ANDRA KAMMAREN Nr 24 (Riksdagens protokoll 1949:24)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1949

ANDRA KAMMAREN Nr 24

17—18 oktober.

Debatter m. m.

Måndagen den 17 oktober.

Interpellationer av:

Herr Kristensson i Osby ang. åtgärder för begränsning av rymningarna
från ungdomsvårdsskolorna
Herr Wedén ang. redogörelse för omfattningen av den statliga
kredit, som lämnats AB Svenska Reservoirpennfabriken, m. m.
Herr Svensson i Ljungskile ang. nedläggandet av driften vid
Svenska sockerfabriksaktiebolagets fabrik i Lidköping
Herr Birke ang. åtgärder mot olovliga tillgrepp av bilar

Tisdagen den 18 oktober.

Interpellation av herr Svensson i Stenkyrka ang. avveckling av
den vid 1948 års riksdag genomförda extra bensinskatten .... 9

Samtliga avgjorda ärenden.

Tisdagen den 18 oktober.

Val av vice talmän ....

1 — Andra kammarens protokoll 1949. Nr 24.

Måndagen den 17 oktober 1949.

Nr 24.

Måndagen den 17 oktober.

Kl. 2 ein.

§ 1.

Upplästes följande till kammaren ankomna
protokoll angående den i § 32
riksdagsordningen föreskrivna fullmaktsgranskningen: Protokoll,

hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 22 september 1949.

Till justitiedepartementet hade den 1
september 1949 från länsstyrelsen i Jönköpings
län inkommit fullmakt för fru
Helga Sjöstrand, Eksjö, vilken vid ny
röstsammanräkning blivit utsedd såsom
ledamot av riksdagens andra kammare
i stället för avgången ledamot av samma
kammare.

Vid granskning av fullmakten, som
företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot fullmakten
icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till andra kammaren.

I ämbetet:

C. G. Bruno.

Protokoll, hållet inför statsrådet
och t. f. chefen för justitiedepartementet
Quensel den 29 september
1949.

Till justitiedepartementet hade den
27 september 1949 från länsstyrelsen i
Malmöhus län inkommit fullmakt för
landstingsmannen Stig F. Hansson,
önnarp, Skurup, vilken vid ny röstsammanräkning
blivit utsedd såsom le -

damot av riksdagens andra kammare i
stället för avgången ledamot av samma
kammare.

Vid granskning av fullmakten, som
företogs inför t. f. chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och
riksgäldskontoret, framställdes mot fullmakten
icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till andra kammaren.

I ämbetet:

C. G. Bruno.

Vid dessa protokoll voro fogade de
däri avsedda fullmakterna för fru Helga
Sjöstrand, Eksjö, och landstingsmannen
Stig F. Hansson, önnarp, Skurup, att
inträda såsom ledamöter av kammaren
för tiden till den 1 januari 1953. Dessa
ledamöter hade efterträtt herr förste
vice talmannen Carlström och herr
Pehrsson-Bramstorp, vilka under riks-,
dagens ferier avsagt sig ledamotskap av
kammaren.

Herr talmannen meddelade, att fru
Sjöstrand och herr Hansson i önnarp
intagit sina platser i kammaren.

§ 2.

På förslag av herr talmannen beslöt
kammaren att vid sammanträde tisdagen
den 18 innevarande oktober företaga
val av förste vice talman samt,
därest till förste vice talman komme att
utses kammarens andre vice talman,
val även av andre vice talman.

Nr 24.

Måndagen den 17 oktober 1949.

§ 3.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar och läkarintyg:

Till riksdagens andra kammare, Riksdagshuset,
Stockholm.

Undertecknad som för närvarande
vårdas å Norrköpings Lasarett får med
stöd av bifogade intyg härmed anhålla
om befrielse tills vidare från deltagande
i riksdagens arbete.

Norrköping den 13 oktober 1949.

Martin Ljungberg.

Det vid framställningen fogade läkarintyget
var av följande lydelse:

Att herr civilingenjören och riksdagsmannen
Martin Ljungberg på
grund av sjukdom tills vidare ej kan
deltaga i riksdagens arbete intygas
härmed.

