ANDRA KAMMAREN Nr 13 (Riksdagens protokoll 1959:13)

RIKSDAGENS

•i r -j

PROTOKOLL

1959

ANDRA KAMMAREN Nr 13

17—22 april

Debatter m. m.

Fredagen den 17 april

Svar på interpellation av fröken Karlsson ang. principerna för beviljande
av tillstånd till viss linjetrafik
Svar pa fråga av fröken Vinge ang. organisationen av skolväsendet
på realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande
..............

Svar på interpellationer av:

herr Nilsson i Göingegården ang. det ekonomiska resultatet av viss
utvidgning av konstfackskolans nybyggnad
herr Nihlfors ang. konstfackutbildning

Tisdagen den 21 april

Svar på interpellationer av:
herr Kellgren ang. sysselsättningsläget

herr Jonsson i Strömsund ang. arbetsvärdens möjligheter att placera
arbetshindrade på arbetsmarknaden
herr Gansmoe ang. åtgärder för ett förbättrat barna- och ungdomsskydd
m. m.................

fröken Karlsson ang. bostadsanmälningsplikten för utlänningar
fru Kristensson ang. förlossningsvården......

Interpellationer av:

herr Hagberg ang. den inträffade förskingringen inom LKAB :s och
Grängesbergsbolagets försäljningsbolag i Belgien
herr Kellgren ang. den inträffade förskingringen inom LI<AB:s och
Grängesbergsbolagets försäljningsbolag i Belgien
herr Helén ang. den inträffade förskingringen inom LKAB:s och
Grängesbergsbolagets försäljningsbolag i Belgien

Onsdagen den 22 april

Svar på fråga av fru Svensson ang. länsstyrelsernas möjligheter att
införa lokala hastighetsbegränsningar
1 — Andra kammarens protokoll 1959. Nr 15

55
55

Nr 13

Innehåll

Sid.

Svar på interpellation av herr Carlsson i Huskvarna ang. olycksfalls riskerna

i samband med skolskjutsverksamheten..............

Vid remiss av propositionen nr 147 ang. åtgärder i prisreglerande syfte

på jordbrukets område m. .................................

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m.
Svar på interpellation av herr Lothigius ang. åtgärder för ökad trygghet
mot övergrepp från elever vid ungdomsvårdsskolor ........

Ändring av riksbankens sedeltyper ..........................

Obligatorisk tilläggssjukpenningförsäkring for företagare..........

Införande i vägtrafikförordningen av vissa särskilda bestämmelser

rörande skolskjutsar ...................................

Ändring av hyresregleringslagen m. ......................'''' "

Lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad ..
Fortsatt giltighet av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

100

102

104

107

123

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 22 april

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16, om ändring i kommunala vallagen,
i vad gäller utseende av suppleant for landstingsman .
Statsutskottets utlåtande nr 56, ang. anslag till utbyggnad av tekniska ^

_ nr^lmg! anslag till statens skolor tillhörande barna- och ung- ^

Allmä^naZtednkigsutskottets utlåtande nr 14, ang. differentierad vård ^

Statsutskottets utlåtande nr 58, ang. vissa anslag till umversitetssjuk- ^

BeiAUningsutskottets betänkande nr 30, om ändring i uppbördsför- ^

Bankoutskottds utlåtande nr 1.9, om utgivande av en utförligare ^

matrikel över riksdagens ledamöter........................

_ nr 20, ang. viss ändring av riksbankens sedeltyper .........

Andra lagutskottets utlåtande nr 17, om obligatorisk tillaggssjukpen- ^

ningförsäkring för företagare ..............‘ V V''.’’

_ nr 18, om införande i vägtrafikförordningen av vissa särskilda be- ^

stämmelser rörande skolskjutsar ............... " '''' ‘'' '''' V "

_ nr 19, ang. vissa av Internationella arbetsorganisationens kon- ^

ferens fattade beslut..............................

Tredje lagutskottets utlåtande nr 15, ang. ändring av hyresreglerings- ^

_ nr8''lVang.’ lag med särskilda bestämmelser om makars gemen- ^

— nr^T^angHortsatt giltighet av lagen om tillståndstvång för bygg- ^

ofidsflrbGtB .......... .«•••••••••• •••••••

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19, om befrielse från dans- ^

undervisning i skolorna................ ....... • *" ‘ ‘ VÄ''"

_ memorial nr 20, i anledning av väckt motion om dubbla åldersgränser
för barns bevistande av offentlig filmforestallmng, m. m.

Fredagen den 17 april 1959

Nr 13

Fredagen den 17 april

Kl. 14.00

§ 1

Justerades protokollet för den 10 innevarande
april.

§ 2

Svar pa interpellation ang. principerna
för beviljande av tillstånd till viss linjetrafik Herr

talmannen lämnade på begäran
ordet till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:

Herr talman! I en med kammarens
tillstånd framställd interpellation har
fröken Karlsson frågat mig, om jag vill
lämna kammaren en redogörelse för de
principer, som tillämpas vid beviljandet
av tillstånd till linjetrafik till och från
flygplatser. Som svar på fröken Karlssons
fråga får jag meddela följande.

Både buss och droskbil utnyttjas som
transportmedel på billinjer till och från
flygplatserna. En vanlig företeelse är,
att droskbilar används för avhämtning
av tidningar, som transporterats med
flyget. Dessa droskbilar utnyttjas ibland
för befordran av flygresenärer till flygplatsen.

För rätt att bedriva yrkesmässig
trafik med buss eller personbil krävs
som bekant, att trafiktillstånd erhållits
enligt förordningen angående yrkesmässig
automobiltrafik. över ansökan om
sådant tillstånd skall den tillståndsbeviljande
myndigheten höra vederbörande
polismyndighet samt trafikföretag och
sammanslutningar av utövare av yrkesmässig
trafik, som kan beröras av den
ifrågasatta trafiken. Dessutom skall —
om förhållandena det föranleder — till -

fälle lämnas kommuner och andra, som
berörs av ärendet, att yttra sig. Med
andra ord, det får i lagstiftningen anses
vara väl sörjt för att förespråkarna för
olika berörda intressen får komma till
tals.

Vid behandlingen av trafiktillståndsärenden
har de tillståndsbeviljande
myndigheterna vidare att efterkomma
bestämmelserna i 12 § yrkestrafikförordningen.

I denna paragraf stadgas bl. a., att
trafiktillstånd endast må meddelas, om
den ifrågasatta trafiken finnes behövlig
och i övrigt lämplig. Härutöver
ställs också vissa krav på lämplighet
hos den sökande. Om flera sökande
finns, är tidpunkten för ansökningens
ingivande icke avgörande för företräde
dem emellan. I fråga om linjetrafik —
den art av trafik som är aktuell i detta
sammanhang — stipulerar förordningen,
att om ansökan avser sådan trafik
och denna kan komma att konkurrera
med annan redan utövad linjetrafik eller
bl. a. järnvägstrafik, så skall, om trafiktillstånd
anses böra meddelas och förhållandena
icke föranleder annat, tillståndet
lämnas utövaren av dylik redan
existerande trafik, nämligen om denne
sökt och befinns lämplig.

Någon absolut företrädesrätt för redan
bestående trafikföretag föreligger
således inte. Företrädesrätten gäller endast,
om förhållandena inte föranleder
annat. Hinder möter således ej, att den
tillståndsbeviljande myndigheten vid
sin prövning på sakliga grunder kan
komma fram till att den »nye» sökanden
skall meddelas begärt tillstånd. De
trafikpolitiska synpunkter, som ligger
bakom de stadganden jag här berört,
anser jag mig i detta sammanhang inte

Nr 13

Fredagen den 17 april 1959

Svar på interpellation ang. principerna för beviljande av tillstånd till viss linje
trafik

böra gå närmare in på. Sammanfattningsvis
vill jag emellertid framhålla,
att de principer, som kommit till uttryck
i stadgandena, avser att tillgodose
såväl trafikanternas som allmänna samhällsekonomiska
intressen.

Reglerna för hur ansökningar av här
berört slag skall behandlas anges sålunda
i gällande lagstiftning. Så vitt jag
känner till har några befogade anmärkningar
inte förekommit mot det sätt
på vilket trafikproblemen hittills lösts,
när det gällt att ordna trafik till och
från flygplatserna. Jag vill i sammanhanget
också nämna, att Linjeflyg Aktiebolag
— som naturligtvis har det allra
största intresse av dessa frågor — underhand
uttalat, att förbindelserna till
och från flygplatserna i allt väsentligt
kunnat ordnas på ett tillfredsställande
sätt.

De av fröken Karlsson anförda exemplen
på påstådd olika behandling av ansökningar
ger vid en närmare granskning
inte belägg för att en varierande
praxis skulle ha tillämpats. Enligt vad
jag inhämtat har i fråga om landsvägstrafiken
mellan Kalmar flygplats och
Karlskrona samt mellan Jönköpings
flygplats och Värnamo SJ inte vid ärendenas
behandling hos vederbörande
länsstyrelser hävdat, att för landsvägstrafiken
från och till flygplatserna lämpliga
förbindelser redan fanns anordnade
i SJ :s regi eller att SJ med åberopande
av företrädesrätt enligt 12 § yrkestrafikförordningen
önskade själva anordna
sådana förbindelser. I det av fröken
Karlsson påtalade fallet rörande
busstrafiken mellan Hälsingborg och
Bulltofta flygplats anförde SJ däremot
under tillståndsärendets handläggning,
att de själva med stöd av sin företrädesrätt
enligt 12 § yrkestrafikförordningen
önskade återuppta sin busstrafik på
sträckan under samma villkor som den
konkurrerande sökanden. Kungl. Maj:t,
som fastställde vederbörande länsstyrelses
beslut i detta ärende, fann här inte

förhållandena föranleda, att SJ:s författningsenliga
företrädesrätt inte skulle
få utövas.

Med dessa ord anser jag mig ha besvarat
den framställda interpellationen.

Härefter anförde:

Fröken KARLSSON (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka

chefen för kommunikationsdepartementet
för det svar jag fått på min interpellation,
och jag ber att få knyta an
några reflexioner till detsamma.

Först vill jag då säga, att alla de
villkor som är förbunda med en koncession
av här ifrågavarande slag har
uppfyllts, och alla hörda myndigheter
har tillstyrkt koncessionsansökningen.
Det har också fastslagits att den trafikförbindelse
det här gäller är synnerligen
behövlig.

Nu säger herr statsrådet i svaret att
Linjeflyg Aktiebolag givetvis har det
allra största intresse av dessa frågor.
Ja, det kan jag föreställa mig. Men det
finns andra, som har ännu större intresse
av dem, och det är invånarna i
Hälsingborg och Landskrona med kringliggande
landsbygd. De är på ett anmärkningsvärt
sätt missgynnade i detta
avseende.

Statsrådet säger också i svaret, att
koncession inte brukar beviljas på en
linje, om det redan finns någon som utövar
linjetrafik på sträckan — men det
förekommer inte någon linjetrafik med
anknytning till Bulltofta. Det är givetvis
riktigt som statsrådet säger, att koncession
har beviljats på trafiklinjerna
Kalmar—Karlskrona och Jönköping—
Värnamo därför att järnvägsstyrelsen
inte ansett sig böra inlägga sitt veto
däremot, men jag tycker det skulle varit
på samma sätt med Hälsingborg.

Sedan kan jag inte heller undgå att
något ingå på detta ärendes behandling
under de år som gått. Jag konstaterar då
först och främst att förbindelserna mel -

Fredagen den 17 april 1959 Nr 13

Svar på interpellation ang. principerna för beviljande av tillstånd till viss linjetrafik -

lan Hälsingborg eller Landskrona till
Stockholm är mycket dåliga, särskilt
om man använder flyget. Då måste man
nämligen först resa till Malmö och ligga
över där och ta flyget följande morgon.
Vill man resa med flyg från Stockholm
till Hälsingborg, så måste man också
ligga över i Malmö och fortsätta resan
till Hälsingborg nästa dag. Detta är verkligen
en trafikförbindelse, som vi anser
allt annat än tidsenlig. Det var därför
inte förvånande att Linjebuss 1955 gjorde
en framställning till järnvägsstyrelsen
om att få upprätta reguljär bussförbindelse
i anslutning till flyget. Jag kan
emellertid gå med på att det var riktigt
att denna koncessionsansökan avslogs,
eftersom avslaget motiverades med att
SJ själv skulle upprätta bussförbindelse
på sträckan. Denna trafik kom också
mycket riktigt till stånd men pågick
endast ett år, närmare bestämt från den
1 maj 1955 till den 2 juni 1956, då den
upphörde utan vidare och utan att staden
underrättades därom.

När denna busstrafik nedlades, skedde
det på grund av den låga resandefrekvensen.
Statens järnvägar skrev då
att försöket varit »så otillfredsställande
och så föga hoppingivande, att distriktschefen
anser sig nödsakad att tills vidare
göra ett avbrott i ifrågavarande anslutningstrafik
och avvakta en mera gynnsam
utveckling av flygintresset».

Varför blev då resultatet så ogynnsamt?
Ja, jag föreställer mig att detta
till stor del berodde på att människorna
inte visste om att denna trafikförbindelse
fanns. Den var nämligen inte
intagen i tidtabellen. Själv kom jag t. ex.
till Malmö en gång med morgonbussen
Hälsingborg—Malmö och hade ett ganska
stor sällskap med mig. Jag frågade
då tjänstemannen i biljettluckan vad det
fanns för kvällsförbindelser med anslutning
till Bulltofta. Jag fick därvid
beskedet att det på kvällen inte fanns
någon bussförbindelse Bulltofta—Hälsingborg
och Landskrona. Jag frågade

då — kanske inte särskilt älskvärt —-om det ej heller fanns någon morgonförbindelse
per buss med Hälsingborg.
Nej, det gjorde det inte, påstod vederbörande.
Jag kunde emellertid bevisa
att han hade fel eftersom vi begagnat
den just den dagen. Redan ett par dagar
senare upphörde man med denna anslutningstrafik.
Jag har förhört mig litet
om resandefrekvensen på linjen, och
det har därvid sagts mig, att man haft
ungefär en resande per tur. Vad kan då
denna dåliga frekvens ha berott på? Ja,
jag tror att orsaken helt enkelt var den,
att man inte gjorde tillräckligt för att
trafiken skulle gå bra. Jag finner det
också anmärkningsvärt att resultatet
blev så dåligt under försöksåret, eftersom
man då hade en stor utställning i
Hälsingborg och många resande till och
från staden. Om denna trafikförbindelse
hade varit mera känd, så hade försöket
helt säkert lyckats bättre.

Det sades att statens järnvägar avvaktade
en lämplig tidpunkt för att återuppta
trafiken. Ingenting åtgjordes
emellertid i saken, och staden tog därför
kontakt med Linjebuss och hemställde
att företaget skulle göra upp trafikschema
och kostnadskalkyler för sträckan.
Så skedde också, och sedan upprättades
ett avtal mellan staden och Linjebuss,
vilket gick ut på att bolaget
skulle ordna med bussförbindelse till
varje flygplan från och till Stockholm
och en del städer utomlands. Under den
tid ärendet låg hos myndigheterna tog
emellertid SJ kontakt med staden och
erbjöd sig att driva busstrafik på sträckan
på samma villkor som Linjebuss.
Jag förstår att statens järnvägar ansåg
sig ha företrädesrätt när det gällde att
ordna trafiken på sträckan, om detta
kunde ske på samma villkor som för det
konkurrerande företaget. Staden var
emellertid bunden av avtalet med Linjebuss
och kunde därför icke taga ställning
till järnvägsstyrelsens propå. Framställningen
avslogs därför först hos

C Nr 13 Fredagen den 17 april 1959

Svar på interpellation ang. principerna för beviljande av tillstand till viss linjetrafik -

länsstyrelsen och sedan hos Kungl.
Maj:t. Detta skedde med motiveringen
att staden hade träffat avtal med Linjebuss
på samma villkor som SJ erbjöd
och att stadsfullmäktige redan enhälligt
beslutat, att staden under första
året skulle betala 20 000 kronor för att
om möjligt skapa den good will som
tydligen behövdes. Därefter skulle dock
staden icke bidraga med någonting.

Jag har mig inte bekant om det finns
andra busslinjer här i landet som är
jämförbara — det vet herr statsrådet
bättre — och som får kommunala subventioner
och där vederbörande trafikföretag
har ställt detta som villkor för
att trafiken skall komma till stånd. I
så fall är det en princip som jag inte
känner till, och jag måste säga att den
är mycket otillfredsställande, ty det blir
ju på något märkligt sätt ändå så, att
kommunerna nästan kommer att pressas
till ett ställningstagande som inte
kan vara riktigt.

Till detta kommer också, som jag tidigare
sade, att förbindelserna är mycket
dåliga. Hälsingborgs stad måste med
nödvändighet se till, att trafikanternas
behov av anslutningslinjer, först och
främst till flyget, tillgodoses. Man skulle
naturligtvis kunna säga att det för stadens
del gör detsamma om de betalar till
SJ eller till Linjebuss, eftersom det är
samma antal kronor det gäller. Men jag
menar att då ett företag, statligt eller
inte, i detta fall statligt, så dåligt — om
jag får vara så vanvördig — eller inte
alls utnyttjar en koncession som det redan
har, så bör inte detta med nödvändighet
hindra ett annat företag, som
staden slutit ett fördelaktigt avtal med,
från att få företrädesrätt att sätta i gång
med en ny bussförbindelse. Jag skulle
över huvud taget inte ha tagit upp denna
fråga, om SJ verkligen hade satt i
gång linjen. Visserligen kan man säga
att SJ väl skall avvakta huruvida de
får de 20 000 kronorna, men är SJ så
optimistiskt att de tror, att det efter ett

år skall gå bra utan vidare hjälp, så
borde det ligga i SJ:s eget intresse att
nu börja. Det var dock så pass länge
sedan som i oktober 1958 som SJ förklarade
sig villigt att börja driva denna
busslinje, men det har ännu inte blivit
något.

Det var speciellt denna sista synpunkt
jag ville ha fram. Är det principiellt
riktigt att ett statligt kommunikationsföretag
som SJ för att fullgöra en
plikt, som det egentligen åtagit sig i och
med att det fått koncessionen, skall behöva
begära en kommunal subvention?
Jag bär faktiskt forskat i saken, men jag
har inte kunnat finna något liknande
fall.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Herr talman! Jag skall be att få göra
några kommentarer till vad fröken
Karlsson hade att säga. Jag vill bekräfta
vad fröken Karlsson själv sade,
nämligen att SJ under åren 1955 och
1956 hade trafik på denna sträcka. Antalet
passagerare var ju emellertid så
lågt att SJ så småningom upptäckte, att
man inte kunde fortsätta trafiken. Om
man skall uttrycka sig i decimalbråk,
vilket må tillåtas mig att göra, så var det
ungefär 0,9 person per tur eller avrundat
uppåt en person, som fröken Karlsson
själv uttryckte saken. Det var av
denna anledning SJ upphörde med trafiken,
och jag tror att man med hänsyn
till det ekonomiska utfallet över
huvud taget för SJ kunde ha viss täckning
för detta beslut.

Sedan kom ett avtal till stånd mellan
Hälsingborgs stad och Linjebuss International
AB, där Hälsingborgs stad gick
med på att ställa 20 000 kronor till förfogande
som garantikapital under ett år.
Nu fick emellertid inte Linjebuss koncessionen,
beroende på att SJ bedriver
trafik mellan berörda orter, fastän spårbunden.
Detta måste man ta hänsyn till,

Fredagen den 17 april 1959

Nr 13

Svar på fråga ang. organisationen av skolväsendet på realskolestadiet under över''
gångstiden före enhetsskolans genomförande

i enlighet med innehållet i 12 § i yrkestrafikförordningen.

Den 22 augusti 1958 skrev SJ till Hälsingborgs
stad och översände samtidigt
ett avtalsförslag, där de förklarade sig
beredda att uppta denna trafik på samma
villkor som de som Hälsingborgs stad
erbjudit Linjebuss International AB.
Fröken Karlsson säger att avtalet med
Linjebuss är en sak -— det kan inte
åberopas när det gäller SJ. Fröken
Karlsson kände nämligen inte till att
det förekommer kommunala bidrag till
SJ för uppehållande av linjetrafik. Jag
kan då till fröken Karlssons upplysning
meddela, att sådant förekommer i minst
fem fall.

SJ har emellertid ännu inte fått något
svar från Hälsingborgs stad på sin nyssnämnda
skrivelse och vet sålunda inte
vad staden har för mening om dess innehåll.

Jag har därför haft samtal med båda
parter, och jag tror att SJ är berett att
på nytt ta initiativ för att se om Hälsingborgs
stad möjligen nu vill resonera.
Jag tror också, att det efter nämnda
samtal skall bli möjligt att nå någon
form av överenskommelse i frågan.

Fröken KARLSSON (h):

Herr talman! De låga frekvenssiffrorna
är vi överens om; det är ingenting
nytt.

Statsrådet säger att statens järnvägar
driver spårbunden trafik på sträckan
Hälsingborg—Landskrona—Malmö, och
vill därmed säga att bussbolaget inte bör
erhålla koncession. Men statens järnvägar
driver också spårbunden trafik mellan
Karlskrona och Kalmar och på den
jönköpingslinje som jag tidigare nämnde.
Här föreligger alltså en likhet och
ingen olikhet.

Jag gläder mig verkligen åt att statsrådet
hoppas på resultat av den kontakt
han haft med hälsingborgarna, om
vilken jag i dag läste i en tidning. Det
är inte en dag för tidigt att det blir

goda förbindelser till Hälsingborg. Jag
är övertygad om att kammarens ledamöter
skulle bli chockerade, om de finge
se vilka dåliga förbindelser vi har där.

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND:

Jag vill bara säga att statens järnvägar
inte har i detta sammanhang
åberopat sin företrädesrätt vad gäller
sträckan Karlskrona—Kalmar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3

Svar på fråga ang. organisationen av
skolväsendet på realskolestadiet under

övergångstiden före enhetsskolans
genomförande

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttrade:

Herr talman! Fröken Vinge har frågat,
hur snart de kommuner, för vilka
Kungl. Maj:t förbehållit sig beslutanderätten,
kan få besked om organisationen
av skolväsendet på realskolestadiet under
övergångstiden före den nioåriga
skolans genomförande.

Den tredje och sista gruppen av kommuner,
vilkas skolorganisation skall omprövas
enligt 1956 års beslut, omfattar
111 kommuner. Dessutom återstår några
ärenden från tidigare etapper. I de flesta
av dessa ärenden tillkommer beslutanderätten
skolöverstyrelsen.

För närvarande återstår endast ett 30-tal ärenden av detta slag att avgöra av
Kungl. Maj:t eller av överstyrelsen. Av
dessa innefattar ungefär hälften ansökningar
om att få börja försöksverksamhet
med enhetsskola. Man torde kunna
räkna med att dessa omkring 15 ärenden
blir avgjorda i maj. Beträffande
övriga cirka 15 fall har uppgivits, att
hälften är på remiss hos länsskolnämnden
och att den andra hälften gäller
kommuner, som fått uppskov eller inte

Nr 13

Fredagen den 17 april 1959

Svar på interpellation ang. det ekonomiska resultatet av viss utvidgning av konst -

fackskolans nybyggnad

avhörts. Hur många av dessa omkring
15 ärenden som skall avgöras av Kungl.
Maj:t är svårt att säga i förväg.

Slutligen vill jag tillägga att sådana
ännu inte avgjorda ärenden, som avser
omorganisation från och med nästa läsår,
självfallet kommer att behandlas med
förtur.

Vidare anförde:

Fröken VINGE (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet
för svaret på min enkla fråga.

För de kommuner som berörs av de
förhållanden min enkla fråga avser är
det givetvis värdefullt, att de nu får
åtminstone en viss klarhet i när de kan
vänta att få de besked, som de borde ha
fått för länge sedan.

Enligt läroverksstadgan skall skolstyrelserna
i april fastställa en preliminär
plan för undervisningens organisation.
Den planen skall grunda sig på
förslag av rektor, som dessförinnan behöver
ha vissa besked. Sedan skall föräldrarna
underrättas. Om det är ett gott
samarbete mellan skola och hem —
vilket vi här i riksdagen är angelägna
om — bör föräldrarna få detta besked
både muntligen vid föräldramöten och
skriftligen. Därefter behöver föräldrarna
ha en viss tid på sig för att fundera
över innebörden av det besked de fått,
innan de bestämmer vilka klasser deras
barn skall söka in i. Sedan det skett har
skolmyndigheterna att ta ställning till
hela frågan om intagningen. När denna
är fastställd, skall den definitiva organisationen
göras upp, varefter hela frågan
om lärartillsättningen kommer till.

Nu konstaterar jag med tillfredsställelse,
att statsrådet i likhet med mig anser
det självklart att i varje fall de
ärenden, som avser omorganisation från
och med nästa läsår, skall behandlas
med förtur. Jag ber statsrådet betänka,
att ett besked i mitten av maj för dessa
kommuner kommer väl sent.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Som en ytterligare upplysning
till fröken Vinge vill jag säga,
att enligt en lista som jag har framför
mig här kommer förmodligen endast två
av de femton ärenden som gäller enhetsskolan
att gå till Kungl. Maj :t. Mina
möjligheter att påskynda besluten i dessa
ärenden är således inte överväldigande
stora.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på interpellation ang. det ekonomiska
resultatet av viss utvidgning av
konstfackskolans nybyggnad

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Med andra kammarens
tillstånd har herr Nilsson i Göingegården
frågat, om jag är villig att lämna
kammaren en fullständig redogörelse
för de ekonomiska följderna av 1956 års
riksdagsbeslut om utvidgning av den då
planerade nybyggnaden för konstfackskolan.

Med anledning härav vill jag först
framhålla, att någon fullständig redogörelse,
såsom interpellanten önskat,
inte för närvarande är möjlig att lämna,
eftersom byggnadsföretaget ännu inte
slutförts. De för konstfackskolan avsedda
lokalerna togs visserligen till betydande
del i bruk från och med höstterminen
1958 men återstoden av skollokalerna
liksom vissa övriga lokaler
beräknas inte bli färdiga förrän till sommaren
detta år. Byggnadskomplexet i
dess helhet beräknas vara färdigställt
före årsskiftet 1959/60. På grund av den
använda entreprenadformen — det s. k.
bok- och räkningssystemet — samt på
grund av att uthyrningen av samtliga
därför avsedda utrymmen ännu inte
slutförts är det inte möjligt att ännu helt

Fredagen den 17 april 1959 Nr 13

Svar på interpellation ang. det ekonomiska resultatet av viss utvidgning av konstfackskolans
nybyggnad

överblicka läget i det avseende interpellanten
åsyftar. Men även om en fullständig
redogörelse således inte kan
lämnas nu, vill jag lämna de uppgifter
som för närvarande är möjliga att ge i
denna fråga för att belysa det spörsmål,
som för interpellanten synes vara det
primära, nämligen huruvida de beräkningar
som låg till grund för 1956 års
riksdagsbeslut om utvidgning av byggnadsföretaget
var realistiska eller ej.

Motivet för nämnda beslut var att den
välbelägna och värdefulla tomten, där
byggnaden nu uppföres, skulle komma
att utnyttjas mera intensivt än om den
tagits i bruk endast för konstfackskolans
behov. Enligt det ursprungliga
bvggnadsförslaget skulle på tomten ha
uppförts 17 960 m2 våningsyta, medan
det byggnadsprogram som 1956 års riksdag
beslutat innebär, att våningsytan
kommer att uppgå till 40 880 m2, en ökning
således med omkring 128 procent.
Denna utvidgning har åstadkommits
genom att det ursprungliga byggnadsprogrammet
utökats dels genom en påbyggnad
till de egentliga skollokalerna,
i första hand avsedd för kontorsändamål,
dels genom att bottenvåningen helt
omdisponerats och dels genom att lokaler
inrymts även i källarplanet. Dessa
lokaler i bottenvåningen och källarplanet
skall, såsom förutsattes i riksdagsbeslutet,
uthyras bl. a. till företagare
inom handel och hantverk med anknytning
till konstfackskolans verksamhet.

Enligt de beräkningar som låg till
grund för beslutet om utvidgning av
byggnadsföretaget skulle kostnaderna
för själva konstfackskolan sjunka från
10,8 till 10,3 miljoner kronor. Kostnadsökningen
för påbyggnaden angavs till
3,2 och för botten- och källarvåningarna
till 10,5 miljoner kronor. Totalt skulle
således byggnadskostnaderna uppgå till
24 miljoner kronor enligt 1955 års prisläge.
Härutöver har merkostnadsanslag
i vanlig ordning erhållits med ett belopp
av 2,9 miljoner kronor. Såvitt nu kan

bedömas, torde denna kostnadsram kunna
hållas.

Som jag nyss nämnde kom det slutliga
byggnadsprogrammet att inrymma, förutom
uthyrningslokaler i botten- och
källarvåningarna, en påbyggnadsdel innehållande
kontorslokaler. Dessa kommer
helt att disponeras av överstyrelsen
för yrkesutbildning, som under sommarens
lopp kan flytta från barackbyggnaderna
på Valhallavägen och erhålla
ändamålsenliga ämbetslokaler i
denna nybyggnad. Jag vill framhålla,
att dessa förvaltningslokaler, som med
nuvarande brist på kontorsutrymmen
för statliga ändamål utgör ett synnerligen
värdefullt lokaltillskott, kunnat
åstadkommas utan att statsverket behövt
vidkännas några särskilda kostnader
för anskaffande av tomt. Mot bakgrunden
av de krympande marktillgångarna
i Stockholm måste det över
huvud taget anses tillfredsställande, att
den tillgängliga tomtmarken genom
riksdagens beslut således kunnat utnyttjas
i väsenligt större utsträckning
än som ursprungligen avsågs.

Utökningen av byggnadsprogrammet
har emellertid också medfört vissa
andra ekonomiska fördelar. Dessa hänför
sig till de för hela byggnadskomplexet
gemensamma uppvärmnings- och
ventilationsanordningarna o. d. samt till
en minskning av vissa biutrymmens relativa
andel av den totala byggnadsvolymen
i förhållande till en byggnad
för enbart konstfackskolan. Den kostnadsminskning
på en halv miljon kronor
för själva skolbyggnaden, som, enligt
vad jag nyss angav, skulle bli ett
resultat av den beslutade utvidgningen
av byggnadsprojektet hänför sig just till
denna fördelning av vissa kostnader för
biutrymmen på en större total byggnadsvolym.

De lokalutrymmen som vinnes genom
omdisponering av bottenvåningen och
genom utnyttjande av källarplanet skall
enligt de förutsättningar, som låg till

10 Nr 13 Fredagen den 17 april 19o9

Svar på interpellation ang. det ekonomiska resultatet av viss utvidgning av konstfackskolans
nybyggnad

grund för riksdagsbeslutet 1956, göras
räntabla genom uthyrning. Preliminärt
uppskattades 1956 den ungefärliga årliga
hyresinkomsten till 1 050 000 kronor.
Byggnadsanslagen har beräknats
med utgångspunkt i att dessa lokaler
skall uthyras i oinrett skick, vilket innebär
att kostnader för mellanväggar, golvbeläggning,
speciell utrustning i fråga
om elektricitet, värme, ventilation och
sanitet m. m. skall åvila hyresgästerna.
Det i jämförelse med 1956 kärvare ekonomiska
läget har visserligen medfört,
att det blivit något svårare än man då
hade anledning förutsätta att realisera
den ursprungliga tanken att kring konstfackskolan
sammanföra butiker och
verkstäder med anknytning just till
konstfackskolans egen verksamhet. Enligt
vad byggnadsstyrelsen under hand
meddelat räknar ämbetsverket dock
med att under instundande sommar ha
slutfört uthyrningen av lokalerna. Även
om uthyrningen i första hand måste
inriktas på att göra lokalutrymmena
räntabla, räknar byggnadsstyrelsen oaktat
de ändrade förutsättningarna med
att också syftet att såsom hyresgäster få
företagare med anknytning till konstfackskolans
verksamhet skall kunna tillgodoses
i tillfredsställande grad.

Jag inledde detta svar med att ange
skälen för att någon fullständig redogörelse
av det slag, som interpellanten
önskat, inte kan lämnas ännu. Med hänsyn
till det just pågående arbetet från
byggnadsstyrelsens sida med att hyra
ut lokalerna i konstfackskolans byggnad
ligger det i sakens natur att jag inte här
går in på någon närmare uppskattning
av de blivande hyresinkomsternas storlek.
På grundval av uppgifter, som jag
under hand låtit inhämta, anser jag mig
emellertid kunna konstatera, att om inte
något speciellt, nu helt oförutsebart
skulle inträffa, så kommer de investeringar
i uthyrningslokaler i konstfackskolebyggnaden,
som riksdagen 1956

beslöt, att ge en fullt tillfredsställande
avkastning.

Därmed, herr talman, anser jag mig
ha besvarat interpellationen.

Härpå anförde:

Herr NILSSON i Göingegården (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
för svaret på interpellationen.
Det ger inte mycket besked, men
i det fallet respekterar jag de skäl som
statsrådet redovisat för att han inte för
tillfället kan lämna en fullständig redogörelse,
även om jag nog tycker att statsrådet
kunde ha redovisat några siffror,
som visade hur det slutgiltiga resultatet
kan bli med hänsyn till vad man för
dagen vet. Jag tyder statsrådets svar
som en stilla förhoppning om att allt
skall gå lyckligt beträffande ekonomi
och förräntning i form av uthyrning.

Andra avdelningen i statsutskottet
hade en gång i höstas tillfälle att besöka
konstfackskolans byggnader. Jag skall
inte nu, herr talman, på något sätt gå in
på frågan om dessa byggnader, men jag
vill gärna ha sagt att avdelningen, lindrigt
sagt, var mycket förvånad över
utformningen av dessa lokaliteter. Det
finns måhända — inte minst med hänsyn
till vad statsutskottet vid sammanträde
i dag beslutat — anledning att
återkomma till denna fråga här i kammaren.

Min interpellation gäller emellertid
den tillbyggnad som beslöts av riksdagen
efter en framställning av finansministern
om ökade anslag för byggnadskostnader
med något över 10 miljoner
— en framställning i fråga om vilken
jag för min del anser att man skulle
kunnat diskutera om den inte borde ha
blivit föremål för en anmärkning av
konstitutionsutskottet. Dessa många miljoner
är anledningen till att jag framställt
denna interpellation om att få en
fullständig redogörelse för de ekono -

Fredagen den 17 april 1959 Nr 13

Svar på interpellation ang. det ekonomiska resultatet av viss utvidgning av konst
fackskolans nybyggnad

miska följderna av 1956 års riksdagsbeslut
om utvidgning av den då planerade
nybyggnaden för konstfackskolan.
Jag bär mig bekant att det rör sig litet
där. Vad statsrådet säger om att man
avsåg att med denna tillbyggnad utnyttja
tomten bättre, tycker jag i viss
mån är riktigt, nämligen då det gäller
den överbyggnad som gjorts. Denna anser
jag vara mycket värdefull med hänsyn
till behovet av lokaliteter för överstyrelsen
för yrkesutbildning. Men då
statsrådet säger att man samtidigt utnyttjar
tomten bättre genom tillbyggnad,
förstår jag inte längre resonemanget.
Denna tomt är givetvis mycket
dyrbar, men den kunde lika väl ha utnyttjats
för något annat ändamål.

Man frågar sig vad det slutliga resultatet
kommer att bli av denna jätteinvestering.
Från början rörde det sig om
10—11 miljoner. Sedan dess har beloppet
ökat, och enligt statsrådets redovisning
är det med denna tillbyggnad nu
uppe i cirka 26,9 miljoner, nämligen 24
miljoner plus 2,9 miljoner för de automatiska
kostnadsökningar som uppstått
under tiden.

Jag vill minnas att vederbörande rektor
inte kunde ge något definitivt svar
på frågan vad den sammanlagda kostnaden
skulle bli, när vi i andra avdelningen
gjorde vårt besök på konstfackskolan
— han kunde helt naturligt inte
svara för mer än sitt eget område och
således inte för tillbyggnaden. Men det
torde, sade lian, komma att röra sig om
25 ä 30 miljoner kronor. Det tror jag
lian hade rätt i. År man nu uppe i 26,9
miljoner, drar det sig nog snart upp mot
30 miljoner.

Men det allvarligaste problemet är
nog ändå: Har man verkligen möjlighet
att få en förräntning av det väldiga
belopp, som staten investerat, genom
uthyrning av de så småningom färdiga
lokalerna? Såvitt jag förstår är det
mycket stora bekymmer härvidlag. Det
framhölls 1956, då riksdagen beslöt om

denna tillbyggnad, att inredningen av
ganska stora lokalutrymmen skulle bekostas
av dem som förhyrde lokalerna,
men det sades den gången ingenting
om att hyran skulle sänkas så som lär
ha skett för de utrymmen AB Svensk
form hyr. Denna firma investerar själv
400 000 kronor i inredning, samtidigt
som hyran i ett tioårskontrakt sänks
till 40 kronor per kvadratmeter, ehuru
de verkligen kostnaderna lär ligga vid
140 kronor per kvadratmeter.

Jag frågar mig: Var det avsikten, när
riksdagen fattade sitt beslut, att en
dylik subventionering skulle ske? Jag
är medveten om att den nuvarande ecklesiastikministern
mycket väl kan säga,
att detta har inte ägt rum under min
tid som chef för ecklesiastikdepartementet.
Men jag har ändå i samband
med vad man nu är inne på velat erinra
om vad riksdagen beslöt. Det kan naturligtvis
vara svårt att få lokalerna uthyrda
— de ligger visserligen väl till
men dock i innerstadens kant —• så att
man får en årlig hyresinkomst av
1 050 000 kronor. Jag tycker emellertid
att det är fel att redan nu i ett hyreskontrakt
binda sig för en sänkning,
något som faktiskt medför en ren subventionering.
Den ursprungliga tanken i
riksdagens beslut var, säger statsrådet i
sitt svar, att kring konstfackskolan sammanföra
butiker och verkstäder med
anknytning just till konstfackskolans
egen verksamhet, och statsrådet framhåller
att byggnadsstyrelsen också räknar
med att såsom hyresgäster få företagare
med anknytning till konstfackskolans
verksamhet. För att realisera
denna ursprungliga tanke sovrar man
alltså hyresgästerna. Jag tror emellertid
att man här räknat fel, och de farhågor
jag hyste 1956, när riksdagen utan någon
närmare utredning investerade
ytterligare 10 å 11 miljoner, har besannats.

Herr statsrådet avslutade svaret med
att säga, att han för sin del ansåg sig

12 Nr 13 Fredagen den 17 april 1959

Svar på interpellation ang. det ekonomiska resultatet av viss utvidgning av konstfackskolans
nybyggnad

kunna konstatera, att om inte något alldeles
oförutsett skulle inträffa, så komme
de investeringar i uthyrningslokaler
i konstfackskolebyggnaden som riksdagen
1956 beslöt att ge en fullt tillfredsställande
avkastning. Jag måste,
herr talman, säga att jag tycker det är
en mycket blåögd förhoppning, som
man tyvärr åtminstone enligt min uppfattning
för närvarande har all anledning
att ställa sig tvivlande till.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN:

Herr talman! Det är uppenbart att
den utmärkta tomt som vi har där ute
på Djurgården kommer att bli utnyttjad
på ett helt annat sätt än tidigare efter
det beslut, som 1956 års riksdag har
fattat. Det blir ju helt andra exploateringstal,
vilket jag också nämnde. Våningsytan
ökas med inte mindre än 128
procent. Man bygger bokstavligt talat
både nedåt under jorden och uppåt. Det
måste vara en fördel, när man har en
så exklusivt belägen tomt som det här
är fråga om. Det är ganska naturligt, att
de myndigheter, som har ansvaret för
den statliga lokalförsörjningen i huvudstaden,
inte velat finna sig i att denna
tomt bebyggdes med bara konstfackskolan.

Yad beträffar ett eventuellt ytterligare
överskridande av kostnadsramen
vill jag gärna här i kammaren understryka,
att jag så sent som före lunchen
i dag på nytt varit i kontakt med byggnadsstyrelsen.
Det är inte bara så, att
den kostnadsram, som vi rör oss med,
såvitt nu kan bedömas kommer att kunna
hållas, utan man ser till och med
ännu mer optimistiskt på den saken.
Regering och riksdag har ju samma
intresse av att myndigheterna kan hålla
sig inom beviljade anslagsramar; även
den ärade interpellanten och jag har ju
exakt samma intresse på den punkten.
Men än så länge får vi nöja oss med

försäkringar, och jag räknar för min
del med att dessa kommer att visa sig
vara absolut riktiga.

Slutligen vill jag beträffande frågan,
om det blir en tillfredsställande förräntning
av de pengar som är nedlagda
i hyreslokalerna, nämna, att lokalerna
redan i dag är uthyrda i en sådan utsträckning,
att man i byggnadsstyrelsen
räknar med att det blir hyresintäkter
på bortåt miljonen. Visserligen kan man
självfallet inte precisera varje hyresbelopp
samtidigt som förhandlingar pågår,
men det skulle innebära en förräntning
av byggnadskostnaderna för
hyreslokalerna på omkring 8 procent.
Det är ju inte så dåligt, om det visar
sig vara hållbart.

Jag inbjuder gärna den ärade interpellanten
att återkomma en gång till,
när jag vet litet mer om denna sak.

Herr NILSSON i Göingegården (h):

Herr talman! Herr statsrådet säger att
det var en lycklig utformning av tillbyggnaden,
att man fick en utökning
av golvytan med inte mindre än 128
procent och att man byggt både högt
över och djupt under markytan. Med
anledning härav vill jag fråga: vad skall
det hli av det jättestora garaget med
plats för 100—200 bilar, där garagehyran
skulle bli 100 kronor i månaden.
Avser man att det garaget skall förränta
sig, eller vad skall man göra av denna
mycket kostsamma och jättestora golvyta,
som man där har till förfogande?

Jag är mycket intresserad av att följa
denna stora statliga investering i fortsättningen,
och därför är jag tacksam
för den fortsatta redovisningen för investeringen.
Riksdagen har enligt herr
statsrådets och min uppfattning all anledning
att se till att den kommer att
hålla sig inom den från början avsedda
investeringsramen.

Överläggningen var härmed slutad.

Fredagen den 17 april 1959

Nr 13

§ 5

Svar på interpellation ang. konstfackutbildningen Herr

talmannen lämnade på begäran
ordet till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet EDENMAN, som yttrade:

Herr talman! Med andra kammarens
tillstånd har herr Nihlfors frågat om
jag delar den uppfattningen, att konsthantverkets
nuvarande läge kräver allvarlig
uppmärksamhet från statsmakternas
sida och att konstfackutbildningen
i vissa hänseenden kan vara i
behov av en översyn, samt om jag i så
fall är beredd att vidtaga av situationen
på området betingade åtgärder, så
att förbättringar skyndsamt kan åstadkommas.

I anledning härav vill jag först framhålla,
att i princip varje slag av utbildning
bör vara föremål för en fortlöpande
översyn beträffande utbildningens
innehåll och formerna för dess
meddelande, så att den ständigt anpassas
till förändringarna i samhällsstrukturen
och fyller de behov, som
samhället har av utbildningen i fråga.
Konstfackutbildningen kan naturligtvis
inte undantas från denna allmänna princip.
Tvärtom, en utbildning som har
att tillgodose så pass snabbt skiftande
behov som både de estetiska och de rent
praktiska och ekonomiska bör självfallet
ständigt undergå förändringar och
förnyelser för att kunna vara verkligt
ändamålsenlig.

På sistone har från konstfackutbildades
sida yppats en viss oro över utkomstmöjligheterna
inom yrken, för
vilka konstfackskolan meddelar utbildning.
Detta kan till en del bero på strukturförändringar
inom sysselsättningsområdena,
och i så fall är det naturligtvis
anledning att närmare granska
konstfackskolans rent kvantitiativa utbildningskapacitet
och inriktning för
olika yrkesområden. Till en del torde
emellertid nämnda farhågor och de
kommentarer därtill, som gjorts från

bl. a. industrihåll, sammanhänga med
frågan om konstfackutbildningens innehåll
och utformning i relation till samhällets
aktuella önskemål och krav både
i specialiserad och i vid mening beträffande
denna utbildning. Den omständigheten,
att konstfackskolan fick sin nuvarande
organisation för snart femton
år sedan och att de i samband därmed
utarbetade och av överstyrelsen för
yrkesutbildning fastställda utbildningsplanerna
med smärre ändringar alltjämt
är gällande, utgör också skäl för
att konstfackutbildningen kan tänkas
behöva åtminstone i vissa avseenden
göras mera aktuell för att vara verkligt
ändamålsenlig. I första hand såsom ett
led i den fortlöpande översyn av yrkesutbildningens
kapacitet samt innehåll
och utformning, som överstyrelsen för
yrkesutbildning har att göra, synes det
därför lämpligt att också konstfackutbildningen
upptages till granskning
från både kvantitativa och kvalitativa
synpunkter. En dylik på behovsundersökning
grundad prövning av konstfackutbildningens
målsättning, innehåll
och utformning samt därmed sammanhängande
frågor torde kunna förutsättas
komma att ske lämpligen i anslutning
till att konstfackskolan med den
slutliga inflyttningen i nya lokaler i
höst erhåller tillfredsställande lokalmässiga
förutsättningar för en effektiv
utbildning. Denna översyn bör givetvis
på vanligt sätt ske i intim kontakt med
industri och hantverk, företrädda bl. a.
genom skolans styrelse, och med övriga
av dessa utbildningsfrågor berörda myndigheter
och andra organ. I samband
härmed vill jag nämna, att jag erfarit
att statens konsumentråd, där för övrigt
interpellanten är ledamot, för närvarande
har sin uppmärksamhet riktad på
dessa utbildningsfrågor, varför jag räknar
med att även konsumentrådet skall
kunna ge värdefulla bidrag till belysning
av konstfackutbildningens ställning
och uppgifter.

Herr talman! Jag vill tillägga, att innan
jag gick till riksdagen i dag fick

Nr 13

Fredagen den 17 april 1959

Svar på interpellation ang. konstfackutbildningen

jag meddelande om att statens konsumentråd
i en skrivelse har anhållit om
särskild utredning i denna fråga.

Härefter anförde

Herr NIHLFORS (fp):

Herr talman! Jag vill tacka statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet
för det som jag tycker mycket
positiva svar han har lämnat på min
interpellation.

Jag har tolkat hans uttalande om den
framtida översynen så, att han önskar
en så allsidig översyn som möjligt av
konstfackutbildningen och att den kommer
till stånd i en så nära framtid som
man kan tänka sig.

När jag hörde den föregående interpellationsdebatten
gjorde jag den reflexionen,
att det till äventyrs hade
varit till fördel, om en översyn av utbildningsformerna
vid konstfackskolan
hade ägt rum innan man tog ställning
till hur det nya konstfackhuset skall se
ut. Jag kan inte bedöma det, men det är
möjligt att man vid en översyn kommer
till det resultatet, att utbildningen borde
ordnas på ett eller annat sätt, men finner
att det blir nödvändigt att i viss
mån rätta sig efter huset, som är byggt
på ett visst sätt. Jag tror det hade varit
till fördel om man tidigare på ansvarigt
håll — jag vet inte i vad mån det har
förekommit — hade gjort framstötar om
en översyn av det slag som vi nu tydligen
har att räkna med.

Herr statsrådet nämnde att konsumentrådet
anmält sin medverkan i detta
sammanhang. Jag kanske bör komplettera
denna upplysning med att jag i dag
råkat höra att Svenska slöjdföreningen
för sin del är positivt inställd och vill
medverka i sammanhanget. Den framställning,
som statsrådet nämnde mot
slutet av sitt anförande, har jag som
deltagare vid ett sammanträde i går
inom konsumentrådet givetvis kännedom
om. I anslutning till vad som sagts

i interpellationssvaret vill jag under
några minuter beröra vissa spörsmål.

Det har ju ägt rum — och kommer
kanske även i fortsättningen att äga
rum — en mycket livlig dagspressdebatt,
som även spritt sig till veckopress
och fackpress, om just dessa problem.
Vi, som mer eller mindre är lekmän,
har fått veta att för många ett bekymmersamt
läge uppstår efter genomgången
utbildning vid konstfackskolan.
Man har en känsla av att eleverna efter
att ha gått igenom denna utbildning,
faktiskt kan lämnas vind för våg. Några
prognoser över situationen inom olika
grenar av konstfackutbildningen tycks
inte förekomma — i alla händelser verkar
sådana prognoser inte särskilt välkända
bland dem som borde beröras
därav. Man har läst att före detta konstfackelever
säger: »Vad skall vi göra?
Är vi nödvändiga? Vad blir det av oss?»

Konsumentrådet har i sin framställning
just tagit upp frågan om hur man
skall komma till rätta med dylika problem.
Jag vill som hastigast referera ett
påpekande som rådet gör. Rådet säger
att man skulle vilja undersöka om undervisningen
är upplagd med hänsyn
till sådana rön och erfarenheter rörande
varuformgivning, som vunnits genom
statlig och annan forsknings- och
undersökningsverksamhet. Det påpekas
att staten — numera genom konsumentrådet
— t. ex. finansierat åtskilliga undersökningar
och funktionsstudier av
möbler och porslin i marknaden. Man
frågar sig om resultaten av dessa forskningar
utnyttjas i undervisningen för
de blivande formgivarna.

Man skulle naturligtvis även behöva
granska undervisningmetoderna och
undervisningsmaterielens pedagogiska
uppläggning. Det finns vid skolan sju
linjer plus ett teckningslärarinstitut.
Såvitt jag förstår sker en uppspaltning
på de olika facken redan från början.
Eleverna är mycket unga —• lägsta åldern
lär vara 16 år, något som på
många håll väckt förvåning — och det

Fredagen den 17 april 1959

Nr 13

Svar pa interpellation ang. konstfackutbildningen

är givetvis svårt för en sextonåring att
från början träffa rätt val av utbildningslinje.
Enligt vad som uppgivits
förekommer det också en ganska omfattande
överflyttning mellan olika linjer
vid konstfackskolan.

Det är ganska naturligt att man frågar
sig, om detta är riktigt och om det inte
borde, i enlighet med en del offentligen
framförda propåer, inrättas ett
enhetligt mera allmänt-orienterande
första skolår för samtliga elever, varigenom
det skulle kunna ske en testning
av deras förutsättningar för olika
slags fortsatt utbildning, och först därefter
företas en uppdelning på specialiteter.

Det är, herr talman, sådana saker som
den kommande utredningen naturligtvis
får ta ställning till, och jag hoppas
att den blir igångsatt så snart som möjligt.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts å bordet
vilande proposition nr 146, med förslag
till lag angående ändring i lagen
den 22 juni 1939 (nr 314) om villkorlig
dom.

§ 7

Föredrogs den av herr Stiernsteclt vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående införande
av särskilt trafikkort för traktor.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8

Föredrogs herr Carlssons i Huskvarna
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för kom -

munikationsdepartementet i anledning
av trafikolyckor i Odensjöbacken söder
om Jönköping.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 9

Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets utlåtande nr
16, i anledning av väckta motioner om
ändring i kommunala vallagen, i vad
gäller utseende av suppleant för landstingsman; statsutskottets

utlåtanden:
nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts
framställningar angående anslag för
budgetåret 1959/60 till utbyggnad av
tekniska högskolan i Stockholm m. m.,
nr 57, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående anslag för budgetåret
1959/60 till statens skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården m. m.
jämte i ämnet väckta motioner, och
nr 58, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående vissa anslag till
universitetssjukhusen m. m.;

bevillningsutskottets betänkande nr
30, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till förordning om
ändring i uppbördsförordningen den 5
juni 1953 (nr 272);

bankoutskottets utlåtanden:
nr 19, i anledning av väckt motion
om utgivande av en utförligare matrikel
över riksdagens ledamöter, och

nr 20, i anledning av väckt motion
angående viss ändring av riksbankens
sedeltyper;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 17, i anledning av väckta motioner
om obligatorisk tilläggssjukpenningförsäkring
för företagare,

nr 18, i anledning av väckta motioner
om införande i vägtrafikförordningen
av vissa särskilda bestämmelser
rörande skolskjutsar, och

nr 19, i anledning av dels Kungl.
Maj ds proposition med anhållan om
riksdagens yttrande angående vissa av

Nr 13

Fredagen den 17 april 1959

Internationella arbetsorganisationens
konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta
sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen)
fattade beslut, dels ock i ämnet
väckt motion;

tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 15, i anledning av dels Kungl.

Maj :ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 4 § lagen
den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. in., så ock om fortsatt giltighet
av samma lag, m. m., dels ock i
ämnet väckta motioner,

nr 16, i anledning av dels Kungl.

Maj :ts proposition med förslag till lag
med särskilda bestämmelser om makars
gemensamma bostad, dels ock i ämnet
väckta motioner, och

nr 17, i anledning av dels Kungl.

Maj:ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den
30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete, dels ock i ämnet
väckta motioner; samt

allmänna beredningsutskottets utlåtanden
och memorial:

nr 14, i anledning av väckta motioner
angående differentierad vård av de svårartade
ungdomsbrottslingarna,

nr 19, i anledning av väckt motion om
befrielse från dansundervisning i skolorna,
och

nr 20, i anledning av väckt motion om
dubbla åldersgränser för barns bevistande
av offentlig filmföreställning,
m. m.

§ 10

Anmäldes och godkändes följande förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från bevillningsutskottet:
nr 159, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj :t att medgiva viss
utvidgning av gällande rätt till varvsindustrirestitution;
och

nr 160, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 13 § förordningen
den 31 maj 1957 (nr 343) om oljelagring
m. m., såvitt propositionen hänvisats
till bevillningsutskottet;
från första lagutskottet:
nr 157, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 15 och 52 §§ militära
rättegångslagen den 30 juni 1948 (nr
472); och

nr 158, i anledning av väckta motioner
om tillämpning av vissa bestämmelser
i domsagostadgan å tjänstgöring
som notarie vid rådhusrätt; samt
från jordbruksutskottet:
nr 155, i anledning av väckta motioner
angående anslag till bidrag till
plantskolekontroll; och

nr 156, i anledning av Kungl. Maj :ts
framställningar angående statens stöd
åt hästaveln, m. m. jämte i ämnet väckta
motioner.

§ 11

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kammare
Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden 20—28
april 1959 för att i Strasbourg delta i
sammanträde med Europarådets rådgivande
församling.

Stockholm den 17 april 1959

Gunnar Heckscher

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 12

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 15.04.

In fidem

Sune K. Johansson

Måndagen den 20 april 1959

Nr 13

Måndagen den 20 april

Kl. 14.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollet för den 14 innevarande
april.

§ 2

Upplästes ett till kammaren från fru
Renström-Ingenäs inkommet läkarintyg,
avsett för vederbörande sjukkassa, av
vilket inhämtades att fru RenströmIngenäs
på grund av influensa vore sjukskriven
under tiden den 18—den 28
april 1959.

Fru Renström-Ingenäs beviljades ledighet
från riksdagsgöromålen under angivna
tid.

§ 3

Föredrogos, men bordlädes åter konstitutionsutskottets
utlåtande nr 16, statsutskottets
utlåtanden nr 56—58, bevillningsutskottets
betänkande nr 30, bankoutskottets
utlåtanden nr 19 och 20, andra
lagutskottets utlåtanden nr 17—19,
tredje lagutskottets utlåtanden nr 15—
17 samt allmänna beredningsutskottets
utlåtanden och memorial nr 14,19 och 20.

§ 4

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 161, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i sinnessjuklagen den 19 september
1929 (nr 321);

nr 165, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om
krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring; nr

166, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 13 § förordningen
den 31 maj 1957 (nr 343) om oljelagring
m. m., i vad propositionen hänvisats
till lagutskott; och

nr 167, i anledning av väckta motioner
om föreskrifter rörande fordon, som
i mörker uppställts på väg utom tättbebyggt
område.

§ 5

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.03.

In fidem

Sune K. Johansson

2 — Andra kammarens protokoll 1959. Nr 13

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Tisdagen den 21 april

Kl. 16.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes till en början av herr andre
vice talmannen.

§ 1

Justerades protokollet för den 15 innevarande
april.

§ 2

Svar på interpellation ang. sysselsättningsläget Chefen

för socialdepartementet, herr
statsrådet NILSSON, erhöll på begäran
ordet för att besvara herr Kellgrens interpellation
angående sysselsättningsläget.

Svaret hade före sammanträdet i stencilerad
form tillställts kammarens ledamöter,
och herr statsrådet Nilsson lämnade
nu en kort sammanfattning av dess
innehåll.

Det inom kammaren utdelade svaret
var av följande lydelse:

Herr talman! Herr Kellgren har frågat,
dels om jag vill lämna en redogörelse
för det aktuella sysselsättningsläget,
omfattningen av de hittills vidtagna
åtgärderna samt deras kostnader
och sannolika effekt för näringslivet,
dels om jag vill göra en bedömning av
sysselsättningsfrågorna på längre sikt
särskilt med tanke på läget i höst och
nästkommande vinter.

Det aktuella sysselsättningsläget karakteriseras
av den påtagliga nedgång
av antalet arbetslösa som skedde under
februari och mars. Från 73 000 i
januari minskade antalet arbetslösa till
45 000 i mars. Arbetslösheten bland arbetslöshetskassornas
medlemmar sjönk
från 4,3 till 2,6 procent. Därmed hade
arbetslöshetsprocenten pressats ner till

samma nivå som i mars månad 1956
och 1957.

Nedgången i arbetslösheten under
vintermånaderna har flera orsaker.
Inte minst har den gynnsamma väderleken
bidragit till utvecklingen. Vidare
har de olika arbetslöshetsbekämpande
åtgärderna varit av stor betydelse.
Dessa åtgärder har till betydande del
varit inriktade på att upprätthålla
byggnadsverksamheten. Antalet arbetslösa
byggnadsarbetare var också närmare
10 000 färre i mars i år än vid
samma tid i fjol. Även inom sådana industrier,
som direkt påverkas av byggnadsverksamhetens
omfattning, har antalet
arbetslösa sjunkit.

