31 januari—4 februari (Riksdagens protokoll 1953:4)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1953

ANDRA KAMMAREN

Nr 4

31 januari—4 februari.

Debatter m. m.

Tisdagen den 3 februari.

Interpellationer av:

Sid.

Fröken Vinge ang. reglerna för tillsättande av huvudmän i sparbankerna
............................................ 9

Herr Onsjö ang. ombyggnad av järnvägslinjen Källby—Kinnekleva

till normalspår ...................................... 10

Herr Andersson i Björkäng ang. hyressättningen för tjänstebostäder 11
Herr Nyberg ang. förbättring av musikorganisationen inom försvaret 12
Herr Jansson i Hällefors ang. översyn av bestämmelserna om tillståndsgivningen
för traktortrafik ........................ 13

Onsdagen den 4 februari.

Meddelande av utrikesministern..............

Samtliga avgjorda ärenden.

Onsdagen den 4 februari.

Statsutskottets utlåtande nr 1, ang. anslagen till hov- och slottsstaterna 94
— nr 20, ang. utgifter å tilläggsstat II (ecklesiastikdepartementet) 94

1—Andra kammarens protokoll 1953. Nr 4.

Lördagen den 31 januari 1953.

Nr 4.

Lördagen den 31 januari

Kl. 2 em.

§ 1.

Justerades protokollet för den 23 innevarande
januari.

§ 2.

Föredrogos var efter annan följande
på kammarens bord vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till behandling av lagutskott propositionen
nr 27, angående ersättning från
kyrkofonden för övertalig personal vid
domänverket;

till bevillningsutskottet propositionen
nr 28, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 27
juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning
av aktiebolags tillgångar, in. m.;
och

till behandling av lagutskott propositionen
nr 29, med förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 § lagen den 10 juli
1947 (nr 632) angående ersättning av
allmänna medel till vittnen m. fl. samt
till lag angående ändrad lydelse av 4 §
lagen den 19 juni 1919 (nr 367) om fri
rättegång.

§ 3.

Föredrogos var för sig följande på
bordet liggande motioner; och remitterades
därvid

till konstitutionsutskottet motionerna:

nr 125 av herr von Friesen m. fl.; och

nr 126 av herr Dickson;

till statsutskottet motionen nr 127 av
herr Dahlén m. fl.;

till konstitutionsutskottet motionerna
nr 128 och 129 av herr Ohlin m. fl.;

till statsutskottet motionerna:

nr 130 av fru Sjöstrand m. fl.;

nr 131 av herrar Sjölin och Aqvist;

nr 132 av herr Ståhl;
nr 133 av herr Svensson i Göteborg;
nr 134 av herrar Widén och Utbult;
nr 135 av herr Hjalmarson m. fl.;
nr 136 av herr Nilsson i Bästekille;
nr 137 av herr Åkerström;
nr 138 av herrar Kyling och Nilsson
i Svalöv;

nr 139 av fröken Höjer och fröken
Liljedahl;

nr 140 och 141 av herr Munktell;
nr 142 av herrar Munktell och Braconier; nr

143 av herrar Kyling och Nilsson
i Göingegården;

nr 144 av herr Svensson i Stenkyrka
7U. fl.;

nr 145 av herr Onsjö m. fl.;
nr 146 av herr Dickson;
nr 147 av fröken Elmén m. fl.;
nr 148 av herr Hammar;
nr 149 av herr Hammar och fröken
Elmén;

nr 150 av herr Lundberg;
nr 151 av herr Lundqvist m. fl.;
nr 152 av herrar Nilsson i Göingegården
och Kyling;

nr 153 av herr Andersson i Dunker

772. fl.;

nr 154 av herrar Hansson i Önnarp
och Andersson i Dunker;

nr 155 av herr Håstad m. fl.;
nr 156 av herr Svensson i Stenkyrka
tn. fl.;

nr 157 av herr Hagård m. fl.;
nr 158 av fru Ewerlöf och herr Håstad; nr

159 av herr Hagård m. fl.;
nr 160 av herr Fröding m. fl.;
nr 161 och 162 av herr Hjalmarson
in. fl.;

nr 163 av herr Rylander m. fl.; och
nr 164 av herr Hammar m. fl.;

till behandling av lagutskott motionen
nr 165 av herr Jansson i Benestad m. fl.;

Nr 4.

Lördagen den 31 januari 1953.

till statsutskottet motionerna:
nr 166 av herr Larsson i Hedenäset
in. fl.;

nr 167 av herr Ohlin m. fl.;
nr 168 av herr Bengtsson i Varberg;
nr 169 av herr von Friesen;
nr 170 av fröken Höjer m. fl.;
nr 171 av herrar Swedberg och Rylander; nr

172 av herr Andersson i Mölndal
m. fl.;

nr 173 av fru Ericsson i Luleå m. fl.;
nr 174 av herr Ericsson i Näs m. fl.;
nr 175 av herr Håstad;
nr 176 av herrar Nilsson i Bästekille
och Mnnktell;

nr 177 av herr Nilsson i Bästekille;
nr 178 av herr Nelander m. fl.;
nr 179 av herr Cassel m. fl.; och
nr 180 av herr Cassel;

till jordbruksutskottet motionen nr
181 av herrar Nilsson i Bästekille och
Nilsson i Svalöv;

till statsutskottet motionerna:
nr 182 av herr Skoglund i Umeå
m. fl.; och

nr 183 av herr Åhmcm in. fl.;

till jordbruksutskottet motionen nr
184 av herr Rubbestad in. fl.;

till statsutskottet motionerna:
nr 185 av herr Cassel;
nr 186 av fru Johansson i Skövde;
nr 187 av fru Sandström m. fl.;
nr 188 av fröken Wetterström in. fl.;
nr 189 av herr Håstad;
nr 190 av herr Ward m. fl.;
nr 191 av herr von Friesen;
nr 192 av herr Jacobsson i Igelsbo
m. fl.;

nr 193 och 194 av herr Kyling m. fl.;
nr 195 av fröken Höjer in. fl.; och
nr 196 av herr Andersson i Brämhult
;

till behandling av lagutskott motionen
nr 197 av herr Ryländer;

till bevillningsutskottet motionerna:
nr 198 och 199 av herr Nilsson i
Bästekille m. fl.;

till behandling av lagutskott motionen
nr 200 av herr Cassel m. fl.;

till bevillningsutskottet motionerna:
nr 201 och 202 av herr Hjalmarson
in. fl.;

nr 203 av herr Andersson i Dunker;
nr 204 av herr Gezelius m. fl.;
nr 205 och 206 av herr Åqvist m. fl.;
nr 207 av herr Nilsson i Svalöv;
nr 208 av herr Nilsson i Svalöv
in. fl.;

nr 209 av fru Sjöstrand och herr
Thapper;

nr 210 av herrar Sjölin och Dahlén;
nr 211 av herrar Holmberg och Hagberg
i Stockholm;

nr 212 av herr Edström;
nr 213 av herr Kyling;
nr 214 av herrar Edström och Nilsson
i Svalöv;

nr 215 av herrar Kyling och Nilsson
i Göingegården;

nr 216 av herrar Larsson i Stockholm
och Nyberg; samt
nr 217 av herr Lundberg;

till bankoutskottet motionerna:
nr 218 av herr Larsson i Hedenäset
in. fl.;

nr 219 av herr Cassel;
nr 220 av herr Birke m. fl.; och
nr 221 av herr Jansson i Benestad
in. fl.;

till behandling av lagutskott motionerna: nr

222 av herrar Carlsson i Stockholm
och Stenberg;

nr 223 av herr Rubbestad m. fl.;
nr 224 av herrar Kyling och Håstad;
nr 225 av herrar Gustafsson i Stockholm
och Henriksson;

nr 226 av fröken Liljedahl m. fl.;
nr 227 av herrar Dickson och Cassel;
nr 228 av herr Gustafson i Göteborg
in. fl.;

nr 229 av herr Edström m. fl.;
nr 230 och 231 av herr Lundberg;
nr 232 av herr Cassel;

Lördagen den 31 januari 1953.

Nr 4.

nr 233 och 234 av herr Hjalmarson
in. fl.;

nr 235 av herr Gezelius m. fl.;
nr 236 av herr Håslad;
nr 237 av herr Stenberg m. fl.;
nr 238 av herr Adamsson m. fl.;
nr 239 av fru Sjöstrand och herr
Thapper; och

nr 240 av fru Sjöstrand och herr Nelzén; till

jordbruksutskottet motionerna:
nr 241 av herr Staxäng m. fl.;
nr 242 av herrar Spångberg och Andersson
i Ryggestad;

nr 243 av herr Adolfsson in. fl.;
nr 244 av herr Staxäng;

nr 245 av herr Cassel m. fl.;

nr 246 av herr Hagård; och

nr 247 av herr Staxäng;

till andra kammarens allmänna beredningsutskott
motionerna:

nr 248 av herr Widén m. fl.; och

nr 249 av herr Johansson i Stock holm

in. fl.;

till behandling av lagutskott motionen
nr 250 av herrar Adolfsson och Hansson
i Skegrie;

till statsutskottet motionen nr 251 av
herr Lundberg;

till bevillningsutskottet motionen nr
252 av herr Lundberg;

till konstitutionsutskottet motionerna:
nr 253 och 254 av herr Hjalmarson
in. fl.;

nr 255 av herr Löfroth m. fl.;
nr 256 av herrar Hansson i Skegrie
och Hansson i Önnarp; samt
nr 257 av herr Håstad;

till statsutskottet motionerna:
nr 258 av herr Hammar;
nr 259 av fru Eriksson i Stockholm;
nr 260 av fröken Olsson och herr
Johansson i Södertälje;

nr 261 av herr Nihlfors m. fl.;
nr 262 av fru Svedberg m. fl.;
nr 263 av herr Braconier m. fl.;
nr 264 av herrar von Friesen och
Swedberg;

nr 265 av herr Lindström in. fl.;

nr 266 och 267 av herr Gustafsson
i Skellefteå m. fl.;

nr 268 av herrar Gustafsson i Skellefteå
och Carlsson i Stockholm;
nr 269 av herr Wedén m. fl.;
nr 270 av herrar Holmberg och Hagberg
i Stockholm;

nr 271 av fröken Wetterström;
nr 272—277 av herr Hagberg i Stockholm
m. fl.;

nr 278 av herr Swedberg m. fl.;
nr 279 av fru Wallin m. fl.;
nr 280 av herr Holmberg m. fl.;
nr 281 av fröken Wetterström;
nr 282 av fru Johansson i Skövde
in. fl.;

nr 283 av fru Sandström m. fl.;
nr 284 av herr Edberg in. fl.;
nr 285 av herrar Carlsson i Tibro
och Mårtensson i Smedstorp;

nr 286 av herr Kollberg m. fl.;
nr 287—289 av fröken Ager m. fl.;
nr 290 av fröken Ager;
nr 291 av fröken Ager m. fl.;
nr 292 av fröken Ager;
nr 293 av herr Nilsson i Bästekille
in. fl.;

nr 294 av herrar Johansson i Stockholm
och Holmberg;

nr 295 av herrar Stenberg och Kristensson
i Osby;

nr 296 av fröken Öberg m. fl.;
nr 297—299 av fröken Liljedahl
m. fl.;

nr 300 av herrar Skoglund i Umeå
och Jansson i Kalix;

nr 301 av herr Skoglund i Umeå
m. fl.;

nr 302 av herr Sjölin;
nr 303 av herr Ståhl;
nr 304 av herr Ståhl m. fl.;
nr 305 av herrar Andersson i Brämhult
och Larsson i Luttra;
nr 306 av herr Hallén m. fl.;
nr 307 av fru Eriksson i Stockholm
in. fl.;

nr 308 av herr Henriksson m. fl.;
nr 309 av herr Jonsson i Järvsand;
nr 310 av herr Svensson i Ljungskile
m. fl.;

Nr 4.

Lördagen den 31 januari 1953.

nr 311 av herr Mårtensson i Uddevalla
in. fl.;

nr 312 av herr Andersson i Mölndal;
nr 313 av herr Johansson i Stockholm
in. fl.;

nr 314 av fru Ericsson i Luleå m. fl.;
nr 315 av fröken Ager m. fl.;
nr 316 av herr Nyberg;
nr 317 av herr Wedén in. fl.;
nr 318 av herr Wallentlieim;
nr 319 av herrar Löfgren och Nilsson
i Svalöv;

nr 320 av herr Lindberg;
nr 321 av herr Anderson i Sundsvall
m. fl.;

nr 322 av herrar Jacobsson i Igelsbo
och Andersson i Alfredshem;

nr 323 och 324 av herr andre vice
talmannen Olsson in. fl.;

nr 325 av herrar Helén och Rimmerfors; nr

326 av herr Utbult in. fl.;
nr 327 av herr Rimås in. fl.;
nr 328 av fru Nilsson och herr Hagberg
i Stockholm;

nr 329 av herr Kristensson i Osby
in. fl.;

nr 330 av fru Sandström m. fl.;
nr 331 av herr Hjalmarson m. fl.;
nr 332 av herr Onsjö m. fl.;
nr 333 av herr Löfgren;
nr 334 av herrar Staxäng och Carlsson
i Bakeröd;

nr 335 av herrar Jansson i Kalix och
Åkerström;

nr 336 av herr Persson i Norrby
in. fl.;

nr 337 och 338 av herr Håstad;
nr 339 av herr Agerberg m. fl.;
nr 340 av herr Lundqvist;
nr 341 av herr Hansson i Önnarp
m. fl.;

nr 342 av herr Sundström och fru Johansson
i Skövde;

nr 343 av herr Jonsson i Järvsand;
nr 344 av herr Lindström m. fl.;
nr 345 av herrar Håstad och Severin
i Stockholm;

nr 346 av fröken Ager m. fl.;
nr 347 av herr Pettersson i Dahl
m. fl.;

nr 348 av herr Eriksson i Sandby;
och

nr 349 av herr Nilsson i Bästekille
in. fl.;

till bevillningsutskottet motionerna:
nr 350 av fru Sjöstrand m. fl.;
nr 351 av herrar Gezelius och Severin
i Stockholm;

nr 352 av herrar Edström och
Schmidt;

nr 353 av herrar Åqvist och Kollberg;
nr 354 av herr Staxäng;
nr 355 av herr Edberg;
nr 356 av herr Kristensson i Osby
m. fl.;

nr 357 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.;
nr 358 av fröken Wetterström;
nr 359 av herrar Svensson i Ljungskile
och Ohlin;

nr 360 av herr Nilsson i Göingegården
m. fl.;

nr 361 och 362 av herr Jansson i Aspeboda
m. fl.;

nr 363 av herr Agerberg m. fl.;
nr 364 av herr Ohlin m. fl.;
nr 365 av herr von Friesen m. fl.;
nr 366 av herr Widén m. fl.;
nr 367 och 368 av herr Sjölin m. fl.;
nr 369 av herr Sjölin och fru Sandström; nr

370 av herrar Sjölin och Edström;
nr 371 av herr Dickson; och
nr 372 av herrar Ekdahl och Jönsson
i Gärds Köpinge;

till bankoutskottet motionerna:
nr 373 av herr Pettersson i Dahl
in. fl.;

nr 374 av herr Hjalmarson m. fl.;
nr 375 av herr Gustafsson i Borås
m. fl.; och

nr 376 av herrar Nilsson i Göingegården
och Håstad; samt

till behandling av lagutskott motionerna: nr

377 av herr Edström;
nr 378 av herrar Åqvist och Stenberg; nr

379 av fröken Elmén och herr
Schmidt;

nr 380 av fru Nilsson m. fl.;

Lördagen den 31 januari 1953.

Nr 4.

nr 381 av herrar Hagberg i Stockholm
och Holmberg;

nr 382 av herr Spångberg m. fl.;
nr 383 av herr Hagberg i Stockholm
m. fl.;

nr 384 av herr Vigelsbo m. fl.;
nr 385 av herr Johansson i Mysinge;
nr 386 av herr Larsson i Luttra m. fl.;
nr 387 av herrar Jansson i Kalix
och Gavelin;

nr 388 av herr Hagberg i Stockholm
in. fl.;

nr 389 av herr Andersson i Alfredshem
m. fl.;

nr 390 av herr Wedén m. fl.; och
nr 391 av herr Hjalmarson m. fl.

Vid härefter skedd föredragning av
motionen nr 392, av fru Sandström
m. fl., om förhöjning av vattenregleringsavgifterna
lämnades på begäran
ordet till

Fru SANDSTRÖM, som anförde: Herr
talman! På mina egna och medmotionärernas
vägnar anhåller jag att få återkalla
denna motion.

Kammaren biföll denna anhållan.

Härpå föredrogos följande på kammarens
bord vilande motioner; och
hänvisades därvid

till behandling av lagutskott motionerna: nr

393 av fru Johansson i Norrköping
in. fl.;

nr 394 av herrar Andersson i Björkäng
och Persson i Norrby;

nr 395 av herr Andersson i Björkäng
m. fl.;

nr 396 av herrar Petterson i Degerfors
m. fl.;

nr 397 av herrar Lindström och Asp;
nr 398 av fru Löfqvist m. fl.;
nr 399 och 400 av herr Jansson i Aspeboda
in. fl.;

nr 401 av herrar Widén och Löfgren;
nr 402 och 403 av herr Nilsson i Östersund
m. fl.;

nr 404 av herr Almgren in. fl.; och
nr 405 av herr Dickson;

till jordbruksutskottet motionerna:
nr 406 av herr Gezelius m. fl.;
nr 407 av herr Pettersson i Dahl
m. fl.;

nr 408 av herr Rimås in. fl.;
nr 409 av herr Vigelsbo m. fl.;
nr 410 av herr Johansson i Norrfors
in. fl.;

nr 411 av herr Svensson i Krokstorp;
nr 412 av herr Larsson i Luttra m. fl.;
nr 413 av herrar Jansson i Kalix och
Gavelin;

nr 414 och 415 av herr Jacobsson
i Igelsbo m. fl.;

nr 416 av herr Hansson i Önnarp
m. fl.;

nr 417 av herr Staxäng;
nr 418 av herr Staxäng in. fl.;
nr 419 av herr Magnusson m. fl.; och
nr 420 av fru Sandström m. fl.;

till statsutskottet motionen nr 421 av
herr Kollberg;

till jordbruksutskottet motionerna:
nr 422 av fru Ewerlöf in. fl.;
nr 423 av herr Andersson i Björkäng
m. fl.;

nr 424 av herr Holmberg m. fl.;
nr 425 av herr Nihlfors m. fl.;
nr 426 av herr Utbult m. fl.;
nr 427 av herr Arweson m. fl.;
nr 428 av herr Agerberg m. fl; och
nr 429 av herrar Antby och Widén;

till andra kammarens allmänna beredningsutskott
motionerna:

nr 430 av herrar Stenberg och Åqvist;
och

nr 431 av herr Severin i Stockholm
m. fl.;

till statsutskottet motionen nr 432 av
herr Ohlin in. fl.;

till andra kammarens allmänna beredningsutskott
motionerna:

nr 433 av herrar Gustafsson i Skellefteå
och Löfroth;

nr 434 av fröken Elmén m. fl.; och
nr 435 av herr Johansson i Norrfors
m. fl.; samt

Nr 4.

Lördagen den 31 januari 1953.

till behandling av lagutskott motionen
nr 436 av herr Pettersson i Dahl
in. fl.

§ 4.

Föredrogs den av herr Svensson i
Stenkyrka vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då
bordlagda anhållan att få framställa
interpellation till herr statsrådet och
chefen för försvarsdepartementet angående
kustbevakningen på Gotland.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5.

Föredrogs den av herr Adamsson vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
i anledning av de olyckshändelser,
som orsakats genom pojkars
innehav av luftgevär och luftpistoler.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6.

Till bordläggning anmäldes statsutskottets
utlåtanden:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj ds i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1953/54 under första
huvudtiteln, avseende anslagen till hovoch
slottsstaterna; och

nr 20, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1952/53, i vad propositionen avser
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde.

§ 7.

Anmäldes, att följande Kungl. Maj ds
propositioner och skrivelse tillställts
kammaren, nämligen

nr 30, angående godkännande av
konvention för skydd av den industriella
äganderätten, m. in.;

nr 31, angående befrielse i vissa fall
från betalningsskyldighet till kronan;

nr 32, angående ratifikation av tillläggsprotokoll
till Europarådets konvention
angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande
friheterna; och

nr 33, angående muntligt meddelande
till riksdagen.

Propositionerna och skrivelsen bordlädes.

§ 8.

Anmäldes, att till herr talmannen
under sammanträdet avlämnats en motion,
nr 437, av herr Dickson, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition, nr
20, med hemställan om bemyndigande
för Kungl. Maj:t att förordna om restitution
i vissa fall av skatt å bensin,
som användes vid jordbrukets drift.

Denna motion bordlädes.

§ 9-

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens Andra kammare.

För utrikes resa i offentligt uppdrag
anhåller undertecknad om ledighet
från riksdagsgöromålen under tiden
1—7 februari.

Stockholm den 29 januari 1953.

A. Olsson.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 10.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 2.16 em.

In fidem
Gunnar B ritt h

Tisdagen den 3 februari 1953.

Nr 4.

Tisdagen den 3 februari.

Kl. 4 em.

§ 1.

Justerades protokollen för den 27
nästlidne januari.

§ 2.

Föredrogos var efter annan följande
Kung]. Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till behandling av lagutskott propositionen
nr 30, angående godkännande
av konvention för skydd av den industriella
äganderätten, in. in.;

till jordbruksutskottet propositionen
nr 31, angående befrielse i vissa fall
från betalningsskyldighet till kronan;
samt

till utrikesutskottet propositionen nr

32, angående ratifikation av tilläggsprotokoll
till Europarådets konvention
angående skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna.

§ 3.

Föredrogs Kungl. Maj :ts skrivelse nr

33, angående muntligt meddelande till
riksdagen.

Av denna skrivelse, som nu föredrogs
och lades till handlingarna, inhämtades,
att Kungl. Maj:t prövat lämpligt att i
den i § 56 riksdagsordningen stadgade
ordning till riksdagen gjordes meddelande
rörande Sveriges utrikespolitik
ävensom förordnat, att meddelandet
skulle framföras i första kammaren av
statsministern och i andra kammaren
av ministern för utrikes ärendena.

Herr talmannen meddelade, att det
i Kungl. Maj :ts skrivelse omförmälda
meddelandet komme att lämnas vid
morgondagens plenum kl. 10 fm.

§ 4.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
motionen nr 437 av herr
Dickson.

§ 5.

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 1 och 20.

§ 6.

Interpellation ang. reglerna för tillsättande
av huvudmän i sparbankerna.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Fröken VINGE (fp), som anförde: Herr
talman! Det sätt, på vilket huvudmännen
i våra sparbanker utses, är av allt
att döma mycket skiftande. Enligt sparbankslagen
skall i sparbanksreglemente
stadgas, att minst en tredjedel av huvudmännen
skall utses av kommunal
eller annan allmän korporation eller av
häradsrätt. Eftersom kommunallagarna
inte föreskriver proportionella val i
här angivna fall, lär det förekomma i
vissa kommuner att huvudmännen utses
genom majoritetsbeslut. Men därtill
kommer, att sparbankslagen endast
reglerar valet av en minoritet bland huvudmännen.
Fortfarande utses i ett
mycket stort antal sparbanker den bestämmande
majoriteten bland huvudmännen
genom s. k. självkomplettering.
Endast i ett fåtal fall utses huvudmän
genom av insättare förrättat val. Man
kan alltså konstatera, att huvudmännen
långt ifrån alltid utses efter demokratiska
principer.

Självkompletteringssystemet kan förklaras
av historiska skäl. Sparbankerna

Nr 4.

Tisdagen den 3 februari 1953.

Interpellation ang. ombyggnad av järnvägslinjen Källby—Kinnekleva till normalspår.

i vårt land har ju i regel bildats på initiativ
av enskilda personer, som tillskjutit
det erforderliga begynnelsekapitalet
utan rätt för stiftarna att få tillgodonjuta
någon andel i den å rörelsen
uppkommande vinsten. Det var ganska
självfallet, att stiftarna härvid kom att
utgöra ett slags överstyrelse för sparbanken,
som valde styrelse och revisorer,
beviljade decharge o. s. v. samt utsåg
de personer, som skulle ersätta avlidna
eller på annat sätt avgångna stiftare.
Denna självkomplettering kom sedan
att bibehållas även sedan huvudmansinstitutionen
införts enligt bestämmelse
i 1892 års sparbankslag.
Systemet kändes måhända ej lika stötande
på den tiden, då de små inkomsttagarna
också i så många andra avseenden
saknade möjligheter att öva inflytande
på förvaltningen av gemensamma
angelägenheter. Kritik har dock
riktats mot självkompletteringen vid
upprepade tillfällen både i och utanför
riksdagen, utan att någon lagändring
ännu kommit till stånd.

Mot självkompletteringssystemet har
bl. a. anförts, att det medfört en konservering
av den ursprungliga, ofta ensidiga
sammansättningen, så att majoriteten
av huvudmännen kommit att
tillhöra yrkes- och åldersgrupper, som
ansetts stå främmande för småspararnas
synpunkter. I vilken grad denna
kritik är berättigad förtjänar att undersökas.
En reform, som medför ökat inflytande
för kommunvalda huvudmän,
har ibland förordats. En sådan reform
är dock i viss mån dubiös ur insättarnas
synpunkt, eftersom kommunerna
kan väntas intressera sig mer för låntagarnas
än för spararnas intressen.
Möjligheterna att i ökad utsträckning
låta insättarna själva välja åtminstone
en del av huvudmännen bör också
undersökas.

På grund av de bekymmer, som det
nuvarande systemet vållar sådana sparbanksmän,
som strävar efter att göra
sparandet till en verklig folkrörelse, an -

håller jag, herr talman, om andra kammarens
tillstånd att till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet få
rikta följande frågor:

1) Anser statsrådet nuvarande regler
för tillsättandet av huvudmän i sparbankerna
tillfredsställande?

2) Om så inte är fallet, har statsrådet
för avsikt att vidtaga åtgärder för
en rekrytering, som ökar insättarnas
inflytande på valet av huvudmän?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7.

Interpellation ang. ombyggnad av järnvägslinjen
Källby—Kinnekleva till
normalspår.

Ordet lämnades på begäran till

Herr ONSJÖ (bf), som yttrade: Herr
talman! För två år sedan beslutade
riksdagen efter förslag av 1943 års
järnvägskommitté att låta ombygga
järnvägen å linjen Källby—Kinnekleva
till normalbredd i samband med att den
tillhörande huvudlinjen Forshem—Lidköping—Håkantorp
utbygges till normalspår.
Ombyggnaden av banan Forshem—Lidköping—Håkantorp
är nu i
full gång och snart kan sidolinjen
Källby—Kinnekleva beräknas stå i tur.
I årets statsverksproposition hemställes
om ett investeringsanslag för budgetåret
1953/54 av 3 300 000 kronor till ombyggnad
till normalspår av linjen Forshem
—Lidköping—Håkantorp med Källby—
Kinnekleva, och dessutom har å tillläggsstat
för innevarande budgetår för
samma ändamål begärts ett anslag av
700 000 kronor. Kostnaderna för breddning
av den 9 km långa banan Källby—
Kinnekleva beräknades av den statliga
järnvägskommittén till 400 000 kronor.

Förhållandena beträffande Källby—
Kinneklevabanan synes emellertid nu
vara sådana, att en omprövning av det
tidigare fattade beslutet är motiverad.
Källbyortens RLF-avdelning hemställer
— med instämmande av Skaraborgs

Tisdagen den 3 februari 1953. Nr 4.

Interpellation ang. hyressättningen för tjänstebostäder.

länsförbund av RLF — i en skrivelse
till kungl. järnvägsstyrelsen, att bandelen
Källby—Kinnekleva skall nedläggas.
I skrivelsen framhålles, att »trafiken på
järnvägen efter hand nedgått till ett
minimum och f. ö. heit är nedlagd»,
samt att inga tecken tyder på förbättring
härvidlag. Det heter vidare i skrivelsen:
»I en tid, då medel saknas till
avsevärt viktigare omläggningar av
vårt trafiknät, anser vi det svårförklarligt,
att en samfärdsled som denna bibehålies
utan möjlighet att bli ekonomiskt
bärande eller på något sätt fylla
ett behov för det område, som järnvägen
passerar. Då järnvägen dessutom
till 90 procent går fram genom brukad
åker, anser vi att bygden vore bättre
betjänad, om järnvägsdelen slopades.»

Man måste förutsätta, att ifrågavarande
RLF-skrivelse är representativ för
den uppfattning, som råder i bygden.
Då järnvägslinjen Källby—Kinnekleva
alltså knappast synes motsvara något
behov ur bygdens synpunkt, måste man
ifrågasätta, om det kan vara en riktig
politik att för linjens ombyggnad till
normalbredd investera ett så betydande
kapital, som det dock här är frågan om.

Med anledning av vad som sålunda
anförts hemställer jag om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet få
framställa följande frågor:

Anser statsrådet, att järnvägslinjen
Källby—Kinnekleva bör ombyggas till
normalspår-?

Om så icke är fallet, har statsrådet
då för avsikt att upptaga frågan till
omprövning?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8.

Interpellation ang. hyressättningen för
tjänstebostäder.

Herr ANDERSSON i Björkäng (bf) erhöll
på begäran ordet och anförde: Herr
talman! Enligt uppgift i ortspressen är

distriktsveterinärtjänsten i Kopparbergs
distrikt alltjämt förklarad i blockad
av veterinärförbundet. Anledningen
till blockaden är, att tjänstebostad
kräves för innehavaren av distriktsveterinärtjänsten.
Kopparbergs köping,
där befattningshavaren hittills hyrt bostad,
torde knappast vara intresserad
av att deltaga i byggandet av en tjänstebostad,
för vilken byggnadskostnaderna
torde komma att uppgå till minst
175 000 kronor. Ljusnarsbergs kommun,
inom vilken finns ett mycket
stort antal kreatursbesättningar, har visat
sin goda vilja att söka lösa bostadsfrågan
för distriktsveterinären och erbjudit
sig att anskaffa bostad i en bostadsrättsfastighet.
Detta anbud har
dock förkastats av veterinärorganisationen,
då den fordrar att friliggande bostadshus,
inrymmande lokaler för mottagning,
skall ställas till förfogande.
Den lämpliga hyresersättningen för en
sådan tjänstebostad borde enligt organisationens
mening fastställas till 2 400
kronor per år.

För att få blockaden hävd torde
kommunen tvingas att tillmötesgå veterinärförbundets
krav, vilket innebär att
vederbörande tjänsteman utom sin
fastställda lön kommer att erhålla en
dold hyressubvention. 2 400 kronor är
nämligen en alldeles för låg hyra för
en tjänstebostad av den beskaffenhet,
som fordras för att tillmötesgå organisationens
krav. Även i fråga om andra
tjänstemannagrupper eller enskilda
tjänstemän förekommer det att hyressättningen
för tjänstebostäder är för låg
i förhållande till rådande hyrespriser
på den allmänna bostadsmarknaden.
Många tjänstemän erhåller således förutom
sin av staten reglerade lön plus
eventuellt andra inkomster, t. ex. arvoden
för tjänsteförrättningar, betydande
dolda löneförmåner i form av för
låg hyra för tjänstebostad. Vid upprepade
tillfällen har också anmärkningar
framförts mot hyressättningen för
tjänstebostäder. Sålunda har statsrevi -

Nr 4.

Tisdagen den 3 februari 1953.

Interpellation ang. förbättring av musikorganisationen inom försvaret.

sorerna vid ett par tillfällen framfört
dylika anmärkningar. Förmånen av låg
hyra för tjänstemän med tjänstebostad
innebär ju också en orättvisa mot andra
tjänstemän inom statsförvaltningen,
som inte kommer i åtnjutande av en
sådan förmån. En hyressättning för
tjänstebostäder, som anpassar hyran efter
den allmänna bostadsmarknadens
hyrespriser på orten, måste därför anses
nödvändig.

Med anledning av vad som sålunda
anförts hemställer jag om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för civildepartementet få framställa
följande frågor:

Har statsrådet uppmärksammat, att
enskilda statstjänstemän eller grupper
av statstjänstemän utöver sina av statliga
myndigheter reglerade löner av
kommunerna begär och också erhåller
betydande subventioner i form av för
låg hyra för av dem innehavda tjänstebostäder? Om

så är förhållandet, har statsrådet
för avsikt att vidtaga åtgärder i syfte
att åstadkomma en hyressättning på
tjänstebostäderna, som anpassar hyran
för dessa efter den allmänna bostadsmarknadens
hyrespriser på orten?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9.

Interpellation ang. förbättring av musikorganisationen
inom försvaret.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr NYBERG (fp), som yttrade:
Herr talman! Det är i dag — den 3
februari 1953 — på dagen två år sedan
1947 års musikutrednings betänkande
rörande militärmusikens uppgifter och
organisation överlämnades.

I en interpellation till försvarsministern
den 21 november 1950 efterlyste
undertecknad åtgärder för en snabb
lösning av frågan angående befordringsoch
löneförhållandena vid de militära

musikkårerna. I interpellationen pekades
särskilt på den oförmånliga situation,
som de små kårerna av typ IT och
III befann sig i. Vidare erinrades om
att frågan överlämnats till 1947 års musikutredning.
I sitt svar på interpellationen,
vilket avlämnades den 12 december
samma år, erinrade dåvarande
chefen för försvarsdepartementet om
de överväganden, som tidigare förekommit
i denna fråga. Statsrådet förklarade
sig vidare vilja avvakta förslaget från
1947 års musikutredning, innan ställning
kunde tagas till musikpersonalens
krav på förbättrade befordringsförhållanden.

Musikutredningens betänkande kom,
som förut nämnts, den 3 februari 1951.
I detta föreslogs bl. a., att sex kårer av
typ II skulle ombildas till kårer av typ I
och tre kårer av typ III ombildas till
kårer av typ II. Femton kårer av typ III
samt Göteborgs örlogsstations kår skulle
nedläggas. I övrigt utmynnade utredningens
hemställan, som omfattade sju
olika punkter, hl. a. i förslag om att
militärmusikerna skulle erhålla civilmilitär
anställning, att en militär musikskola
skulle inrättas och att en musikinspektion
skulle komma till stånd.

Betänkandet blev enligt tillgängliga
uppgifter starkt kritiserat under remissbehandlingen.
Särskilt vände man sig
emot att så många kårer skulle slopas.
Det har icke heller hittills föranlett
några mera betydande åtgärder. Vid
1951 års riksdag föreslogs i proposition
nr 110 att vissa jämkningar skulle
ske vid försvarets musikkårer, innebärande
att ett antal volontärbeställningar
ombildades till furirbeställningar.
I motioner vid samma riksdag —
I: 384 och II: 504 — föreslogs, att man
skulle förbättra befordringsmöjligheterna
även för furirerna på så sätt, att vissa
volontärbeställningar ombildades till
sergeantbeställningar. Propositionen bifölls,
medan däremot motionerna avslogs
med anledning av den föreliggande
utredningen.

Tisdagen den 3 februari 1953. Nr 4.

Interpellation ang. översyn av bestämmelserna om tillståndsgivningen för traktortrafik.

De osäkra förhållanden, som nu kännetecknar
den militära musikorganisationen,
är givetvis ägnade att skapa oro
och vantrivsel inom musikkårerna. Befordringsförhållandena
är fortfarande
sämre än vid andra militära personalkategorier.
Därtill kommer de svårigheter,
som följer med de osäkra framtidsutsikterna.
Det synes sålunda vara
angeläget, att man snarast möjligt kommer
fram till en definitiv lösning av
denna fråga. För min egen del håller
jag för troligt, att musikutredningens
förslag icke är ägnat att läggas till grund
för ett beslut i riksdagen. Massindragningen
av musikkårer är ingen önskvärd
åtgärd. Vad som ekonomiskt står
att vinna därmed, svarar knappast mot
de förluster, som skulle uppstå genom
försämrad trivsel inom berörda regementen
och negativa verkningar inom
vederbörande orters musikliv. Långt
mera tilltalande skulle det vara att ge
musikkårerna en förbättrad organisation,
innebärande gynnsammare befordringsförhållanden
för personalen m. m.

Med stöd av vad sålunda anförts hemställer
jag om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
försvarsdepartementet få framställa följande
fråga:

Vilka åtgärder ämnar herr statsrådet
vidtaga för att förbättra musikorganisationen
inom försvaret?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10.

Interpellation ang. översyn av bestämmelserna
om tillståndsgivningen för
traktortrafik.

Ordet lämnades på begäran till

Herr JANSSON i Hällefors (s), som
anförde: Herr talman! Den ökade mekaniseringen
av jordbruksdriften har i
landets skogrika delar framkallat ett
allvarligt problem om den tillgängliga
dragkraftens rationella utnyttjande.

Tidigare utfördes huvudparten av
landets skogskörslor med användning
av hästbeståndet inom jordbruket. Inom
Norrland med dess korta somrar blev
hästarnas användning i skogens virkeskörslor
en självklar sak, på vilken småbrukets
bestånd i hög grad byggde. Med
mekaniseringen följer att hästarna i allt
större utsträckning ersättes av traktorer
för utförande av körslorna i jordbruket.
Några siffror visar den förskjutning
som inträtt. Antalet hästar i landet, som
åren närmast före kriget räknades till
630 000, har till 1951 sjunkit till omkring
375 000. Samtidigt har antalet
traktorer ökat, så att deras antal nu
uppgår till i runt tal 90 000. Utan tvivel
hänför sig denna förskjutning i övervägande
grad till jordbrukets område.

Ur jordbruksdriftens synpunkt är det
rationellt att ersätta hästen med traktor
för vinterkörslorna. I landets skogsbygder,
framför allt i Norrland, där
somrarna är korta, innebär övergången
till jordbrukstraktorer en försämring i
jordbrukarnas ekonomiska villkor, därest
de icke får möjligheter att vintertid
använda traktorn även för virkeskörslor.
Gällande bestämmelser lägger
emellertid avsevärda hinder i vägen för
användningen av jordbrukstraktorerna
i skogskörslorna. De trafiktillståndsgivande
organen — länsstyrelserna och
statens biltrafiknämnd — har för dessa
bestämmelsers skull nödgats vara ytterst
restriktiva vid beviljande av rätt för
en jordbrukare att använda sin traktor
i skogsarbetet.

Starka krav på en översyn och jämkning
av nu rådande bestämmelser har
därför rests både från de fackligt organiserade
skogsarbetarnas sida och från
de industriföretag, som sedan gammalt
anlitat hästägande jordbrukare för att
få sina virkestransporter i och från skogen
utförda. Från jordbrukarnas sida
har därtill understrukits den nuvarande
ordningens menliga inverkan på jordbrukarnas
villighet att skaffa sig den

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

ur jordbrukets synpunkt rationellare
dragkraften, därest denna icke, liksom
hittills skett med hästarna, kunde utnyttjas
för att skaffa arbetsinkomst även
vintertid.

Inom arbetsmarknadsstyrelsen, där
man utfört betydande utredningar om
möjligheterna till en tryggad arbetskraftsförsörjning
för skogsbruket och
en jämn sysselsättning för skogsarbetarna,
har man funnit de nuvarande restriktiva
bestämmelserna rörande traktorernas
användning vara hinderliga för
de syften styrelsen velat främja. Styrelsen
har därför för sin del förordat, att
en översyn av de åsyftade bestämmelserna
kommer till stånd.

Eftersom den utveckling som sker på
trafikteknikens område går synnerligen
snabbt, synes det önskvärt att de åtgärder
som befinnes önskvärda på detta
område snarast kommer till utförande.

Jag tillåter mig därför anhålla om
andra kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
framställa följande spörsmål: Är

herr statsrådet beredd att snabbt
låta verkställa den översyn av bestämmelserna
om tillståndsgivningen för

traktortrafik, som här ovan antydda
förhållanden påkallar, och är herr statsrådet
villig att, om översynen ger skäl
därtill, framlägga förslag till de ändringar,
som kan möjliggöra jordbrukstraktorers
användning vid skogsbygdernas
virkeskörslor?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11.

Anmäldes, att följande Kungl. Maj:ts
propositioner tillställts kammaren,
nämligen

nr 34, angående försäljning av en
fastighet i Västerbottens län; och

nr 35, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 21 mars
1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 12.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 4.18 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Onsdagen den 4 februari.

Kl. 10 fm.

§ 1.

Meddelande av utrikesministern.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till hans excellens herr ministern
för utrikes ärendena UNDÉN för framförande
av det i Kungl. Maj :ts skrivelse
nr 33 avsedda meddelandet.

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena inledde sitt anförande
med följande ord:

Herr talman! Innan jag övergår till

ämnet för dagens debatt vill jag gärna,
med talmannens tillstånd, ge uttryck
åt svenska regeringens varma medkänsla
i anledning av den fruktansvärda
naturkatastrof som drabbat de
brittiska och holländska folken. Kammarens
ledamöter liksom hela svenska
folket förenar sig säkerligen med regeringen
i våra känslor av deltagande
och sympati.

Detta yttrande åhördes av kammarens
ledamöter stående.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

Härefter framfördes det i förenämnda
skrivelse avsedda meddelandet, som
var av följande lydelse:

Herr talman! Såsom i årets trontal
framhållits, kan för närvarande ingen
varaktig ljusning skönjas i det allmänna
internationella läget. Förhållandet mellan
öst och väst kännetecknas alltjämt
av den politiska och ideologiska spänning
som brukar betecknas såsom det
kalla kriget. Någon uppgörelse om
Tyskland tycks inte ligga inom räckhåll.
Inga framsteg har gjorts i den
österrikiska frågan. Kriget i Korea
fortgår sedan mer än 2ll2 år. Förhandlingar
om stillestånd har ägt rum under
mer än l‘/2 år utan att något definitivt
resultat har nåtts. Ten annan del
av Asien, det av Frankrike protegerade
Indokina, rasar ett inbördeskrig som
pågått sedan 1946 och som av västmakterna
numera betraktas som ett led i
motsättningen väst—öst. Från Afrika
kommer allt emellanåt meddelanden om
allvarliga oroligheter bland den inhemska
befolkningen.

I den splittrade värld, i vilken vi lever,
söker staterna sin säkerhet i ständigt
ökande rustningar. En kollektiv
säkerhetspolitik av den art som man
tänkte sig vid Förenta nationernas
grundande är ett ännu avlägset framtidsmål,
och dagens läge kan snarare
karakteriseras som en jämviktspolitik
av gammalt snitt. Betecknande är att i
båda de ledande stormakterna man synes
hoppas på en inre omvandling i det
andra landet, som skall göra ett krig
onödigt och omöjligt.

Mot bakgrunden av den internationella
spänningen och den allmänna
kapprustningen måste även vårt land
underkasta sig ökade offer för det militära
försvaret, trots vår föresats att stå
utanför de stora maktblocken och deras
militära allianssystem. Siffrorna på anslagen
under försvarets huvudtitel i den
framlagda budgeten understryker denna
uppfattning.

Meddelande av utrikesministern.

Några händelser under senare tid har
utgjort en belastning av Sveriges förbindelser
med Sovjetunionen.

En sådan händelse var den ensidigt
fastställda utsträckningen av Sovjetunionens
territorialvatten i Östersjön
till 12 nautiska mil, tidigare omnämnd
i riksdagen. Före inkorporeringen av
de baltiska staterna i Sovjetunionen har
ingen strandstat vid Östersjön gjort anspråk
på bredare territorialvatten än 4
nautiska mil. Utsträckningen av den
ryska territorialzonen har för Sverige
medfört särskilt den nackdelen att
svenska fiskare berövats fiskerätt i områden
som tidivare varit internationellt
vatten. Med hänsyn till de stränga ryska
reglerna om trafik i och över territorialvatten
har även olägenheter uppkommit
för sjöfarten och lufttrafiken.
Som bekant har Sverige liksom Danmark
yrkat på rättslig prövning av den
tvistefråga, som här uppkommit, men
detta förslag har från rysk sida avböjts.