Norrköping den 12 okt. 1949.

Leonard Brahme.

Talmannen i 2:a kammaren, Riksdagshuset,
Stockholm.

Härmed intygas att riksdagsman
Algot Törnkvist, Karlskrona, på grund
av sjukdom är sjukskriven fr. o. m.
17/10 1949 tills vidare.

Karlskrona den 14 oktober 1949.

Bertil Scherstén,
leg. läk.

Till riksdagens andra kammare.

Undertecknad, som sedan den 1 juni
innevarande år undergår behandling å
sjukhus för hjärtsjukdom (hjärttrombos)
får härmed vördsamt hemställa
om befrielse från riksdagsgöromål under
återstående del av året. Läkarintyg
bifogas.

Stockholm den 15 oktober 1949.

Åke Wiberg.

Det intyg, som bifogats denna ansökning,
hade följande lydelse:

Den 1 juni innevarande år drabbades
direktören Åke Wiberg av hjärtsjukdom

(hjärttrombos). Han har sedan dess behandlats
av mig. Jag betygar härmed,
att han icke är i tillfälle att före årets
slut återupptaga arbetet i riksdagen.

Stockholm den 11 oktober 1949.

Karl Frumerie,
prakt, läkare.

Kammaren beviljade herrar Ljungberg,
Törnkvist och Wiberg ledighet
från riksdagsgöromålen tills vidare
från och med denna dag.

§ 4.

Upplästes följande skrivelse:

Till riksdagens talmän.

Under hänvisning till § 70 mom. 1
riksdagsordningen få fullmäktige i
riksbanken härmed anmäla, att statsrådet
David Hall, vilken den 30 maj
1947 valdes till fullmäktig för valperioden
1947—1950, i och med sin utnämning
till statsråd den 30 juni 1949 frånträtt
uppdraget att vara fullmäktig i
riksbanken. Stockholm den 13 oktober
1949.

Å fullmäktiges vägnar:

Conrad Jonsson.

IGunnar Olsson.

Skrivelsen lades till handlingarna; och
beslöt kammaren tillika på förslag av
herr talmannen, att val av en fullmäktig
i riksbanken jämte en suppleant för
denne skulle anställas samt uppdrog
verkställigheten härav åt de vid innevarande
års riksdag av kammaren redan
tillsatta valmän och suppleanter
för utseende av riksdagens fullmäktige
i riksbanken jämte deras suppleanter.
Åt dessa valmän och suppleanter uppdrogs
jämväl att, därest vid det sålunda
bestämda valet skulle till fullmäktig utses
någon av de utav riksdagen valda
suppleanterna för fullmäktige, välja ytterligare
en suppleant.

Måndagen den 17 oktober 1949.

Nr 24.

Interpellation ang. åtgärder för begränsning av rymningarna från ungdomsvårdsskolorna.
— Interpellation ang. redogörelse för omfattningen av den statliga kredit,
som lämnats AB Svenska Reservoirpennfabriken, m. m.

§ 5.

Interpellation ang. åtgärder för begränsning
av rymningarna från ungdomsvårdsskolorna.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr KRISTENSSON i Osby, som anförde:
Herr talman! Vid ungdoms vårdsskolan

i Ljungaskog i Kristianstads
län ha särskilt i år talrika rymningar
förekommit och i samband därmed
många brott av olika slag. Vid
ett tillfälle i sommar rymde tolv av yrkesskolans
omkring 45 elever. Dessa
förhållanden ha skapat irritation och
otrygghet bland ortsbefolkningen. Liknande
förhållanden lära förekomma på
andra håll i vårt land.

Med hänsyn härtill förefaller det som
om dessa rymningar från ungdomsvårdsskolorna
i viss utsträckning nödvändiggöra
att även inom ungdomsvården
andra vårdformer än helt öppna
komma till användning. Enligt vad som
upplysts har socialstyrelsen inrättat två
slutna avdelningar för pojkar vid två
ungdomsvårdsskolor. Men då dessa avdelningar
äro avsedda endast för vardera
cirka tio elever, torde de inte förslå
för sitt ändamål. Ungdomsvårdsskolornas
elever uppgå nu till omkring
800, varav omkring 600 pojkar. Tyvärr
äro många av dessa ungdomar synnerligen
svårfostrade och påverka i felaktig
riktning elever, som det är möjligt
att föra in på rätt väg.

