Andra Kammaren N:o 42

ProtokollRiksdagens protokoll 1891:42

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1891.

Andra Kammaren N:o 42

Lördagen den 2 maj.

Kl. n f. m.

§ 1.

Justerades de i kammarens sammanträden den 24 och 25
mästlidne april förda protokoll.

§2-

Föredrogos och bordlädes för andra gången:

lagutskottets utlåtanden n:o 37, 38, 39 och 40; samt

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 19.

§ 3.

Till afgörande förelåg sammansatta stats- och bankoutskot- Än9.äende ath
tets utlåtande n:o 3 i anledning af väckta motioner om .anstånd uSaZe å
med uppförande a Helgeandsholmen af nya byggnader för Riks- Helgeandsholdagen
och riksbanken. m/n af nya

I eu till bankoutskottet hänvisad, inom Första Kammaren byggnader för

lagen “ITbtlut!? “ U"Uu hms,alt'' atl

TJI sedan slutligt förslag till ifrågavarande byggnader å

Helgeandsholmen till fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret
mgifvits af de för frågans utredning utsedda personer fullmägtige
höra söka att från kongl. akademien för de fria konsterna
har i Stockholm införskaffa yttrande rörande de för riksdan- och
bankhusen uppgjorda ritningar, särskildt med afseende å lämpligheten
af den för dessa byggnader afsedda plats;

att fullmägtige derjemte böra taga i förnyadt öfvervägande
och söka utreda huru vida icke för det tillämnade nya bankhuset
annan lämplig byggnadstomt än å Helgeandsholmen må kunna
beredas och att, derest förslag å sådan tomt erhålles, låta uppgöra
ritningar med kostnadsberäkningar till bankhus å sagda
tomt samt till ensamt rikdagshus å Helgeandsholmen;

Andra Kammarens Prof. 1891. N:o 42.

1

5:0 42. 2

Angående anstånd
med
uppförande a
Helgeandsholmen
af nya
byggnader för
Riksdagen och
Riksbanken.

(Forts.)

Lördagen den 2 Maj, f. m.

att, sedan ärendet blifvit sålunda utredt, detsamma skall för

Riksdagen å nyo anmälas; samt

att med alla åtgärder för fullgörande af det fullmagtigeutaf
1888 års Riksdag lemnade uppdrag i afseende å riksdagsoch
riksbanksbyggnader å Helgeandsholmen, i hvad samma uppdrag
innefattar dessa nybyggnaders utförande, skall anstå i afvaktan
på det beslut Riksdagen kan komma att fatta, sedan
ärendet i ofvannämnda ordning anmälts för Riksdagen.

Härjemte hade herr Walldén, med hvilken herrar vört
Frusen och Redin instämt, i en inom Andra Kammaren väckt, till
statsutskottet öfverlemnad motion (mo 116) hemstält, att Riksdagen
måtte besluta: .

dels att uppdraga åt bankofullmägtige och fullmagtige r
riksgäldskoi itoret att låta utreda, huru vida icke annan byggnadstomt
än å Helgeandsholmen kan beredas vare sig för det nya
riksbankshuset eller det nya riksdagshuset; att, sedan förslag till
sådan tomt erhållits, låta uppgöra nya ritningar med kostnadsberäkningar
till byggnaden å sagda tomt och till den andra byggnaden
å Helgeandsholmen; att derefter från kongl. akademien för
de fria konsterna införskaffa yttrande öfver ritningarna och kostnadsberäkningarna
ej mindre till de sammanbyggda riksdags- och
riksbankshusen, sådana dessa ritningar och beräkningar komma
att till fullmagtige ingifvas af de för frågans utredning åt dem
utsedda personer, än ock till den ena byggnaden å den nya tomtplatsen
och till den andra å Helgeandsholmen: samt att, sedan
ärendet blifvit sålunda ytterligare utredt, anmäla detsamma hos

R fals att med alla åtgärder för fullgörande af det bankofullmägtige
och fullmägtige i riksgäldskontoret af 1888 års Riksdaglemnade
uppdrag i afseende å riksdags- och riksbanksbyggnader
å Helgeandsholmen, i hvad samma uppdrag innefattar ritningarnas
"illande och byggnadsföretagets utförande, skall anstå i afvaktan
på det beslut, Riksdagen kan komma att fatta, sedan
ärendet i ofvannämnda ordning anmälts hos Riksdagen.

Dessa båda motioner hade blifvit behandlade af sammansatta
stats- och bankoutskottet, som jemväl fått emottaga åtskilliga
i anledning af motionerna inom Riksdagen afgifna ytträndcii.

I föreliggande utlåtande hemstälde nu utskottet, att herrar
friherre af Ugglas’ och Waldénsofvanberörda motioner icke måttetill
någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Efter uppläsande häraf anförde:

Herr Walldén: Då jag väckte min motion i det ämne,

som nu föreligger till behandling, kunde jag mycke väl förutse,
att den skulle röna motstånd och kanske till och med pa nagra
håll väcka ovilja. Ty det är alldeles gifvet att de som tro, att

Lördagen den 2 Maj, f. m.

3 N:o 42.

en stor och länge ventilerad fråga omsider blifvit lyckligt löst,
icke gerna se, att den åter bringas under debatt. Men lag får
uppriktigt säga, att hvad jag icke väntat var, att denna min
motion skulle vid dess preliminära behandling inom utskottet
missförstås så som, att döma af utskottets betänkande, synes
hafva vant fallet. Ty jag bär alldeles icke haft för afsigt att nu
framkalla något beslut åt Riksdagen, att den ena eller andra af
dessa byggnader skulle förläggas på den ena eller andra platsen,
utan jag har uttryckligen gjort denna sak beroende på en undersökning,
som naturligtvis måste försiggå, innan en modifikation
kan ske i 1888 års beslut. Jag har derför tagit mig friheten
föreslå i min motion, att Riksdagen skulle uppdraga åt fullmäghgc
i riksbanken och riksgäldskonh>ret att söka utreda och undersöka,
om icke någondera byggnaden, särskildt riksbanken
kunde förläggas på annan plats, och sedermera för Riksdagen anmäla
resultatet af en sådan undersökning. Först derefter kunde
det blifva fråga om, huruvida någon ändring i 1888 års beslut
borde ske eller icke.

Men huru har nu utskottet tagit saken? Jo, utskottet säger
att som motionären icke framlagt någon fullständig plan till frågans
lösning på annat eller bättre sätt än som redan beslutats,
samt det redan utan all undersökning vore klart, att riksbankshusets
förläggande till annan plats skulle leda till betydligt ökade
kostnader, har utskottet ansett sig böra afstyrka Riksdagen från
att göra någon ändring i eller upphäfva sitt föregående beslut i
frågan, och vid sådant förhållande har utskottet afstyrkt alla åtgärder
i anledning af motionen.

Angående anstånd
med
uppförande å
Helgeandsholmen
af nya
byggnader för
Riksdagen och
Riksbanken.

(Forts.J

.... , Ja£ våSar hemställa, om detta svar står i rätt förhållande
till fragan, och det vill nästan förefalla mig som här ännu en
gång gjort sig gällande den obenägenhet eller likgiltighet för en
~!S^dlf’ öPPet frarnlagd utredning af alla på saken inverkande
förhållanden, som ett par gånger förut vid denna frågas behandhng
framträdt. Likasom man år 1888 utan tillräcklig utredning
beslöt att bygga två hus på holmen och anslog kostnaden derför
till 6,400,000 kronor, en siffra, som faststäldes såsom ett
maximum som ej finge öfverskridas, likaså hafva byggnadskomiterade
nu, oaktadt de gjort en stor mängd förändringar i den
ursprungliga planen, och oaktadt de erkänna att icke något kostnadsförslag
finnes uppgjordt, dock trott sig kunna försäkra, att
den omnämnda summan icke skulle komma att väsentligen öfverskridas.
Och utskottet har å sin sida utan någon utredning alls
sagt, att en flyttning af det ena eller andra huset skulle komma
att medföra ökade kostnader, som för närvarande vore oberäkneliga.
Ja, naturligtvis äro de oberäkneliga eftersom någon undersöknmg
ännu icke egt rum. Men om en sådan beslötes af
Riksdagen, skulle det väl derefter icke blifva svårare att beräkna
kostnaden för uppförande af ett riksbankshus på den ena eller

N:o 42. 4 Lördagen den 2 Maj, f. m.

Angående an- andra platsen än det är att beräkna kostnaden för hvilket större
stånd med ° byggnadsföretag som helst.

uppförande a Men, säger man: det är motionärernas fel, att icke någon
hdmenafnya utredning ’ kan ske eller tillstyrkas, tv motionärerna hafva icke
byggnader för framlagt något förslag till frågans lösning på annat sätt än en-
Riksdagen och jggg års beslut. Det finnes sålunda icke något att utreda
Riksbanken. och UQdersökaj menar utskottet. Detta må nu vara rätt från den
(Forts.) ståndpunkt, hvarpå utskottet stält sig, men från den ståndpunkt,
hvarifrån vi motionärer utgått, hafva vi handlat fullkomligt korrekt.
Ty vi hafva icke väckt våra motioner för att besvära Riksdagen
med att låta utreda och undersöka något hugskott af oss eller
någon af oss närd älsklingspian, utan derför att vi, och icke blott
vi utan äfven ett stort antal af landets mest sakkunnige män på
detta område, äro öfvertygade om, att båda husens förläggande
på Helgeandsholmen är ett estetiskt och ekonomiskt missgrepp,
hvilket vi önskat att medan tid ännu var söka få, om sådant
befunnes möjligt, undanröjdt. ÅT hafva sålunda i vår framställning
haft att inskränka oss till att begära en undersökning
af denna möjlighet.

Till eu sådan undersökning hör nu i främsta rummet att
finna eu annan, lämplig byggnadsplats för t. ex. riksbanken. Det
skulle här vid lag icke hafva varit tillräckligt att påvisa den ena
eller andra platsen eller ett antal sådana, ty det är derjemte alldeles
nödvändigt att veta, att den eller den platsen är fullt lämplig
för sitt ändamål, vidare att den kan fäs och till sist äfven för
hvilket pris den kan fås. Jag föreställer mig nemligen, att staten
icke i hufvudstadens centrum eger någon plats, som är fullt
passande för ändamålet, och att således dylik plats måste genom
köp eller byte från enskild tomtegare förvärfvas. Men huru skall
någon visshet vinnas om att han är sinnad att till skäligt pris
aflåta sin tomt, så vida icke en underhandling härom inledes
med honom, en underhandling som kanske, för att binda den
eventuelle säljaren vid sitt anbud, måste utmynna i ett vilkorligt
köpeaftal? Jag hemställer, om enskilda motionärer kunna ega
befogenhet till dylika mått och steg.

Emellertid, om nu utskottet ansåg det vara nödvändigt
att, innan någon vidare utredning tillstyrktes, först hafva någon
lämplig plats på förslag, livad hade val hindrat utskottet att
vända sig till bankofullmägtige och anmoda dem föreslå en sådan?
Jag vet icke om något sådant varit ifrågasatt inom utskottet,
men jag anser att ett sådant tillvägagående bort ligga
nära till hands. Jag vet mycket väl, att man vid ett par föregående
tillfällen sökt äfven efter andra platser för Riksbanken
än Helgeandsholmen, men att man icke funnit någon. Kanske
har man icke sökt på rätta sättet, eller må hända har man låtit
missleda sig af någon missvisande magnetnål, som ständigt pekat
mot — Helgeandsholmen.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

5 N:o 42.

Jag vågar emellertid bestämdt påstå, att ännu icke alla Angående an-,
möjligheter för att finna eu lämplig byggnadsplats för ett riks- stånd med ^
bankshus blifvit uttömda. Jag vill i detta afseende erinra om^Helgeands-0,
att 1884 års s. k. stora byggnadskomité, af hvilken jag had & holmen af nya
äran att vara ledamot, på ett enligt mitt förmenande ganska öfver- byggnader för
tygande sätt ådagalagt, att en mycket god och fullt tillfredsstäl-*^“S''fl0CÄ
lande byggnadsplats för ett riksbankshus kunde erhållas å dehl ® a”
begge tomter, der bankhusen nu stå, jemte den emellan dem lö- ^ 0 3•''
pande gatan, om de begge tomterna sammanslogos och breda
gator anordnades på sidorna derom. Det har till och med utarbetats
planer för detta ändamål, och den enda invändning, som
kunnat göras mot utförande af detta förslag, är att det skulle
under byggnadstiden bereda riksbanken svårigheter, hvilka likväl
enligt min åsigt med god vilja skulle kunna öfvervinnas.

Jag vill vidare erinra om, att under de öfverläggningar, som *
i Riksdagen egt rum rörande denna sak, har det upprepade gånger
framhållits och icke blifvit motsäg dt, att en bankbyggnad, huru
väl den än må vara inrättad och huru värdigt, mot dess ändamål
svarande dess yttre än må vara, dock alls icke är af den
karakter, att den behöfver hafva ett dominerande eller hvad man
kallar monumentalt läge, utan den kan mycket väl ligga på
hvilken som helst för allmänna rörelsen väl belägen privat tomt.

Jag är också alldeles öfvertygad om att lämpliga tomterk för ett
riksbankshus finnas på flera ställen i staden mom broarne, t.
ex. vid Skeppsbron, Kornhamn, i närheten af börsen, eller
i början af Norrmalm, t. ex. vid Gustaf Adolfs torg, och,
om man vill hafva en alldeles förträfflig byggnadsgrund, å tomt
belägen i ejelfva det verkliga centrum af staden med hänsyn till
dess nuvarande utsträckning, vid Brunkebergs torg. Jag skall
emellertid icke längre uppehålla mig härvid, då det icke kan tillkomma
mig att lemna några fingervisningar i detta hänseende.

Deremot torde det åligga mig — sä mycket mer som utskottet
fordrar det — att söka ådagalägga fördelen af riksbankshusets
flyttning från Helgeandsholmen. Jag skall då be att först
få säga några ord om den estetiska sidan af saken. Jag tror
nemligen icke, att denna kan anses vara af allt för underordnad
beskaffenhet, då det just är fråga om att på den kanske vackraste
platsen inom Sveriges hufvudstad i närheten af ett utaf Europas
märkligaste byggnadsverk föra upp en byggnad för århundraden,
afsedd att inrymma landets representation. Huru ställer det sig
då med den stora byggnadsplanen i detta afseende? Jo så, att
på denna lilla holme skola uppföras två stora hus, det ena något
större än det andra, båda ytterst vigtiga och af behofvet påkallade.
Mellan dem finnes emellertid icke något verkligt inre samband,
endast det yttre, tillfälliga, att behofvet af dem båda samtidigt
gjort sig gällande, och att intresset för det ena måhända
fått tjena såsom häfstång för att få det andra till stånd. Nu är

N:o 42. 6 Lördagen den 2 Maj, f. m.

Angående an- det ju, såsom en första regel för all sund byggnadskonst, allmänt
uppförande å erkändt- att en byggnads arkitektur skall lämpa sig efter det ändaHelgeands-
hvartill den är _ afsedd, men mot denna regel synes man

holmen af nya hafva svårt syndat vid uppgörande af projektet för bebyggande
byggnader för af Helgeandsholmen. Der hafva nemligen''två byggnader blifvit
sammanförda- ja sammanbvggda med hvarandra, af alldeles olik(Forts)
arta,h beskaffenhet och som hafva så olika ändamål som ett par ’’

lamentshus och ett riksbankshus. Det är under sådana för hållanden

gifvet, att det mindre huset kommer att te sig såsom
ett bihang eller ett påhäng till det större, och man har derför
också nödgats gifva åt riksbankshuset eu half cirkelform, som alls
icke är lämplig för dess ändamål.

Att redan tanken på att sammanföra dessa begge byggnader
varit felaktig, det erkännes och vitsordas af ett stort antal af

* våra mest framstående arkitekter och konstnärer. Jag har här

ett uttalande i denna rigtning, hvari instämt sådana män som
exempelvis förste intendenten Gellerstedt, professorerna Grundström
och Claeson, arkitekten Möller, professorerna grefve von Rosen,
Malmström, Kronberg och Börjesson med flere, med ett ord nästan
alla våra främsta konstnärer. Dessa uttala sig sammanstämmande
emot att bygga två så till ändamålet olikartade byggnader på
holmen. Att emellertid den origtiga tanken blifvit sä pass bra
utförd, som onekligen är fallet, derför har man att tacka icke
blott öfverintendenten Zettervalls stora talang och fyndighet, utan
äfven hans erkännansvärda beredvillighet att upprepade gånger
omarbeta sitt förslag hufvudsakligen efter de råd och anvisningar, som
lemnats af danske statsrådet Meldahl. Men att oaktadt alla dessa omarbetningar
resultatet icke blifvit tillfredsställande, det beror
tvifvels utan derpå, att det icke huunat blifva tillfredsställande,
emedan sjelfva principen eller utgångspunkten varit origtig, och
emedan de lokala förhållandena erbjuda allt för stora svårigheter.
Detta tror jag, att alla arkitekter skola erkänna.

Vidare bör man fästa sig vid eu omständighet, som enligt
min åsigt är af stor betydelse ur estetisk synpvnkt, och det är
att, för att få plats för de begge byggnaderna inom den s. k
skönhetslinien, har det varit nödigt att vinna eu stor del af
tomten för riksbankshuset från strömmen. Detta må nu kallas
för att fylla ut eller lägga grund i strömmen — jag förstår icke
rätt skilnaden deremellan, ehuru i byggnadskomiterades utlåtande
gjorts några dunkla uttalanden derom — men säkert är i alla
fall, att grunden till denna byggnad skall till stor del tagas
från hvad som nu är rinnande vatten. Enligt de uppgifter, som
jag erhållit och som jag har all anledning att tro vara fullt rigtiga,
komma dessa utfyllningar af strömmen att sträcka sig till
ungefär en tredjedel af nuvarande afståndet mellan Helgeandsholmen
och Vasabron.

