31 januari—3 februari
ProtokollRiksdagens protokoll 1966:5
RIKSDAGENS
PROTOKOLL
Nr 5
ANDRA KAMMAREN
1966
31 januari—3 februari
Debatter m. in.
Måndagen den 31 januari
Sid.
Meddelande om enkel fråga av herr Carlshamre ang. viss förklaring på
grundskolans betygsblanketter................................ 4
Tisdagen den 1 februari
Interpellation av herr Rask ang. tillämpningsbestämmelserna för vissa
studielån................................................... 5
Meddelande om enkla frågor av:
herr Jansson ang. åtgärder mot s. k. resebyråskandaler........... 6
herr Gustavsson i Alvesta ang. familjepenningen för inkallade..... 6
herr Källstad ang. bristen på kurslitteratur vid universitetsstudier 6
herr Andersson i Örebro ang. vissa garantier m. m. i samband med
anordnandet av gruppresor utomlands........................ 6
Onsdagen den 2 februari
Höjd indirekt beskattning...................................... 7
Meddelande om enkel fråga av herr Nilsson i Gävle ang. sträckningen
av Europaväg 4 vid Gävle................................... 57
Torsdagen den 3 februari
Svar på frågor av:
herr Petersson ang. ändring av skyddsområdesbestämmelserna____ 58
herr Johansson i Öckerö ang. försäljning av svenska fiskefångster i
norska hamnar........................................... 58
herr Wikner ang. persontrafiken på järnvägslinjen Sveg—Östersund 61
herr Gustavsson i Alvesta ang. föreslagna tågindragningar inom
Kronobergs län............................................ 62
1 —Andra kammarens protokoll 1966. Nr 5
2
Nr 5
Innehåll
Sid.
Interpellationer av:
herr Oskarson ang. normerna för representatlonsbidrag till befäls
kårer
inom försvaret....................................... 64
herr Nordgren ang. tillämpningen av upphandlingskungörelsens bestämmelser
............................................... 65
Meddelande om enkel fråga av herr Jansson ang. tidpunkten för militärövningar
i Kilsbergsområdet............................... 65
Samtliga avgjorda ärenden
Onsdagen den 2 februari
Bevillningsutskottets betänkande nr 1, ang. ändrad lydelse av 2 § 1
mom. förordningen om skatt på sprit och vin, m. m.............. 7
Måndagen den 31 januari 1966
Nr 5
3
Måndagen den 31 januari
Kl. 16.00
Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.
§ 1
Justerades protokollen för den 21, den
24 och den 25 innevarande januari.
§ 2
Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj :ts å bordet
vilande proposition nr 22, angående försäljning
av viss staten tillhörig mark.
§ 3
Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
riksdagens lönedelegations å
bordet vilande redogörelse för dess
verksamhet under år 1965.
§ 4
Föredrogs var för sig följande å bordet
vilande motioner; och hänvisades
därvid
till konstitutionsutskottet motionerna
nr 320—326; och
till statsutskottet motionerna nr 327—
347.
Vid föredragning av den å bordet vilande
motionen nr 348, angående bostadspolitiken,
hänvisades motionen, såvitt
avsåg punkten A 3, till bevillningsutskottet
och i övrigt till statsutskottet.
Härefter föredrogs var för sig följande
å bordet vilande motioner; och hänvisades
därvid
till statsutskottet motionerna nr 349—
369;
till bevillningsutskottet motionerna nr
370—377; och
till bankoutskottet motionerna nr 378
—383.
Vid föredragning av den å bordet vilande
motionen nr 384, om vissa åtgärder
mot ökad brottslighet, hänvisades
motionen, såvitt avsåg den kriminologiska
och rättssociologiska forskningen
och undervisningen, till statsutskottet
och i övrigt till lagutskott.
Vidare föredrogs var för sig följande
å bordet vilande motioner; och hänvisades
därvid
till lagutskott motionerna nr 385—
400;
till jordbruksutskottet motionerna nr
401—406; och
till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 407—417.
§ 5
Föredrogs var för sig följande, vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda men då bordlagda interpellationsframställningar,
nämligen av:
herr Fridolfsson i Rödeby, till herr
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
angående förhållandena vid
Karlskronavarvet,
herr Fridolfsson i Rödeby, till herr
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
angående förläggning till Karlskrona
av en fabrik för tillverkning av
elementhus, och
herr Lorentzon, till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
angående en tidsmässig planering
av skeppningarna på norrlandshamnarna.
Kammaren biföll dessa framställningar.
4
Nr 5
Måndagen den 31 januari 1966
§ 6
Föredrogs var för sig följande å
bordet vilande motioner; och hänvisades
därvid
till utrikesutskottet motionerna nr
427 och 428;
till konstitutionsutskottet motionerna
nr 429—442; samt
till statsutskottet motionerna nr 443
—475.
Vid föredragning av den å bordet vilande
motionen, nr 476, om studiehjälp
m. m. vid de gymnasiala skolorna, hänvisades
motionen, såvitt avsåg fastställande
av grundbelopp och resetillägg
inom studiehjälpen, till lagutskott och
i övrigt till statsutskottet.
Vidare föredrogs var efter annan och
hänvisades till statsutskottet de å bordet
vilande motionerna nr 477—498.
Vid föredragning av den å bordet vilande
motionen, nr 499, angående vuxenutbildningen,
hänvisades motionen, såvitt
avsåg punkten 2 a) samt punkten
3 utom i vad gällde anslag, till lagutskott
och i övrigt till statsutskottet.
Slutligen föredrogs var för sig följande
å bordet vilande motioner; och
hänvisades därvid
till statsutskottet motionerna nr 500
—511;
till bankoutskottet motionen nr 512;
till statsutskottet motionerna nr 513
—537;
till lagutskott motionen nr 538;
till statsutskottet motionerna nr 539
—602;
till bevillningsutskottet motionerna
nr 603—655;
till bankoutskottet motionerna nr 656
—669;
till statsutskottet motionen nr 670;
till bankoutskottet motionerna nr 671
—682;
till lagutskott motionerna nr 683—
738;
till jordbruksutskottet motionerna nr
739—766; och
till allmänna beredningsutskottet motionerna
nr 767—789.
§ 7
Till bordläggning anmäldes bevillningsutskottets
betänkande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen
den 24 maj 1957 (nr 209) om
skatt på sprit och vin, m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.
§ 8
Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts skrivelse och propositioner överlämnats
till kammaren:
nr 3, med redogörelse för behandlingen
hos Kungl. Maj:t av riksdagens
skrivelser,
nr 19, med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1965 vid dess fyrtionionde
sammanträde fattade beslut, och
nr 25, angående försäljning av vissa
allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter.
Nämnda skrivelse och propositioner
bordlädes.
§ 9
Anmäldes en till herr förste vice talmannen
under sammanträdet avlämnad
motion nr 790, av herr Fridolfsson i
Stockholm, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition nr 13, med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 21 och
29 §§ lagen den 25 september 1953 (nr
603) om motverkande i vissa fall av
konkurrensbegränsning inom näringslivet.
Denna motion bordlädes.
§ 10
Meddelande om enkel fråga
Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Carlshamre
till herr statsrådet och chefen
Tisdagen den 1 februari 1966
Nr 5
5
för ecklesiastikdepartementet angående
viss förklaring på grundskolans bctygsblanketter.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.07.
In fidem
§ 11 Sune K. Johansson
Justerades protokollsutdrag.
Tisdagen den 1 februari
Kl. 16.00
Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.
§ 1
Justerades protokollen för den 26
nästlidne januari.
§ 2
Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj:ts å bordet vilande skrivelse
nr 3, med redogörelse för behandlingen
hos Kungl. Maj:t av riksdagens
skrivelser.
§ 3
Föredrogs var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid
till lagutskott propositionen nr 19,
med anhållan om riksdagens yttrande
angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens
år 1965 vid dess fyrtionionde sammanträde
fattade beslut; och
till statsutskottet propositionen nr 25,
angående försäljning av vissa allmänna
arvsfonden tillfallna fastigheter.
§ 4
Föredrogs och hänvisades till lagutskott
den å bordet vilande motionen
nr 790.
§ 5
Föredrogs, men bordlädes åter bevillningsutskottets
betänkande nr 1.
§ 6
Interpellation ang. tillämpningsbestämmelserna
för vissa studielån
Ordet lämnades på begäran till
Herr RASK (s), som yttrade:
Herr talman! Studielån enligt studiehjälpsreglementet
utgår med högst 5 000
kronor för läsår. Dessa studielån är dock
för studerande under 21 år begränsade
med hänsyn till föräldrarnas beskattningsbara
inkomst. Enligt gällande bestämmelser
beräknas lån kunna utgå
med 3 500 kronor per läsår för elev som
är i åldern 16—19 år. Denna summa
reduceras med en femtedel av föräldrarnas
beskattningsbara inkomst (senaste
taxeringsåret) samt med det studiebidrag
och inkomstprövade tillägg
vartill eleven är berättigad.
Dessa bestämmelser innebär, vågar
jag påstå, vid tillämpningen en mycket
stark restriktivitet, och denna restriktivitet
accentueras ytterligare för varje
år genom den fortgående inkomstökningen.
Ett aktuellt fall om studielån, som
centrala studiehjälpsnämnden nyligen
haft till avgörande och där nämndens
6
Nr 5
Tisdagen den 1 februari 1966
Interpellation ang. tillämpningsbestämmelserna för vissa studielån
beslut blev avslag även efter det att den
lånesökande hemställt om omprövning,
får belysa den situation som nu är rådande
— en situation som enligt min
uppfattning icke står i överensstämmelse
med riksdagens uttalade mening
om det studiesociala stödet, vilket beslutades
våren 1964.
Den person, för vilken studielån söktes,
är 19 år och genomgår en ettårig
handelskurs vid en internatskola där
kostnaderna är 400 kronor per månad.
I föreliggande fall har centrala studiehjälpsnämnden
gjort beräkningarna sålunda:
Lånebelopp = 3 500 — 900 (=
studiebidrag -f inkomstprövat tillägg)
— 2 580 Vs X 12 900, d. v. s. föräldrarnas
beskattningsbara inkomst) = 20.
Föräldrarnas beskattningsbara inkomst
var sålunda inte högre än 12 900
kronor, en föräldrainkomst som väl
knappast kan anses ge utrymme för
ekonomisk hjälp till studerande barn.
Detta oaktat avslogs ansökan om studielån.
Med stöd av vad jag ovan anfört anhåller
jag om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få ställa följande
fråga:
Är statsrådet beredd att vidtaga åtgärder,
vilka möjliggör generösare tillämpningsbestämmelser
för studielån enligt
studiehjälpsreglementet för studerande
som ej fyllt 21 år?
Denna anhållan bordlädes.
§ 7
Meddelande om enkla frågor
Meddelades, att herr talmannen tillställts
fyra enkla frågor, nämligen av:
herr Jansson, till herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
angående åtgärder mot s. k. resebyråskandaler,
herr Gustavsson i Alvesta, till herr
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
angående familjepenningen för
inkallade,
herr Källstad, till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet angående
bristen på kurslitteratur vid universitetsstudier,
och
herr Andersson i Drebro, till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående vissa garantier
m. m. i samband med anordnandet
av gruppresor utomlands.
§ 8
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.03.
In fidem
Sune K. Johansson
Onsdagen den 2 februari 1906
Nr 5
7
Onsdagen den 2 februari
Kl. 10.00
§ 1
Föredrogs den av herr Rask vid kammarens
nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att
få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående tillämpningsbestämmelserna
för vissa studielån.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 2
Höjd indirekt beskattning
Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 1, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av
? § 1 inom. förordningen den 24 maj
1957 (nr 209) om skatt på sprit och
vin, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 3 januari 1966 dagtecknad.
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 10, hade Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse
av 2 § 1 mom. förordningen den
24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit
och vin;
2) förordning om ändring i 22 kap.
tulltaxan den 12 september 1958 (nr
475);
3) förordning om särskild skatt på
motorbränslen;
4) förordning om ändrad lydelse av
4 § förordningen den 23 november 1956
(nr 545) angående omsättningsskatt å
motorfordon i vissa fall.
Beträffande propositionens huvudsakliga
innehåll anfördes följande.
Propositionen innehåller de förslag
till höjd indirekt beskattning som förutskickats
i finansplanen. I propositionen
föreslås sålunda.
1. Höjning av den särskilda omsättningsskatten
på sprit och vin. Den föreslagna
skattehöjningen på sprit medför
en prisökning om ca 10 % för de vanligare
sorterna. Renat brännvin beräknas
stiga i pris med 3 kr. per helbutelj
(från 26 till 29 kr.). Skattehöjningen
för vin beräknas medföra en ökning
av priset per helbutelj med 1: 35 kr.
för starkviner och 65 öre för lättviner.
2. En särskild skatt på motorbränslen
(bensin, brännolja och gasol) med 5 öre
per liter för bensin och brännolja och
4 öre per liter för gasol.
3. Höjning av den särskilda omsättningsskatten
på motorfordon (den s. k.
bilaccisen) motsvarande 3 å 4 % av
priset för de vanligast förekommande
bilarna.
Skattehöjningarna föreslås träda i
kraft den 1 februari 1966. Den högre
bilaccisen föreslås dock utgå på leveranser
som skett efter årsskiftet.
Genom skattehöjningarna beräknas
statens inkomster öka med ca 565 milj.
kr. under budgetåret 1966/67. Inkomsterna
under innevarande budgetår beräknas
stiga med ca 30 milj. kr.
8
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Hojd indirekt beskattning
Förslaget till förordning angående ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den
24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit och vin var av följande lydelse.
Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. förordningen den 24 maj 1957 om skatt
på sprit och vin skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 §.
1 mom. Skatten upptages vid detaljhandelsbolagets
inköp av sprit och
vin och utgår, där ej annat i 2 mom.
stadgas,
a) för sprit dels med en grundavgift
för liter motsvarande 30 öre för
varje hel volymprocent alkohol dels
med en procentavgift motsvarande 50
procent av utminuteringspriset; samt
b) för vin dels med en grundavgift,
såvitt avser vin med en alkoholhalt
överstigande 14 volymprocent (starkvin),
av 2 kronor 40 öre för liter och,
såvitt avser annat vin (lättvin), av 24
öre för liter dels med en procentavgift
motsvarande 36 procent av utminuteringspriset.
Utminuteringspriset utgöres----
1 mom. Skatten upptages vid detaljhandelsbolagets
inköp av sprit och
vin och utgår, där ej annat i 2 mom.
stadgas,
a) för sprit dels med en grundavgift
för liter motsvarande 34 öre för varje
hel volymprocent alkohol dels med en
procentavgift motsvarande 50 procent
av utminuteringspriset; samt
b) för vin dels med en grundavgift,
såvitt avser vin med en alkoholhalt
överstigande 14 volymprocent (starkvin),
av 3 kronor 20 öre för liter, och
såvitt avser annat vin (lättvin), av 64
öre för liter dels med en procentavgift
motsvarande 36 procent av utminuteringspriset.
--varornas utminutering.
Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1966.
Förslaget till förordning om ändring i 22 kap. tulltaxan den 12 september 1958
(nr 475) var så lydande.
Härigenom förordnas, att 22 kap. tulltaxan den 12 september 1958 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Kap. 22. Drycker, alkohol och ättika
Anm. För spritdrycker eller viner, vilka införas i den ordning som avses i 12 § 4 mom.
c) rusdrycksförsäljningsförordningen, skall, där tullfrihet ej åtnjutes, tull utgå med föl
-
jande belopp, räknat för helbutelj om 75 centiliter:
Cognac .................................................................. 45: —
Armagnac, brandy, eau-de-vie och whisky .................................. 39: —
Andra spritdrycker, ej hänförliga till tulltaxenr 22.08 ........................ 33: —
Vin:
musserande:
champagne .......................................................... 18: —
annat ................................................................ 12: —
andra slag med en alkoholhalt:
överstigande 14 volymprocent .......................................... 12: —
icke överstigande 14 volymprocent ...................................... 7:—-
För spritdrycker —--allmän varuskatt.
Denna förordning träder i kraft den 1 februari 1966.
Onsdagen den 2 februari 1900
Nr 5
9
Till utskottet hade hänvisats följande
i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna 1:57
av herrar Hubinette och Ebbe Ohlsson
samt II: 93 av herr Edlund;
II) de likalydande motionerna I: 301
av herr Nils-Eric Gustafsson in. fl. och
II: 426 av herr Wiklund in. fl.;
III) de likalydande motionerna I: 302
av herr Holmberg m. fl. och II: 319 av
herr Bohman m. fl., vari hemställts, att
riksdagen, med avslag å Kungl. Maj :ts
proposition nr 10 i vad den avsåge tiden
innan de nya bestämmelsernas
ikraftträdande, måtte besluta, att första
stycket av ikraftträdandebestämmelserna
skulle få följande lydelse:
Denna förordning träder i kraft dagen
efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författningssamling;
IV) de likalydande motionerna I: 349
av herr Bengtson m. fl. och 11:420 av
herr Hedlund m. fl., vari hemställts,
A) att riksdagen måtte avslå Kungl.
Maj:ts förslag i propositionen nr 10 beträffande
höjd skatt på motorbrännolja
och gasol;
B) att riksdagen måtte begränsa den
i propositionen nr 10 föreslagna skattehöjningen
i fråga om bensin till 3
öre per liter samt besluta att ifrågavarande
medel skulle tillföras automobilskattemedelsfonden;
C)
att riksdagen måtte besluta höja
1) skatten på sprit och vin enligt i
propositionen nr 10 föreslagna grunder
så att priset på renat brännvin ökade
med 4,75 kronor för helbutelj,
2) skatten på maltdrycker med 15
procent av nu gällande skattesatser, att
gälla från och med den 1 juni 1966,
3) skatten på cigarretter med 3 öre
per cigarrett, att gälla från och med
den 1 juni 1966; ävensom
D) att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till erforderliga författningstexter;
-
Höjd indirekt beskattning
V) de likalydande motionerna 1:350
av herrar Dahlén och Nils-Eric Gustafsson
samt 11:418 av herrar Gomér och
Nihlfors, vari hemställts, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 10 i vad den avsåge att den nya omsättningsskatten
för motorfordon skulle
uttagas retroaktivt från den 1 januari
1966 och att vederbörande utskott
måtte utarbeta i följd härav erforderliga
övergångsbestämmelser;
VI) de likalydande motionerna I: 351
av herr Lundström in. fl. och 11:424
av herr Ohlin m. fl., vari hemställts, att
riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj:ts proposition nr 10 måtte besluta
en sådan höjning av skatterna på sprit
och starkvin, som motsvarade eu prisökning
i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag av 2 kronor 25 öre per helbutelj
renat brännvin och som åstadkommes
uteslutande genom en höjning av grundavgifterna
samt besluta höjningar i
motsvarande mån av tullarna på sprit
och starkvin, ävensom att utskottet måtte
utarbeta härav föranledda författningsändringar;
VII)
de likalydande motionerna I: 352
av herr Lundström in. fl. och II: 425 av
herr Ohlin in. fl., vari hemställts, att
riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj:ts proposition nr 10 måtte besluta
att
A) avslå den föreslagna höjningen av
beskattningen på motorbrännolja och
gasol, samt
B) begränsa höjningen av skatten på
bensin till 3 öre per liter i stället för
den i propositionen förordade höjningen
med 5 öre, varvid intäkterna borde
tillföras automobilskattemedelsfonden;
VIII) de likalydande motionerna
1:353 av herrar Strandberg och Svenungsson
samt II: 422 av herr Nordgren
m. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte avslå propositionen i vad avsåge
där föreslagen höjning av skatten på
bensin, brännolja och gasol;
IX) de likalydande motionerna I: 354
10
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning:
av herrar Sveningsson och Schött samt
II: 421 av herr Nilsson i Bästekille m. fl.,
vari hemställts,
A) att riksdagen måtte dels avslå
Kungl. Maj:ts proposition nr 10 i vad
den avsåge förslag till förordning om
särskild skatt på motorbränslen, dels
genom ändring av förordningen den 15
december 1961 om brännoljeskatt besluta
en höjning av skatten på bensin
med 3 öre, samt
B) att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till de författningsändringar
som erfordrades härför;
X) motionen I: 303 av herr Wallmark,
vari hemställts,
A) att riksdagen måtte avslå den i
propositionen föreslagna särskilda skatten
på motorbrännolja och gasol,
B) att riksdagen måtte besluta att
skatten på bensin skulle höjas med 6
öre per liter och att inkomsten härav
skulle hänföras till automobilskattemedlen,
samt
C) att vederbörande utskott måtte utarbeta
och föreslå härför erforderliga
författningsändringar;
XI) motionen 11:318 av herrar Asp
och Sundelin, vari hemställts, att riksdagen
måtte med frångående av vad i
propositionen nr 10 föreslagits besluta
att omsättningsskatten å motorfordon,
den s. k. bilaccisen, höjdes med 5 procent
av bilpriset eller 1,5 procent utöver
vad i propositionen föreslagits
samt att särskild skatt på brännolja
icke skulle uttagas;
(Kungl. Maj:ts förslag)
2
1 mom. Skatten upptages---, —
b) för vin dels med en grundavgift,
såvitt avser vin med en alkoholhalt
överstigande 14 volymprocent (starkvin),
av 3 kronor 20 öre för liter och,
såvitt avser annat vin (lättvin), av 64
öre för liter dels med en procentavgift
motsvarande 36 procent av utminuteringspriset.
Utminuteringspriset utgöres —----
XII) motionen 11:419 av herr Hamrin
i Jönköping m. fl.
Såvitt avsåge de under IV) upptagna
motionerna 1:349 och 11:420 behandlade
utskottet i förevarande betänkande
inte det i punkt C 3) upptagna yrkandet.
Detta komme av utskottet att behandlas
i annat sammanhang.
Utskottet hemställde,
A) att riksdagen med förklarande att
Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 10 icke kunnat av riksdagen oförändrad
antagas
I) i anledning av de likalydande motionerna
I: 302 av herr Holmberg m. fl.
och 11:319 av herr Bohman m. fl.,
I: 349 av herr Bengtson in. fl. och II: 420
av herr Hedlund m. fl., I: 350 av herrar
Dahlén och Nils-Eric Gustafsson samt
11:418 av herrar Gomér och Nihlfors,
1:352 av herr Lundström m. fl. och
11:425 av herr Ohlin m. fl., 1:353 av
herrar Strandberg och Svenungsson
samt 11:422 av herr Nordgren m. fl.,
1: 354 av herrar Sveningsson och Schött
samt II: 421 av herr Nilsson i Bästekille
m. fl. ävensom motionerna I: 303 av
herr Wallmark och 11:318 av herrar
Asp och Sundelin måtte antaga följande
vid propositionen fogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse
av 2 § 1 mom. förordningen den 24
maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit och
vin med dels den ändringen att 2 § l
mom. erhölle följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:
(Utskottets förslag)
§.
----utminuteringspriset; samt
b) för vin dels med en grundavgift,
såvitt avser vin med en alkoholhalt
överstigande 14 volymprocent (starkvin),
av 3 kronor 20 öre för liter och,
såvitt avser annat vin (lättvin), av 48
öre för liter dels med en procentavgift
motsvarande 36 procent av utminuteringspriset.
--varornas utminutering.
Nr 5
11
Onsdagen den 2 februari 1906
dels ock den ändringen att förordningen
trädde i kraft den 7 februari
1966;
2) förordning om ändring i 22 kap.
tulltaxan den 12 september 1958 (nr
(Kungl. Maj:ts förslag)
Förslag
till
Förordning
om särskild skatt på motorbränslen
Härigenom förordnas som följer.
1 §.
Till staten skall särskild skatt på motorbränslen
erläggas för varuslag som
avses i
1 § första stycket förordningen den
7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt
(bensin),
1 § första stycket förordningen den
15 december 1961 (nr 653) om brånnoljeskatt
(brännolja),
1 § första stycket förordningen den
29 maj 1964 (nr 352) om gasolskatt
(gasol),
allt i de fall skatt utgår enligt nämnda
förordningar.
Höjd indirekt beskattning
475) med den ändringen att förordningen
trädde i kraft den 7 februari 1966;
3) förordning om särskild skatt på
motorbränslen med den ändringen att
förordningen erhölle följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:
(Utskottets förslag)
Förslag
till
Förordning
om särskild skatt på vissa motorbränslen
Härigenom
förordnas som följer.
1 §.
Till staten skall särskild skatt på motorbränslen
erläggas för varuslag som
avses i
1 § första stycket förordningen den
7 april 1961 (nr 372) om bensinskatt
(bensin),
1 § första stycket förordningen den
29 maj 1964 (nr 352) om gasolskatt
(gasol),
allt i de fall skatt utgår enligt nämnda
förordningar.
2 §.
Skatten utgår för bensin och bränn- Skatten utgår för bensin med fem
olja med fem och för gasol med fyra och för gasol med fyra öre för liter,
öre för liter.
3 §.
Förordningarna om bensinskatt,
brännoljeskatt och gasolskatt äga i övrigt
motsvarande tillämpning i fråga om
särskild skatt på motorbränslen.
Förordningarna om bensinskatt
och gasolskatt äga i övrigt motsvarande
tillämpning i fråga om särskild skatt
på vissa motorbränslen.
4 §.
Närmare föreskrifter-------— — av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den Denna förordning träder i kraft den
1 februari 1966. 7 februari 1966.
12
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
4) förordning om ändrad lydelse av ringen, att övergångsbestämmelserna
4 § förordningen den 23 november 1956 erhölle följande såsom utskottets förslag
(nr 545) angående omsättningsskatt å betecknade lydelse:
motorfordon i vissa fall med den änd
-
(Kungl. Maj:ts förslag)
Denna förordning träder i kraft dagen
efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författningssamling.
Skatten utgår enligt de nya bestämmelserna
även när skattskyldigheten inträtt
före deras ikraftträdande men efter den
SI december 1965. Har skattskyldig före
den 1 januari 1966 levererat motorfordon
till återförsäljare att av denne försäljas
i kommission för den skattskyldiges
räkning utgår dock skatten enligt
de äldre bestämmelserna.
Visar skattskyldig att motorfordon,
för vilket skatten skall utgå enligt de
nya bestämmelserna, sålts till pris
som avtalats före den 1 januari 1966
och att priset icke kan höjas med belopp
som motsvarar skattehöjningen,
äger Kungl. Maj:t medge befrielse från
eller återbäring av ett belopp motsvarande
skillnaden mellan skatt enligt de
nya bestämmelserna och skatt enligt de
äldre bestämmelserna, om ansökan därom
göres senast den 28 februari 1966.
Vid tillämpningen av denna förordning
gälla icke 62 § andra och tredje
styckena frihamnsstadgan den 8 november
1935 (nr 553).
Har i fall som avses i 22 § förordningen
den 23 november 1956 (nr 545)
skatt beräknats enligt äldre bestämmelser
i fråga om motorfordon som införts
till riket efter den 31 december 1965
men före denna förordnings ikraftträdande,
skall skillnaden mellan skatt enligt
de nya bestämmelserna och skatt
enligt de äldre bestämmelserna erläggas
av den skattskyldige vid anfordran.
Härvid äger 22 § andra punkten motsvarande
tillämpning.
(Utskottets förslag)
Denna förordning träder i kraft dagen
efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från
trycket i Svensk författningssamling.
Visar skattskyldig att motorfordon,
för vilket skatten skall utgå enligt de
nya bestämmelserna, sålts till pris som
avtalats före denna förordnings ikraftträdande
och att priset icke kan höjas
med belopp som motsvarar skattehöjningen,
äger Kungl. Maj :t medge befrielse
från eller återbäring av ett belopp
motsvarande skillnaden mellan skatt enligt
de nya bestämmelserna och skatt
enligt de äldre bestämmelserna, om ansökan
därom göres senast den 31 mars
1966.
