3 FÖRSTA KAMMAREN 1960 (Riksdagens protokoll 1960:3)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

3 FÖRSTA KAMMAREN 1960

2—10 februari

Debatter ni. tn.

Tisdagen den 2 februari Sid.

Svar på fråga av herr Hanson, Per-Olof, ang. tillgodoseende av säkerhetskraven
i fråga om atomvärmeverket i Ågesta .......... 3

Interpellationer:

av herr Elofsson, Gustaf, ang. bankernas höjning av in- och utlå ningsräntan

j............................................ 9

av herr Olofsson, Uno, ang. åtgärder mot mörkerolyckor i trafiken,
m. m............................................... 9

Tisdagen den 9 februari

Interpellation av herr Hagberg om beredande av tillräcklig tid åt
ämbetsverk m. fl. för avgivande av svar å remisser............ 13

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 10 februari

Bevillningsutskottets betänkande nr 2, ang. avtal med Irland för

undvikande av dubbelbeskattning ........................... 15

—- nr 3, ang. avtal med Israel för undvikande av dubbelbeskattning 15

— nr 5, ang. ändrad lydelse av 1 § förordningen om särskild skatt

å vissa lotterivinster ...................................... 15

Första lagutskottets utlåtande nr 1, ang. justitieombudsmannens ämbetsförvaltning
................ 15

— nr 2, ang. militieombudsmannens ämbetsförvaltning .......... 15

Jordbruksutskottets utlåtande nr 2, ang. utgifter å tilläggsstat II:
jordbruksärenden ........................................ 15

— nr 3, ang. befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan
..................................................... 15

1 Första kammarens protokoll 1960. Nr 3

Tisdagen den 2 februari 1960

Nr 3

Tisdagen den 2 februari

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollen för den 22, 25,
26 och 27 nästlidne januari.

Ang. tillgodoseende av säkerhetskraven i

fråga om atomvärmeverket i Ågesta

Jämlikt § 20 av kammarens ordningsstadga
hade herr Hanson, Per-Olof,
till herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet
framställt följande
fråga: »Vilka åtgärder ämnar statsrådet
vidtaga med anledning av de allvarliga
erinringarna mot säkerhetskravens tillgodoseende
i fråga om atomvärmeverket
i Ågesta?»

Herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet
LANGE, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid detta
sammanträde besvara nämnda fråga,
erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Herr Per-Olof Hanson
har frågat mig vilka åtgärder jag ämnar
vidtaga beträffande säkerhetskravens
tillgodoseende i fråga om atomvärmeverket
i Ågesta.

Det tillstånd som enligt atomenergilagen
erfordras för att få uppföra och
driva en atomreaktor meddelas av
Kungl. Maj:t. I samband därmed uppställes
även de villkor, som anses påkallade
av säkerhetsskäl. Tillsynsmyndighet
är delegationen för atomenergifrågor
som också — närmast genom sin reaktorförläggningskommitté
— utför en
detaljerad granskning av reaktorns säkerhetsproblem,
innan tillståndet beviljas.
Vid denna granskning tillses givetvis
att den speciella expertisen inom
landet beträffande olika delproblem får
göra sig gällande. Utom reaktorproblemen,
speciellt reglerings- och säkerhetssystemen
samt strålskyddsproblemen
gäller det här tryckkärls- och bcrgrums -

frågor, meteorologiska och hydrologiska
frågor m. m.

Fortlöpande kontakt och erfarenhetsutbyte
äger rum med de organ i utlandet
— främst Storbritannien och
Förenta staterna — som handlägger reaktorförläggningsfrågor.
Om man skall
våga någon generell slutsats, blir den
att vi här i landet har varit försiktigare
än i dessa länder vid lokaliseringen av
reaktorer.

I det här aktualiserade Ågesta-ärendet
förelåg således bland annat en redovisning
av det meteorologiska material
som vid ifrågavarande tidpunkt fanns
tillgängligt beträffande stockholmsområdet.
Kompletterande undersökningar
rörande dessa förhållanden förutsattes
dock av reaktorförläggningskommittén.
Sådana undersökningar pågår för närvarande
med anlitande av meteorologisk
expertis.