Frågan om territorialvattnets bredd
kommer i sinom tid upp i ett större
sammanhang inom FN, enär spörsmål
rörande territorialvatten hänskjutits till
den lagkommission som är sysselsatt
med kodifiering av vissa internationella
rättsproblem.

Ett annat tvisteämne mellan våra länder
skapades genom nedskjutningen i
somras av två svenska flygplan över
fritt vatten i Östersjön. Detta allvarliga
övergrepp, varigenom bägge planen
förolyckades och det ena planets besättning
på åtta man omkom, väckte
stor förstämning och indignation i vårt
land. Händelsen var som bekant föremål
för en notväxling med Sovjetunionens
regering som offentliggjorts. Jag
skall därför icke nu redogöra för noternas
innehåll.

Sovjetunionens regering vägrade godtaga
den svenska framställningen av
sakförhållandet och avböjde varje form
av internationell undersökning eller
skiljedom. Frågan upptogs sedermera
av mig i ett anförande under FN:s gene -

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

raldebatt i höstas, vilket anförande utförligt
refererades i svenska pressen.
Därjämte gavs vidsträckt publicitet åt
fakta i saken genom utgivandet av en
blå bok på svenska, engelska och franska
språken.

Jag hade också tillfälle att vid personligt
sammanträffande med utrikesminister
Yysjinskij under FN-församlingens
möte understryka allvaret i den
svenska reaktionen mot Sovjetunionens
handlingssätt och mot den sovjetryska
ståndpunkten att vägra godtaga internationellt
undersökningsförfarande eller
skiljedom i dessa tvistefrågor.

Tysklands öde efter kriget liar varit
och är ett av de stora tvisteämnena
mellan öst och väst. Denna uppgörelse
om tysklandspolitiken, som för den
närmaste övergångsperioden efter kriget
hade träffats mellan de segrande
stormakterna, kunde ju inte länge upprätthållas.
Något subsidiärt politiskt program
eller en politik på längre sikt synes
inte ha från början övervägts eller
utformats. När den provisoriska uppgörelsen
bröt samman, kom därför stormakternas
tysklandspolitik att i hög
grad präglas av improvisationer.

Så småningom har västmakternas
tysklandspolitik fixerats därhän att de
med stöd av Västtysklands regering
eftersträvat dels ett allianssystem mellan
Västtyskland och de europeiska
västmakterna, dels Västtysklands upprustning,
dels ock — med hänsyn särskilt
till farhågor för ett framtida upprustat
Tysklands politik — bildandet av
en Europaarmé, sammansatt av kontingenter
från de deltagande sex staterna
— Frankrike, Västtyskland, Italien och
de tre Beneluxländerna. Möjligheten av
Tysklands enande under demokratiska
former hålles öppen. Man synes dock
på västmaktshåll inte på allvar tro, att
denna programpunkt för närvarande
kan realiseras och det är oklart, vilka
konsekvenser dess genomförande skulle
få för västmakternas övriga tysklandsprogram.

Sovjetunionens tysklandsprogram har
skisserats i en not av den 10 mars förra
året, riktad till västmakterna. Där föreslås
ett återställande av Tysklands enhet
genom avslutande av ett fredsfördrag
och tillbakadragande av ockupationstrupperna
i bägge zonerna inom ett
år efter fredsfördragets avslutande. Vidare
skulle Tyskland tillåtas ha de nationella
stridskrafter som behövs för
landets försvar. Tillika skulle Tyskland
förplikta sig att icke ingå någon förbindelse
eller något militärt förbund
riktat mot en makt som med egna stridskrafter
deltagit i kriget mot Tyskland
— en programpunkt, som brukar betecknas
som krav på Tysklands neutralisering.

Den sovjetryska noten av 10 mars blev
inledningen till en notväxling som kanske
ännu inte är avslutad. I västmakternas
svarsnot av den 25 mars gjordes
gällande, att förhandlingar om ett tyskt
fredsfördrag inte kunde börja förrän
betingelserna för fria val i hela Tyskland
föreligger och förrän en samtysk
regering bildats, som kunde deltaga i
förhandlingarna om fredsfördraget.
Från Sovjetunionens sida har yrkats att
ordningen blir den omvända: först förhandlingar
om Tysklands neutralisering,
dess rätt till rustningar och dess
gränser och därefter förhandlingar om
bildandet av en alltysk delegation med
representanter för Öst- och Västtyskland,
som skulle deltaga i diskussionen
om fria val och bildandet av en alltysk
regering. Sista etappen borde enligt
denna ståndpunkt vara utformandet av
fredsfördraget, varvid i slutskedet en
alltysk regering, tillkommen genom fria
val, skulle medverka.

Denna tvist om ordningsföljden är
uppenbarligen betingad av taktiska skäl.
På västmaktshåll betvivlas att Sovjetunionen
är uppriktigt beredd att medverka
till fria val och att släppa sitt
politiska grepp över Östtyskland utan
att få säkerhet för politiskt inflytande
över det enade Tyskland. Därför skju -

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

tes frågan om fria val i förgrunden
från västmakterna sida såsom en preliminär
fråga.

Det har i pressen gjorts gällande, att
den tyska frågan synes rymma två stora
bytesobjekt mellan öst och väst. Sovjet
skulle göra en väsentlig eftergift genom
att utrymma östzonen och medge upprättandet
av ett enat Tyskland med demokrati
i västerländsk mening. Väst å
sin sida skulle göra en stor eftergift
genom att låta det enade Tyskland stå
fritt från militärallianser och sålunda
avstå från dess infogande i västerns
försvarssystem.

Mot en kompromisslösning av detta
innehåll torde västmakternas invändning
vara, att ett enat, alliansfritt Tyskland
— även om det vore militärt någorlunda
rustat — skulle bli ytterst
känsligt för ryskt tryck samt utsatt för
kommunistisk infiltration. De fruktar
möjligen också, att Tyskland på grund
av sin ekonomiska struktur och sina
gamla förbindelser med Östeuropa skulle
komma att av ekonomiska skäl gravitera
åt öst. Sovjet torde befara en
motsatt utveckling. I ett demokratiskt
Tyskland kan kommunismens inflytande
komma att väsentligen minskas, och
det enade Tyskland kan så småningom
ta både upprustning och utrikespolitik
i egna händer och välja att alliera sig
med västmakterna.

För närvarande förefaller det som om
dessa ömsesidiga farhågor från de bägge
stormaktslägren skulle hindra en verklig
lösning av den tyska frågan. Man
räknar därför på bägge håll med en för
lång tid framåt bestående delning av
Tyskland. Men Tysklands delning för
obestämd tid är ett abnormt tillstånd,
som innesluter betydande faror för Europas
politiska och ekonomiska framtid.

Alla lösningar av den tyska frågan är
förenade med risker för framtiden ur
den ena eller andra främmande maktens
synpunkter. Dessa risker kan knappast
undanröjas genom några helt bindande
garantier. Till slut kan dock inte

Meddelande av utrikesministern.

Tyskland betraktas som blott objekt för
de segrande makternas politik. Det tyska
folket avstår i längden inte från att
se landets enhet och självständighet
förverkligade.

Förenta Nationernas församling inledde
sitt årliga sammanträde i höstas
med en allmän debatt. Under dennas
första skede gavs från svensk sida, såsom
nyss nämnts, en redogörelse för
våra mellanhavanden med Sovjetunionen
på grund av de nerskjutna svenska
flygplanen och tvisten om territorialvattengränsen
i Östersjön.

Den dominerande frågan vid FN-församlingens
möte var Koreafrågan. De
förhandlingar om ett militärt stillestånd
i Koreakriget, som pågått så länge, har
lett till samförstånd i åtskilliga punkter,
men spörsmålet om utväxlingen av
krigsfångar har varit olösligt.

Bland de frågor, vari preliminär uppgörelse
redan tidigare hade träffats, är
det en som speciellt berör Sverige. Parterna
har nämligen överenskommit att,
ifall ett vapenstillestånd träder i kraft,
uppgiften att övervaka vissa militära
bestämmelsers iakttagande skall tillkomma
en kommission av fyra neutrala
makter, två utsedda av FN-sidan, två
av motsidan. De förstnämnda två makterna
är Sverige och Schweiz, de sistnämnda
Polen och Tjeckoslovakien.
Svenska regeringen har liksom den
schweiziska i princip antagit uppdraget.

Meningsmotsättningarna i krigsfångefrågan
har uppstått därigenom att ett
stort antal krigsfångar från Nordkorea
och Kina vid förfrågningar förklarat
sig icke under några förhållanden vilja
återvända till hemlandet. Det har uppgivits
att av 120 000 krigsfångar omkring
en tredjedel ställt sig på denna
ståndpunkt. Under stilleståndsförhandlingarna
har FN-kommandots representanter
hävdat, att man icke bör bruka
våld för att återföra dem till hemlandet,
medan motparten krävt alla krigsfångars
återsändande.

Det problem som här har uppstått och

2 ■—Andra kammarens protokoll 1953. Nr 4.

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

vållat så stora svårigheter har knappast
varit förutsett. Endast sällan har det
förekommt att i sammanhang med ett
fredsslut krigsfångar till större antal
motsatt sig att bli utväxlade och att få
återvända till sitt hemland. I allmänhet
synes internationella konventioner i
ämnet — såsom nu senast 1949 års Genévekonvention
— icke ha räknat med
att krigsfångar skulle motsätta sig återsändandet
till hemlandet eller att hemlandet
skulle kräva återlämnandet av
krigsfångar, som själva inte vill återvända.

Under diskussionerna om krigsfångarnas
repatriering i samband med ett
stillestånd i Koreakriget har både rättsliga
och politisk-moraliska argument
anförts. Från östsidan har gjorts gällande,
att det är en konstant folkrättslig
grundsats att alla krigsfångar återsändes
och att hänsyn ej bör tas till
krigsfångarnas egna meningar. Det har
också påståtts, att krigsfångar i Sydkorea,
som sagt sig inte vilja återvända
hem, varit utsatta för påtryckning och
inte kunnat ge uttryck åt sin fria vilja.
Från västsidan har påpekats, att Sovjetunionen
efter första världskriget ingått
ett stort antal internationella avtal,
vari medgivits att krigsfångar, som vägrade
återvända till sitt land, icke behövde
återlämnas. Några rättsliga hinder
mot överenskommelser av sådant
innehåll kunde icke påvisas.

Beträffande konstaterandet av krigsfångarnas
egen vilja har från västmaktssidan
sagts, att man vore beredd att
acceptera vilken som helst form av
opartisk kontroll. Endast de krigsfångar
skulle undantagas från utväxlingen,
som vore beredda att göra våldsamt motstånd
mot ett utlämnande. Det har också
hävdats, att 1949 års Genévekonvention
icke ålägger ett land att bruka våld
för krigsfångars hemsändande.

Ett resolutionsförslag framlades av
USA, med anslutning från ett 20-tal
andra delegationer. Däri gavs uttryck
åt uppfattningen, att ett stillestånds -

avtal borde eftersträvas som innehölle
bl. a. att alla krigsfångar bör få tillfälle
att återvända till sitt land men att våld
icke finge användas för att framtvinga
deras återvändande. Den svenska delegationen
tillkännagav sin anslutning till
denna ståndpunkt.

Sovjetunionen föreslog tillsättandet
av en kommission av elva stater med
uppdrag att vidtaga omedelbara åtgärder
för uppgörelse i Koreafrågan på
grundvalen av ett enat Korea, vilka åtgärder
borde innefatta genomförandet
av alla kringsfångars repatriering.

Ett kompromissförslag framlades av
Indiens delegation. Däri upptogs tanken
att ge en särskild kommission i
uppdrag att övervaka och i sista hand
bestämma om repatrieringen av krigsfångar.
Kommissionen borde antingen
utgöras av den tidigare avtalade kontrollkommissionen
(Schweiz, Sverige,
Polen och Tjeckoslovakien) eller av
fyra andra medlemmar, utsedda två av
FN-parten och två av motsidan. I bägge
fallen skulle i händelse av delade meningar
en femte »skiljedomare» ha avgörande
röst. Såsom allmänna direktiv
skulle gälla att våld icke får brukas vare
sig för att kvarhålla eller för att återsända
krigsfångar.

Församlingen antog det indiska resolutionsförslaget
med viss jämkning.
Endast östblocket röstade emot detsamma.
Församlingens resolution översändes
till pekingregeringen och Nordkoreas
regering, vilka emellertid avböjt
att acceptera densamma som grundval
för ett stillestånd. Koreafrågan i dess
olika aspekter kommer att behandlas av
församlingen under den nya session
som väntas börja någon gång i februari.

Ett av de väsentliga dragen i den
allmänpolitiska utvecklingen efter kriget
är den ökade motsättningen mellan
å ena sidan de folk i Asien och Afrika,
som helt nyligen förvärvat nationell
oavhängighet eller alltjämt befinner sig
i beroendeställning, å andra sidan de
stater, som härskat eller fortfarande

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

härskar över dem. Den nämnda motsättningen
sammanfaller ofta med spänningen
mellan färgade och vita, mellan
en på gamla produktionsformer vilande
kultur i öster och en hög industriell civilisation
i väster, mellan länder, där
svälten tar sin jämna skörd av befolkningen,
och stater med en relativt hög
levnadsstandard. Motsättningen präglar
i hög grad förhandlingarna i Förenta
Nationerna och kommer där till uttryck
i talrika frågor, t. o. m. i sådana av teknisk
och administrativ natur.

De två mål, som kolonialfolken satt
för sina strävanden, är nationell oavhängighet
och ekonomisk utveckling
för höjande av de breda lagrens levnadsstandard.
Vad det ekonomiska målet
angår kan detta uppnås endast genom
att bättre utnyttja råvarutillgångarna,
att bygga ut en inhemsk industri
och att effektivisera lantbruket. Härför
erfordras bl. a. betydande kapitalinsatser,
vilka icke inom rimlig tid kan uppbringas
inom länderna själva. Ett samarbete
måste i deras eget intresse komma
till stånd med de mera utvecklade
och kapitalstarka länderna. Huvudproblemet
på denna punkt består i att låta
kapital och teknisk expertis komma de
underutvecklade länderna till godo i
former, som icke av dessa länder uppfattas
såsom hindersamma eller förnedrande
eller siktande mot en av enskildas
vinstintressen dikterad exploatering.
Samtidigt måste rimliga garantier
ges åt de utländska statliga eller enskilda
instanser, som ställer kapitalet
eller expertisen till förfogande. Det är
av vikt att samarbetet så organiseras,
att det icke kan framställas som dominerat
av enskilda staters politiska intressen,
och också att de underutvecklade
länderna lämnas frihet att mot
bakgrunden av sina egna förutsättningar
och traditioner själva välja de politiska
och organisatoriska formerna för
utvecklandet av sitt näringsliv. Glädjande
nog synes dessa synpunkter vinna
beaktande i det betydelsefulla hjälp -

Meddelande av utrikesministern.

arbete, som bedrives såväl av Förenta
Nationernas olika organ som inom ramen
för Förenta staternas fyrapunktsprogram
och enligt den s. k. Colomboplanen.

Strävandena att nå det andra av de
mål, som kolonialfolken satt sig före,
den nationella oavhängigheten, har fört
vidsträckta kretsar inom dessa folk i
en ofta våldsam konflikt med de förvaltande
staterna. Längtan att befria sig
från vad som uppfattas som ett främlingsok
är förståelig och måste mötas
med sympati. Men det är olyckligt om
kraven på nationellt oberoende och
statlig suveränitet drives så häftigt, att
de omöjliggör det internationella samarbete,
utan vilket ingen stat i vår tid
kan lösa sina egna politiska och ekonomiska
problem.

FN:s stadga uppställer vissa riktlinjer
för behandlingen av dels sådana områden
som ställts under ett internationellt
förvaltarskapssystem, dels andra icke
självstyrande territorier. Som en allmän
grundsats gäller för bägge grupperna
av områden, att skyddsmakterna
skall främja deras utveckling emot självstyrelse
och beakta deras politiska strävanden
under hänsynstagande till varje
områdes och befolknings särskilda förhållanden
och skiftande utvecklingsstadier.
Hela kolonialsystemet har genom
dessa allmänna förpliktelser till en viss
grand — men endast i mycket begränsad
omfattning — ställts under FN:s överinseende.
Stadgans formella regler ger
utrymme för skilda tolkningar beträffande
FN:s rätt till ingripanden, och
nyssnämnda motsättningar i sak gör sig
starkt gällande i debatter och vid voteringar.

I viss mån besläktade med dessa frågor
är sådana som gäller behandlingen
av infödingsbefolkningen i länder med
ett ledande skikt av annan ras. Särskilt
har Sydafrikanska unionens skärpta
raspolitik väckt stort uppseende inom
FN såsom innebärande ett förnekande
av hela den målsättning för behandling

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

av främmande raser, varåt FN:s stadga
ger uttryck.

Den svenska delegationen har genom
sina inlägg och sin röstning hävdat en
liberal tolkning av reglerna om FN:s
behörighet att ingripa till främjande av
stadgans principer på dessa områden.
Delegationen har samtidigt vid sina
ställningstaganden utgått ifrån att verkliga
framsteg hän emot ökad självstyrelse
icke uppnås utan frivillig medverkan
av vederbörande stater själva
och att denna medverkan ofta vinnes
säkrare genom lämpor än genom antagande
av skarpa resolutioner med fördömande
av deras hållning. Det kan
icke heller bortses från att somliga av
de stater, vilkas företrädare är mest
högljudda i sitt klander mot behandlingen
av kolonialfolk eller infödingar
av främmande ras, själva förvägrar
verklig medborgerlig frihet för folkgrupper,
som kommit under deras välde,
även om diskrimineringen inte sker på
grund av ras.

I detta sammanhang må också beröras
frågan om Spaniens inträde i ett av
FN :s fackorgan, UNESCO.

Bakgrunden till denna spanska fråga
torde vara väl bekant. Under generalförsamlingens
första session 1946 antogs
en resolution, vari rekommenderades
en partiell bojkott av Spanien i vad
gällde dess diplomatiska förbindelser
med FN:s medlemsstater och dess deltagande
i FN:s fackorgan och internationella
konferenser. Orsaken till
denna hållning var den ofria regimen
i Spanien och landets samröre med den
tyska nazismen och den italienska fascismen
före och under det andra världskriget.
Bojkotten skulle vara på en gång
en demonstration och en påtryckning.
Demonstrationssyftet vanns givetvis,
men påtryckningen visade sig under
årens lopp ineffektiv. Under FN:s femte
möte 1951 togs den spanska frågan upp
av en grupp latinamerikanska stater.
Resultatet blev att bojkotten hävdes.
Såsom ofta inträffade i liknande fall

hade ett till synes abnormt och tillfälligt
läge så småningom stabiliserats.
Andra stater har måst räkna med det
Spanien som faktiskt är och som företrädes
av den bestående regeringen.
Beslutet av 1951 om bojkottens hävande
var ett uttryck för denna ändrade syn
på den spanska frågan, av många stater
dock endast motvilligt accepterad
och av några få helt avvisad. Vid voteringen
1951 nedlade Sverige sin röst i
sällskap med de andra skandinaviska
länderna, Storbritannien, Frankrike in.
fi., sammanlagt tolv stater.

Sedan generalförsamlingen sålunda
med stor majoritet visat grönt ljus för
Spaniens inträde i FN:s fackorgan, har
Spanien blivit medlem av ett halvt dussin
sådana organisationer: jordbruksoch
livsmedelsorganisationen, världshälsoorganisationen,
civila luftorganisationen,
teleunionen, .meteorologiska
världsorganisationen, världspostföreningen.
Det var att vänta att frågan om
Spaniens medlemskap även i det fackorgan
som sysslar med intellektuellt
samarbete, folkupplysning och folkuppfostran
skulle resas. Dock föreföll
det inte självklart att vad som hade
accepterats beträffande FN:s övriga
fackorgan också skulle tillämpas i fråga
om UNESCO, vars program så starkt
understryker betydelsen för organisationens
verksamhet av andlig och politisk
frihet och av respekt för de mänskliga
rättigheterna. Vid voteringen i
UNESCO :s generalförsamling visade det
sig emellertid att en stor majoritet, 44
delegater, röstade för Spaniens upptagande,
under det att 4 röstade emot och
7 nedlade rösten, bland dem Sverige,
Norge och Danmark. Svenska regeringen
ansåg sig alltså, trots det principiella
beslutet av 1951, oförhindrad att genom
röstnedläggning markera en från majoriteten
avvikande ståndpunkt.

På det ekonomiska området har det
internationella samarbete, i vilket även
Sverige deltager, gått vidare.

Inom Organisationen för europeiskt

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

ekonomiskt samarbete har arbetet under
senare tid huvudsakligen inriktats
på att sammanställa en rapport rörande
den ekonomiska situationen i Europa
och dollarproblemet. Den tid, som ursprungligen
åsyftades med det amerikanska
hjälpprogrammet, har gått till
ända, och enligt tidigare planer skulle
man nu vara framme i ett läge, där
Europas finansiella och ekonomiska balans
mot världen i övrigt vore återställd.
Förväntningarna om att dollarbristen
vid denna tidpunkt skulle ha
övervunnits har icke besannats. De utredningar,
som verkställts om orsakerna
härtill, har sammanfattats i den nyss
berörda rapporten. Det har visat sig, att
hindren mot återställande av en dollarbalans
är mera djupgående än man tidigare
gjort klart för sig och kan övervinnas
endast genom ytterligare gemensamma
ansträngningar på båda sidor
Atlanten. Beträffande de europeiska ländernas
politik har man framhållit nödvändigheten
av återställd eller bibehållen
intern finansiell stabilitet. För de
nordamerikanska staternas del har särskild
vikt fästs vid eu liberalare importpolitik
och vid främjandet av kapitalrörelser
till underutvecklade länder såväl
som till Europa. Det är möjligt att
en brist på finansiell balans mellan de
nordamerikanska staterna och Europa
kommer att fortbestå även om alla ansträngningar
göres att förbättra läget
efter angivna linjer. Denna risk är dock
inget skäl att icke göra allt för att, såvitt
möjligt, återställa balansen inom
världshandeln, så att nuvarande valutapolitiska
restriktioner kan upphävas.

Vad bär sagts är ur svensk synpunkt
av omedelbar betydelse bl. a. när det
gäller att bedöma möjligheterna att bibehålla
och vidareutveckla den av Parisorganisationen
skapade Europeiska betalningsunionen.
Unionens verksamhet
har varit avgörande för utvecklingen av
Sveriges handel med Europa och måste
betraktas som en förutsättning för den
liberalisering av importen, som det varit

Meddelande av utrikesministern.

möjligt att genomföra. Strävandena går
för närvarande ut på att ge unionen en
fastare finansiell ställning. Därjämte
önskar man att vidga unionens arbetssfär
för att på så sätt närma sig konvertibilitet
för de europeiska valutorna.
Vad resultatet kan bli av pågående överväganden
är det ännu för tidigt att uttala
sig om.

Sveriges ställning i betalningsunionen
är för närvarande tillfredsställande.
Till följd av gynnsamma bytesvillkor
med utlandet växte vår behållning i
fonden in på förra halvåret 1952 mycket
snabbt, dock utan att föra oss över
den gräns, vid vilken särskilda kontrolloch
spärråtgärder enligt reglerna för
fonden skall träda i tillämpning. Därefter
har vår behållning i fonden förblivit
i huvudsak konstant trots sänkta
priser på svenska exportvaror.

Under hösten har den i enlighet med
den s. k. Schuman-planen upprättade
kol- och stålunionen mellan Frankrike,
Italien, Tyskland och de tre Beneluxländerna
trätt i funktion Efter förhandlingar
med unionen har upprättats en
särskild representation gentemot denna.
Denna representation motsvarar i princip
den som brukar förekomma vid
handelsförhandlingar, med den praktiska
skillnaden likväl att den svenska
delegationen i detta fall är permanent
och har en fast företrädare på platsen
för unionens verksamhet.

Det är givetvis ännu för tidigt att uttala
sig om de återverkningar, som skapandet
av en gemensam marknad för
kol och stål mellan unionsländerna kan
få för Sverige. Det är angeläget att åstadkomma
fruktbärande relationer till
unionen med hänsyn till dess betydelse
både såsom led i de europeiska samarbetssträvandena
och såsom en av de
stora avnämarna för svensk export i
synnerhet av järnmalm.

Inom Europarådet har under det
gångna året vissa allmänna principfrågor
dominerat överläggningarna. Ehuru
de olika spörsmålen delvis är inflätade

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

i varandra kan man urskilja åtminstone
två komplex av frågor. Dels har den i
mars 1952 från brittisk sida lanserade
s. k. Eden-planen diskuterats, dels bär
den alltsedan församlingens första sammanträde
diskuterade tanken om bildandet
av en europeisk politisk myndighet
närmare utformats i rapporter
och resolutioner.

Eden-planen skisserades av den brittiske
utrikesministern i mars 1952 under
ett möte med Europarådets ministerkommitté.
Den remitterades senare
till den rådgivande församlingen för
dess yttrande, vilket avgavs vid septembermötet
förra året. Planen innebär att
Europarådet göres till ett slags moderorganisation
för mer speciell organisationer,
vari blott en del av Europarådets
medlemsstater medverkar. Närmast
tar Eden-planen sikte på relationerna
mellan Europarådet, å ena sidan,
och de bägge i fördragstexter redan utformade
organisationer som föreligger
i kol- och stålunionen och den europeiska
försvarsunionen å den andra
sidan. Den förstnämnda unionen har ju
redan trätt i funktion medan fördraget
om den europeiska försvarsunionen visserligen
undertecknats av de sex deltagande
staterna men ännu icke ratificerats.

Hela problemet om Eden-planen befinner
sig ännu på utredningsstadiet
och har kommit att i viss mån sammankopplas
med planen på en politisk myndighet.
Från den svenska regeringens
sida har vid olika tillfällen gjorts bestämda
reservationer mot inlemmandet
av den tilltänkta försvarsgemenskapen
i Europarådet. Det har framhållits, att
Sverige fasthåller vid den ståndpunkt
som fått sitt uttryck i stadgan för Europarådet,
art. 1 d), vari förklaras att frågor
rörande medlemmarnas försvar icke
faller inom Europarådets behörighet.
Det skulle icke överensstämma med
Sveriges alliansfria politik att som medlem
i Europarådet deltaga i överläggningar
om det europeiska försvaret så -

som en gemensam angelägenhet för medlemsstaterna.
Ifall planen genomföres
kan därför Sverige nödgas ta sin ställning
till Europarådet under övervägande.

Det må här inskjutas att försvarsfrågor
allt livligare kommit att diskuteras
i den parlamentariska församlingen i
Strassburg i trots av stadgans nyss citerade
bestämmelse. Det bör härvid erinras
om att delegaterna i församlingen
icke representerar sina regeringar, såsom
fallet är t. ex. med delegaterna i
Förenta Nationernas församling, utan
uppträder envar endast å sina personliga
vägnar.

Församlingen har rent av vid höstsessionen
förra året föreslagit att ministerkommittén
skall från Nordatlantiska
rådet begära erforderliga uppgifter
avsedda för en årlig rapport om allmänna
europeiska försvarsproblem, vilken
rapport skulle tjäna som grundval
för överläggningar i församlingen.

Vad slutligen angår det andra frågekomplexet
eller bildandet av en europeisk
politisk myndighet, kan detsamma
sägas gälla stiftandet av en politisk
union, mer eller mindre intim, mellan
Europarådets medlemsstater eller så
många av dessa som är beredda att slå
in på en sådan väg. Det pågår för närvarande
ett ivrigt författande av texter,
vari grundlinjerna uppdrages för en
konstitutionell sammanslutning mellan
sex stater inom Europarådet, med tills
vidare det syftet att utgöra en sammanbindning
av försvarsgemenskapen och
kol- och stålunionen.

Detta problem har varit föremål för
debatt vid Europarådets församlings
sammanträde den 14—17 januari detta
år. Därvid har församlingen antagit en
rekommendation till ministerkommittén
om ändringar i Europarådets stadga,
varigenom bl. a. förbindelserna mellan
den blivande politiska unionen och
Europarådet skulle regleras.

Från svensk sida kan uppenbarligen
inga invändningar göras mot att de sex

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

stater, som redan beträtt den federalistiska
vägen genom utformningen av koloch
stålgemenskapen och den planerade
förvarsgemenskapen, tar ytterligare steg
i samma riktning och bildar en verklig
federation eller union med överstatliga
drag. När det gäller förbindelserna mellan
en sådan framtida federation och
Europarådet beröres emellertid också
vårt lands intressen. Av den lämnade
redogörelsen framgår att regeringen med
kritisk uppmärksamhet följer projekten
att helt förändra Europarådets karaktär
och program.

Till slut bör i denna redogörelse också
påminnas om det nya organ för nordiskt
samarbete, som under namn av
Nordiska rådet inom kort skall ha sitt
konstituerande möte. Detta råd har icke
tillkommit för att vara ett samarbetsorgan
i utrikespolitiska frågor, även om
sådana inte är uteslutna från rådets
behörighet. Men just den omständigheten
att våra länder valt olika vägar
inom utrikespolitiken gör det angeläget
att knyta banden mellan våra folk fastare
på andra områden.

Den svenska regeringen hälsar med
glädje tillkomsten av Nordiska rådet
såsom ett organ där parlamentarikerna
får tillfälle att i högre grad än hittills
ta del i det nordiska samarbetet och
tillföra detta friska impulser. Rådet blir
en påbyggnad på de ministermöten som
sedan länge förekommit.

Med erfarenheterna från två världskrig
i friskt minne ser alla folk med
oro på kapprustningen och den ökade
spänningen mellan stormakterna och
frågar sig, om vi driver mot en ny
världskatastrof. Det finns ingen anledning
tro att icke folkens oro och fredslängtan
delas av regeringarna. Vi har
helt nyligen hört Förenta staternas avgående
president i vädjande och djupt
allvarliga tonfall varna för atomkrigets
fasor, ett krig då miljoner människoliv
kunde släckas i ett drag, världens stora
städer ödeläggas, det förgångnas kulturella
landvinningar förintas och själ -

Meddelande av utrikesministern.

va grundvalen för vår civilisation ryckas
undan. Från rysk sida har under
senaste tiden också gjorts uttalanden
om följderna av ett nytt världskrig. Man
inskränker sig i Moskva till att förutspå
den icke-kommunistiska kulturens och
samhällsordningens undergång i händelse
av ett sådant krig, men man gör
sig helt säkert inga illusioner om vad
som skulle drabba även det egna landet.
Den samstämmighet i uppfattningen,
som man här tycker sig märka, är förvisso
ingen fast grund att bygga ett
konstruktivt fredsarbete på, men det
kan ändå ha sin betydelse att konstatera
dess förekomst.

Sällan har ordet fred varit så på allas
läppar som i vår tid. Men fredsappeller
är i och för sig inga verksamma bidrag
till freden, om de inte är burna av vilja
att i handling uträtta något för fredens
befästande. Att ropa på fred men samtidigt
driva egna ståndpunkter eller
krav i internationella frågor till det
absurda, under hätska beskyllningar
mot dem som inte accepterar kraven,
det är propaganda som bara hindrar
eller försvårar verkliga uppgörelser.
Människorna spejar ivrigt efter tecken
som kan tyda på konkreta framsteg vid
försöken att trygga freden.

Nyligen har den sovjetryske regeringschefen
till en amerikansk intervjuare
meddelat, att han är villig samverka
i nya diplomatiska åtgärder för
att få slut på kriget i Korea. Förklaringar
av denna art är stundom blott
taktiska drag i tävlan om världsopinionen.
Låt oss hoppas att denna är något
mera: ett förebud om ändrad inställning
i krigsfångefrågan på sovjetrysk
sida. Då det kan antagas att en sovjetrysk
förklaring i frågan har skett i samråd
med Kinas regering, skulle här möjligen
skymta en utsikt att äntligen nå
en lösning av den fråga som uppgivits
vara det enda återstående hindret för
ett vapenstillestånd i Korea.

Härpå anförde:

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

Herr HAGBERG i Stockholm (k):
Herr talman! En stor del av utrymmet
i den skrift, som utrikesdepartementet
i går utdelade och där man gav ett
slags redovisning för viktigare utrikespolitiska
frågor, var ägnad polemik mot
verkliga eller förmenta kommunistiska
ståndpunkter. En del av innehållet i
denna skrift återkom också i utrikesministerns
tal. Jag vill därför börja med
några repliker och understryker därvidlag,
att det kan gälla också något av
vad som inte sagts som har sitt intresse.

Utrikesministern anmälde två speciella
irritationsanledningar gentemot
Sovjetunionen, men han har inte ett
ord av kritik att säga om de amerikanska
basbyggena i Norge och Danmark
eller om den västtyska upprustningen,
två problem, som ju är av vital betydelse
för Sveriges fortsatta fred och
oavhängighet. Man söker också förgäves
en antydan till verkligt beklagande av
den diskriminerande handelspolitik,
som Förenta staterna för gentemot vårt
land: tullmurarna, importbegräns ningen,

utpressningen i prisfrågorna
liksom politiken att med dumping och
varutvång på andra länders bekostnad
befordra exporten. Sverige har raserat
91 procent av tullskyddet för att befordra
denna tvivelaktiga amerikanska
export. Trots att Sverige således köper
dubbelt så mycket från USA som det
säljer dit, håller regeringen god min.
Det är inte nog med att den svenska
staten betalar fribiljetter Bromma—New
York tur och retur för de kapitalister
som vill öka de amerikanska affärerna.
Det förbereds nu också nya ekonomiska
stödåtgärder för denna handel, som
inte omnämndes i utrikesministerns anförande.

Utom visumtvång för svenska resande
till USA utsattes de liksom vårt sjöfolk
för den s. k. McCarran-iagens förödmjukande
kontroll, medan Sveriges
gränser står vidöppna för en väldig invasion
av amerikaner varje år. Utrikesministern
tycks inte heller ha ett ord

av beklagande härför. Utrikesministern
medger att marshallpolitiken inte löst
dollarproblemet, utan att nya hjälpåtgärder
är nödvändiga. Inte heller hade
han ett ord av kritik mot denna märkliga
politik, trots att även den amerikanska
pressen numera öppet börjar
fastställa, att syftet med marshallpoliken
varit att hindra de hjälpta staternas
export och att endast ett rättfärdigt
varuutbyte, vilket skulle ske på amerikansk
bekostnad, kan hjälpa Västeuropa.

Eftersom Danmark och Norge har anslutit
sig till Atlantpakten och alltså
genomför en annan utrikespolitik än
den som Sveriges regering åtminstone
officiellt bekänner sig till, finner utrikesministern
ett ännu intimare utrikespolitiskt
samarbete inom det nordiska
rådets ram nödvändig. För den däremot
som vill ta allianspolitiken på allvar
förefaller detta nya samarbete ge ett
suspekt drag åt neutralitetsdeklarationerna.
Utrikesministern är kritisk mot
att Europarådet planerar att bli en moderorganisation
åt den planerade Eurojjaarmén,
kol- och stålpoolen och en
eventuell Europafederation. Samtidigt
förklarar han dock, att Sverige vill ha
förbindelser med kol- och stålpoolen
för att få sälja järnmalm, ett tvivelaktigt
motiv enligt min mening, och att det
inte ur svensk synpunkt är något hinder
mot den s. k. Europaunionen.

Efter detta som jag tycker dubbeltydiga
resonemang får vi i alla fall beskedet,
att Sverige, om planerna genomförs,
nödgas överväga sin ställning till
Europarådet. Om detta skall tolkas som
ett löfte om eventuellt utträde ur organisationen,
vill vi gärna för vår del positivt
registrera det. Men om regeringen
hade följt vårt råd att hålla vårt land
utanför en tvivelaktig sammanslutning,
så hade vi ju sluppit dessa anledningar
till oro.

Utrikesministern tycks inte finna det
märkligt eller ens värt en stilla anmärk,
ning, att de amerikanska poliserna nu

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

härjar som SS-män i Förenta nationerna.
Även åsiktsfränder till utrikesministern
bär eljest ifrågasatt, om samvets-
och åsiktsfriheten i USA just nu
har någon annan asyl än Sing-Sing. Hitlers
bekanta antikominternpakt kallas
numera Atlantpakt. Den sistnämnda är
inte mer defensisv eller demokratisk
än den förstnämnda. I denna ingår direkt
eller indirekt de gamla hitlergeneralerna,
Franco, Tito, Papagos och
Ridgway som lämpliga medarbetare.
Under kriget innebar neutralitet för
många att hjälpa hitleristerna. I dag
tycks alliansfriheten bestå i att med
obekymrad uppsyn motta örfilar västerifrån,
men att visa upp så mycket bistrare
uppsyn mot öster.

Ingen, inte ens regeringen, vill påstå,
att det är likgiltigt vad särskilt den
amerikanska regeringen företar sig. Om
man får tro pressen, är det amerikanska
folket sedan länge mycket uppskrämt.
Det upptäcker i skyn underliga
föremål, stekpannor, flygande tefat
in. in., och dess press diskuterar
allvarligt, om det är sovjetryska projektiler
eller kunskapare från en annan
planet som förbereder invasion i USA.
Det är ju inte något nytt, att rädslan
förvillar omdömet.

Under den amerikanska valkampanjen
i höstas, när den nye presidenten
Eisenliower lovade att befria alla folk
från socialismen, försäkrade som bekant
motkandidaten Stevenson att
Eisenhowers krigssignaler skrämde upp
alla folk utom Sovjets. Gårdagens besked
av den nyvalde amerikanske presidenten
att utvidga kriget i Korea till
Kina vittnar om de amerikanska styrandes
beslut att fullfölja kriget och att
använda det som det viktigaste medlet
i deras politik.

Borde inte regeringen inför detta ompröva
sin koreapolitik? Tror den verkligen
att man kommer ifrån de kinesiska
och koreanska regeringarnas anklagelser
mot USA för bakteriekrig
nm* Koreas och Kinas folk? Förestäl -

Meddelande av utrikesministern.

ler den sig verkligen att högdragna
förnekanden kan väga upp beedigade
utsagor från åtskilliga vetenskapsmän,
som personligen kontrollerat anklagelsematerialet? Jag

erinrade i remissdebatten om att
amerikanerna själva erkänt, att de numera
fört krig mot obeväpnade krigsfångar.
Regeringen har inte ett ord till
protest eller åtminstone beklagande av
Röda korsets upgifter om massakrerna
i fånglägren, där i fjol enligt Röda korset
dödades eller sårades minst 3 000
krigsfångar.

Utrikesministern erkänner nu att
folkrätten förpliktar de krigförande att
återsända samtliga krigsfångar, som
inte gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser,
men de internationella konventionerna
har inte, säger utrikesministern,
förutsett att krigsfångar skulle
motsätta sig att återsändas till hemlandet.
Det måste jag för min del, med förlov,
herr talman, beteckna som cynism.
Tror jverkligen utrikesministern efter de
amerikanska erkännandena om massakrerna
i fånglägren på uppgiften att
40 000 koreanska och kinesiska krigsfångar
inte vill återvända till sina
hemländer? Skulle de verkligen ha det
så bra hos amerikanarna eller Syngman
Rhee?

Det har träffats uppgörelse i åtskilliga
punkter vid vapenstilleståndsförhandlingarna,
framhåller utrikesministern,
fullt riktigt. Skall man vara korrekt
bör man fastställa, vad FN själv
fastställt, nämligen att uppgörelse nåtts
i 63 tvistefrågor och att den enda återstående
gäller krigsfångarna. Då skall
man också hederligt fastställa, att amerikanerna
ensidigt brutit vapenstilleståndsförhandlingarna
därför att amerikanerna
i strid mot folkrätten, mot
internationell sedvänja och sin egen
praxis efter de båda världskrigen, krävt
att få behålla 40 000 krigsfångar.

Episoder och enskilda detaljer i regeringens
utrikespolitiska handlingar
behöver ju inte alltid anses riktnings -

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

givande för dess huvudlinje. Men ofta
måste man gå till detaljer när det gäller
att fastställa huvuddragen. När sålunda
den svenska delegationen i
Unesco genom att nedlägga sina röster
givit ett indirekt stöd åt invalet av
Francospanien i organisationen kan
detta knappast betecknas som en olyckshändelse
eller en tillfällighet. Nu är,
som utrikesministern i dag meddelade,
Francospanien redan medlem av sex
av Förenta Nationernas fackorgan.
Sveriges representanter har inte ens
lagt sina röster däremot. Det börjar,
herr utrikesminister, likna hållningen
till den s. k. nonintervcntionspolitiken
1937.

När Sveriges regering, som officiellt
bekänner sig till neutraliteten, nu uner
en viss situation vägrar de europeiska
neutralisterna visum för att genomföra
en konferens i Sverige mot
krigspolitiken, så nekar den inte bara
andra folk vad den själv säger sig
önska. I verkligheten blir ett sådant
ståndpunktstagande ett partitagande för
de krafter, krigets krafter, mot vilka
neutralisterna riktar sig.

Numera godtar även utrikesministern
konstaterandet, att det uppstått två läger
i den internationella politiken.
Tack vare den amerikanska blockadpolitiken
har det även uppstått två
skilda världsmarknader.

Inför denna tragiska klyvning av
världen som, om den inte bringas att
upphöra, ställer en katastrofal sammandrabbning
mellan huvudkrafterna som
perspektiv, skall den svenska utrikespolitiken
göra sitt val. Hurudant har
då detta val blivit?

Enligt statsverkspropositionen skall
Sverige betala enbart i medlemsavgifter
till vissa internationella organisationer
närmare 20 miljoner kronor under
nästa budgetår. Dessa organisationer är
i allmänhet s. k. västorienterade och
domineras i vissa fall av Atlantpaktens
stater. Där har vi förutom Förenta
Nationerna, Marshallorganisationen,

Europarådet och Europaförsamlingen,
Internationella betalningsunionen, Europabanken,
Nordiska Rådet, Unesco,
Gatt och nu senast den internationella
kol- och stålpoolen, en jättetrust i krigsförberedelsernas
tjänst. Där har vi också
en rad av specialavta! på samma
linje, såsom det bilaterala Marshallavtalet
med USA, Havanastadgan, Fulbrightavtalet
m. m. Därför har också
folkpartiledaren herr Ohlin redan förut
med rätta kunnat konstatera, att Sverige
inträtt i en ekonomisk-politisk blockbildning
med Atlantpaktens stater.

Militärt står ännu vårt land officiellt
alliansfritt. Men i Ny Militär Tidskrift,
detta typiska generalsorgan, förklaras
utan någon invändning eller protest, att
vi inte får försvara oss mot eventuellt
angripande brittiskt eller amerikanskt
flyg. Sveriges militära utrustning standardiseras
alltmer med atlantblockets
flygbeväpning, vi köper brittiska reaplan
och stridsvagnar, amerikanskt radarmaterial
o. s. v. Det fraterniseras på
ett uppseendeväckande och allt annat
än alliansfritt sätt med Atlantpaktens
främsta militärer och militära organisationer
liksom med dess regeringar.
Samtidigt registrerar, bevakar och utestänger
våra myndigheter här i landet
anhängare till en vänskaplig politik
gentemot Sovjetunionen.

Förra året presenterade vi inför riksdagen
en lång lista med exempel på
denna fraternisering västerut. Sedan
dess är listan utökad. Sålunda har bl. a.
förekommit följande militärt betonade
besök respektive kontrabesök.