Vid tillämpningen av denna förordning
gälla icke 62 § andra och tredje
styckena frihamnsstadgan den 8 november
1935 (nr 553).
Onsdagen den 2 februari 19(50
Nr 5
13
II) i anledning av de likalydande motionerna
I: 302 av herr Holmberg m. fl.
och II: 319 av herr Bohman m. fl. ävensom
1:350 av herrar Dahlén och NilsEric
Gustafsson samt 11:418 av herrar
Gomér och Nihlfors måtte antaga ett i
utskottets hemställan intaget förslag till
förordning om tillfällig skatt på vissa
motorfordon;
B) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna 1:57
av herrar Hubinette och Ebbe Ohlsson
samt II: 93 av herr Edlund,
2) de likalydande motionerna 1:301
av herr Nils-Eric Gustafsson m. fl. och
II: 426 av herr Wiklund m. fl.,
3) de likalydande motionerna 1:302
av herr Holmberg m. fl. och II: 319 av
herr Bohman m. fl.,
4) de likalydande motionerna 1:349
av herr Bengtson m. fl. och II: 420 av
herr Hedlund m. fl.,
5) de likalydande motionerna I: 350
av herrar Dahlén och Nils-Eric Gustafsson
samt 11:418 av herrar Gomér och
Nihlfors,
6) de likalydande motionerna 1:351
av hem Lundström m. fl. och II: 424 av
hem Ohlin m. fl.,
7) de likalydande motionerna I: 352
av herr Lundström m. fl. och II: 425
av herr Ohlin m. fl.,
8) de likalydande motionerna I: 353
av herrar Strandberg och Svenungsson
samt II: 422 av herr Nordgren m. fl.,
9) de likalydande motionerna I: 354
av herrar Sveningsson och Schött samt
11:421 av herr Nilsson i Bästekille
in. fl.,
10) motionen 1:303 av herr Wallmark,
11) motionen 11:318 av herrar Asp
och Sundelin, ävensom
12) motionen II: 419 av herr Hamrin
i Jönköping m. fl.,
måtte, i den mån de icke kunde anses
Höjd indirekt beskattning
besvarade genom vad utskottet anfört
och hemställt, av riksdagen lämnas utan
åtgärd.
Iteservationer hade avgivits
Beträffande alkoholbeskattningen
1) av herrar Stefanson, Erik Filip
Petersson, Gustafson i Göteborg, Eriksson
i Bäckmora, Enskog och Boo, vilka
ansett, att utskottet under punkterna
A I 1 och 2 samt B 4 och B 6 bort
hemställa,
att riksdagen — i anledning av de
likalydande motionerna I: 349 av hem
Bengtson m. fl. och II: 420 av herr Hedlund
in. fl. samt 1:351 av herr Lundström
m. fl. och 11:424 av herr Ohlin
m. fl. — måtte antaga
a) det vid propositionen fogade förslaget
till förordning angående ändrad
lydelse av 2 § 1 mom. förordningen den
24 maj 1957 (nr 209) om skatt på sprit
och vin med
dels den ändringen, att 2 § 1 mom.
erhölle följande ändrade lydelse.
2 §.
1 m o m. Skatten upptages vid detaljhandelsbolagets
inköp av sprit och vin
och utgår, där ej annat i 2 mom. stadgas,
a) för sprit dels med en grundavgift
för liter motsvarande 37 öre för varje
hel volymprocent alkohol dels med en
procentavgift motsvarande 50 procent
av utminuteringspriset; samt
b) för vin dels med en grundavgift,
såvitt avser vin med en alkoholhalt
överstigande 14 volymprocent (starkvin),
av 3 kronor 80 öre för liter och,
såvitt avser annat vin (lättvin), av 48
öre för liter dels med en procentavgift
motsvarande 36 procent av utminuteringspriset.
Utminuteringspriset utgöres---
varornas utminutering.
dels ock den ändringen att förordningen
trädde i kraft den 7 februari
1966;
14
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
b) följande
Förslag
till
Förordning
om ändring i 22 kap. tulltaxan den 12 september 1958 (nr 475)
Härigenom förordnas, att 22 kap. tulltaxan den 12 september 1958 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedian angives.
Kap. 22. Drycker, alkohol och ättika
Anm. För spritdrycker eller viner, vilka införas i den ordning som avses i 12
c) rusdrycksförsäljningsförordningen, skall, där tullfrihet ej åtnjutes, tull utgå
jande belopp, räknat för helbutelj om 75 centiliter:
Cognac .........................................
Armagnac, brandy, eau-de-vie och whisky .................................
Andra spritdrycker, ej hänförliga till tulltaxenr 22.08 ............
Vin:
musserande:
champagne ..............................................
annat ............................................
andra slag med en alkoholhalt:
överstigande 14 volymprocent .........................................
icke överstigande 14 volymprocent .....................................
För spritdrycker---allmän varuskatt.
3 4 mom.
med föl
-
47
il
35
20: —
14: —
14: —
7: —
Denna förordning träder i kraft den 7 februari 1966.
Beträffande beskattningen av motorbränslen
2) av herrar Stefanson, Yngve Nilsson,
Elofsson, Erik Filip Petersson, Ottosson,
Magnusson i Borås, Gustafson i
Göteborg, Eriksson i Bäckmora, Enskog
och Boo, vilka ansett, att utskottet under
punkterna A I 3, B 4, B 7 och B 9
bort hemställa,
att riksdagen — med avslag på Kungl.
Maj :ts förslag till förordning om särskild
skatt på motorbränslen och i anledning
av de likalydande motionerna
I: 349 av herr Bengtson m. fl. och II: 420
av herr Hedlund m. fl., 1:352 av herr
Lundström m. fl. och 11:425 av herr
Ohlin m. fl. ävensom 1: 354 av herrar
Sveningsson och Schött samt 11:421
av herr Nilsson i Bästekille m. fl. —
måtte antaga följande
Förslag
till
Förordning angående ändrad lydelse av
2 § förordningen den 7 april 1961 (nr
372) om bensinskatt
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen
den 7 april 1961 om bensinskatt
skall erhålla följande ändrade lydelse.
2 §.
Skatten utgår med fyrtiosex öre för
liter.
Skatten beräknas — — — av volymen.
Denna förordning träder i kraft den
7 februari 1966. Äldre bestämmelser
skola dock alltjämt gälla i avseende på
Onsdagen den 2 februari 196G
Nr 5
15
förhållanden som hänföra sig till tiden
före ikraftträdandet.
3) av herrar John Ericsson, Einar
Eriksson, Wärnberg, Tage Johansson,
Hellebladh, Brandt, Kärrlander och
Andersson i Essvik samt fru Holmquist,
vilka ansett, att utskottet under punkt
A I 3 bort hemställa,
att riksdagen måtte antaga det vid
propositionen fogade förslaget till förordning
om särskild skatt på motorbränslen
med den ändringen att förordningen
trädde i kraft den 7 februari
1966;
Beträffande bilaccisens storlek
4) av herr Asp, utan angivet yrkande;
Beträffande ikraftträdandet av den höjda
bilaccisen
5) av herrar John Ericsson, Einar
Eriksson, Wärnberg, Tage Johansson,
Hellebladh, Brandt, Kärrlander, Asp
och Andersson i Essvik samt fru Holmquist,
vilka ansett, att utskottet under
punkterna A I 4 och II bort hemställa,
att riksdagen måtte antaga det vid
propositionen fogade förslaget till förordning
om ändrad lydelse av 4 § förordningen
den 23 november 1956 (nr
545) angående omsättningsskatt å motorfordon
i vissa fall.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):
Herr talman! De skattehöjningar som
finansministern föreslår i proposition
nr 10 har en finanspolitisk motivering.
De är avsedda att minska den överefterfrågan
som eljest kan befaras i
samhället och som kan driva upp priserna
och försämra vår bytesbalans
med utlandet. I fråga om alkoholbeskattningen
anför herr Sträng därtill en
nykterhetspolitisk motivering.
Höjd indirekt beskattning
Vi liar från oppositionens sida gång
på gång kritiserat regeringens allmänna
politik och dragit upp riktlinjerna
för en ny ekonomisk politik, som enligt
vår uppfattning skulle medföra större
prisstabilitet och bättre balans i våra
utlandsaffärer. Jag skall inte i detta
anförande gå närmare in på den frågan,
eftersom vi hade tillfälle att diskutera
den utförligt i remissdebatten
för fjorton dagar sedan.
Vi har nu att utgå från det ekonomiska
läge som regeringens politik har
skapat. Inom folkpartiet har vi sagt oss
att en förstärkning av budgeten med
nya inkomster är nödvändig för att vi
skall kunna hindra en överefterfrågan,
som riskerar att pressa upp priserna
och försämra utlandsbalansen. Det är
klart att en effektivare metod än att
ta ut nya skatter skulle vara om man
kunde få till stånd en ökning av det
frivilliga sparandet, ty detta minskar
ju efterfrågan utan att ha skattehöjningens
negativa effekter. Några förhoppningar
om en plötslig och radikal
förändring av sparandets storlek kan
vi väl emellertid inte vänta oss så länge
regeringens nuvarande politik fortsätter.
När det gäller att avgöra hur man
skall ta ut skattehöjningarna anser vi
att det är viktigt att man så långt möjligt
försöker att undvika sådana skatter
som driver upp prisnivån på andra
varor och tjänster. Att bekämpa prisstegringar
genom att lägga på skatter
som primärt verkar uppdrivande på den
allmänna prisnivån kan inte vara den
allra mest idealiska metoden.
Ser vi på finansministerns förslag till
skattehöjningar ur denna synvinkel,
måste vi säga oss att den föreslagna
skattehöjningen på motorbrännolja verkar
på ett olyckligt sätt. Denna dieselolja
används ju i nyttotrafiken, och man
har beräknat att höjningen med 5 öre
skulle medföra en ökning av motsvarande
transporttaxor med cirka 2 procent.
16
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
Jag ber, herr talman, att få citera några
motionärer i denna fråga, som menar
att förslaget innebär »en taxehöjning
som till väsentlig del skulle komma
att drabba den kollektiva persontrafiken,
näringslivet och framför allt
jord- och skogsbruket samt därmed
även verka kostnadsfördyrande för exportnäringarna».
Herr talman! Med anledning av detta
har oppositionen föreslagit att denna
höjning med 5 öre av brännoljeskatten
inte skall komma till stånd, och vi kan
med tillfredsställelse konstatera att utskottets
majoritet har anslutit sig till
denna linje. Jag ber därför att på denna
punkt få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Bensinskattehöjningen vill vi begränsa
till 3 öre. Bensin används ju i stor
utsträckning också i nyttotrafiken, men
vi anser en viss höjning vara befogad.
På denna punkt delade sig utskottet i
två hälfter, och lotten gynnade socialdemokraterna.
Detsamma gäller i fråga
om gasolen, där oppositionen yrkar avslag
på den föreslagna höjningen.
Herr talman! Herr Enskog kommer
senare under debatten att utförligt tala
om denna fråga och även att motivera
vår hemställan att inkomsterna från den
höjning av bensinskatten på 3 öre, som
vi föreslår, skall tillföras automobilskattemedelsfonden.
Jag skall därför
inte närmare gå in på den saken nu.
Vi vill alltså minska belastningen på
bilismen med ungefär 100 miljoner
kronor. Vi vill det i första hand med
hänsyn till nyttotrafiken och till önskvärdheten
av att skattehöjningens prisuppdrivande
effekt inte skall få sprida
sig över vida områden. Det samhällsekonomiska
läge, som är ett resultat av
regeringens politik, medger emellertid
inte en försvagning av budgeten. Folkpartiet
har därför föreslagit en större
höjning av skatten på sprit och starkvin
än vad finansministern föreslår.
Vårt förslag har också en nykterhetspolitisk
motivering. Andra talare kom
-
mer senare att belysa denna fråga från
de nykterhetspolitiska utgångspunkterna.
Jag skall här inte närmare beröra
den. Låt mig i detta sammanhang bara
säga att vi anser att det är riktigt att
våra extrahöjningar, som i fråga om
brännvin motsvarar ungefär 2: 25 mer
per flaska än vad finansministern föreslår,
endast drabbar spriten och starkvinet.
När det gäller lättvin och Öl ansluter
vi oss till utskottsmajoriteten. Vi
tycker att det är riktigt att dessa extrahöjningar
alltså drabbar de starkare
dryckerna därför att vi anser det önskvärt
att i görligaste mån styra över
konsumtionen från starkare till svagare
drycker.
Vi har också i våra inkomstberäkningar
när det gäller denna spritskatt
utgått från att den höjning som vi föreslår
kommer att medföra en betydande
minskning av spritkonsumtionen. Den
samlade effekten av årets skattehöjningar
på starkspriten skulle enligt våra
utgångspunkter först bli att den höjning
av starkspritkonsumtionen med
2 miljoner liter, som man har att förutse
om inga åtgärder vidtas, icke skulle
komma till stånd. Vi har dessutom utgått
ifrån att det ytterligare blir en sänkning
av starkspritkonsumtionen med 2
miljoner liter. När vi sedan beräknat
hur vår skattehöjning slår på denna
reducerade konsumtion, har vi räknat
bort en tredjedel av den inkomstökning
som skulle ha blivit en följd av våra
skattehöjningar.
Vi har alltså — och det är naturligt
eftersom det är fråga om ytterligare
prishöjningar — räknat med en avsevärt
större konsumtionsminskande effekt
av våra förslag än vad finansministern
har räknat med av sina förslag.
Från dessa synnerligen försiktiga —
och jag får väl, herr talman, från nykterhetspolitisk
synpunkt säga optimistiska
— beräkningar kommer vi fram
till en inkomsthöjning för statsverket
såsom resultat av våra förslag, som är
något större än det inkomstbortfall som
Onsdagen den 2 februari 190G
Nr 5
17
vart förslag beträffande bilbeskattningen
innebär.
Givetvis kan en höjning av priset på
sprit och starkvin av denna storleksordning
vara obehaglig för många människor,
men den medför i alla fall inte
på samma sätt som t. ex. dieseloljeskatten
ett genomslag i form av prishöjningar
på andra varor.
Herr talman! Jag vill slutligen säga
några ord om ikraftträdandet av höjningen
av bilaccisen. Oppositionen har
accepterat den föreslagna höjningen av
bilaccisen, men vi tycker att man med
skäl kan kritisera finansministern för
att han försöker införa en beskattning
innan riksdagen fattat beslut i ärendet.
Vi anser att det ur allmänna synpunkter
är olyckligt med en retroaktiv beskattning
av detta slag. Den torde också
bli svår att genomföra, särskilt i fråga
om bilar som importerats av icke registrerade
importörer. Vi tror alltså att
de tekniska möjligheterna att ta ut denna
bilaccis i efterhand är ganska begränsade
och har därför föreslagit att
den nya bilaccisen skall införas utan
någon retroaktivitet.
De av regeringen föreslagna reglerna
är emellertid tekniskt så utformade,
att bilar kan komma att bli obeskattade
en lång tid efter förordningens ikraftträdande.
Vi har sett hur man i pressen
annonserar om bilar som inte drabbas
av höjningen av bilaccisen, därför att de
levererats till återförsäljaren innan detta
förslag kungjordes. För att undvika
ett mycket ojämnt ikraftträdande av
höjningen har vi föreslagit införande
av bestämmelsen att den höjda accisen
skall gälla också de bilar som finns i
lager den 5 februari i år. Vi undviker
härigenom retroaktiviteten men får
trots det samma beskattning på alla bilar
från ikraftträdandet. Detta system
tillämpades vid införande av bilaccisen
år 1956 och fungerade då enligt vad vi
erfarit på ett mycket tillfredsställande
sätt. Utskottsmajoriteten har anslutit
sig till vårt förslag härvidlag, och jag
2 — Andra kammarens protokoll 1966. Nr
Höjd indirekt beskattning
vill även på denna punkt yrka bifall till
utskottets förslag.
Jag vill till sist tala om att det i reservation
1 insmugit sig ett fel på näst
sista raden på sid. 27. Det belopp som
där anges till 8 kronor skall vara 7
kronor. Detta tekniska fel kommer att
rättas genom en kartong.
Herr talman! Utöver de yrkanden jag
redan framställt ber jag att få yrka bifall
till reservationerna nr 1 och 2.
Herr EltIKSSON i Bäckmora (ep):
Herr talman! Inflationen har kommit
att bli ett till synes permanent resultat
av den nuvarande regeringens politik.
Den avsevärda försämring av bytesbalansen,
som inträtt under 1965, är en
annan allvarlig störning som man måste
komma till rätta med. Åtgärder som kan
medverka till att skapa balans i den
svenska ekonomien är därför nödvändiga.
Men det förefaller som om finansministern
får räkna med en ganska lång
amorteringstid för att betala av valutaskulden
på 1,4 miljard kronor.
En av orsakerna till underskottet i
bytesbalansen och till prishöjningarna
torde vara den alltför stora inhemska
efterfrågan på varor och tjänster. Finansministern
menar att man skall komma
till rätta med det problemet genom
att dra in en del köpkraft. I det syftet
har finansministern förelagt årets riksdag
förslag om höjning av vissa indirekta
skatter. Herr Sträng föreslår sålunda
en höjning av skatten på sprit
och vin med cirka 10 procent, införandet
av en särskild skatt på motorbränslen
med 5 öre per liter för bensin
och motorbrännolja och 4 öre för gasol
samt en höjning av bilaccisen på motorfordon
med 3 å 4 procent.
Om det ekonomiska läget gör det nödvändigt
med vissa skattehöjningar, talar
starka skäl för att dessa företas i delvis
annan ordning än vad som föreslås
i proposition nr 10. Detta har också
utskottsmajoriteten i långa stycken anslutit
sig till. Jag betraktar det som myc
-
Onsdagen den 2 februari 1966
18 Nr 5
Höjd indirekt beskattning
ket värdefullt att utskottsmajoriteten
gått emot förslaget om en särskild skatt
på motorbrännolja. Ett genomförande
av det förslaget skulle lägga bördor på
näringslivet vilka resulterar i en allmän
prishöjning. En höjning av skatten på
brännolja kommer i realiteten att medföra
en kostnadshöjning med inemot
2 procent. Såvitt jag förstår måste en
sådan höjning ytterligare komma att
driva på inflationskarusellen som i dag
ändå är ett allvarligt ont i samhällsekonomien.
Av dylika skäl anser vi oss i centerpartiet
icke kunna biträda propositionen
på denna punkt. Utskottsmajoriteten
har också tillstyrkt våra motioner
angående brännoljan.
Enligt min mening bör riksdagen inte
heller gå med på kravet på en särskild
skatt på bensin. I stället bör den ordinarie
bensinskatten höjas, vilket i motsats
till Kungl. Maj:ts förslag innebär att
pengarna tillförs automobilskattemedelsfonden.
En så kraftig skärpning av
bensinskatten som 5 öre per liter är vi
inte beredda att acceptera. En höjning
av den storleksordningen skulle alltför
tungt komma att drabba framför allt
dem som bor i de delar av landet där
avstånden är stora och där bilen sålunda
måste betraktas som ett oumbärligt
kommunikationsmedel. Många människor
är i dag beroende av bilen för att
ta sig till och från arbetet, eftersom
kollektiva färdmedel i många fall saknas.
Andra gör med bilens hjälp nödvändiga
resor till serviceorgan av olika
slag i städer och tätorter. Det kan också
finnas andra kategorier människor som
är nödsakade att använda bilen för att
ta sig fram. Dessutom bör man inte helt
bortse ifrån den allmänt prishöjande
effekt som en skärpt bensinbeskattning
kan få.
Bilismen har blivit herr Strängs kanske
bästa mjölkko. De skatter och extra
skatter som finansministern undan för
undan lagt på bilismen gör att man
känner behov av att nu bromsa herr
finansministern i hans allt vildare framfart
när det gäller att skattebelägga
bilisterna. Tyvärr är det partipolitiska
läget här i riksdagen sådant, att finansministern
förfogar över den nödvändiga
majoriteten och därför kan behandla
bilismen som han själv vill.
Höjningen av den ordinarie bensinskatten
bör sålunda av de skäl jag nu
angivit begränsas till 3 öre per liter.
Jag vill understryka angelägenheten av
att den ordinarie bensinskatten också
går till automobilskattemedelsfonden,
som är avsedd att användas för byggande
och underhåll av vägar och gator.
Enligt vår mening bör man hålla
fast vid denna princip även i fortsättningen,
och vi kräver också att de
pengar vi nu diskuterar skall komma
till användning för vägupprustningen
och inte ingå i den allmänna budgeten.
I större utsträckning än vad som följer
av ett accepterande av utskottsmajoritetens
förslag bör skattehöjningarna
läggas på umbärliga varor, och dit torde
man utan tvekan kunna räkna sprit
och tobak. Spritskatten bör sålunda
höjas mer än vad utskottsmajoriteten
föreslår. Då en höjning av skatten på
alkoholdrycker också kan motiveras utifrån
nykterhetspolitiska och sociala
utgångspunkter, förefaller det oss naturligt
att den höjning av spritskatten
som vi föreslår i reservation 1, vilken
medför en höjning av priset på en helbutelj
med 5:25, skulle vara den mest
acceptabla utvägen i denna skattehöjningsdiskussion.
Jag tror nämligen att
den höjning av spritpriset, som centerpartiet
och folkpartiet har föreslagit,
kan få en starkare nykterhetspolitisk
effekt än den regeringsförslaget medför
och som utskottsmajoriteten nu har
ställt sig bakom. Den sänkning gentemot
propositionens förslag på priset
på lättvin, som utskottet är enigt om,
är ägnad att underlätta en övergång
från starksprit till alkoholsvagare drycker.
Om man åstadkommer en prisskillnad,
som är relativt stor när det
Onsdagen den 2 februari 1966
Nr 5
19
gäller valet mellan starksprit och alkoholsvaga
drycker, tror jag att detta bara
kan vara till fördel.
Herr talman! Med det sagda ber jag
att få yrka bifall till reservationerna
1 och 2.
Herr MAGNUSSON i Borås (h):
Herr talman! Riksdagen har i dag att
ta ställning till ett förslag från regeringen,
som innebär en höjning av vårt
skattetryck med ca 560 miljoner kronor.
Det är väl bara att hoppas, att de svenska
skattebetalarna skall ha krafter nog
att bära den ytterligare påfrestning
som den socialdemokratiska politiken
i dag lägger på dem.
Finansministern har bedömt konjunkturläget
under 1966 från den utgångspunkten
att den kraftiga försämringen
av bytesbalansen utgör ett uttryck
för tendenser till en allvarlig
rubbning av balansen i den svenska
ekonomien. Det erkännes nu att möjligheterna
har felbedömts och att en
för hög aktivitet från den offentliga
sektorn har medfört dessa rubbningar
i balansen.
Sedan gammalt har vi här i vårt land
kunnat glädja oss åt en traditionellt stark
ställning i en hård internationell konkurrens.
Detta har också varit den
egentliga grundorsaken till vår standardförbättring.
Tyvärr föreligger det
numera stora risker för att vi håller
på att förlora den ställningen. Anledningen
är att söka i de alltför högt uppdrivna
kostnaderna i vårt land. Följderna
härav har redan visat sig i form
av en allvarlig brist i vår handelsbalans
på 1 000 miljoner kronor — en
brist som hotar att bli än större, vilket
är allvarligt.
Finansministern säger på sid. 40 i finansplanen:
»Att uppnå en maximal ökningstakt
i produktionsutvecklingen kan
åstadkommas endast genom en så långt
möjligt riktig avvägning av folkhushållets
samlade insatser, där kriteriet på
den rätta avvägningen är en balanserad
Höjd indirekt beskattning
utrikeshandel och en intern ekonomi
präglad av en lugn pris- och kostnadsutveckling
i harmoni med en omvärlc
där vi har att byta varor och tjänster.»
Det är glädjande att se att man på
regeringshåll nu förstår att vi är beroende
av omvärlden. Jag vill gärnf
instämma i finansministerns önskningai
om en balanserad utrikeshandel och en
lugn pris- och kostnadsutveckling. Allt
delta är nödvändigt när vi skall gå ut
på världsmarknaden eller möta importen.
Tyvärr har vi inte nu det av finansministern
önskade läget i vårt land
— något som regeringen inte heller
förnekar. Frågan är emellertid om de
åtgärder som regeringen vill genomföra
är ägnade att åstadkomma den önskade
balansen och ett bättre konkurrensläge.
Jag vill hävda att den offentliga sektorns
expansion är för omfattande. Det
håller ju finansministern med om då
han säger sig vilja hålla igen litet på
den ökningstakt vi haft under den senaste
tiden. Men inom högerpartiet anser
vi inte detta vara tillräckligt.
För att i så stor utsträckning som
möjligt tillgodose den offentliga sektorn
väljer regeringen nu att beträda skatteökningarnas
väg. De nya skatter som
föreslås motiveras väl inte bara med
statsfinansiella skäl utan anses även
nödvändiga ur samhällsekonomisk synpunkt
för att suga upp en del köpkraft.
Och visst kan det ligga något i detta
om staten samtidigt visar stor återhållsamhet
med sin utgiftspolitik. Men tyvärr
gör man inte det.
Inom oppositionen är vi beredda att
acceptera en del höjningar på den direkta
beskattningens område för att
stärka balansen inom samhällsekonomien.
Högerpartiet accepterar sålunda
de av regeringen föreslagna höjningarna
av spritskatterna och bilaccisen;
dock anser vi att höjningen av skatten
på lättvinet bör stanna vid ungefär hälften
av vad regeringen föreslår. Detsamma
anser också ett enhälligt bevillningsutskott.
20
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
Det är naturligtvis inte uteslutet att
dessa skattehöjningar kan ha en välgörande
inverkan på vår handelsbalans
genom en minskning av importen av
sprit och bilar. Men jag kan inte ansluta
mig till uppfattningen att det skulle
gå att skatta bort prisstegringar och inflation.
Därför anser jag det nödvändigt
att stor försiktighet iakttas vid beskattningen
av sådana varor, vilkas fördyring
kan innebära en ytterligare höjning
av våra produktionskostnader. Den
risken anser jag vara mycket stor om
man höjer skatten på motorbrännolja.
Samma är förhållandet i fråga om skatten
på bensinen. Visserligen kan man väl
säga att en del bensin förbrukas vid
nöjeskörning men den övervägande delen
används dock för nyttotrafik. Våra
moderna trafikmedel utgör i dagens
näringsliv en faktor av så stor betydelse
att de inte går att undvara.
I det sammanhanget måste vi räkna
med att kompensationstänkandet lätt
kommer in i bilden, vilket kan innebära
att ytterligare krav ställes på högre
löner.
Omtanken om näringslivets kostnadsläge
har legat till grund för att högerpartiet
i en motion har föreslagit, att
ingen prishöjning genomföres för motorbrännolja
och gasol samt att prishöjningen
för bensin begränsas till 3 öre
mot av regeringen föreslagna 5 öre. När
det gäller motorbrännolja har bevillningsutskottets
majoritet delat vår uppfattning.
Efter lottning i bevillningsutskottet
beträffande bensinskattehöjningen
har utskottet stannat för regeringens
förslag. Högerpartiet har därför
reserverat sig och yrkat bifall till bland
annat sin motion om höjning med endast
3 öre, vilket överensstämmer med de yrkanden
som även framförts i motioner
från folkpartiet och centerpartiet. Vi är
sålunda överens på denna punkt, och vi
är dessutom överens om att de nya inkomster
som staten får genom den förhöjda
bilbeskattningen liksom hittills
skall tillföras automobilskattemedelsfon
-
den, så att dessa pengar kommer vägarna
till godo.
Utskottet föreslår att ikraftträdandet
för bensinskattehöjningarna och prishöjningarna
på sprit och vin skall ske
från och med den 7 februari 1966. Däremot
föreligger inte enighet beträffande
ikraftträdandet av den höjda bilaccisen.