Man kan inte bedöma risken på ett
område, exempelvis det meteorologiska,
för sig. Hänsyn måste även tas till övriga
säkerhetsförhållanden. Risken för
spridning av radioaktivitet är således
inte beroende endast av de meteorologiska
förhållandena utan även av de åtgärder,
som vidtagits för att hindra att
radioaktivitet över huvud taget kommer
ut. I Ågesta har man sålunda bergrumsförläggning,
vilket gör säkerhetsmarginalen
större än vid en förläggning ovan
jord. I detta speciella fall har man också
— på rekommendation av reaktorförläggningskommittén
och till priset
av både fördröjning och fördyring —
låtit kläda in bergrummet med en innervägg
av betong och trycktät, svetsad
stålplåt. Vid Ågesta-reaktorn har dessutom
bebyggelse icke ansetts önskvärd
inom två kilometer från reaktorn. Sportstugor
kommer dock att tillåtas intill en
kilometers avstånd. Det har vidare föreskrivits,
att Ågesta-reaktorn icke får
tagas i bruk, förrän anläggningen blivil

Nr 3

Tisdagen den 2 februari 1960

Ang. tillgodoseende av säkerhetskraven i
slutgiltigt godkänd av delegationen för
atomenergifrågor.

En grundlig genomgång av olika säkerhetsaspekter
har ägt rum i detta liksom
i de övriga ärenden om reaktortillstånd,
som hittills behandlats. Givetvis
kommer tillstånd att ta Ågesta-reaktorn
i bruk inte att ges, innan alla de
uppställda villkoren uppfyllts.

Jag finner det självklart att alla rimliga
säkerhetskrav måste tillgodoses så
att atomkraftens fredliga utnyttjande i
vårt land inte skall behöva betraktas
med misstro och rädsla av många människor.
I anslutning härtill vill jag framhålla
att man synes böra ta fasta på ett
uppslag från drätselnämnden i Stockholm
genom att man redan nu direkt
engagerar företrädare för de lokala intressena
i ett kontaktorgan för att kontinuerligt
följa förhållandena vid Ågesta.
Jag väntar mig att atombolaget, vattenfallsstyrelsen
och Stockholms elverk gemensamt
kommer att ta initiativet till
ett dylikt organ. Någon åtgärd från min
sida i denna fråga torde för närvarande
icke vara behövlig.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Herr talman! Tillåt mig att till statsrådet
och chefen för handelsdepartementet
få framföra mitt tack för svaret
på min fråga.

Det rör sig här om ett problem som
har många svåra tekniska aspekter, och
därför är det ju en smula äventyrligt
för lekmän — för mig liksom för handelsministern
— föreställer jag mig, att
diskutera det. Eftersom den offentliga
diskussionen har fått näring av åtskilliga
ting, finns det dock anledning att
ta upp det. Jag delar självfallet helt
statsrådets uppfattning och tar fasta på
den, att man måste tillgodose alla rimliga
säkerhetskrav när atomkraften skall
fredligt utnyttjas i vårt land.

Diskussioner har förekommit på en
rad olika punkter. Det är ju ingen hemlighet
att teknikerna sinsemellan har
diskuterat ganska animerat, så vitt jag
förstår, även om det inte i någon större
utsträckning har skett offentligt, hur det

fråga om atomvärmeverket i Ågesta
är med konstruktionen av rcaktorlocket
och sådana där saker ute i Ågesta, hur
mycket detta kan tåla o. s. v. Man måste
ju alltid räkna med möjligheten av en
olycka och får därför ta hänsyn till en
rad olika risker.

Med anledning av den diskussion som
har förts på senare tid kan man fråga
sig om det någonstans i världen finns
en kraftproducerande reaktor placerad
så nära ett befolkningscentrum som i
fallet Ågesta -—■ en kraftproducerande
reaktor, jag understryker det.

Jag ställer frågan därför att statsrådet
antyder i sitt svar att man här i landet
snarast har varit mera försiktig än
i andra länder när det gällt att tillgodose
säkerhetskraven. Det intrycket får
man inte om man läser t. ex. vad meteorologiska
institutet skriver i ett remissyttrande
till den Samuelssonska utredningen.
Där understryks tvärtom att
man i både England och Amerika tydligen
håller sig med beJydligt större säkerhetsavstånd
för reaktorer än vad
man har gått in för i Ågesta.

