5 FÖRSTA KAMM AREN 1960 (Riksdagens protokoll 1960:5)

RIKSDAGENS

=>=;v

PROTOKOLL

5 FÖRSTA KAMM AREN 1960

19—24 februari

Debatter m. m.

Fredagen den 19 februari Sid.

Interpellation av herr Lundström om avveckling av rekognitionsavgifterna
till stiftelsen Danviks hospital .................... 5

Onsdagen den 24 februari

Anslag till Kungl. Maj:ts hovhållning ........................ 9

Ersättningar till nämndemän vid häradsrätterna ................ 10

Om indragning av pressattachétjänsterna i Köpenhamn och Oslo 12

Anslag till upplysningsarbete rörande mellanfolkligt samarbete
m. m........... 18

Om uppförande av kanslibyggnad för beskickningen i Washington 23

Skattskyldigheten för medlem av konungahuset ................ 23

Vidgade rabatter för folkpensionärers resor på statens järnvägar 24

Meddelande angående riksdagens sammanträdestider samt påskferier
.................................................... 24

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 24 februari

Val av tjugufyra valmän jämte suppleanter för utseende av riksda -

gens justitie- och militieombudsmän samt deras ställföreträdare 8

Statsutskottets utlåtande nr 1, ang. utgifterna under första huvudtiteln
(hov- och slottsstaterna) ............................ 9

— nr 2, ang. utgifterna under andra huvudtiteln (justitiedepartementet)
.................................................. 10

— nr 3, ang. utgifterna under tredje huvudtiteln (utrikesdepartementet)
.................................................. 12

Första kammarens protokoll 1960. Nr 5

Nr 5

Innehåll

Sid.

Statsutskottets utlåtande nr 12, ang. utgifterna under tolfte huvudtiteln
(civildepartementet) ................................ 22

— nr 22, ang. anslag å kapitalbudgeten: utrikesdepartementet----23

— nr 23, beredskapsstat för försvarsväsendet .................. 23

Bevillningsutskottets betänkande nr 6, ang. skattskyldigheten för
medlem av konungahuset .................................. 23

— nr 9, om avdrag vid beskattningen för kostnad till anläggande av

skogsbilväg .............................................. 24

Bankoutskottets utlåtande nr 4, om riksdagsförfattningars intagande
i Svensk författningssamling ............................ 24

Första lagutskottets utlåtande nr 6, ang. kriminalstatistiken ...... 24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3, om ändring av 14 § folkbokföringsförordningen
...................................... 24

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 1, om vidgade rabatter
för folkpensionärers resor på statens järnvägar .............. 24

Fredagen den 19 februari 1960

Nr 5

Fredagen den 19 februari

Kammaren sammanträdde kl. 14.00; nr 63, i anledning av Kungl. Maj:ts
och dess förhandlingar leddes av herr proposition angående fortsatt disposition
förste vice talmannen. av vissa äldre anslag.

Justerades protokollet för den 12 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1960/
61 till oförutsedda utgifter;

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å driftbudgeten,
För flera huvudtitlar gemensamma frågor; nr

58, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1959/60, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde;

nr 59, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1959/60, i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde; nr

60, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1960/61
till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster; nr

61, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående stat för statens allmänna
fastighetsfond för budgetåret 1960/
61;

nr 62, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående överlåtelse av vissa
kronan tillhöriga fastigheter m. m.;
och

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 64, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om statlig
krigsförsäkring; och

nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1959 vid dess fyrtiotredje
sammanträde fattade beslut.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 67, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till kungörelse
om ändrad lydelse av 18 § instruktionen
den 24 maj 1957 (nr 165) för riksdagens
ombudsmän;

nr 68, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 21 mars 1952
(nr 98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål; och
nr 69, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 58 § militära rättegångslagen
den 30 juni 1948 (nr 472).

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 70, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
fortsatt tullfrihet i vissa fall för Rädda
barnens riksförbund för kläder, beklädnadsmateriel
och livsförnödenheter.

Nr 5

Fredagen den 19 februari 1960

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 43, med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 § lotteriförordningen
den 19 maj 1939 (nr 207).

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 44,
angående fortsatt disposition av vissa
äldre anslag, avseende justitiedepartementets
verksamhetsområde.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Majrts proposition
nr 50, med förslag till lag om
fiskevårdsområden m. m.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott motionen nr 523.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

45, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 56 § lagen den 31
mars 1955 (nr 183) om bankrörelse;

nr 46, angående anslag för budgetåret
1960/61 till universitetet i Stockholm;

nr 47, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 1 § lagen den 9 maj 1958
(nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m.; och

nr 48, angående bemyndigande att
försälja viss kronan tillhörig fast egendom,
m. m.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för
budgetåret 1960/61 under första huvudtiteln,
avseende anslagen till kungl. hovoch
slottsstaterna;

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för
budgetåret 1960/61 under andra huvud -

titeln, avseende anslagen inom justitiedepartementets
verksamhetsområde, jämte
i ämnet väckt motion;

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropostionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1960/61 under tredje huvudtiteln,
avseende anslagen inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1960/61 under tolfte huvudtiteln,
avseende anslagen inom civildepartementets
verksamhetsområde;

nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1960/61, i vad avser
utrikesdepartementets verksamhetsområde;
och

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående beredskapsstat för försvarsväsendet
för budgetåret 1960/61;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 6, i anledning av väckt motion rörande
skattskyldigheten för medlem av
konungahuset; och

nr 9, i anledning av väckta motioner
angående rätt för skogsägare, som anlagt
skogsbilväg, att vid inkomsttaxeringen
åtnjuta avdrag för kostnaderna härför;

bankoutskottets utlåtande nr 4, i anledning
av väckt motion om riksdagsförfattningars
intagande i Svensk författningssamling; första

lagutskottets utlåtande nr 6, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående kriminalstatistiken;

tredje lagutskottets utlåtande nr 3, i
anledning av motioner om ändring av
14 § folkbokföringsförordningen; samt

allmänna beredningsutskottets utlåtande
nr 1, i anledning av väckta motioner
om utvidgning av rabattbestämmelserna
för folkpensionärers resor på statens
järnvägar.

Fredagen den 19 februari 1960

Nr 5

Interpellation om avveckling av rekogni tionsavgifterna

till stiftelsen Danviks
hospital

Herr LUNDSTRÖM (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Enligt meddelanden i
pressen har stiftelsen Danviks hospital
sedan någon tid tillbaka vidtagit skärpta
åtgärder för att indriva förfallna s. k.
rekognitionsavgifter. Denna avgift innebär
att vid varje tillfälle, då en fastighet,
som någon gång tidigare tillhört
Danviks hospitals domäner, byter ägare,
skall till stiftelsen utgå en avgift av 3 %
av köpesumman. Avgiften skall betalas
av köparen men finns icke intecknad i
gravationsbeviset. Köparen är därför ofta
ovetande om denna extra pålaga, som
kan aktualiseras av Danviksstiftelsen
åratal efter det köpet skett. Då stiftelsen
ägt mycket stora domäner i Södermanland
och Uppland är det betydande fastighetsområden
som drabbas av bestämmelsen.

Försök att avskaffa denna pålaga har
gjorts i flera omgångar. Vissa fastigheter
kunde genom statsmakternas medverkan
i mitten av 1930-talet friköpa sig
från rekognitionsavgiften. Men stiftelsen
har alltjämt beskattningsrätten kvar för
något tusental fastigheter.

I ett interpellationssvar till mig med -

delade finansministern 1955, att viss
utredning om dessa avgifter pågick inom
justitiedepartementet. Den 9 april 1958
meddelade justitieministern som svar på
min interpellation, att utredningen alltjämt
pågick men att grundval syntes finnas
för en lösning »inom en inte alltför
avlägsen framtid».

Då denna utredning pågått i fem år
och stiftelsen Danviks hospital nu ånyo
kraftigt aktiviserat sin indrivning av
ifrågavarande avgifter, anhåller jag om
första kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
få rikta följande fråga:

Har den ifrågavarande utredningen rörande
rekognitionsavgiften till stiftelsen
Danviks hospital fortskridit så att möjlighet
till avveckling av dessa avgifter
kan väntas föreligga under innevarande
år?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.09.

In fidem

Fritz af Petersens

Nr 5

Tisdagen den 23 februari 1960

Tisdagen den 23 februari

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollen för den 16 och
den 17 innevarande månad.

Upplästes två till kammaren inkomna
ansökningar, vilka jämte därvid fogade
läkarintyg voro så lydande:

Till riksdagens första kammare

Under hänvisning till närslutna läkarintyg
hemställes vördsamt om ledighet
från riksdagsarbetet den tid intyget utvisar.

Kristianstad den 22 februari 1960

N. Elowsson

Härmed intygas att riksdagsman Nils
Johan Elowsson är till följd av sjukdom
oförmögen att deltaga i riksdagsarbetet
t. o. m. den 6 mars 1960.

Centrallasarettet, Kristianstad, den 20
februari 1960

F. Koch
Docent

Till riksdagens första kammare

Med stöd av bifogade läkarintyg får
jag härmed anhålla om ledighet från
riksdagsarbetet under den tid intyget
utvisar.