I propositionen har regeringen föreslagit
den 1 januari. Som bekant lät även
finansministern meddela på nyårsaftonen
att han skulle föreslå en förhöjd
bilaccis från och med denna dag. Nu är
det emellertid riksdagen som beslutar
om beskattningen, och därför är riksdagen
i dag suverän att bestämma dagen
för ikraftträdandet. Vi har i bevillningsutskottet
motsatt oss en retroaktiv
beskattning på detta område. Därför föreslår
vi att riksdagen beslutar att skattehöjningen
skall tillämpas från och
med den 5 februari 1966. För att det
inte skall uppstå ett skevt konkurrensförhållande
bör enligt vårt förmenande
de inneliggande lagren denna dag beskattas.
Det är möjligt att denna linje
är hårdare än finansministerns linje.
Det kan dock icke anses tillfredsställande
att en ojämn konkurrens i närringslivet
åstadkommes genom att olika
skattesatser skall kunna användas
kanske långt fram under detta år. Dessutom
uppstår det egendomliga förhållandet
att vi, om vi nu skulle besluta
att göra denna skatt retroaktiv, under
denna tid faktiskt skulle ha två författningar
som gällde på samma område.
Det torde då vara ganska svårt att veta
vilken av dessa författningar man hade
att rätta sig efter.
Herr talman! Jag ber nu att få yrka
bifall till reservation nr 2 som innebär
att bensinskattehöjningen begränsas till
3 öre samt att pengarna går till automobilskattemedelsfonden.
För övrigt ber
jag att få yrka bifall till vad utskottet
har hemställt.
Herr ASP (s):
Herr talman! Tillsammans med herr
Onsdagen den 2 februari 19(5(5
Nr 5
21
Sundelin bar jag avlämnat en motion
11:318, där vi föreslår att skatten på
motorbrännolja skall bibehållas oförändrad
med 31 öre per liter och att
accisen skall höjas utöver vad som föreslås
i propositionen med ytterligare 1,5
procent. Jag skall motivera dessa yrkanden
utifrån hem Sundelins och mina
utgångspunkter.
Brännoljan används till övervägande
del i vad vi med ett sammanfattande ord
kallar nyttotrafik, vari ingår yrkesmässig
lastbils-, omnibus- och drosktrafik
till en väsentlig del. Vi bär uppfattat
den för övrigt mycket knapphändigt
skrivna propositionen så, att man genom
de föreslagna skattehöjningarna på
motorbränslen och bilaccis vill uppnå
en bromsande effekt på bilismens snabba
tillväxt och få ett tillskott i statskassan.
I detta avseende ansluter vi oss
helt till propositionen.
Dieseldrift vid tunga transporter är ur
samhällsekonomisk synpunkt den billigaste
driftform vi har. Genom dieseldrift
får man ut en högre effekt och
därmed mindre bränsleförbrukning.
Dessutom är motorbrännoljan det prisbilligaste
driftmedlet. Det borde därför
vara angeläget att inte fördyra dieseldriften
utan snarare underlätta dess användning.
På grund av att motorbrännolja således
huvudsakligast används i nyttotrafik
kommer en skattehöjning här att
omedelbart slå igenom i taxorna. För
lastbilstrafiken beräknas driftkostnaderna
komma att stiga med 37 miljoner
kronor per år, för bussarna med 5 miljoner
och för persontrafiken med 4 miljoner.
Jag anser att det vore bättre att ta ut
pengarna på sådant sätt att kostnadshöjande
effekter undviks. Genom den
skattehöjning som föreslås kommer
bussbiljetterna att öka i pris och transportkostnaderna
inom nyttotrafiken i
övrigt att stiga, vilket i sin tur påverkar
varupriserna.
Det bör i detta sammanhang erinras
Höjd indirekt beskattning
om det stöd till busstrafik i glesbygdsområden
med svagt trafikunderlag som
riksdagen sedan något år givit och som
i årets budget är upptaget som ett anslag
på 0,9 miljoner kronor. Detta stöd utgår
till sådana landsbygdslinjer som redan
har en mycket låg trafikstandard, ofta
endast en tur per dag i vardera riktningen
eller varannandagstrafik. För de
företag som driver sådan trafik blir femöreshöjningen
mycket kännbar. Utgående
bidrag kommer att reduceras till
sitt värde, varigenom aktualiseras krav
på högre bidrag. Möjligheterna att ta ut
högre pris av trafikanterna är mycket
begränsade, då relativt höga biljett- och
fraktkostnader redan uttas. En snabbare
nedläggning av icke lönsam trafik
kan också tänkas bli en följd. Det bör
framhållas att redan nu krav ställts på
kommuner om kommunala bidrag till
trafiken för att den skall kunna fortgå.
Glesbygdsproblemen är tillräckligt besvärliga
redan nu och borde inte få försvåras
ytterligare.
Utifrån dessa synpunkter anser jag att
motorbrännolja inte bör beskattas med
mer än 31 öre per liter, vilket är motiverat
ur vägkostnadssynpunkt. Vi har i
motionen anvisat en annan väg som ger
full täckning för det inkomstbortfall ett
slopande av femöresskatten på brännoljan
skulle medföra, nämligen att utöver
vad finansministern föreslagit höja
bilaccisen med 1,5 procent.
Ett bifall till motionen i denna del
skulle ge drygt 65 miljoner kronor, som
då får jämföras med de 46 miljoner
kronor som femöringen ger. Dessutom
påverkas inte taxorna för den kollektiva
trafiken.
Inga ökade krav på driftbidrag kan
motiveras med bilaccis. Här kommer
man emellertid in på ett avvägningsproblem.
Vilka av dessa skatter bör
kunna tålas bäst — den på den snabbt
expanderande bilismen eller den på den
kollektiva trafiken? På denna fråga svarar
jag obetingat ja till att personbilismen
tål en måttlig accishöjning, som
22
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
för övrigt inte blir högre än att den väl
ryms inom bilhandelns marginaler. Således
kommer förmodligen denna höjning
av accisen att prutas bort i ett kärvare
handelsläge.
Som framgår av propositionen föreslår
inte finansministern något annat
än en uppräkning av bilaccisen, så att
förhållandet mellan bilaccis och bilpris
blir detsamma som tidigare. Det innebär
alltså ingen skärpning i och för sig
utan som sagt endast ett återställande
av relationen mellan accis och bilpris.
Det har skett en förskjutning mot en
reellt sett lägre bilaccis genom den tilllämpade
beräkningsmetoden. Accisen
beräknas på tjänstevikten. Det ser ut
som om man härvidlag dragit den felaktiga
slutsatsen att tjänstevikt och bilpris
alltid står i samma relation till varandra,
att lätta bilar är billiga och att
tunga är dyra. Med tjänstevikten som
beräkningsgrund följer inte accisen
prisförändringarna, utan vid stigande
priser blir procentsatsen lägre i förhållande
till priset. Jag skulle vilja ge finansministern
rådet att fundera på att
ändra beräkningsgrunden så, att accisen
automatiskt följer prisutvecklingen.
Som framgår av vad jag anfört har
vi vid utformandet av motionen varit
angelägna om att inte försvaga budgeten,
och det är under denna förutsättning
som motionen har avlämnats.
Många anser att budgeten har många
brister och att den är svag. Under sådana
förhållanden borde det inte vara
tillrådligt att försvaga den ytterligare.
Jag avstod från att rösta i utskottet,
därför att jag anser att motorbrännoljan
inte bör utsättas för någon extra beskattning.
Därigenom kom utskottets borgerliga
hälft att få stå för betänkandet i
denna del. Hade det funnits en vilja på
den borgerliga sidan att åstadkomma
en kompromiss skulle detta ha varit
möjligt med alla de kombinationsmöjligheter
som finns i detta paket. Utskottsbetänkande!
innebär nu en försvagning
av budgeten som jag inte kom
-
mer att medverka till. Det borde ha gått
att klara motorbrännoljan genom ett
enhälligt utskottsutlåtande och utan att
budgeten försvagats, men erbjudanden
i den riktningen har avvisats.
Herr talman! Av de skäl jag här anfört
hemställer jag att riksdagen — under
förutsättning av bifall till bevillningsutskottets
hemställan om avslag på
propositionens förslag om särskild skatt
på brännolja — måtte antaga det vid
propositionen fogade förslaget till förordning
om ändrad lydelse av 4 § förordningen
den 23 november 1956 angående
omsättningsskatt å motorfordon i
vissa fall, med den ändring som angivits
i ett till kammarens ledamöter i
stencil utdelat förslag, innebärande en
höjning av bilpriset med 5 procent i
stället för de i propositionen föreslagna
3 å 4 procent. De i 4 § ändrade siffrorna
är beträffande bilar 175 procent
och 215 kronor och beträffande motorcyklar
285 kronor, 375 kronor och 565
kronor. Paragrafen skulle då få följande
lydelse:
Omsättningsskatten utgår för personbilar
och lastbilar med det antal kronor,
som motsvarar 175 procent av det
tal, vilket angiver fordonets tjänstevikt
uttryckt i kilogram. För bilar med högre
tjänstevikt än 1 600 kilogram skall
därjämte tillägg göras med 215 kronor
för varje fullt femtiotal kilogram, varmed
tjänstevikten överskjuter 1 600 kilogram.
Skatten avrundas i förekommande
fall till närmast lägre helt tiotal
kronor.
För motorcyklar utgör skatten 285
kronor därest fordonets tjänstevikt ej
överstiger 75 kilogram, 375 kronor därest
tjänstevikten är högre men ej överstiger
160 kilogram samt eljest 565
kronor.
Herr KARLSSON i Huddinge (k):
Herr talman! Den föreslagna 10-procentiga
höjningen av priserna på sprit
och vin betyder en ungefärlig anpassning
till den allmänna prisutveckling
-
Onsdagen den 2 februari 1900
en. Någon invändning mot dessa prisjusteringar
liar inte gjorts från något
håll. Det kan inte vara motiverat med
relativt lägre vin- och spritpriser. Att
prishöjningarna skulle få någon nämnvärd
nykterhetspolitisk effekt tror jag
emellertid inte alls på.
Då vi har tagit ställning till den föreslagna
ökade beskattningen av bilismen,
har utgångspunkten varit den otillfredsställande
balansen i utrikeshandeln.
Ansvällningen av bilimporten har
här spelat en inte oväsentlig roll. När
vi av detta skäl anser att vi inte kan
motsätta oss denna skatteskärpning, vill
vi samtidigt framhålla att det inte kan
vara rimligt att bilismen ensam skall
svara för balansen i vår utrikeshandel.
Vi har i skrivelse till fullmäktige i riksbanken
föreslagit åtgärder i syfte att
skärpa valutaregleringen.
När jag lämnade Helsingfors i går,
märkte jag på flygstationen ett anslag
om att man bara fick ta med sig 100
mark. Hos oss får vi ta med oss många
tusen kronor, och vårt land har en inte
oväsentlig kapitalexport. Om det därvidlag
rör sig om investeringar, som
mera direkt sammanhänger med ett företags
marknadsföring, finns det måhända
mindre skäl för invändningar.
Om det däremot, som ofta är fallet, gäller
att överföra produktionen dit där
det finns billigare arbetskraft, borde
restriktioner vara motiverade. Det rör
sig ju om kapital skapat av svenska arbetare
och tjänstemän, ett kapital som
borde tjäna vårt lands ekonomiska utveckling.
I samband med beskattningen av
bilismen vill jag framhålla några allmänna
synpunkter på frågan om varubeskattningen
som ett medel att balansera
den ekonomiska utvecklingen och
skaffa staten inkomster.
Det står klart för alla att den skärpta
beskattning varom här är fråga kommer
att få en kostnadsstegrande effekt.
Transportkostnaderna påverkar varupriserna.
Konsumtionsbeskattningen
Nr 5 23
Höjd indirekt beskattning
drabbar högst orättvist. Majoriteten av
vårt lands befolkning är inte högavlönade
arbetare eller välbetalda tjänstemän.
Låglönegrupperna och låginkomstgrupperna
i allmänhet, som inte
kan anses representera något s. k. efterfrågeöverskott,
drabbas ojämförligt
hårdast av konsumtionsbeskattningen,
och den medverkar faktiskt till att deras
samhälleliga läge blir ännu sämre,
ännu mera orättfärdigt.
Herr talman! I detta sammanhang
kan jag inte underlåta att något kommentera
de borgerliga motionerna. I
dessa motioner ömmas för kostnadsutvecklingen
och penningvärdet. Men
i andra sammanhang klagar de borgerliga
över att vi ännu inte har fått en
övergång till mervärdeskatt, vilket i dagens
läge med all säkerhet skulle innebära
en 15-procentig varubeskattning i
stället för den nuvarande på 10 procent.
Dessa partier vill nämligen att
hela varubeskattningen skall avskaffas
för produktionens del och flyttas över
på enbart konsumtionen. Särskilt för
låginkomstgrupperna skulle detta innebära
en väsentlig stegring av levnadskostnaderna,
mot vilken den nuvarande
skatteskärpningen för bilismen väger
rätt lätt. Samtidigt vill de borgerliga
höja hyrorna i snabbare takt än
regeringen, vilket också hårt skulle
drabba de mindre bemedlade.
De borgerliga försöker nu fånga upp
ett missnöje mot en ny skärpning av
konsumtionsbeskattningen, men de talar
inte om att de i annat sammanhang
vill gå ännu längre i fråga om både varupriser
och hyror.
Jag kan inte heller underlåta att göra
en kommentar till regeringens skattepolitik.
Att söka styra den ekonomiska
utvecklingen och skaffa staten pengar
genom ideligen ökade pålagor på konsumtionen
kan inte enligt min mening
vara en riktig politik ur arbetarrörelsens
synpunkt. Denna politik verkar
orättvist och drabbar egentligen inte
alls dem som verkligen representerar
24
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
ett efterfrågeöverskott. Den ger också
de borgerliga större demagogiska chanser
än de borde ha, och dessa möjligheter
bör man nog inte underskatta.
Den ekonomiska utvecklingen, inte
minst inom utrikeshandeln, måste enligt
min mening i hög grad styras med
hjälp av statlig investeringskontroll och
statlig kreditpolitik. Beskattningen
måste i allt högre grad läggas på lyxkonsumtionen
samt stora förmögenheter
och arbetsfria inkomster. Det är
otillfredsställande att vi i dag bara skall
diskutera en del av skatteproblemet och
att hela frågan om skattebördornas fördelning
inte är med. Skattepolitiken
kommer sannolikt att bli ett om möjligt
ännu större problem än nu. Den
måste snarast bli föremål för omprövning,
men inte i den riktning de borgerliga
önskar, d. v. s. ökad konsumtionsbeskattning
och skattelättnader
för företag och större inkomsttagare.
Om arbetarpartierna skall kunna bevara
och befästa sina positioner måste
skattepolitiken omprövas i en helt annan
riktning, vilken också i viss, om
än begränsad, mån skisserats i vårt partis
skattemotion, som jag emellertid inte
i detta sammanhang har möjlighet att
gå in på. Den kommer ju vid en senare
tidpunkt upp till behandling här i kammaren.
Sammanfattningsvis vill jag framhålla
att vi i dagens läge, främst med tanke
på betalningsbalansen med utlandet,
inte ansett oss kunna gå emot en skatteskärpning
för bilismens del. På längre
sikt bör emellertid hithörande problem
lösas med i huvudsak andra medel.
I fråga om skatten på brännolja och
gasol kommer vi att rösta med reservanterna.
Visst drabbar högre priser på
brännolja nyttotrafiken, men det gör
också ett högre bensinpris. För dem som
måste använda bil till sitt arbete och
för glesbygdernas folk över huvud taget
är bensinpriset väsentligt. Dessutom förekommer
inte så litet lastbilstrafik som
är mindre angelägen. En justering på
det sätt här föreslås kan enligt min mening
med hänsyn till många och stora
grupper i vårt land inte vara rättvis.
Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:
Herr talman! Herr Karlsson i Huddinge
sade att han inte hade tillfälle att
ge sig in på skatteområdet över huvud
taget — och jag tycker nog att det är
motiverat att inte göra det i denna debatt
— men ändå hade han en hel del
reflexioner om mervärdeskatt, budgetalternativ
osv. För min del skall jag inte
vidga debatten utan vill bara lämna några
upplysningar till herr Karlsson i
Huddinge.
När herr Karlsson säger att det var
de borgerliga som ville ha mervärdeskatt,
kanske jag får påminna om att
representanterna för samtliga de i skattebcredningen
representerade partierna
var överens om att vi bör gå över till
mervärdeskatt. Det läge som vår bytesbalans
för närvarande befinner sig i
har ytterligare ökat styrkan i argumenten
för en sådan övergång. Samtidigt
sades i skatteberedningen ifrån att man
måste se till att personer med låga inkomster
får kompensation härvidlag.
Vad hyrorna beträffar bör herr Karlsson
observera den höjning av familjebostadsbidraget
för de lägsta inkomsttagarna
som folkpartiet och centerpartiet
har föreslagit.
Herr KARLSSON i Huddinge (k) kort
genmäle:
Herr talman! Jag känner till att det i
skatteberedningen rådde enighet mellan
de borgerliga och socialdemokraterna
angående mervärdeskatten. Men
sedan har det ju hänt en del. Vid förra
årets riksdag framlades inte något förslag
om mervärdeskatt. Visserligen går
det nu en del onda rykten, men jag vägrar
i det längsta att tro att socialdemokraterna
kommer att föreslå införande
av mervärdeskatt — i varje fall så ut
-
Onsdagen den 2 februari 19CG
Nr 5
25
formad som enligt skatteberedningens
förslag.
Herr BRANDT (s):
Herr talman! Jag kanske får börja
med att informera kammaren om att
förslagen i utskottets betänkande har
tillkommit efter lottning inte mindre än
fyra gånger. Vi kan sålunda inte på
någondera sidan skryta med att ha
någon särskilt stor majoritet bakom oss.
I tre av fallen gynnades socialdemokraterna
av ödets gudinna — det brukar
ju vara ganska vanligt — och detta
var till fromma för enkelheten i
skrivningen. Kanslipersonalen slapp
alltså undan med rena förskräckelsen;
eljest hade väl utlåtandet blivit ett rent
lapptäcke.
Oppositionen står nu för skrivningen
beträffande brännoljan på s. 17 och beträffande
retroaktiviteten på s. 19. På
båda dessa punkter har vi socialdemokrater
avgivit reservation. Men i övrigt
är det alltså socialdemokraternas
förslag som framträder i utskottets
skrivning.
Såsom redan framhållits är avsikten
med de föreslagna inkomstförstärkningarna
inte att täcka löpande utgifter
på driftbudgeten — den går ju mer än
väl ihop — utan förslagen syftar till
att dra in köpkraft från folkhushållet
för att dels få kapital till industriens
investeringar, dels uppnå en ökning av
exporten och en minskning av importen,
allt i syfte att förbättra bytesbalansen.
Men härom hörde vi talas under
tre dagar i förra veckan, så jag
behöver inte uppehålla mig vid det.
De åtgärder regeringen föreslagit —
höjning av skatten på sprit och vin,
bensin och andra motorbränslen samt
höjning av bilaccisen — inbringar i
runt tal 565 miljoner kronor. Därtill
kommer 110 miljoner kronor för televerket
genom höjda avgifter för telefonsamtal.
Oppositionens talesmän hävdar att
det är regeringens tidigare politik som
Höjd indirekt beskattning
lett till att dessa skattehöjningar måste
tillgripas. Det är ju inget nytt trick
vare sig här i kammaren eller i andra
länders parlament, utan det är den argumentation
som brukar användas. I
motioner från oppositionshåll heter det
att läget beror på regeringens felaktiga
långtidsplanering eller bristen på långtidsplanering.
Under en följd av år liar
investeringarna varit för små ocli därför
har vi så låg kapacitet, säger man
bl. a.
Låt mig innan jag går vidare stillsamt
erinra om motståndet mot omsättningsskattens
införande. Omsättningsskatten
ger nu 6 miljarder i statsinkomster
om året. Var skulle vi egentligen
befinna oss i dag utan denna skatt?
Skulle det utan denna ha blivit möjligt
att finansiera de stora reformer,
som alla säger sig ha velat medverka
till att genomföra, och ändå få kapital
över till industriens investeringar? Jag
tycker inte att oppositionen har något
att skryta över i detta avseende, tvärtom.
Vad har man nu för alternativ att
föreslå? Jo, en tvåöring här och en
tvåkrona där, ett lappande på det förslag
regeringen presterat. Det tas inga
djärva grepp och initiativ ens från
mittenpartierna. Man har inget alternativ
att föreslå till sexmiljardersomsen.
Herr Gustafson i Göteborg framhåller
att indirekta skatter verkar kostnadsfördyrande,
och det må vara riktigt.
Men om det gäller att i princip
undvika detta, är en höjning av den
direkta skatten det enda radikala medlet.
Ändå vill man nu enligt vad jag
uppfattat vältra över nästan hela bördan
på en viss kategori av konsumenter.
Detta anser jag och utskottsmajoriteten
med mig inte vara riktigt. Att höja den
direkta skatten ytterligare anser vi inte
vara praktisk politik i dagens läge. Det
är ändå odiskutabelt att de i propositionen
föreslagna 565 miljonerna i skatt
kommer att beskära efterfrågan.
Alla partierna är nu ense om att in -
26
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
komstförstärkningar är nödvändiga och
att dessa, såsom oppositionen uttalar i
sin del av betänkandet, måste åstadkommas
även genom en beskattning av
bilismen. Beträffande höjningen av bilaccisen
råder det, såsom alla kan konstatera,
full enighet, bortsett från att
herr Asp som kompensation för slopandet
av förslaget om höjning av priset
på brännolja ytterligare vill höja
bilaccisen.
Även beträffande höjningen av spritskatten
råder det i princip enighet,
dock inte om beloppen. Låt mig därför,
herr talman, först ta upp den frågan.
På denna punkt står två olika förslag
mot varandra, dels propositionens
förslag om 3 kronors höjning för en
helbutelj sprit, vilket är tillstyrkt av
socialdemokraternas och högerns ledamöter
i utskottet, dels ett förslag från
folkpartiet och centerpartiet om en höjning
med 5: 25 kronor för helbutelj.
Utskottsmajoriteten tillstyrker propositionens
förslag med det undantaget,
att skatten på lättvin höjes med 48
öre per liter i stället för 65 öre per
liter. Vi menar att detta bättre rimmar
med utskottets tidigare uttalade
uppfattning att man bör eftersträva en
övergång från starksprit till svagare
drycker. Utskottet har även tidigare
pläderat för att spritpriserna bör följa
den allmänna prisnivån på konsumtionsvaror.
Därför har vi inga svårigheter
att följa finansministern i hans
resonemang och tillstyrka hans förslag
i detta avseende.
Jag vill också understryka att det
från nykterhetspolitisk synpunkt inte
kan vara försvarligt att rusdryckerna
blir relativt sett billigare. I och med
propositionens förslag torde relationen
bli i stort sett återställd, åtminstone
på kort sikt. Men om vi, ärade kammarledamöter,
går tillbaka till år 1949,
finner vi att spriten mer än väl fått ta
sin andel av prishöjningarna. Vid denna
tidpunkt kostade renat brännvin
12: 65 kronor per liter medan det nu
kostar 34: 65 kronor. Detta innebär nästan
en tredubbling av priset samtidigt
som konsumentprisindex under denna
tid knappt har fördubblats.
Utskottsmajoriteten vill inte acceptera
förslagen om att anpassa priset på
sprit till inkomstutvecklingen. Men
skatterna följer ju med inkomstutvecklingen,
eftersom vi har en progressiv
beskattning, och där har man alltså
redan klarat av den saken. Och inte
ens de socialdemokratiska nykterhetsmännen
i utskottet har i nuvarande
läge velat vara med om en ännu kraftigare
höjning än propositionen föreslår,
då det pågår en stor utredning
beträffande denna fråga som även skall
pröva prissättningen på spritdryckerna.
Som jag nämnde är alla partier ense
om att bilismen måste drabbas av höjd
beskattning därför att den i hög grad
bidrar till att höja importsiffran och
därmed försämra bytesbalansen. Det är
odisputabelt så som framhålles i propositionen,
att den snabba ökningen
av bilbeståndet medför en allt starkare
press på våra egna resurser såväl inom
den offentliga sektorn ■— genom behov
av väg- och gatubyggnader, ombyggnader
av våra städer o. s. v. — som inom
den privata sektorn, framför allt
verkstadsindustrien. Vi har nämligen
inte bara efterfrågat mera importvaror
förra året, utan även varor som vi
rätteligen borde ha exporterat för att
betala vår alltmer ökade import. Bilismen
har ställt krav bl. a. på verkstadsindustrien
och därmed försvårat eller
förhindrat en annars välbehövlig export
från denna.
Sedan marknaden öppnades för fri
import av bilar år 1954 har det förekommit
nära nog en fördubbling av
personbilsimporten. En försäljningsökning
med två tredjedelar skedde år
1954 jämfört med året före, och inalles
importerades drygt 85 000 personbilar
och närmare 60 000 lastbilar. Under den
tioårsperiod som förflutit från år 1954
till i dag har bilimporten på nytt för
-
Onsdagen den 2 februari 1966
Nr 5
27
dubblats. År 1904 importerades 172 000
personbilar och 10 000 lastbilar och
bussar. Totalt uppgick värdet av biliniporten
detta år till 1,2 miljard kronor
jämfört med något över 500 miljoner
kronor år 1954. Därtill kom över
400 miljoner kronor för importerade
bildelar och dylikt.
Från november 1964 till november
förra året uppgick importen om jag är
riktigt underrättad, till 258 410 bilar.
Detta var 23 661 fler bilar än under
samma period ett år tidigare, vilket
uppenbarligen är en betydande ökning
även värdemässigt sett. Det är alldeles
tydligt att denna väldiga bilexpansion
påverkar vår samhällsekonomi i ogynnsam
riktning, särskilt när den sker så
explosionsartat som här varit fallet.
Bilimporten har tenderat att stiga snabbare
än den totala importen.
Motiveringen för den höjda bensinoch
brännoljeskatten är ju det samhällsekonomiska
och statsfinansiella läget.
Därför bör även enligt utskottets
mening de ökade skatteintäkterna ingå
i statskassan utan specialdestinering.
Jag tror mig kunna säga att utskottets
socialdemokratiska majoritet åtminstone
under de senaste åren ständigt principiellt
varit motståndare till en specialdestinering
över huvud taget av bensinskattemedlen.
Brännoljeskatten skall enligt propositionen
som också tillstyrks av utskottet,
ingå i en särskild författning för att
inte blandas samman med annan olja.
Visst kan man ha delade uppfattningar
om brännoljan, men då omsättningsskatten
höjdes förra året togs inte brännoljan
med, trots att bensinskatten även
då höjdes med 5 öre per liter. Skulle
man undanta brännoljan även nu, så
menar vi inom utskottsmajoriteten att
brännoljan ytterligare skulle förbilligas
relativt sett, och därigenom kan ju konkurrensen
snedvridas. Därför tillstyrker
vi propositionens förslag. Vi säger vidare
att, om det i viss trafikverksamhet
skulle uppstå besvärligheter, samhället
Höjd indirekt beskattning
bör tillgodose angelägna trafikbehov
genom kompensation i form av individuella
driftbidrag.
Herr talman! Om jag får sluta mitt
anförande med några ord om propositionens
förslag att den förhöjda bilaccisen
skall få retroaktiv verkan, så
accepterar inte utskottsmajoriteten detta
förslag, utan det föreligger därvidlag
en reservation av socialdemokraterna.
Nu har ju utskottet föreslagit ett alternativ
eller en komplettering. Man menar
att frågan skulle kunna lösas genom
en lagerbeskattning. Men enligt tidigare
erfarenheter medför lagerbeskattning
synnerligen besvärliga administrativa
problem.