I mars: flygstabschefen, general Westring,
besökte USA och Ganada. Brittiske
generalmajoren Down, en brigadgeneral
och en överstelöjtnant besökte på
svensk inbjudan svenska truppförband
och följde fälttjänstövningar i olika delar
av landet.

I april: den 3—9 april företog flygkadettskolan
under överstelöjtnant Uggla
med 49 man och 22 flygplan en övningsflygning
till England.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

I juni: en brittisk örlogseskader,

ubåtsdepåfartyget Monlclaire på 23 000
ton, fyra ubåtar och en jagare besökte
under sex dagar Stockholm. Två amerikanska
jagare med 652 mans besättning
besökte under fem dagar Karlskrona.

I juli: brittisk kryssare anlöpte Hälsingborg.
En svensk örlogseskader, ett
minfartyg och elva minsvepare, besökte
den danska staden Aarhus.

I augusti: två norska jagare och fyra
minsvepare besökte i fyra dagar Göteborg.
Kadetter från de skandinaviska
ländernas krigsskolor hade träff i Varberg,
varefter danskar och norrmän
fraktades hem med svenska örlogsfartyg.
En av cheferna för atlantpaktsorganisationen,
den kanadensiske generalen
Slemon, jämte en överste och en
kapten besökte svenska flygflottiljer och
mottogs då av försvarsministern och
chefen för flygvapnet.

I september: natten till den 17 september
ankrade två större kryssare och
en stor minkryssare, som deltagit i operation
Storbrass, på Ystads redd. Operation
Storbrass försiggick tidvis inpå
skånska kusten. Samtidigt med Storbrass
hade svensk flotta och flyg stora
övningar i närheten. Den amerikanske
arméstabschefen besökte Sverige på
återvägen från Jugoslavien.

I oktober: brittisk kryssare på 9 000
ton och med 850 mans besättning ankrade
vid Nya Varvet, Göteborgs örlogsstation.
En holländsk jagare och en
fregatt besökte Göteborg. Flygkadettskolan,
27 flygplan och lika många kadetter
jämte befäl och teknisk personal
övningsflög till Grekland på sex
dagars besök. Det amerikanska flygvapnets
chef, general Wandenberg, jämte
sällskap besökte i eget stabsplan
Stockholm och motiverade detta med
att han skulle träffa »vännen Nordenskiöld».

Nästa månad skall enligt uppgift sex
brittiska officerare och 26 kadetter under
en vecka vara gäster hos flyg -

Meddelande av utrikesministern.

kadettskolan och därvid bl. a. besöka
Kiruna.

I september meddelades, att brittiska
flygofficerare med den svenske flyggeneralen
i spetsen inspekterat Flygmotors
fabriker i Trollhättan. Samtidigt
uppgavs, att den amerikanska ambassaden
i Stockholm så ofta besökte
dessa fabriker, att företagsledningen låtit
reservera speciella parkeringsplatser
för ambassadtjänstemännens bilar.

Den 12 juli meddelade TT, att den
amerikanske kongressmannen Chatham
var på väg till Sverige för att, som det
hette, »titta på de underjordiska fabrikerna».
Man hade nämligen inte i kongressutskottet,
enligt mr Chatham, »fullständiga
informationer om omfattningen
av dessa fabriker och om de produkter,
som där tillverkas».

Vi har i höst haft besök av den dåvarande
biträdande amerikanske utrikesministern,
Vilhard Thorpe, som några
dagar pratat ekonomi med svenska
regeringen, sett sig omkring och besökt
industrier. Förenta staternas speciella
sändebud i Europa, ambassadören Fred
Anderson, ansågs också behöva tre dagar
för att, som det hette, »diskutera
finans- och ekonomiska frågor med den
svenska regeringen».

Detta är, herr talman, inte en fullständig
lista, och jag har inte lagt särskild
vikt vid den svenske statsministerns
uppmärksammade kusinbesök hos
herrar Truman och Acheson. Statsministern
var ju mycket illa berörd av
min erinran i fjol, att hans ciceron,
senator Magnuson, hade fått intrycket
att »Sveriges kurs är den, att det kommer
att inlemmas i Atlantpakten». Den
amerikanska tidningen Herald Tribunes
medarbetare skrev efter ett stockholmsbesök
i september förra året, att »socialdemokraterna
är fortfarande alliansfria,
men för upprustningen och
en vänlig hållning västerut i motsats
till sin tidigare pacifistiska neutralitet».
Om oppositionen från höger skrev
han, att »de konservativa och liberala

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

är fortfarande officiellt alliansfria men
uttalar privat ingenting mot anslutning
till Atlantpakten». Kanske herr Hjalmarson
när han kommer upp i dagens
debatt har någon kommentar till den
framstående högermannen herr Nordensons
förklaring den 5 november i
fjol i första kammaren, då han sade:
»Många är ju de, som frågar sig om
tiden icke nu är inne för en omläggning
av vår utrikespolitik från neutralitetslinjen
och att eventuellt taga
steget in i Atlantpakten.»

Herald Tribunes medarbetare hade
också förhört sig på militärt håll och
där fått beskedet, att »Sverige kan effektivt
försvaras endast om det ansluter
sig till atlantstaterna». Dylikt kan
fritt utsägas liksom vad Ny Militär Tidskrift
tillåter sig, då regeringschefen
själv upphöjt den amerikanska regeringen
till världens ledare.

Allt detta ser inte så alliansfritt ut att
det stör precis. Men det kanske bidrar
till att förklara den uppskattning av
svensk utrikespolitik, som på senaste
tiden uttrycks från amerikanskt håll,
liksom det kan vara anledningen till
att Sverige numera får köpa amerikanskt
radarmaterial och brittiska
stridsvagnar.

Därmed vill jag inte säga, att Atlantblockets
ledare betvivlar det svenska
folkets uppriktiga önskan att bevara
freden och stå utanför alla militära
uppgörelser. Men dessa herrar drar av
allt vad de erfar slutsatsen, att Sveriges
nuvarande styresmän liksom den
svenska storfinansen är ideologiskt och
politiskt överens med Atlantblocket,
stödjer detsamma efter fattig förmåga
och egentligen bara tänker på ett enda
krigsfall, krigsfall Ost. Många av dem
har börjat inräkna den svenska krigsmakten
i sina potentiella resurser.

Man sade under det andra världskriget
om det neutrala Schweiz’ regering,
att den sex dagar i veckan arbetade för
Hitlers seger men på söndagen bad Gud
om seger för de allierade. På många

sätt stämmer denna karakteristik in på
den verksamhet, som den svenska samlingsregeringen
i vårt land utvecklade
under samma period. Även för dem
som godtog det officiella motivet för
eftergiftspolitiken, nämligen att hålla
landet utanför kriget, vållade denna
mångåriga hjälp åt den hitleristiska
krigföringen många samhällskonflikter.
Den svenska regeringens officiella tack
till Sovjetregeringen den 15 april 1940
för att denna bidragit till att förhindra
Sveriges besättande den 9 april samt
den växande känslan av att även Sveriges
öde avgjordes vid Stalingrad framtvingade
så småningom att Sverige befriade
sig från de åtagna förpliktelserna
gentemot liitlerregeringen och dess
krigspolitik.

1944 blev den stora eftertankens,
självrannsakningens och de nya löftenas
år. Representativt för de nya värderingarna,
särskilt då inom socialdemokratiska
partiet, var då professor
Myrdal i sin i vissa avseenden skarpsinniga
skrift »Varning för fredsoptimism»
skisserade upp möjligheten av
ett nytt krig mellan de anglosaxiska
stormakterna eller ett krig mellan dessa
å ena sidan och Sovjetunionen å den
andra såsom ett möjligt efterkrigsperspektiv.
Båda dessa möjligheter föreligger;
vilken som är mest sannolik får
framtiden utvisa. En svensk utrikespolitik,
som inte räknar med möjligheten
av ett krig mellan de anglosaxiska
stormakterna, för folket vilse. Att blunda
för de risker för vårt land, som det
imperialistiska Västtysklands snabba
uppåtgående som aggressiv, välbeväpnad
stormakt betyder, är ansvarslöst.

I dag är det emellertid av intresse
att erinra sig vad professor Myrdal
1944 hade att säga om Sveriges förhållande
till Sovjetunionen. Han ansåg att
den som han sade »förkättrade ryssskräcken»
på sitt sätt samtidigt är ett
erkännande av att »vårt dominerande
intresse är relationerna till Sovjetunionen»,
och han skrev: »Sveriges allt

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

överskuggande politiska intresse är
emellertid att nå goda och intima relationer
med Sovjetunionen.» Han vände
sig också uttryckligen mot dem som
menade, att en sådan strävan måste påverkas
av om förhållandena mellan Sovjetunionen
och de anglosaxiska stormakterna
förblir goda eller dåliga.
Goda sådana relationer är visserligen
ett svenskt intresse, skriver herr Myrdal,
men han tillägger: »Men även om
så icke kommer att ske, måste vi i Sverige
reglera våra förhållanden till Sovjetunionen.
Detta måste ske på direkt
väg. Vi kan inte lita på de anglosaxiska
stormakterna som förmedlare.»
Och han vände sig samtidigt mot de
enligt hans mening inte talrika svenskar,
som anser att Sveriges främsta
efterkrigsintresse är att nå intima relationer
västerut och vinna stöd gentemot
Sovjetunionen. Detta karakteriserade
han som »ett farligt illusionstänkande
som vi snarast möjligt måste befria
oss ifrån». På denna grund ansåg
han också, att vi bestämt måste avvisa
varje tanke på att vårt land låter sig
brukas till att bli de anglosaxiska
stormakternas uppmarschområde i norr
mot Sovjetunionen. Med ett sådant utrikespolitiskt
program trädde herr Myrdal
in i vår första efterkrigsregering.

Och låt mig nu till slut, efter denna
erinran, påminna om den märkliga
svenska aktiviteten mot den sovjetiska
tolvmilsgränsen i Östersjön, vilken herr
utrikesministern nyss har uppehållit
sig vid.

Sverige är kanske inte utsatt för riktigt
samma hot som Sovjetunionen —
men Sverige har väl inte samma möjligheter
att klara sig heller. Även Sveriges
regering bör emellertid, anser jag,
ha anledning undersöka, huruvida den
nuvarande svenska territorialgränsen
är tillfredsställande och om inte Sverige
i eget intresse borde flytta ut den.
Vi lever dock i reaktionsflygets tid, i
atomåldern. Ett reaktionsplan behöver
femton minuter för att flyga över ös -

Meddelande av utrikesministern.

tersjön, modernt skeppsartilleri skjuter
mer än trettio kilometer. Är det verkligen
anledning för regeringen att beteckna
Sovjetunionens beslut att fastställa
en territorialgräns på ungefär två
svenska mil från kusten som uttryck
för imperialistisk maktsträvan?

Regeringen erkänner, att det härvidlag
inte finns några folkrättsliga regler.
Den känner mycket väl till att det neutrala
Förenta staterna under världskrigets
första skede fastställde en territorialgräns
på femhundra sjömil och
beordrade sänkning av alla tyska ubåtar
som kom innanför detta område
kring den amerikanska kusten. Den
känner till hur den amerikanska regeringen
genom Trumandoktrinen gjort
Medelhavet till amerikanskt innanhav
och redan, inte minst i samband med
operation Storbrass, trängt in i Östersjön.
Den känner till den nuvarande
amerikanske presidentens provokatoriska
förklaring, att Sovjetstaten måste
trängas tillbaka bakom Volga, för att
Förenta staterna inte skall behöva känna
sig hotat.

Jag måste fråga: Är det verkligen anledning
för Sveriges regering att släpa
denna fråga inför Förenta Nationerna
och använda den i det kalla kriget?

Till slut: den svenska utrikespolitiken
har officiellt alliansfriheten och i
händelse av en ny storkonflikt neutraliteten
som riktpunkt. Säkert motsvarar
själva den officiella målsättningen folkets
vilja. Vad jag anfört här visar
dock, att ord och handling inte korresponderar.
I remissdebatten angav
jag i några punkter hur vi ser på utrikespolitikens
problem. Man bör enligt
vår åsikt göra slut på tvångsföreställningen
om oundvikligheten av ett krig
mellan de båda systemens länder. De
kan existera i fred vid varandras sida,
liksom alla tvister mellan staterna kan
regleras vid förhandlingar, om bara
vilja därtill finns. Vår utrikespolitik
måste försvara FN-stadgan i stället för
brotten mot densamma, stödja åtgärder

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

för att få slut på Koreakriget i stället
för åtgärder som förlänger detsamma,
bryta mot politiken att skapa två slutna
världsmarknader och sist men inte
minst verka för en fredspakt, som reglerar
tvistefrågorna och förbjuder användningen
av atom- och bakterievapen.

Utrikesministern har tidigare hävdat,
att masskravet om förbud mot atomvapen
var en tribut till vidskepelsen. Inför
riksdagen har han motiverat oviljan
till initiativ mot atomvapenkrig
med att Förenta staterna hade monopol
på atomenergien — en, hoppas jag, numera
förlegad ståndpunkt. I dag slutar
han sitt tal med ett uttalande mot den
stora fredsappellen. Naturligtvis kan
han inte ange någon bättre utväg än
den att göra frågan om freden till var
mans angelägenhet. Själv har han skött
sitt fögderi på ett sådant sätt, att få
människor och knappast någon statsman
i öst eller väst eller syd tror att
den utannonserade linjen är så allvarligt
menad. Och även inom landet växer
tvivlen på att den politiken främjar fredens
sak.

Herr utrikesministern tycker kanske,
att 600—700 miljoner människor som
underskrivit fredsappellen inte har någon
betydelse. Men han är i det fallet,
för att citera honom själv, offer för en
vidskepelse. Det finns efter vad jag kan
förstå ytterst sett ingen säkrare metod
för att uppvigla folken för freden än
att ta fredens sak i egna händer. Ty,
herr talman, regeringar och utrikesministrar
förgås, men folken består.

Herr HJALMARSON (h): Herr talman!
Utrikesministerns inledningsord erinrar
oss om att det finns ögonblick när
motsättningarna både mellan folken
och inom folken tonar ner och människorna
bäres upp av en allt dominerande
gemensam strävan. Jag vill också
gärna ge regeringen mitt erkännande
för dess snabba ingripande i syfte att
göra det möjligt för oss att i humanitär

handling visa vår medkänsla och vår
solidaritet med den hårt prövade befolkningen
i Holland.

Av inledningsorden i den föregående
talarens anförande framgick det, att
han yttrade sig som främmande sändebud
i den svenska utrikesdebatten. Den
som inte visste detta redan förut skulle
eljest ha kunnat tro att han uppfattade
tillvaron som något slags John Bauersk
trollskog, där alla proportioner är snedvridna
och enkla och naturliga ting
vanställes till oigenkännlighet. Är det
tänkbart, frågade han, att nordkoreanska
fångar vill kvarstanna hos amerikanarna?
Det tycks vara fullt tänkbart.
Vi har emellertid anledning att ställa
en liknande fråga ur ett annat och mer
närliggande perspektiv. Varför flyr
människorna i dessa dagar i tiotusental
från Östtyskland? Inte bara därför
att de fruktar terror och förföljelse.
Nej, tanken att den sista porten mot
väster inom kort kan slå igen förefaller
dem uppenbarligen så outhärdlig, att
de innan det blir för sent bryter upp
från sina hem och sina arbetsplatser
och vandrar över gränsen mot väster.
De föredrar de kapitalistiska flyktinglägren
framför livet i kommunistsamhället.

Det var, herr talman, den 18 maj 1928
som en stor politisk premiär gick av
stapeln i Moskva. Den dagen inleddes
den första stora kättarprocessen inför
en utvald samling av politiska premiärlejon.
För första gången rullades det
beklämmande skådespel upp, vid vilket
världen sedan fått vänja sig. Det är eu
händelse som ser ut som en tanke att
denna första terrorprocess leddes av
den man, som nu representerar Sovjetunionen
i Förenta Nationerna, professor
A. Y. Vysjinskij. Mot slutet av
den rättegången föredrogs ett brev, som
för alltid fäst sig i mitt minne. Det var
skrivet av den trettonårige sonen till en
av de anklagade, till en man som hade
förrätts av sin egen broder. Denne trcttonåring
skrev:

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

»Jag förklarar mig anse min far som
en ärkeförrädare och en arbetarklassens
fiende. Jag kräver för honom det
strängaste straff, dödsstraff. Jag förnekar
honom och vägrar att längre bära
hans namn.»

Även om detta brev, som fått många
efterföljare, är frampressat, ger det uttryck
för en mentalitet som en västerländsk
människa helt enkelt inte kan
fatta. Det ger uttryck för en självuppgivelse
och ett förakt för de mest elementära
mänskliga värden som är obegripliga.
Ur den mentaliteten föds terror
och massförföljelse. Ur den spirar
ett politiskt system, med vilket vi inte
kan ha någonting gemensamt. Den våg
av antisemitism, som nu rullar över
öststaterna, gör bara bilden fullständigare,
inskärper endast ytterligare att
i dag går det en andlig och moralisk
gräns genom världen, som är oöverstiglig.
Ett politiskt system som bygger
på bolsjevismens våldsläror är omöjligt
att godta för människor som vill ge
människovärdet, rätten och rättfärdigheten
dess plats i tillvaron.

Att vi deklarerar hur väsensfrämmande
hela det bolsjevistiska systemet är
för oss är bara den ena sidan av vår
tankevärld. Den andra måste få uttryck
i en medveten strävan efter gemenskap
med de folk och stater, som i dag företräder
frihetens och rättfärdighetens
värden, som förklarar sig beredda att
försvara dessa värden och som försöker
att skapa en ljusare och tryggare
framtid för människorna. I botten på
vår utrikespolitik liksom på allt vårt
handlande måste denna strävan ligga.

Den ena grundförutsättningen för vår
utrikespolitiska huvudlinje är medvetandet
om vår samhörighet med den
fria världen. Den andra förestavas av
vårt läge i världen •— politiskt och strategiskt.
Från dessa båda förutsättningar
har, som jag ser saken, den alliansfria
handlingslinjen vuxit fram. Den har
vuxit fram ur vår situation men är naturligtvis
icke en gång för alla given

Meddelande av utrikesministern.

av det enkla skälet, att situationen inte
är en gång för alla given. Det närgångna
intresse, som från Sovjetunionens
sida visats för interna problem hos oss,
utgör ett nytt vittnesbörd om att vi ligger
i en av farozonerna, och det måste
också skärpa vår vaksamhet.

Alliansfrihet betyder att vi står utanför
stormaktsallianser men i övrigt förbehåller
oss handlingsfrihet. Med denna
allmänna utgångspunkt kan man sammanfatta
våra aktuella utrikesproblem
under följande huvudrubriker:

1) Frågan om den svenska hållningen
till sovjetryska försök till inblandning
i svenska förhållanden. 2) Frågan om
vårt samarbete med Danmark och
Norge. 3) Den svenska ståndpunkten till
försöken att organisera det fria Europa.
4) Vår hållning i FN.

Om de ryska övergreppen mot svenska
flygplan över Östersjön tidigt i somras
har ingående överläggningar ägt
rum mellan regeringen och oppositionen.
Dessa ledde till enighet om innebörden
av den svenska rättsståndpunkten
men till en meningsmotsättning i
fråga om hur denna sak skulle föras
fram inför Förenta Nationerna. Jag
skall inte på nytt fördjupa mig i den
diskussionen.

Jag lyckönskar utrikesminister Undén
till hans kraftfulla och väl avvägda
anförande vid generalförsamlingens
möte men anser fortfarande att frågan
på ett mera direkt sätt borde ha förelagts
den internationella freds- och säkerhetsorganisationen
och att vi därigenom
ytterligare hade kunnat stärka
den svenska positionen.

Att den ryska ambassaden och med
den samarbetande legationer spelat en
betydande roll vid upporganiserandet
av det spionage mot vårt land, på vilket
vi fått så fruktansvärda exempel
under de gångna månaderna, är för den
objektive bedömaren fullkomligt uppenbart.
De ryska utrikesmyndigheternas
sätt att avfärda sakligt grundade svenska
erinringar i detta hänseende gör

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

problemet om möjligt än aktuellare. En
utrikesledning, som utgår från att den
svenska rättvisan skulle vara ett medel
för polisprovokationer, måste ur
svensk synpunkt ses på ett speciellt
sätt. Både egna säkerhetskrav och folkpsykologiska
hänsyn motiverar enligt
högerpartiets uppfattning alt vi ofördröjligen
genomför en väsentlig begränsning
av öststatdiplomaternas —
och givetvis då främst de ryska representanternas
— rörelsefrihet. Denna begränsning
behöver inte drivas med
samma småaktighet, som visas mot t. ex.
Sveriges och andra makters representanter
i Moskva. Det räcker med att den
kommer att framstå som en stark och
otvetydig svensk reaktion mot ryssdiplomaternas
upprepade missbruk av den
vidsträckta gästfrihet, som de fått åtnjuta
i Sverige.

Över huvud taget har jag den uppfattningen
att den enda hållning från
svensk sida, som i längden vinner respekt
på andra sidan järnridån, är att
med fasthet och konsekvens utnyttja
de fullt legitima medel, som även står
en liten stat till buds, när den inte på
annat sätt kan vinna beaktande för
självklara rättigheter. Eventuella missnöjesyttringar
från rysk sida kan vi ta
med största lugn. Det finns ingen som
på allvar kan misstänka vårt land för
att hysa några aggressiva avsikter gent
emot Sovjetunionen eller någon annan
stat. Sverige har så övertygande demonstrerat
sin vilja till fred att ytterligare
bevis icke torde vara nödvändiga.

Att tala om ett nervkrig, riktat mot
de skandinaviska staterna, är kanske en
överdrift. Man kan å andra sidan icke
undgå att göra den observationen, att
det sovjetryska intresset för Skandinavien
har ökat och fått allt fränare uttryck.
En tid var Norge speciellt utsatt
för rysk uppmärksamhet. Så kom det
närgångna intresset för inre svenska
förhållanden, och på sistone har Danmark
råkat in i brännpunkten. Det kalla

kriget har förlängts norrut, och man
behöver ju inte vara utrustad med någon
särskild skarpblick för att se orsaken.

Det danska folket har liksom tidigare
det norska mött framstöten från Moskva
med ett imponerande lugn. Uppenbart
är att aktionen snarare fått motsatt resultat
än det avsedda. Härav kan man
dra den slutsatsen, att Danmark kommer
att fullfölja sin ståndpunkt och
bygga ut sitt försvar i syfte att prestera
motstånd mot varje anfall och att prestera
det i den linje, som ur danska och
skandinaviska synpunkter förefaller
vara den säkraste. I inte ringa grad
kan detta ändra den militärpolitiska
bilden i Skandinavien. Det minskar inte
farorna för oss, men det ger oss bättre
förhoppning om att själva kunna prestera
ett uthålligt försvar för den händelse
en stöt skulle riktas även mot oss.

Jag har, herr talman, tidigare vid
flera tillfällen vågat hävda, att det svenska
försvarsproblemet måste ses i sitt
skandinaviska sammanhang, att vissa
vitala, rent praktiska försvarsangelägenheter
— Bornholmsfrågan är en sådan
— endast kan lösas i detta sammanhang
och att sådana lösningar är fullt möjliga
att nå utan att vi ikläder oss några
automatiska förpliktelser och därför
inte heller behöver komma i konflikt
med vår alliansfria linje. Jag har alltjämt
samma uppfattning och är övertygad
om att den kommer att få stöd
i utvecklingen själv.

Det är, för att välja ett exempel, en
livsnödvändighet för vårt land att vid
en allmän konflikt ha möjlighet att vad
som än händer hålla förbindelserna
västerut öppna. Hela vår försörjning,
hela vår försvarsordning bygger på
denna förutsättning. Västra Sverige är
icke tillräckligt i detta syfte. Den situation
kan uppkomma, då förbindelselederna
från Göteborg och västerut skärs
av. Att då icke ha förberett en annan
utväg är att ta mycket stora risker. Alla
vet vi vart detta resonemang för. Det

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

för till den praktiska frågan om förbindelserna
— både landsvägs- och
järnvägsförbindelserna — mellan Östersund
och Trondheim. För att ordna
den saken behövs inga traktater. Det
behövs bara en överenskommelse i sak
om en konkret fråga, som kan och
måste lösas ur båda parternas synpunkt.
Att en sådan lösning synes ligga
i linje med viktiga, redan i fredstid
framträdande rent kommersiella intressen
på bägge sidor om Kölen är självfallet
en avgjord fördel.

Exemplet med Trondheims betydelse
ur svensk försvars- och försörj ningssynpunkt
ger i själva verket på sitt
sätt uttryck för ett större faktum, som
vi inte kan komma förbi. Vårt land är
för sin existens beroende av öppna och
intima förbindelser med den fria världen.
Vår alliansfria utrikespolitik måste
ses också ur den synpunkten. Det är
därvid fråga om sättet att tillämpa denna
politik, icke om dess huvudlinje. Att
den fria världen förstår vår hållning
och respekterar den har vi säkra bevis
för. Det gäller då att använda denna
utgångspunkt på det ur svensk synpunkt
bästa sättet.

Alliansfrihetens ovillkorliga förutsättning
är ett starkt försvar. Det svenska
försvaret har nått en aktningsvärd
styrka, även om mycket återstår att
göra. Men våra resurser liksom varje
litet lands är begränsade. Vår möjlighet
att prestera ett uthålligt försvar
beror på den fria världens vilja att redan
i fredstid men framför allt i ett
mera kritiskt läge ge det stöd vi behöver.
Begränsad är också vår förmåga
att följa med i den snabba tekniska utveckling,
som på ganska kort sikt kan
förändra förutsättningarna för ett militärt
motstånd. Det är därför ett livsvillkor
för oss att så långt möjligt söka
1''å delaktighet i resultaten av det febrila
forskningsarbete på det försvarstekniska
området, som utvecklas i de andra
demokratiska länderna.

I och för sig kan vi nog räkna med
3 - Andra kammarens protokoll 1953.

Meddelande av utrikesministern.

en beredvillighet att underlätta våra
egna försvarsansträngningar. Den enda
förutsättningen är att vår samarbetsvilja
kommer till uttryck på alla områden
där detta är förenligt med vår
alliansfria utrikespolitik. Vi måste framför
allt undvika att den vanföreställningen
skulle kunna uppkomma, att
Sverige vill isolera sig.

Helt naturligt möter det svårigheter
att organisera den europeiska samverkan,
som inte minst förefaller Amerika
så naturlig och självklar. Det är dock,
herr talman, inte tio år sedan de stora
europeiska folken befann sig i ett krig
på liv och död med varandra. Intressemotsättningarna
mellan olika grupper
av europeiska stater kan naturligtvis
inte övervinnas på en gång eller i ett
svep. Mycket av den misstänksamhet,
som i decennier präglat umgänget mellan
olika europeiska folk och som
skärptes till olidlighet under andra
världskriget, finns fortfarande kvar.
Om man erinrar sig dessa och andra
försvårande omständigheter, är det närmast
anmärkningsvärt att kunna konstatera
vilka framsteg det europeiska
integrationsarbetet redan tagit. Ett enat
Europa är också ett svenskt intresse
både ur ekonomisk synpunkt och med
hänsyn till möjligheterna att skydda
friheten med bevarad fred. Trots vår
inställning till militära åtaganden, som
inte går utanför FN-stadgans och Achesonplanens
ram, bör det finnas möjligheter
för oss att i handling visa vårt
intresse för samlingsarbetet i Europa.
Att så sker måste vara dominerande
för vårt ståndpunktstagande till de olika
organisationsfrågor, som nu står på
dagordningen i Europarådet.

I utrikesministerns redogörelse bcröres
även verksamheten i den ekonomiska
samarbetsorganisationen i Europa,
särskilt med hänsyn till valutaproblemet.
Jag skall givetvis inte här ta
upp någon ekonomisk debatt. Tillåt
mig endast att framföra mina tvivelsmål
på OEEC:s möjligheter att inom
vr 4.

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

överskådlig tid komma till rätta med
frågan om valutornas konvertibilitet.
På något längre sikt tror jag att vi
framför allt måste knyta våra förhoppningar
till strävandena i Västtyskland
och England att göra D-marken respektive
pundet fritt växlingsbara åtminstone
för normala affärstransaktioner.
Lyckas dessa ansträngningar, förändras
förutsättningarna för hela OEEC:s arbete,
och naturligtvis framför allt för
betalningsunionens arbete, högst väsentligt
och därmed även vår egen ekonomiska
situation. Räknar vi med detta
som en möjlighet, då är frågan, om
regeringen nu vill planera för den ekonomiska
frihet, som är villkoret för
vårt inträde i hårdvalutaländernas
krets, eller om regeringen tänker fortsätta
att reglera sig fram med alltjämt
mjuk valuta och försvagad ställning på
världsmarknaden som oundvikligt resultat.

Att närmare granska enskildheterna
i vårt uppträdande i de olika frågor
som aktualiserats inom FN tjänar inte
mycket till. Vi har här i riksdagen tidigare
diskuterat dessa ståndpunkter, och
vi har också redovisat våra skiljaktiga
uppfattningar i vissa frågor. Kanske går
dessa skiljaktigheter tillbaka på en i
viss mån olika bedömning av möjligheterna
att förvandla Förenta Nationerna
till en verksam kraft i försöken
att organisera världens fred. Vem som
kommer att få rätt -— regeringen med
dess något kyligare bedömningar eller
vi, som måhända vill satsa något mer
— kan endast framtiden utvisa. Gemensamt
utgår vi dock från nödvändigheten
av en aktiv svensk insats i Förenta
Nationerna.

I förbigående, herr talman, vill jag i
detta sammanhang efterlysa konsekvensen
i att tillämpa universalitetsprincipen
i FN men nedlägga rösten, då frågan
om Spaniens inträde i Unesco blev
aktuell. Nog känner vi oss främmande
här i vårt land för det spanska samhällsskicket,
men att Spanien skulle

vara mindre salongsfähigt i Unesco än
Polen, Tjeckoslovakien och Jugoslavien,
det tillåter jag mig att bestämt betvivla.

En omvandling av Förenta Nationerna
till ett effektivare fredsinstrument
är ett livsintresse framför allt för de
små nationer, vilkas hela framtid beror
på möjligheterna att göra den internationella
rätten och rättfärdigheten
till faktorer som ingen ostraffat förgriper
sig på. Vi skall räkna med nya
bakslag och nya svårigheter i detta arbete,
men vi måste räkna med att arbetet
till slut leder till resultat. I annat
fall kan vi icke se någon säker framtid
och inte heller några möjligheter att
koncentrera världens krafter på de stora
uppgifterna, som dock måste vara
att förbättra människornas levnadsförhållanden,
att göra livet rikare och ljusare
för dem. »Soldatens ränsel är lättare
än fångens bojor», yttrade president
Eisenhower i sitt stora tal. Även
om vi hoppas att den dag skall komma,
då vi icke alla måste bära soldatens
ränsel, är vårt folk uppenbarligen berett
att behålla packningen så länge
alternativet är fångens bojor.

Herr HAGBERG i Stockholm (k) kort
genmäle: Herr talman! Herr Hjalmarson
underlät att besvara spörsmålet,
huruvida han är enig med herr Nordenson
i hans förklaring i november månad
föregående år. Men det kanske var
ett slags svar, när herr Hjalmarson här
inför kammaren påyrkar särskilda åtgärder
för att förbättra kommunikationerna
mellan Trondheim och Östersund.
Jag vill i anledning härav erinra
om några fakta som numera är kända
för alla, nämligen att i de nazityska planerna
för att erövra Sverige, som bl. a.
innefattade att man skulle skära av Sverige
och dela det i två delar, ingick som
den väsentliga punkten en invasion över
Trondheim och Östersund.

Herr Hjalmarson säger att han fullt
och fast tror på att de nordkoreanska

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

krigsfångarna önskar stanna kvar hos
Syngman Rhee och amerikanarna. Jag
vill här återge några rader ur ett brev
från Kojeön, undertecknat av 6 223
krigsfångar, vari övertalningsverksamheten
karakteriseras. Det heter där
hl. a.: »Den 19 maj 1952 bekantgjordes
i läger nr 66 att alla krigsfångar som
önskade återvända till Nordkorea måste
kl. 7 på eftermiddagen stå uppställda
framför sina baracker och vara beredda
att föras ombord på fartyg. Alla utan
undantag ville fara hem. Då vi hade
ställt upp oss, besköt de amerikanska
soldaterna oss med kulsprutor och eldkastare
och satte in stridsvagnar mot
oss. 127 av våra kamrater stupade.

Många blev sårade.» ■— --»Yåra liv

är i fara», heter det vidare. »Hjälp oss
så fort som möjligt att komma ut ur
det amerikanska helvetet.»

Ännu en episod från de förhör vid
Kojeläget, som Röda korsets representanter
hållit, bör räddas från glömskan:
»Förtroendemannen såg hur soldaterna
trampade på döda kroppar. Liken lastades
på lastbilar utan att man läkarundersökte
dem. Förtroendemannen antar
att några av dem som man antagit
vara döda i verkligheten ännu var vid
liv. Varken förtroendemannen eller de
fångar som befann sig på lägerlasarettet
kunde fastställa hur många lik det
var.»

Det finns hur mycket som helst sådant
material när det gäller att bedöma
den omvändelsepraktik som tilllämpas
i dessa fångläger.

Då säger herr Hjalmarson: »Men det
är väl lika troligt att dessa krigsfångar
vill stanna kvar hos amerikanarna och
Syngman Rhee som att östtyskar nu beger
sig till Västtyskland.» Ja, det är
säkert åtskilliga östtyskar som beger
sig till Västtyskland, men jag vill erinra
om en uppgift som den svenska
nyhetsförmedlingen i allmänhet icke har
vidarebefordrat, nämligen den preciserade
uppgift som vid årsskiftet gavs av
den östtyska republikens regering. En -

Meddelande av utrikesministern.

ligt denna har det under år 1952 vandral
över dubbelt så många människor från
Västtyskland till Östtyskland som från
Östtyskland till Västtyskland.

Herr HJALMARSON (h) kort genmäle:
Herr talman! Ingen kommer förvisso,
herr Hagberg i Stockholm, att hindra
fångarna på Kojeön att återvända.
Ingen människa har ifrågasatt något
sådant; det är över huvud inte detta
som debatten gäller. Vad det här rör
sig om är huruvida de fångar som med
våld motsätter sig att återvända till sitt
kommunistiska hemland skall få möjlighet
att kvarstanna i den demokratiska
världen. Från FN:s sida har man ju förklarat
sig beredd att tillåta vilken som
helst form av opartisk kontroll för att
det skall kunna göras en undersökning
om vilka fångar det kan bli fråga om.

Detta är den faktiska verkligheten.
Vad herr Hagberg här sade utgjorde eu
vrångbild av verkligheten.

Vad beträffar herr Nordensons uttalande
i första kammaren, som herr Hagberg
citerade, har jag övertygat mig om
att detta utgjorde — det är för övrigt
betecknande för herr Hagbergs sätt att
citera — ett referat av den debatt som
flammade upp i vårt land efter de ryska
nedskjutningarna av svenska flygplan
på Östersjön. Herr Nordenson hänvisade
till denna debatt för att motivera sitt
önskemål om att så snart som möjligt
få till stånd en utrikespolitisk diskussion
här i riksdagen.

I anledning av vad herr Hagberg sagt
både i sitt inledningsanförande och i
sin replik skulle jag, herr talman, vilja
erinra om vad det är som alltid gör det
sakligt sett fullkomligt meningslöst att
ta upp en diskussion med kommunisterna.
Vilka förvrängningar kommunisterna
än må göra av strävandena i den
demokratiska världen, kan de aldrig
komma ifrån det avgörande faktum att
dessa strävanden, regeringarnas politik
inbegripen, bygger på fria överlägg -

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

ningar, på fri opinionsbildning och på
fria sammanslutningar. Att herr Hagberg
kan stå här och tala som han gör sker
uteslutande i kraft av den frihet, som
han och hans parti förnekar. Om folken
i de av kommunisterna våldtagna länderna
fritt finge ge uttryck åt sin vilja,
skulle de kommunistiska diktaturerna
falla sönder och samman. Herr Hagberg
begagnar det svenska språket i rakt motsatt
mening mot vad vi gör. I kommunisternas
nyutgivna program talas det
om att man vill ha fria val. Om val efter
kommunistisk modell skulle anordnas
i vårt land, vet vi precis hur detta
skulle gå till. Först skulle ett stort antal
svenskar, däribland flertalet av dem som
tillhör denna kammare, bli likviderade,
som det så vackert heter, eller placerade
i koncentrationsläger. Sedan tillräcklig
skräck ingjutits hos folket skulle en enda
vallista läggas fram. Om det vanliga beteendemönstret
i de erövrade staterna
följdes, skulle på denna lista som första
namn sättas Stalin. Däremot förefaller
det mot bakgrunden av dagens erfarenheter
mera tvivelaktigt, om herr Hagberg
i Stockholm skulle bli andra namn
på listan. I dag röd, i morgon död, förefaller
att vara ordspråket på modet i de
ledande kommunistiska kretsarna runt
om i världen.

Herr OHLIN (fp): Herr talman! Det
kalla kriget fortsätter. Motsättningarna
mellan öst och väst är lika utpräglade
som någonsin. Sovjetryssland fasthåller
vid sin vägran att träffa en uppgörelse,
som äntligen skulle befria Österrike
från ockupationens vädervärdighet.

Sovjetunionen vägrar också att gå
med på fria val i hela Tyskland, som
skulle kunna skapa underlag för eu demokratisk
regering i ett enat Tyskland,
en regering, som sedan skulle få
deltaga i de stora uppgörelserna kring
fredsfördraget. Sovjetryssland vill, att
avgörande beslut rörande Tysklands
framtida ställning skall fattas, innan

fria val har hållits och innan en demokratisk
regering för hela riket har bildats.
Att på detta sätt försöka beröva
det tyska folket medinflytandet över
sin framtida ställning i Europa är
orimligt. Den ryska hållningen omöjliggör
tills vidare en lösning av det
tyska problemet i demokratisk riktning.
. Diktaturstaten i öster fruktar demokratien
i andra länder likaväl som
innanför sina egna gränser.

Den världspolitiska spänningen de
senare åren äger ett intimt samband
med Sovjetrysslands militära kraftutveckling
under åren närmast efter kriget,
den tid, då västmakterna reducerade
sitt försvar i snabb takt i hopp om
fredliga uppgörelser kring de internationella
problemen. År 1948 hade Ryssland
icke blott en förkrossande lantmilitär
överlägsenhet utan var även i
färd med en oerhörd, kvantitativ och
kvalitativ förstärkning av sitt flygvapen.
Det ligger i öppen dag vilka risker
detta tillstånd innebar för det nästan
nedrustade Västeuropa. Atlantpakten
och västmakternas upprustning sedan
1949 har framtvingats av den ryska
strävan efter militär supremati och
av Rysslands upprepade vägran att acceptera
en internationell rustningsbegränsning,
grundad på de olika staternas
försvarsbehov.

Den ryska propagandan framställer
nu västmakternas åtgärder som förberedelser
till angreppskrig. Man utmålar
till och med Danmarks och Norges blygsamma
försvarsåtgärder som ett hot
mot det fredsälskande östblocket. Lammet
hotar den snälla, snälla vargen! Hur
föga diktaturstaternas metoder ändrats!
Vi känner igen Hitlereregimens varningar
till kringliggande länder, bl. a.
Sverige, att varje försök till skyddande
militära åtgärder, t. ex. mobilisering i
vissa lägen, skulle betraktas som angreppshot.
Lyckligtvis genomskådas
denna ryska komedi i alla fria länder.
Säkert inser till och med herr Hagberg
i Stockholm och hans kommunistiska

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

vänner hur orimlig denna ryska beskyllning
mot Danmark och Norge är; att
han inte vill eller vågar medge det är
en annan sak — han uppträder ju här
som försvarsadvokat för Sovjetrysslands
utrikespolitik.

Herr Hagbergs tal här i kammaren
följer alltid samma linjer. Han tycks
tänka efter, om Sovjetrysslands politik
liar på någon punkt blivit kritiserad
i den offentliga debatten, gör en katalog
över de punkterna och upptar dem
sedan omsorgsfullt till bemötande. Han
tycks uppfatta sin ställning så, att det
gäller för honom att på varje punkt bemöta
den kritik, som framförts mot
rysk utrikespolitik. I stället för att
komma med argument upprepar herr
Hagberg och andra kommunister sina
påståenden, att de ryska rustningarna,
som började tidigare än västmakternas
efter kriget, tjänar freden, medan de
senares försvarsåtgärder innebär planer
på ett angreppskrig. Kan nedrustning
av det sunda förnuftet komma
längre än i en sådan propaganda?

Ur svensk synpunkt är tillväxten av
demokratiernas militära styrka enbart
glädjande, även om en internationell
rustningsbegränsning är vad vi önskar
och hoppas på längre fram och helst så
snart som möjligt. Riskerna för världsfredens
brytande minskas för närvarande
i samma mån som den ryska militära
överlägsenheten över demokratierna
till lands och i luften avtar. Även
för Sverige växer på det sättet utsikterna
att få behålla freden. Våra egna
försvarsåtgärder, som nästa år kommer
att kosta långt över 2 000 miljoner kronor
eller ungefär 6 procent av nationalinkomsten,
är naturligtvis också ägnade
att öka våra möjligheter att bevara
freden. Det är i första hand till
dem vi få lita; de utgör samtidigt ett
bidrag till försvaret av friheten och
demokratien i världen. Man kan möjligen
som ett erkännande härav betrakta
den ökade villigheten att till Sverige
leverera modern krigsmateriel väster

Meddelande av utrikesministern.

ifrån, som framträtt på senare tid. Att
därvidlag uppnå ytterligare framsteg är
ett väsentligt svenskt intresse, vilket
herr Hjalmarson nyss före mig påpekade.

Det är min bestämda uppfattning, att
Sverige bäst gagnar både sitt eget intresse
av fred och frihet och världsfredens
sak genom att fortsätta sin alliansfria
politik. Att ett annat världspolitiskt
läge kan leda till en omprövning
av vår utrikespolitik är självklart, och
detta har även framhållits av regeringens
talesmän. Lika uppenbart är, att
vi bör arbeta på att hos de fria folken
vinna ökad förståelse för Sveriges utrikespolitiska
hållning — inte bara
hos de fria folkens regeringar utan
också hos den allmänna opinionen i
väster. Utrikesministern har ibland visat
sig föga lyhörd för sådana önskemål,
och han har med rätta kritiserats
därför.

.lag är glad att utrikesministerns tal
i FN-församlingen i höstas rörande de
ryska nedskjutningarna av svenska flygplan
fick ett så gott mottagande och
verkade i rätt riktning. Det var ett betydande
framsteg i jämförelse med att
nöja sig med att låta saken falla, sedan
.Sovjetunionen avböjt ett skiljedomsförfarande.
Det finns knappast anledning
att ånyo debattera detta. Vad som däremot
bör markeras är, att Sovjetrysslands
hänsynslösa aktion mot svenskt
flyg och dess senare uppträdande i denna
sak på den svenska folkopinionen
gjort ett intryck, som kommer att bestå
länge, åtminstone om inte en rysk hållning
av annat slag blir uppenbar. Detsamma
gäller de ryska diplomaternas
aktiva roll i spioneriet mot Sverige.
Det som därvidlag förekommit är så
allvarligt, att en bestämdare aktion tarvas
än den vanliga officiella, som innebär
en begäran att vederbörande diplomat
hemkallas. Någon begränsning av
de ryska diplomaternas rörelsefrihet i
Sverige skulle både införa östblockets
makthavare och inför världsopinionen

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

och Sveriges folk markera en bestämd
svensk hållning. Jag har i utrikesnämnden
framkastat tanken att man utanför
de förbjudna zonerna i Sverige,
som utlänningar av militära skäl inte
får besöka, åtminstone inom vissa områden
skulle lägga andra zoner, som de
ryska diplomaterna endast finge besöka
efter att ha gjort särskild anmälan.