Säter den 20 februari 1960

Gustaf Snygg

Riksdagsman Gustaf Snygg, född 96.
03. 05, är på grund av luftrörssjukdom
med feber förhindrad att närvara vid
riksdagsarbetet under tiden den 20 februari—den
3 mars 1960, vilket härmed
intygas.

Sanatoriet Solbacken, Hedemora, den
20 februari 1960

Ragnar Thune
överläkare

De begärda ledigheterna beviljades.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 71, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av vissa
kronoegendomar; och

nr 72, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ersättning från kyrkofonden
för övertalig personal vid domänverket.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelse, nr
73, till styrelsen för riksdagsbiblioteket
angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekets
styrelse och förvaltning
m. m.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr
45, med förslag till lag angående ändrad
lydelse av 56 § lagen den 31 mars
1955 (nr 183) om bankrörelse.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 46,
angående anslag för budgetåret 1960/61
till universitetet i Stockholm.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 47, med förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 § lagen den 9 maj
1958 (nr 205) om förverkande av alkoholhaltiga
drycker m. m.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 48, angående bemyndigande att försälja
viss kronan tillhörig fast egendom,
m. m.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 1—3, 12, 22 och
23, bevillningsutskottets betänkanden nr
6 och 9, bankoutskottets utlåtande nr 4,
första lagutskottets utlåtande nr 6, tred -

Tisdagen den 23 februari 1960

Nr 5

je lagutskottets utlåtande nr 3 samt allmänna
beredningsutskottets utlåtande
nr 1.

Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj :ts
till kammaren överlämnade propositioner: nr

49, med förslag till lag med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning, m. m.; och

nr 51, angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag, avseende ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 524, av herr Carlsson, Eric, m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 33, med förslag till förordning
om ändring i familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99); och
nr 525, av herr Stefanson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 33, med
förslag till förordning om ändring i familjebidragsförordningen
den 29 mars
1946 (nr 99).

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.06.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Nr 5

Onsdagen den 24 februari 1960

Onsdagen den 24 februari

Kammaren sammanträdde kl. 14.00

Företogs val av tjugufyra valmän för
utseende av riksdagens justitie- och militieombudsmän
samt deras ställföreträdare.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN erhöll
på begäran ordet och yttrade:

Herr talman! För vartdera av de två
val, som skall förrättas vid detta plenum,
ber jag att få avlämna en gemensam
lista, vilken godkänts av de av
kammaren valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Vardera listan upptar namn
på så många personer, som det ifrågavarande
valet avser.

Herr förste vice talmannen avlämnade
därefter två särskilda listor.

Den lista, som avsåg valet av valmän,
upptog under partibeteckningen
»Den gemensamma listan» följande
namn:

Branting

Anderberg

Ollén

Strand

Johansson, Robert

Elowsson, Nils

Ewerlöf

Sunne

Elmgren

Grym

Ahikvist

Nilsson, Ferdinand
Johansson, Anders
Lindahl

Pettersson, Georg
Gezelius

Andersson, Axel Johannes

fröken Mattson

Svanström

Nyström

Svedberg, Erik

Nestrup

fru Svenson

Svärd

Sedan denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades de å
listan upptagna personerna hava blivit
utsedda till valmän.

Anställdes val av sex suppleanter för
de av riksdagen utsedda valmännen för
utseende av riksdagens justitie- och militieombudsmän
samt deras ställföreträdare.

Den av herr förste vice talmannen avlämnade
lista, som gällde detta val, upptog
under partibeteckningen »Den gemensamma
listan» följande namn:

Palm

Möller

Källqvist

fru Segerstedt-Wiberg
Carlsson, Georg
Bergh, Ragnar

Efter det denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades de å
listan upptagna personerna hava blivit
utsedda till valmanssuppleanter.

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:

Att riksdagsman Carl V. Olsén, Kyrktåsjö,
på grund av influensa är oförmögen
att deltaga i riksdagens arbete fr. o.
m. den 22/2—den 27/2 1960 intygas.

Hoting den 22/2 1960

J. Pettko

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Olsén för den i läkarintyget
angivna tiden.

Anmäldes och godkändes tredje lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 66, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändring i förordningen
den 25 maj 1951 (nr 286) med
vissa bestämmelser till motverkande av
svinsjukdomar.

Onsdagen den 24 februari 1960

Nr 5

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
49, med förslag till lag med särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning,
m. m.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 51,
angående fortsatt disposition av vissa
äldre anslag, avseende ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde.

Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott motionerna nr
524 och 525.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för
budgetåret 1960/61 under första huvudtiteln,
avseende anslagen till kungl. hovoch
slottsstaterna.

Punkten 1

Anslag till Kungl. Maj:ts hovhållning

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts i
ämnet framlagda förslag hade utskottet

1 denna punkt hemställt, att riksdagen
måtte till Kungl. Maj:ts hovhållning för
budgetåret 1960/61 anvisa ett anslag av

2 000 000 kronor.

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! »När jag vill bedöma,
om anslaget å första huvudtiteln är för
högt och sålunda bör nedsättas, så är
det naturligt, att jag betraktar det i förhållande
till det statsändamål, som genom
denna huvudtitel skall befrämjas.
Därvid tränger sig den tanken ovillkorligen
fram att våra dagars konstitutionella
monarki har fått en mot förra tiders
kungadöme så väsentligt förändrad
betydelse, att den gjorde klokast mot sig
själv, om den intoge en mera anspråkslös,
eller om jag så får säga mera borgerlig
hållning. Det har funnits en tid,
när kungadömet så att säga uppbar

Anslag till Kungl. Maj:ts hovhållning
hela samhället och dess utveckling; detta
hade då sin grund så väl i styrelsesättets
beskaffenhet som de stora personligheterna.
Men tiderna äro nu så
ofantligt förändrade. Om nu medborgarna
äro laglydiga, om allmänandan livas
till stora ansträngningar för patriotiska
ändamål, med ett ord om samhället håller
ihop och går framåt, så kan nu ingen
säga, att detta i en konstitutionell monarki
är att tillskriva varken monarkens
personlighet, som utan synnerligen
märkbar olägenhet kan vara särdeles
obetydlig, icke heller den monarkiska
formen.---- Med en sådan uppfatt ning

av förhållandena är det naturligt,
att jag för min del anser mig äga skäl
att säga, det vår nuvarande första huvudtitel
är för dryg i förhållande till
det statsändamål, som genom dessa utgifter
skall befrämjas---—.

Jag skall därför tillåta mig föreslå,
och så vida mitt förslag vinner något
understöd yrka proposition därå, att
riksdagen beslutar en anhållan, att
Kungl. Maj:t ville undersöka i vilken
mån inskränkningar i hovförvaltningen
efter hand kunna äga rum, samt föreslå
därav föranledda successiva nedsättningar
å första huvudtiteln.»

Ja, herr talman, dessa ord yttrades för
jämnt 90 år sedan i riksdagens andra
kammare. Det var den store liberalen
Adolf Hedin som den 14 mars 1870 levererade
denna sakliga vidräkning med
de höga hovkostnaderna.

Sedan dess har tiderna i ännu högre
grad förändrats, men fortfarande kan
med fog, och med ännu större fog, sägas
att »vår nuvarande första huvudtitel
är för dryg i förhållande till det
statsändamål, som genom dessa utgifter
skall befrämjas».

Vad som emellertid är mest anmärkningsvärt
är att statsutskott och riksdag
saknar underlag för sina bedömningar
i fråga om skäligheten av under första
huvudtiteln äskade anslag. De framläggs
nämligen av riksmarskalksämbetct utan
närmare motiveringar.

Med anledning härav har jag i motion
nr 235 i denna kammare hemställt
om en utredning i syfte att skapa en

Nr 5

Onsdagen den 24 februari 1960

Ang. ersättningar till nämndemän vid haradsratterna

sådan ordning, att riksdagen beredes
möjlighet att bedöma skäligheten av under
denna huvudtitel begärda anslag.

Min motion kommer först vid ett senare
tillfälle upp till behandling i kammaren,
men när vi nu går att besluta
om anslagen till hovstaten uttalar jag
den förhoppningen, att det är sista
gången riksdagen tvingas behandla denna
huvudtitel under nuvarande otillfredsställande
former.

Jag har, herr talman, alltså inte denna
gång något yrkande.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande punkt
hemställt.

Punkterna 2—6

Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för
budgetåret 1960/61 under andra huvudtiteln,
avseende anslagen inom justitiedepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckt motion.

Punkterna 1—19

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 20

Ang. ersättningar till nämndemän vid
häradsrätterna

I denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag
samt med avslag å motionen II: 124, av
herr Fröding, till Häradsrätterna: Ersättningar
till nämndemän för budgetåret
1960/61 anvisa ett förslagsanslag av
3 700 000 kronor.

I motionen II: 124 hade hemställts, att
riksdagen måtte besluta att till Häradsrätterna:
Ersättningar till nämndemän
för budgetåret 1960/61 anvisa ett förslagsanslag
av 3 200 000 kronor.