Sedan kommer jag till vad som närmast
föranlett min fråga till statsrådet,
nämligen det nyssnämnda remissyttrandet.
I England har man tydligen generellt
uppdragit de meteorologiska undersökningarna
åt ett fristående organ,
närmast motsvarande meteorologiska institutet,
men i Ågesta är det ju en tjänsteman
inom atombolaget, vilket är delanläggare
vid reaktorbygget, som gjort
dessa undersökningar och beräkningar.
Jag har ingen uppfattning om huruvida
han har gjort ett bra eller dåligt arbete.
Jag konstaterar bara att det uppenbart
råder vitt skilda meningar om förutsättningarna
för att räkna om utländska erfarenheter
och beräkningar för svenska
förhållanden. På grundval av de beräkningar
som gjorts har man i Ågesta tänkt
sig en säkerhetszon på 2 km, medan
meteorologiska institutet kommit fram
till att det vore rimligt med 10 km.
Skulle detta senare, mera pessimistiska
antagande vara riktigt, så innebär det ju
att större delen av södra Stockholm ligger
inom riskzonen.

Mot den bakgrunden finns det anled -

Tisdagen den 2 februari 19G0

Nr 3

Ang. tillgodoseende av säkerhetskraven i fråga om atomvärmeverket i Ågesta

ning att fråga: Skall det nu företagas
verkliga meteorologiska intensivundersökningar,
så att expertisen kan komina
till tals och komma någorlunda överens
och så att meningarna i varje fall inte
spretar åt så vitt skilda håll som hittills
i det här sammanhanget?

Vidare är frågan den: Bör man fortsätta
arbetena med Ågestaanläggningen
efter de gamla riktlinjerna, till exempel
när det gäller säkerhetsavståndet, fastän
man fått fram detta material från
meteorologiska institutet som ju ur den
synpunkten förefaller rätt pessimistiskt?
Bet kan ju tänkas att man då råkar i
det läget att ganska mycket måste göras
om i ett senare skede.

Sedan skulle jag gärna vilja ställa ännu
en fråga. Vad innebär det i praktiken
att all expertis inom förläggningskommittén
har tillåtits göra sig gällande?
Under vilka former har detta skett?
Har man till exempel verkligen kunnat
göra sig gällande från meteorologiska
institutets sida? Det förefaller ju knappast
så mot bakgrunden av de skilda
meningar som här har framträtt.

Det är nog bra att det sitter ett par
lekmän i en sådan granskande kommitté,
men vad som framför allt behövs är
väl ett slags fristående och ojävig sakkunnigkommitté.
Det är en sådan som
skall kunna ge oss verkliga garantier för
att säkerhetskraven blir tillgodosedda.
Jag tror inte att det är tillfredsställande
med det läge som för närvarande råder
med personalunion i sådan utsträckning
mellan atombolaget, reaktorförläggningskommittén
och i någon mån även delegationen
för atomenergifrågor, utan jag
tror att detta i själva verket är ganska
oroande. Inte så, att man i och för sig
behöver misstänka att de personer som
sysslar med detta inte skulle vara noggranna
och göra sitt allra bästa. Men
det finns ändå nog skäl att ta allvarligt
på dessa problem och försöka göra en
rollfördelning som går djupare iin den
som för närvarande genomförts.

Herr statsrådet LANGE:

Det kanske är rikligt, herr talman,
som herr Hanson säger, att varken han

eller jag besitter de erforderliga tekniska
förutsättningarna för en ingående
diskussion av ett spörsmål som detta,
diir ändå de tekniska frågorna måste
tillmätas avgörande betydelse. Däremot
tror jag att herr Hanson lika väl som
jag skulle ha möjlighet att göra sig underrättad
om hur dessa frågor i verkligheten
handläggs. Interpellerar man i
en fråga, bör man ju ändå skaffa sig de
uppgifter i det avseendet som finns tillgängliga.