Det bör understrykas att förändringar
i arbetslöshetstalen från en månad
till en annan — liksom de absoluta talen
för enstaka månader — kan påverkas
av tillfälliga faktorer. Lika litet
som den relativt höga januarisiffran
kunde tagas till intäkt för att vi var på
väg mot en djupgående arbetslöshet kan
förbättringen i mars berättiga till uppfattningen
att vi är på snabb återgång
till ett läge där vi kan säga att sysselsättningen
är tryggad. Det är först på
något längre sikt, som vi kan få en riktig
bild av läget. Det kan då konstateras
att i genomsnitt 2,5 procent av kassamedlemmarna
var arbetslösa under år
1958. För 1957 var årsmedeltalet arbetslösa
1,9 procent och för 1956 var
det 1,5 procent. Mellan 1956 och 1958
hade alltså en viss stegring skett. Om
vi skulle nöja oss med att ligga väl till
vid internationella jämförelser kunde
vi dock även för 1958 fastslå, att vår
arbetslöshet var relativt låg.

Även om ökningen av arbetslösheten
under detta större perspektiv inte har
varit särskilt stor har vi bedömt den

Tisdagen den 21 april 1959

Nr 13

Svar på interpellation ang. sysselsättningsläget

vara så allvarlig att statsmakterna som
bekant vidtagit en rad arbetslöshetsbekämpande
åtgärder. Jag har tidigare
lämnat kammaren flera redogörelser
för dessa åtgärder men vill gärna på
nytt ge en översikt av arbetslöshetspolitiken.

I första hand har åtgärderna hittills
inriktats på att omplacera de arbetslösa
på den öppna arbetsmarknaden.
Såväl den geografiska som den yrkesmässiga
rörligheten har stimulerats
och underlättats. I detta syfte har arbetsförmedlingarna
förstärkts, särskilt
på orter där arbetslöshet hotat uppstå.
Rese- och flyttningsbidrag bär lämnats
i betydligt större utsträckning än tidigare.
Startbidrag på 300 kronor har införts
för arbetslösa, som lämnar arbetslöshetsdrabbade
orter och tar stadigvarande
arbete på annan ort. Familjeförsörjare,
som tar stadigvarande
arbete utanför hemorten, kompenseras
för dubbla hushåll genom ett särskilt
familjebidrag, som kan utgå under
högst 6 månader. För att snabbt lösa
bostadsfrågan åt arbetslösa, som kan få
arbete på expanderande orter, har i
vissa fall särskilda bostäder uppförts på
dessa orter med utnyttjande av arbetslöshetsmedel.

Genom arbetsförmedlingarna har under
det senaste året i genomsnitt tillsatts
75 000 lediga platser per månad.
Av dessa platser har fyra å fem tusen
per månad tillsatts med personer, som
tagit arbete på annan ort än sin hemort.
De rörlighetsstimulerande åtgärderna
har i hög grad medverkat till att
detta resultat kunnat uppnås. Samtidigt
visar siffrorna att det även under
en konjunkturnedgång på olika områden
finns ett betydande nyrekryteringsbehov,
som det gäller att tillgodose
snabbt och effektivt.

Den yrkesmässiga rörligheten har
befrämjats genom yrkesutbildning, omskolning
och vidareutbildning. Utbyggnaden
av det ordinarie yrkesutbildningsväsendet
har forcerats bl. a. ge -

nom ökat byggande av yrkesskolor.
Dessutom har yrkesutbildningskurser
— i regel varierande mellan 4 och 22
månader -— satts i gång i stor skala.
För närvarande deltar 6 000 personer
i dylika kurser. Totala antalet elever
som genomgått arbetslöshetskurser är
givetvis betydligt större. Efter avslutad
utbildning har de i regel kunnat placeras
i arbete på öppna marknaden. Det
har också varit möjligt att öppna flera
klassavdelningar vid de allmänna skolorna
än man tidigare räknat med.
Därigenom har många ungdomar beretts
möjlighet att förlänga sin skolgång
och rusta sig bättre för konkurrensen
på arbetsmarknaden. Även den
enskilda företagsamheten har visat ökat
intresse för yrkesutbildningen, och ett
nära samarbete har etablerats mellan
skol- och arbetsmarknadsmyndigheterna
å ena sidan och företrädare för näringslivets
yrkesutbildning å andra
sidan.

Men dessa åtgärder har inte räckt till
för att möta påfrestningarna på arbetsmarknaden.
Det har varit nödvändigt
att även vidtaga direkt sysselsättningsskapande
åtgärder. Dessa har huvudsakligen
inriktats på att upprätthålla
eller öka investeringarna, främst
inom byggnads- och anläggningsområdet.

Som envar vet har bostadsbyggandet
ökat kraftigt sedan 1957. Genom ökning
av låneramarna både 1958 och
1959 har ett mycket högt bostadsbyggande
kunnat upprätthållas. Detta har
lagt grunden till en god sysselsättning
på byggnadsmarknaden. Offentligt husbyggande,
avseende i första hand skolor,
yrkesskolor, sjukhus och ålderdomshem,
har ökat. Statliga anläggningsarbeten
liar också ökat kraftigt
främst genom att många beredskapsarbeten
satts i gång. Hamn- och farledsarbeten,
skogsbilvägar och försvå
rsarbeten har utförts utöver ordinarie
planer. Statens järnvägars och televerkets
anläggningsarbeten har forcc -

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Svar på interpellation ang. sysselsättningsläget

rats. Ett större antal flottledsarbeten
har kunnat bedrivas. Skogsvårdsarbeten
har satts i gång mer än normalt
genom ett särskilt statligt stimulansbidrag,
och flera tusen skogsarbetare har
därigenom beretts extra sysselsättning
i skogen. I kommunerna har ett vidgat
vatten- och avloppsbyggande satts i
gång.

För att stimulera industrien att upprätthålla
sina investeringar under nedgångskonjunkturen
har ett stort antal
företag givits möjlighet att ta sina investeringsfonder
i anspråk. De konjunktur-
och prisutjämningsavgifter,
som avsattes i samband med »Koreainflationen»,
har vidare fått ianspråktagas
i snabbare tempo än vad som tidigare
var avsett. Ur lågkonjunkturfonden
har medel ställts till arbetsmarknadsstyrelsens
förfogande för beredande
av sysselsättning inom skogsbruket.

Statliga industribeställningar har också
lagts ut i arbetslöshetsbekämpande
syfte. En stor del av dessa har gått till
sjöfartsstyrelsen för investeringar i sjösäkerheten
(fyrskepp, lotsbåtar, mudderverk
m. m.). Vidare har telestyrelsen
kunnat göra ökade telefonbeställningar
och SJ ökade investeringar i rullande
materiel. För väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
räkning har beställningar
på bl. a. färjor lagts ut. Även tullens
investeringar har ökat. Textilindustrien
har fått relativt betydande beställningar
för försvaret. För att ge ökad sysselsättning
vid de mindre och medelstora
varven har fiskerilånefonden och lånefonden
för den mindre skeppsfarten tillförts
ytterligare medel. Slutligen har
ramen för exportkreditgarantier fördubblats
i syfte att främja sysselsättningen
i våra exportindustrier.

Det är inte möjligt att exakt ange de
totala kostnaderna för de vidtagna
arbetslöshetsbekämpande åtgärderna.
Bland annat är det svårt att med säkerhet
avgöra i vilken utsträckning kostnaderna
kommer att belasta innevarande
budgetår. Vill man få ett begrepp

om de olika åtgärdernas effekt på arbetsmarknaden
måste man för övrigt
medräkna inte endast de direkta statliga
utgifterna på drift- och kapitalbudgeten
utan även utökningen av statens
lånegarantiåtaganden och ianspråktagandet
av investeringsfonder. Jag har
låtit ställa samman dessa olika poster
för att belysa omfattningen av vad som
skett i syfte att bekämpa arbetslösheten
och främja sysselsättningen.

De statliga utgifterna på driftbudgeten
under innevarande budgetår torde kunna
beräknas till i runt tal 600 mkr. Huvuddelen
eller cirka 500 mkr faller på
utgifter för beredskapsarbeten, industribeställningar,
ökad yrkesutbildning
och rörlighetsstimulerande åtgärder. Det
förtjänar nämnas att ca 260 miljoner
kronor av dessa medel användes till
vägarbeten och att ca 90 miljoner kronor
beviljats till statliga industribeställningar.
Kostnaderna för arbetslöshetskurser
tiodubblas från 2,5 till 25 miljoner
kronor.

Utöver de nämnda 600 miljonerna har
olika former av statliga lån och investeringsramar
på kapitalbudgeten ökats
med ungefär 180 miljoner kronor, varav
120 mkr avser bostadslån, 32 mkr
industribeställningar in. in. för kommunikationsverken,
17,5 mkr lånefonden
för den mindre skeppsfarten och 5 mkr
fiskerilånefonden. På kreditgarantiernas
område, som ju i varje fall på kort sikt
inte medför någon direkt belastning för
statskassan, är det främst möjligheterna
att bevilja exportkreditgarantier som
har vidgats, nämligen från 300 till 600
miljoner kronor.

Medgivande att skattefritt ianspråktaga
investeringsfonder har givits för 400
miljoner kronor. Av skogsföretagens
konjunktur- och prisutjämningsmedel
har 25 miljoner kronor redan nu frisläppts
på grund av arbetsmarknadsläget.

Utöver de här angivna medlen har
stora summor investerats av kommuner
och enskilda som en direkt följd av de

Tisdagen den 21 april 1959

Nr 13

Svar på interpellation ang. sysselsättningsläget

statliga åtgärderna. Kostnaderna för att
utföra de arbeten, som föranletts av
ökade statliga bidrag och lån, torde sålunda
uppgå till mellan 300 och 400 miljoner
kronor. Härtill kommer kostnader
för gator och ledningar m. in. till
nya bostadsområden till följd av det
ökade bostadsbyggandet.

För att fullständiga bilden bör även
de kostnader medräknas, som hänför
sig till kontantunderstöd till arbetslösa
respektive ersättning till arbetslöshetsförsäkrade.
Statsbidragen till arbetslöshetskassorna
utgör numera den helt
övervägande delen av dessa kostnader
och kan under innevarande budgetår
beräknas uppgå till 76 miljoner kronor.
Därtill kommer kassornas egna
kostnader med 74 miljoner eller tillhopa
150 miljoner kronor.

Någon summering av de olika posterna
kan rimligen inte göras eftersom
det till stor del rör sig om storheter
som inte är direkt jämförbara. Det kan
dock konstateras att det är fråga om
miljardbelopp, som mobiliserats i kampen
mot arbetslösheten.

Interpellanten har önskat att jag
skall lämna en redogörelse för effekten
av de vidtagna åtgärderna. En sådan
borde givetvis resultera i en beräkning
av hur många, som har erhållit arbete
tack vare den förda arbetslöshetspolitiken.
Det är naturligtvis mycket vanskligt
att göra en sådan beräkning, och
även om jag tidigare återgett olika uppskattningar
vill jag här nöja mig med
att nämna några tämligen säkra tal.
I mars månad sysselsattes 16 000 man
i beredskapsarbeten. 6 000 personer
deltog i extra yrkesutbildningskurser.
4 000 man beräknades vara sysselsatta
i arbeten som igångsatts med medel
från investeringsfonderna. Uppskattningsvis
sysselsattes 15 000 man i ökat
bostadsbyggande och offentligt byggande
och 3 000 personer med statliga industribeställningar.
Mellan 40 och 50
tusen personer skulle sålunda i mars
vara i arbete som en direkt följd av de

sysselsättningsskapande åtgärderna. Det
bör uppmärksammas att de igångsatta
arbetena är av mycket skiftande varaktighet.

Hänsyn bör också tagas till den indirekta
effekten av åtgärderna och till
vad som blivit resultatet av de rörlighetsstimulerande
åtgärderna. Denna
effekt är ännu mera svårbedömbar,
men det förefaller mig inte osannolikt
att den varit lika stor som den direkta
effekten.

Herr Kellgrens andra fråga gäller
min bedömning av sysselsättningsfrågorna
på längre sikt, särskilt med tanke
på närmaste höst och vinter.

Sysselsättningsntsikterna för det närmaste
halvåret synes vara relativt ljusa.
Inom industrien förefaller inga allvarligare
sysselsättningsstörningar vara
att befara under sommarhalvåret. Visserligen
kan lokalt begränsade svårigheter
uppstå på grund av besvärligheter
inom enstaka företag eller branscher,
men sådana bekymmer får vi
vara beredda på oavsett det allmänna
konjunkturläget. En viktig orsak till
att vi bör kunna räkna med en hög
sysselsättning under de närmaste månaderna
är vidare, att vi uppenbarligen
kan emotse en omfattande byggnadsverksamhet.

Betydligt svårare är det att bilda sig
en uppfattning om utsikterna för den
kommande hösten och vintern. Industriföretagen
är mycket försiktiga i
sina förutsägelser. Möjligen kan man
säga att det i allmänhet synes råda en
försiktig optimism. Industrien ådagalägger
för närvarande en förhållandevis
väl upprätthållen investeringsvilja. Å
andra sidan är man på industrihåll angelägen
att framhålla, att läget är så
labilt att obehagliga överraskningar
långt ifrån är uteslutna.

Vad som särskilt inom vissa branscher
gör liigct svårbedömbart är de
verkningar, som upprättandet av sexstatsunionen
kan komma att få. Även
om det dröjer avsevärd tid innan den -

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Svar på interpellation ang. sysselsättningsläget

na union får full effekt kan den även
på kort sikt få ogynnsamma verkningar
för vår handel, såvida man inte
uppnår en överenskommelse, som tryggar
ett varuutbyte på någorlunda likvärdiga
villkor.

Det är framför allt via utrikeshandeln,
som vi kan befara att få känning
av ett försämrat arbetsmarknadsläge.
Riskerna för att efterfrågan på hemmamarknaden
skulle svikta och att vi på
den vägen råkar in i en konjunkturförsämring
är betydligt mindre, men
också den inhemska marknaden är naturligtvis
beroende av den internationella
konkurrensen.

De pågående byggena kan beräknas
få stor omfattning under sommaren.
Man har därför anledning hoppas på
en någorlunda väl upprätthållen sysselsättning
inom byggnadsverksamheten
under hösten. Inte heller för vintern
hör förutsättningarna vara ogynnsamma.
Detta förutsätter dock ett betydande
offentligt byggande och troligen också
en viss rörlighet inom byggnadsarhetarkåren.

Utbudet av arbetskraft kommer under
innevarande år att öka genom en
naturlig befolkningstillväxt i de arbetsföra
åldrarna med omkring 40 000 personer,
till stor del i de yngre åldersklasserna.
Vidare måste vi räkna med
betydande strukturella omvandlingar
inom näringslivet, som friställer arbetskraft
inom vissa områden. Planeringen
av den fortsatta sysselsättningspolitiken
måste ske från dessa förutsättningar.

Med detta utgångsläge är det självklart,
att rörlighetsstimulerande åtgärder
och yrkesutbildning i olika former
alltjämt måste bedömas som mycket
angelägna uppgifter för arbetsmarknadspolitiken.
Genom sådana åtgärder
underlättas de nytillträdande åldersgruppernas
inträde i produktionen, och
arbetsmarknaden kan på ett mera
smärtfritt sätt anpassa sig till förändringar
inom näringslivet. Vi måste nog

också räkna med att personer med arbetshinder
av olika slag kommer att
vara svårplacerade på arbetsmarknaden.
Deras konkurrenskraft måste i
första hand stärkas genom yrkesutbildning.

Beredskapen i fråga om direkt sysselsättningsskapande
åtgärder måste liksom
hittills i första hand inriktas på
att upprätthålla en hög investeringsverksamhet.
En central ställning intar
därvid bostadsbyggandets upprätthållande
på en hög nivå. Andra i detta
sammanhang viktiga investeringsområden
blir vägbyggandet, annat offentligt
byggande (skolor m. m.) samt skogsvård.
De enskilda investeringarna måste
uppmuntras, vilket kan ske bl. a. genom
fortsatta medgivanden att ianspråktaga
investeringsfonder. Genom
de av årets riksdag godkända ändringarna
av bestämmelserna rörande dessa
fonder har företagen fått ytterligare
förbättrade möjligheter att utnyttja de
fördelar bl. a. i beskattningshänseende
som fonderna erbjuder.

Industribeställningarna har visat sig
vara ett utmärkt instrument för arbetsmarknadspolitiken,
och detta medel
kan utnyttjas även i fortsättningen.
Genom stimulansbidrag till kommuner,
som i arbetslöshetsbekämpande syfte
lägger ut industribeställningar i förtid,
hoppas vi ytterligare kunna förstärka
verksamheten. Den föreslagna uppmjukningen
av bestämmelserna rörande
exportkreditgarantier avser att ge
ökade möjligheter att medverka till att
sysselsättningen inom exportindustrien
upprätthålles.

Vi strävar sålunda efter att på olika
områden stärka beredskapen mot arbetslöshet.
Beredskapsåtgärderna utformas
på ett sådant sätt att de skall kunna
användas i en selektiv sysselsättningspolitik
syftande till att upprätthålla
en hög och produktiv sysselsättning.
Naturligt är att dessa åtgärder
i stor utsträckning är inriktade på
att direkt och indirekt bekämpa upp -

Tisdagen den 21 april 1959

Nr 13

Svar på interpellation ang. sysselsättningsläget

kommen eller befarad arbetslöshet. Det
torde dock ha framgått av min redogörelse,
att åtskilligt av vad statsmakterna
gjort på arbetsmarknadspolitikens
område — eller på andra områden med
arbetsmarknadspolitisk motivering —
innebär ett stöd åt näringslivet och
därigenom är ägnat att på både kortare
och längre sikt medverka till den fulla
sysselsättningens upprätthållande. Som
interpellanten själv framhållit har arbetslöshetspolitiken
i hög grad utvecklats
till aktiv sysselsättningspolitik. Så
måste den förbli även i fortsättningen.

Jag vill emellertid betona, att antingen
vi kallar vår arbetsmarknadspolitik
för arbetslöshets- eller sysselsättningspolitik
är den nuvarande konjunkturbilden
sådan, att vi har anledning
utforma våra åtgärder så elastiskt
som möjligt. De skall relativt snabbt
kunna anpassas efter de konjunkturella
förändringarna.

Härefter anförde:

Herr KELLGREN (s):

Herr talman! Jag vill genast uttrycka
mitt tack till herr statsrådet och chefen
för socialdepartementet för det utförliga
och med siffror och fakta underbyggda
svaret på min interpellation. Det
är med tillfredsställelse jag tar del av
de lämnade uppgifterna, tv de klarlägger
på det mest effektiva sätt, att landets
regering och inte minst socialministern
själv vill inte bara i ord utan
också genom aktiva insatser förverkliga
den fulla sysselsättningens politik.
Detta är mycket viktigt att fastslå i en
tid då ekonomiskt ledande länder i demokratiernas
stora krets inte tycks göra
tillräckligt för att minska arbetslösheten
och ge arbete åt alla som vill och
har förmåga att göra en produktiv insats.
Det är kanske onödigt att tillägga,
att endast om demokratien kan lösa sysselsättningsproblemet
har den möjlighet
att bekämpa ideologier som är fientliga
till det demokratiska styrelseskicket.

Att den förda sysselsättningspolitiken
varit effektiv, framgår klart av de av
socialministern lämnade uppgifterna.
Arbetslösheten bland arbetslöshetskassornas
medlemmar har pressats ned till
en nivå som gällde för de goda åren
under 1950-talet. Jag kan vidare glädja
socialministern och kammarens ledamöter
med att arbetslösheten inte visar
tecken att stiga under april månad. Den
i förra veckan vid arbetsförmedlingarna
genomförda räkningen visar att antalet
arbetslösa i stort sett är detsamma
som för månaden mars, men i jämförelse
med siffrorna för april månad i
fjol är det en betydande nedgång. Då
hade vi 59 000 arbetslösa; denna månad
kan vi inregistrera omkring 46 000.

Jag är, herr talman, särskilt glad
över att interpellationssvaret lämnar
utförliga uppgifter i två avseenden som
förtjänar uppmärksamhet, nämligen
dels att arbetslöshetspolitiken håller på
att omvandlas till en aktiv, rikt differentierad
och nyanserad sysselsättningspolitik,
dels att finansministern
har ställt betydande ekonomiska resurser
till näringslivets och arbetsmarknadsmyndigheternas
förfogande, så att
sysselsättningspolitiken har kunnat genomföras
med framgång.

Arbetslöshetspolitikens omvandling
till sysselsättningspolitik har inneburit
ökade möjligheter för individen, för den
arbetslöse personligen, att själv aktivt
medverka till lösningen av sin sysselsättningsfråga.
Åtgärderna går under
benämningen rörlighetsstimulerarule
åtgärder, ett torrt och kanske byråkratiskt
namn, men de omsluter sådana
positiva bidrag från samhällets sida som
rcse- och flyttningsbidrag, startbidrag
till arbetslösa, och allt detta som kan
kallas investeringar i människan, d. v. s.
omskolning och vidareutbildning och
förkovran i det egna yrket eller ett helt
nytt yrke. De omsluter också åtgärder
för att skaffa de arbetslösa nya bostäder
eller på annat sätt klara deras bostadsfråga.
För närvarande omsluter omskol -

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Svar på interpellation ang. sysselsättningsläget

ningsverksamheten och vidareutbildningen
cirka 6 000 personer i olika åldrar,
och verksamheten är föremål för
ständig utbyggnad. Också företagen har
visat ett ökat intresse för att själva aktivt
medverka och igångsätta fortbildningskurser
vid de egna företagen när
permitteringar måste tillgripas.

Jag skulle bara vilja understryka, i
anslutning till dessa åtgärder, deras
växande betydelse i alla slags konjunkturlägen.
Är antalet arbetstillfällen
inte tillräckligt, måste arbetskraften
många gånger omskolas för att passa
efterfrågan i näringsgrenar som kan
väntas expandera, och föreligger det
brist på arbetskraft, måste reserverna
och nytillskottet på arbetsmarknaden
inriktas på de expansiva delarna av näringslivet.
Över huvud taget allt som
kan göras för att anpassa individen till
arbetsmarknadens och arbetslivets olika
villkor måste göras, ty först då uppnår
man de varaktiga lösningarna.

Det bör också uppmärksammas att
de rörliga stimulerande åtgärderna är
de ekonomiskt billigaste åtgärderna.
Ett beredskapsarbete kostar i dag cirka
200—250 kronor per dagsverke,
men igångsättandet av ett sådant arbete
behöver inte alls lösa de arbetslösas
mera långsiktiga problem. Om man i
stället använder kanske en femtedel av
dagsverkskostnaden för fortbildning eller
stimulans till omflyttning, kan man
i många fall, kanske i de allra flesta,
uppnå ett bättre resultat.

Jag vill därför herr talman här passa
på att uppmana statsmakterna att visa
största möjliga generositet vid handläggningen
av alla de frågor som ansluter
sig till en rörlighetsfrämjande politik.
Det kan vara en god affär för
statsverket inte bara när det gäller antalet
kronor utan också framför allt
därför att åtgärderna leder till snabbaste
och effektivaste resultat.

Lika självklart som investeringar i
människan håller på att bli lika självklar
är samhällets skyldighet att skapa

tillräckligt med arbetstillfällen när dessa
är otillräckliga på grund av att den
ekonomiska aktiviteten inom näringslivet
är för liten.

Det har i sanning också skapats arbetstillfällen
genom samhällets försorg
under den inträffade nergången i konjunkturen.
I sitt svar redovisar statsrådet
en rad olika åtgärder från bostadsbyggande
till industribeställningar och
vidgad ram för kreditgivning åt exportindustrien.
Jag vill inte ta upp en tävlan
med herr statsrådet om att lämna
exempel men det finns anledning att
uppmärksamma den stora betydelse
som olika slags arbeten har för medborgarna
och folkhushållet i gemen. Ibland
märker man en viss nedlåtande kritik
när det talas om beredskapsarbeten
precis som om det var fråga om 1920-talets reserv- och nödhjälpsarbeten. Det
finns de som menar att det arbete som
erbjudes den arbetslöse skulle på något
sätt vara onödigt, sämre betalt, rent av
onyttigt på flera sätt. Det är för mig
angeläget att understryka, att beredskapsarbetena
är nyttiga, väl betalda arbeten,
där lönevillkor och arbetsvillkor
i övrigt avtalas mellan myndigheterna
å ena sidan och de berörda fackförbunden
å andra sidan.

Det sägs ibland också att arbetena
inte är tillräckligt effektivt skötta och
bedrivna. Då kan jag säga att arbetsmarknadsmyndigheterna
för närvarande
har i sin tjänst vid olika slags byggnads-
och anläggningsföretag 1 200 av
de 8 000 grävmaskiner som finns i
landet. På fyra beredskapsarbetare går
det i dag en specialist, en yrkesman,
antingen från vägförvaltningarna eller
från stora privata byggnads- och anläggningsföretag.
De resultat som åstadkommes
på detta sätt behöver minsann
ingen skämmas för.

Det kanske kan vara av intresse för
kammarens ledamöter att höra att den
totala väglängden för de under budgetåret
1958/59 beslutade vägarbetena,
igångsatta av arbetslöshetsskäl, uppgår

Tisdagen den 21 april 1959

Nr 13

Svar på interpellation ang. sysselsättningsläget

till cirka 75 mil. Vägarbeten som beviljades
under budgetåret 1957/58 men
som ännu inte är riktigt slutförda torde
uppgå till omkring 25 mil. Jag överdriver
inte om jag säger att över hundra
mil vägar nu tillkommit på grund av
statsmakternas effektiva politik för att
i tid och på rätt plats bekämpa arbetslösheten.
De lämnade siffrorna visar
också, att statsmakterna är beredda att
hjälpa bilismen och trafikväsendet till
så bra vägar som möjligt och i takt med
utvecklingen av våra ekonomiska resurser
och vårt folkhushålls möjligheter.
Allt tal om en vägfientlig politik borde
vid det här laget ha tystnat.

Det finns åtskilliga andra exempel
på beredskapsarbeten och initiativ från
arbetsmarknadsmyndigheternas sida,
som förtjänar att redovisas. I Särna i
norra Dalarna uppföres t. ex. en ungdomsgård,
Knappegården kallad. Där
sysselsättes sju överåriga skogsarbetare,
som är svårplacerade. Arbetslönerna
bekostas av arbetsmarknadsmyndigheterna
och kommunen står för resten.
På ett femtontal platser i landet bygges
yrkesskolor, antingen permanenta eller
provisoriska. Statliga beredskapsarbeten
i byggnadsstyrelsens regi i form av
sinnessjukhus är i gång på flera platser
i landet. För alkoholistvården har
inrättats olika slags vägarbeten. Enligt
de sakkunniga är detta en av de effektivaste
åtgärder som vidtagits för att
komma till rätta med detta samhällsproblem.
Kuratorerna tjänstgör som arbetsförmedlare
under sysselsättningstiden,
och de vårdbehövande kan ofta inplaceras
i ny miljö direkt från beredskapsarbetet.

På liknande sätt överväger man nu
att hjälpa ungdomsvårdsklientelet. Det
gamla talesättet besannas ännu eu gång,
att arbete botar det mesta. Det gäller
att finna de rätta formerna för produktiva
insatser. Man finner då ganska
snart att inget klientel är så svårt, att
inte arbete hjälper och botar.

Vadstena slott — för att ta ett annat

exempel — har restaurerats med hjälp
av äldre byggnadsarbetare, och Kungl.
Biblioteket i Stockholm kommer att i
vinter repareras av samma slags svårplacerade
arbetskraft. Även Lunds
landsarkiv kommer att på liknande sätt
få sina byggnader förbättrade.

Herr talman! Jag har tagit risken att
trötta kammarens ledamöter med dessa
uppgifter om beredskapsarbetena. Uppgifterna
är långt ifrån uttömmande och
utgör alls inte exempel på de verksammaste
åtgärderna från samhällets sida,
när det gällt att skapa sysselsättningstillfällen.
Där överväger självfallet det
ökade bostadsbyggandet, vägarbetena
samt stimulansen åt näringslivet via exportkrediter
och utnyttjandet av investeringsfonderna.

Jag vill emellertid här understryka
vad statsrådet i sin redogörelse sagt
om de stora kostnaderna. Det är sant
att man inte kan summera olika poster
med varandra, eftersom de kan vara
ojämförbara eller därför att man inte
vet om utgifterna har gjorts under detta
budgetår, men så mycket framstår väl
i varje fail klart att det är fråga om
miljardbelopp som mobiliserats av regeringen
och finansministern i kampen
mot arbetslösheten. Jag är övertygad om
att företagarna här i landet är mest belåtna
över att regeringen gjort dessa
utgifter i stället för att lyssna på oppositionen
när den — som så ofta — efter
sin tid krävt minskade statsutgifter
och en begränsning av statsmakternas
insatser. Jag tror att herr Henning
Gustafsson i likhet med mig är belåten
med det vägföretag vid riksväg 13 där
i dag 105 man är sysselsatta i trakten
av Skellefteå. Jag tror också att herr
Martin Larsson i Stockholm är belåten
över alt detaljhandeln och varuhusen
har kunnat sälja mycket därför att köpkraften
har upprätthållits här i landet.
Ja, jag tror även att herr Königson i
Göteborg i likhet med mig är glad åt
alt varven, även de mindre, tack vare
rätt insatta statsbeställningar kunnat

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Svar på interpellation ang. sysselsättningsläget

hålla sysselsättningen uppe. Henning
Carlsson i Huskvarna liksom också Arvid
Nilsson i Lönsboda måste väl också
känna tillfredsställelse med regeringens
aktiva politik som visserligen inte inneburit
besparingar men hjälp åt företagen
och alla dem som drabbats av
konjunkturnedgången.

Herr talman! Med tanke på de ofta
illa genomtänka besparingsförslag som
framföres i denna kammare är jag angelägen
om att framhålla vilken betydelse
det har för företagen och deras
möjligheter att ge sina ägare vinst och
sina anställda arbete, att regeringen är
beredd att hålla sysselsättningen och
därmed också efterfrågan uppe. Den
köpkraftiga efterfrågan är ju den enda
säkra grund företagen har att stå på
när det gäller deras existens och fortbestånd.

Jag vill också understryka vikten av
att regeringen har tillräckliga resurser
att tillgripa när sysselsättningsläget så
kräver. Den mycket måttliga konjunkturnedgång
vi upplevat har dock ställt
anspråk på statskassan uppgående till
miljardbelopp och vi måste vara beredda
på att konjunkturerna kan växla helt
normalt på det sätt som nu skett. Vilken
regering det vara månde måste ha tillräckliga
resurser för att klara sysselsättningsstörningar
av olika slag. Den regering
som inte skaffar sig sådana möjligheter
— eller som är rädd för att
skaffa sig dem — kan aldrig garantera
en full sysselsättning. Jag är därför
tacksam för herr statsrådets uttalande
— med tanke på den alltid osäkra framtiden
—• att regeringen strävar efter att
på olika områden i fortsättningen stärka
beredskapen mot arbetslöshet.

Avslutningsvis vill jag beröra vissa
åtgärder inom några fält som förtjänar
stor uppmärksamhet.

Vi måste vara på det klara med att
konjunkturavmattningen har fått allvarliga
efterverkningar på det sättet att
antalet svårplacerade har vuxit. Långtidsfallen
bland de arbetslösa är flera

nu än tidigare. Det kommer därför att
föreligga behov av träningsverkstäder
och skyddad verksamhet i olika former
i betydligt ökad omfattning. Man bör
också undersöka om inte det aktiva arbetslivet
kunde förmås medverka på
ett gagnerikt sätt. Det är i samarbete
mellan de aktiva företagen och arbetsmarknadsmyndigheterna
som de varaktiga
lösningarna skall sökas. Jag bedömer
behovet av omskolningsplatser
och liknande till 15 000 mot nuvarande
cirka 6 000. I dag har arbetsmarknadsmyndigheterna
vidareutbildning i gång
vid olika slags kurser för cirka C 000
personer. Jag tror inte jag tar till i
överkant om jag säger att det aktuella
behovet med hänsyn till medelålders
utrationaliserad arbetskraft och de stora
ungdomskullarna samt svårigheterna
att finna lämpligt arbete för kvinnorna
är omkring 15 000 platser i stället för
de nämnda 6 000. Utbyggnaden måste
med andra ord fortsätta även om kostnaderna
blir betydande.

Glädjande nog pågår för närvarande
också en betydande utbyggnad på
skol- och vårdområdena. Utbyggnaden
där kan tillsammans med den välutvecklade
serviceverksamheten sägas ha
räddat sysselsättningen under senare
år. Rationaliseringen inom industrien
samt jord- och skogsbruket har framkallat
ett minskat behov av arbetskraft
där och den sålunda uppkomna tillgången
plus nytillskottet av arbetskraft
har till största delen fått sin sysselsättning
inom servicenäringarna. Det
är min förhoppning att statsmakterna
även i fortsättningen skall stimulera
övergången till områden med behov av
arbetskraft och att de ansvariga myndigheterna
beredes samma praktiska
möjligheter att handla och arbeta som
de hittills kommit i åtnjutande av.

Herr talman! Med det anförda ber
jag att ännu en gång få tacka herr statsrådet
och chefen för socialdepartementet
för svaret på min interpellation.

Tisdagen den 21 april 1959

Nr 13

Svar på interpellation ang. sysselsättningsläget

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Endast några reflexioner
till socialministerns och herr Kellgrens
yttrande liär, föranledda måhända
i någon mån av den senare talarens
lilla försök att ställa frågan i en onödigt
skev belysning.

Socialministern redovisar en ganska
mångsidig politik från samhällets sida
för att uppehålla sysselsättningen. Dessa
ansträngningar har alltid från vår
sida haft ett varmt och livligt understöd.
Jag kan säga att socialministern
här belyser väsentliga sidor av den politik,
som 1935 framlades av arbetslöshetsutredningen.
En del saker har tillkommit,
men några revolutionerande
tankegångar utöver de som fanns i 1935
års betänkande — som mötte rätt allmän
anslutning — tror jag inte man
kan peka på. Detta är inte i minsta mån
någon kritik, det är bara ett nyktert
konstaterande.

Att de rörlighetsskapande åtgärderna
år efter år har givit vissa resultat bland
annat genom bättre arbetsförmedling,
känner vi alla till. Det innebär att den
sysselsättningsprocent, som måste framstå
som önskvärd, för varje år ter sig
allt högre, och jag måste säga att jag
inte är fullt så nöjd med dagens arbetslöshetssituation
som herr Kellgren var.
Jag skulle tro att socialministern måhända
därvidlag står mig närmare än
vad den överbelåtne herr Kellgren gör.

Emellertid skulle jag vilja göra ett
påpekande beträffande kostnaderna. Det
kan väl inte råda något tvivel om att
en mera näringsvänlig skattepolitik än
regeringen fört under senare år i dag
framstår som den uppenbarligen billigaste
och bästa politiken för att vidmakthålla
en hög sysselsättning. Vi
skulle haft möjlighet både att stärka
näringslivet och att hålla sysselsättningen
på en högre nivå, om regeringen
hade varit villig att lyssna till en del
av förslagen från oppositionen. Vidare
är det vid uppenbart att när man från
folkpartihåll har fört fram krav på att

målsättningen för bostadsbyggandet
skulle sättas något högre än regeringen
velat göra, så framstår detta i dag
som ännu mera välmotiverat än förut.
Jag tillåter mig verkligen uttala den
förhoppningen, att regeringen inte
skall vara så benägen, som vissa uttalanden
i propositionen om bostadsbyggandet
möjligen låter förmoda, att acceptera
en minskning av bostadsbyggandet
av sådan art att man kan
få uppleva sysselsättningssvårigheter
framkallade därav.

Herr Kellgren talade om miljardbelopp
och föreföll att näsan frossa i belåtenhet
över att siffrorna och kostnaderna
är så höga. Det är en tankegång
som är lätt att missförstå. Jag måste
bekänna att jag för min del skulle varit
ännu mera belåten, om det allmänna
kunnat bedriva samma sysselsättningsskapande
politik för något mindre
kostnader. Men låt mig först angående
herr Kellgrens åberopande av olika
folkpartistiska riksdagsmäns av honom
antagna belåtenhet med sysselsättningsskapande
åtgärder säga att han skulle
väl kunnat ta med hela denna kammare,
alla ledamöter. Jag vet inte att
här har varit någon strid om detta,
att samhället har plikt att försöka skapa
full sysselsättning och att man skall
mobilisera mycket betydande resurser
i detta syfte. Det är emellertid klart att
det bör göras till så låga kostnader
som möjligt. Man bör inte eftersträva
att skapa ett större budgetunderskott
genom att göra politiken dyrbar, vilket
det föreföll mig som om herr Kellgren
hade sympatier för. Den riktning
jag företräder har ju hela tiden konsekvent
hävdat att i tider av stor arbetslöshet
skall det allmänna bedriva
en köpkraftsuppehållande politik. I sådana
mer eller mindre deprcssionsbetonade
lägen ryggar vi inte heller tillbaka
för ett visst underskott på driftbudgeten.
Men man får inte tro — det var
närmast för att säga detta jag begärde
ordet, herr talman — att detta innebär

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Svar på interpellation ang. sysselsättningsläget

att man vore ointresserad av att skapa
sysselsättning till så låga kostnader som
möjligt. Här har föreslagits t. ex. åtgärder
för att öka hantverkets möjligheter
att utbilda lärlingar. Jag nämner det
bara som ett exempel på sådant som är
väl motiverat och som drar rätt ringa
kostnader. Detta har förts fram från
oppositionshåll. Jag skall emellertid
inte gå in i någon detaljdiskussion.

Herr Kellgren tycktes mena att ett
samhälle som inte skaffar tillräckliga
resurser inte kan bedriva en sådan politik,
och han tycktes vilja göra gällande,
att denna arbetslöshetssituation
därför var ett skäl för en hög skattenivå.
Det är väl ändå en logisk kullerbytta.
Det kan inte vara någon motivering
för höga skatter. Om man t. ex.
tillgriper en höjd indirekt beskattning,
som i sin tur leder till kompensationskrav
från löntagarorganisationernas
sida, och man därigenom pressar upp
kostnadsnivån i landet med minskad
konkurrensförmåga till följd, så åstadkommer
man ju inget annat än minskad
sysselsättning och försvagning av det
svenska näringslivet. Man minskar sysselsättningen
på både kort och lång
sikt.

Nej, det finns verkligen ingen motsättning
mellan å ena sidan strävandena
att vara återhållsam med statliga
utgifter i allmänhet för att undgå sådana
skattehöjningar som en ny omsättningsskatt
och å andra sidan en positiv
inställning till en sysselsättningsskapande
politik av ungefär den typ
som nu bedrives men med vissa kompletteringar.
Det finns icke någon som
helst motsättning mellan ett krav på
sparsamhet, återhållsamhet med statliga
utgifter å ena sidan och en positiv
arbetslöshetspolitik å andra sidan. Det
är för att göra detta fullt klart, herr
talman, särskilt efter herr Kellgrens
glidning mellan dessa båda slag av tankar,
som jag begärde ordet.

Sedan tror jag för min del att det
kanske är bättre att vänta till en an -

nan gång med att diskutera sysselsättningspolitikens
detaljer. För dagen vill
jag bara än en gång upprepa, att rörande
det principiella greppet och nödvändigheten
av att verkligen på allvar
satsa för att hålla uppe en hög sysselsättning
råder det veterligen inga delade
meningar i denna kammare. Och
det är väl glädjande att man i det svenska
samhället sedan mer än två årtionden
är helt överens i en så betydelsefull
fråga. Låt oss då hellre betona denna
enighet i huvudsak och sedan vid
lämpligt tillfälle diskutera de punkter
där det eventuellt finns avvikande meningar
och inte försöka sådana konstgrepp
som att låtsas som om det skulle
vara någon motsättning mellan sparsamhet,
en återhållsam inställning till
statsutgifterna, och en positiv sysselsättningspolitik.
Det finns ingen motsättning
mellan dessa båda krav.

Herr KELLGREN (s):

Herr talman! Jag är tacksam över
folkpartiledarens allra sista uttalande,
där han sade att enligt folkpartiets uppfattning
en återhållsam besparingspolitik
från statens sida inte kan stå i motsättning
till en aktiv sysselsättningspolitik.

Herr Ohlin! Hur är det egentligen
med folkpartiets besparingsförslag på
10 procent när det gäller omkostnaderna
för de statliga verken? Har inte folkpartiets
ledamöter stått här som tennsoldater
i bänkarna och röstat för bl. a.
att man skall sänka omkostnaderna för
arbetsmarknadsstyrelsen och arbetsförmedlingarna,
alltså de praktiska administrativa
organ som just har till uppgift
att försöka lösa arbetslöshetsproblemen
och verkställa den omfördelning
av arbetskraften som är så nödvändig
och som varit så nödvändig i nuvarande
konjunkturläge? Hur skulle egentligen
arbetsmarknadsorganen kunna bedriva
denna verksamhet med de besparingar
folkpartiet föreslagit? I stället
har statsmakterna varit tvungna att ge -

Tisdagen den 21 april 1959

Nr 13

Svar på interpellation ang. sysselsättningsläget

neröst öka utgifterna med åtskilliga tiotals
procent för att det hela skall gå i
lås.

Herr Ohlin tycks också ha fattat saken
så att jag skulle vara nöjd med
nuvarande sysselsättningssituation. Herr
Ohlin måtte inte ha lyssnat tillräckligt
noga när jag särskilt underströk behovet
av omskolningsåtgärder, som skulle
beröra cirka 15 000 personer, eller när
jag talade om den skyddade verksamheten
och träningsverksamheten, som
skulle beröra minst lika många personer.
Åtgärder måste därför nu vidtagas,
som innebär stora kostnader för både
stat, kommuner och landsting, för att
vi skall få ner arbetslösheten på grund
av de skadeverkningar som åstadkommits
under konjunkturdämpningen.
Hur vill egentligen herr Ohlin förverkliga
detta program med en återhållsam
besparingspolitik, som ser till att statens
utgifter minskar?

Jag är inte av den uppfattningen och
sade inte att jag anser att en mycket
hög skattenivå skulle vara nödvändig
för att bekämpa en arbetslöshet av den
typ vi nu har. Jag har inte nämnt skatterna
och den aktuella skattediskussionen
på något sätt. Inte heller har jag
försökt beröra det nuvarande budgetläget,
det underskott som finns. Vad jag
menar är att man inte i och för sig
skall eftersträva låga kostnader. Vad
man skall eftersträva i sysselsättningsoch
arbetsmarknadspolitiken är de
riktiga kostnaderna, de riktiga utgifterna.
Enligt min uppfattning har regeringen
under den nuvarande konjunkturdämpningen
verkligen försökt att
omskapa arbetslöshetspolitiken till en
rikt nyanserad och differentierad sysselsättningspolitik.
Denna sysselsättningspolitik
förverkligas inte av sig
själv utan genom att man ställer tillräckliga
resurser till förfogande.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet NILSSON:

Herr talman! Jag skall bara göra ett

par kommentarer till herr Ohlins anförande.

Jag kan med tillfredsställelse inkassera
hans medgivande, att regeringen
enligt hans förmenande fört en nyanserad
och differentierad sysselsättningspolitik,
i vilken man utnyttjat olika
möjligheter för att schacka den tilltagande
arbetslöshet, som vi i höstas och
vintras upplevde på grund av den nedåtgående
konjunkturen. Herr Ohlin sade,
att han på det hela taget kunde biträda
den förda sysselsättningspolitiken,
men att det hade varit önskvärt om
regeringen fört en mera näringsvänlig
politik.

Ja, herr Ohlin, det framgår av mitt
svar, att regeringens näringsvänlighet
inte är alldeles obefintlig. Jag vill hänvisa
till mitt svar. Jag nämner inte de
260 miljoner kronor som gått till vägarna,
vilket jag för min del också anser
vara ett uttryck för näringsvänlighet,
eftersom goda vägar underlättar
transportväsendet och eftersom vi ofta
fått lyssna till önskemål från motororganisationernas
och yrkesfolkets sida
om ett förbättrat vägväsende. Jag vill i
stället hänvisa till att vi lagt ut för 90
miljoner kronor statliga industribeställningar.
Jag kan vidare nämna, att industribeställningar
från kommunikationsverken
utgått med 32 miljoner kronor
utöver det belopp vi ursprungligen
hade tänkt oss. 17,5 miljoner kronor har
gått till lånefonden för den mindre sjöfarten
och 5 miljoner kronor till fiskerilånefonden.
Detta är några exempel på
de direkta beställningar som lagts på
industrien.

På tal om skattevänlighet — herr
Ohlin var inne på den frågan — har
det lämnats medgivande att skattefritt
ianspråktaga investeringsfonder i industrien
på i runt tal 400 miljoner kronor,
och av skogsföretagens konjunkturoch
prisutjämningsinedel har 25 miljoner
kronor frisläppts på grund av arbetsmarknadsläget.
Delta är ju i själva
verket direkta skattelättnader för nä -

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Svar på interpellation ang. sysselsättningsläget

ringslivet. Det är åtgärder, som enligt
statsmakternas och — efter vad herr
Ohlin erkänt i dag — även folkpartiets
uppfattning kommer att motverka den
tilltagande arbetslöshet som förmärkts
och som, när konjunkturen vänder, skapar
möjligheter för det svenska näringslivet
att med effektivitet och kraft gå
ut i konkurrensen på exportmarknaden.
Jag anser således att även detta element,
som herr Ohlin efterlyste, finns i den
sysselsättningspolitik som regeringen
för.

Än en gång antydde herr Ohlin —
han gjorde det även under den senaste
bostadsdebatten — att regeringen, därest
vi fortfarande skulle ha den konjunktursvacka
som vi haft under den
sistförflutna vintern, hade en målsättning
för sin bostadspolitik, som skulle
innebära en alltför kraftig nedgång jämfört
med de 70 000 å 71 000 bostäder
som vi beräknar att producera under
innevarande år. Inom parentes sagt är
det den högsta siffra, som vi någonsin
kommit upp till, en siffra som — om
man tar hänsyn till befolkningstalet —
icke har uppnåtts av något land, Västtyskland
inberäknat. Men då vill jag än
en gång påpeka för herr Ohlin — jag
underströk det under bostadsdebatten
— att antalet byggda lägenheter förmodligen
inte kommer att stanna vid 63 000,
vilken siffra gäller såsom ett minimiprogram,
som endast kan komma i fråga vid
eu markerad konjunkturuppgång. Vi
tror snarare att antalet byggda lägenheter
kommer att ligga närmare 70 000
än 63 000. Jag tillät mig att under bostadsdebatten
fråga folkpartiets företrädare,
huruvida deras program på
65 000, vilket skulle genomföras under
förutsättning att man kunde göra de
besparingar som enligt folkpartiets uppfattning
skulle kunna uppnås genom
vissa åtgärder i bostadspolitiskt hänseende,
var ett minimiprogram. Är det
inte ett minimiprogram, anser jag att
vår målsättning ligger över folkpartiets.
Och vad som har skett på bostadspoliti -

kens område under de senaste åren visar
väl med all önskvärd tydlighet, att vi
i det fallet inte är mindre expansiva än
något av oppositionspartierna — inräknat
folkpartiet som ändå, på grund av
sin allmänna ställning som oppositionsparti,
brukar vilja bjuda över alla andra.

För undvikande av varje missförstånd
och för att herr Ohlin inte skall behöva
upprepa det påstående han gjorde nu,
säger jag i finansministerns närvaro, att
jag tror att det snarare blir uppemot
70 000 lägenheter än de 65 000 som folkpartiet
nu försöker att som en avledande
manöver propagera för. Det sker väl
för att dölja att man i bostadsfrågan
alltmer närmat sig högerns politik.

Herr talman! Herr Ohlin sade, att efter
uppräkningen av alla de åtgärder
som vidtagits av regeringen och efter
uppräkningen av de kostnader som de
vidtagna åtgärderna dragit, så skulle
jag tycka, att det var en fördel att de
sysselsättningsstimulerande åtgärderna
drog så stora kostnader som möjligt.
Herr Ohlins mening var, att man skulle
kunna uppnå samma sysselsättning med
mindre kostnader än dem vi för närvarande
har. Ja, det kan man i och för
sig önska. För att undvika alla missförstånd
även här vill jag understryka,
att vår avsikt är naturligtvis att de arbeten,
som utförs i sysselsättningsstimulerande
syfte, skall göras rationella
och därigenom också så billiga som
möjligt, men de skall göras rationella,
herr Ohlin. Givet är, att om vi i dag
bygger vägar, med den enorma tekniska
utveckling som skett på detta område
under de senare åren, när maskinerna
i stor utsträckning ersatt människorna,
så måste det dra våldsamt mycket högre
kostnader än på 30-talet, då vi för det
första inte hade den maskinpark till
vårt förfogande som vi nu har, och då
man för det andra många gånger utförde
arbetena irrationellt, bara därför
att pengarna skulle räcka längre. Men
det kan vi inte vara med om med vår
nuvarande sysselsättningspolitik.

Tisdagen den 21 april 1959

Nr 13

Svar på interpellation ang. sysselsättningsläget

Jag är alltså medveten om — och det
kommer alltid att bli så, vilken regering
som än sitter — att om vi vill driva svsselsättningsstimulerande
arbeten, så
drar de förhållandevis drygare kostnader
per anställd än tidigare. I gengäld
utvinner vi bra mycket större rikedomar
än vi gjorde förr. Det är därför jag säger,
att inte skall vi använda mera pengar
än som behövs för att driva en aktiv
sysselsättningspolitik, men det skall inte
vara och behöver aldrig vara något motsatsförhållande
mellan sparsamheten
och den sysselsättningspolitik, som vi
bedriver. Bakgrunden till vårt handlande
måste emellertid hela tiden vara, att
när vi sätter in de beslutsamma åtgärder
som jag anser att vi måste sätta in
för att motverka arbetslösheten, så skall
det ske under sådana former att arbetena
bedrivs rationellt, så att sysselsättningspolitiken
blir i sann anda produktiv.
Detta har också medverkat till att
kostnaderna blivit större än vad man
med tidigare erfarenheter föreställt sig.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Herr Kellgren försvarade
sig med att säga att han hade
inte berört skatterna och finansieringen
närmare. Nej just det — herr Kellgren
talade som om han tycktes tro att det
just inte spelade någon roll vad det
kostade. Men å andra sidan talade herr
Kellgren om dem som inte vill ge samhället
tillräckliga resurser. Vad betyder
det? Det är precis det uttryckssätt
som regeringspartiet brukar använda
när man säger att ni vill inte vara med
om tillräckligt höga skatter inom oppositionen.
Vi vet alla hur aktuellt detta
är med regeringens krav på en ny omsättningsskatt.

Det är därför som jag även om herr
Kellgren inte tycker om att det berörs
nu var ofin nog alt ta upp den sidan
av saken. Det kan väl inte råda något
som helst tvivel om — i varje fall kan
väl inte herr Kellgren som ekonom be -

strida det — att om vi hade haft en
omsättningsskatt i år så skulle arbetslösheten
ha varit väsentligt större. Någon
slutsats får man måhända dra av
detta faktum.

Till socialministern vill jag bara
säga, när han talar om rationellare metoder
för vägbyggandet och därav föranledda
högre kostnader per arbetsdag,
att jag har precis samma mening som
han därvidlag. Nog är det väl att vi
kommit bort från detta att sätta arbetslösa
att knacka makadam med så få
redskap som möjligt för att pengarna
skall räcka längre. Man får ta vissa
konsekvenser av att siffrorna per arbetsdag
förefaller höga, av det skäl som
socialministern anförde.

Då socialministern talar om bostadsbyggandet
vill jag, herr talman, utan
att nu ta upp någon debatt om detta,
bara göra en liten observation. Vi vet
vad regeringen åstadkom under perioden
1947—1949 — vilken radikal beskärning
av bostadsbyggandet som man
då genomförde. Vi har sett, hur denna
ryckighet i bostadspolitiken mött kritik
inte minst från bostadsstyrelsen. Denna
benägenhet att använda bostadsbyggandet
som konjunkturregulator hyser vi

— det vidhåller jag — en viss skepsis
mot.

Beträffande siffrorna vill jag bara
säga att jag har betraktat 65 000 såsom
ett minimiprogram. Men får jag erinra
socialministern om vad som skedde
när folkpartiet för några år sedan lade
fram ett program, enligt vilket vi föreslog
en successiv ökning av bostadsbyggandet
från 60 000 till 70 000 lägenheter,
detta vid en tidpunkt då ni å er
sida inte ville acceptera siffran 60 000.
Då förklarade man på er kant att en
sådan siffra som upp till 70 000 inte var
någonting annat än ett uttryck för folkpartiets
vanliga försök att bjuda över.
I dagens läge framstår vårt förslag väl
ändå inte såsom varande så omotiverat

— såvida inte socialministern vill hävda
att det är en ren tillfällighet att man

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Svar på interpellation ang. sysselsättningsläget

nu skall bygga 71 000 lägenheter och
att man mycket snart måste anpassa sig
nedåt. Om socialministern inte säger
detta måste han nu i efterhand, förmodar
jag, ändå medge att det från er sida
så hårt kritiserade program vi tidigare
framförde var ganska väl motiverat.

Herr talman! Socialministern gjorde
mycket av att regeringen tillåtit att
vissa investeringsfonder fått utnyttjas.
Ja, herr socialminister, det fattas bara
annat! Här har riksdagen år efter år
fattat beslut om en åtgärd som är avsedd
att användas på ett visst sätt. Skulle
ni ha underlåtit att begagna detta
instrument genom att frisläppa en del
av dessa fonder, då skulle detta sannerligen
ha framkallat en berättigad kritik.

Beträffande en näringsvänlig skattepolitik,
som jag talade om, förhåller
det ju sig så i fråga om hela detta
problemkomplex som vi så många gånger
diskuterat, att den första försvarslinjen
gentemot arbetslösheten går inom
företagen och att en konsolidering inom
företagen skulle göra det möjligt för
dem att sysselsätta flera människor.
Jag kan nämna för socialministern att
jag i dag åt lunch med ett par industrimän,
och utan att jag hragte saken på tal
sade de: Tänk om vi inte hade haft den
extra bolagsskatten i år, vad vi då skulle
ha varit i stånd att göra nu i form
av produktiva investeringar, som är
nödvändiga för att uppehålla vår konkurrenskraft
men som vi på grund av
svagare finansieringsmöjligheter inte
kan göra i behövlig utsträckning. Ja, det
är ett litet konkret exempel, herr socialminister,
på att en näringsvänlig skattepolitik
under senare år skulle ha medfört
större sysselsättning i dag, år 1959.

I samband med dessa frågor vill jag
till sist endast hänvisa till det internationella
problemkomplexet. Jag har
förut motiverat varför jag menar att
man inom regeringen borde mera ha
intresserat sig för sådant internationellt
samarbete, som skulle möjliggöra en

högre konjunktur både hos våra förnämsta
handelspartners och inom vårt
eget land. Jag tror fortfarande att mer
kunde ha uträttats på det området än
som gjorts, men det är problem som
man kanske med större fördel fortsätter
att diskutera i ett annat sammanhang.
Förhållandet kan emellertid förtjäna
inregistreras här såsom en sida av en
politik som är väsentlig, om man eftersträvar
att hålla uppe en hög och jämn
sysselsättning. Om den målsättningen
är vi glädjande nog alla överens.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet NILSSON:

Herr talman! När det gäller det sista
avsnittet av herr Ohlins anförande, där
han kom in på önskvärdheten av internationellt
samarbete för att uppehålla
sysselsättning och skapa ett varuutbyte,
vilket kan bli till båtnad för alla som
deltar däri, vill jag säga att detta är en
mening om vilken herr Ohlin och jag
och regeringen är alldeles överens. Vi
kan alla förenas i strävandena att söka
åstadkomma en sådan utveckling.

Så bara några ord i anledning av vad
herr Ohlin sade beträffande den näringsvänliga
politiken. Han refererade
ett lunchsamtal som lian haft med ett
par industrimän. Dessa uttryckte den
meningen att det skulle ha kunnat uträttas
så väldigt mycket om vi avskaffat
den extra bolagsskatten. Ja, det är
ofta man får höra sådana argument och
det är möjligt att när dessa industrimän
säger så till herr Ohlin menar de fullt
allvar. Vi är väl alla sådana att vi helst
skulle se att vi undgick att betala skatter.
Och det är ju med herr Ohlin och
hans industrimän som med många andra,
att de låter sig dåras av herr Hjalmarsons
resonemang att vi själva skall
behålla våra pengar. Men både herr
Ohlin och jag och industrimännen vet
att staten har många åtaganden och
uppgifter som är kostnadskrävande.
Pengarna måste skaffas på något sätt,

Tisdagen den 21 april 1959

Nr 13

Svar på interpellation ang. sysselsättningsläget

och det måste då vara samhällsmedborgarna
som får betala.

Men om jag jämför den summa, som
det här är fråga om — 200 miljoner
kronor, därest vi avskaffar den extra
bolagsskatten -— med de mellan 400 och
450 miljoner av investeringsfonderna
som ställts till förfogande hittills, så är
det inte säkert, att skattelättnaden i
fråga skulle ha framkallat en så stark
aktivitet inom näringslivet som dessa
industrimän förmodade. Jag får nog
säga att ifrån statens sida har man fått
rikta industriföretagarnas uppmärksamhet
på följande: Här har Ni nu möjligheter
att ta ut hundratals miljoner,
och ni får de och de skattelättnaderna
om ni investerar dessa pengar och rationaliserar
edra företag, vilket blir
till båtnad när konjunkturen vänder.
Först därefter steg investeringsviljan.
Jag tror att företagen först och främst
påverkas av sina egna förväntningar.
När man utgår från sitt eget företag, är
det inte alltid man vill bygga ut just
vid en tidpunkt då orderstocken krymper.
Det är också mänskligt om man
tövar med att sätta in åtgärderna efter
att ha gjort sådana iakttagelser.