Reservation hade avgivits av fröken
Andersson samt herrar Staxäng, Cassel
och Hjalmarson, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss del hava den
lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort hemställa, att
riksdagen måtte i anledning av Kungl.
Maj :ts förslag samt med bifall till motionen
II: 124 till Häradsrätterna: Ersättningar
till nämndemän för budgetåret
1960/61 anvisa ett förslagsanslag
av 3 200 000 kronor.

Herr BERGH, RAGNAR, (h):

Herr talman! Utskottet förslår att
anslaget till ersättningar till nämndemän
skall utgå med 3,7 miljoner kronor.
Detta år utgår det med 3,2 miljoner kronor
och förra året med 2,8 miljoner kronor.
Det har alltså höjts successivt, först
med 400 000 kronor, och sedan, om man
följer utskottsmajoriteten, med 500 000
kronor.

Det är ju här fråga om ett förslagsanslag,
och man kan alltid vara tveksam
om medelsåtgången när anslagen
inte är maximerade utan enbart reglerna
för deras användande fastställda. I
detta fall är det två faktorer som påverkar
medelsanvisningen. Den ena faktorn
är arvodenas storlek — som är oförändrad
sedan ett antal år — och den andra
är dagarvodenas antal. Den sistnämnda
faktorn måste rimligtvis ha förändrats
fr. o. m. ingången av år 1959, då det
medgavs att häradsrätterna i större utsträckning
än hittills skulle få anses
domföra med endast tre nämndemän
jämte domaren.

Det är väl uppenbart att en sådan förändring
under i övrigt lika förhållanden
måste medföra ett minskat antal
dagarvoden och följaktligen ett minskat
medelsbehov. Att man icke desto mindre
har föreslagit en höjning med 500 000
kronor har man motiverat med belastningen
på anslaget. Den senaste uppgift
som är redovisad i propositionen gäller
budgetåret 1958/59, då det uppkom en
merbelastning på cirka 573 000 kronor.

Det förefaller mig som om det skulle
vara två skäl som gör att man inte av
denna merbelastning på anslaget kan

Onsdagen den 24 februari 1960

Nr 5

Ang. ersättningar till nämndemän vid häradsrätterna

dra den slutsats som man har dragit
i departementet.

Det ena skälet är att under förra hälften
av budgetåret 1958/59 de gamla reglerna
fortfarande gällde, under det att
de nya reglerna gällde under senare
hälften av samma budgetår. Följaktligen
är det väl ganska självklart att, om de
ändrade reglerna beträffande domförhet
gällt under hela budgetåret 1958/59,
merbelastningen för det nämnda budgetåret
icke skulle ha blivit så stor som
den har blivit, allt under i övrigt lika
förhållanden.

Det andra skälet är, att för det följande
budgetåret — som är det innevarande
— höjdes anslaget med 400 000
kronor. Och det förefaller mig ganska
rimligt att anta att den minskning av
dagarvodenas antal som jag tidigare har
nämnt måste leda till att man — om
också naturligtvis med tvekan — kan
räkna med att de tidigare anslagna
8 200 000 kronorna skulle räcka även
för innevarande år.

När reglerna ändrats kan man alltså
inte, menar jag, nöja sig med att använda
gamla belastningssiffror som argument
för ett förslag till höjning.

Nu kan det invändas och har invänts
att man kan räkna med så mycket flera
sammanträden att dagarvodenas antal
skulle motivera en höjning. Enligt en
uppgift som jag har fått om ett interpellationssvar
i andra kammaren för en
stund sedan kan man inte ange några
siffror beträffande frekvensen av treniannanämnder.
Följaktligen måste jag
anse att förslaget till höjning icke är
väl underbyggt.

Det är som sagt alltid vanskligt att
bedöma belastningen på förslagsanslag,
men det förefaller mig som om den reservation,
som finns fogad till denna
punkt och där man vill låta anslaget
stanna kvar vid fjolårets nivå, har väl
så goda skäl för sig som förslaget i propositionen
och från utskottsmajoritetens
sida.

•lag ber alltså, herr talman, att få yrka
bifall till den reservation som finns fogad
till denna punkt.

Herr ANDERSSON, BIRGER, (s):

Herr talman! Den ärade motionären i
andra kammaren och hans talesmän i
utskottet hyllar tydligen satsen att trägen
vinner. En motion av innehåll liknande
dennas kommer igen år efter år
och avvisas varje år med samma argument.
Men tydligen tror man, bara för
att man kan peka på att det går att
sänka kostnaderna i en domsaga i landet,
att samma sak skulle kunna genomföras
över hela landet.

Nu är tydligen brottsligheten föga utbredd
i Sundsvall och trakten däromkring
— som väl är för den domsagan —
men däremot har man på senare år haft
riktiga mammutmål här och var. Jag
kan nämna Öland och Närke. Sådana
mål åstadkommer en synnerligen stor
belastning på det anslag som vi här diskuterar.
Denna belastning på anslaget
var under senaste budgetåret närmare
600 000 kronor mer än vad departementet
räknat med. För den skull har departementet
ansett klokheten bjuda att
nu skriva upp anslagssumman, så att
anslaget något så när motsvarar det
verkliga behovet.

Det gäller ju här ett förslagsanslag.
Nämndemännen skall ha de arvoden
som de är berättigade till för det antal
ting de suttit. Det härför erforderliga
beloppet kommer att gå åt, vare sig riksdagen
följer utskottet eller reservanterna.
Det är dock, anser jag, bättre att
vara på den säkra sidan och inte komma
med ett underbud, som reservanterna
gjort. Då den faktiska belastningen
på anslaget oavbrutet ökat har utskottsmajoriteten
ansett det vara förnuftigast
att riksdagen följer departementschefens
förslag.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter i enlighet med de yrkanden,
som därunder framkommit, gjordes
propositioner, först på bifall till vad
utskottet i den nu föredragna punkten
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid

Nr 5

Onsdagen den 24 februari 1960

Om indragning av pressattachétjänsterna
punkten avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.

Punkterna 21—50

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 51

Lades till handlingarna.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1960/61 under tredje
huvudtiteln, avseende anslagen inom utrikesdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner.

Punkten 1

Om indragning av pressattachétjänsterna
i Köpenhamn och Oslo

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen
att dels godkänna av departementschefen
i statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för den 4 januari
1960 förordad personalförteckning för
utrikesförvaltningen, dels godkänna av
departementschefen förordad avlöningsstat
för utrikesförvaltningen, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret
1960/61, dels ock till Utrikesförvaltningen:
Avlöningar för nämnda budgetår anvisa
ett förslagsanslag av 31 731 000 kronor.

Vidare hade i en inom första kammaren
av herr Svärd väckt motion (I: 336)
hemställts, att riksdagen måtte dels godkänna
i motionen föreslagen ändring i
personalförteckningen för utrikesförvaltningen,
såvitt avsåge III. Pressattachéer,
dels godkänna i motionen föreslagen
avlöningsstat för utrikesförvaltningen,
såvitt avsåge III. Pressattachéer,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1960/61, dels ock till Utrikesförvaltningen:
Avlöningar för nämnda
budgetår anvisa ett förslagsanslag av
31 660 000 kronor.

i Köpenhamn och Oslo

Det i motionen framlagda förslaget avsåg,
att pressattachétjänsterna i Köpenhamn
och Oslo skulle indragas.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande
punkten på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionen I: 336, såvitt
nu vore i fråga, godkänna under punkten
införd personalförteckning för utrikesförvaltningen; b)

med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionen 1: 336, såvitt
nu vore i fråga, godkänna under denna
punkt införd avlöningsstat för utrikesförvaltningen,
att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1960/61; samt

c) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å motionen I: 336, såvitt
nu vore i fråga, till Utrikesförvaltningen:
Avlöningar för budgetåret 1960/61 anvisa
ett förslagsanslag av 31 731 000 kronor.

I den under a) införda personalförteckningen
hade utskottet under rubrik
III. Pressattachéer tillstyrkt Kungl.
Maj:ts förslag om att nuvarande sju
pressattachétjänster skulle bibehållas.

Reservationer hade anförts

A) av fröken Andersson samt herrar
Skoglund i Doverstorp, Nilsson i Göingegården
och Heckscher, vilka ansett, att
utskottets yttrande bort hava den ändrade
lydelse, reservationen visade, samt att
utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med bifall till motionen 1:336, såvitt
nu vore i fråga, godkänna i resolutionen
införd personalförteckning för utrikesförvaltningen
;

b) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med bifall till motionen 1:336, såvitt
nu vore i fråga, godkänna i denna
reservation införd avlöningsstat för utrikesförvaltningen,
att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1960/61;
samt

c) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och med bifall till motionen 1:336,

Onsdagen den 24 februari 1960

Nr 5

Om indragning av pressattachétjänsterna i Köpenhamn och Oslo

såvitt nu vore i fråga, till Utrikesförvaltningen:
Avlöningar för budgetåret 1960/
61 anvisa ett förslagsanslag av 31 660 000
kronor;

B) av herrar Ivar Johansson och Pålsson,
vilka likväl ej antytt sin åsikt.

I den av fröken Andersson m. fl. anförda
reservationen hade bland annat föreslagits,
att i personalförteckningen under
rubriken III. Pressattachéer, antalet
dylika befattningshavare skulle minskas
från sju till fem.