Lördagen den 2 Maj, i. m. <

Således skall en icke obetydlig del af denna vattenbassin Angående anförsvinna,
och dess ställe intagas af ett hus. Jag hemställer, huru- upp^öran^e
vida det ur den goda smakens synpunkt är försvarligt, att man jgrelgeandnholr
på det sättet inkräktar på en vattenbassin, som utan tvifvel utgör men af nya

eu af hufvudstadens förnämsta prydnader. . RiZatZ/och

Här fans för några år sedan en stor konstnär och ett mang- ulR^9avken_
sidigt snille, den nuvarande öfverintendentens företrädare, profes- (Forts)
sor Scholander. Han kunde, äfven han, bygga hus, mycket vackra
hus, och hade nog lika hög tanke om byggnadskonsten sona trots
någon annan. Men han har i ett officiel! utlåtande just angående
Helgeandsholmen, som finnes intaget i en reservation till 1884
års komitébetänbände, på ett vältaligt sätt framhållit, hurusom
fria vattenspeglar och trädpartier höra till eu stads allra förnämsta
prydnader. Han tänkte da endast pa, att Helgeandsholmen
icke borde bebyggas med några stora hus. Men jag undrar, hvad han
skulle hafva sagt, om han hört, att det blifvit fråga om att bebygga
icke blott Helgeandsholmen, utan äfven eu icke ringa del
af strömmen. För min del tror jag visserligen, att det någon
gång för praktiska ändamål, som icke kunna på annat sätt tillgodoses,
är nödvändigt att gorå sådant våld på naturen. Men
hvarför man skulle göra det i oträngdt mål, och endast emedan
man icke vill gifva sig tid att undersöka, huru saken kan på
annat sätt ställas, det är något som jag icke kan förstå.

I afseende på de praktiska olägenheter, som uppkomma
derigenom att de båda husen förläggas på Helgeandsholmen, och
det derigenom kommer att uppstå trängsel^ derstädes, skall jag
endast göra ett par anmärkningar. Denna förlängning af Drottninggatan,
som skulle blifva en allmän trafikled, dragés genom
tvenne tunnelöppningar, 102 fot långa och 34 fot breda. Genom
dessa tunuelöppningar kommer trafikleden fram till en stor gård,

52 fot bred och omgifven på ena sidan af det 40 fot höga nksbankshuset,
på den andra af det 75 fot höga riksdagshuset samt
på de båda öfriga af de till 98 fot uppspringande tunnelpartierna.

Mig synes detta icke vara en lämplig anordning för bildande af
en entré till bankhuset. Vidare skall öfver dessa tunnelar förläggas
lokalerna för tvenne af Riksdagens vigtigaste utskott, statsutskottet
och bevillningsutskottet. Nu har man visserligen sagt, att
man skulle belägga körbanan i porthvalfven med trä, hvarigenom
bullret skulle mildras; men hvar och en vet, huru det dånar i
porthvalf, i synnerhet om de äro af stora dimensioner, och det
är klart, att man icke kan äfven med träbeläggning undvika, att
rassel af vagnar, hästtramp och högljudda rop skola komma att
störande inverka på öfverläggningarna i nämnda utskott, ett förhållande,
som synes mig i högsta grad olämpligt.

Vidare lemna, på grund af det allt för trånga utrymmet, belysningsförhållandena
i det nya riksdagshuset i flera, afseende!!

N;o 42. 8 Lördagen den 2 Maj, f. m.

Angående cm- åtskilligt öfrigt att önska. Till stöd för detta påstående ber ja g
uppförande åait få åberopa^hvad etatsrådet Mehldal yttrat i frågan, och hvad
Helgeandshol- ®orn äfven, från andra sakkunniga håll påståtts och icke blifvit
men af nya vederlagdt, derför att det icke lian vederläggas. En hel mängd
byggnader för lokaler erhålla sin belysning från ljusgårdar. Det finnes åtta
msbanlZsådana’ af hvilk‘T enligt hufvudplanen, den största har 30 fots
(Forts) '' bredd’ medan deremot de öfriga äro mycket mindre, och 4 endast
hafva 13—16 fots bred med 75 fot höga murar. Att en sådan
tillställning kan fa. namn af ljusgård, synes mig ganska märkvärdigt
och torde icke kunna förklaras på annat sätt än i öfverensstämmelse
med den gamla härledningen »lucus a non lucendo».
Vidare finnas der kommu nikationstrappor, som nästan sakna all
belysning annat än genom sjelfva spindlarne. Den stora hallen,
som är riksdagsmännens hvardagsentré och leder till klubbrummen
o. s. v., skall hafva sin belysning uppifrån, men då den
icke ligger i öfverstå våningen, utan under vestibulen, har man
för att belysa hallen måst vidtaga den åtgärden att göra större
delen af vestibulens golf af glas, en anordning, som måtte före.
falla mycket märkvärdig och allt annat än behaglig, i synnerhet
när hallen nedanför om aftnarne är upplyst.

På strömförhållandena och grundläggningen skall jag icke
inlåta mig. Den saken är i dess nuvarande skick så svår att
komma under fund med, att det är bäst att tills vidare lemna den
å sido. Jag skall emellertid be att få hänvisa till det vid herr
Fränckels reservation fogade uttalandet af föreningen för byggnadskonst,
der åtskilliga anmärkningar i detta afseende äro gjorda.
Jag är äfven i tillfälle att upplysa om, att det uttalandet icke är
anonymt eller härrör från personer, som icke äro sakkunniga i
denna fråga. Jag har fått en förteckning på alla, som deltogo i.
detta sammanträde, och bland dem voro på ingeniörssidan sä
kompetente män som, exempelvis, öfversten vid väg- och vattenbyggnadscorPsen
Lindgren, f. d. kaptenen vid nämnda corps, lektorn
vid tekniska högskolan Suttboff, ingeniören vid Stockholms vattenbyggnadsarbeten,
kaptenen Lilienberg och många andra, som
jag nu icke erinrar mig, men som måste anses ega insigt och
erfarenhet i bedömandet af dylika frågor. De framstälde starka
tvifvel, huruvida grundläggningen skulle för skälig kostnad kunna
åstadkommas att den kan åstadkommas, derom finnes intet
tvifvel, ty ingeniörskonsten har nu kommit så långt, att hvad
som helst kan göras, men pengar kostar det. För öfrigt får jag
saga, att, så länge icke väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utlåtit
sig i fråga om strömförhållandena och grundläggningen, denna
fråga är fullkomligt oklar. Jag har hört uppgifvas, att öfverste
Riehert varit konsulterad af det sammansatta utskottet, men jag
kan icke af utskottets utlåtande se, huruvida han besvarat de till
honom stälda frågorna på ett bestämdt sätt, eller huruvida han
öfver hufvud gjort något uttalande alls. Så länge detta icke skett,

Lördagen den 2 Maj, f. m. 9 jf.0 43,

är en utredning af frågan jemväl ur denna synpunkt så behöflig, Angående anatt
]ag icke kan förstå huru man kan motsätta sig den. stånd med

I sammanhang med denna fråga om strömmen och vatten. wPPförande å
förhållandena skall jag be att få framhålla en sida af saken, som, mmafnm''
^ vidt ]ag vet, hittills icke varit berörd under frågans behandling, byggnader för
och det är den rättsliga. Norrström är, som bekant, afloppet för Riksdagen och
hela den störa Mälardalens vattenmassa, och på samma gångare Jiiksbankcnnivåförhållandena
i Norrström af största betydelse för& många (Forts->
stora, både offentliga och privata, fullt legitima intressen i hufvudstaden.
En hel mängd sjökommunikationer äro beroende af Mälarens
vattenstånd. Vid sådant förhållande är det kanske ändå
anledning att begagna sig af den utväg, som lagen numera anvisar
för att freda sig mot efterräkningar och anspråk i framtiden
1 synnerhet som jag skulle tro att vid dylika frågor ingen preskription
är medgifven. Jag vet, att en sådan procedur som
lagen föreskrifver, skall taga lång tid, men jag tror dock, ätt en
sådan borde vidtagas för att få visshet om att man icke sedan
får några efterräkningar att göra upp.

En alldeles särskild anledning att fästa uppmärksamheten
härpå finner jag deri, att det alldeles icke är så säkert, som
kanske de flesta tro, att staten har dispositionsrätt till vattnet i
Norrström. ^ Jag har här tre bevittnade afskrift er af tvenne kongl.
bref af 1662 och 1668 och en kongl. resolution från 1670-talet
hvaraf synes framgå, att vattnet i Norrström blifvit för evärdelig9''
hder doneradt till Stockkolms stad. I 1662 års bref heter
det: ^derföre hafwe Wij denne underdånigste ansökningh medla
nådher ansedt och tagit i betänckiande sarnpt funnit godt till
efterlåta mehrbemelte Stadh åfwantalde disposition öfver så wähl
lanan som qwarnen så och bele den strömen, g-iöre det och här
°-C\1 * detta öpne breefs krafla, unna, skänke och efterlåta
Staden icke allenast fri] disposition öfwer mehr bemelte Ströhm

sarnpt deruthi varande qvarn och lana utan ock____- och detta

alt till een ewerdelig possession». Dock skulle eu årlig rekognition
betalas. Genom 1668 års bref konfirmerades 1662 års donation
och genom den nämnda kongl. resolutionen efterskänktes rekogmtionen.
Det finnss alltså starka skäl att antaga, att det är
Stockholms stad, som har disposition till vattnet i Norrström.

J ag vill icke bestämdt påstå, att så är, men jag säger, att starka skäl
unnas for det antagandet, och under sådana förhållanden är det
gitvet, .att de kommunala myndigheterna skola, sin lagliga pligt
likmätigt, så långt de kunna bevaka stadens rätt och bästa För
öfrigt fordrar väl statens egen värdighet, att för den händelse
tvifvel kunna uppstå, huruvida staten har dispositionsrätt till vattnet
1 Norrström, den icke börjar på med stora byggnadsföretag
der innan det är utredt, huru det förhåller sig med dispositions

N:o 42. 10 Lördagen den 2 Maj, f. m.

Angående an- Hvad slutligen kostnadsfrågan beträffar, är den, synes det
stånd med ° mig! icke alls utredd och har ej blifvit klarare genom det utlåuppförande
å som ]commjt från byggnadskomitén och bankofullmägtige.

mm åt nya Sammansatta stats- och bankoutskottet hade framstält två frågor, och
byggnader för på dem har byggnadskomitén svarat, för det första, att genom
Riksdagen och förändring i utfyllningsplanen en besparing i grundläggningsRiksbanken.
postnan(}en skulle kunna vinnas med 300,000 kronor, samt att
(Forts.) det af Riksdagen bestämda beloppet icke skulle komma att öfverskridas,
och för det andra, att förläggningen af riksbankshuset
till annat ställe skulle kräfva stora kostnader. Ingendera af dessa
påståenden åtföljes af något egentligt bevis. Bankofullmägtige
framhålla sjelfva, att icke några kostnadsförslag äro uppgjorda,
och således kan icke ur dem rigtigheten af dessa påståenden
framgå. Jag ber tillika få fästa uppmärksamheten på, att den
ärade ordföranden i riksgäldskontoret i eu särskild! aigifven reservation
funnit sig böra reservera sig mot uppgiften, att eu besparing
af 300,000 kronor skulle kunna göras i grundläggningskostnaden,
något hvari han helt säkert handlat mycket klokt och
välbetänkt. Märkvärdigt förefaller ock, att den nu ifrågasatta
planen skulle kunna utföras till det kostnadsbelopp, som 1888
års Riksdag satte såsom maximum. Ty hvarifrån har siffran
6,400,000 kommit? Jo. det är 1884 års komités siffra så godt
som afskrifven, och den uppkom uuder den förutsättningen, att
hela ifrågavarande byggnadskomplex skulle upptaga en areal att
72 000 qvadratfot, hvaraf 57,000 qvadratfot skulle komma på riksdagshuset
och 15,000 qvadratfot på riksbankshuset. Men den nu
ifrågasatta byggnadskomplexen är afsedd att upptaga en areal af
97,800 qvadratfot, hvaraf 67,000 qvadratfot belöpa sig på riksdagshuset
och 30,800 qvadratfot på riksbankshuset. Nu är det
ju alldeles klart, att, sedan arealen så betydligt ökats, kubikmassan
också kommer att betydligt ökas, och det är efter kubikmassan,
som man brukar räkna ut byggnadskostnaden. Det synes
mig derför märkvärdigt, om man skulle kunna utföra denna
byggnad för samma kostnad, som beräknats för eu så väsentligt
mindre byggnad än den nu ifrågasatta. Dertill kommer vidare,
att, då holmen inom skönhetslinien har blott 111,000 qvadratfots
areal och enligt 1889 års täflingspromemoria skulle få en areal
af 141,000 qvadratfot, man nu beräknat denna areal till 155,000
qvadratfot, hvaraf herrarne finna, hvilken ofantligt stor rymd af
strömmen man behöfver intaga.

Allt detta gör, att jag tror att man bör afvakta någon närmare
utredning, innan man tager för alldeles afgjortd, att de störa
bvggnaderna verkligen kunna utföras för den af Riksdagen bestämda
summan. .

Jag skall icke upptaga kammarens tid längre; jag har gjort
det länge nog. Jag vill blott tillägga, att jag i frågans nuvarande
skick icke anser mig böra vidhålla mitt i motionen gjorda yrkande

11 5:o 42.

Lördagen den 2 Maj, f. in.

på utsträckning af den begärda utredningen äfven till riksdags- Angående anhuset,
ty jag finner, att det kanske är bäst att icke röra vid det stdnd med
utan jag skall blott hålla mig till riksbankshuset. Jag skall då’ wPPförandf f
herr talman, be att få framställa det yrkandet, att Riksdagen men Tf tf
ville uppdraga åt fullmäktige i banken och riksgäldskontoret att, byggnader för
innan verkställighet af Riksdagens år 1888 fattade beslut i fråga Riksdagen och
om uppförande å holmen af ett bankhus må ifrågakomma, taga Riksbankeni
förnyad t öfvervägande frågan, om icke byggnadsplats för riks- (Forte-)
banken skulle annorstädes kunna beredas, samt till nästa Riksdag
inkomma med fullständig utredning så väl derom som angående
de kostnader, som genom en sådan förändring af Riksdagens beslut
kunde uppkomma.

Häruti instämde herrar Hedin, von Friesen, Loven, Ekman.
Berg fiån Stockholm, Olsson från Stockholm, illankell, Hammarlund,
J. H G.,, Fredholm, Höjer, Wallis, Wavrinsky, Falk, Nydahl,
Persson från Arboga, Altlin, Hornberg, Lilienberg och Nilson från
Lidköping.

Herr Månsson: Jag skall be att få säga några ord med
anledning af den föregående talarens yttrande äfvensom med anledning
af detta ärendes behandling inom utskottet. Det har
vant olika meningar derom, huruvida motionerna innebära ett
uppöfvande af ett utaf Riksdagen förut fattadt beslut, och man
kan ju hafva hvilken mening som helst i det fallet. Emellertid
föreslås i friherre af Ugglas’ motion, »att med alla åtgärder för
fullgörandet af det bankofullmägtige och fullmägtige i riksgäldskontoret
af 1888 års Riksdag lemnade uppdrag i afseende å
riksdags- och riksbanksbyggnader å Helgeandsholmen, i hvad
samma uppdrag innefattar ritningarnas gillande och byggnadsföretagets
utförande, skall anstå i afvaktan på det beslut, Riksdagen
kan komma att fatta, sedan ärendet i ofvannämnda ordning
anmälts hos Riksdagen»; och man har då ansett att hela
frågan skulle blifva beroende på ett nytt riksdagsbeslut. Hvar
och en kan väl också sjelf fatta, hvad det innebär, att fullin
äg t i ge i riksbanken och riksgäldskontoret ej skulle få vidtaga
nagra åtgärder för utförande af det beslut Riksdagen en gång
fattat, förr än Riksdagen å nyo fattat beslut.

_ Vidare är det för mig alldeles säkert och klart, att alla dessa
anmärkningar, som kommit från teknologföreningeus fackafdelning
och öfriga ^ sakkunnige, i väsentlig mån bidragit att leda denna
fråga framåt till ett godt resultat, Ty nekas kan icke, att dessa
anmärkningar och framställningar gjort, att fullmägtige och
komitén, som haft denna fråga om hand, vidtagit sådana åtgärder,
som ledt till förbättringar i byggnadsföretagen. Emellertid kan
jag i alla fall icke förstå, huru man kan vara af så olika meningar
om hvad man egentligen vill. Teknologföreningeus fack -

N:o 42.

Angående anstånd
med
uppförande å
Helgeandsholmen
af nya
byggnader för
.Riksdagen och
Riksbanken.
(Forts.)

12 Lördagen den 2 Maj, f. m.

afdelning, hvars yttrande i form af bilaga till herr Fränckels reservation
är bifogad utskottets betänkande, föreslog, att icke
riksdagshuset, utan riksbankshuset skulle förläggas på Helgeandsholmen.
Nu föreslås tvärt om, att riksdagshuset men icke riksbankshuset
skall förläggas der. De s. k. sakkunnige uttala
sig i den ena rigtningen, och reservantens och motionärernas
yrkande gå i den andra rigtningen. Således måste teknologlöreningens
fackafdelnings uttalande nu anses som felaktig. Den
har sagt, att riksdagshuset skulle vara olämpligt för holmen,
men riksbankshuset lämpligt och lagom. Det är alltså en olikhet
i åsigterna rörande denna sak, som icke kan leda till att man
kommer mera på det klara med saken i detta afseende.

Här har vidare mycket talats om det frångående af riksdagens
beslut, som skulle ligga deri, att husen icke bliivit skilda
åt, att det icke blir två hus, såsom Riksdagen bestämt, utan att
de äro sammanbyggda. Jag får likväl säga såsom min mening, att
då husen ligga på hvardera sidan om eu öppen gata, som går
emellan dem, jag icke kan betrakta dem annat än som tvenne
hus. Den omständigheten, att de äro sammanbyggda vid båda
ändpunkterna af samma gata, kan väl icke leda derhän, att man
tar säga, att de äro sammanbyggda till ett hus, då det finnes
brandmurar mellan begge samt hvalf och portaler i ofrigt. Man
kan derför svårligen säga att det är ett bus. Lika gerna skulle
man kunna säga, att en hel gata i Stockholm vore ett hus.