Herr Ohlin sade vidare, att det bara
skulle fattas att inte investeringsfonden
ställts till företagens förfogande med
de skattelättnader man utgått ifrån, alldenstund
detta är riksdagens mening.
Javisst är det riksdagens mening, men
det är väl skattelättnader även om riksdagen
står bakom sådana åtgärder. Vad
jag slår fast och slog fast i mitt förra
anförande var bara, att företagen kommit
i åtnjutande av betydelsefulla skattelättnader
om de velat använda sina
investeringsfonder till alt bygga ut och
modernisera företagen.

Beträffande bostadspolitiken hänvisade
herr Ohlin till vad som skett tidigare,
och han sade att man visste att
regeringen vid viss tidpunkt ströp åt
bostadsbyggandet högst väsentligt; han
ville inte att bostadsbyggandet skulle

vara en dylik konjunkturregulator. Han
hänvisade till att produktionen varit
nere i 53 000 nya lägenheter. Jag kan
ju lika gärna hänvisa till att vi från
början räknade med att det under innevarande
år skulle bli 63 000 lägenheter.
Men eftersom konjunkturen medgav att
man byggde väsentligt mycket mer, har
vi kommit upp till ungefär 70 000 lägenheter.
När vi nu på nytt startar med
63 000 lägenheter, kan jag försäkra att
därest konjunkturen ger oss möjligheter,
kommer vi upp i de 70 000. Med den
bedömning, som man för närvarande
har beträffande konjunkturutvecklingen
och sysselsättningsmöjligheterna för
byggnadsarbetarna nästa vinter, tror jag
personligen snarast att det kommer att
röra sig om 70 000 lägenheter.

Men vi måste väl använda bostadsbyggandet
som regulator likaväl som vi
får använda andra områden som regulator
för att försöka utjämna de
uppåtgående och nedåtgående konjunkturerna.
Vi har hland mycket annat tillgripit
vägbyggandet och bostadsbyggandet,
om vi har tvingats dämpa sysselsättningen.
Vi var väl alla överens
om att detta senare måste ske vid en
tidpunkt då vi hade vad vi kallade översysselsättning.
Det var ju i allas intresse
att detta skedde. Jag har inte
sagt att bostadsbyggandet som sådant
bara skall användas som en konjunkturregulator,
men det ingår som en del i
vår allmänna konjunkturpolitik, vilket
jag tror att vi på det hela taget har
varit överens om.

Herr Ohlin sade slutligen, att folkpartiet
vid en tidigare tidpunkt hade
uttryckt önskemålet, att bostadsbyggandet
skulle expandera och så småningom
komma upp till 70 000 lägenheter. Det
är möjligt. Folkpartiet bjuder ofta, som
jag tidigare sagt, mycket högt. Man kan
säga att folkpartiet har ställt kraven
och att regeringen har uppfyllt dem.
Fn arbetsfördelning som säger mer än
många ord.

3 — Andra kammarens protokoll 1959. Nr 13

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Herr KELLGREN (s):

Herr talman! Med tanke på herr
Ohlins kommande lunchgäster skulle
jag vilja göra ett påpekande, nämligen
att 1958 års privata investeringsvolym
varit den hittills största. Enligt kommerskollegii
enkät för 1959 finns all
anledning att tro, att det skall bli en
ytterligare ökning av investeringsvolymen,
med kanske 10 procent. De privata
företagarna visar alltså en mycket
stor tilltro till framtiden. Herr Ohlin
tog även ett annat exempel. Han menade
att en omsättningsskatt i nuvarande
läge skulle verka tryckande på
efterfrågan, varför det skulle vara mycket
olämpligt att införa en sådan skatt.
Som ekonom vill jag, herr Ohlin, bara
säga, att det beror alldeles på vartill
man använder inkomsterna från omsättningsskatten.
Om vi använder den t. ex.
för att sänka bolagsskatten och därigenom
kanske befrämja de privata investeringarna
ytterligare eller t. ex. till bostadsfinansiering
och därmed tillåter
att efterfrågan inriktas på det området,
så kanske man når en större sysselsättningseffekt
med hjälp av en omsättningsskatt
än på annat sätt. Man måste
nog o<;kså tänka på hur man använder
pengarna, om man skall kunna ge ett
tillfredsställande svar.

Jag vände mig i mitt anförande till
dessa folkpartiledamöter helt enkelt av
det skälet, att jag klart och tydligt ville
försöka fastslå, att den politik som förts
av regeringen är den mest företagsvänliga
politik som man över huvud taget
kunnat föra i nuvarande läge och att
de vidtagna åtgärderna haft en stimulerande
effekt på företagsamheten. Allra
sist vill jag påpeka en sak, nämligen
att förslaget till sänkning med 10 procent
av omkostnaderna för arbetsmarknadsstyrelsen
och arbetsförmedlingarna
skulle avsevärt försvåra kanske t. o. m.
omintetgöra sådan aktiv arbetsmarknadspolitik
som har förts.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3

Svar på interpellation ang. arbetsvärdens
möjligheter att placera arbetshindrade
på arbetsmarknaden

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet NILSSON, som yttrade:

Herr talman! Herr Jonsson i Strömsund
har frågat om jag uppmärksammat
de ökade svårigheter som uppstått
för arbetsvärden beträffande placering
av arbetshindrade på arbetsmarknaden
och om jag anser att det är möjligt att
med hjälp av de särskilda medel, som
anslagits för arbetslöshetens bekämpande,
förstärka arbetsvärdens resurser,
eventuellt genom att starta skyddad
verksamhet som beredskapsarbete för
arbetslösa med arbetshinder.

I anledning av interpellationen synes
det mig vara lämpligt att lämna en
redogörelse dels för arbetsvårdsverksamheten
under det senaste året och de
resultat som därvid uppnåtts, dels för
de planer som föreligger eller håller på
att utarbetas för den framtida verksamheten.

Arbetsvärdens väsentligaste uppgift
är att skaffa sysselsättning åt partiellt
arbetsföra, antingen detta sker i öppna
marknaden, i skyddad verksamhet, i
arkivarbete, i beredskapsarbete eller i
egen rörelse av något slag.

Bakom en arbetsplacering ligger ofta
individuella förberedande åtgärder,
t. ex. yrkesvägledning, psykotekniska
anlagsprov, arbetsprövning, arbetsträning,
yrkesutbildning, speciell läkarundersökning,
anskaffning av tekniska
hjälpmedel och anskaffning av bil eller
annat fordon.

Om det redan i tider med goda konjunkturer
är svårt att skaffa arbete åt
partiellt arbetsföra, blir svårigheterna
självfallet mycket större i tider av arbetslöshet.

Belysande för utvecklingen är att medan
antalet arbetssökande vid arbetsvårdsexpeditionerna
under de senaste

Tisdagen den 21 april 1959 Nr 13

Svar på interpellation ang. arbetsvärdens möjligheter att placera arbetshindrade på
arbetsmarknaden

fem åren har ökat från 22 000 till 25 000
har antalet tillsatta platser minskat från
10 000 till 9 000 eller med ca 10 procent.
Samtidigt visar dock detta att det också
under en konjunkturnedgång finns möjligheter
att placera partiellt arbetsföra.

Det bör observeras, att den s. k. arbetsvårdsstatistiken
icke ger en fullständig
bild av den offentliga arbetsförmedlingens
åtgärder för de partiellt arbetsföra.
Ett betydande antal arbetshindrade
anvisas nämligen arbete genom
de allmänna förmedlingsavdelningarna
utan att arbetsvärden är inkopplad.
Arbetsmarknadsstyrelsen uppskattar
detta antal till 3 000 å 4 000 per år.

Den vidgade klyftan mellan antalet
sökande och antalet tillsatta platser har
bl. a. föranlett en intensifierad utbildningsverksamhet.

Inom ramen för den ordinära yrkesutbildningen
i näringslivet och vid yrkesskolor
samt den kraftigt utökade
extraordinära utbildningsverksamheten
vid arbetslöshetskurser erhöll 1 600 partiellt
arbetsföra utbildning under förra
året genom särskilda bidrag från arbetsmarknadsstyrelsen.
Härutöver bereddes
500 partiellt arbetsföra yrkesutbildning
genom arbetsvårdsexpeditionernas försorg
utan bidrag från styrelsen. I dessa
fall gäller utbildningen merendels ungdomar,
som finansierat studierna bl. a.
genom bidrag från föräldrar. Det totala
antalet utbildningsfall har ökat med
800 under de båda senaste åren.

Näringshjälp, vilken innebär att man
stöder partiellt arbetsföras försök att
starta självständig verksamhet, lämnades
under 1958 i drygt 300 fall.

Under 1958 var närmare 1 100 personer
sysselsatta i arkivarbete eller musisikerhjälp.
Erfarenhetsmässigt torde
man kunna räkna med att 60 å 70 procent
av dessa är alt beteckna som partiellt
arbetsföra.

Numera tages även de vanliga beredskapsarbetena
i viss utsträckning i anspråk
för partiellt arbetsföra. För dagen

finns således ca 150 man vid 6 arbetsplatser
för svårplacerad arbetskraft. Vidare
har fysiskt svårt handikappade
personer på försök börjat sysselsättas
med lättare göromål i andra beredskapsarbeten,
bl. a. i kontroll- och bevakningsuppgifter.

Antalet sysselsatta vid institutionerna
för arbetsträning och skyddad verksamhet
steg mellan 1957 och 1958 med
drygt 600 till 2 800, vartill kan läggas
ca 250 man inom icke statsunderstött
parkarbete. Inom den skyddade verksamheten
sysselsättes alltså f. n. totalt
över 3 000 personer.

Av det anförda framgår att den sedan
länge bedrivna utbyggnaden av arbetsvårdsverksamlieten
alltjämt pågår.
Behov föreligger emellertid av en ytterligare
utbyggnad. Vid en sådan utbyggnad
bör givetvis olika vägar prövas.
Bland de utredningar som just nu är
i gång på detta område inom arbetsmarknadsstyrelsen
kan nämnas en som
gäller möjligheterna och förutsättningarna
att få till stånd en betydande utbyggnad
av den skyddade verksamheten.

Dessutom undersöker arbetsmarknadsstyrelsen
f. n. möjligheterna att anordna
särskilda arbeten av beredskapstyp,
där de generella arbetskraven medger
sysselsättning av partiellt arbetsföra.
Styrelsen har även sökt animera
kommunförbunden att inventera tillgången
på objekt som är lämpliga för
detta ändamål.

I samband med att verksamheten för
bekämpandet av arbetslöshet kommit att
i ökad omfattning avse åtgärder som tidigare
väsentligt använts för partiellt
arbetsföra — exempelvis olika slag av
yrkesutbildning — har arbetsmarknadsstyrelsen
alltmera frångått särskiljandet
av de partiellt arbetsföra från de
arbetslösa i övrigt. De partiellt arbetsföra
har alltså numera kommit att i huvudsak
jämställas med andra arbetslösa.

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Svar på interpellation ang. åtgärder för ett förbättrat barna- och ungdomsskydd, m. m.

Härpå anförde

Herr JONSSON i Strömsund (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka
socialministern för det snabba och tillfredsställande
svar jag erhållit på min
interpellation.

Anledningen till interpellationen var
att jag ville rikta uppmärksamheten på
det förhållandet, att i sämre konjunkturer
svårigheterna att placera partiellt
arbetsföra ökar, något som även statsrådet
erkänner. De särskilda arbetsvårdsorganen
utför ett värdefullt arbete,
och de ekonomiska insatser som
görs av stat, landsting och kommuner
är stora.

Ändå räcker det inte riktigt till. 25 000
arbetssökande och 9 000 tillsatta platser
är icke tillfredsställande siffror. Statistiken
säger visserligen ingenting om
det exakta antalet ohjälpta. På båda sidor,
såväl på arbetssökandesidan som
bland de placerade, kan samma person
förekomma flera gånger. Men om detta
sker i lika stor utsträckning på bägge
hållen skulle 16 000 kvarstå som
ohjälpta.

Jag delar socialministerns uppfattning
att de 9 000 tillsatta platserna visar, att
det finns möjligheter att placera partiellt
arbetsföra även under en lågkonjunktur.
Jag kan tillägga att detta även
visar, att arbetsvärden i dag är mäktig
en mycket god prestation. Jag kommer
ändå inte ifrån att dessa cirka 16 000
personer, som trots arbetshinder vill
försöka uträtta något men som inte får
tillfälle därtill, är ett rätt skrämmande
antal. De är partiellt arbetsföra och
svårplacerade -— den saken är klar —
men många av de vanliga arbetslösa —
det framgick kanske av föregående interpellationsdebatt
— har måhända bakom
sig en lång tid av arbete i ett enda
yrke, där de inte längre finner sin utkomst.
De är också svårplacerade, de är
också partiellt arbetsföra, och de vanliga
partiellt arbetsföra utan någon sysselsättning
är — även om de kanske

aldrig har haft någon — likafullt i dagens
situation arbetslösa.

Det förefaller därför mycket svårt
att upprätthålla skillnaden mellan grupperna.
För båda gäller, att man först
skall försöka att direkt placera ut på
arbetsmarknaden dem som kan placeras
där, men kanhända framför allt,
att man skall omskola alla som efter
en omskolning lättare kan placeras. Det
blir i många fall den slutliga utvägen
att — även om det kan vara dyrbart —
ordna beredskapsarbeten för de kvarstående.
Nu består emellertid våra beredskapsarbeten
av gammal typ alltför
ofta av vägarbeten, arbete med vattenoch
avloppsledningar, skogsröjningar
och andra fysiskt tunga arbeten, som
inte lämpar sig för den vanliga gruppen
partiellt arbetsföra. Det är därför
viktigt att få fram en typ av beredskapsarbeten,
som mera liknar den
skyddade verksamhet för arbetshindrade
som för närvarande bedrives, ehuru
i alltför liten utsträckning. Jag är mycket
tacksam för beskedet att en undersökning
i denna riktning pågår liksom
för det svar jag erhållit och som ändå
visar, att oerhört mycket göres på detta
betydelsefulla område.

Med detta anförande, under vilket
herr förste vice talmannen övertagit
ledningen av förhandlingarna, var överläggningen
slutad.

§ 4

Svar på interpellation ang. åtgärder för
ett förbättrat barna- och ungdomsskydd,
m. m.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Ledamoten av denna
kammare herr Gansmoe har i en till
statsministern riktad interpellation
framställt följande frågor:

1) Är regeringen beredd att framlägga
sådana förslag om förbättrat bar -

Tisdagen den 21 april 1959 Nr 13

Svar på interpellation ang. åtgärder för ett förbättrat barna- och ungdomsskydd, m. m.

na- och ungdomsskydd att polisen får
ökade befogenheter att ingripa mot barn
och ungdom under viss ålder, som utan
godtagbart skäl vistas utanför hemmet
efter viss tidpunkt på kvällen?

2) Vill Ers Excellens lämna kammaren
en redogörelse rörande den aktuella
situationen i fråga om tillgången
på ungdomsvårdsskoleplatser?

3) Vilka åtgärder är regeringen —
därest det visar sig att en tillfredsställande
reserv av ungdomsvårdsskoleplatser
icke finnes — beredd att vidtaga
för att åstadkomma en förbättring härutinnan? Då

interpellationen i första hand avser
polisens befogenheter har det överlämnats
åt mig att besvara interpellationen.

Jag vill då först något erinra om de
befogenheter att ingripa mot barn och
ungdom, som den nu gällande lagstiftningen
ger polisen.

Den som misstankes för brott kan enligt
rättegångsbalken gripas av polisen,
om skäl föreligger att anhålla honom.
En förutsättning är dock, att den misstänkte
är straffmyndig, d. v. s. fyllt 15
år. Utan sådan begränsning kan polisen
enligt polisinstruktionen tillfälligt omhändertaga
den som stör allmän ordning
eller vars uppträdande utgör en
omedelbar fara för ordningen. Omhändertagande
skall också ske, när det
erfordras för att avvärja en straffbelagd
gärning, som polisen är skyldig att ingripa
mot.

Vidare har polisen befogenheten att
ingripa mot asocialitet hos ungdom. Enligt
barnavårdslagen får polisen sålunda
omhändertaga ungdom mellan 18
och 21 år, som beträdes med oordentligt
eller lastbart levnadssätt, vilket innebär
fara för allmän ordning eller säkerhet.
En förutsättning härför är dock,
att nämnda fara är så överhängande att
åtgärd, som ankommer på barnavårdsnämnden,
ej utan våda kan avvaktas.
En liknande bestämmelse är upptagen i
det förslag till ny barnavårdslag, som

avgivits av barnavårdskommittén och
som efter överarbetning avses skola
framläggas för årets riksdag. Polisens
befogenheter utsträcks dock enligt barnavårdskommitténs
förslag till att avse
alla underåriga över 15 år, och som enda
förutsättning för ingripande föreskrives,
att fog uppenbarligen föreligger
för omhändertagande enligt barnavårdslagen
och att den underåriges
leverne utgör fara för allmän ordning
och säkerhet.

Provisoriskt omhändertagande av den
som är i behov av vård kan polisen i
övrigt företaga med stöd av nykterhetsvårdslagen,
sinnessjuklagen m. fl. lagar.

Barn och ungdom, som avvikit från
anstalt eller skola eller som rymt hemifrån,
kan likaledes omhändertagas av
polisen. I detta sammanhang vill jag
också erinra om det förslag till ändring
i lagen om villkorlig dom, som nyligen
framlagts för riksdagen (prop.
314/1959). Förslaget innebär bl. a., att
befogenhet ges att tillfälligt omhändertaga
den som erhållit villkorlig dom
men som håller sig undan eller eljest
missköter sig. Polisen kan dock inte
ingripa i detta fall med mindre beslut
härom meddelats av domstol eller övervakningsnämnd,
och sådant beslut får
inte avse ungdom under 18 år.

Av vad jag nu anfört framgår, att polisens
befogenheter att ingripa mot barn
och ungdom, som hamnat i kriminalitet
eller asocialitet; är ganska vidsträckta.
Och det övervägs att i det förslag
till ny barnavårdslag, som är under
utarbetande, ytterligare utvidga dessa
befogenheter, framför allt genom att
ingripande får ske även mot minderåriga,
som beträdes med asocialitet. De
svåraste av de missförhållanden, som interpellanten
beskrivit, bör otvivelaktigt
kunna föranleda ingripande av polisen
med stöd av den nya barnavårdslagen,
om den utformas enligt dessa riktlinjer.
Ingripandet bör i vissa fall kunna ges
den formen, att den underårige kvarhål -

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Svar på interpellation ang. åtgärder för ett förbättrat barna- och ungdomsskydd, m. m.

les hos polisen, tills han avhämtas av
föräldrarna.

Interpellanten uppehåller sig särskilt
vid polisens möjligheter att ingripa mot
barn under 15 år, som sent på kvällen
påträffas på gator eller i för dem olämpliga
lokaler men som i övrigt inte visat
någon vanart. Även i sådana fall kan
polisen givetvis ingripa på det sättet,
att barnen tillsäges att gå hem. Det kan
också vara lämpligt, att barnens namn
och adress antecknas och att, om samma
barn anträffas flera gånger på
olämpliga tider och ställen, anmälan
härom göres till barnavårdsnämnden.
Ett dylikt förfaringssätt praktiseras sedan
en tid i Göteborg med gott resultat.
Även på andra håll i landet har efter
överenskommelse mellan målsmännen,
skolorna, barnavårdsnämnden och polisen
in. fl. en viss tidpunkt på kvällen
fastställts, efter vilken barn som vistas
utom hemmet utan att vara i sällskap
med äldre skickas hem av polisen.
Enligt min mening är de sålunda vidtagna
frivilliga åtgärderna av stort värde.
Däremot ställer jag mig mera tveksam
till lämpligheten av en särskild
lagstiftning av det slag interpellanten
efterlyst. Jag tror nämligen inte att man
kan lösa ifrågavarande problem genom
generella bestämmelser om förbud att
vistas utomhus efter viss tidpunkt. Utformningen
och övervakningen av en
generell lagstiftning med sådant innehåll
skulle säkerligen stöta på stora svårigheter,
och jag är inte övertygad om
att den skulle mötas med förståelse hos
den stora allmänheten i vårt land.

Jag delar däremot helt herr Gansmoes
uppfattning om vikten av att polisen
är verksam i brottsförebyggande
syfte och att den därvid särskilt har sin
uppmärksamhet riktad på barns och
ungdoms beteende. Detta understrykes
också i de anvisningar, som gäller för
polisens arbete, liksom betydelsen av att
samarbete sker med de socialvårdande
organen och i synnerhet med de institutioner,
som är verksamma inom barna -

och ungdomsvården. Det brottsförebyggande
arbetet med social inriktning blir
också allt vanligare i polisverksamheten.
I ett flertal städer, såsom Göteborg,
Malmö, Hälsingborg och Örebro, har
särskild personal avdelats för detta arbete.
Det bedrivs med patruller i bil
eller till fots. Ofta ingår personer från
barnavårdsnämnden i patrullerna. Av
särskilt intresse är verksamheten i Göteborg
och Malmö. Där är patrullerna
ute till kl. 4 resp. kl. 3 på natten, varvid
speciell uppmärksamhet regelmässigt
ägnas sådana platser och lokaler,
som är kända såsom tillhåll för missskötsamma
personer. Det är också framför
allt dessa patruller, som ingriper
mot barn och ungdom i de fall och på
det sätt jag förut berört. I Malmö hålles
vidare regelbundet informella konferenser
mellan denna polispersonal och representanter
för barnavårdsmyndigheterna,
varvid fall av intresse diskuteras
och erfarenheter av betydelse för den
gemensamma verksamheten utbytes.
Även i Stockholm bedrives verksamhet
av liknande slag, från polisens sida,
dock i mindre omfattning på grund av
personalbristen. Av större betydelse är
här den inom barnavårdsnämnden inrättade
s. k. nattpatrullen, vilkens främsta
uppgift är att under kvällar och nätter
taga kontakt med asocial ungdom
och med ungdom, som befinner sig i
riskzonen till kriminalitet.

I syfte att ytterligare intensifiera polisens
brottsförebyggande verksamhet
har polisverksamhetsutredningen i ett
i höstas avlämnat betänkande föreslagit
bl. a., att särskilda socialpolisavdelningar
av det slag, som jag förut beskrivit,
skall inrättas i alla städer med mer
än 50 000 invånare. Förslaget har i denna
del mött åtskillig kritik. Jag överväger
f. n. hur utredningens intentioner
bäst skall kunna tillgodoses, om möjligt
utan nya tvångsföreskrifter för kommunerna.

Herr talman! Jag anser mig härmed
ha besvarat den första frågan i inter -

Tisdagen den 21 april 1959 Nr 13

Svar på interpellation ang. åtgärder för ett förbättrat barna- och ungdomsskydd, m. m.

pellationen. Vad beträffar frågorna under
2) och 3) angående ungdomsvårdsskoleplatserna
torde jag få hänvisa till
propositionen nr 88 i år, där en utförlig
redogörelse lämnas för den aktuella situationen
i fråga om tillgången på sådana
platser och för de åtgärder, som
avses skola vidtagas för att förstärka
skolorganisationen.

Vidare anförde:

Herr GANSMOE (h):

Herr talman! Jag är mycket tacksam
för det svar, som statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet har givit på
min interpellation. Jag är dock inte alldeles
enig med inrikesministern om att
det inte skulle kunna gå att hjälpa landets
föräldrar i deras fostrargärning
genom att stifta lagar, som i trängda
lägen fick tillämpas i kommunerna, då
den lokala myndigheten bedömde situationen
vara sådan, att verklig fara var
på färde — inte minst som skydd för
de barn och ungdomar som inte kommit
in på felaktiga vägar och livsyttringar.
Det är helt naturligt — som
statsrådet säger — att utformningen och
övervakningen av en generell lagstiftning
skulle möta stora svårigheter, men
massor av föräldrar i vårt land ropar
faktiskt efter initiativ och hjälp från
myndigheternas sida, eftersom de själva
i sina hem inte behärskar den ytterligt
pinsamma situation som nu är ett faktum.

De nya idéströmningar, som i vår tid
behärskar begreppet fostran, har i långa
stycken visat sig vara ett misstag, t. o. m.
ett grovt misstag. Förr tillämpades den
karaktärsdaning som kristna normer,
föräldraauktoritet och aktning för lärare
kunde skänka. No har även många
av samhällets ansvariga upptäckt att
man nog är inne på fel väg. Men det är
så dags, när man har fullt sjå med att
ta reda på följderna av en uppfostringsidcologi
som egentligen innebär ett ytterst
våghalsigt experiment. Inom den

medicinska forskningen och försöksverksamheten
använder man djur, när
man skall pröva nya vägar och metoder.
När det gäller dessa för nationen så
framtidsavgörande frågor använder man,
kusligt nog, såsom försöksobjekt frimodigt
de människor som skall forma
morgondagens samhälle.

Jag vill i detta sammanhang gärna
citera vad en stockholmstidnings ledare
skrev i mars månad under rubriken »Vi
behöver nya människor». Han sade där
bl. a.: »De människor, som vårt ungdomsvårdsproblem
framför allt berör,
är de ansvariga ledarna. På senare tid
har man från högsta ort velat göra gällande
att ansvaret för det nedslående
resultatet av vår ungdomsvård vilar på
underordnade instanser. Det är dock de
högsta ledarna som bär ansvaret för
dessa olyckliga ungdomars öde. Det är
de som introducerat dessa oprövade
uppfostringsmetoder i vårt samhällsliv,
och det är de som omdanat såväl lagstiftning
som socialvård till vad de nu
är, och resultatet är en ungdomsbrottslighet
som växer dem över huvudet, ett
resultat inför vilket de själva måste
känna ett tungt ansvar.»

Här är det alltså inte fråga om nya
metoder, anstalter eller vårdplatser, utan
om att få fram nya människor, som förstår
värdet av att använda gamla välkända
och beprövade medel för fostran,
där ledmomenten är fasthet och
kärlek, inte hårdhet och dalt. Alla i detta
land vet nog vad man menar när man
nämner otuktshärvan i Skövde. Dessvärre
är inte detta någon isolerad företeelse
för staden Skövde. När jag i dagens
Stockholms-Tidning läste om att
polisen misstänker maskerad bordell i
Enskede, gick mina tankar till vad jag
upplevde i Enskede, när jag tillsammans
med hennes föräldrar sökte efter
en bortsprungen 15 års flicka. När man
ser förhållandena på nära håll, så blir
man rädd. Efter att ha bevittnat vilken
uppfattning barn och ungdomar nu har
fått om människors umgänge med var -

40 Nr 13 Tisdagen den 21 april 1959

Svar på interpellation ang. åtgärder för ett förbättrat barna- och ungdomsskydd, m. m.

andra undrar man: kan det inte göras
någonting utöver vad som redan är
gjort för att förhindra en fortsättning?

Herr talman! Mig förefaller det som
om det här är fråga om en smitta, en
epidemi som håller på att sprida sig
med fart över hela vårt land och beträffande
vars ursprung de äldre har
ansvar och del.

I detta sammanhang skulle jag vilja
fråga, varför det ännu får säljas tidningar
i vårt land, vilkas innehåll är
uppenbart sårande för tukt ocli sedlighet.
Detta är enligt min personliga uppfattning
inte tryckfrihet, det är missbruk
av tryckfriheten. Får jag också fråga:
Kan de som arbetar inom radio, TV och
film svära sig helt fria från att ha medverkat
i andra program än sådana, vilkas
innehåll är gott och nyttigt för våra
barn och ungdomar? Och vad gör de
ansvariga inom dessa kommunikationsgrenar
i detta hänseende?

Herr talman! Jag tror det är olyckligt
att sexualundervisningen i våra skolor
har införts vid en tidpunkt då situationen
är så allvarlig som den är. Detta
har nog ytterligare förvärrat problemen.

Vad gör man, när en epidemi hotar
att sprida sig? Den frågan behöver jag
inte besvära kammarens ledamöter med.
Men vad gör vi för att hindra spridandet
av andlig smitta? Är inte den minst
lika farlig? Om en smittkoppsepidemi
utbryter här i landet, får då inte de enskilda
hemmen i en utsatt provins eller
stad rätta sig efter myndigheternas bestämmelser?
Men det kanske inte gör så
mycket om våra barn dagligen kommer
i kontakt med ungdomar, som genom
att ha dragit sexuella förskottsväxlar på
framtiden senare i livet aldrig kan bli
lyckliga och harmoniska människor.
Det är detta, herr statsråd, det är fråga
om. Om de ansvariga i stat och kommun
inte anser att några extra åtgärder
behövs, skall man naturligtvis inte lägga
på människorna den extra börda som
en sådan begränsning av ungdomars rörelsefrihet
innebär. Men om man mär -

ker att lösaktigheten ökar, då måste
man ingripa på något sätt för att få läget
under kontroll. Det är just i detta
hänseende som jag skulle önska att regeringen
ville visa en radikalare och
mer verklighetsbetonad politik. Men nu
har vi ju i stället att vänta preventivmedelsautomater
— just i denna situation.

Jag är mycket tacksam för det uttalande
som inrikesministern har gjort,
där han klart och tydligt säger ifrån att
exemplet i Göteborg är efterföljansvärt.
Ett faktum är att tusentals barn och ungdomar
i vårt land för närvarande går
igenom något som jag skulle vilja beteckna
som moralisk inkubationsperiod
och som inom en nära framtid kan blossa
upp i ett stegrat behov av omhändertagande.
Jag har haft förmånen att på
nära håll se hur man arbetar i Göteborg.
Poliskammarens i Göteborg yttrande till
polisverksamhetsutredningen är någonting
av det bästa man kan läsa i den
vägen. Jag tycker att man i Göteborg arbetar
på ett trevligt, hänsynsfullt och
synnerligen effektivt sätt. Jag var där
nere för en tid sedan och fann då, att
vid elvatiden på kvällen var inga barn
eller ungdomar ute. Polisens arbete tillsammans
med barnavårdsnämnden hade
åstadkommit att barnen höll sig inne
om kvällarna. Detta tycker jag är ett
efterföljansvärt exempel. Men om pojkarna
och flickorna och föräldrarna
struntar i vad polisen säger, vad händer
då? Jo, då ingriper barnavårdsnämnden,
och därmed är hela den kommunala och
statliga apparaten i gång. Skulle man
inte kunna göra någonting emellan polisens
eventuellt uppkomna maktlöshet
och barnavårdsnämndens ingripande?
Vågar man föreslå bötesstraff för föräldrar
som inte kan hålla reda på sina
barn om kvällarna? Min bestämda åsikt
är att de lokala myndigheterna just härigenom
skulle få möjlighet att hjälpa
föräldrarna med deras uppfostringsproblem
i fråga om både sig själva och
barnen. Det växer nämligen upp en ge -

Tisdagen den 21 april 1959 Nr 13

Svar på interpellation ang. åtgärder för ett förbättrat barna- och ungdomsskydd, m. m.

neration av föräldrar här i landet, som
har personliga svårigheter visavi de
normer som bör vara bestämmande för
deras barns uppfostran. Jag vill understryka,
herr talman, att det här är fråga
om att hjälpa Sveriges föräldrar. Ingenting
kan ersätta hemmet och dess inflytande.
När vi nu lever mitt uppe i
en period av normlöshet och vanmakt
på detta område, är det underbart —
och nödvändigt — att regeringens representant
här ger uttryck åt den uppfattningen,
att man här kan handla efter
vissa normer och principer, så att
pojkar och flickor som ännu inte har
dragits ut i dessa missförhållanden kan
slippa de vådor och de följder som en
för sen utevaro så lätt kan få.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! När man läser och hör
utläggningar å la herr Gansmoe kan
man tro att det gäller — för att nu tala
ett för herr Gansmoe välbekant språk
•— ett Sodom och Gomorra. Det finns i
alla fall mycket hyggligt folk, kolossalt
många föräldrar som står sina barn
mycket närmare och ägnar dem mera
tid än vad föräldrar i allmänhet gjorde
förr. Det finns oändligt många barn och
ungdomar som arbetar mera än vad
man gjorde tidigare och skaffar sig större
kunskaper.

Det är likväl riktigt att reagera mot
oarter. Vi har i allmänna beredningsutskottet
enats om att i en ton som är
varken fariseisk eller likgiltig vädja till
regeringen, särskilt kanske till statsministern
som visat speciellt intresse
för dessa frågor, att försöka medverka
till en moralisk uppryckningskampanj.
Men man behöver inte göra detta med
alltför ruskiga beskrivningar. Man talar
om vad som står i tidningen i dag om
ungdomar som kommit på sned. Men i
dag i tidningen står det också om ett
par som har förskingrat 10 miljoner.
Det var inga ungdomar! I dagens tidning
berättas om eu notarius publieus
som kommit i eu så olycklig situation

att han begått allvarliga brott. Varför
skall man då bara dra fram de allra
yngsta brottslingarna när man vill ge
exempel på offer för den slappa anda
som herr Gansmoe påtalar?

Vad jag ville reagera mot när jag
tog till orda var egentligen herr Gansmoes
motivering för sin interpellation.
Han åberopade sig på experimenten i
Hamburg. Hamburg har blivit en mycket
populär stad bland svenskar efter
kriget, men det har nog inte varit så
mycket för att komma dit och se bra
moral som människor har rest till Hamburg.
Därför är det egendomligt att nu
plötsligt finna att Hamburg framliålles
som exempel på en stad, där man verkligen
förmått att bemästra ungdomskriminaliteten
genom litet hårdare tag, en
del påbud och en lagparagraf som gör
det möjligt att ingripa mot ungdomar
på förlustelseställen och andra platser.
Jag vill bestrida det riktiga i den skönmålning
som man finner i herr Gansmoes
interpellation, där han säger att
man i Hamburg med framgång prövat
en ny giv mot ungdomskriminaliteten,
varvid han avser, att polisen har rätt
att säga till ungdomar att de inte får
vara på vissa näringsställen, om de är
under 18 år. Det är inte så, att kriminaliteten
i Hamburg gått tillbaka. Tvärtom.
över huvud taget har Tyskland under
tiden 1954 till 1958 nästan fördubblat
sin ungdomskriminalitet. De siffror
vi har från Hamburg tyder inte alls på
att man genom denna nya lag har kommit
så värst långt. Jag vet att det finns
myndigheter och poliser som är mycket
ambitiösa, och man kan inte anmärka
på deras arbete. Men poliskåren är mycket
underbemannad. Man har inte lyckats
på något sätt som skulle kunna
tjäna till föredöme för oss i Sverige.
Enligt officiella, mycket färska rapporter
är rannsakningsfängelserna i Hamburg
våldsamt överbelagda med två, Ire
fångar i varje cell. Antalet ungdomar
som sitter i häkte har bara på ett par
år ökat, enligt de siffror jag har fått,

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Svar på interpellation ang. åtgärder för ett förbättrat barna- och ungdomsskydd, m. m.

från 70 för två år sedan till 240 nu.
Häktningstiderna är mycket långa, beroende
på anhopning av mål i domstolarna,
som inte hinner arbeta undan.

Hamburg har en ligakriminalitet som
är en helt annan än den vi menar med
ligabrottslighet. Man hänför till ligabrottslingar
endast medlemmar i ligor,
som är direkt inriktade på och har
slutit sig samman för att begå brott. Det
är heller inte så, herr Gansmoe, att man
är så rädd för dansen där nere. Vi behandlade
nyligen en motion av herr
Gansmoe där han reagerar mot dansundervisningen.
Jag har uppgift av en
som leder en del av ungdomsarbetet
därnere, att han skulle vara mycket glad
om han hade danshak som Nalen, Kingside
och Sunside, stora snygga lokaler
där man inte serverar sprit och där
ungdomarna kan dansa. Sådana saknas
i Hamburg. Däremot finns det så många
andra nöjesställen, och det är dit man är
rädd att ungdomarna skall gå innan de
är tillräckligt gamla. Det finns hundratals,
tusentals små krogar där man bara
serverar sprit och Öl. Man har en särskild
prostitutionsgata, som väl alla
svenskar som har turistat där nere har
gått och tittat på: Herbertstrasse med
flickor sittande i fönstren och beredda
att vara med om alla pervesiteter. Herr
Gansmoe! Vi har inte Stora Nygatan,
eller vilken gata vi nu skall välja som
exempel nere i Gamla stan, avstängd för
att uteslutande användas för sådant ändamål.
Om vi tänker oss att vi plockar
bort varor ur fönstren, alla hattar och
kappor och vad de nu annars har att
visa i skyltfönstren och sätter dit flickor
i stället, får vi en bild som något
liknar vad man kan se i detta Hamburg,
som nu målats ut som något som det
vore värt för oss att efterlikna. Hamburg
har många gator med mycket elände
och av den slutna typen, även Ulrikestrasse
nära Operan. Detta känner ju
alla väl till.

Vidare finns där något som man oroar
sig rätt mycket för just nu. Det är

alla dessa speciellt homosexuellt inriktade
krogar där det just är ungdomar
mellan 16 och 20 år som är i verksamhet.
Dem har man försökt att förbjuda
i kraft av den ungdomslag som man nu
har fått, men man har icke lyckats med
detta.

Skall man alltså jämföra moralen här
i Sverige med moralen i Hamburg får
man väl ta med både det ena och det
andra. Man ser kanske då att det inte
är så uruselt ställt i Sverige, att vi ens
kan jämföra oss med andra länder. Likväl
kan man mycket väl oroas av de
missförhållanden som finns. Men man
skall inte sammanställa svår kriminalitet
och sådana ruskiga saker som sexualundervisningen
och dansundervisningen
i skolorna och rysa över allt detta
lika mycket. Då kan det hända att människor
inte tar en på allvar. Vi måste
gradera företeelserna och säga, att somligt
är verkligen farligt här i samhället
och gör det befogat att vi griper in och
hjälps åt att åstadkomma en förbättring.
Vi skall inte oja oss över vanliga företeelser
bland hyggligt folk. Framför
allt tycker jag att man inte skall underlåta
att tala litet grand om den hyggliga
ungdomen och det hyggliga Sverige som
finns till och med i storstaden. Vi kan
gemensamt göra större insatser, men
jag tyckte det var för mycket fariseism
och dalt och jolt med en unken föreställning
i herr Gansmoes anförande.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Jag vill gärna ge uttryck
åt min uppfattning, att föräldrarna
i största allmänhet inte känner
sig så där värnlösa och handfallna
som det kanske kan förefalla av vissa
resonemang, och inte heller har jag
uppfattat något rop på hjälp och initiativ
från myndigheternas sida. Under
alla omständigheter måste det väl ändå
i första hand vara föräldrarnas och
skolans uppgift att fostra barnen och

Tisdagen den 21 april 1959 Nr 13

Svar på interpellation ang. åtgärder för ett förbättrat barna- och ungdomsskydd, m. m.

ungdomarna. Sedan är det alldeles riktigt
att det till deras stöd under vissa
omständigheter måste finnas barnavårdande
myndigheter, och därest svårigheterna
blir för stora och man är överens
om det lämpliga häruti, kan ett
samarbete mellan föräldrar, skola, barnavårdsmyndigheter
och polisen komma
i fråga, men det måste, såsom jag
har velat uttrycka det, vara ett samarbete
efter frivillig överenskommelse.

Som jag har redovisat i interpellationssvaret
har man också i en rad
städer, t. ex. i Göteborg och Malmö, och
på andra orter, där det råder speciella
omständigheter och där man har upptäckt
svårigheterna, gått från ord till
handling och inlett ett samarbete, på
samma sätt som nu i Skövde, mellan föräldraorganisationen,
skolan och polisen.

1 anslutning till vad fru Eriksson här
framhöll om att allmänna beredningsutskottet
har tänkt sig att riksdagen i
en skrivelse skulle fästa regeringens
uppmärksamhet på de här problemen
och frågan om en allmän kampanj vill
jag säga, att det spörsmålet tidigare varit
uppe i riksdagen — om jag inte
missminner mig har herr Helén vid
något tillfälle talat om det. Jag vill
gärna säga, att regeringen sedan två
eller tre månader tillbaka har diskuterat
detta mycket allvarligt och att vi
som en första åtgärd förbereder en
överläggning, där vi hoppas på kontakt
med ungdoms- och andra organisationer
med intresse för de här angelägenheterna.
Efter en sådan kontaktkonferens
skall vi försöka dra upp riktlinjer
för ett gemensamt arbete.

Herr Gansmoe efterlyste möjligheter
att komma till rätta med vanartiga barn.
Jag vill svara, att jag tror den nya
barnavårdslagen kommer att ge sådana
möjligheter.

Låt mig sedan till slut säga, att jag
har följt i tidningsreferaten en del av
de diskussioner som herr Gansmoe har
deltagit i om dessa frågor. Han har

mött en ganska bestämd uppfattning -—
jag vill inte säga att det är ett motstånd
— hos dem han har diskuterat med,
som avvisar ett direkt förbud, vilket av
många kan komma att betraktas som ett
underkännande av föräldrarnas uppfostran.
Jag såg i dag ett referat från
en sammankomst i högerns kvinnoorganisation,
där man underströk nödvändigheten
av att tala allvar med föräldrarna,
så att de förstår betydelsen
av att vaka över sina barn. Jag delar
den uppfattningen att det framför allt
är föräldrarna vi måste söka kontakt
med. I den mån myndigheterna här kan
vara till någon hjälp är det klart att
denna hjälp skall stå till buds, men den
kan inte lämnas i form av förbud, som
vi från början vet är svåra att övervaka
och hålla i kraft.

Herr GANSMOE (h) kort genmäle:

Jag är glad över att åtminstone fru
Eriksson tycks ha tagit mig på allvar.

Fru Eriksson säger att jag talar om
de yngsta. Ja, det gör jag enbart därför
att jag är rädd om dem och därför att
jag i så många fall inte bara i den här
staden, utan i många andra städer har
sett vart det leder när de yngsta är ute
på kvällen tillsammans med kamrater
som är avancerade just på det här området.

Vidare säger fru Eriksson, att experimenten
i Hamburg inte alls har givit de
resultat man hade väntat sig. På det vill
jag kort och gott svara, att det är representanter
för polisen — jag hyser stort
förtroende för den — som har varit
nere i Hamburg och ansett det möjligt
för oss att använda en del av de metoder
som använts där. Därmed är inte
sagt att vi kan använda allt, men det
finns mycket som är gott och som jag
tycker vi bör ta vara på.

Sedan blandar fru Eriksson in dansen
i den här diskussionen. .lag har i dag
tackat fru Eriksson för den välvilliga
behandling som allmänna berednings -

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Svar på interpellation ang. åtgärder för ett förbättrat barna- och ungdomsskydd, m. m.

utskottet har visat min motion i det
ärendet, men det har inte alls med den
här saken att göra. Motionen gäller en
grupp människor som på grund av samvetsbetänkligheter
inte vill vara med om
att dansa -— det är en annan sak, som
inte har med denna att göra.

Statsrådet säger att det förekommer
ett motstånd mot förbud. Ja, det vore
underligt i annat fall, och ingen vore
gladare än jag om vi slapp ett förbud.
För min personliga del tror jag emellertid
att det vill till, att man håller
ögonen på det här problemet och att
man, om situationen skulle bli värre än
den nu är, måste vara beredd att ta
även ett förbud under övervägande.

Herr HELÉN (fp):

Herr talman! Inrikesministern påminde
om det initiativ som jag tillät
mig att ta i höstas genom en vädjan till
regeringen att tillsätta ett aktionsutskott
över partigriinserna, inrymmande företrädare
för de stora folkrörelserna. Inrikesministern
säger, att man har övervägt
detta inom regeringen, och jag är
naturligtvis glad över att man har haft
tid med det. Jag undrar emellertid om
den föreslagna konferensen — tydligen
den som skall hållas på socialstyrelsens
nivå — helt motsvarar det syftet. Jag
drar av inrikesministerns meddelande
nu den slutsatsen, att den bara är tänkt
som en inventerande och katalogiserande
början på någonting annat.

Jag skulle vilja vädja till regeringen
att handlägga den här saken så okonventionellt
som möjligt och inte låsa
fast den i alltför tung byråkratisk ordning
utan söka finna en grupp av människor,
oavsett partitillhörighet, oavsett
placering i folkrörelserna, som känner
så varmt och djupt för de svårigheter
stora delar av svensk ungdom uppenbarligen
är i, att de är villiga att satsa
mycken tid och göra det till en stor
personlig insats att finna goda former
för ett fortsatt och förbättrat samarbete

mellan hem, skola, barnavårdsmyndigheter
och polismyndigheter.

Inrikesministern antydde att man ute
i en rad svenska städer nu har fått i
gång ett sådant samarbete. Det ar riktigt.
På sina håll förefaller det arbetet
mycket realistiskt inriktat, och där kanske
en aktion från högsta håll inte betyder
så mycket, men även på andra
håll tycks man treva, och det finns
också risk för att en sådan här verksamhet
kommer i händerna på människor
som ser ganska enögt på ungdomens
svårigheter. Just av det skälet
tror jag att det är viktigt att vi här får
en grupp på högsta nivå av vad vi kan
prestera här i landet, människor som
är villiga att göra det till en livsuppgift
att under svåra år hjälpa ungdomen ur
de onödiga och de värsta svårigheterna.

Utöver denna vädjan skulle jag vilja
rikta ytterligare en vädjan till inrikesministern
att i sin egenskap av högste
föredragande i polisärenden verkligen
bevaka alla möjligheter att här i Stockholm,
där det dock finns en tydligt urskiljbar
grupp av människor som verkar
som förförare för många unga, skapa
resurser för att föra bort en del av
dessa människor från staden och för
att hindra deras fortsatta verksamhet.
Det är inte i första hand en fråga om
att tillskapa så och så många tiotal
nya polistjänster, utan det är en fråga
om att inom poliskåren finna sådana arbetsformer,
att man kommer åt en del
av de soutenörer och parasiter som har
mycket stor verkan och räckvidd och
inför vilka många unga står helt hjälplösa.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Bara ett par ord för
att inget missförstånd skall uppstå.

Den konferens som närmast socialstyrelsen
har tagit initiativet till — en
konferens med kvinnoorganisationerna
— är inte den som jag tänker på, utan

Tisdagen den 21 april 1959

Nr 13

Svar på interpellation ang. bostadsanmälningsplikten för utlänningar

vi arbetar vidare för att kunna få en
större och bredare samling ungefär enligt
den uppläggning som herr Helén
själv talade om.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag vill replikera några
ord med anledning av den här rapporten
från Hamburg, som har kommit till
Sverige via några polismän.

Hur stor respekt man än har för poliskåren
när den sköter sitt polisarbete
är det inte säkert, att man bör visa en
sådan enorm respekt för en polis som
nyligen varit nere i Hamburg i sällskap
med några andra. Svårigheterna med
språket är uppenbara. Jag har andra
uppgifter från företrädare för poliskåren
i Hamburg, som inte känns vid
den rapport som sprids i Sverige och
som har åberopats gång på gång. Det
var närmast därför jag tyckte det var
viktigt att nämna några officiella siffror
och inte bara låta debatten bygga på en
reseberättelse, som kanske tillkommit
på en höft. Vem som helst kan göra
misstag när man är ute och reser, men
nog måste man granska rapporter litet
närmare, om man vill lägga dem till
grund för en ny lagstiftning i Sverige.
Det är bara för att hjälpa herr Gansmoe
att söka ett annat argument som jag har
velat så att säga avslöja rapporten.

Herr GANSMOE (h) kort genmäle:

Herr talman! Det är inte bara den här
polisen som har varit i Hamburg och
studerat förhållandena, utan också omdömesgilla
civila personer har följt polisens
arbete där.

Herr ALEMYR (s) :

Herr talman! Jag skulle bara vilja
säga ett par ord som en protest mot vad
herr Gansmoe framförde i sitt långa anförande.

Såvitt jag förstod ville herr Gansmoe
att man skulle utrusta polisen med befogenhet
att vidtaga generella åtgärder
för att hindra kriminalitet bland ung -

domen. Jag fattar det så, att polisen
bland annat skulle utrustas med befogenhet
att rensa gatorna efter ett visst
klockslag på kvällen och att föräldrarna
skulle kunna straffas, om barnen inte
hölle sig inne på nätterna. Det där sammanfattar
herr Gansmoe i en önskan,
att regeringen skulle föra en radikalare
och mer verklighetsbetonad politik. Jag
får en vision av den fulländade polisstaten,
framkallad av herr Gansmoe,
som till sin syn på den här frågan har
kommit från rent kristna utgångspunkter.
Jag är överraskad över detta och
hoppas att kretsen kring herr Gansmoe
inte kommer att bli alltför stor. Jag tror
att en förutsättning för att vi skall kunna
lösa de allvarliga problem vi har att
brottas med är, att de personer som vill
använda herr Gansmoes metoder blir så
få som möjligt.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag är övertygad om att
det inte bara är dessa fyra poliser som
har varit i Hamburg, utan även omdömesgilla
personer, såsom herr Gansmoe
sade. Den rapport som han har stött
detta förslag på har emellertid avgivits
just av fyra polismän, och det är alltså
deras uppgifter jag har velat vederlägga
med officiella rapporter om tillståndet
i Hamburg, lämnade av polismyndigheter
men stödda av den officiella statistiken.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5

Svar på interpellation ang. bostadsanmälningsplikten
för utlänningar

Herr förste vice talmannen lämnade
på begäran ordet till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Ledamoten av denna
kammare fröken Karlsson har frågat
mig, om jag anser den nuvarande ordningen
beträffande anmälningsplikt för

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Svar på interpellation ang. bostadsanmälningsplikten för utlänningar

utlänningar tillfredsställande, om några
förändringar i denna ordning övervägs
samt om jag anser, att ett radikalt slopande
av anmälningsplikten skulle kunna
få några allvarligare konsekvenser.

Till svar härpå vill jag anföra följande.

Den 1 maj 1958 trädde en överenskommelse
mellan Sverige, Danmark,
Finland och Norge angående upphävande
av passkontrollen vid de inlernordiska
gränserna i kraft, överenskommelsen
syftade till att åstadkomma ett
gemensamt nordiskt passkontrollområde,
innebärande att passkontroll av utlänningar
inte skall ske vid de internordiska
gränserna utan endast vid det
nordiska områdets yttergränser. Huvudprincipen
i överenskommelsen är
sålunda, att inte bara nordbor utan även
alla andra utlänningar kan resa mellan
de nordiska staterna utan att undergå
särskild passkontroll vid in- och utresan.
Det förhåller sig alltså inte så
som interpellanten uppgivit, att andra
utlänningar än nordbor underkastas
passkontroll och har att passera särskilda
spärrar. De olika spärrarna slopades
helt i samband med reformens
genomförande den 1 maj 1958. Interpellantens
motivering till frågan är sålunda
delvis missvisande.

Passunionens tillkomst ansågs allmänt
innebära vissa bestämda fördelar
för de resande, men samtidigt var man
fullt på det klara med att den kunde
leda till en avsevärd försvagning av
utlänningskontrollen. Före passunionen
grundades utlänningskontrollen nämligen
främst på de inrese- och utresekort,
som varje icke-nordbo skulle lämna
passkontrollanten vid inresa i eller
utresa från Sverige. Den bostadsanmälningsplikt,
som gällde alltsedan 1926
och som även avsåg nordbor, hade då
beträffande icke-nordbor en mera sekundär
betydelse för utlänningskontrollen.
Med hjälp av denna kunde man
klarlägga var utlänningen uppehöll sig.

Numera blir de allra flesta utlänning -

ar inte föremål för någon svensk inrese-
eller utreseprövning av den anledningen,
att in- och utresorna i allmänhet
sker via annat nordiskt land,
och då lämnas ej några in- och utresekort
i Sverige. Inte heller krävs sådana
kort av viseringsfria utlänningar, som
kommer till vårt land utan att passera
annat nordiskt land. Bostadsanmälningarna
har därför nu blivit grundmaterialet
för utövandet av utlänningskontrollen.
Enligt passöverenskommelsen
är varje fördragsslutande stat skyldig
att tillse att ingen utlänning uppehåller
sig i Norden utan vederbörligt
tillstånd. För att kunna fullgöra denna
skyldighet måste man veta hur länge
utlänningen vistats i landet, och det
ansågs icke finnas någon annan möjlighet
att få in uppgifter härom än genom
bostadsanmälan och i förekommande
fall arbetsanmälan.

Redan vid tillkomsten av passunionen
förutsågs att borttagandet av gränskontrollen
mellan de nordiska staterna
skulle nödvändiggöra en väsentlig
skärpning av den utlänningskontroll,
som utövades inom landet och i vilken
bostadsanmälningarna utgjorde det väsentligaste
ledet. Detta underströks
mycket kraftigt av olika remissinstanser,
och andra lagutskottet uttalade i
sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 39/1957 i anledning av proposition
med förslag om godkännande av passöverenskommelsen
följande.

»I fråga om den inre kontrollen i
vårt land är det uppenbart att förslagets
genomförande kräver en väsentlig effektivisering
av det på bostads- och arbetsanmälningarna
grundade kontrollförfarandet.
Att den nödvändiga upprustningen
av den inre kontrollen —
såsom de svenska experterna uttalat
— förutsätter en förstärkning av polismyndigheternas
resurser för ändamålet
synes utskottet ofrånkomligt.»

För att den kontroll, som baserar sig
på bostadsanmälningar, skulle bli mer
effektiv än tidigare, utsträcktes — i en -

Tisdagen den 21 april 1959

Nr 13

Svar på interpellation ang. bostadsanmälningsplikten för utlänningar

lighet med riksdagens uttalande — anmälningsskyldigheten
i vissa hänseenden
i samband med att passöverenskommelsen
trädde i kraft. Sålunda slopades
undantagsbestämmelsen, att vederlagsfri
upplåtelse av bostad intill tre
dagar inte behövde anmälas. Vidare
vidgades anmälningsskyldigheten till
att omfatta även den, som mot vederlag
upplåter tältplats på särskilt anordnat
lägerområde. Å andra sidan genomförde
man i samband med passunionen en
mycket väsentlig lättnad i bostadsanmälningsskyldigheten
genom att denna
— inte bara som interpellanten uppgivit
— begränsades utan helt slopades
för alla nordiska medborgare. Detta
innebar att icke mindre än ca 40 procent
av samtliga bostadsanmälningar
avskaffades.

Jag vill i anslutning till vad jag nu
sagt framhålla, att dessa bestämmelser
om bostadsanmälan inte är något speciellt
för vårt land, utan liknande bestämmelser
förekommer såväl i våra
grannländer som i flertalet andra länder
i Västeuropa och övriga delar av
världen.

Såsom framgår av det anförda, utgör
bostadsanmälningarna själva grundvalen
för vår utlänningskontroll, och ett
sådant system ha befunnits nödvändigt
och tillämpas i flertalet civiliserade
stater. Uppenbart är att bostadsanmälningarna
inte kan slopas utan att ersättas
med ett annat system, som gör
det möjligt att utöva en effektiv kontroll
över utlänningarna — såvida vi
icke anser oss kunna helt och hållet
slopa all utlänningskontroll, vilket jag
för min del dock inte är beredd att tillstyrka.

Jag är emellertid medveten om att
den nuvarande ordningen, som i och
för sig är kostnadskrävande, inte till
alla delar fungerar fullt tillfredsställande.
Av bl. a. detta skäl bar jag, i
enlighet med vad jag redan förutskickat
i årets statsverksproposition, utverkat
Kungl. Maj:ts bemyndigande att till -

kalla särskilda sakkunniga för att bl. a.
göra eu översyn av systemet för övervakning
av utlänningarna i landet.
Inom ramen för passöverenskommelsen
skall dessa sakkunniga pröva, om en
effektiv utlänningskontroll kan upprätthållas
genom annat system än bostadsanmälningar.
Om dessa anses böra bibehållas,
skall vid översynen eftersträvas
såväl en effektivisering som en
förenkling och rationalisering av förfarandet.

Herr talman! Härmed anser jag mig
ha besvarat interpellationen.

Härefter anförde:

Fröken KARLSSON (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
för svaret på min interpellation.
Jag tycker att svaret är mycket
tillfredsställande — helt naturligt för
övrigt, eftersom innehållet i detsamma
helt sammanfaller med min egen uppfattning.

Statsrådet säger på slutet i interpellationssvaret:
»Jag är emellertid medveten
om att den nuvarande ordningen,
som i och för sig är kostnadskrävande,
inte till alla delar fungerar fullt
tillfredsställande.» Därefter säger statsrådet
— vilket gläder mig — att han i
enlighet med vad som förutskickats i
statsverkspropositionen har utverkat
Kungl. Maj :ts bemyndigande att tillkalla
särskilda sakkunniga för att
verkställa en översyn av systemet för
övervakning av utlänningarna i landet.
Jag hoppas att det på den vägen så
småningom skall bli möjligt att få eu
ändring till stånd i här påtalade förhållanden,
vilka herr statsrådet själv betecknar
som icke fullt tillfredsställande.
För min del vill jag till och med
kalla dem mycket otillfredsställande.

När passkontrollen vid de internordiska
gränserna upphävdes den 1 maj
1958, var avsikten att skapa lättnader
för de resande. Detta uppskattades gi -

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Svar på interpellation ang. bostadsanmälningsplikten för utlänninga

vetvis både av de resande själva och
av dem som tog emot de utländska gästerna.
Men avsikten var också att åstadkomma
en besparing av passkontrollpersonal,
och i någon mån har väl så
också kunnat ske, dock inte på Bromma,
där man i stället har måst utöka
personalen. Förhållandena i Stockholm
är emellertid sådana, att man väl behöver
den poliskader som där finns.