Nu gjorde väl finansministern detta
tillkännagivande i god tid, och jag tror
att alla berörda parter faktiskt har varit
införstådda med att vad finansministern
härvidlag skulle komma att föreslå
också skulle accepteras av riksdagen.
Därför kan jag inte finna att man
på något sätt har frångått svenska folkets
rätt att sig självt beskatta.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan utom beträffande
skatten på briinnolja och det nyssnämnda
förslaget om att den höjda bilaccisen
skall få retroaktiv verkan. På dessa
punkter yrkar jag bifall till reservationerna
3 och 5 av herr John Ericsson
m. fl.
Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:
Herr talman! Jag vet inte för vilken
gång i ordningen som herr Brandt nu
tog upp frågan rörande omsättningsskattebeslutet
1959. Men jag kanske får
påminna om att vad vi motsatte oss
1959 var förslaget att införa omsättningsskatt
utan någon egentlig utredning,
bortsett från den rent tekniska
utredning som gjorts i den s. k. indirekta
kommittén. Vi anvisade 1959 också
andra inkomstkällor, så att vår budget
var lika stark som finansministerns,
enligt vad han själv erkände. Samtidigt
28
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
begärde vi utredning om avvägningen
mellan direkt och indirekt beskattning.
Herr talman! När jag lyssnade till
vad herr Brandt sade om skatten på
motorbrännolja, tyckte jag inte att han
kunde gendriva de argument som hade
framförts från oppositionshåll, och inte
heller de argument som anförts av herr
Asp. Jag vill fästa uppmärksamheten
på att man, om man nu vill ta bort en
skatt på motorbrännolja, som verkar
prisuppdrivande över hela fältet, har
möjlighet att göra det genom att rösta
på den reservation som folkpartiet och
centerpartiet har fogat till utskottets betänkande
och som innebär att statskassan
på annat sätt tillförs de pengar det
här är fråga om.
Vidare yttrade herr Brandt något
mycket intressant. Han sade att utskottets
socialdemokratiska hälft är motståndare
till specialdestinering av bensinskatten
över huvud taget och att
man har varit det i flera år. Det var
som sagt en mycket intressant upplysning.
Vad finansministern här föreslår
är att höjningen av bensinskatten med
5 öre skall gå till statskassan direkt och
inte specialdestineras, men han framlägger
inget förslag om att de andra 43
örena av bensinskatten också skall gå
direkt till statskassan utan specialdestinering.
Jag har inte heller sett något
förslag från utskottets socialdemokratiska
hälft om att slopa specialdestineringen
av dessa 43 öre. Det skulle vara
mycket intressant att höra om det herr
Brandt sade verkligen är uttryck för en
ändrad uppfattning hos socialdemokraterna
i frågan om huruvida bensinskattemedlen
skall användas för vägändamål.
Vad beträffar retroaktiviteten sade
herr Brandt att alla berörda parter varit
införstådda med att finansministern
lade fram detta förslag och att skatten
skulle träda i kraft långt innan riksdagen
fattat beslut i frågan. Nej, herr
Brandt, det är verkligen inte alla parter
införstådda med. Det har på denna
punkt med skäl framförts en mycket
stark kritik, och den kommer också till
uttryck i utskottsmajoritetens utlåtande.
Lagerbeskattningen vållade inga svårigheter
förra gången.
Herr MAGNUSSON i Borås (h) kort
genmäle:
Herr talman! Jag fäste mig också
vid herr Brandts yttrande angående
specialdestineringen av de inkomster
staten får genom beskattningen av bilismen.
Bilismen är hårt beskattad, och
vi har varit överens om att de inkomster
staten får genom denna beskattning
skall, efter avdrag för vissa kostnader
för polisbevakning användas till förbättring
av vägarna. Bilismen kan lättare
bära vissa skattebelastningar, om
skattemedlen används för en förbättring
av vägarna, eftersom kostnaderna
att hålla motorfordon härigenom blir
lägre. Jag anser det därför vara en
ganska allvarlig utveckling att den nu
föreslagna höjningen av bilaccisen inskrives
i en särskild författning, varigenom
pengarna kommer att användas
för en förstärkning av statskassan och
inte för vägändamål. Det är detta vi
reagerat mot.
Herr Brandt kom också in på frågan
om brännoljeskatten och ansåg att vårt
förslag skulle påverka konkurrensförhållandena.
Men brännolja används ju
huvudsakligen för lastbilar och bussar,
och en höjning av skatten på brännolja
påverkar därför direkt kostnadsutvecklingen
i vårt land. Däremot är det ett
utomordentligt litet antal personbilar
som drivs med brännolja, och jag tror
inte att den ojämnhet i beskattningen
av bensin och brännolja som vårt förslag
leder till skulle gynna de dieseldrivna
personbilarna i konkurrensen
med de bensindrivna.
Herr Brandt sade vidare att det skulle
bli svårt att genomföra den av oss föreslagna
skatten på de lager som finns
den 5 februari. Jag kan inte förstå att
det skulle vara så krångligt. Att cirka
Onstlagen den 2 februari 19(56
Nr 5
29
1 500 skattebetalare skall inventera sina
lager kan inte vara särskilt besvärligt.
Däremot måste det vara ytterst besvärligt
för bilhandeln att få ett meddelande
från finansdepartementet om att det
kommer att föreslås en skattehöjning
och att denna höjning blir retroaktiv.
Det om något har väl vållat trassel. Bilhandeln
har haft mycket svårt att veta
vad som egentligen skall gälla. Men jag
förstår att herr Brandt menar, att i och
med att det kommer ett meddelande
från finansdepartementet om en skattehöjning
från den 1 januari, vilken skall
behandlas av riksdagen någon gång i
slutet av januari eller — som nu blivit
fallet — i början av februari, så har
denna skatt också genomförts.
Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep)
kort genmäle:
Herr talman! Herr Brandt sade att
han inte sett några nya djärva grepp
från mittenpartiernas sida i fråga om
skatterna. Nej, herr Brandt, det är nog
riktigt. Jag kan bara svara för centerns
del, men jag kan försäkra herr Brandt,
att centern inte kommer att ta några
djärva grepp för att höja skatterna i
större utsträckning än vad som kan
vara motiverat för att komma till rätta
med svårigheterna på vissa områden av
samhällsekonomien, och som regeringen
närmast är ansvarig för.
Beträffande spritpriset säger herr
Brandt att han endast vill gå så långt
att han vill anpassa det till inkomstutvecklingen.
Vi har från centerpartiets
och folkpartiets sida velat gå ett stycke
till; vi har nämligen velat beakta också
de rent nykterhetspolitiska aspekterna
på denna fråga. Om vi lyckas minska
starkspritkonsumtionen här i landet
med en eller ett par miljoner liter om
året, så måste väl det, herr Brandt,
avsätta rätt tillfredsställande spår ur
nykterhetspolitisk synpunkt?
Jag skulle också vilja fråga herr
Brandt: Varför motsätter sig herr
Brandt och hans partivänner den hit -
Höjd indirekt beskattning
tills accepterade principen att bensinskattemedlen
skall användas till vägändamål?
Varför motsätter man sig att
den höjning på 5 öre som nu diskuteras
får gå till vägarna?
Herr BRANDT (s) kort genmäle:
Herr talman! Det tjänar ju inte mycket
till att nu ta upp en diskussion om
omsättningsskattens införande. Alla torde
erinra sig hur hårt motstånd vårt
förslag den gången mötte. De sex miljarder
kronor som omsättningsskatten
har givit hade statskassan säkerligen
gått miste om, om vi inte hade genomdrivit
vårt förslag trots oppositionens
bestämda motstånd.
När det gäller specialdestineringen
vidhåller jag för min personliga del
den principiella inställning som jag redovisade
i mitt anförande. Jag kan erinra
om att specialstaten för bilbeskattning
infördes 1922, ursprungligen i avsikt
att få pengar att finansiera vägväsendet.
Men detta har ändrats under
årens lopp; man har använt alltmer av
bilskattemedlen för andra ändamål. De
gick ursprungligen till förbättring och
underhåll av viktigare vägar och gator,
men efterhand har detta utvidgats så
att bilskattemedlen nu används för praktiskt
taget alla direkta utgifter för vägväsendet
och en mängd närstående ändamål.
Statsrevisorerna redovisar varje
år i sin rapport fondmedlen; de omtalar
vad pengarna har använts till —
åtminstone delvis — men de säger också
att det inte går att avgöra vilka kostnader
bilismen egentligen åstadkommer
för samhället, t. ex. på sjukvårdens område,
på domstolsväsendets område
o. s. v., kostnader som bilisterna inte
betalar men som bilismen förorsakar.
Det är sålunda med tanke på den förändring
som sker i samhället på grund
av bilismen och med tanke på samhällets
kostnader i andra avseenden än för
själva vägbyggandet som jag vidhåller
vad jag sade tidigare.
Herr Eriksson i Bäckmora framhöll
30
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höid indirekt beskattning
att jag inte ville anpassa priset på sprit
till inkomstutvecklingen. Det har jag
inte kategoriskt sagt. Jag talade om att
inte ens utskottets socialdemokratiska
nykterhetsmän i dag vill vara med om
någon chockartad höjning av priset vare
sig i det ena eller andra syftet, eftersom
utredningen pågår. Även jag vill
avvakta utredningens resultat. Med hänsyn
till det och med hänsyn till den allmänna
prisutvecklingen tycker jag att
den avvägning som finansministern
gjort är rimlig.
Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:
Herr talman! Det föreliggande ärendet
är väl så pass belyst av de inlägg
som gjorts från talarstolen både av utskottets
talesmän och av oppositionens,
att jag egentligen kan inskränka mig till
att anföra ett par synpunkter på de
båda frågor där reservationer föreligger.
Jag syftar då på reservationer från
utskottets socialdemokratiska ledamöter.
Den första frågan gäller huruvida motorbrännoljan
skall vara fri från beskattning
vid detta tillfälle eller inte.
Det har i den tidigare debatten erinrats
om att vi i fjol lämnade motorbrännoljan
utanför. Ja det skedde efter vissa
funderingar. I år har den tagits med,
också efter vissa funderingar. Man kan
inte hålla på att med jämna mellanrum
bara höja beskattningen på det ena drivmedlet
och låta det andra vara oförändrat,
eftersom man därigenom onekligen
förskjuter konkurrensförhållandena
inom bilismen. Om man fortsätter på
detta sätt, kan det uppkomma lägen som
ur olika synpunkter blir litet bekymmersamma.
Jag har framför mig en statistik som
jag hämtat ur Motorbranschens statistiska
årsbok för 1965. Den är ganska
intressant, eftersom den bl. a. visar
att det hela inte är så enkelt att man
kan säga att personbilarna kör med
bensin och nyttotrafiken med dieselolja.
Om jag ser på lastbilarnas procentuella
fördelning, finner jag att i runt
tal 60 procent av lastbilsparken drivs
med bensin och 40 procent med motorbrännolja.
Man kan också avläsa en
gräns som är rätt intressant och som
sammanhänger med kapaciteten. I fråga
om lastbilar på under 5 ton dominerar
bensindriften, men när lastbilarna kommer
över 5 ton dominerar de dieseldrivna
för att sedan göra det än mera när
man kommer upp i de tyngre klasserna.
För bussarnas del dominerar de dieseldrivna,
men om jag lägger samman
hela nyttotrafiken, visar det sig att 75
procent av nyttotrafiken går på bensin
-—■ noga räknat 74 procent. Följaktligen
går 26 procent av nyttotrafiken på dieselolja.
Detta är naturligtvis en utveckling som
haft vissa motiv. För lättare lastbilar
och för kortare transporter har man ansett
det vara riktigt att arbeta med bensinen
som drivmedel även när det gäller
nyttotrafiken. För de tyngre bruksbilarna
och de längre transporterna har
man ansett det vara riktigt med dieselolja.
Detta har skett i ett prisläge, där
dieseloljan beskattas med jag vill minnas
31 öre och bensinen med 43 öre.
1 dessa skattelägen har alltså varje användningsområde
funnit sitt lämpligaste
drivmedel. Om man då inte vill ingripa
i dirigerande riktning i det som
har blivit en naturlig utveckling genom
den avvägning som företagsamheten
själv gjort, är det mycket som talar för
att låta skattehöjningarna följas åt.
Jag har med detta, herr talman, bara
velat understryka att det hela inte är
så enkelt som att bara sätta likhetstecken
mellan å ena sidan personbilar och
bensin och å andra sidan nyttotrafik
och dieselolja. Det är i stället på det
sättet att i runt tal tre fjärdedelar av vad
man räknar till nyttotrafiken också går
på bensin och följaktligen med bensinens
beskattning.
Nu sitter det en kommitté som har
Onsdagen den 2 februari 19G0
Nr 5
31
i uppdrag att ompröva hela drivmedelsoch
bilbeskattningen. Jag vågar inte stå
här i talarstolen och säga att vi nu har
en alldeles riktig avvägning och att den
tunga dieseldrivna trafiken med hänsyn
till slitaget på vägarna — det är ju det
som varit avgörande för beskattningens
höjd — sålunda skall slippa undan med
en skatt av 31 öre per liter, medan den
lättare bensindrivna trafiken med hänsyn
till dess slitage på vägarna skall bära
en skattebelastning av 43 öre per liter.
Men som jag nyss sade har en kommitté
till uppgift att undersöka denna
sak och söka komma fram till förslag
om en fordons- och drivmedelsbeskattning,
som skall vara så pass riktigt avvägd
som det är möjligt just med hänsyn
till det i botten liggande motivet
att slitaget på vägarna skall vara riktgivande
och normgivande för beskattningen.
Även den utredningens arbete
talar för att man inte bör fortsätta med
att sära på proportionerna i beskattningen
på motorbrännolja och bensin
utan i stället försöka undvika att genom
ett ensidigt skattebeslut föra in element
i debatten som kanske gör det besvärligare
för utredningen att objektivt avväga
dessa frågor.
Den andra reservationen rör sig om
retroaktiviteten. Jag vill gärna säga några
ord även på den punkten.
Jag är inte överraskad över att oppositionen
försöker ge riksdagen och allmänheten
intrycket att regeringen, och
i första hand dess finansminister, har
försökt nonchalera riksdagen, att man
har så att säga angripit riksdagens suveränitet,
den i grundlagarna fastlagda
rätten för svenska folket att sig självt
beskatta, för att citera vad utskottets talesman
herr Brandt nyss anförde.
Jag fäste mig vid att herr Magnusson
i Borås i ett av sina inlägg säger att han
icke kan acceptera att finansdepartementet
säger ifrån att vi nu kommer alt
höja skatten från den 1 januari. Herr
Magnusson fortsatte med att säga att
riksdagen är suverän att besluta. Där
-
Höjd indirekt beskattning
för föreslår vi, säger han, att den höjda
bilaccisen träder i kraft den 7 februari.
Jag har precis samma rätt som herr
Magnusson i Borås att säga att riksdagen
är suverän att besluta. Därför föreslår
regeringen att skatten skall gälla
från den 1 januari. Ingen kan anklaga
mig om jag använder herr Magnussons
egen terminologi. Den är exakt lika riklig
när jag använder den.
Sedan vill jag i all vänskaplighet understryka
för herr Magnusson, att när
han talar från denna talarstol är det
inte för högerföreningen i Borås och
det är inte dess medlemmar som sitter
i bänkarna. Han talar för riksdagens ledamöter
som har möjligheter att i handlingarna
avläsa vad som sagts och vad
som inte sagts. Herr Magnusson får disciplinera
både sitt tal och sina tankegångar,
om vi skall fortsätta denna diskussion
under de former som jag menar
att riksdagen har rätt att begära att
den skall föras i.
Det har aldrig sagts från finansdepartementets
sida att vi kommer att höja
skatten från den 1 januari — såsom herr
Magnussons ord föll. I kommunikén har
det inte sagts någonting annat än att det
är regeringens och finansministerns avsikt
att föreslå en retroaktivitet som gäller
från den 1 januari 1966.
Detta är ingenting nytt i något avseende.
Bedan 1958 införde vi en varuskatt
på socker med en veckas retroaktivitet.
19G0 införde vi en allmän varuskatt
med en retroaktivitet på en och en
halv månad. Vi höjde den allmänna varuskatten
1962 med tre veckors retroaktivitet.
Vi gjorde detsamma 1965 med
en retroaktivitet som i vissa avseenden
gick upp till fyra månader.
Man har infört retroaktivitet därför
att man vill undvika att få en obehärskad
hamstring. Man vill undvika att spekulativt
sinnade och hamstringsintresserade
personer så att säga desavuerar
riksdagens ståndpunktstagande. Ingen
seriös riksdagsman kan försvara det riktiga
i en hamstring på ett sådant om
-
32
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
råde under fyra veckor, som det i detta
fall skulle ha rört sig om.
Man har tre vägar att välja mellan
när man är i den situationen att accisen
skall justeras på denna vara, varvid
naturligtvis handeln försöker utnyttja
höjningen som ett försäljningsargument.
Vi har alla i tidningarna kunnat
konstatera den mycket påkostade
annonskampanjen för att man skall köpa
de bilar som fanns kvar hos bilhandeln
från årgång 1965 och därmed undvika
den höjda bilaccisen.
När departementet gjorde klart för allmänheten
att det var regeringens avsikt
att föreslå riksdagen en höjd accis med
tillbakariktad verkan var det helt enkelt
av den anledningen, att den 4 januari
distribuerades statsverkspropositionen
med dessa hemligheter i korrektur till
Tidningarnas Telegrambyrå, som i sin
tur distribuerade den till alla tidningsredaktioner.
— Visserligen gällde publiceringsförbud
till den 11 januari, men
riksdagens ledamöter ger mig nog rätt
om jag konstaterar, att inte något år tidigare
har allmänheten undfägnats med
statsverkspropositionens alla hemligheter
så flitigt som just i år mellan den
4 och 11 januari. Dessa nyheter var det
naturligtvis alldeles speciellt intressant
att tala om, och de talades om. Skulle
man då ha tillåtit en obehärskad hamstring
med den snedvridning av handeln
och den extra belastning på valutareserven
och bytesbalansen som den skulle
ha inneburit? Jag tror inte att någon
riksdagsman i en seriös överläggning i
praktiken skulle vilja ställa sig bakom
ett sådant handlande.
Man har ett annat alternativ, om man
vill undvika hamstring. Detta har jag
också varit med om att tillämpa, och
jag kan villigt erkänna att jag har vantrivts
när det har praktiserats. Det har
inneburit att man har gjort en blixtkupp
mot riksdagen, därför att man
inte önskat en hamstringsvåg. En sådan
blixtkupp brukar gå till på det sättet,
att finansministern med några få ut
-
valda och edsvurna tillverkar den proposition
som då naturligtvis är så kort
och intetsägande som möjligt, levererar
den till riksdagen på en fredag efter att
först under tysthetslöfte ha diskuterat
den med bevillningsutskottets ledamöter
och fått ett underhandsbesked av
bevillningsutskottets ordförande, att
han är villig att kalla samman utskottet
utan varning till en överläggning
på fredag eftermiddag eller eventuellt
på lördag förmiddag. Därefter har bevillningsutskottets
utlåtande lagts på
kammarens bord på lördagskvällen vid
en extra inkallad session. Det brukar
vara herr talmannen och jag som är
närvarande vid den sessionen. Då bordlägges
ärendet och man beslutar att det
skall behandlas efter en bordläggning.
Sedan kommer det upp till behandling
måndagen efteråt.
Detta förfarande ger inte riksdagen
någon möjlighet att motionera, det ger
inte riksdagens ledamöter någon möjlighet
att ha någon uppfattning, det ger
inte utskottet möjligheter att diskutera
förslaget på ett seriöst sätt. Jag använder
inte för stora ord, om jag säger att
jag har ogillat det förfaringssättet i
allra högsta grad och endast med yttersta
motvilja varit med om det, och jag
har inte gärna velat upprepa det en
gång till. Det är det andra alternativet,
som alltså förutsätter att man icke vill
släppa lös en hamstringsvåg.
Det tredje alternativet däremot är
att man gör som vi har gjort nu, nämligen
att man helt enkelt gör klart för
bilhandeln och allmänheten, att det är
regeringens avsikt att avlämna en proposition
till riksdagen med visst innehåll.
Riksdagens suveränitet träds då
på intet sätt för nära. Riksdagen har
alla möjligheter att avslå eller acceptera
förslaget. Det är ett försök att
missleda, när man betecknar vad som
nu har skett såsom ett försök från finansministerns
sida att ställa riksdagen
off side. Tyvärr måste jag säga att jag
tror att det är ett medvetet försök att
Onsdagen den 2 februari 19(iG
Nr 5
33
missleda. .lag tycker att man inte bör
låna sig till detta.
Ovannämnda meddelande har haft
en praktisk effekt, och jag tycker att
den praktiska effekten knappast kan
beklagas och följaktligen inte heller kritiseras.
Bilhandeln har under januari
månad gått i lugna banor. Vi har sluppit
alla hamstringseffekter. Man har ute
bland återförsäljarna sålt de bilar som
man fick levererade före årsskiftet.
Ingen i oppositionen har ju sträckt sig
så långt i sina förslag, att man velat i
detta sammanhang särskilt skattlägga
de bilarna. Man har inte heller velat ta
ut den högre skatten på de bilar man
fått ut i januari månad; man skulle
först göra en lagerinventering och sedan
börja tillämpa den nya skattesatsen.
Det har ju sålts en hel del bilar
som har levererats under januari månad,
och dem kommer man ju inte åt
genom en lagerinventering. Följaktligen
blir det ett skattebortfall med det förslag,
som utskottet har gjort sig till
talesman för, jämfört med propositionens
uppläggning och reservanternas
förslag.
Skattskyldiga i fråga om bilaccisen
är enligt regeringens förslag producenterna
— i detta fall Volvo och SAAB —
och de registrerade importörerna. Det
finns 40 sådana skattskyldiga i det ledet.
Det är seriösa företag, det vågar
jag säga. Kontrollstyrelsen har fått i
uppdrag av departementet att göra en
kontroll i dessa företag, så att man skiljer
på de bilar som har gått ut till återförsäljarna
före årsskiftet och de bilar
som går ut till återförsäljarna efter årsskiftet.
Det föreligger ingen risk för
och det finns ingen anledning tro, att
dessa 40-tal seriösa och vederhäftiga
företag försöker manipulera med bokföringen.
Även om någon av dem skulle
komma på en sådan idé, är i långa
stycken deras bokföring enligt vad som
sagts mig upplagd enligt datateknik,
där man helt enkelt inte kan manipulera.
Dessa företag är som sagt veder
-
Hiijd indirekt beskattning
häftiga och de vill inte sätta sig i en
sådan situation. Kontrollen är enkel
och går lätt att genomföra.
Genom förliandsmeddelandet om vad
regeringen ämnade föreslå riksdagen
har bilhandeln under januari månad
flutit lugnt och smidigt utan den minsta
tillstymmelse till liamstringstendenser.
Det har sagts mig att det har varit
en ganska dämpad bilhandel under januari
månad; dämpningen under november
och december har fortsatt under
januari. Det skulle ha blivit helt
annorlunda, om den svenska pressen
hade fått möjligheter att efter en vecka
in på januari månad tala om att skatten
senare skulle höjas. I så fall skulle man
under fyra veckor fritt ha kunnat skriva
kontrakt daterade och dagtecknade
under denna tid för att därmed slippa
ifrån den högre accisen.
Nu har utskottet förordat en lagerinventering
och en lagerbeskattning avseende
hela handeln, d. v. s. alla bilhandelns
återförsäljare. Det rör sig då inte
om ett 40-tal högst seriösa företag utan
om 1 500 i allmänhet seriösa företag. I
denna grupp finns det företag mot vilka
jag kanske är för vänlig om jag använder
uttrycket »seriös».
Vi har erfarenhet av detta system och
jag har hört mig för hos kontrollstyrelsen
som talat om för mig att detta blir
en ytterst arbetskrävande och besvärlig
inventering som inte ger det exakta
resultat som en samvetsgrann myndighet
naturligtvis gärna vill komma fram
till. Här vill jag citera vad den sakkunniga
kontrollstyrelsen skriver: »Handelns
struktur är även sådan att det i
många fall icke är möjligt att nå lagerskattskyldiga
annat än genom en efterforskning,
då handeln ofta sker i flera
led. Att i efterhand få en säker uppfattning
om lagerhållningens verkliga
storlek viss dag hos viss skattskyldig
kan ofta ställa sig omöjligt» — — —
och sedan säger kontrollstyrelsens expertis,
varvid man kan läsa mycket
mellan raderna---»inte bara be
-
3 — Andra kammarens protokoll 1966. Nr 5
34
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
roende på bristande bokföringsunderlag».
Vi har erfarenhet av detta, och
jag vågar säga att den knappast är uppmuntrande.
Någon skatteförlust har vi icke gjort
vid detta förfarande, medan däremot
ett annat skulle ha inneburit en väsentlig
skatteförlust. Någon rättsförlust har
inte heller skett liksom inte heller någon
nonchalans mot riksdagens grundlagsenliga
rättigheter. Därest herr Magnusson
i Borås håller sig till akterna
skall han finna att han inte har rätt
att presentera vad finansdepartementet
har gjort med de formuleringar som
han vid två tillfällen presterade från
talarstolen i sitt senaste anförande.
Till herr Gustafson i Göteborg vill
jag bara säga ett par ord. Han säger
att en ökning av sparandet väl ändå
vore bättre än att komma med dessa
punktskatteförslag. Detta är en fråga
som vi har debatterat till leda. Den har
egentligen inte att göra i denna debatt;
den kan tas upp i en allmän ekonomisk
debatt eller i en remissdebatt. Jag skall
inte göra mig skyldig till någon närmare
redogörelse, men kan säga att de
försöken att stimulera sparandet genom
avdrag slår som de slår — det vet
vi alla.
Min företrädare i ämbetet gjorde försök
med utomordentligt favoriserade
sparobligationer som gav en årsränta
på 25 å 30 procent, men en efterforskning
som gjordes av statistiska centralbyrån
gav vid handen att inte ens denna
stimulans medförde något nysparande,
vilket ju är vad man eftersträvar.
Man flyttar över ett gammalt sparande
med dålig ränteavkastning till ett
sparande med hög ränteavkastning, men
totalt sett blir det inte fråga om något
nytt sparande. Jag har bara velat framhålla
detta därför att herr Gustafson
i Göteborg tog upp frågan. På denna
punkt har jag min egen uppfattning vilken
jag många gånger delgivit riksdagen.
Jag vill också säga några ord beträffande
en annan sak. Rörande frågan
om brännvinspriset anser somliga att
ett högre pris är försvarbart och lämpligt
från alla synpunkter samtidigt som
man säger sig inte vilja höja priset på
bensinen med mer än 3 öre och avstår
från att höja motorbrännoljan med 5
öre, därför att man inte vill ha något
genomslag på prissidan.
Vi har studerat detta, och våra undersökningar
har givit vid handen att en
prishöjning på 2 kronor 25 öre på spriten
utöver regeringsförslaget ger ungefär
samma effekt på konsumentprisindex
som prishöjningen på brännolja
och den tvåöring på bensinen som skiljer
mellan propositionens och oppositionens
förslag. Man kan ha den uppfattningen
att det är bättre att höja brännvinspriset
och låta bli brännoljan, men
då får man anföra andra argument än
prisstegringen. Gjorda undersökningar
ger nämligen som sagt vid handen att
de båda åtgärderna får samma effekt.
Jag skulle kunna gå ännu litet längre
och säga att höjningen av brännvinspriset
slår absolut, omedelbart och utan
reservationer på konsumentprisindex,
medan det däremot inte är alldeles säkert
att en höjning av motorbrännoljan
över hela fältet kan omsättas i högre
taxor. I varje fall säger de statistiska
experter som har undersökt detta, att
allting talar för att den prishöjning vi
får — oavsett om vi följer regeringen
eller oppositionen — blir garanterat
snabbare om vi lägger 2 kronor 25 öre
extra på spriten än om vi väljer vägen
att höja motorbrännoljan med 5 öre.