Jag skall äfven be att få yttra några ord beträffande kostnadsfrågan,
som naturligtvis spelår eu stor rol vid detta ärendes
afgörande. Det har, så vidt man får tro på de utredningar, som
genom undersökningar af grunden blifvit gjorda, och såvidt man
får tro icke blott muntliga utan skriftliga meddelanden från flere
personer, som ledt dessa undersökningar, blifvit konstateradt, att
förhållandena i detta afseende äro mycket bättre än man någonsin
vågat beräkna. Försök på försök hafva i detta hänseende gjorts,
derför att anmärkningar ständigt och jemnt kommit om denna
sak, så att konnterade icke gifvit sig till tåls, utan uppmanat
att göra ytterligare försök med större borrar och med större ansträngning
än förut. Detta har ledt till sådant resultat, att fackmännen
äro alldeles på det klara, att en betydlig besparing, i
den förut beräknade kostnaden för grunden kan göras, ja, till
ett belopp, som uppgår ända till 300,000 kronor. Dertill kommer,
att, om Riksdagen besluter att blott lägga ett hus på holmen,
man i alla fall måste bygga kajer omkring densamma. Ty det
kan icke komma i fråga, att holmen skulle vara utan sådana
byggnader på något ställe, utan de måste verkställas. Vidare blir
det under samma förutsättning nödvändigt att de schaktmassor,
som behöfva undanskaffas, då grunden lägges till ettdera huset,
måste bortföras, då de ej behöfva användas till utfyllning af
holmen. Den omständighet tror jag kommer att göra kostnaden

13 N:0 42.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

för grundläggningen betydligt dyrare, än om massorna finge an-Angående användas
till fyllning och utvidgning af holmen. . ,Uppföra7de å

Det har vidare antydts, att det antagna palnmgssystemet sdgeundéholej
skulle vara lämpligt, utan att man måste slå in på en annan men af nya
och dyrare väg. Men inom utskottet har det upplysts om pålnings- byggnader för
systemet, att der vid lag icke det ringaste är att riskera. Det upp-^^fj»^
lystes, utom af andra, särskildt af generaldirektör Beijer, som ''

hela sin lefnad egnat sig åt sådana arbeten och dervid gjort rön, ^ ’’

som utfallit på det mest betryggande sätt.

Likasom man påstått att, i fall båda de ifrågavarande byggnaderna
förlädes på Helgeandsholmen, kostnaderna skulle komma
att öfverskrida de beräknade, har man å andra sidan sagt, att,
om blott det ena huset förlädes derstädes, en betydlig besparing
skulle kunna göras. Men såvidt jag kan se, skulle denna besparing
blott komma att bestå deri att man sluppe bygga de
båda broarne, och denna besparing skulle utgöra 220,000 kronor.

Men då man tager i betraktande dels den omständigheten, jag
förut vidrört, och dels den omständigheten, att vi måsfe söka en
tomt för ettdera huset, tror jag att vi komma på en betydlig
differens i afseende på kostnaderna. Det är tydligt, åtminstone
för mig, att alltsammans då blir ofantligt mycket dyrare. Någon
ytterligare utredning i detta afseende tror jag icke behöfves, ty
jag anser det alldeles uppenbart, då man vet hvilka ofantliga
pris äro rådande på byggnadstomter med centralt läge här i
Stockholm. Hade motionärerna eller hade Stockholms stad velat
med allvar drifva denna sak framåt, hade de enligt mitt förmenande
bort hafva sagt till Riksdagen: på det att icke holmen
må bebyggas med mer än ettdera af de ifrågasatta husen, äro
vi färdiga att erbjuda staten en tomt, och säga: »detta är det,
som staden bjuder, på det att Riksdagen måtte slippa att taga
på sin hals den uppgiften. Stockholms stad är villig att lemna
det, utan att staten behöfver göra några uppoffringar».

När man nu önskar en ny utredning, synes det mig vara
en billig fordran, att Stockholms stad gjort ett sådant anbud.

Så har emellertid icke skett.

Sedan är dels af s. k. sakkunnige, dels af motionären
och nu sist af den ärade talare, som före mig hade ordet, påpekadt
ett förhållande, som icke är i öfverensstämmelse med
verkliga förhållandet, sådant det föreligger hos komiterade. Jag
syftar nu på sådana omständigheter, som beröra utfyllningarna i
stömmen, gatornas och portalernas bredd, ljusgårdarnes storlek
o. s. v. Alla dessa uppgifter strida fullständigt mot de uppgifter,
som föreligga. Jag ber i det hänseendet få hänvisa till den
sista bilagan, som är bifogad detta betänkande, och herrarne
kunna deraf se att det icke är så, som man framhållit. Det har
sagts bland annat af teknologföreningens fackafdelniug, att gatan
icke skulle blifva mer än 38 fot emellan husen. Den skall blifva

N:o 42. 14

Lördagen den 2 Maj, f. no.

Angående anstånd
med
uppförande å
Helgeandsholmen
af nya
byggnader för
Riksdagen och
Riksbanken.

(Forts.)

52. Vidare har sagts, att portalerna endast skulle hafva eu bredd
af 28 fot. Men de skola få eu bredd af 34 fot. Detta är således
omständigheter, som icke äro i,öfverensstämmelse med hvad
som nu är meningen. Men det medgifver jag, att de tillhöra de
förändringar och förbättringar i planen, hvilka lära vara gjorda,
under sista tiden.

Vidare är det sagdt, att det är olämpligt — och det är väl
utaf många ansedt — att dessa hvalf skola förekomma, och att
denna öfverbyggnad skall ske. Jag ber då få nämna, att efter
hvad som är upplyst och kändt, lärer det alldeles icke vara
ovanligt med sådana öfverbyggnader och hvalf. De förekomma
nemligen på många ställen i Europa. I Köpenhamn till exempel
finnas sådana på två ställen: vid kongl. teatern och å Amalienborg.
Vidare har jag blifvit upplyst om att i Berlin, Wien och
Muneken på flera ställen förekomma på samma sätt genomfarter
i form af öfverbyggnader och hvalf. Det finnes i Paris på flera
ställen och i Orleans likaledes på flera ställen genomfarter, öfverufbllan
höga hus. I Italien äro sådana anordningar ändå
vanligare. I Venedig, Verona, Milano, Florens med flera andra
ställen finnas dylika öfverbyggnader. I Amsterdam går en tunnelgata
tvärt igenom den stora nya museibyggnaden. Passagen,
131 meter i längd, är lördelad på tre skepp af hvilka det största
endast är 10 meter eller 30 fot bredt, således mindre än här
ifrågasatts. Denna tunnel upplyses å ömse sidor af ljusgårdar.
Enligt de uppgifter, som meddelades oss i utskottet, är således
detta icke ett enstaka fall, som skulle förekomma endast hos oss.

Vidare beträffande ljusgårdarnes storlek, så har man sagt
att de vore för små och alldeles otillräckliga. Jag ber deremot
få framhålla, att dessa ljusgårdar i riksdagshuset skola endast
komma att upplysa trappor och korridorer och att de blifva betydligt
större, än hvad de äro t. ex. i riksdagsbyggnaden i
Wien, den största byggnad af ifrågavarande slag som finnes,.
hvarest ljusgårdar inrättats med betydligt mindre dimensioner,
men för betydligt vigtigare ändamål än dessa, som, såsom jag
nämnde, endast hafva att upplysa trappor och korridorer. Jag:
skall icke tillåta mig att uppläsa hvad härom är skrifvet, men
vi hafva fått alldeles bestämda uppgifter på dessa ljusgårdars
storlek, och deraf framgår, att de äro betydligt mindre än hvad
här skulle blifva fallet.

Det är vidare sagdt, så vida jag fattade den föregående
talaren rätt, att meningen vore att utfylla i strömmen så mycket
som Va af afståndet emellan Helgeandsholmen och Vasabron.
Men jag vågar protestera deremot. Så vidt jag kunnat finna af
de ritningar, som förelegat, skulle det endast blifva mellan V*
och Y5 utaf den tomt, som skulle åtgå till riksbankshuset, som
skulle fyllas ut, och det kan icke blifva, nej, icke ens närma sig
Vs. af afståndet mellan holmen och Vasabron — visst icke!

15 N:o 42.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Vidare är det påpekadt och sagdt, att man skulle kunna Angående (intill
tomt för riksbanken behålla den nuvarande. Jag undrar i * y-öm^ ^
alla fall huru pass stora utsigter och sympatier en sådan mening Helgeandsholskulle
hafva 1 Riksdagen, att man borde behålla den gamla riks- men af nya
bankstomten för att derå uppföra det nya riksbankshuset. Ty byggnader för
det måste medgifvas, att den tomten är synnerligen olämplig för
att användas till plats för riksbanken. Den ligger icke så cen- (Fortg)
tralt, att den lämpar sig för det ändamålet.

Sedan är det mycket taladt om rättsförhållandena i denna
sak, men den frågan kan icke gerna blifva afgjord genom ett
sådant sätt, som föreslås af motionären, och icke må denna omständighet
få bidraga till uppskof med frågan från Riksdagens
sida, utan må det stå dessa parter fritt att göra sina anspråk
gällande efter de omständigheter, hvartill de finna anledning. Det
må afgöras på juridisk väg, och den frågan lärer väl icke kunna
på annat sätt lösas. Det är man betänkt på, att det skall ske,
och då blir den omstäudigheteu tillgodosedd. Vidare skall vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen yttra sig och döma öfver de arbeten
rörande strömförhållandet, som komitén tänker anordna. Och
enligt de upplysningar, som lemnats oss, är det alldeles specielt
säkert, att regleringen utaf denna ström och dermed sammanhängande
färhållanden skall göras så, att status quo skall ega
rum. Man fyller ut något det sydvestra hörnet och tager bort
ifrån den norra sidan. Dessutom skall man genom anordningars
vidtagande med broarne vidga strömfåran, så att man får status
quo. Och detta lärer väl icke vara konstigare, än att det låter
sig göra, att så reglera ifrågavarande förhållanden. Jag är således
alldeles säker, att icke någons rätt kommer att förnärmas.

Sådant är förhållandet, och detosynes mig, att saken föreligger
vida bättre nu än någonsin. År 1888, då detta beslöts,
var jag deremot och röstade emot förslaget, derför att jag icke
ansåg saken så utredd, att man kunde tryggt lita på motsvarigheter
i verkligheten. Nu ställer sig saken annorlunda. Den är
så mycket utredd, och det har blifvit så mycket gjordt vid frågan,
att man kan känna sig trygg och säker. Det bar visat sig att
grunden, som man då tviflade på, är mycket bättre, än hvad
man vågade hoppas, samt att just i afseende på grunden förhållandena
äro så fördelaktiga, att de komma att leda till stora
besparingar i de beräknade kostnaderna.

Då frågan så föreligger, att jag, med hänsyn till de auktoriteter,
som haft saken om hand och som yttrat sig deröfver, icke
kan se att man kan önska sig något mera tillfredsställande läge
än det, hvari den befinner sig, så tror jag att Riksdagen bör
vidblifva sitt en gång fattade beslut i denna sak, hvarför jag
hos herr talmannen vågar anhålla om bifall till utskottets hemställan.

N:o 42. IG Lördagen den 2 Maj, f. m.

An$tlnådmed'' Herr Sven Nilsson i Efveröd. Herr talman! Jag har
uppförande åTeå&n j denna kammare uttalat mig i frågan och behöfde väl
Helgeandshol,icke gorå det nu. Jag har för min del alltid ansett att å Helmen
af nya geandsholmen inga byggnader borde uppföras, utan att man der
byggnader för borde ordna så, att det blefve en öppen plats. Men Riksdagen
Bitebanken. tiar fattat ett aanat beslut, och man får väl böja sig för den
(Forts.) meuingi som gjort sig gällande i Riksdagen, och jag har sålunda
icke den ringaste förhoppning om att min önskan skall realiseras.
— Jag hade tänkt mig att Stockholms stad skulle vilja göra
några uppoffringar, för den händelse att den plan, som jag tänkt
mig, skulle kunnat realiseras. Nu är det ju vanskligt att begära
uppöfvande af ett beslut, som Riksdagen redan fattat, men jag
kan icke fatta att det kan få namn af att upprifva ett Riksdagens
beslut, om man nu skulle besluta att ingå med en skrifvelse
till riksbanks- och riksgäldsfullmägtige med anhållan, att de
måtte taga den frågan i öfvervägande, huruvida ett hus eller två
hus böra uppföras på Helgeandsholmen. Jag skall för min del
icke gå in på frågorna om föreslagna nya gator, broar, strömförhållanden
och allt hvad dertill hörer — allt detta lemnar jag
utom räkningen. Men för mig är det vigtigt, att man icke belamrar
Stockholms vackraste plats, som jag anser vara en prydnad
för hela vårt land, på sätt här är i fråga, och jag kan således
icke finna lämpligt att bygga två så stora bus på Helgeandsholmen.
Och om ett sådant beslut, som kommit till stånd,
fortfarande fasthålles, sä tror jag att de, som dertill medverka,
eu gång skola bittert ångra den stund, ett sådant beslut fasthållits.

Nu säger man att det skall kosta ofantliga summor, om
man skall skaffa annan plats för det ena eller andra huset. Men
jag hemställer hvad det skall kosta, om man lägger eu stor del
af dessa byggnader i strömmen. Jag föreställer mig, att dessa kostnader
fullt ut skola uppväga kostnaderna för anskaffande af annan
plats, om än dessa kostnader än icke blefve obetydliga.
Ty märken väl, mine herrar, det är icke möjligt att undgå att
riksbankshuset till stor del i strömmen, om Drottninggatan
skall dragas rätt fram emellan begge husen. Ty då får bankhuset
flyttas ej obetydligt åt vester och läggas på den plan, som nu
är på ritningen utstakad, och den planen ligger till stor del — i
strömmen. Och kostnaderna för grundläggning derstädes anser
jag blifva så betydande, att man mycket väl kan taga i öfvervägande
huruvida, såsom nyss nämnts, de icke skola uppväga dem,
som man skulle få vidkännas för uppförande af ettdera af husen
på annat ställe.

Jag har också förestält mig att frågan nu kommit i ett något
annat skede än den tiden, då Riksdagen fattade sitt beslut
om dessa byggnader. Då fans hot''stallet på Helgeandsholmen.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

17 >T:0 42.

Men denna tvistfråga är nu alldeles borta, ty vi lära vill Angående anicke
kunna undgå att till detta ändamål lemna det anslag, som »

eu gång är beviljadt. Riksdagen är således löst ifrån bekymret seh/emdsMatt
skaffa en ny plats för hofstallet. Då den frågan således är men af nya
afgjord och skild från de öfriga frågorna, trodde jag att man byggnader för
skulle kunna lättare komma öfverens och besluta att lägga eu- ^u^anlen1
dast det ena huset på Helgeandsholmen. Det var efter min upp- lvS anen''
fattning ett ganska afgörande skäl, och det var i sanning många, (iorts-)
som röstade för det beslut, som fattades 1888, just för att få hofstallet
bort från den vackra plats i hufvudstaden, som bär
namnet Helgeandsholmen. Det är således uteslutande från den
synpunkten, att endast ett hus uppföres å holmen, som jag ser
frågan, då jag understöder ny utredning i frågan. Jag får bekänna,
att jag allra helst ville hafva riksbankshuset förlagdt på Helgeandsholmen
och skulle således i motsats till den förste talaren
önskat, att i den skrifvelse, som skulle afgå till fullmägtige i riksbanken
och riksgäldskontoret, begärdes utredning om platsens användande
till riksbankshuset i stället för till riksdagshus, men det
skulle nog möta ännu större svårigheter att få en annan plats,
som vore lämplig för riksdagshuset, och då jag har kännedom om
meningarna i kammaren och vet, att det är många som önska,
att riksdagshuset företrädesvis blir förlagdt på Helgeandsholmen,
skulle det ännu mindre löna mödan att göra ett sådant yrkande.

Men så mycket tror jag förslagställaren borde hafva utsträckt sitt
förslag, att det hade omfattat en utredning i båda fallen. Ty
det lär väl ändå icke vara alldeles rent omöjligt att kunna få eu
sådan plats för ett riksdagshus, som vore centralt belägen och
kunde tilfredställa Riksdagen, och jag är viss om, att om icke det
beslut, som fattades år 1888, hade fattats så oförmodadt, man då
skulle kunnat hafva fått en annan plats än Helgeandsholmen för
riksdagshuset. Den siste talaren nämnde, att om Stockholms stad
hade varit så frikostig och erbjudit en plats till riksdags- eller
riksbankshus, han skulle för sin del hafvat kunnat böja sig för
en ny utredning och låta fullmägtige taga frågan i förnyadt öfvervägande.
Men den ifrågasatta utredningen, som fullmägtige skola
göra och öfverlemna till Riksdagen, skall väl, såsom man med skäl
kan antaga, äfven omfatta denna fråga. Jag förutsätter nemligen,
att om hos Stockholms stad den meningen skulle göra sig gällande,
att det för något särskildt intresse vore önskvärdt, att det
ena huset flyttades från holmen, man då skulle från Stockholms
stad kunna ifrågasätta och äfven erhålla ett sådant tillmötesgående,
och att således den utredning, hvarom här är fråga, äfven borde
omfatta det, huru vida Stockholms stad vore villig, att lemna en
plats, eller, för den händelse någon sådan fullt passande plats
icke funnes, dock anvisade en tomt, som kunde utbytas mot eu
annan, som Riksdagen funne bättre.

Andra Kammarens Prof. 1891. N:o 42.

9

2

N:o 42. 18

Lördagen den 2 Maj, f. in.

Angående anstånd
med
uppförande å
Helgeandsholmen
af nya
byggnader för
Riksdagen och
Riksbanken.

(Forts.)

Jag kan således icke finna annat, än att denna fråga föreligger
för oss helt annorlunda nu, än då den afgjordes 1888. Jag
kan icke uttala något annat omdöme om det beslut, som då fattades,
än att det var ett verkligen förhastadt beslut, särskitdt derför
att icke den ringaste utredning då förelåg, hvarken om hvad
det skulle kosta »eller huru det skulle taga sig ut, om båda husen
skulle uppföras på holmen. Det fans icke en enda rads utredning
i den frågan den dag Riksdagen fattade sitt beslut. Det
fans visserligen en utredning beträffande byggandet af ett hus på
holmen, men icke den ringaste utredning, huru det skulle taga sig ut,
om Riksdagen, såsom den sedan beslöt, skulle låta bygga två hus
der. Man bör väl således icke kunna klandras för att man nu
vill försöka att kunna få en verklig utredning, särskildt om det
icke skulle kunna låta sig göra att få behålla endast det ena
huset på holmen.

Jag frågar er, mine herrar: hvad skola framtidens män säga
om oss, om vi godkänna beslutet att förlägga båda de ifrågavarande
husen på Helgeandsholmen, som är eu af vårt lands
vackraste platser? Jag kan för min del icke vara med derom,
och det är anledningen, hvarför jag uttalat mig deremot, emedan
jag icke med min röst vill bidraga till ett så oklokt beslut. Derför
ansluter jag mig till herr Walldéns framställning. Jag skullevisserligen,
för den händelse den af mig förut uttalade åsigt vunne
mera sympati och kammaren sålunda ansåge, att utredningen
borde omfatta hela frågan om platsen för ett riksdags- och riksbankshus,
hellre vilja biträda en sådan mening, men då något
yrkande derom icke föreligger, skall jag, för att icke splittra meningarna,
för närvarande instämma i det yrkande, herr Walldén
gjort.

I detta yttrande instämde herrar Wester, O. B. Olssonr
Pettersson i Runtorp, Henricson, Hedlund, Gethe och Gyllensvärä.

