet till kronan;

till behandling av lagutskott propositionen
nr 7, med förslag till kungörelse
om ändrad lydelse av 18 § instruktionen
den 24 maj 1957 (nr 165) för riksdagens
ombudsmän; och

till konstitutionsutskottet propositionen
nr 8, med förslag till lag med vissa
bestämmelser om val till riksdagens andra
kammare för perioden 1961—1964.

§ 7

Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj :ts skrivelse, nr 9, till riksdagen
med tillkännagivande, att Kungl.
Maj :t förordnat statsrådet Carl-Henrik
Nordlander att under innevarande riksdag
utöva den befattning med riksdagsärenden,
som jämlikt § 46 riksdagsordningen
tillkommer en ledamot av statsrådet; och

skulle underrättelse om denna
skrivelses innehåll meddelas vederbörande
utskott samt riksdagens kanslideputerade.

§ 8

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott propositionen nr 10,
med förslag till lag om samhällets vård
av barn och ungdom (barnavårdslag)
m. m.

§ 9

Föredrogos var för sig följande på
kammarens bord liggande motioner; och
remitterades därvid

till konstitutionsutskottet motionen
nr 1;

till statsutskottet motionerna nr 2
och 3;

till allmänna beredningsutskottet motionen
nr 4;

till statsutskottet motionerna nr 5—7;
till bevillningsutskottet motionen nr
8; och

till behandling av lagutskott motionerna
nr 9—12.

§ 10

Föredrogos var efter annan följande
av riksdagens revisorer avgivna berättelser;
och hänvisades därvid

till statsutskottet berättelsen över den
år 1959 av dem verkställda granskningen
angående statsverket; samt

till bankoutskottet berättelserna om
den år 1959 av dem verkställda granskningen
av riksbanken och riksgiildskontoret.

Nr 1

Torsdagen den 14 januari 1960

§ 11

Föredrogos var för sig och hänvisades
till behandling av lagutskott justitieombudsmannens
och militieombudsmannens
till innevarande riksdag avgivna
ämbetsberättelser.

§ 12

Föredrogs den av herr Munktell vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
i anledning av den senaste tidens
utslag av antisemitism i vårt land.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 13

Föredrogs herr Rimmerfors’ vid kammarens
nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att
få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
i anledning av den senaste tidens
utslag av antisemitism i vårt land.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 14

Föredrogs den av herr Senander vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående de ekonomiska verkningarna
av tobakshandelns frigivande.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 15

Föredrogs herr Björkmans vid kammarens
nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att
få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående befrielse från allmän
varuskatt beträffande bibliotekens
bytestryck m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 16

Föredrogs den av fru Sjöqvist vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående tillämpningen av socialhjälpslagens
bestämmelser om hemortsrätt.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 17

Föredrogs herr Nihlfors’ vid kammarens
nästföregående sammanträde gjorda,
men då bordlagda anhållan att få
framställa interpellation till herr statsrådet
och chefen för civildepartementet
i anledning av den fr. o. m. november
månad 1959 genomförda gemensamma
utbetalningen av folkpension och personalpension
till statspensionärer.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 18

Föredrogs den av herr Eriksson i
Bäckmora vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för försvarsdepartementet angående anstånd
med fullgörande av repetitionsövning.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 19

På förslag av herr talmannen beslöt
kammaren, att Kungl. Maj:ts propositioner
nr 1 och nr 2 skulle uppföras
sist å föredragningslistan för kammarens
nästkommande sammanträde.

§ 20

Ordet lämnades på begäran till

Herr ANDRE VICE TALMANNEN, som
anförde:

Herr talman! Jag hemställer, att kammaren
måtte vid plenum i morgon, fredagen
den 15 innevarande januari, utse
suppleanter i de ständiga utskotten till

Torsdagen den 14 januari 1960

Nr 1

Interpellation ang. jordbruksstödets inverkan på råvarukostnaderna för den svenska
livsmedelsindustriens exportprodukter

ett antal av 19 i konstitutionsutskottet,
bevillningsutskottet och andra lagutskottet,
28 i statsutskottet, 18 i bankoutskottet,
20 i jordbruksutskottet, 21 i allmänna
beredningsutskottet samt 17 i vart
och ett av de övriga utskotten utom i utrikesutskottet,
där antalet grundlagsenligt
skall vara åtta.

§ 21

På förslag av herr talmannen, som
förklarade sig hava om tiden för valen
samrått med första kammarens talman,
beslöt kammaren att vid sammanträde
fredagen den 15 innevarande januari
företaga val av valmän och suppleanter
för utseende av fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret jämte suppleanter
för dessa fullmäktige.