Jag vill i detta sammanhang bara säga,
för det första att visst kan det råda
skilda meningar om vilka åtgärder som
bör vidtagas. Det gör det framför allt
när olika expertgrupper, som har olika
sidor av säkerhetsfrågor att bevaka, för
sin uppfattning till tals om huruvida det
kan vara lämpligt i vissa fall —- och
det tror jag man kan påstå utan alltför
ingående teknisk kännedom — att föreskriva
ett mycket betydande avstånd
mellan reaktorn och den närmaste bebyggelsen.
Men det avståndets storlek
är, hen- talman, beroende av vilken konstruktion
som reaktorn får. Av vad jag
bär läst i pressen och av det yttrande
som herr Hanson åberopade har jag inte
fått intrycket att den meteorologiska expertisen
varit fullt underkunnig om hur
reaktorn konstruerats. Såsom tydligt
framgick av mitt svar på den fråga, som
herr Hanson framställt, inverkar ju hänsynstagandet
till andra säkerhetsfaktorer
också på bedömandet av de risker
som sammanhänger med meteorologiska
och väderleksförhållanden.

Beslutar man sig sålunda — på grund
av vissa önskemål om att undanröja risker
— för en viss konstruktion av en
reaktor och för det hölje, i vilket reaktorn
skall placeras, inverkar detta också
på möjligheterna att eliminera övriga
risker. Det är detta som i stor utsträckning
utgör anledningen till att
man, som jag sagt, inte kan bedöma en
enda risk isolerad för sig, utan hänsynstagande
till samtliga riskmoment och de
åtgärder som vidtagits för att undanröja
dessa risker. I mitt svar har jag redan
framhållit att det för att motverka eventuella
spridningsrisker föreskrives vis -

Nr 3

Tisdagen den 2 februari 19G0

Ang. tillgodoseende av säkerhetskraven i

sa åtgärder i avsikt att ge erforderliga
säkerhetsmarginaler. Jag tror inte man
kan göra gällande att vi bär i landet
inte ställer upp väsentligt högre säkerhetskrav
än man gör på många håll i
utlandet. Som framgick av mitt svar
hålls ju också kontakt med de institutitioner
som har att kontrollera förläggningen
av reaktorer i både England och
Amerika.

De meteorologiska utredningar som
här talats om ingår just i det program
som uppgjorts på initiativ av säkerhetsinstanserna.
Utredningarna är inte avslutade,
herr Hanson, och jag tror därför
att man gör klokt i att tills vidare
avstå från alltför långt gående påståenden.
Framför allt bör man hålla i minnet
att det inte räcker med isolerad bedömning
av exempelvis endast de meteorologiska
faktorerna, utan man måste
även ta hänsyn till vilka åtgärder som
vidtagits med hänsyn till andra riskmoment.

Sedan vill jag tillägga något om handläggningen
av dessa frågor. Reaktorförläggningskommittén
är, herr Hanson,
endast ett beredande expertutskott hos
delegationen för atomenergifrågor, där
både det formella och det reella ansvaret
ligger vid den samlade bedömningen
av säkerhetsfrågorna. Den möjligheten
har inte meteorologerna.

Aktiebolaget Atomenergi har som en
av sin arbetsuppgifter att sysselsätta sig
med säkerhetsfrågornas olika tekniska
aspekter, och det är en ren missuppfattning
om någon tror att detta inte ingår
som ett viktigt led i bolagets arbetsuppgifter.
Den opartiska granskning av
tillståndsärenden som åligger delegationen
för atomenergifrågor sker sedan genom
att man hör olika intressenter eller
genom att man föranstaltar om olika expertutredningar.
För att illustrera hur
det går till kan jag nämna att de meteorologiska
utredningar som ingår i en
reaktoransökan utföres av något expertorgan
såsom konsultuppdrag. Sedan får
delegationen antingen anlita samma organ
för sin prövning eller koppla in annan
expertis, om dylik står till buds,
eller utnyttja utländsk erfarenhet. I

fråga om atomvärmeverket i Ågesta
många fall har man beträtt alla tre vägarna.