Herr Gumrelius: Såsom synes af betänkandet, har jag)

mot detsamma reserverat mig, utan att dock dervid foga något
särskildt yrkande. Jag ber nu att få med några ord anmäla, huru
jag sett den saken. Den första ärade talaren förvånade sig öfver,
att man icke velat söka få en utredning af frågan, om någon
annan plats möjligen kunde vara lämplig och till hvilket pris
den stode att få. Jag vill icke neka till, att man inom utskottet,
såsom han förmodade, verkligen trodde sig kunna hafva en viss
anledning att förutsätta, att motionärerna, som yrkat att ett föregående
riksdagsbeslut skulle ändras så väsentligt, borde hafva lagt
till ett alternativt förslag, som kunde tjena till utgångspunkt och
från hvilket man skulle kunna bedöma, hvilkendera byggnaden
borde tillmätas företrädet. Jag tror för min del, att det hade
varit bäst, om motionärerna satt sig i rörelse på det sättet. Det.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

19 N:<> 42.

har ryktesvis omtalats en och annan plats, som kunde ifrågasättas, Angående anmen
då har man gjort den invändningen, att platsen skulle för- staJ^ med „
dyras i pris, om Riksdagen komme och frågade hvad den kostade. Helgmndsh otålig
föreställer mig, att risken skulle hafva varit mindre, om en men af nya
enskild man kommit och gjort den förfrågan samt sagt sig vilja byggnader för
hafva eu trumf på handen och derför önska veta, under hvilka°Ch
vilkor platsen skulle kunna förvärfvas. Men när motionärerna * * ar* en''
icke gjort någonting i den vägen, utan endast hemstält om an- ^ or ''''

stånd till framtiden, kom den meningen att i utskottet göra sig .
allmänt gällande, att man borde försöka om möjligt komma till
något slut vid denna riksdag. Några af utskottets ledamöter voro
af den mening, att frågor skulle göras, hvarigenom man finge
kompletteradt hvad som betraktades såsom en brist i motionärernas
framställning. Då saken var före i utskottet, väcktes förslag
om, att den fråga, som först skulle aflåtas till fullmäglige
eller byggnadskomitén •— således till komitén antingen direkt eller
på omväg — skulle innehålla det spörsmål, om icke lämpligare
plats funnes i närheten och till hvilket pris eu sådan tomt möjligen
skulle kunna förvärfvas. Det var den första frågan. Den
andra frågan rörde, hvilka besparingar eller tilläggskostnader skulle
komma att göras, i händelse det blefve en byggnad mindre på
holmen och i stället en annan tomt förvärfvades. Emellertid beslöt
utskottet med åtta röster mot fyra, att den första frågan icke
finge framställas. Dermed hade man förlorat en fast utgångspunkt.

Hade fullmägtige haft att utgå från eu bestämd plats och hört
efter, till hvilket pris den kunnat förvärfvas, hade man kunnat
göra en jemförelse med byggnaderna på Helgeandsholmen, och
man hade då kunnat vänta ett annat utlåtande från fullmägtige
och komitén, än det man nu fått. Det var emellertid inom utskottet
samma åsigt som den, hvilken understundom gjort sig
gällande i den ena eller andra af Riksdagens kamrar, att man
icke får fråga för mycket. Det hände för några år sedan, att i
denna kammare framstäldes det spörsmål, i hvilken mån Sverige
vore intresseradt i preusserpolitiken. Den frågan fick icke framställas,
och man räddade utrikesministern. Men resultatet blef,
att Hans Maj:t Konungen ansåg sig böra upptaga frågan i trontalet.
Det visade sig sålunda, att den framstälda frågan behöfde
besvaras och den besvarades, fastän icke på det sätt man begärt.

Vid ett annat tillfälle har framstälts en fråga om utlemnandet af
en person till en mot honom, efter hvad man förestälde sig, mindre
vänligt sinnad magt, men den frågan fick icke heller framställas.
Jag föreställer mig emellertid, att den tid skall komma,
då vederbörande skola besvara äfven den frågan. Så var det
också med den fråga som nu är före. Den fick icke framställas
för utskottet, utan åtta af tolf sade nej. Men vi hafva redan fått
svar till en del igenom den skrifvelse från byggnadskomitén, som
utgör en bilaga till betänkandet och hvari komitén tagit upp till

/

K;0 42. 20 Lördagen den 2 Maj, f. in.

Angående an- besvarande frågan om någon annan plats kunde ifrågakomma och
Stånd med säger, utan att inlåta sig på några detaljer, att det skulle blifva
uppförande u d e yj hafva dessutom fått utdelad bland oss eu skrift, som
me^af lilja innehåller beräkningar, som söka visa att det skulle blifva två
byggnader för millioner dyrare. Men dessa beräkningar komma från ett anoRiksdagen
och nymt håll, och jag vet icke hvilket värde man bör fästa vid dem.
Riksbanken, yj hafva emellertid sålunda fått mottaga ett par svar på den
(Forts.) frågan. Jag tillmäter dock dessa svar icke någon afgörande vigt,
och jag beklagar, att fullmägtige icke satts i tillfälle att lemna
svar på frågor, som stått i bättre harmoni med motionerna än de
af utskottet framstälda.

Jag hade inom utskottet den meningen, att i och med nekandet
att framställa en sådan fråga vore det temligen likgiltigt,
hvad svar man finge på andra frågor. Jag förutsåg, att det icke
kunde blifva synnerligen mycket vunnet vid denna riksdag. Jag
tänkte nästan, att det skulle bero på initiativ från annat håll
utom Riksdagen, om det skulle kunna komma någon utredning
till stånd. Men jag skall icke för min del hafva något emot, om,
såsom den första talaren föreslagit, Riksdagen vill besluta en
skrifvelse, ehuru jag tillåter mig fästa uppmärksamheten på, att
frågan kommer i ett sämre läge, då det är Riksdagen som frågar,
hvad tomterna kosta, än om det är enskilda förslagsställare, som
söka göra sig reda för den saken.

Ibland de förslag, som motionärerna gjort, är det särskildt
ett, som jag icke anser lämpligt; det föreslås nemligen i sammanhang
med frågan om sakens remitterande till banko- och
riksgäldsfullmägtige, att man äfven skulle tillfråga akademien för
de fria konsterna om dess tycke i denna sak. Nämnda akademi
är efter min uppfattning icke eu myndighet, som det lämpar sig
särdeles väl att höra i en så praktisk fråga som denna. Frågan
är väl i hög grad en estetisk, men i ännu högre grad eu praktisk.
Om det vore en akademi af arkitekter, vore förslaget tänkbart.
Öfverintendentsembetet vore en mera till hands liggande myndighet
att höra. Jag föreställer mig, att så må hända ock kommer
att ske. Men man har invändt deremot, att öfverintendenten personligen
gjort upp dessa byggnadsritningar; det vore då ej lämpligt
att höra embetet, äfven om öfverintendenten trädde tillbaka
och läte sina underordnade svara. Men ställer det sig då så mycket
bättre att höra akademien för de fria konsterna? Den består af
<10 medlemmar, deri inberäknadt dess höge beskyddare och öfriga
hedersledamöter. I akademien tinnes in alles omkring ett dussin
arkitekter, kanske något deröfver. De öfriga äro statsråd, f. d.
statsråd, estetici, målare, några bildhuggare och gravörer. Af de
nämnda arkitekterna tillhöra 8 öfverintendentsembetet, hvarför
de ju ej vore lämpliga att höra. Således skulle de återstående
4 å 5 arkitekterna gifva akademien råd, huru den skulle svara.
Tv en direkt akademi- eller målarefråga är icke detta.

Lördagen den 2 Maj, f. in.

21 N:o 42.

Härtill kommer, att samma skäl — om än icke i lika hög Angående angrad
— som anses innebära ett hinder att höra öfverintendents- ^ staf^ °
embetet, förefinnes äfven med afseende på akademien för de fria jJelgeandsholkonsterna.
Herrarne erinra sig, att denna till preses har en af men af nya
fullmägtige i riksgäldskontoret. Jag vill på grund häraf icke byggnader för
gerna, att det skall komma i fråga, att akademien för de fria
konsterna höres i eu fråga sådan som denna. ^Forts)

Det yttrades af den förste ärade talaren, att han hört sägas, v r ''
att chefen för väg- och vattenbyggnadscorpsen hade varit hörd af
det sammansatta utskottet, och han undrade, hvad denne svarat
angående strömförhållanden och dylikt. Det tillkommer icke egentligen
mig att svara derpå, då jag är reservant i frågan. Men då
saken bragts på tal, kan jag nämna, att utskottet beredts tillfälle
till samråd både med honom, med öfverintendenten och med eu
såsom duglig erkänd medlem i väg- och vattenbyggnadscorpsen.

Denne senare utredde dessa vattenrättsförhållanden inför det sammansatta
utskottet. Chefen för väg- och vattenbyggnadscorpsen
yttrade sig försigtigare. Det framstäldes till honom af någon enskild
medlem i utskottet den kanske något förhastade frågan,
huru han skulle yttra sig, när denna fråga komme till väg- och
vattenbyggnadscorpsen. Han svarade, såsom naturligt var: »När
frågan kommer dit, får jag naturligtvis göra undersökningar, noggrannare
och omsorgsfullare, än jag här på stående fot kan göra.

Någon upplysning om huru jag troligtvis då kommer att yttra
mig, kan icke vara lämpligt att på förhand afgifva». Den person,
till hvilken man egentligen hade att hålla sig, var den nyss
nämnde medlemmen af väg- och vattenbyggnadscorpsen, som var
närvarande och lemnade upplysningar.

Herr talmani Jag skall inskränka mig till dessa ord. För
min del har jag ansett det önskligast, om på denna holme komme
att uppföras ett hus; och jag skulle helst se, derest det läte sig
göra utan stora olägenheter, att någon annan plats anvisades för
riksbanken. I sådant fall borde Riksdagen underkasta sig någon tillökning
i kostnader. Men man får naturligtvis taga i betraktande,
om det kan stanna inom rimliga proportioner. För närvarande
anser jag dock frågan vara så pass outredd, att något beslut i
den rigtningen icke gerna kan fattas. Jag har icke vågat, af
skäl jag antydt, göra något yrkande, såsom frågan nu föreligger.

Men om herr Walldéns förslag, sedan han modifierat sin ställning
i frågan, kan vinna kammarens bifall, så har jag ingenting
deremot.

Herr Lyttkens: Då denna fråga förra gången behandlades
och beslut fattades, yttrades det på det mest positiva sätt, att allt
som dertill hörde vore noggrant undersökt; allt vore klart och
bestämdt. På grund af förslagsställarnes så säkra påståenden
derom fattade kammaren det beslutet, att det skulle uppföras två

X:o 42. 22

Lördagen den 2 Maj, f. m.

(Forts.)

Angående an-särskilda byggnader på holmen; och då man satte i fråga, att det
stånd med ojck;e funnes utrymme för dessa byggnader, så vida man icke skulle
^Helgecmdsliol- £a framom den linie, som allmänt ansågs icke böra bebyggas, så
men af nya hette det: »tillräckligt med utrymme finnes» ■—• och det anfördes
byggnader för siffror för att bevisa detta. Det sades, att allting vore undersökt;
Riksdagen och eganderättsförhållandena, vattenrätten, bazarens pris, allt var klart
1 8 an en'' bestämdt, den senare skulle kosta'' högst 90,000 kronor, och auktoriteter
åberopades, som man icke vågade jäfva, men hur har
det gått? Bazaren kostar, om jag är rigtigt underrättad, 250,000
kronor förutom 5 års ränta — och allt öfrigt är oklart; grunden var
ej undersökt, utrymmet ej beräknadt, ritningar ej uppgjorda, än
mindre något kostnadsförslag uppgjordt i denna dag som är.
En talare yttrade nyss, att detta varit ett förhastadt beslut. Jag
vill gå ett steg längre och påstå, att det var ett lättsinnigt beslut
att afgöra eu sådan sak utan några undersökningar, utan ritningar
och kostnadsförslag, utan att hafva reda på om plats finnes
tillräcklig, utan att fullt kompetenta offentliga auktoriteter fått
yttra sig i frågan. Det har nu visat sig, att utrymmet icke är
tillräckligt stort. Det fordras flere tusen qvadratfot mera yta för
att få tillräcklig plats. Nu säges väl att med den sammanträngning
af båda byggnaderna till en och genom fyllning ut i sjön
ända till 70 fots djup kan man få utrymme nog för byggnaden.
Ja, genom fyllnad i sjön kan man få så stort utrymme som helst,
men hvad kostar detta och hvad säkerhet för framtida bestånd
innebär detta? Och man har genom att bygga tillsammans båda
husen till ett öfverskridit eller afvikit från Riksdagens beslut.
En ärad talare har påstått, att, oaktadt sammanbyggnaden, det
dock skulle vara två byggnader, och anfört såsom skäl härför,
att man jemförelsevis skulle annars kunna betrakta hvarje qvarter
i staden såsom ett hus, ja, som orden folio, eu hel gata i Stockholm
som en byggnad. Jag tror emellertid, att det är svårt att
efter vanligt språkbruk, med vanligt menskligt förstånd komma
till det resultatet, att den föreslagna byggnaden skulle vara två
byggnader, lika svårt som att räkna en gata i Stockholm som en
byggnad. Huru man nu emellertid vill betrakta saken, så har
det visat sig, att man icke kan få plats för två särskilda, ej med
hvarandra sammanbyggda byggnader. För att få tillräcklig plats
måste man fylla ut i strömmen och ställa till så att hela gatan
blir såsom eu instängd gård eller eu genomkörsel. Det är nu
mycket sant, att sådant, såsom den ärade talaren sade, skett mångenstädes
i Europa; men det har varit en nödfallsutväg, som man
tillgripit, huru ofördelaktig den än må hafva varit för så väl byggnaders
framtida bruk som för utseendet, då man icke på annat
sätt kunnat erhålla plats. Man må derför med skäl fråga: hafva
vi verkligen här i Stockholm sä trångt om utrymme, att vi för
att kunna få till stånd dessa dyrbara byggnader måste tillgripa
denna nödfallsutväg? Hvarför skall man nödgas tillgripa en så

Lördagen den 2 Maj, f. in.

23 X:o 42.

olämplig åtgärd för en riksdagsbyggnad? Hvar och en, som åkt Angående an.
genom sådana hvalf som det bär föreslagna, vet hvilket eko der- st"pd mfd „
igenom uppkommer. Men det är dock nödvändigt, att så vigtiga ^elgeaTdsholförhandlingar
som dessa, der man öfverlägger om statens behof, men af nya
icke störas genom slikt buller. byggnader för

Nu har det sagts, att, sedan beslutet i saken fattats, hafva alla Resdagen °ch
möjliga utredningar blifvit gjorda. Men det finnes ännu frågor l u*an
af mycket stor betydelse, som icke alls äro klara, särskildt den i ''018-)
angående rättigheten att fylla i strömmen och ändra dess lopp.

Hvar och eu, som haft med sådana saker att göra, vet hvilken
tid, hvilka formaliteter, hvilka syner, besigtningar och långvariga
processer kunna fordras, om man vill ändra en strömfåras lopp.

Jag förmodar, att samma lag gäller för Norrström som för andra
strömmar i Sverige. Det går icke an att utan parternas hörande
godtyckligt ändra en strömfåras lopp, helst då den är af sådan
betydelse som denna. Om nu vederbörande skulle börja att fylla
i strömmen, utan att denna fråga blifvit utredd, är jag öfvertygad
om, att staten skulle få mycket obehagliga efterräkningar. Ty
man vet, hvilken benägenhet det finnes att tillgodose sig på det
allmännas bekostnad. Jag är öfvertygad om, att åtminstone de
fleste strandegarne, som redan i vanliga fall lida af markernas
öfversvämmande, skulle sedan komma med anspråk på ersättning
-af staten för att deras skada och förlust blifvit större; och har
ändring gjorts i strömfåran, utan iakttagande af lagliga former,
skulle de vinna den processen. Och hvilka kostnader skulle det
oj vålla staten! Nu sade visserligen en talare på skånebänken,
att komitén är betänkt på att göra detta. Ja, då är jag fullt
öfvertygad om, att det kommer att vålla sådan tidsutdrägt, att
under tiden mycket väl en sådan utredning som den herr Walldén
föreslagit skulle kunna medhinnas lemnas till Riksdagen.

Det är från riksbankens synpunkt denna sak blifvit sedd
och bedrifven — jag vågar icke säga stallets, då jag icke dervid har
några fakta att stödja mig på, utan det var från en numera afliden
bankofullmägtig den tanken utgick att få ett fördelaktigt
läge för riksbankshuset genom att uppföra det på Helgeandsholmen,
och en del herrar bankofullmägtige hafva sedan varit flitiga
och energiska arbetare för denna sak. Jag skulle för min del
vilja vara med om att förlägga detsamma dit och låta Riksdagen
förblifva i orubbadt bo på Riddarholmen; sessionsrummen skulle
här kunna byggas, der de låga flyglarne äro belägna. Detta
skulle ganska lätt kunna gå för sig. Då skulle man slippa en
mängd dyrbara kostnader, slippa bygga i strömmen, slippa dessa
undersökningar, slippa den dyrbara grundläggningen på 70 å 90
fots djup i sjön. Då finge riksbanken en byggnad, som skulle
vara en verklig prydnad för staden. Då behöfde man ej gyttra
ihop dessa byggnader; ty det kan ej nekas, att det måste taga sig
femligen illa ut, att, såsom det föreslagits, klämma till hopa dessa

S:o 42. 24

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Angående a»-byggnader på ett trångt ställe. Då skulle man der kunna sätta
stånd med ° riksbankshuset på fasta land och slippa fylla i strömmen samt
^Hcigeanäskot äfven slippa långvariga processer med Mälarens strandegare, hvardera
af nya igenom hela företaget hindras att komma till utförande. Man
byggnader för måste medgifva, att tiden är dyrbar för att få i ordning en ny
^Rilsbrd sessi°nssal för Andra Kammaren, ty i och med det, att folkmäng1
san en, tilltager, kommer åtminstone denna kammare att blifva allt(.
<or s.; trång och omöjlig för sitt ändamål. Den är redan för trång
för antalet ledamöter i densamma och i alla händelser mycket
olämplig. Då kunde man äfven åstadkomma, att arbetet med
uppförande af den nya byggnaden stäldes i gång. Riksbanken
kan mycket väl gifva sig till tåls, der den är, ännu någon liten
tid, till dess att frågan blifver utredd, huru vida det är staten
eller Stockholms stad, som egentligen har dispositionsrätt till strömfåran.
Det finnes så många anledningar att begära en dylik utredning,
att det nu icke kan skada att göra framställning härom,
när i alla fall tiden icke medgifver, att byggnadsarbetet påbörjas
i år. Begärde man hos vederbörande att få se den utredning,
som de i detta fall gjort, kunde man äfven komma i tillfälle att
bedöma, huru vida denna är tillfredsställande eller ej. Det måtte
finnas någon fruktan för, att denna utredning skall visa, att byggnad
sbeslutet varit förhastadt, och att byggnaderna nu icke kunna
utföras utan ofantliga kostnader och svårigheter. Med den åsigt
jag har derom, att det vore lämpligast att sätta riksbankshuset
på Helgeandsholmen, kan jag icke vara med om herr Walldéns
förslag, att man skulle söka en annan plats för riksbankshuset,
utan skulle tvärt om vilja säga: låt riksbanken vara ensam på
Helgeandsholmen och låt riksdagshuset få sin plats på Riddarholmen!
Som emellertid något sådant förslag nu icke föreligger,
utan blott ett förslag om utredning af frågan, skall jag icke göra
något yrkande derom. I och med detsamma man får en utredning
af frågan, tror jag, att sunda förståndet skall taga ut sin
rätt och säga: låt oss bygga ett nytt hus, hvilket det nu må varat
För öfrigt kan jag icke annat än instämma med herr Sven Nilsson
derom, att huru skall väl efterverlden döma, när denser, att
vi gyttrat i hop två sådana byggnader, hvilka hvar för sig böra
vara monumentala och fordra olika stil och olika förhållanden.
På det man icke må sammangyttra dessa byggnader och sålunda
kanhända icke få någon af dem tillfredsställande och ändamålsenlig
i brist på utrymme, tror jag, att det nu vore skäl att taga
denna fråga i förnyadt öfvervägande. Dock vill jag instämma
med herr Walldén i hans yrkande om en utredning, hvilken alldeles
icke hvarken kan fördröja eller skada frågan.