§ 22

På förslag av herr andre vice talmannen
beslöt kammaren bestämma antalet
suppleanter för de valmän, som skulle
utse fullmäktige i riksbanken och
riksgäldskontoret jämte suppleanter för
dessa fullmäktige, till tolv.

§ 23

Interpellation ang. jordbruksstödets inverkan
på råvarukostnaderna för den
svenska livsmedelsindustriens exportprodukter Ordet

lämnades på begäran till

Fröken BERGEGREN (s), som anförde: Herr

talman! Strävandena att skapa
större marknader genom att reducera
tullar och andra handelshinder är praktiska
uttryck för övertygelsen att en
friare handel leder till en bättre internationell
arbetsfördelning och därmed
till högre levnadsstandard. Därav följer
också att undantag från frihandelsprincipen
äventyrar dessa fördelar.

De farhågor, som anställda och företagare
inom vissa delar av den svenska

livsmedelsindustrien hyser inför sjustatsmarknaden,
aktualiserar dessa synpunkter.
Det är, som jag ser saken, inte
fråga om att reservera en viss del av
den svenska marknaden för denna industri.
Inte heller är det en fråga om
den ena eller andra varuskattens vara
eller inte vara. Varuskatter och punktskatter
utgår även på importerade varor
och rubbar i och för sig inte konkurrensförhållandena.
Att statsmakterna
med en särskild skatt håller tillbaka
sötsakskonsumtionen i landet, har jag
inte heller någonting emot.

I den mån vår jordbrukspolitik leder
till att produkter, som tillverkas inom
vår livsmedelsindustri, belastas med väsentligt
högre råvarukostnader än vad
konkurrerande industrier inom frihandelsområdet
har att betala, finns det
emellertid all anledning att undersöka
möjligheterna att reducera eller eliminera
dessa skillnader. Jag menar således
inte, att man skall jämföra med priser
på överskottsprodukter, som mer eller
mindre regelbundet tillföres världsmarknaden,
utan med de kostnader för dessa
jordbruksråvaror, som industrierna inom
respektive länder regelmässigt har
att räkna med. Det är enligt min uppfattning
angeläget, att vi kan tillgodogöra
oss fördelarna av den friare handeln
med dessa industriprodukter trots
de undantagsregler som gäller för jordbruksprodukterna.

Teoretiskt skulle en övergång till en
s. k. lågprislinje i vår jordbrukspolitik
lösa problemet. För att i praktiken och
utan onödig tidsutdräkt åstadkomma erforderliga
förändringar torde emellertid
andra vägar i första hand få beträdas.

Med hänvisning till vad jag här anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att få rikta följande frågor till
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet: Har

statsrådet för avsikt att inom ramen
för nuvarande svenska jordbrukspolitik
vidtaga arrangemang i syfte att

24 Nr 1 Torsdagen den 14 januari 1960

Interpellation ang. åtgärder med anledning av vissa rekommendationer i zigenarfrågan -

det prisstöd vårt jordbruk erhåller inte
skall medföra väsentligt högre råvarukostnader
för de produkter, som vår
livsmedelsindustri inom en vidgad europamarknad
har att sälja i konkurrens
med andra länders industrier, och om
så är fallet,

är statsrådet i tillfälle att redovisa
riktlinjer för en lösning och meddela,
när förslag i ärendet kan väntas?

Denna anhållan bordlädes.

§ 24

Interpellation ang. åtgärder med anledning
av vissa rekommendationer i
zigenarfrågan

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr SVENSSON i Kungälv (s), som
yttrade:

Herr talman! 1954 års zigenarutredning
avlämnade sitt betänkande 1956.
I 1958 års statsverksproposition förelåg
regeringens förslag med anledning av
utredningen.

Socialministern hävdade i statsverkspropositionen,
att utredningen blottat
sådana förhållanden, att samhället inte
kunde undandra sig uppgiften att söka
förbättra zigenarnas levnadsförhållanden
och att deras särställning främst
måste tillskrivas omständigheter, varöver
de icke själva kunnat råda. Möjligheter
till arbete, bostad och skolundervisning
måste därför beredas dem. Socialministern
hävdade emellertid att
detta i huvudsak borde ordnas via de
ordinarie kanalerna, varvid zigenarna
i vissa fall skulle kunna jämföras med
flyktingarna. Den zigenarkonsulent, som
utredningen förordade, avstyrktes sålunda
av regeringen.