Att rymningar inte kunna undvikas,
om man praktiserar fria vårdformer, är
uppenbart. Vissa risker måste tagas.
Men det förefaller, som man nu tog för
stora risker. Följden härav blir att det
skapas oro bland befolkningen, särskilt
i närheten av dessa skolor, vilket förhållande
inte bör underskattas. Detta
kan skapa en stämning, som går ut över

den humanisering, som har genomförts
beträffande vården av vanartade och
lagbrytare. År man övertygad om att
sådan humanisering står i god samklang
med ett demokratiskt samhälles
syn på ungdom, som kommit på avvägar,
bör man å andra sidan vara angelägen
om att förhindra sådana företeelser,
som ge allmänheten en avog inställning.

Med anledning härav anhåller jag om
kammarens tillstånd att till herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet
få framställa följande interpellation:

Vilka åtgärder ämnar herr statsrådet
vidtaga för att begränsa rymningarna
från ungdomsvårdsskolorna och därmed
förhindra att eleverna göra sig skyldiga
till nya brott?

Denna anhållan bordlädes.

§ 6.

Interpellation ang. redogörelse för omfattningen
av den statliga kredit, som
lämnats AB Svenska Reservoirpennfabriken,
m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr WEDÉN, som yttrade: Herr talman!
De upplysningar, som under sommarmånaderna
lämnats beträffande förhållandena
vid Aktiebolaget Svenska
Reservoirpennfabriken i Strömstad ge
anledning till undran och förvåning
över den disposition av allmänna medel,
som förekommit i samband med
detta bolags verksamhet.

Hittills har av tillgängliga uppgifter
att döma ett belopp uppgående till eller
överstigande 100 000 kronor av statsmedel
engagerats i bolagets drift och
anläggningar. Likväl synes bolagets
verksamhet alltifrån starten ha lämnat
ett mycket otillfredsställande resultat.
För närvarande förefaller de svenska

6 Nr 24. Måndagen den 17 oktober 1949.

Interpellation ang. nedläggandet av driften vid Svenska sockerfabriksaktiebolagets
fabrik i Lidköping.

avnämarnas intresse för bolagets pro- § 7.

dukter vara synnerligen ringa, främst
beroende på att dess pennor betinga ett
alltför högt pris i förhållande till sin
kvalitet. Bolaget synes icke haft några
möjligheter att anpassa sig efter den
hårt skärpta konkurrensen inom dess
tillverkningsområde. Driften inom den
fabrik i Strömstad, som bolaget förhyr
och som uppförts under medverkan av
Strömstads stad och svenska staten, synes
numera upprätthållas endast i obetydlig
omfattning. Bolaget har tvingats
permittera större delen av sin arbetsstyrka
och häftar i skuld till kommunen
för en lång tids ogulden hyra. Med
anledning härav har också Strömstads
stads drätselkammare begärt vräkningsdom
på det med statsmedel i stor utsträckning
finansierade bolaget.

Icke desto mindre har socialdepartementet
enligt uppgift ställt sig välvilligt
till att under vissa villkor utlämna
ytterligare betydande belopp av statsmedel
till bolaget. Detta ter sig i betraktande
av bolagets ringa förmåga att
hävda sig i konkurrensen och de små
utsikterna att genom färdigställande av
dess halvfabrikatlager uppnå ett försäljningsresultat,
vilket på något rimligt
sätt svarar mot produktionskostnaderna,
som ett synnerligen diskutabelt ställningstagande.

Med anledning härav anhåller jag om
andra kammarens tillstånd att till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
få framställa följande frågor:

1. Är herr statsrådet i tillfälle att lämna
kammaren en redogörelse för
omfattningen av den statliga kredit,
som hittills i olika former lämnats
AB Svenska Beservoirpennfabriken?

2. Anser herr statsrådet det alltjämt
berättigat att till AB Svenska Reservoirpennfabriken
utlämna ytterligare
bidrag av statsmedel?