Herr Herslow: För min del skulle jag gerna vilja gorå

en fråga, herr talman. Detta är väl ändå bara en diskussionsöfning,
ungefär som om vi sutte i eu teknologförening? Icke är

Lördagen den 2 Maj, i. in.

25 X:o 42.

val på fullt allvar mening att på dessa grunder och i
få fram ett riksdagsbeslut?

detta syfte Angående anstånd
med

För tre år sedan kommo vi efter tio års sträfvanden. under -

vppförande å
Helgeandshol sökningar

och jemkningar till ett beslut för att fylla ett behof, men af nya
som efter mitt förmenande var af den mest tvingande beskaffen- byggnader för
het: att skaffa ett drägligt hus för rikets representation och skapaoctl
ett säkert hus för rikets bank. Vi hafva gått ett godt stycke 1 ® 1
på den vägen under dessa tre år och redan undanstökat hvad ^ r s''''

som var för mig, och jag tror äfven för de flesta ledamöter af
denna kammare, den mest påkostande delen af programmet. Vi
hafva betalat 1,000,000 kronor för ett stall, åtskilligt för en bazar
och åtskilligt för tvättinrättningar. Dessa penningar hafva
vi betalt ut för att komma åt en tomt, som skall räcka till åt
oss för ändamålet; och när vi passerat detta obehagliga skede
och skola till att bygga, då kommer någon och yrkar: »åh nej,
låt bli detta! Det var bra, att ni gåfvo ut de der millionerna,
det passar oss bra, men resten af programmet konvenera!- oss icke!»

Jag kan tänka mig att för upphäfvande af ett riksdagsbeslut
utaf sådan art, som detta, skulle kunna förekomma tvä
anledningar. Riksdagen tillsatte en byggnadskomité, och denna
komité fick uppdrag att tillkalla de dugligaste och mest sakkunnige
personer, den kunde få, för att rådgöra sig med. Om nu denna
komités förtroendemän sedan kommo till oss och sade: »utrymmet
räcker icke till för ändamålet, eller byggnadsgrunden duger icke,
eller det hela blir i en eller annan form omöjligt att utföra på sätt,

Riksdagen önskar och med de kostnader, Riksdagen beräknat»,
då skulle jag kunna såga: med denna framställning från vår
egen verkställande komité måste vi revidera beslutet! Men hvad
säger komitén? Den säger: »byggnadsgruuden är bättre, än vi
vågade hoppas, och utrymmet är större, än vi tänkt oss! Vi få
reservlokaler så stora, att sedan vi skaffat utrymme för allt, dessutom
40,000 qvadratfot obegagnadt rum återstår för framtida
disposition. Framför riksdagshuset hafva vi eu fri plats så stoi-,
som Gustaf Adolfs torg, och mellan byggnaderna hafva vi eu
gata, bredare än Drottninggtan. Hvad kostnader beträffar kunna
dessa ännu icke i detalj bestämmas för sådana storartade byggnader.
Men, hvad vi bestämdt kunna kalkylera, är att vi få e;t
öfverskott på så och så många hundra tusen kronor, genom besparingar
i afseende å grundläggningskostnaderna, och derutöfver
hafva vi de ständigt växande, ej beräknade räntorna på de
5,000,000 kronor som af Riksdagen anslagits». —- Från de män.
åt hvilka vi gifvit i uppdrag att öfvervaka verkställigheten och
genomförandet af beslutet, hafva vi endast fått den förklaring, att
detta beslut låter sig i allo väl verkställas.

Men jag kan äfven tänka mig ett annat skäl och en och
annan anledning, hvarför det en gång fattade beslutet skulle
kunna af Riksdagen upphäivas. Jag kan föreställa mig, att, när

N:« 42. 2(5

Lördagen deri 2 Maj, f. m.

Angående an- jag håller på att bygga mig ett hus, grannen, egaren till grannstånd
med * tomten, kommer till mig och säger: »ja, ni bygger det der huset,
HeUaZthol- 0ch det är er fulla rätt, men mig kommer det till skada; vill ni
men af nya icke låta bli att genera mig med detsamma, det skymmer mitt!
byggnader för J ag skall i stället härför gifva eder en annan plats!» — Jag
Riksdagen och kan tänka mig, att Stockholms kommun komme med en sådan
Rriksbanken. framställning i en eller annan form. Stockholms kommun har en(l*
orts.) gam rättighet att tala ur Stockholms stads synpunkt, liksom det
är Riksdagen ensam, som kan vara målsman för Riksdagens och
riksbankens intressen. Stockholms stad kunde säga: »det skulle
passa oss bäst, om det blott blefve ett hus på Helgeandsholmen,
Här skolen i få tomt till det andra huset!» Äfven detta skulle
jag, som sagdt, kunna tänka mig som skäl för en revision af beslutet.
Men Stockholms stad har icke gjort någon sådan framställning
eller något sådant erbjudande, ty staden har icke alls
yttrat sig i frågan. Det är icke Stockholms stad, som gjort framställningen.
Hvem är det då? Det är eu mening, det är ett
sällskap af intresserade, estetiserande och teoretiserande i Stockholm,
det är med ett ord sagdt, hvad jag skulle vilja kalla: Herr
Stockholm. Det är han som — herr Stockholm är nemligen en mycket
mångsidigt bildad och intresserad man, slängd i teknologi och
hemmastadd i alla konster, fria konster och sköna konster, fria
isynnerhet, — det är han som med döt älskvärdt obesvärade väsen,
som är en af Herr Stockholms trefligaste karaktersdrag nu
kommer och säger: »hör nu, Riksdagen har köpt den der tom ten

och tänker bygga ett hus der! vet ni detta var dumt! Det
är sant, att ni beslutat det, men det var ett enfaldigt beslut! Jag
har tänkt en smula på saken; jag begär icke, att ni genast skola
upphäfva detsamma; jag begär heller icke, att ni skola antaga
min åsigt om, hvar husen skola ligga, ty se det vet jag ej! Jag
vill blott, att ni skola icke lägga husen der ni beslutat lägga
dem! Jag vill, som sagdt, ännu ej begära det formella upphäfvande
af beslutet; men för ögonblicket kunnen i väl göia mig
så mycket, att ni sätta till eu utredning för att öfvertyga eder
om, att det var ett dumt beslut!»

Huru det än är, föreställer jag mig dock, att, om förslaget
om denna utredning än skulle falla eu och annan på läppen och
derför antagas — med tillhjelp af dem, som icke ville vara med
om beslutet förra gången och derför nu vilja hafva detsamma upp
rifvet — något som jag icke kan godkänna — så är det dock i hela
landets intresse, att hvad som i Riksdagen beslutes, äfven mot våra
individuella åsigter, som representanter sedermera af oss formelt respekteras.
Jag tror icke, att den föreslagna utredningen skulle
föra till något annat resultat, än att vi möjligtvis skulle
kunna hitta på någon ny tomt, som vi af Stockholms stad eller
af någon Stockholms tomtegare skulle kunna få köpa för ytterligare
några millioner, och för att på detta lyckliga resultat

27

>'':« 42.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

ännu få vänta ytterligare några år, innan byggnaderna skulle kunna Angående an påbörjas.

Jag kan knappast föreställa mig, att detta kan varaus^r2de å

kammarens önskan. Om ock beslutet kommit till stånd mot mi- Helgeandshol noritetens

önskan -— såsom hvarje annat beslut tillkommit — så men af nya

kan man likväl icke påstå, att det saknat utredning, då för detta byggnader för

ändamål komitéer tillsats och undersökningar gjorts i jag tror

tio år. Men om det upphäfves nu för att ställa en ny »utred ning»

drager det beslutet öfver oss eu tidsförlust, som vi icke hafva

råd till och millionkostnader, Indika vi sannolikt heller icke skola

lå råd till. När detta är det enda resultatet, så — hvilka

förhoppningar man kan hafva fäst vid att få saken behandlad

den 2 maj — vill jag hoppas, vågar jag tro, att kammaren icke

kan eller skall fatta mer än ett beslut i denna fråga, och det är

att vidhålla sitt beslut och sålunda nu bifalla utskottets förslag.

Med herr Herslow förenade sig herrar Petersson i Hamra,

Peterson i Hasselstad, Janson i Carlshed, Bergendahl, Broström,

L. Eklund, Rosengren, SwartUng, Bedelius, Wijkander, Andrén,

Bratt, Lilljeqvist, Andersson i Ölsund, Arhusiander, Jonson i Fröstorp,
Palm, Wendt, Thermcenius, Gunnar Eriksson, Larsson i Upsala,

Anderson i Skeenda, Eliasson, Kihlberg, Holmgren, Aström, Johansson
i Strömsberg, Andersson i Hamra, Sjöberg, Örtvall, Larsson i
Mörtlösa, Jönsson i Gammalstorp, Olsson i Frösvi och Andersson
i Malmö.

Herr Pehr son i Törneryd anförde: Då jag deltagit i detta

ärendes behandling inom utskottet, och jag likaledes funnit anledning
att i viss mån reservera mig mot utskottets motivering,
skall jag anhålla att i allra största korthet få säga några ord.

Mig har det icke förundrat, alt många uttalat sitt missnöje
öfver det beslut, 1888 års Riksdag fattade att afrödja Helgeandsholmen
för att der uppföra tvenne stora byggnader, hvar för sig
af den beskaffenhet, att de — säge hvad man vill — helt säkert
förtjena hvart och ett sin särskilda och fristående plats. I detta
afseende kan jag icke finna annat, än att hvad professor Scho
länder i tiden har uttalat angående Helgeandsholmens bebyggande
är och förblir ur estetisk synpunkt det rigtigaste. Jag förundrar
mig således icke öfver, att man hör någon missbelåtenhet
öfver det sätt, hvarpå Riksdagen beslutat bebygga Helgeandsholmen.
Men hvad är nu att göra? I likhet med många andra
inom denna kammare tillhörde jag minoriteten, när beslutet i
denna byggnadsfråga fattades. Jag anser mig emellertid nu böra
ställa mig i förhållande till det läge, som frågan lör närvarande
har; och då synes det mig, som om man hade att öfverväga
olägenheter och fördelar emot hvarandra, när fråga uppstått alt
i mer eller mindre män göra ändring i det beslut, som Riksdagen
eu gång fattat. Hade man dervid kunnat peka på några i eko -

If:o 42. 28 Lördagen den 2 Maj, i. in.

Angående an- nomiskt afseende bestämdt gifna fördelar af en ändring skulle

uppförande med. deu llPPfaltaing 3»g 1 öfrigt har om denna byggnads Helgeandshol-

tragaj otvifvelaktigt biträdt en sådan mening vid ärendets behandmen
af nya ling inom utskottet. Men härutinnan har motionärerna såsom
byggnader för redan eu talare påpekat, lemnat eu lucka i sin framställning, hvilEManJcen
^m *uom Wskottet, som i viss män delade motionärernas
I S an en. sokte afhjelpa genom att till fullmägtige i riksbanken

*or s’; och riksgäldskontoret framställa det spörsmålet, om fullmäktige
kunde säga oss, att någon annan lämplig plats för riksbankshusets
uppförande stod att erhålla. Den frågan undertrycktes i
utskottst och fick sålunda icke till vederbörande komma fram.
Och man kan icke heller leta sig till något svar på den frågan
ifrån det utlåtande man erhållit från byggnadskomitén.

När alltså hvarken motionärerna eller utskottet kunnat visa
hvad man skall sätta i stället för det man vill taga bort, så synes
det mig, som om man skäligen icke kunnat från utskottets sida
göra eu sådan framställning som den, att Riksdagen skulle i mer
eller mindre mån ändra sitt en gång fattade beslut. Detta har varit
hufvudskälet för mig att biträda det slut, hvartill utskottet kommit.

Min reservation afser, såsom herrarne se, endast en erinran
mot eu del af utskottets motivering, nemligen emot hvad utskottet
yttrat i tredje punkten eller att »ett förläggande af riksdags- och
riksbankshus på olika ställen utan tvifvel skulle icke blott erbjuda
stora svårigheter att genomföra, utan äfven medföra betydligt
ökad och för närvarande alldeles oberäknelig kostnad.» I dessa
ord har jag icke kunnat instämma, tv jag anser fullkomligt obevisadt,
att det skulle behöfva bli <M. are att förlägga riksbankshuset
på annan plats än på Plelgeandsholmen.

Om jag skulle uttala någon mening härom, så skulle det
vara den, att jag anser det vara möjligt att få eu plats på annat
ställe än på Helgeandsholmen, eu plats som både kunde blifva
lämplig för riksbankshuset med afseende på läget, och i fråga
om kostnaden billigare än den kommer att bli på Helgeandsholmen.
Men jag kan naturligtvis icke begära, att, om jag skulle
föreslå någon plats, kammaren skulle fästa afseende dervid.
Motionärerna hafva icke tilltrott sig att framlägga något förslag
härom, och, som jag sagt, fick utskottet icke framställa någon
fråga härom till fullmägtige; hon undertrycktes. Och då finna
herrarne, att vi, inom utskottet, som hyst annan uppfattning i
frågan än utskottets flertal, detta oaktadt icke kunnat förorda
saken till annan utgång än som skett.

Detta är i korthet den ställning till frågan jag intagit. Och
jag kan sålunda icke se annat, än att man måste i sak bifalla
Hvad utskottet hemstält.

Herr Westerberg: Efter herr Herslows uppträdande och
anförande i denna fråga vore det alldeles öfverflödigt för mig att

Lördagen den ‘2 Maj, f. in.

29 N:o 42.

yttra mig. Men jag har blifvit ombedd derom af flere menings- Angående anfränder
inom kammaren, som tycka, att jag såsom yrkesman staJ,l(l „
borde äfven offentligen angifva min uppfattning i eu så stor fråga Uj£elg°eandshot
som :derin a. Jag skall dock icke ingå i några speciella anmärk- men af nya
ningar eller genmälen, ehuru detta kunde vara rätt lockande. byggnader för

Det är mycket vanligt för oss, som hafva med byggnadsfrågor
att göra, att oupphörligt möta invändningar, af ungefär ^Forts^
liknande beskaffenhet, med dem som framstälts, innan denna
fråga nu kommit till slutdrabbningen. Och det gäller då att taga
hvarje faktor med i beräkningen.

Här hafva framhållits i dag i kammaren två nya faktorer, delvis
möjligen såsom skrämskott och delvis såsom varning. Öfver
dessa tror jag icke vi kunna komma längre än att bilda oss ett
eget litet omdöme, då vi icke kunna definitift afgöra dem: jag
menar den juridiska vattenrättsfrågan'' och framtidens dom. Hvad
den första frågan beträffar, anser jag att så väl svenska representationen
som riksbanken nog torde komma att kunna försvara
det steg, de taga, både gent emot anspråken på strandrätt och
vattenrätt, hvilka senare för öfrigt tyckas inskränka sig till den
vattenkraft, som Stockholms stad låter obegagnad löpa förbi i
strömmen. Med afseende på den framtidens dom, som anses
skola drabba hvar och en här af oss, som deltager i beslutet, så
må jag säga, att jag betviflar, att den så synnerligen tungt kom,
mer att drabba till exempel liemmansegarne från Småland, åtminstone
hvad det estetiska elementets Nemesis vidkommer. Med
afseende åter på de talanger, som på ett synnerligen förtjenstfullt
sätt uppträdt såsom motståndare till frågan, tror jag, att deras
sträfvan att vinna en monumental byggnad på Skeppsholmen
jemväl skall förmildra efterverldens dom, då vi nu bevara denna
holmes skönhetsbehandling åt framtiden, åt det unga slägte, som
der kan få tillfälle öfverglänsa det arbete, som denna kammare
i dag, såsom jag hoppas, kommer att besluta för Helgeandsholmens
bebyggande.

Jag skulle blott till detta vilja lägga ett uttalande derom,
att jag har det största förtroende till de män, som hafva riksbyggnadernas
uppförande och förvaltningen af byggnadsarbetet
sig anförtrodt. Det fordras för att vinna harmoni vid ett estetiskt
byggnadsarbete, lika väl som vid utförandet af ett musikaliskt
stycke, att icke flera personer samtidigt och i olika tonarter
klinka på tangenterna. Det fordras lugn och ro. Vi göra således
allra bäst, då vi med förtroende lemna sakens utförande åt de
personer, som nu handhafva densamma.

Här har talats åtskilligt om det begränsade utrymmet, och
man har särskildt framhållit, att ljusgårdarna skulle vara en af
de ömmaste punkterna för angreppen mot förslaget. Jag tror
mig emellertid ha funnit, att den skönhetslinie, som blifvit fastslagen
såsom ett axiom, dock icke torde vara så absolut berättigad,

N=e 42. 30

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Angående anstånd
med
uppförande ä
Helgeandsholmen
af nya
byggnader för
Riksdagen och
Riksbanken.