Sedan riksdagen godtagit och understrukit
socialministerns uttalande skrev
Kungl. Maj:t till arbetsmarknadsstyrelsen
och anbefallde denna att vidtaga
vissa åtgärder för frågans lösning. I

folkskolestadgan har också efter riksdagsbeslutet
1958 intagits en bestämmelse
som stadgar skyldighet för skoldistrikt
att sörja för undervisningen av
alla barn, som vistas i kommunen, varvid
inbegripes zigenarbarn.

Emellertid har nyligen sedan dess i
olika delar av landet timade händelser,
bl. a. i Göteborgs och Bohus län, aktualiserat
frågan på nytt. Man har anledning
befara, att zigenarnas bostads- och
arbetsförhållanden samt deras skolgång
icke nämnvärt förbättrats under senare
tid. Problemet kvarstår, icke minst av
den anledningen, att de enskilda kommunerna
bl. a. icke är i stånd att ekonomiskt
ta itu med problemen på ett
rationellt och avgörande sätt.

Zigenarna utgör en av våra minoriteter,
vilkas problem vi icke lyckats lösa.
Det är också kusligt att märka hur den
opinion, som annars berömmer sig av
att vara upplyst och fri från gångna
tiders fördomar, reagerar inför denna
folkspillra.

Detta mobiliserar i sin tur ett hårt
motstånd mot de kommunala myndigheter,
som till äventyrs försöker hjälpa
zigenarna. Såvitt jag kan bedöma läget
rätt, är det staten som måste ta huvudansvaret,
givetvis i samarbete med de
kommunala myndigheterna. Det är också
så, att de nya »hemortsbestämmelserna»
i socialhjälpslagen, där den reella
mantalsskrivningen blivit avgörande för
vilken kommun som skall ta det ekonomiska
ansvaret, har sådan innebörd, att
man inom kommunerna är rädd för att
få zigenarna bofasta. Man kan därför
befara en viss människojakt, där det
gäller att på höstkanten se till, att zigenarna
flyttar till annan ort. Helt naturligt
måste ett sådant handlingssätt starkt
fördömas. Det är inte värdigt ett kultursamhälle.

Målet bör vara att få zigenarna inordnade
i vårt samhälle. För att detta skall
kunna uppnås måste extraordinära åtgärder
vidtagas.

Torsdagen den 14 januari 1960 Nr 1

Interpellation ang. åtgärder med anledning av vissa rekommendationer i zigenare
frågan

Med hänvisning till vad som ovan anförts
får jag anhålla om andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för socialdepartementet framställa
följande interpellation:

Vill statsrådet lämna en redogörelse
för vad som hänt med anledning av de
rekommendationer, som gavs i zigenarfrågan
efter riksdagsbeslutet 1958?

I den händelse statsrådet inte anser
de vidtagna åtgärderna till fyllest, vilka
åtgärder är statsrådet beredd att föreslå
för zigenarfrågans lösning?

Denna anhållan bordlädes.

§ 25

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll: Protokoll,

hållet vid sammanträde
med herr talmannen och herrar
vice talmän i riksdagens andra kammare
samt de kammarens ledamöter,
som blivit utsedda att jämte
dem tillsätta kammarens kanslipersonal,
den 13 januari 1960.

Sedan kammarens plenum denna dag
avslutats, sammanträdde med herr talmannen
och herrar vice talmän de ledamöter
av kammaren, som blivit utsedda
att jämte dem tillsätta kammarens kanslipersonal.

Därvid beslöts till en början, att
kanslitjänstemännen vid innevarande
riksdag skulle utgöras av en notarie,
fyra förste stenografer, fjorton stenografer,
en förste kanslist, fem kanslister,
därav en tillika registrator och en
kansliskrivare, samt två reservstenografer.

Ilerrar deputerade antogo till
notarie:

hovrättsarkivarien, jur. kand. Nils G. H.
Liliequist;

förste stenografer:

t. d. tullkontrollören Agnar Miclial,

byråchefen, fil. kand. Hans A. Heimbiirger,

sekreteraren och ombudsmannen, jur.
kand. Anders Norrman, samt
jur. kand Göte Fahlin;

stenografer:

redaktören G, O. Bertil Arborén,
e.o. förste byråsekreteraren, jur. kand.
Gustaf A. H. Titz,
fru Signhild Elfner,

Stig A. L. Ekermann,
pol. mag. Lars A. Nilsson,

Knut Nilson,

Bengt E. Lundin,
fil. mag. Bertil R. Palmquist,
fil. kand. Hans A. Karlgren,
fil. stud. Gunnar Ljusterdal,

A. Göte Schenning,
redaktören Rune Söderström,
jur. kand. fru Majken Carlbom och
fil. kand. Rolf Lindborg;

första kanslist:
fru Ebba Ihrman;

kanslist tillika registrator:
kanslisten Curt C. C. Berggrén;

kanslister:

förste revisorn, jur. kand. Hans G.
Ehrén och

sekreteraren, jur. kand. Bertil Björnsson; kanslist

(kansliskrivare) :
fru Eva Särnmark; samt

reservstenografer:
sekreteraren Ingvar Olsson och
fröken Vera Jansson.