Herr SVÄRD (h):

Herr talman! Under den allra senaste
tiden har från inflytelserikt håll i Danmark
framlagts ett lika radikalt som intressant
förslag, nämligen att de danska
ambassaderna i Stockholm, Oslo, och
Helsingfors skulle dras in.

I huvudsak är naturligtvis detta förslag,
som är ett stort och aktuellt diskussionsämne
i Danmark, förestavat av
sparsamhetsskäl och en önskan att begränsa
de statliga administrationsutgifterna.
Men det finns därutöver i motiveringen
en synpunkt som har sitt intresse
också för oss.

Förslagsställarna hävdar att den tid
håller på att försvinna då umgänget de
nordiska folken emellan bäst och lämpligast
skedde på det något högtidliga
sätt, som trots allt tycks vara det naturliga
för ambassader. De danska förslagsställarna
hänvisar till att samarbetet
mellan våra länder, mellan människorna
och t. o. m. mellan regeringarna söker
sig andra och mindre bundna former och
att detta friare och mindre formbundna
umgänge ger ett väsentligt bättre resultat.

Jag skall inte gå så långt att jag framställer
ett liknande yrkande, men jag
vill säga att jag har stark sympati för
de skäl som ligger bakom den danska
framstöten, både för besparingssynpunkten
och för den uppläggning av
umgänget de nordiska folken emellan
som har föresvävat våra vänner danskarna.
Det är från den utgångspunkten
som jag har föreslagit att vi allvarligt
skulle undersöka vilka möjligheter som

nu kan finnas att börja rationalisera och
begränsa våra representationer över huvud
taget men framför allt i de länder
med vilka det är naturligt att vi utan
mellanhänder och utan större svårigheter
tar kontakt. Jag har därför fört fram
tanken att avföra pressattachéerna i Köpenhamn
och Oslo ur utrikesdepartementets
personalförteckning. Det innebär
naturligtvis inte att jag skulle hävda
att pressattachéerna där ingenting gör.
Det innebär däremot att jag frågar mig,
om vi inte kan få det arbete som där
måste göras utfört på ett billigare och
effektivare sätt.

För någon månad sedan hade jag tillfälle
att diskutera denna sak med en förhållandevis
stor grupp norska tidningsmän.
Jag frågade dem om de skulle sakna
den svenske pressattachéen i Oslo.
De förklarade, att de skulle göra det,
men inte i hans egenskap av pressattaché
utan i hans långt mera dominerande
egenskap av person.

Jag har också diskuterat saken med
danska tidningsmän. Med den öppenhjärtighet
som är danskarna säregen —
åtminstone när det passar dem ■— förklarade
dessa tidningsmän att det för
dem är fullkomligt naturligt att ta direkt
kontakt med sina vänner i den svenska
tidniagsvärlden eller eljest i vårt land
när det är något som de vill ha reda
på eller önskar diskutera.

Jag är, herr talman, följaktligen alldeles
övertygad om att våra möjligheter
till ett osökt umgänge med varandra är
så stora, att dessa frågor, som på andra
ambassader naturligt vilar på pressattachéerna,
kan handläggas i Köpenhamn
och Oslo utan medverkan av dessa befattningshavare,
att de i det mindretal
fall, där ambassadernas medverkan behövs,
kan handläggas av den ordinarie
beskickningspersonalen utan att den för
den skulle behöver utökas och att de i
(ivrigt kan skötas direkt utan mellanhänder.

Får jag kanske till slut bara erinra om
att denna tanke har förts fram av besparingsutredningen.
Huruvida det är
en rekommendation eller motsatsen,
överlämnar jag till statsrådet och che -

Nr 5

Onsdagen den 24 februari 1960

Om indragning av pressattachétjänsterna i Köpenhamn och Oslo

fen för finansdepartementet att avgöra.

Jag anhåller därför, herr talman, att
få yrka bifall till den reservation, som
vid denna punkt har avgivits av fröken
Andersson m. fl.

Herr BOHEMAN (fp):

Herr talman! Jag skall inskränka mig
till ett par korta reflexioner med anledning
av utskottets uttalande, att utskottet
under hand inhämtat närmare upplysningar
rörande den pågående översynen
inom utrikesdepartementet i syfte
att erhålla en aktuell bild av behovet av
diplomatisk och konsulär personal.

Det är onekligen så att den svenska
utrikesförvaltningen liksom de flesta
länders utrikesförvaltningar står inför
en anpassningsperiod av icke så liten
svårighetsgrad. Det har för det första
under de senaste åren varit en oavbruten
utveckling som inneburit att en
mängd nya stater har uppkommit, särskilt
i Asien och i Afrika, och den närmaste
framtiden bjuder också på mycket
vittutseende perspektiv i det avseendet.
Dessa nyblivna stater är i allmänhet
mycket måna om sin värdighet och
sitt nyvunna oberoende, och som ett tecken
på ett allmänt erkännande av det
förhållandet är de i flertalet fall mycket
angelägna om att erhålla diplomatisk representation
i sina länder från länder
som länge har varit självständiga. Detta
har medfört att en allt större del av beskickningscheferna
inom utrikesdepartementet
blivit förlagd inom områden
med svåra klimatiska förhållanden och
särskilt med svåra förhållanden för vederbörandes
familjer att anpassa sig.
Detta i sin tur gör att man i allmänhet
inte kan låta dessa beskickningschefer
stanna på sådana poster under en längre
följd av år. Då en förflyttning medför
andra förflyttningar kommer detta
utan varje tvivel att innebära en ytterligare
belastning, om inte all möjlig förtänksamhet
iakttages när det gäller det
anslag som är upptaget för förflyttningar
av tjänstemän och deras familjer.
Detta är säkert en av de omständigheter,
som kommer att tagas i beaktande av

den utredning som nu kommer att ske,
och jag har därför velat framhålla dessa
synpunkter.

Jag skulle i detta sammanhang vilja
framkasta den tanken — jag är inte säker
på vad den är värd —■ om det inte
skulle vara möjligt att i fråga om representationen
i denna rad av nytillkomna
stater från svensk sida åstadkomma
ett samarbete med Danmark och
Norge, som framför allt skulle innebära
att vi inte behövde upprätta det antal
rent svenska beskickningar som annars
vore erforderligt för att tillvarata främst
våra exportintressen. Det skulle måhända
vara möjligt att ordna saken så, att
det i de stater där vi inte hade en svensk
beskickning fanns en dansk eller norsk
representation o. s. v. och att dessa beskickningar
genom en överenskommelse
mellan de nordiska länderna fick i uppdrag
att tillvarata varandras intressen.
På sådana poster finns det inga som
helst politiska spörsmål av någon betydelse,
och det förhållandet att Danmark
och Norge tillhör Atlantpakten och
vi inte gör det kan i detta hänseende,
förefaller det mig, inte spela någon roll.
De olikheter mellan länderna som finnsi
fråga om den sociala servicen, om jag
så får uttrycka mig, är inte heller så
stora. Under sådana förhållanden skulle
det väl också vara möjligt att den tjänsteman,
som skulle tillvarata ett annat
lands intressen, genom tjänstgöring av
kortare art vid respektive utrikesdepartement
fick en uppfattning om de administrativa
regler som där råder.

Detta är som sagt inte något genomtänkt
förslag, men det förefaller mig
vara en möjlighet som kanske bör undersökas,
därför att det kommer i annat
fall att innebära en mycket stor belastning
för de tre ländernas utrikesbudgeter
med hänsyn till det ökade antal beskickningschefer
som kanske blir oundgängligen
nödvändigt genom tillkomsten
av nya stater.

En annan anpassningsprocedur, som
ju också är i full gång, betingas av det
förhållandet att det blir allt flera och
flera internationella organisationer av
det ena eller andra slaget, i vilka man.

Onsdagen den 24 februari 1960

Nr 5

Om indragning av pressattachétjänsterna i Köpenhamn och Oslo

från svensk sida varken kan eller vill
undandra sig medverkan. Det medför så
vitt jag förstår en ökad arbetsbelastning
på den centrala organisationen, alltså
utrikesdepartementet, där man väl i allt
större utsträckning kommer att få hålla
en viss reserv av tjänstemän som kan
användas för att fullgöra alla dessa olika
internationella uppdrag. Därvidlag uppstår
den frågan, huruvida det är möjligt
att i någon ytterligare mån beskära hjälpen
på den yttre fronten för att kunna
hålla denna reserv utan alltför stora
kostnader. Det är i alla händelser ett av
de problem som alldeles säkert kommer
att sysselsätta den nu pågående utredningen.

Man får kanske också peka på att vår
nuvarande sociallagstiftning har medfört
en avsevärt ökad arbetsbelastning av administrativ
art under det sista tiotalet
år för en rad beskickningar och konsulat,
inte minst dem som är förlagda till
hamnstäder och har att göra med sjöfarten.
Det är nya eller i alla händelser
vidgade uppgifter som härigenom lagts
på utrikesförvaltningen, och detta förhållande
kommer att ha sina återverkningar
på personalen och kostnaderna.