Sedan vill jag också säga några ord
till herr Eriksson i Bäckmora. Det är
förmodligen mycket populärt i enklare
församlingar att tala om att finansministern
använder bilen som mjölkko,
vilken skall mjölkas med jämna mellanrum.
Jag vill säga till herr Eriksson
att trots behandlingen av bilen som en
mjölkko frodas ju ändå den kon på ett
sätt som herr Eriksson i sin egenskap
av sakkunnig på kor inte kan finna något
motstycke till någon annanstans.
Beträffande höjningen av spritpriset
Onsdagen den 2 februari 19(50
Nr 5
ar»
liar jag tidigare sagt, och jag kan upprepa
det nu, att för den vara som kostar
2 kronor att producera, distribuera och
försiilja ocli som sedan presenteras konsumenten
för 34 kronor — där alltså
32 kronor utgöres av skatt — kan man
knappast göra gällande att den är lågt
beskattad. Naturligtvis finns det andra
motiv än fiskala för den höjningen,
nämligen de nykterhetspolitiska. På
riksdagens begäran har vi ju nu en stor
kommitté som förutsättningslöst skall
inventera hela vår nykterhetspolitik,
och jag tycker att den kommittén skall
få göra det. Där får man ta under övervägande
huruvida en kraftigare höjning
av spritpriset än vad regeringen föreslagit
skulle få någon nykterhetspolitisk
verkan eller inte.
Jag vet att det finns ledamöter i denna
kammare som har den uppfattningen,
att man kan om inte precis skatta ihjäl
så i varje fall reducera bruket och missbruket
av alkohol, om man bara tar till
ordentliga skattehöjningar. I debatten
har också framhållits att med en höjning
på 5 kronor 25 öre i stället för 3
kronor kan man förmodligen pressa ned
konsumtionen med ett par miljoner
liter. Men efter att ha funderat på saken
är jag inte så övertygad om att dessa
2 miljoner liter skulle ha någon egentlig
nykterhetspolitisk effekt. Tyvärr är
det väl så, att missbrukarna skaffar sig
sin sprit i alla fall. Det är de som är
brukare utan att vara missbrukare som
möjligen tycker att det nu börjar bli så
dyrt att om man tidigare köpt en liter
i kvartalet så köper man bara en liter
per halvår. Jag tror det är den gruppen,
som man egentligen inte vill åt när man
talar nykterhetspolitik, som minskar på
sin förbrukning.
Däremot har vi sagt oss att det finns
tillräckligt allmänna skäl för att varan
inte skall bli billigare relativt andra
varor. Det har varit den princip som
jag har haft i bakgrunden vid alla de
spritskattehöjningar jag har varit med
om under mina elva år som finansmi
-
Höjd indirekt beskattning
nister. Med hänsyn till att det nu på riksdagens
begäran sitter en stor kommitté,
som har att undersöka om det är eu
framkomlig väg att pressa ned missbruket
genom skattehöjningar eller om man
skall använda andra vägar och andra
metoder, så tycker jag nog att oppositionens
förslag på denna punkt är ett
hårdare föregripande av kommitténs
förutsättningslösa bedömningar än vad
som är lämpligt och erforderligt. Regeringsförslaget
är därvidlag rimligare,
ty det förändrar inte den bakomliggande
uppfattning som kammaren har varit
ense om, nämligen att spritpriserna
skall följa med andra priser. Går man
ifrån den principen har man kommit
in på ett nykterhetspolitiskt ställningstagande,
som jag inte skulle vilja ha avgjort
så här improvisationsmässigt i
riksdagen, när det sitter en kommitté
som har att fundera över denna fråga
och göra statistiska undersökningar,
utredningar och överväganden.
Jag fäste mig vid att både herr Gustafson
i Göteborg och herr Magnusson i
Borås med en viss förtjusning gick upp
i talarstolen och frågade herr Brandt:
»Har man nu inom socialdemokratien
bestämt sig för att göra rent bord med
specialdestinationen av bilskattepengar
till vägarna?» Denna fråga har väl
egentligen varit föremål för diskussion
bara en gång tidigare, om jag minns
rätt 1959 eller 1960, när vi hade den
sista stora besparingsutredningen med
representanter för alla politiska partier.
Det var ju synnerligen prominenta personer
från de politiska partierna som
satt med i denna besparingsutredning.
Utredningen kom enhälligt till resultatet
att man skulle slopa specialdestinationen
och låta bilpengarna gå in bland
de vanliga budgetinkomsterna. Jag vill
som min mening anföra att bilexplosionen
i vårt land för både stat, kommun
och medborgare har varit så snabb att
den har ställt till åtskilliga problem.
Våra kommuner har utomordentligt
kostsamma investeringsprogram fram
-
36
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
för sig därför att vi i så stor utsträckning
vill ta upp 10, 12 eller 14 kvadratmeter
per person när vi skall ta oss
fram på tätorternas gator genom att sitta
ensamma i bilar och snurra på ratten.
Det är ingen tvekan om att gatubreddningar,
saneringsobjekt, tunnelbanebyggen
och vad det än må vara kostar
enorma pengar. Jag understryker vad
herr Brandt sade, att detta hade man
knappast en aning om när specialdestinationen
för första gången debatterades
och godkändes som princip i riksdagen.
Jag läste för några år sedan ett uttalande
av en av mina företrädare, finansminister
Wigforss, som någon gång
1933 eller 1934 i ett inlägg i kammaren
sade att specialdestinationen kan försvaras,
den ger en inkomst till vägväsendet
på — jag vill minnas vid det tillfället
— 32 miljoner kronor. Det tyckte
man var rätt lämpligt vid det tillfället.
Men sedan har det ju hänt så mycket
att utgångspunkterna i dag är helt förändrade.
När jag således läste besparingsutredningens
betänkande fann jag självfallet
rationella motiv för utredningens resonemang.
Det kan ju tänkas att denna
kammare och medkammaren anser att
det är viktigare att bygga bostäder, att
kunna ge folkpensionärerna en ordentlig
folkpensionshöjning, att kunna bygga
ut andra samhällsavsnitt. En sådan
avvägning är man i viss mån förhindrad
att göra vid ett benhårt vidhållande
av specialdestinationen.
Jag kom emellertid ändå, trots att jag
mycket noga läste igenom utredningens
betänkande, till den uppfattningen för
fyra—fem år sedan, att riksdagen inte
är mogen att gå ifrån specialdestinationen
i någon större utsträckning utan att
avvägningen bör göras ungefär som den
här är presenterad, bl. a. i det senaste
förslaget från regeringen. Jag vet inte
vad resultatet skulle bli om vi gjorde
en test på riksdagen i dag. Men nog har
jag innerst inne den uppfattningen, att
riksdagen knappast är mogen att gå
ifrån denna specialdestination på de 31
respektive 42 ören som nu går till vägbyggandet
från drivmedelsbeskattningen.
Jag har velat säga detta för att visa
att debatten i dag kan föras från rent
sakliga utgångspunkter och utan känslodarr.
Man behöver inte väta på fingret,
sätta upp det i luften samt springa
fram till talarstolen och säga: »Fick
vi där en politisk poäng? Jaså, socialdemokraterna
har bundit sig för en specialdestination!»
Även om vi har kommunalval
i höst, så tycker jag det är
litet för tidigt att starta valrörelsen redan
i dagens debatt.
När på sin tid Lars Eliasson från dåvarande
bondeförbundet och Gunnar
Svärd från högern — vem som representerade
folkpartiet kan jag inte säga
på rak arm, men det var säkerligen en
prominent riksdagsman -—■ kom fram
till att specialdestinationen skulle slopas,
anförde man vissa motiv för detta.
Och får vi i riksdagen någon gång en
diskussion härom, tycker jag det vore
en fördel om vi kunde föra den utan
sneglande på bilistopinionen och vägfararopinionen
över huvud taget och i
stället se på frågan såsom en riksdagsman
enligt min mening bör se på den.
Jag har alltså tillåtit mig att säga att
jag inte tror att riksdagen är färdig för
en omläggning nu. Men jag tror att åtskilliga
riksdagsmäns tankar går i dessa
banor. Och osvuret är bäst — vi kanske
en gång kommer i det läget att en omläggning
går att genomföra. Jag säger
detta utan att ge något besked om var
jag själv står i dag. Jag understryker
än en gång att specialdestinationen är
en fråga som bör behandlas från sakliga
utgångspunkter, utan sneglande på den
allmänna opinionen.
Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:
Herr talman! Vad först sparandet beträffar,
så nämnde jag det bara inledningsvis.
Jag håller gärna med finans
-
Onsdagen den 2 februari 1900
Nr 5
ministern om att vi kan diskutera saken
utförligare vid ett annat tillfälle.
Men varför blev det sii förra året att
vi —- trots skattehöjningar — inte fick
en mindre konsumtion och inte balans
i utrikeshandeln som herr Sträng hade
utlovat? Jo, därför att det frivilliga sparandet
minskade så mycket. Och anledningen
till att sparandet minskar är i
första hand brist på förtroende för penningvärdet.
För det andra sade finansministern
att en höjning av spritpriserna slår igenom
i konsumentprisindex på samma
sätt som en höjning av skatten på motorbrännolja.
Låt mig då framhålla att
skillnaden är den, att skatten på motorbrännolja
höjer taxorna och därmed får
genomslag i form av kostnadsstegringar
för produktionen.
För det tredje talade finansministern
om den procentuella relationen mellan
det antal bilar, som går på dieselolja och
som går på bensin. Det väsentliga är
dock hur stor del av drivmedelsåtgången
som utgörs av motorbrännolja och
av bensin. Jag har en statistik till hands,
som visar att ungefär 90 procent av
åtgången av drivmedel i den yrkesmässiga
lastbilstrafiken utgörs av motorbrännolja
och cirka 10 procent av bensin.
Till finansministerns uttalande att
det inte kan vara bra att höja priset
på bensinen med 5 öre medan priset
på motorbrännolja får vara oförändrat
säger vi att vi från folkpartiets och
hela oppositionens sida föreslagit en
höjning med bara 3 öre på bensinpriset
och ingen höjning av motorbrännoljepriset.
När det gäller retroaktiviteten vill
jag erinra om att riksdagen tidigare
varit känslig på denna punkt. När bilaccisen
först infördes i form av en .särskild
investeringsavgift framflyttade
riksdagen på bevillningsutskottets framställning
tidpunkten för ikraftträdandet
för att bemöta invändningarna mot retroaktiviteten.
37
Höjd indirekt beskattning
År 1956, när den nuvarande bilaccisen
infördes, tillämpade man systemet
med lagerskatt. Med anledning av att
finansministern åberopade att det varit
svårigheter förenade med denna beskattningsform,
vill jag anföra att bevillningsutskottets
kansli gjort förfrågningar
hos kontrollstyrelsen, vilken har
uttalat att eu sådan beskattning kunde
genomföras utan några större svårigheter.
Vissa svårigheter förekommer väl
alltid, men det intryck som bevillningsutskottets
kansli fick vid sina förfrågningar
hos kontrollstyrelsen var att det
gick att genomföra denna beskattning
utan större svårigheter.
Låt mig till sist när det gäller specialdestinationen
framhålla att vi på
denna punkt inte använde något större
känslodarr — vi fick bara ett meddelande
från herr Brandt, och vi trodde
att vi skulle ta honom på allvar.
Herr MAGNUSSON i Borås (h) kort
genmäle:
Herr talman! Finansministern var något
uppbragt över att jag, såsom han
tolkade det, skulle ha sagt att finansministern
hade meddelat att denna skatt
skulle komma att genomföras fr. o. m.
den 1 januari. Jag vill understryka att
vad finansministern uttalade vid årsskiftet
var att han skulle komma att
föreslå en beskattning, som skulle verka
retroaktivt fr. o. m. januari månad. Om
ordet »föreslå» skulle ha fallit bort i
mitt uttalande — jag hade det i mina
anteckningar — ber jag finansministern
om ursäkt för detta, ty det var inte
min avsikt.
Vidare framhåller finansministern att
han lämnade detta meddelande av den
anledningen att han ville ha den effekten
— som han nu också framhåller att
meddelandet fått — att utvecklingen av
bilhandeln under tiden från den 1 januari
skulle bli lugn. Ja, vad jag har
menat med mitt uttalande är framför
allt att det, när finansministern gör ett
uttalande om att han kommer att före
-
38
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
slå riksdagen en åtgärd av en viss innebörd,
är ganska naturligt att svenska
folket får den uppfattningen, att detta
också så småningom kommer att bli
riksdagens beslut, vilket beror på det
majoritetsförhållande som vi i dag har
i riksdagen. Därför är det naturligt att
reaktionen blir sådan som den blir.
Nu anför finansministern att det av
oss framlagda förslaget om lagerskatten
skulle vara besvärligt att genomföra.
Han menar att man genom hans förslag
har undvikit ett skattebortfall. Men jag
skulle vilja fråga vilket skattebortfall
det är som man har undvikit? Riksdagen
har nämligen ännu inte fattat något
beslut om att höja bilaccisen, och därför
kan något skattebortfall inte gärna
ha uppstått på grund av de bilaffärer
som gjorts under de veckor som hittills
förflutit.
Jag tror inte att man skall överdriva
möjligheterna att genomföra en så våldsam
hamstring på ett område som detta.
Vi har i alla fall under hela januari
månad haft vetskap om förslaget att
spritpriserna skulle höjas, men hamstringen
har inte ens på detta område
varit särskilt överdriven. Jag såg en
llPPgift att det rörde sig om 25 procent
större inköp än det normala. Det
skulle innebära ungefär en veckas konsumtion,
och det kan sålunda inte vara
så förfärligt farligt, om man drar ut på
tiden och låter riksdagen i vanlig ordning
fatta ett sådant beslut.
Vad jag menar med vårt förslag är
nämligen att man får en effektiv beskattning
på de bilar som kommer att
säljas från den 5 februari. Det anser vi
på vårt håll vara riktigt.
Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep)
kort genmäle:
Herr talman! Herr Sträng har föredragit
sin statistik rörande fördelningen
mellan bensindrivna och dieseloljedrivna
bilar, och jag har ingen anledning
tro annat än att dessa siffror är
riktiga. Om herr Sträng i stället för att
räkna stycketal bilar gjorde sin jämförelse
efter tonkilometer befraktning,
finge han nog fram andra siffror och
andra proportioner med avseende på
bensin och brännolja.
Det är riktigt att jag har angripit finansministern
för att han valt bilismen
till sin speciella mjölkko. Finansministern
kunde väl också kosta på sig
att göra det erkännandet. Jag måste
konstatera att herr Sträng och bilägarna
har helt motsatta och oförenliga
ståndpunkter i denna fråga. Herr Sträng
vill bromsa bilismen, och bilismen vill
bromsa herr Sträng. Jag befarar att
herr Sträng har de kraftigare bromsarna.
Till slut ber jag att få tacka herr finansministern
för det erkännande han
gav mig i fråga om begreppet ko. Jag
skall kvittera denna artighet genom att
inte frånkänna finansministern all sakkunskap
på detta område; det kan jag
göra därför att herr Sträng har suttit
som jordbruksminister i Kungi. Maj:ts
regering.
Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:
Herr talman! Jag vill bara påpeka för
herr Eriksson i Bäckmora, att man som
jordbruksminister har föga praktisk beröring
med korna. Eftersom jag har tillbringat
några år av min ungdom som
lantarbetare och ladugårdskarl är betyget
emellertid alldeles riktigt; jag är
inte alldeles främmande för begreppet
ko.
Herr Magnusson i Borås säger: »Det
blev ju inte något skattebortfall under
januari månad.» Nej, det blev inte det,
därför att finansministern hade sagt
ifrån att det var hans avsikt att föreslå
riksdagen en retroaktivitet. Enligt herr
Magnusson bör man inte göra på det
sättet. Man bör låta diskussionen gå,
hamstringen gå, motionstiden gå och utskottsbehandlingen
gå för att efter fyra
—fem veckor inregistrera den hamstring
som ägt rum. Herr Magnusson kan
Onsdagen den 2 februari 1900
Nr 5
39
väl inte försvara sin linje med att åberopa
min! Någon ordning och reda för
det ändå vara i debatten.
För herr Gustafson i Göteborg vill
jag förklara att det är slutresultatet i
konsumentprisindex vi har försökt räkna
fram. Dessa konsekvenshöjningar av
brännoljeskatten är ungefär jämförbara
med de garanterat omedelbara höjningarna,
om man tar 2: 25 mera för brännvinslitern
eller spriten över huvud taget.
Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:
Herr talman! Det är klart att man kan
försöka beräkna vad det blir för konsekvensprisstegringar
av en höjd brännoljeskatt
men jag är inte säker på att
de går att fånga in. Nackdelen med
dessa höjningar är just att de slår igenom
inte bara i transporttaxor — om
man nu räknat in det — utan de verkar
över huvud taget kostnadsfördyrande
i näringslivet. Vi bör väl — i det läge
vi befinner oss när det gäller utrikeshandeln
■—- vara försiktiga med åtgärder
som direkt slår igenom i prishöjningar
på andra varor.
Beträffande spritskattehöjningen säger
finansministern att han inte tror
att det får så stor nykterhetspolitisk
effekt om man genom våra åtgärder
kan minska spritkonsumtionen med 2
miljoner liter. Vi har i våra beräkningar
av vad skatten skulle ge utgått ifrån
inte bara att den eljest förutsedda ökningen
av spritkonsumtionen skulle utebli
utan även att konsumtionen skulle
minska med minst 3 miljoner liter, och
vi har trott att detta också skulle få en
verklig nykterhetspolitisk effekt.
Jag noterar att finansministern inte
kommenterade min uppgift om att den
allt överväldigande delen av den yrkesmässiga
trafiken går med dieselolja.
Detta förhållande innebär, att den yrkesmässiga
trafiken drabbas hårt, om
vi lägger skatten här.
Höjd indirekt beskattning
Herr MAGNUSSON i Borås (h) kort
genmäle:
Herr talman! Vår kritik mot herr
Sträng för det uttalande som gjordes
vid årsskiftet innebär ju att vi menar
att det i sak bär föregripit det beslut
som riksdagen i dag skall fatta.
1 min förra replik frågade jag vad det
var för skattebortfall som finansministern
talade om och som skulle ha räddats
hem genom hans åtgärd. Enligt
mitt förmenande kan det inte vara tal
om något skattebortfall så länge riksdagen
inte fattat beslut om höjning av
bilaccisen. Det är ju det vi kommer att
göra om en stund. Däremot blir det ett
skattebortfall för alla de bilar som i
dag finns i lager, alltså sådana bilar som
bara av en ren händelse t. ex. hade passerat
gränsen den 1 januari eller de bilar
som i det ögonblicket hade råkat
lämna fabrikerna men som nu finns ute.
Det är här jag menar att vårt förslag
innebär att finansministern antagligen
kommer att få litet mer pengar. Med det
förslag som har ställts i bevillningsutskottet
anser vi att man också får ett
riktigt konkurrensförhållande i fråga om
den försäljning som kommer att ske i
fortsättningen.
Tillåt mig att också anföra några få
ord om specialdestineringen, vilket jag
inte hann med i min föregående replik.
Det är riktigt, som finansministern sade,
att besparingsutredningen på sin tid
föreslog att specialdestineringen skulle
bort. Men besparingsutredningen har på
sin tid framfört så många förslag som
aldrig har realiserats. Detta är väl ett
av dem. Faktum är — och det underströk
finansministern också — att riksdagen
har bestämt sig för att ifrågavarande
bilskattemedel skall gå till vägväsendet
genom specialdestinering. Det
var ju glädjande att höra att finansministern
tydligen alltjämt tror att vi behöver
ha detta kvar. När vi nu har det
beslutet, menar vi i oppositionen, att
det vore normalt och riktigt att de nya
skattepålagor, som nu läggs på bilismen,
40
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
också gick till automobilskattemedelsfonden.
Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:
Herr talman! Jag vill bara understryka
följande enkla fakta. En beskattning
av brännoljan ger 40 miljoner. Den kommer
att slå ut i konsekvensprishöjningar
för konsumenterna. Förslaget om
2: 25 extra på spriten ger — om jag
minns rätt — enligt edra egna beräkningar
styvt 100 miljoner, som garanterat
omedelbart slår över på konsumtionen.
Jag tror att jag har räknat mycket favorabelt
för brännoljans del, om jag säger
att nämnda 40 miljoner så småningom
får samma konsumentpriseffekt som
de 100 miljonerna i fråga om spriten.
Jag kan inte tycka att denna beräkning
sätter oljan i någon strykklass. Även om
det är flera led, så avlar ju inte prissättningen
av sig från initialsumman 40
miljoner kronor, så att effekten av denna
höjning blir större än höjningen på
100 miljoner kronor av spritskatten, vilken
ögonblickligen slår igenom i konsumentledet.
Jag tycker att bara denna
beräkning klart ger vid handen att jag
helt har täckning för mina antaganden.
Jag har vidare vänt mig mot denna
förenklade argumentation att dieseldrivna
bilar skulle svara för nyttotrafiken,
medan de bensindrivna skulle gå
i icke-nyttotrafik. Kvar står det faktum,
enligt de statistiska redovisningar
som bilhandeln lämnat i sina publikationer,
att om man exkluderar traktorer
och bussar, så är det 75 procent av de i
nyttotrafik gående lastbilarna som drivs
med bensin och 25 procent som drivs
med dieselolja. Att de bilar som drivs
med dieselolja är tyngre och går längre
vägsträckor är alldeles uppenbart.
Men man kan fördenskull inte konuna
fram till herr Gustafsons i Göteborg
slutsats, att de dieseldrivna bilarna svarar
för 90 procent av nyttotrafiken och
de bensindrivna bilarna för 10 procent
av nyttotrafiken. Det är en ytterligt löslig
argumentering, som jag tror att herr
Gustafson själv vill vara den förste att
korrigera. Annars har jag misstagit mig
på herr Gustafson.
Herr WIKLUND (fp):
Herr talman! Sedan företrädare för
regeringen och de olika oppositionspartierna
nu i en första omgång av debatten
ägnat sig åt en mera allmän punktskattepolitisk
diskussion, kanske jag kan
få anlägga några speciella synpunkter
på det ärende vi nu behandlar. Jag gör
det som motionär och som företrädare
för den nykterhetspolitiska opinion i
landet, som i prisinstrumentet ser en
av de viktigare metoderna att rationellt
påverka alkoholkonsumtionens storlek
och sammansättning. Vi ser finansministerns
åtgärd att med nykterlietspolitisk
motivering föreslå en viss höjning
av alkoholbeskattningen såsom ett åtminstone
litet steg i rätt riktning. En
flerpartimotion förra året i samma syfte
avslogs, men redan då kunde det förljudas
att alkoholskatterna skulle bli
föremål för en regeringens framstöt i år.
Den nu föreliggande propositionen borde
— med tanke på finansministerns
däri gjorda uttalande att rusdrycksbeskattningen
fyller en viktig funktion i
de nykterhetspolitiska strävandena —
kunna bli inledningen till en mera rörlig
alkoliolförsäljningspolitik och den
var alltså från vår sida väntad.
Vi ansluter oss vidare till finansministerns
förslag att höjningen av alkoholbeskattningen
bör ske genom höjningar
av grundavgifterna i den särskilda
omsättningsskatten på sprit och vin.
I en motion från vårt håll har vi tilllåtit
oss att peka även på maltdry ckerna
som ett objekt av intresse inte endast
med hänsyn till det ansträngda budgetläget
utan även av alkoholpolitiska skäl
och — låt mig säga det — av rättviseskäl
i ett läge då priserna på livsmedel
är på väg uppåt. Att de alkoholstarlcare
maltdryckerna skall direkt favoriseras
Onsdagen den 2 februari 1960
Nr 5
11
vid eu allmän höjning av varupriserna
iir åtminstone diskutabelt. Vi har dock
avstått från att nu ställa något direkt
yrkande i fråga om dessa drycker, eftersom
en prövning av frågan om prissättningen
på dessa och övriga alkoholdrycker
enligt direktiven för den nyligen
tillsatta alkoholpolitiska utredningen
ingår som ett centralt led i denna utrednings
arbete. Innan denna utredning
blir färdig med sitt arbete, har vi i varje
fall inte någon genom en statlig utredning
utarbetad anvisning eller rekommendation
om hur prissättningen på alkoholdrycker
bör ske för att bäst främja
nykterhetspolitiska syften. En ordning
med en efter ruseffekt graderad beskattning,
så att de alkoholstarkare dryckerna
drabbas mer än de andra, tillämpas
redan men inte fullt konsekvent.
Därtill kommer att en sådan skattegradering
bygger på teorien eller hypotesen,
att alkoholsvagare drycker såsom
vin och Öl i princip medför inga, små
eller relativt betydelselösa alkoholskador
och att en alkoholpolitik och reklammässig
favorisering av t. ex. vin
därför nästan alltid är lämplig, önskvärd
eller försvarlig. Denna idé har som
bekant satt sin prägel på senare tids alkoholpolitiska
diskussion och på prissättningen
på alkoholdrycker. Det är
klart — alla är väl eniga om det — att
alkoholstyrkan i en dryck är av stor betydelse
för skaderisken. Men, herr talman,
det vore egentligen riktigare att
medelst någon statistiskt-vetenskapligt
grundad metod fastställa de olika dryckernas
skadeeffekt eller skaderisk och
sedan utgå inte ifrån ruseffekten utan
ifrån skadeeffekten. Man skulle därvid
göra en invägning av de olika dryckernas
bidrag till uppkomsten av akuta eller
kroniska sociala eller andra skadeverkningar.
Det anses inte helt omöjligt
att utforma ett skadeindex av denna
typ. Vi vet ju också att man på många
andra håll i världen har en dominerande
och klart skadlig vinalkoholism.
Av nu antydda skäl och med tanke
Höjd indirekt beskattning
på vad vi vet om det växande ungdomsfylleriet
i samband med vinkonsumtion
— det gäller då lättvinerna — har vi
inte ansett oss kunna föreslå en lägre
procentuell skattehöjning för vinerna än
vad vi föreslagit för starkspriten. Detta
gäller närmast förslagen i motionerna
I: 301 och II: 426.
Att de prispolitiska åtgärderna för att
åstadkomma en omstrukturering av alkoholkonsumtionen
och för att gynna
vinerna inte riktigt fått den verkan som
man tänkt sig och hur komplicerad denna
problematik egentligen är, visas av
siffror för konsumtionsutvecklingen för
första halvåret 1965 och av kontrollstvrelsens
kommentar till denna statistiska
serie. Under denna tid ökade spritförsäljningen
med 8 procent men vinförsäljningen
med 5 procent. Kontrollstyrelsen
säger: »Det är första gången sedan
tredje kvartalet 1956 som försäljningsökningen
varit klart större för
spritdrycker än för vin. Den eftersträvade
förskjutningen inom konsumtionen
till lättare drycker har alltså på
denna punkt i varje fall tillfälligt avbrutits.
» Motsvarande sifferuppgifter och
kommentar för andra halvåret 1965 har
såvitt jag vet inte publicerats, men siffrorna
för konsumentutgifterna för hela
året 1965 kan möjligen tyda på en oförändrad
bild när det gäller utvecklingen
under senare delen av 1965.
Prispolitiken ger alltså i sin nuvarande
utformning upphov till en hel del
frågetecken. Dess användning ger av
konstitutionella skäl också anledning att
aktualisera själva metodiken vid skattehöjningars
genomförande. Nog borde det
finnas vissa möjligheter att på lämpligare
sätt än som nu skett genomföra
skattehöjningar på varor, som är så
efterfrågade som de vi nu diskuterar
utan att man t. ex. går vägen över fullmaktslagstiftning
eller tar till åtgärder
som av andra rent konstitutionella skäl
inte bör användas.