Denna anhållan bordlädes.

Interpellation ang. nedläggandet av driften
vid Svenska sockerfabriksaktiebolagets
fabrik i Lidköping.

Herr SVENSSON i Ljungskile erhöll
på begäran ordet och anförde: Herr talman!
Enligt meddelande i pressen ämnar
Svenska sockerfabriksaktiebolaget
lägga ned driften vid sockerfabriken i
Lidköping, både beträffande råsockerbruket
och raffinaderiet. Detta innebär
att den framtida utvecklingen av sockerbetsodlingen
inom Lidköpingsfabrikens
odlingsräjong är utesluten, varjämte
fara föreligger för att den redan
upparbetade odlingen helt eller delvis
kommer att avvecklas. För jordbrukets
fortsatta utveckling och differentiering
i dessa bygder är detta en given nackdel.
Även från folkförsörjningssynpunkt
måste det, såsom livsmedelkommissionen
framhållit, vara en betydande olägenhet
att odlingen av sockerbetor koncentreras
till starkt begränsade områden
samt att lagringen av socker upphör
inom ett område, som ligger mera
skyddat än något annat av bolagets raffinaderier.

Med anledning härav får jag anhålla
om andra kammarens tillstånd att till
herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
rikta följande frågor: 1.

Vill statsrådet inför riksdagen lämna
en redogörelse för vad som förekommit
i denna sak?

2. Finns det någon möjlighet att förebygga
Lidköpingsfabrikens nedläggning? 3.

Om så inte är fallet, kan garanti lämnas
för att betodlarna inom detta
område få lämna sina betor till annan
fabrik till priser, som ej äro
sämre än förut?

Denna anhållan bordlädes.

Nr 24.

Måndagen den 17 oklober 1949.
Interpellation ang. åtgärder mot olovliga tillgrepp av bilar.

§ 8.

Interpellation ang. åtgärder mot olovliga
tillgrepp av bilar.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr BIRKE, som yttrade: Herr talman!
De olovliga tillgreppen av bilar
ha numera tagit sådan omfattning att
det är tydligt att samhällets åtgärder för
att stävja dessa brott icke äro ändamålsenliga.
Enbart i Stockholm ha under
september månad 1949 till polisen
anmälts 263 tillgrepp av motorfordon.
De förluster som genom, stölder åsamkas
landets fordonsbestånd uppgå till
över fyra miljoner kronor per år. Dessa
brotts aktuella frekvens är nu så stor att
statsmakterna icke gärna kunna undandraga
sig att taga ställning till frågan
om omprövning av gällande rätt i de
delar som beröras av bilstölderna.

När jag nu tar upp frågan om bilstölderna,
gör jag det väl medveten om
att denna speciella form av brottslighet
hänger intimt samman med hela det
stora problemkomplex som ungdomsbrottsligheten
utgör och att en sanering
av hela detta område givetvis även
skulle kunna skänka ökat skydd mot
bilstölderna. Det finns emellertid omständigheter,
som göra det till en första
rangens angelägenhet att taga upp frågan
om speciella åtgärder mot bilstölderna.
Genom dessa brott spolieras
orimligt stora ekonomiska värden, och
biltjuvarnas hänsynslösa framfart på
vägarna sätter många människoliv på
spel. Därtill kommer vad som på längre
sikt är viktigare: många ungdomar

komma just via bilstölderna in på brottets
bana. Bilstölden har nästan blivit
typbrottet för den kategori av ungdomar
som samhället i dag står praktiskt
taget maktlöst inför.

De åtgärder som nu äro erforderliga
kunna sättas in på flera olika avsnitt.
Utan att därmed binda mig för någon

viss lösning i denna fråga kan jag framhålla,
att det ända sedan tillkomsten av
gällande lagstiftning för folk i allmänhet
framstått som en tämligen verklighetsfrämmande
konstruktion att inte
bilstöld i allo betraktas och behandlas
som grov stöld, eftersom den i regel avser
betydande värde. Att ett särskilt
bedömande, och då många gånger i
mildrande riktning, skulle föranledas av
att biltjuven icke haft för avsikt att tillägna
sig bilen har förmodligen aldrig
kunnat godtagas av menige man utan
endast av ett fåtal teoretiker. Det är
icke osannolikt att just den förskönande
beteckningen »billån» bidragit till
att här undanskymma en allvarlig realitet.