Vidare skulle jag vilja framhålla att
befordringsgången inom utrikesförvaltningen
för närvarande är långsammare
än i så gott som alla andra statsdeparternent.
Detta förhållande beror i inte
ringa utsträckning på att man har antagit
ett mycket stort antal attachéer
för att erhålla tillräcklig arbetskraft.
Attachékåren inom utrikesförvaltningen
— motsvarande amanuenserna i andra
departement — är i själva verket förhållandevis
mycket stor. Den långsamma
befordringsgången kommer möjligen
att medföra att man inte kan i tillräcklig
utsträckning ta till vara det mycket
goda personalmaterial som enligt min
uppfattning nu finns bland de yngre kategorierna
i utrikesförvaltningen. Olika
förslag i syfte att råda bot på detta finns,
förslag som enligt min mening inte skulle
behöva medföra i varje fall någon
större kostnadsökning, och jag uttrycker
förhoppningen att problemet måtte

beaktas vid den nu pågående utredningen.

Statsrevisorerna har särskilt framhållit
att avlöningssystemet för utrikesförvaltningens
personal på främmande ort
är onödigt komplicerat och att en reform
är i högsta grad nödvändig. Jag
hade på sin tid äran att vara ordförande
i den kommission som föreslog den
sista stora reformen på detta område -—
det var år 1938 — varigenom man försökte
åstadkomma ett system med fasta
löner för den utomlands tjänstgörande
personalen, detta för att å ena sidan
undvika godtycklighet och å andra sidan
ge personalen en större säkerhetskänsla.
Den reformen genomfördes vid
en tidpunkt då man trodde sig kunna
se fram mot en period med stabila valutaförhållanden,
men hela reformen
kullkastades i detta avseende genom de
omstörtningar som följde av det andra
världskriget och efterkrigstidens osäkra
förhållanden på penningmarknaden.
Härigenom har det extra tillägget, som
fastställes år från år av Kungl. Maj:t,
kommit att bli en oproportionerligt stor
del av lönen. Jag skulle dock vilja för
kammaren påpeka att den godtycklighet,
som skenbart ligger i detta förhållande,
i själva verket inte är så betydande.
Detta extra prisutjämningstillägg, som
det kallas, fördelas nämligen på förslag
av en mycket allsidigt sammansatt kommitté
— den har två representanter för
utrikesdepartementet och vidare ingår
statssekreterarna i finans- och civildepartementen
samt en representant vardera
för näringslivet och LO. Därför tror
jag att några större orättvisor i själva
verket inte begås vid fördelningen av
tilläggen. På vissa platser är det naturligtvis
numera möjligt att i den fasta lönen
inbaka en större andel av löneförmånerna
än hittills, men i största delen
av världen och för kanske de flesta posterna
har man allt fortfarande att räkna
med mycket starka och hastigt påkommande
variationer i levnadskostnaderna,
betingade av snabbt växlande valutaförhållanden.
Så är i själva verket fallet
i hela Sydamerika — särskilt i Brasilien

Nr 5

Onsdagen den 24 februari 1960

Om indragning av pressattachétjänsterna
har växlingarna under de senaste åren
varit mycket betydande — och förhållandet
torde vara likartat i de flesta nytillkomna
staterna.

Jag skulle i detta sammanhang också
vilja med några ord beröra det anförande
som nyss hölls av herr Svärd. Förhållandet
mellan de nordiska länderna
är givetvis sådant att våra ambassader
i Köpenhamn och Oslo med årens lopp
har fått en annan och mera begränsad
uppgift när det gäller upprätthållandet
av de rent politiska förbindelserna i länderna
emellan. Vi vet alla att det är en
mycket enkel sak för Sveriges utrikesminister
att lyfta telefonluren och tala
direkt med sina kolleger i Oslo eller
Köpenhamn, och detsamma gäller väl
övriga regeringsmedlemmar. Men å andra
sidan är det allt fortfarande en rad
rent administrativa uppgifter som måste
fullgöras och som åvilar ambassaderna
i kanske större utsträckning nu än tidigare.
Skulle man avskaffa dem, är jag
övertygad om att man i stället fick tillsätta
ett generalkonsulat med precis
samma personal och till samma kostnader.
Jag tror därför inte att det förslaget
i och för sig har någon större räckvidd
liksom inte heller att det skulle medföra
några besparingar på budgeten.

Vad angår den högtidlighet som skulle
särskilt föreligga på grund av denna
representationsform är åtminstone mitt
intryck att den i hög grad är på tillbakagång
och att de umgängesformer
som där förekommer i själva verket föga
skiljer sig från umgängesformerna på
andra områden.

Jag är ense med herr Svärd om att
dessa pressattachéer såsom pressattachéer
knappast längre fyller någon absolut
speciell uppgift. Jag skulle således
för min del inte ha något egentligt mot
att ansluta mig till reservationen på denna
punkt. Men det förefaller mig å andra
sidan som om det är möjligt att man

— om man avskaffar dessa pressattachéer,
vilkas egentliga uppgift numera
är att vara en sorts vanliga beskickningstjänstemän
med vissa specialuppgifter

— i så fall får ersätta dem med annan

i Köpenhamn och Oslo
personal, tillhörande karriären. Besparingen
skulle då inte vara så stor.

Jag förutsätter att detta är ett av de
problem, som kommer att undersökas av
den nu pågående utredningen. Därför
vill jag för ögonblicket inte ställa något
yrkande på denna punkt.

Herr talman! Detta var uteslutande
några randanmärkningar till den utredning,
som för närvarande pågår.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Herr Svärd talade om en
undersökning bland tidningsmän i Danmark
och Norge, men han har inte riktigt
redovisat vad det är för tidningsmän
han kommit i kontakt med. Därför vet
vi inte hur representativ undersökningen
är för den allmänna uppfattningen
inom publicistkretsar i de två länderna.
I varje fall vet vi att Publicistklubben
i Sverige har en helt motsatt uppfattning.
Den säger klart och tydligt ifrån,
att den skulle betrakta en indragning av
pressattachébefattningarna i Oslo och
Köpenhamn som olycklig, särskilt i tider
med planer på starkt vidgat nordiskt
samarbete. Det framhålles också
att en pressattaché med god utbildning
inom pressen och med förståelse för olika
massmedias krav på snabb och korrekt
information enligt Publicistklubben
bör finnas i alla de nordiska grannländerna.

Det är bl. a. detta, herr talman, liksom
det uttalande som gjorts av Landsorganisationen
som såväl departementschefen
som statsutskottet har fastnat för
när de anser, att man i nuvarande situation
inte alls bör vidta den åtgärden att
dra in dessa pressattachétjänster.

Därför ber jag också, herr talman, att
få yrka bifall till statsutskottets förslag.

Herr PÅLSSON (ep):

Herr talman! Vid den punkt som nu
behandlas har andre vice talmannen i
denna kammare och jag antecknat en

Onsdagen den 24 februari 1960

Nr 5

Om indragning av pressattachétjänsterna i Köpenhamn och Oslo

blank reservation. Jag skall bara helt
kort redovisa vad som ligger bakom
denna blanka reservation.

Jag är ense med huvudreservationens
talesman om att det här skulle föreligga
möjlighet att göra en besparing. Vi menar
att sedan institutionen med pressattachéer
kom till har det ändå hänt åtskilligt
när det gäller umgänget mellan
de nordiska folken. Vi har ju Nordiska
rådet och i övrigt helt andra möjligheter
till umgänge. Passtvånget är borttaget,
och det underlättar kontaktmöjligheterna
mellan länderna både för tidningsfolk
och för andra människor. Det
är därför svårt att bli övertygad om att
det nu finns lika stort behov av pressattachéer
som den gången institutionen
tillkom.

Jag har emellertid inte kunnat biträda
den reservationen, beroende på att
det här gäller ett grannelagsförhållande,
ett förhållande av den art som kan vara
rätt känsligt. Vi har därför menat att
det kanske vore en något frän metod att
helt enkelt bara avskaffa befattningarna
utan vidare. Jag skulle för egen del helst
ha sett en skrivning på den här punkten,
i vilken man bett Kungl. Maj :t ta upp en
överläggning om avveckling av de ömsesidiga
åtagandena med pressattachéer i
Danmark och Norge. Departementschefen
har emellertid kommit fram till helt
andra resultat än vad jag har gjort. Han
säger att det underlättade umgänget mellan
folken inte alls har gjort de här tjänsterna
överflödiga, utan enligt hans mening
har det blivit så att denna omständighet
påkallar tjänsternas bibehållande.

Under dessa förhållanden har jag ansett
det ganska utsiktslöst med en skrivning
som gick ut på en hemställan till
Kungl. Maj:t att undersöka möjligheterna
till en ömsesidig avveckling av dessa
tjänster. Jag har, herr talman, likväl velat
få till kammarens protokoll antecknade
de synpunkter som ligger bakom
den blanka reservationen och som jag i
korthet har redovisat.

Det har tidigare erinrats om att förslaget
kommit från den s. k. besparingsutredningen,
vilken ju har utnyttjats på

Första kammarens protokoll 1960. AV .5

litet olika sätt. I andra sammanhang
drar man in attachéer som enligt min
mening vore i hög grad behövliga, men
i det här fallet bibehåller man dem. Det
är väl inte större konst att sköta förbindelserna
med Danmark och Norge på
det här området, såvitt jag kan begripa,
än vad det är att sköta upplysningen inom
vårt eget land!