Nu har man, herr talman, liksom förra
året kunnat iakttaga liamstringstenden
-
42
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 19G6
Höjd indirekt beskattning
ser inför skattehöjningarna, och för
alkoholdryckernas del har sannolikt
langningen ökat. Hamstringsproblemet
berördes av finansministern då det gällde
bilaccisen. Jag tror att de exempel
på vägar att gå för att klara detta problem,
som finansministern anförde, inte
är de enda; i varje fall vad gäller spriten
finns säkerligen andra möjligheter
också. Hamstringsproblemet gör att man
gärna skulle se att alkoholpolitiska utredningen
komme med delförslag då
det gäller prispolitiken och sättet för
dess användning, d. v. s. ett användningssätt
som medför att inga större
hamstringseffekter skulle behöva uppstå.
Vi har för vår del, liksom i stort sett
även skett i partimotioner från mellanpartierna,
ansett att en 25-procentig
höjning av sprit- och vinbeskattningen
vore rimlig såsom ett provisorium, eftersom
denna höjning endast obetydligt
går utöver inkomstökningen sedan 1963
och alltså inte endast kunde verka
bromsande på konsumtionen utan, som
vi hoppas, i någon mån också nedpressande.
En sådan höjning bör därmed
kunna ge lägre konsumtionssiffror än
de som uppvisades t. ex. 1962.
Det är alltså enligt vår mening inte
fråga om en chockprishöjning, och den
utgör därför inte heller ett större föregripande
av den alkoholpolitiska utredningens
arbete och överväganden än
propositionen. Hur liten skattehöjning
det egentligen rör sig om framgår av en
hänvisning till vad en ökning enligt regeringens
förslag betyder för måttlighetskonsumenterna.
Om de undersökningar
som nyligen publicerats beträffande
en typiskt måttlig alkoholkonsumtion
är något så när riktiga, kommer
höjningen av spritpriserna för en majoritet
av konsumenterna att betyda en
merutgift på bara en tia om året. Tilllägger
man så den lilla höjningen av
vinpriserna kanske man når upp till en
merbelastning i skatt på en typisk måttlighetskonsument
av omkring 1 krona
per månad.
Jag är, herr talman, fullt på det klara
med att det på grund av det nyligen
lämnade uppdraget till den alkoholpolitiska
utredningen inte torde vara möjligt
att vinna gehör för våra principiella
synpunkter vid denna riksdag. Våra
förslag har av denna anledning en mera
preliminär karaktär, betingad av dagens
realiteter, och är inte ett uttryck för
vår mera principiella, långsiktiga totalbedömning
av alkoholskatteproblematiken.
Jag kommer nu beträffande alkoholbeskattningen
att rösta med den reservation,
som har avgivits av herr
Stefanson m. fl. Jag gör detta på grund
av att detta ärendes läge rent formellt
inte torde medge någon framgång för ett
yrkande om bifall till min motion. Jag
tänker då åter på det faktum att det
så nyligen tillsatts en alkoholpolitik
utredning med särskilt uppdrag att
ägna sig åt just alkoholbeskattningens
problematik. Reservationen ligger klart
närmare vårt förslag i motionen än majoritetens.
I det i viss mån låsta läge, herr talman,
som alltså föreligger och med den
kommentar jag här lämnat anser jag mig
böra biträda den Stefansonska reservationen,
även om den sålunda inte i alla
delar överensstämmer med min principiella
syn på dessa komplicerade
frågor.
Herr VIGELSBO (ep):
Herr talman! Efter 2 Va timmars debatt
har ännu ingen framställt något yrkande
om bifall till utskottets förslag. Det
tycker jag är fel ty jag finner utskottets
förslag vara ett mycket fint aktstycke
som kamrarna borde kunna samlas omkring.
Jag anser mig kunna företräda
skattebetalarnas uppfattning i denna
fråga och resonera ur deras synpunkt.
Från den utgångspunkten kan vi väl inte
göra annat än ansluta oss till bevillningsutskottets
förslag och bifalla en
5 öre högre bensinskatt, avslå förslaget
om brännoljeskatt och bifalla förslaget
om spritbeskattningen och ikraftträdandebestämmelserna.
Jag ber följaktligen
Onsdagen den 2 februari 1900
Nr 5
43
att få yrka bifall till utskottets förslag
oförändrat.
.lag skulle till ett sådant beslut vilja
knyta förhoppningen, uttalad till finansministern,
att lian inte utnyttjar den
skattepolitiska välvilja, som i många
avseenden kommit till uttryck i kammaren,
när han t. ex. skall upprätta
årets tilläggsstat.
Herr NORDGREN (h):
Herr talman! När jag satt och lyssnade
på finansministerns inlägg fick
jag ytterligare tre värdefulla argument
för den rubrik jag skulle kunna tänka
mig på mitt anförande: Ett steg i fel
riktning.
Finansministern yttrade bl. a.:
1) Slitaget på vägarna skall vara avgörande
för beskattningen.
2) Det är ej lämpligt att skärpa konkurrensförhållandena
inom branschen.
3) Bruket, men ej missbruket, pressas
ner genom höjda spritskatter.
Ett steg i fel riktning anser jag personligen
de föreliggande förslagen om
ytterligare höjningar av bensin-, oljeoch
gasolskatterna vara. Detta gäller
alldeles speciellt i dagens läge, då vilket
finansministern i finansplanen och från
denna talarstol ofta betonat, det är i
högsta grad angeläget att begränsa kostnads-
och prisstegringarna och därigenom
öka de svenska varornas konkurrenskraft
såväl på exportmarknaden
som på hemmamarknaden. Självfallet
måste den näringsgren, bil- och lastbilstrafiken,
som i första hand drabbas
av förslagen, omedelbart ta ut kompensation
för de nya pålagorna i form av
högre taxor som i sin tur höjer varupriserna
och driver på inflationen. Likaså
kommer alla de människor — och
det är det stora flertalet — som använder
bilen i sitt dagliga arbete eller som
transportmedel till och från den många
gånger rätt avlägsna arbetsplatsen att
söka kompensera sig för de höjda kostnaderna.
Herr talman! I min egenskap av norr -
Höjd indirekt beskattning
länning anser jag dessutom att regeringens
förslag innebär ett direkt slag
mot den lokaliseringspolitik som riksdagen
tämligen enhälligt slöt upp omkring
i fjol och som statsrådet Johansson
och generaldirektör Olsson med
viss framgång — några undantag bekräftar
regeln — bedrivit sedan beslutet
fattades. Det iir en politik som i varje
fall befolkningen i stödområdena hälsar
med tillfredsställelse.
Med de framlagda regeringsförslagen
minskar man sannolikt intresset för utbyggande
av näringslivet inom vissa
områden. I varje fall gäller det utbyggnaden
av sådana industrier, för vilka
transportkostnaderna spelar en betydande
roll.
Vidare finns det en stor grupp människor
som sannolikt inte kan kompensera
sig för de ökade kostnaderna. Det
är alla de som bor i våra glesbygder.
För dessa är bilen ett oundgängligen
nödvändigt medel för att övervinna avstånden.
Deras möjligheter att komma
i åtnjutande av samhällelig, kulturell
eller kommersiell service är ofta helt
beroende av innehavet av motorfordon.
Varje åtgärd som ökar besvären för
dessa människor medför att allt fler av
dem söker sig till städer och tätorter
och där bl. a. ytterligare ökar bostadsköerna.
Förslaget motverkar alltså enligt
min uppfattning lokaliseringspolitiken.
Man ger med den ena handen och
tar tillbaka med den andra.
Slutligen kan jag inte underlåta att
peka på det orättvisa i att en viss näringsgren
— bil- och lastbilstrafiken —
och en viss grupp medborgare — bilägarna
— skall straffbeskattas gång efter
annan och att bara en grupp medborgare
skall medverka till att rädda
det försämrade statsfinansiella läget. Jag
beklagar såväl att förslaget lagts fram
som det ställningstagande som både utskottsmajoriteten
och reservanterna av
olika anledningar sett sig nödsakade att
göra. Personligen är jag övertygad om
att flertalet här i kammaren, liksom det
44
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
stora flertalet av svenska folket skulle
vilja rösta på det av mig m. fl. i motion
framlagda förslaget om avslag på ytterligare
höjning av priserna på dessa
varor.
Med hänsyn till träffad överenskommelse
mellan de borgerliga utskottsledamöterna,
avstår jag tills vidare, herr
talman, från något yrkande.
I detta anförande instämde herr
Petersson (li).
Herr ENSKOG (fp):
Herr talman! Jag hade tänkt göra
några reflexioner i anslutning till ett
par punkter i det betänkande som vi
i dag skall fatta beslut om. Efter den
debatt som har förts känner jag emellertid
ett behov av att göra en kort sammanfattning
av vad vi egentligen diskuterar.
Från mittenpartiernas sida har vi föreslagit
en inskränkning av den föreslagna
höjningen av bensinpriset från
5 öre till 3 öre. Det beräknas ge ungefär
62 miljoner kronor mindre i inkomster
än vad herr Sträng har föreslagit.
Vidare vill vi inte ha någon särskild
skatt på motorbränsle, d. v. s. dieselolja
— i propositionen föreslås 5 öre per
liter -—• och vi vill inte heller ha särskild
skatt på gasol — i propositionen
föreslås 4 öre per liter. Dessa båda skatter
beräknas ge tillsammans 43 miljoner
kronor. Vi får alltså 43 miljoner kronor
mindre i inkomster genom vårt förslag.
Eftersom vi inte anser att vi kan ha
en svagare budget än den herr Sträng
föreslår kompenserar vi inkomstbortfallet
med ökade priser på starksprit
och starkvin, vilket sammanlagt skall
ge ungefär 107 miljoner kronor eller
lika stort belopp som vi tar från bensinen,
trots att vi då har räknat med
en konsumtionsminskning på ett par
miljoner liter i stället för den ökning
av konsumtionen som skulle ha skett
vid ett oförändrat pris. 1965 var konsumtionsökningen
på starksprit 5,3 procent
och totalt uppgick konsumtionen
till 52 miljoner liter. Att vi föreslår
denna omfördelning i fråga om spritoch
bensinskatterna beror främst på
att vi anser det vara viktigare att den
ökade skatten drabbar umbärliga varor,
varor vilkas ökade pris inte får
återverkningar på andra områden. Bensin-
och brännoljeskatten kommer däremot
att medföra ökade transportkostnader,
som i sin tur leder till ökade
priser på andra varor o. s. v.
Jag måste här ta upp finansministerns
resonemang om verkningarna på konsumentprisindex.
Om jag fattade honom
rätt sade han, att om vi flyttar över
skattepengar från bensinen till spriten
skulle detta påverka indextalet mer och
snabbare än vid genomförandet av det
förslag han lagt fram. Jag tror inte att
detta kan vara riktigt. Vi flyttar över
drygt 100 miljoner i beräknade inkomster
från beskattningen av bensin och
brännolja till inkomster från alkoholbeskattningen.
Det kan inte få den verkan
på konsumentprisindex att detta
skulle höjas mer om skattehöjningen
läggs på spriten än om den läggs på
bensinen.
Herr Sträng jämförde brännoljeskattens
43 miljoner med spritens drygt 100
miljoner, men i vårt förslag inryms ju
också en sänkning av den föreslagna
bensinskatten, och den innebär ju 62
miljoner, så att det kan inte vara en
riktig jämförelse som finansministern
här gjort.
Att ett något ökat spritpris utöver
verkan på budgeten kommer att leda
till en minskad konsumtion är ur nykterhetspoliti.
sk
I anledning av vad herr Asp anförde
vill jag säga några ord om brännoljeskatten.
Som jag nyss framhöll medför
en ökad brännoljeskatt och en höjd
bensinskatt ökade kostnader för nyttotrafiken,
inte minst för buss- och lastbilstrafiken.
Om samtliga fordon inom
dessa trafikgrenar hade varit dieseldrivna,
skulle man ha kunnat nöja sig
med att yrka avslag på förslaget om
Onsdagen den 2 februari 1906
Nr 5
45
höjning av skatten på brånnolja och
gasol för att tillgodose just behoven i
fråga om dessa fordon. Emellertid är
också personbilstrafiken till en del nyttotrafik.
Dessutom finns det en del bussar
och många lastbilar som är bensindrivna.
Då det bör råda konkurrens på
lika villkor mellan bensin- och dieseldrivna
bilar, har vi dels yrkat på en
minskning av den föreslagna bensinskatten
med 2 öre per liter som jag nyss
sade, dels yrkat avslag på förslaget om
den särskilda skatten för motorbränsle.
Det hade varit önskvärt att bensinskatten
hade kunnat bibehållas på den
nivå den har efter den senaste höjningen
som skedde 1 juli 1965. Då — alltså för
ett drygt halvår sedan — höjdes skatten
med 5 öre per liter och blev då 43 öre,
och tillsammans med energiskatten på
9 öre utgår sålunda för närvarande en
skatt på 52 öre per liter bensin. Nu
föreslås alltså en höjning med ytterligare
5 öre per liter, vilket blir sammanlagt
57 öre per liter i skatt.
Tyvärr måste vi konstatera att det i
dagens ekonomiska läge, som vi inte är
ansvariga för, inte är möjligt att helt
undvika en skattehöjning på bensin. Vi
har dock i vårt förslag, som sagt, begränsat
höjningen till 3 öre per liter.
Det är också att förvänta att denna
höjning leder till en något minskad
bensinförbrukning, vilket medför någon
förbättring av handelsbalansen, en förbättring
som är synnerligen välbehövlig.
Vi föreslår vidare att de ökade inkomsterna
tillförs automobilskattemedelsfonden,
varigenom exempelvis den
på sina håll mycket eftersatta vägupprustningen
snabbare skulle kunna komma
till stånd.
Beträffande bilaccisen vill jag endast
säga några ord om ikraftträdandet. I
propositionen föreslås att den höjda
bilaccisen skall tillämpas på leveranser
som har ägt rum efter årsskiftet. De
lager av bilar som fanns hos återförsäljarna
den 1 januari 1966 drabbas
alltså inte av den höjda bilaccisen, oav
-
Höjd indirekt beskattning
sett när de kommer att försäljas till
konsumenterna. Majoriteten i utskottet
— den erhölls med lottens hjälp — säger
bl. a. följande: »Den omständigheten,
att grundlagen inte innehåller förbud
mot retroaktivitet i lagstiftningen,
eller att lagstiftning med retroaktiv verkan
tidigare förekommit utgör enligt
utskottets mening i och för sig inte ett
försvar för införande av en lagstiftning
med tillbakaverkande kraft. Utskottet
är i princip av den uppfattningen att
retroaktiv lagstiftning bör undvikas. I
förevarande fall måste stor hänsyn tas
till de nackdelar, som är förenade med
de skattskyldigas osäkerhet om vilken
skattesats, som under en kortare övergångstid
är gällande. Enligt utskottets
mening bör större vikt fästas vid de
skattskyldigas krav på rättssäkerhet än
det allmännas intresse av att skattehöjningarna
inte leder till vissa i och för
sig mindre önskvärda affärstransaktioner
i syfte att undgå förhöjd skatt.»
Vi som företräder utskottsmajoriteten
förordar också att en tillfällig skatt
uttas på de bilar som finns i återförsäljarnas
lager den 5 februari 1966.
Herr talman! Med det anförda yrkar
jag bifall till reservationerna 1 och 2
som är fogade till detta bevillningsutskottets
betänkande nr 1.
Herr BOO (ep):
Herr talman! Centerpartiets ställningstagande
och förslag i anledning av
proposition nr 10 får ses mot bakgrunden
av vårt konjunkturläge med pågående
kostnadsinflation i vår samhällsekonomi.
Vår syn på denna problematik
har ingående redovisats i anslutning
till remissbehandlingen av årets statsverksproposition,
och jag skall därför
i dag nöja med mig att kortfattat framhålla
några synpunkter på ett par frågeställningar.
Man måste beklaga att regeringen
signerat en ekonomisk politik som särskilt
under de senaste åren i stor utsträckning
fört oss in i det nuvarande
46
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
konjunkturläget. Produktionsökningen
har inte kunnat hålla jämna steg med
efterfrågan, och denna obalans har inte
kunnat bemästras. Vi har fått en kostnadsinflation
i vår samhällsekonomi
som snart ingen mer än regeringen
tycks anse rimlig.
I tidningsreferat har man under de
senaste dagarna kunnat läsa om »åskbollar»
som är i farten. I detta fall rör
det sig om regeringens ombud, d. v. s.
socialdemokratiska riksdagsmäns budskap
till funktionärer och företrädare
för olika arbetarkommuner. Vad bär då
»åskbollarna» inneburit? Enligt referatet
betyder det att man anser att regeringens
aktier just nu står mycket
lågt, och detta beror på, sägs det, att
människorna är trötta på prisstegringen,
på penningvärdeförsämringen, på självförvållad
inflation, ja, även på lönestegringar.
Oavsett hur ordagrant riktigt referatet
är, tror jag att denna beskrivning
speglar den stämning som i dag råder
ute på arbetsplatserna. Det finns för
närvarande många låginkomsttagare och
andra lägre inkomsttagare med bundna
löner som känner sig bortglömda, ja
rent av utlämnade. Ingen kan påstå att
dessa grupper har fått en rimlig standardförbättring.
Centerpartiet har i olika sammanhang
aktualiserat låglönegruppernas
problem. Vårt partis ställningstagande
beträffande olika punkter i anslutning
till årets statsverksproposition innebär
också ett hävdande av vår grundsyn på
detta område, vilket särskilt framträder
i ett par fall. Jag vill nämna just det
avsnitt där vi motionsvis framhåller att
vi, när vi nu går att avskaffa de generella
bostadssubventionerna, tillsammans
med folkpartiet vill kompensera
de ekonomiskt sämst ställda barnfamiljerna
genom en uppräkning av familjebostadsbidragen.
Även det föreslagna schablonavdraget
vid kommunalbeskattning är så utformat
att det får sin största effekt för de
lägre inkomsttagarna, för vilka just
kommunalskatten är den tyngsta skatten.
I den uppkomna ekonomiska konjunktursituationen
är vi beredda att
medverka till afl genom budgetförstärkning
dämpa efterfrågeöverskottet. En
sådan förstärkning genom höjda indirekta
skatter bör dock så långt möjligt
avvägas så att man neutraliserar de
kompensationsanspråk som senare kan
komma att ställas. Detta sker om skatteskärpningarna
i första hand inriktas
mot umbärliga varor. Men det menar vi
att regeringen inte har tillgodosett i
proposition nr 10.
Tyngdpunkten i den propositionen
ligger på bilismen. Det är förståeligt om
detta ter sig lockande för en finansminister
som räknar med ökade inkomster
till staten. Bilismen är i dag starkt expanderande,
och därmed följer automatiskt
ökade skatteinkomster. Men bilen
är i dag ingen umbärlig sak för det stora
flertalet människor utan ett nödvändigt
kommunikationsmedel till och från
arbetet och ett hjälpmedel inom olika
verksamheter och yrken. Detta gäller
inte minst på landsbygden, med de
långa avstånd man där har och med
allmänna kommunikationsmedel som tyvärr
blir allt färre och färre. I rådande
statsfinansiella läge med en skrämmande
negativ handelsbalans är det dock
riktigt att något dämpa efterfrågan på
bilar. Den föreslagna höjningen av bilaccisen
har vi därför kunnat acceptera.
Däremot måste man — och det har
även gjorts tidigare här i debatten -—■
bedöma den av regeringen föreslagna
höjningen av skatten på motorbränsle
som felaktigt avvägd. En höjning av
skatten på brännolja och gasol slår till
största delen igenom på frakt- och transportsidan,
med fördyring och kompensationskrav
som följd. Detta har beaktats
vid tidigare justeringar av skattesatserna
på motorbränsle, och det är ett
skäl som borde ha beaktats även nu. Den
uppfattningen kommer också till uttryck
Onsdagen den 2 februari 19(Hi
Nr 5
47
i herrar Asps och Sundelins motion
samt i vad utskottsmajoriteten anfört.
Beträffande skatten på bensin måste
höjningen ställas mot den effekt densamma
får. Avgörande i det läget är
också om budgetförstärkningen får konsumtionsminskande
verkan. När vi förordar
en mera försiktig höjning än regeringen,
sker det med tanke på att bilen
för många människor i dag är ett
nödvändigt och omistligt transportmedel.
Det är fel att människor, som har
långa resor till och från arbetet och
långa avstånd i övrigt att räkna med,
skall bära en större börda i det fallet
och belastas särskilt hårt.
I detta sammanhang kan jag inte underlåta
att påtala det otillräckliga avdrag
som för närvarande medgives för
hilresor till och från arbetet. Den uppräkning
av avdraget till 2 kronor per
mil som riksskattenämnden förordar
som mall vid innevarande års taxering
är inte avpassad till de verkliga bilkostnaderna,
och avdraget borde därför uppräknas
väsentligt. Ett avdrag som ansluter
sig till den ersättning, som utgår
till stats- och kommunalanställda för
bil som användes i tjänsten, måste vara
riktmärke. Detta betyder mer än en fördubbling
av det nuvarande avdraget.
Med en ytterligare belastning på bilismen
är det särskilt angeläget att i fortsättningen
beakta att vi i detta avseende
får en anpassning där hänsyn tages
till de verkliga kostnaderna.
En annan princip som vi alltfort har
velat understryka är att de medel som
kommer in genom skatten på drivmedel
så långt som möjligt skall gå till en förstärkning
av vägväsendet.
I anledning av den diskussion rörande
detta avsnitt som förevarit här tidigare
vill jag säga, att för ett samhälle
som har anledning att vidta produktionsfrämjande
åtgärder är just upprustning
och förbättring av vägväsendet
ett utomordentligt angeläget önskemål.
Vi bör således i det avseendet för
framtiden vara generösa i våra bedöm
-
Höjd indirekt beskattning
ningar och satsa så långt resurserna tilllåter.
Utöver vad jag nu sagt skulle jag bara
vilja kommentera ett påstående av finansministern
här i debatten. Finansministern
säger att ett ökat skatteuttag
slår igenom med kompensationskrav på
alla områden. Här har väl ändå finansministern
ett grundfel i sitt resonemang.
I vårt nuvarande konjunkturläge,
då vi menar att en budgetförstärkning
måste till, är det väl utomordentligt
angeläget att skatteskärpningen sätts in
på områden där man inte omedelbart
har rätt att resa kompensationskrav.
Utgår vi från att kompensationskrav i
alla avseenden kommer att ställas, har
vi ju endast påverkat kostnadsskruven
ytterligare, och därmed har inflationen
fått ny näring.
Med det anförda, herr talman, vill jag
yrka bifall till reservationerna nr 1 och
2 och i övrigt till utskottets hemställan.
Herr förste vice talmannen övertog
ledningen av förhandlingarna.
Herr DICKSON (h):
Herr talman! Jag ber att få ytterligare
understryka vad herr Boo nyss sade i
slutet av sitt anförande och tillägga att
finansministern i sitt resonemang beträffande
de här ifrågasatta höjningarnas
genomslagskraft uttalade sig med en
förvånansvärd säkerhet, tydligen stödd
på vad han kallade för sina statistiska
experter. Han säger t. ex. att det är
»garanterat» att sprithöjningarna slår
igenom och att detta sker »ögonblickligen».
Men det gäller endast under den
förutsättningen att de icke har någon
nykterhetspolitisk effekt så att konsumtionen
minskar. Om konsumtionen
blir mindre, medför det också att man
inte får de äventyrliga statsfinansiella
verkningar som man annars skulle få.
Jag begärde emellertid egentligen,
herr talman, ordet för att säga något om
själva principen för beskattningen. Vi
har ju denna kommitté, som håller sin
48
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
tunga hand över allt vad som sägs här.
Men kommittén kanske har lika långa
öron som finansministern och därför
kanske uppfattar vad jag här säger, till
den verkan det hava kan. Man har talat
vackert om de nykterhetspolitiska önskemålen
och om att skatten delvis är
haserad på dessa. Då har man, kanske
ganska naturligt, tagit alkoholhalten såsom
riktmärke för skatten: ju högre alkoholhalt,
desto högre skatt. Men nu
har jag ett särskilt kärleksfullt öga till
det renade brännvinet, såsom finansministern
har sig väl bekant. .Tåg har
det intrycket att om man skall resonera
nykterhetspolitiskt, skall man inte gå
efter alkoholhalten utan efter efterfrågan,
och efterfrågan är större just på
renat brännvin.
Jag medger att det är mycket svårt
att formulera detta. Jag funderade ett
tag över om jag skulle kunna få ihop
en motion i frågan men avstod från försöket,
tv att så att säga statistiskt fastslå
vad som är efterfrågan i detta fall
är inte lätt. Men min tro är, att skulle
man höja skatten just på renat brännvin
och gå ifrån den nu tillämpade principen
för alkoholbeskattningen, så skulle
man nå en större nvkterhetspolitisk effekt.
— Det jag härmed sagt må, hoppas
jag, ge nykterhetskommittén ett
uppslag.
Finansministern infann sig nyss mycket
påpassligt i kammaren. Det understryker
vad jag nyss framhöll, att även
om finansministern i köttslig måtto inte
alltid är tillstädes, så har han en förmåga
att andligen vara allestädes närvarande,
och det är för en finansminister
en mycket god egenskap, som måste värdesättas
högt.
Herr talman! För formens skull vill
jag avslutningsvis framställa samma yrkande
som herr Boo, nämligen om bifall
till de reservationer som har herr Stefanson
som första namn.
Herr NILSSON i Bästekille (h):
Herr talman! Redan under remissde -
batten — då vi kände till innehållet i
den proposition som nu behandlas —
framförde jag som min uppfattning, att
orsaken till att vi tvingas besluta om
nya statsinkomster undan för undan är
att vi gått för fort fram när det gällt att
öka utgifterna. Jag sade, att om vi tagit
det litet lugnare i fjolårets statsverksproposition,
hade vi inte behövt uppleva
dagens situation.
Jag förstår att finansministern nu anser
sig vara skyldig att skaffa fram de
pengar som utgifterna kräver. Det vore
emellertid lyckligt om finansministern
använde sin styrka till att i någon mån
bromsa utgiftsökningens hastighet, så att
vi kunde gå litet lugnare fram. Jag tror
nämligen, att om vi ger oss bättre tid,
så kan vi klara många av de problem
vi har i dag. Men jag tror inte och har
aldrig trott att vi kan lösa problemen
inom en kort tidrymd utan att detta får
konsekvenser för den enskilda människan.
Till de frågor vi i dag diskuterar hör
bilaccisen. Som skäl för höjningen av
accisen har anförts att ökningen av antalet
bilar är så stor att den inte längre
kan få fortsätta i samma takt. Alla partier
har ju också biträtt finansministerns
förslag på denna punkt, därför att det
ansetts att utvecklingen på området gått
för snabbt.
Sedan kommer vi in på frågan: Skall
vi höja priserna på bensin, brännolja
och gasol? Finansministern anser att
det skall göras en höjning över hela linjen.
Meningarna därvidlag har emellertid
varit mycket delade. Jag tror det är
uppenbart för alla —- även för finansministern
— att om skattehöjningarna
på denna punkt genomförs innebär det
att kostnaderna stiger, vilket slår igenom
i priserna på varor och tjänster.
Detta kommer vi inte ifrån nu lika
litet som vi gjort det tidigare.
Förslaget om höjning av brännoljeskatten
har alla de borgerliga politiska
partierna enats om att avstyrka. Jag
Onsdagen den 2 februari 1960
Nr 5
49
yrkar därför på denna punkt bifall till
utskottets hemställan.