(Forts.)

att man icke skulle kunna rubba något derpå och derigenom
vinna utrymme inom ljusgårdar och andra lokaler, ifall man så
önskade. Tåg tror för resten, att det i sista hand icke blir en
ur uteslutande ekonomisk synpunkt bedömd fråga utan fastmer
att, om kammaren vill och vill den med full viljekraft, behöfver
man ej befara, att nödiga medel vid utförandet vägras för att
derigenom för Sveriges framtid visa, att man äfven nu kan med
till hands stående materiel utföra en fullt värdig, monumental
byggnad på Helgeandsholmen, vare sig eu sammanbyggnad af de
två eller en enda. Det är fullkomligt berättigadt att bygga eu
hufvudbyggnad med dertill hörande ekonomibyggnad, ehuru denna
uppfattning af några i nu föreliggande fall påpekats såsom felaktig.
Begreppet ekonomibyggnader torde knappast finna eu
lämpligare parité äu då riksdagsförsamlingens riksdagshus har sin
ekonomibyggnad, Riksbanken vid sidan.

Jag yrkar derför bifall till utskottets här uttalade afslag å
de ifrågavarande motionerna, eller »att herrar friherre af Ugglas’
och Walldéns ofvanberörda motioner icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.»

Herr Stjernspetz: Ehuru jag tänkt betrakta denna sak

ensamt från den ekonomiska sidan, då jag tror mig kunna visa,
att eu och annan million kunde besparas statsverket, om ytterligare
utredning finge ega rum, kan jag dock icke undgå att något
beröra den estetiska sidan af saken; detta med anledning af den
nästföregående ärade talarens yttrande, »att eu landsortsrepresentant
från Småland eller någon annan provins kunde nog bära
efterverldens tadel för ett möjligen dåligt beslut i denna fråga».
Såsom varande laudsortsrepresentant vågar jag på det bestämdaste
protestera emot detta yttrande. Må vi, som äro från landsorten,
vara huru obskura personer som helst, sä tror jag dock,
att hvarje sådan representant, likaväl som någon annan, vore lian
också från Göteborg, icke vill ha det ryktet om sig, att han biträder
mindre lämpliga riksdagsbeslut, som skola kunna klandras
af efterverlden.

Då jag nu öfvergår till den ekonomiska frågau, så vill jag
fästa kammarens uppmärksamhet på Riksdagens mening, då det
var fråga om att bygga de nya gardeskasernerna. Riksdagen
beslöt nemligen att låta försälja de gamla mera värdefulla tomterna
och flytta kasernerna till utkanten af Stockholm. Försäljningssumman
blef så stor, att den icke blott räckte till kostnaderna
för de nya storartade kasernernas byggande, utan derutöfver
lemnar omkring eu million i öfverskott till statsverket. Nu
är förhållandet det, att denna plats, som man äflats att belamra
med riksdags- och bankhus, är den dyrbaraste i Stockholm, ja i
hela Sveriges rike. Dess värde kan jag visserligen icke uppgifva.
Men det bör icke vara svårt att inse, att antingen Stockholms

Lördagen den 2 Maj, f. ro.

31 N:0 42.

Riksbanken.
(Forts)

stad eller något enskilt konsortium skulle kunna för densamma Angående anbetala
millioner, eller ock lemna för ändamålet bättre byggnads- stn\c<l .
tomter i utbyte. ZfeandLl Härtill

kommer, att denna plats är en ibland de allra dy- men af nya
raste att aptera, det vill säga ordna för dessa byggnader. Den byggnader för
fordrar ett orimligt dyrbart grundläggningsarbete. Af hand- Rtfcsdagen och
lingarna framgår nemligen redan, att en pålning — hvilken dock
skulle kosta cirka 300,000 kronor — icke kan antagas komma
att duga. Man synes slutligen komma till det resultat, att man
från den fasta grunden måste bygga med qvaderstenar, hvilket
kommer att oerhördt fördyra grundläggningskostnaderna. Vidare
skall det göras storartade utfyllnader och byggas kajer rundt omkring
holmen och slutligen dyrbara broar både åt norra och
södra sidan.

Tyvärr hafva vi icke ännu fått se några verkliga uiarbetade
kostnadsförslag. Ännu efter 3 år har detta icke skett, antingen
man icke vågat eller icke kunnat framlägga sådana. Detta visar,
att frågan ännu efter 3 år är i ett mycket outredt skick. När
denna plats är den dyrbaraste i Sverige och dertill ingen plats
finnes i Stockholms stad, som fordrar så oerhörda uppoffringar
för att blifva lämplig, när derjemte ett enhälligt klander försports
från snart sagdt alla estetici, så synes det besynnerligt, att Riksdagen
nödvändigt ändå vill förlägga byggnaderna der. Det är,
efter mitt bestämda förmenande, det största slöseri med statens
medel. Jag ser dervid frågan hufvudsakligen ur ekonomisk synpunkt,
och bestridas kan icke, -— ifall man verkligen vill kalkylera —
att ensamt valet af denna plats kommer att fördyra dessa byggnader
med öfver en, kanske två millioner! Jag hemställer, om
vi icke kunde hembjuda Stockholms stad denna plats; jag är då
viss, att densamma, om den icke rent af upplåter plats för riksdags-
och riksbankshus, åtminstone bidrager till anskaffande af
en sådan; vi få då åtminstone fast grund att bygga på och slippa
alla dessa dyrbara arbeten för platsens ordnande. Om man närmare
vill tänka på kostnaden för dessa byggnader, bör det
för hvar och en vara tydligt, att sjelfva den ekonomiska botten
för frågan är falsk.

Jag instämmer visserligen i det närmaste i herr Walldéns
förslag; men jag anser det vara orätt att binda banko- och riksgäldsfullmägtige
vid en så pass begränsad skrifvelse som den
föreslagna; de borde äfven kunna hafva rättighet att upptaga den
frågan, om icke båda husen kunde lämpligen läggas på andra
platser och deremot Helgeandsholmen upplåtas åt Stockholms
stad eller på annat sätt för statsverkets räkning göras fruktbringande.

Man har sagt, att vi villo upprifva ett föregående riksdagsbeslut.
Jag svarar: nej. Vi begära endast en utredning. En
sådan hafva vi verkligen rättighet att fordra. Ty då denna fråga.

>’:0 42. 32 Lördagen den 2 Maj, i. in.

Angående an- var före för 3 år sedan, och det då framstälda förslaget antogs,
stånd med * gå skedde det till stor del på grund af förespeglingar, att riks^Belqecmdåiol-
bau^eu inom kort skulle få en bättre lokal — inom 3 ä 4 år,
men af nya menade man. Nå, huru står frågan nu? Man har icke ännu,
byggnader för efter dessa års förlopp, ens kunnat framlägga vare sig fullstänEiksdagen
och diga ritningar eller kostnadsförslag! Vi blefvo tydligen »dragna
Rikslän en. vjc[ ^äsan» vid den riksdag, då frågan framlades och be(Foits.
) gjötg. Jag insåg detta redan då och uppträdde så mycket jag
förmådde emot förslaget. Men det »nya systemets» kända majoritet
genomdref det sorgliga beslutet. Herr Walldéns förslag innebär
icke ett uppridande af ett riksdagsbeslut, utan det är en
hjelpsam hand, som räckes dem, hvilka hafva frågan under handläggning,
på det att de må komma ur det dilemma, i hvilket de
råkat, då de på 3 år icke ens kommit till första början med utförandet
af Riksdagens beslut, och hvilket tydligen icke heller han
till alla delar utföras. Ehuru i hufvudsak instämmande i herr
Walldéns yrkande, ber jag dock att få något annorlunda formulera
detsamma. Jag vågar nemligen föreslå »att Riksdagen ville
uppdraga åt fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontoret att
taga i förnyadt öfvervägande frågan, om icke byggnadsplats^!
för riksbanks- och riksdagshus skulle annorstädes än på Helgeandsholmen
hunna beredas, samt till nästa Riksdag inkomma med
fullständig utredning så väl derom som angående de kostnader,
som genom en sådan förändring af Riksdagens beslut kunde
uppkomma».

Jag anhåller, herr talman, om proposition på detta mitt
yrkande.

Herr Linder: När kamrarna för några få dagar sedan enhälligt
antogo förslaget till sjölag, så torde det väl icke hafva
varit derför, att flertalet kunde tillmäta sig sakkunskap i den frågan.
Det skedde nog derför, att Riksdagen då kunde ansluta sig
till en fullständig och pålitlig utredning af sakkunniga personer.

Riksdagen står här inför en annan fråga, der omöjligen
flera än ett ringa fåtal kunna tillmäta sig sakkunskap. Äfven bär
måste vi stödja oss på auktoriteter. Men huru låta auktoriteter -nas omdömen i detta fall? Det vore icke att uttrycka sig rigtigt,
om man helt enkelt påstode, att de äro sins emellan oense.
Af andra är redan ådagalagdt, att de personer, på hvilkas auktoritet
vi här hafva att stödja oss, till det ojemförligt öfvervägande
antalet äro emot det sammansatta utskottets här föreliggande
förslag. Och ifrån de konstnärer, som yttrat sig för eu anordning
enligt detta förslag, har åtminstone icke förnummits någon
konstnärsentusiasm.

Hvad gäller den fråga, som nu här afhandlas? Jo, det
största byggnadsföretag, som på långliga tider förekommit i vårt

33 > o 42.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

land och som är af den beskaffenhet, att säkerligen icke på mycket
länge här kan förekomma något dermed jemförligt. En föregående
talare har —- om jag uppfattade honom rätt, — påstått
att det här vore endast fråga om att få ett »drägligt» hus för
Riksdagen och ett »säkert» hus för riksbanken. Jag blef högeligen
förvånad öfver att höra uppgiften begränsas derhän. Efter
min mening måste Riksdagen söka att få monumentala hus både
för Riksdagen och riksbanken. Det gäller ju att för århundraden
uppföra byggnader, som skola representera vårt lands intresse för
byggnadskonsten och visa dess förmåga att bedöma sådana. —
Hos oss är det som om det vore »förgjordt», när stora företag
skola utföras. Redan Ehrensvärd varnade sin nation för att icke
hängifva sig åt hetsigheter vid tillfällen, då sådana äro farliga.
Men särskilt i fråga om byggnadsföretag har nationen icke velat
följa hans vink. Man har merendels tagit sig för kort tid,
och derför har det ock visat sig, att våra stora offentliga byggnader,
när de blifvit färdiga, icke varit tillfredsställande. Vi hafva
exempelvis här i Stockholm eu byggnad, som kostat ofantliga
summor •— jag menar nationalmuseum; — men icke har landet
någon synnerlig heder af det arbetet. Icke kan man peka på
den byggnaden och säga: Detta är ett bevis på att vi här i Sverige
förstå oss på att bygga monumentalt.

Nu är fråga om ett uppskof i frågan om riksdags- och
bankhusen. En mängd af kammarens ledamöter tycker, att ett
sådant uppskof är obehöflig!. Den ene talaren efter den andre
frågar: »Kan man påstå, att detta ärende saknar utredning?»
Nej, det har ingen menniska påstått. Men jag och flere med mig
påstå, att vi icke fått tillräcklig utredning. De, som känna något
till byggnadskonstens historia, veta hvilken omsorg man i
andra land nedlagt på att komma till full klarhet, när det galt
dylika byggnader.

I fråga om auktoriteter vill jag ytterligare betona, att just
de sakkunniga äro emot att nu ifrågavarande byggnader utföras i
öfverensstämmelse med 1888 års Riksdags beslut. Jag har den
förmånen att känna en stor del af våra mest framstående konstnärer,
jag har talat med en mängd af dem i detta ämne, och
jag försäkrar herrarne, att jag icke hört en enda yttra något
gillande af nämnda Riksdags åtgöranden i Helgeandsholmsfrågan;
tvärtom. Ingen olycka sker genom ett kort uppskof; men jag
måste betrakta det såsom en verklig olycka, om i brist af utredning
dessa byggnader komma att blifva otillfredsställande.

Här bär talats om framtidens dom. Det kan ju hända, att, trots
allt, efterverlden kommer att tala om den välsignade 1891 års
Riksdag; men om utskottets förslag här antages, så fruktar jag,
att ordet välsignad af mången fattas i ironisk betydelse.

Andra Kammarens Prof. 1891■ N:o 42.

Angående anstånd
med
uppförande å
Helgeandsholmen
af nya
byggnader för
Riksdagen och
Riksbanken.

(Forts)

3

N:o 42.

Angående anstånd
med
uppförande å
Helgeandsholmen
af nya
byggnader för
Riksdagen och
Riksbanken.
(Forts.)

34 Lördagen den 2 Maj, f. m.

Herr Bokström: Herr talman! Såsom ledamot i sam*
mänsatta stats- och bankoutskottet har jag ansett mig pligtig att
i någon mån bemöta de anmärkningar, som framstäits i en vid
betänkandet fogad reservation. Emellertid har nu diskussionen
fortgått länge, och jag hoppas, att kammaren skall tillgifva mig,
om jag väsentligt inskränker mitt yttrande. Jag skall sålunda
icke ingå i någon ytterligare utredning, om motionärernas förslag
innebär ett uppridande af Riksdagens beslut eller icke.

Herr Lyttkens påstod, att 1888 års beslut i denna fråga var
ett lättsinnigt och förhastadt beslut. Jag vågar icke ingå på
denna hans mening, utan kan på sin höjd medgifva, att det var
ett ganska raskt beslut. Han påstod vidare, att vid tiden för
detta besluts fattande någon utredning icke förelåg. Detta är
icke med verkliga förhållandet öfverensstämmande, ty utredningar
hade i långa tider fortgått om, huru Helgeandsholmen skulle på
lämpligt sätt användas, och 1888 års Riksdag hade godt kunnat
bilda sig ett omdöme om, hvartill denna holme kunde vara användbar.
Det var Riksdagen icke obekant, att Nicodemus Tessin,
skaparen af Stockholms slott, varit af den åsigt, att en större
monumental byggnad kunde och borde uppföras på vestra delen
af Helgeandsholmen. En man med ett så fräjdad! svenskt konstnärsnamn
som Bengt Erland Fogelberg ville hafva nationalmuseum
dit förlagdt. Med anledning af en inom Riksdagen väckt
motion om Helgeandsholmens ordnande företogos 1872 icke så
obetydliga undersökningar på holmen af kapten Cronstrand, som
då fann grunden synnerligen förträfflig. I en komité för
riksdagshusbyggnadsfrågan, som var tillsatt med anledning af
1879 års Riksdags beslut, satt bland andra arkitekten, nuvarande
professoren F. G. A. Dahl, hvilkens auktoritet i denna fråga icke
må underskattas. Denna komité yttrade, i afseende på plats för det
nya riksdagshuset, att »denna dertill fullt lämpliga plats, som funnes i
Stockholm, vore Helgeandsholmens vestra del, der en tillräckligt stor
byggnad skulle kunna anordnas titan att skymma slottet eller menligt
inverka på tafians skönhet, från hvilken sida man än betraktar
den.»

Af 1884 års komité uttalade sig i samma rigtning öfverintendenten
Helgo Zettervall, riksarkivarien C. G. Malmström
jemte två andra ledamöter.

Vidare förelåg för 1888 års Riksdag ett af majoren C. J.
Knös upprättadt kostnadsförslag öfver planering och grundläggning
för nytt riksdagshus å Helgeandsholmen med dertill hörande
yttre anordningar. Dessutom förefans arkitekten G. E. Höjers
kostnadsförslag till nytt riksbankshus och ett ytterligare tillägg
till Knös’ föregående förslag med särskildt fästadt afseende å förläggandet
af jemväl ett riksbankshus på holmen. Vidare var för
1888 års Riksdag tillgänglig en promemoria af professor Ernst
Jacobsson, angående en ny byggnad för Sveriges riksbank. Der

05 N:0 ii.

Lördagen den 2 Maj, f. in.

jemte förelågo också planritningar till hus för Riksdagen, riks- .ingående andagens
justieombudsman och riksgäldskontoret, hvilken byggnad
man tänkt förlägga på Helgeandsholmen. Vidare fans det ett Helgeandsholförslag
till plats för rikadags- och riksbankshus å Helgeandsholmen, men eif nya
der skönlietslinien icke är bortglömd, på det att de tilltänkta byggnader för
byggnaderna icke skulle träda kongl. slottets majestät för nära. och

Man ser sålunda, att 1888 års Riksdag visserligen icke saknade e”''

ganska omfattande utredningar, som kunnat läggas till grund för 11'' ''''
riksdagens beslut, ehuru de icke voro så fullständiga, som jag
skulle hafva önskat, om jag då varit riksdagsman, i hvilket fall
jag kanske icke vågat gå med på detta något raska beslut. Emellertid
föreställer jag mig, att 1888 års Riksdag resonnerade som :
denna stora byggnadsfråga, som så mycket påverkas af hvars och
ens subjektiva uppfattning och som derför är en fråga till icke
oväsentlig del om tycke och smak, denna fråga kan icke godt
redas af 400 riksdagsmän, utan det mest praktiska sättet att
få den löst är att öfverlemna åt några delegerade, för hvilka riks
dagen har förtroende, att fortsätta med de utredningar, som för
frågans lösning äro nödvändiga, och att jemväl till dessa förtroendemän
öfverlemna att uppföra riksdags- och riksbankshus på den
plats, som Riksdagen dertill funnit mest lämplig och tjenlig. Af
utskottets betänkande har kammaren funnit, att den komité, som
blifvit af riksbanksfullmägtige särskildt utsedd för att bringa Riksdagens
beslut till verkställighet, funnit, att åtskilliga af de farhågor,
som icke utan fog vid 1888 års riksdag framstäldes mot
det då fattade beslutet, numera blifvit skingrade, så att komitén
kommit till insigt om, att man icke behöfver vara orolig för, att
utrymmet skulle vara för litet och grunden otjenlig, att Drottninggatans
förlängning skulle få för ringa bredd, eller att omgifvande
strandgatorna skulle bli för smala. Dermed äro visserligen
icke alla farhågor vederlagda, men på den punkt, frågan nu
står, kan man dock hafva ganska goda förhoppningar om, att det
skall lyckas komitén att lösa de återstående knutarne, så att icke
några förvecklingar uppstå med hänsyn till strömregleringen, och
att det slutligen också skall lyckas komitén att på den af Riksdagen
anvisade platsen i enkel och värdig stil uppföra både riksdags-
och riksbankshuset.