Efter vad jag nu anfört får jag anhålla
om kammarens tillstånd att rikta
följande frågor till statsrådet och chefen
för justitiedepartementet:

1. Anser herr statsrådet att bilstölderna
nått sådan frekvens, att särskilda
åtgärder äro påkallade?

2. Om så är, av vilka åtgärder anser sig
herr statsrådet kunna vänta de snabbaste
och säkraste resultaten?

3. Ämnar herr statsrådet för nästa års
riksdag framlägga förslag till sådan
lagändring, att de vanligast förekommande
typerna av biltillgrepp bliva
behandlade såsom stöld eller grov
stöld?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9.

Anmäldes, alt följande motioner under
sammanträdet avlämnats till herr
talmannen, nämligen:

nr 119 av herr Malmborq i Skövde
m. fl.;

nr 420 av fröken Vinge och herr
Wallentheim;

nr 421 av herr Edberg in. fl.;

nr 422 av herr Kt/ling; och

nr 423 och 424 av fröken Höjer in. fl.,
alla i anledning av Kungl. Maj:ts pro -

Nr 24.

Tisdagen den 18 oktober 1949.

position, nr 200, med förslag rörande
pensionering genom statens pensionsanstalt
av vissa icke-statliga befattningshavare,
m. m.;

nr 425 av herr Ohlin in. fl.;
nr 420 av herr Ståhl;
nr 427 av herr Nilson i Spånstad,
nr 428 av herr Häckner;
nr 429 av herr Hseggblom; och
nr 430 av herr Nilsson i Kristinehamn,
de sex sistnämnda i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 184,
med förslag till lag angående ändring i
lagen av den 12 maj 1917 (nr 189) om
expropriation, m. m.; samt

nr 431, av herr andre vice talmannen
Skoglund in. fl., i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition, nr 204, angående
nya grunder för avlöningen av präster
m. in.

Samtliga dessa motioner bordlädes.

§ 10.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 2.21 em.

In fidem
Gunnar Brittli.

Tisdagen den 18 oktober.

Kl. 11 fm.

§ 1.

I enlighet med kammarens därom vid
gårdagens sammanträde fattade beslut
anställdes val av förste vice talman;
och utsågs därtill herr andre vice talmannen
Skoglund med samtliga avgivna
eller 171 röster.

§ 2.

Företogs val av andre vice talman;
och utsågs därtill herr Olsson i Mora
med 159 röster.

En namnsedel kasserades.

§ 3.

Föredrogos var efter annan följande
på kammarens bord liggande motioner;
och hänvisades därvid

till bankoutskottet motionerna:

nr 419 av herr Malmborg i Skövde
in. fl.,

nr 420 av fröken Vinge och herr Wallentheim; nr

421 av herr Edberg m. fl.,

nr 422 av herr Kyling och

nr 423 och 424 av fröken Höjer m. fl.;
samt

till behandling av lagutskott motionerna: nr

425 av herr Ohlin m. fl.,
nr 426 av herr Ståhl,
nr 427 av herr Nilson i Spånstad,
nr 428 av herr Häckner,
nr 429 av herr Hseggblom,
nr 430 av herr Nilsson i Kristinehamn
och

nr 431 av herr förste vice talmannen
Skoglund m. fl.

§ 4.

Föredrogs den av herr Kristensson i
Osby vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående åtgärder
för begränsning av rymningarna från
ungdomsvårdsskolorna.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5.

Föredrogs den av herr Wedén vid
kammarens nästföregående sammanträ -

Tisdagen den 18 oktober 1949. Nr 24.

Interpellation ang. avveckling av den vid 1948 års riksdag genomförda extra bensinskatten.

de gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående redogörelse för omfattningen
av den statliga kredit, som
lämnats AB Svenska Reservoirpennfabriken,
in. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6.

Föredrogs den av herr Svensson i
Ljungskile vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då
bordlagda anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet angående
nedläggandet av driften vid Svenska
sockerfabriksaktiebolagets fabrik i
Lidköping.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7.