Med tillsättandet av en kanslistbefattning
skulle tills vidare anstå.

Även behandlingen av frågan om utseende
av ersättare att vid förfall för
sekreteraren bestrida sekreterargöromålen
inom kammaren m. m. skulle uppskjutas
till ett senare sammanträde.

På särskild anmodan hade följande

Nr 1

Torsdagen den 14 januari 1960

tjänstemän redan tidigare inträtt i
tjänstgöring hos kammaren, nämligen
den 2 januari förste kanslisten fru Ihrman
och kanslisten Berggrén, den 7
januari kansliskrivaren fru Särnmark,
den 9 januari kanslisten Ehrén, den 11
januari notarien Liliequist och stenograferna
Arborén och Titz, samt övriga
här avsedda befattningshavare den 13
januari.

Det skulle åligga de antagna tjänstemännen
att vid behov och i den mån
så ske kunde utföra jämväl annan tjänstgöring
hos riksdagen.

In fidem

Sune K. Johansson

§ 26

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner överlämnats till
kammaren, nämligen

nr 5, med förslag till civilförsvarslag
m. m.,

nr 14, angående frågor om befrielse
från ersättningsskyldighet till kronan,

nr 15, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 58 § militära rättegångslagen
den 30 juni 1948 (nr 472), och

nr 16, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 21 mars 1952 (nr
98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 27

Anmäldes följande till herr talmannen
under sammanträdet avlämnade
motioner:

nr 13, av herr Björkänge m. fl., om
ändrade bestämmelser i visst fall angående
ersättning till markägare vid s. k.
stolpintrång,

nr 14, av herr Björkänge m. fl., om
rätt för småföretagare till vissa avdrag
vid inkomsttaxeringen,

nr 15, av herr Antonsson, angående
samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna,

nr 16, av herrar Jansson i Benestad
och Gustavsson i Alvesta, om viss ändring
av sjukförsäkringslagens bestämmelser
rörande ersättning för resa,
nr 17, av herr Ekström i Iggesund
m. fl., om viss ändring i lagen angående
inbetalning av kommunernas andelar i
folkpensioner m. m., och

nr 18, av herrar Hansson i Skegrie
och Brandt i Sätila, angående åtgärder
mot överskottsproduktion av fläsk.

Dessa motioner bordlädes.

§ 28

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar:

Till Riksdagens andra kammare
Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden 16—
23 januari 1960 för att i Strasbourg deltaga
i sammanträde med Europarådets
rådgivande församling.

Stockholm den 11 januari 1960

Gunnar Heckscher

Till Riksdagens andra kammare
Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen under tiden
fr. o. m. den 15 t. o. m. den 23 januari
för deltagande i Europarådets arbete i
Strasbourg.

Stockholm den 14 januari 1960

Sven Gustafson

Kammaren biföll dessa ansökningar.

§ 29

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 10.27.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 15 januari 1960

Nr 1

Fredagen den 15 januari

Kl. 10.00

§ 1

Anställdes val av beslutat antal suppleanter
för ledamöterna i de ständiga
utskotten, nämligen 8 i utrikesutskottet,
19 i konstitutionsutskottet, 28 i statsutskottet,
19 i bevillningsutskottet, 18 i
bankoutskottet, 17 i första lagutskottet,
19 i andra lagutskottet, 17 i tredje lagutskottet,
20 i jordbruksutskottet och 21
i allmänna beredningsutskottet.

Ordet lämnades därvid på begäran
till

Herr ANDRE VICE TALMANNEN,
som anförde:

Herr talman! För vart och ett av de
val, som skola företagas vid detta plenum,
ber jag att få avlämna en gemensam
lista, vilken godkänts av de av
kammaren valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar
namn på så många personer, som det
ifrågavarande valet avser.

Denna hemställan bifölls.