Vad beträffar höjningen av bensinskatten
kan jag inte värja mig för intrycket,
att man på vissa håll har den
uppfattningen, att varje gång det behövs
litet extra pengar så är det bara
att ge sig på bilismen. Enligt min mening
når man även härvidlag någon gång
den översta gränsen. Vi måste vara litet
försiktiga på detta område, ty bilen är
i många fall inte en lyxvara utan en
nödvändighetsvara, något som man helt
enkelt måste ha för att kunna klara sig.
Jag tänker härvidlag först och främst
på transportområdet. Men också för alla
de enskilda personer, som inte är bosatta
i städernas centrala delar och alltså
inte kan använda alla de kommunala
trafikmedlen, blir det ganska kännbart
att inte ha en bil till förfogande för
en kostnad som ligger inom rimliga
gränser.
Fördenskull har de borgerliga efter
motioner från centerpartiet, folkpartiet
och högern, i utskottet enat sig om att
endast tillstyrka en höjning av bensinpriset
med 3 öre. Jag tycker att redan
detta innebär ett mycket långt tillmötesgående
av finansministerns förslag.
Jag tycker att finansministern
borde vara nöjd med att vi gått honom
till mötes så långt på denna punkt. Om
han hade varit det, hade det inte kommit
att gå fullt så illa när verkningarna
av höjningen slår igenom, som nu blir
fallet.
Vi skall vidare komma ihåg att bilskattemedlen,
som tidigare gått till vägarna,
nu inte skall göra detta utan
skall gå direkt till statskassan för att
täcka de utgifter som redan beslutats,
såsom det så vackert heter.
Jag tror för min del, herr talman, att
det skulle vara lyckligt om finansministern
använde hela sin styrka till att
övertyga allmänheten om att många av
de reformer som kan tänkas i framtiden
skulle kunna genomföras i något
lugnare takt, så att vi finge något längre
4 — Andra kammarens protokoll 1966. Nr
Höjd indirekt beskattning
tid på oss. I annat fall går det helt enkelt
inte att skaffa pengar till dem.
Människorna är i dag allt annat än
belåtna. Det spelar ingen roll vilken
överenskommelse man än träffar. Man
frågar sig med bävan hur detta skall
sluta -— och man har rätt att ställa
denna fråga. Man får minska något på
kraven. Detta innebär — det förstår jag
alltför väl — att vi måste ta det något
lugnare på detta område, och jag tror att
det också från alla synpunkter skulle
vara lyckligt, inte minst när det gäller
att försöka bekämpa inflationen. Vi kan
nämligen inte blunda för den penningvärdeförsämring,
som fortgår för var
dag som går, och lämna förhållandena
åt sig själva. Det ordnar inte upp sig
av sig självt, utan vi måste även på
detta område ta ordentliga krafttag, och
därvidlag tycker jag att finansministern
skall gå i spetsen. Jag skall hjälpa
till med detta arbete så gott jag kan,
även om jag bara är en enkel man i
kammaren.
Jag tror att människorna i vårt land
skulle vara oss i denna kammare tacksamma,
om vi försökte göra något åt
detta, ty det är av livsavgörande betydelse
för många i framtiden.
Även om det i dag inte är någon fara
för att finansministern inte får igenom
sina förslag även i denna kammare,
vill jag ge honom ett gott råd på vägen:
Tänk litet på framtiden och försök att
bromsa den takt, som vi i dag har i
samhällsutvecklingen, ty det går annars
inte såsom det bör göra!
Jag ber, herr talman, med detta korta
anförande att få yrka bifall till utskottets
hemställan med undantag av de
punkter, som behandlas i reservationen
nr 2, på vilka jag yrkar bifall till denna
reservation.
Herr OSKARSON (h):
Herr talman! I egenskap av en av de
motionärer som yrkat avslag på propositionens
förslag om höjning av skat5
-
50
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1900
Höjd indirekt beskattning
ten på drivmedel vill jag framföra några
synpunkter. Jag skall följaktligen avstå
från att beröra höjningarna av priserna
på sprit och vin.
Den ökade skatten på motorbränsle
drabbar en viss del av samhället, nämligen
biltrafiken — i synnerhet den yrkesmässiga
lastbilstrafiken — samt dessutom
en bestämd grupp av människor,
nämligen bilägarna. Detta sker utan
att någon kompensation ges i stället.
Medlen från den nya skatten kommer
att inflyta i den allmänna budgeten och
inte ett öre kommer att gå till vägarna,
vilket för yrkestrafiken innebär en ytterligare
belastning utan någon ersättning
i form av t. ex. förbättring av trafikleder.
Härigenom utsätts såvitt jag kan förstå
den yrkesmässiga lastbilstrafiken
för en skev konkurrens i förhållande
till övrig godstrafik.
Vilka följder får då denna nya skatt?
Ja, det är svårt att avgöra. Låt mig dock
kortfattat se på några av konsekvenserna.
För jordbruket ökar driftkostnaderna,
vilket ovillkorligen påverkar livsmedelspriserna,
som vi alla är beroende
av. För skogsbruk och industri medför
den nya skatten ökade drift- och produktionskostnader
samt ökade priser på
produkter. Detta försvårar konkurrensen
på exportmarknaden, vilket är synnerligen
allvarligt.
Producenterna begär och kommer att
ta ut kompensation i form av högre
priser. Det blir konsumenterna som får
betala, och dessa kommer i sin tur att
begära kompensation i form av löneökningar.
Resultatet är ingenting nytt
för oss: det blir en fortsatt påspädning
av inflationen.
Blir då inkomstförstärkningen för staten
den i propositionen beräknade?
Jag tror det inte. Till höjda driftkostnader
och omkostnader för den
statliga verksamheten åtgår en viss del
av den beräknade inkomstförstärkningen.
Direkta merutgifter blir det t. ex.
för icke lönsamma busslinjer. Genom
en ökad inflation, som ju är ett resultat
av den föreslagna skattehöjningen,
får penningen lägre värde och därigenom
mindre köpkraft även för statliga
verk. Den inkomstförstärkning som finansministern
har räknat med kommer
alltså att ätas upp från många håll.
Våra landsting och kommuner får
genom skatten också ökade driftkostnader,
och därigenom driver denna skattehöjning
direkt på höjningen av kommunalskatt
och landstingsskatt. Detta
medför i sin tur ökade utgifter för
staten i form av skatteersättning till
skattetyngda kommuner och landsting.
Här försvinner ytterligare en del av
den beräknade inkomstförstärkningen.
Man har all anledning att fråga sig vad
det egentligen blir kvar.
Herr talman! Låt mig något se på den
grupp av enskilda människor som utsätts
för verkningarna av denna skattehöjning!
Den drabbar hårdast dem som
bor i landets glesbygder, eftersom de
har längre färdvägar, vare sig det gäller
resor till och från arbetet eller nödvändiga
transporter och resor i den dagliga
sysselsättningen. Bilen är i dag för de
flesta bilägare, vågar jag påstå, en absolut
nödvändighetsvara. Den ingår som
en konstant del av den personliga budgeten.
Jag har, herr talman, inte velat underlåta
att framföra dessa kortfattade synpunkter.
I likhet med herr Nordgren
skulle jag gärna ha velat yrka bifall till
vår motion, men jag skall avstå av samma
skäl som han redovisade, även om
jag som han är övertygad om att både
huvuddelen av svenska folket och huvuddelen
av kammarens ledamöter
skulle vilja stödja ett sådant avslagsyrkande.
Till slut vill jag framhålla att höjningen
av skatten på motordrivmedel,
som jag ser det, verkar i en riktning
direkt motsatt den prisstabiliseringspolitik
som årets finansplan gav uttryck
åt. Jag anser att den är ytterligare en
Onsdagen den 2 februari 1906
Nr 5
51
vedpinne i den inflationsbrasa som redan
brinner med klar och full låga.
Herr HAMRIN i Jönköping (fp):
Herr talman! Jag skall begränsa mig
till några mycket korta randanmärkningar,
närmast i anslutning till en
motion som väckts inom det ämnesområde
vi nu diskuterar. I denna motion,
som jag gärna tar på mig huvudansvaret
för, hemställs det att också
den grupp av maltdrycker som i
styrka ligger ovanför det s. k. lättölet,
blir föremål för viss skatteskärpning.
Jag kan inte se annat än att
det finns fog för en sådan åtgärd; annars
skulle motionen självfallet inte
ha väckts.
Man kan i varje fall vid en rent
nykterhetspolitisk bedömning inte
komma fram till annan slutsats än att
det icke kan vara riktigt att enbart
företa en prisjustering beträffande
sprit och vin, men låta maltdryckerna
ligga stilla i prishänseende, alldeles
som om de i dagens läge inte vore
något individuellt eller socialt problem.
En skatteskärpning bör ske, menar
jag, över hela linjen. Jag kan inte se
att man med de mycket begränsade justeringar
som här föreslås, på något
sätt faller den s. k. alkoholpolitiska
kommittén i ämbetet. När kommer för
övrigt den att framlägga några förslag?
Det är ju konstaterat, herr talman,
att särskilt mellanölet blivit en succé
— ur bryggerinäringens synpunkt nota
bene, således en försäljningssuccé.
Vad nytillskottet gett eller kommer att
ge för utslag i de statistiska data som
är av särskilt intresse för t. ex. våra
barnavårds- och nykterhetsnämnder,
för våra polismyndigheter, för andra
samhälleliga organ med enahanda befogenheter,
är ännu inte öppet och
fullständigt redovisat, men man har
på känn att effekten är och kommer
att bli i hög grad negativ. Alldeles nyligen
meddelades för övrigt i pressen,
Höjd indirekt beskattning
att ölet under de senaste månaderna
fått en delvis helt ny kundkrets, i det
att de svenska kvinnorna i allt större
utsträckning numera kan räknas in
bland maltdrycks- och särskilt mellanölskonsumen
terna.
Hur man kan få eu sådan erfarenhet
att passa in i bilden av en, nyktcrhctspolitiskt
sett, positiv värdeskala,
ter sig i varje fall för mig utomordentligt
gåtfullt. Inte gagnas hemlivet,
inte gagnas barnens tillsyn och fostran
av att mödrarna följer i männens spår
och skaffar sig nya alkoholvanor. Det
borde vi väl ändå alla kunna vara överens
om.
Att mellanölets frisläppande skulle
minska den rena spritkonsumtionen
och allmänt taget nedbringa skadeverkningarna,
är sannerligen inte på
något sätt verifierat. Vad vi däremot
vet, är att alkoholkonsumtionen totalt
gått i höjden, och av sådant kommer
— det vet vi av erfarenhet — ingenting
gott. Men, herr talman, exakt hur
förhållandena påverkats efter den 1 oktober,
då mellanölet som bekant debuterade,
vet vi ännu inte. Man skulle
i det sammanhanget vilja hemställa till
finansministern att inom en inte alltför
avlägsen framtid ge oss en redogörelse
för utvecklingen på detta område.
Det är ju finansministern som här
håller i trådarna, kanske något oegentligt,
kan man tycka, eftersom det rör sig
inte bara om en fiskalisk fråga, utan
väsentligen om en i hög grad socialt
och medicinskt betingad fråga. Men
även finansministern måste uppenbarligen
ta hänsyn också till den aspekten
i sin bedömning, det är jag fullt medveten
om.
Vad nu speciellt maltdryckerna beträffar,
har mina medmotionärer och
jag en annan uppfattning än departementschefen
och utskottet. Vi menar
att det måste vara riktigt att i den
nu aktuella prisjusteringen inkludera
också vissa maltdrycker som blivit billigare
genom inflationen, för att på det
52
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
sättet uppnå en dämpande effekt även
på den sektorn.
Jag tror att det kan vara välbetänkt
att, genom att låta skatteskärpningen
drabba just de tre starkare ölsortimenten,
jämna vägen för det s. k. lättölet,
som ju aldrig från nykterhetspolitisk
synpunkt vållat några bekymmer, men
som bryggerinäringen betecknande nog
tycks ha släppt intresset för, att döma
av den minskade reklam som man numera
består denna produkt.
Det har synts mig vara på sin plats,
att också den opinion, som jag härvidlag
företräder, fått komma till tals i
dagens debatt. Med hänsyn till att vi
röstmässigt uppenbarligen befinner oss
i ett, skall jag säga, markerat underläge
avstår jag naturligtvis från att
ställa något yrkande.
Herr LUNDBERG (s):
Herr talman! Det är med ett visst
intresse jag åhör alla sådana här debatter.
Nu har inflationen blivit det spöke
som alla tar fram. Jag undrar om det
inte vore bättre, att företrädarna för oppositionen
i stället för att kritisera regeringens
politik frågade sig: Har vi
själva verkligen tagit krafttag för att
komma till rätta med inflationen? Jag
tror för övrigt att det bara är drömmerier
att tro, att man i ett penninghushållningssamhälle
över huvud taget
kan undvika en inflatorisk utveckling.
Det har också sagts att samhällssektorn
vuxit för mycket. Jag har tyvärr
inte hunnit gå igenom oppositionens
alla motioner till årets riksdag. Men om
de borgerliga verkligen menar någonting
med talet om att vi bör minska
samhällssektorn, förutsätter jag att oppositionen
i sina motioner föreslår
besparingar på åtminstone ett par
miljarder kronor. Eftersom jag alltså
ännu inte läst de borgerligas motioner,
vill jag fråga. Tar man en miljard
från försvaret eller tar man mer? Är
det på socialpolitikens område man vill
spara? Skulle det vara så att damerna
och herrarna i sina motioner inte anvisat
hur vi skall minska samhällssektorn,
så är ju detta bara allmänt prat
och inget annat.
Vad beträffar frågan om specialbudgeter
har jag fått det intrycket, att man
inom statsrevisionen varit ense om att
denna specialbudgetering inte behövs
Man bör slopas, varigenom vi skulle berias
från detta onödiga krångel.
Jag begärde emellertid ordet för att
beröra frågan om punktskatterna. Jag
har tidigare deklarerat att jag inte tror
att punktskatter har någon styrande effekt
utan att deras uppgift endast är att
tillföra statskassan pengar. Jag tror inte
heller att vi kan påverka konsumtionen
genom punktskatter. Jag har därför vid
alla tillfällen ställt mig kritisk till förslag
om punktskatter. Jag accepterade
omsättningsskatten, eftersom jag i den
såg ett verktyg att komma åt alla skattesmitare.
Nu har man emellertid måst återgå till
punktskatter. Jag ställde mig kritisk till
den senaste sänkningen av den direkta
skatten. Det hade varit bra att ha de
pengarna nu, då vi kommit i ett samhällsekonomiskt
läge där vi behöver
pengarna.
Jag skall inte i detalj gå in på det nu
föreliggande förslaget. Jag vill bara deklarera
att jag alltid med förkärlek sagt
nej till förslag om spritskatter. Tillverkning
och distribution av en liter sprit
kostar i dag 2 kronor, medan vi, som
finansministern sade, tar ut 29 kronor
av konsumenterna. Även om många så
värdesätter spriten, att de anser att den
inte kan bli för dyr, tycker jag att det är
i allra högsta grad osmakligt att staten
gör sina finanser beroende av spritförsäljningen.
Jag har tidigare sagt — senast i remissdebatten
— att jag inte vill vara
med om att höja spritskatten, och jag
kommer inte heller i dag att rösta för
den föreslagna höjningen.
Följden blir att det sociala eländet
ökar och inte att spritmissbruket mins
-
Onsdagen den
kar. Detta kommer också att ställa
större krav på kommunerna som får
ökade kostnader för de sociala offren
för spritmissbruket. Jag kan inte rösta
för en prishöjning som får sådana följder.
Det är märkligt att utskottet har tillstyrkt
en skattelindring för lättviner.
Finns det inte längre någon nykterist
inom utskottet? Lättvinerna utgör ju i
dag ett tillvänjningsmedel för ungdomen.
Jag vet inte om herrarna och damerna
har kunnat undgå att lägga märke
till att ungdomar drar sig för att ta
starksprit eller pilsner, men vin anses
vara någonting som ungdomen kan nyttja.
Är lättvin och vin över huvud taget
mindre skadligt ur nykterhetssynpunkt
än t. ex. starköl? Är alkoholprocenten
i vin lägre än i starköl? Enligt uppgifter
i propositionen har vinet en högre
alkoholhalt. Då finns det ingen vettig
anledning att göra det billigare. Det
medför bara ytterligare tillvänjning för
ungdomen.
Förr i världen var vi vana vid att herr
Dickson slutade sina anföranden i kammaren
med att göra en hemställan till
herr Olsson i Gävle att vi skulle få starköl.
Jag har en känsla av att herr Dickson
numera skulle kunna göra en hemställan
att vi skall få bort brännvinskonsumtionen;
därmed skulle all nöd och
allt elände vara eliminerat. Jag tror att
vi skall vara försiktiga med att tro i
sådana här sammanhang och akta oss
för att sammankoppla priset på sprit
med nykterhetspolitiska åtgärder.
Herr talman! Jag har velat deklarera
att jag inte kommer att stödja förslaget
om höjning av priset på sprit, trots att
jag själv slipper undan skattehöjningen,
eftersom jag varken röker eller super.
Centerpartiets talesmän är så entusiastiska
för sina motioner och tror att
de innebär en lösning av problemen.
Jag undrar vad centerpartiets väljare
säger när de får läsa de recept som deras
riksdagsmän har anvisat. Jag tror
att deras reaktion kommer att bli ganska
negativ.
2 februari 19(i(i Nr 5 53
Höjd indirekt beskattning
Herr Enskog och herr Boo framhöll
att det inte är de som har skapat det
konjunkturläge vi har nu. Vilka av de
åtgärder som lett till nuvarande konjunkturläge
är det då som man skulle
vilja ha ogjorda, om man undantar en
viss bristande balans i utrikeshandeln?
Har vi haft mera sparande förut än nu?
Jag vill bara erinra om att vi för några
år sedan diskuterade ATP, och vi vet
alla vilket beslut som fattades. ATP
innebär ett sparande för svenska folket,
och utan detta sparande hade vi
inte kunnat finansiera vare sig kommunernas
investeringar eller andra investeringar
som är nödvändiga i dagens
samhälle. Herr talman! Även om ATP
och vår socialpolitik innebär trygghet
för oss och även om vi kanske kan
vänta oss en förändring i ekonomiskt
avseende, så tror jag att det är dumheter
att tala om att det skulle vara
så uselt ställt med sparandet i dag. Tyvärr
har vi alltför många inkomsttagare
i Sverige vilkas inkomst ligger under
15 000-kronorsstrecket; vi kan inte begära
att de skall spara mer än de gör i
dag.
Herr DICKSON (h) kort genmäle:
Herr talman! För att få en korrekt
historieskrivning beträffande de en gång
i tiden ibland inträffande kontroverserna
mellan mig och vår bortgångne kamrat
Olsson i Gävle, som jag ofta saknar,
ber jag att få påpeka att vad jag den
gången ville åt inte var starkölet — det
kunde ha varit vad som helst i det avseendet
— utan det var den antediluvianska
lagstiftning som vidlådde just
starkölet, innebärande att ingen vid full
hälsa varande svensk man eller kvinna
på lagligt sätt kunde få tillhandla sig
eller förtära denna dryck. På den punkten
tyckte jag att man kunde göra en
viss ändring.
Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:
Herr talman! Jag minns inte om herr
Dickson hade motioner om att man
lagstiftningsmässigt skulle försöka kom
-
5 — Andra kammarens protokoll 1966. Nr 5
54
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
ma till rätta med ifrågavarande problem.
Men däremot vet jag att han vid
nästan varje tillfälle upprepade sin
hemställan till herr Olsson i Gävle, som
också jag satte mycket stort värde på.
Men om det var en retorisk fråga utan
reell innebörd, är det självklart att jag
måste ha missuppfattat herr Dickson.
Herr DICKSON (h) kort genmäle:
Herr talman! Det är mig en källa till
stor förvåning att herr Lundberg, vars
beläsenhet kanske är bland de största
här i kammaren, inte känner till det
litterära verk, som den motion jag då
väckte, innebar. Jag rekommenderar
därför herr Lundberg att efter kammarens
nu snart timande avbrott i förhandlingarna
bege sig till biblioteket för att
där ytterligare upplysa sig i detta avseende.
Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:
Herr talman! Jag skall bara be att få
erinra om att vad jag här berört endast
gäller vad herr Dickson talat om i kammaren.
Eftersom jag har mera aktuella
saker för händer, kan jag inte glädja
herr Dickson med att jag kommer att
söka efter hans litterära verk, eftersom
jag inte har den uppfattningen att de
har det värde som herr Dickson själv
tror.
Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):
Herr talman! Bara några få ord med
anledning av finansminister Strängs senaste
yttrande. Arbetsordningen i kammaren
är ju sådan att jag inte hade tillfälle
att komma med någon replik efter
detta yttrande.
Jag skulle vilja nämna två saker. När
finansministern här talar om genomslaget
i konsumentprisindex vid ett
borttagande av å ena sidan skattehöjningen
å brännoljan, vilket kostar cirka
40 miljoner, och å andra sidan en höjning
av spritskatten, som ger cirka 100
miljoner, får finansministern inte glöm
-
ma bort att vi dessutom har föreslagit
att bensinskattehöjningen skulle minskas
med 60 miljoner kronor, vilket givetvis
också har sin verkan. Såvitt jag
vet brukar finansministern dessutom
inte vara särskilt intresserad av att i
konsumentprisindex räkna in de höjningar
som beror på ökning av de indirekta
skatterna. Det väsentligaste i
det jag ville framhålla var att skatten
på dieseloljan höjer kostnadsläget.
Den huvudsakligaste anledningen till
att jag nu tagit till orda, herr talman, är
att finansministern var så överraskad
över mina uppgifter om att dieseloljan i
fråga om drivmedelsförbrukningen så
kraftigt överväger i den yrkesmässiga
lastbilstrafiken, att han trodde att jag
omedvetet hade givit en felaktig uppgift.
Han gav mig det erkännandet, att
jag nog skulle vara villig att rätta uppgiften,
om jag senare skulle finna den
vara felaktig.
Jag vill emellertid slå fast, herr talman,
att den utredning som jag har
framför mig och som är gjord inom
branschen, ger till resultat vad jag förut
nämnde i fråga om den yrkesmässiga
trafiken. Även om man tar med
också den icke yrkesmässiga lastbilstrafiken
kommer resultatet ändå att bli
att användningen av dieselolja visar
sig kraftigt väga över användningen av
bensin.
Herr ÅKERLIND (h):
Herr talman! Socialdemokraterna har
ofta talat om att de är arbetarvänliga,
att vi har en arbetarregering o. s. v. Jag
vill påstå att det föreliggande förslaget
om höjning av bensinskatten är klart
arbetarfientligt. Det är massor av arbetare
i Sverige som är beroende av en bil
för att kunna komma till och från sitt
arbete. Särskilt gäller detta i glesbygderna.
Många av dessa arbetare är lågavlönade
och har svårt att få utgifter
och inkomster att gå ihop. Dessa skall
nu alltså drabbas ytterligare därför att
Onsdagen den 2 februari 1966
Nr 5
de vill arbeta och göra rätt för sig och
inte ligga samhället till last. Eu arbetare
som har fem mil till arbetet får genom
regeringens förslag om höjd bensinskatt
vidkännas en skatteskärpning
med över 100 kronor om året. Niir han
Sedan måste byta bil för att kunna fortsätta
sitt arbete tvingas han betala någon
sorts nöjesskatt för det i form av
accis. Är detta arbetarvänligt?
Staten lämnar lokaliseringsstöd till
glesbygderna. Därefter drar man in
postkontor och järnvägar så att människor
blir tvungna att använda sig av
bilar i ännu större utsträckning än tidigare.
Sedan tar man tillbaka lokaliseringstödet
genom skatter på bilar och
bensin. Är det sådant som kallas aktiv
lokaliseringspolitik eller rättvis inkomst-
och förmögenhetsfördelning?
Många lågavlönade med stora resekostnader
måste för närvarande leva
mycket sparsamt för att slippa begära
socialhjälp. Situationen för dessa vill
man nu alltså ytterligare försämra.
Finansministern har liksom många
andra äldre människor svårt att acceptera
sådana nymodigheter som bilismen.
Det är sorgligt att finansministern
anlägger samma syn på kor och bilar.
En ko kan man mjölka tills den dör,
men tänker verkligen finansministern
mjölka bilisterna på samma sätt?
Finansministern säger att trots beskattningen
av bilismen fortsätter denna
mjölkko att frodas. Menar herr
Sträng att beskattningen av bilismen
bör skärpas tills att arbetarna inte längre
har råd att ha bilar?
Avdraget vid deklarationen för kostnader
för resor till och från arbetet är
dessutom så lågt att det inte tillnärmelsevis
motsvarar kostnaderna.
Jag skulle för min del gärna ha sett
att utskottet helt avslagit föreliggande
förslag om höjning av bensinskatten.
Men eftersom endast två »höjningsförslag»
nu föreligger måste jag välja det
minst onda, alltså förslaget om en höjning
med endast 3 öre per liter.
Höjd indirekt beskattning
Med detta anförande, under vilket
herr talmannen återtog ledningen av
förhandlingarna, var överläggningen
slutad.
Herr TALMANNEN yttrade:
Ärendet kommer att företagas till avgörande
på sådant sätt, att beslut först
fattas beträffande de frågor som berörs
i de vid betänkandet fogade reservationerna,
varvid viss uppdelning sker av
frågan om beskattningen av motorbränslen.
Alkoholbeskattningen
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 1);
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Gustafson i Göteborg begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den,
som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 1, såvitt avser
alkoholbeskattningen, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
1) av herr Stefanson m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafson i Göteborg begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 137 ja och 76 nej,
varjämte 1 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
56
Nr 5
Onsdagen den 2 februari 1966
Höjd indirekt beskattning
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Beskattningen av motorbränslen
a) Bensin
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 2)
i motsvarande del; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Gustafson
i Göteborg begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 1, såvitt avser
beskattningen av bensin, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
2) av herr Stefanson m. fl.
i motsvarande del.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafson i Göteborg begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 112 ja och 102 nej,
varjämte 1 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
b) Brännolja
Herr talmannnen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 3);
och fann herr talmannen den förra pro
-
positionen vara med övervägande ja besvarad.
Herr Brandt begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 1, såvitt avser
beskattningen av brännolja, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit reservation
3) av herr John Ericsson
m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för nej-propositionen.
Herr Gustafson i Göteborg begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 102 ja och 110 nej, varjämte
3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit reservationen
3) av herr John Ericsson
m. fl.
c) Gasol
Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 2)
i motsvarande del; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr Gustafson
i Göteborg begärde emellertid
votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 1, såvitt avser
beskattningen av gasol, röstar
Onsdagen den 2 februari 1966
Nr 5
57
Ju;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
2) av herr Stefanson m. fl.
i motsvarande del.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för ja-propositionen.
Herr Gustafson i Göteborg begärde
emellertid rösträkning, varför votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 112 ja och 103 nej,
varjämte 1 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
Bilaccisens storlek
Sedan herr talmannen konstaterat,
att det av herr Asp under överläggningen
framställda villkorliga yrkandet beträffande
bilaccisens storlek förfallit på
grund av kammarens beslut angående
beskattningen av brännolja, bifölls utskottets
hemställan i fråga om bilaccisens
storlek.
Bilaccisens ikraftträdande
Herr talmannnen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till reservationen 5);
och fann herr talmannnen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Fru Holmqvist begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
betänkande nr 1, såvitt avser
bilaccisens ikraftträdande, röstar
Ja;
Höjd indirekt beskattning
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit reservationen
5) av herr John Ericsson
m. fl.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
ha röstat för nej-propositionen.
Herr Magnusson i Borås begärde emellertid
rösträkning, varför votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgavs 103 ja och 109 nej, varjämte
4 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit reservationen
5) av herr John Ericsson m. fl.
Utskottets hemställan i de delar beträffande
vilka beslut icke tidigare fattats
Bifölls.