Herr statsrådet säger också i svaret:
»De olika spärrarna slopades helt i
samband med reformens genomförande
den 1 maj 1958. Interpellantens motivering
till frågan är sålunda delvis
missvisande.» Jag vill emellertid genmäla,
att spärrarna mycket riktigt slopades
i Malmö och Hälsingborg och på
andra jämförbara platser, men så skedde
som sagt inte i Bromma ■— som ju
är en yttergräns. Det är emellertid förhållandena
i Sverige över huvud taget
vi här talar om, och Bromma ligger ju
också i Sverige. Jag har i dag kontrollerat
och fått fastslaget att det existerar
skilda spärrar och att man frågar
de resande vid den skandinaviska
spärren vilken nationalitet de tillhör.
Där föreligger sålunda inget fel från
min sida.

När vi införde passlättnaderna, så
överfördes kontrolluppgifterna på bostadsupplåtarna.
De blev då tvungna
att fylla i blanketter med uppgift om
den resande, och dessa blanketter skulle
inom 24 timmar överlämnas till polismyndigheterna.
Det är ett oerhört arbete
med dessa blanketter, speciellt
under turistsäsongen, då det kan komma
ända upp till 6 000 resande per dag
till Stockholm. Dessa turister är givetvis
spridda över hela staden och på
ett stort antal hotell och pensionat,
men när anmälningarna hamnar hos
polisen, så är antalet blanketter i realiteten
18 000, ty varje anmälan skall
göras på tre blanketter, som alla skall
avstämplas var för sig. Det är inte bara
i Stockholm det är ordnat så, utan det
är samma sak på andra platser.

Sedan gör herr statsrådet ännu eif
påpekande, som jag är ofin nog att beteckna
som felaktigt. När jag anfört
att bostadsanmälan måste göras även
för nordbor, så genmäler statsrådet att
detta tvång är helt slopat. Så är det
emellertid inte, utan det är länsstyrelsen
som bestämmer om anmälan skall
göras eller inte. I Hälsingborg t. ex.
måste man sålunda bostadsanmäla alla
skandinaver som kommer dit och stannar
över natten. Den saken har jag
också kontrollerat i dag för att vara på
den säkra sidan. Mitt påstående i det
stycket är sålunda inte felaktigt.

Det har inte endast blivit ökat arbete
för bostadsupplåtare, utan detta
arbete har också blivit ganska obehagligt,
eftersom bostadsupplåtarna är ansvariga
för att det som skrivs ned på
blanketterna är överensstämmande
med verkligheten. Vid allra minsta
lilla misstanke att så inte är fallet
måste bostadsupplåtaren avkräva den
resande passet för att få bevis på om
uppgifterna är riktiga.

Att det har blivit ökat arbete sammanhänger
förutom med det stora antalet
anmälningar även med att anmälningar
som strömmar in till polisen
ofta är felaktiga eller ofullständiga. Då
måste polisen söka reda på dessa hotell
och uthyrare av privatrum för att
utröna om uppgifterna är riktiga eller
införskaffa kompletterande uppgifter.
Detta är mycket tidskrävande.

Det mest betänkliga i allt detta är
emellertid att trots att denna kontroll
vållat så mycket merarbete den egentligen
ej är effektiv och man sålunda
inte kan vara nöjd med den. Det finns
många smitningsmöjligheter — om jag
skall kalla det så — och jag skall be att
få nämna ett par exempel för att visa
detta.

Vi antar att en person anländer till
Stockholm och tar in på ett hotell, där
han tänker stanna mindre än tre dagar.
Då kan hotellet samlidigt so.rn
det skickar in bostadsanmälan omedel -

Tisdagen den 21 april 1959

Nr 13

Svar på interpellation ang. bostadsanmälningsplikten för utlänningar

bart avanmäla honom. Personen tillfrågas
vart han skall fortsätta. Eftersom
han bilar säger han, att han mte
har resplanen klar, varför han in le kan
avgöra, var han befinner sig nästa dag.
I ett sådant fall får polisen ett förfärligt
besvär att spåra upp honom, och
om polisen lyckas i något fall är det
väl rena turen.

Ännu ett exempel! En utlänning uppger
på ett hotell, t. ex. i Stockholm, att
han skall resa till Göteborg inom tre dagar.
Då kan han också samtidigt avanmälas.
Han stannar emellertid icke i
Göteborg utan tar en färja över till Danmark.
Den mannen kommer helt enkelt
att ha försvunnit i Göteborg och kan inte
uppspåras, i varje fall icke i detta sammanhang,
därför att registreringen mellan
Sverige och Danmark upphört genom
det avtal som tillämpas fr. o. m. den 1
maj i fjol.

Med dessa exempel har jag velat visa
att det inte är bra som det är nu, vilket
inrikesministern och jag ju är överens
om. Tanken är väl efter vad jag kan förstå
att den utredning, som nu kommer
till stånd, skall lyckas få fram ett mera
effektivt övervakningssystem och ett system
som, samtidigt som det ger mera
eftertryck åt bestämmelserna, också skall
bli mera arbetsbesparande. Skulle detta
lyckas måste jag gratulera statsrådet till
att komma med ett initiativ, som kan följas
av alla andra länder. Statsrådet säger
nu att de bestämmelser som finns i
Sverige även tillämpas av andra länder.
Är detta riktigt tycker jag det vore glädjande,
om vi kunde föregå med gott exempel
och få en sådan kontroll, som jag är
övertygad om att statsrådet själv önskar.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Vi har ju varit överens
om väsentligheterna här, och därför
skall jag inte ta upp någon längre debatt.

ligga i hennes interpellation och kunde
leda till vissa missförstånd. Jag läser
direkt ur interpellationen: »Passreformen
innebär som bekant att medborgare
i de övriga nordiska länderna kan
komma till oss utan passkontroll. För
övriga utlänningar kvarstår passtvånget,
men det torde inte råda något tvivel om
att om någon av en eller annan anledning
skulle önska undvika att visa sitt
pass ställer det sig tämligen enkelt att
ta sig in i landet på annat sätt än genom
den rätta spärren.»

Herr talman! Denna skrivning leder
väl ändå fram till den föreställningen
att, om någon kommer från Köpenhamn
till Malmö och inte är nordbo, underkastas
han en promenad genom en särskild
spärr i Malmö. Det är mot detta jag
reagerat. Det är ingen pressning av
skrivningen, utan det står faktiskt på
det sättet. Så förhåller det sig emellertid
inte. Det är vi ju överens om. Passreformen
gällde ett upphävande av kontrollen
internordiskt. Det är ju också
passreformen som interpellanten avhandlar,
men i samband därmed tar hon
upp frågan, hur det går för utlänningarna
i övrigt.

Bostadsanmälningarna är generellt
slopade i utlänningskungörelsen. Men
länsstyrelsen äger föreskriva, att det på
vissa hotell eller motsvarande fortfarande
skall gälla anmälningsskyldighet
även för nordbor, om särskilda omständigheter
ger anledning härtill.

Fröken KARLSSON (h):

Herr talman! Det är riktigt som herr
statsrådet säger att det är länsstyrelserna
som bestämmer om det skall föreligga
anmälningsskyldighet. Men i en
stad som Hälsingborg, där det är så
många tillresande, blir arbetsbördan
inte mindre, därför att den är beroende,
icke av en riksgiltig författningstext
utan av de bestämmelser som gäller för
Hälsingborgs stad.

Härmed var överläggningen slutad.

Fröken Karlsson var litet känslig i
fråga om det fel, som jag ansåg före4
— Andra kammarens protokoll 1959. Nr VA

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

§ 6

Svar på interpellation ang. förlossningsvården Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON, som yttrade:

Herr talman! Ledamoten av denna
kammare fru Kristensson har frågat mig
1) om jag anser den omfattande indragningen
av mindre förlossningshem
önskvärd eller om ett bibehållande av
dessa bör eftersträvas, 2) om jag ämnar
vidtaga några åtgärder i anledning av
rådande barnmorskebrist, 3) om jag
anser att det bör anförtros åt distriktsbarnmorska
att avgöra huruvida det är
nödvändigt för den blivande modern att
barnmorska medföljer till barnbördsavdelning
och att hon i så fall får ersättning
för resekostnaderna.

Till svar härpå får jag anföra följande.

Inledningsvis vill jag understryka,
att en god vård av barnaföderskan före,
under och efter förlossningen är av den
allra största betydelse för hennes egen
och barnets hälsa. Det är därför av vikt
att den pågående utbyggnaden såväl
av den förebyggande mödra- och barnavården
som av den slutna förlossningsvården
intensifieras. Vad särskilt den
förebyggande vården angår sker en fortgående
ökning av antalet mödra- och
barnavårdscentraler liksom av där verksamma
barnmorskor och sjuksköterskor.
Antalet i den förebyggande vården
inskrivna mödrar och barn ökar för
varje år. Såsom interpellanten framhållit
torde denna utveckling på ett
verksamt sätt ha bidragit till att dödlighetssiffrorna
för mödrar och spädbarn
i Sverige hör till de lägsta i världen.

Utvecklingen av förlossningsvården
har gått i den riktningen att numera
nästan samtliga förlossningar sker på
anstalt. Medan antalet hemförlossningar
år 1930 utgjorde mer än tre fjärdedelar
av samtliga uppgick de år 1955 till
2,4 procent och 1957 till endast 1,3 pro -

cent. Även i glesbygderna har hemförlossningarnas
antal minskat kraftigt.
Också vid de mindre förlossningshemmen
har verksamheten minskat. 1953 var
sålunda antalet förlossningar i hemmet
3 655 och å förlossningshem 6 279. Under
1957 var motsvarande siffror 1 400
resp. 3 900. Totala antalet förlossningar
var 1957 107 600. Antalet vårdplatser —
inberäknat även förlossningshemmens
platser — utgjorde samma år cirka
3 600, vilket möjliggör vård åt 108 000
barnaföderskor.

Ur medicinsk synpunkt är emellertid
skillnaden mellen en förlossning i hemmet
och på förlossningshem obetydlig,
eftersom utrustning och beredskap icke
i någotdera fallet fyller moderna krav.
Vid planeringen av den slutna förlossningsvården
strävar medicinalstyrelsen
och sjukvårdens huvudmän därför efter
att barnaföderskorna i största möjliga
utsträckning skall beredas plats å förlossningsanstalt
med obstetriskt och
gynekologiskt specialutbildad läkare.
Övriga bör beredas plats å lasarett eller
sjukstuga där möjlighet finns till en
snar och tillfredsställande vård och behandling
vid komplikationer. Beräkningen
av vårdplatsbehovet måste givetvis
grunda sig på den väntade befolkningsutvecklingen.
Man kan de närmaste
åren emotse en långsam nedgång
eller stagnation av antalet förlossningar.
Omkring 1963 kan dock en temporär
ökning av antalet förlossningar väntas
börja.

Antalet vårdplatser vid mindre sjukstugor,
förlossningshem och sjukhärbärgen
har de senaste åren minskat, medan
platsantalet vid specialanstalter och
barnbördsavdelningar vid lasarett ökat.
Härigenom och i viss mån också till
följd av nativitetsminskningen har allt
flera kvinnor kunnat hänvisas till större
och mera välutrustade anstalter för
vård. Denna utveckling synes önskvärd.
Där antalet vårdplatser å lasarett och
sjukstugor inom landstingskommun är
tillräckligt är det till fördel för barnaföderskorna
att kvalificerad vård kan

Tisdagen den 21 april 1959

Nr 13

Svar på interpellation ang. förlossningsvården

erbjudas. De större anstalterna bär
också bättre möjligheter att utnyttja
personalen på ett rationellt sätt. Ur
ekonomisk synpunkt är vidare de små
anstalterna relativt dyra i drift. Vårddagkostnaden
ligger sålunda där i regel
högre än å de största lasaretten. Det
kan väl ifrågasättas om det överallt
finns ett tillräckligt antal platser för
den slutna förlossningsvårdens tillgodoseende.
Planer föreligger emellertid
inom flera sjukvårdsområden på
inrättande av flera obstetriska specialavdelningar
eller utökning av redan befintliga.

Vad frågan om barnmorskebristen beträffar
har den nämnda utvecklingen
mot allt färre hemförlossningar medfört
en icke ringa indragning av tjänster
samt omorganisation av de kvarvarande
distriktsbarnmorskornas tjänstgöring,
vilken för närvarande till största delen
utgöres av förebyggande mödravård.
Denna omorganisation pågår alltjämt.
Bristen på barnmorskor har givetvis
gjort sig kännbar inom både den slutna
och den öppna vården. Härvid har behovet
av barnmorskor å förlossningsavdelningar,
där barnmorska ovillkorligen
måste finnas för den livsviktiga
verksamheten, i första hand måst tillgodoses.
Vad interpellanten anfört om
att arbetet inom mödravården på grund
av barnmorskebristen i stora delar av
landet under mycket långa tidsperioder
helt legat nere är obestyrkt. Givetvis
har svårigheter uppstått under vakansperioder,
semestertider och längre
tjänstledigheter. Genom ett gott samarbete
mellan sluten och öppen vård
har man emellertid i de flesta fall kunnat
bemästra situationen. Den ökade
anslutningen till den förebyggande vården
från 67 procent år 1950 till 78
procent år 1957 talar icke för en minskad
aktivitet inom denna verksamhet.

Frågan om barnmorskebristen har av
mig berörts i årets statsverksproposition
under avlöningsanslagct till barnmorskeläroanstalten
i Göteborg med an -

ledning av förslag om anordnande av en
extra barnmorskekurs i Göteborg. Jag
framhöll därvid, att enligt en redogörelse,
som lämnats av medicinalstyrelsen,
antalet vakanser på barnmorsketjänster
var högt samt att avgången från
yrket syntes påfallande stor. Orsaken
till att i synnerhet de gifta barnmorskorna
i så stor utsträckning övergår till
annan tjänst eller helt lämnar sin yrkesverksamhet
syntes enligt medicinalstyrelsens
uppfattning främst ligga i barnmorskornas
ansträngande tjänstgöringsförhållanden.
För egen del ansåg jag
att de svårigheter, som yppat sig i fråga
om barnmorskorna, syntes vara desamma
som redan tidigare konstaterats
beträffande sjuksköterskorna. Man försöker
emellertid minska bristen på sjuksköterskor
genom att införa deltidstjänster
och ändrade arbetstider m. m.
Vidare erinrade jag om att Kungl. Maj:t
uppdragit åt medicinalstyrelsen att utreda
frågan om inrättande av en reservkår
av sjuksköterskor, som skulle kunna
rycka in vid vakanser. Denna utredning
avsåg även de barnmorskor, som
också är sjuksköterskor, men den borde
enligt min mening omfatta även andra
barnmorskor, övriga tänkbara åtgärder
för att lätta barnmorskebristen, t. ex.
ändringar av tjänstgöringsförhållandena,
ansåg jag utgöra frågor av den art
att de måste upptagas vid förhandlingar
med huvudmännen. I avvaktan på resultatet
härav samt av den nämnda utredningen
ansåg jag mig inte i nyssnämnda
sammanhang kunna tillstyrka
förslaget om utökning av utbildningskapaciteten
med en extra barnmorskekurs.
Jag vill här upplysa om att av
samtliga barnmorskor, som utexaminerats
i Stockholm under de senaste åren,
är 46 procent gifta, och av dessa har
25 procent helt lämnat den aktiva yrkesverksamheten.
Av de tjänstgörande gifta
barnmorskorna arbetar många endast
tillfälligt. Innan man vidtar några åtgärder
i syfte att öka antalet utbildade
barnmorskor, bör därför alla möjlig -

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Svar på interpellation ang. förlossningsvården

heter att söka förmå de gifta barnmorskorna
att stanna kvar i eller återgå
till aktiv tjänst undersökas. Skulle det
icke visa sig möjligt att på sätt jag nu
antytt öka antalet yrkesverksamma
barnmorskor, torde ytterligare åtgärder
få övervägas.

Vad slutligen angår frågan om ersättning
till distriktsbarnmorska för resekostnader
när hon medföljer den blivande
modern till förlossningsanstalt
vill jag framhålla, att den längre färdväg,
som indragningen av vissa förlossningshem
medfört, för en del barnaföderskor
uppväges av de under senare
år förbättrade kommunikationerna. De
flesta har numera ej mer än fem mil
till närmaste anstalt. En väl upplagd
förebyggande vård med upplysning och
undervisning gör att den blivande modern
i god tid kan företa resan till anstalten.
Varje barnaföderska, som av
medicinska skäl behöver barnmorskas
biträde vid resa till anstalt, bör givetvis
erhålla sådant. Enligt uppgift biträdde
barnmorskor vid nära 5 000 sådana resor
under 1957. De förekommer oftare
i Norrland än i övriga delar av landet.
Trots indragning av en del förlossningshem
synes de emellertid inte ha ökat
i frekvens.

För resa till anstalt för förlossning
gäller att ersättning beräknas av sjukkassa
å den sammanlagda kostnaden för
den försäkrade och följeslagare eller
vårdare samt att ersättning för följeslagares
resekostnad varje gång högst
må utgivas efter kostnaden för turochreturresa.
Återfärd för vårdare
ersättes av sjukkassa efter attest av läkare.
Medicinalstyrelsen har sig ej bekant
att barnmorska själv fått betala
sina resekostnader, däremot har det
hänt att barnaföderskan fått påtaga sig
dem. Handläggningen av ersättningsanspråken
för återresa växlar inom
olika områden. En förutsättning för att
ersättning skall medges synes vara att
vederbörande läkare vid framkomsten
intygar att behov av vårdare funnits.

Bedömningen kan här vara vansklig,
eftersom den i allmänhet göres i efterhand.
Enligt min uppfattning intages i
praxis i allmänhet en så generös inställning
som möjligt både av sjukförsäkringsmyndigheterna
och av vederbörande
läkare beträffande sjukkassans
gäldande av dylika resekostnader.

Herr talman! Härmed anser jag mig
ha besvarat interpellationen.

Vidare anförde:

Fru KRISTENSSON (h):

Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
få framföra ett tack för det utförliga
svaret på min interpellation. Det vore
en överdrift att säga att jag är glatt
överraskad av svaret, ty jag visste redan
när jag avlämnade interpellationen
att det med hänsyn till statsrådets kunskaper
om och intresse för förhållandena
inom sjuk- och förlossningsvården i
riket skulle bli positivt.

I fråga om de mindre förlossningshemmen
delar jag statsrådets uppfattning
att de varken ur medicinsk eller
ekonomisk synpunkt är helt ändamålsenliga.
Anledningen till att jag ställde
min fråga var närmast den att jag mot
bakgrunden av det svar som statsrådet
skulle komma att ge — nämligen att
dessa förlossningshem i och för sig är
dyrbara och kanske inte så ändamålsenliga
ur medicinsk synpunkt — ändå
ville understryka att man, om man går
in för att i större utsträckning dra
in förlossningshemmen måste göra klart
för sig att man då får ställa än större
anspråk på utbyggnaden av distriktsbarnmorskeorganisationen.
Ett minimianspråk
som landsbygdens kvinnor kan
ställa är att distriktsbarnmorska skall
finnas tillgänglig inom rimligt avstånd.

En konsekvens av indragningarna
blir också en ökad belastning på de
större sjukhusens BB-avdelningar. Vad
statsrådet anfört om planerna på att inrätta
flera obstetrislca specialavdel -

Tisdagen den 21 april 1959

Nr 13

Svar

ningar eller utöka de redan befintliga
måste hälsas med tillfredsställelse. I
detta sammanhang kan jag inte underlåta
att nämna att det på vissa håll i
landet finns en påtaglig tendens att låta
gynekologplatserna inkräkta på förlossningsplatserna,
vilket ibland fått
till följd att dessa i än högre grad blivit
otillräckliga, varför vårdtiden ytterligare
måst begränsas. En tillräckligt
lång vårdtid på BB-avdelningarna
anser jag vara ett berättigat krav. Man
glömmer också lätt bort det likaledes
berättigade kravet på en god eftervård.

I en av våra större städer i Mellansverige
skickas mödrarna hem redan efter
fyra eller fem dagar. En enda distriktsbarnmorska
finns i staden, och hennes
tid räcker på intet sätt till för att ge dessa
mödrar den författningsenliga eftervård
på tio dagar som medicinalstyrelsen
har föreskrivit.

Den andra frågan i min interpellation
— om barnmorskebristen — ger
anledning till ytterligare reflexioner.
Jag vågar fortfarande påstå, herr statsråd,
att i vissa delar av vårt land arbetet
inom mödravården under vissa perioder
helt legat nere, låt vara att detta
företrädesvis varit fallet under semestertider.
Med hänsyn till att det måhända
kan vara olämpligt att direkt utpeka
några landsting skall jag nöja mig
med att som exempel anföra att i ett
landsting i sydvästra Sverige hade man
under en tid av två månader ingen förordnad
på en vakant distriktsbarnmorsketjänst.
I Mellansverige saknade två
distrikt barnmorska under sommarmånaderna.
I vissa norrlandslän kallas
barnmorskorna in på förlossningshemmen,
och under tiden finns ingen som
sköter arbetet i distriktet. I en större
stad i Norrland finns en distriktsbarnmorska
på en befolkning på 40 000 personer.
Med tjänsten följer dessutom
tjänstgöringsskyldighet på mödravårdscentral
typ I. Vakanser på ända upp
till 4 år på samma tjänst är inget unikt.

I några landsting bryr man sig inte hcl -

på interpellation ang. förlossningsvården

ler om att kungöra en vakant tjänst till
ansökan ledig utan låter månad efter
månad gå utan att vidta några åtgärder.

Jag anser således, herr talman, situationen
ingalunda tillfredsställande.
Även om man på papperet förordnar en
distriktsbarnmorska att uppehålla två
distrikt, så är det ju uppenbart att hon
inte kan sköta två tjänster samtidigt,
utan att vissa arbetsuppgifter nödvändigtvis
måste bli eftersatta.

Statistik är inte rolig, men jag kan
inte underlåta att nämna följande. Herr
statsrådet anför att anslutningen till
mödravården år 1957 var 78 procent.
Såvitt jag kan se beror ökningen på den
större anslutningen till mödravårdscentralerna.
På mödravårdsstationerna
på landsbygden är deltagandeprocenten
emellertid väsentligt lägre — där finner
man siffror på cirka 50 procent. I detta
sammanhang kan jag nämna att barnavården
samtidigt har en betydligt högre
anslutning, som ligger vid inemot 90
procent. Den mödraundervisning som
man menar alt varje blivande moder
skall ha visar också dåliga siffror. I
vissa landsting får av samtliga mödrar
endast en sjättedel sådan undervisning.

Jag delar emellertid herr statsrådets
uppfattning att barnmorskebristen icke
i första hand avhjälpes genom utökning
av utbildningskapaciteten. Problemet är
i stället, såsom herr statsrådet mycket
riktigt påpekat, hur man skall få gifta
barnmorskor att stanna kvar i eller
återgå till förvärvsarbetet.

När jag framställde min interpellation
hade jag en känsla av att jag riktade
den till fel statsråd. Frågan hur
man skall förmå gifta kvinnor med viss
kvalificerad utbildning att stanna kvar
i förvärvsarbetet är en fråga, som i
första hand borde besvaras av finansministern.
Utan tvekan är det de orimliga
reglerna på familjebeskattningens
område, den s. k. sambeskattningen, det
alltför låga förvärvsavdraget, som är en
väsentlig orsak till den låga frekvensen
av yrkesarbetande bland de gifta

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Interpellation ang. den inträffade förskingringen inom LKAB:s och Gränges bergsbolagets

försäljningsbolag i Belgien

kvinnorna. Hellre än att satsa pengar
på utökning av utbildningsanstalternas
kapacitet bör man satsa pengar på en
rättvisare och arbetsvänligare familjebeskattning.
Jag skulle därför, herr talman,
vilja vädja till inrikesministern
att begagna sin allmänt erkända förhandlingsskicklighet
till att söka påverka
herr Sträng att vidta snara, positiva
åtgärder i detta hänseende.

De alltför låga lönerna och de pressande
arbetstidsförhållandena för barnmorskor
har givetvis också sin stora avskräckande
inverkan på rekryteringen
till yrket.

När det, herr talman, slutligen gäller
rätten för en distriktsbarnmorska att
avgöra, om hon bör medfölja en blivande
moder till BB, har jag av statsrådets
svar inte fått klart för mig under vilka
omständigheter barnmorskans biträde
vid resan skulle anses erforderligt. Herr
statsrådet anför i interpellationssvaret:
»Varje barnaföderska, som av medicinska
skäl behöver barnmorskas biträde
vid resa till anstalt, bör givetvis
erhålla sådant.» Vad avser herr statsrådet
med medicinska skäl? Inkluderar
detta uttryck även det psykiska hälsotillståndet?
Jag skulle vara mycket
tacksam om herr statsrådet ville ge mig
ett besked på den punkten.

Jag hade hoppats att herr statsrådet i
sitt svar skulle klart säga ifrån att en
barnmorska, som i sitt dagliga arbete
ställs inför många svåra och livsavgörande
beslut, också kunde anförtros detta
jämförelsevis vardagliga avgörande, om
hon skall medfölja en barnaföderska
till en förlossningsanstalt. Detta skall
inte behöva bli beroende av ett godkännande
i efterhand av vederbörande
läkare. Jag är övertygad om, herr inrikesminister,
att man inte behöver befara
ett missbruk, då en distriktsbarnmorska
knappt tillmätta tid sannerligen
inte medger några »okynnesresor».

Målsättningen i arbetet inom mödraoch
förlossningsvården bör vara att ge

de blivande och nyblivna mödrarna en
verklig trygghetskänsla. Jag tvingas nog
konstatera, att dagens situation lämnar
en hel del övrigt att önska i detta avseende.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet JOHANSSON:

Herr talman! Den långt framskridna
tiden gör att jag inte anser mig kunna
gå in i någon längre debatt i denna
fråga, även om det skulle ha varit intressant
att få resonera om en del förhållanden
på detta område med fru
Kristensson. Jag skall därför nu endast
svara på hennes direkta fråga, om de
medicinska skäl som jag berört i interpellationssvaret
också innefattar psykiska
indikationer. På den frågan kan
jag svara ja.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7

På förslag av herr förste vice talmannen
beslöt kammaren att allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 14 skulle
uppföras närmast efter statsutskottets
utlåtande nr 57 bland två gånger bordlagda
ärenden på morgondagens föredragningslista.

§ 8

Interpellation ang. den inträffade förskingringen
inom LKAB:s och Grängesbergsbolagets
försäljningsbolag i Belgien

Herr HAGBERG (k) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Jätteförskingringen i
det belgiska försäljningsbolag, vari staten
genom LKAB samt Grängesbergsbolaget
är intressent, kommer enligt pressuppgifter
att medföra stora förluster för
skattebetalarna. Då upptäckten förefaller
ha skett för ganska lång tid sedan,
ter det sig märkligt att varken riksdagen
eller offentligheten uppmärksammats på

Tisdagen den 21 april 1959

Nr 13

Interpellation ang. den inträffade förskingringen inom LKAB:s och Gränges bergsbolagets

försäljningsbolag i Belgien

skandalen. Det i pressen antydda tillvägagångssättet
vid polisutredningen i
Belgien, rättegångsförfarandet liksom
handläggningen av ärendet mellan de
svenska huvudintressenterna uppmärksammas
just nu på grund av de många
egendomligheter som avslöjats. Med
hänsyn härtill torde både riksdag och
regering ha intresse av att frågan till
fullo klarlägges.

Jag hemställer därför om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för finansdepartementet framställa följande
spörsmål:

Vill statsrådet inför riksdagen redogöra
för LKAB-ledningens, eventuellt
regeringens åtgärder efter avslöjandet
av storförskingringen hos LKAB:s och
Grängesbergsbolagets belgiska försäljningsbolag? Denna

anhållan bordlädes.

§ 9

Interpellation ang. den inträffade förskingringen
inom LKAB:s och Grängesbergsbolagets
försäljningsbolag i Belgien

Ordet lämnades på begäran till

Herr KELLGREN (s), som yttrade:

Herr talman! Den uppseendeväckande
förskingringen i Belgien på rekordbeloppet
10 miljoner kronor har av
pressuppgifterna att döma ägt rum under
åren 1953—1957 och avslöjades några
månader efter det att staten inlöst
huvudparten av Grängesbergsbolagets
andel i LKAB, varvid det belgiska bolaget
kom att sortera direkt under LKAB:s
och Grängesbergsbolagets nybildade försäljningsbolag
AB Malmexport.

Det förskingrade beloppets storlek
men framför allt omständigheterna
kring förskingringen motiverar att det
inträffade blir ordentligt utrett och genomlyst.
Det måste anses anmärkningsvärt
att förskingringen kunnat undanhållas
den svenska offentligheten så
länge som skett. Nyheten om svindeln

blev tydligen känd för LKAB:s styrelse
för ungefär ett år sedan. Det svenska
moderbolagets revision av sitt belgiska
dotterbolag tycks också ha varit underhaltig.
Andra än Grängesbergsbolagets
aktieägare berörs också av förskingringen,
nämligen svenska staten och
därmed hela svenska folket. Det förefaller
oklart hur mycket av förskingringen
som kommer att bäras av TGO:s
aktieägare och av svenska staten.

Under hänvisning till det här anförda
ber jag till statsrådet och chefen för
finansdepartementet få rikta följande
frågor:

1. År statsrådet beredd att lämna en
redogörelse för den aktuella förskingringsaffären
och omständigheterna
kring denna och att därvid uttala sig
om huruvida något otillbörligt hemlighetsmakeri
kan anses ha förekommit
från Grängesbergsbolagets och LKAB:s
sida?

2. Vill statsrådet därjämte klarlägga
huruvida svenska staten gör några förluster
till följd av förskingringen och
om så olyckligtvis skulle vara fallet hur
stora dessa kan bedömas vara?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10

Interpellation ang. den inträffade förskingringen
inom LKAB:s och Grängesbergsbolagets
försäljningsbolag i Belgien

Herr förste vice talmannen lämnade
på begäran ordet till

Herr HELÉN (fp), som anförde:

Herr talman! Enligt meddelanden i
dagspressen har en förskingring av betydande
belopp inträffat inom LKAB:s
försäljningsbolag i Belgien, Compagnie
des Minerais Suédois. Enligt uppgifter
skulle förskingringen röra sig om ett
belopp på ca 10 miljoner kronor. En
mera preciserad uppgift om det förskingrade
beloppets storlek saknas
dock, liksom om i vilken utsträckning

Nr 13

Tisdagen den 21 april 1959

Interpellation ang. den inträffade förskingringen inom LKAB:s och Gränges bergsbolagets

försäljningsbolag i Belgien

staten i egenskap av huvuddelägare i
LKAB får bära de i anledning av förskingringen
uppkomna förlusterna.

Då förskingringen enligt uppgift skulle
ha upptäckts under senare delen av
1957 och även varit känd för den svenska
regeringen, synes det anmärkningsvärt
att någon redovisning till riksdagen
av det inträffade icke har lämnats. Någon
uppgift om genom förskingringen
uppkomna förluster lämnades sålunda
icke i den till årets riksdag avgivna propositionen
angående anslag till inlösen
av aktier i LKAB för budgetåret 1959/60
(Kungl. Maj:ts prop. nr 55).

Med hänsyn till statens delägarskap i
LKAB är det uppenbart av allmänt intresse
att inför riksdagen lämnas en
klarläggande redovisning från regeringens
sida om den inträffade förskingringen
i de hänseenden där staten i
egenskap av huvudsaklig ägare av LKAB
lidit förluster.

Under hänvisning till det anförda och
med hänsyn till frågans principiella betydelse
från synpunkten av regeringens
redovisningsansvar inför riksdagen anhåller
jag om kammarens tillstånd att
framställa följande fråga till statsministern: Är

herr statsministern i tillfälle att
lämna kammaren en klarläggande redogörelse
för de förluster som staten vållats
eller väntas lida till följd av den i
dagspressen redovisade förskingringen
inom LKAB:s försäljningsbolag i Belgien? Denna

anhållan bordlädes.

§ 11

Till bordläggning anmäldes

statsutskottets utlåtanden:

nr 8, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1959/60 under åttonde
huvudtiteln, avseende anslagen
inom ecklesiastikdepartementets verk -

samhetsområde, jämte i ämnet väckta
motioner m. in.,

nr 59, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1958/59, i vad propositionen
avser utrikesdepartementets verksamhetsområde,

nr 60, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1958/59, i vad propositionen
avser försvarsdepartementets verksamhetsområde,

nr 61, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1958/59, i vad propositionen
avser socialdepartementets verksamhetsområde,

nr 62, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fullmakt att i arbetslöshetsbekämpande
syfte igångsätta
arbeten, för vilka anslag uppförts å allmän
beredskapsstat för budgetåret
1956/57, m. m.,

nr 63, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1959/60 till vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. m. jämte
i ämnet väckt motion,

nr 64, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående pension åt förre
tjänstemannen vid Shanghai Municipal
Council A. Th. Dahl,

nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anställningsformen
för vissa assistenter vid lantbruks-,
veterinär- och skogshögskolorna, och
nr 66, i anledning av väckta motioner
om enskildas aktieförvärv i statsägda
bolag;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 32, i anledning av väckta motioner
angående avdragsrätt vid beskattningen
för studieunderstöd samt amortering av
studieskuld,

nr 36, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning

Tisdagen den 21 april 1959

Nr 13

om ändrad lydelse av 12 § 4 mom. och
86 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen
den 26 maj 1954 (nr 521),
m. m. jämte i ämnet väckt motion, och
nr 43, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), m. in. jämte
i ämnet väckta motioner;

bankoutskottets utlåtande nr 21, i anledning
av väckta motioner om utgivande
av en riksdagens författningssamling; första

lagutskottets utlåtande nr 22, i
anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om utlämning
för brott till Danmark, Finland, Island
och Norge in. in., dels ock i ämnet väckta
motioner,

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 14, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
om handel med preventivmedel,
dels ock i ämnet väckta motioner,
och

nr 21, i anledning av väckta motioner
angående dispens för sjukkassa att utgiva
ersättning för kostnad för sjukgymnastik
behandling; samt

jordbruksutskottets utlåtande nr 24,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående reglering av sockernäringen
i riket.

§ 12

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1959/60 under fjärde
huvudtiteln, avseende anslagen inom
försvarsdepartementets verksamhetsområde; nr

162, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen under åttonde
huvudtiteln gjorda framställningar om
anslag för budgetåret 1959/60 till all -

männa läroverken in. in. jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 163, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ersättning i visst
fall i anledning av yrkesskada; och
nr 164, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag, avseende
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde.

§ 13

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj:ts propositioner tillställts kammaren: nr

147, angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område
m. m., och

nr 149, angående utformningen av det
särskilda stödet åt det mindre jordbruket.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 14

Anmäldes följande till herr förste vice
talmannen under sammanträdet avlämnade
motioner, nämligen

nr 570, av herrar Andreasson och
Carlsson i Göteborg, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 120, med
förslag till sjöarbetstidslag, in. in.,

nr 571, av herr Bengtsson i Göteborg
m. fl., likaledes i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 120,

nr 572, av fröken Elmén m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr
131, med förslag till lag angående ändring
i lagen den 16 maj 1930 (nr 139)
om vissa inskränkningar beträffande tiden
för förläggande av bageri- och konditoriarbete,

nr 573, av herr Nilsson i Gävle m. fl.,
likaledes i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 131,

nr 574, av herr Carlsson i Huskvarna
in. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 136, med förslag till förordning
om ändring i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 (nr 648),
samt

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

nr 575, av herrar Kollberg och Bohman,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 137, med förslag till lag om
ändrad lydelse av punkt 14 av anvisningarna
till 29 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).

Dessa motioner bordlädes.

§ 15

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 18.38.

In fidem

Sune K. Johansson

Onsdagen den 22 april

Kl. 10.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes till en början av herr förste
vice talmannen.

§ 1

Svar på fråga ang. länsstyrelsernas möjligheter
att införa lokala hastighetsbegränsningar Ordet

lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, som
yttrade:

Herr talman! Fru Svensson har frågat
mig om jag är i tillfälle att informera
kammaren i vad mån länsstyrelserna utnyttjar
de möjligheter 61 § vägtrafikförordningen
bjuder att införa lokala
hastighetsbegränsningar.

Till svar härpå vill jag anföra följande.

I proposition till 1958 års riksdag
med förslag till ändringar i vägtrafikförordningen
förklarade jag bland annat,
att jag då inte ansåg mig kunna tillstyrka
1953 års trafiksäkerhetsutrednings
förslag om införande av en allmän
hastighetsbegränsning. Jag framhöll
också, att ställningstagandet inte avsåg
lämpligheten av lokala hastighetsbegränsningar,
då ett system av sådana
inte lider av samma stelhet som en regel
om allmän hastighetsbegränsning utan

medger ett verkligt bedömande av vad
som i det särskilda fallet är en lämplig
högsta hastighet på en viss vägsträcka.
Slutligen uttalade jag i detta sammanhang
att jag förutsatte, att länsstyrelserna
i erforderlig omfattning skulle komma
att utnyttja de möjligheter att införa
lokala hastighetsbegränsningar, som
bestämmelserna i 61 § vägtrafikförordningen
bjuder.

Med anledning av den framställda
frågan har jag inhämtat vissa upplysningar
från länsstyrelserna och vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen. Härav har
framgått i huvudsak följande. Frågor om
lokala hastighetsbegränsningar kommer
ofta under länsstyrelsernas prövning efter
framställningar av polismyndigheter,
kommuner, trafiksäkerhetskommittéer
och enskilda personer. Envar som
kan tänkas ha intresse av att den högsta
tillåtna färdhastigheten på en viss väg
eller vägsträcka begränsas har alltså
möjlighet att få detta önskemål prövat
av länsstyrelsen. Länsstyrelserna får
bl. a. på så sätt god kännedom om de
vägsträckor, som kan tänkas vara trafikfarliga.
I många fall tar länsstyrelserna
själva initiativet till införande av hastighetsbegränsningar
eller uppdrager åt
vägförvaltningarna att inventera rörande
behovet av hastighetsbegränsningar
och inkomma med de förslag som denna
inventering föranleder.

Onsdagen den 22 april 1959 Nr 13

Svar på fråga ang. länsstyrelsernas möjligheter att införa lokala hastighetsbegränsningar -

Det bör också nämnas, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen meddelat länsstyrelserna
särskilda anvisningar till
ledning vid utfärdande av bestämmelser
om lokala hastighetsbegränsningar. Härvid
har man understrukit önskvärdheten
av att största möjliga enhetlighet länen
emellan ernås.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser
för sin del, att länsstyrelserna i allmänhet
på ett väl avvägt sätt utnyttjat
möjligheterna att införa hastighetsbegränsningar
jämlikt 61 § vägtrafikförordningen.
Styrelsen konstaterar vidare
att inom länen ständigt arbetas på en ur
trafiksäkerhetssynpunkt lämplig anpassning
av hastighetsbestämmelserna till
föreliggande trafikintensitet, vägstandard
och bebyggelse och övriga faktorer,
som har betydelse i sammanhanget.
Styrelsen säger sig även under de senaste
månaderna kunnat förmärka en
ökning av såväl förfrågningar som antalet
beslut om lokala hastighetsbegränsningar.

Härmed anser jag mig ha besvarat
frågan.

Härpå anförde

Fru SVENSSON (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
för svaret på min enkla
fråga.

Det var den ohyggliga katastrofen
utanför Sala en av de första dagarna i
april som föranledde min fråga. Ett tåg
rammade en personbil med fruktansvärd
kraft och med det ohyggligaste resultat
man gärna kan tänka sig. Tre
människor fick sätta livet till. Även om
detta är tragiskt nog, innebar olyckan
också katastrof för vederbörandes familjer.
Två barn miste både far och
mor, och i ett annat hem blev en far
ensam med tre moderlösa barn på grund
av vad som här hände under några få
sekunder.

Man behöver inte vara vare sig sentimental
eller överdrivet känslig för att
inse vilken fruktansvärd katastrof som
drabbade dessa familjer och som drabbar
människor litet varstans i vårt land
genom trafikolyckor av liknande slag.

Utredningen har visserligen visat, att
olyckan utanför Sala troligen orsakades
av att bilen saknade bromsvätska
och således inte kunde stannas så
snabbt och på så kort sträcka som hade
varit nödvändigt för att undvika kollision
med tåget. Man kommer dock inte
ifrån tanken att denna och liknande
olyckor på samma plats kanske kunnat
undvikas om vägsträckan varit fartbegränsad.
Det är långa raksträckor både
norr och söder om denna järnvägsövergång,
och dessa raksträckor inbjuder till
mycket höga hastigheter. Sedan kommer
denna kurva, som tydligen inte är
doserad med tanke på raksträckorna
och den höga farten, och olyckan är
ett faktum. Åtskilliga vurpor har inträffat
här av denna anledning, till och
med dödsolyckor. Lägger man därtill
järnvägskorsningen med allt vad den
innebär av fara, så tycker man nog att
det borde vara dags för lokala fartbegränsningar
på denna och liknande
riskfyllda platser i vårt land. Det är
inte den enda farliga platsen ur trafiksynpunkt
i vårt län. Vi har exempelvis
en liknande utanför Valskog, där
det visserligen är planfri korsning med
järnvägen, men vägens sträckning är
sådan att det är en veritabel dödsfälla.

Departementschefens uppfattning om
lokala hastighetsbegränsningar och deras
värde finns återgiven i andra lagutskottets
utlåtande nr 20 förra året på
sidan 69. Departementschefen understryker
där att hastighetsbegränsningen
verkar som en varning till trafikanterna
för risker som de kommer att möta på
vägen, och detta torde i sin tur medföra
att lokal hastighetsbegränsning oftast
respekteras, även om det inte är möjligt
att ingående övervaka dess efterlev -

GO Nr 13 Onsdagen den 22 april 1959

Svar på interpellation ang. olycksfallsriskerna i samband med skolskjutsverksam
heten

nåd. »Speciellt synes det mig lämpligt»,
säger departementschefen, »att införa
hastighetsbegränsning på sådana vägavsnitt,
där olycksfrekvensen erfarenhetsmässigt
är hög och detta kan antagas
bero på att vägen lockar till alltför hög
hastighet — — -— jag förutsätter att
länsstyrelserna i erforderlig omfattning
kommer att utnyttja de möjligheter att
införa lokala hastighetsbegränsningar,
som bestämmelserna i 61 § vägtrafikförordningen
bjuder». Det är, herr talman,
denna länsstyrelsernas möjlighet -— och
jag skulle vilja säga skyldighet — att se
över vilka trafikfällor som finns ute i
länen och i vad mån ytterligare trafikolyckor
kan förebyggas som jag avsåg
med min fråga. Statsrådets understrykande
av att enskilda människor genom
hänvändelse till länsstyrelserna ang. lokala
fartbegränsningar kan medverka
till ett bättre förhållande anser jag ytterst
värdefullt.

Jag ber ännu en gång att få tacka för
svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2

Svar på interpellation ang. olycksfallsriskerna
i samband med skolskjutsverksamheten Chefen

för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet SKOGLUND, erhöll
på begäran ordet och yttrade:

Herr talman! I en interpellation har
herr Carlsson i Huskvarna, under åberopande
av de olycksrisker, som föreligger
för barn i samband med de s. k.
skolskjutsarna, ifrågasatt införandet av
föreskrifter innebärande, att skolskjuts
skall vara särskilt utmärkt samt att
stopplikt skall åligga övriga fordon, innan
de passerar skolskjuts, som tar upp
eller lämnar av skolbarn. Interpellanten
har vidare ifrågasatt särskilda anordningar
för skolskjutsar på skolgårdar
för att förhindra olyckor i samband
med skolbarns av- och påstigning.

Med hänvisning härtill har interpellanten
frågat mig, om jag är beredd att
inför kammaren redogöra för vilka åtgärder
man från regeringens sida ämnar
vidtaga i syfte att eliminera de
stora olycksfallsrisker, som är förenade
med den mycket omfattande skolskjutsverksamhet,
som numera förekommer.

Då lierr Carlsson framställde denna
fråga, förelåg redan av herr Gustafsson
i Kårby m. fl. väckta och till andra
lagutskottet hänvisade motioner om införandet
av skärpta säkerhetsbestämmelser
rörande skolskjutsar. Eftersom
interpellantens önskemål sammanföll
med motionärernas yrkanden, har jag
ansett det lämpligast att besvara herr
Carlssons fråga då kammaren om en
stund går att behandla andra lagutskottets
utlåtande i anledning av motionerna.

Såsom framgår av utskottsutlåtandet,
som sålunda kommer att behandlas senare
i dag, innehåller vägtrafikförordningen
icke några särskilda bestämmelser
om skolskjutsar. I 46 § föreskrives
emellertid, att fordonsförare skall hålla
en med hänsyn till förhållandena tillräckligt
låg hastighet, bl. a. då fordonet
nalkas spårvagn eller buss, som stannat
för passagerares av- eller påstigning,
samt då fordonet nalkas barn, som uppehåller
sig på eller invid vägen. Vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen har emellertid
år 1952 med stöd av Kungl. Maj :ts
bemyndigande fastställt särskilda bestämmelser
för skolskjutsar. Dessa bestämmelser
är sedan en längre tid tillbaka
föremål för omarbetning, och nya
bestämmelser beräknas vara klara i god
tid före instundande hösttermins början.
Styrelsen har i cirkulärskrivelse
den 11 april 1959 till samtliga skolstyrelser
i landet förutskickat, att dessa
bestämmelser bl. a. kommer att innehålla
föreskrift att skolskjuts skall såväl
fram- som baktill vara försedd med särskild
skylt. På denna skylt kommer att
finnas ordet skolskjuts och bilden av

Onsdagen den 22 april 1959 Nr 13

Svar på interpellation ang. olycksfallsriskerna i samband med skolskjutsverksamheten -

två springande barn. I samma skrivelse
bär styrelsen anmodat skolstyrelserna
att medverka till att sådan skylt
snarast möjligt anbringas på alla fordon,
som utför skolskjutsar. Genom denna
åtgärd torde ett av interpellantens
önskemål få anses ha blivit uppfyllt.

Vad beträffar frågan om införandet
av generell stopplikt för övriga fordon,
innan de passerar skolskjuts, som tar
upp eller lämnar av skolbarn, har andra
lagutskottet på anförda skäl enhälligt
uttalat sig mot införande av en
dylik stopplikt. För egen del anser jag
mig böra biträda utskottets uppfattning
på denna punkt.

I likhet med utskottets majoritet finner
jag mig inte heller kunna tillstyrka,
att i vägtrafikförordningen intages en
särskild föreskrift om att fordonsförare
skall hålla en med hänsyn till förhållandena
tillräckligt låg hastighet, då fordonet
nalkas skolskjuts, som stannat för
skolbarns av- eller påstigning. Gällande
bestämmelser ålägger redan nu fordonsförare
dylik försiktighet, då han nalkas
barn, som uppehåller sig på eller invid
vägen. Då skolskjutsarna i framtiden
kommer att bli ordentligt utmärkta
kommer dessa bestämmelser att innebära
skyldighet för fordonsförare att
anpassa hastigheten med hänsyn till
möjligheten att skolbarn beger sig ut
på körbanan.

I övrigt har interpellanten ifrågasatt
särskilda bestämmelser för att förhindra
olyckor i samband med skolbarns avoch
påstigning på skolgårdar. I anledning
härav vill jag meddela, att i samband
med delgivningen av de nya bestämmelser,
som är under utarbetande
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
kommer bl. a. att ytterligare understrykas
kraven på chaufförernas körskicklighet
och personliga lämplighet samt
deras förmåga att upprätthålla ordning
bland barnen, något som är av särskild
betydelse vid barnens på- och avstigning.
Vidare kommer den viktiga frå -

gan om anordnande av hållplatser, så
att barn kan förflytta sig till eller från
skolbyggnaden så säkert som möjligt,
att närmare prövas.

I detta sammanhang vill jag erinra
om den trafikundervisning, som sedan
flera år med ökad intensitet pågår i våra
skolor och vilken givetvis är av betydelse
för trafiksäkerheten även vid skolskjutsar.

Även om olyckor i samband med skol
skjutsar lyckligtvis varit relativt sällsynta,
måste man från alla håll sträva
efter att söka helt eliminera olycksriskerna.
Av det sagda torde framgå, att
myndigheterna ägnar frågan vederbörlig
uppmärksamhet och att åtskilligt
gjorts och görs för alt förhindra sådana
olycksfall.

Med det anförda anser jag mig, herr
talman, ha besvarat herr Carlssons interpellation.

Vidare anförde

Herr CARLSSON i Huskvarna (fp):

Herr talman! Till statsrådet Skoglund
ber jag att få framföra ett tack för det
i många stycken positiva svaret på min
interpellation.

Det är klart att det inte är roligt att
behöva köra nästan 200 000 barn dagligen
långa vägar från den ena socknen
till den andra, men det är nödvändigt
med den avfolkning som landsbygden
utsatts för på senare år. Förr var skolan
på landsbygden ett kulturcentrum av
alldeles särskilt slag, och man kan beklaga
att detta nu flyttas bort med alla
dessa skolskjutsar till följd. Vid den nya
skolans genomförande med centralisering
av högstadiet kommer väl ännu flera
barn att få skjutsas. Under de närmaste
åren blir det kanske en rätt kraftig
utveckling på detta område.

I dag skjutsas, som jag nämnde, nästan
200 000 barn. Man får vara tacksam
över att det inte sker flera olyckor
än det gör; varje olycka är ändå en för

62 Nr 13 Onsdagen den 22 april 1959

Svar på interpellation ang. olycksfallsriskerna i samband med skolskjutsverksam
heten

mycket. Det är ganska underligt att
samma dag som jag framställde denna
interpellation blev en pojke påkörd och
dödad i samband med en skolskjuts.
Det händer, som vi vet, tre till fyra liknande
olyckor om året, och man kan
fråga sig, vad som bör göras. Av svaret
som jag här har fått framgår det, att
vissa åtgärder kommer att vidtagas. I
den delen är min interpellation positivt
besvarad. Det är en mycket god sak att
bussarna blir försedda med särskilda
skyltar som talar om, att de är skolbussar.
Enligt min mening är det dock inte
tillräckligt med detta. Jag har också i
min interpellation varit inne på förslag
om stopplikt för bilar vid passerande
av skolskjuts. Sådan stopplikt föreligger
ju vid passerande av spårvagnar, och
en utvidgning skulle nog inte betyda så
särdeles mycket för allmänheten. Jag
tycker, att detta är en rätt rimlig begäran
under nuvarande förhållanden med
den trafiktillväxt och den utökning av
skolskjutsarna som kommer att äga rum
framöver. En sådan åtgärd är tillrådlig
och ett effektivt led i den förebyggande
verksamheten.

Statsrådet yttrar, att chaufförerna bör
kunna hålla ordning på barnen. Är det
verkligen deras uppgift? De skall ju köra
bussarna.

I min interpellation har jag också
nämnt inrättande av uppkörningsplatser
på skolgårdarna. Sådana skulle många
gånger kunna förhindra olyckor. Uppkörning
på en skolgård, som i förväg är
fylld av barn, kan ju vara besvärlig.

I ett yttrande, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har begärt från skolöverstyrelsen,
har det framgått, att denna
delvis är inne på samma linje som
jag. Skolöverstyrelsen säger: »Tillfredsställande
uppvärmningsanordningar i
fordonen bör vara obligatoriska. Fordonens
dörrar bör vara försedda med
säkerhetskedjor. Framsätena bör vara
försedda med säkerhetsbälten. Fordonen
bör utrustas med igenkänningsskyltar.

Förare av annat fordon bör åläggas
skyldighet att stanna fordonet före passerandet
av skolskjutsfordon, som på
eller invid allmän väg stannat för aveller
påstigning av elever.»

Jag skall inte ta upp alla punkter här,
men det framgår av det nämnda, att
skolöverstyrelsen har samma uppfattning
som jag givit till känna när det
gäller stopplikt.

Det bör nog tas nya och friskare tag
i fråga om förebyggande åtgärder. Jag
har i min interpellation sagt, att det
förhållandet att det inte sker flera olyckor
kanske får tillskrivas de skickliga
chaufförer som kör skolbussarna. Detta
är dock inte tillräckligt. I vår tid, då
utvecklingen går så hastigt, bör det vidtas
radikala och tillförlitliga förebyggande
åtgärder.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
yttrade:

Sedan ledamoten av första kammaren
herr Tor Herman Wolgast den 9 innevarande
april månad avlidit får jag
hemställa, att kammaren med anledning
av berörda dödsfall måtte besluta företaga
val av en suppleant i styrelsen för
riksdagsbiblioteket; verkställigheten av
detta beslut ankommer enligt stadgarna
för riksdagsbiblioteket på de av kamrarna
redan tillsatta valmän och suppleanter
för utseende av fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret jämte deras
suppleanter.

Kammaren beslöt i enlighet härmed.

§ 4

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
anförde:

Jag får meddela att kammarens plenum
fredagen den 24 april är avsett
att bli ett arbetsplenum oeh kommer
att ta sin början kl. 15.00.

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

§ 5

Herr förste vice talmannen meddelade,
att herr Rimmerfors, som vid kammarens
sammanträde den 10 april med
läkarintyg styrkt sig tills vidare vara
hindrad att deltaga i riksdagsgöromålen,
denna dag åter intagit sin plats i kammaren.

§ 6

Vid remiss av propositionen nr 147

Föredrogs för remiss till utskott
Kungl. Maj:ts å bordet vilande proposition
nr 147, angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område
m. m.

Därvid anförde:

Herr SVENSSON i Ljungskile (fp):

Herr talman! När vi nu skall för utskottsbehandling
remittera propositionerna
nr 147 och 149 vill jag av olika
anledningar ta tillfället i akt att anföra
några synpunkter.

Först vill jag säga ett par ord om proposition
nr 149, som gäller det särskilda
stödet åt det mindre jordbruket. Denna
fråga var enligt samstämmiga vittnesbörd
mycket aktuell redan för tre år
sedan, när den nu snart avslutade perioden
för prissättningen började. Den
utredning, som tillsattes för att förbereda
det här föreliggande förslaget, avlämnade
sitt utlåtande i början av 1958,
och såvitt jag vet var det den gången
tanken att förslaget skulle föreläggas
1958 års riksdag. När så inte skedde,
väckte jag vid 1958 års B-riksdag en
motion, 11:265, vari jag bl. a. yttrade:
»Enligt all erfarenhet kommer förhandlingarna
om denna uppgörelse att draga
långt ut på tiden. Man riskerar därmed
att det blir en mycket begränsad tid för
riksdagsbehandlingen. Om småbruksfrågan
skall behandlas samtidigt under
vårriksdagens sista bråda dagar, riskerar
man att den icke kan ägnas den
uppmärksamhet från riksdagens sida
som är önskvärd.»

Vid remiss av propositionen nr 147

Med anledning av detta gjorde jordbruksutskottet
ett ganska bestämt uttalande.
Visserligen yttrade sig utskottet
med vanlig högaktning om den ytterligare
utredning som pågick och framhöll
att man givetvis fick ta hänsyn till
denna utredning och annat sådant, men
sedan sade utskottet att det fann sig
»böra starkt framhålla önskvärdheten
av att Kungl. Maj:t finner utvägar att
påskynda denna propositionsfrågas
handläggning».

Nu har det gått såsom man på ett rätt
tidigt stadium befarade. Vi har fått denna
proposition om stödet till småbruket
samtidigt med den stora propositionen
om prisregleringen, och denna kommer
som vanligt sent. Jag förmodar att när
de förslag, som innehålles i propositionerna,
nästa gång kommer att föreläggas
kamrarna, har vi mycket liten tid
både att läsa och diskutera saken. Även
i utskottet lär det nog bli rätt ont om
tid för behandlingen av dessa frågor.

Läget är emellertid ännu mer ogynnsamt
därigenom att den stora prispropositionen
i år inrymmer en principfråga,
vilken är — såvitt jag förstår —
av mycket stor betydelse för den fortsatta
utvecklingen på svensk landsbygd.
Jag vill erinra om, och jag gör det för
att klarlägga min personliga ställning,
att jag för tre år sedan, när vi skulle
behandla prisuppgörelsen för innevarande
period, i ett särskilt yttrande förklarade
att jag har en annan uppfattning
om både förutsättningar och önskemål
då det gäller jordbrukspolitiken
på längre sikt än vad utskottsmajoriteten
för sin del gav till känna. Det finns
inte så stor anledning att i då förevarande
sammanhang gå närmare in på
den saken, men jag vill understryka att
man nu har kommit till en skärningspunkt
som jag tror är mycket väsentlig.

Som alla intresserade säkerligen vet,
vare sig de har tittat i propositionen
eller inte, innebär prisuppsörelsen i år
en överenskommelse om att man efter
sex år skall bygga inkomstjämförelsen

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Vid remiss av propositionen nr 147

mellan jordbruk och andra näringar på
de s. k. normjordbruken med 20—30 ha
åker i stället för på de s. k. basjordbruken
med 10—20 ha.

När denna fråga avgjordes 1947 fanns
som grundval en utförlig utredning. De
olika partierna klargjorde vid det tillfället
sin hållning. Den gången förklarade
centerpartiet, eller bondeförbundet
som det då hette, att basjordbruken
var för stora för att lämpa sig som jämförelseobjekt.
Denna ståndpunkt återfinnes
i en reservation vid 1947 års
riksdag.

För min del accepterade jag både
under utredningen och senare under
riksdagsbehandlingen — det gjorde
också det parti jag tillhör ■— basjordbruken
bl. a. med den motiveringen att
man inte rimligtvis kan få ett tillförlitligt
siffermaterial för jordbruk av mindre
storlek. Nu är man alltså mogen att
gå vidare, såsom man för övrigt har
förebådat i olika sammanhang.