Sedan herr andre vice talmannen
härefter avlämnat ifrågavarande tio
listor, alla med partibeteckningen »Gemensam
lista», och listorna blivit i
ovan upptagen ordning av herr talmannen
upplästa och av kammaren
godkända, befunnos följande personer,
vilkas namn i här angiven ordning upptagits
å respektive listor, utsedda till
suppleanter i

utrikesutskottet:

Åkerström

Kärrlander

Heckscher

Svensson i Ljungskile

Andersson i Ryggestad

Wahlund
Alemyr
von Friesen.

konstitutionsutskottet:
Andersson i Linköping
Alemyr
Svenungsson
Hamrin

Henningsson i Hälsingborg

Wahlund

Adamsson

Sjöqvist, fru

Thunvall, fru

Gustafsson i Borås

Andersson i Billingsfors

Nilsson i Tvärålund

Lundkvist i Eskilstuna

Gansmoe

Lindahl

Anderson i Sundsvall

Hallén

Heckscher

Elnvwall.

statsutskottet:

Olsson, fröken

Lundqvist i Trollhättan

Cassel

Wedén

Blidfors

Hansson i Skegrie

Almgren

Karlsson, fröken

Andreasson

Nihlfors

Mellqvist

Hansson i önnarp
Lewén-Eliasson, fru
Heckscher
Arvidson

Gustafsson i Skellefteå
Lassinantti

Nr 1

Fredagen den 15 januari 1960

Bohman

Johansson i Norrköping

Larsson i Hedenäset

Sjövall, fru

Vinge, fröken

Gustafsson i Uddevalla

Hjalmarson

Kellgren

Gustafsson i Kårby

Helén

Källenius.

bevillningsutskottet:
Eriksson i Stockholm, fru
Engkvist

Nilsson i Bästekille
Christenson i Malmö
Asp

Larsson i Luttra
Andersson i Essvik
Darlin

Holmqvist, fru

Stenberg

Forsberg

Eriksson i Bäckmora

Kristenson i Göteborg

Stiernstedt

Carlsson i Västerås

Rydén

Carlstein

Henningson i Visby
Antonsson.

bankoutskottet:

Adamsson

Renström-Ingenäs, fru
Setterberg i Vilske-Kleva
Boija
Hagnell

Johnsson i Skoglösa
Bengtsson i Landskrona
Bengtsson i Göteborg
Carbell
Ågren

Ekström i Iggesund

Börjesson

Lindahl

Hamilton

Berglund

Gustafson i Göteborg

Nordgren

Bohman.

första lagutskottet:

Ekström i Björkvik
Jacobsson i Sala
Edlund

Gustafsson i Borås
Löfqvist, fru
Larsson i Norderön
Alemyr

Lidman-Frostenson, fru
Bergegren, fröken
Larsson i Stockholm
Andersson i Storfors
Fälldin

Zetterberg i Stockholm

Kristensson, fru

Haglund

Ågren

Hedin.

andra lagutskottet:

Bengtsson i Varberg

Sandell, fröken

Lothigius

Höjér, fröken

Johansson i Södertälje

Wahrendorff

Fredriksson

Wallerius-Gunne, fru

Eriksson i Ängelholm, fru

Rimmerfors

Sundelin

Gustavsson i Alvesta
Svensson, fru
Björkman

Svensson i Kungälv
Königson

Carlsson i Göteborg
Hamilton

Anderson i Sundsvall.

tredje lagutskottet:

Bengtsson i Halmstad
Persson i Tandö
Stiernstedt
Nyberg

Nilsson i Östersund
Jansson i Benestad
Svenning
Wachtmeister
Ekström i Iggesund
Johansson i öckerö
Lindström

Fredagen den 15 januari 1960

Nr 1

Grebäck

Persson i Appuna
Bengtsson i Göteborg
Lindberg, fru
Rimås
Turesson.

jordbruksutskottet:

Arweson

Jönsson

Eliasson i Moholm
Svensson i Ljungskile
Johanson i Västervik
Svensson i Va
Franzén
Agerberg
Jäderberg, fru
Nilsson i Lönsboda
Lundmark
Brandt i Sätila
Persson i Tandö
Nilsson i Bästekille
Carbell

Johansson i öckerö

Fagerlund

Hedin

Johansson i Gränö
Åhman.

allmänna beredningsutskottet:
Thunvall, fru
Lundmark

Wallerius-Gunne, fru
Nihlfors

Lewén-Eliasson, fru
Börjesson

Gustafsson i Uddevalla

Svenungsson

Andersson i Storfors

Carlsson i Huskvarna

Haglund

Grebäck

Andersson i Billingsfors

Lothigius

Sundelin

Hamrin

Lindberg, fru

Setterberg i Vilske-Kleva

Lundkvist i Eskilstuna

Antonsson

Larsson i Stockholm.