Som en af de väsentligaste positiva anmärkningarne mot
verkställandet af detta beslut har anförts, att komitérade öfverskridit
sin befogenhet, då de velat sammanbygga riksdags- och
riksbankshusen med hvarandra. Den af utskottets ledamöter, som
törst hade ordet, fästade uppmärksamheten på, att så icke är förhållandet.
Jag vågar, i hufvudsak anslutande mig till hans uttalade
mening, dock göra en liten erinran mot hvad han sade
om att dessa hus skulle vara förenade med brandmurar, ty så
blir icke förhållandet, ty endast de östra hörnspetsarne af riksbankshuset
komma att tangera motsvarande vestra hörnspetsar

S:0 42. 3G

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Angående anstånd
med
uppförande å
Helgeandsholmen
af nya
byggnader för
Riksdagen och
Riksbanken.

(Forts.)

af de öfverbyggda portalerna, som tillhöra riksdagshuset, och
mellan de föreslagna byggnaderna skulle blifva en så bred gata,
som den ärade ledamoten af utskottet anförde, hvarför jag tror,
att denna anmärkning, som gjorts af motionärerne och reservanten,
icke kan förtjena något afseende.

Ur estetisk synpunkt har särskildt framhållits, att det skulle
vara så olämpligt att sammanföra byggnader med så skilda ändamål
som riksbanks- och riksdagshus. Jag tror likväl, att de
auktoriteter, som drifva denna mening, icke kommit att lägga
märke till den alldeles särskilda ställning, som Sveriges riksbank
ip.tager till Sveriges Riksdag. I § 72 regeringsformen heter det:
»riksbanken förblifver under Riksdagens egen garanti och vård»,
etc. Detta antyder ett så intimt samband mellan riksdags- och
riksbankshus, att det alls icke kan anses oegentligt, om några af
deras hörnspetsar tangera hvarandra.

Den ärade reservanten har sammanfattat sina anmärkningar
mot utskottets förslag i några särskilda punkter, som skulle innebära
positiva bevis för. att en ny utredning är alldeles nödvändig.
Om det positiva bevis, som skulle ligga i sammanbyggandet, är förut
taladt. Vidare anföres den omständigheten, att en pristäfling, som anordnats,
misslyckats, att efter denna pristäfling uppgjorts en skizz,
som derefter kasserats, samt att sedermera flera öfverarbetningar
hafva företagits, utan att man ännu hunnit till målet att kunna
bestämma, huru det skall blifva med dessa monumentala byggnader.
Det förvånar mig, att denna anmärkning kommit fram,
ty det torde vara käDdt, att vid alla monumentala byggnadsföretag
ett sådant tillvägagående måste användas, för att man skall
kunna komma till ett fullt tillfredsställande resultat. Och önskar
man, att ett sådant tillvägagående måtte komma till sin rätt, så
är det alldeles nödvändigt, att en delegation, som är samlad hela
året, har befattning med frågan, hvilken icke skulle kunna på
samma sätt tillgodoses, om Riksdagen skulle genom voteringar
härstädes öfver skönhetslinier och andra detaljer spika fast, huru
dessa byggnader skola uppföras och vara inrättade.

Jag ber dem af kammarens ledamöter, som så mycket talat
om, att auktoriteter icke kunna godkänna planen för de här ifrågavarande
byggnaderna, att lägga märke till, hvad den framstående
auktoritet, som af den ena motionären kallas den utmärkte
danske arkitekten och af den andre motionären en framstående
utländsk arkitekt, har yttrat. Det är icke så långt, jag tar mig
friheten läsa upp några rader af detsamma. Jag syftar härvid
på statsrådet Meldahis yttrande af den 10 januari 1891 rörande
den senaste skizzen till riksdagshuset.

»Det af mig med X. betegnede Udkast til denne Bugning, i
hvithet der er tagen Hensyn til den vcesentlige Deel af de Udtalelser,
jeg tillod mig att fremscette i min Skrivelse af den ll:te August f.
A., er nu saa smukt og godt i sina Hovedtraek, åt det ved den en -

Lördagen den 2 Maj, f. m.

37 X:o 42.

delige Bearbeidelse vil hanne före til en tilfredsstillende Lösning af Angående
den foreliqqende Opqave.» I fråga om riksbankshuset yttrar anstand nied^
harr åter: »Facaden ligesom Lysforhöldene i den store BanJcsal Hägeandshol have

vundet ved Midtepartiets nye Form, og jeg nosrer ingen Tvint men eif nya
om att ogsaa pa det Grundlag, der er givet i det föreligg ende Pro- byggnader för
jekt, hvor alle Programmets Fordringer ere opfyldte, vil
intendenten åt forme Alt tilrette, paa en kunstnerislc, smak Maade, ,Fortg
saa åt ogsaa denne Ideel af Bygningskomplexet faner den Vcerdighed
og Anseelse, som udfordres.»

Jag skall helt och hållet förbigå de skäl till eu särskild utredning,
som skulle ligga i de förment bekymmersamma vattenförhållandena,
efter som den saken redan är tillräckligt behandlad
och skälen bemötta, så att något vidare från min sida icke torde
kunna framläggas.

Till sist har den ärade reservanten åberopat, att personer,
hvilkas sakkunskap icke kan bestridas, till stort antal inlagt sin
gensaga mot Helgeandsholmens bebyggande. Ja, det är sant,
och den kritik, som från detta håll framstälts, har säkerligen för
förslagets lyckliga realiserande varit fruktbärande.

Men man kan likväl beklaga, att den högt ärade svenska
Teknologföreningens fackafdelning för husbyggnadskonst för sitt -eget anseendes skull icke tagit kännedom om de utredningar, som
förelegat i denna fråga, innan föreningen affattade sina resolutioner.
Ty om föreningen så gjort, så skulle säkert flera af dess
starka omdömen hafva blifvit betydligt modifierade.

Att emellertid mycket olika meningar kunna finnas i eu
sådan sak som denna, det är ju alldeles tydligt. Det har funnits
så många högt stående auktoriteter för huru Helganasholmen
skall användas, så att man kan uppsöka sådana för hvarje åsigt,
auktoriteter för att Helgeandsholmen alls icke skall bebyggas, för
att den skall bebyggas med monumentala byggnader, med bazarer,
med schweizeribyggnader och så vidare. Eu af ledamöterna i
1884 års riksdagshuskomifé karakteriserar dessa meningar ganska
träffande, då han säger att tvenne grupper dervid hafva framträdt,

»den ena mera allvarlig och stadgad med inspiration från arkitekturen
å ömse sidor om strömmen, från kongl. slottets storartade
fasadmassor och Gustaf Adolfs torgs palatser, den andra åter mera
gladlynt och obekymrad, med inspirationen från Strömparterren.»

Om Riksdagen skulle bifalla det yrkande, som är gjordt af
herr Walldén, och ännu mera om den bifölle det, som är gjordt
af herr Stjernspetz, skulle Riksdagen på vid gafvel öppna dörren
för det obekanta och det oberäkneliga, och ställa denna fråga,
som en gång är af Riksdagen afgjord, under ny debatt i alla dess
detaljer. Jag hemställer, om kammaren med kännedom om det
''skick, hvari riksdagshuset sig befinner, och huru bristfälligt riksbankshuset
är, kan anse rigtigt och välbetänkt att nu inlåta sig
på ett så äfventyrligt företag.

N:o 42. 38

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Angående an
stånd med
uppförande i
Éelgeandshol
men af nya
byggnader föi
Riksdagen oc)
Riksbanken.

(Forts.)

Här har också talats något om historiens dom, som skulle
,, blifva sträng öfver 1891 års Riksdag, om den möjligen icke skulle
‘vilja lyssna till de anbud, som gjorts till oss att upprifva 1888
års beslut. Jag förmodar, att historiens dom beträffande lösningen
raf riksdags- och riksbankshusbyggnadsfrågan kommer att företrädesvis
syssla med 1888 års Riksdag och dess beslut, och jag
föreställer mig, att historiens dom under alla förhållanden skall
taga hänsyn till icke blott hvad som varit ur estetisk synpunkt
det bästa möjliga, utan också till hvad som ur praktisk synpunkt
med hänsyn till de förhanden varande förhållandena kunnat
åstadkommas, samt till att. vi här ännu lefva i ofullkomlighetens
verld och i ett fattigt land.

Jag fruktar icke den dom, som kommer att fällas öfver 1891
års Riksdag i detta hänseende, och anhåller om bifall till utskottets
förslag.

Herr J. H. G. Fredholm: Jag skall anhålla att med några
ord få bemöta de skäl, som den siste talaren anförde för godkännande
af utskottets förslag.

Han grundade sitt yrkande i detta hänseende förnämligast
derpå, att 1888 års riksdagsbeslut skulle ha varit byggdt på en
föregående utredning. Han anförde till stöd derför, att redan
Bengt Erland Fogelberg uttalat sig om, att det skulle vara fördelaktigt
att uppföra ett nationalmuseum på Helgeandsholmen.
Om talaren haft sig bekant, huru det nationalmuseum var beskaffadt,
som Fogelberg förordade att lägga der, skulle han hafva
funnit, att det var någonting högst väsentligt annat, än de stora
byggnader, som man nu ifrågasatt att der uppföra.

Han yttrade vidare, att man redan 1872 gjort undersökningar
om grundens beskaffenhet och funnit den tillfredsställande, och
åberopade såsom auktoritet i det hänseendet en så utmärkt tekniker
som kapten Cronstrand. Men i sammanhang dermed bör
nämnas, att det var just på grund af dessa undersökningar, som
Cronstrand allvarsamt varnade Stockholm för Norrbro, som han
påstod ovilkorligen skulle ramla inom någon tid, jag minnes nu
icke hvilken. Det är äfven välbekant, att omgifvande kajer och
murar ramla litet emellan, och att icke äfven Cronstrands förutsägelser
om Norrbro möjligen kunna bli sanning, det tillåter jag
mig icke att bestrida.

Hvad för öfrigt vidkommer 1884 års komité, hvars arbete
skulle vara den väsentligaste undersökning, som skulle ligga till
grund för Riksdagens omdöme, så var ju den komitén förbjuden
att taga under behandling riksdagshusets förläggande på Helgeandsholmen.
Så står det till med den utredning, på hvilken
talaren stödde sig, och hvilken skulle ligga till grund för 1888
års beslut.

39 N:o 42.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Har det sedermera varit bättre? Nej, lika så väl som man Angående anförbjöd
1884 års komité att taga under ompröfning Helgeands- å

holmens bebyggande med riksdagshuset, lika så väl har man allt- Helgeandsholjemt
efteråt konseqvent förbjudit den ene efter den andre att men af nya
syssla med den frågan. Då man inkallade den utländske, danske byggnader för
arkitekten för att uttala ett omdöme öfver de förslagsritningar, ^^bankett
som uppgjorts, så undantog man på hans pröfning sjelfva den /portg)
frågan, huruvida platsen vore lämplig eller icke. Och nu, när
en motion blifvit väckt, som gifvit uttryck åt de tvifvelsmål och
farhågor, som i detta hänseende förefinnas hos eu stor del af den
sakkunniga allmänheten, d. v. s. hos den teoretiserande och estetiserande
del af den svenska allmänheten, åt hvars omdömen eu
föregående talare i förnäm öfverlägsenhet icke ville tillerkänna
den allra minsta vigt och betydelse, oaktadt dessa personer dock
utgöra eu samling af våra erkändt skickligaste fackmän på estetikens
och byggnadskonstens område — när en motion inkommit
till Riksdagen för att gifva uttryck åt alla dessa sakkunniges farhågor
och tvifvelsmål och blifvit hänskjuten till ett Riksdagens
utskott, hvad gör då detta utskott? Det företager icke någon utredning
af den sak, som man understält dess granskning, utan
kommer med ett kategoriskt påstående, som kan sammanfattas
på ett stycke af några rader, och hvars innebörd är, att man
icke får resonnera om frågan. Och detta, oaktadt utskottet i sitt
korta utlåtande uttalat sig på det viset, att »derest det skulle visa
sig, att Riksdagens beslut i frågan icke skulle kunna utföras» etc.,
d. v. s. utskottet förutsätter, att Riksdagens beslut icke skall kunna
utföras, och ändock förbjuder det all närmare utredning _i sjelfva
frågan.

Det är på det sättet, som denna fråga alltjemt blifvit behandlad.
Det bör då icke förefalla underligt, om det finnes folk,
som känna sig oroliga och börja undra, om de tvifvelsmål och
farhågor, som af de sakkunnige hysas, verkligen äro oberättigade,
och att dessas, de oroligas antal alltjemt ökas. Just det, att man
icke vill undersöka och upptaga till ompröfning de uttalade tvifvelsmålen
och farhågorna, ger eu osökt anledning att tro, att det i
dem ligger mera berättigande, än man vill erkänna.

Jag skall icke mycket längre uppehålla mig med nämnde
talares öfriga yttranden. Jag vill dock påpeka några högst
besynnerliga satser, som han uttalade, såsom t. ex. att någon sammanbyggning
af riksdags- och riksbankshusen icke skulle ega
rum. Han grundade detta påstående bland annat på de märkvärdiga
skäl, som herr Ivar Månsson framlade för den uppfattningen.
Vidare ville han bevisa möjligheten af att kunna gifva
ett i estetiskt hänseende tillfredsställande och enhetligt uttryck
åt två byggnader med så olika ändamål som riksbankskus och
riksdagshus genom att hänvisa till eu paragraf i regeringsformen.

När man söker en estetisk lösning af sväfvande byggnadsfrågor

N:o 42. 40

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Angående anstånd
med
uppförande å
Helgeandsholmen
af nya
byggnader för
Riksdagen och
Riksbanken.

(Forts.)

och dervid hemtar ledning för sitt omdöme ur regeringsformens
bestämmelser, så upphör allt resonnement i denna fråga.

Slutligen yttrade talaren — och detta var väl det vigtigaste
af de skäl, hvarmed han sökte taga kammaren — att, om man
nu skulle afslå utskottets hemställan och bifalla motionärens yrkande,
skulle man öppna dörren på vid gafvel för oberäkneliga
vidlyftigheter och svårigheter, och något sådant ville väl Riksdagen
iake vara med om. Denna af talaren uttalade farhåga öfverensstämmer
likväl icke med den uppfattning, som jag har om hvad
som af en utredning'' skulle blifva följden. Jag tror nemligen
alldeles icke, att utredningen af en så invecklad fråga skulle
kunna leda till annat än större klarhet; och min öfvertygelse är,
att i samma mån klarhet vinnes i frågan, kommer enigheten om
hvad som bör göras att blifva så mycket större, ty alla vilja
målet, ehuru på olika vägar; och att man icke är enig om den
väg, som Riksdagen bör gå, härleder sig endast och allenast deraf,
att man saknar klarhet i frågan. Men om man i en tvifvelaktig
fråga sådan som denna vill undertrycka hvarje utredning, vittnar det
i mina ögon om, att den sak, man försvarar, är sjuk. Herr talman,
jag yrkar bifall till den af motionären gjorda framställningen.

Herr Lasse Jönsson: Om man kunde komma att tro,

att enighet skulle vinnas genom att sönderrifva det beslut, som
fattades vid 1888 års riksdag, kunde man möjligen gå in på
motionärens förslag; och hade motionären gjort samma yrkande
som herr Fränekel i sin reservation, som finnes på 14 sidan i
betänkandet, skulle jag också blifvit villrådig. Hade nemligen i
herr Walldéns förslag, liksom i herr Fränckels reservation, uttryckligen
förklarats, att riksdagshuset skulle ligga på Helgeandsholmen,
kunde man kommit till den tron, att Riksdagens beslut i denna
del skulle blifva gällande, men då herr Walidén med uppsåt utelemna!
just detta, har han öppnat gärdet för alla möjliga förslag
och hvilka konseqvenser som helst.

Få vi den muren borttagen, så får man fria händer till nytt
trassel och nya svårigheter. Då går det nog så, som herr Stjernspetz
föreslog, eller att man lägger både riksdagshuset och riksbankshuset
på annan plats än Helgeandsholmen. Herr Stjernspeiz
träffade nog hufvudet på spiken. Hvarför stallet och de
andra byggnaderna skulle bort, var endast för att få holmen alldeles
ren. Möjligen kunde på midten af densamma anbringas
en paviljong och deromkring anordnas promenadplatser. Der
ligger knuten.

Rifva vi först upp vårt förra beslut, få vi se hvar vi komma
att stanna! Det är det jag icke vill, och derför yrkar jag bifall
till utskottets förslag.

Herrar Mallmin och Andersson i Lyckorna instämde häruti.

Lördagen den 2 Maj, f. m.

41 N:o 42.

Herr Östberg: Jag har intet i sak att tillägga till de skäl, Angående an dorn

af motionären och andra här anförts, men jag har velat få stafd .
till protokollet antecknad min åsigt i denna ytterst vigtiga fråga, j^igeandsholoch
jag ber att få i sådant afseende till alla delar ansluta mig men af nya
till det af herr Sven Nilsson afgifna yttrande. Jag har alltid byggnader för
ansett det orimligt att på Helgeandsholmen uppföra två så stora Resdagen och
byggnader som riksdagshus och riksbankshus, och vid 1888 års
riksdag röstade jag mot det då föreliggande förslaget. Jag kunde ^ or s''^
möjligen då hysa någon tvekan om rigtigheten af min uppfattning,
men det kan jag icke nu, då det visat sig, att de flesta
sakkunnige, som uttalat sig i frågan, ogillat uppförandet af tvenne
byggnader på Helgeandsholmen.

Det har här talats om, att det föreliggande förslaget afsåge
att upprifva ett Riksdagens beslut. Jag kan icke se saken så.

Det vore att upprifva Riksdagens beslut, om man säde: vi bry
oss icke om att bygga något nytt hus, vi stanna der vi nu äro.

Det är dock icke nu fråga derom, utan frågan är att vidtaga
några förändringar, man skulle kunna säga göra några förändrade
detaljbestämmelser. Huru ofta får icke den enskilde vidtaga
ändringar i sina dispositioner och planer. Detsamma kan Riksdagen
göra i eu fråga af denna beskaffenhet. Dumheter begås
ofta af lättsinne, men dumheter kunna äfven begås af halsstarrighet,
då man icke vill ändra hvad man en gång satt sig i sinnet.

Jag tror icke, att det skulle kunna betecknas såsom lättsinne, om
vi bifölle motionen. För min del skulle jag anse det såsom välbetänkt
klokhet.

Jag kan icke se, hvilka olägenheter det skulle medföra, om
vi beslöto oss för en utredning. Hvad betyder uppskof på ett
år, då det gäller byggnader för sekler?

Jag kan således icke annat än instämma i herr Walldéns
yrkande.