§ 3
Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 53, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till förordning angående ändrad lydelse
av 2 § 1 mom. förordningen den 24 maj
1957 (nr 209) om skatt på sprit och
vin, m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
§ 4
Tillkännagavs, att Kungl Maj :ts proposition
nr 23, med förslag till lag om
företagsinteckning m. in., överlämnats
till kammaren.
Denna proposition bordlädes.
§ 5
Meddelande om enkel fråga
Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Nilsson
58
Nr 5
Torsdagen den 3 februari 1966
i Gävle till herr statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet angående
sträckningen av Europaväg 4 vid
Gävle.
§ 6
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.01.
In fidem
Sune K. Johansson
Torsdagen den 3 februari
Kl. 16.30
§ 1
Svar på fråga ang. ändring av skyddsområdesbestäm
melserna
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för försvarsdepartementet,
herr statsrådet ANDERSSON, som yttrade:
Herr
talman! Herr Petersson har frågat
mig, om jag avser att ändra nuvarande
skyddsområdesbestämmelser och
i så fall när nya bestämmelser kan förväntas.
Bestämmelserna om skyddsområden
för fästningar och motsvarande anläggningar
överses för närvarande av den
s. k. skyddsområdesutredningen. Utredningen
beräknas vara slutförd under
första kvartalet i år, vilket också anges
i årets riksdagsberättelse. Efter remissbehandling
av utredningsförslaget kommer
detta att beredas inom försvarsdepartementet.
Nya bestämmelser kan
beräknas föreligga vid årsskiftet.
Vidare anförde
Herr PETERSSON (h):
Herr talman! Jag ber att få tacka försvarsministern
för svaret på min fråga.
Genom riksdagsberättelsen vet jag att
den s. k. skyddsområdesutredningen beräknas
vara slutförd under första kvar
-
talet i år. Inom Norrbottens läns landsting
har vi undan för undan märkt vilka
svårigheter de gällande skyddsområdesbestämmelserna
utgör framför allt
när det gäller utländska provinsialläkare.
Min avsikt med frågan var dels
att vi i landstinget skulle få klarhet om
när nya bestämmelser kan förväntas,
dels att vi på detta sätt kanske också
skulle kunna få försvarsministerns
hjälp, så att nya bestämmelser kan utfärdas
snarast möjligt.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 2
Svar på fråga ang. försäljning av svenska
fiskefångster i norska hamnar
Ordet lämnades på begäran till
Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena NILSSON, som yttrade:
Herr talman! Herr Johansson i öckerö
har frågat chefen för jordbruksdepartementet,
om han är beredd att hos de
norska myndigheterna söka utverka tillstånd
för svenska fiskebåtar, som på
grund av storm eller haveriskador måste
anlöpa norsk hamn, att där försälja
eller transitera sina fångster.
Frågan har överlämnats till mig för
besvarande.
Torsdagen den 3 februari 1900
Nr 5
59
Svar på fråga ang. försäljning av svenska fiskefångster i norska hamnar
Regeringen är väl medveten om all
de .svenska fiskarna önskar få utökade
möjligheter att i Norge omlasta, direktlanda
och transitera sina fångster. Regeringen
har också försökt att med Norge
fä en avtalsmässig reglering av denna
fråga, vilket hittills inte varit möjligt.
I speciella fall har det emellertid genom
beskickningen i Oslo utverkats undantag
från de i Norge gällande restriktionerna.
Självfallet är regeringen beredd
att även i fortsättningen på detta
sätt söka åstadkomma lättnader för de
svenska fiskarna.
Även i internationella sammanhang
— exempelvis då liberalisering av handeln
med fisk diskuterats i EFTA —
har man på svensk sida verkat för större
frihet i berörda avseenden.
Jag vill till slut nämna, att den av
herr Johansson ställda frågan tagits upp
i ett förslag till Nordiska rådets session
i Köpenhamn. Den kommer att utredas
i samband med andra spörsmål som
väckts om ett utvidgat ekonomiskt samarbete
mellan de nordiska länderna.
Vidare anförde:
Herr JOHANSSON i öckerö (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern
för svaret.
Kan jag få lov att tolka svaret som
en smula välvilligt? Utrikesministern
säger att regeringen gjort vad den kunnat
men att den inte lyckats få till stånd
avtal. Vidare framhåller utrikesministern
att regeringen i speciella fall är
beredd att underhandla med de norska
myndigheterna för att fiskarna skall
få större frihet och han påpekar även
att frågan tagits upp i Nordiska rådet.
Tillåt mig, herr talman, att med några
ord ge bakgrunden, till att jag ställt
min fråga.
Våra fiskare har den känslan att det
kärvat till sig i Norge på senaste tiden,
d. v. s. att det blivit allt besvärligare
med transiteringen. Vintern har varit
och är fortfarande sådan, att våra fis
-
kare i mycket stor utsträckning fått
lämna de svenska hamnarna och gä upp
till Nordsjön. Orsakerna är två. Den
ena är att det för närvarande verkar
som om Kattegatt och Skagerack tömts
på sill — det finns ingenting att få. Den
andra orsaken är att det har förekommit
hårda sydostliga vindar och att den
ena stormen har avlöst den andra på
Nordsjön. Det kan ibland inträffa att
fiskare, som varit ute en eller kanske
på sin höjd två dagar på Nordsjön, på
grund av storm måste söka nödhamn i
Norge.
I allmänhet anlöper man inte norska
hamnar på grund av annat än haveriskada
eller storm. Det har efter hand
löpt in ganska många svenska båtar av
den anledningen. I detta sammanhang
har aktualiserats fall från Egersund och
från Farsund. Det är dock bara en liten
del av fallen, som blivit allmänt kända,
eftersom man ofta tyckt att det inte
varit någon idé att försöka göra sig av
med fångsten.
Dessa fiskare har haft möjlighet att
i Norge t. ex. försälja fångsten till fiskmjölsfabriker
till ett relativt lågt pris.
Det har rört sig om cirka 50 öre per
kg. Som var och en kan förstå blir det
rena förlusten att göra en sådan försäljning,
när man kommer i land med
en fångst på kanske 100—200 lådor.
Men detta är inte det enda problemet.
Om fiskarna får sälja sin fångst
i Norge, får de inte ligga kvar i t. ex.
Farsund utan måste antingen gå till
Egersund eller till Kristiansand. Det är
cirka 40 sjömil från Farsund till Egersund.
Om de i stället skall till Kristiansand,
har de 60—70 sjömil dit.
Vi får inte heller glömma bort att det
är storm under den tid som de ligger
i nödhamnen. Med storm menar jag i
detta sammanhang att det är så pass
hård vind att fiskarna inte kan gå ut
till havs och fiska.
Vi får förstå deras reaktion i detta
fall. De har kämpat sig i land efter en
hård storm — kanske en sådan syd
-
eo
Nr 5
Torsdagen den 3 februari 1966
Svar på fråga ang. försäljning av svenska
ostlig storm, som har rått inte minst
i natt — med en fångst på måhända
100—200 lådor. Den första frågan blir
självfallet vad de skall göra med sin
fisk. Deras första åtgärd blir att söka
upp en båt, som skall gå hem med sin
fångst. Om de lyckas med detta, ber de
ägaren av denna båt att ta med sig
även deras fångst. Detta har under tidigare
år i allmänhet gått väl, men nu
ser det ut som om det vore omöjligt att
genomföra. Det är inför detta som det
uppstått en så stark reaktion.
Om det vore så att norrmännen på
något sätt förlorade eller led skada genom
detta förfaringssätt, kunde vi förstå
deras inställning. Men detta kan väl
ändå inte vara förhållandet, när fiskarna
bara vill överföra fångsten till en
annan båt. Märk väl att det huvudsakligen
är fråga om flyttrålfiske, varvid
det är två båtar, som fiskar i ett lag.
Den ena båten har därvid kanske bara
fått 100 lådor fisk medan den andra
har fått 400. Vad man begär är då bara
att de 100 lådorna skall få överföras
till den båt, som redan har 400 lådor
i lasten. På så sätt slipper den förra
båten att fara långa vägar för att försälja
en så liten fångst.
Jag vill påpeka att avståndet från
Egersund till närmaste svenska hamn
är ungefär 160 sjömil. Från Farsund är
avståndet något kortare.
Våra svenska fiskare tycker att det
verkar som om norrmännen skulle bli
allt mindre samarbetsvilliga ju mer fisk
de får sälja till oss. Den norska exporten
till Sverige uppgick föregående år
till 82 miljoner kronor och ökade från
1964 till 1965 med 13 miljoner kronor,
under det att vår försäljning till Norge,
inklusive konserver, under det senaste
året rörde sig om 4,8 miljoner kronor.
Det är klart att utrikesministern och
jag kan resonera i lugn och ro om
denna fråga, men vi måste också förstå
fiskarnas reaktion när de efter att
ha kämpat sig igenom en dålig natt
eller kanske en snöstorm kommer in och
fiskefångster i norska hamnar
ser allt sitt arbete vara förgäves utan
den minsta chans att lämna fångsten.
Herr talmannnen avbröt med klubbslag
och yttrade:
Jag får erinra den ärade talaren om
att ett inlägg i samband med en enkel
fråga skall vara kort.
Talaren fortsatte:
Herr talman! Jag ber om ursäkt för
att mitt inlägg kanske blev litet längre
än vanligt. Jag skall försöka sluta om
jag kan få en hygglig avslutning på diskussionen,
vilket jag inte tror att jag
får. Jag litar emellertid i detta fall på
att herr utrikesministern och den svenska
regeringen på de vägar som är möjliga
försöker åstadkomma lättnader för
oss.
Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena NILSSON:
Herr talman! Jag kan försäkra herr
Johansson i öckerö att vi från det
svenska utrikesdepartementets sida skall
göra vad vi kan för att tillmötesgå de
svenska fiskarnas intressen. Som herr
Johansson själv påpekade har vi ju lyckats
tämligen hyggligt med det tidigare.
Herr Johansson anser att det har kärvat
till sig under den allra senaste tiden.
Det är möjligt. Jag vet inte om
herr Johansson därmed vill ha sagt att
man sedan det blivit en borgerlig regering
i Norge har börjat skärpa sin
praxis, men jag tycker ändå att vi skall
vara litet försiktiga i våra omdömen och
avvakta hur den norska regeringen och
de norska myndigheterna behandlar
dessa frågor i fortsättningen.
Regeringen skall emellertid såvitt
möjligt tillvarata de svenska fiskarnas
intressen. Vi hoppas och tror dock att
de norska myndigheterna och den nya
norska regeringen skall visa samma förståelse
som den föregående.
Herr JOHANSSON i öckerö (fp):
Herr talman! Att den kärva situationen,
herr utrikesminister, skulle ha med
Torsdagen den 3 februari 196(i
Nr 5
Öl
Svar på fråga ang. persontrafiken på järnvägslinjen Sveg—Östersund
regeringsskiftet att göra har jag inte
ägnat den minsta tanke. Om det förhåller
sig så vet jag inte. I så fall är
det bara att beklaga att den nya regeringen
har intagit en kärvare ståndpunkt.
Jag har emellertid den känslan
att det är andra saker som här spelar
in.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 3
Svar på fråga ang. persontrafiken på
järnvägslinjen Sveg—Östersund
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet PALME, som yttrade:
Herr
talman! Som svar på herr Wikners
fråga vill jag meddela, att SJ i dagarna
kommer att påbörja lönsamhetsundersökningar
för vissa avsnitt av inlandsbanan.
Undersökningarna avser i
första hand persontrafiken. SJ har underrättat
representanter för berörd personal
liksom berörda kommuner och
länsstyrelser samt meddelat att närmare
informationer kommer att lämnas.
De grundläggande undersökningarna beräknas
vara avslutade i början av nästa
år. Därefter kommer förslag om trafikens
lämpligaste uppläggning att läggas
fram. Enligt den ordning som tilllämpas
vid handläggning av dessa frågor
kommer lokala myndigheter och enskilda
intressenter att beredas tillfälle
att framföra sina synpunkter. Frågan
om indragning av enskilda tåglägenheter
under undersökningstiden får bedömas
i vanlig ordning med hänsyn till
bl. a. resandefrekvensen.
Vidare anförde:
Herr WIKNER (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka
statsrådet för svaret på min fråga.
Herr statsrådet meddelar att »SJ i
dagarna kommer att påbörja lönsam
-
hetsundersökningar för vissa avsnitt av
inlandsbanan» och vidare att »lokala
myndigheter och enskilda intressenter»
kommer att »beredas tillfälle att framföra
sina synpunkter». Ja, jag har en
viss erfarenhet av att protester från
ortsbefolkningens sida väger ganska lätt
i detta sammanhang.
Jag ber att ytterligare få anföra några
ord som berör min hembygd i detta fall,
även om någon tidningsreferent kanske
kommer att kalla det för rundsnack. Inlandsbanan
mellan Sveg och Östersund
har en längd av 184 kilometer. Det har
ju talats om indragning av en del turer
på denna handel. Östersund är residensstaden
i länet, således även för Härjedalen.
Länsstyrelsen är förlagd till Östersund,
liksom centrallasarettet, gymnasiet,
yrkesskolor in. in. Häradsskrivarna
finns i Östersund, och vi har juristbyråer
och många andra institutioner
där. På grund härav är vi som bor
i Härjedalen, d. v. s. i utkanten av länet,
i hög grad beroende av goda tågförbindelser
med Östersund. Om någon
av nuvarande rälsbussförbindelser skulle
bytas ut mot landsvägsbussar, vilka
gör täta uppehåll på körsträckan, skulle
det innebära en försämrad reseförbindelse
för oss som bor i utkanterna. Jag
kan också nämna att ganska många
skolungdomar har sina vägar mot Östersund.
Många sjuka besöker Östersund.
Det blir inte bara ett besök för varje
sjukdomsfall utan det kan även bli två,
tre eller flera återbesök. Därför skulle
indragning av någon tur komma att innebära
en väsentlig försämring.
Jag hoppas i alla fall att vi, när denna
fråga kommer på tal, skall bli bönhörda
så långt det är möjligt. Med detta
ber jag än en gång få tacka kommunikationsministern
för svaret på min
fråga.
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet PALME:
Herr talman! Statens järnvägar har
ju att kämpa med en hård ekonomisk
G2
Nr 5
Torsdagen den 3 februari 1966
Svar på fråga ang. föreslagna tågindragningar i Kronobergs län
verklighet, vilket vi här i riksdagen i
stor utsträckning varit ense om att
ålägga dem att ta hänsyn till. Men jag
vet också att SJ är lyhört för ingående
resonemang med en lokal opinion. Den
traditionen kommer SJ säkert att upprätthålla.
Herr talman! Herr Wikner kommer
ju från Härjedalen. Jag har fått en
sparkstötting därifrån, men jag har inte
riktigt kunnat räkna ut från vem jag
har fått den. Därför kanske jag får begagna
tillfället att genom herr Wikner
framföra ett varmt tack för denna gåva.
Jag hoppas att jag får tillfälle att använda
den även i Stockholm.
Herr WIKNER (s):
Herr talman! Jag skall framföra kommunikationsministerns
tack till vederbörande.
När statsrådet talar om att SJ måste
anlägga strängt ekonomiska synpunkter
på trafiken så vill jag nämna att vi
nu har fått en ganska omfattande godstrafik
på ifrågavarande handel i form
av virkestransporter. Jag tror också att
dessa virkestransporter kommer att öka
på grund av nedläggningar av flottleder.
Detta kommer att ytterligare bidra
till att göra denna del av inlandsbanan
ekonomiskt mer bärkraftig. Om nu persontrafiken
ej skulle ge det netto som
kommunikationsministern efterlyser,
hoppas jag att de samlade inkomsterna
av person- och godstrafiken skall göra
det möjligt att bibehålla denna goda
kommunikationsservice.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 4
Svar på fråga ang. föreslagna tågindragningar
i Kronobergs län
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet PALME, som
yttrade:
Herr talman! Liksom vid varje tidta -
bellsskifte sker vid tidtabellsskiftet den
22 maj i år över hela landet en anpassning
av SJ:s transportapparat i riktning
mot bästa möjliga utnyttjande av olika
transportmedel enligt riktlinjerna för
trafikpolitiken. I Kronobergs län berörs
denna gång huvudsakligen trafikområdet
kring linjen Växjö—Emmaboda.
Slutlig ställning har ännu inte tagits
till de förändringar som kan vara motiverade.
Ett antal tåg som numera har
endast ett fåtal resande torde dock bli
ersatta med landsvägsbussar.
Vidare anförde:
Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet
Palme för det svar jag fått. Men,
herr statsråd, det som för närvarande
är på gång inom Kronobergs län när
det gäller tågindragningar och järnvägsdöd
är något väsentligt mer än en
anpassning av tidtabellen.
Dessa frågor har under det senaste
året diskuterats i olika sammanhang,
och den del av befolkningen som drabbas
av tågindragningar och järnvägsnedläggelser
— det gäller både glesbygdsbefolkningen
och befolkningen i
de mindre tätorterna —• frågar sig hur
det skall bli i fortsättningen.
Statsrådet säger i sitt svar, att i Kronobergs
län berörs denna gång huvudsakligen
trafiken på sträckan Växjö—
Emmaboda. Det är visserligen detta
område som nu senast har diskuterats,
men det förhåller sig så, att man här
tar ut en liten del av en längre sträcka
och säger, att just på den delen är lönsamheten
dålig, medan lönsamheten på
sträckan i övrigt är ganska bra. Kvar
står dock, att befolkningen på de orter
som drabbas får svårigheter med resorna
till och från arbetet och med resorna
till och från skolan. Det senare medför
att barnen måste inackorderas på
skolorten.
Jag är medveten om att driften på en
del av de järnvägar som i dag är i bruk
Torsdagen den 3 februari 1906
Nr 5
G3
Svar på fråga ang. föreslagna tågindragningar i Kronobergs län
i framtiden inte kan upprätthållas. Men
när järnvägstrafiken liiggs ned måste
andra trafikmedel ställas till förfogande
för befolkningen i de bygder som
drabbas. Min fråga blir då, om statsrådet
bär för avsikt att intensifiera vägbyggandet
och vägupprustningen, så att
man får hyggliga vägar och bussförbindelser
när tågindragningar sker eller
när järnvägar helt försvinner. Av årets
statsverksproposition framgår emellertid,
att det skall ske en intensifiering
av järnvägsnedläggningarna men att något
ökat vägbyggande inte är aktuellt.
Statsrådet säger vidare att slutgiltig
ställning inte tagits till de förändringar
som kan vara motiverade. Jag noterar
detta. Man frågar sig emellertid vad det
är för motiv som man tar hänsyn till
när det gäller tågindragningar och om
man kommer att ta hänsyn också till
näringslivets och kommunernas intressen
i detta sammanhang.
Det är även berättigat att fråga, om
man i alla lägen strikt skall ta hänsyn
endast till lönsamheten och om man
inte i någon mån i ett statligt företags
verksamhet bör ta hänsyn till de människor
som bor i de bygder som berörs.
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet PALME:
Herr talman! Självfallet skall det tas
hänsyn till människorna; det faktum
att bidragen till s. k. trafiksvaga järnvägssträckor
för närvarande uppgår till
betydligt över 200 miljoner kronor är
ett uttryck för det. I den mån järnvägsnedläggningar
aktualiseras — och att
de obönhörligen måste aktualiseras har
vi såvitt jag vet varit helt överens om
här i riksdagen — tar man hänsyn till
människorna också på så sätt, att man
försöker åstadkomma ersättningstrafik,
t. ex. i form av bussar som är ett billigare
transportmedel på kortare sträckor
och genom vägupprustning.
Herr Gustavsson i Alvesta befarade
att man inte skulle fortsätta att rusta
upp vägarna när man nu lade ner järn
-
vägarna. Av en händelse skrev jag just
innan jag gick ner till riksdagen under
ett brev till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
rörande riktlinjer för flerårsplanernas
uppgörande. I detta brev står
att hög prioritet vid uppgörande av planerna
skall ges åt ersiittningsvägar vid
järnvägsnedliiggelser.
Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep):
Herr talman! Får jag tolka herr statsrådets
senaste inlägg på det sättet, att
en godtagbar ersättningstrafik kommer
att ordnas och vara klar den dag järnvägarna
läggs ned? I så fall kan vi vara
överens.
När jag tog upp vägbyggandet så gjorde
jag det med utgångspunkt från årets
statsverksproposition där det står klart
utsagt att järnvägsnedläggningarna bör
intensifieras, men det utgår i förhålde
till förra året inte några ökade anslag
till vägarna.
Chefen för kommunikationsdepartementet,
herr statsrådet PALME:
Herr talman! Nedläggningarna måste
ju intensifieras om icke detta bidrag på
över 200 miljoner skall öka utomordentligt
kraftigt under de närmaste åren. I
så fall handlar man tvärt emot de önskemål
riksdagen uttalat.
När det gäller vägbyggandet får man
ta hänsyn till fördelningen inom totalramen
när man skall bedöma vilka ting
man kan få utrymme för.
Beträffande ersättningstrafiken är
riktlinjen att den skall ordnas. Hur den
kommer att se ut kommer liksom hittills
att bli beroende av uppgörelser i de
enskilda fallen. Herr Gustavsson i Alvesta
talade om en »godtagbar ersättningstrafik».
Ordet godtagbar kan ju
tolkas på olika sätt av olika inblandade;
därför förs ett resonemang där man försöker
komma fram till en rimlig lösning
när det gäller ersättningstrafiken. Det
har gått hyfsat hittills, och det kommer
att gå hyfsat i fortsättningen också,
hoppas jag.
Härmed var överläggningen slutad.
64
Nr 5
Torsdagen den 3 februari 1966
§ 5
Upplästes följande till kammaren inkomna
skrivelse:
Till Riksdagens andra kammare
Härmed får jag, på grund av ändrade
tjänsteförhållanden, anhålla att
med kammarens tillstånd få avgå från
uppdraget som ledamot av kammaren.
Stockholm den 3 februari 1966
Erland Carbell
Denna avsägelse blev av kammaren
godkänd.
§ 6
Föredrogs och hänvisades till lagutskott
Kungl. Maj :ts å bordet vilande
proposition nr 23, med förslag till lag
om företagsinteckning m. m.
§ 7
Interpellation ang. normerna för representationsbidrag
till befälskårer inom
försvaret
Ordet lämnades på begäran till
Herr OSKARSON (h), som yttrade:
Herr talman! I samband med att enheter
ur främmande krigsmakter besöker
militära förband i vårt land brukar
i de flesta fall värdförbandets befälskårer
anordna samkväm med lunch eller
middag för motsvarande personalkategorier
ur den gästande enheten. För att
bidra till täckandet av dessa kostnader
för respektive kårer kan representationsbidrag
anvisas. Dessa bidrag äskas
och fördelas fortfarande efter normer,
som icke kan anses stå i överensstämmelse
med nutida förhållanden. Som
exempel på fördelningsgrund kan anföras
följande vad gäller måltider.
Måltid | Officerare, u-offlcerare, kadetter (uoilgrad) | Underbefäl, kadetter (u-befäls grad) | Meniga | |
Frukost......................... | 3 |
| 2: — | 2: — |
Standardlunch ........................ | 7 | _ | 5: — | 5: — |
Förstärkt lunch............................ | 10 | _ | 8: — |
|
Representationslunch ........................ | 15 | — |
|
|
Standardmiddag.............................. | 12 | 50 |
|
|
Representationsmiddag (mäss eller bostad)...... | 25 | — | 12: 50 |
|
Representationsmiddag (restaurant)............. | 32 | 50 |
|
|
Här ovan angivna fördelningsgrunder
är icke tidsenliga. Underbefälsyrket av
i dag är sedan flera år tillbaka ett långtidsyrke
i likhet med vad gäller officerare
och underofficerare. Med ändrade
anställningsvillkor har underbefälen
fått sig tilldelade andra och betydligt
mera ansvarskrävande arbetsuppgifter
än vad som var fallet tidigare. De angivna
beräkningsgrunderna torde vara
en kvarleva från den tid, då underbefälsanställningen
var ett korttidsyrke,
och denna personalkår hänfördes till
manskap och meniga. Därför bör de
också i den mån de fortfarande tilläm
-
pas revideras med hänsyn till de ändrade
anställnings- och tjänstgöringsförhållanden
som nu råder.
Numera har också samtliga befälskårer
i princip samma mässordning och
likvärdiga mässvanor, vilket medför att
kostnader vid representationstillfällen i
stort sett är likvärdiga. Därför måste
det vara skäligt att bidragen för bestridande
av kostnader av här angivet slag
uppräknas för underbefäl så att de kommer
i nivå med övriga befälskårer. Även
om man i dessa sammanhang har att
ta viss hänsyn till internationell sedvänja
och tradition torde dock de nor
-
Torsdagen den 3 februari 1966
Nr 5
65
Interpellation ang. tillämpningen av
mer, som här har redogjorts för, vara
föråldrade och tiden mogen för mera
tidsenliga beräkningsgrunder.
Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
få rikta följande fråga:
Är statsrådet beredd att medverka till
att nuvarande normer för representationsbidrag
till befälskårer inom försvaret
i samband med besök av enheter
ur främmande krigsmakter revideras
så att de erhåller en tidsenlig utformning?
Denna
anhållan bordlädes.
§ 8
Interpellation ang. tillämpningen av
upphandlingskungörelsens bestämmelser
Ordet lämnades på begäran till
Herr NORDGREN (h), som yttrade:
Herr talman! Enligt uppgifter från
ett företag som brukar leverera till statliga
myndigheter skulle upphandlingskungörelsens
bestämmelser om anbudsinfordran
och prövning av inkomna
anbud i vissa fall ha tillämpats på ett
sätt som missgynnar enskilda företag.
I anledning härav får jag anhålla om
kammarens medgivande att till statsrådet
och chefen för finansdepartementet
få rikta följande frågor:
1) Anser finansministern att samma
upphandlingsregler skall gälla för statliga
verks upphandling oavsett om de
offererande företagen drivs i enskild
eller statlig regi?
2) Har några bestämmelser utfärdats
som medger särskilt förfarande vid statliga
verks köp från statliga företag?
3) Om så är fallet, vill finansministern
inför kammaren redovisa de grunder
som i så fall ansetts böra gälla ifrågavarande
upphandlingar?
Denna anhållan bordlädes.
upp hand lingskungörelsens bestämmelser
§ 9
Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj:ts propositioner överlämnats till
kammaren:
nr 24, med förslag till lag om vad som
är fast egendom, och
nr 26, angående anslag till markförvärv
för övningsfält m. in. för budgetåret
1966/67 m. m.
Dessa propositioner bordlädes.
§ 10
Anmäldes en till herr talmannen under
sammanträdet avlämnad motion nr
791, av herr Larsson i Hedenäset m.fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 21, angående ytterligare avsättning
av viss del av statens vinst från
I.uossavaara-Kiirunavaara aktiebolag till
Norrlandsfonden och Malmfonden för
forsknings- och utvecklingsarbete.
Denna motion bordlädes.
§ 11
Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:
Till Riksdagens andra kammare
Undertecknad anhåller härmed om ledighet
från riksdagsarbetet från och
med den 8 till och med den 22 ds för
företagande av resa till Tanzania på
uppdrag av Nordiska Tanganyika-projektets
styrelse.
Stockholm den 2 februari 1966
Bo Turesson
Kammaren biföll denna ansökan.
§ 12
Meddelande om enkel fråga
Meddelades, att herr talmannen tillställts
en enkel fråga av herr Jansson
till herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
angående tidpunkten
för militärövningar i Kilsbergsområdet.
66
Nr 5
Torsdagen den 3 februari 1966
§ 13 | Kammarens ledamöter åtskildes här- |
Justerades protokollsutdrag. | efter kl. 17.01. In fidem |
Åke Gustafsson
ESSELTE AB. STHLM 66
614567