§ 2

Företogs val av åtta suppleanter för
de av kammaren utsedda medlemmarna
av Nordiska rådet.

Herr andre vice talmannen avlämnade
en av de utav kammaren valda ledamöterna
i talmanskonferensen godkänd
lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:

Andersson i Ryggestad

Thapper

Braconier

Helén

Mellqvist

Gustafsson i Kårby

Alemyr

Nihlfors.

Efter det denna lista av herr talmannen
upplästs och av kammaren godkänts,
förklarades de å listan upptagna
personerna utsedda till suppleanter i
Nordiska rådet.

§ 3

Företogs val av tjugufyra valmän för
utseende av dels fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret, dels OGk
suppleanter för riksdagens fullmäktige
i nämnda bank och kontor.

Den av herr andre vice talmannen för
valet av valmän avlämnade listan upptog
under partibeteckningen »Gemensam
lista» följande namn:

Sköldin

Landgren

Dickson

Malmborg

Nilsson i Göteborg

Onsjö

Ekström i Björkvik
Munktell

Bengtsson i Varberg
Christenson i Malmö
Andersson i Ryggestad
Svensson i Stenkyrka
Wiklund
Regnéll

Johansson i Torp

Nr 1

Fredagen den 15 januari 1960

Rimås

Asp

Wallerius-Gunne, fru

östrand

Börjesson

Karlsson i Olofström
Larsson i Stockholm
Odhe
Bohman.

Herr talmannen uppläste nu denna
lista, vilken kammaren godkände; och
förklarades de personer, vilkas namn
upptagits å listan, utsedda till valmän.

§ 4

Anställdes val av suppleanter för de
under nästföregående paragraf omförmälda
valmännen. Herr andre vice talmannen
avlämnade en lista, vilken under
partibeteckningen »Gemensam lista»
upptog följande namn:

Almgren

Nilsson i Östersund

Cassel

Stenberg

Andersson i Ronneby
Larsson i Hedenäset
Forsberg
Agerberg

Bengtsson i Landskrona
Boija

Andersson i Billingsfors
Larsson i Luttra.

Sedan denna lista av herr talmannen
upplästs och av kammaren godkänts,
förklarades de personer, vilkas namn
funnos upptagna å listan, utsedda till
suppleanter för här ifrågavarande valmän.

§ 5

Justerades protokollsutdrag angående
de i §§ 1—4 omförmälda valen.

§ 6

Föredrogs en från herr Nils Aastrup,
som den 23 april 1958 valdes till suppleant
i riksbanken för herr G. N. Kollberg
för valperioden 1958—1961, in -

kommen skrivelse, däri denne avsagt sig
uppdraget att vara suppleant i nämnda
bank.

Kammaren beslöt att med anledning
av denna avsägelse val av en suppleant
i riksbanken i stället för den sålunda
avgångne skulle i föreskriven ordning
anställas.

§ 7

Föredrogos var efter annan följande
Kungl. Maj:ts å bordet vilande propositioner.
Därvid remitterades

till behandling av lagutskott propositionen
nr 5, med förslag till civilförsvarslag
m. m.;

till statsutskottet propositionen nr 14,
angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet
till kronan; samt
till behandling av lagutskott propositionerna: nr

15, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 58 § militära rättegångslagen
den 30 juni 1948 (nr 472), och

nr 16, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 21 mars 1952 (nr
98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål.

§ 8

Föredrogos var för sig följande på
kammarens bord liggande motioner; och
hänvisades därvid

till statsutskottet motionen nr 13;
till bevillningsutskottet motionen nr
14;

till behandling av lagutskott motionerna
nr 15—17; och

till jordbruksutskottet motionen nr 18.

§ 9

Föredrogs den av fröken Bergegren
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående jordbruksstödets
inverkan på råvarukostna -

Fredagen den 15 januari 1960

Nr 1

derna för den svenska livsmedelsindustriens
exportprodukter.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 10

Föredrogs herr Svenssons i Kungälv
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående åtgärder
med anledning av vissa rekommendationer
i zigenarfrågan.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 11

På förslag av herr talmannen beslöt
kammaren, att Kungl. Maj:ts propositioner
nr 1 och 2 skulle uppföras sist å
föredragningslistan för kammarens nästkommande
sammanträde.