Får jag i anslutning till denna fråga
erinra om att utrikesminister Undén
haft ett samtal med utrikesminister
Vyshinsky. Kan inte utrikesministern
tala om för .svenska folket någonting
om den ryska hållning, som vid detta
tillfälle demonstrerades?

På tal om den svenska attityden i sådana
sammanhang med intresse österut
måste jag beröra den kommuniké, som
utrikesdepartementet vid månadsskiftet
utsände rörande flyktingars rätt att här
i landet bedriva politisk verksamhet.
Detta meddelande utsändes ju med anledning
av uppgiften, att en estländsk
exilregering skulle bildas i Oslo. Meddelandets
första del lyder: »Svenska
regeringen upprätthåller som bekant
den regeln, att politiska flyktingar, som
åtnjuter asylrätt i Sverige, inte får bedriva
politisk verksamhet i landet.»

Tillåt mig, herr utrikesminister, ett
par frågor! Har inte flyktingar i princip
samma rätt som andra utländska
medborgare här i landet — utom i de
individuella fall, då särskilda villkor
har uppställts för uppehållstillstånd?
Yad menas i detta sammanhang med en
politisk verksamhet, som är förbjuden?
År kanske esternas politiska organisationer
här i Sverige otillåtna, trots att
de varit i verksamhet mycket länge?
Denna verksamhet har ju, så vitt jag
vet, hittills framkallat en välvillig reaktion
på svenskt håll. En sådan ståndpunkt
som att allt slag av politisk verksamhet
skulle vara förbjuden och leda
till att vederbörande riskerar att inte
längre få stanna kvar i landet, kan jag
för min del inte finna vara rimlig.
.Tåg kan väl förstå, att det i vissa fall

kan finnas skäl att ställa villkor, t. ex.
i fall en person med Trotskis ställning
skulle komma och slå sig ned i Sverige.
Det är ju inte önskvärt, att en sådan
person organiserar en betydande politisk
verksamhet i Sverige. Det är väl
emellertid en annan sak när man vill
ställa upp den regeln, att politiska flyktingar
överhuvud taget inte ha någon
som helst rätt att ägna sig åt politik.
Utrikesdepartementets mycket svepande
meddelande synes i varje fall mig gå
längre än som är motiverat, och jag
undrar, herr utrikesminister, om den
inte går utöver vad som faktiskt motsvarat
regeringens politik i detta fall
under senare år. Jag hoppas att det inte
är tal om någon skärpning av den svenska
hållningen till flyktingar, som erhållit
asylrätt.

Får jag lov, herr talman, att här inskjuta
en liten observation med anledning
av den debatt som herr Hagberg
i Stockholm nyss fört med herr Hjalmarson.
Det är ju på tal om fångarna
i Korea egendomligt, att till och med
den indiska resolutionen, som ju klart
gick ut på att förhindra varje form av
våld och tryck på fångarna när de
skulle ta ställning till sitt hemsändande
eller icke, avvisades från sovjetryskt
håll med en sådan snabbhet som vore
man rädd, att t. ex. Kommunistkina
skulle reflektera på saken. Alla förstår,
att herr Hagbergs argumentering går
alldeles vid sidan om den situation som
uppkommit genom den indiska resolutionen,
vilken av Förenta Nationerna
antagits med förkrossande majoritet.

När det gäller kommunisternas verksamhet
för att i utlandet sprida oriktiga
uppfattningar om svensk utrikespolitik
kanske jag kan få helt kort erinra
om det ryska meddelandet om hemliga
militära överenskommelser mellan
Sverige och Amerika i samband med ett
besök av eu amerikansk medborgare för
någon tid sedan. Det visade sig att detta
meddelande härstammade från en svensk
nyhetsbyrå — av vilken anledning med -

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

delandet inte trycktes i Ny Dag utan i
en finsk tidning vet man inte, men metoden
tycks vara relativt vanlig. När
utrikesdepartementet meddelade, att
förhandlingarna med denna amerikan
utgjorde en vanlig konversation rörande
OEEC-frågor, alltså rörande ekonomiskt
samarbete i Västeuropa, svarade
kommunisttidningen Ny Dag: »Ja, ja,
men det är bara en bekräftelse på vad
som sagts, ty OEEC, Parisorganisationen,
har ju kontakt med andra västmaktsorganisationer
och samverkar med
västmakterna. Det är alltsammans ett
led i angreppskrigsplaner och dylikt.»

Nu gällde det emellertid meddelandet
att det skulle finnas »hemliga militära
överenskommelser». Man har tydligen
på kommunistiskt håll förbisett, att
Sveriges medverkan i OEEC inte är en
bekräftelse på hemliga militära överenskommelser
utan är en fullständigt
öppen och känd sak, vilken många
gånger har diskuterats i denna kammare.
Vilket erbarmligt dåligt försvar
för utspridande av uppenbara och medvetna
osanningar har inte det kommunistiska
huvudorganet fått hemfalla åt!

.lag kommer nu till några observationer
rörande samarbetet mellan de europeiska
demokratierna. Jag tror att det
är inte mindre betydelsefullt för Sverige
än för våra grannländer Danmark
och Norge. Det förhållandet att Sverige
står utanför Atlantpakten gör det ännu
viktigare för oss att samverka med de
demokratiska staterna i Västeuropa på
lämpliga områden än det annars skulle
ha varit. Jag har vid ett par tillfällen
uttryckt min uppskattning av den politik
den svenska regeringen fört inom
Parisorganisationen inklusive vår samverkan
i den europeiska betalningsunionen.
Jag förbigår här den plötsliga
sinnesförvirring som för ett år sedan
kom statsministern att börja tala om
möjligheterna att med generella exportavgifter
hålla tillbaka den svenska exporten
på bl. a. Västeuropa. Vilka skadeverkningar
skulle inte en politik av

Meddelande av utrikesministern.

denna art ha medfört! I vilken flagrant
motsättning till vår allmänna attityd
till det västeuropeiska samarbetet skulle
den inte ha stått!

Jag vill däremot beröra en annan
oroande händelse under fjolåret på
detta område, en sak som tyvärr förverkligades.
.Tåg tänker på Storbritanniens
nya politik att sätta officiella
maximipriser på svenska skogsprodukter
och i viss mån organisera ett köparmonopol
på sådana produkter genom
förhandlingar med andra länder,
d. v. s. att genom statliga åtgärder söka
»bryta» marknaden för de svenska produkterna.
En utrikcshandelspolitik av
denna art kan uppenbarligen lätt urarta
till ett politiskt slagsmål. Det skedda
visar bl. a., vilka risker för politiska
konflikter som en statlig dirigering
av utrikeshandeln medför, vare
sig en socialistisk eller en konservativ
regering sitter vid styret. Den lärdom
som därav kan dras har emellertid kanske
särskilt intresse för människor med
socialistisk åskådning, t. ex. för dem
som ansluter sig till det svenska socialdemokratiska
27-punktsprogrammet.
Jag hoppas, att regeringen har gjort
fullt klart för Storbritanniens regering,
att en fortsatt politik av sådant slag
skulle undanrycka grunden för den politik
av hänsyn och samverkan som vi
i Sverige liksom hittills önskar föra
mot Storbritannien. Organisationer av
sådan art som Uniscan, vilken tidigare
tillskapats för speciell samverkan mellan
Storbritannien och Skandinavien,
skulle naturligtvis bli utan betydelse,
om sådana tendenser i brittisk politik
som jag här vidrört skulle framträda
på nytt.

Jag vill här tillägga, att jag knappast
delar herr Hjalmarsons optimism att
eu snar konvertibilitet för pund sterling
— hur önskvärd den än kan vara
— är någonting som vi bör räkna med,
så att vi därpå kan grunda i varje fall
en del av vårt uppträdande i det västeuropeiska
ekonomiska samarbetet. Jag

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

är snarast böjd att bär intaga en mer
pessimistisk hållning och tro, att en
samverkan efter samma linjer som hittills
inom Parisorganisationen och betalningsunionen
får prövas. Men naturligtvis
är det oroande, att importrestriktionerna
under de senaste 18 månaderna
har skärpts på olika håll i
Västeuropa, bl. a. i England och Frankrike,
och att tullförhöjningar har genomförts,
t. ex. i Frankrike och Västtyskland.
Vi har i Sverige allt intresse
av ett friare varuutbyte och bör naturligtvis
tänka oss för många, många gånger,
innan vi slår in på sådana vägar. Men
en fortsatt engelsk-fransk-tysk- handelspolitik
av det slag, som börjat framträda
under de senaste 18 månaderna, kan
för den svenska utrikeshandeln betyda
en belastning, som vår betalningsbalans
i längden icke mäktar bära. Regeringen
gagnar nog det europeiska samarbetet
bäst genom att i tid göra detta klart för
våra handelspartners.

Vad det politiska samarbetet i Europarådet
beträffar, så tror jag att doktor
von Friesen här senare kommer att
närmare uppehålla sig vid detta. Jag
nöjer mig med att uttala den förhoppningen,
att regeringen gör allt för att
vi skall kunna fortsätta i denna krets
av närbesläktade demokratier. Utrikesministern
sade i sitt anförande för en
stund sedan på tal om Edenplanen, att
det inte kunde överensstämma med
Sveriges alliansfria politik att som medlem
i Europarådet delta i överläggningar
om det europeiska försvaret såsom
en gemensam angelägenhet för medlemsstaterna.
Det må vara sant. Men
frågan är, om vi kan ta skada av att
vara åhörare vid sådana överläggningar,
om de någon gång skulle komma att
hållas. Vi kan i så fall — om vi skall
gå så långt i granntyckthet — avlägsna
oss ur salen för några timmar utan att
därmed lämna Europarådet. Något mera
kan väl inte ifrågasättas. Men jag måste,
herr talman, erkänna att jag för min
del inte kan se, att vi skulle ta någon

skada av att sitta kvar som åhörare,
medan debatten pågår.

Det förefaller som om riskerna för
att Edenplanen skulle föra Sverige in
i en omöjlig situation genom att vissa
försvarsfrågor tas upp till behandling
numera i stort sett har övervunnits. Jag
är därför förvånad över att utrikesministern
så bryskt och utan närmare diskussion
upprepar en varning, som på
ett tidigare stadium kanske inte var helt
onaturlig. Han säger med syftning på
Edenplanen: »Ifall planen genomföres
kan därför Sverige nödgas ta sin ställning
till Europarådet under övervägande.
» Inte ett ord säges om de mycket
allvarliga och, som jag tycker, ganska
resultatrika ansträngningar, som
man gjort från de andra staternas sida
för att ta hänsyn till Sveriges speciella
situation och möjliggöra för oss att
stanna kvar inom rådet utan att skadas
av att där inom en begränsad krets av
stater diskuteras även själva försvarspolitiken.
Enligt min mening skulle det
vara mera naturligt att understryka
Sveriges fasta vilja att på allt sätt bidra
till ett undanröjande av de svårigheter,
som naturligtvis kan uppkomma
även i framtiden. Låt oss inte ta alltför
lätt på frågan om ett svenskt tillbakadragande
från det europeiska samarbetet
i Europarådet! För hela vår position
i den fria världen vore det ytterligt
beklagligt, om något sådan skulle
inträffa.

I fråga om det nordiska samarbetet
konstaterar jag liksom utrikesministern
med stor tillfredsställelse, att det nordiska
rådet nu skall börja sin verksamhet.
Jag hoppas att det skall bli möjligt
för rådet att utföra ett resultatrikt arbete
på ett område, där viljan till framsteg
länge tycks ha varit god men där
de uppnådda resultaten hittills varit
relativt begränsade. Får jag härvidlag
bara vidröra en speciell fråga. Tidigare
har man diskuterat spörsmålet om en
nordisk tullunion — närmast kanske
man tänkte att den på grund av Fin -

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

lands speciella läge skulle omfatta Sverige,
Norge och Danmark. Det visade
sig, att man inte kunde vinna enighet
om denna sak. Det var väl särskilt på
norskt håll som betänkligheterna var
utpräglade. Man hänvisade då just från
norsk sida till möjligheterna av ett närmare
samarbete inom vissa branscher
och föreslog, att utredningar kring problemet
om ett handelspolitiskt närmande
i Norden skulle fortsätta. Nu har,
såvitt jag kan förstå, genom en händelse
för ett par månader sedan ett
nytt läge skapats för detta samarbete.
Tidigare var nämligen partiella tullunioner,
omfattande endast vissa branscher,
oförenliga med både mest-gynnad-nationsklausulens
traditionella innebörd
och de principer, som uppställs
i den s. k. GATT-organisationen.
Emellertid har sedan ett par månader
de sex Schuman-staterna erhållit internationellt
medgivande att bilda en partiell
tullunion omfattande kol- och
stålprodukter. Därför öppnar sig kanske
nu en möjlighet för de nordiska
länderna att få liknande medgivanden
till partiella tullunioner inom sådana
områden, där det kan vinnas enighet
mellan de tre länderna om saken. Jag
skulle tro att detta förutsätter, att eu
nordisk aktion får läggas upp såsom
inledning till vidare åtgärder i bestämd
riktning mot en allmän tullunion,
ty annars kanske det inte finns
stora utsikter att få saken accepterad.
Jag skulle vilja vädja till den svenska
regeringen att ägna denna fråga ett
särskilt intresse och se till att de utredningar,
som har pågått, nu i första hand
inriktas på förutsättningarna för en lösning
av detta spörsmål. I så fall kan
sedan Nordiska rådet och därefter regeringarna
pröva möjligheterna och
uppta förhandlingar med andra stater,
kanske då i första rummet med dem
som kan tänkas inta en mera välvillig
hållning till ett sådant nordiskt förslag.

Jag erkänner, herr utrikesminister,
att jag anser att ett framsteg på detta

Meddelande av utrikesministern.

område — även om det medför endast
begränsade ekonomiska fördelar — är
en ganska viktig angelägenhet. Ty det
är något nedslående och i längden ganska
farligt för känslan av sammanhållning
i Norden, om vi talar mycket om
samarbete men, som jag sade nyss, uppnår
alltför begränsade praktiska resultat.

Ur många synpunkter är det naturligtvis
ytterst betydelsefullt att förståelse
och samverkan uppnås på en rad
andra områden här i Norden. Jag skall
här bara uppehålla mig vid en fråga,
som även herr Hjalmarson var inne
på: en ökning — i händelse av krig —
av tillförselmöjligheterna till Sverige
västerifrån genom en utökning av kapaciteten
på de norska transportvägarna
och eventuellt de norska hamnarna.
Man kan inte begära att Norge självt
skall bära hela kostnaden för vad som
här erfordras. Regeringen vet att jag
under ganska lång tid — i likhet med
åtskilliga andra — har ägnat denna
fråga ett betydande intresse. Jag förstår
att det här gäller svåra frågor, att
förhandlingarna tar tid och att det inte
alltid är möjligt att vid varje tillfälle
lägga alla kort på bordet. Vågar man
tro de offentliga upplysningar, som
kommit från Norge om en i stort sett
välvillig norsk hållning till själva tanken,
borde praktiska resultat kunna
uppnås. Jag vet att regeringen har sin
uppmärksamhet fäst på frågan, men det
är hög tid att denna fråga ges den prioritet
i nordiska sammanhang, som den
förtjänar, och jag är inte alldeles säker
på att den fått en sådan prioritet vid
regeringens behandling. Detta spörsmål
är nämligen f. n. långt viktigare än
t. ex. frågan om Öresundsbron, som väl
Nordiska rådet skall diskutera, hur livligt
jag än önskar att någon gång i
framtiden även den frågan skall kunna
lösas.

Det vore i sanning tragiskt om Sveriges
från Norges och Danmarks avvikande
utrikespolitik skulle hindra

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

eller försena en utveckling, som för de
nordiska folken närmare varandra i
det praktiska arbetet. Denna olikhet i
utrikespolitisk hållning behöver inte
vara ett sådant hinder. Åtskilligt kan
i alla fall uppnås under de närmaste
åren. Hur framtidens världspolitiska
konstellationer kommer att se ut t. ex.
om ett decennium, lönar sig föga att
spekulera över i dag, men viljan att i
väsentliga avseenden föra en nordisk
politik inom ramen för varje skedes
särskilda förutsättningar måste stå fast.
Vårt folk och vår generation möter här
en historisk förpliktelse. Inte genom
isolering och försök att vara sig självt
nog utan genom att utveckla vänskapen
och arbetsgemenskapen i Norden kan
Sveriges folk möta de krav tidsläget
ställer. En sådan inställning underlättar
också vår samverkan i större internationella
sammanhang, där vi har att
göra vår insats för lösningen av mänsklighetens
största politiska uppgift: att
trygga freden och på dess grund bygga
en värld av frihet åt människorna.

Herr förste vice talmannen övertog
nu ledningen av kammarens förhandlingar.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet HEDLUND: Herr talman! Den
spänning på det internationella området,
som vi bevittnat under de senare
åren, fyller oss alltjämt med mycket
stor oro. Hur skall man bedöma den
senaste tidens händelseutveckling? Det
är en fråga, som man helt naturligt
ställer sig. Har den gått i riktning mot
ökade fredsutsikter, eller har riskerna
för krig blivit större? Motsättningarna
mellan öst och väst har inte mildrats,
så långt tycks saken vara odiskutabel.
Till detta kan läggas att blockbildningen
skärpts så till vida att arabvärlden i
åtskilliga frågor kommit att stå som
västmakternas klara motparter.

Vad de nya signalerna från USA i
Koreakonflikten kan bära i sitt sköte
är naturligtvis alldeles för tidigt att

veta något om. Blir det en avlastning
av trycket å FN-trupperna? Kommer
det att innebära inledningen till en
skärpning av konflikten? Risk föreligger
härför. Hur som helst har man
svårt, när det gäller Koreakriget, att
tänka sig att det redovisade hindret för
lösning av denna konflikt utgör den
verkliga anledningen till att striderna
alltjämt pågår. Motsättningarna skulle,
som vi för övrigt hört av redogörelsen
här i dag, gälla nordsidans kategoriska
krav att cirka 40 000 nordkoreanska
krigsfångar skall, med våld om så behövs,
utlämnas till Nordkorea. Kan
verkligen nordsidan vara så intresserad
att återfå fångar, som måste utsättas
för våld för att återvända, att man av
den anledningen fortsätter kriget?

Vad man i övrigt kan säga bestämt
om tillståndet i världen är att detta
alltjämt är synnerligen osäkert. Vi måste
med kraft och målmedvetenhet både i
fråga om utrikespolitik och försvar verka
för att friheten och freden bevaras.
Något utrymme för en pacifistisk neutralitet
finns ingalunda för oss i dag.

Vår utrikespolitiska kurs är dessbättre
fast och väl förankrad hos svenska
folket, och vår strävan att med hänsyn
till vårt geografiska läge avhålla
oss från militärallianser med stormakterna
har vunnit stark anklang på
skilda håll. Få ting lämpar sig så litet
för ställningstagande utifrån känslomässiga
utgångspunkter som just de utx-ikespolitiska.
När vi valt den militäralliansfria
kursen, så har detta föregåtts
av ett kallt övervägande av fördelar
och nackdelar, och ställningstagandet
har blivit det som vi trott bäst gagna
fredens sak i Norden och vårt lands
frihet, självständighet och fred. Även
om det är uppenbart att vårt lilla land
föga eller intet kan uträtta för att bevara
världsfreden, är det dock inte
alldeles uteslutet, att vad vi företager
oss kan ha en inverkan på det utrikespolitiska
klimatet i detta hörn av
världen.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

Att leva i god sämja med sina grannar
är en så stor förmån, inte minst
på det internationella området, att man
med bekymmer ser varje tecken till
friktion med andra makter.

Det väckte både bestörtning och harm
när vi i somras mottog underrättelserna
om de över Östersjön beskjutna svenska
flygplanen. Det var nödvändigt att eftertryckligt
reagera mot det skedda och
i Förenta Nationerna påtala Sovjetunionens
vägran att godta en opartisk undersökning
av vad som inträffat. Härigenom
och genom utgivande av en blå bok i
frågan har Sverige inför väiddsopinionen
klarlagt sin syn på detta allvarliga
övergrepp.

Det spionage som efter vad det visat
sig bedrives här i landet, har kommit
behovet av skärpt vaksamhet inte minst
mot opålitliga bland landets egna medborgare
att framstå som ofrånkoxxxligt.
Den vaksamheten måste iakttagas —
det förtjänar att upprepas på nytt —
av både dem som har detta till sin arbetsuppgift
och av svenska folket i
gemen.

I detta sammanhang har man ställt
vissa krav på en begränsning av östdiplomaternas
rörelsefrihet och sagt,
att man väl kan tänka sig något i stil
med den rörelsefrihet som föreligger
för diplomater som vistas inom östzonen.
När man härvid åberopar spionaget
som skäl, måste jag emellertid
säga att möjligheterna att förhindra
spionage genom en sådan hållning varit
tämligen betydelselösa. Omständigheterna
i de nyss iippdagade spionerifallen
har faktiskt varit sådana, att en
begränsning av diplomaternas rörelsefrihet
på sätt man nu har förordat inte
skulle haft någon inverkan på spionagets
bedrivande eller uppdagande.

Danmark och Norge har gått en annan
väg än vi för att trygga sin säkerhet.
Detta hindrar ej att vi har mycket
gemensamt. Så är för övrigt fallet även
med alla de länder som bekänner sig
till den västerländska kulturen. Sam -

Meddelande av utrikesministern.

arbetet i Förenta Nationerna, Europarådet
och nu slutligen i det Nordiska
rådet ligger oss varmt om hjärtat.

Herr Hagbergs i Stockholm uttalande
att det är suspekt med samarbetet här,
saknar såvitt jag förstår, varje underlag
i verkligheten. Man kan väl ändå, herr
Hagberg i Stockholm, avböja militär!
samarbete och i alla fall ha en betydande
gemenskap med skilda länder.

Ju trängre kretsen är desto större bör
möjligheterna vara för intimt samarbete
på skilda områden. Den passfrihet
mellan Danmark, Norge, Finland och
Sverige som genomfördes i somras har
säkerligen sin största betydelse på det
symboliska området. Att man på detta
sätt kan umgås friare bör kunna inge
en känsla av samhörighet, som i sin tur
verkar befrämjande på nya försök till
samarbete på skilda områden. Särskilt
i eu ond tid bör varje möjlighet till
gemenskap hälsas med tillfredsställelse.
Det är därför som jag skulle bedöma
utvecklingen såsom synerligen olycklig,
om den skulle komma att gå i den riktningen,
att vårt land nödgades dra sig
ur det samarbete, som i dag försiggår
inom Europarådet.

Herr FAST (s): Herr talman! Det rätt
slappa intresse som har visats denna
debatt kanske ger vid handen att det
inte finns riktigt aktuella förutsättningar
för att man skulle kunna få en
mera tillspetsad och tilldragande debatt.
Jag skall inte syssla med herr Hagberg
i Stockholm. Jag skulle bara vilja
säga, att när jag hörde honom tala
tänkte jag för mig själv: Det där tror
han inte själv på, ty det är han alldeles
för intelligent för att göra. Det
tjänar ingenting till att vi diskuterar
med varandra. Vi talar olika språk,
ideologiskt sett. Vi på vårt håll försöker
tala svenska, men herr Hagbei''g
talar ett annat språk. Att han bara
orkar!

År efter år har vi vant oss vid att i
trontalet mötas av uttalandet, att vårt

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

förhållande till främmande makter är
gott. Många betraktar kanske detta som
en betydelselös och ständigt återkommande
fras utan saklig innebörd. Men
uttalandet är dock ett uttryck för att
vi har ett tämligen normalt umgänge
med andra länder, med vilka vi uppehåller
diplomatiska förbindelser. Så
orosfyllt och irrationellt som det internationella
umgänget nu är ute i världen,
är man glad över att vi har normala
förbindelser med andra länder.
Det är klart att i trontalets uttalande
göres ingen nyansering huruvida umgänget
är hjärtligt eller mera kyligt. Det
sägs givetvis inte heller något om de
störningar i umgänget som kan ha ägt
rum eller om de notväxlingar detta
kunnat föranleda.

Det är ju ganska självklart, herr talman,
att bland annat nedskjutningen
av de obeväpnade svenska flygplanen,
som vid nedskjutningen befann sig över
internationellt vattenområde, har varit
ett irritationsmoment i våra förbindelser
med vår stora granne i öster.
Förhållandena har givetvis inte heller
förbättrats genom att man på rysk sida
frankt förnekat fullt klarlagda fakta.
Det har givetvis också verkat störande
att ryska diplomatiska tjänstemän haft
förbindelser med ideologiskt förvillade
svenskar, som spionerat för Rysslands
räkning.

Jag är medveten om att i det kalla
krig som råder förekommer det spionage
och kontraspionage i stor utsträckning.
Men man bör enligt mitt förmenande
i varje fall ha rätt att kräva, att
diplomatiska tjänstemän håller sig borta
från förbindelser med dylikt spionage.
Så är ju förhållandet för Sveriges vidkommande.

Det har som bekant rått delade meningar
om hur vi på verksammaste sätt
borde inför internationellt forum ha
reagerat mot de ryska övergreppen mot
de obeväpnade svenska flygplanen efter
det att diplomatiska notväxlingar och
protester visat sig verkningslösa. Alla

liar nog varit överens därom, att något
positivt resultat inte vidare stod att
uppnå, sedan Ryssland bestämt motsatt
sig att tvisten drogs inför internationellt
rättsforum. Det var i det läget som
utrikesministern med regeringens gillande
och efter utrikesnämndens hörande
sökte ett lämpligt tillfälle att i Förenta
Nationernas församling göra ett
klarläggande uttalande. Det har också
erkänts i dagens debatt att detta uttalande
hade en värdig och verkningsfull
form och tilldrog sig berättigat gillande,
givetvis bortsett från öststaterna.
Något mera positivt skulle väl knappast
kunnat uppnås, därest även formellt
tvisten dragits inför FN :s församling
eller något annat dess organ, men
risken för ett förhalande med därav
följande mindre internationell uppmärksamhet
åt frågan var inte utesluten.

De ryska diplomattjänstemännens inblandning
i vissa svenska spioneriaffärer
har ju föranlett diplomatiska framställningar.
Vederbörande tjänstemän
har också måst resa hem till sitt land.
Att gå härutöver och begränsa de ryska
diplomattjänstemännens rörelsefrihet,
som man från vissa håll ansett vara
en lämplig åtgärd och som i dag förordats
av herr Ohlin, skulle närmast te
sig som en vedergällningsaktion, visserligen
inte oberättigad men utan mera
påtagliga verkningar. Väl är det sant,
att Ryssland i hög grad begränsat utländska
diplomaters rörelsefrihet där,
detta på grund av mer eller mindre
kända skäl. Men, herr talman, vi brukar
ju inte följa ryska förebilder utan
försöker i stället i praktisk gärning
visa ett demokratiskt handlande och
följa gamla diplomatiska sedvänjor.
Därmed har jag ingalunda menat att vi
skall slappna i vår vaksamhet mot de
element, som av ideologiska eller andra
skäl är beredda att förråda sitt land.
Men även i denna nödvändiga vaksamhet
gäller det att inte följa vissa utländska
hysteriska förebilder, där miss -

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

tänksamheten drivits över rimliga gränser.
Man får ha klart för sig att man i
försvaret för demokratien inte använder
metoder, som upphäver även den
lojale medborgarens demokratiska frioch
rättigheter.

Individens fri- och rättigheter även
i deras mera begränsade form sitter nu
trångt mångenstädes ute i världen. Vi
ser hur flyktingströmmen österifrån väller
in över Västtyskland, hurusom utrensningsaktionerna
och hotet om nya
utrensningar av obekväma medborgare
i hög eller låg samhällsställning skapar
mänskliga lidanden och ångest av obeskrivliga
mått. Inte minst upprörande
är de igångsatta förföljelserna mot judiska
folkelement, som bor i öststaterna,
och där de mest orimliga bekännelser
om begångna brott frampressas.
Skillnaden mellan fascism och bolsjevism
är, herr talman, sannerligen inte
stor. Under dessa förhållanden kan
man förstå de länder, som inte längre
ville utestänga Spanien från det internationella
umgänget inom FN:s institutioner.
Den kylighet, som den nedlagda
svenska rösten betecknade, då
Spanien inröstades i UNESCO, torde
väl i stort sett motsvara det svenska
folkets känslor och dess reserverade
hållning; jag är glad åt detta ställningstagande.

Vi har tidigare här i riksdagen haft
meningsutbyten om den svenska hållningen
i den s. k. tyska frågan. Nu vill
jag endast framhålla, att utvecklingen
själv visat att den svenska utrikesledningen
rätt väl bedömde läget närTyskinndsfrågan
diskuterades. Utan rysk
medverkan och utan att förutsättningar
för demokratiska fria val föreligger för
det östtyska folket kan ett enat Tyskland
inte uppbyggas. I det nuvarande
politiskt tillspetsade och ovissa läget
tycks vägen fram till detta mål vara
både lång och mödosam. Det behövs
både skickliga och varsamma händer
som jämnar vägen för att resultat skall
kunna uppnås. Men det krävs också att

Meddelande av utrikesministern.

man på rysk sida i handling ger uttryck
för den freds- och samarbetsvilja,
som man så ofta för fram i den allmänna
propagandan, inte minst i den s. k.
fredspropagandan.

Den bild som utrikesministern i sin
översikt tecknat av det politiska läget
ute i världen är realistisk. Vi ser den
mörka bakgrunden framträda i all sin
verkliga dysterhet, och ljusglimtarna
är föga genomträngande. Endast fruktan
för att ett nytt världskrig skall utbryta,
där nya fruktansvärda vapen kan
sättas in och slutresultatet lätt kan bli
ett förintande av den västerländska
kulturen, endast detta hot tycks tills vidare
vara krigshindrande. Men, herr
talman, detta är en rätt svag och vacklande
fredsgrund. Inte minst för oss,
som högt värdesätter den västerländska
kulturen och den demokratiska friheten,
ter sig perspektiven fruktansvärda.
Man kan endast hoppas på att fredskrafterna
ute i världen, inte minst
bland folken själva, skall verka återhållande
och fredsbefrämjande. Men då får
det inte bara vara fredsfraser, utan då
måste man i handling visa att man vill
nå resultat.

Vi i vårt land håller alltjämt fast vid
den så många gånger deklarerade neutrala
och alliansfria kursen, vars huvudlinjer
omfattas inte blott av de demokratiska
partierna i riksdagen utan
även av den övervägande delen av vårt
folk. Stor enighet råder även och ännu
mera därom, att denna alliansfria utrikespolitik
måste stödjas av ett starkt
försvar, givetvis anpassat med hänsyn
till våra ekonomiska resurser. Denna
enighet om utrikespolitikens huvudlinjer
utesluter givetvis inte meningsskiljaktigheter
om vårt utrikespolitiska
handlande i vissa enskilda fall, där
handlandet inte innebär avvikelser från
vår alliansfria kurs. Jag tror, herr talman,
att det kan ha en viss betydelse
att denna enighet inom nationen rörande
dessa ting konstateras i dagens
debatt.

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

Men om vi orubbligt fasthåller vid
vår neutrala och alliansfria kurs måste
väl detta också medföra, att vi självständigt
prövar vårt ställningstagande
i Förenta Nationerna och dess olika organ.
Vi har onekligen en annan ställning
än vad fallet är med de nationer,
som är anslutna till Atlantpakten, eller
de nationer, som behärskas av Sovjet.
Såväl inom som utom FN tycks världen
vara i stort sett uppdelad i två läger,
som i väsentliga ting bekämpar varandra.
Vi måste i vår utrikespolitik
söka främja den fredliga utvecklingens
och utjämningens linjer, där detta kan
ske, utan att vi gör avkall på våra rättsprinciper.
Detta är en politik, som inte
är av lättaste slag och som är föga populär
i något av de stridande lägren.

De strävanden, som i olika avseenden
pågår för att omorganisera Europarådet
till att omfatta behandling bl. a.
av det militära försvaret, är ägnade att
inge bekymmer. Jag erinrar om att vid
Sveriges anslutning till Europarådet var
det en bestämd och enhällig uppfattning,
att det inom denna organisation
icke skulle få diskuteras försvarsfrågor,
och än mindre skulle det få beslutas
i sådana frågor. Jag erinrar också
hurusom ett enhälligt utrikesutskott
vid åtminstone två tillfällen här i riksdagen
understrukit dessa förutsättningar;
senast skedde det för ett år sedan.
Vi har också observerat, att det av svenska
delegater i Europarådet har gjorts
erinringar om dessa förutsättningar för
vårt medlemskap. Jag tror, att våra delegater
även i fortsättningen bör säga
klart ifrån var gränsen går för vår samverkan.
Det har onekligen inom rådets
församling skett en glidning bort från
grundstadgandet att man inte skall behandla
eller diskutera militära angelägenheter.

Jag är fullt medveten om att denna
omorganisation av Europarådet kan dra
långt ut på tiden, och kanske kommer
den aldrig. Jag är vidare medveten om
att man söker finna utvägar för att vi

även efter en omorganisation skall kunna
bibehålla vårt medlemskap. Men vad
jag här har velat uttala är, att risken
kan vara att man sakta glider in i något,
som slutligen kan stå i motsättning
till vår alliansfrihet. Jag är glad
över att utrikesministern har observerat
denna fara och i anledning därav
gjort det uttalande, som herr Ohlin här
har citerat. Vi varken vill eller kan
vara med om sådana ting, som kan
vara ägnade att allvarligt minska tilltron
till våra ärliga avsikter att fasthålla
vid den deklarerade alliansfriheten
och neutraliteten. Jag har ansett
detta vara angeläget att framhålla i
denna debatt, och jag är övertygad om
att jag har det stora flertalet inom den
socialdemokratiska riksdagsgruppen
bakom mig, när jag uttalar den meningen.

Det Nordiska råd, som nu skall börja
sin verksamhet, önskar vi all framgång
i dess arbete. Jag hoppas att det inom
de områden, där rådet har att ta initiativ
och framkomma med förslag, skall
finnas förutsättningar för ett utökat
nordiskt samarbete i positiv anda. Jag
tror också att man inom de nordiska
länderna är fullt på det klara med
att det gäller att hålla strikta linjer
och hålla försvarsfrågorna borta.

I fråga om våra handelsförbindelser
med olika länder vill jag endast erinra
om några få gjorda iakttagelser. Del
förefaller som om klimatet i viss grad
har hårdnat, när det gäller att exportera
varor. Om man undantar några få
s. k. nyckelvaror, tycks alla länder vara
angelägna om att sälja, medan deras
köpförmåga begränsas av bristen på betalningsmedel.
Tillgången på varor synes
sålunda vara mycket god, och konkurrensen
ökar, vilket väl så småningom
kommer att medföra något sänkta
priser. Dessa länders bristande betalningsförmåga
medför emellertid mer
eller mindre långt gående handelsrestriktioner,
vilket också herr Ohlin erinrade
om i sitt anförande, och dessa

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

restriktioner förstärkes av de höga tullmurar,
som vissa länder omgärdat sina
gränser med. Ett snabbt fullföljande av
tulltaxerevisioner med större enhetlighet
i tullsatserna länderna emellan
skulle för vårt lands vidkommande vara
utomordentligt önskvärt. Genom penningvärdeförändringarna
har våra vikttullar
förlorat en hel del av sin effekt.
I övrigt skulle vårt land säkert må bäst
av om utrikeshandeln kunde liberaliseras
och frigöras ytterligare, men även
i dessa fall är vi tyvärr beroende av
andra länders åtgöranden. Även om vi
i vår utrikeshandel kan få vidkännas
vissa anpassningssvårigheter, tror jag
likväl att vår industri i detta nya läge
skall visa sig vara konkurrenskraftig,
inte minst genom att uppehålla en hög
kvalitet.

Herr talman! Jag vill sluta mitt anförande
med att framhålla hurusom
hela vårt folk bör känna utomordentligt
stor tacksamhet, icke blott över att
vi kunnat leva i fred i 150 år utan också
däröver att vi i stort sett har varit
befriade från förhärjande naturkatastrofer,
även om vi måst uppleva smärtsamma
sjöolyckor. Så mycket varmare
bör då vår medkänsla vara med de folk
— framför allt då det holländska —
som i samband med stormens härjningar
varit utsatta för så fruktansvärda
olyckor med förluster av såväl
människoliv som egendom. Denna vår
varma medkänsla med dessa hårt prövade
folk bör från svensk sida —• som
fallet varit så många gånger förr -—• ta
sig uttryck i praktiskt handlande. Jag
är fullt övertygad om att denna hjälp
skall lämnas inte bara frikostigt och
villigt utan också med tacksamhet för
att vi sluppit undan sådana naturkatastofer,
som nu drabbat andra folk.

Herr PETTERSSON i Dahl (bf): Herr
talman! Av utrikesministerns exposé
framgick med all tydlighet, att vi lever
i en splittrad värld, där staterna
för att säkra sig företar ständigt ökade

Meddelande av utrikesministern.

rustningar. Man kan alltså i likhet med
utrikesministern säga, att en säkerhetspolitik
av den karaktär, som man tänkte
sig vid FN:s grundläggande, inte är
inom räckhåll.

Utrikespolitiken karakteriseras snarare
av en kapprustning mellan de stora
staterna och av att de håda ledande
stormakterna var och en på sitt håll
synes hoppas på en inre omvälvning i
den andra stormakten. Det kan i nuvarande
läge anses helt naturligt. Självklart
är, att mot denna bakgrund även
vi måste påtaga oss oerhört stora uppoffringar
för att få starkast möjliga försvarsstyrka
till vårt lands säkerhet ■—
detta fastän vi praktiskt taget varit
eniga om att vår utrikespolitik skall
handhas på ett sådant sätt, att vi kan
stå utanför de stora maktblocken.

Vårt nära grannskap med Sovjetunionen
för med sig vissa obehag. Utrikesministern
nämner här i första hand Sovjetunionens
krav på utsträckande av
territorialvattengränsen till 12 nautiska
mil i stället för de 4, som alla strandstaterna
vid Östersjön höll som gränslinje
före inkorporeringen av de baltiska
staterna med Sovjetunionen. Territorialgränsen
skulle alltså sträckas tre
gånger längre ut än vad som varit
praxis. Klart är att detta för Sverige har
medfört mycket stora nackdelar, särskilt
för de svenska fiskarna som härmed
berövas sin fiskerätt i områden,
som de tidigare ansett vara internationellt
vatten. Vidare medför detta med
hänsyn till Rysslands sätt att hävda sig
betydande olägenheter för sjöfarten och
lufttrafiken. Att Sverige och Danmark
yrkat på rättslig prövning av denna
tvistefråga är som sig bör. Detta förslag
har avvisats från rysk sida. Frågan
kommer så småningom upp i FN.
Huruvida man kan tro på en rättvis
lösning den vägen är emellertid osäkert.

Herr Hagberg i Stockholm har deklarerat,
att han anser att denna nya
territorialgräns är tillfredsställande och
att det enligt hans mening icke finns

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

någon anledning att anmäla förhållandet
i FN. Personligen må jag få säga
att jag tycker att det går för långt, när
en svensk riksdagsman kan inta en sådan
ståndpunkt i fråga om ett svenskt
intresse, och man förvånar sig över att
herr Hagberg i detta fall kan vara så
följsam gentemot sin uppdragsgivare
österut som han faktiskt är.

En annan tvistefråga, som utrikesministern
nämnde, gäller nedskjutningen
av våra två obeväpnade flygplan i
Östersjön, av vilka det ena inte kom
till rätta. Detta har redan klargjorts i
en blå bok från utrikesdepartementets
sida; något resultat därutöver har emellertid
inte ernåtts.

En stor del av utrikesministerns exposé
rörde sig om förhållandena i Tyskland,
framför allt relationerna mellan
Väst- och Östtyskland. De förhandlingar
som pågår mellan stormakterna har
ännu inte lett till resultat. Förslaget från
Sovjetunionen om förhandlingar angående
Västtysklands neutralisering och
bildandet av en alltysk representation,
som skulle diskutera frågan om en alltysk
regering och fria val i hela Tyskland,
uppfattas på västmaktshåll inte
såsom ärligt menat utan endast såsom
framkommet av taktiska skäl. Jag tror
för min del att slutsatserna på västmaktshåll
är riktiga. Ingen tror väl —
med den kännedom vi har om Sovjetunionen
— att denna är beredd alt släppa
sitt politiska grepp över Östtyskland
utan att samtidigt få säkerhet för
politiskt inflytande över hela Tyskland.

Som läget nu är finns det all anledning
tro, att den nu bestående ordningen
kommer att vara lång tid framöver.
Enligt min mening är detta en mycket
stor olycka, inte bara för Tyskland
självt utan för hela det internationella
samarbetet. Ingen kan väl tänka sig ett
lugnt och enat Europa förrän den tyska
frågan blir nöjaktigt löst. Och det
tyska folket avstår säkerligen inte i
längden från att se landets enighet och
självständighet förverkligade.

I fråga om FN:s insatser i Korea och
försöken att få slut på striderna där är
meddelandet i utrikesministerns översikt,
att 40 000 nordkoreanska krigsfångar
vägrat att återvända till sina
respektive hemländer, tämligen betecknande.
Man kan mycket väl förstå dem
med kännedom om förhållandena inom
deras länder. Efter att ha sett livet utanför
de egna gränserna vill de inte längre
återvända till sina egna länder. Enligt
meddelandet förekommer det ytterst
sällan, att vid ett fredsslut ett större
antal krigsfångar motsätter sig att bli
utväxlade för att få återvända till sina
hem. I detta läge tycker jag att deras
hållning är fullt förståelig. Jag vill gärna
endast uttala som min mening, att det
härvidlag inte får brukas något våld
mot dem, utan att fångarna i stället bör
slippa resa till sina respektive länder.

I samband med detta tillåter jag mig
påtala de ständigt förekommande utrensningarna,
som enligt tidningarna
försiggår inte bara inom det kommunistiska
moderlandet, Ryssland, utan
tydligen i alla av detsamma ockuperade
stater. Detta kan väl knappast tolkas på
annat sätt än att det — trots alla försäkringar
om motsatsen från herr Hagbergs
och hans meningsfränders sida -—
jäser bakom järnridån och att förhållandena
där är de sämsta tänkbara. Det
kan ju knappast heller tolkas annat än
som ett svaghetstecken. Det är här inte
fråga om frihet för människorna, utan
det är diktatur och ett system så fjärran
från demokrati som man kan tänka
sig. Det gäller tydligen ingen annan rätt
än den rätt som sitter i spjutstångs
ände eller den rätt som skipas genom
att pistolen sättes i nacken.

Enligt ett radiomeddelande i dag har
under januari månad 25 000 flyktingar
gått över gränsen mellan öst- och Västtyskland.
Rekordet sattes i går med
2 000 människor som gick över gränsen.
Detta får väl tagas som ett tecken
på att de vill fly över gränsen innan det
blir för sent.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

T fråga om de ekonomiska förhållandena
i Europa och Sveriges läge i
den europeiska betalningsunionen delar
jag utrikesministerns mening, att
vår medverkan där har varit landet till
gagn. Vad Europarådet beträffar ställer
jag mig också helt på regeringens linje,
vilken innebär, att vi med kritisk uppmärksamhet
följer projektet att helt
förändra Europarådets karaktär och
program med tanke på den planerade
försvarsgemenskapen.