Det är inte min mening att här nita
fast några bestämda ståndpunkter. Jag
vill peka på fakta och anföra några synpunkter.
Till dessa fakta hör, att antalet
normjordbruk i Sverige enligt 1946 års
jordbruksräkning är 18 479 och att de
utgör 6,9 procent av samtliga jordbruk
och omfattar 13,1 procent av hela åkerarealen.
Gruppen mellan 2 och 20 ha,
de jordbruk alltså som vi i dagligt tal
brukar kalla småbruk och basjordbruk,
omfattar sammanlagt 230 000 jordbruk
eller 86 procent av samtliga brukningsdelar.
De representerar drygt 52 procent
av åkerarealen. I själva verket är
det inte nödvändigt att dela in jordbruken
i just dessa grupper. Bland basjordbruken
finner man de flesta i nedre
halvan av storleksklassen. Om man
plockar ut en grupp som ligger mellan
5 och 15 ha, alltså de som man populärt
kan kalla större småbruk och mindre
bondgårdar, skulle den gruppen komma
att omfatta 122 000 jordbruk eller 45
procent av hela antalet och en tredjedel
av hela åkerarealen.

Att fördelningen sedan ställer sig olika
i olika delar av landet är klart. I
Bohuslän har vi 340 normjordbruk, vilket
motsvarar 3,7 procent av samtliga
jordbruk och knappt 10 procent av
åkermarken. Dessa kan jämföras med
gruppen större småbruk och mindre
basjordbruk, som inrymmer drygt 5 000
brukningsdelar eller 56 procent av hela
antalet och 54 procent av åkerarealen.
Om man väljer Norrland som exempel,
finner man inom hela detta vidsträckta
område 706 normaljordbruk, motsvarande
1 procent av antalet och 3,7 procent
av åkerarealen.

Det tål i varje fall att tänka på om
man på detta sätt skall flytta jämförelsen
från gruppen basjordbruk till gruppen
normjordbruk.

Problemet är tvåsidigt. Det gäller å
ena sidan vilken grupp man jämför med
på jordbrukarsidan och å andra sidan
vilken grupp man jämför med inom
andra näringar. Härvidlag har skett en
förskjutning som jag har varit en smula
rädd för, och mina farhågor har nu besannats.
1942 års kommitté försökte
göra jämförelser mellan kördrängar och
med dem jämställda arbetare i jordbruket
å ena sidan och å andra sidan sådana
arbetare utanför jordbruket som
ansågs ha en väsentligen likartad ställning.
Konkret blev detta en jämförelse
med vägarbetare, skogsarbetare, diversearbetare
inom industri och diversearbetare
i byggnadsföretag. Visserligen
kunde 1942 års jordbrukskommitté aldrig
leda den undersökningen till ett definitivt
slut, men den ansåg sig i alla
fall ha fått veta tillräckligt mycket för
att bilda sig en åsikt om läget. Sedan
överfördes lantarbetarlönerna på basjordbruken
genom arbetskraftsredovisningen
till den s. k. totalkalkylen.

Detta är utgångspunkten. När man
sedan för tre år sedan valde att pröva
en ny ordning, rekommenderade jordbruksprisutredningen
att man skulle
jämföra med industriarbetarna i de två
lägsta dyrortsgrupperna. Landsorgani -

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

sationen var kritisk mot detta, enligt
vad jag kommer ihåg. Den menade att
på så sätt även yrkesskickliga specialarbetare
kom med i jämförelsen. Till
detta anmärkte herr Norup, att en basjordbrukare,
som sköter en gård rationellt,
ju inte kan betraktas såsom varande
utan yrkesskicklighet han heller,
en sak som man i och för sig kan hålla
med om. Men så slumpade det sig så att
det, som var de två lägsta dyrortsgrupperna,
då jordbruksprisutredningen
skrev sitt betänkande, utgjorde två
andra dyrortsgrupper när herr Norup
skrev sin proposition. Men herr Norup
begagnade bara samma uttryck utan att
på något sätt redovisa dess ändrade innehåll,
varför man alltså inte hamnade
i grupperna 1 och 2 i den gamla dyrortsskalan
utan i grupperna 2 och 3.

Vi yppade då viss tveksamhet mot
detta, fastän det naturligtvis inte var
populärt att inta en sådan ståndpunkt.
Man har nu gått ett steg vidare. Man
håller nu fast vid dessa två ortsgrupper,
men man tar med så många faktorer
som möjligt för att höja jämförelsegruppen
på industrisidan. Det har tydligen
ansetts vara mycket bondevänligt att få
en så högt liggande grupp inom industrien
som möjligt som jämförelsegrupp.
Följden av detta blir att man nu i stället
fått släppa basjordbruksbegreppet
och flyttar upp det till normjordbruken.
Det resultat man därmed kommer
till är ur jordbrukarsynpunkt minst
sagt svåröverskådligt. Med denna ändring
hamnar man dock som jag redan
nämnt i en grupp, som utgör 6,9 procent
av antalet jordbruk. Man kan ju
fortsätta på denna väg så att man till
sist får kvar 500 godsägare och jämför
dem med byråchefer. Det går nog det
också, men det angår praktiskt taget
inte huvudmassan av befolkningen på
den svenska landsbygden, hur dessa
gossar har det. Jag tror att man liar
lurat sig sjiilv, då jordbrukarna å ena
sidan pressar upp jämförelsegrupperna
på industrisidan så mycket de kan, me5
— Andra kammarens protokoll l!).r>9. A

Vid remiss av propositionen nr 147

dan å andra sidan konsumentintressena
begagnar varje tillfälle att flytta upp
jämförelsen till så stora gårdar som
möjligt. Till sist hamnar vi vid sidan
av den grupp vi egentligen borde syssla
med.

Förra gången vi tog ståndpunkt till
detta problem förelåg en vidlyftig utredning
med remissförfarande och en
utförlig diskussion i riksdagen. Nu får
vi mycket kort tid på oss i jordbruksutskottet
och några timmar i kamrarna
av den brådaste perioden vid vårsessionens
slut. Under sådana förutsättningar
skall vi fatta beslut av denna principiella
räckvidd och innebörd. Och detta
skall vi göra, fastän beslutet inte
skall tillämpas förrän om sex år, åtminstone
efter vad det påstås.

Under dessa sex år inträffar 1960 års
andrakammarval, 1962 års kommunalval
samt 1964 års andrakammarval. Nog
borde det ha funnits tillfälle att låta
olika grupper av det svenska folket
säga sin mening om denna sak innan
beslut fattas. Beslutet kommer nu att
i realiteten bero av en liten grupp människor
under en förhandling, och riksdagen
ställs i realiteten inför fait accompli.

Då man vill fatta ett beslut redan nu
och låta det träda i kraft först om sex
år, måste ju meningen vara, att man under
dessa sex år skall försöka göra vad
man kan för att röja undan en del av de
mindre jordbruken och skapa större
jordbruk, d. v. s. man skall sätta in ett
psykologiskt administrativt tryck inte
bara mot småbrukargruppen utan även
mot basjordbrukargruppen. Man kan
givetvis ha olika uppfattningar om vad
man i fortsättningen bör eftersträva
för landsbygdens del. För min del tror
jag att detta beslut kommer att på ett
mycket olyckligt sätt samverka med allt
annat som nu påverkar landsbygdens
omformning.

Jag har den uppfattningen, som jag
har deklarerat inånga gånger tidigare
att vi i det långa loppet behöver ha ett

/• 1:1

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Vid remiss av propositionen nr 147

jordbruk av den storlek vi nu har. Jag
tror att utvecklingen i världen är sådan.
Men det skall jag inte tvista om,
ty om det kan man ingenting bevisa.
Var och en har sin uppfattning.

Herr talman! Efter dessa allmänna
reflexioner skall jag be att ytterligare
få säga ett par saker. Dessa normjordbruk,
som lägges till grund för inkomstjämförelsen,
skall ligga i södra och
mellersta Sveriges slättbygder. När man
skall ha dem som roder att styra prisutvecklingen
med, betyder detta att de
vegetabiliska produkterna väger ganska
tungt. Detta gäller brödsäd, sockerbetor,
oljeväxter, potatis och åtskilligt annat.
För dessa normjordbruk i slättbygderna
finns inkomstsiffror på över
11 000 kronor för vegetabiliska produkter.
Man kan alltså påverka inkomstlikställigheten
rätt väsentligt genom en
prissättning på vegetabilier, som inte
betyder mycket som inkomstkälla för
den stora massan av småbrukare och
småbönder men som i många fall i stället
innebär en belastning för dem.

Det hade, herr talman, enligt min
uppfattning varit önskvärt, att en fråga
av så stor principiell räckvidd som
denna hade kunnat behandlas i andra
former och under andra förutsättningar
än som blir fallet vid årets riksdag.
Slutresultatet förmodar jag blir det vanliga,
och det är därför jag har velat
säga dessa ord. Förmodligen blir det
ännu meningslösare att säga någonting
nästa gång frågan kommer upp.

Herr HiEGGBLOM (h):

Herr talman! Det är tydligen mycket
brännbart politiskt stoff i de båda propositioner
som vi nu skall remittera.
Jag vill å högerpartiets vägnar deklarera,
att vi anser att det hela ligger på
ett sådant plan, att vi har god tid att
redovisa vår ståndpunkt när motionstiden
är slut. Jag vill bara antyda, vad
vi därvidlag eventuellt kan ge uttryck
åt.

Här föreligger ett avtal, som jordbrukets
organisationer har ställt sig bakom.
Under sådana förhållanden och då
det inte ställs anspråk på ökade anslag
från staten, menar vi att det inte
finns någon anledning för riksdagen att
uppträda som förmyndare för jordbrukets
organisationer, lika litet som vi
uppträder som förmyndare för arbetsmarknadens
parter när de träffar avtal
vilkas samhällsekonomiska konsekvenser
säkerligen är av minst lika stor betydelse
som detta jordbruksavtal.

Vad riksdagen har att ta ståndpunkt
till är huruvida dessa delvis nya linjer
kan beräknas trygga en från beredskapssynpunkt
tillräcklig försörjning,
och då måste vi självfallet ta ställning
till hur stort jordbruk vi skall ha här
i landet och hur den areal som behöver
brukas bör fördelas på jordbruksenheter
av olika storlek. Eftersom små jordbruk
upp till högst 10 hektar åker i
dagens situation svarar för 40 procent
av mjölkproduktionen, ungefär lika stor
andel av fläskproduktionen och 60 procent
av äggproduktionen, måste man
vara på det klara med att den jordbruksproduktion,
som vi behöver för
att trygga vårt lands försörjning ur beredskapssynpunkt,
måste inom överskådlig
tid drivas på jordbruk av praktiskt
taget alla de storlekar som nu förekommer.
Under sådana förhållanden
måste man självfallet bedöma, vad vi
behöver göra för att hålla jordbruksproduktionen
på dessa olika brukningsenheter
uppe.

Men, herr talman, vi är på vår sida
som sagt inte oroade över att inte kunna
ge uttryck åt detta när motionstiden
är slut. Jag ber därför att få hemställa,
att propositionerna remitteras.

Herr HANSSON i Skegrie (ep):

Herr talman! Jag kan givetvis instämma
med herr Svensson i Ljungskile
i att tiden kanske blir litet knapp för
behandlingen av denna stora fråga, men

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

vi är ju alla underkunniga om att det
har förekommit ingående och långvariga
förhandlingar, och såvitt jag förstår
har ärendet inte kunnat forceras
mer.

Det referat som herr Svensson i
Ljungskile har gjort av mer eller mindre
kända detaljer i detta ärende är riktigt,
men jag har nog samma uppfattning
som herr Hseggblom, att det inte är någon
mening att på detta stadium ta upp
någon större debatt om dessa frågor,
eftersom vi säkerligen framöver kommer
att få tillfälle att noga penetrera
dem.

Jag skall liksom de två tidigare talarna
inte heller beröra det här avtalet
i och för sig. Jag vill bara erinra om
vad jordbrukets förhandlare själva har
sagt, att man tycker sig ha betalat ett
högt pris. Jag har nog den uppfattningen,
att det när det gäller den nya arealgränsen
har gjorts ett avsteg från tidigare
målsättning för jordbrukspolitiken,
och jag har i ett uttalande ifrågasatt
huruvida man borde avgöra en
fråga av denna valör i en avtalsförhandling.
Såvitt jag kan bedöma är just
den nya arealgränsen för jordbrukspolitiken
en politisk fråga av allra största
omfattning, som enligt min mening
riksdagen, opåverkad av tidigare avtalsförhandlingar,
borde ta ställning till.
Jag vill emellertid inte insinuera, att
riksdagen inte skulle kunna i det föreliggande
fallet bedöma saken på samma
sätt, men med hänsyn till den klara politiska
strukturen hade det enligt min
mening varit bättre att få pröva en ny
målsättning utan samband med ett prisavtal.

Redan i höstas i samband med behandlingen
av 6-procentsregeln framfördes
farhågor från vårt håll beträffande
denna nya arealgräns, och vi uttalade
en maning till dem som kom att
få hand om detta — inte minst riktades
maningen till chefen för jordbruksdepartementet
— att noggrant bedöma
de verkningar som en ny arealgriins kan

Vid remiss av propositionen nr 147

få. Vi framhöll vid detta tillfälle, att
om man syftar till en snabbare strukturrationalisering
— och det är väl meningen
med den nya gränsen — bör
man samtidigt ha klart för sig att det
icke är praktiskt möjligt att genomföra
en sådan strukturrationalisering, i varje
fall icke över hela landet. Vi framhöll
också de vådor som kan bli en följd
av en för hastig och för långt gående
strukturrationalisering med sysselsättningspolitiska
och sociala svårigheter
som följd.

Det är alldeles riktigt som herr Svensson
i Ljungskile sade, att det för landsbygdens
del är en livsviktig fråga, som
kan komma att inverka på landsbygdens
möjligheter att hävda sig kulturellt, socialt
etc. Vi bär därför den uppfattningen
på vårt håll, att det vore önskvärt
att denna nya arealgräns inte definitivt
slås fast nu, utan att man avvaktar
den utveckling som kan komma under
denna ganska långa period. Sex år är
ändå en lång period, och efter den tiden
kan vi bättre överblicka följderna.
Därest riksdagen skulle komma att sätta
en ny arealgräns, har vi i varje fall givit
uttryck för den uppfattningen, att
det stöd som då lämnas det mindre jordbruket
hör byggas ut till att omfatta
alla jordbruk under en eventuell ny
gräns. Skulle riksdagen göra ett bindande
uttalande om en framtida högre
arealgräns, menar vi att den också bör
göra ett bindande uttalande om ett ytterligare
utbyggt stöd åt det jordbruk
som faller under denna gräns.

Sedan vill jag rent allmänt uttala
den förhoppningen att vi inte som 1955,
när det framfördes krav på förbättringar
i det avtalsförslag som då framlades,
skall möta motstånd från håll,
där man annars vill göra sig till tolk
för jordbruksintressen och speciellt det
mindre jordbrukets. Jag hoppas att man
nu låter handling och ord bättre stämma
överens än de gjorde vid det tillfälle
när det nu gällande avtalet fastställdes.

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Vid remiss av propositionen nr 147

Jag ber också, herr talman, att få
yrka på remiss.

Efter härmed slutad överläggning remitterades
propositionen till jordbruksutskottet,
till vilket jämväl de i anledning
av propositionen inom kammaren
avgivna yttrandena skulle överlämnas.

§ 7

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
den å bordet liggande
propositionen nr 149, angående utformningen
av det särskilda stödet åt det
mindre jordbruket.

§ 8

Föredrogos var efter annan följande
på kammarens bord liggande motioner;
och hänvisades därvid

till behandling av lagutskott motionerna
nr 570—574; samt

till bevillningsutskottet motionen nr
575.

§ 9

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 8 och 59—66,
bevillningsutskottets betänkanden nr 32,
36 och 43, bankoutskottets utlåtande nr
21, första lagutskottets utlåtande nr 22
samt andra lagutskottets utlåtanden nr
14 och 21.

§ 10

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reglering av sockernäringen
i riket.

Kammaren beslöt till en början, på
framställning av utskottet, att utlåtandet
skulle företagas till avgörande efter
allenast en bordläggning.

Härefter biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ H

Föredrogs den av herr Hagberg vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående den inträffade förskingringen
inom LKAB:s och Grängesbergsbolagets
försäljningsbolag i Belgien.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 12

Föredrogs den av herr Kellgren vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående den inträffade förskingringen
inom LKAB:s och Grängesbergsbolagets
försäljningsbolag i Belgien.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 13

Föredrogs herr Heléns vid kammarens
nästföregående sammanträde gjorda,
men då bordlagda anhållan att få
framställa interpellation till hans excellens
herr statsministern angående
den inträffade förskingringen inom
LKAB:s och Grängesbergsbolagets försäljningsbolag
i Belgien.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 14

Föredrogos vart efter annat

konstitutionsutskottets utlåtande nr
16, i anledning av väckta motioner om
ändring i kommunala vallagen, i vad
gäller utseende av suppleant för landstingsman;
och

statsutskottets utlåtande nr 56, i anledning
av Kungl. Maj:ts framställningar
angående anslag för budgetåret 1959/60
till utbyggnad av tekniska högskolan i
Stockholm in. in.

Onsdagen den 22 april 1959 Nr 13 69

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar
på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

Kammaren biföll vad utskotten i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 15

Anslag till statens skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården m. m., tillika
svar på interpellation ang. åtgärder för
ökad trygghet mot övergrepp från elever
vid ungdomsvårdsskolor

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
57, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag för budgetåret
1959/60 till statens skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården m. m. jämte
i ämnet väckta motioner.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet Nilsson hade tillkännagivit,
att han hade för avsikt att i samband
med behandlingen av detta ärende besvara
herr Lothigius’ interpellation angående
åtgärder för ökad trygghet mot
övergrepp från elever vid ungdomsvårdsskolor.

Sedan Kungl. Maj :t i propositionen nr
1 under femte huvudtiteln, punkterna
37—42, samt under kapitalbudgeten (bilaga
26, punkten 1) föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1959/60 beräkna
vissa anslag för dessa skolor m. m., hade
Kungl. Maj:t i propositionen nr 88, under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för
den 6 mars 1959, föreslagit riksdagen
att

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för statens skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården, som föranleddes
av vad departementschefen förordat
;

dels godkänna av departementschefen
förordad avlöningsstat för statens
skolor tillhörande barna- och ungdomsvården,
alt tillämpas tills vidare fr. o. m.
budgetåret 1959/60;

dels å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1958/59 anvisa å kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond
till Ytterligare medel till vissa
byggnadsarbeten m. m. vid statens skolor
tillhörande barna- och ungdomsvården
ett investeringsanslag av 790 000
kronor;

dels ock för budgetåret 1959/60 anvisa

a) å driftbudgeten under femte huvudtiteln 1)

till Statens skolor tillhörande barna-
och ungdomsvården: Avlöningar ett
förslagsanslag av 8 210 000 kronor;

2) till Statens skolor tillhörande barna-
och ungdomsvården: Omkostnader
ett förslagsanslag av 4 619 000 kronor;

3) till Statens skolor tillhörande barna-
och ungdomsvården: Engångsanskaffning
av inventarier m. m. ett reservationsanslag
av 190 000 kronor;

4) till Statens skolor tillhörande barna-
och ungdomsvården: Anordnande
och drift av provisoriska förläggningar
ett reservationsanslag av 650 000 kronor; 5)

till Utbildning av personal vid
skolor tillhörande barna- och ungdomsvården
ett reservationsanslag av 55 000
kronor;

6) till Bidrag till inrättande av inackorderingshem
in. in. ett reservationsanslag
av 100 kronor;

7) till Ersättning till inackorderingshem
för driftförluster m. m. ett reservationsanslag
av 73 000 kronor;

b) å kapitalbudgeten under statens
allmänna fastighetsfond

till Vissa byggnadsarbeten in. m. vid
statens skolor tillhörande barna- och
ungdomsvården ett investeringsanslag
av 3 600 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet
behandlat ett antal till utskottet hänvisade
motioner.

1 de likalydande motionerna 1:416
(av fru llamrin-Thorell in. fl.) och

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

II: 512 (av fröken Elmén m. fl.) hade
hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte begära dels att en
expertkommitté tillsattes för att centralt
och i samarbete med socialstyrelsen
leda en hela landet omfattande generalinventering
av för familjevård lämpade
privata hem, dels att en utredning tillsattes
i syfte att på staten överlåta kostnaderna
för placering av vanartad ungdom
i fosterhem.

Utskottet hemställde

I. att motionerna 1:414 och 11:511
icke måtte av riksdagen bifallas;

II. att motionerna 1:213 och 11:270,
i vad de avsåge medelsdisposition, icke
måtte av riksdagen bifallas;

III. att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för statens skolor
tillhörande barna- och ungdomsvården,
som föranleddes av vad departementschefen
i statsrådsprotokollet över
socialärenden för den 6 mars 1959 förordat; IV.

att riksdagen måtte godkänna av
utskottet framlagd avlöningsstat för
statens skolor tillhörande barna- och
ungdomsvården att tillämpas tills vidare
fr. o. m. budgetåret 1959/60;

V. att riksdagen måtte för budgetåret
1959/60 under femte huvudtiteln anvisa 1)

till Statens skolor tillhörande barna-
och ungdomsvården: Avlöningar ett
förslagsanslag av 8 210 000 kronor;

2) till Statens skolor tillhörande barna-
och ungdomsvården: Omkostnader
ett förslagsanslag av 4 619 000 kronor;

3) till Statens skolor tillhörande barna-
och ungdomsvården: Engångsanskaffning
av inventarier in. m. ett reservationsanslag
av 190 000 kronor;

4) till Statens skolor tillhörande barna-
och ungdomsvården: Anordnande
och drift av provisoriska förläggningar
ett reservationsanslag av 650 000 kronor; -

5) till Utbildning av personal vid
skolor tillhörande barna- och ungdomsvården
ett reservationsanslag av 55 000
kronor;

6) till Bidrag till inrättande av inackorderingshem
m. in. ett reservationsanslag
av 100 kronor;

7) till Ersättning till inackorderingshem
för driftförluster m. m. ett reservationsanslag
av 73 000 kronor;

VI. att riksdagen måtte under statens
allmänna fastighetsfond anvisa

1) till Ytterligare medel till vissa
byggnadsarbeten m. m. vid statens skolor
tillhörande barna- och ungdomsvården
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1958/59 ett investeringsanslag
av 790 000 kronor;

2) till Vissa byggnadsarbeten in. m.
vid statens skolor tillhörande barna- och
ungdomsvården för budgetåret 1959/60
ett investeringsanslag av 3 600 000 kronor; VII.

att motionerna I: 213 och II: 270,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t i fråga om personalutbildningen,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

VIII. att motionerna I: 415 och II: 513
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

IX. att motionerna I: 416 och II: 512,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t om tillsättande av en expertkommitté,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

X. att motionerna 1:416 och 11:512,
i vad de avsåge skrivelse till Kungl.
Maj:t om utredning, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Sundelin, Axel Johannes Andersson,
Edström och Malmborg, fröken Elmén
och herr Gustafsson i Skellefteå, vilka
ansett att utskottet under IX bort hemställa,
att riksdagen måtte med bifall
till motionerna 1:416 och 11:512, såvitt
nu vore i fråga, i skrivelse till

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

Kungl. Maj:t anhålla att en expertkommitté
tillsattes för att centralt och i
samarbete med socialstyrelsen leda en
hela landet omfattande inventering av
för familjevård lämpade enskilda hem.

Utskottets hemställan föredrogs. Därvid
yttrade:

Fröken ELMÉN (fp):

Herr talman! Låt mig först få uttrycka
min tillfredsställelse över den utbyggnad
med 215 nya platser vid ungdomsvårdsskolorna,
som kommer till
stånd i och med att vi fattar detta beslut.
Därmed kommer vi också att få
en del skolor för de mer svårbehandlade,
för vilka man kan få fram en något
bättre differentiering, vilket jag också
måste notera som mycket tillfredsställande.

Vi är dock alla överens om att denna
utbyggnad inte är tillräcklig i fortsättningen
utan att en ganska stor brist
på platser på grund av de ökade ungdomskullarna
kommer att kvarstå.

Redan i fjol lades från folkpartihåll
fram en motion, vari begärdes en inventering
av fosterhem, som skulle kunna
ta emot dessa mer missanpassade
ungdomar. Motionen missförstods då av
utskottet, som trodde att det här gällde
en eftervård för ungdomar sedan de varit
på ungdomsvårdsskola.

Vi har i år upprepat motionen och
framhåller däri att det gäller att kunna
få fram hem, som skulle vara redo att
ta emot ungdomar för familjevård. Eftersom
det inte finns tillräckligt med
platser på ungdomsvårdsskolorna blir
förhållandet ofta det, att när ungdomar
fått åtalseftergift händer ingenting med
dem. De får gå tillbaka till den miljö
de kommer ifrån, och man hoppas att
så småningom kunna få in dem på en
ungdomsvårdsskola. Det kanske egentligen
är kommunens sak att se till att
det sker en omplacering av dessa unga,

men kommunerna har inte resurser härför.
Detta har också från socialstyrelsens
sida påtalats i många fall. De unga
går därför tillbaka till sin gamla miljö
och fortsätter ofta på den kriminella
vägen.

Vi har med motionen i år begärt att
en expertkommitté tillsättes för att centralt
och i samarbete med socialstyrelsen
leda en hela landet omfattande generalinventering
av för familjevård
lämpade privata hem. Man räknar med
att hemmen skall stå redo att ta emot
de unga, så att de omedelbart skall kunna
placeras om.

Vi är fullt medvetna om att det är
en mycket svår uppgift att få fram dessa
hem. De måste testas mycket noggrant.
Där måste finnas tillgång till arbete och
sysselsättningsmöjligheter, och hemmet
måste i övrigt vara lämpligt att ta emot
de unga. Finns det då verkligen hem,
som vill ta emot dessa missanpassade
ungdomar? Inom olika vårdgrenar vädjar
vi för närvarande till familjevården.
Vi gör det inom sinnessjukvården, inom
sinnesslövården, inom alkoholistvården
och även på andra områden. Det är därför
en oerhört stor efterfrågan på sådana
platser. Det behövs en samordning
för en inventering av hur många lämpliga
familjer det finns som kan ta emot
dessa vårdbehövande.

Ofta när dessa ungdomsfrågor diskuteras
undras det — och det i vissa fall
med rätta — om det är den riktiga vägen
att skicka iväg de unga till en ungdomsvårdsskola,
där de kommer in i
nya gäng och ligabildningar och där
det blir samma prat och samma diskussioner,
där samma ämnen kommer upp
i deras intressesfär. Är det inte bättre
att placera ut de unga i privata hem?

Jo, alldeles säkert. Svårigheten är
bara att hitta sådana hem. Motionärerna
och reservanterna anser att den fosterlega
som nu utgår iir alldeles för liten
och att den bör höjas väsentligt, om

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

vi skall kunna stimulera lämpliga hem
att åtaga sig denna fostraruppgift. Fosterhemmen
skall inte bara ha ersättning
för mat och husrum, utan vad vi framför
allt måste betala för är arbetet med
att fostra de unga. Det är det som är
av den största betydelsen.

Nu framhåller utskottet att det i socialstyrelsen
har tillsatts en tjänsteman,
som har dessa uppgifter om hand. Ja,
under detta år han arbetat, har han
lyckats få fram ett 40-tal fosterhem,
vid vilka vårdbehövande ungdomar kan
få plats — och det är ett bra resultat.
Det motsvarar faktiskt kapaciteten hos
en ungdomsvårdsskola. Även om man
höjer fosterlegan högst väsentligt, måste
ändå vården i sådana privata hem
bli mycket billigare för staten än verksamheten
vid en ungdomsvårdsskola
som nu kostar ungefär 1 500 kronor per
elev och månad. Om fosterhemmen också
bara får halva detta belopp, innebär
det ändå en väsentlig höjning av
fosterlegan.

Vi är mycket glada och tacksamma
över vad nämnde tjänsteman i socialstyrelsen
åstadkommit, och vi reservanter
anser att han bör ha ytterligare hjälp
och stöd för att välja ut ännu fler lämpliga
fosterhem. Vi förstår emellertid att
man för att lyckas härmed måste ha
intim kontakt med de lokala organen.
Jag har mig också bekant att nämnde
tjänsteman för att få fram ett tiotal
lämpliga hem måste gå igenom hundratalet
hem eller mera. Det är sålunda
ett mycket omfattande och krävande arbete
att välja ut lämpliga fosterhem.

Vi anser dagens situation mycket
brydsam, och alla krafter måste sättas
in för att kunna ta hand om ungdomarna.
Vi reservanter har därför yrkat att
man skulle tillsätta en expertkommitté
— om jag så får kalla den — i vilken
experter på arbetsmarknadsfrågor jämte
social, psykologisk och pedagogisk
expertis skulle ingå. Den kommittén

skulle ha i uppdrag att skaffa fram
lämpliga fosterhem.

Sedan vill jag också säga några ord
om de s. k. utredningshemmen. I det
ärendet bär också väckts en motion,
vilken emellertid har avslagits. Det är
så att man såväl i propositionen som
utskottet har föreslagit inrättande av
särskilda hem, i vilka ungdomarna skulle
placeras under tiden som deras fall
utredes. På det sättet skulle ungdomarna
inte kunna fortsätta sin kriminella
verksamhet under utredningstiden. Där
har det för Stockholm och Stockholms
omgivningar föreslagits en mottagningsavdelning
vid Hammargården och en
avdelning för Göteborg och Göteborgs
omgivningar vid Fagareds ungdomsvårdsskola,
vardera med åtta platser.
De större städerna har emellertid redan
måst inrätta betydligt större avdelningar
än dessa för att ta hand om ungdomarna
under utredningstiden, och vi
har i vår motion begärt att statsbidrag
skall utgå till dessa utredningshem.

Utskottet framhåller att kommunerna
har rätt att inrätta dylika hem, men när
det gäller kostnaderna och ansvarsfördelningen
vill utskottet avvakta vad den
nya barnavårdslagen kommer att innebära.
Vi anser emellertid att verksamheten
både vid utredningsavdelningarna
och i fosterhemmen bedrives i klart
brottsförebyggande syfte, att de i princip
är uppbyggda på samma sätt och att
statsbidrag därför bör utgå i båda fallen.
Vi har därför från folkpartihåll
begärt att staten skall betala fosterlegan
även beträffande utredningshemmen.
Vi får väl dock där tills vidare
nöja oss med vad utskottet skrivit och
avvakta den nya barnavårdslagen, i
vilken gränserna mellan kommunens
och statens ansvar väl kommer att mera
klart angivas.

Herr talman! Jag ber att få yrka bh
fall till reservationen.

Onsdagen den 22 april 1959 Nr 13 73

skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m„ tillika svar
för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

Anslag till statens

på interpellation ang. åtgärder

ungdomsvårdsskolor

Herr NYBERG (fp):

Herr talman! Det är en relativt liten
men ingalunda oviktig detalj i detta
ärende som föranlett mig att begära ordet.
Jag syftar på frågan om de inackorderingshem,
som drives av Godtemplarorden
i samarbete med socialstyrelsen.
Det finns visserligen inga motioner och
heller inga reservationer i detta ärende,
men jag skulle dock gärna vilja göra
några erinringar.

Dessa hem har tillkommit som ett bidrag
till eftervården av omhändertagna
ungdomar, främst sådana som utskrivits
från ungdomsvårdsskolorna. Det
gäller alltså en enligt min mening mycket
väsentlig detalj inom eftervården.
Från början var det meningen att man
skulle inrätta ett 40-tal sådana inackorderingshem,
men det har endast blivit
tio, och jag tror att ett par har nedlagts
så att det f. n. bara finns åtta.
Gemensamt för dessa inackorderingshem
är att de haft och fortfarande har
en del ekonomiska problem. Detta har
också under de senaste åren påpekats
här i riksdagen. Jag vill erinra om att
jag själv motionsvägen flera gånger fäst
uppmärksamheten på dessa frågor. Vissa
förbättringar har också genomförts.
En fördel är att man numera kan få
underskottsersättning till dessa hem utbetalade
i förskott per halvår och att
årlig lön utbetalas till hemmens husmor.
Vidare har man beslutat att anvisa
extra anslag för nyanskaffning av
inventarier till dessa hem, så snart den
första avtalsperioden på sju år gått till
ända. Fortfarande finns dock plats för
ytterligare förbättringar, om verksamheten
skall kunna pågå utan alltför stora
bekymmer för hemstyrelserna.

Socialstyrelsen har enligt vad som
framgår av propositionen begärt att lönen
till husmödrarna vid dessa inackorderingshem
skall höjas till 2 000 kronor.
.lag tycker nog att denna framställning
är mycket väl motiverad. När vi

här i riksdagen för tre år sedan beslöt
att husmödrarna skulle få en ersättning
av 1 000 kronor, förelåg motioner om
det dubbla beloppet, d. v. s. 2 000 kronor.
Tidigare utgick ingen som helst
ersättning till dessa husmödrar utöver
kost och bostad. Denna förmån utgick
även till föreståndareparet — d. v. s.
hemmens föreståndare och husmor —
samt eventuellt till deras barn, om sådana
fanns. Godtemplarorden har åtagit
sig denna uppgift av ideella och sociala
skäl, och någon ekonomisk ersättning
var det från början inte alls fråga
om. Men det visade sig rätt snart, att
arbetet var så pass betungande, att en
ekonomisk gottgörelse till husmödrarna
mer än väl kunde motiveras. Ofta
stoppade föreståndarna för detta arbete
inte mer än ett par tre år. Man hade
och har fortfarande endast ett hembiträde
till sin hjälp för att sköta ett sådant
här hem, som kan ha ett 10-tal
inackorderade ungdomar.

Jag beklagar att riksdagen för tre år
sedan inte omedelbart beslöt att en ersättning
på 2 000 kronor skulle utgå till
husmödrarna. Jag skall dock i dag avstå
från att begära någon höjning på
den punkten. Jag vill bara uttrycka en
förhoppning om att socialstyrelsens
framställning vinner gehör i riksdagen
nästa gång som denna fråga skall avgöras.

Vad som dock främst föranledde mig
att begära ordet i denna fråga är en annan
detalj.

Några av dessa inackorderingshem
har helt enkelt varit tvingade att låna
pengar för att kunna klara sina utgifter.
Det skedde särskilt under de första
åren, då bestämmelserna om statsbidrag
var ännu oförmånligare än de sedermera
blivit. Det är visserligen inte några
stora belopp som hemstyrelserna måst
låna. Det hem, vars styrelse jag tillhör,
har tvingats låna 3 500 kronor. Vi frågar
oss emellertid nu, var vi skall ta de

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

pengar som behövs för att vi skall kunna
betala de skulder, som vi måst ådraga
oss för hemmets verksamhet. Det
finns inga pengar att tillgå. Man kan
inte begära att de som tillhör hemstyrelserna
skall ta av personliga medel för
att betala dessa skulder. Det får vara
tillräckligt med det arbete som styrelserna
måste utföra utan någon som helst
ersättning. Godtemplarorden har heller
inga pengar för detta ändamål. Man hade
inte tänkt sig att det skulle medföra
några ekonomiska förpliktelser för organisationen,
när man åtog sig att stå
som huvudman för denna verksamhet.

Jag vet att socialstyrelsen har sin
uppmärksamhet fästad på denna sak
och att uppgifter infordrats från de olika
hemmen beträffande storleken av de
skulder, som hemmen har nödgats ådraga
sig. Men det förefaller, som om ärendet
inte har avancerat till någon definitiv
lösning. Jag vill rikta en vädjan
till socialstyrelsen och socialdepartementet
i denna sak och vill upprepa vad
jag yttrade vid förra årets debatt här
i kammaren beträffande ungdomsbrottsligheten,
nämligen att det skulle vara
av utomordentligt stort värde för oss
som sköter dessa hem, om vi kunde få
detta lilla handtag att staten betalade tillbaks
dessa skulder som vi på grund av
ogynnsamma bestämmelser beträffande
statsbidragens utformning har nödgats
ådraga oss. Vi anser också att vi får alldeles
onödiga utgifter genom att betala
räntor på de skulder som åvilar en del
av hemmen.

Herr talman! Jag har inget särskilt yrkande
på denna punkt; det föreligger
som sagt inga motioner och ingen reservation.
Jag har bara velat ta tillfället
i akt att framföra dessa synpunkter.

Jag vill sedan bara tillägga, att jag
mycket starkt sympatiserar med den reservation
beträffande åtgärder för att
skaffa fosterhem till vanartade ungdomar,
vilken fogats till detta utlåtande.

Jag kan instämma i de synpunkter som
framförts av fröken Elmén, och jag vill
biträda hennes yrkande om bifall till
den föreliggande reservationen.

Herr RYLANDER (fp):

Herr talman! Frågan om en effektivisering
av vården av missanpassad ungdom
i enskilda hem har tidigare varit
uppe i riksdagen. Under 1958 års B-riksdag
väckte bland andra jag själv en motion
om åtgärder i ungefär samma riktning
som dem som nu har bragts under
riksdagens prövning genom motioner i
första och andra kammaren. Sedan återkom
frågan i valrörelsen, och jag hade
där tillfälle att närmare beröra saken
i ett uttalande i televisionen. Det gladde
mig att statsministern senare under
ungdomsdebatten i höstas apostroferade
detta yttrande mycket välvilligt. Saken
fördes vidare på tal av herr Jansson
i Benestad, som under höstriksdagen
riktade en interpellation i frågan
till vederbörande statsråd. Han var där
också inne på problemet om kostnaderna
för vården. Jag skall inte nu hålla
det långa och som jag själv tyckte ganska
tungt vägande anförande som jag
höll vid det första av dessa tillfällen.

Jag skall bara i korthet erinra kammarens
ledamöter, av vilka väl en del
då också var närvarande, om att jag när
jag talar om dessa ting inte står och
talar i vädret som den som ingenting
vet, utan jag har verklig erfarenhet att
bygga på, en erfarenhet av tvåfaldigt
slag. I min egenskap av domare är jag
ju med om att då och då döma unga
brottslingar till frihetsstraff just därför
att det inte funnits plats för dem inom
socialvården. Jag är själv en mycket
övertygad anhängare av idén att dessa
unga i görligaste mån skall behandlas
inom socialvården och inte inom fångvården.
En människa kan över huvud
taget inte komma nog sent till behand -

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

ling under fångvården. Kan man behandla
dem på något annat sätt är det
förmånligt, därmed inte sagt att inte
också den sista vårdformen är erforderlig.

Jag har också flera års erfarenhet
som ordförande i styrelsen för en ungdomsvårdsskola.
Erfarenheterna därifrån
har sagt mig att det är många
som slutligen hamnar på en ungdomsvårdsskola
trots den stora platsbristen
där som, om man tagit dem om hand
något tidigare, mycket väl skulle ha
kunnat tillrättaföras genom familjevård.
Många av dessa unga, jag vågar
påstå de allra flesta, är ju egentligen i
och för sig ganska hyggliga ungdomar.
Det är bara det att de fått en tråkig start
i livet. De kommer ofta från hem —
man skall kanske inte använda ordet
dåliga — som av en eller annan anledning
inte haft de bästa förutsättningarna
att fostra ungdomarna till goda medborgare.
Fadern kanske är alkoholist,
modern kanske är slarvig på något annat
sätt, eller hemmet kan vara brustet
— det finns inte längre någon gemenskap
mellan föräldrarna. Många gånger
har dessa ungdomar aldrig fått erfara
den kärlek och omtanke som vi gärna
vill omge våra barn med och som är
själva grundförutsättningen för en god
uppfostran.

Man tycker att det närmaste steget
att gå när det gäller att tillrättaföra de
unga just vore att ersätta deras bristfälliga
hem med ett annat och bättre
hem, där de så att säga kom i normala
förhållanden, fick andra föräldrar än
sina egna, föräldrar som kunde visa dem
mera kärlek och mera omtanke och ägna
sig mera åt deras fostran än de verkliga
föräldrarna har gjort. Det är inte tu
tal om, och många har hållit med mig
när jag talat om dessa ting, att det i
vårt land finns en stor reserv av outnyttjad
verklig förmåga att fostra ungdom.
Det kan vara folk som inte själva

har några barn men gärna hade velat ha
några och som genom hela sitt liv behåller
ett oerhört stort intresse för
ungdom och ungdoms fostran. Det kan
vara andra, vilkas barn har lämnat hemmet
och som ändå har denna lust att
ägna sig åt ungdom. Och det kan vara
personer som har varit verksamma
inom det sociala området på olika sätt
och som sedan när de lämnat denna
verksamhet behåller sitt intresse för
den. Själv känner jag flera kvinnor som
när de gift sig har måst lämna den sociala
verksamhet de ägnat sig åt men
som sedan gärna anknyter till något som
har med det sociala att göra.

En förutsättning för att en sådan
verksamhet skall lyckas är, som jag
nämnde, att man inte tar ungdomarna
under samhällsvård först när det är för
sent, när de har blivit i grunden kriminella.
Man skall alltså ta hand om dem
tidigare. Det kan man också gärna göra,
ty detta att ta unga människor till familjevård
— med andra ord att flytta
dem från deras eget kanske inte så goda
hem till ett bättre hem — är ju ett
mycket litet ingrepp i deras liv.

En annan förutsättning är att de som
skall ägna sig åt denna vård får en
skälig ersättning för sitt arbete. Man
måste utgå från att arbetet inte är alldeles
riskfritt — det kan hända en del
saker både i och omkring hemmet som
inte är så behagliga. Med en del av dessa
ungdomar kommer man inte att lyckas;
man får utgå från att vederbörande
kan gå vidare på brottets bana, bli
omhändertagen på ungdomsvårdsskola
och kanske slutligen hamna i fängelse,
ja, i vidrigaste fall bli en förbrytare
hela sitt liv. Man måste alltså räkna med
att de människor som skall ägna sig åt
denna vård skall ha en inte för knappt
tilltagen ersättning. .lag tror att jag inte
talar förgäves till kammarens ledamöter
om jag säger att det är naturligt, att
när en familj mottar en sådan här poj -

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

ke eller flicka och vederbörande lägger
beslag på ett rum i lägenheten, som
familjen eljest kunnat hyra ut, är det
rimligt, att familjen skall ha betalt för
den hyra man går förlustig. Om vidare
husmodern, som ju får ombesörja en
mycket stor del av fostringsarbetet och
ha en mängd besvär för den omhändertagne,
avstår från att utöva något annat
arbete, t. ex. på halvtid, så bör hon ha
ersättning för den inkomst hon går
förlustig genom att ta hand om en sådan
här pojke eller flicka.

Jag gläder mig som sagt åt att det
blivit en viss medvind för dessa idéer.
För min del tror jag att vi aldrig till
rimliga kostnader kan bygga ut ungdomsvårdsskolorna
i sådan utsträckning,
att där alltid står en plats och
väntar på den som just den eller den
dagen t. ex. stjäl en bil. Det måste alltid
bli vissa väntetider, och det är dessa
som är så prövande för de unga och för
familjerna.

Inom socialstyrelsen finns det nu en
tjänsteman som sysslar med att skaffa
fram sådana här fosterhem. Det är gott
och väl; jag är mycket tacksam för de
åtgärder som här vidtagits. Jag tror
emellertid inte att de är till fyllest. Jag
skall inte ta upp kostnadsfrågorna just
nu — jag anser liksom utskottet att detta
inte är rätta tillfället att tala om dem
— men jag vill säga alt man nog aldrig
kan få riktig fart på denna verksamhet
med familjevård av ungdomarna
förrän man här kommer fram till en
rimligare kostnadsfördelning mellan
stat och kommun. Skall det bli någon
verklig fart på denna verksamhet måste
man räkna med hem som står till förfogande
en längre tid. Det är inte så att
man just när man behöver hemmen kan
gå ut och på de kanske åtta dagar, som
står till förfogande, finna ett passande
hem, utan man behöver ha hem förtecknade
som under längre tid ägnar sig åt
sådan här verksamhet och som alltså

står till förfogande mer eller mindre
regelmässigt.

Naturligtvis kan det hända, att något
av de hem som står till förfogande
blir outnyttjat en kortare tid. Även
för den tiden måste man tänka sig att
lämna viss ersättning. Familjen har ju
ett rum stående, och hustrun har inget
arbete utom hemmet, därför att familjen
regelmässigt mottar ungdomar för
fostran.

Det är just när det gäller att plocka
ut dessa hem som jag tror det är så betydelsefullt
att ha något slags organ.
Motionärerna biter sig naturligtvis inte
fast vid att det skall vara just tre experter
— det kanske kan vara två, men jag
tror det är för litet med en expert i socialstyrelsen
för detta arbete. Det måste
ju vara en person med tämligen ingående
erfarenhet av hela landets möjligheter
härvidlag, en person som har vittgående
sociala kunskaper och social erfarenhet,
psykologisk utbildning och
dessutom åtminstone någon hum om arbetsmarknaden
i riket. Förr eller senare
måste här göras en inventering. Sedan
torde det bli lättare att hålla denna
kader av hem, särskilt om man betalar
skäligt.

Jag skall inte utbreda mig vidare,
men jag vill berätta en historia från
min egen verksamhetssfär, som jag tror
kan säga kammarens ledamöter något
om möjligheterna på detta område. I
min rådhusrätt i Västerås förekom i
höstas till huvudförhandling tre fall, då
man nödgades häkta sextonåriga brottslingar.
Att göra det finner jag mycket
tråkigt — det är ju nästan att ta en ung
människa från barnkammaren direkt
till fängelset. När vi tänker på den kärlek
och ömsinthet vi visar våra egna
barn måste vi väl säga, att precis den
rätta metoden kan inte detta vara, vad
den här brottslingen än må ha gjort —-ofta har vederbörande gjort ganska
mycket, stulit en rad bilar o. s. v. Allt -

Onsdagen den 22 april 1959 Nr 13 77

tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar
för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

Anslag till statens skolor

på interpellation ang. åtgärder

ungdomsvårdsskolor

nog: före häktningen hade stadsfiskalen
och barnavårdsnämnden varit verksamma
för att skaffa plats på en ungdomsvårdsskola
för dessa unga missdådarc.
Det gick inte. Domstolen var i
förbindelse med socialstyrelsen. Det
fanns ingen plats. Jag skyller inte socialstyrelsen
för detta — det fanns uppenbarligen
ingen plats någonstans, och
de som redan var intagna hade gjort
sig skyldiga till ännu mer graverande
saker.

Där stod domstolen. Skulle man alltså
döma dessa unga till fängelsestraff?
Med stora ansträngningar (jag kan tyvärr
inte skryta med detta själv, eftersom
jag inte handlade dessa fall) lyckades
det domstolen att genom förmedling,
i ett fall av en nämndeman, i ett
annat fall av en socialvårdare — som
dock inte sysslade med sådana här ting
utan med andra frågor inom socialvårdens
vidsträckta gebit — och i det tredje
fallet av någon annan, jag minns inte
vem, att skaffa enskilda hem som
kunde ta emot dessa unga, och de blev
alltså inte dömda till fängelse.

Kort före ungdomsdebatten i höstas,
i vilken jag tänkte delta men sedan inte
kunde på grund av sjukdom, träffade
jag socialvårdschefen hemma och frågade
honom hur det gått med dessa tre
fall som vi lyckades placera i familjevård
i stället för att döma dem till frihetsstraff.
»Åjo, de klarar sig.» Något
surmulet kom svaret. Denne man, som
säkerligen tänker normalt och vettigt i
detta hänseende, liit emellertid undfalla
sig detta yttrande: »Det har gått bra,
men nu får vi betala 250 kronor i månaden
för dem. De skulle egentligen ha
sill t it på ungdomsvårdsskola.» Vi vet
alla att en plats på ungdomsvårdsskola
kostar 1 400—1 500 kronor i månaden.
Det vore alltså förmånligt om vi kunde
placera så många som möjligt i familjevård.

Den medvind, som den här frågan nu

har, hoppas jag skall göra att utvecklingen
går i rätt riktning, hur utgången
av detta ärende än blir. Men jag tror inte
det är tillräckligt med denne ende
tjänsteman i socialstyrelsen, även om
man räknar med de krafter som är
verksamma ute i länen och barnavårdsnämnderna,
som bär så otroligt mycket
annat att sköta och som inte kan
stampa fram platser. De hittills gjorda
ansträngningarna räcker nog inte till
att sätta någon riktig fart på denna
verksamhet.

Jag borde inte blanda in denna fråga
i sammanhanget, men vi får nog även
tänka oss att på något sätt ändra på
kostnadsfördelningen om vi skall komma
till rätta med problemet.

Herr talman! Jag instämmer i yrkandet
om bifall till reservationen i tro att
man på det sättet skall något snabbare
nå fram till det mål som vi nog alla
har gemensamt, nämligen att få en rikare
variation på möjligheterna att behandla
ungdom som kommit på sned,
att med mindre ingrepp kunna ta hand
om dem tidigare, innan de blivit så kriminaliserade
att de är en svår påfrestning
för föräldrarna och även för samhället
utgör ett stort problem.

Herr CASSEL (h):

Herr talman! Först och främst skall
vi kanske fundera litet på vad det är för
ungdomar det är fråga om. Av de ungdomar
som tas om hand för skyddsuppfostran
därför att de visat prov på vanart
och behöver skiljas från sina hem
kommer inte alla på anstalt. I själva
verket utackorderas större delen av de
sålunda omhändertagna i enskilda hem
genom barnavårdsnämndernas försorg.
Så långt är allt bra. Det klientel vi här
talar om är ungdomar som visat sådan
vanart att de, så att säga, är klart mogna
för intagning på ungdomsvårdsskolor.
Men det är just det man bör försöka
undvika!

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

Som fröken Elmén har sagt, är det
ett mycket starkt humanitärt önskemål
att så långt möjligt undvika att en pojke
eller flicka kommer in på anstalt.
Detta behöver jag inte utveckla; det
förstår alla, att kommer en ung människa
in på anstalt tillsammans med
andra som kommit på avvägar, fastnar
han eller hon förfärligt lätt i vanart och
kriminalitet. Därtill kommer att det ligger
i samhällets ekonomiska intresse
att undvika anstaltsvård i onödan. Utskottet
och reservanterna är fullständigt
överens om att det är ett mycket
stort samhälleligt intresse att vi får en
grupp enskilda hem som vill och kan
ta hand om även ganska svåruppfostrade
ungdomar. Sådana enskilda hem
finns runt om i vårt land, de finns inom
alla yrkesgrupper och samhällskategorier.
Men problemet är att hitta dem.
Vi känner nästan alla, antar jag, en eller
annan familj, om vilken vi tänker
att dessa människor är mäktiga att ta
hand om ganska svåra fall. De har en
speciell begåvning och ett speciellt intresse
för att ta hand om ungdom. Om
vi fick den eller den pojken till dem,
är det mycket sannolikt att de skulle
klara av vederbörande.

Det är givet — utskottet är också på
det klara med detta — att om det finns
hem som vill åta sig en så besvärlig
uppgift, måste de få ordentligt betalt.
Det räcker inte med vanlig fosterlega i
detta fall, utan de måste verkligen gottgöras
för sina uppoffringar. I själva
verket gör de givetvis ändå dessa uppoffringar
av idealitet — det är sådana
hem man vill få tag i — men det hindrar
inte att de måste ha de ekonomiska
förutsättningarna klara.

Ända dit är utskott och reservanter
överens. Vi skiljer oss på den sista
punkten, där det gäller hur man skall
bära sig åt för att leta fram denna
grupp av hem. Jag föreställer mig att
det inte är en så särskilt stor grupp

man skulle behöva. Antag att man
hade 400—500 hem spridda över landet.
Det skulle betyda oerhört mycket
i detta sammanhang. Reservanter
och motionärer vill att man här skall
göra en generalinventering och för detta
tillsätta en särskild expertkommitté,
som skall samarbeta med socialstyrelsen.
Det är detta som vi inom utskottsmajoriteten
inte riktigt tror så mycket
på. Vi tror att letandet måste ske fortlöpande,
framför allt på det lokala planet,
inom barnavårdsnämnderna och
inom barnavårdsförbunden ute i länen.
De har ju liksom länsstyrelserna särskilda
inspektriser, som fortlöpande
sysslar med anskaffande av fosterhem.
De lokala krafterna bör i samarbete
med de tjänstemän, som finns i socialstyrelsen
för detta ändamål, kunna göra
sökandet effektivt.

Om man skulle tillsätta en expertkommitté,
har jag litet svårt att se vad
den skulle kunna åstadkomma utöver
de organ som redan finns. Jag tror att
riksdagen starkt skall stryka under att
denna verksamhet är viktig och att den
avdelning i socialstyrelsen, som sysslar
med den, måste få det stöd och de krafter
de behöver till sitt förfogande. Jag
tror att man också skall stryka under
vikten av att ett gott samarbete med de
lokala myndigheterna här kommer till
stånd. Men jag anser att man skall stanna
vid detta. Jag skall inte säga att denna
expertkommitté inte tjänar något
förnuftigt ändamål, men jag tror inte
den kan göra den insats man hoppats
på.

Därför ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Fru TORBRINK (s):

Herr talman! Debatten om ungdomens
negativa sidor har varit en följetong,
som följt mänskligheten allt sedan Sokrates’
dagar, och den är lika aktuell i
dag. Var tid tar ställning till sina ung -

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

domsfrågor, men skulle man riktigt lyssna
på de negativa uttalanden som görs,
skulle man tycka att ingen tid haft så
svårt som just vår att komma under
fund med ungdomen och få bukt med
dess avigsidor. Vi får emellertid inte
glömma att tekniken på olika områden
också gjort sitt till. Man skulle kunna
räkna upp åtskilliga detaljer, som kanske
kan ge en plausibel förklaring till
att ungdomen i dag har ett ur vår synpunkt
besvärligt beteendemönster. Detta
avsnitt av debatten rör sig emellertid
inte om den saken.

Här är det fråga om att ta ställning
till det utskottsutlåtande, som har att
på basis av socialministerns propåer
försöka förbättra den vård vi redan har
för i viss mån missanpassad ungdom.

Jag kan hålla med herr Cassel när
han säger, att han inte tror på centraldirigering
eller centralisering av exempelvis
inventering av lämpliga fosterhem.
Vi skall inte glömma att vi har
socialstyrelsen som högsta myndighet
med särskilda befattningshavare för
denna gren av verksamheten. Till varje
länsstyrelse är dessutom knuten en assistent,
som bland annat skall anskaffa
fosterhem, och det är inte bara fosterhem
för snälla, skönlockiga småflickor
utan också för andra kategorier av barn.

Vi har också i länens barnavårdsförbund
funnit för gott att återtillsätta
barnavårdsombudstjänsterna, som skulle
indragas i och med att vi fick en ändring
i länsstyrelsernas arbetsförhållanden
vis å vis barnavården. Jag tror att
sådana tjänster har tillsatts hos alla
länsförbund utom möjligen ett. De står
i samma situation att försöka hjälpa
barnavårdsnämnderna med fosterhem.

Del låter så bra när man säger, att vi
givetvis skall försöka slippa få ungdomen
till anstalter. Ja, herr Cassel, det är
väl ingen som önskar ha ungdomen på
anstalter. Men låt oss komma ihåg att
liksom vi har sjukhus för sjuka män -

niskor måste vi ha något ställe för att
ta hand om dessa ungdomar, som dock
på sitt sätt är sjuka. De är kanske inte
sjuka kroppsligt, men det finns någon
defekt, någonting i deras uppförande
som tyder på att allt inte är gott och
väl. Vi måste komma i håg att ungdomsvårdsorganisationerna
med deras
skolor av olika slag inte är några straffanstalter.
De är avsedda att tillrättaföra
ungdomarna, ge dem livsnormer och
möjligheter att anpassa sig efter samhällets
krav på dem. För detta fordras arbetsro
i skolorna och både personal och
utrustning. Vi är medvetna om att det
blir dyrt, och ur den synpunkten kan
jag förstå herr Cassel när han tar upp
de samhällsekonomiska spörsmålen i
sammanhanget. Vi har då bara att avväga
vilket som blir billigast: att försöka
ta hand om ungdomen eller bara
låta det bero.

Talet om att man i så stor utsträckning
skulle kunna ersätta ungdomsvårdsskolornas
verksamhet med vård i
enskilda hem tror jag inte på, vilket må
förlåtas mig. Ingen skall tro att våra
assistenter i länsstyrelserna och barnavårdsombuden
sitter sysslolösa eller bara
söker skaffa fosterhem för de små
snälla barnen. Varje barnavårdsnämnd
försöker säkerligen få hem för den ungdom
man ser vara på glid. Finns det
undantag, så är de i alla fall inte så
många. Varje barnavårdsnämnd, var den
än är belägen, måste nog ta hänsyn till
ungdomarna och deras snedsprång, de
söker också få ett fosterhem om de finner
att det ursprungliga hemmet på något
sätt inte är lämpligt. Det är tragiskt
att behöva skilja barn från hemmet.
Det kan vara lika tragiskt att skilja ett
barn från hemmet och skicka det till
fosterhem som att skilja det från hem
och sända det till en ungdomsvårdsskola.
Det blir eu stor förändring för
barnet i båda fallen.

Det pågår alltså redan en intensiv

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar
på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

jakt efter fosterhem. Vi får emellertid
komma ihåg de ändrade hemförhållandena
i vårt land. Det finns inte längre
så många goda och stora lanthem med
stora utrymmen. Det fordras dock även
sådana hem för fosterbarn. Människorna
är mera engagerade i förvärvsverksamhet
och på annat sätt och kan inte
alltid ta hand om ungdomarna, som vi
kanske inte anser direkt mogna för ungdomsvårdsskola
men som i varje fall
fordrar mycket stor tillsyn.