Jag har, herr talman, bara velat få
dessa synpunkter antecknade. Jag har
inget yrkande.

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena UNDÉN:

Herr talman! Jag ber att få säga några
ord i anledning av herr Svärds yrkande
om bifall till reservationen som går ut
på indragning av pressattachébefattningarna
i Köpenhamn och Oslo.

Det är klart att inga dylika befattningar
är oersättliga. Man kan mycket
väl tänka sig att vi har en vanlig diplomatisk
tjänsteman som ägnar sig speciellt
åt informationsuppgifter och sådant
som har att göra med kulturellt
samarbete mellan länderna, utställningar
och varjehanda ting. Det följer åtskillig
administration med dessa arbetsuppgifter,
och det är värdefullt om en
beskickningschef har en medarbetare
som kan specialisera sig på en rad ärenden
vilka ligger litet i periferien av beskickningens
vanliga verksamhet.

Jag är alltså för min del övertygad
om att om vi avskaffade dessa två pressattachébefattningar
skulle detta bara
leda till att vi fick ersätta dem med ett
par diplomatiska tjänstemän.

Jag vill också stryka under att det
inte är länge sedan dessa befattningar i
Oslo och Köpenhamn inrättades. Pressattachébefattningen
i Oslo tillkom 1946
och den i Köpenhamn 1947, och det
skedde på grund av att man ansåg att
det skulle vara av värde att ha specialattachéer
för dessa uppgifter.

Nu säger herr Svärd att han talat med
nordiska tidningsmän som förklarar att
de skulle kunna klara sig utan att ha
en svensk pressattaché att vända sig till.

Nr 5

Onsdagen den 24 februari 1960

Anslag till upplysningsarbete rörande mellanfolkligt samarbete m. m.

Men pressattachéerna är ju inte avsedda
för att stå främmande tidningsmän till
tjänst i den meningen att dessa skulle
vara beroende av de informationer de
får från en pressattaché på en främmande
beskickning.

För att visa hur våra egna beskickningschefer
uppfattar saken skall jag be
att få läsa upp vad beskickningschefen
i Oslo har sagt i sitt remissyttrande.
Han understryker att den väsentliga delen
av pressattachéernas arbete ägnas åt
fortlöpande kontakter med pressen och
andra opinionsbildande kretsar i stationeringslandet,
varvid på ett osökt sätt
informationer kan förmedlas om svenska
förhållanden, åtgärder och synpunkter.
Omvänt ger dessa kontakter också
värdefulla informationer om och bakgrundsbelysning
till olika förhållanden i
stationeringslandet. »Det är icke för
mycket sagt att pressattachéen i detta
ömsesidiga informationsutbyte intar något
av en nyckelställning.» Hans erfarenhet
är alltså sådan, och jag tror att
man har anledning att fästa större vikt
vid hans bedömande än vid vad en tillfälligt
vald sagesman säger till herr
Svärd.

Jag tror som sagt att dessa relativt
nya befattningar bär visat sig vara till
nytta, och jag tror att det vore olyckligt
och inte skulle leda till någon faktisk
besparing om man droge in dem.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i den under behandling varande punkten
hemställt samt vidare på bifall till utskottets
hemställan med den ändring däri,
som innefattades i den av fröken Andersson
m. fl. vid punkten avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
efter att hava upprepat propositionen på
bifall till utskottets hemställan, sig finna
denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Svärd begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 3 punkten 1,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan
med den ändring däri, som innefattas
i den av fröken Andersson m. fl. vid
punkten avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom upresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Punkterna 2—15

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 16

Anslag till upplysningsarbete rörande
mellanfolkligt samarbete m. m.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen
att till Upplysningsarbete rörande mellanfolkligt
samarbete och utrikespolitiska
frågor för budgetåret 1960/61 anvisa
ett anslag av 105 000 kronor.

Vidare hade i två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av fru Segerstedt-Wiberg m. fl.
(I: 87) och den andra inom andra kammaren
av fru Torbrink m. fl. (II: 105),
hemställts, att riksdagen under förevarande
anslagsrubrik måtte anvisa ett
från 15 000 kronor till 30 000 kronor
ökat anslag till Svenska FN-förbundet.

Utskottet hade i den nu föredragna
punkten av angivna orsaker hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl.
Maj :ts förslag samt med avslag å motionerna
I: 87 och II: 105, till Upplysningsarbete
rörande mellanfolkligt samarbete
och utrikespolitiska frågor för budgetåret
1960/61 anvisa ett anslag av 105 000
kronor.

Vid punkten hade reservation avgivits
av herrar Edström och Ståhl samt fröken
Elmén, vilka ansett, att utskottets
yttrande bort i viss angiven del hava

Onsdagen den 24 februari 1960

Nr 5

Anslag till upplysningsarbete rörande mellanfolkligt samarbete m. m.

den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort hemställa, att riksdagen
måtte, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag samt motionerna 1:87 och II:
105, till Upplysningsarbete rörande mellanfolkligt
samarbete och utrikespolitiska
frågor för budgetåret 1900/61 anvisa
ett anslag av 118 000 kronor.

Herr EDSTRÖM (fp):

Herr talman! Alla känner vi till hur
det internationella samarbetet har vuxit
under senare år. Det är även det som
mer än något annat gör oss hoppfulla
beträffande framtiden trots pågående
kallt krig och som gör att vi trots alla
ovädersmoln ändock kan hoppas kunna
undgå krig.

En fortsatt utveckling av detta såväl
ekonomiska som sociala, kulturella och
humanitära samarbete är, som jag ser
det, en av vår tids allra viktigaste samhälleliga
uppgifter. Det manifesterar mer
än något annat folkens vilja till fred. Utvecklingen
går ständigt framåt. Enbart
sista året har i vårt land tillkommit ett
par nya grenar av sådana internationella
samhällsorganisationer. I och med denna
tillväxt har emellertid resurserna för
det svenska FN-förbundet att nöjaktigt
tillgodose efterfrågan från olika ideella
och andra organisationer om upplysning
rörande olika former av FN:s verksamhet
blivit alltmera otillräckliga. Förbundet
har även understrukit vikten av att
det årliga statsbidraget till dess verksamhet
avsevärt höjs samt anhållit om
en sådan höjning i år med 15 000 kronor.

Detta har departementschefen icke ansett
sig kunna gå med på, och utskottsmajoriteten
har följt honom. I motionerna
I: 87 och II: 105 har man däremot
hemställt om bifall till svenska FN-förbundets
framställning som innebär att
det årliga statsbidraget skulle uppräknas
från 15 000 till 30 000 kronor. Reservanterna
har samma uppfattning som motionärerna
i sak men har nöjt sig med att
— på grundval av skäl som angetts i
motionen — hemställa att anslaget till
upplysningsarbeten rörande mellanfolkligt
samarbete och utrikespolitiska frågor
skulle höjas med 13 000 kronor eller

2f Första kammarens protokoll 19G0. Nr 5

från i propositionen angivna 105 000 kronor
till 118 000 kronor.

När utskottets majoritet som skäl för
sin avvisande hållning bl. a. anfört att
en bättre samordning borde komma till
stånd beträffande upplysningsverksamheten
mellan på detta område arbetande
organisationer kan man ju medge att
detta delvis är riktigt. Men viktigt är
därvidlag att erinra om att det här är
staten som är den främsta orsaken till
att detta icke redan skett. Den fastighet
dit alla dessa organisationer skulle förläggas
tillsammans med Svenska institutet
m. fl. har ännu inte ställts till förfogande,
och de olika organisationer,
som det här är fråga om, lyder under
olika departement. Det bättre samarbete
som man här efterlyser, om det nu brister
därvidlag, borde i allra första hand
börja mellan departementen.

Det förtjänar även erinras om att Sverige
i jämförelse med andra länder ger
mycket små anslag för här ifrågavarande
ändamål. Så har det norska FN-förbundet
ett årligt statsanslag av 102 000
norska kronor, vilket motsvarar 76 000
svenska. Det finska FN-förbundet får
omräknat i svenskt mynt cirka 30 000
kronor, och det danska förbundet har
ett avsevärt högre statsanslag än det
svenska. Detta är helt andra anslag än
de 15 000 kronor som anses tillräckliga
här i Sverige där man inte ansett sig
kunna öka anslaget med en enda tusenlapp.

Under 1959 bildades inte mindre än
sex nya lokalföreningar av svenska FNförbundet,
och nya planeras just nu i
Borås, Falkenberg, Skara och Söderhamn.
Det är en utomordentligt god och
vederhäftig upplysningsverksamhet som
bedrives, det vet vi allesamman. Av synnerlig
vikt är att även vi i vårt land
inom breda befolkningskretsar sätter oss
in i dessa viktiga frågor. Det är orsaken
till att jag yrkar bifall till reservationen.
Det rör sig om ett relativt litet belopp,
13 000 kronor, men det skulle betyda
oerhört mycket för den praktiska verksamheten
inom den organisation som
det bär är fråga om t. ex. för att expeditionen
vid sidan av alla de dagliga lö -

Nr 5

Onsdagen den 24 februari 1960

Anslag till upplysningsarbete rörande mellanfolkligt samarbete m. m.

pande göromålen och förfrågningarna
även skall kunna verka vidare för bildandet
av nya föreningar överallt i landet,
för att sprida arbetet vidare och
vidare, vilket som jag ser saken är oerhört
viktigt. Därför yrkar jag bifall till
reservationen.