Det Nordiska rådet som nu snart står
inför sin begynnande verksamhet och
de resultat som därav kan bli, vet vi
inte så mycket om. Det är ett led i försöken
till ett vidgat nordiskt samarbete
på fredlig väg, och jag vill gärna dela
den optimism, som på många håll och
särskilt här i debatten kommit till uttryck
inför möjligheterna att på denna
väg nå positiva resultat.

Jag vill i detta sammanhang också
gärna som en personlig deklaration
säga, att jag tror på fredligt samarbete
de olika staterna emellan och att det
är önskvärt att detta samarbete kan internationellt
utökas och förbättras.

Till sist vill jag framhålla, att jag delar
utrikesministerns mening när han
slår fast, att den oro som finns bland
folken är ett uttryck för deras fredslängtan.
Jag delar också den meningen,
att denna fredslängtan inte uppbäres
bara av vår regering utan av regeringarna
i allmänhet. Betecknande är kanske
att det från rysk sida deklareras,
att ett nytt världskrig skulle resultera
i att den icke-kommunistiska kulturen
och samhällsordningen skulle gå sin
undergång till mötes. Jag skulle hellre
vilja tänka mig resultatet så, att ett nytt
världskrig skulle föra med sig, att den
rättslöshet som råder i de kommunistiska
staterna skulle försvinna.

Herr HAGBERG i Stockholm (k) kort
genmäle: Herr talman! Jag begärde ordet
närmast i anledning av herr Petterssons
i Dahl utläggning om min
4 — Andra kammarens protokoll 1953.

Meddelande av utrikesministern.

ståndpunkt till territorialgränsen. Han
har uppenbarligen inte alls fattat vad
jag sagt i denna fråga. Jag har nämligen
hävdat den meningen, att två svenska
mils territorialgräns inte är så förfärligt
mycket att göra affär av och att
den svenska regeringen för sitt vidkommande
bör undersöka, huruvida det
är tillfredsställande ordnat för Sveriges
vidkommande på detta område. Jag
har alltså sett det så, att regeringen ur
svensk synpunkt borde överväga, huruvida
vi inte har anledning att utvidga
vår territorialgräns just i nuvarande
situation.

I fjol försvarade bondeförbundets
talesman regeringens inställning till den
tyska frågan, som ganska nära sammanföll
med sovjetregeringens ståndpunkt.
I dag uppträder bondeförbundets
talesman mot den ståndpunkt, som
regeringspartierna intog i denna fråga
så sent som för ett år sedan.

Herr PETTERSSON i Dahl (bf) kort
genmäle: Herr talman! Herr Hagbergs
i Stockholm inställning till territorialgränsen
kan väl näppeligen tolkas på
annat sätt än att han anser att detta intrång,
som gör det omöjligt för våra
östersjöfiskare att fiska i sedan gammalt
internationellt vatten och som för
med sig olägenheter också för våra
förbindelser österöver, är riktigt. Jag
har inte sagt någonting annat än att
jag knappast kan förstå, att en svensk
riksdagsman kan stå och plädera för
detta och vara så följsam som herr
Hagberg onekligen är mot sina uppdragsgivare
i öster.

Herr DICKSON (li): Herr talman!
Jag förmodar att herr talmannen från
sin upphöjda ståndpunkt liksom jag vid
debattens början observerade, att kammaren
inte var helt fylld. Det förde min
tanke till ett tillfälle för ungefär ett år
sedan, när utrikesministern höll ett
föredrag om Sveriges utrikespolitik
uppe i stora partilokalen. Då hade enNr
4.

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

dast ett 30-tal åhörare infunnit sig.
Jag måste anse detta vara ett nästan
skandalöst bevis på det bristande intresse,
som riksdagen i gemen har för
utrikespolitiska frågor. Där ställer sig
Sveriges utrikesminister till förfogande
för att ge riksdagen upplysning om
våld utrikespolitiska läge, och så kommer
bara ett 30-tal åhörare!

Det är nödvändigt att riksdagen börjar
begripa, att vi inte bara måste se
om inrikespolitiken utan att förutsättningen
för att vi skall kunna i lugn och
ro få laborera med våra små inrikespolitiska
problem är den, att våra utrikespolitiska
förhållanden först och främst
är reglerade. Det är ju möjligt att denna
likgiltighet, som för övrigt finns också
ute bland folket, kan bero på att
man tror, att vår neutralitet innebär ett
skydd. Man säger sig, att sådant som
händer ute i världen kan inte hända
här, varken krigsföreteelser eller naturkatastrofer.
Men vi lever ju, herr talman,
i en allt mer krympande värld,
där tid och avstånd snart ingenting betyder
och där vi oupplösligt är en del
av det större sammanhanget. Det större
sammanhangets faror hotar också oss,
och det är därför nödvändigt att vi är
beredda.

Nu är vi ju ett litet land, och vi kan
inte inverka så mycket på de stora
skeendena.

För vår del kunde man kanske räkna
med tre grupper av utrikespolitiska
frågor. Den ena är vårt försvar, den
andra är att delta i de internationella
sammanhangen och den tredje att möjligen
kunna vara ett exempel för andra
nationer.

Om jag börjar från slutet med dessa
punkter så har vi ju här i landet, genom
att vi har fått leva i fred, kunnat
ordna mycket på ett förstklassigt sätt,
värt att se utifrån, och vi har ju också
ganska mycket besök från andra länder
för studier av våra förhållanden.
Men vi har förvisso också en hel del
samhälleliga förruttnelsesymptom, som

inte är så roliga att demonstrera. Vår
ekonomi kanske inte heller har skötts
på ett sätt, som alltid ger oss så smickrande
omdömen utifrån.

Om jag så går till den andra punkten,
vårt deltagande i de utrikespolitiska
sammanhangen, så har vi ju sedan
många år varit med uti Förenta Nationerna.
Där hoppas jag att vi också
skall fortsätta att göra vår insats, en
insats som bör vara inriktad på att
stärka Förenta Nationernas inflytande
och makt, i riktning kanske mot någonting
som kunde kallas för en världsregering.
Det enda förnuftiga i global
politik måste vara att få en enhet utav
mänskligheten, skött utav en demokratisk
världsregering eller vad man nu
vill kalla det, och Förenta Nationerna
må kanske kunna vara ett embryo till
någonting sådant. Jag hoppas att våra
delegater under regeringens översyn
och välvillighet skall bidra till en sådan
utveckling.

Utrikesministern apostroferade vår
delegations insats att ställa sig positivt
i fråga om FN-beslutet då det gällde de
koreanska fångarna, en fråga som flera
talare här har varit inne på. Jag tycker
nu att det är glädjande att man sålunda
från svenskt håll understött tanken,
att ingen med våld skall skickas till
en plats där han inte vill vara. Jag tycker
ju att detta borde vara ganska självklart.
Men jag förmodar att var och en,
som har möjlighet att få idéassociationer,
måste erinra sig en annan situation
för en del år sedan inom vårt lands
gränser, då flyktingar, som hade vistats
någon tid här i landet, med våld fördes
ut ur vårt land och till förhållanden dit
de inte önskade komma. Jag inregistrerar
den ståndpunkt som senast tagits
i FN-församlingen såsom ett stort framsteg
på det humanitära området för
Sveriges vidkommande.

I fråga om Europarådet har redan
många delgivit kammaren sin uppfattning.
Utrikesministern meddelade att
regeringen med kritisk uppmärksamhet

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

följer utvecklingen inom Europarådet.
Och visst skall regeringen göra detta.
Men jag instämmer i vad herr Ohlin
sade för en stund sedan, att han önskade
att regeringen gör allt för att vi
skall kunna få stanna kvar inom denna
europeiska gemenskap. Utrikesministern
hörde kanske själv för en stund sedan,
att herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
sade sig skola bli
mycket ledsen om det går därhän, att
vi måste lämna Europarådet. Jag hoppas
att herr utrikesministern inte bereder
sin kollega den sorgen.

Excellensen Undén redovisade också
sin tillfredsställelse över Nordiska rådets
tillkomst. Herr Fast hade sina misstankar
även beträffande denna organisation,
att den skulle hoppa över skaklarna
och ge anledning till bekymmer. Vi
får hoppas att de bekymren inte blir så
stora, att regeringen kan behöva även
överväga vårt utträde ur Nordiska
rådet.

Dessa större sammanhang, som vi har
anslutit oss till i flera avseenden, innebär
för närvarande inte uppgivandet
av någon suveränitet. Andra länder har
gått den vägen, att de frivilligt uppger
och överlåter en del av sin suveränitet
till övernationella organ. Det är
möjligt att situationer kan inträffa, då
riksdag och regering gemensamt skulle
kunna finna det önskvärt även för oss
att på det sättet ansluta oss i ett större
sammanhang och därvid också uppge
någon del, en begränsad och definierad
del, utav vad vi kallar för vår suveränitet.
En motion har väckts i båda kamrarna
i syfte att bereda möjlighet härtill
då så kan befinnas lämpligt, och jag
ber riksdagen att titta på den motionen
en smula när den kommer fram. Att
uppge en del av sin suveränitet betyder
inte i ett demokratiskt sammanhang,
att man uppger sin nationella
egenart. Nationalismen är ofta en sund
revolt emot tendensen till likriktning,
till förkvävande av individualiteten. Jag
är övertygad om att de särarter, som

Meddelande av utrikesministern.

finns representerade i de olika nationerna
och folken, verkar enbart befruktande
på ett samfällt framåtskridande
för mänskligheten både på det
kulturella och på det tekniskt-ekonomiska
området.

Jag kommer så slutligen till vår främsta
utrikespolitiska fråga, nämligen försvaret.
Det har sagts att Hitler gjorde
Sverige en stor tjänst i det att han
åstadkom att försvarsfrågan här i landet
lyftes över partierna. Den som har
varit med i politiken en tid måste ju
förvåna sig över den märkliga uppslutningen,
den enighet i princip som har
vunnits här i landet omkring vår försvarsfråga.
Jag kan inte underlåta att
därvidlag särskilt nämna de tre senaste
socialdemokratiska försvarsministrarna
vi har haft: herrar Sköld, Vougt och
Torsten Nilsson, som alla har besjälats
av detta gemensamma intresse för vårt
försvars stärkande. Jag vill alldeles särskilt
vända mig till vår nuvarande försvarsminister
och tacka honom för det
arbete som han har nedlagt och nedlägger
samt för den skicklighet med vilken
han på ganska kort tid har satt sig
in i sina svåra uppgifter. Alldeles särskilt
lyckönskar jag honom också till
det senaste avslut, som han har lyckats
göra till vårt försvars förstärkning.

Herr Hagberg i Stockholm har fått
ganska många repliker, och jag skall
inte lägga så mycket sten på bördan.
Han nämnde ett tag någonting om att
regeringen i fråga om anslutningen till
Europarådet borde ha följt, som han
sade »vårt land». Han ändrade det sedan
till »följt vårt råd». Var inte det
egentligen en överflödig ändring av den
lilla nyansen i uttryckssättet från herr
Hagbergs sida?

Herr talmannen återtog nu ledningen
av förhandlingarna.

Herr SUNDSTRÖM (s): Herr talman!
Det är med anledning av det avsnitt i
herr Undéns exposé som rörde Europa -

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

rådet, som jag skall be att få säga några
ord.

Vad som för svenska delegater kan
vara ägnat att inge betänkligheter och
skapa svårigheter är, som herr Undén
påpekade, att man i Europarådet har
ventilerat försvarsfrågor på ett sätt och
i en omfattning, som kan vara och än
mera kan bli besvärande för den alliansfria
politik, som i dagens debatt har
vunnit anslutning och som säkerligen
hela svenska folket vill hålla fast vid.
Att detta också sker i strid med Europarådets
statuter är säkerligen inte bara
svenska delegater besvärade av, utan
det är säkerligen också ett intresse för
andra länders delegater att ändra statuterna
för att bringa dem i överensstämmelse
med dessa nya krav. Å andra
sidan är det alldeles uppenbart, att det
i dessa dagar är synnerligen svårt att
debattera mål och medel för »att skydda
och utveckla de ideal och principer,
som är de europeiska folkens gemensamma
arvedel», vilket förklaras vara
Europarådets fundamentala uppgift.
Hur skall t. ex. frågor som rör fred och
oberoende, individens frihet och rättssäkerhet,
självstyrelse och demokrati,
för att nu inte tala om de ekonomiska
frågorna, kunna behandlas utan att
spörsmål som rör försvaret kommer in
i debatten och blir i ett eller annat avseende
föremål för överläggningar? Det
är självklart att en så långt gående renodling
av stadgans förbud mot behandling
av försvarsfrågor inte kan komma
i fråga. Det skulle ju på ett mycket
allvarligt sätt lägga band på möjligheterna
att belysa andra inom Europarådets
ram liggande frågor.

Det är väl inte heller denna del av
debatten i försvarsfrågor inom Europarådet
som det nu gäller utan den stadgerevision
som pågår och som syftar
mycket längre än så. Den avser att på
ett helt annat sätt än tidigare engagera
Europarådet i försvarsdebatten.

Den ståndpunkt, som Sverige intar i
fråga om den alliansfria politiken, och

svårigheterna alt förena denna ståndpunkt
med en sådan stadgeändring har
blivit fullt klarlagda från svensk sida,
och säkerligen är alla som är engagerade
i detta arbete helt medvetna om
att frågan om Sveriges medlemskap i
Europarådet kan bli föremål för omprövning,
därest en sådan långtgående
ändring av stadgan skulle äga rum, att
den alliansfria linjen äventyras. Detta
ståndpunktstagande från svensk sida
har också vunnit beaktande i Europarådet.
Det har där vid upprepade tillfällen
skrivits ut, att den stadgerevision
som här åsyftas bör vara sådan, att
det är möjligt för samtliga nuvarande
medlemmar av Europarådet att stanna
kvar. Att detta är en mycket svår uppgift
skall vi inte försöka dölja, men jag
tror att det inte bara är vårt land som
har svårigheter i detta avseende utan
sannolikt också en hel del andra länder.

Därtill kommer att den stadgeändring
som är ifrågasatt inte bara rör försvarsfrågan
utan i lika mån frågan om
hur stål- och kolpoolen skall kunna
anknytas till Europaförsamlingen.

Man frågar sig då, om det skulle ha
varit klokt av de svenska delegaterna
att redan på nuvarande stadium avvisa
tanken på en revision av stadgan. För
min del tror jag att det skulle ha varit
mycket oklokt att intaga en sådan
ståndpunkt, framför allt med tanke på
stål- och kolpoolen, där Sverige obestridligen
har ett bestämt intresse av att
få göra sig gällande. Vi har ju skickat
en delegation till den höga myndigheten
inom stål- och kolpoolen, och det
måste självklart ligga i alla rådsmedlemmars
intresse att kunna öva en viss
insyn och kanske också ett visst inflytande
på detta jätteföretag, med den
enorma politiska och ekonomiska räckvidd,
som det har.

Det är alldeles uppenbart att det anmäler
sig helt andra och mera känsliga
problem, när det är fråga om att på
något sätt få in den europeiska försvarsunionen
i Europarådet. Detta med -

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

för, som jag sade, inte bara vissa svårigheter
för Sverige utan ävén för andra
länder. Irland t. ex. driver liksom vi
en alliansfri linje, och även andra länder
har kanske vissa svårigheter att
övervinna, innan de kan finna en formulering
som är acceptabel från deras
utgångspunkter.

Att Europarådet över huvud taget har
inkopplats på försvarsfrågan i den
form, som här har antytts, beror naturligtvis
på att det möter mycket stora
svårigheter att få till stånd en europaarmé,
något som i sin ordning sammanhänger
med — såsom vi alla känner till
— att det finns en hel del mycket stridiga
uppfattningar och intressen. Hela
Västeuropa är på det klara med att det
vid ett krigsutbrott är nödvändigt att ta
i anspråk Västtysklands försvarskraft,
om inte en våg av härsmakt från öster
ganska snart skall rulla fram ända till
Nordsjön. Men lika bestämd är 1. ex.
den franska och den engelska opinionen
i sin uppfattning, att en självständig
nationell tysk armé icke kan få
uppsättas. Detta dilemma — att man
alltså vill utnyttja de tyska försvarskrafterna
men vill hindra Tyskland att
få en självständig armé — tror man sig
komma ifrån genom Edenplanen och
genom att anknyta europaarmén till
Europarådet. Det är uppenbart, att
detta kommer att stöta på stora svårigheter.
England har ju nyligen antytt,
att det kommer att lämna ännu längre
gående medgivanden i fråga om europaarmén
för att underlätta framför allt
för den franska regeringen att få fördraget
om den europeiska försvarsunionen
ratificerat av parlamentet. Allt
detta ligger emellertid i vida fältet.
Sannolikt är, att en europaarmé i någon
form måste komma till stånd, men
man vet i dagens läge ganska litet om
när och under vilka former detta kommer
att ske.

Jag har inte anfört detta bara för att
få tala om händelser, som är bekanta
för alla tidningsläsare, utan för att jag

Meddelande av utrikesministern.

har velat visa, att det inte är någon
överhängande brådska med ståndpunktstagandet
från Sveriges sida. Jag
är övertygad om att det kommer att ta
mycket lång tid innan europaarmén
har utgestaltats och innan de stadgekommittérade,
som skall försöka ändra
Europarådets stadga, har blivit klara
med sitt arbete. Sverige bör under denna
tid inte genom långtgående invändningar
försöka hindra, att något göres;
i detta avseende, önskvärt är naturligtvis,
att utformningen av den nya stadgan
blir sådan, att vi kan stanna kvar i
Europarådet. .lag är emellertid medveten
om att det kan bli nödvändigt för
Sverige att taga frågan om sitt medlemskap
i rådet under omprövning, om
stadgan får en så tillspetsad form, att
den alliansfria linjen därigenom äventyras.
Jag hoppas dock livligt, att detta
icke skall inträffa.

Om vi skulle tvingas utträda ur
Europarådet, skulle detta vara mycket
tragiskt. Hur sökande för att inte säga
famlande Europarådets verksamhet än
kan synas vara i vissa avseenden, så
har jag dock den uppfattningen, att det
är ett embryo till en europeisk samverkan,
som kan växa till ett varaktigt
skydd för fred, frihet och framåtskridande
i en världsdel, som är söndrad
sedan mer än tusen år men som ändå
representerar det högsta av mänsklighetens
kulturella arv.

Herr EDBERG (s): Herr talman! Jag
hörde för en liten stund sedan folkpartiets
gruppledare i första kammaren
fråga, vad en utrikesdebatt över huvud
taget skall tjäna till, då vi ändå inte
har någon utrikespolitik. .lag tror, att
det är ett fundamentalt fel att sätta likhetstecken
mellan alliansfrihet och
frånvaro av utrikespolitik, som han
tycktes göra. Jag skall be att få återkomma
till detta tema senare men skall
först tillåta mig att något beröra de
kontroverser rörande den svenska utrikespolitiken
i praktisk tillämpning,

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

som i tämligen hög grad har dominerat
de två, tre senare årens utrikespolitiska
debatter.

Kammarens ledamöter erinrar sig
kanske, att herr Ohlin för ett år sedan
förklarade, att den utrikespolitiska debatten
här i landet vittnar om oppositionens
bestämda vilja att icke i onödan
skärpa politiska motsättningar. När
man lyssnat till dagens debatt, tycker
man sig nog ha fått det påståendet bekräftat.
Å andra sidan har dagens debatt
otvivelaktigt stått i viss kontrast
till den utrikespolitiska debatt, som
under de senaste åren har förts här i
kammaren och i än högre grad utanför
kammaren. När man bevittnat striderna
kring de båda Kinaresolutionerna i
början av år 1951, kring den svenska
FN-aktionen i Tysklandsfrågan vid årsskiftet
1951/52 och framför allt fjolårets
häftiga tvist inför öppen ridå om
vilken väg Sverige borde välja för att
bringa övergreppen i Östersjön inför
världsopinionen, så har man nog snarast
tyckt sig finna ett bestämt behov
från oppositionens sida att markera en
särställning gentemot den officiella attityden,
ett behov stundom så starkt understruket,
att man frågat sig, om meningsskiljaktiglieterna
i metodfrågor
— ty något annat har det ju i regel
inte gällt — möjligen dolt något annat.

Att delade meningar kan råda i metodfrågor
är helt naturligt, men att göra
dem till stridsfrågor är någonting helt
annat.

Som det mest nedslående exemplet
på hur vitala utrikespolitiska frågor
kan plottras sönder till nationella tvistefrågor
står för mig fjolårets diskussion
efter flygplansnedskjutningarna,
där den nationella enighet, som burit
upp regeringens demarcher i Moskva,
bröts sönder när det gällde proceduren
för att föra saken vidare. Vad gällde
striden sakligt sett? Å ena sidan var
man enig i värderingen av effekten av
eu svensk hänvändelse till FN, enig om
att den inte kunde tänkas leda till att

motparten blev mera villig att anlita
internatiorfell skiljedom. Å andra sidan
var man också enig om önskvärdheten
av att Sveriges sak på något sätt borde
bringas inför världsopinionen. Inom
den latituden fanns självfallet utrymme
för åsiktsnyanser i metodfrågan. Och
sådana fanns.

Högerns ledare önskade ett anhängiggörande
inför säkerhetsrådet, vilket i
och för sig kunde vara förståeligt, även
om den officiella kommentaren till FNstadgan,
utarbetad av professorerna
Herlitz och Tingsten, gjorde sannolikt
att säkerhetsrådet knappast kunde ta
befattning med en fråga av denna natur.
Folkpartiets ledare förordade närmast
en hänvändelse till generalförsamlingen,
vilket också var förståeligt, även
om formerna tycktes oklara. Utrikesministern
förordade metoden att lägga
fram frågan inför FN i form av en deklaration
i församlingens gcneraldebatt.

Enär herr Ohlin för en stund sedan
uttryckte sin glädje över det mottagande
som denna deklaration kom att få
och betecknade den som ett framsteg
i förhållande till den ståndpunkt regeringen
intog, då den tänkte låta saken
falla, kanske det kan vara på sin plats
att erinra om att utrikesministern skisserade
denna väg redan vid sammanträdet
i utrikesnämnden i början av
augusti, dagen innan folkpartiets och
högerns ledare gav offentlighet åt sina
ståndpunkter i frågan i utrikesnämnden.
Nåväl, de olika metoder som förefanns
hade, förefaller det, lugnt och
sakligt kunnat övervägas och öppen debatt
om dem, som dock bara kunde
framkalla glädje i ett väderstreck, hade
med fördel kunnat anstå i väntan på
att det ryska svaret skulle ingå. Nu fick
man i stället bevittna, hur oppositionens
ledare ilade att bekantgöra meningsskiljaktigheter
på ett sätt, som kom att
förgrova hela problemställningen. Vissa
oppositionstidningar anklagade regeringen
för moralisk feghet och opportunism.
En folkpartitidning betecknade

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

regeringens ståndpunkt som »ohygglig»
och som »fullbordat svek», beteckningar
som, vilken uppfattning man än kunde
ha i metodfrågan, ju inte stod i någon
som helst rimlig proportion till de
bedömningsnyanser det ändå gällde.

Efteråt ter det sig nog ändå klarare,
att den form som regeringen valde för
att lägga fram ärendet inför världsopinionen
var avgjort lyckligare än ett anhängiggörande
i säkerhetsrådet skulle
ha varit, där hela rättsfrågan löpt risk
att fördunklas genom en utdragen behandling
med perspektivrubbande politiska
sidoinflytelser. De deklarationer
som de båda oppositionsledarna avgivit
här i dag gör ju också troligt, att man
numera nyanserat sin uppfattning.

Som frågan nu presenterades i FN
kunde den svenska rättsfrågan renodlas
och därtill ges universell räckvidd. Redan
när Sverige vägrade godtaga den
godtyckliga tolvmilsgränsen och hävdade
folkrättens grundprinciper inte
bara mot Sovjetunionen utan också mot
Bulgarien och Rumänien, som hade trätt
i mästarens fotspår, hade Sverige inte
bara varit ute i egen sak utan också i
ett vidsträcktare internationellt ärende.
De kränkningar, för vilka Sverige utsatts
i Östersjön och vilka - motparten
vägrade att låta underställa internationellt
rättsforum, fick i den form de lädes
fram i FN illustrera de internationella
rättsinstrumentens ofullkomlighet
och understryka kravet på en effektivare
rättsordning med ett mera funktionsdugligt
skiljedomsinstrument. Det
var inte bara ett kränkt lands talan som
den svenska talesmannen förde, det var
rättsprinciperna i det internationella
umgänget. Detta gjorde att Sveriges
svar gavs ett mer allmängiltigt innehåll.
Senare kunde New York Herald Tribune
förklara, att Sverige haft kurage
att än en gång resa frågan om skiljedom
för hela världen att begrunda. Jag
vill också omvittna, att man inom den
svenska FN-delegationen var helt enig
i sin bedömning av att det sätt, på vil -

Meddelande av utrikesministern.

ket den svenska ståndpunkten hade
lagts fram, hade varit riktigt och hade
gjort mycket starkt intryck. Mot denna
bakgrund förefaller processandet under
valrörelsen här hemma inte bara svårbegripligt
utan också till ytterlighet
nedstämmande.

.Tåg tror, herr talman, och det var till
det jag ville komma fram, att det ligger
en fara i att den utrikespolitiska debatten
i vårt land i så hög grad som fallet
har varit under de senaste åren biter
sig fast vid och uppförstorar bedömningsnyanser,
en fara inte bara därför
att det utåt kan ge intryck av att nationen
står splittrad i mer centrala frågor
utan också därför att en debatt i
ett så hopträngt perspektiv lätt skymmer
blicken för vårt lands positiva
uppgifter på det internationella fältet.

Att alliansfriheten är godtagen som
grundprincip för vår utrikespolitik har
också understrukits i dagens debatt.
Alliansfriheten är dock på sätt och vis
en negativ bestämning. Den ger uttryck
för vår föresats att stå fria från militära
engagemang. Den säger däremot
ingenting om det positiva bidrag, som
vårt land har att lämna världen på
andra områden. Tydligen kan den omständigheten
att dessa positiva uppgifter
inte alltid tillräckligt starkt betonas
leda till sådana missuppfattningar som
folkpartiets gruppledare i första kammaren
i dag givit uttryck för. Jag tror
att det på många håll hos vårt folk
finns ett behov av att finna ett uttryck
för att neutraliteten inte är liktydig
med isolering, att alliansfriheten kan
vara aktiv och fruktbärande även för
andra och att den i realiteten också är
det. Det vore därför, tycks det mig, en
angelägen uppgift för riksdagen att inför
opinionen i vårt land klargöra Sveriges
positiva uppgifter i det mellanfolkliga
sammanhanget. Att vi finner
oss ha sådana uppgifter har vi klart
och konkret visat genom vårt medlemskap
i olika internationella samarbetsorgan
— i Förenta Nationerna, i Eu -

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

roparådet och nu senast i det Nordiska
rådet. Vart och ett av dessa organ ger
ett arbetsrum för en svensk utrikespolitik
som, samtidigt som den kompromisslöst
håller fast vid alliansfriheten,
ändå är utåtriktad.

Tillkomsten av det Nordiska rådet
måste väl ses som ett utryck för att
folken i vår del av världen anser sig
kunna nå längre i samverkan på skilda
områden än vad som hittills visat sig
vara möjligt inom en större region. De
framsteg, som under det senaste året
gjorts när det gällt att skingra gränsernas
mystik och öppna grindarna för ett
friare vardagsumgänge mellan våra
folk, får väl också tas som ett anspråkslöst
men dock konkret vittnesbörd om
att sådana möjligheter finns. De har
också visat att det går att nå resultat,
om man griper sig an med begränsade
och näraliggande ting.

Jag skulle i detta sammanhang vilja
uttala min tillfredsställelse över det initiativ,
som svenska regeringen tagit när
det gällt att förverkliga det förslag till
gränslättnader av olika slag, som den
parlamentariska kommittén framlagt.
Om regeringarna i samma positiva anda
behandlar de nya förslag, som om
ett par dagar kommer att framläggas,
bör det mesta av det gränskrångel, som
hittills besvärat vanliga resande, snart
ha fejats undan och grunden dessutom
lagts till en öppnare nordisk arbetsmarknad
och något som materiellt börjar
närma sig ett nordiskt medborgarskap,
även om man bör akta sig för att
använda så högtidliga benämningar.

Kanske vågar man också tro, att vad
som i dessa stycken redan gjorts skall
ha varit en värdefull förberedelse för
det Nordiska rådet. Alt rådet kan bli
en inspiratör för den vidare marschen
på det nordiska samarbetets ofta steniga
väg har man anledning att hoppas,
förutsatt att instrumentet utnyttjas
på rätt sätt och att rådet begränsar
sina ambitioner till gripbara och lösbara
problem. Likaså är jag övertygad

om att Sverige med sin på skilda områden
visade redobogenhet att vidga
ramen för det nordiska samarbetet skall
kunna lämna åtskilliga positiva bidrag.

En av de första och angelägna uppgifterna
är emellertid, att relationerna
till bestående samarbetsorgan på olika
områden så utformas, att rådet val kan
ge impulser, men att man undviker
duplikationer, som kan verka hindrande
på arbetet. En del av de bestående
organen behöver kanske omstöpas och
ges en starkare parlamentarisk förankring.
Slutligen är det också angeläget
att formerna blir sådana, att inga hinder
läggs för Finland att vara med i
det nordiska samarbetet på alla de områden,
där landet engagerat sig och i
fortsättningen önskar samarbeta med
våra länder.

För mig står det europeiska samarbetet,
som fått sina organisatoriska
instrument i Europarådet och OEEC,
som en naturlig mellanstation mellan
Norden och det universella arbetet
inom FN:s ram. De praktiska resultat
som Europarådet åstadkommit kan kanske
synas små, och Sveriges insatser i
sammanhanget är måhända ringa. Delvis
beror väl detta på de konstitutionella
debatter, som fyllt så stor del av
startåren. Trots allt finns det dock sex
ingalunda oväsentliga konventioner
utarbetade, varav ännu ingen trätt i
kraft. Fem konventioner har ännu icke
ens öppnats för ratificering på grund
av tvisten mellan Tyskland och Frankrike
om Saars statsrättsliga status.

Sin största betydelse har Europarådet
trots allt haft som ett forum, där
Tyskland, på ett sätt som icke skulle
ha varit möjligt genom de diplomatiska
kontakterna, kunnat dras in i det
västeuropeiska samarbetet, innan landet
ännu fått fred. Utan Europarådet
skulle den sexmaktsgemenskap, som
håller på att skapas och som eventuellt
kan komma att i grunden förändra den
europeiska kartan, säkerligen varit
otänkbar. Om denna gemenskap kom -

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

mer till stånd och om den kan göra slut
på den ödesdigra fiendskapen mellan
Frankrike och Tyskland, då har kanske
Europarådet ändå spelat en historisk
roll. Samtidigt är det emellertid uppenbart,
att en sådan utveckling som nu är
i gång kan komma att ställa ett land
som Sverige inför vissa besvärliga problem.
Flera talare har tidigare pekat
på hur dessa problem finns så att säga
företecknade i Edenplanen.

Så länge gemenskapen endast omfattar
kol- och stålproduktionen — längre
har man i realiteten inte kommit —
tangeras inte på något sätt grunderna
för Sveriges medlemskap. Tillkomsten
av denna ekonomiska maktkoncentration
berör i stället på ett annat sätt i
hög grad vårt land. Vid tyska förbundsdagens
debatt om Schumanplanen förra
året spelade den svenska järnmalmen
en betydande roll. Det pekades på att
Tyskland för sin framställning av Siemens-Martinstål
var helt beroende av
den svenska järnmalmen. Brytningskostnaderna
vid de tyska gruvor, som
kunde tänkas konkurrera med de svenska,
uppgavs förhålla sig som 5:1. Särskilt
motståndarna mot Schumanplanen
underströk det livsviktiga för Tyskland
i att kunna byta kol och koks mot
svensk malm. Man fruktade att förlora
denna bytesmöjlighet om en för de sex
länderna gemensam myndighet skulle
kunna i ett bristläge införa exportinskränkningar
mot tredje land. Dessa
tyska resonemang skvallrar kanske en
del om de intressen, som Sverige har
att bevaka i detta sammanhang — det
behöver inte erinras om de möjligheter,
som en maktkoncentration av detta slag
kan få att bestämma priser och råvarutillgångar.
Det kan därför med tillfredsställelse
noteras, att Sverige redan utsett
en fast delegation till kol- och stålunionen.
Men otvivelaktigt är det också
ett svenskt intresse att genom Europarådet
kunna parlamentariskt följa utvecklingstendenserna
inom denna
union.

Meddelande av utrikesministern.

Annorlunda förhåller det sig med
europaarmén och med den politiska
myndighet, vartill denna logiskt beräknas
leda. Utrikesministern har erinrat
om hur Edenplanen avsåg att låta Europarådet
bilda ram åt gemenskapen både
i fråga om kol och stål och försvar. Det
fanns ju också ett annat syfte: att ge
de utanför stående staterna och då
självfallet i första hand Storbritannien
en möjlighet att påverka balansen på
kontinenten. Särskilt från fransk sida
hade man varit angelägen att på detta
sätt kunna falla tillbaka på Storbritannien,
därför att man fruktat en tysk
dominans inom gemenskapen.

Mitt intryck är, att vad som i dag
går under namnet Edenplanen är något
rakt annat iin det ursprungliga konceptet.
De sex har redan byggt upp sitt
eget maskineri utanför Europarådet och
är i färd med att skapa en federal myndighet.
Om denna kommer till stånd är
det en illusion att tro, att någon genom
Europarådet skulle på något sätt kunna
påverka balansen inom federationen.
Följden av en europeisk federation, av
vad som populärt kallats »det lilla
Europa», kan nog beräknas bli, att
Europarådet kommer att sjunka ned
till en andraplansroll.

Av vad nytta det kan vara att inom
Europarådet diskutera gemenskapens
försvarsproblem är under alla förhållanden
svårt att se. Europaarmén måste
uppenbarligen underordnas atlantpaktskommandot.
I Atlantpakten finns
flertalet av de europeiska länder, som
inte tillhör de sex länderna, och de har
där de adekvata möjligheterna att följa
europaarmén. En inkoppling även av
Europarådet skulle inte bara innebära
en egendomlig duplikation utan i sak
betyda ingenting annat än att de utanför
Atlantpakten stående länderna Sverige
och Irland erbjöds att syssla med
på annat håll hemmahörande frågor, ett
erbjudande som båda avböjer. Sakskäl
kan alltså inte motivera en sådan utveckling;
prestigeskäl kan möjligen

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

framtvinga den. I så fall kommer självfallet
Sveriges ställning att beröras.

Själv betraktar jag i likhet med ett
par föregående talare i debatten det
som till ytterlighet tragiskt om Sverige
av andra länder skulle manövreras in
i en sådan situation, att det nödgades
ompröva sitt medlemskap. Jag skulle
betrakta det som tragiskt därför att det
för vårt land måste vara något av en
hjärtesak att på de sociala, ekonomiska
och kulturella områdena delta i strävandena
att skapa en större harmoni
på denna bistert splittrade kontinent.

Men i ett sådant läge, där Sverige
måste ta sin ställning under omprövning,
bringas vi självfallet, som herr
Sundström nyligen erinrade om, om
Europarådets stadgar stöps om och rådet
förvandlas till ett organ för behandling
av militära frågor. Det är
emellertid angeläget att slå fast, att vi
inte är där ännu. Europaarmén är inte
ens en realitet ännu, och för tillfället
förefaller det kanske som om Frankrike
och Tyskland har tagit en paus för att
överväga situationen innan man definitivt
ger sig in i det resonemangsäktenskap,
som den tyske rikskanslern och
den förre franske utrikesministern arrangerat
för dem. Men även om europaarmén
kommer till stånd är det ytterst
ovisst hur relationerna mellan gemenskapen
och Europarådet kan komma
att gestalta sig. Vi har redan sett så
inånga förskjutningar av problemställningarna,
att nya förskjutningar i fråga
om Edenplanen ingalunda kan anses
uteslutna. Vad som skett och sker i
Strassburg kräver stark vaksamhet från
svensk sida, men det finns anledning
varna för förhastade steg.

Vad slutligen samarbetet på universell
bas beträffar, har utrikesministern
i sitt anförande inför kammaren i dag
bland annat berört ett område, som i
hög grad ägnar sig för en aktiv svensk
insats. Jag syftar på utrikesministerns
redogörelse för det problem, som möter
i förhållandet till de underutvecklade

länderna. Det är ju dess värre så, att
de politiska tvistefrågorna i FN tilldrar
sig den största uppmärksamheten. De
är laddade med dramatik och får därför
vidsträckt publicitet. Men samtidigt
som FN under krisartade omständigheter
och till följd av östblockets hållning
kört fast i koreafrågan, arbetas det i
FN :s kommittéer ocli fackorgan med
hundra andra frågor, som röner ringa
eller ingen uppmärksamhet, men som
ofta kan vara av mycket stor praktisk
betydelse. I detta tysta konstruktiva arbete
har Sverige redan kunnat göra åtskilliga
insatser, som sannerligen inte
gör det berättigat att tala om att vårt
land icke skulle ha någon utrikespolitik.

Det största problemet representeras
otvivelaktigt av klyftan mellan de rika
och de fattiga nationerna. Sedan de underutvecklade
länderna väl har blivit
medvetna om sina problem, låter dessa
sig icke avvisas. Kanske blir detta nästa
generations allt överskuggande problem.
Utrikesministern pekade i sitt
anförande på vikten av att det för världens
framtid nödvändiga samarbetet
mellan de rika och de fattiga nationerna
så organiseras, att det inte kan framställas
såsom dominerat av enskilda staters
politiska intressen. Jag skulle vilja
dra ut den tankelinjen ytterligare ett
stycke och säga, att Sverige i det fallet
uppenbarligen har avgjort större möjligheter
än de tidigare kolonialherrarna
att vinna de färgade, ofta nationellt
hudömma folkens förtroende. Men med
dessa möjligheter följer också ansvar
och förpliktelser.

Med tillfredsställelse noterar jag, att
utrikesministern för några dagar sedan
tillsatt tre specialkommittéer för att
aktivisera de svenska insatserna i de
underutvecklade länderna. Det är ett
värdefullt och löftesrikt initiativ. Kanske
skulle man bara ha önskat, att riksdagen
något starkare engagerats för
denna uppgift genom att kommittéerna
givits ett större parlamentariskt inslag.

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Dessa kommittéer får otvivelaktigt ett
mycket betydelsefullt verksamhetsfält.
Arbetet skall inte föregripas. Men jag
skall bara tillåta mig att göra ett par
randanteckningar.

För det första betalar Sverige ett årligt
bidrag till FN för tekniskt stöd åt
de underutvecklade länderna. Vad som
därutöver anslås — anslaget har ju
höjts under fjolåret — bör sannolikt
sättas in direkt i de underutvecklade
områdena för att undvika det spill, som
är oundvikligt om man tar vägen över
de universella organen.

För det andra skulle jag vilja säga,
att så stort som stödbehovet är och så
gigantiskt det folkhav som de underutvecklade
länderna representerar,
skulle det inte vara ur vägen, om, såsom
det planeras t. ex. i Norge, stödet
koncentrerades på något eller några
speciella områden i stället för att splittras
över hela världen. Jag vågar inte
ha någon bestämd uppfattning på den
punkten, men mycket talar för att en
koncentration skulle göra stödet effektivare.

För det tredje slutligen borde det nog
också undersökas om inte genomslagskraften
skulle ökas, om de skandinaviska
länderna inledde ett intensivt
samarbete på detta område, för vilket
också en rad andra skäl talar.

På detta sätt sluter sig, enligt mitt
sätt att se, de aktiva uppgifter som möter
likt ringar om varandra och bildar
tillsammans element i en odelbar utrikespolitik.
Uppgifterna finns där och
ger i själva verket en helt annan bärvidd
åt den svenska utrikespolitiken
än som affischerats genom de uppförstorade
tvisterna i metodfrågor.

Till sist skall jag, herr talman, be att
få säga ett par ord om några händelser,
som under de senaste månaderna
och de senaste veckorna djupt har skakat
den svenska opinionen. För några
dagar sedan publicerade tidningarna
en uppgift om att de nazistiska rasförföljelserna
har bragt 6 miljoner judar

Meddelande av utrikesministern.

om livet. Dessa händelser ligger alltför
nära för att intrycket skall kunna
utplånas. Så mycket känsligare är man
då inför tecken, som kan varsla om en
ny antisemitism. När nazismen hade
slagits ned, trodde vi alla, att den jagade
judenheten äntligen hade kommit
till ro. Nu åtta år efter krigsslutet ser
vi tecken på att en ny antisemitism
håller på att sticka upp huvudet. I Prag,
den stad där Kafka nedtecknade sin
ångestfyllda vision Processen, har en
verklighet rullats upp, mer grotesk än
Kafkas mardröm. Gränsen mellan Östtyskland
och Västtyskland bågnar under
trycket av en flyktingström, som
nästan har en naturkrafts styrka, en
ström som inte går mot öster, som herr
Hagberg till kammarens munterhet ville
få oss att tro, utan som går mot väster.
Det är folk som söker sig undan fruktade
oblida öden. I FN har Sverige
gjort sin röst hörd mot rasdiskriminationen
i andra delar av världen, i Sydafrikanska
unionen. Det kanske ändå
inte kan anses helt opåkallat att det
här i den svenska riksdagen ges uttryck
för den oro och för den beklämning,
som man känner inför de tecken på en
ny antisemitism, som nu börjar visa
sig i öster. Samtidigt kan man inte annat
än beklaga de ledamöter av denna
kammare, som åtagit sig uppdraget att
i denna fråga, liksom i åtskilliga andra,
inför den svenska opinionen förklara,
att makt är rätt, enbart därför att den
är makt, även då den tar sig sina mest
motbjudande uttryck.

Herr JOHANSSON i Stockholm (k):
Herr talman! De flesta talare i denna
debatt har konstaterat att Europas fred
står och faller med problemet Tyskland.
Det är Europas nyckelfråga. Ändå
nöjer man sig med ett passivt konstaterande.
Sedan vår regering gjorde den
lilla extratur, som blev kritiserad i
Amerika och av hemmaamerikanerna,
har man i Sverige även i den frågan
snällt följt de amerikanska riktlinjerna.

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

I excellensen Undéns redogörelse i dag
fanns dock klart utsagt, vad de bägge
främsta stormakterna ställde främst vid
tysklandsfrågans lösning. Jag citerar
ur hans tal, att Sovjetunionen föreslagit,
att Tysklands enhet återställes genom
att ett fredsfördrag slutes och samtliga
ockupationstrupper dragés tillbaka,
medan västmakterna ställt i förgrunden,
att ett allianssystem skall upprättas mellan
Västtyskland och västmakterna, att
Västtyskland skall upprustas och en europaarmé
bildas. Det är ställt utom
varje diskussion, att det sistnämnda står
i klar och direkt strid mot fördraget
i Potsdam, undertecknat av stora nationers
ledande statsmän.

Upprustningen av Tyskland har ju
för övrigt redan gått så långt, att Västtysklands
militärbudget i fjol var uppe
i 8,8 miljarder mark och i år stigit till
9,9 miljarder. I Potsdam hade man förbundit
sig till att inte tillåta, att den
tyska militarismen någonsin skulle återuppstå.
Herr Hjalmarson har emellertid
liksom en rad andra talare i debatten
här hälsat denna upprustning med
glädje, därför att det är fråga om den
fria världens försvar mot öster. Hur
ser den fria världen ut, och vad har
den för försvarare?