Jag vet från min egen barnavårdsnämnd,
där jag är ordförande, att vi
har många barn ute i fosterhem, vilket
går bra i många fall men dåligt i andra.
Vi får ibland en jobspost från ett fosterhem
som säger, att man tyvärr inte
kan ha kvar vederbörande längre. Anledningen
är inte alltid att man anser
sig ha misslyckats. Orsaken kan vara
någon annan t. ex. att man fått en baby
i familjen. Vi i barnavårdsnämnden
fortsätter emellertid att arbeta vidare
på denna väg, och det tror jag man
också kan göra utan denna expertkommitté.
Med förtroendefullt samarbete
mellan socialdepartementet, socialstyrelsen
och alla olika organ skall det
kunna lyckas.

Vad beträffar den allmänna opinionen
tror jag att man faktiskt socken- och
kommunvis måste intressera människorna
för alla de aspekter som denna fråga
har och inte bara falla in i det allmänna
skallet om hur fördärvade barn
och ungdomar är. Man bör i stället
verkligen fråga sig själv: Vad kan jag
göra i denna situation? Jag tror sålunda
att man skall börja i den kommunala
självstyrelsen. Man bör försöka
intressera föräldraföreningar, skolor
in. in. Någon har framhållit detta i dag,
och jag tror på den linjen.

Nu har vi att ta ställning till ett utskottsutlåtande
om uppbyggande av den
organisation som vi i denna kammare
ibland varit optimistiska nog att tro att

man skulle kunna minska. Den har
bringats ned, och det har visat sig, att
den kanske blivit för liten. Nu gäller
det att göra det bästa möjliga av situationen.
Jag tycker emellertid att det tas
friska tag, och det bör man hälsa med
tillfredsställelse.

Må det tillåtas mig i egenskap av ordförande
i en ungdomsvårdsskola att säga,
att man kanske inte får vara för
optimistisk i fråga om korttidsbehandling.
När det gäller att ta in så många
som möjligt bör man också räkna med
överbeläggning. Man räknar med att
ett hotell alltid har 110 bokningar när
de kan ta 100. Det är inte riktigt analoga
förhållanden. Kan man tänka sig att
vid varje tillfälle ha alla platser belagda
vid en ungdomsvårdsskola? Det tror väl
ingen vare sig i socialstyrelsen eller i
departementet. Skall man under en rymningsperiod,
då exempelvis tre, fyra eller
fem ungdomar avvikit och man inte
har fått tag på dem och man har lång
väntelista, ta in nya? Det är knappast
lämpligt, ty under en sådan orostid
måste personalen söka ta reda på dem
som är borta och lugna ned stämningen.
Detta är ingen lämplig tidpunkt för en
skadad ungdom att komma in på en
skola.

Man har läst artiklar om att 25 procent
av platserna är obesatta. Alla tidningsrubriker
skall ju ge allmänheten
mycket, och det gjorde den rubriken,
men historien har nu fått sina rätta
proportioner. Jag tycker att socialministern
tagit ett ganska friskt grepp på
problemet, och utskottet har också följt
honom.

Jag skulle vilja uttala det lilla önskemålet,
att man skall tänka på att ingen
skall omhändertas på anstalt bara för
att vara oskadliggjord för en tid, utan
ungdomarna skall lära sig anpassning
till det samhälle de skall leva i. Det behövs
kanske litet tid för sådant beroende
på elevernas olika läggning.

Onsdagen den 22 april 1959 Nr 13 81

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar
på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

Vi är inne i en ond cirkel som på
något sätt måste brytas. Många åtgärder
behöver vidtas för att undvika ungdomskriminalitet,
och vi har här i riksdagen
att ta ställning till rattlås på bilar
och dylikt. Vi tänker på människornas
rätt att ha sin egendom i fred, men
vi tänker kanske inte alltid på vilken
press ungdomar, som är intresserade
av bilar, utsätts för. Det är inget försvar
för bilstölderna. Jag har under årens
lopp fått många »skällebrev» om detta,
så jag vet väl hur en bilägare som blivit
av med sin bil känner det. Jag tror att
det är en hel del sanning i att de kortare
vårdtiderna bidragit till att återtagningssiffran
höjts. Vi bör nu försöka
göra det bästa möjliga var på sin ort
i denna fråga och i riksdagen påta oss
de utgifter som behövs för att bygga upp
en verkligt effektiv organisation. Jag
tror att detta utskottsutlåtande är en
god hjälp i det arbetet.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr RYLANDER (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag måtte inte ha lyckats
klargöra vad jag egentligen avsåg
med mitt yttrande i den här frågan.
Jag vill därför än en gång understryka
att jag är mycket tacksam för det beaktansvärda
steg som genom den föreliggande
propositionen tagits av socialministern
i vad gäller en utbyggnad på
skilda sätt av ungdomsvården. När jag
står här och önskar mig någonting är
det närmast fråga om en sista liten gren
på det vidlyftiga träd som redan finns.
Jag vill inte underskatta den verksamhet
som bedrives av barnavårdsnämnder,
barnavårdsombud och vad det nu
gäller, men vad jag har försökt framhålla
är, att en barnavårdsnämnd —
om det så är fråga om barnavårdsnämnden
i Stockholm — knappast kan skaffa
tillräckligt med fosterhem på skilda

platser i vårt land. För en liten barnavårdsnämnd
är det t. ex. alldeles uteslutet
att man skulle ha tillräckligt med
arbetskraft för att kunna hålla förbindelse
med olika slags hem och göra en
sådan inventering av dem, att man vet
vilka som står till förfogande just när
det behövs. Det viktiga härvidlag är
ju att så att säga bryta miljön för ungdomarna,
så att de kommer ur sina gamla
gäng. Om jag tar min hemstad, är
det inte lämpligt att skaffa fosterhem i
Västerås, kanske inte ens i dess omedelbara
omnejd, utan fosterhemmen bör
vara belägna långt därifrån.

I detta sammanhang vill jag erinra
om det mycket intressanta försök som
göres i Stockholm genom den s. k. operation
Vildmark, som innebär att man
skickar de tuffa ynglingarna till fjälloch
skogsbygder i Norrland, där de visserligen
får vistas en ganska kort tid
men blir föremål för en effektiv omvårdnad
och behandling. Platserna på
dessa hem kostar minsann mycket mer
än 250 kronor i månaden, men något
sådant kan Stockholm kosta på sig. För
mindre orter är det otänkbart med en
liknande anordning, och därför måste
för landet i övrigt, kanske med undantag
för de stora städerna, ansträngningarna
att skaffa fosterhem på ett eller
annat sätt samordnas. Från den ungdomsvårdsskola,
av vars styrelse jag är
medlem, vet jag att det är nästan hopplöst
att skaffa fosterhemsplatser just
när man behöver dem. Förutsättningen
för att hela idén med fosterhemsplatser
skall kunna genomföras är, att det
finns en kader av hem som brukar användas
för detta ändamål. Men då måste
man ha det ordnat så, att man antingen
kan låta den ena inackorderingen komma
direkt efter den andra, något som
väl i regel inte är möjligt, eller också
måste det utgå någon form av ersättning
under den tid då ett fosterhem inte utnyttjas.
Annars kanske hemmet en vac -

(i — Andra kammarens protokoll 1959. Nr 19

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

ker dag inte står till förfogande för sådan
här familjevård.

Jag är inte på något sätt så enkelspårig
att jag anser, att just den väg
som anvisas i motionen är den enda
tänkbara, utan jag är fullt på det klara
med att man kan välja även andra vägar.
Anledningen till att jag över huvud
taget tagit till orda i denna fråga är mitt
stora intresse för att någonting skall
göras också i detta hänseende.

Fru LÖFQVIST (s):

Herr talman! Vi har inte med motion
nr 513 på något sätt syftat till att
platserna vid ungdomsvårdsskolor eller
ungdomsvårdsskolorna över huvud taget
skulle utbytas mot enskilda fosterhem.
Vi har härvidlag instämt i propositionens
synpunkter och anser att det
är nödvändigt med båda formerna av
vård. Det är kanske nödvändigt med
en ytterligare utbyggnad av ungdomsvårdsskolorna,
men vi anser samtidigt
att man bör ta till vara alla andra möjligheter
att ge ungdomarna den vård
som behövs.

Jag skulle egentligen ha kunnat nöja
mig med att endast instämma med utskottet,
eftersom utskottet ansluter sig
till motionens syfte och bara finner det
lämpligast att uppskjuta diskussionen
till den tidpunkt då det nya förslaget
om barnavårdslag föreligger. Jag hoppas
att vi då också får tillfälle att ta
ställning till problemet i hela dess vidd
och att de synpunkter, som anförts inte
bara vid detta tillfälle utan också under
remissdebatten och i andra sammanhang,
skall beaktas i den proposition
som vi har att vänta i ärendet.

För övrigt kan jag helt och hållet
instämma med fru Torbrink i hennes
skildring av arbetet på fältet. Hela den
syn, som man har på dessa problem,
bestämmes ju i hög grad av den sfär,
där man själv verkar, och de vunna

erfarenheterna av det arbete som man
utför. Vi är väl också alla väl medvetna
om att förhållandena skiftar rätt
väsentligt när det gäller små kommuner
och mindre samhällen eller större
tätorter och städer.

Genom motionen har vi i främsta
rummet velat fästa uppmärksamheten
på risken för att en del barnavårdsnämnder
ser krasst ekonomiskt på placeringsproblemet,
eftersom man är fullt
på det klara med att vid placering i
ett enskilt hem får den borgerliga kommunen
stå för hela kostnaden, medan
staten får betala fiolerna, därest barnet
placeras på en ungdomsvårdsskola. Det
finns många som anser att just denna
fördelningsprincip är rätt farlig, och
jag skulle i detta sammanhang vilja
erinra om det skolexempel som herr
Rylander anförde. Kommunerna resonerar
ofta som så att man inte själv
kan ikläda sig alltför stora kostnader
för denna sak, varför det är bäst att
placera ungdomarna på ungdomsvårdsskola,
då staten får stå för utgifterna.
Lika väl som vi är medvetna om att
långt ifrån alla barn är lämpliga att placera
i de präktigaste fosterhem man kan
åstadkomma, lika olämpligt är det att
i alla situationer placera barnen på
ungdomsvårdsskolor. Det ena barnet
kan foga sig in i vårt allmänna liv,
när man kan skapa förutsättningar för
normala förhållanden i ett enskilt hem
under en familjs kärleksfulla omvårdnad,
men i ett annat fall kan det bli
nödvändigt att ta till helt andra fostringsformer,
som t. ex. anstaltsvård eller
speciella skolor. Vi har velat peka på
detta och hoppas, att vi så småningom
skall ha möjlighet att få kostnaderna
fördelade på ett sådant sätt, att penningen
inte skall vara det avgörande för
var och hur och under vilka omständigheter
ett barn skall placeras i fosterhem
eller å ungdomsvårdsskola då det
omhändertas av samhället.

Onsdagen den 22 april 1959 Nr 13 83

skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar
för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

Anslag till statens

på interpellation ang. åtgärder

ungdomsvårdsskolor

Jag skall inte utveckla frågan vidare
i dag utan vill instämma med utskottet,
när det anser, att det kanske kan vara
lämpligare att behandla den i ett annat
sammanhang. Det är självklart att
när det gäller dessa problem, där det
ena avsnittet behandlas i det ena utskottet,
det andra i ett annat och det
tredje i ett tredje utskott o. s. v., beroende
på olika omständigheter, kan man
stå tveksam inför till vilken av propositionerna
anknytning skall göras. Säkerligen
har många frågat sig: Skall
fördelningsproblemen tas upp till diskussion
i detta sammanhang eller i samband
med barnavårdslagen i dess helhet?
Eller enskilt i annat sammanhang?

Herr RIMMERFORS (fp):

Herr talman! Vissa händelser i svensk
ungdomsvärld just nu utgör en verkningsfull
bakgrund till den debatt, som
föres här i dag, och ger den en viss
djupdimension. Själv bär jag legat på
sjukhus några dagar och haft litet mera
tid än annars att läsa tidningarna. Jag
måste konstatera, att det är en ganska
kuslig bild som dagspressen ger dag
efter dag av den brottskatalog som hör
samman med ungdomliga övertramp.
Jag skyndar mig att tillägga — för
undvikande av allt missförstånd — att
hälsan som vanligt tiger still och att
det naturligtvis är undantagen — de
sjuka och missanpassade — som låter
höra av sig.

Sambandet mellan de företeelser, som
jag här berört, och statsutskottets utlåtande
nr 57 ligger, synes det mig, på
hemmets plan. Frågan om hem eller
frånvaron av hem är nog problemets
verkliga brännpunkt. Allt vad vi försöker
göra — såväl från samhällets sida
direkt som inom ideella folkrörelser,
kristna församlingar eller organisationslivet
i övrigt — avser ju att skapa ersättning
för förlorade hem. Fråga dok -

tor Gustaf Jonsson på Skå-Edeby — läkaren
som med mycken personlig uppoffring
och mycket tålamod försöker
hjälpa en del av våra ungdomar från
Stockholm — vad det är för klientel
han har att göra med, och han skall
svara, att 50, 60, 70 procent av denna
ungdom kommer från trasiga hem eller
från en sådan miljö, där hemmets värme
och fostran väsentligen har saknats.

Vi måste sålunda — även om det är
en truism att återigen påpeka det efter
allt det goda som sagts här — inrikta
oss på att fylla detta tomrum för tusental
av våra ungdomar med om inte det
bästa dock det näst bästa. Det är klart
att det bästa är de naturliga hemmen
— den miljö där Skaparen själv har menat
att våra barn och vår ungdom skall
fostras. Inackorderingshemmen, som
herr Nyberg bland annat talade om, hör
till de goda ersättningarna. Jag har tidigare
haft tillfälle att här i kammaren tala
till förmån för denna verksamhet, vare
sig den utövas direkt av samhället eller
av IOGT eller kristna samfund. Jag understryker
än en gång, att det är önskvärt
med den bredaste möjliga mobilisering
av folkrörelser och enskilda krafter
i kampen för vår ungdom. Vi har
verkligen goda erfarenheter av en hel
del inackorderingshem. Jag tänker på
sådana som jag personligen har kontakt
med, såsom ett pojkhem som drives av
Missionsförbundets ungdom i Göteborg,
där det enligt tidningarna på sistone
har nåtts påfallande goda resultat. Detsamma
gäller Baptistsamfundets pojkhem
i Kungsängen. Jag känner till liknande
erfarenheter från 10GT:s många
inackorderingshem.

När vi för några år sedan debatterade
denna sak i kammaren vände sig, minns
jag, dåvarande socialministern, statsrådet
Sträng, till herr Dahlén i Stockholm
och mig, som hade varit i elden
i denna fråga, och menade, att vi som
medlemmar av den svenska frikyrko -

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

rörelsen borde vädja till våra meningsfränder
att öppna sina hem för olycklig
och missanpassad ungdom. Dessa
hem, menade socialministern, borde
vara särskilt väl skickade att på ett
kärleksfullt och förstående sätt ta hand
om sådan ungdom. Han hade otvivelaktigt
rätt. Vi kunde också redan
då upplysa honom om att vi hade rätt
många sådana hem som stod öppna för
olycklig ungdom.

Jag kan i dag glädja den nuvarande
socialministern med att utvecklingen
under de senaste åren har fortgått i
gynnsam riktning. När det gäller detta
område inom Svenska missionsförbundet,
vars sociala verksamhet jag själv
står som ledare för, pågår just nu en
inventering i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer som antydes i
motionerna av fru Hamrin-Thorell
m. fl., i reservationen och i dagens debatt.
Vår socialkommitté har nämligen
vänt sig till samfundets distriktsföreståndare
— de är sexton till antalet —
och bett att de som en första åtgärd
skall ge anvisning på tio hem var,
som de personligen känner och går i
god för. Nu har namnen börjat komma
in, och jag kan nämna som exempel
på hur angelägen hela frågan är, att jag
inte hinner få in namnen förrän de
går åt. Socialarbetare både i de kristna
samfunden och i de samhälleliga organen
vänder sig till oss och frågar, om vi
inte har möjlighet att placera den pojken
eller den flickan. Jag hoppas därför
att detta initiativ skall leda vidare.

Det är inte minst ur denna synpunkt
jag så gärna, herr talman, skulle se, att
vi i dag kunde bifalla reservationen, så
att vi finge en sådan allmän inventering
av goda hem. Att medlemmarna
av den expertkommitté, som skall verkställa
en sådan här, låt oss säga från
början ganska begränsad inventering,
men som ändå skulle betyda så oändligt
mycket, skall komma just från folk -

rörelserna, utgår jag ifrån. Jag hälsar
med tillfredsställelse förslaget att de
skall arbeta i intimt samråd med socialstyrelsen.
Jag kan alltså helhjärtat ansluta
mig till det förslag som har framlagts
av fru Hamrin-Thorell och fröken
Elmén in. fl.

Jag vill, herr talman, sluta med att
yrka bifall till utskottets förslag med
den formulering, som har föreslagits i
reservationen av herr Sundelin m. fl.

Herr MUNKTELL (h):

Herr talman! Jag begärde ordet närmast
för att säga någonting om den lösning
som föreslås vad angår de s. k. utredningsfallen.
Utskottet säger: »Den av
departementschefen i anslutning till
kommitténs förslag» — det är alltså
ungdomsvårdsskolekommittén — »för
sådant ändamål förordade utbyggnaden
av vissa skolor med särskilda mottagningsavdelningar
kan utskottet tillstyrka.
»

När frågan om utredningshem kom
upp — det var ju genom barnavårdskommittén
år 1955 — skulle hemmen i
första hand avse förvaring av ungdomar,
som var misstänkta för brott, under
den tid brottsutredning pågår. Detta
skulle ske i ett syfte som vi alla är
helhjärtat ense om, nämligen att såvitt
möjligt undvika att, som herr Rylander
nyss sade, ta ungdomarna direkt från
barnkammaren till fängelset. Kommittén
för ungdomsvårdsskolor däremot
har tagit upp detta på ett annat sätt. De
vill att problemet skall lösas inom ramen
för nu gällande bestämmelser.

Det förefaller mig här som om det är
fråga om en sammanblandning av syften
för de ifrågasatta utredningshemmen
eller att man liksom velat tjäna
flera, ofta vitt skilda syften. Det gäller
nödvändigheten dels av att få brott utredda,
dels av att ta hand om dessa
ungdomar för att utreda deras sociala,

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

mentala o. s. v. bakgrund. Därför skulle
man då sätta dem på någon ungdomsvårdsskola
under en observationstid.
Jag vill till detta säga, att det är olyckligt
att sammanblanda alla dessa ändamål
och att platsbristen på vissa skolor
har medfört, att det kommer att bli oerhört
svårt att genomföra ett sådant arrangemang.

Kommittén säger bland annat att om
ungdomsvårdsskolorna utbyggs i sådan
omfattning att åtalsbeslut omedelbart
kan verkställas, skulle inte behov av
särskilda utredningshem föreligga. Sedan
kommer en ytterligare reservation:
»I de fall där beslut om skyddsuppfostran
fattats.» Kommittén säger vidare,
att ett omhändertagande, som enbart
avser förvaring för utredning av skuldfrågan,
hör enligt kommitténs uppfattning
inte hemma inom ungdomsvården.

Var skall vi då ha ungdomarna? Vi
vill inte ha dem i häkte. Det är vi helt
överens om. Det bör väl vara barnavårdsnämnderna
eller andra som har
hand om sådana här hem, som skall ta
hand om dem. På andra ställen framskymtar
att dessa hem väsentligen
skulle vara för sådana ungdomar, beträffande
vilka det föreligger skäl för
omhändertagande för skyddsuppfostran.
Men dels tar det tid innan beslut
om skyddsuppfostran kan fattas, och
dels finns det oändligt många fall som
behöver utredning utan att skyddsuppfostran
sedermera visar sig nödvändig.
Om det gäller ett gäng, t. ex. Hökarängsligan
eller Spiltaligan, förefaller
det mig som om det vore nödvändigt
att kunna skilja gängmedlemmarna från
varandra för att verkligen få till stånd
en ordentlig brottsutredning. Jag tycker
att det är olyckligt att på det här
sättet sammanblanda uppgifter som faktiskt
är av skilda slag. Det iir naturligt
och står i överensstämmelse med en
humanitär anda att lägga huvudvikten
vid dessa tänkta avdelningars vårdupp -

gifter, men genom en sammanblandning
av utredning och vård måste vården
ovillkorligen bli lidande.

Herr talman! Jag anser det vara ytterst
viktigt, inte minst ur allmänpreventiv
synpunkt — och det är vi nog
också överens om — att avgörandet beträffande
påföljder och påföljdernas
inträde kommer så snabbt som möjligt
efter gripandet. Detta är viktigt också
för målsägandena. Men inte tror jag att
vi, som våra ungdomsvårdsskolor nu
ser ut, kommer någon vart på den vägen
med den här föreslagna lösningen.
Dessutom skulle utsikterna till att kriminalvården
i det enskilda fallet skall
leda till positivt resultat starkt försämras,
om det skulle bli så, att motiv för
skyddsuppfostran måste föreligga innan
vederbörande kan tas om hand. Då har
vi åter den här olycksaliga rundgången,
att ungdomarna tas fast, brotten håller
på att undersökas men det inte finns
något ställe där ungdomarna kan placeras,
varför de begår nya brott, etcetera,
etcetera. Risken för fortsatta
brottsliga gärningar är enligt min mening,
om man skall skjuta fram omhändertagandetidpunkten,
väsentligt större,
med allt vad denna risk kan innebära
av lidande och skador för laglydiga
medborgare. Likaså försämras genom
förseningen i omhändertagandet möjligheterna
att återföra vederbörande till
en laglydig livsföring, och de långa
väntetiderna leder till försämrade bevismöjligheter
och därmed till risker
för rättssäkerheten. Här görs alltså inte
något, det vill jag sammanfattningsvis
konstatera, för att då det gäller ungdomar
underlätta brottsutredningen i
förnuftiga och humana former och på
ett tidigt stadium.

Till sist ber jag att få ansluta mig till
vad herr (''.assel sade beträffande den
reservation som det här varit fråga om.
Jag bär sett rätt mycket av försöken
att placera sådana bär ungdomar i en -

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar
på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

skilda hem, och hur gärna jag än skulle
vilja tro det, tror jag inte att en expertkommitté
skulle kunna åstadkomma
mycket utöver vad redan befintliga organ
nu gör.

Herr andre vice talmannen tog nu
ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr GANSMOE (h):

Herr talman! Såvitt jag förstår är den
brännande punkten i denna fråga att få
fram goda fosterhem, som kan bli ett
komplement till den ungdomsvårdsorganisation
som redan arbetar. Herr Rimmerfors
har i stort sett sagt vad jag har
tänkt säga, men på ett område kan jag
inte instämma med honom. Det gäller
inrättandet av en expertkommitté, som
tydligen skulle placeras i Stockholm
och arbeta härifrån. Jag har en helt
annan syn på dessa saker. Jag tror att
allt som har med centralisering att göra
kommer att göra apparaten tungrodd.
Vad vi behöver här i landet är att få
fram fosterhem så fort som möjligt för
de enskilda fallen. Folkrörelserna har
stora möjligheter att skaffa fram fosterhem.
Som herr Rimmerfors sade har vi
mycket goda erfarenheter av dessa. Jag
har personligen flera gånger på nära
håll sett hur ungdomar som kommit till
ett riktigt hem ganska snabbt har repat
sig och kommit i balans och på fötter
igen. Men jag tror att fosterhemsreserverna
skall samlas vid orternas barnavårdsnämnder.
Vid många av domstolarna
i landet har ju barnavårdsnämnden
en representant som förhörsvittne.
Denne hjälper unga pojkar och flickor
vid rättegångarna. Jag tror att det är
nödvändigt att de som arbetar med
dessa fall har överblick över vilka fosterhem
som finns i reserv och vid behov
snabbt kan få fram just de hem som
passar det aktuella fallet.

Jag kan tyvärr inte ansluta mig till
reservanternas åsikt, att vi bör ha en

expertkommitté som arbetar på det här
sättet. Jag tror det bästa är att försöka
lösa problemet på det lokala planet.
Folkrörelserna här i landet omfattar ju
väldigt mycket folk — bara frikyrkorörelsen
omfattar cirka 300 000 människor
— och dessa har släkt, vänner och
bekanta över hela landet. Bästa sättet
att få fram ett fosterhem är att vända
sig till dessa människor, som personligen
känner vederbörande hem och
kan avgöra om det kan användas och
om det passar när saken blir aktuell.

Herr talman! Jag har inget speciellt
yrkande, men jag har velat trycka på
att jag vill slippa en centralisering och
i stället hålla verksamheten på det lokala
planet — barnavårdsnämnderna
har ju goda kontakter med varandra —
detta kommer att medverka till att problemet
löses snabbare och framför allt
effektivare.

Herr RIMMERFORS (fp) kort genmäle
:

Herr talman! Herr Gansmoe var ju
ense med mig i allt väsentligt. Vad gäller
det område där vi inte var ense,
nämligen beträffande expertkommittén,
vill jag helt kort understryka två skäl
som tycks mig tala för tillsättande av
en kommitté.

För det första skulle tillsättandet av
en kommitté vara en formell åtgärd,
som satte i gång någonting utöver vad
som nu görs. För det andra har vi erfarenhet
av att liknande undersökningar
bär burit frukt — jag tänker på den
inventering som vi gjorde för några år
sedan i samarbete mellan socialstyrelsen,
fångvårdsstyrelsen och folkrörelserna
för att få fram övervakare för
olika vårduppgifter. Det kom in ett avsevärt
antal förslag på personer som
hade prövats lokalt och som sedan kunde
ställas till respektive vårdorgans förfogande.

Onsdagen den 22 april 1959 Nr 13 87

skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar
för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

Anslag till statens

på interpellation ang. åtgärder

ungdomsvårdsskolor

När herr Gansmoe säger, att en centralisering
här skulle omöjliggöra ett
gott resultat, vill jag genmäla, att representanter
för olika delar av riket
och för alla former av gemenskapsliv
där skulle kunna ge sin mening till
känna utan att arbetet behövde bli alltför
tungrott. Det finns ju inom varje
grupp någon som överblickar sitt fält.
Låt oss säga att det går till så som jag
nyss antydde, att vi inom vårt verksamhetsområde
till att börja med plockar
fram 160 goda hem — om flera gör likadant
och arbetet centraliseras i en liten
kommitté, gärna i socialstyrelsens regi,
skulle det säkert innebära ett gott framsteg.

Herr GANSMOE (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte sagt att
centralisering omöjliggör arbetet; jag
har sagt att centraliserat arbete blir
tyngre, besvärligare och svårare. Jag
tror visst inte att det är omöjligt att
sätta i gång någonting om verksamheten
är centraliserad på riksplanet, men arbetet
kan lika bra och bättre komma i
gång på det lokala planet, där människorna
känner varandra bättre, än man
gör i en kommitté i Stockholm, som
bara tar emot papper och uppgifter
från olika håll utan att få den mera personliga
kontakt som i dessa spörsmål
är så väsentlig. Jag bär sett i många
sammanhang, att det vanligtvis blir luckor
i sambanden när allting samlas på
en ort, och verksamheten får inte den
effektivitet som man åsyftat från början.

Fröken ELMÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skulle till herr
Gansmoe vilja säga, att de lokala organen
för närvarande har möjlighet att
arbeta just på det sätt som herr Gansmoe
här talar om, men det räcker tydligen
inte. Vi måste sätta i gång aktivitet
på ett annat sätt. Vidare måste vi

vidga området. Det är mycket bra om
man kan få fram hem inom ett lokalt
område, men vad det här gäller är, såsom
herr Rylander framhöll, att placera
om ungdomarna, kanske på rätt långt
avstånd från de platser där de förut
opererat, så att de söderifrån flyttas
rätt långt norröver och vice versa.

Den tjänsteman inom socialstyrelsen
som sysslar med dessa saker har gjort
åtskilligt för att skaffa fram flera hem,
men det behövs tydligen fler krafter,
och jag tycker saken är värd ett försök.
Vad det här gäller är nämligen att
snabbt få ungdomarna omplacerade.

Herr GANSMOE (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill inte förlänga
debatten. Jag vill dock säga till fröken
Elmén, att det som har gjorts på det
lokala planet naturligtvis är tacknämligt,
men allt som kan göras på det lokala
planet har inte gjorts. Om de lokala
myndigheterna i landet vände sig
till folkrörelserna och sade, att man befinner
sig i ett nödläge och att man behöver
få fram fosterhem, och bad folkrörelserna
att envar inom sin grupp
utse någon med uppgift att skaffa fram
fosterhem, tror jag att stora resultat
skulle kunna nås, ännu större än de
som nåtts hittills.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Vad jag här har att säga
handlar om en helt annan del av behandlingen
av detta klientel än den som
avser hemmen. Det hänför sig också formellt
till nästa punkt på föredragningslistan,
allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 14, men eftersom jag inte
skall ställa något yrkande i anslutning
till den motion som jag har väckt, har
herr talmannen ansett att även den delen
lämpligen kan tas upp i detta sammanhang.

Frågan gäller en viktig förutsättning
för att bl. a. även hemvården skall bli

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

av någon betydelse och nytta, nämligen
en verklig differentiering av klientelet
innan man går till behandling av
det. Jag är tacksam för att socialministern,
sedan motionen väcktes i början
av denna riksdag, i den proposition
som senare framlagts i hög grad uppmärksammat
denna fråga om differentiering.
Den kommitté som har arbetat
med dessa frågor tycks också ha blivit
på det klara med att man, när man går
att behandla detta klientel av svåranpassade
ungdomar, måste veta, vad det är
för människor man behandlar, så att
man kan anpassa vården efter den typ
av människor man får hand om.

Jag antar att alla kammarens ledamöter
har observerat en viktig uppgift i
propositionen, men jag kan det oaktat
inte undgå att här ännu en gång fästa
uppmärksamheten vid den, nämligen
den siffra som lämnas rörande resultatet
hittills av ungdomsvårdsskolornas
verksamhet vad gäller de manliga eleverna.
Enligt kommittén har 73 procent
av de manliga elever, som var intagna
på yrkesskolor den 1 januari 1951 och
som varit slutligt utskrivna fyra, fem
år, efter utskrivningen dömts för straffregisterbrott.
73 procent av detta klientel
har återfallit i brott! Siffran är
ytterst allvarlig, och man frågar sig,
hur man skall bedöma hela den vårdform
som det här är fråga om. Är det
möjligt att i fortsättningen satsa på den
såsom hittills?

När jag läste denna uppgift gick jag
till strafflagberedningens betänkande
och såg efter, hurdant resultatet hade
blivit av den vanliga kriminalvården.
Det gäller där ett annat klientel — inte
bara ungdomsklientelet — men det oaktat
har det sitt mycket stora intresse att
se, hur de olika behandlingsformerna
slagit ut. Också här är det fråga om
återfall under en tid av fem år efter
behandlingen. Det visar sig att av de
straffriförklarade, som erhållit mental -

vård, bara 13,5 procent har återfallit.
Av dem som fått villkorlig dom med
övervakning har 23,3 procent återfallit,
av dem som fått fängelse eller straffarbete
i mindre än sex månader 29,4 procent,
av dem som fått fängelse eller
straffarbete i sex månader eller mer
50,1 procent, av dem som dömts till
ungdomsfängelse 62,3 procent och av
dem som dömts till förvaring eller internering
67,2 procent.

Jag reserverar mig för jämförbarheten
— det finns många reservationer
att göra, som jag inte har tid eller anledning
att ingå på här — men det är
ändå märkligt att ungdomsvårdsskolorna
med sina 73 procent visar det sämsta
resultatet vid denna jämförelse mellan
olika vårdformer. Man måste allvarligt
fråga sig, vad det kan bero på.

Jag hörde en interpellationsdebatt i
första kammaren — jag tror det var i
höstas — när herr Mogård, som har personlig
erfarenhet på detta område, sade
att det på ungdomsvårdsskolorna i regel
är en mycket liten grupp av pojkar
och flickor som förpestar hela miljön.
De bildar ett gäng, och den mentalitet
som utstrålar från denna lilla grupp
smittar ned hela klientelet. Ungdomsvårdare
i Stockholm säger detsamma
om de gäng som har härjat i Stockholm.
Allt tyder på att det finns en relativt
liten grupp av abnorma ungdomar, som
icke är i stånd att leva i en social miljö
eller över huvud taget i ett samhälle,
utan som därför på något sätt måste
skiljas ut från den övriga gruppen av
vårdbehövande.

Hur skall då detta gå till? Såvitt jag
förstår är enda möjligheten den, att man
i stället för att som nu klumpbehandla
ungdomarna och ge dem ungefär samma
behandling, oavsett deras personliga
situation, underkastar dem en ingående
undersökning, där man gör vad som
står i mänsklig makt för att komma underfund
med deras konstitution och de -

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

ras allmänna status. Det är klart att stora
brister vidlåder en sådan undersökning
liksom allt mänskligt, och den ger
ingen hundraprocentig garanti för att
man kommer rätt, men den ger i varje
fall en helt annan möjlighet därtill än de
nuvarande behandlingsformerna.

Jag vill sedan fästa uppmärksamheten
vid ett allvarligt konstaterande i propositionen.
Efter att ha citerat denna siffra
på 73 procent säger socialministern,
att det finns skäl att frukta, att lika nedslående
uppgifter om återfall i brottslighet
skulle framkomma, om undersökningen
utsträcktes till att omfatta senare
årgångar av elever vid skolorna.
Och han säger i ett annat sammanhang,
åt han inte vågar räkna med att denna
höga återfallssiffra kommer att minska
utan att den snarare kanske kommer att
öka. Det är därför mycket angeläget att
vi här tillgriper mera radikala åtgärder
— radikala i den meningen att vi försöker
komma verkligheten bättre inpå
livet än hittills. Jag vågar ha den uppfattningen
att det sammanbrott, som
många med viss rätt har konstaterat på
detta område av det socialpolitiska
verksamhetsfältet, beror på att behandlingen
har varit för slentrianmässig, att
vi inte uppbjudit hela vår förmåga att
komma underfund med vilket klientel
det här är fråga om och hur det i olika
fall lämpligen skall behandlas. Jag vill
uttrycka min erkänsla för att man även
från kommitténs och från utskottets sida
har uppmärksammat denna del av
problemet, och jag hoppas att man nu
skall nå fram till riktigare och mera effektiva
behandlingsformer än de hittills
använda.

Jag tror — om jag får säga det rent
parentetiskt — att det inte är möjligt att
skicka en konstitutionellt djupt abnorm
pojke eller flicka till ett fosterhem eller
en ungdomsvårdsskola och hoppas att
miljön diir skall vara ett effektivt medel
att återställa den abnorme till hälsa.

Nej, vi måste veta vilket klientel vi
skickar till fosterhem och till andra
vårdinrättningar!

Om jag sedan till sist också skulle säga
några ord om den i detta ärende väckta
motionen så blir det mera att hänföra
till remissinstansernas uttalanden än
till vad motionärerna yrkat — jag nöjer
mig där med det förslag som återfinnes
i propositionen —- och vad utskottet
har anfört. Det som har intresse, när
det gäller yrkandet om andra och mera
rationella differentieringsförsök, är
först och främst att medicinalstyrelsen
oreserverat tillstyrker en utredning på
denna punkt. Samma hållning har medicinalstyrelsen
intagit beträffande ungdomsvårdsskolekommitténs
likartade
förslag. Vår främsta medicinska ansvariga
instans tillstyrker sålunda energiskt
och oreserverat att åtgärder där
sättes in.

Jag vill också hänvisa till vad socialstyrelsen
— där man ju måste hålla fast
vid de socialpolitiska åtgärderna och
tro på dem — konstaterat, nämligen att
en stor del av det klientel som hänvisas
till yrkesskolorna inom ungdomsvårdsskoleorganisationen
är konstitutionellt
så gravt belastat, att de resurser
som för närvarande står skolorna till
buds är otillräckliga för ungdomarnas
rätta behandling. Detta allvarliga, kallt
sakliga konstaterande är värt all uppmärksamhet.

Herr talman! Jag vill sluta med att rekommendera
socialministern att han
etablerar samarbete med inrikesministern
för att i helt annan grad än
hittills få medicinsk-psykiatrisk sakkunskap
inkopplad på detta område —
jag är visserligen medveten om de brister
som även där finns, men det är ändå
den enda sakkunskap vi har tillgång till
— och låter de sakkunniga där hjälpa
till att ta hand om detta svåra klientel.
Då kan måhända resultat uppnås i eu
helt annan utsträckning än vad man hit -

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar
på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

tills förmått. Då tror jag också, att det
då finns utsikter att verkligen hjälpa
ungdomarna själva till rätta på ett bättre
sätt än hittills. Jag uttrycker min
glädje över att socialministern har slagit
in på sådana vägar. Jag hoppas att
de skall beträdas med all energi och
att de skall leda till framgång.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet NILSSON:

Herr talman! Min avsikt var egentligen
inte att göra några kommentarer
till den diskussion som böljat fram och
åter och som huvudsakligen rört sig om
viktiga detaljfrågor. Jag har med intresse
lyssnat dels på dem som förordat
en starkare centralisering när det
gäller att vinna utvägar för att placera
unga missanpassade i fosterhem, dels
på dem som jag tycker representerar
det praktiska livets kvinnor och män,
vilka med sina erfarenheter från barnavårdsnämnderna
förordar en intensifiering
av nuvarande verksamhet. Jag
skall inte blanda mig i den diskussionen,
och jag hade inte tänkt att över
huvud taget göra några kommentarer,
därest inte herr Ståhl uppkallat mig att
säga några ord.

Jag måste i likhet med honom göra
det erkännandet, att jag faktiskt ställer
mig frågande till hela vårdformen, när
jag avläser de resultat som har vunnits.
73 procent återfall efter 5 år är,
som herr Ståhl påpekade, nedslående.
Jag förstår att de som arbetar med dessa
frågor kan lockas till att tappa sugen
och till att tycka att detta egentligen är
en fruktlös verksamhet. Man lägger också
märke till att de som hamnat i ungdomsfängelse
utgör en annan grupp, där
vårdformen inte heller givit de resultat
som skulle varit önskvärda. Av de siffror
som herr Ståhl nämnde fann vi, att
det egentligen inte är så stor skillnad i
återfallsprocenten mellan dem som varit
vid ungdomsvårdsskola och dem

som kommit från ungdomsfängelserna.
Jag medger därför, herr Ståhl, att min
uppmärksamhet riktades på dessa frågor
i samma ögonblick som jag på allvar
började få hand om dem, och eftersom
jag ser på dem med oförvillade
ögon är jag också angelägen om att,
som herr Ståhl uttryckte det, försöka
komma verkligheten mera inpå livet än
jag har intryck av att vi gör för närvarande.
Det blir kanske min andra
uppgift i detta sammanhang. Som min
första uppgift har jag koncentrerat mig
på att övervinna den akuta platsbristen.
Men sedan vi väl kommit till rätta med
den delen av verksamheten kommer jag
att ägna uppmärksamheten åt denna
företeelse, som jag tycker i och för sig
är nedslående.

Jag skall inskränka mig till denna
kommentar i anledning av den förda debatten
och övergår nu till att svara herr
Lothigius, som i en interpellation frågat
mig om jag ämnar vidta några åtgärder
för att bereda de människor, som bor i
närheten av ungdomsvårdsskolor, ökad
trygghet mot övergrepp från intagna
elever.

Herr Lothigius har här berört ett mycket
svårbemästrat problem. Ungdomsvårdsskolorna
är i huvudsak öppna institutioner,
även om vissa av dem är utrustade
med avdelningar som möjliggör
sluten vård under en del av en elevs
vistelse på skolan. Huvudsyftet med vården
på skolorna är att påverka eleverna
så att de inordnar sig i ett normalt samhällsliv.
Därför är det av stor betydelse
ur vårdsynpunkt att eleverna får kontakt
med samhället utanför ungdomsvårdsskolan.

Dessa omständigheter gör att rymningar
från skolorna är oundvikliga.
Det är främst i samband med rymningar
som elever vid skolorna gjort sig
skyldiga till stölder och andra brott.
Befolkningen i närheten av vissa skolor,
där det svårast belastade klientelet pla -

Onsdagen den 22 april 1959 Nr 13 91

skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar
för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

Anslag till statens

på interpellation ang. åtgärder

ungdomsvårdsskolor

ceras, har varit särskilt utsatt. Utvecklingen
mot ökad kriminell belastning
bland de ungdomar som intages på ungdomsvårdsskolorna
har skärpt problemet.

De åtgärder som kan vidtagas mot
kriminalitet i samband med rymningar
eller permissioner genom elever på ungdomsvårdsskolorna
består i förbättring
av skolornas utrustning samt av vården
på skolorna. Omfattande åtgärder i detta
syfte har vidtagits. En redogörelse för
dessa har lämnats i den proposition rörande
ungdomsvårdsskolorna, som i dag
behandlas av kammaren. I detta sammanhang
vill jag endast erinra om att
en rad skolor utrustats med slutna specialavdelningar
och att flera avdelningar
av sluten karaktär tillkommer inom en
snar framtid. I maj månad blir t. ex. en
ny sådan avdelning färdig vid Långanässkolan
invid Eksjö. De mottagningsavdelningar
som föreslås i propositionen
kommer att innebära ännu en förbättring
av skolornas resurser.

I propositionen har jag uttalat, att jag
har för avsikt att i fortsättningen ägna
särskild uppmärksamhet åt bl. a. frågan
om ändamålsenligheten av de på skolorna
tillämpade vårdmetoderna. Självfallet
kommer jag härvid att beakta det
angelägna i att minska olägenheterna
för dem som är bosatta i närheten av
ungdomsvårdsskolorna.

Jag vill nämna, att länsstyrelsen i
Jönköpings län på min begäran föranstaltat
om en utredning angående förhållandena
i närheten av Långanässkolan.
Den närmaste anledningen till denna
utredning, som ännu inte är färdig,
var en petition som undertecknats av
ett stort antal personer.

Interpellanten synes huvudsakligen
ha fäst sig vid övergrepp mot allmänheten
i samband med att ungdomarna erhåller
permission från skolorna. Med
anledning härav vill jag nämna något
om permissionerna vid skolorna.

Permissioner förekommer av två slag,
dels längre permissioner till hemorten
eller dylikt och dels kortare permissioner
till närbelägna samhällen för biobesök
eller annat ändamål. Allmänna
regler om permissionerna finnes i stadgan
för ungdomsvårdsskolorna och i
anvisningar som utfärdats av socialstyrelsen.
De närmare bestämmelserna
meddelas för varje skola av dess styrelse.
Reglerna varierar därför beroende
på elevklientelet, skolans belägenhet och
andra sådana omständigheter.

Längre permission beviljas vanligen
inte under de första tre månaderna av
vistelsetiden på skolan. Sedermera beviljas
vid de flesta skolorna fasta permissioner
två eller tre gånger om året,
i regel en till två veckor varje gång.
Därjämte beviljas efter individuell bedömning
ytterligare permissioner av
varierande längd, över lördag—söndag
till hemmet eller till s. k. söndagsföräldrar
o. s. v. Flera skolor har stipulerat
viss tids permissionsförbud efter rymning
eller för sen återkomst från permission.
Samråd skall alltid äga rum
med vederbörande barnavårdsnämnd i
fråga om de nu nämnda permissionerna.

När det gäller de kortare permissionerna
varierar praxis vid skolorna betydligt.
Av praktiska skäl kan dylika
permissioner inte medges så ofta för
eleverna vid avsides belägna skolor som
för eleverna vid skolor belägna i eller
nära samhällen. Man strävar efter att ge
de skötsamma eleverna möjlighet att
tillbringa en del av sin fritid på eget
ansvar i likhet med vanliga ungdomar.
Eleven skall återvända till skolan vid
bestämd tid på kvällen. För sen ankomst
leder liksom misskötsamliet till längre
eller kortare tids permissionsförbud.
Elever som vistats liingre tid vid en
skola får i allmänhet permission oftare
än nyintagna elever. Permissionsmöjligheterna
är också beroende på vilken avdelning
eleven tillhör. Eleverna på yr -

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

kesskolornas öppna avdelningar får permission
oftare än eleverna på de s. k.
mellangradsavdelningarna. Eleverna på
specialavdelningarna får inte permission
på egen hand.

Det är inte lätt att finna den rätta avvägningen
— det skall erkännas — mellan
å ena sidan att visa eleverna förtroende
och uppöva deras självständiga
handlande samt å andra sidan att ha
dem under betryggande tillsyn. Detta
gäller speciellt de pojkskolor som är belägna
i eller i omedelbar anslutning till
en stad eller större tätort. Såväl skolornas
lokala ledning som socialstyrelsen
ägnar frågan oavlåtlig uppmärksamhet,
och permissionsprinciperna har vid olika
tillfällen omprövats.

Det övervägande antalet permissioner
skötes av eleverna på ett tillfredsställande
sätt och föranleder inga konflikter
med traktens befolkning. Om det
emellertid visar sig att en viss permissionsordning
kan medföra elakartade
konflikter i en grannstad eller att det
genom permissionerna uppstår ett spänningstillstånd
mellan eleverna och traktens
befolkning, bör man naturligtvis
söka få till stånd förbättrade förhållanden
genom att ändra permissionsordningen.
Enligt vad jag inhämtat har socialstyrelsen
med styrelserna för vissa
skolor tagit upp frågan om ändring i
permissionsreglerna så att man minskar
det antal elever, som har permission
samtidigt, och så att tiden för permissionerna
avkortas. Med anledning härav
har inskränkningar nyligen vidtagits i
permissionsreglerna vid dessa skolor.
Det är givetvis angeläget att frågan följes
även i fortsättningen och att reglerna
omprövas på nytt om anledning därtill
visar sig föreligga.

Herr talman! Jag vill sluta med att
säga, att jag liksom interpellanten är
bekymrad över de missförhållanden,
som på olika sätt inrapporterats från
trakten av vissa ungdomsvårdsskolor,

och att jag är angelägen att finna vägar
för att komma till rätta med dem. Samtidigt
måste jag emellertid än en gång
understryka, att permissionerna är ett
värdefullt hjälpmedel i vårdarbetet, som
man inte utan stora olägenheter skulle
kunna vara av med i den utomordentligt
svåra verksamhet som ankommer på
ungdomsvårdsskolorna.

Herr LOTHIGIUS (h):

Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet och chefen för socialdepartementet
för svaret. Denna fråga hänger
naturligtvis ihop med det som vi
nyss diskuterat trots att det inte är
riktigt samma frågeställning. Min interpellation
är givetvis föranledd bland
annat av den petition som 1 700 människor
i Eksjö med omnejd skrivit under,
en protest mot de våldsdåd och
besvärligheter som de där boende är
utsatta för. Alla har naturligtvis inte
direkt känning av missförhållandena,
men det råder oro för den pågående
utvecklingen på detta område i fråga
om förhållandena i närheten av skolorna.

När representanterna för dessa 1 700
personer, omdömesgilla och ansedda
människor, uppvaktade socialministern
och framlade sina bekymmer, hade sosialministern
ställt en motfråga till
dem: Vad anser ni att man skulle göra
i detta fall? Han gav dock inte själv
någon positiv anvisning. Jag anser det
därför riktigt att ställa samma fråga
till herr socialministern, eftersom statsrådet
är huvudman för ungdomsvårdsskolorna
och det åligger honom att råda
bot på missförhållandena. Vi behöver
ju faktiskt ett snabbt svar på den
frågan.

Min interpellation var också föranledd
av liknande situationer på andra
ställen och den känsla av oro som
uppstår t. ex. där man håller på att

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

inrätta nya skolor. Min egen kommun
gränsar till Visingsö kommun, där vi
har bestämt att en sådan skola skall
inrättas. Man säger visserligen att ett
lättare klientel skall skickas dit, men
samma situation kan naturligtvis uppkomma
även där, att man på grund av
platsbristen är tvungen att blanda upp
dessa elever med mera försigkomna.
Då frågar sig människorna: Vilket

skydd får vi som bor i närheten av dessa
skolor, när vi tar emot dem? Och
är det så underligt att föräldrar hyser
oro för sina flickor och pojkar inför
det umgänge som måste uppstå, då det
ju är meningen i uppfostringsarbetet
att den ungdom som kommit på glid
skall få tillfälle att träffa vanlig och
trevlig ungdom på orten och ta intryck
av dem? Så säger också socialministern
själv. Nu ser man med oro på de våldsdåd
som inträffat, och man är rädd för
att utvecklingen skall fortsätta i denna
riktning. Det är, herr socialminister,
en uppoffring ortsbefolkningen gör, när
de tar emot dessa skolor. Man vet ju att
ägare av fastigheter får ut ett sämre
värde på dessa, när de säljer dem, och
att ägare av gårdar har svårigheter att
sälja de gårdar som ligger i närheten
av en ungdomsvårdsskola.

Någonstans måste man ju ha skolor
av denna typ. Men då är det minsta
man kan begära att man försöker införa
en sådan ordning att ortsbefolkningen
får mesta och bästa möjliga skydd. Gör
man inte det, äventyrar man ju också
den behandlingsform som man tänkt sig
för dessa unga. Ortsbefolkningen går i
harnesk mot dem i stiillet för att öppna
ett samarbete med skolan, som borde
resultera i en mera personlig kontakt
mellan de olika kontrahenterna. Det har
också hänt i Eksjö att ortsbefolkningen
sedan dessa ungdomsvårdsskolepojkar
varit särskilt aktiva har tagit rättvisan
i egna händer. Med hjälp av cykelkedjor
och annat har en hel del ungdom i

Eksjö och även andra klått upp dessa
anstaltsungdomar, som fått söka skydd
hos polisen. Detta har hittills varit det
mest effektiva medlet. Pojkarna har sedan
inte vågat sticka näsan i staden
på flera månader. Men det är ingen
tillfredsställande lösning, att ortsbefolkningen
själv måste leka ligister för att
få ordning på förhållandena.

Jag hade nog väntat mig litet mera
av förslag till aktiva åtgärder från socialministerns
sida för att klara upp
detta. Som försvarsminister var statsrådet
känd för sitt kraftfulla uppträdande.
Att försvara ortsbefolkningen
mot ligister borde inte vara någon
oöverstiglig uppgift för en gammal försvarsminister,
även om det är helt
andra medel som här måste användas.

Vi hade i höstas en stor debatt om
ungdomsbrottsligheten, och det har
även i dag varit en ganska lång diskussion
om saken. Jag skall inte upprepa
alla argumenten. Statsrådet hänvisar
emellertid till åtgärder som föreslås i
den proposition som ligger till grund
för statsutskottets utlåtande nr 57. Jag
kan inte underlåta att påpeka ett par
saker. Det står där: »Socialstyrelsen
har under hand rapporterat, att erfarenheterna
av den ökade beläggningen
på skolorna hittills är i stort sett gynnsamma.
» Och vidare: »Ehuru det självfallet
inte kan uteslutas, att ett starkare
utnyttjande av skolorna kan leda till
flera rymningar, har hittills ingenting
framkommit som ger underlag för slutsatsen
att den ökade beläggningen medfört
en väsentligt högre rymningsfrekvens.
»

I en tidningsintervju säger emellertid
chefen för Långanäs något helt annat:
»Möjligheterna att på lämpligt sätt differentiera
klientelet inom anstalten är
otillräckliga. De nio slutna vårdplatserna
förslår inte på långt när. Svåra fall,
som rätteligen borde tas in på den slutna
specialavdelningen, måste på grund

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar
på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

av platsbristen förläggas på ''mellangradsavdelningen’
med alla de risker
detta kan innebära.» Och han säger
också att »de speciella svårigheterna i
höstas, som närmast ligger bakom opinionsyttringarna
från ortsbefolkningen
och uppvaktningen nyligen för socialministern,
måste tillskrivas den alltför
stora intagningen av svårt belastade
ungdomar. Myndigheterna krävde att
anstalten skulle Tullbeläggas’, d. v. s.
alla utrymmen tillvaratas. Ledningen
förlorade därmed de platsmarginaler
på de olika avdelningarna som tidigare
möjliggjort placering av intagna och
återtagna rymmare på lämplig avdelning.
»

Detta uttalande av chefen för Långanäs
står i kontrast mot det yttrande
som fällts av socialministern. Vem skall
man egentligen rätta sig efter, en rektor
som dagligen ser eländet eller socialministern
som någon gång då och
då erhåller en rapport? överbelastningen
och en bristande kontroll är naturligtvis
de främsta orsakerna till vad
som händer på detta område. Jag noterar
tacksamt att det i statsutskottets utlåtande
57 utlovas en förbättring, trots
att jag där saknar bra mycket av fantasi
att söka nya vägar för att ta hand
om dessa ungdomar.

Jag skulle vilja fråga socialministern:
Vad förekommer det för samarbete mellan
er och inrikesministern för att klara
de polisiära uppgifterna? Det borde
vara naturligt att med en bättre bevakning
skydda medborgarna på de
platser, där dessa skolor är belägna.

Socialministern har i sitt interpellationssvar
uppehållit sig vid frågan om
permissionerna vid dessa skolor. Det
har visat sig att det brustit på denna
punkt, då dessa ungdomar fått vistas
ute, t. ex. i Eksjö, till långt in på nätterna.
Huruvida ungdomarna själva tagit
sig permission eller inte, vet jag
inte, men detta har uppmärksammats

av iakttagarna i Eksjö, och det har naturligtvis
bidragit till att man är upprörd.

För ungdomarnas egen skull och för
att hjälpa dem måste man hålla styvt
på de bestämmelser som görs upp. Jag
noterar med tillfredsställelse socialministerns
uttalande att socialstyrelsen
tagit upp dessa frågor med de olika
skolorna.

Trots den kritik jag här vågat framföra,
vill jag tacka för svaret, som dock
andas förståelse för problemet och utgör
ett erkännande av dess svårigheter.
Jag fattar det så, att socialministern
med all kraft skall försöka stävja missförhållandena
och med stor uppmärksamhet
följa denna fråga.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet NILSSON:

Herr talman! När jag lyssnade till
herr Lothigius nyss, fann jag föga av
den förståelse för problemets svårartade
karaktär, som jag fann hos de personer
som uppvaktade mig angående
förhållandena i Långanäs och Eksjö,
personer som själva drabbats av de
övergrepp som dessa pojkar vid olika
tillfällen gjort sig skyldiga till. De utgick
nämligen inte ifrån att jag som
en försvarsminister för dem plötsligt
skulle vidtaga kraftingripanden. Vad
är det för övrigt för kraftingripanden
som herr Lothigius tänkt sig? Menar
han att vi skall låsa in pojkarna och
inte låta dem se dagsljuset? Vad är det
för fantasifulla ingripanden som han
vill att myndigheterna skall vidtaga?

Vi som lyssnat till dagens debatt och
som har litet fantasi och litet förståelse
för dessa ungdomar, som ofta kommer
från hem vilka i olika avseenden
är belastade, kommer till en helt
annan slutsats än den herr Lothigius
gav uttryck för. Jag förstår, att den
som kommer från ett ombonat hem och

Onsdagen den 22 april 1959 Nr 13 95

skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar
för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

Anslag till statens

på interpellation ang. åtgärder

ungdomsvårdsskolor

inte varit i kontakt med denna världdens
fördärvlighet kan komma till slutsatser
av den karaktär som herr Lothigius
gav uttryck för, när han menade
att jag som gammal försvarsminister
skulle ingripa. Vad skall jag ingripa
med? Skall jag ingripa med vapen eller
vad är det herr Lothigius tänker sig?

Efter denna allmänna kommentar vill
jag erkänna, att jag vid den ifrågavarande
uppvaktningen förvisso ställde
frågan: Vad skulle ni göra i min situation?
Skulle ni neka de unga att erhålla
permission? Nej, det ville man
inte. Jag frågade då, om de ansåg att
skolan skulle placeras på annan ort.
De tyckte att detta i och för sig vore
önskvärt. Men, mina damer och herrar,
det är precis vad man önskar praktiskt
taget överallt.

Herr Lothigius talar om att man måste
skydda människorna på de olika orterna
mot dessa »ligister» och säger, att
det hittills effektivaste medlet som använts
mot dem är cykelkedjorna. Det
är precis sådana pogromstämningar som
jag tycker att han i viss mån vädjade
till och som man tyvärr finner litet varstans
i detta land men som är det sämsta
tänkbara medlet att komma till rätta
med problemen. Innan vi ännu förlagt
en ungdomsvårdsskola till en viss ort
har jag uppvaktats med brev, i vilka
man vänder sig mot de unga interner
som skall komma dit. Det är denna inställning
från allmänhetens sida som
vi också skall dämpa ned. Den är en
helt annan än den, som de för denna
verksamhet intresserade här tidigare i
dag givit uttryck åt, då de sagt att det
gäller att bland allmänheten skapa förståelse
för dessa unga människor och
deras olycksöde, en förståelse som gör
att man i stället skall kunna öppna sina
hem för unga människor som har
råkat illa ut.

Vad gäller detta särskilda fall, så ligger
skolan diir den ligger. Jag medger

att de som har hand om dessa unga har
en svår uppgift sig förelagd. Jag vet att
det är fråga om en svår avvägning, hur
lång fritid man skall ge dem, om de
skall helt avstängas från normala människor
eller om man skall bereda dem
möjlighet att under eget ansvar komma
i kontakt med sådana människor.
För att inte från början misslyckas i
strävandena att låta dessa unga komma
i kontakt med människor med vanliga
egenskaper, kan man inte ansluta sig
till den opinion som jag fick intrycket
av att herr Lothigius understödde. Man
skall i stället försöka vädja till de normala
människorna att, så långt det går
att sträcka sig i det avseendet, bemöta
dessa unga människor på ett hyggligt
sätt och i varje fall inte i onödan öka
de motsättningar, som i och för sig av
förklarliga skäl kan uppkomma. Då har
jag sagt mig, att det enda vi kan göra
är att — som jag också gjort efter den
uppvaktning jag nämnde — närmare
undersöka de permissionsregler som
funnits även vid Långanäs och vidta
justeringar. Men det kan väl aldrig vara
avsikten att justeringarna skall drivas
därhän, att de unga helt och hållet
stängs inne på ungdomsvårdsskolorna?