Fru SEGERSTEDT-WIBERG (fp):

Herr talman! Jag ber först att få tacka
utskottet för dess välvilliga skrivning
och för dess förståelse för motionen. Jag
tar skrivningen som ett tecken på att utskottet
längre fram skall visa sin uppskattning
även i mer konkreta former.

Som alla vet är det inte och kan det
inte vara tal om något stort anslag. FNförbundet
måste arbeta huvudsakligen
med frivilliga krafter. Förbundet vill inte
arbeta annat än som en folklig rörelse,
men behöver ett visst statligt stöd inte
minst på grund av att det är en allmän
åsikt att staten åtagit sig ansvar för upplysningsarbetet.
Denna åsikt grundar sig
inte så litet, herr talman, på det faktum
att de svenska delegaterna i FN så ofta
har gjort uttalanden om betydelsen av
upplysningsarbetet. Två gånger 1958 och
en gång 1959 medverkade de i beslut
om ökad upplysning om FN:s arbete.
Det är tyvärr så att det i Sverige råder
ganska stor okunnighet om vad FN uträttar
och kan uträtta och även om FN :s
begränsning. Man märker det inte minst
nu, när intresset ökar för hjälpen till de
tekniskt underutvecklade länderna, ett
intresse som bland annat tagit sig uttryck
i ett flertal motioner i riksdagen
och genom de stora aktioner som satts
i gång av LO, TCO och RF, för att nämna
några av de större.

Detta intresse kan få en felaktig inriktning
om det inte bärs upp av kunskap
om våra möjligheter, om förhållandena
i de underutvecklade länderna och
om det sätt varpå man bäst hjälper. Det
har visat sig att okunnighet på detta område
kan bli ödesdiger.

Men det gäller inte bara att sprida
kunskap om hjälpbehovet ute i världen.
Det gäller också att skingra okunnigheten
om det arbete —■ politiskt och på

andra områden — som bedrives inom
FN. Då hans excellens utrikesministern
i höstas höll ett stort tal i FN som blev
uppmärksammat där, väckte det mycket
ringa uppmärksamhet i Sverige. Varför?
Jo, därför att det svenska folket känner
mycket litet till de problem, som han
berörde. Nog borde det vara en tillfredsställelse
för utrikesministern, när han
framträder i FN, att veta med sig att
det finns en kunnig och intresserad
svensk opinion, liksom det väl också
bör kunna ge en viss styrka åt de kammarledamöter,
som reser ut och agerar
som svenska delegater, att veta att de
bakom sig har en väl orienterad opinion,
inte en diffus välvillighet.

Intresset finns som sagt. Det kan intygas
av vem som helst som har arbetat
för upplysning om FN och talat ute i landet
i dessa frågor. Men samtidigt kan
den som gjort detta inte vara okunnig
om att det behövs en saklig upplysning
på alla områden, i år exempelvis också
om världsflyktingåret och dess syfte.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

I detta anförande instämde herr Branting
(s), fru Hamrin-Thorell (fp), herr
Bengtson (ep) och fru Svenson (ep).

Herr SÖDERBERG (s):

Herr talman! Statsutskottet är mer än
väl medvetet om behovet av upplysning
när det gäller FN-verksamheten och utrikespolitiska
frågor över huvud taget
och är också medvetet om att de utrikespolitiska
frågorna inte väcker det intresse
som de borde väcka i vårt land.
Men när vi i utskottet trots detta inte
har velat vara med om att yrka bifall
till motionerna, beror det helt enkelt på
att det är inte mindre än sju olika organisationer
som får del av detta anslag.
Utskottet har i detta ärende haft föredragning
av professor Hilding Eek, som
är ordförande i Utrikespolitiska institutet
och knuten till Svenska FN-förbundet.
Det har för utskottet stått tämligen
klart, att här bedrives ett dubbelarbete
och att det finns all anledning att ändra
på förhållandena.

Onsdagen den 24 februari 1960

Nr 5

Anslag till upplysningsarbete

Det är ju inte bara svenska FN-förbundet,
som begärt ökade anslag. De sju
organisationerna på detta område har
över lag begärt förhöjda anslag, men endast
för Utrikespolitiska institutet föreslås
en ökning, nämligen med 5 000 kronor.

Organisationernas förnämsta uppgift
är ju att skaffa föreläsare och i viss mån
förmedla upplysningsmaterial. När det
gäller föreläsningsverksamheten — som
väl herr Edström närmast tänkte på, när
han yttrade att den löd under flera departement
—■ finns ju flera möjligheter
att få bidrag.

Vad det här gäller är som sagt närmast
att förmedla föreläsarna. Avsikten med
ökningen av anslaget med 15 000 kronor
till FN-förbundet är att förbundet skall
kunna anställa ytterligare en man. Vi
har ansett, att innan man anställer ytterligare
folk bör man pröva, om inte verksamheten
kan samordnas på ett bättre
sätt än som hittills har skett. Denna uppfattning
delades också av professor Eek,
som lämnade den upplysningen, att man
på allt sätt försöker att så snart som
möjligt få till stånd gemensamma lokaler,
så att verksamheten kan samordnas.

Vi finner det väsentligt att man på detta
sätt först försöker effektivisera upplysningsverksamheten,
innan ytterligare
anslag beviljas.

Herr talman! Med dessa ord ber jag
att få yrka bifall till statsutskottets förslag.

Fru SEGERSTEDT-WIBERG (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Det är nog att alltför
mycket förenkla och ge en felaktig uppfattning
om förbundets verksamhet, om
man gör gällande att denna enbart skulle
avse att erbjuda föreläsare samt att
det nu gäller att anställa ytterligare en
person. Det är inte så enkelt, att man
bara förmedlar föreläsare, det gäller inte
minst att genom kursverksamhet söka få
fram kunniga föreläsare. Det finns inte
tillräckligt många, som känner till FN:s
arbete tillräckligt för att skickas ut att
tala om verksamheten, vilken som be -

rörande mellanfolkligt samarbete m. m.
kant Utrikespolitiska institutet inte kan
ägna större uppmärksamhet. Det gäller
inte heller att anställa ytterligare personal
utan att skaffa fram mer material,
att bilda nya lokalföreningar och att
över huvud taget sprida kunskap om FN.
Det är ett betydligt större arbete som
krävs än som här har skildrats.

Herr DAHL (s):

Herr talman! Det är klart att man kan
föra det resonemang, som utskottets talesman
här gjorde, och det finns naturligtvis
också på sitt sätt fog för resonemanget.
Men å andra sidan kan man inte
komma ifrån att det föreligger ett verkligt
behov av att ute bland folket vinna
en förankring för vad som sker på de
internationella topparna. Jag har personligen
en känsla av att många av de organisationer,
som bär så stora idéer i
skölden, inte betyder mer för folk i allmänhet
än de bokstäver, som brukar användas
som beteckning: FN, UNESCO,
OEEC m. m. Det finns ingen förståelse
för vilken oerhörd betydelse dessa organisationer
och deras idéer i verkligheten
har.

Jag tror för min del att det ligger en
fara i att det förhåller sig på detta sätt,
ty det räcker inte i det internationella
samarbetet med toppmöten och med att
statscheferna far som skottspolar mellan
varandras huvudstäder för att besöka
varandra och diskutera frågor av olika
slag. Det räcker inte heller med att staternas
representanter träffas i FN-palatset
och diskuterar. Det är klart, att detta
är nödvändigt, och ingen riktar någon
kritik däremot, och anser att det
är någonting onödigt. Men det som enligt
min uppfattning är absolut nödvändigt,
om vi över huvud taget skall tänka
oss en framtid i fred, är att det ute hos
människorna finns förståelse för det internationella
samarbetet och kunskap
om vad det hela gäller och vad det går
ut på. Det är sådant arbete, som FNföreningarna
utför, som jag anser vara
kolossalt värdefullt och som borde vinna
både utrikesministerns och alla internationellt
och fredligt intresserade

Nr 5

Onsdagen den 24 februari 1960

Anslag till upplysningsarbete rörande
människors bifall, nämligen att enkla
människor ute på skilda platser gör en
insats för att där skapa förståelse för
de stora problem, på vilka mänsklighetens
öde hänger.

Det kan väl inte vara för mycket begärt
att man — såsom i reservationen
föreslås — offrar några futtiga tusenlappar,
när vi skickar i väg människor i
uppdrag på olika håll och kanter, i vilka
fall varje person kostar tusentals kronor.
Att då tveka inför dessa tusenlappar, när
det gäller att skapa förståelse ute hos
folk för de stora idéerna och de stora
planerna, det tycker jag är nästan futtigt.
Utrikesministern har ju i en debatt
— som fru Segerstedt-Wiberg nyss påpekade
— klagat över, att det ute hos folk
inte fanns den resonans för utrikespolitiken,
som man skulle önska sig i ett
skede av mänsklighetens historia, då alltsammans
hänger på de internationella
frågornas fredliga lösning.