I Västtyskland står i dag Adenauer
i ledningen, han som företer så många
likheter med Franz von Papen, nazismens
Johannes döpare. I tyska utrikesdepartementet
finns det sådana män
som den ledande kraften professor Hallstein,
som brukar tala om ett Europa
fram till Ural. En undersökning har
visat, att tyska utrikesdepartementet
till 85 procent består av gamla nazistiska
tjänstemän Vilka är det som står i
spetsen för det nya krigsdepartementet
och krigsmakten? Jo, det är Hitlergeneralerna
Hans Speidel och Adolf Heusinger,
generalstabsöversten greve Kielmansegg
och förre SS-generalöversten
Hauser, som gjort sig skyldiga till svåra
krigsförbrytelser. Där finns Hitlers
högste domare, doktor Otto Griinewald,

och där finns en rad av de ledande generalerna,
och nya frisläpps på löpande
band, fast de varit dömda för krigsförbrytelser.
General Rendulic, som
brände Nordnorge och Nordfinland, frigiven
från 20 års straffarbete, och den
i Danmark bekante Best hör också i dag
till förgrundsfigurerna. Detta är den
fria världens skyddsmakt, den som enligt
herr Hjalmarson skall garantera fri
debatt, mänsklighet och humanitet. Det
är sådana som varit med om att 6 miljoner
judar lågt räknat, vilket herr Edberg
talade om här nyss, sänts till förintelseläger.

När herr Edberg kan visa, att en
enda jude dömts för sin rastillhörighet
på annat håll, i de stater han i dag anklagar,
kan han komma igen med sina
brösttoner. De som stod i spetsen för
judeförföljelserna, de som i Buchenwald,
Dachau och Auschwitz sänt tiotals
miljoner människor i döden — ty
det var inte bara fråga om judar — är i
dag »den fri världens» stöttrupper för
ett krig som nu förberedes. Var har vi
de andra ? Jo, det är general Franco,
en tämligen nykorad demokrat. Vem
vill kalla Turkiets, Greklands, Jugoslaviens
och Egyptens nya styresmän för
demokrater — Egypten är visserligen
ännu inte riktigt med?

Eisenhowers första regeringsåtgärd
var att ge fria händer åt Chiang-KaiShek
att gå till anfall från Formosa i
den takt de amerikanska vapenleveranserna
medger. Även borgerliga tidningar
har flera gånger medgivit, att
Chiang-Kai-Sheks regim var en fullkomligt
korrumperad och terroristisk
banditregim. Vill man göra troligt, att
Chiang-Kai-Shek kommer från Formosa
för att vinna en demokratisk utveckling
i Kina? Där har vi även skuggkejsaren
Baodai i Vietnam, detta Vietnam,
för vilket utrikesministern i dag
funnit den nya formuleringen, att det
protegeras av Frankrike och att det är
fråga om ett inbördeskrig. Skulle Frankrikes
finanser vara nära bankrutt, om

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

det vore ett inbördeskrig i Vietnam?
Det är sådana herrar som skall garantera
den fria världen. Då kan vi ju tänka
oss hur denna fria värld skall se ut.

Jag behöver inte tillägga något till
vad herr Hagberg i dag sagt: var friheten
har sin hemvist i det land som
i dag leder denna utveckling, nämligen
Förenta staterna.

Jag skall i övrigt syssla med att ge
några repliker med anledning av vad
som sagts i denna debatt. I fråga om
återsändandet av krigsfångarna i Korea
skulle jag vilja säga, att den omständigheten,
att det är den enda återstående
frågan, sedan 63 frågor lösts, ju inte
tyder på någon motvilja mot uppgörelse
från den sida som man beskyller för
detta. Jag kan till vad som redan anförts
om de metoder som använts för att få
fångar att påstå, att de inte vill vända
hem, ta ett klipp ur Morgon-Tidningen,
ett Reutertelegram, där en amerikansk
officer själv talar om, hur han med kulsprutor
utrotade massor av fångar bara
för att de ställt sig att sjunga i lägret.
Han påstår att det var ett tecken på att
de kanske skulle komma att bryta sig ut.
Han skriver själv, denne amerikanske
överstelöjtnant Miller — det är som
sagt ur Morgon-Tidningen — att 84
fångar dödades och 127 sårades den
gången.

Fångarna fick order att sluta sjunga,
men de bara fortsatte. De stod med
korslagda armar och svängde fram och
tillbaka, deras ögon var glasartade, och
de verkade vara i ett slags uppjagat, för
att inte säga hypnotiserat tillstånd. Vakterna
fick order att lossa en salva med
jaktgevär, men det hade ingen effekt.
De fick då order att ge fyr med karbiner
och vanliga gevär. Vid första salvan
stöp en del i främsta ledet, men
flertalet reste sig igen. De som inte
kunde stå på benen hölls uppe av andra
fångar, och så satte de i gång att sjunga
igen. Kulsprutorna fick nu börja tala för
att driva bort fångarna från stängslen.

Herr Hagberg i Stockholm efterlyste

Meddelande av utrikesministern.

nyss ett avståndstagande, men hans efterlysning
hade intet resultat. Jag frågar:
Då man var så känslig och på
förhand ville förebygga att någon fånge
med våld skulle återföras till sitt land,
varför hade det då varken i FN eller
här förekommit den minsta yttring av
en samvetsprotest mot att värnlösa fångar
i tusental mejas ned med kulsprutor?
Nej, då har det borgerliga och högersocialdemokratiska
samvetet gått och
lagt sig, och det har inte vaknat ännu.
Inte ett ord har det hörts, lika litet
som det hörs ett ord när engelsmännen
utplånar byar i Malacka på samma sätt
som Hitler utplånade Oradour och Lidice
eller när de i Kenya utrotar boskapshjordarna
för att döma stammarna
till svält.

Vad själva denna sakfråga angår har
det sagts att kommunisterna går förbi
den, tv en kommission skall ju undersöka,
om fångarna vill tillbaka eller
inte. För det första hävdar kineserna
här en principfråga, att Genéveöverenskommelsen
skall hållas. Den överenskommelsen
fick den ordalydelse den
har just därför, att man ville förebygga
att någon stat bar sig åt på det sättet
som amerikanerna bär sig åt i Korea
och behåller fångarna. För det andra
kan vi inte komma ifrån att i den kommission
som skall tillsättas det avgörande
ordet skall innehas av en skiljedomare,
som i sista hand skall utses av
generalförsamlingen, där Amerika bestämmer
takten.

Inrikesminister Hedlund undrade, vad
som kunde vara den verkliga orsaken
till att det inte blev fred, om det var något
annat bakom orden. Ja, herr Hedlund,
jag tror det är något annat bakom
orden, ty så fort man kommit överens
om en punkt, har amerikanerna hittat
på något annat. Det är det märkliga att
aktierna sjunker på börsen i New York
så katastrofalt, när det talas om fred
i Korea och dollarfurstarna från General
Electric och General Motors, som i
dag representeras i regeringen inte bara

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

genom ombud utan direkt, är mycket
angelägna om att kriget, som är så profitgivande,
hålls i gång och även utvidgas.
Det är därför Chiang-Kai-Shek fått
sina order, och det är därför som det i
Västeuropa börjar spridas en mycket
förklarlig oro över vad den nya regimen
i Förenta staterna kan ha i skölden.

Sedan en replik till herr Ohlin: Herr
Ohlin var inte riktigt belåten med utrikesministerns
förklaring till en annan
skuggregering än Deis, den baltiska under
August Rei. Nu anser jag denna
förklaring vara något mycket formell.
Balterna skulle inte få driva politik
här i landet. De har inte gjort något
annat sedan de kom hit, det vet regeringen
mycket väl, och de kommer att
fortsätta med det. Men hr Ohlin ville
tydligen att man här i landet öppet
skall ha en baltisk exilregering, vilket
innebar att vi vid sidan av vår regering
skulle ha en regering som gjorde
anspråk på att regera ett annat land,
till vilket den inte kunde komma men
som den hoppades att med hjälp av
utländsk krigsmakt i krig mot sitt eget
folk kunna erövra. Det är intressant
att veta att folkpartiet anser, att vi
skall ha sådana regeringar här i landet.
Jag tror det kan bli rätt bekymmersamt
ändå med de stämplingar som den
sortens krafter bedriver.

Från folkpartiets och högerns sida
har i denna debatt frågan framförts,
att sovjetambassadens och andra legationers
och ambassaders rörelsefrihet
bör begränsas. Jag har redan i en tidigare
debatt sagt, att så gärna må ske,
om man bara gör det över hela linjen,
om man stänger in diplomaterna i ett
område med Lilljansskogen och Birgerjarlsgatan
som gräns. Men då skall det
vara alla. Men det är kanske den svårigheten,
att Östermalm och Gärdet inte
räcker för alla de amerikanska diplomaterna.
När en amerikansk senator
häromdagen gick till angrepp för att
representationen i utlandet blev för
dyr och för att diplomaterna satte upp

sina älskarinnor som stenografer på
avlöningslistorna, råkade han nämna,
att den amerikanska diplomattjänsten
och angränsande tjänster höll sig med
250 000 människor i tjänst i utlandet.
Jag vet inte hur stor kvot av den summan
som kommer på Sverige, men efter
Marshallöverenskommelsen är det ju
ganska många.

Jag noterar, att de krafter som ställt
sådana förslag beträffande Sovjetunionens
ambassad, icke har haft ett ord
att säga om de fakta, som herr Hagberg
i Stockholm nyss anförde, nämligen att
amerikanerna fullt öppet och officiellt
inspekterar våra viktigaste vapenindustrier
och underjordiska fabriker
samt att de socialdemokratiska tidningarna
själva varit tvungna att medge, att
det just inte existerar några hemligheter
för amerikanerna. Det är detta dubbelspel
jag reagerar mot.

I »den fria debatten» i denna fria
kammare har jag en gång tidigare påvisat,
hur svårt man här i Sverige har
för att få något underlag för sina anklagelser
mot sovjetambassaden. Skall
man stänga den ambassaden, så bör
man nog ha något annat än Fritiof Enbom
att komma med. Hans »tillförlitlighet»
är ju allmänt konstaterad av
tidningarna, och jag har också illustrerat
den förut i denna kammare. Talmannens
klubba var flitigt i gång vid
det tillfället, och jag skall inte inleda
vår nye talman i frestelse genom att
ta upp den saken igen. Jag noterar bara,
att det i dag gäller att verkligen ha något
att komma med och att döma alla
nationer lika.

På tal om indignationen över underrättelseverksamheten
— vare sig den är
verklig eller provokation — vill jag
citera vad som står i Ny Militär Tidskrift
nr 5 för i fjol, som jag nu citerar.
Där har våra militära myndigheter begärt
att anslaget till det svenska underrättelseväsendet
— alltså det svenska
spionväsendet i utlandet — till en början
skulle höjas med 300 000 kronor.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

(>3

Där tar man alldeles för givet, att diplomaterna
sysslar med sådant. Det säges
i artikeln: »På diplomatisk väg kunna
betydelsefulla uppgifter om främmande
länder inhämtas.» Detta måste
ju också gälla om svensk diplomati.
»Hjälpverksamhet, spionage och olovlig
underrättelseverksamhet är ganska
vanligt förekommande element till diplomatisk
verksamhet.»

Sedan redogör man i mycket noggrant
uppställda punkter för vad vårt
underrättelseväsende skall syssla med.
Det är först den rent militära underrättelseverksamheten
— och eftersom
det här nyss konstaterats att vi bara
kan tänka oss en sorts krig här i landet,
så intresserar sig Ny Militär Tidskrift
i denna underrättelseverksamhet
inte endast för »främmande länders väpnade
styrkor, storlek, gruppering och
utrustning, utan också för den grundläggande
militära strukturen hos stridskrafterna,
krigsmaktens organisation,
t. ex. högsta ledningen, antalet typer
av förband, strategiska åsikter, taktik
och underrättelsetjänst, utbildning,
krigsmaterialresurser, personalresurser,
stridsduglighet, operativa planer, mobiliseringsplaner,
militära anläggningar,
militär lagstiftning in. m.»

Det är ganska mycket, och man förstår
att det behövs 300 000 kronor till.
Man kan måhända också i anslutning
till den debatt som förts uttrycka en
stilla undran. När det gällt att utforska
flygbaserna i Östersjön kan väl också
en närgången, men för svensk ungdom
riskabel flygspaning vara ett av de medel
som användes.

Vidare talar man om ekonomisk underrättelsetjänst,
politisk underrättelsetjänst
o. s. y. Allt detta skall jag inte
här citera. Jag tycker emellertid, att
vårt land, som en gång fick sin ambassadör
och militärattaché utvisad från
Moskva med 24 timmars varsel, bör
kunna i någon mån ransonera denna
uppskruvade indignation och åtminstone
ha något annat än Enbom att kom -

Meddelande av utrikesministern.

ma med. Man bör se till att bedöma sådana
saker lika i vårt land, där det fullkomligt
dräller av det amerikanska
underrättelseväsendets representanter,
vilka har tillgång till uppgifter som de
allra högsta funktionernas utövare står
till tjänst med.

Sedan noterar jag till slut att herr
Fast deklarerade, att det överväldigande
flertalet i den socialdemokratiska
gruppen var överens med honom. Han
talade följaktligen inte för hela gruppen
den här gången. Det har alltså ägt
rum en viss förskjutning, även i fråga
om den s. k. alliansfriheten. Jag förstår
herr Fast. Han kan ju nämligen
inte gärna ta ansvaret för den socialdemokratiske
ledamot av första kammaren,
som nyss har talat. Jag fick inte
tillfälle att höra honom, men herr Ture
Nerman har i ett av Bonniers organ
öppet propagerat för anfallskrig mot
öster för att, som herr Hagberg nämnde,
»folken skulle befrias från socialism»
samt tydligt utsagt att ett freds- och
krigsmål måste vara de förslavade folkens
befrielse, alla folks befrielse, även
Rysslands och Kinas. Vi får hoppas att
herr Nerman i så fall får tåga i väg
ensam. Han är litet överårig, men man
får väl säga som herr Pehrsson-Bramstorp
sade till nuvarande riksantikvarien
Curman, när denne ville gå i krig
för Finland: »Man kan ju stupa.» Jag
tror emellertid inte att herr Nerman
skulle få den svenska ungdomen med
sig i detta anfallskrig. Jag noterar detta
som ett bevis på den propaganda, som
drives i detta land, där vi i dag i tidningen
kan läsa om ett möte där en
man i Stockholm talar om sitt nya fosterland,
västmakterna. Det är folk, som
står folkpartisterna och socialdemokraterna
nära eller tillhör dem.

Det skapas via pressen i detta land
en mycket farlig hetspropaganda. Det
räcker inte med att man återger den
amerikanska propagandan, man hjälper
också till själv. Och denna propaganda
är så gemen och lögnaktig som

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

de här i debatten anförda påståendena
att en antisemitisk våg skulle utbreda
sig i Sovjetunionen och i folkdemokratierna.
Jag säger än en gång till herr
Edberg & Co: Kom med ett enda exempel
på att någon dömts för att han tillhör
en viss ras i de folkdemokratiska
länderna, där man tvärtom slagit fast,
att man inte skall döma efter åsikter
utan efter gärningar och utan hänsyn
till kön, nationalitet och ras!

Vad är det man river upp? Jo, exempel
på att personer dömts för att de
erkänt vissa grova brott — sedan de
först överbevisats — samt att bland de
dömda också var en del judar. Men
detta är ju en ganska krokig bevisföring!
Jag har i en debatt här i kammaren
— jag tror att jag är den ende som
varit inne på dessa frågor utom utrikesexcellensen
— varit inne på detta tema.
Förutsätter man, att det är orimligt att
judar kan begå brott, eller att det är
orimligt att anklaga dem för brott, att
det är orimligt att anta att medlemmar
av den sionistiska rörelsen kan delta
i politiska konspirationer, vart kommer
man då?

Härom året riktade jag en interpellation
till excellensen Undén om varför
han inte ville erkänna Israels regering
de jure. Excellensen Undén anförde
som huvudargument, att Israels regering
enligt hans åsikt inte tillräckligt
ordentligt rett upp omständigheterna
kring mordet på Folke Bernadotte. Jag
invände då att visserligen var det sannolikt
att en judisk liga stod bakom
detta brott, men jag ansåg det i högsta
grad oriktigt, att hela det judiska folket
och den judiska nationen skulle göras
ansvariga för detsamma. Jag fick
inte utrikesministern med på denna linje,
men om jag skulle uppträda som den
antikommunistiska pressen gör, skulle
jag säga, att Sveriges regering var antisemitisk,
ty den hade förutsatt att judar
kunnat begå ett politiskt mord och
ställt hela den judiska regeringen i Is -

rael i viss mån ansvarig för att detta
skett.

Hur gemen denna propaganda är
skall jag visa. Ni torde leta fåfängt allesammans
efter ett enda antisemitiskt uttalande
i Sovjet och folkdemokratiska
länder. Man har försökt förväxla uttalanden
mot vissa gärningar som sionismen
är skyldig till. Jag vet ingen argare
sovjetfiende i detta land än Nils
Lindh i Morgon-Tidningen, som många
anser —• jag anser på dåliga skäl —
vara den främste experten på detta område.
Han säger i Morgon-Tidningen,
att han för sin del inte alls tror på någon
antisemitism i Sovjet och att det är
ett allvarligt misstag att sätta likhetstecken
mellan antisemitismen och kampen
mot sionismen, inte heller mot sionismen
i dess helhet utan bara mot vissa
yttringar av densamma. Man har gått
så långt att man i den svenska radion
hållit gråtmilda tal över att tysken Gerhard
Eiser var häktad för att han var
jude, detta trots att vederbörande i Radiotjänst
måste ha känt till att Eiser
just stod och talade på ett möte emot
antisemitismen och för friheten och
för de på bevisligen lösa grunder dömda
judiska makarna Rosenberg. Jag
skulle kunna ta massor av liknande
exempel. Det har också varit ansatser
här i debatten att göra antirysk propaganda
på att östtyska båtar fiskat på
internationellt vatten i Östersjön. En
tidning som representerar regeringen,
Aftontidningen, gjorde söndagen den 22
januari sin största löpsedelssensation
på en insinuation att fartyget Dans försvinnande
hade skett vid en sovjetrysk
flottmanöver i Östersjön, en manöver
som helt diktats ihop på redaktionen.
Lögnen var så grov att inte ens Dagens
Nyheter tog upp den dagen efter, men
det var en stor sensation i den socialdemokratiska
kvällstidningen. När man
gör sådana saker inte bara en gång utan
dagligen, måste vi konstatera, att man
här i landet försöker skapa en mentalitet
emot Sovjetunionen av samma slag

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

sum den under lappodagarna i Finland
under 1930-talet. Det är en fariig
politik. Samtidigt medger jag gärna liksom
herr Hagberg i Stockholm, att det
finns också strömningar åt andra hållet.
De finns även på borgerligt håll,
när det stramar åt på arbetsmarknaden;
det finns många industrier och affärsmän,
som börjat upptäcka att Sveriges
naturliga marknad ligger i öster, och
det finns, även om herr Fast inte längre
kan svara för hela sin grupp, i de djupa
leden där och i folkpartiet ett mycket
starkt krav, att alliansfriheten inte bara
skall bli en deklaration, utan att vi
verkligen skall sluta upp med samröret
med atlantpaktsstaterna.

Frågan om Europarådet, herrar Edberg
och Sundström, löser vi bäst genom
att marschera ut, samtidigt som vi marscherar
ut från en rad institutioner,
OEEC-organisationen och andra, som i
dag är instrument för Atlantpakten. Ty
vi märker i Sverige i dag en stigande
rädsla för vad den nya amerikanska
regeringen kommer att ställa till med,
och denna känsla är ännu starkare i
Västeuropa. Man börjar förstå, att det är
farliga saker i görningen. Vi vill knyta
an till dessa stämningar och också se
till, såsom herr Hagberg nyss sade, att
opinionen för fredsrörelsen hålls levande,
att dessa stämningar blir organiserad
kraft, så att de extraturer herr
Hjalmarson vill göra, ena gången åt
Bornholm och andra gången åt Trondheim,
och de saker, som aktivisterna i
detta land förbereder, inte blir verklighet,
att regeringen får så pass mottryck
från sitt eget folk att den inte
längre faller undan för trycket västerifrån.

I fråga om underrättelseväsendet kan
jag också tillägga, att statsministern
hade ju med sig, enligt vad han själv
berättade, en utförlig militär rapport
upprättad i försvarsdepartementet, när
han var ute och hälsade på kusinerna.
Sådan underrättelseverksamhet har man
icke vänt sig emot. På denna flat -

Meddelande av utrikesministern.

het och denna lydnad måste det bli ett
slut. Sveriges handelspolitik får inte
bestämmas från väster. Vår krigsmakt
skall inte mer och mer synkroniseras
med Atlantpaktens krigsmakt. Sverige
ligger inte långt ifrån Sovjet. Vi har
all anledning att dämpa hetsporrarna,
som försöker blåsa liv i gamla arvfiendeföreställningar,
och i stället knyta
an till fredsviljan i vårt folk, för att
på så sätt hjälpa till att skapa avspänning
i världen. Om vi då också vågar
se öppet på den fara, som atlantpaktsstaternas
baser utgör i vår rygg, har vi
utgångspunkter för en kamp, som skall
leda till att Sveriges utrikespolitik blir
i verklig mening alliansfri och som går
ut på att skapa internationell avspänning
och säkra freden åt vårt folk.

Herr BRACONIER (h): Herr talman!
Herr Johansson i Stockholm ställde frågan:
Vad har den fria världen att försvara?
Han kunde, fast han har levat
så länge i detta land, inte tänka sig, att
den fria världen hade några värden
att försvara. Det fanns i hans anförande
inte ett uns av kritik mot den
statsledning, som har skickat i döden
de framstående kommunister, som väl
en gång för herr Johansson framstod
som frihetshjältar. Det fanns inte ett
vittnesbörd om att han förstod vad hela
den livssyn betyder, som är förbunden
med svensk folkstyrelse och svensk
demokrati. Han drog in nazismen, han
drog in än det ena och än det andra,
men han hade ingenting att säga om
hela den kultur, den folkstyrelse, den
demokrati som vi försvarar.

Och varför? Jo, det är ju så, att herr
Johanssons i Stockholm partikamrat
herr Hagberg i Stockholm skrivit i det
kommunistiska programmet, att »vi solidariserar
oss inte med Sveriges politik,
utan vi solidariserar oss med Sovjetunionens
politik». Och därmed är
alla problem lösta. Har man solidariserat
sig med ett främmande land, då
kan man inte ens förstå själva den

5 — Andra kammarens protokoll 1953. Nr 4.

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

livssyn, den kultur, i vilken humaniteten
och respekten för människovärdet
är grundstenarna.

Det var i sanning ett upplysande föredrag
som herr Johansson i Stockholm
höll här. Man hade ju kunnat tänka sig
att han i alla fall kunnat säga, att det
är egendomligt att flera av de kommunister,
som en gång hälsade de socialistiska
regimernas införande bakom
järnridån med sådan entusiasm, nu till
stor del är likviderade. Men detta fanns
inte för herr Johansson i Stockholm.
Han uppträdde som försvarsadvokat.

Men, herr Johansson i Stockholm, när
Ni riktar dessa anklagelser mot England
och Förenta staterna, varför citerar
Ni inte det tal som Josef Stalin höll
två dagar efter det de tyska arméerna
tågat in i Sovjetunionen? Vad är det
Stalin säger? Det finns återgivet i Brusewitz’
bok: »Stalin talar», och riktigheten
av detta uttalande har ju aldrig
bestritts. Han säger, att i England och
Förenta staterna har arbetarna sina
demokratiska rättigheter. Där finns fria
institutioner, där finns parlament. Och
nu i dag vill herr Johansson i Stockholm
göra gällande, att det är bara
mörkmän som regerar, reaktionärer,
fiender till hela den kulturfront, som
vi ansluter oss till. Jag skulle vilja ställa
den frågan till herr Johansson i Stockholm:
Vad var det för felaktigt i det
uttalande, som Stalin gjorde 1941, och
på vilka punkter hade han fel?

När herr Johansson i Stockholm vill
göra gällande, att det inte är en fientlig
strömning i Sovjetunionen nu mot
judarna, så ber jag honom läsa den sovjetryska
tidskriften »Den nya tiden».
Läs t. ex. häfte IV för i år, där man
för fram den anklagelsen, att sionismen
är en reaktionär borgerlig rörelse, som
skall utrotas, och alltså ställer en hel
ras som förrädare mot friheten. År det
någonting annat än rashat? År det inte
ett uppstående av rashat av just den
art, vars förekomst i den nazistiska
ideologien man med skäl fördömer.

Jag tror inte, herr Johansson i Stockholm,
att svenska folket är okunnigt om
de värden vi har att försvara. Det har
sett detta under det andra världskriget.
Det svenska folket står inte i någon
stridsställning till det ryska folket. Det
svenska folket företräder sina egna
ideal, sina frihetsideal, och det vet, att
för samma ideal och målsättning kämpar
demokratiska rörelser överallt i
världen.

Det finns ingen som skulle hälsa en
nazistisk strömning i Tyskland med tillfredsställelse.
Tvärtom försöker vi skapa
ett Europa, där det ges möjligheter
att bekämpa alla antidemokratiska riktningar.
Men den främsta strävan att
säkra demokratien i Europa går ut på
att slå vakt om de västerländska folkens
öden, att försöka infoga den tyska politiken
i en gemensam europeisk politik,
en frihetspolitik. Att splittra de västeuropeiska
folken i kampen för dessa
ideal kan möjligen medföra en seger för
nazismen, men det skall inte lyckas.
Jag vet att de ideal, som jag representerar
i denna kammare, står sin prövning
inför den fria tanken — de bekänner
sig till humaniteten och människovärdet.
Herr Johansson i Stockholm skall
inte ställa sig som någon domare för
det stora flertalet av Sveriges folk.

Jag skall efter detta peka på några
konkreta utrikespolitiska spörsmål och
skall då bara ställa några frågor. Jag
vill uttrycka den förhoppningen, att
det skall lyckas utrikesledningen att få
till stånd ett avtal med Polen rörande
de svenska sjömännens behandling,
som gör det möjligt för dem att känna
trygghet i polska hamnar. Det har ju
varit en debatt om den saken tidigare,
och vi vet att det har rått otrygghet
där. Jag är övertygad om att hans excellens
utrikesministern för förhandlingar
med Polen, och jag vill hoppas
att vi når ett resultat som tryggar våra
landsmäns tillvaro.

Jag skulle också i detta sammanhang
kunna erinra om att i dessa dagar

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

många svenskars tankar gå till Raoul
Wallenberg. Vi har den uppfattningen,
åtminstone många av oss, att han alltjämt
är i livet, och vi tror att utrikesdepartementet
försöker få klarhet i
denna fråga som verkligen upptar våra
sinnen. Hans öde angår oss alla i en
värld där man trampar de mänskliga
rättigheterna under fotterna.

Vad så de underutvecklade länderna
vidkommer skulle jag helt vilja ansluta
mig till vad herr Edberg sade. Jag
läste ett anförande av kabinettsekreterare
Lundberg, jag tror det hölls den
1 maj förra året i Sundsvall, där han
med all kraft underströk vikten av att
vi hjälper de hundratals miljoner människor,
inte minst i Asien, som lever
under besvärliga omständigheter. Han
betonade då att det var en uppgift för
de fria organisationerna, för folkrörelserna
att här komma med stöd och
hjälp; jag tror att herr Edberg också
var inne på detta. Samtidigt vill jag
uttrycka den förhoppningen, att den
svenska riksdagen härvidlag blir mer
inkopplad. Det gäller ett vitalt problem
för mänsklighetens öde, det är en fråga
som måste lösas, detta att ge de asiatiska
folken möjlighet till en högre levnadsstandard.
Det är en fråga som inte
kan lösas på ett år eller på några decennier
men där även Sverige har en
humanitär uppgift alt fylla.

Jag skulle också vilja peka på angelägenheten
av att vi får en intensifierad
svensk utrikespolitisk upplysning
i utlandet. Nästan dagligen ser vi
upplysningar om vår lands förhållanden,
som är missvisande, som är felaktiga,
och ibland bemöts dessa uppgifter.
Det är uppenbarligen så, att
utrikesministeriet inte har några möjligheter
att göra tillrättalägganden, men
ibland har man det intrycket, att våra
resurser när det gäller att lämna upplysning
om svenska förhållanden är
otillräckliga.

Till sist, herr talman, vill jag peka
på en fråga, som också berördes av

Meddelande av utrikesministern.

herr Edberg. Det är det Nordiska rådet.
Vi har alla med en viss förundran
erfarit den krittik som på framträdande
norskt håll har riktats mot Nordiska
rådet. Det är väl i själva verket
ingen i denna kammare som trott att
Nordiska rådet skulle vara något slags
riksdag som med ens löste gemensamma,
besvärliga nordiska problem. Men
rådet kanske utgör ett embryo till en
utveckling mot en fastare nordisk gemenskap,
som skall knytas samman
med den europeiska gemenskapen och
en gång med alla de fria folkens gemenskap,
där man håller i ära just
de kulturvärden, som herr Johansson
i Stockholm så föraktfullt angrep, och
slår vakt om den fria tanken, humaniteten,
respekten för personlighet och
frihet — kärlekstanken, kan man säga,
i bergspredikan.

Herr HAGBERG i Stockholm (k) kort
genmäle: Det som herr Braconier här
återgav ur det nyss publicerade förslaget
till kommunistiskt partiprogram
finns icke i detta program. När han
sedan försökte bevisa en antisemitisk
inställning inom Sovjetunionen med att
hänvisa till en artikel mot sionismen
har han klart avslöjat att han inte vet
vad han talar om.

Herr BRACONIER (h) kort genmäle:
De ord jag citerade är herr Hagbergs i
Stockholm egna ord till det kommunistiska
partiprogrammet, kommentaren
1944, där det klart står att kommunisterna
solidariserar sig i allo med Sovjetunionens
politik.

Herr HAGBERG i Stockholm (k) kort
genmäle: 1944 sades detta inför den
slutkamp, som sovjetarmén förde mot
hitlertyranniet. Vi var verkligen helt
solidariska med Sovjet i denna kamp.

Herr BRACONIER (h) kort genmäle:
Herr talman! År det någon i denna
kammare som någonsin har hört herr

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

Hagberg i Stockholm uttala någon som
helst kritik mot Sovjetunionen? Var
inte det kommunistiska partiprogrammet
skrivet för de svenska väljarna,
eller var det skrivet i en speciell situation?
Var det en kommentar till
det kommunistiska partiprogrammet?
Står det inte där att kommunisterna
solidariserar sig med Sovjetunionens
politik?

Hans excellens, herr ministern för utrikes
ärendena UNDÉN: Herr talman!
Jag har inte många anmärkningar att
göra till den debatt, som har försiggått
här i dag. Den har varit ganska fridsam,
och det har inte dryftats många
frågor som har varit särskilt kontroversiella.
Oppositionens huvudtalare
har erinrat om tidigare meningsskiljaktigheter
i vissa frågor, men de har
inte närmare fördjupat dessa frågor
på nytt.

Både herr Ohlin och herr Hjalmarson
har understrukit betydelsen av
vissa beredskapsåtgärder för att främja
tillförseln till landet av viktiga
varor under ett avspärrningsläge. Det
är klart att regeringen bär sin uppmärksamhet
fäst på dessa problem. De
har kontinuerligt varit föremål för
överväganden inom det särskilda organ
som sysslar med beredskapsfrågor,
och det finns en hel del uppslag
som det gäller att avväga mot
varandra. Jag kan inte nu göra något
uttalande om den speciella fråga, som
herr Hjalmarson och herr Ohlin väckte.
Jag kan bara säga att det är klart
att regeringen i hög grad intresserar
sig för de frågorna och försöker att
bilda sig en uppfattning om vad som
i första hand bör göras. Vissa beredskapsfrågor
har ju tidigare redan underställts
riksdagen, och det har vidtagits
särskilda åtgärder just för att
underlätta möjligheterna att ta emot
varor under ett avspärrningsläge.

Både herr Hjalmarson och herr
Ohlin berörde frågan om östdiploma -

ternas rörelsefrihet i Sverige, och jag
kanske därför bör gå litet närmare in
på den frågan. Hela spörsmålet att införa
restriktioner för vissa av östländernas
diplomater i de länder där
dessa representanter är verksamma
har uppkommit på det sättet att Sovjetunionen
har skärpt villkoren för utländska
diplomaters rörelsefrihet i
Sovjetunionen. Nu har det sedan gammalt
varit så, att stora delar av Ryssland
varit förbjudet område för i landet
anställda främmande diplomater.
Detta är alltså inte någon ny företeelse
på något sätt. Ryssland har haft en
helt annan uppfattning än andra länder
av vådan att öppna landet för
iakttagare från utlandet.

Dessa restriktioner skärptes emellertid
för några år sedan ytterligare. Det
liar vidtagits skärpningar vid olika
tillfällen utan att det har föranlett
motsvarande restriktioner i de länder,
vilkas diplomater på det viset fått sin
rörelsefrihet beskuren. Den senaste
gången irriterade det emellertid i hög
grad åtskilliga främmande länder —
detta med allt fog — att deras diplomater
skulle få ännu svårare att röra
sig inom Ryssland och få ännu strängare
regler om vilka delar av landet
de kunde befara och bese. Inom en
krets av länder, som tillhörde Atlantpakten,
kom man på ett sammanträde
i Lissabon överens om att man skulle
av reciprocitetsskäl införa liknande
restriktioner gentemot ryska diplomater.
Alla de närvarande länderna var
inte ense om detta. Norge och Danmark
ansåg sig inte böra införa några
restriktioner, men de andra enades
alltså om dem och har sedan infört
dem.

Restriktionerna gentemot Ryssland
består i allmänhet däri, att det har
införts ett anmälningstvång för ryska
diplomater. De skall 48 timmar i förväg
meddela om de tänker resa utanför
en viss räjong. Det är alltså inte
nödvändigt att begära tillstånd. De har

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

rätt att resa. De får resa om de gör sin
anmälan, men de är underkastade detta
anmälningstvång. I själva verket
torde det i praktiken inte ha förekommit,
såvitt vi vet, att det har skett
ingripanden på grund av detta anmälningstvång,
att det har sagts att den
där resplanen var inte lämplig, till
den delen av landet bör ni inte bege
er. Det är ju också förklarligt, eftersom
motivet för att inskränka de ryska
diplomaternas rörelsefrihet var reciprocitetsskäl.
Man ville låta Sovjetunionen
känna på samma reaktion
som hade drabbat andra länder på
grund av de ryska restriktionerna.

När denna fråga har diskuterats i
vårt land har det nu snarare varit en
annan synpunkt, ett annat motiv som
har framförts, nämligen att det av säkerhetsskäl
borde införas ett system
av antingen krav på tillstånd eller anmälningstvång
för ryska diplomater.
Den närmaste orsaken har då varit de
spioneriaffärer, vari diplomater från
det landet har varit invecklade.

När regeringen har övervägt denna
fråga har den kommit till det resultatet,
att ur säkerhetssynpunkt spelar
dessa restriktioner praktiskt taget
ingen roll, utan de skulle motiveras
uteslutande av, man kan kalla det
känslomässiga skäl: eftersom ni har
gjort så där, vill vi göra likadant här.
Det skulle kännas som en tillfredsställelse
för den svenska opinionen att alldeles
motsvarande åtgärder vidtages
här i landet. Regeringen har ansett att
dessa rent känslomässiga skäl inte har
den valören att de bör vara avgörande.
Vi vill inte gärna tillämpa samma
»järnridåfilosofi» som ryssarna tilllämpar
i sitt land. Ur vår synpunkt är
det ju bara bra om främlingar lär
känna vårt land. Om vi bortser från de
mycket begränsade områden som är avstängda
av säkerhetsskäl, så är det
bara nyttigt och lämpligt, tycker vi,
att främlingar får komma hit och se
hur vi har det. Vi har ingenting att

Meddelande av utrikesministern.

dölja, tvärtom är vi angelägna att utlänningar
får en riktig bild av förhållandena
hos oss. Det är någonting föga
tilltalande att övergå till deras system
och acceptera den där »järnridåfilosofien»
bara för att irritera ryssarna på
ett motsvarande sätt som de förut har
irriterat oss. Vi har alltså kommit till
den slutsatsen, att det för närvarande
inte finns tillräckliga skäl att införa
sådana restriktioner. Vi har således
följt samma linje som de norska och
danska regeringarna har följt.

Herr Ohlin ställde en fråga till mig,
vad som hade förekommit under samtal
med ryske utrikesministern i New
York, detta i anledning av ett omnämnande
av saken i min redogörelse.
Det är ju inte brukligt att referera diplomatiska
samtal för offentligheten.
Jag vill bara säga det, att något medgivande
gavs inte från rysk sida i de
frågor som jag hade haft anledning att
understryka. Huvudsyftet med samtalet
var emellertid att stryka under den
betydelse som vi på svensk sida tillmäter
de händelser som har inträffat
och som samtalet rörde sig om.

Herr Ohlin riktade också en kritik
emot en kommuniké som nyligen utfärdades
av utrikesdepartementet i anledning
av uppgifter i pressen om bildandet
av en estländsk exilregering.
Den skulle ha bildats i Norge, men
uppgifterna om namnen på medlemmarna
visade att medlemmarna var
bosatta i Sverige. Såvitt jag uppfattade
herr Ohlin riktigt kritiserade han inte
den del av kommunikén som innebar
att den främste ledamoten av denna
exilregering fick motta den förmaningen,
att det inte får förekomma
några regeringshandlingar här i Sverige,
utan herr Ohlin tycks ha fäst sig
vid det första stycket i kommunikén,
vilket innefattar bakgrunden och säger
att politiska flyktingar generellt inte
brukar tillåtas driva politisk verksamhet
här i landet. Herr Ohlin opponerade
sig mot denna ståndpunkt och

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

menade att det alls inte finns något
hinder för utlänningar att driva politik
bär i landet.

Ja, det har nu varit en gammal regel
att politiska flyktingar, som kommer
till asyllandet lastade med politiska
bekymmer, politiska rancuner och politiska
klagomål mot det land varifrån
de har nödgats fly, inte skall lufta sina
klagomål i asyllandet. De kommer hit,
och de får åtnjuta asyl, men vi vill
inte ha alla deras politiska problem till
något slags stridsämnen inom den
svenska allmänna opinionen. Det är en
mycket naturlig regel. Den tillämpas,
tror jag, ganska generellt, och jag tror
också, att om man ser på verkligheten
brukar utlänningar, vare sig de är
flyktingar eller inte, anse att takten
bjuder dem att inte kasta sig in i det
politiska livet i det land där de åtnjuter
gästfrihet. Jag tror därför, att
det var en helt banal upplysning för
dessa flyktingar att vi har den ståndpunkten.

I fråga om Europarådet har några
av talarna här tidigare i debatten uttalat
sin förhoppning, att Sverige skall
kunna stå kvar i denna organisation,
och sin känsla av att det vore ytterst
beklagligt om vi skulle känna oss
tvungna att lämna den. Jag delar fullständigt
dessa känslor. Det är därför
jag för min del har drivit den ståndpunkten,
att man inte skall göra en
sådan här reform av Europarådet, vilken
inte kan ha några som helst praktiska
motiv. Bara för skenets skull skall
man inte göra en omändring som medför
att Europarådet får ett helt annat
program och andra former för sin
verksamhet än som varit fastställt i
stadgan.

Herr Ohlin pekade på att man inom
den rådgivande församlingen har försökt
finna vissa utvägar för att tillmötesgå
de svenska synpunkterna,
men han uppmärksammade inte att det
så sent som i september månad i den
senaste församlingen hade inträffat,

såsom jag nämnde i min redogörelse,
att församlingen hade givit en rekommendation
till ministerkommittén vari
föreslagits, att denna skulle begära regelbundna
rapporter från Atlantrådet
om försvarsfrågor och lägga rapporterna
till grund för regelmässiga debatter
inom Europarådet om dessa försvarsproblem.
Församlingens flertal ville
med andra ord att Europarådets församling
skulle vara något slags parlament
åt Atlantpaktsrådet, där det förut
inte finns någon sådan parlamentarisk
församling som man har grundat i
samband med dessa andra organisationer.
Då är man ju inne på tankegången
att försvarsfrågorna bör bli en huvuddel
av Europarådets verksamhet.

Jag vill inte gå närmare in på dessa
frågor, eftersom jag inte tror att vi är
mogna att ta ståndpunkt till dem nu.
Vi vet inte alls vad det blir av det
hela. I övrigt ansluter jag mig till de
generella synpunkter som herr Edberg
här tidigare har framfört.

Vidare skall jag något ta upp ett par
speciella frågor. Herr Ohlin undrade
om inte det prejudikat beträffande partiella
tullunioner, som skapats genom
att kol- och stålunionen hade erhållit
ett särskilt medgivande av länder som
är parter i det s. k. GATT-avtalet,
skulle göra det möjligt att utan hinder
av mest-gynnad-nationsklausulen få en
partiell tullunion mellan de nordiska
länderna erkänd. Jag vill om detta
bara säga att en överflyttning av det
betraktelsesätt, som sålunda tillämpats,
till frågan om en partiell tullunion
mellan de nordiska länderna givetvis
kan diskuteras, men jag tror inte att
man skall ställa för stora förhoppningar
på att prejudikatet anses vara tilllämpligt
på en motsvarande överenskommelse
mellan de nordiska länderna.
När det gäller kol- och stålunionen
är ju dess struktur liksom förhållandena
i övrigt mycket säregna, och
detta gör att man i varje fall inte kan
vara säker på att en sådan aktion som

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

herr Ohlin talat om skulle vinna framgång.
Men det är klart att detta är en
fråga som bör uppmärksammas.

Herr Braconier efterlyste förhandlingar
med Polen om ett sjöfartsavtal.
Jag kan nämna att vi från svensk sida
skickat över ett utkast till sådant avtal,
men några muntliga förhandlingar
om saken har ännu inte kommit till
stånd. Senast har de blivit uppskjutna
på polsk begäran.

Jag kan också försäkra herr Braconier
att frågan om Raoul Wallenberg
alltjämt är föremål för uppmärksamhet
och verksamhet från utrikesdepartementets
sida.

Jag får väl slutligen säga något även
om herr Hagbergs inlägg. Han kom
med en lång lista över varjehanda komprometterande
besök av utländska militärer
här i Sverige. Han bad om ursäkt
för att han kanske inte registrerat
samtliga fall, men listan hade i varje
fall en ganska anmärkningsvärd längd.

Jag förstår så väl herr Hagbergs betraktelsesätt.
Han utgår från den järnridåfilosofi
som jag talade om förut.
Varje gång en utlänning kommer på besök
till landet tycker herr Hagberg att
det är något av en sensation. Han anser
därför att man skall teckna sig till
minnes och räkna efter hur många utlänningar,
allra helst utländska officerare,
som kommer på besök. Vi andra
ser ju inte saken på det sättet. Vi tycker
att det är naturligt med besök och
återbesök. Inte minst när det gäller
flottan och flyget ingår det i deras fullt
normala och reguljära verksamhet att
de skall ge sig ut i främmande farvatten
och främmande lufthav. Vi skulle
inte heller önska bättre än att vi fick
utbyta sådana besök med Sovjetunionen,
och vi har vid flera tillfällen gjort
propåer därom, men de har alltid avböjts.

Herr Hagberg kom med en liten inbjudan
till Sverige att låta sitt territorialvatten
få något större bredd än det
för närvarande har. Jag får säga att

Meddelande av utrikesministern.

herr Hagbergs förslag inte förvånade
mig, men jag tror inte att vi kommer
att känna oss lockade av tanken. Man
får nämligen ta hänsyn till att inte bara
strandstaterna vid Östersjön utan alla
sjöfarande nationer har intresse av att
inte territorialvattnen vidgas på ett
sätt som står i strid mot allmänt erkända
folkrättsliga regler.