Herr Lothigius gjorde slutligen en
kommentar till frågan om överbeläggningen
och rymningarna vid skolorna
och hänvisade till vad rektorn vid
Långanäs sagt. Jag kan för min del
hänvisa till den statistik som utarbetats
av socialstyrelsen och där man kommit
till slutsatsen, att den s. k. överbeläggningen
inte hittills lett till ett ökat
antal rymningar.

I anslutning till talet om överbeläggning
kan jag inte underlåta att än en
gång säga: Är det fråga om överbeläggning,
när man har 760 platser tillgängliga
och — såsom fallet var den 1 september
1958 — 536 närvarande elever?
Beläggningen ökade sedermera, kanske
genom departementets ingripande, till

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

651 elever på 760 platser. Den 1 februari
1959 var det 649 elever på 750 platser
och den 1 mars 1959 672 elever på
750 tillgängliga platser.

Nej herr talman, jag har närmast det
intrycket, att om det varit någon annan
än den ansvarige departementschefen
— ty jag anser mig vara ansvarig för
denna verksamhet — som gjort denna
upptäckt, att det var bara 536 närvarande
elever på 750 tillgängliga platser, så
hade departementschefen blivit utsatt
för hård kritik — en kritik som i och
för sig inte skulle ha varit oberättigad,
när man vid samma tidpunkt hade 256
aktuella väntefall. Jag har aldrig förnekat
att vi har en brist på platser, och
min proposition, enligt vilken vi får
285 nya platser inom icke alltför lång
tid, visar också att jag har detta med
platsbristen fullt klart för mig. Men
denna platsbrist får väl inte utgöra ett
motiv för att man inte skall utnyttja
de platser som redan finns, precis på
samma sätt som den omständigheten
att vi har en bostadsbrist inte utesluter
att jag reagerar mot att man inte utnyttjar
de bostäder som redan finns. Det
är därför vi har kommit upp till ett
högre beläggningstal nu jämfört med tidigare.
Och det är med tillfredsställelse
jag funnit att utskottet i sitt yttrande
just understrukit det tacknämliga i att
platserna nu bättre utnyttjas än tidigare.

Herr LOTHIGIUS (h):

Herr talman! Det är alldeles fel, herr
socialminister, att påstå att jag här skulle
företräda dem som vill använda andra
inhumana metoder för att klara de
här ungdomarna. Det är just för att få
ordning och reda på förhållandena som
jag har ställt min interpellation. Hela
min strävan i detta fall går ut på att
skapa förutsättningar för att kunna ge

dessa ungdomar den vård de så väl behöver.
För att de skall kunna få denna
vård måste vi skapa förtroende för dem
hos den allmänhet som bor i närheten
av dessa skolor. Sådant förtroende
finns inte för närvarande. Därför behövs
det något som kan minska risken
för våldsdåd.

Jag vill inte alls ansluta mig till dem
som använder cykelkedjor. Jag sade
tvärtom, att så får man inte göra. Följden
blir att allmänheten tar saken i
egna händer. Denna synpunkt skall socialministern
inte lasta mig för. Vad
har herr Lothigius för rekommendationer
att göra i stället? frågade socialministern.
Jag föreslog att man skall undersöka
förutsättningarna att ge de
kommuner, som nu har sådana här skolor,
möjlighet till bättre polisbevakning,
att inrätta ytterligare någon tjänst med
uppgift att syssla med detta problem,
en barnavårdsman eller annan lämplig
person att vända sig till.

I debatten här, i höstas och i dag, har
man föreslagit andra åtgärder. Vi tror
att det finns en hel del förenklade metoder
som bör kunna utnyttjas, att på
ett effektivare sätt ordna med bättre
differentiering än som nu sker, att plocka
ut de ungdomar som inte är så svårt
belastade och placera dem i enklare läger,
sysselsätta dem med skogsarbete,
med att gräva diken, hugga ved o. s. v.
och sålunda ge dem möjligheter till ett
härdande uteliv. Därigenom skulle man
få bättre möjligheter att ta hand om
det mera svårhanterliga klientelet. Jag
tror att detta är en utväg att klara den
här situationen så snabbt som behövs.

I fråga om själva platsbristen kommer
man inte ifrån det faktum att på
vissa enstaka skolor, bl. a. Långanäs,
har det varit platsbrist, som medfört
svårigheter för ortsbefolkningen i det
att skolan inte kunnat hålla reda på de
ungdomar som vistats där och tillhört
ett svårhanterligt klientel.

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet NILSSON:

Herr talman! Jag vill med tillfredsställelse
notera att herr Lothigius i sitt
senaste anförande ger uttryck åt ungefär
de tankegångar som har föresvävat
mig om hur man skall komma till rätta
med dessa ungdomar — en differentiering
av klientelet som ger oss möjlighet
att isolera vissa element och möjlighet
att variera behandlingen. Om herr
Lothigius är inne på sådana tankegångar
är jag helt överens med honom.
Liksom jag är överens med honom om
att det gäller att skapa förtroende hos
allmänheten och inspirera den till att
hjälpa dem som på ungdomsvårdsskolorna
har ansvaret för dessa unga människor,
vilka har råkat på glid och som
jag betraktar som stundom sjuka människor
men också i vissa fall som människor,
vilka genom olyckliga omständigheter
har råkat illa ut.

Men sedan ville herr Lothigius föreslå
någon väg utöver den som jag har
anvisat. Han ville att man skulle tillsätta
en extra barnavårdsman på de orter
där man har ungdomsvårdsskolor.
Det är möjligt att detta vore en utväg,
även om min första reaktion är att jag
ställer mig litet skeptisk, eftersom jag
knappast tror att de som rymmer från
skolorna rusar i väg till barnavårdsmannen
på orten när de genomfört
rymningen. Deras avsikt är väl i stället
att undvika barnavårdsmannen.

Slutligen säger herr Lothigius på tal
om platsbristen, att det har i varje fall
varit brist på platser och att så är förhållandet
vid Långanäs. Men, herr
Lothigius, detla har jag heller aldrig
förnekat. Just det faktum att jag i propositionen
föreslår 285 nya platser utöver
de 750—760 vi för närvarande
har är ju ett bevis för att jag anser att
det har rått platsbrist. Men detta kan
å andra sidan inte tas som argument
för alt vi inte skall utnyttja de platser

som redan finns. När jag tog itu med
detta problem var min första åtgärd att
se till att befintliga platser utnyttjades.
Min nästa åtgärd blir att se till att ytterligare
platser ställs till förfogande.

Herr LOTHIGIUS (h) kort genmäle:

Herr talman! Efter de här mera vänliga
tongångarna mot min person har
jag inget övrigt att tillägga.

Herr MUNKTELL (h):

Herr talman! Vad som föranledde
mig att begära ordet var det häpnadsväckande
uttryck som socialministern
använde: Vill herr Lothigius då inte
låta dessa ungdomar se dagsljus? Jag
måste verkligen säga att detta är utomordentligt
typiskt. Ty om man vill ha
fastare riktlinjer, inte är helt nöjd med
det nuvarande tillståndet utan vill ha
ett mera effektivt omhändertagande, då
utmålas man genast som sadist, då vill
man ej låta dem se dagsljus. Vi protesterar
mot sådana omdömen, även om
vi har en uppfattning som avviker från
den förhärskande.

Vad jag tycker i min enkelhet är att
en av de åtgärder, som allra först måste
vidtas för att råda bot på sådana här
ytterst bedrövliga missförhållanden som
senast har exemplifierats i Långanäs,
är att inrätta flera slutna avdelningar.
Jag fick precis samma uppgift av rektorn
i Långanäs som den statsrådet lämnade,
nämligen att det är överbeläggning
på den slutna avdelningen. Man
måste ha pojkar på öppna och halvöppna
avdelningar som borde vara på den
slutna avdelningen.

Vidare måste jag ta bestämt avstånd
från statsrådets uttalande att interpellanten
vädjade till »pogromstämningar».
Intcrpellanten har endast —
och det vill jag också göra — konstaterat
det faktum, att det råder stor oro
och förtvivlan bland ortsbefolkningen
i närheten av ungdomsvårdsskolorna.

Andra kammarens protokoll 11)59. Nr 13

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

Statsrådet bör komma ihåg att bland
denna ortsbefolkning är det förfärligt
vanligt icke att betrakta dessa människor,
som på grund av olyckliga omständigheter
kommit in på asociala och
kriminella banor, som olyckliga människor
utan att betrakta dem som lymlarna
från Lövsta, lymlarna från Långanäs
o. s. v. Så ligger det faktiskt till.
Det är en angelägen uppgift att verkligen
upplysa människorna om hur det
i själva verket förhåller sig och att få
bort den pogromstämning som kan
uppkomma och som i dag bara har
konstaterats men som varken herr Lothigius
eller skulle jag tro någon annan
gör sig till anhängare av.

Det är inte lätt för genomsnittssvensken
att hjälpa till att ta hand om dessa
ynglingar, när han utsatts för brott från
deras sida eller med skäl kan frukta
att bli utsatt för sådant.

•lag skall inte gå in på överbeläggningen,
ty då slutar vi väl aldrig, och
den frågan hör egentligen inte hit. Men
jag tycker att det är advokatyr av socialministern
att jonglera med siffrorna
såsom han gjort, därför att en effektiv
ungdomsvårdsskola, skulle jag vilja
säga, får aldrig vara fullbelagd.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet NILSSON:

Herr talman! Med anledning av herr
Munktells senaste kommentar vill jag
säga, att jag inte gjort mig skyldig till
något jonglerande med siffror, utan de
siffror jag nämnt är helt enkelt de som
socialstyrelsen tagit in beträffande beläggningen
i skolorna. Det har aldrig
vid någon tidpunkt, om man tar hänsyn
till hela antalet, förekommit någon
överbeläggning, d. v. s. att antalet närvarande
varit större än det egentliga
platsantalet. Det är givet att på någon
enstaka skola antalet intagna elever
vid en viss tidpunkt varit lika stort som

platsantalet, men det har inte varit överbeläggning
på någon skola. Det är fakta
som man helt enkelt inte kan komma
ifrån.

Anledningen till att jag vände mig
mot herr Lothigius var det sätt, varpå
han kommenterade mitt interpellationssvar.
Även jag kan väl anse att det
ibland kan behövas, som det uttryckes,
fastare tag när det gäller att ta hand om
dessa ungdomar. Jag tror bl. a. att de så
snart som möjligt skall lära sig respektera
arbetet. Det är enligt mitt förmenande
en mycket enkel terapi, som emellertid
många gånger visat sig vara ytterst
verkningsfull. Jag tror att det ligger
mycken sanning i det gamla ordspråket
att fåfäng gå lärer mycket ont.
Men när jag talade om hur man skall
gå till väga och när jag ställde motfrågan:
Skall vi inte låta dem se dagsljuset,
skall vi hålla dem inspärrade
hela tiden? så var det inte bara en retorisk
fråga, herr Munktell. Om man på
skolorna skall visa ungdomarna förtroende
och ge dem permission för att de
skall komma i kontakt med den vanliga
befolkningen, innebär det alltid att man
tar vissa risker. Varken jag eller herr
Munktell eller ledningen för skolorna
kan lämna absoluta garantier för trygghet
för befolkningen runt omkring dessa
skolor, det är jag medveten om. Det
kan inte heller lämnas några absoluta
garantier för att det inte skall bli rymningar.
Vad vi kan göra är att under en
viss tid isolera de pojkar, som visar benägenhet
för rymning, och det är i själva
verket vad som nu kommer att ske.

Beträffande Långanäs medger jag, att
herr Munktell har rätt i att det där är
önskvärt med flera platser på slutna
avdelningar. Men det önskemålet har
jag också behjärtat, och det blir, som
herr Munktell vet, enligt propositionen
på Långanäs ytterligare en sluten avdelning,
som kommer att bli färdig under
den närmaste tiden.

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

Anslag till statens skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m., tillika svar

på interpellation ang. åtgärder för ökad trygghet mot övergrepp från elever vid

ungdomsvårdsskolor

Herr MUNKTELL (h):

Herr talman! Jag ber bara att få hänvisa
till sidan G i statsutskottets utlåtande
nr 57. Där står att det för hela
organisationen är 750 tillgängliga platser.
Antalet intagna elever är 794 och
antalet närvarande elever 672. De intagna
utöver dessa 672 måste väl vara
dels sådana som har permission och
dels sådana som rymt. Men om alla intagna
elever vore närvarande, vore det
en klar överbeläggning.

Beträffande rymningarna är det klart
att man måste räkna med att sådana
alltid förekommer. Men vad jag med
tillfredsställelse konstaterat i denna proposition
är just att det blir mera slutna
avdelningar. Om man över huvud
taget skall kunna tillämpa denna princip
att så att säga slussa eleverna till
öppnare och öppnare avdelningar och
slutligen till anstalter liknande dem som
finns utanför Landskrona, där eleverna
endast bor på anstalten och för övrigt
sköter sina arbeten, då måste själva
starten, d. v. s. de slutna avdelningarna,
vara väl rustad.

Chefen för socialdepartementet, herr
statsrådet NILSSON:

Herr talman! Jag tar till orda även
med risk för att det kan verka tjatigt.
Men eftersom herr Munktells påstående
att jag skulle manipulera med siffror
inte bör stå oemotsagt, hänvisar jag till
precis samma tabell som herr Munktell
läste ur nyss. Han bör även besvära
sig med att läsa en kolumn längre bort.
Det framgår att det den 1/3 1959 fanns
750 tillgängliga platser och att antalet
intagna elever var 794. Men så många
är aldrig där. Antalet närvarande elever
var 672. En del som markeras som
intagna bär antingen rymt eller är på
permission. Om man då har en ko på
189 aktuella fall, skall man viil ha möjlighet
att ta in eu del av dessa.

Då skall ändå herr Munktell liigga

märke till att beläggningen har ökat
högst väsentligt sedan socialdepartementet
ingrep. Dessförinnan var det
nämligen 536 närvarande elever på 760
tillgängliga platser, nu har antalet närvarande
ökat till 672. Detta, herr Munktell,
är jag mycket tillfredsställd med,
och jag har uppfattat att utskottet också
är det.

Herr MUNKTELL (h):

Herr talman! Jag vill verkligen inte
fortsätta denna tvist. Jag vill bara kort
och gott konstatera, liksom jag gjorde
i ett tidigare anförande, att en god ungdomsvårdsskola
aldrig kan vara fullbelagd.
Det måste finnas möjligheter att
ta tillbaka just dem som rymt — vi är
överens om att det alltid måste förekomma
rymningar. Det måste finnas
möjligheter att ge eleverna permission
en viss tid, sedan åter ta in dem på anstalten
och därefter ge dem litet längre
permission. Att antalet närvarande elever
är lägre än antalet tillgängliga platser
är därför, som jag ser det, inte det
minsta anmärkningsvärt.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. I—VI1I

Vad utskottet hemställt bifölls.

Mom. IX

Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen; och
biföll kammaren utskottets hemställan.

Mom. X

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16

Föredrogos vart efter annat

allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 14, i anledning av väckta mo -

100 Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Ändring av riksbankens sedeltyper

tioner angående differentierad vård av
de svårartade ungdomsbrottslingarna;

statsutskottets utlåtande nr 58, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa anslag till universitetssjukhusen
m. m.;

bevillningsutskottets betänkande nr
30, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till förordning om
ändring i uppbördsförordningen den 5
juni 1953 (nr 272); och

bankoutskottets utlåtande nr 19, i anledning
av väckt motion om utgivande
av en utförligare matrikel över riksdagens
ledamöter.

Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda utlåtanden och betänkande
hemställt.

§ 17

Ändring av riksbankens sedeltyper

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 20, i anledning av väckt motion
angående viss ändring av riksbankens
sedeltyper.

I en inom andra kammaren under nr
381 väckt motion, som hänvisats till
bankoutskottet, hade herr Dickson föreslagit,
att riksdagen måtte anmoda
bankofullmäktige att tillse att text av
innebörd att vederbörande sedel vid
anfordran av riksbanken inlöstes med
guldmynt samt orden »Hinc robur et
securitas» snarast avlägsnades från riksbankens
alla sedeltyper.

Utskottet hemställde, att förevarande
motion II: 381 icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Efter föredragning av utskottets hemställan
anförde:

Herr DICKSON (h):

Herr talman! Kammaren har under
ganska lång tid sysslat med ungdomens
snedsprång. Jag skall nu ta upp en fråga
som gäller statens snedsprång. De
är ganska många och här är ett av dem.

Många tycker kanske att detta är en
obetydlig fråga, men det är det inte
alls. Det gäller egentligen om staten
utan att någon skall reagera mot det
skall få trycka osanna uppgifter. Som
de flesta vet, som har haft pengar i sin
hand, står det på en del av våra sedlar,
att denna sedel inlöses av Sveriges
riksbank med guldmynt, om man presenterar
den där. Om man tänker sig att
en utlänning översätter detta och finner,
att han kan få guldmynt för sedeln
— det garanterar ju staten — och
går till riksbanken, blir han väl närmast
utskrattad. Jag har en sedel här
på 100 kronor. Den är — såvitt jag
förstår — tryckt år 1958; i varje fall
står det så på den. Jag vet inte om det
är sant det heller. Dessutom står där
vad jag nyss anförde och slutligen namnet
Per Åsbrink. Det är chefen för Sveriges
riksbank. Skall man tyda detta
bokstavligen, skulle sålunda inte bara
Sveriges riksbank som sådan utan också
riksbankschefen år 1958 utfästa sig att
om denna sedel presenteras i riksbanken
inlöses den med guldmynt.

Jag har inte varit med och hört de
livliga diskussionerna om denna sak i
bankoutskottet, men jag misstänker att
dess ledamöter i någon sorts sömngångaraktig
tankspriddhet har sagt: Den
här Dickson kommer med sådana underliga
förslag, och det kan vi inte
godkänna. Utskottet har därför helt enkelt
förklarat, att motionen inte skall
bifallas, även om det erkänner att »det
i och för sig torde vara önskvärt att
utfästelsen om guldinlösen borttoges
från sedierna».

lliksgäldskontoret, som ju har litet med
saken att göra, har också avstyrkt motionen,
liksom för nio år sedan, då frågan
även var uppe. Det säger, att det
skulle medföra vissa tekniska svårigheter
att ta bort detta lögnaktiga löfte.
Jag var inne på ett tryckeri häromdagen
och frågade experterna där om saken.
De svarade, att vilket tryckeri som
helst i Sverige kan åta sig att med

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

101

största lätthet göra en anordning så
att texten markeras som ogiltig. Man
kan sätta en rad med röda små ringar
eller kors över texten. Dessa tekniska
svårigheter tror jag därför inte på. Riksbanken
förfogar ju över mycket förnämliga
maskiner för att göra sedlar —
den får t. o. m. en alldeles ny, som inte
har kommit ännu och som jag i förbigående
sagt, herr talman, hoppas skall
vara länge och inte bli alltför fort utsliten.

.lag kommer att yrka bifall till denna
motion och även att ta rösträkning på
den, herr talman, därför att jag anser
det vara en oerhörd sak, att detta skall
passera utan att egentligen någon reagerar
mot det. Undra på att ungdomar och
andra här i landet smusslar med sanningen
och pålitligheten, om staten skall
visa detta exempel! Själva den omständigheten
att frågan betraktas med sådan
likgiltighet är ett tecken på att här
behövs en ordentlig uppryckning. Det
är en mycket liten operation som krävs
för att vi skall få ett allvarligt missförhållande
tillrättat. På andra områden
kan vi behöva betydligt grövre instrument
— till den saken blir det kanske
anledning att återkomma en annan
gång. För dagen skulle jag vilja yrka
bifall till motionen om att riksbanken
snarast möjligt måtte ta bort den osanna
uppgift som nu finns på våra sedlar.

Vidare har i motionen uttalats ett
önskemål om att devisen »Hinc robur
et securitas» måtte tas bort från sedlarna.
I det avseendet är jag inte så
säker på att det är nödvändigt att göra
en ändring, men jag skulle vilja påpeka
en sak. Anledningen till att man
inte vill ta bort denna devis är dels att
den har gammal hävd, dels att den ingår
i den ornamentala utsmyckningen
av sedlarna. .lag skulle vilja varna för
inställningen att så fort det rör konst
skall praktiskt taget vad som helst vara
tillåtet. Vi har nog i olika sammanhang
fått bevittna att om eu sak bara rubriceras
som konst, god litteratur, förnäm -

Ändring av riksbankens sedeltyper

lig vers eller vackra målningar, kan
allting ursäktas. I.ikaså anses det ju att
en person, som är konstnär, är ursäktad
vilket levnadssätt han än väljer.

Herr talman! Jag upprepar mitt yrkande
om bifall till motionen i andra
kammaren nr 381.

Häri instämde herrar Gansmoe (h),
Nilsson i Göingegården (h), Edlund
(h), Hedin (h) och Hamilton (h).

Herr PERSSON i Appuna (s):

Herr talman! Jag skall inte ta upp
någon debatt med lierr Dickson på denna
punkt. Jag gissar att utöver dem,
som här instämt med honom, är det
nog ett mycket ringa antal ledamöter
som blivit moraliskt miljöskadade av att
det på en del sedlar finns den uppgift
herr Dickson talat om. Om herr Dickson
tagit upp en femma eller tia eller
tusenlapp, skulle han ha kunnat konstatera
att där är denna uppgift borttagen,
och riksgäldsfullmäktige har ju
sagt alt så även skall vara fallet med
de nya 50- och 100-kronorssedlarna. Utskottet
menar — det var kanske detta
som herr Dickson betraktade som sömngångaraktigt
— att det är riktigast att
inte nu företa någon ändring utan avvakta
utgivandet av de nya sedlarna.

Vad beträffar devisen »Hinc robur
et securitas» finner jag det värdefullt,
att herr Dickson inte bestämt yrkade
på att denna skall försvinna. Såsom utskottet
framhållit ingår denna devis i
sedlarnas utsmyckning, och vi kan inte
se att det finns någon anledning att ta
bort den.

Herr Dickson har ju meddelat att han
skall begära rösträkning, och det återstår
väl inte något annat än att vänta
och se, hur många som vill att riksbanken
omedelbart skall sätta i gång med
atl trycka nya sedlar för att få bort uppgiften
om att sedlarna inlöses med guld.

Herr DICKSON (h):

Herr talman! Om jag riktigt förstod
utskottets ärade representant vill han

102

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

också gärna att den här osannfärdiga
sentensen skall tas bort från våra sedlar,
men han tycker att det inte gör
någonting, om man dröjer några år tills
de nya sedlarna är färdiga. Jag anser
att man inte skall vänta en enda minut,
när det nu finns en möjlighet att på
denna lilla punkt klara statens anseende
och medverka till att så småningom
möjligen förtroendet till de utfästelser
och försäkringar, som från statens håll
göres, skall kunna återställas.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr andre vice talmannen framställde
propositioner dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till
den i ämnet väckta motionen; och fann
herr andre vice talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Dickson begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bankoutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 20, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den i ämnet väckta motionen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Dickson yrkade
likväl rösträkning, vadan votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 165 ja och 34 nej, varjämte
16 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 18

Obligatorisk tilläggssjukpenningförsäkring
för företagare

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 17, i anledning av väckta motioner
om obligatorisk tilläggssjukpenningförsäkring
för företagare.

Utskottets hemställan föredrogs. Därvid
yttrade:

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Till föreliggande utlåtande
från andra lagutskottet har fem
ledamöter fogat en blank reservation.
Då jag är en av dem skall jag be att få
göra ett par korta kommentarer.

Under reservationen döljer sig ingalunda
några djupgående meningsmotsättningar
mellan utskottsmajoriteten
och oss. Vi har varit ense om att anslutningen
av företagare till den frivilliga
försäkringen för tilläggssjukpenning icke
fått den omfattning som varit önskvärd.
Av utskottets utlåtande framgår att dessa
försäkringstagare år 1958 uppgick
till omkring 97 000. Det betyder att
knappt 20 procent av företagarna anslutit
sig till denna frivilliga försäkring.

Men vi har inte varit helt ense om
själva skrivningen i utlåtandet. Vi vet
i verkligheten inte så mycket om skälen
till att företagarna inte i större utsträckning
tecknat frivillig tilläggssjukpenningförsäkring.
Man möter inte sällan
småföretagare som klagar över att de
måste betala avgifter till den obligatoriska
sjukförsäkringen för sina anställda,
men själva inte har råd att betala
för egen försäkring, framför allt inte
om de har kommit upp i litet högre ålder.
Många företagare anser försäkringen
för dyr. Som företagsledare har de
helt enkelt inte råd att lägga sig sjuka.
Detta kan vara en av anledningarna
till att de inte i större utsträckning har
anslutit sig. Småföretagarna har i många
fall en ganska blygsam inkomst. De tycker
att utgiften för försäkringen är för
stor i förhållande till vad de får för
den och tar risken, vilket kanske är

Onsdagen den 22 april 1959 Nr 13

Obligatorisk tilläggssjukpenningförsäkring för företagare

oförnuftigt. Därtill kommer att avgifterna
i den frivilliga försäkringen för
tilläggssjukpenning är högre än i motsvarande
obligatoriska försäkring. De
tycker därför att försäkringen är orättvis
utformad.

Men det är också tänkbart att företagarnas
bristande anslutning beror på
otillräcklig kännedom om de möjligheter
som denna frivilliga försäkring erbjuder.
Där finns nämligen stora variationsmöjligheter.
Man kan ha en karenstid,
inklusive de tre obligatoriska
karensdagarna, på 15, 30 eller 90 dagar
med däremot svarande högre eller lägre
avgifter. Det är förmånligt för företagarna
att begagna sig av dessa möjligheter
och försäkra sig för i varje fall
katastroffallen, alltså långvarig sjukdom.

Det är också möjligt att företagarna
har skyddat sig på annat sätt, t. ex. genom
försäkring i annan form. Därom
vet vi mycket litet. Men det är ganska
sannolikt att de inte i större utsträckning
har skaffat sig sådant skydd.

I utskottsutlåtandet finns en mening,
där utskottet går litet längre än vi reservanter
tyckt vara riktigt. Utskottet säger
nämligen att det saknas skäl att i detta
sammanhang ta ställning till huruvida
effektiviseringen av företagarnas sjukförsäkring
bör åstadkommas genom att
försäkringen blir obligatorisk eller på
annat sätt. Så som utskottet skrivit
uppskjutes endast ställningstagandet. Vi
har för vår del varit beredda att uttala
att det inte får bli fråga om obligatorisk
anslutning. Vi tror inte att detta vore en
framkomlig väg. Många skäl talar däremot.
Jag ber att få åberopa vad som i
remissyttrandet från riksförsäkringsanstalten
står återgivet av vad socialförsäkringsutredningen
har sagt om obligatorisk
försäkring för tilläggssjukpenning
för företagare. Denna utredning
ansåg sig icke kunna förorda att
självständiga företagare ålades obligatorisk
försäkring för tilläggssjukpenning,
med hänsyn t i 11 dels risken för

missbruk om dessa personer försäkrades
för en hög sjukpenning, dels till att
det syntes mindre tilltalande att tvångsförsäkra
företagare relativt högt, även
om de inte behövde någon sjukpenningförsäkring.
Härtill komme, att frågan
om arbetsgivarbidrag till försäkringen
och avgifternas storlek i olika fall skulle
kompliceras, om även självständiga
företagare bleve obligatoriskt tilläggsförsäkrade.
Jag finner dessa skäl alltjämt
giltiga. Det vore inte lyckligt att
gå fram på den obligatoriska vägen.

Vi har tagit fasta på vad Sveriges
hantverks- och småindustriorganisation
sagt. Denna har tillstyrkt förslaget om
utredning men framhåller att innan
man företager en sådan bör man försöka
med en upplysningskampanj, gärna
begränsad till visst geografiskt område
eller viss yrkesgrupp. Vi har en
viss erfarenhet av hur en sådan upplysning
kan verka. Anslutningen har
genom en kampanj hösten 1957 och våren
1958 ökat från 82 000 till 97 000,
alltså med ungefär 18 procent under
ett år. Detta måste väl betraktas som ett
relativt tillfredsställande resultat. Framgången
beror naturligtvis på hur intensiv
kampanjen är.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation
har i sitt remissyttrande
förklarat sig beredd att antingen i samråd
med myndigheter eller i egen regi
vidtaga åtgärder i detta syfte, alltså för
att genomföra en upplysningskampanj.
Vi tycker det vore lämpligt att pröva
denna väg för att se om man inte därigenom
skulle kunna nå en större anslutning.

Utskottets utlåtande går ut på förutsättningslös
utredning, och det har vi
inte haft någonting emot.

Jag skall nu be att få komplettera
vad jag tidigare sagt om skillnaden i
avgifter för obligatorisk och för frivillig
försäkring med några siffror, som
jag bett utskottets sekreterare ta fram
och som han just nu varit vänlig att
lämna mig. Av dessa framgår att avgif -

Nr 13

104

Onsdagen den 22 april 1959

Införande i vägtrafikförordningen av vissa särskilda bestämmelser rörande skol
skjutsar

ten för den frivilliga försäkringen är
dubbelt så hög i vissa fall, 75 kronor
för den obligatoriska men 151 kronor
för den frivilliga försäkringen. Detta
gäller alltså vid en ålder av 40—50 år
och en tilläggssjukpenning på 11 kronor.
Man må inte förundra sig över att
försäkringstagarna i så fall är litet tveksamma.

Jag skall, herr talman, för att förkorta
debatten, befria utskottets ordförande
från en honom åliggande skyldighet
och i hans ställe yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! Vi har, som herr Björkman
nyss anförde, inom utskottet enat
oss om att tillstyrka en förutsättningslös
utredning av detta spörsmål. Då jag
har fogat en blank reservation till utskottets
utlåtande, gäller det närmast
en rent formell, jag skulle kunna säga
redaktionell, sak.

På sidan 7 i utskottets utlåtande skriver
utskottet, att den utredning som
föreslås komma till stånd bör kunna ske
i samband med att vissa samordningsfrågor
utredes, därest årets riksdag fattar
beslut om en allmän tilläggspensionering.
I andra hand skulle den utredning,
som socialministern aviserade i
propositionen 126 under fjolåret, angående
en revision av sjukförsäkringslagen,
kunna behandla detta spörsmål.

Vi kan alltså konstatera, att vi i dag
inte vet någonting om, huruvida dessa
samordningsproblem kommer upp till
utredning. I varje fall vet vi inte när så
kan ske. Det förefaller mig mycket
olämpligt att som första alternativ hänvisa
utredningen till någonting, varom
vi ingenting vet. Jag hade därför velat
att den revision av sjukförsäkringslagen,
som socialministern under föregående
års riksdag förutsatte skulle komma till
stånd, hade fått taga ståndpunkt till
detta ärende.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande
än det som herr Björkman redan
har framfört.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

§ 19

Införande i vägtrafikförordningen av
vissa särskilda bestämmelser rörande
skolskjutsar

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 18, i anledning av väckta motioner
om införande i vägtrafikförordningen
av vissa särskilda bestämmelser
rörande skolskjutsar.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner,
nr 323 i första kammaren av herr Sundin
och herr Larsson, Thorsten, samt
nr 395 i andra kammaren av herr Gustafsson
i Kårby m. fl.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, »att riksdagen måtte
föranstalta om åtgärder för införande i
vägtrafikförordningen av föreskrifter
innebärande dels att skolskjutsfordon
skall utrustas med såväl framåt som
bakåt synlig beteckning som anger, att
fordonet är ett skolskjutsfordon, dels
att stopplikt skall åligga fordonstrafikant
innan denne passerar ett skolskjutsfordon,
som tar upp eller lämnar
av elever utefter allmän väg».

Utskottet hemställde, att förevarande
motioner, I: 323 och II: 395, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar
Sunne, Larsson, Thorsten, och Wahrendorff,
fru Svensson samt herr Anderson
i Sundsvall, vilka ansett att utskottet
bort hemställa, att riksdagen i anledning
av förevarande motioner, I: 323
och TI: 395, ville i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om sådan ändring av 46 §

105

Onsdagen den 22 april 1959 Nr 13

Införande i vägtrafikförordningen av vissa särskilda bestämmelser rörande skol
skjutsar

1 mom. andra stycket vägtrafikförordningen
som i reservationen angivits.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr ANDERSON i Sundsvall (fp):

Herr talman! De frågor angående vissa
bestämmelser rörande skolskjutsar,
som behandlas i detta utskottsutlåtande,
har redan tidigare i dag varit föremål
för debatt i samband med det interpellationssvar,
som kommunikationsministern
lämnade herr Carlsson i Huskvarna.
Det finns alltså inte längre anledning
att fördjupa sig särskilt mycket
i ämnet. Låt mig bara konstatera att de
bestämmelser om att skolskjutsar skall
utrustas med skyltar, som nu kommer
att utfärdas, säkerligen kommer att bli
till stor nytta. Det är en enkel och
praktisk åtgärd, som man får räkna
med på ett effektivt sätt skall bidraga
till att minska olycksfallsriskerna kring
skolskjutsarna.

Stopplikt för motorfordonsförare,
som nalkas en skolskjuts, vilken stannat
för att ta upp eller avlämna barn,
avvisas såväl av utskottet som av kommunikationsministern
i hans interpellationssvar.
Det finns åtskilliga skäl som
talar för en sådan stopplikt. Men i de
remissvar, som har inkommit till andra
lagutskottet från myndigheter och organisationer,
har framförts så pass starka
skäl mot ett införande av bestämmelse
om stopplikt, att även jag, som
tidigare haft vissa sympatier för att en
sådan stoppliktsbestämmelse skulle tas
in i vägtrafikförordningen, i varje fall
tills vidare lämnat den ståndpunkten
och biträtt utskottsmajoritetens.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anvisar
emellertid i sitt remissvar en möjlighet
att förtydliga 46 § i vägtrafikförordningen
genom att i nämnda paragraf
inta en uttrycklig bestämmelse om
alt motorfordonsförare är skyldiga att,
då de nalkas eller passerar skolskjuts
som stannat för barns av- eller påsti -

gande, visa nödig hänsyn och nedsätta
farten. Det skulle alltså vara en redaktionell
ändring, som klart ådagalägger
detta och som skulle kunna bli till nytta
vid undervisningen i bilskolorna och i
propagandan, där man alltså skulle
kunna bestämt peka på att motorfordon,
då de passerar skolskjutsar, skall
sakta farten och visa den hänsyn som
omständigheterna kräver. I reservationen
har vi yrkat, att 46 § skall omredigeras
på det sätt som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har anvisat.

Jag ber med dessa ord, herr talman,
att få yrka bifall till reservationen.

Herr GUSTAFSSON i Kårby (ep):

Herr talman! Här har skett ett litet
olycksfall i arbetet i dag. Om det föreligger
interpellation, som skall besvaras,
i ett ämne, som även behandlas i
utlåtande på föredragningslistan, är det
vanligt att svaret lämnas i samband
med behandlingen av utlåtandet. På
morgonen i dag diskuterade vi denna
fråga, och nu kommer vi tillbaka till
den, men detta får väl som sagt betraktas
som olycksfall i arbete. Första gången
vi behandlade denna fråga var 1957,
då jag till dåvarande kommunikationsministern
riktade en interpellation i
detta ärende. I interpellationen framhölls,
att man enligt erfarenheterna
från Amerika på detta område måste
markera fordonen på ett särskilt sätt
för att förhindra att så många olyckor
uppstode. Jag diskuterade en markering
av fordonen och ifrågasatte om
man inte skulle kunna tänka sig en fartbegränsning.
Det svar, som lämnades av
framlidne statsrådet Henriksson, underströk
starkt betydelsen av trafikundervisning
i skolorna. När det gällde markeringen,
sade statsrådet, att det nog
förefunnes stora praktiska svårigheter,
eftersom det vore många slags fordon
som användes. Han avslutade därför
silt svar med att säga, att det var tvek -

10G Nr 13 Onsdagen den 22 april 1959

Införande i vägtrafikförordningen av vissa särskilda bestämmelser rörande skolskjutsar -

samt huruvida det var lämpligt att föreskriva
sådan markering.

I den motion som nu behandlas i det
förevarande utskottsutlåtandet återkommer
dessa huvudpunkter, dels frågan
om markeringen av fordonen och dels
frågan om en begränsning av passerande
fordons hastighet. I motionen föreslås
stopplikt. Det är endast skolöverstyrelsen
som har gått med på detta och
som har ansett det lämpligt att införa
stopplikt; övriga remissinstanser har
varit tveksamma eller avstyrkt. Detta
skolöverstyrelsens tillstyrkande av kravet
på stopplikt för passerande fordon
måste emellertid tillmätas betydande
vikt. Å andra sidan har inte förslaget
om stopplikt följts upp i utskottet, utan
den reservation som där är avgiven innebär
en skärpning av 46 § vägtrafikförordningen.
Jag ämnar inte yrka bifall
till motionen — det är kanske heller
inte möjligt — utan kommer att ansluta
mig till reservanterna, samtidigt
som jag uttalar min uppfattning att denna
skärpning inte kommer att visa sig
vara tillräcklig.

När jag började intressera mig för
denna fråga sysslade jag ganska mycket
med skolfrågor. Vi hade i skolorna polismän
som undervisade i trafikkunskap,
och i en skola hade vi en ung
polisman som var mycket populär bland
barnen. Han undervisade en gång i trafikkunskap
under den sista lektionen
för dagen. Barnen gick från lektionen
till bussen och steg på. Vid den plats,
där den första gruppen av barn skulle
stiga av, gick en liten flicka direkt ut
på vägen och blev överkörd. Det var
just det händelseförlopp som här beskrives;
bussen stannar, ett barn stiger
av och springer framför bussen och
skadas eller dödas av ett passerande
fordon. Här kom barnen direkt från en
lektion i trafikkunskap, där det just
hade påpekats att man, när man stiger
av en huss måste se sig om mycket
noga.

Även om jag hoppas att föreskrifter
om markering av skolskjutsfordon skall
leda till goda resultat och innebära eu
framgång, tror jag att vi så småningom
måste göra som många delstater i Amerika,
där man har stopplikt för fordon
som skall passera ett annat fordon vilket
är markerat som skolskjutsfordon.
Jag tror inte att vi har mer bråttom i
vårt land än att vi skulle kunna hejda
oss i sådana situationer.

Jag har, herr talman, inget annat yrkande
än om bifall till den reservation
som är fogad till utlåtandet. Jag vill uttala
den förhoppningen att de åtgärder
som nu kommer att vidtagas möjligen
skall leda till ett önsint gott resultat.

Herr JACOBSSON i Tobo (fp):

Herr talman! Skillnaden mellan utskottsmajoriteten
och reservanterna ligger
egentligen däri, att reservanterna
vill följa den linje som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har anvisat och i
den katalog, som finns inrymd i 46 §
vägtrafikförordningen, införa ett stadgande,
att man skall hålla tillräckligt
låg hastighet vid passerandet av skolskjutsfordon.

Utskottsmajoriteten har kommit till
den uppfattningen att trafiksäkerheten
knappast skulle förbättras genom att
en sådan bestämmelse infördes i den
tämligen utförliga katalog som 46 § utgör,
och den har därför inte ansett sig
böra tillstyrka att Kungl. Maj :t företar
en sådan ändring i vägtrafikförordningen.

Med vad jag har sagt, lierr talman,
ber jag att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Överläggningen var härmed slutad.
Herr andre vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till den
vid utlåtandet fogade reservationen;
och fann herr andre vice talmannen den

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

107

förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Anderson i
Sundsvall begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
andra lagutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 18, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
av herr Sunne m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
skedde omröstning genom uppresning.
Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Anderson i
Sundsvall begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos
143 ja och 63 nej, varjämte 5 av
kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 20

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 19, i anledning av dels Kung].
Maj:ts proposition med anhållan om
riksdagens yttrande angående vissa av
Internationella arbetsorganisationens
konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta
sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen)
fattade beslut, dels ock i ämnet
väckt motion.

Kammaren biföll vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.

§ 21

Ändring av hyresregleringslagen m. m.

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 15, i anledning av dels Kung].
Maj :ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 4 § lagen
den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
in. m., så ock om fortsatt giltighet
av samma lag, m. in., dels ock i
ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 februari 1959 dagtecknad
proposition, nr 71, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av
tredje lagutskottet, hade Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda
i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
följande förslag till
1) Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen
den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. in., så ock om fortsatt
giltighet av samma lag

Härigenom förordnas, dels att 4 §
lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering
m. m. skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives, dels ock att samma
lag, vilken enligt lag den 6 juni
1957 (nr 233) gäller till och med den
30 september 1959, skall äga fortsatt
giltighet till och med den 31 december
1961.

4 §.

Utöver grundhyran må hyresvärden
träffa avtal om skälig ersättning för lägenhetens
uppvärmning och förseende
med varmvatten eller, om gottgörelse
därför ingår i grundhyran, för den
ökade kostnad, som för sådant ändamål
åsamkas hyresvärden. Vad nu sagts
skall ock, i ort som Konungen bestämmer,
giilla beträffande sådan ökning av
avgifter för vatten och avlopp, som inträtt
efter den 1 juli 1955.

Hyresnämnden äger — — — dylik
ersättning.

Konungen eller---stycket sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1959.

108

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Ändring av hyresregleringslagen m. m.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten
är förverkad, före den 1 juli 1959 uppsagt
hyresavtal till upphörande efter
den 30 september 1959, må framställning
som i 7 § sägs göras senast den 14
juli 1959 eller, om hyresvärden icke före
den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat,
att han ej önskar låta hyresgästen
kvarbo, inom fjorton dagar efter det
hyresvärden lämnat hyresgästen sådant
meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juli 1959
lämnat meddelande som i 8 a § femte
stycket sägs om att hyresförhållande
skall upphöra efter den 30 september
1959, må framställning enligt samma
paragraf göras senast den 14 juli 1959.

2) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den
19 juni 19)2 (nr )30) om kontroll av
upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt
m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den
19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt m. m.,
vilken enligt lag den 6 juni 1957 (nr
234) gäller till och med den 30 september
1959, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 31 december 1961.

3) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den
7 december 1956 (nr 568) om rätt i
vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal Härigenom

förordnas, att lagen den
7 december 1956 om rätt i vissa fall
för hyresgäst till nytt hyresavtal, vilken
gäller till och med den 30 september
1959, skall äga fortsatt giltighet till och
med den 31 december 1961.

4) Lag

om ändrad lydelse av 2 § lagen den
7 december 1956 (nr 567) med vissa
bestämmelser, som skola iakttagas sedan
hyresregleringen upphört
Härigenom förordnas, att 2 § lagen

den 7 december 1956 med vissa bestämmelser,
som skola iakttagas sedan hyresregleringen
upphört, skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §.

Har hyresregleringslagen---av

beslutet.

Är hyresavtal slutet för en tid av
minst fem år, skall vad i första stycket
stadgas gälla allenast för tiden intill
den fardag som infaller näst efter ett
år från det hyresregleringen upphörde.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1959. Nya lydelsen av 2 § äger dock ej
tillämpning på hyresavtal som slutits
före ikraftträdandet.

I samband med propositionen hade
utskottet behandlat sju i anledning av
propositionen väckta motioner, nämligen i

första kammaren nr 402 av lierr
Lindblom, nr 403 av herr Mattsson och
nr 404 av herr Hansson, Gustaf Henry,
samt

i andra kammaren nr 489 av herr
Magnusson i Borås m. fl., nr 490 av herr
Senander m. fl., nr 491 av herr Gustafson
i Göteborg och nr 492 av herrar
Hansson i önnarp och Carlsson i Bakeröd.

I propositionen föreslogs, att lagstiftningen
om hyresreglering och vad därmed
sammanhängde skulle förlängas till
och med utgången av år 1961. Vidare
föreslogs, att i 4 § hyresregleringslagen
ett tillägg skulle införas som möjliggjorde
att i orter, där avgifterna för
vatten och avlopp stigit särskilt mycket
efter den 1 juli 1955, avtal finge träffas
om ersättning utöver grundhyran för
sådana ökade avgifter i likhet med vad
som redan gällde beträffande ersättning
för värme och varmvatten. Det skulle
ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma
i vilka orter avtal finge träffas om
sådan särskild ersättning.

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

109

Slutligen föreslogs beträffande hyresavtal
som slutits för en tid av minst fem
år, s. k. långtidsavtal, en uppmjukning
av föreskrifterna i 2 § lagen den 7 december
1956 med vissa bestämmelser,
som skola iakttagas sedan hyresregleringen
upphört.

I motionerna 1:402 och 11:491, som
voro likalydande, hemställdes att riksdagen
för sin del måtte besluta att andra
punkten i övergångsbestämmelserna
till det ovan som 4) betecknade lagförslaget
skulle utgå.

Motionerna 1:403 och 11:492, som
voro likalydande, innehöllo följande yrkanden
:

»1) att riksdagen vid behandling av
propositionen nr 71 måtte besluta, att
hyresregleringslagen, bostadsrättskontrollagen
och besittningsskyddslagen må
äga fortsatt giltighet till och med den
31 december 1960;

2) att riksdagen måtte besluta att med
verkan från den 1 juli 1959 kategorimässig
avveckling av hyresregleringslagen
må ske i fråga om

a) upplåtelse av lägenhet eller del av
lägenhet i en- och tvåfamiljshus; samt

b) upplåtelse av möblerade enkelrum;
samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till de författningsändringar,
som föranledes av bifall till
ovanstående förslag;

3) att riksdagen måtte uttala angelägenheten
av att myndigheterna vid
sanering av stadskärnor söker tillgodose
behovet av kommersiella lokaler i
enlighet med vad i motionen anförts;
samt

4) att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om utredning angående
sådan ändring av hyresreglcringslagen,
att vid generell hyreshöjning
hänsyn kan tagas jämväl till penningvärdeförsämring
samt -— därest hyresregleringslagens
giltighetstid skulle utsträckas
längre än vad ovan nu förordats
— om framläggande av förslag för
riksdagen i sagda syfte.»

Ändring av hyresregleringslagen m. m.

I motionerna 1:404 och 11:489, som
voro likalydande, hemställdes, att riksdagen
måtte

1) antaga det vid propositionen fogade
förslaget till lag angående ändrad
lydelse av lagen den 19 juni 1942 (nr
429) om hyresreglering m. m., så ock
om fortsatt giltighet av samma lag med
de ändringar att

dels lagens giltighetstid begränsades
till den 30 september 1960,

dels att 26 § av samma lag skulle erhålla
följande ändrade lydelse:

26 §.

Vad i denna lag stadgas skall ej äga
tillämpning i fråga om upplåtelse av
bostad, som är förenad med allmän
tjänst, och ej heller på bostadsupplåtelse
i möblerad lägenhet om högst ett
rum eller i fråga om lägenhet i hyresvärden
tillhörigt en- eller tvåfamiljshus.

Stadgandena i 2—6 §§ skola ej äga
tillämpning på upplåtelse av lägenhet
i hyresvärden tillhörigt hus, som uppförts
med stöd av tertiärlån beviljat enligt
kungörelsen den 29 juni 1946 om tertiärlån
och tilläggslån för flerfamiljshus
eller senare författning i samma ämne,
så länge lånet ej uppsagts till betalning,
eller i fråga om lägenhet i hus, som uppförts
utan stöd av dylikt statligt lån och
som färdigställts efter den 31 december
1956, eller i fråga om lägenhet, som är
avsedd att helt eller till väsentlig del utnyttjas
till annat ändamål än bostad.
Stadgandena skola ej heller tillämpas
på upplåtelse av bostad i sådant pensionärshem,
eller sådan pensionärslägenhet,
som Konungen bestämmer.

Denna lag — — — Svensk författningssamling.

Med avseende — --vidare gälla.

1. Vad i---Konungen bestäm mer.

7. Denna lag--— september 1943.

I fall där stadgandena i 2—6 §§ icke
vidare skola iiga tillämpning skola lagens
bestämmelser om förlängning av
hyresavtal in. in. tillämpas under en tid

no Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Ändring av hyresregleringslagen m. m.

av tre år från det denna lag träder i
kraft;

2) antaga ett i motionerna framlagt
förslag till lag om ändring av lagen den
19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av
upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt
m. m. så ock om fortsatt giltighet
av samma lag;

3) antaga förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 7 december
1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för
hyresgäst till nytt hyresavtal med den
ändring att giltighetstiden begränsades
till den 30 september 1960; ävensom

4) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte utarbeta
en plan för en total regional avveckling
av hyresregleringen samt förelägga riksdagen
densamma instundande höstsession.

I motionen 11:490 hemställdes

»att riksdagen måtte godkänna Kungl.
Maj ds proposition nr 71 i vad den avser
förlängning av hyresregleringslagens
giltighetstid,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj ds
förslag om ett tillägg till 4 § hyresregleringslagen
av innebörd att bereda fastighetsägarna
möjlighet till särskild ersättning
utöver grundhyran för sådana
ökade utgifter som föranledes av att avgifterna
för vatten och avlopp stigit särskilt
mycket, samt

att det av Hyresgästernas riksförbund
framställda förslaget om upphävande
av de bestämmelser i 3 § samma lag,
som möjliggör höjning eller nedsättning
av grundhyra på grund av att grundhyran
den 1 januari 1942 understeg respektive
översteg hyran för jämförliga
lägenheter, måtte bifallas».

Utskottet hemställde

A. att riksdagen måtte

dels antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till lag angående
ändrad lydelse av 4 § lagen den 19 juni
1942 (nr 429) om hyresreglering m. m.,
så ock om fortsatt giltighet av samma
lag,

dels oek avslå följande motioner, såvitt
däri yrkats ändringar i detta lagförslag,
nämligen

1. I: 403 och II: 492,

2. 1:404 och 11:489 samt

3. II: 490;

B. att riksdagen måtte

dels antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 19 juni
1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt in. m.,
dels ock avslå följande motioner, såvitt
däri yrkats ändringar i detta lagförslag,
nämligen

1. 1:403 och 11:492 samt

2. I: 404 och II: 489;

C. att riksdagen måtte

dels antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 7 december
1956 (nr 568) om rätt i vissa fall för
hyresgäst till nytt hyresavtal,

dels ock avslå följande motioner, såvitt
yrkats ändring i detta lagförslag,
nämligen

1. 1:403 och 11:492 samt

2. I: 404 och II: 489;

D. att riksdagen,

med förklaring att riksdagen i anledning
av motionerna 1:402 och 11:491
funnit viss ändring böra företagas i övergångsbestämmelserna
till det genom propositionen
framlagda förslaget till lag
om ändrad lydelse av 2 § lagen den 7
december 1956 (nr 567) med vissa bestämmelser,
som skola iakttagas sedan
hyresregleringen upphört,

måtte antaga förslaget med följande
ändring av övergångsbestämmelserna:

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1959. Beträffande avtal som ingåtts före
nämnda dag skall dock vad i 2 § första
stycket stadgas icke gälla för kortare
tid än till den 1 oktober 1959.

E. att motionerna

1. 1:403 och 11:492, såvitt däri yrkats
visst uttalande av riksdagen,

2. 1:403 och 11:492, såvitt däri yr -

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

111

kats utredning om viss ändring av hyresregleringslagen,
samt

3. 1:404 och 11:489, såvitt däri yrkats
skrivelse till Kungl. Maj :t rörande
avvecklingsplan,

icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Georg Carlsson och
Hansson i Skegrie, vilka ansett att utskottets
hemställan borde av riksdagen
bifallas med följande avvikelser:

under punkt A.

a) att ingressen till lagen angående
fortsatt giltighet av hyresregleringslagen
erhölle sådan lydelse att lagen skulle
gälla till och med den 31 december
1960 samt

b) att 26 § första stycket hyresregleringslagen
erhölle denna lydelse:

Vad i denna lag stadgas skall ej äga
tillämpning på upplåtelse av bostad,
som är förenad med allmän tjänst, och
ej heller på bostadsupplåtelse i möblerad
lägenhet om högst ett rum eller i
sådan hotell- eller pensionatrörelse, för
vilken fordras myndighets tillstånd, eller
i fråga om lägenhet i hyresvärden
tillhörigt en- eller tvåfamiljshus;

under punkt B. att ingressen till lagen
angående fortsatt giltighet av bostadsrättskontrollagen
erhölle sådan lydelse
att lagen skulle gälla till och med den
31 december 1960;

under punkt C. att ingressen till lagen
angående fortsatt giltighet av besittningsskyddslagen
erhölle sådan lydelse
att lagen skulle gälla till och med den
31 december 1960;

2) av herr Hyberg, som ansett att utskottets
hemställan borde av riksdagen
bifallas med följande avvikelser:

under punkt A. att ingressen till lagen
angående fortsatt giltighet av hyresregleringslagen
erhölle sådan lydelse att
lagen skulle gälla till och med den 31
december 1960;

under punkt B. att ingressen till lagen
angående fortsatt giltighet av bostadsrättskontrollagen
erhölle sådan lydelse

Ändring av hyresregleringslagen m. in.

att lagen skulle gälla till och med den
31 december 1960;

under punkt C. att ingressen till lagen
angående fortsatl giltighet av besittningsskyddslagen
erhölle sådan lydelse
att lagen skulle gälla till och med den
31 december 1960;

3) av herrar Ebbe Ohlsson, Munktell
och Bengtsson i Göteborg, vilka ansett
att utskottets hemställan borde av riksdagen
bifallas med följande avvikelser:

under punkt A.

a) att ingressen till lagen angående
fortsatt giltighet av hyresregleringslagen
erhölle sådan lydelse att lagen skulle
gälla till och med den 31 december
1960;

b) att 26 § första stycket hyresregleringslagen
erhölle denna lydelse:

Vad i denna lag stadgas skall ej äga
tillämpning på upplåtelse av bostad, som
är förenad med allmän tjänst, och ej
heller på bostadsupplåtelse i möblerad
lägenhet om högst ett rum eller i sådan
hotell- eller pensionatrörelse, för vilken
fordras myndighets tillstånd, eller i fråga
om lägenhet i hyresvärden tillhörigt
en- eller tvåfamiljshus.

c) att 26 § andra stycket hyresregleringslagen
erhölle denna lydelse:

Stadgandena i 2—6 §§ skola ej äga
tillämpning på upplåtelse av lägenhet i
hyresvärden tillhörigt hus, som uppförts
med stöd av tertiärlån beviljat enligt
kungörelsen den 29 juni 1946 om
tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus
eller senare författning i samma
ämne, så länge lånet ej uppsagts till betalning,
eller i fråga om lägenhet i hus,
som uppförts utan stöd av dylikt statligt
lån och färdigställts efter den 30
september 1957, eller i fråga om lägenhet,
som är avsedd att helt eller till väsentlig
del utnyttjas till annat ändamål
än bostad. Stadgandena skola ej heller
tillämpas på upplåtelse i första hand av
lägenhet i sådant av kommun eller av
kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag
förvaltat hus, som Konungen
bestämmer.

112

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Ändring av hyresregleringslagen m. m.

under punkt B.

a) att ingressen till lagen angående
fortsatt giltighet av bostadsrättskontrolllagen
erhölle sådan lydelse att den skulle
gälla till och med den 31 december
1960;

b) att bostadsrättskontrollagen erhölle
ändrad lydelse i enlighet med nedanstående: Lag om

ändring av lagen den 19 juni 1942
(nr 430) om kontroll av upplåtelse och
överlåtelse av bostadsrätt m. m., så ock

om fortsatt giltighet av samma lag

Härigenom förordnas, dels att 11 och
16 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 430)
om kontroll av upplåtelse och överlåtelse
av bostadsrätt samt rubriken till 11 §
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels att 5—10 §§ samma
lag jämte rubriken till 5 § skola upphöra
att gälla, dels ock att samma lag,
vilken enligt lag den 7 juni 1956 (nr
304) gäller till och med den 30 september
1959, skall äga fortsatt giltighet till
och med den 31 december 1960.

Om upplåtelse av annan andelsrätt än
bostadsrätt

11 §.

Förening, som — — —- lägenheten
upplåtits.

Vad i 4 § första stycket stadgas om
bostadsrätt skall äga motsvarande tilllämpning
med avseende å annan andelsrätt
i förening eller aktiebolag, varmed
följer rätt att besitta eller hyra lägenhet.

16 §.

Den som---eller fängelse.

Till enahanda straff dömes den som
bryter mot 4 § första eller andra stycket,
11 § andra stycket i vad det hänför
sig till 4 § första stycket, eller mot 12 §.
Vad i---där sägs.

Den som underlåter att lämna uppgift,
varom föreskrift meddelats enligt
4 § i tredje stycket eller mot bättre vetande
lämnar oriktig sådan uppgift,

straffes ock med dagsböter eller fängelse.

Denna lag — — —- Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i 4, 11 och 12 §§
skola ej gälla, om avtal träffats eller
anvisning å lägenhet skett före lagens
ikraftträdande i orten.

Lagen äger — — — 30 september
1943.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1959.

under punkt C. att ingressen till lagen
angående fortsatt giltighet av besittningsskyddslagen
erhölle sådan lydelse
att lagen skulle gälla till och med
den 31 december 1960;

under punkt E. 3 att riksdagen i anledning
av motionerna I: 404 och II: 489
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
att Kungl. Maj:t inför 1959 års
höstriksdag måtte framlägga förslag till
plan för en total avveckling av hyresregleringslagstiftningen.

Utskottets hemställan föredrogs. Därvid
anförde:

Herr HANSSON i Skegrie (ep):

Herr talman! Trots att detta utskottsutlåtande
visar ganska stor splittring
med inte mindre än tre reservationer
har i alla fall utskottsmajoriteten och
reservanterna det gemensamt, att ingen
yrkat på något omedelbart slopande
av hyresregleringen. Det är väl här
ungefär på samma sätt som det var när
vi behandlade bostadssubventionerna
för en tid sedan, att vi alla är överens
om en successiv avveckling, men vi bedömer
takten i denna avveckling litet
olika. Det stora antal bostadssökande,
som ännu finns, har väl varit motivet
till att vi alla anser att hyresregleringslagen
i stort sett ännu bör gälla. Det
finns ett visst samband mellan denna
fråga och bostadspolitiken i övrigt.