§ 12

Interpellation ang. bensinhandelns
investeringar

Ordet lämnades på begäran till

Herr HAGLUND (s), som anförde:

Herr talman! Dagens ekonomiska problem
är sparande, investeringar, skatter
och avvägningsfrågor. Alla tycks
dock icke lida av samma bekymmer.
Bensinhandeln och dess utbyggnad av
servicestationer bekymrar både bilister
och fotgängare. Kan det vara nödvändigt
och bär vi råd med denna utbyggnadstakt,
frågar sig många. Någon
måste betala kalaset och troligtvis får
den enskilde bilkonsumenten svara för
detta. Någon planering synes heller
icke råda för dylik byggnation. Hur och
i vilken takt utbyggnader skett inom
vårt land och respektive län framgår
av nedanstående sammanställning:

Län	1958	1959
nybyggnad	ombyggnad1	nybyggnad	ombyggnad1
antal	belopp	antal	belopp	antal	belopp	antal	belopp
A	Stockholms stad..	6	931 000	2	46 000	4	568 000	1	35 000
B	Stockholms län...	12	897 000	—	—	9	1 855 000	2	660 000
C	Uppsala.........	5	314 000	5	143 000	4	419 000	1	75 000
D	Södermanlands. . .	4	105 000	6	105 000	9	2 115 000	3	170 000
E	Östergötlands....	11	1 061 000	4	186 000	8	850 000	1	40 000
F	Jönköpings......	13	762 000	2	23 000	12	856 000	4	80 000
G	Kronobergs......	6	447 000	5	103 000	3	285 000	1	40 000
H	Kalmar..........	7	520 000	4	30 000	7	745 000	—	—
I	Gotlands.........	2	335 000	—	—	—	—	—	—
K	Blekinge.........	—	—	—	—	2	105 000	1	40 000
L	Kristianstad.....	5	418 000	2	51 000	9	698 000	1	30 000
M	Malmöhus.......	13	987 000	4	60 000	10	1 345 000	3	42 000
N	Hallands........	6	263 000	2	40 000	6	470 000	2	49 000
0	Göteborgs och
	Bohus...........	20	1 802 000	—	—	12	1 135 000	1	20 000
P	Älvsborgs........	2	190 000	—	—	8	1 069 000	—	—
R	Skaraborgs.......	7	360 000	2	60 000	19	1 490 000	5	91 000
S	Värmlands.......	7	1 050 000	3	21 000	8	1 501 000	—	—
T	Örebro..........	8	506 000	—	—	8	584 000	1	20 000
U	Västmanlands. . . .	8	625 000	6	285 000	9	1 624 000	3	50 000
\v	Kopparbergs.....	9	979 000	7	324 300	9	965 000	2	70 000
X	Gävleborgs.......	18	2 089 000	1	75 000	12	3 022 000	1	18 000
Y	Västcrnorrlands. .	14	963 000	1	100 000	3	166 000	4	185 000
Z	Jämtlands.......	7	539 000	2	60 000	9	662 000	2	100 000
AC	Västerbottens....	2	290 000	—	—	7	575 000	—	—
BD Norrbottens......	8	923 500	—	—	7	728 000	1	70 000
	Summa	200	17 356 500	58	1 712 300	194	23 832 000	40	1 885 000

1 Om- och tillbyggnader. Då tillbyggnader anses som självständiga, har de dock upptagits
under nybyggnader.

32 Nr 1 Fredagen den 15 januari 1960

Interpellation ang. åtgärder på det trafikpolitiska området

Som synes har bensinbolagen byggt
stationer för en kostnad av nära 45 miljoner
kronor. Självklart är att viss utbyggnad
måste ske, men när så många
andra angelägna byggnadsbehov föreligger
kan ifrågasättas, om icke någon
form av reglering bör ske.

Den misstanken ligger också nära till
hands för bensinförbrukarna att bensinhandeln
måste vara en god affär med
alltför höga marginaler.

Med ovanstående motiveringar hemställes
om riksdagens tillstånd att till
statsrådet och chefen för finansdepartementet
få framställa följande frågor:

Anser statsrådet, att byggandet av 394
nya bensinstationer och 98 ombyggnader
till en kostnad av nära 45 miljoner
under åren 1958—1959 vara förnuftig
investeringsverksamhet ?

Avser statsrådet föreslå någon ny utredning
om bensinhandeln eller föreslå
någon begränsning av ovannämnda
byggnadsverksamhet?

Denna anhållan bordlädes.