Herr Hagberg och även herr Johansson
i Stockholm var inne på krigsfångefrågan
i samband med behandlingen
av koreafrågan i Förenta Nationerna.
Herr Johansson försökte, såsom
ofta sker från kommunistiskt håll, att
på en gång hävda två linjer som inte
går riktigt väl ihop. För det första sade
han, att en vanlig regel är att krigsfångar
under alla förhållanden och oberoende
av sin vilja skickas hem. För
det andra gjorde han gällande att det
i Korea i själva verket inte finns någon
krigsfånge som inte vill skickas hem.
Man har inte fått vetskap om deras
rätta vilja, därför att de är föremål för
påtryckningar.

Det har ju emellertid från den andra
sidan gjorts erbjudande om att varje
som helst opartisk kontroll angående
dessa krigsfångars verkliga vilja skall
få företagas. De skulle alltså få tillfälle
att inför en opartisk instans fullt
frivilligt klara upp, om de vill återvända
eller inte. Under sådana förhållanden
är det väl alldeles onödigt att
använda det andra av herr Johanssons
argument. Det skulle räcka med det
första argumentet, d. v. s. att krigsfångarna
skall oberoende av sin vilja skickas
hem.

Nu är det också så, att det här inte
gäller tolkningen av ett redan slutet
stilleståndsavtal angående behandlingen
av krigsfångar, utan det är fråga
om att göra ett nytt avtal, och då kan
ju parterna ordna det hela som de vill.
Det möter alltså inte några hinder att
lösa frågan på det sätt som humaniteten
i detta fall bjuder.

Herr Hagberg gjorde några reflexio -

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

ner om den amerikanska opinionens
uppdrivna rädsla för Sovjet, och det
kanske ligger någonting däri — det
finns åtminstone i stora kretsar en sådan
överdriven rädsla. Herr Hagberg
talade om att man i Amerika ser flygande
tefat och andra tecken på himlavalvet
som skapar panik. Men vad
skall man då säga om rädslan i kommunistländerna?
Där ser man visserligen
inte flygande tefat på himlavalvet
men däremot amerikanska polisagenter
på alla möjliga nyckelposter i landet,
som utrikesministrar och som kommunistiska
partiets generalsekreterare etc.:
Dertinger i Östtyskland, Slansky i
Tjeckoslovakien, Raijk i Ungern, Rostov
i Bidgarien, Gomulka i Polen, Ana
Pauker i Rumänien; man skulle kunna
fortsätta uppräkningen mycket längre.
Alla dessa, som under åratal har hyllats
som gamla kommunistkämpar och betraktats
som de mest värdefulla medlemmarna
av partiet, befinnes plötsligen
vara amerikanska polisagenter.
Man förstår, om kommunisterna gripes
av mindrevärdeskomplex vid tanken på
att det amerikanska underrättelseväsendet
fungerar så utomordentligt, att det
kan tillsätta ledande befattningar i de
kommunistiska länderna.

Vad skall man förresten tro om det
svenska kommunistpartiet? Finns det
inte amerikanska agenter där också?
Är det kanske sådana, som leder kommunistpartiets
politik och lyckas driva
partiet till det ena valnederlaget efter
det andra? Kanske är herr Johansson
i Stockholm och herr Hagberg i Stockholm
i själva verket amerikanska polisagenter? Herr

HJALMARSON (h) kort genmäle:
Herr talman! Jag begärde ordet
i anledning av vad utrikesministern
sade beträffande rörelsefriheten för
diplomaterna från östblocket. Han hänvisade
till att Danmark och Norge icke
har infört några restriktioner för dessa.
Varken i Norge eller Danmark

har myndigheterna emellertid avslöjat
spionaffärer av sådana dimensioner
som i Sverige, och det är ju dock dessa
avslöjanden som är bakgrunden till vår
diskussion om östdiplomaternas ställning.

Enligt min uppfattning skulle en begränsning
av resefriheten för de kommunistiska
representanterna otvivelaktigt
vara av viss betydelse för att öka
kontrollmöjligheterna och främja vår
inre säkerhet. Det kan inte vara riktigt
att helt bortse därifrån.

Jag vill emellertid ge utrikesministern
rätt i att vårt ståndpunktstagande
i väsentlig grad är betingat av psykologiska
hänsyn. Utrikesministern menade,
att vi företräder en mera känslomässig
reaktion, som regeringen icke
ansett sig kunna fästa avseende vid.
Men, herr talman, varje land — det må
vara litet eller stort — har väl ändå
vissa naturliga och rimliga anspråk på
självrespekt.

Vad är det då som har skett här? Jo,
två var för sig utomordentligt omfattande
spionaffärer har avslöjats. Det har
framgått att uppgifter utlämnats, som
i fiendehand under krig skulle betyda
undergång för tusentals svenska soldater
och spoliera svenska försvarsanläggningar,
representerande väldiga
värden. Samarbetet mellan de kommunistiska
spionerna och en rad Tyska
ambassadtjänstemän har blivit i detalj
belyst. Det råder icke det ringaste tvivel
om vilka som har varit uppdragsgivare
och instruktörer. Allt detta har
blivit till fullo klarlagt vid domstolsförhandlingar,
byggda på den noggrannaste
sakprövning. Men våra protester
hos de ryska makthavarna viftas hånfullt
bort och möts till sist med den
groteska förklaringen, att det svenska
domstolsmaterialet skulle grundas på
polisprovokation!

Hur skall, herr talman, den svenska
allmänheten mot denna bakgrund uppfatta
en underlåtenhet att vidta en så
självklar åtgärd som att skärpa före -

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

skrifterna i fråga om de ryska diplomaternas
resefrihet? Hur skall det uppfattas,
när man vet, att våra representanter
i Moskva, som i alla hänseenden har
uppträtt korrekt, tvingas föra en närmast
fängelseliknande tillvaro? Inte
ökar man självrespekten på det sättet!

All erfarenhet ger vid handen, att ett
litet land, som lugnt och bestämt i
handling visar, att det vill tillvarata
sina elementära rättigheter, vinner
respekt även på ryskt håll. Att icke
utnyttja de möjligheter, som härvid
står till buds, stärker däremot icke
positionen.

Till sist, herr talman, skall jag bara
framföra en synpunkt, som bör tillmätas
viss vikt även i detta sammanhang.
Stora länder kan ha råd att ge efter på
sina krav, då deras trygghet bygger på
de egna maktresurserna, men små länder
utan sådana resurser har ett helt
annat behov av att ge största möjliga
eftertryck åt sina anspråk på att få sina
nationella rättigheter respekterade.

.Tåg beklagar därför djupt, herr talman,
att regeringen intagit en så negativ
ståndpunkt till frågan om att genomföra
en i hög grad motiverad begränsning
av resefriheten för i första
hand tjänstemän och funktionärer i den
ryska ambassadens tjänst.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle: Herr
talman! Till det herr Hjalmarson nu
anfört skulle jag vilja lägga några ord.

Utrikesministern säger att det är en
järnridåfilosofi att ifrågasätta en begränsning
av de utländska diplomaternas
rörelsefrihet. Nej, herr utrikesminister,
det är fråga om något helt annat.
Det är fråga om att inför de makthavande
i Östeuropa och inför världsopinionen
markera en bestämd svensk
hållning och en mycket bestämd reaktion
mot att dessa sovjetryska diplomater
ägnar sig åt att organisera spioneri
mot Sverige. Om man utöver de vanliga
och för alla utlänningar förbjudna

Meddelande av utrikesministern.

zonerna skapar något bredare förbjudna
zoner för de ryska diplomaterna,
då förstår nog alla att detta bl. a. syftar
till att minska deras lust att göra
resor in på de förbjudna zonerna. Samtidigt
vore det en allmän markering av
den hållning, som jag här nämnde. Det
vore således inte alls fråga om någon
järnridåfilosofi utan en helt naturlig
reaktion.

Beträffande de politiska flyktingarna
säger utrikesministern, att de generellt
inte brukar tillåtas att ägna sig åt politisk
verksamhet. Vilken lagbestämmelse,
herr utrikesminister, är det som man
här stöder sig på, och på vad sätt har
den meddelats till alla politiska flyktingar?
Under kriget tror jag att man
brukade inskriva detta i pass och uppehållstillstånd.
Detta har man emellertid
upphört med, och jag trodde att det
berodde på att man ansåg, att mindre
stränga regler var önskvärda. Är t. ex.
alla politiska föreningar bland flyktingar
otillåtna? Av utrikesministerns
formulering verkar det, som om detta
kunde vara meningen. Utrikesministern
säger att det brukar anses självklart,
att flyktingar inte skall kastas in i det
politiska livet i det land där de vistas.
Men, herr utrikesminister, den regeln
avser ju, att inga utlänningar skall
blanda sig i svensk politik. Den sak
det här gäller är ju, om en politisk
flykting som vistats ganska länge i Sverige
har möjlighet att ägna sig åt det
egna landets politiska frågor, således
inte några svenska politiska problem.
Detta förefaller mig vara i bästa överensstämmelse
med svenska traditioner,
med den allmänna attityd vi har gentemot
flyktingarna. Vi brukar ju inte i
någon större omfattning beröva flyktingarna
de rättigheter, som tillkommit
andra utländska medborgare i Sverige.

Beträffande Europarådet tycktes utrikesministern
vara särskilt rädd för
att det skulle komma rapporter från
Atlantpaktsstaterna om det militära läget
och den allmänna utvecklingen och

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

att dessa rapporter sedan skulle diskuteras
i Europarådet. Men, herr utrikesminister,
om de svenska delegaterna
gör fullt klart att de inte deltar i en
sådan debatt, kan det då vara så förfärligt
om en dylik debatt äger rum
inom Europarådets väggar? Varthän

skulle då utvecklingen bära, frågar herr
Undén. Ja, den europeiska försvars gemenskapen

och den politiska federation,
som man talar om för en begränsad
grupp av stater, kommer väl
sannolikt att bli det organ, där dessa
frågor närmare skall diskuteras. I dessa
organ antog jag det var självklart att
Sverige inte skulle inträda. Jag kan

således inte se att det finns någon

större risk för oss om man inom Europarådet
diskuterar även dessa ting. Enligt
min mening bör den svenska regeringen
vara mindre benägen att upprepa,
att om inte utvecklingen blir den eller
den, så lämnar vi Europarrådet. Vi
borde hellre markera vår vilja att göra
allt vi kan för att delta i det europeiska
samarbetet på alla de punkter där det
är möjligt för oss inom ramen för huvudlinjerna
i vår utrikespolitik.

Om jag har någon tid kvar, herr talman,
skulle jag vilja säga en sak till
herr Edberg. Han talade om att utrikesministern
i utrikesnämnden antytt möjligheterna
av att bringa frågan om den
ryska nedskjutningen av flygplanen inför
Förenta Nationernas församling genom
att omnämna frågan i ett anförande
där. Jag vill då ställa en fråga till
herr Edberg. Om nu utrikesministern
på något sätt antytt, att detta var regeringens
avsikt, och herr Edberg vill
pressa detta uttalande att innebära att
en sådan bestämd avsikt fanns redan
då, hur skall man då förklara att varken
statsministern eller utrikesministern
i den häftiga debatt de hade med
herr Hjalmarson och mig, där vi kritiserade
regeringen för passivitet, inte
kom på idén att tala om för det svenska
folket, att regeringen hade för avsikt
att ta upp saken i Förenta Nationerna?

Herr HAGBERG i Stockholm (k) kort
genmäle: Herr talman! När jag hörde
hur lustig utrikesministern kan vara
tänkte jag på, att han inte skall glömma
allvarliga erfarenheter. Jag kan
nämna några stycken. Det är två av de
främsta representanterna för fascismen,
Mussolini i Italien och Pilsudsky i Polen,
tidigare mycket framträdande medlemmar
av samma åsiktsriktning som
utrikesministern själv bekänner sig till.
I överste Bratts nyutkomna memoarer
berättar han om hur dåvarande chefen
för försvarsstaben utlämnade uppgifter
om vad den svenska regeringen beslutat
i en viss fråga med syfte att
störta denna regering. När nu våra
framträdande militärer skriver i Ny
Militär Tidskrift att vi inte skall försvara
neutraliteten mot angripare från
amerikanskt och brittiskt håll, är då
utrikesministern så säker på att de
under alla förhållanden kommer att
vara så disciplinerade? När man på
detta sätt ialar om hur det går till i
de folkdemokratiska länderna, då borde
utrikesministern erinra sig hur man
för närvarande gör i Förenta staterna.
Var det inte så att när Truman skulle
avgå förklarades det genast från kongresshåll,
att han skulle inkallas inför
kommittén mot oamerikansk verksamhet?
Alla anklagelser om att 200 tjänstemän
i amerikanska utrikesdepartementet
är sovjetagenter vittnar ju om att
man skall vara väldigt enögd om man
i dessa frågor skall kunna resonera så
som utrikesministern gjort.

Resonemanget om krigsfångarna i
Korea, som påstås inte vilja återvända
till sina länder, vill jag återföra till det
rent folkrättsliga planet. Utrikesministern
har erkänt, att man i de konventioner
som hittills har träffats utgått
ifrån att krigsfångar skall skickas hem
efter krigshandlingarnas upphörande,
men, säger han, man har inte förutsett
att krigsfångar inte skulle vilja fara hem.
Detta är bara undanmanövrar. Har en
lag gett uttryckliga föreskrifter och är

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

denna lag inskriven, så skall man inte
sedan skylla från sig med att någonting
har inträffat som man inte tidigare
kunde förutse. Är det för övrigt så sannolikt
att det i alla tider och överallt
har funnits krigsfångar som har velat
återvända hem? Nej, allt detta är undanmanövrar
och ingenting annat för att
komma ifrån själva saken, nämligen att
det folkrättsligt har fastslagits bestämda
regler och att man bryter mot dessa
regler.

När det sedan gällde frågan om territorialgränsen
förklarar herr utrikesministern,
att vi av hänsyn till andra
sjöfararnationer inte kan bryta mot folkrättsliga
regler. Om jag har läst hans
skrift, som delades ut i går, riktigt, fastslås
tvärtom i denna skrift, att det inte
finns några folkrättsliga regler och att
i varje fall tolkningen är högst olikartad
i de olika länderna. Det går sålunda
inte att åberopa sig på några folkrättsliga
regler, när herr utrikesministern
försöker ta ställning till dessa frågor.
Naturligtvis skall man ta hänsyn
till andra sjöfararnationer — det har
utrikesministern fullständigt rätt i —
men är det någonting som hindrar att
man tar sådana hänsyn om man har en
sjögräns som är så eller så lång.

Till slut vill jag bara konstatera, att
andra frågor som jag ställde om krigsfångarnas
behandling, om det påstående
som skall ha kommit från regeringshåll
att FN velat fred, om regeringens åtgärder
för att utestänga neutraiister och
andra sådana ting, bär lämnats obesvarade.
Det brukar heta, att den som tiger
samtycker.

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena UNDÉN: Herr talman!
Herr Hjalmarson uppehöll sig vid den
spionageaffär som skulle utgöra bakgrund
till en begränsning av ryska
diplomaters rörelsefrihet. Han sade en
hel del om dessa spionageaffärer, fylld
av en fullt befogad indignation, men

Meddelande av utrikesministern.

glömde själva poängen, som var sammanhanget
mellan dessa spioneriaffärer
och begränsningen av diplomaternas
rörelsefrihet. Om man vet, att denna
begränsning inte har någon nämnvärd
betydelse ur säkerhetssynpunkt,
är det svårt att inse varför man skall
reagera med just sådana åtgärder. Det
har förekommit mycket spioneri i
många länder, vari diplomater varit
inblandade, men såvitt jag vet har man
ändå inte vidtagit detta slags repressalieåtgärder
som reaktion mot spioneriet.
När den stora atomspionagehistorien
i Kanada rullades upp, vidtogs
inte några åtgärder av denna art såsom
en reaktion efter spionprocessen. Nej,
sådana åtgärder har visserligen en psykologisk
bakgrund, men de har ingen
rationell motivering, och jag vidhåller
nog, att det är eu järnridåfilosofi man
tillämpar när man uppställer krav på
att avstänga eller begränsa vissa diplomaters
rörelsefrihet, tv åtgärderna saknar
egentlig betydelse ur säkerhetssynpunkt.
Skulle vi för övrigt tillämpa
restriktionerna på samma sätt som man
gör i de länder där sådana redan införts,
skulle vi var och varannan dag
få mottaga anmälningar från ryska ambassaden
om att den och den tjänstemannen
skall resa dit eller dit efter
48 timmar. Det skulle vara alltsammans,
och någon särskilt effektiv reaktion
skulle detta inte betyda.

Herr Ohlin tog upp frågan om flyktingarnas
politiska verksamhet. Det är
riktigt att det här gäller olika slags
politisk verksamhet allt efter flyktingarnas
art. Jag omnämnde särskilt, att
de politiska flyktingar som kommer hit
medför sina egna politiska problem.
Vi vill inte, att deras klagomål skall
kastas ut bland den svenska allmänheten,
att flyktingarna så att säga skall
tvinga på oss sina problem. Både takt
och säkerhet bjuder, att de flyktingar
som kommit från skilda länder inte
här utvecklar politisk verksamhet
kring de flyktingsproblem som bär mo -

Onsdagen den 4 februari 1953.

76 Nr 4.

Meddelande av utrikesministern.

tiverat deras ankomst. Eftersom lierr
Ohlin emellertid antytt, att man gjort
skillnad på politiska flyktingar och
andra utlänningar, fann iag mig föranlåten
att påpeka att andra utlänningar
över huvud taget inte brukar ägna sig
åt politisk verksamhet. De har inga
speciella problem hemifrån, och vanlig
takt brukar avhålla dem ifrån att kasta
sig i jrolitiska strider här i landet.

I fråga om Europarådet utgick herr
Ohlin ifrån att några reella förhandlingar
eller överläggningar om försvarsfrågor
inte skulle äga rum, även om
man genomförde Edenplanen, ty de
skulle helt säkert ske dels i försvarsgemenskapen
mellan de sex staterna,
dels i Atlantrådet. Ja, men varför skall
man då tvinga på Europarådet att rent
formellt syssla med försvarsfrågor? År
det inte så man får vända på saken?
Om det ur saklig synpunkt är meningslöst,
varför skall man då göra om Europarådets
stadga bara för att ta emot
rapporter, som inte blir föremål för
några verkliga överläggningar och som
ändå blir underlag för regelmässiga debatter?
Varför skal! man göra en sådan
reform, som är alldeles utan praktiskt
värde?

När herr Ohlin gentemot herr Edberg
påstod, att det inte hade varit någon
plan från regeringens sida att göra ett
inlägg i generaldebatten i FN i dessa
frågor, vill jag bara säga, att herr Edberg
har rätt. Det hade beslutats från
regeringens sida att göra det. Men vi
ansåg det inte lämpligt, att för offentligheten
flera månader i förväg meddela,
att vi skulle göra ett inlägg i debatten.
Det ligger till på ett annat sätt,
om man anhängiggör ett ärende. Det
sker långt i förväg. Men om det gäller
ett debattinlägg, brukar man inte offentliggöra
det. Men eftersom det meddelades
i utrikesnämnden, borde herr
Ohlin och andra medlemmar ha varit
på det klara med att det var avsikten.

Til! herr Hagberg vill jag bara säga,
att det är förunderligt vad kommunis -

terna blir legalistiska, när de kommer
i några svårigheter. Här är nu plötsligt
Genévekonventionen ett hinder för en
rättrogen kommunist att acceptera ett
arrangemang, varigenom krigsfångar,
som inte vill tillbaka till sitt hemland,
får stanna. För det första är Genévekonventionen
ännu inte ratificerad av
mer än ett fåtal länder, varför den inte
gäller för flertalet länder i detta sammanhang.
För det andra är det ju fråga
om att göra ett nytt stilleståndsavtal,
och då är man inte bunden av vad som
kan stå i Genévekonventionen. Om alla
har enat sig om att göra ett nytt avtal,
kan de göra precis som de vill.

Herr HJALMARSON (h) kort genmäle:
Herr talman: För min del har
jag precis samma minnesbild som hr
Ohlin av vad som förekom, när vi diskuterade
frågan om de svenska åtgärderna
efter de ryska nedskjutningarna
på Östersjön. Jag skall inte fördjupa
mig i några detaljer, men det må, herr
talman, tillåtas mig att framhålla att
jag har det mycket bestämda intrycket,
att utrikesministern startade ifrån
en närmast rent negativ utgångspunkt,
när han diskuterade dessa ting med
oss och då frågan gällde, huruvida vi
över huvud taget kunde göra någonting
mer än att skicka den senaste noten till
ryssarna i anledning av deras övergrepp.

Utrikesministern frågade apropå de
konsekvenser vi borde dra av spionaffärerna:
Varför skall man just reagera
genom att införa restriktioner för de
ryska ambassadtjänstemännens rörelsefrihet?
Ja, herr talman, mitt svar är:
Därför att det är den åtgärd som ter
sig enklast och naturligast mot bakgrunden
av de restriktioner som tillämpas
mot oss. Men jag medger gärna, att
också andra åtgärder kan övervägas
som även utåt skulle visa vår reaktion,
ehuru de kanske skulle bli tekniskt besvärligare.
Men vill regeringen över hu -

Onsdagen den 4 februari 1953.

vild taget diskutera några ytterligare
åtgärder av detta slag, trots att ryssarna
på detta häpnadsväckande sätt nonchalerat
de i högsta grad befogade
svenska framställningarna? Vilken är
regeringens attityd? Vill man över huvud
taget resonera om att göra någonting
mer?

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:
Herr talman! Jag har fattat utrikesministern
så, att han inte vill vidhålla
formuleringen av den här förklaringen
från utrikesdepartementet, att flyktingar,
som åtnjuter asylrätt i Sverige,
icke får bedriva politisk verksamhet i
landet. Det förefaller vara en klar skillnad
mellan flyktingar och andra utlänningar,
men formuleringen »politisk
verksamhet» är så svävande att däri
kan inläggas vad som helst. Något svar
på frågan varför flyktingar, som har
asylrätt, generellt skall behandlas annorlunda
än andra utländska medborgare
har jag inte fått, och därför har
jag tolkat utrikesministern på så sätt,
att han inte svarat på frågan, vilken
paragraf det var han hänvisade till.

Nu nämnde utrikesministern, att han
vid utrikesnämndens sammanträde i
somras skulle ha meddelat att det var
hans avsikt att dra upp frågan inför
FN men att detta inte borde offentliggöras.
Vad beträffar frågan om vad som
förevarit i nämnden hänvisar jag bara
:ill vad herr Hjalmarson här sagt. Vad
som är fullt klart är, att utrikesministern
talade om att det skulle göras en
sammanställning av akterna, vilken
skulle publiceras i bokform. Därutöver
gavs inget besked. Men det är märkvärdigt,
att i en offentlig debatt, där oppositionen
argumenterar för en linje och
där regeringen säger sig ha en annan
linje, regeringen av traditionsbundenhet
inte vill tala om vad den andra linjen
innebär. Detta så mycket mer som
man inte kunde peka på att det skulle
vara någon olägenhet att klart visa vad

Nr 4. 77

Meddelande av utrikesministern.

den linjen innebar. Det hänger tydligen
inte riktigt ihop.

Vad beträffar de ryska diplomaterna,
så påstod utrikesministern, att
det inte finns något samband mellan
deltagande i spioneri å ena sidan och
minskad rörelsefrihet å den andra sidan.
Jo, herr utrikesminister, det finns
det. Om man t. ex. utvidgar de förbjudna
zonerna för diplomater från sådana
ambassader och beskickningar,
vilkas medlemmar har visat benägenhet
både att organisera svenskt spioneri och
att själva resa i förbjudna zoner, då
finns det ett naturligt samband mellan
det som gett upphov till den svenska
reaktionen och den form som den svenska
reaktionen får.

Herr HAGBERG i Stockholm (k) kort
genmäle: Herr talman! Det var enligt
min mening det märkligaste försvar för
regeringens ståndpunkt i denna krigsfångefråga,
när utrikesministern beklagar
sig över att kommunisterna blivit
legalistiska. Ja, vi tycker att om man
har stiftat en internationell lag, som
Sveriges regering också har medverkat
till, så bör den vara vägledande. I den
meningen tycker vi att det är en fullt
respektabel legalism, att man håller på
det som folkrättsligt har fastslagits i
högtidliga konventioner.

Men finns det någonting svagare och
för regeringens ståndpunkt mera komprometterande
än när man till förmån
för sin hållning åberopar, att man inte
skall vara så noga med dessa överenskommelser,
framför allt när utrikesministern
dessutom tillägger: i all synnerhet
om alla är överens om att bryta
denna s. k. lagstiftning. Nu är inte alla
överens om det, men alldeles oavsett
detta tror jag att den enda hållbara
ståndpunkten för regeringen är att hålla
sig till de överenskommelser som har
träffats, de regler som uppställts både
genom praktik och konvention; då står
det bäst till. Det har den icke gjort i

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

detta fall, det tror jag man kan fastslå,
i all synnerhet efter det senaste anförandet
av herr utrikesministern.

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena UNDÉN: Herr talman!
Till herr Ohlin vill jag säga, att oppositionens
representanter inte intresserade
sig för det meddelande, som jag
gav om att tanken var att göra ett inlägg
i generaldebatten. Jag tror inte
alls att det hade inverkat på oppositionsledarnas
hållning den följande tiden
under valstriden, om meddelandet
hade kastats ut till offentligheten. Eljest
hade man väl tagit upp detta i utrikesnämnden
och meddelat sin ståndpunkt
till denna tanke.

Vad beträffar herr Ohlins speciella
idé om att införa restriktioner för
ryska diplomater på det sättet att man
utvidgar nu befintliga förbjudna zoner,
måste jag säga att jag inte riktigt förstår
mig på tankegången. Om vi har en
förbjuden zon, till exempel omkring en
fästning, är den väl tilltagen så som
anses vara erforderligt ur säkerhetssynpunkt.
Om man då lägger till någon
mil i bredd och säger, att på den milen
får inte ryssarna, men väl andra diplomater
komma, är det verkligen någon
reaktion som kan sägas tillfredsställa
de psykologiska synpunkter som från
herr Ohlins sida anföres som motivering? Ja,

herr Hagberg, när jag säger att
kommunisterna är så legalistiska menar
jag att ni skjuter legalistiska argument
i vägen när det gäller att klara upp er
ståndpunkt. Nu söker herr Hagberg
framställa det som om det skulle göra
honom och hans partivänner oerhört
ont att bryta mot regler, som man en
gång hade fastställt rörande krigsfångarna
i Genévekonventionen. Det var naturligtvis
inte alls på det sättet. Om de
stater, som är invecklade i Koreafrågan,
enar sig om att ordna krigsfångefrågan
på ett sätt som de tycker är i

och för sig humant och lämpligt så
finns det inga som helst juridiska hinder
för att göra det, och det är bara
undanflykt om man hänvisar till sådana
hinder.

Herr von FRIESEN (fp): Herr talman!
Vi har alla litet var upprörts och
känt oro och bestörtning över de stora
naturkatastrofer som drabbat vissa delar
av Europa, och det har också känts
naturligt för vårt folk att inte bara i
ord uttrycka sin medkänsla utan också
ge mera materiell hjälp.

Men det finns också handlingar, åtgärder,
som människor vidtager mot
andra människor, våldsdåd, grymheter,
ogärningar av olika slag, där vi
har anledning att känna oss i lika hög
grad upprörda, men där tyvärr våra
möjligheter till ingripanden är begränsade.
Under en följd av år från början
av 1930-talet, bevittnade vi hur Hitler
och hans kumpaner förde gangsterväldet
inom Europas gränser, hur de bedrev
en politik som för alla civiliserade
västerländska människor tedde sig
upprörande och barbarisk. Även om vi
under tiden för den hitlerska maktutövningen
inte hade möjlighet att säga
så mycket, gladde vi oss litet var över
att detta välde störtade samman. Det
är emellertid beklämmande att finna,
att vi nu har nått den punkt, då andra
makter, andra krafter i tillvaron ser ut
att driva samma politik, att nå samma
grad av fullkomning i omänsklighet
som vad Hitler gjorde sig skyldig till.
Från andra sidan graven får han nu i
dag åtskilliga budskap om ogärningar,
inte bara mot tusentals enskilda människor,
som har dömts med skenbart
domstolsförfarande, utan också mot stora
grupper av människor, som har förföljts
och hotats med utplåning enbart
på grund av sin ras, detta som var så
förhatligt och så avskyvärt när det gällde
Hitlerregimen. Dessa både regimer
möts i dag. Det finns snart inte någon

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

skillnad mellan dem. När herr Johansson
i Stockholm här i debatten söker
göra gällande, att någon antisemitism
icke föreligger i de ryska processerna
mot olika grupper, t. ex. Slanskyprocessen
och den nya aktionen mot en
grupp läkare, av vilka flertalet var judiska,
så är det bara ett uttryck för den
sedvanliga sofistik, den oärlighet, som
över huvud taget präglar den kommunistiska
förkunnelsen. Herr Braconier
har här med uttalanden från kommunisterna
själva mycket lätt kunnat leda
i bevis riktigheten av ett sådant påstående.
Man kunde lika gärna komma
med andra dokument. Det finns en
mycket utförlig stenografisk uppteckning
av vad som hände i Slanskyprocessen,
översatt till engelska. Jag vågar
påstå, att ingen som har läst igenom
detta hyser något som helst tvivel om
vad det här i själva verket gäller, nämligen
att här är det fråga om en antisemitism
av värsta nazistiska märke.
Herr Johansson i Stockholm skall inte
försöka komma med några distinktioner
mellan antisemitism och antisionism,
som väl för ögonblicket är den
tes som predikas därborta. Det går inte
att upprätthålla någon sådan skillnad.
Gränserna är alldeles för fina, för subtila,
för att man över huvud taget skall
kunna uppfatta dem.

Det skulle kunna anföras andra dokument
i en debatt som denna för att
visa, vad de svenska kommunisterna
egentligen bär i skölden och vilka deras
tänkesätt är, hur de än söker drapera
detta i andra talesätt. Jag betraktar
uttalandet av herr Johansson i
Stockholm, att det inte föreligger någon
antisemitism, såsom någonting som
uttrycker förhandenvaron av något
sorts dåligt samvete. Det är naturligtvis
bättre att ha ett dåligt samvete än
att inte ha något samvete alls. Det är
tydligen inte opportunt att tala hela
sanningen för närvarande. Man vet att
den svenska allmänheten alltför hårt
reagerar inför sådana här förbrytelser

Meddelande av utrikesministern.

mot mänskligheten och mot mänskliga
rättigheter och mot människovärdet,
för att man öppet skall bekänna sig till
sådana tänkesätt, som ju Hitler faktiskt
gjorde.

Men vill man få en bild av de svenska
kommunisternas tankevärld, kan man
läsa en bok som kom ut för inte så
länge sedan, skriven av en förutvarande
medlem av det kommunistiska partiet,
som heter Björn Hallström. Boken
heter »Jag trodde på Stalin». Det är en
bok, som i sin knapphet, sin frihet
från överdrifter, man kan säga konstlöshet,
gör ett mycket starkare intryck
än många patetiska deklarationer. Det
finns där en liten scen, som är så dråplig,
att jag inte kan underlåta att referera
den i detta sammanhang. Den är
från Hallströms kommunistiska tid, då
han satt på tidningsredaktionen och
hade ett samtal med en nuvarande
medlem av andra kammaren — det var
herr Senander. Hallström visade då för
Senander några bilder, som man skulle
införa i tidningen dagen därpå, föreställande
vissa våldsgärningar som
hade begåtts. Det samtal som sedan utspann
sig mellan de båda herrarna är
ganska belysande. Det visade, att det
finns en skillnad mellan terror, som utföres
av krafter som är motståndare
till kommunisterna, och den som bedrives
av kommunisterna själva. Hallström
gjorde efter detta samtal samma
reflexion, som jag tidigare gjort i mitt
anförande, nämligen att det egentligen
inte är någon skillnad mellan nazismen
och kommunismen.

Utrikesministern yttrade i sitt anförande,
att denna debatt syntes honom
vara en fridfull tillställning och att
några större meningsskiljaktigheter inte
var tillfinnandes i debatten. Självfallet
undantog han då den djupgående meningsskiljaktighet,
som måste finnas
mellan de demokratiska partierna och
kommunismens företrädare här i kammaren.
De talar helt olika språk. Det
tjänar över huvud taget inte till något

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

att med dem föra en debatt grundad på
sakliga överväganden och argumenteringar.
Jag har den uppfattningen, att
det under vanliga förhållanden tjänar
mycket litet till att ge sig in på diskussioner
med kommunisterna. De begär
ju helt enkelt ingenting annat. De är
glada över att få framträda i debatten,
att över huvud taget få strålkastarljuset
på sig, att få vara med, och många
gånger gör man dem en ära, som de
inte förtjänar. Emellertid är situationen
i en debatt av den art som vi just
nu för, alltså en utrikespolitisk debatt,
den, att kommunisterna ideligen uppträder
med repliker och andra anföranden.
Det har den nyttan med sig, att
den allmänhet som tar del av denna
debatt får klart för sig vilken skillnad
som råder mellan dessa och företrädarna
av den andra uppfattningen. Deras
roll i den här diskussionen blir mera
att skämmas inför offentligheten än att
tjäna det syfte, som våra överläggningar
i allmänhet bör ha, nämligen att övertyga
och upplysa varandra eller den
större allmänhet som till äventyrs lyssnar
på debatten.

Herrar kommunister hade några synpunkter
på anslutningen till Atlantpakten,
som föreföll mer än vanligt rigorösa
vid detta tillfälle, .lag hörde med en viss
road förvåning hur inte ens en så övertygelsetrogen
anhängare av neutralitetspolitiken
som herr Pettersson i Dahl,
en typisk företrädare för bondeförbundets
allmänna utrikespolitiska linje,
fann nåd inför herr Hagbergs i Stockholm
ögon utan råkade in i ett meningsskifte.
Även denna lilla episod
var nyttig och välgörande.

Emellertid har så många provokatoriska
frågor ställts i detta sammanhang
att det kan vara nödvändigt att
klargöra inställningen för att inte några
missförstånd skall uppstå. Jag för min
del fasthåller fortfarande vid den uppfattningen
att vår hittillsvarande alliansfria
linje är den enda riktiga och
förnuftiga. Det finns åtskilliga medlem -

mar, som tillhör samma meningsriktning
som jag men som här har en annan
uppfattning. Det finns också socialdemokrater
som delar den. Efter vad
jag hörde alldeles nyss från första kammaren
har en framträdande socialdemokrat,
som åtminstone jag alltid hör
på med största sympati och intresse,
nämligen herr Ture Nerman, ganska
tydligt ådagalagt sina sympatier för
denna västliga försvarsordning. Jag
tror emellertid infe att man skall låta
den i och för sig naturliga och mänskliga
oviljan mot åtskilligt av det som
händer på andra sidan järnridån förleda
sig till engagemang, som är ur vår
synpunkt i hög grad okloka. Ingenting
synes mig ha hänt som motiverar en
ändring i denna kurs. Man skulle i
detta sammanhang också kunna tillägga,
att vi ganska tydligt i dessa dagar ser
de svårigheter, som framför allt danskarna
har av sitt medlemskap i NATO,
där ordföranden i Atlantpaktsrådet, den
danske utrikesministern, har måst utsättas
för en mycket hårdhänt kritik
i den danska riksdagen för sitt ställningstagande
till förmån för militärt
ingripande i områden, som är fjärran
belägna ifrån hans eget land. Samma
är ju förhållandet också i Norge, ehuru
där kritiken kanske inte varit så utpräglad.

Ett utrikespolitiskt ställningstagande
av denna vikt och innebörd är så sakligt
grundat på en hel rad politiska och
militära överväganden, att man inte bör
blanda in sina allmänna antipatier eller
sympatier för vissa förhållanden ute i
världen i den debatten.

Herr talman! Min avsikt var, som
också annonserats av herr Ohlin, att jag
skulle uppehålla mig huvudsakligen vid
Europarådet och därmed sammanhängande
frågor. Men innan jag gör det skall
jag bara säga ett par ord om ett meningsskifte
som förevarit i denna debatt
och som rör vårt ställningstagande
i FN, nämligen huruvida man skulle
dra frågan om de nedskjutna svenska

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

flygplanen inför FN eller rättare sagt
på vilket sätt man skulle göra detta.

Det är nog riktigt som utrikesministern
sade, att debatten varit fridfull.
Jag måste emellertid konstatera, att den
som mera markant tog upp den här
frågan var dock inte någon av oppositionsledarna,
utan det var en medlem
av utrikesministerns eget parti,
nämligen herr Edberg, som jag tyckte
kanske en aning onödigt arrogant började
söka sak med de båda oppositionsledarna.
Han gick efter den gamla modellen:
att slutresultatet har blivit bra
beror på att den ståndpunkt, som regeringen
intagit i denna fråga, hela tiden
har varit den enda riktiga och möjliga.
Jag vill till detta endast säga, att jag tror
att denna historieskrivning inte är alldeles
riktig. Jag har själv i likhet med herr
Edberg varit närvarande vid utrikesnämndens
debatter i denna fråga, och
jag anser mig också kunna bestyrka
att den skildring, som både herr Ohlin
och mera utförligt herr Hjalmarson har
lämnat av vad som har förevarit synes
mig vara riktig. Men låt oss inte fortsätta
att längre ödsla tid och krafter
på en debatt om detta. Saken får väl
anses ha förevarit, och det slutliga som
kan sägas om hela denna affär är väl
helt enkelt, att resultatet — som det
så ofta blir i demokratiska församlingar
— har blivit en växelverkan mellan regeringens
och oppositionens uppfattningar,
någonting som jag finner vara
helt naturligt.

Utrikesministern uppehöll sig i sin
redogörelse här bl. a. vid det, som lett
till beslutet om Nordiska rådet, och han
talade också om Europarådet. Jag skulle
bara ha önskat, att den omisskänneliga
värme och sympati, med vilken han
talade om Nordiska rådet, också hade
räckt till när han talade om Europarådet.
Där uppehöll han sig enligt min
mening litet för mycket vid de rådande
svårigheterna i Europarådets arbete
och vid de svårigheter som sammanhängde
med Sveriges fortsatta deltagan -

Meddelande av utrikesministern.

de i detsamma, i stället för att — vilket
hade synts mig naturligare — inta en
mera positiv attityd till det mycket
märkliga uppbyggnadsarbete, som för
närvarande pågår i Europa och om
vilket vi tyvärr är alltför dåligt underrättade
här i landet.

Jag begagnar tillfället att framhålla,
att den svenska pressen enligt min mening
alldeles för litet har sysslat med
dessa spörsmål, som dock rör förhållanden
och händelser, som angår länder
vilka ligger ganska nära oss och av
vilka vi är i hög grad beroende.

Utrikesministern talade om Edenplanen
och framhöll de stora svårigheter
som var förknippade med densamma,
men han utgick då ifrån att detta var
svårigheter som bara rörde Sverige.
För min del tror jag, att han i någon
mån överdrivit dessa svårigheter, även
då det gällde framläggandet av Edenplanen
i dess ursprungliga skick. Utrikesministern
framhöll också i sin redogörelse,
att det inom Europarådet rör
sig om delegater, som har en högst privat
mening om saker och ting. Här är
det inte regeringarna som är engageradet.
Det är alldeles riktigt, och det är
ett ganska självklart påstående. Jag vill
dock fästa uppmärksamheten på att
samtliga sex delegater, representerande
de fyra demokratiska partierna i den
svenska riksdagen, vid höstsessionen i
Europarådet var med om att rösta för
ett bifall till rådets resolution om Edenplanen.

Nu förhåller det sig ju på det sättet,
att hela frågan om Edenplanen under
de senaste månaderna har kommit i
ett nytt läge. Det är ganska märkligt
att planerna på en förbundsrepublik i
det centrala Europa, bestående av representanter
för de sex länder som ingår
i kol- och stålunionen, har avancerat
mycket långt. Och enligt den uppfattning
jag har efter att ha haft tillfälle
att på nära håll följa detta arbete,
kommer man med säkerhet att på något
sätt se till att dessa planer blir verk -

6 — Andra kammarens protokoll 1953. Nr 4.

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

lighet. Då skapas i Europas centrum en
federation inte bara för frågor som rör
stål och kol utan också en hel rad andra
frågor, en varaktig federation av samma
typ som finns i Förenta staterna och i
vissa sydamerikanska länder. Då har
någonting nytt och mycket märkligt inträffat,
någonting som vi inte kan vara
likgiltiga för, ett tillstånd som kanske
kommer att påverka vårt eget ställningstagande.

Jag tror det är angeläget att här
framhålla, att dessa federala strävanden
i Centraleuropa, vilka svårigheter
de än kan komma att ha med sig, bör
följas av oss inte bara med uppmärksamt
intresse utan också med en viss
sympati. Ty liksom vi kan ha sympati
för strävanden, som vi själva av olika
skäl inte direkt kan vara med om, så
kan vi också ha sympati för alla de
försök som göres av fria folk att övervinna
de svårigheter, som skapas av
olika restriktioner, som fortfarande existerar
mellan suveräna stater.

Här byggs nu efter ett ganska invecklat
system upp en förbundsrepublik
med ett parlament bestående av två
kamrar och ett exekutivråd, samt en
ministerkommitté som i vissa fall skall
samarbeta med exekutivrådet Det byggs
också upp ett ekonomiskt och socialt
råd, som har mycket stor betydelse,
särskilt när det gäller samarbete
med Europarådet. Detta är förvisso
saker, som är förtjänta av ingående
uppmärksamhet från vår sida. Det är
också angeläget att erinra om att det
finns möjligheter för andra utanför
nämnda grupp på sex länder att så
småningom vinna inträde i unionen
som associerade stater. Detta tillhör
självfallet framtiden, men händelserna
utvecklar sig så snabbt även i vår
egen världsdel, att vad som i dag bara
ter sig som en utopi, mycket väl kan
tänkas bli verklighet i morgon.

Och när man tänker på den konstruktion
som Europarådet kommer att få
inser man också, att Edenplanen i dess

ursprungliga form med de faror som
den till äventyrs skulle inneburit för
Sveriges deltagande, då vi fortfarande
är anhängare av den alliansfria politiken,
nu jämkats därhän att Sverige
på ett mera naturligt sätt kommer att
ansluta sig till gruppen av de femton
staterna, det stora Europarådet, vars
kärna fortfarande kommer att utgöras
av de sex.

Väl är det sant att försvarsfrågor
kommer att diskuteras även i fortsättningen,
och utrikesministern har påmint
om att församlingen har antagit
en resolution, som innebär en rekommendation
till ministerkommittén att
studera rapporter även från NATO-organisationen.
Jag undrar om man skall
fästa så stor vikt vid dessa företeelser
och göra dem till ett så allvarligt hinder
som man gör från den svenska
regeringens sida. Det är nog i själva
verket inte så farligt om vi i våra händer
får en och annan bok, som handlar
om försvarssammanhanget. Det behöver
på intet sätt strida mot den alliansfria
politik som efter vad jag tror vi
alla i denna församling omfattar, i varje
fall det övervägande flertalet av oss.
Man får inte ha en sådan skuggrädsla
bara för ordet försvar eller Atlantpakt,
att man alldeles upphör att använda
sitt förstånd och omdöme när sådana
saker kommer på tal.