Detta påpekande är riktigt. För den,
som ute i det dagliga livet och ute på
möten träffar människor står det klart,
att det bland dem inte finns något som
helst intresse för utrikespolitiken. Men
det är nödvändigt att skapa detta intresse,
om vi över huvud taget vill se
hän mot en framtid, som ger andra perspektiv
än dem vi hittills varit vana vid.

Jag tycker därför, att det skulle vara
nästan genant, om Sveriges riksdag skulle
undandra dem, som verkar för att
sprida kunskap och upplysning om FN,
en av de främsta organisationer vi har
för att trygga fred och frihet bland folken,
det ynkliga anslag som yrkandet i
reservationen har stannat för och som
jag yrkar bifall till.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
enligt de därunder förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till vad
utskottet i den nu ifrågavarande punkten
hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
vid punkten avgivna reservationen; och
förklarade herr talmannen, sedan han
upprepat propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna pro -

mellanfolkligt samarbete m. m.

position vara med övervägande ja besvarad.

Herr Edström begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 3 punkten
16, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid punkten avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning.

Då herr talmannen fann tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
verkställdes härefter votering medelst
omröstningsapparat; och befunnos vid
omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 78;

Nej — 42.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Punkterna 17—19

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 20

Lades till handlingarna.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1960/61 under tolfte
huvudtiteln, avseende anslagen inom civildepartementets
verksamhetsområde.

Punkterna 1—19

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 20

Lades till handlingarna.

Onsdagen den 24 februari 1960

Nr 5

Om uppförande av kanslibyggnad för beskickningen i Washington — Ang. skattskyldigheten
för medlem av konungahuset

Föredrogs ånyo och företogs punktvis Vid förnyad föredragning av statsuttill
avgörande statsutskottets utlåtande skottets utlåtande nr 23, i anledning av
nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts i Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
statsverkspropositionen gjorda framställ- gjorda framställning angående beredningar
angående anslag å kapitalbudge- skapsstat för försvarsväsendet för budten
för budgetåret 1960/61, i vad avser getåret 1960/61, bifölls vad utskottet i
utrikesdepartementets verksamhetsom- detta utlåtande hemställt,
råde. -

Punkten 1

Om uppförande av kanslibyggnad för
beskickningen i Washington

I förevarande punkt hade utskottet,
med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts i ämnet
framlagda förslag, hemställt, att riksdagen
måtte till Inköp, uppförande och
iståndsättande av fastigheter för utrikesrepresentationen
för budgetåret 1960/61
anvisa ett investeringsanslag av 2 140 000
kronor.

Herr BOHEMAN (fp):

Herr talman! I anslutning till denna
punkt skulle jag bara vilja säga att jag
tycker, att på senare tider en viss onödig
lyx inträtt vid inrättande av kanslilokalerna
på våra beskickningar utomlands.
Pretentionerna har stigit i det avseendet
i en takt som jag för min del
finner onödig.

I denna punkt anmäls från departementschefen,
att vid beskickningen i
Washington erfordras nya kanslilokaler.
Jag vill av personlig erfarenhet omvittna,
att enligt min uppfattning duger de
nuvarande i tio år till. Att här engagera
sig för ett nybygge, som säkerligen
skulle kosta mellan 2 och 3 miljoner
kronor, är onödigt.

Det föreligger inget förslag härom i
år, men ett förslag väntas, och därför
har jag till protokollet velat anföra denna
synpunkt.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den nu föredragna
punkten hemställt.

Punkterna 2 och 3

Vad utskottet hemställt bifölls.

Ang. skattskyldigheten för medlem av
konungahuset

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 6, i anledning av väckt
motion rörande skattskyldigheten för
medlem av konungahuset.

I en inom riksdagen väckt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, II: 46,
av herr Johansson i Stockholm och herr
Nilsson i Gävle, hade hemställts, att riksdagen
måtte i princip uttala sig för att
konungahusets skattefrihet borde upphöra
och i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om förslag i denna riktning.

Utskottet hade i det nu föreliggande
betänkandet på anförda skäl hemställt,
att motionen II: 46 av herr Johansson i
Stockholm och herr Nilsson i Gävle rörande
skattskyldigheten för medlem av
konungahuset icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Herr ÖHMAN (k):

Herr talman! Som pålitlig motståndare
till det monarkistiska styrelseskicket
ber jag få yrka bifall till motion nr 46 i
andra kammaren, som innebär förslag
om skrivelse till regeringen med innehåll,
att riksdagen i princip uttalar sig
för att kungahusets skattefrihet skall
upphöra.

Herr ERICSSON, JOHN, (s):

Herr talman! Med hänvisning till den
motivering, som anförs i utskottets betänkande,
hemställer jag om bifall till
utskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes enligt de därunder förekomna
yrkandena propositioner, först

Nr 5

Onsdagen den 24 februari 1960

Ang. vidgade rabatter för folkpensionärers resor på statens järnvägar — Ang. riks''
dagens sammanträdestider samt påskferier

på bifall till vad utskottet i det nu ifrågavarande
betänkandet hemställt samt
vidare på bifall till den i ämnet väckta
motionen; och förklarades den förra
propositionen, vilken förnyades, vara
med övervägande ja besvarad.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 9, i anledning
av väckta motioner angående
rätt för skogsägare, som anlagt skogsbilväg,
att vid inkomsttaxeringen åtnjuta
avdrag för kostnaderna härför, bifölls
vad utskottet i detta betänkande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av bankoutskottets
utlåtande nr 4, i anledning
av väckt motion om riksdagsförfattningars
intagande i Svensk författningssamling,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Vid förnyad föredragning av första
lagutskottets utlåtande nr 6, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
kriminalstatistiken, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av tredje
lagutskottets utlåtande nr 3, i anledning
av motioner om ändring av 14 §
folkbokföringsförordningen, bifölls vad
utskottet i detta utlåtande hemställt.

Ang. vidgade rabatter för folkpensionärers
resor på statens järnvägar

Föredrogs ånyo allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 1, i anledning av
väckta motioner om utvidgning av rabattbestämmelserna
för folkpensionärers
resor på statens järnvägar.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet
hänvisade motionerna
1:2, av herr Johansson, Anders, och II: 4,
av herrar Carlsson i Huskvarna och
Hamrin, hade föreslagits, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t skulle hemstäl -

la om undersökning av möjligheterna för
en mera generös och permanent utvidgning
av rabattbestämmelserna för folkpensionärerna
vid resor på SJ.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att de likalydande motionerna I: 2
och 11:4 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Herr PERSSON, HELMER, (k):

Herr talman! Allmänna beredningsutskottet
har här avgivit ett utlåtande i
anledning av två motioner, som yrkar
på bättre villkor för pensionärerna när
det gäller resor på statens järnvägar. Det
är inte våra motioner, men jag vill erinra
om att vi tidigare motionerat i samma
riktning. När nu icke motionärerna
yrkat bifall till dessa i mitt tycke fina
motioner, skall jag be att få yrka att de
bifalles av kammaren.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att i avseende på det under behandling
varande utlåtandet endast yrkats, av
herr Persson, Helmer, att kammaren
skulle bifalla de i ämnet väckta motionerna.

Sedermera gjordes propositioner, först
på bifall till vad utskottet i det nu föredragna
utlåtandet hemställt samt vidare
enligt herr Helmer Perssons yrkande;
och förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med övervägande
ja besvarad.

Ang. riksdagens sammanträdestider samt
påskferier

Herr TALMANNEN anförde:

Jag ber att få lämna ett meddelande
beträffande plena i fortsättningen samt
beträffande påskferierna.

Bordläggningsplenum hålles nu på
fredag kl. 14.00.

I nästa vecka hålles plena tisdagen
den 1 mars kl. 16.00, onsdagen den 2
mars kl. 14.00 och fredagen den 4 mars
kl. 14.00 —- arbetsplenum endast på ons -

Onsdagen den 24 februari 1960

Nr 5

Ang. riksdagens sammanträdestider samt påskferier

dagen och bordläggningsplena på tisdag
och fredag.

I fortsättningen under mars månad
kommer, därest intet oförutsett inträffar,
plena att hållas tisdagar kl. 16.00,
onsdagar kl. 10.00 eller 14.00 samt fredagar
kl. 14.00. Endast onsdagsplena beräknas
bli arbetsplena; möjligen kan det
bli nödvändigt att vid något tillfälle under
mars månad hålla arbetsplenum
även fredag.

Sista plenum före påsk hålles fredagen
den 8 april eller, om så visar sig
erforderligt, lördagen den 9 april.

Första plenum efter påsk hålles onsdagen
den 20 april kl. 14.00. Sistnämnda
dag kommer eventuellt gemensamma

omröstningar att äga rum. I övrigt avses
detta plenum icke bli arbetsplenum. Fredagen
den 22 april hålles däremot arbetsplenum.

Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj :ts
till kammaren överlämnade proposition
nr 54, med förslag till kungörelse om
ändring i livsmedelsstadgan den 21 december
1951 (nr 824).

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.44.

In fidem
K.-G. Lindelöw