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

113

Så länge vi vidhåller en så pass betydande
subventionering av bostadskostnaderna
som vi nu gör, kominer vi
nämligen att skapa en efterfrågan på
bostäder, som egentligen inte alldeles
avspeglar det verkliga behovet. Dessa
båda frågor bör därför anpassas efter
varandra, så att åtgärder på det ena området
motsvaras av liknande på det
andra.

Om man tar hänsyn till de många
gemensamma aspekter som kan läggas
på denna fråga och på bostadspolitiken
över huvud taget, talar mycket för att
vi förliinger denna lag för endast ett
år i sänder, liksom vi varje år tar
ställning till bostadspolitiken i övrigt.
Det väsentligt ökade bostadstillskott,
som planeras under innevarande och
kommande år, bör också underlätta
möjligheterna till en snabbare avveckling
av hyresregleringen än vad annars
skulle kunnat ske, och därför bör en
förlängning på ett år i sänder vara tillräcklig.
Vid tidigare tillfällen, när denna
fråga behandlats och differensen
mellan bostadssökande och bostadstillskott
varit större än den är nu, bär vi
förlängt lagen med endast ett år i taget,
och jag har den uppfattningen att
riksdagen bör förbehålla sig möjligheten
att avväga dessa behov mot varandra
varje år.

Vi har från vår sida ansett att enoch
tvåfamiljshusen främst bör komma
i åtanke vid en fortsatt avveckling av
hyresregleringen. De boendeförhållanden
som karaktäriserar dessa små bostadsfastigheter
motiverar enligt min
mening att dessa undantages från hyresregleringen.
De har redan nu undantagits
från besittningsskyddet. Det är
väl också på det sättet att uthyrning
av en- och tvåfamiljshus mera är en
tillfällig sak och att dessa inte har avsetts
att vara hyresfastigheter i samma
bemärkelse som större fastigheter.

Vi har också från vår sida ansett att
de s. k. möblerade rummen nu borde
kunna undantas från lagen. Även här
8 — Andra kammarens protokoll 1959. Nr

Ändring av hyresregleringslagen m. m.

råder ett personligt beroendeförhållande
mellan hyresvärd och hyresgäst. Det
har vid tidigare tillfällen, när denna
fråga behandlats här i kammaren, sagts
att om vi slopade denna hyresreglering
skulle vi kunna få ett ökat tillskott till
marknaden inte minst av möblerade
rum. Jag tror detta är riktigt. I en sådan
stad som Stockholm, där bostadskön,
såsom jag sagt vid tidigare tillfällen,
till nära hälften eller i varje fall
till gott och väl 40 procent består av
ungdomar, som vill ha lägenhet av annan
orsak än att gifta sig, skulle en
ökad tillförsel på hyresmarknaden av
möblerade rum avsevärt kunna reducera
efterfrågan på nya lägenheter. Detta
klientel av bostadssökande efterfrågar
i mycket stor utsträckning små lägenheter.
Dessa siffror från bostadsköernas
sammansättning talar därför,
anser vi, direkt för åtgärder i den riktning
som vi här har föreslagit.

När det gäller andra lokaler än bostäder
är det inom utskottet mera delade
meningar om i vilken takt vi bör
avveckla hyresregleringen. Här gäller
det arbetslokaler för många mindre
företagare, vilkas existens kan vara beroende
av den säkerhet som de känner
för sin yrkesutövning. För många av
dessa är intresset att få bibehålla en
något så när stor säkerhet för sin arbetsplats
— om det nu är en affärslokal,
en verkstad eller en lokal för
serviceyrke — viktigare än skyddet för
bostaden. I stor utsträckning försöker
nog också dessa mindre företagare att
så fort som möjligt skaffa sig en egen
bostad. Jag måste därför säga att det
krav, som framställts från högerns
sida att hyresregleringen för dessa lokaler
skall slopas, är ett ganska ananmärkningsvärt
krav. Enligt vår mening
måste vi fara försiktigt fram vid
avvecklingen av hyresregleringen beträffande
sådana arbetslokaler. Dessa
s. k. kommersiella lokaler kan enligt
vår uppfattning inte nu undantagas
från hyresregleringen. Vi framhåller i
13

114

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Ändring av hyresregleringslagen m. m.

stället det angelägna i att myndigheterna
vid sanering av stadskärnor ser till
att dessa yrkesutövares lokalbehov tillgodoses
på ett tillfredsställande sätt.

Nu gäller besittningsskyddslagen beträffande
affärslokaler. Vad utskottet
skrivit i denna punkt torde ha tillämpning
endast beträffande affärslägenheter.
Samma hänsyn brukar nämligen
inte alltid tagas till andra företagarkategorier,
t. ex. hantverkare, mindre
industriföretag och serviceyrken. Egentligen
borde jag kanske för mitt eget
vidkommande ha fogat en extra reservation
till utskottets utlåtande på den
punkten, men jag betraktar det utskottet
skrivit såsom gällande framför allt
för affärslokalerna, och därför har jag
kunnat instämma i utskottets skrivning.
Så här litet på sidan om vill jag
emellertid säga, att småföretagare inom
andra yrken tyvärr inte röner samma
behandling. Det lär ofta inträffa att
småföretagare vid sanering av stadskärnor
blir hänvisade till lokaler, som
är belägna långt ifrån den tidigare platsen.
Detta betyder givetvis att företagarna
förlorar sin tidigare kundkrets,
och det kan ta lång tid att upparbeta
en ny kundkrets på den nya platsen.
Den förlust en sådan mindre företagare
eller serviceman gör under mellantiden
erhåller vederbörande ingen ersättning
för, om jag är rätt underrättad.
Dylika saneringar av stadskärnor bör
därför planeras i så god tid, att hänsyn
till dessa mindre yrkesutövare kan tagas
i tillräcklig omfattning. Och lika
väl som man vid sanering av stadsdelar
bygger lokaler för fritidssysselsättning
o. s. v. borde man i sådana områden
kunna inrätta t. ex. hantverkshus, vari
lokaler kunde beredas de företagare,
som jag här talar om.

På vårt håll anser vi alltså att tiden
nu bör vara inne att ta ett nytt steg i
avvecklingen av vissa delar av hyresregleringslagen,
främst då när det gäller
en- och tvåfamiljshus samt möblerade
rum. Det finns exempel på att man

på vissa håll kunnat göra detta utan
någon störande effekt på hyresnivån.
Det har tvärtom ibland visat sig att ett
tillskott av sådana lägenheter, vilka dittills
inte utnyttjats tillräckligt, efter en
sådan åtgärd har ställts till hyresmarknadens
förfogande. När det däremot
gäller lokaler för småföretagare, har vi
som sagt den uppfattningen att man
bör gå försiktigt fram och att tiden
ännu inte är mogen att för deras vidkommande
avveckla hyresregleringen.

Herr talman! Med det anförda ber
jag att få yrka bifall till reservation nr
1) till utskottets utlåtande.

Herr förste vice talmannen återtog
förhandlingarnas ledning.

Herr NYBERG (fp):

Herr talman! Jag kan i detta ärende
fatta mig mycket kort, eftersom jag i
stort sett är nöjd med det utlåtande, som
tredje lagutskottet här har presenterat.
Särskilt vill jag understryka att utskottet
har tillmötesgått framställningen i
motionerna nr 402 i första kammaren
och 491 i andra kammaren i vad gäller
långtidsavtalen och deras relation till
de föreslagna övergångsbestämmelserna.
Motionerna har praktiskt taget bifallits,
och jag har följaktligen ingen
anledning att närmare syssla med dem.

Jag skall inte heller ingå i någon polemik
mot herr Hansson i Skegrie. Jag
vill emellertid understryka att man redan
med nuvarande bestämmelser har
ganska stora möjligheter till en kategorimässig
avveckling av hyresregleringen.
Om de kommunala myndigheterna
finner bostadsläget vara sådant att
hyresregleringen kan avskaffas, så kan
man göra detta genom en framställning
till Kungl. Maj:t. Jag menar därför att
vi i nuvarande läge inte bör gå längre
än vad som är möjligt genom att tilllämpa
de bestämmelser som redan
gäller.

Anledningen till att jag begärde ordet
är emellertid, att jag har till utskottets

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

115

utlåtande avgivit en reservation, i vilken
jag yrkar att hyresregleringslagen
inte skall givas längre giltighetstid än
till utgången av nästa år. Det är sålunda
samma yrkande som i det avseendet
har framställts i motioner från centerpartiet
och i högerns reservation. Jag
anser att vi av principiella skäl inte bör
förlänga en krislagstiftning mer än ett
år i sänder. Riksdagen bör, tycker jag,
kunna ägna någon tid åt att diskutera
denna fråga varje år, till dess vi kommer
fram till en tidpunkt, då lagen kan
slopas helt och hållet. I likhet med herr
Hansson i Skegrie vill jag också erinra
om att under tider, då vi hade större
svårigheter på bostadsmarknaden än
nu, förlängdes lagen i allmänhet bara
ett år i sänder. Nu, när vi kan notera en
viss ljusning på bostadsmarknaden, föreslår
man däremot två års förlängning.
Det är enligt min mening inte alldeles
konsekvent. Det är därför jag i
min reservation har föreslagit att lagen
skall förlängas endast till utgången av
nästa år.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till min med nr 2) betecknade reservation.

Herr BENGTSSON i Göteborg (h):

Herr talman! Liksom när hyresregleringslagstiftningen
behandlades här i
riksdagen för två år sedan har det även
denna gång i flera väsentliga hänseenden
varit omöjligt för högerrepresentanterna
i utskottet att biträda utskottsmajoritetens
uppfattning. I reservation
nr 3 till utskottsutlåtandet har vi gett
uttryck för vår uppfattning i nämnda
hänseende. I stort sett är den oförändrad
sedan förra gången denna fråga
debatterades, och den torde vara väl
känd för de flesta av kammarens ledamöter.
Jag skall därför endast med några
ord kommentera reservationen.

Sedan 1957 har det funnits lagliga
möjligheter för en metodisk avveckling
av hyresregleringslagen. Även om under

Ändring av hyresregleringslagen m. m.

dessa två år ingenting skett i den vägen,
måste det förutsättas att någonting
nu äntligen blir gjort. Det måste vara
rimligt att riksdagen får möjlighet att
kontinuerligt följa avvecklingsarbetet
och göra de förändringar i lagstiftningen
som kan anses erforderliga. Mot den
bakgrunden är en förlängning av denna
krislagstiftning med två år oriktig. En
ettårig förlängning torde vara det riktiga,
och i det fallet har vi på högerhåll
samma yrkande som framförts från
folkparti- och centerpartihåll.

På samma sätt som man nu även från
centerpartihåll reser krav på att regleringen
upphävs i fråga om en- och tvåfamiljshus
samt möblerade enkelrum,
upprepar vi de önskemål som vi i detta
sammanhang framförde, när frågan behandlades
för två år sedan. Jag skall
inte utveckla detta resonemang ytterligare,
eftersom herr Hansson i Skegrie
redan gjort det.

På samma sätt föreslår vi också denna
gång att hyresregleringen skall slopas
för de hus, för vilka statliga lån beviljats
enligt kungörelsen den 29 juni
1946 och som alltjämt står under lånebeviljande
myndigheters kontroll. Detsamma
gäller s. k. fria, självfinansierade
hus och bostadsrättskontrollagens bestämmelser
om överlåtelse av bostadsrättslägenheter.

Slutligen anser vi, vilket herr Hansson
i Skegrie hade vänligheten att påpeka,
att lägenheter som upplåtits för
annat ändamål än bostad bör kunna
undantas från hyresregleringen. De som
pläderar för ett kvarhållande av regleringen
i fråga om dessa lokaler måste
göra klart för sig, att det här är fråga
om en bristsituation, som alltid kommer
att finnas och som även fanns i
vad man ibland brukar kalla för normala
tider. Hyresregleringskommittén
anförde på sin tid i detta hänseende:
»På bostadsmarknaden räknar man ju
med att genom ökad byggnadsverksamhet
så småningom få balans mellan tillgång
och efterfrågan. För affärslokaler -

116 Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Ändring av hyresregleringslagen m. m.

nas del äro emellertid problemen icke
likartade. Efterfrågan på lokaler med
goda affärslägen kommer alltid att överstiga
tillgången. Man kan icke hoppas
att genom ökad byggnadsverksamhet
åstadkomma balans på marknaden såvitt
angår dylika lokaler. Det finns därför
ingen anledning att vänta sig att ett
upphävande av regleringen skulle i någon
väsentlig mån medföra mindre störningar
om avvecklingen i tiden förbundes
med avvecklingen i övrigt av hyresregleringen.
»

Herr talman! Från vårt håll har vi
upprepade gånger föreslagit att Kungl.
Maj :t skall framlägga en plan för hyresregleringens
totala regionala avveckling.
När nu hyresrådet sammanställt
visst material, synes det oss rimligt att
riksdagen snarast finge ta ställning till
en dylik plan. Vi har i vår reservation
föreslagit att en sådan plan borde föreläggas
årets höstriksdag.

Jag ber att få yrka bifall till reservation
nr 3 av herr Ebbe Ohlsson m. fl.

Herr SVENNING (s):

Herr talman! Den förlängning av hyresregleringslagen
till och med utgången
av år 1961, som föreslås av departementschefen,
tillstyrkes av samtliga remissinstanser.
För första gången vid behandlingen
av hyresregleringslagens
förlängning här i riksdagen är också
parterna på hyresmarknaden, såväl Hyresgästernas
riksförbund som Fastighetsägareförbundet,
överens om att förlänga
lagen på något mer än två år. Det
är därför märkligt att utskottet inte enhälligt
kunnat acceptera partsorganisationernas
tillstyrkan, utan att man från
reservanternas håll föreslår en förlängning
på högst ett år.

Den nu arbetande hyreslagskommittén
har i sitt remissvar framhållit att
kommitténs arbete knappast kan beräknas
vara avslutat så tidigt att något förslag
till definitiva bestämmelser om hyresgästs
besittningsskydd kan föreläg -

gas 1960 års riksdag. Ur den synpunkten
tillstyrker också kommittén en förlängning
av lagen enligt Kungl. Maj:ts
proposition.

Intressant är att ta del av bostadsstyrelsens
yttrande, i vilket styrelsen icke
tvekar att alltjämt bedöma bostadsmarknadsläget
framför allt i de större städerna
som i hög grad otillfredsställande.
Bostadsstyrelsen anser därför att
åstadkommandet av en någorlunda tillfredsställande
balans mellan tillgång
och efterfrågan på lägenheter kommer
att kräva avsevärd tid, även om man
kan räkna med att produktionsnivån
kommer att ytterligare höjas under de
närmaste åren.

Departementschefen har vidare uppdragit
åt hyresrådet att efter utredning
rörande hyresläget avgiva de förslag till
hyresregleringslagens avveckling vartill
utredningen kan ge anledning. Kungl.
Maj:t äger befogenhet att förordna om
hyresregleringslagens avveckling inom
viss ort eller del av ort samt beträffande
visst eller vissa slag av lägenheter.
Med anledning av sitt uppdrag skriver
hyresrådet följande: »Hyresrådet har

hos fullmäktige i samtliga hyresreglerade
orter med ett invånarantal understigande
20 000 (444 orter) anhållit om
biträde med införskaffandet av viss utredning
till belysning av frågan om behovet
av fortsatt tillämpning av hyresregleringslagstiftningen
på orten. Fullmäktige
i dessa orter har nu avgivit begärt
yttrande, och förslag har framkommit
om regional avveckling beträffande
60 orter och kategorimässig avveckling
beträffande 106. 274 orter har förklarat
sig icke kunna tillstyrka avvecklingen
av hyresregleringslagen.»

Jag kan meddela att hyresrådet enligt
vad jag erfarit håller på att bearbeta det
material, som inkommit, samt inom den
allra närmaste tiden kommer att förelägga
regeringen ett förslag om avveckling
på vissa orter, antingen regionalt
eller kategorimässigt. Hyresrådet är berett
att föreslå Kungl. Maj :t att på de

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

117

platser, där det utan olägenhet kan ske,
gå in för ett avskaffande av liyresregleringslagen.
Jag vill emellertid understryka,
vad utskottet beträffande regleringen
skriver: »Genom att gå fram regionalt
kan man lättast undvika de olägenheter
som gärna följer med upphävandet
av en i samhällslivet och enskilda
medborgares rättsförhållanden så
djupt ingripande reglering som hyreskontrollen
och vad därmed sammanhänger
innebär. Samtidigt kan de kommunala
myndigheternas bedömning av
situationen på hyresmarknaden vinna
behörigt beaktande.» Jag vill också betona
att det bör vara kommunerna som
avgör detta. Jag skulle särskilt vilja
trycka på detta, att man inte får åsidosätta
kommunernas berättigade anspråk
på att själva avgöra frågan.

Jag tror det är lyckligt ur alla synpunkter
att hyresregleringslagen avvecklas
i ett mera lugnt tempo än vad
som föreslås av reservanterna. Erfarenheterna
från andra länder, som försökt
avveckla hyresregleringslagen snabbt,
är inte precis uppmuntrande. Också i
fråga om den kategorimässiga avvecklingen
uttalar jag förhoppningen att den
sker med hänsynstagande till förhållandena
på de olika orterna.

I en motion från centerpartihåll har
bl.a. föreslagits att riksdagen skulle göra
ett uttalande om angelägenheten av att
myndigheterna vid sanering av stadskärna
tillgodoser behoven för affärsinnehavare,
hantverkare och småföretagare.
Det är glädjande att centerpartiet
uppmärksammat betydelsen av ett
lagskydd för affärsmännen och småföretagarna,
och därför var det ju lyckligt
att inte riksdagen i enlighet med
framställda motioner 1957 upphävde
hyresregleringslagen för denna grupp
av samhällsmedborgare. Herr Bengtsson
i Göteborg talade om att detta alltid i
det långa loppet kommer att bli ett aktuellt
problem för affärsmännen. Men i
dag,när man är i full färd med att sanera
stadskärnorna, blir problemet än

Ändring av hyresregleringslagen m. m.

mer brännande om man inte skyddar
affärsmännen. Jag vill i denna talarstol
understryka att det bästa skyddet för
de grupper som berörs av centerpartiets
förslag är den nuvarande hyresregleringslagen
och dess bestämmelser. Med
stöd av lagen kan man nämligen tillförsäkra
de grupper det här gäller både
ersättning vid flyttning från saneringsmogna
fastigheter och förstahandsrätt
att inflytta i de nya fastigheter som efter
saneringen blir färdiga. Man kan
också med stöd av lagens bestämmelser
se till att de ersiittningslokaler som erbjudes
vid avflyttningen blir i stort sett
likvärdiga med dem som lämnas.

Till herr Hansson i Skegrie vill jag
säga, att det stämmer inte riktigt med
verkligheten att man inte kan skydda
hantverkarna så som representanterna
för hyresgästerna önskar. I den stad jag
representerar finns en stor affärssektion
för över ettusen affärsmän, något
som vittnar om att vi med lagens stöd
kunnat hjälpa dessa hantverkare både
till nya lokaler och till flyttningsersättning
och andra ersättningar som kan
bli erforderliga.

Det är av betydelse att den nuvarande
hyresregleringslagen får den förlängning
som föreslagits av departementschefen,
ty då hinner hyreslagskommittén
framlägga de förslag till förbättring
av den allmänna hyreslagen som blir
oundgängligen erforderliga därest hyresregleringslagen
skulle helt avskaffas.
Riksdagen får då också tillfälle att pröva
de förslag som kommittén kan komma
att framlägga.

Herr Hansson i Skegrie sade att man
lött skulle kunna avveckla regleringen
för hyreslägenheter i en- och tvåfamiljsvillor
och för möblerade rum. Herr
Hansson i Skegrie glömmer då bort att
det i de stora städerna och på många
andra platser råder en uppenbar brist
på sådana bostäder, och han glömmer
också bort att lagen skyddar även beträffande
hyressiittningen. Skulle man
ta bort skyddet skulle hyrorna absolut

118

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Ändring av hyresregleringslagen m. m.

komina att raka i höjden, ty det finns
brist på sådana lokaler. Det kan väl
knappast vara meningen.

Herr talman! Med detta ber jag att
få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr SENANDER (k):

Herr talman! Hyresregleringslagen
har utan tvivel, trots sina brister, varit
ett av hyresgästernas bästa skydd mot
busvärdarna från motsatt intressesynpunkt
i olika avseenden företagna åtgärder
i syfte att driva hyrorna i höjden.
Hyresregleringen har trots sina
brister — jag upprepar det — varit
ett gott skydd mot uppskörtning av hyresgästerna.

Att man nu börjat beträda vägen mot
avveckling av hyresregleringslagen är
minst sagt att beklaga. Jag är förvånad
över att representanterna för hyresgäströrelsen
har inlåtit sig på samma väg
som beträtts av statsmakterna både i
det här fallet och i andra avseenden.
Det innebär faktiskt en början till avveckling
av den sociala välfärdsanordning
som hyresgästerna hittills åtnjutit.

Utskottet förklarar nu i sitt utlåtande,
att det önskar en snabb avveckling av
hyresregleringslagen. Herr Svenning
bekräftade nyss att denna lag, såsom
jag tidigare framhållit, har varit ett
gott skydd mot uppskörtning av hyresgästerna,
och han polemiserade mot de
borgerliga, som ju vill ha en snabbare
avveckling till stånd. — Jag kan inom
parentes sagt inte förstå, varför de borgerliga
är missnöjda med utskottets utlåtande.
Utskottet säger ju: »Utskottet
vill emellertid kraftigt understryka angelägenheten
av att den efter dessa linjer
påbörjade avvecklingen bedrives
med all den skyndsamhet omständigheterna
medger.»

I princip är man sålunda överens om
att genomföra en snabb avveckling av
hyresregleringslagen, trots att denna är
oerhört viktig. Ingenting synes heller
vara planerat att sätta i hyresregleringslagens
ställe. Det pågår visserligen en

utredning, men den berör av allt att
döma inte det allra väsentligaste i fråga
om hyresgästernas skydd, nämligen
skyddet mot orimligt höga hyressättningar.
Och för övrigt: om man väntar
sig att det skall komma en lag som
ersättning för denna, förstår jag inte
varför man har så bråttom att avveckla
den gällande lagen, innan den nya lagen
ligger på riksdagens hord.

Jag måste säga att jag är misstänksam
mot vad som sker på detta område,
och jag tror inte på de försäkringar som
av och till kommer från ledande personer
inom hyresgäströrelsen, att man
skall få en annan lag i stället för hyresregleringslagen
som blir lika effektiv.
Om så vore fallet, skulle man inte få
bevittna denna iver från de borgerligas
sida att avveckla hyresregleringslagen.
Och jag vill än en gång säga att
den eventuella nya lagstiftning, som kan
komma i stället, inte torde ta sikte på
det väsentligaste, nämligen att hindra
uppskörtning av hyresgästerna, att
hindra hyresstegring, för att på så sätt
bereda ett skydd åt den svagare parten
på hyresmarknaden.

Vi har vänt oss mot planerna på en
avveckling av hyresregleringslagen,
både vid tidigare tillfällen och nu i en
motion 11:490, och vi har vänt oss
mot det förslag till försämringar för
hyresgästernas vidkommande som kommit
från regeringen. Jag tycker för övrigt
det är ganska egendomligt att man
när det gäller en lag som skall avvecklas
— och t. o. m. avvecklas ganska
snabbt, enligt vad man räknar med —
föreslår ändringar som är till hyresgästernas
nackdel. Vi går emot förslaget
att i 4 § hyresregleringslagen införes
ett tillägg som möjliggör att i
orter, där avgifterna för vatten och avlopp
stigit särskilt mycket efter den
1 juli 1955, avtal må träffas om ersättning
utöver grundhyran för sådana avgifter
i likhet med vad som redan gäller
beträffande ersättning för värme
och varmvatten. Vi anser nämligen till -

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

119

lägget i fråga vara en ny och ganska
betydande eftergift för fastighetsägarnas
upprepade krav på hyresstegringar.
Hyrorna i vårt land är som bekant redan
nu på toppnivå. Det finns ingen
marginal för ytterligare hyresstegringar
för det stora flertalet hyresgäster,
om man utgår från sociala synpunkter
och inte, som nu tycks vara fallet, från
krasst affärsmässiga sådana.

En bestämmelse av den innebörd som
nu föreslås kan dessutom tänkas verka
stimulerande på vissa kommuner att
genomföra långtgående höjningar av
avgifterna för vatten och avlopp, varigenom
de hyreshöjningar av denna art
som nu inskränker sig till ett mindre
antal kommuner kan komma att få en
vida större utbredning.

Vi menar att hyrorna nu nått en sådan
höjd att ytterligare hyresstegringar
icke kan tolereras ur social synpunkt.
När statsmakterna nu tillika är inne på
linjen att avveckla subventionerna,
d. v. s. det stöd som staten har givit
de barnrika familjerna och alla hyresgäster
som är i behov därav, är det
uppenbart att man frånträder de sociala
synpunkterna och utlämnar hyresgästerna
åt godtycket på hyresmarknaden.
Jag fruktar att man kommer att
löpa linan ut så småningom även i fråga
om avvecklingen av subventionerna.

Statsmakternas hittillsvarande linje
har i stort sett inneburit att hyresgästerna
fått svara för de ökade bostadskostnaderna
medan fastighetsägarna
hållits skadeslösa. Man har rätt att
ställa frågan: Varför skall det anses
vara »naturligt» att hyresgästerna, som
utgör den ekonomiskt sett svagare parten,
skall stå för stegrade kostnader för
bostäderna? Ingen kan anföra verkliga
skäl mot att fastighetsägarna får bära
sin del av bördan. De tillhör i allmänhet
den part på hyresmarknaden som
måste betraktas som tillskyndare till de
ständigt stigande boendekostnaderna.

Vi finner följaktligen propositionens
förslag i denna del obefogade och di -

Ändring av hyresregleringslagen m. m.

rekt skadliga för hyresgästernas intressen.

Vi har ett andra yrkande i vår motion.
Detta baserade sig på en framställning
tidigare av Hyresgästernas
riksförbund, nämligen att 3 § hyresregleringslagen
skulle slopas. Vi avser
därmed den del av lagrummet som möjliggör
höjning eller nedsättning av
grundhyran på grund av att denna hyra
den 1 januari 1942 avsevärt understeg
respektive översteg hyran för jämföliga
lägenheter. Hyresgästernas riksförbund
anförde som motivering att berörda
bestämmelse utnyttjats och alltjämt
utnyttjas till hyresgästernas nackdel.
Hyreshöjningar med åberopande
av denna paragraf har skett i sådan
omfattning att en successiv lyftning av
1942 års hyresnivå ägt rum genom individuella
höjningar i stället för en
sådan korrigering av betydande avvikelser
som lagstiftaren tänkt sig. Här
har alltså påtalats den starkare partens
missbruk av en lagparagraf för att få
till stånd en lyftning av hyresnivån.
Hyresrådet har visserligen förklarat att
det avser att genom särskilda anvisningar
till hyresnämnderna understryka
vikten av en restriktiv tillämpning av
stadgandet i fråga. Men med den kännedom
man har om förhållandena på
bostadsmarknaden är det uppenbart
för var och en att detta inte är tillräckligt.
Därför bar vi yrkat att lagrummet
i fråga skall slopas. Vi anser detta vara
den enda effektiva spärren mot det
missbruk som nu förekommer.

Av formella skäl kan vi emellertid
inte yrka bifall till detta andra yrkande
i vår motion. Däremot, herr talman, ber
jag att med vad jag bär sagt få yrka
bifall till vårt förslag nr 1, nämligen
alt riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts
förslag om ett tilliigg till 4 § hyresregleringslagen,
som skulle ge fastighetsägarna
möjlighet att ta ut ersättning
utöver grundhyran för sådana utgifter
som föranleds av att avgifterna för vatten
och avlopp stigit särskilt mycket.

120 Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Ändring av hyresregleringslagen m. m.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att propositioner först komme att
ställas beträffande utskottets hemställan
under punkten A, som avsåge det
genom propositionen framlagda förslaget
till ändring av hyresregleringslagen,
varvid till en början upptoges varje
stadgande, i fråga om vilket under överläggningen
framställts annat yrkande än
om bifall till utskottets förslag, varefter
propositioner komme att givas beträffande
utskottets hemställan i övrigt
under A samt utskottets hemställan under
punkterna B—E.

Punkten A

Hyresregleringslagen

4 §

Herr förste vice talmannen framställde
propositioner dels på godkännande
av 4 § i utskottets föreliggande förslag,
dels ock på bifall till motionen II: 490
i motsvarande del; och godkände kammaren
utskottets förslag till paragrafens
avfattning.

26 § första stycket

Herr förste vice talmannen framställde
propositioner på l:o) bifall till utskottets
hemställan, såvitt anginge detta
lagrum; 2:o) godkännande av lagrummet
i den lydelse, som föreslagits i den
av herrar Georg Carlsson och Hansson
i Skegrie avgivna reservationen i motsvarande
del; samt 3:o) antagande av
den av herr Ebbe Ohlsson m. fl. avgivna
reservationen i motsvarande del;
och fann herr förste vice talmannen den
förstnämnda propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Herr Hansson
i Skegrie begärde emellertid votering,
i anledning varav herr förste vice talmannen
för bestämmande av kontraproposition
i huvudvoteringen upptog
de båda återstående propositionerna, av
vilka herr förste vice talmannen nu
fann den under 2:o) angivna hava flertalets
mening för sig. I fråga om kontrapropositionen
begärde herr Bengtsson

i Göteborg dock votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
26 § första stycket hyresregleringslagen
antager det förslag, som innefattas
i den av herrar Georg Carlsson
och Hansson i Skegrie avgivna reservationen
1) i motsvarande del, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 3) av herr Ebbe Ohlsson
m. fl. i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
vadan votering medelst omröstningsapparat
anställdes. Därvid avgåvos 56
ja och 53 nej, varjämte 104 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från
att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
tredje lagutskottets hemställan i punkten
A i utskottets utlåtande nr 15, såvitt
angår 26 § första stycket hyresregleringslagen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

121

lagrummet i den lydelse, som föreslagits
i den vid utlåtandet fogade reservationen
1) av herrar Georg Carlsson
och Hansson i Skegrie i motsvarande
del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han ansåge
tvekan kunna råda angående jämväl
denna omröstnings utgång, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 134 ja och 77
nej, varjämte 3 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan såvitt anginge förevarande
lagrum.

26 § andra stycket

Herr förste vice talmannen framställde
propositioner dels på bifall till utskottets
hemställan såvitt anginge detta
lagrum, dels ock på godkännande av
lagrummet i den lydelse, som föreslagits
i den med 3) betecknade reservationen
i motsvarande del; och fann
herr förste vice talmannen den förra
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Bengtsson i Göteborg
begärde likväl votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
tredje lagutskottets hemställan i punkten
A i utskottets utlåtande nr 15,
såvitt angår 26 § andra stycket hyresregleringslagen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt
lagrummet i den lydelse, som föreslagits
i den vid utlåtandet fogade reser -

Ändring av hyresregleringslagen m. m.

vationen 3) av herr Ebbe Ohlsson in. fl.
i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Bengtsson i Göteborg
begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
anställdes. Därvid avgåvos 147
ja och 43 nej, varjämte 20 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan såvitt anginge detta lagrum.

Ingressen

Herr förste vice talmannen gav propositioner
på godkännande av l:o) utskottets
förslag till ingress; 2:o) reservationen
1) i motsvarande del; 3:o) reservationen
2) i samma del; samt 4:o)
reservationen 3) i förevarande del; och
fann herr förste vice talmannen den
förstnämnda propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Herr Hansson
i Skegrie begärde emellertid votering,
i anledning varav herr förste vice talmannen
för bestämmande av kontraproposition
i huvudvoteringen upptog
de tre återstående propositionerna, av
vilka herr förste vice talmannen nu
fann den under 2:o) angivna hava flertalets
mening för sig. I fråga om kontrapropositionen
begärde herr Bengtsson
i Göteborg dock votering, i anledning
varav herr förste vice talmannen för
bestämmande av kontraproposition i
den votering, som sålunda skulle anställas
för utseende av kontraproposition
i huvudvoteringen, ånyo upptog
de båda återstående propositionerna,
av vilka herr förste vice talmannen nu
fann den under 3:o) angivna hava flertalets
mening för sig. Jämväl beträffan -

122 Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Ändring av hyresregleringslagen m. m.

de denna kontraproposition äskade
dock herr Bengtsson i Göteborg votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i den votering, som skall
företagas för bestämmande av kontraproposition
i huvudvoteringen angående
ingressen till lagen angående fortsatt
giltighet av hyresregleringslagen,
antager det förslag, som innefattas i
den av herr Nyberg avgivna, med 2)
betecknade reservationen i motsvarande
del, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 3) av herr Ebbe
Ohlsson in. fl. i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
vadan votering medelst omröstningsapparat
anställdes. Därvid avgåvos 53 ja
och 55 nej, varjämte 105 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i voteringen om kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den under
4:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
ingressen till lagen angående fortsatt
giltighet av hyresregleringslagen
antager det förslag, som innefattas i

den av herrar Georg Carlsson och Hansson
i Skegrie avgivna reservationen 1)
i motsvarande del, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
reservationen 3) av herr Ebbe
Ohlsson m. fl. i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne tvekan
kunna råda angående jämväl denna
omröstnings resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat anställdes.
Därvid avgåvos 49 ja och 52 nej, varjämte
112 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 4:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
tredje lagutskottets hemställan i punkten
A i utskottets utlåtande nr 15, såvitt
angår ingressen till lagen angående
fortsatt giltighet av hyresregleringslagen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt
lagrummet i den lydelse, som föreslagits
i den vid utlåtandet fogade reservationen
3) av herr Ebbe Ohlsson m. fl. i
motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter
på nytt intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit än -

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

123

Lag med särskilda bestämmelser om makars gemensamma bostad — Fortsatt giltig het

av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

nu en gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr förste vice
talmannen tillkännagav, att han funne
tvekan kunna råda angående omröstningens
resultat, vadan votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 111 ja och 88 nej, varjämte
14 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså godkänt utskottets
förslag till ingress.

Utskottets hemställan i övrigt under
punkten A bifölls.

Punkten B

Herr förste vice talmannen gav propositioner
på bifall till 1 :o) utskottets
hemställan; 2:o) reservationen 1) i motsvarande
del; 3:o) reservationen 2) i
samma del; samt 4:o) reservationen 3) i
förevarande del; och biföll kammaren
utskottets hemställan.

Punkten C

Sedan herr förste vice talmannen
framställt propositioner på bifall i detta
avseende till l:o) utskottets hemställan;
2:o) reservationen 1); 3:o) reservationen
2); samt 4:o) reservationen 3), biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkterna D, E 1 och E 2

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten E 3

Herr förste vice talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall i motsvarande
del till den med 3) betecknade
reservationen; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Herr andre vice talmannen tog ånyo
ledningen av förhandlingarna.

§ 22

Lag med särskilda bestämmelser om
makars gemensamma bostad

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtan -

de nr IG, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
med särskilda bestämmelser om makars
gemensamma bostad, dels ock i ämnet
väckta motioner.

Efter föredragning av utskottets hemställan
yttrade

Herr BENGTSSON i Göteborg (h):

Herr talman! Till detta utlåtande är
fogad en reservation av herr Ebbe
Ohlsson m. fl. Innehållet i densamma
berör tiden för hyresregleringslagens
giltighet, vilken beslutades i anslutning
till tredje lagutskottets utlåtande nr
15. Eftersom tiden där har bestämts i
enlighet med Kungl. Maj:ts förslag kan
vi inte nu yrka bifall till vår reservation,
vilket jag på detta sätt vill anmäla.

Vidare anfördes ej.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 23

Fortsatt giltighet av lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete

Föredrogs tredje lagutskottets utlåtande
nr 17, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den
30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete, dels ock i ämnet
väckta motioner.

Genom en den 27 februari 1959 dagtecknad
proposition, nr 83, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av
tredje lagutskottet, hade Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagda,
i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
följande förslag till
Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den
30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete

Härigenom förordnas, att lagen den

124

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Fortsatt giltighet av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

30 juni 1943 om tillståndstvång för
byggnadsarbete, vilken enligt lag den 2
maj 1958 (nr 194) gäller till och med
den 30 juni 1959, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 juni 1961.

I samband med propositionen hade
utskottet behandlat fyra i anledning av
propositionen väckta motioner, nämligen
inom första kammaren nr 410 av
herr Mannerskantz m. fl. och nr 425 av
herr Lindblom in. fl. samt inom andra
kammaren nr 500 av herrar Lothigius
och Regnéll och nr 507 av herr Gustafsson
i Skellefteå m. fl.

I motionerna I: 410 och II: 500, som
voro likalydande, hade hemställts »att
riksdagen måtte avslå förslaget i propositionen
nr 83 till lag angående fortsatt
giltighet av lagen den 30 juni 1943 om
tillståndstvång för byggnadsarbete».

I motionerna I: 425 och II: 507, ävenledes
likalydande, hade föreslagits »att
riksdagen måtte avslå förslaget i propositionen
nr 83 till lag angående fortsatt
giltighet av lagen den 30 juni 1943 om
tillståndstvång för byggnadsarbete, samt
även i övrigt beakta vad i motionen anförts».

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte med avslag å motionerna 1:410
och 11:500 samt 1:425 och 11:507 bifalla
förevarande proposition.

Reservation hade avgivits av herrar
Osvald, Ebbe Ohlsson, Gunnar Pettersson,
Munktell, Nyberg och Bengtsson i
Göteborg, vilka ansett att utskottet bort
hemställa, att riksdagen med bifall till
motionerna 1: 425 och II: 507 samt 1:410
och II: 500 måtte avslå förevarande proposition.

Utskottets hemställan föredrogs. Därvid
anförde:

Herr MUNKTELL (h):

Herr talman! Även denna fråga är en
gammal bekant, och jag skall bara kny -

ta ett fåtal reflexioner till den reservation
som finnes.

När man ser på förslaget om förlängning
av lagen om tillståndstvång för
byggnadsarbete kan man faktiskt inte
undgå att åter igen tänka på vilken
uppfinningsrikedom våra makthavande
visar då det gäller att finna motiveringar
för att vidmakthålla regleringar.
Denna lag tillkom som en utpräglad
krislag, som det då hette »föranledd av
krig eller krigsliknande omständigheter».
Sedan hyfsade man visserligen ingressen,
men regleringen bibehölls.
Förr talade man om att denna lag skulle
verka allmänt konjunkturdämpande.
Den skulle vara — som herr Sträng när
han var socialminister en gång sade -—
»en av spakarna för att hålla balans i
samhällsekonomien». Ibland sade man:
»Nu är det övertryck i konjunkturen,
och därför måste vi ha byggnadsreglering»;
ibland sade man: »nu bär vi balanserad
konjunktur, och därför måste
vi ha byggnadsreglering för att bibehålla
balansen». Det var år 1953 eller
1954, om jag inte missminner mig. Det
förefaller ibland som om man endast
under en mycket dämpad konjunktur
skulle vilja släppa byggnadsregleringen.
Så är nu förhållandet, men byggnadsregleringen
bibehålies i alla fall. Man biter
sig fast vid den motivering som,
åtminstone av regeringsförslagen att
döma, tidigare ansågs vara av mindre
betydelse än övriga, nämligen den motiveringen
att byggnadsregleringen
skulle verka säsongutjämnande.

Inom parentes vill jag nämna att utskottet
för en gångs skull inte exakt har
lytt husbondens röst. I utskottsutlåtandet
säges nämligen att lagens huvudsakliga
betydelse är att verka säsongutjämnande.
Jag skall inte gå närmare
in på denna lilla advertens utan vill
bara erinra om att utskottet år 1956 uttryckligen
framhöll att lagen icke bör
bibehållas enbart i konjunkturutjämnande
syfte. Något annat syfte beröres
över huvud taget inte i det nu förelig -

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13 125

Fortsatt giltighet av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

gande utskottsutlåtandet, och jag konstaterar
alltså att det har skett en klar
förskjutning i utskottsmajoritetens
ståndpunktstagande.

Jag skall inte här ta upp något allmänt
resonemang om högerpartiets
motstånd mot fysiska regleringar över
huvud taget, utan jag skall i stället något
uppehålla mig vid utskottets motivering.
Jag vill då starkt betona att utvecklingen
har gått och alltmer går mot
ett byggande året runt. Tekniken för
vinterbyggande har avancerat med
stormsteg. Det har inte skett bara genom
att man fått förbättrad apparatur, t. ex.
för uppvärmning och vintergjutning,
utan även genom att arbetsledare och
byggnadsarbetare blivit mer och mer,
om jag så får säga, förtrogna med tekniken
vid vinterarbete. Det är också ett
faktum att de stora företagen nu dominerar
mer än förut och praktiskt taget
alla byggare har lämplig apparatur för
vintersäsongen. Det kan utan överord
sägas, att man numera vid en s. k. normalvinter
bygger utan större besvär
hela vintern. Dessutom verkar ju semestern,
soin i realiteten helt är förlagd till
sommaren, och likaså byggnadsarbetarnas
ledighet i övrigt, i gynnsam riktning
för arbete året runt.

Det är också uppenbart att med de
alltmer dyrbara maskinerna blir de
fasta kostnaderna allt högre, och det
är då självklart att man önskar bibehålla
en jämn sysselsättning året om.
Eljest blir ju administrationsprocenten
abnormt hög. Företagarna vill självfallet
hålla hela maskineriet i gång året
runt ur olika synpunkter — för att kunna
behålla sin kvalificerade arbetarpcrsonal,
för att kunna effektivt utnyttja
det investerade kapitalet o. s. v. Jag
vill erinra om att redan för flera år sedan
gjordes en stor utredning som visade,
att vinterbyggandet endast var
cirka 2—2,5 procent dyrare än sommarbyggandet,
ocli denna kostnadsökning
torde numera helt elimineras av de andra
faktorer, som jag omnämnt. Den

ojämnhet i byggnadsverksamheten, som
förekommer, beror helt enkelt på att
möjligheterna till säsongutjämning genom
reglering är starkt begränsade beträffande
många slag av byggen. Det
gäller t. ex. reparations- och underhållsarbeten,
det gäller jordbrukets
byggnadsverksamhet och i stor utsträckning
egnahemsbyggandet.

Jag vill även säga att varken statens
eller större delen av kommunernas
byggnadsverksamhet torde erfordra
särskilda regleringsåtgärder. Det är ju
också självfallet att, om man så vill, vinterbyggandet
kan uppmuntras i samband
med kreditgivningen.

Till sist, herr talman, vill jag understryka
vad som avslutningsvis framhållits
i den till utlåtandet fogade reservationen,
nämligen att syftet med lagen
enligt departementschefens uttalande
nu i betydande grad begränsats, men att
detta på intet sätt framgår av propositionens
förslag till lagtext. Följaktligen
skulle ett bifall till propositionen innebära,
att Kungl. Maj :t under den två år
förlängda giltighetstiden skulle få bemyndigande
att utan riksdagens hörande
utvidga lagens tillämpningsområde
långt utöver vad som förutsatts i propositionen.
Ett dylikt förhållande står
icke i samklang med god svensk rättstradition
och kan enligt min mening
icke godtagas.

Ja, herr talman, man skulle kunna
tala mycket om detta. Men, som jag inledningsvis
sade, är frågan en gammal
bekant och jag inskränker mig därför
till att yrka bifall till den vid utskottsutlåtandet
fogade reservationen.

Herr NYBERG (fp):

Herr talman! Jag kan instämma i det
som herr Munktell har anfört här som
motivering för reservationen, men jag
vill ytterligare anföra några synpunkter.
Särskilt vill jag uppehålla mig vid
den uppfattning som synes ha varit avgörande
när man föreslagit ytterligare

126 Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Fortsatt giltighet av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

förlängning av byggnadsregleringen,
nämligen att den verkar säsongutjämnande
på byggnadsverksamheten.

Jag skall, herr talman, gärna medge
att säsongutjämningen är en fråga, som
är värd all uppmärksamhet. Men jag
har samtidigt den meningen att byggnadsregleringen
inte behövs för att klara
säsongutjämningen. Detta har också
påpekats i de motioner som från vårt
håll väckts praktiskt taget varje år sedan
snart ett tiotal år tillbaka. Samtidigt
med att vi begärt att regleringen
skulle avvecklas har vi yrkat på att riksdagen
skulle i skrivelse till Kungl. Maj :t
begära andra åtgärder i säsongutjämnande
syfte. Dessa framställningar har
tyvärr avslagits varje år. Man tycks ha
menat, att eftersom motionerna om regleringens
slopande avstyrkts så har det
icke heller varit motiverat att begära
utredning om andra åtgärder för säsongutjämning.
Enligt min uppfattning har
detta varit en felaktig slutsats. Man borde
ju i stället ha resonerat så, att förberedande
åtgärder för att på annat sätt
klara säsongutjämningen borde ha arbetats
fram medan regleringen ännu
fanns kvar. Nu är det ju emellertid ingenting
att göra åt det som redan hänt
på detta avsnitt i byggregleringens historia.
Jag har velat erinra om dessa
fakta närmast för att visa den vikt som
som vi inom folkpartiet fäst och fäster
vid säsongutjämningen av arbetstillfällena
även inom byggnadsverksamheten.

I den i år avgivna motionen pekar vi
också på denna angelägenhet och i reservationen
till utskottsutlåtandet erinras
om de möjligheter som finns att
uppmuntra vinterbyggande utan att bibehålla
byggnadsregleringen. Det är en
sak som herr Munktell före mig har
närmare berört. Yi har i sak samma
uppfattning om denna angelägenhet som
tidigare även om vi nu avstått från att
begära en skrivelse till regeringen i
ämnet.

Nu kan man ju invända att det finns
så litet kvar av regleringen i praktisk

tillämpning, att man borde ha gett sig
till tåls. En viss försöksverksamhet beträffande
resultatet av att helt slopa
även igångsättningstillstånden har inletts
på vissa orter. Jag vill gärna medge
att denna åtgärd har en positiv betydelse.
Men det finns samtidigt anledning
erinra om vad vi påpekat i reservationen,
nämligen att riksdagen redan
1956 biföll ett utskottsutlåtande, där det
framhölls, att lagen icke bör bibehållas
enbart i säsongutjämnande syfte. Jag
tror även herr Munktell gjorde samma
erinran nyss. Enligt vår uppfattning behövs
byggnadsregleringen icke för detta
begränsade ändamål. Dessutom gäller
ju förlängningen lagen i dess helhet,
och lika väl som regeringen kunnat företa
uppmjukningar i administrativ ordning
kan även skärpningar ske så länge
lagen finns kvar. Detta gör också att
skälen för att bifalla reservationen om
avslag på regeringens proposition är
starka.

Ja, herr talman, jag vill med detta
yrka bifall till reservationen av herrar
Osvald m. fl. Jag hoppas också att en
del centerpartister stödjer reservationen
här i kammaren. Man bör ju komma
ihåg att även Sveriges hantverks- och
småindustriorganisation yrkat på att
byggnadsregleringen skall slopas. Det
skälet borde väl beaktas av centerpartiets
ledamöter.

Herr SVENNING (s):

Herr talman! I likhet med departementschefen
tror utskottet att det för
närvarande icke vore lämpligt att avskaffa
byggnadsregleringslagen. Fortfarande
är säsongvariationer alltför markerade,
något som ganska tydligt kom
till uttryck under de två senaste årens
vintersäsong, då en rätt omfattande arbetslöshet
förekom bland byggnadsarbetarna.
De särskilda vintertilläggen har
inte varit stimulerande nog. Ur strängt
företagsmässig synpunkt är det fördelaktigare
att inskränka byggnadsverk -

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13

127

Fortsatt giltighet av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

samheten under vintern och utvidga den
under övriga delar av året än att hålla
driften i gång jämnt och fortlöpande
året runt. Det föreligger uppenbar risk
att räkna med en ökning av säsongvariationerna
vid en fri marknad. Utskottet
framhåller att den motsättning, som
föreligger mellan önskemålet om rationell
drift och därmed billiga bostäder
samt kravet på jämn sysselsättning för
byggnadsarbetarna, så snart som möjligt
skall kunna utjämnas.

Motionärerna framhåller att olägenheterna
av säsongvariationer i väsentlig
grad skulle kunna elimineras om staten
och kommunerna vid sitt byggande
i första hand utnyttjade vintrarna. Kan
det vara riktigt att huvuddelen av den
totala fördyring, som vinterbyggandet
medför för byggherren, skulle drabba
det allmänna?

Här har tidigare i denna kammare
framhållits att vissa offentliga byggnader
bl. a. skolorna blir onödigt dyra.
Om det mesta byggnadsarbetet för dessa
byggnader liksom andra offentliga byggnader
förlägges till vinterhalvåret, kommer
givetvis kostnaderna att ytterligare
gå i höjden. Utskottet kan under inga
förhållanden godkänna en sådan ensidig
inställning i fråga om fördelningen
av tidpunkterna för igångsättandet.

Från och med detta år har av byggnadsverksamheten
försöksvis prövats
en annan ordning på vissa orter. Fem
större orter i olika delar av landet har
i princip helt befriats från byggnadsreglering.
Arbetsmarknadsmyndigheterna,
arbetsgivarna och arbetstagarna inom
byggnads- och anläggningsbranschen
bar i anledning härav träffat
överenskommelse den 3 februari 1959
om att på orter, där föreskrifterna om
igångsättstillstånd av Kungl. Maj:t förklarats
icke skola gälla, bör inrättas en
samarbetsnämnd med uppgift att verka
för att byggnadsverksamheten ordnas på
så sätt, att säsongutjämningen inte blir
sämre än om systemet med igångsättningstillstånd
alltjämt varit gällande.

Vore det inte lämpligt att avvakta
resultatet av detta samarbete på de fem
orter det här gäller? Skulle det bli positivt,
finns förutsättningar för att mera
ingående och ur andra synpunkter diskutera
frågan.

Jag skulle vilja säga att det inte enbart
är sysselsättningsfrågorna som har
varit avgörande, utan det är såsom tidigare
framhållits även lokaliseringsfrågorna,
som i ett läge med full sysselsättning
kommer att betyda mycket i
detta sammanhang.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Herr JANSSON i Benestad (ep):

Herr talman! Vi har i många år tvistat
om byggnadsregleringen. Nog tycker
jag det finns mindre anledning att göra
det nu än någonsin förut. Visserligen
finns lagen kvar, men tillämpningen
har mjukats upp så att man nästan kan
säga att lagen saknar egentlig tillämpning.

Vad jag begärt ordet för att säga är
närmast detta att byggnadsregleringen
även vad beträffar lokaliseringspolitiken
icke skall tillämpas på samma sätt
som tidigare. Jag vill rikta mig till socialministern
som, om jag inte är fel
underrättad, är ordförande i det byggnadsråd
som skall sköta denna sak i
fortsättningen. Jag hoppas att man även
i det rådets verksamhet skall gå fram
lika vettigt som hitintills och beakta lokaliseringsfrågorna,
så att man förhindrar
alltför stor anhopning av industri i
våra större tätorter. Jag ifrågasätter om
man inte rent av skulle behöva en särskild
lokaliseringslagstiftning i vårt
land. Det får väl utvecklingen visa. Den
blir obehövlig, hoppas jag, om man sköter
den lokaliseringsverksamliet som
redan finns på ett förnuftigt sätt.

Sedan är det ju strängt taget kvar av
denna lagstiftning bara att man skall använda
den i sysselsättningsutjämnande

128

Nr 13

Onsdagen den 22 april 1959

Fortsatt giltighet av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

syfte. Jag kan inte förstå att det skall
vara så mycket att tvista om. Det har
sagts att det kostar 180 kronor om dagen
att hålla en man i beredskapsarbete
— är det då så felaktigt att försöka
se till att byggnadsarbetarna arbetar
även under vintern, även om det skulle
innebära någon fördyring? Totalt sett
innebär det ju en besparing att de arbetar
i sitt yrke.

Detta är vad som är kvar. Nu har
man sträckt sig så långt att man har
släppt regleringen helt för fem större
orter i landet, och där borde man väl
komma till det idealtillstånd som herr
Nyberg och de övriga reservanterna
önskar. Jag tycker att vi bör avvakta
utvecklingen på det området.

Herr Nyberg hoppas att centerpartisterna
har observerat, att Sveriges hantverks-
och småindustriorganisation har
uttalat sig mot en förlängning av lagens
giltighetstid. Ja, sådant beror på vem
som skriver remissvaret, och många
gånger skulle man vilja säga: »Herre,
förlåt dem, ty de veta icke vad de göra.
» Faktum är att man nu får bygga för
500 000 kronor utan tillstånd, och det
är ju en betydande summa för ett småindustriföretag.
Jag tror att om de ledande
i småindustriföretagens organisation
hade tänkt sig in i problemet,
skulle de i stället säga, att denna lag
under viss tid framöver bör finnas kvar
med den tillämpning den nu har.

Det är kanske litet hårt sagt, men jag
tror att remissvaren ofta präglas av den
politiska färgen hos vederbörande organisation,
och då blir svaret inte alltid
objektivt. Om småindustriens folk
hade sett denna fråga mer objektivt, hade
de nog varit vänner av denna anordning.
De får det inte bättre, om man
släpper byggnadsverksamheten helt fri.

Sedan tycker jag att finansmännen
inte ensamma bör få bestämma i de viktiga
frågor som gäller hur man skall
investera och var företagen skall ligga.
Här måste göras en avvägning även mot
allmänna synpunkter.

Herr MUNKTELL (h):

Jag vill bara konstatera att regering
och opposition är ense om att lagen nu
inte behövs i investeringsbegränsande
syfte, och jag tror inte heller att den
behövs med tanke på näringslivets lokalisering.
Det är mig bekant att det i
ett alldeles nyligen justerat utlåtande av
bankoutskottet över en motion om utredning
rörande just näringslivets lokalisering
har inhämtats upplysningar
som visar att det blott i ett fåtal fall har
förekommit, att en byggnadstillståndsansökan
har avstyrkts av lokaliseringspolitiska
skäl.

Så återstår alltså säsongutjämningen.
I går upplyste socialministern i denna
kammare, att antalet arbetslösa byggnadsarbetare
var närmare 10 000 mindre
i mars i år än vid samma tid i fjol.
När det förhåller sig så med säsongutjämningen,
tycker jag att utskottet borde
ha haft ryggrad att stå för vad det
sade för tre år sedan. Då sade utskottet,
att regleringen icke skulle bibehållas
bara av säsongutjämningsskäl.

Herr NYBERG (fp):

Herr talman! Det verkar som om herr
Jansson i Benestad skulle vara ännu
mer regleringsvänlig än Kungl. Maj :ts
regering, och det tycker jag inte vill säga
så litet. Jag konstaterar med ett visst
intresse att herr Jansson i Benestad
önskar en lagstiftning som skärper regleringen
på detta område, i varje fall
vad gäller lokaliseringsverksamheten.

Men det var inte närmast för att säga
detta jag begärde ordet, utan jag ville
tala om för herr Jansson, att det uttalande
av hantverksorganisationen som
jag åberopade inte var något remisssvar
i egentlig mening utan ett uttalande
som antogs av organisationens kongress
föregående år. Det innebär en stark
kritik av byggnadsregleringen och för
övrigt även av systemet med igångsättningstillstånd.
Jag har uttalandet framför
mig men skall inte uppta tiden med

Onsdagen den 22 april 1959

Nr 13 129

Fortsatt giltighet av lagen om tillståndstvång för byggnadsarbete

att läsa upp det. Jag har bara velat i
någon mån rätta till vad herr Jansson i
Benestad här har sagt.

Herr JANSSON i Benestad (ep):

Herr talman! Jag begärde inte någon
skärpning. Jag sade att om lokaliseringspolitiken
inte sköts förnuftigt fram
över, utan vi får en alltför stor anhopning
av industrier till de största tätorterna,
ifrågasätter jag, om inte Sverige
i likhet med flera andra länder bör införa
en lokaliseringslag.

Herr Nyberg säger att det uttalande
som berördes här gjordes av en kongress.
Till detta vill jag säga att ett uttalande
inte blir bättre därför att det
görs av en kongress, där känslostämningar
ofta breder ut sig. Om det uppträder
någon som målar upp saken på
ett livfullt sätt, följer ofta de övriga
med, men resultatet blir strängt taget
sämre.

Efter härmed slutad överläggning gav
herr andre vice talmannen propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen; och fann
herr andre vice talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Nyberg begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
tredje lagutskottets hemställan i utskottets
utlåtande nr 17, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen
av herr Osvald m. fl.

rens ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Nyberg begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgåvos 134 ja och 76 nej, varjämte
2 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 24

Föredrogos vart efter annat allmänna
beredningsutskottets utlåtande och memorial: nr

19, i anledning av väckt motion
om befrielse från dansundervisning i
skolorna, och

nr 20, i anledning av väckt motion
om dubbla åldersgränser för barns bevistande
av offentlig filmföreställning,
m. in.

Kammaren biföll vad utskottet i
nämnda utlåtande och memorial hemställt.

§ 25

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen

från tredje lagutskottet:

nr 168, i anledning av väckta motioner
angående rättegångsbiträde åt enskilda
i jorddelningsmål; och

nr 169, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 11 kap. 104 § vattenlagen;
samt

från jordbruksutskottet:

nr 170, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående reglering av sockernäringen
i riket.

§ 26

Justeradcs protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.13.

In fidem

Sune K. Johansson

9 — Andra kammarens protokoll 1959. Nr 13

IOUI

904903