För min del såg jag på denna fråga
när den kom före i det europeiska parlamentets
debatt i höstas på det sättet,
att det här gäller att vidga vår kunskap
om företeelser, som är av betydelse
för oss. Vi får aldrig upphöra att
studera och tillägna oss kunskaper.
Även om vi i framtiden kommer att bli
med i den gemensamma regeringen och
ministerkommittén, där också den svenske
utrikesministern blir medlem, och
även om det där någon gång kommer
att uppstå debatt om försvarsfrågor, är
det väl inte så farligt att vi också är
med; det kan ju inte röra några centrala
militära eller strategiska problem.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Det är väl ingen människa som tror,
att man släpper lös någon mera allmän
debatt, allra helst i en parlamentarisk
församling, om en sak, som av naturliga
skäl måste vara kringgärdad med
sekretess. Och som herr Ohlin påpekade
finns ju den möjligheten att gå
ut från sammanträdet eller att slå dövörat
till och att alltså inte delta i dessa
diskussioner om de till äventyrs kommer
upp.

Jag noterar till sist, herr talman, med
stor tillfredsställelse, att utrikesministern
i en av sina repliker här i eftermiddag
— mycket bestämt föreföll det
mig —• underströk vikten av att vi stannar
kvar i Europarådet. Det är ju också
den uppfattning jag har, kanske starkare
uttryckt än utrikesministern kunnat
eller velat göra i detta sammanhang.
Jag skulle betrakta det som en
djup olycka för vårt land om vi i någon
framtid skulle mäla oss ut ur detta
sammanhang, där vi i alla fall har möjlighet
att göra oss hörda. Yi skulle då
på ett katastrofalt sätt förlora good
will bland den fria världens folk, bland
folk där vi över huvud taget hör hemma
och vilkas språk vi bildligt talat
också använder.

Jag tror att arbetet i Europarådet
varit värdefullt för de svenska delegater,
som beretts tillfälle att på riksdagens
uppdrag delta i detsamma, och jag
hoppas att det i fortsättningen skall
kunna från den ansvariga utrikesledningens
sida ställas så att det blir
möjligt att stanna kvar där. Jag tror
inte att det kommer att resas några
allvarliga hinder härför från de andra
staternas sida. Jag har den uppfattningen
att man anser, att också det
lilla Sveriges medverkan i detta sammanhang
är betydelsefull för den stora
västeuropeiska demokratiens helhet.

Herr förste vice talmannen övertog
härefter ånyo ledningen av förhandlingarna.

Nr i. 83

Meddelande av utrikesministern.

Herr JOHANSSON i Stockholm (k)
kort genmäle: Herr talman! En gallupundersökning
i Västtyskland visade nyligen
att 49 procent av befolkningen delade
Hitlers uppfattning. Det oroar inte
herr von Friesen att Hitlers gamla
stövelknektar, de som godkände utrotningen
av sex miljoner judar, är den
västerländska demokratiens stora stöttrupp
mot öster. Däremot upprepar
han vad som är en propagandalögn och
ingenting annat. Varken herr Braconier
eller herr von Friesen kan finna något
antisemitiskt uttalande i någon kommunistisk
skrift. De kan finna uttalanden
mot vissa yttringar av ledande sionistisk
politik, men jag citerade Nils
Lindh, när han säger att det är oriktigt
att sätta likhetstecken mellan antisionism
och antisemitism. Det sitter judar
på viktiga poster i regeringarna i Sovjet,
Polen och Ungern. Ilja Ehrenburg fick
nyss Stalinpriset och tre ledande artister
från Sovjetunionen som nu konserterar
i England är judar. Kommunisterna
i Israel protesterar mot sionismens
politik. Tror ni att också de
är antisemiter? Det hela är en propagandalögn
och ingenting annat, och
herrar Braconier och von Friesen får
leta hur länge de vill efter några sådana
exempel. De skall inte finna ett
enda exempel på att någon i dessa
länder förföljes på grund av att han
tillhör en viss ras. Däremot fick jag
i mitt postfack här i riksdagen nyss ett
svenskt antisemitiskt flygblad från
Einar Åberg med rubriken »Bakom
kommunismen står juden».

Jag gratulerar herr von Friesen, om
han vill stödja sig på Björn Hallström,
som vi inte behöver ägna många ord.
Då är han lika hjälplös som Hjalmarson
när han skall gå till utrikespolitisk
aktion och bara har Fritjof Enbom att
hålla i handen, ty någon bevisning har
han inte.

Det var ett olyckligt exempel herr
von Friesen valde då han yttrade, att
frågan om terror bedöms olika i olika

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

länder. Ty vad är det herr von Friesen
och andra har gjort här? Ni anklagar
folk för brott som bevisligen icke är
begånget, och ni ömmar för fångar som
eventuellt någon gång i framtiden skulle
med våld motsätta sig att sändas hem.
Men man har hittills i debatten icke
haft ett ord att säga om det av Röda
korset fastslagna faktum, att 3 000 värnlösa
fångar skjutits ned med amerikanska
kulsprutor. Sover samvetet på
den punkten?

Herr von FRIESEN (fp) kort genmäle:
Herr talman! Den där gallupundersökningen
och de siffror som herr
Johansson i Stockholm nyss åberopade
är lika sanningsenliga som det mesta
som presteras från kommunistiskt håll
i denna kammare eller annorstädes.
Jag vill gärna medge att det av en
olyckshändelse kommer ett och annat
sanningskorn in i den kommunistiska
förkunnelsen, men det är så svårt att
skala ut dem och de har i och för sig inte
något värde mot bakgrunden av herr
Johanssons falska upplysningar om
exempelvis de 49 procenten. Men även
om denna siffra vore riktig, herr talman,
är det inte i främsta rummet vi
som känner oss belåtna därmed, utan
det är i stället herr Johansson och hans
uppdragsgivare. Ty hela den antisionistiska
och antisemitiska politik som
bedrives österifrån har till syfte att
uppamma nazistiska strävanden i Tyskland
lika väl som den har till syfte att
locka arabländernas folk. Detta är den
kallblodiga beräkning som ligger bakom
hela denna politik. Det gör den inte
mindre ruskig.

Herr EDBERG (s) kort genmäle: Herr
talman! När herr Johansson i Stockholm
försökte förneka att man nu ser
tecken till en ny antisemitism inom de
s. k. folkdemokratierna kom jag — hur
makabert sammanhanget än är — att
tänka på en schlager som var mycket
populär i Frankrike för några år sedan.

Den hette »Tout va tres bien, madame
la marquise». Den handlade om en dam
som ringde hem för att höra hur det
stod till hemma i huset, och betjänten
svarade: »Allt är utomordentligt bra,
madame la marquise.» Först på fjärde
frågan bekvämade han sig att svara att
eu del kanske ändå inte var så bra, att
man inte skulle kunna tänka sig det
annorlunda. Huset hade brunnit ned,
maken hade begått självmord — det
fanns som sagt en del som skulle kunna
vara annorlunda. Men i stort sett var
det bra!

Herr Johansson i Stockholm kan över
huvud taget icke finna något som icke
är bra inom östdemokratierna. Varken
på fjärde frågan eller på den hundrade
skulle han kunna bekväma sig till att
vidgå, att där finns företeelser som ur
rent allmänmänskliga synpunkter måste
väcka den starkaste reaktion. Han har
sitt uppdrag att utföra och han gör det
även när han försvarar och söker bortförklara
de tendenser till en ny antisemitism,
som ändå är uppenbara i en
rad av östblocksländerna.

Herr JOHANSSON i Stockholm (k)
kort genmäle: Herr talman! Herrar Edberg
och von Friesen får försöka komma
med något annat än undanflykter.
Jag ber er ge ett enda exempel på att
någon på grund av sin ras förföljes i
Sovjetunionen och folkdemokratierna.
Ett enda!

Sedan vill jag bara påpeka för herr
von Friesen: gallupundersökningen var
inte kommunistisk. Jag hämtade ifrågavarande
exempel ur herr von Friesens
egen partipress.

Herr BRACONIER (h) kort genmäle:
Herr talman! Bara några ord. Herr
Johansson i Stockholm gjorde med
starkt patos gällande att det föreligger
inga bevis för att man i Sovjetunionen
för någon antisemitisk politik. Jag hänvisade
i mitt anförande till moskvatidningen
»Den nya tiden». Jag skall nu

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

bara, för att inte uppehålla kammaren
för länge, därur läsa upp ett enda citat
som visar, hur man där jämställer en
hel ras och påstår att den bedriver en
kampanj mot alla demokratiens värden.
»Sionisterna», heter det, »som understödjer
de amerikanska imperialisternas
politik, vilken går ut på att släppa
löst ett nytt världskrig .. .» etc. Vidare:
»Sionismens ledare, som sålt sig åt den
amerikanska imperialismen, har ställt
sina organisationer och föreningar i
det amerikanska underrättelseväsendets
tjänst. Processen mot Slanskys sammansvurna
band i Prag helt nyligen har
visat detta med full klarhet.»

Alltså: här gäller det framstående
kommunistiska ledare, som på grund
av att de tillhör sionismen anklagas för
att gå emot demokratien och för att anstifta
ett världskrig. Man riktar således
anklagelser mot rasen, i detta fall
företrädd av f. d. kommunistledare, som
av kommunisterna tidigare hälsats som
frihetshjältar.

Herr STÅHL (fp): Herr talman! Först
en kort reflexion i anslutning till det
meningsskifte, som nyss har förekommit
mellan hans excellens utrikesministern
och herr Ohlin om begränsning av
de ryska diplomaternas rörelsefrihet.
Jag fick det intrycket, när jag hörde
utrikesministern, att han band sig mycket
hårt för att denna rörelsefrihet inte
skulle inskränkas, och jag satt och hoppades
att han drevs till den där hårdheten
av det rent diskussionsmässiga
sammanhanget. Jag vill uttala den förhoppningen,
att hans uttalande inte får
tolkas så, att han på denna punkt har
bundit sig för framtiden, utan att regeringen
verkligen har alla möjligheter
öppna. Vi behöver ju bara tänka oss,
att det skulle uppdagas ett nytt fruktansvärt
spioneri som ryska diplomater
hade deltagit i, för att inse hur viktigt
det är att regeringen verkligen har fria
händer att handla och handla effektivt
till landets skydd.

Meddelande av utrikesministern.

Jag skall inte intressera mig för de
ryska grammofonskivor, som herrar
Johansson i Stockholm och Hagberg i
Stockholm spelar här i kammaren. De
är så falska och monotona, att de på ett
vis får större uppmärksamhet än vad de
egentligen är värda. Men jag skulle till
detta sista påstående om att det inte
finns några bevis för antisemitiska förföljelser
i Sovjetunionen vilja säga, att
herr Johansson kan gå ut i tidningsrummet
och läsa en av dagens morgontidningar.
Där berättar en baptistpastor,
som nyss kommit hem från Berlin, om
den senaste skörden från Östtyskland på
2 500 människor under en dag, som har
flytt fullkomligt utblottade i skräck för
den välsignade regim som finns där i
landet och som herr Johansson är en
så varm vän av.

Tidningens sagesman berättar också
ganska utförligt om framfarten mot judarna
på den östra sidan om järnridån.
Herrar von Friesen och Braconier har
fullkomligt rätt i att det är rent orimligt,
när man här från kommunisthåll
försöker låtsas som om det inte skulle
förekomma någon antisemitism.

Jag måste också — jag känner mig
uppfordrad till det av rent rättvisepatos
— säga ett ord om herr Johanssons i
Stockholm sätt att referera herr Ture
Nerman i första kammaren, eftersom
herr Nerman inte är i tillfälle att försvara
sig här. Jag hörde också herr
Nermans anförande och jag delar inte
alls alla synpunkter som han hade. Men
herr Nermans anförande var en flammande
bekännelse till friheten — jag
vågar säga en ganska gripande bekännelse
— och det är väl det som gör att
herr Johansson känner sig så djupt och
illa berörd. Nu säger herr Johansson
att herr Nerman har påstått att han vill
dra ut i ett befrielsekrig för att förlossa
både Kommunistkinas och Sovjetunionens
folk. Så uttalar herr Johansson
den förhoppningen, att herr Nerman
inte får den svenska ungdomen med sig
i detta krig.

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

Så refererar herr Johansson i Stockholm
herr Nerman, ehuru herr Nerman
uttryckligen — vilket jag efter herr Johanssons
anförande ytterligare har förvissat
mig om — med mycket stor intensitet
betonat att han inte på något
sätt avsåg våldshandlingar utan att han
hoppades på befrielse och frihet för
dessa folk i annan ordning.

När man hör det kommunistiska talet
om härligheten på andra sidan järnridån
kommer man, herr talman, om
man som jag har haft förmånen att
delta i Förenta Nationernas höstsession,
att tänka på de tjecker, polacker och
ukrainare som satt där ute vid denna
session. Så fort de öppnade sin mun
talade de om Röda armén som befriare
i Tjeckoslovakien eller i Polen eller i
något annat land. Jag vågar säga att
det var samma devota förljugenhet som
här talar ur kommunisternas mun. Men
det gjorde ett något kusligt intryck när
detta tal ackompanjerades av ekot från
exekutionsplutonerna nere i Prag, som
efter Slansky-processen hade att exekvera
den ena efter den andra av ledargestalterna
i Tjeckoslovakien, som några
år tidigare hade suttit på precis samma
stolar, där nu dessa devota delegater
satt och talade om Röda armén som befriare.

Herr Johansson och herr Hagberg
kan leva högt på att de har råkat födas
och bli kommunister i ett fritt land, där
det inte är någon risk för att de själva
drabbas av det s. k. rättssystem, som
finns på andra sidan järnridån. Det är
egentligen ganska upprörande — jag
kan inte dölja mina känslor, herr talman
— att svenska medborgare på detta
sätt kan missbruka den frihet, som är
dem given.

Men de förstår ingenting av friheten.
Jag hade tillfälle att i Amerika träffa
en del av de unga pojkar, som kom från
Korea, och jag hade också tillfälle att
se ganska många, som reste dit ut, och
att se anförvanter, som följde sina söner
och sina bröder ner till järnvägs -

stationen, när de skulle resa. Jag måste
säga, att först då får man en klar bild
av vilket offer det ändå är för det amerikanska
folket att på detta sätt skicka
sina pojkar till det inferno som kriget
i Korea av allt att döma är. Den senaste
siffran som jag såg på förlusterna
för amerikaner där ute var 129 000. Då
förstår man att det verkligen är ett
offer för friheten, som inte minst vi
här i Europa har anledning att med
ödmjukhet konstatera och att vara
tacksamma för. De pojkar som reser
dit ut och de föräldrar och de hustrur
som offrar sina söner och sina män
för detta krig i Korea, de har upplevat
innebörden i det ord som den nye
presidenten Eisenhower använde vid
sin installation och som redan har blivit
bevingat, nämligen att soldatens
ränsel dock är lättare att bära än slavens
boja. De vet att detta är ett offer
som de måste ta för friheten i världen
och att det här bittra kriget trots allt
måste kämpas till ett slut. För kommunisterna
är slavens boja lättare än soldatens
ränsel. Det är det, herr talman,
som är den stora skillnaden. Och det är
den som är frihetsvännernas adelsmärke
i jämförelse med den som hyllar sig till
slavmoralen.

Jag skulle också, herr talman, vilja
säga ett ord i det kapitel som här tidigare
har berörts både i regeringsförklaringen
och senast av herr Edberg
om den förvandling som pågår uté i
de stora folkhaven i Asien, Afrika och
Latinamerika, de s. k. underutvecklade
folkens uppmarsch. Yi har länge hört
mullret ur detta folkhav. Men det är
alldeles omisskännligt, att vi nu alla
blir konfronterade med det. Medvetandet
både om de mänskliga rättigheterna
och om rätten till en dräglig och
människovärdig tillvaro har kommit
till klarare uttryck i år än någonsin
tidigare. En rörelse är på väg, och den
angår oss i mycket hög grad här i
Sveriges riksdag. Jag vet inte om de
ärade kamraterna här i kammaren har

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

observerat tredje huvudtiteln, som för
hjälp i internationella sammanhang
upptar ett belopp dels på tilläggsstat
för nu löpande budgetår och dels på
det kommande budgetårets stat på
sammanlagt 8 miljoner kronor. Det är
en liten del av det ofantliga som här
måste göras.

Men jag har ett intryck av, herr talman,
att de uppoffringar som de industriellt
utvecklade folken här måste
göra är en billig försäkringspremie för
att i grevens tid, kanske i elfte timmen,
rädda freden och lugnet och det internationella
samarbetet ute i de väldiga
kontinenter som det här gäller.
Indien har 360 miljoner människor,
den mohammedanska världen 225 miljoner
och Afrikas fastland 150 å 200
miljoner. Det är dessa människor som
nu kräver sin rätt på ett annat sätt
än hittills.

Jag erinrar om att i debatten om den
sydafrikanska rasdiskriminationen i
första utskottet i Förenta Nationerna
den pakistanske representanten uttalade
att de övergrepp, som hade begåtts
av en vit befolkning på några få miljoner
mot de svarta och även mot den
indiska befolkningen, gav de svarta
full rätt att göra revolt, att kasta oket
av sig och ta sin egen makt.

Jag hittade i en skildring i Industria,
skriven av fil. mag. Sixten Heppling,
några rader som jag skulle vilja läsa
upp därför att de bättre än det mesta
annat man får se i detta sammanhang
konkret illustrerar det här problemet:
»Medan den egyptiska jordbruksarbetaren
får vara glad för en årsinkomst på
150 kronor, lyfter hans amerikanske
kollega en lön som absolut taget säkerligen
är 30 eller 40 gånger större. Då
den svenske studenten avslutar sina
studier och kanske ingår äktenskap,
lutar afganens liv mot sitt slut. Medan
den irakiske bondens trähacka studsar
mot en av torkan sprucken jordskorpa
eller den burmanske risodlaren spänner
sina söner och döttrar för den primi -

Meddelande av utrikesministern.

tiva träplogen, brummar 2 400 000 traktorer
fram över Förenta staternas åkrar
och fält. Ännu innan den svenska
flickan slutat intressera sig för dockor,
ingår den indiska flickan äktenskap
och skulle, om hon kunde läsa statistik,
veta att hon kan se fram mot 13 barnsängar,
att minst tre av hennes barn
kommer att do före ett års ålder, att
ett skall vara dödfött och att ett med en
smula tur kanske kan få en chans att
lära sig skriva sitt namn.»

Detta är i några korta ord det jätteproblem
som närmar sig oss, de utvecklade
folken, det problem som aktualiseras
för varje dag och som vi
måste ta ställning till. Vi har också redan
gjort det. Jag påminner om att Internationella
banken har till de folk
som det här gäller utlånat ett kapital
på 1 300 miljoner dollar, och att alla
länderna i den västliga delen av världen,
utöver vad utrikesministern tidigare
nämnde här om fjärdepunktsprogrammet
och samväldets hjälpprogram,
satsar betydande belopp för att
hjälpa de underutvecklade folken till
självhjälp.

Det är också anmärkningsvärt, herr
talman, att i denna hjälp deltar icke
länderna öster om järnridån. Från deras
håll kommer intet bidrag, medan de
däremot utvecklar en kallblodig energi
på att underblåsa varje anledning till
missnöje, misstämning och avundsjuka
som kan föreligga. Icke minst detta gör
att vi på vårt håll måste vara medvetna
om behovet att kanske något
dämpa den sparsamhets- och försiktighetsinställning,
som vi av på många
sätt respektabla skäl hittills har intagit.

Detta problem kom att alldeles speciellt
belysas vid Unesco-konferensen
nu under hösten, där Sverige på grund
av en tillfällighet — vår chefsdelegat
valdes till ordförande i budgetutskottet,
ett för honom och för Sverige mycket
hedrande uppdrag — kom att få
klä skott för ett besparingsprogram som
i och för sig var fullt riktigt och lojalt,

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

därför att det syftade till en försiktigare
och måttligare administration, men som
ute i världen och även i svenska publikationer
har uppfattats som om Sverige
här skulle gå i spetsen för en nedskärning
av hjälpprogrammet till de underutvecklade
folken. Jag håller regeringen
räkning för den ökning som har skett
i anslagsprogrammet, och jag hoppas
att, när vi ganska snart kommer till att
rösta om tredje huvudtiteln, det då
inte skall bli några meningsskiljaktiglieter
om att vi här måste göra vårt.
Jag satt just i går kväll när jag tänkte
över detta, herr talman, och räknade ut
att om vi med detta belopp kommer
upp till låt oss säga 20 miljoner kronor
till internationella ändamål så är det i
alla fall inte stort mer än en biografbiljett
per år och svensk medborgare.
Man kan ju inte säga att vårt bidrag
under sådana förhållanden är nedtyngande
på det svenska folkhushållet. Jag
hoppas att de kommittéer, som regeringen
har tillsatt för detta ändamål,
skall kunna finna uppslag så att dessa
pengar kommer till allra bästa användning.
Vi måste handla så, att vår roll
icke skall behöva ute i internationella
sammanhang komma i den felaktiga
belysning, som den har gjort vid årets
Unesco-konferens.

Att alla anklagelser som har riktats
emot Unesco-delegationen därvidlag är
felaktiga framgår inte minst tydligt av
det klargörande, som delegationens ordförande
har gjort häromdagen i en tidning
där han säger: »I länder som Sverige,
fjärran från de aktuella motsättningarna,
är det mycket få människor
som har insett hur allvarlig krisen i det
internationella samarbetet är.» Han
tillägger: »Unesco skulle kunna göra
mycket mer än vad det nu förmår
göra för att skapa en anda av förtroende
och good-will mellan de högt utvecklade
länderna och de andra. Upplysning
om rasfördomar, kamp mot analfabetismen,
skolundervisning som väg till
ökad produktion, grundande av biblio -

tek, högre skolor och laboratorier. Om
folkopinionen i de länder, som har
pengarna, kan vinnas för att överge den
hittillsvarande ljumma inställningen till
själva grundproblemet: de internationella
FN-organisationernas roll i världspolitiken,
då först öppnar sig vägar mot
en ljusare framtid.»

Det är glädjande att kunna konstatera,
att länderna i väster är medvetna
om detta problem och också villiga att
göra vad på dem ankommer för att
hjälpa de s. k. underutvecklade folken
fram till det stadium där de kan hjälpa
sig själva. Detta betyder ingalunda att
man skall ge efter för allt. Många propåer
och hugskott kommer, som vi icke
kan ansluta oss till. Men, herr talman,
det gäller att vi visar vår goda vilja.
Eftersom jag tror att detta är ett av
de världsproblem som rullar upp sig
just nu och som kommer att dominera
det mellanfolkliga samarbetet för årtionden
framåt, är det viktigt att vi
här i Sveriges riksdag, vi som bekänner
oss till friheten och till en fredlig utveckling
och till samarbetet mellan alla
jordens folk, från början är medvetna
om att även vi skall göra vår plikt och
att vi skall göra den med glädje.

Herr talmannen återtog nu ledningen
av förhandlingarna.

Herr HALLÉN (s): Herr talman! Då
jag vid fjolårets vårriksdag interpellerade
regeringen och närmast då utrikesministern
i frågan om de främmande
ambassadernas rörelsefrihet, fick jag
det beskedet att saken skulle övervägas
inom regeringen. Sedermera hade ju
utrikesministern en konferens med de
norska och danska utrikesdepartementen,
varvid man beslöt att man inte
skulle vidtaga några åtgärder alls. Det
beskedet har också framgått av dagens
debatt. Jag skall inte förlänga den delen
av debatten. Vi har hört skälen både
för och emot. Man har som det väsentligaste
skälet åberopat att en sådan

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

spärråtgärd emot dessa utlänningar
från öststaterna är ineffektiv och att de
ambassader, som är intresserade av
våra försvarsförhållanden, ju kan genom
sina svenska medhjälpare bli tillräckligt
informerade utan att röra på
sig alls. Man måste nog ge utrikesministern
rätt däri och även i vad han
sade — vilket ingen har sagt emot —
om att vi inte skall hemfalla åt någon
kitslig och småaktig nålstingspolitik i
stil med den som Ryssland för gentemot
de främmande ambassaderna.

Jag skulle emellertid, herr talman,
vilja framhålla, att även om sådana
restriktioner icke har något effektivt
värde ur säkerhetssynpunkt har de likväl,
vilket flera talare vitsordat, ett
psykologiskt värde. En sådan åtgärd
skulle flertalet människor i vårt land
hälsa med sympati. Den skulle vidare
ha en viss effekt med tanke på att det
här gäller länder och folk, där man inte
respekterar stort annat än det konkreta
handlandet. Man får icke underskatta
betydelsen av detta. Utrikesministern
har sagt, att det vore något slags järnridåfilosofi
att genomföra restriktioner
för dessa utlänningar. Först och främst
syftar jag emellertid på de utlänningar,
som är medlemmar av eller knutna till
respektive länders ambassader. Några
andra utlänningar från öststaterna
finns praktiskt taget icke i vårt land.
En rysk eller tjeckisk privatperson får
ju inte resa hit utan någon form av
statligt medgivande.

Utrikesministern sade, att det är nyttigt
för främlingar att få en riktig bild
av vårt land och att vi inte skall vara
rädda för insyn. Det är alldeles riktigt,
så länge det gäller främlingar från demokratiska
länder, som man kan räkna
med kommer att göra objektiva reportage
för att delge sina landsmän. Men
vi vet, att om de främlingar, som kommer
från järnridåns östra sida, gör objektiva
reportage och vidarebefordrar
dessa till de hemmavarande i tal eller
skrift, så riskerar de att förlora livet

Meddelande av utrikesministern.

eller i varje fall friheten. Under sådana
förhållanden har det ur informationssynpunkt
ganska liten betydelse om de
får resa fritt omkring eller icke.

Jag har alltjämt, herr talman, den
ståndpunkten, att man till den rad fridlysta
områden kring permanenta befästningsanläggningar,
som vi nu har i
vårt land, skulle kunna lägga åtskilligt
mera genom att för ifrågavarande länders
medborgare avstänga landsdelar,
som ur försvarssynpunkt är särskilt betydelsefulla.

Man kan fråga sig, om det tjänar någonting
till att diskutera så mycket med
kommunisterna som vi har gjort i dag.
Men det är lika illa, om man tiger, ty
då heter det i deras press, att deras
argument står oemotsagda på grund av
sin inneboende sanning. Tar man upp
deras argument till vederläggning, begagnar
de naturligtvis med all rätt
kammarens talarstol för att driva sin
säregna propaganda, och den är verkligen
säregen.

Jag har i min hand ett nummer av
Ny Dag från den 3 februari i år. Det
framhålles där beträffande översvämningarna
i Holland, att holländarna
skulle ha klarat sig bättre mot Atlanten,
om de icke varit med i Atlantpakten.
Kan kammaren tänka sig något mera
strålande uttryck för politisk naivitet?
Man menar alltså, att holländarna genom
att ha fått satsa pengar till sitt
försvar har måst försumma sina
skyddsanordningar mot Atlanten.

Vi vet, att den ohyggliga olyckan beror
på olyckligt sammanfallande atmosfäriska
omständigheter. Det var inte
bara orkanen utan åtskilligt annat som
orsakade en översvämning, som den
holländska sakkunskapen på detta område
inte ens hade kunnat tro vara
möjlig. Det hade varit en annan sak,
om man hade debatterat detta i åratal
och om folket hade varit delat i grupper,
så att några sagt att det varit mycket
viktigare att bygga upp skyddsvärnet
mot Atlanten än att stärka försvå -

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

ret. Någon sådan problemställning har
emellertid inte funnits, varför detta är
en naiv konstruktion och ingenting annat,
men sådant tjänar det inte mycket
till att tala om.

En kommunistisk talare i dag nämnde
något om att den svenska nyhetsförmedlingen
brister — jag tror att det
rörde eventuella övergrepp mot koreanska
fångar. Hur vågar man från den
sidan tala om eu bristfällig nyhetsförmedling?
Alla människor drar ju på
mun, när de får höra talas om den
ryska s. k. nyhetsförmedlingen. Jag är
övertygad om att man samvetsgrant undanhåller
de ryska tidningsläsarna t. ex.
alla uppgifter om de politiska valen i
andra länder. Har det stått i Pravda,
Izvestia eller andra tidningar, att det
vid de sista valen i England avgavs 28
miljoner icke-kommunistiska röster och
22 000 kommunistiska? Detta liksom
uppgifter om valen i Sverige, Norge,
Danmark, Holland, Belgien, ja, kanske
även Frankrike och Italien, är säkert
gift som icke får meddelas i pressen.
Sådant tiger man ihjäl, ty det skulle
kunna ha gynnsam effekt på tänkande
och opinionsbildning.

Ledamöterna och suppleanterna i utrikesnämnden
får i svensk översättning
utdrag av nyheterna från den
Tyska radion. Låt vara att det i Ryssland
är avsett för hemmakonsumtion,
så är det i alla fall ett häpnadsväckande
exempel på den ryska nyhetsförmedlingen.
I sanningens namn måste jag
erkänna, att denna har modifierats åtskilligt
under de sista åren, men för
några år sedan kunde man läsa om
vilka ohyggliga förhållanden Sveriges
arbetare befann sig i. De var inte bara
bostadslösa utan de levde i jordkulor
och de svalt och utsattes ofta för blodiga
förföljelser från polisen. Ett underbart
sätt att informera sina landsmän
om läget i världen! Men det ligger
i regimens politik att till allt pris i
världen framställa förhållandena väster
om järnridån såsom ett helvete, un -

der det att hart när paradisiska eller
åtminstone i stort sett utmärkta förhållanden
säges råda på den östra sidan.

Utrikesministern ansåg att vi inte
skall vara rädda för insyn i vårt lands
förhållanden. Jag skulle, herr talman,
på tal om järnridån vilja säga, att det
kanske inte så mycket är insynen, som
man på andra sidan järnridån fruktar,
utan fastmer utsynen, d. v. s. att de
som lever under denna regim skulle
som fria medborgare få resa ut och
fritt göra sina iakttagelser. Vi minns
t. ex. hur det var vid olympiska spelen.
Fastän dessa ägde rum bara några timmars
resa från den ryska gränsen, fick
frånsett de tävlande ingen människa
resa dit från Ryssland. Vore det inte
tänkbart att låta dessa Sovjetunionens
hjältar, stachanover och andra, som åtminstone
att döma av pressen ibland
får stora belöningar, utan kontroll och
gisslan och allt annat resa ut som fria
medborgare? Nej, man utestänger alla
från möjligheten till en utsyn över
yttervärlden.

Vad jag här sagt är, herr talman, inte
bara ett exempel på hur tät och effektiv
järnridån är utan också ett exempel på
på någonting annat. Det kanske låter
som en paradox, men jag vill sluta med
att säga att för mig är tillvaron av den
bastanta järnridån ett tecken som i det
långa loppet ter sig ganska löftesrikt.
Den visar nämligen att det finns en makt
i världen, som den kommunistiska regimen,
i vilket land det vara må, verkligen
fruktar, och det är den sakliga,
objektiva kunskapen och sanningen.
Mot dem kämpar man i det långa loppet
alltid förgäves, och jag är absolut
övertygad om att efter all den brutala
terror och allt det ohyggliga, som vi
fått läsa om och som, om det bara till
en bråkdel vore sant, ändå är tillräckligt
fasaväckande, skall en dag komma,
då allt detta försvinner och den objektiva
sanningen bryter igenom lika väl
på den ena sidan järnridån som på den
andra. Vi som bor på den västliga sidan

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

fruktar inte denna insyn. Frånsett våra
militära försvarsanordningar finns det
ingenting, som vi inte vill låta människor
resa omkring och ta del av, utan
att de skall behandlas som en fårskock
och ha med sig reseledare som ordnar
allting. Människor får komma och resa
hur de vill här i landet, men det får
inte ske i länderna öster om järnridån,
ty där fruktar man någonting.

Detta är, menar jag, mitt i dagens
dystra läge en hoppfull tendens, som
inte skall underskattas.

Herr JOHANSSON i Stockholm (k)
kort genmäle: Herr talman! Min uppmaning
att ange ett enda exempel på
personer, som förföljts därför att de
tillhört en viss ras, försökte herr Braconier
klara av genom att tala om den
kritik som anförts mot vissa av sionisternas
åtgärder. Har man i Sydsvenska
Dagbladet så enkla vanor när det gäller
att umgås med fakta?

När herr Ståhl anklagar mig för att
jag oriktigt citerat Ture Nerman, är det
herr Ståhl som hört fel. Såsom jag sade,
hade jag inte tillfälle att lyssna till herr
Nermans anförande, men jag citerade
ordagrant vad han skrivit i VeckoJournalen,
och herr Ståhl kan få låna
denna artikel. Det heter där, att det
inte är moraliskt att rygga tillbaka för
i nödfall ett krig för att »befria» även
ryssar och kineser.

Herr Ståhl uttrycker sig amerikanskt
och citerar Eisenhowers ord om den
som hellre bär soldatens ränsel än slavens
bojor. Jag erinrar om att enligt
Dagens Nyheter har 47 000 amerikanska
soldater deserterat, därför att de anser
kriget i Korea vara ett krig, ett
smutsigt kolonialkrig. Det är ju en rätt
hög procent i en armé av den storlek
som det här gäller.

Vidare talar herr Ståhl om devota
hyllningar till Sovjet för att ha räddat
världen från nazismen. Men var det inte
Sovjet, som gav de största offren i denna
kamp? Skulle man inte på 10-års -

Meddelande av utrikesministern.

dagen av slaget om Stalingrad kunna
få även herr Ståhl att erkänna det?

Jag måste erinra herr Hallén om
mina gamla tvister med honom för att
han inte hållit sig till åttonde budet.
Vad jag sagt om den saken står sig. I
den artikel ur Ny Dag, som herr Hallén
här citerade — jag tar bara detta exempel
—■ säges det att övervinnandet av
skadorna i Holland och förebyggandet
av nya skador inte kan få samma omfattning
som fallet skulle ha varit, om
landet stått utanför Atlantpakten och
inte behövt anslå så mycket till rustningar.
Vidare framhålles i artikeln att
det ännu är oklart, om denna naturkatastrof
haft så stor omfattning, att intet
mänskligt förutseende kunnat räkna
därmed. Men det är ett faktum, herr
Hallén, att både när det gäller översvämningarna
i Holland och vid Po har
det långt tidigare förekommit debatt
om saken, och säkert skulle åtskilligt
ha kunnat göras för att förebygga sådana
översvämningar.

Vid den ålder, som herr Hallén nu
kommit till, vågar jag inte för hans del
hoppas på någon bättring. När han alltid,
utan att ta hänsyn till åttonde budet,
riktar sina anklagelser mot öststaterna
och när han driver sin skrämselpropaganda,
kommer jag att tänka på
en annan gammal prost, nämligen den
som skrämde folket för yttersta domen.
Men han ångrade sig, när han såg hur
rädda de blev, och sade: »Kära bröder
och systrar! Det torde vara lögn alltihop!»
Det återstår för herr Hallén att
nu inför sin 70-årsdag komma till samma
klarhet om sina egna synder mot
åttonde budet i skrämselns tecken.

Herr HAGBERG i Malmö (h): Herr talman!
I ett av de rätt talrika inlägg,
som min namne på stockholmsbänken
gjort i dag, fälldes ett uttryck som jag
kom att fästa mig vid. Han fördömde
vad han kallade krigets krafter och tilllade
någon stund senare ungefär följande:
Alla motsättningar mellan folken

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

Meddelande av utrikesministern.

kan utjämnas genom förhandlingar,
bara viljan därtill funnes. Ja, herr Hagberg
i Stockholm, bara viljan därtill
funnes! .lag skall tillåta mig att med ett
par konkreta exempel belysa herr Hagbergs
uttalande, och jag skulle vara
utomordentligt intresserad, om herr
Hagberg kunde vederlägga något av vad
jag kommer att framföra.

På ruinerna av det förolyckade Nationernas
förbund byggde vi efter det
senaste världskriget Förenta Nationerna,
eu fredens organisation, hälsad med
varma förhoppningar av en hel värld.
Det centrala organet i Förenta Nationerna
är, som vi alla vet, säkerhetsrådet.
Hur fungerar detta säkerhetsråd
i fredens, samförståndets och den internationella
utjämningens tjänst för närvarande?
Måste vi inte tyvärr säga oss,
att dess effektivitet blivit högst väsentligt
nedsatt på grund av den användning
av vetorätten, som en av de permanenta
medlemmarna av säkerhetsrådet
praktiserar? Jag skall nämna ett par
siffror, som kanske inte är alldeles bekanta
för kammarens ledamöter men
som onekligen, tycker jag, är ganska
intressanta och skulle kunna passa i en
debatt som denna.

Vid 55 tillfällen har under de senaste
åren den sovjetryske representanten i
säkerhetsrådet genom sitt veto omöjliggjort
ett beslut från rådets sida. Enbart
i frågor rörande inträdesansökningar
har den sovjetryske representanten nedlagt
sitt veto 28 gånger; vid fem tillfällen
har han nedlagt sitt veto mot ett
inval i Förenta nationerna av Italien.

Jag tar ett par andra exempel! Försöken
att göra slut på fientligheterna i
Korea har föranlett tre veton från rysk
sida. Försöken att få till stånd eu internationell
kontroll av rustningarna
bär föranlett fyra veton från samma
håll. Förslaget om en opartisk undersökning
av de kommunistiska anklagelserna
för bakteriekrigföring i Korea
har föranlett två veton från samma håll

O. S. V.

Man kan knappast, ärade kammarledamöter,
säga, att detta vittnar om
någon högre grad av förhandlingsvilja.

Jag skall emellertid ta ett annat exempel,
som ligger oss en liten smula
närmare. Det gäller ett land, med vilket
vi traditionellt uppehåller intima och
vänskapliga förbindelser icke minst på
kulturens fält. Jag syftar på Österrike.
Har Ni, ärade kammarledamöter, tänkt
på att det arma Österrike alltjämt åtta
år efter krigets slut är ockuperat av
främmande makter, trots att detta land
aldrig befann sig i krig med dessa
makter? Har Ni tänkt på att i moskvadeklarationen
av år 1943 högtidligen
tillkännagavs av de allierade makterna,
att en av de första och mest angelägna
uppgifterna efter krigets slut var att
återställa det härjade och invaderade
Österrikes fulla frihet och suveränitet?
Vad har det blivit av detta? Ingenting.
Österrike är alltjämt ett ockuperat land;
det har alltjämt icke återfått denna sin
frihet.

Tidigt år 1946 tog Förenta staterna
initiativ till en diskussion om ett fredsfördrag
för Österrike. Det dröjde exakt
ett år, innan svar på detta initiativ
ingick från Sovjetunionen. Sedermera
har man diskuterat och det diskuteras
fortfarande utan att man nått fram till
något som helst resultat. Det kanske
förbluffar någon, om jag här nämner
siffran, men i själva verket har här
hållits icke mindre än 376 fyrmaktsmöten
i den österrikiska frågan utan att
något som helst resultat i fråga om
Österrikes framtida status kunnat åvägabringas.
33 av dessa 376 möten har
hållits i utrikesministerrådet, 85 i den
s. k. österrikiska fredskommissionen
och 258 har hållits av utrikesministrarnas
ställföreträdare. Alltsammans
har hittills varit förgäves, alltsammans
utan att man fått till stånd något fredsfördrag
för Österrike.

Österrike hyser alltjämt inom sina
gränser ungefär 100 000 man främmande
krigsfolk. Varje människa förstår

Onsdagen den 4 februari 1953.

Nr 4.

vilken enorm börda detta måste utgöra
för detta så länge och så hårt hemsökta
land. Vid åtskilliga tillfällen har man
varit utomordentligt nära en överenskommelse,
som skulle ha kunnat återge
Österrike dess frihet och insätta det i
dess suveräna rättigheter, men i sista
stund har förhandlingarna strandat på
en plötslig förändring i attityden hos
den sovjetryske representanten. För
några månader sedan var fredsfördraget
praktiskt taget färdigt, då man från
samma håll helt oväntat förde in frågan
om Trieste. Man måste ställa sig det
spörsmålet vad frågan om Trieste har
med det österrikiska fredsfördraget åt!
skaffa?

Vi läser ofta i en tidning, som stål
herr Hagberg i Stockholm mycket nära,
skildringar av vilken betydelsefull roll
han spelar där borta på andra sidan
järnridån. Vi har läst referat av långa
tal, som han hållit i sammanhang med
den senaste kongressen. Man har ingivit
oss den uppfattningen, att herr
Hagberg är en inflytelserik person.
Skulle han då inte, om han nu har
denna ställning, kunna använda sitt inflytande
och där borta försöka skapa
någon resonans för den mening, som
han här har givit till känna, nämligen
att alla motsättningar mellan folken
skulle kunna utjämnas genom förhandlingar,
bara viljan därtill funnes?

Man log i förmiddags här i kammaren
åt ett inlägg från herr Hagberg i Stockholm.
Det var nog, detta inlägg, litet
olyckligt formulerat från hans sida.
Han förklarade, att enligt officiella uppgifter
från östtyska regeringen är invandrarna
från väster dubbelt så många
som flyktingarna västerut. Kammaren
skrattade och jag förstår det väl.

Kammarens ledamöter har möjligen
sett i kvällstidningarna i eftermiddag
ett telegram, som helt osökt glider in
i bilden av den debatt, som här har
ägt rum. Det var en ödets nyck att
detta telegram skulle komma just nu,
och jag kan inte låta bli att här läsa

Meddelande av utrikesministern.

upp åtminstone ett avsnitt av det. Det
gäller ett TT-meddelande från New
York: »Sju andraplanskommunister

dömdes på tisdagen till tre års fängelse,
sedan de överbevisats om att ha stämplat
för att med våldsamma medel störta
USA:s regering. Fem andra fick 2 år
och ytterligare en 1 år.» — Detta är i
och för sig inte särskilt anmärkningsvärt,
men sedan heter det: »Alla 13
åtalade förkastade ett förslag av domaren,
att de skulle resa till Sovjetunionen
i stället för att sättas i fängelse.»

Man måste fråga sig — och den frågan
ställer jag till herr Johansson i
Stockholm eller herr Hagberg i Stockholm
— vad denna motvilja från
dessa kommunisters sida kan bero på?
Varför vill man inte resa österut —
resor som är så bildande, lärorika och
intressanta? Varför stannar man hellre
i ett dollarimperialistiskt fängelse än
far över till andra sidan? Kan det, herr
Hagberg i Stockholm, möjligen bero på
att dessa kommunister i sitt innersta
fruktar att, om de accepterade den amerikanske
domarens förslag och verkligen
avreste till Sovjetunionen, de då måhända
kunde riskera att väl där plötsligt
— förr eller senare — bli betraktade
som sådana amerikanska polisagenter,
varom utrikesministern har
talat tidigare i dag?

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2.

Föredrogos var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och remitterades därvid

till statsutskottet propositionen nr 34,
angående försäljning av en fastighet i
Västerbottens län; och

till behandling av lagutskott propositionen
nr 35, med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 21 mars
1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål.

Nr 4.

Onsdagen den 4 februari 1953.

§ 3.

Föredrogs den av fröken Vinge vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående reglerna för tillsättande
av huvudmän i sparbankerna.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 4.

Föredrogs den av herr Onsjö vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående ombyggnad
av järnvägslinjen Källby—Kinnekleva
till normalspår.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5.

Föredrogs den av herr Andersson i
Björkäng vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för civildepartementet angående hyressättningen
för tjänstebostäder.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6.

Föredrogs den av herr Nyberg vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för försvarsde -

partementet angående förbättring av
musikorganisationen inom försvaret.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7.

Föredrogs den av herr Jansson i Hällefors
vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan, att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet angående
översyn av bestämmelserna om tillståndsgivningen
för traktortrafik.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8.

Föredrogos vart efter annat statsutskottets
utlåtanden:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1953/54 under första
huvudtiteln, avseende anslagen till hovoch
slottsstaterna; och

nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1952/53, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 5.33 em.

In fidem:

Gunnar Britth.