Föredrogs den av herr Birke vid kammarens
nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att
få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående åtgärder mot olovliga
tillgrepp av bilar.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8.

Interpellation ang. avveckling av den vid
1948 års riksdag genomförda extra bensinskatten.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr SVENSSON i Stenkyrka, som anförde:
Herr talman! Tilläggsskatten på
bensin, som infördes genom beslut av
1948 års riksdag, utgör en tung börda
särskilt för landsbygdens folk, som för
sina kommunikationer i långt högre
grad än tätorternas invånare är beroende
av bilar och bussar. I glesbyg -

derna har bilen blivit en nödvändig
tillgång för befolkningen, både vid resor
och för transporter av olika förnödenheter.
De stora avstånden på
landsbygden göra att bilen blivit mera
oumbärlig för gles- än för tätbebyggelsen.
Jordbruket måste använda bilar
för att forsla sina produkter till förädlings-
och uppsamlingsställen liksom
för att frakta hem de för driften och
hushållet behövliga varorna. Den extra
bensinskatten har på ett kännbart sätt
fördyrat frakterna och därmed omkostnaderna
för den produktion, som
bedrives inom områden som sakna goda
järnvägsförbindelser.

För näringslivet på landsbygden har
bilismens framträdande och snabba tillväxt
inneburit en omvälvning när det
gäller kommunikationer och transporter.
Bilarnas möjligheter att sänka fraktkostnaderna
ha medfört att företag kunnat
förläggas till orter med tidigare dåliga
kommunikationer. Motorismen har
underlättat en önskvärd spridning av
industri och annan företagsamhet även
till landsbygden. Denna utveckling, som
ligger i linje med en lämpligare lokalisering
av näringslivet och som är ett
led i strävandena att hejda en fortsatt
avfolkning av landsbygd och mindre
samhällen, hotar att fördröjas genom
den hårda bensinskatten. Det kan icke
vara rimligt att statsmakterna genom
drivmedelsbeskattningen hindra en utveckling,
som de ur andra synpunkter
söka befrämja. Även ur denna synpunkt
framstår det som angeläget att avveckla
tilläggsskatten på bensin.

Då skärpningarna av konsumtionsbeskattningen
genomfördes under förra
riksdagen uttalade statsrådet och chefen
för finansdepartementet att desamma
voro av tillfällig natur. Bevillningsutskottet
underströk detta departementschefens
uttalande och förklarade,
att detsamma även måste anses vara tilllämpligt
med avseende på den skärpta
beskattningen av drivmedlen till mo -

ll — Andni kammarens protokoll It)hd. Nr 2h.

Nr 24.

Tisdagen den 18 oktober 1949.

Interpellation ang. avveckling av den vid 1948 års riksdag genomförda extra bensinskatten.

torfordon. Då frågan om den skärpta indirekta
beskattningens fortbestånd behandlades
av årets riksdag underströk
bevillningsutskottet ånyo att de vid 1948
års riksdag genomförda skärpningarna
endast voro av tillfällig natur. Även i
annat sammanhang har bevillningsutskottet
vid årets riksdag framhållit betydelsen
av att den extra bensinskatten
icke blir av permanent karaktär.

Av riksdagens gjorda uttalanden
framgår tydligt, att tilläggsskatten på
bensin icke är avsedd att uttagas annat
än under en kort period. För den extra
bensinskattens avskaffande snarast möjligt
talar dessutom den omständigheten
att den fördyrar produktionen och försvårar
för näringslivet att tillgodogöra
sig de avlägsna bygdernas råvarutillgångar.
Därtill kommer, att tilläggsskat -

ten på bensin är en form av beskattning,
som i särskilt hög grad träffar
landsbygdsbefolkningen.

Med vad jag här anfört får jag hemställa
om kammarens tillstånd att till
chefen för finansdepartementet framställa
följande fråga:

Hur snart kan man förvänta att den
extra bensinskatt, som genomfördes vid
1948 års riksdag, avvecklas?

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 11.25 fm.

In fidem
Gunnar Britth.

Iduns tryckeri. Esselte ab. Stockholm 1940

917239