Herr Walldén: Då af .borr Lasse Jönssons anförande tycktes
framgå, att han skulle blifyit villrådig, ja till och med möjligen
röstat för bifall till mitt yrkande, om detta varit i enlighet
med herr Fränckels reservation, ber jag få fästa uppmärksamheten
på, att min framställning i sjelfva saken öfverensstämmer med
herr Fränckels reservation. Skilnad en, som finnes, gäller helt och
hållet formen. Jag skall be att få uppläsa mitt yrkande. Det
lyder så här:

»att kammaren för sin del måtte besluta,

att Riksdagen uppdrager åt fullmägtige i riksbanken och
riksgäldskontoret att, innan verkställighet af Riksdagens år 1888
fattade beslut om uppförande å holmen af ett bankhus må ifrågakomma,
taga i förnyadt öfvervägande frågan, om icke byggnadsplats
för riksbanken skulle annorstädes kunna beredas, samt till
nästa Riksdag inkomma med fullständig utredning så väl derom

N:o 42. 42

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Angående an- gom angående de kostnader, som genom en sådan förändring af
stånd med rjRiksdagens beslut kunna uppkomma.»

UHelgeandshot Här är således, såsom kammaren torde finna, icke fråga om
men af nya något annat än Riksbankshusets förflyttning. Någon rubbning i
byggnader för beslutet, som afser Riksdagshuset, är icke ifrågasatt. Då så icke
Riksdagen och är förhållandet, anser jag icke, att något tillägg, såsom reservanten
(F rt föreslagit, erfordras. Jag tror, att det är onödigt att säga, det

( or so Riksdagen vidhåller ett beslut, som icke är ifrågasatt att undergå

någon ändring. Jag har derför tagit bort dessa ord. Det blir
ändå precis detsamma. Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till
min framställning.

Herr Svanberg: Jag finner mig böra i största korthet

angifva min ståndpunkt i denna fråga, ehuru jag icke hyser någon
förhoppning att för min mening vinna bifall.

Jag anser hvad motionären herr Walldén och reservanten
herr Fränekel anfört vara så beaktansvärdt, att om man är klok,
man icke skall lemna det utan allt afseende, utan, innan det blir
för sent,underkasta frågan den ytterligare utredning, hvarom motionerats.
Här äro så många saker, som ännu icke äro fullt klara,
synnerligen de juridiska frågorna om vattenrätten och vattenuppdämningen,
och det är frågor, med livilka man icke bör leka
eller behandla med lättvindighet. Då jag nu har den öfvertygelsen,
att i alla fall förr eller senare en utredning måste i dessa frågor
ske och bli nödvändig, så anser jag också det vara klokare att
göra utredningen, innan byggnadsarbetet är börjadt och stora
kostnader kanske i onödan derpå nedlagts.

Då efter min uppfattning af saken det icke är meningen att
upprifva Riksdagens eu gång fattade beslut, och då den tidsutdrägt,
som befaras med afseende å arbetet, kanske blir ännu
större, om man icke genast beslutar sig för eu bättre utredning
än den som företagits, ber jag få ansluta mig till flen- Walldéns
förslag.

Herr Sven Nilsson: Då jag yttrade mig förra gången,

tillkännagaf jag, att jag allenast ville uttala min mening till protokollet,
då jag väl visste, att beslutet icke kommer att gå i den
rigtning, som jag önskar. Jag har icke mer förhoppning efter de
uttalanden, som nu skett, men jag går icke i allt fall från min
öfvertygelse och tager icke tillbaka ett ord af dem, jag nyss fälde.
Jag beklagar verkligen, om den uppfattningen herr Lasse Jönsson
uttalade gjort sig gällande i kammaren, eller att det vore
fråga om att upprifva hela Riksdagens förut i frågan fattade beslut.
Det är verkligen icke fråga derom, utan i motionärens
framställning förutsättes och fastslås, att riksdagshuset skall uppföras
å Helgeandsholmen. Detta är alldeles bestämdt fastslaget,
och det är endast ifrågasatt en utredning, om icke riksbankshu -

Lördagen den 2 Maj, f. m.

43 ?Lo 42.

set lämpligen kunde förläggas på annan plats. Det är icke me- Angående anningen,
såsom iu äfven ordformuleringen gifver vid handen, att, stand „
hvilket man synes föreställa sig, lägga riksdagshuset på annan Helgeandsholplats
än Helgeandsholmen. Det står icke så i det förslag, som men af nya
här framlagts. byggnader för

Det har yttrats, att synnerligen stora och ökade kostnader
skulle uppkomma genom att bygga riksbankshuset på annan plats. ''

Jag talade derom förra gången jag hade ordet och fäste uppmärk- ^ or s''''
samheten på, att just derför, att Drottninggatan skall framdragas
i rät linie, blir man tvingad att lägga största delen af bankhuset
i strömmen. Vidare fäste jag uppmärksamheten på, att grundläggningen
för bankhuset af denna anledning blifver synnerligen
dyrbar och lika dyr som att skaffa annan tomt. Hvad beträffar
byggnadskostnad^^ i öfrigt blifva de väl icke större, om byggnaden
lägges på annan plats än Helgeandsholmen. Men äfven
om det skulle blifva något dyrare att förlägga riksbankshuset
till annan plats, är det väl ändå icke skäl att, när det gäller uppförande
af Riksdagens egna hus, som äro de största och vigtigaste
byggnader, som landet bör hafva intresse för, knussla på
ett eller annat hundra tusen kronor. Hufvudsaken är, att byggnaderna
bli väl uppförda och inredda på sådana platser som tillfredställa
billiga fordringar och så att de icke i framtiden lemna
tillfälle till klander, hvarken af främlingar eller svenskar, som
besöka vår vackra hufvudstad. Jag har ånyo velat fästa uppmärksamheten
härå och vidhåller mitt yrkande.

Häruti instämde herr Olsson i Ornakärr.

Herr Waldenström. Det kunde vara önskligt att så snart
som möjligt få slut på diskussionen i denna fråga för andra sakers
skull, som här föreligga till behandling. Men jag tror, att det är
en så vigtig fråga, att kammaren bör gifva sig litet till tåls och
icke alldeles slarfva ifrån sig densamma.

Här har talats om, att Andra Kammaren icke bör medverka
till att upprifva det riksdagsbeslut, som fattades 1888. Jag är
alldeles af samma tanke. Men jag vill påpeka för herrarne, att
det icke är fråga om någonting sådant. Det är riksdagshuskomitén
som besluta att upphäfva Riksdagens beslut af år 1888.

Vi förehade sistnämnda år ett förslag till en byggnad, innefattande
riksdags- och riksbankshus. Riksdagen beslöt då, att man skulle
bygga på Helgeandsholmen, men att det skulle byggas två hus,

Sedan riksdagshuskomitén förgäfves försökt realisera detta beslut
har den gått tillbaka till det gamla, nemligen att bygga ett hus,
men lemna en långsträckt gård inom byggnaden obetänkt samt
kalla denna en förlängning af Drottninggatan.

För min del har jag alltid ansett, att denna fråga behandlats
på ett högst besynnerligt sätt. Först och främst beslöts, att

>T:0 44. 44

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Angående an- ingå andra än inländska, svenska arkitekter skulle få deltaga i
utförande P™täflingen. Det var såsom om man varit rädd att få bättre
V''l[elgeandshol- ritningar af utländska än af svenska arkitekter och sålunda nödmen
af nya gas taga den bästa utländska. Sedermera beslöt man att icke
byggnader för låta, någon svensk myndighet yttra sig öfver förslaget till ritning
^Riksbanken1 U*aU * dess höra eu utländsk arkitekt. Då man hade till ,

. ‘ kallat honom, hindrade man honom från att uttala sig om det,

^ors'''' som utgjorde kärnpunkten i frågan, nemligen sjelfva platsen för
de båda byggnaderna. Att han hade sina egna tankar om den
saken, kan man förstå deraf, att han i sitt utlåtande gjort den
anmärkningen, att han icke haft att yttra sig om platsen. En
sådan anmärkning antyder nemligen att, om han haft tillfälle att
yttra sig om platsen, skulle det blifvit i en rigtning, som kanske
för riksdagshuskomitén varit mindre behaglig. Hvarför skulle
han eljest hafva gjort den anmärkningen?

När herr Meldabl afgifvit sitt yttrande, hvad skedde? Ritningen
omarbetades, så att den blef väsentligen en annan. Riksdagshuset
höjdes, efter hvad som uppgifvits, 17 fot, riksbankshuset
9 fot, utan att man kunde visa, att behofvet af lokaler
gjort detta nödvändigt — allenast för att tillmötesgå de estetiska
fordringarne. Följden af detta synes vara, att om ljusgårdarne
varit väl trånga förut, så måste de blifva ännu mindre motsvarande
behofvet, sedan riksdagshuset så betydligt höjts.

Emellertid, sedan riksdagshuskomitén visat, att det icke går
an att realisera planen med två särskilda byggnader, utan att
dessa måste sammanfogas till en, så väcktes här i kammaren
förslag om att anställa en grundlig utredning innan man gick
vidare. Detta förslag är det nu, som röner ett så intensivt motstånd.
Men är det då så säkert, att en utredning icke behöfves?
Utskottet säger: »derest det skulle visa sig, att Riksdagens beslut
i frågan icke skulle kunna utföras eller byggnadsföretaget skulle
komma att erbjuda oförutsedda svårigheter, lära Riksdagens fullmägtige
i riksbanken och riksgäldskontoret icke underlåta att derom
hos Riksdagen göra anmälan.» Utskottet antager således möjligheten
af att Riksdagens beslut icke skall kunna utföras eller
att oförutsedda svårigheter skola uppstå, men utskottet vägrar envist
att tillstyrka nödiga undersökningar på förhand. Det menar,
att arbetet gerna kan börja först; sedan, om arbetet visar sig
omöjligen kunna utföras, skola fullmägtige komma till Riksdagen
och säga: »Det duger icke; vi måste göra om det här.» Detta
är alldeles som om jag ville bygga ett hus och, när arkitekten
visade att den föreliggande ritningen icke kunde realiseras, jag
då svarade honom: »Det angår dig icke. Jag ämnar börja att bygga.
Visar det sig att det icke går, så kan jag ändra sedan.» Men
hvilken skilnad i pris blir det icke, om man anställer en undersökning
på förhand, eller först sedan man användt åtskilliga
summor för det förberedande arbetet, i synnerhet då det gäller ett

45 So 42.

Lördagen den 2 Maj. f. m.

så väldigt byggnadsföretag, som detta? Det synes mig derför Angående anvara
orimligt, med sådana ord af utskottet för ögonen, att vägra stånd med °
anställandet af en grundlig utredning på förhand samt vänta till
dess man af byggnadsföretagets fortgång får se om det går eller icke. men af nya

Herr talmani Jag skall förena mig i det yrkande, sombyggnader för
framstälts af herr Walldén. Riksdagen och

Riksbanken.

Herr Månsson: Jag skall icke yttra många ord. Med (iort8-)

anledning af det förslag motionären framstält och flere talares
yttranden om, att det icke skulle innefatta ett upprifvande af .
Riksdagens beslut, då det endast afser riksbankshuset, så ber jag
att få fästa uppmärksamheten derpå, att sedan den ifrågasatta
undersökningen gjorts, densamma skall framläggas för Riksdagen
och nytt beslut följa.

Vidare är det för mig klart, att då det är fråga om att
köpa en ny tomt för riksbanken, detta skall så väsentligt inverka
på kostnadsfrågan, att de af Riksdagen beslutade fem millionerna
då omöjligen räcka till. Således måste det ovilkorligen följa en
förändring af det redan fattade beslutet, om ny tomt skall inköpas
för riksbanken.

Det har här framkastats så många origtiga uttalanden, att
det icke. är rätt att lemna dem obesvarade. Särskild! yttrade herr
Sven Nilsson — det var egentligen med anledning deraf jag begärde
ordet —- att riksbanken skulle till största delen komma att
utläggas på område, der det nu är vatten. Så är dock icke förhållandet;
utan, med den förändring som är gjord af gatan till
eu bredd af 52 fot och med iakttagande af den så kallade skönhetslinien,
kommer icke mer än högst en fjerdedel af riksbanken
att förläggas på område, der nu är vatten. Detta kan man ju
icke kalla för »den största delen.»

Vidare har herr Waldenström sagt, att denna fråga blifvit
så märkvärdigt behandlad. Särskild! omtalade han, hurusom endast
inländska arkitekter fått försöka sig på profritningen. Detta
är sant. Men det skedde naturligtvis för att uppmuntra arkitekturen
och för att se, hvad den kunde åstadkomma inom landet.

Denna åtgärd klandrades, och det uttalades skarpa protester deremot.
Det var på grund häraf som den utländske, vidt beryktade
arkitekten Meldahl tillkallades. Det var väl eu åtgärd i den retning,
att utländingar skulle uttala sig. Om herrarne läst hans
uttalande, kunna herrarne vitsorda, att han uttryckt sig i så ampla
ordalag som det gerna är möjligt.

flen- Waldenström har vidare talat om den saken, huru vida
det skulle anses vara ett eller två hus. Jag vill icke uppehålla
mig härvid, då jag redan yttrat mig härom. Jag tror dock, att
om man vill vara upprigtig, man skall medgifva, att det är två
hus, då det är en hel lång gata af 52 fots bredd som är dragen
öfver hela holmen mellan de båda husen, så att de endast med

N:o 43. 46

Lördagen den 2 Maj, f. m.

Angående anstånd
med
uppförande å
Helgeandsholmen
af nya
byggnader för
Riksdagen och
Riksbanken.

(Forts.)

hörnen äro sammanbyggda. Med anledning af detta och de sakliga
förhållanden i öfrig! som finnas, och då komitén icke ett
enda ögonblick tvekat om att arbetet kan utföras och utföras
lämpligt och för de kostnader Riksdagen bestämt, synes det mig,
som om det vore egendomligt, i fall Riksdagen skulle ändra sitt
förut fattade beslut.

Jag ber för öfrigt att få tillägga, att om riksbanken skulle
flyttas till en annan plats, måste betydliga förändringar ske med
facaden af riksdagshuset, hvilket skulle inverka högst väsentligt
på kostnadsbeloppet.

Med anledning häraf tror jag, att kammaren gjorde klokt
uti att vidblifva sitt beslut i frågan.

Herr E. G. Boström: Jag begärde ordet med anledning

af herr Waldenströms yttrande, att genom ett beslut i den rigtning,
herr Walldén föreslagit, Riksdagen icke skulle upphäfva
sitt förra beslut, enligt hvilket de begge husen skulle vara skilda,
men detta hade deremot riksdagshuskomitén gjort, då den efter
sina ritningar hade sammanbyggt dem. Jag ber med anledning
häraf att få fästa uppmärksamheten på, att detta är ett misstag
af herr Waldenström. Det finnes nemligen endast förslagsrit
ningar, och de äro visserligen icke ännu faststälda.

Hvad sjelfva saken beträffar, kan jag icke neka, att jag
hyser betänkligheter emot att upphäfva ett beslut, eu föregående
Riksdag fattat. Åtminstone har jag förut vid enskildt samtal
yttrat mig emot dylika förslag.

Med afseende på det förslag, som framstälts af herr Walldén,
kan det icke tillkomma mig att göra något yrkande, enär
det afser ett uppdrag till riksbanks- och riksgäldsfullmägtige.

Herr Ther in genius: Jag har förut instämt med herr
Herslow, och det kunde derför vara obehöfligt för mig att särskildt
yttra något. Men det har kommit mig starkt före, att det
vore lämpligt att i utskottets motivering för afslag framför den
punkt, som börjar: »och då, derest det skulle visa sig», insätta
eu ny af följande lydelse: »och då de korporationer, som hafva sig
ombetrodt att verkställa de beslutade byggnaderna, sin pligt likmätigt
utan tvifvel låta sig angeläget vara att dessförinnan vidtaga alla
nödiga förberedande åtgärder.» Denna mening är tydligen endast
ett rent korollarium af de åsigter, som af herr Herslow framstälts
och hvari jag har instämt.

Jag anhåller, att herr talmannen behagade framställa proposition
på mitt yrkande, att detta tillägg måtte blifva i motiveringen
intaget.

Herr Bexell: Då jag anser motionen vara välbetänkt och

framstäld i ett godt syfte, och då jag icke kan finna, att det vore

; Lördagen den 2 Maj, f. m. 47 N:o 42.

någon olycka, om uppförandet af dessa byggnader komma att Angående anuppskjutas
ett eller annat år, men väl att mycket kan blifva „

utredt under tiden,. som hittills torde vara försummadt, samt dä ^elqeandsholi
synnerhet den juridiska vattenrättsfrågan är af synnerligen stor men af nya
betydelse, hvarför man bör tillse, att alla åtgärder äro vidtagna byggnader för
för undvikande af trassel; så yrkar jag, herr talman, bifall till Riksdagen och
herr Walldéns förslag. Riksbanken.

ö (Forts.)

Herr Er sson i Vestlandaholm: Jag anhåller blott att få
yrka bifall till utskottets förslag. Jag är viss om, att byggnaderna
blifva förträffliga., när de blifva färdiga.

Ofverläggningen var slutad. Derunder hade yrkats: (l:o)

bifall till utskottets hemställan; (2:o) bifall till samma hemställan
men med af herr Them genius föreslagen ändring af utskottets
motivering; (3:o) bifall till herr Walldéns under ofverläggningen
framstälda förslag; och (4:o) bifall till borr Stjernspetz’ förslag. Herr
talmannen gaf propositioner å hvart och ett af dessa yrkanden
och förklarade sig anse yrkandet om bifall till utskottets hemställan
hafva flertalets mening för sig. Votering blef likväl begärd,
i följd hvaraf och sedan till kontraproposition antagits bifall till
herr Walldéns förslag nu uppsattes, justerades och anslogs en så
lydande voteringsproposition:

Den, som bifaller sammansatta stats- och bankoutskottets
hemställan i dess utlåtande n:o 3, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren, med afslag å utskottets hemställan,
bifallit herr Walldéns under öfverläggningen framstälda
yrkande. ■

Omröstningen visade 135 ja mot 81 nej; och hade alltså
utskottets hemställan af kammaren bifallits.

Emot det sålunda fattade beslutet anmäldes reservation af
herrar Lyttkens, Lilieriberg, Svensson från Karlskrona, Bexéll, Falk,
Olsson från Stockholm, Mankell, Hammarlund, Höjer och Hornberg.

N:o 42. 48

Lördagen den 2 Maj, f. m.

§ 4.

Herr statsrådet ra. m. V. L. Groll aflemnade Kongl. Maj:ts
proposition till Riksdagen angående förbud för barn att nattetid
idka viss försäljning m. m.

Den kongl. propositionen begärdes på bordet och bordlädes.
Härefter åtskildes kammarens ledamöter kl. 2.41 e. m.

In Meta

A. E. J. Johansson.

STOCKHOLM, O. L. SVANBACKS BOKTRYCKERI AKTIEBOLAG, 1891.