§ 13

Interpellation ang. åtgärder på det
trafikpolitiska området

Herr LOTHIGIUS (h) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Under 1950-talet har
skett en oerhörd expansion av biltrafiken
i vårt land, vilket bl. a. orsakat
omfattande trafikpolitiska problem.

Läget är, särskilt i vissa städer och
tätorter, inte minst i Stockholm, sådant
att man med mycket stora svårigheter
kan bemästra dem.

På landsbygden är problemet av helt
annan art. Befolkningsutvecklingen gör
alt de konventionella transportmedlen
ofta drives med förlust, vilket innebär
att dessa alltmer måste inskränkas.

Vägväsendet är i många avseenden i
en prekär situation.

Vid varje riksdagsperiods början har
det väckts ett allt större antal motioner
av trafikpolitisk karaktär, vilka påvisar

bristsituationer på trafikens område.
Många av dessa motioner har avlivats
med hänvisning till 1953 års trafikutrednings
pågående arbete. På det viset
har man skjutit trafikproblemen på
framtiden medan den aktuella situationen
förvärrats.

Under de 6 Va år som 1953 års trafikutredning
arbetat har i förhållande till
den aktuella situationen mycket litet
material uppvisats, som kunnat bidraga
till en mer konkret lösning av problemen.

Vad som här redan kunnat göras
bygger mer på andra utredningar, motioner
och direkta förslag från kommunikationsdepartementet.
Kommunikationsministern
har vid föregående riksdag
meddelat, att utredningen i fråga är
beredd att lägga fram ett delbetänkande
under slutet av 1959 eller början av
1960. Det torde därvid vara ytterst angeläget
att just sådana frågor tas upp,
som har den mest aktuella karaktären.
Redan direktiven för utredningen var
synnerligen omfattande och upptog
mängder med delproblem, som i dag
är än mer aktuella. Under årens lopp
har ytterligare direktiv lämnats för
upptagande av frågor av brådskande
karaktär. Utskotten har under årens
lopp föreslagit än fler trafikfrågor som
bör synas av kommittén. Det torde därför
för riksdagens enskilda ledamöter
vara mycket svårt att få klart för sig
vilka de frågor är, som nu ligger under
kommitténs behandling och hur
många av dessa som kan föranleda förslag
till riksdagen från kommunikationsdepartementet.

Med detta anförda anhåller jag att till
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande
frågor:

Är herr statsrådet beredd att ge riksdagen
en redogörelse för de ärenden,
som ligger under bearbetning hos 1953
års trafikutredning?

Kommer herr statsrådet att under
detta riksdagsår framföra förslag, som

Fredagen den 15 januari 1960 Nr 1

Interpellation ang. åtgärder på det trafikpolitiska området

avhjälper de mest akuta bristerna på
det trafikpolitiska området?

Denna anhållan bordlädes.

§ 14

Anmäldes, att följande Kungl. Maj:ts
propositioner överlämnats till kammaren: nr

3, med förslag till lag om statlig
krigsförsäkring,

nr 11, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Irland för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet,

nr 12, angående kriminalstatistiken,
och

nr 13, angående försäljning av vissa
kronoegendomar.

nr 23, av herr Hjalmarson m. fl., om
inrättande av ungdomsdomstolar,

nr 24, av herr Hjalmarson m. fl., om
införande i det svenska reaktionssystemet
av kortvarigt frihetsberövande,
nr 25, av herr Hjalmarson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
10, med förslag till lag om samhällets
vård av barn och ungdom (barnavårdslag)
m. m., och

nr 26, av herrar Darlin och Lothiyius,
om viss ändring av arbetarskyddslagens
bestämmelser om nattvila.

Dessa motioner bordlädes.

§ 16

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Dessa propositioner bordlädes.

§ 15

Tillkännagavs, att följande motioner
under sammanträdet avlämnats till herr
talmannen, nämligen

nr 19, av herr Spångberg in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till Försvarets forskningsanstalt:
Viss forskningsverksamhet,

nr 20, av herr Hjalmarson m. fl., angående
enhetsskolans organisationsformer,
m. m.,

nr 21, av herrar Andersson i Linköping
och Persson i Appuna, om anordnande
av skollokaler i bostadshus,
nr 22, av herr Darlin m. fl., om höjning
i visst fall av värdeminskningsavdraget
för byggnad,

Undertecknade anhåller härmed om
ledighet från riksdagsarbetet under tiden
den 17 januari t. o. m. den 24 januari
1960 för deltagande i Europarådets
arbete.

Stockholm den 14 januari 1960
Tore Bengtsson
Ingemar Andersson

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 17

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 10.20.

In fidem

Sune K. Johansson