Som sagt, jag tror inte att man med
rätt kan klaga på den handläggning som
dessa frågor för närvarande är föremål
för.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Herr talman! Jag kan givetvis inte ha
någon bestämd uppfattning om huruvida
man bedömer säkerhetsfrågorna
strängare här i landet än i andra länder.
En av de frågor jag ställde till statsrådet
och som jag inte fick svar på —
det är möjligt att statsrådet inte hade
några uppgifter därom — var om det
finns något exempel på en kraftproducerande
reaktor i utlandet som ligger
på ett lika minimalt avstånd från en
stadsbebyggelse som fallet är med
Ägesta.

Det är klart att man vid bedömningarna
måste ta hänsyn till reaktorkonstruktionerna,
om man t. ex. har ett
bergrum att tillgå. Men man kan — inom
parentes sagt — ställa frågan hur
det står till med bergrummet i Ågesta,
om detta är ett särskilt högkvalitativt
bergrum, eftersom en av de förseningsorsaker
som åberopats var att det rasat
en gång. Men det må vara, det finns
andra saker att ta hänsyn till i sammanhanget,
såsom själva reaktorns konstruktion.
Där förhåller det sig snarare så
att en vattenkyld reaktor, som det i detta
fall handlar om, är farligare än vissa
andra konstruktioner när en överhettning
inträffar.

Det är klart att man kan se på många
olika sätt på dessa meteorologiska undersökningar,
men nog tycker jag att
statsrådet var litet väl frejdigt när det
gällde att markera att den förnämsta
expertisen på detta område var inkopplad.
Om det är så — och den uppgiften
har inte bestritts — att det var en fysiker
på atombolaget, som gjorde de
grundläggande beräkningar vilka lett
fram till fastställandet av två kilometers
säkerhetszon, så kan det väl inte betraktas
som särskilt tillfredsställande. Skulle
det i fortsättningen bli så, att de meteo -

Tisdagen den 2 februari 1960

Nr 3

Ang. tillgodoseende av säkerhetskraven i fråga om atomvärmeverket i Agesta

rologiska undersökningar som tydligen
skall företas leder till mera pessimistiska
antaganden, vilka slutsatser är statsrådet
då berett att dra? Yad som hittills
förekommit tyder på att bedömningarna
är så pass skilda åt att det är
litet svårt att tro att man skall kunna
komma fram till någon kompromiss. Det
är en väldig skillnad på två kilometer
och tio kilometer, som tills vidare är
det avstånd som föreligger mellan de
olika instansernas uppfattningar.

.Tåg skall inte fortsätta diskussionen
längre angående rollfördelningen mellan
olika sakkunniga. Jag har redan talat
om en omfattande personalunion
mellan olika instanser. Det får vi tillfälle
att diskutera en annan gång i denna
kammare, hoppas jag. Jag har emellertid,
det vill jag utan vidare deklarera,
inte en så optimistisk uppfattning om
den nuvarande organisationens ändamålsenlighet
som statsrådet här har gett
uttryck åt. Det är ju formellt så att delegationen
är den i sista hand ansvariga,
men med den kraftiga uppbackning som
statsrådet har gett delegationen ser jag
inget skäl att utesluta statsrådet från
delaktighet i ansvaret.

Det är ändå så pass mycket diskussioner
även bland tekniker om dessa saker,
att man kanske inte bör vara riktigt
så munter i denna situation som
herr statsrådet.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Nej, jag vill verkligen
hoppas att herr Hanson inte utesluter
mig från ansvaret för handläggningen
av dessa frågor. I sista hand är det jag
som får bära detta ansvar, och jag är
också beredd att ta det på mig.

Jag är även medveten om att det i
skilda expertkretsar kan föreligga olika
bedömningar, men jag har funnit, herr
Hanson, att där dessa bedömningar skiljer
sig beror det i huvudsak på att man
på visst experthåll ser på sina speciella
problem och inte tar hänsyn till många
andra problem som också får avgörande
betydelse för den säkerhetsfråga som
man själv primärt är intresserad för.

Det framgår också av mitt svar, och jag
skall kanske inte förlänga debatten på
den punkten.

Det är, som herr Hanson säger, en
stor skillnad mellan två kilometer och
tio kilometer, men det är också en
otroligt stor skillnad mellan en reaktor
som ligger ovan jord — som t. ex. Calder
Hall i England som är belägen i en
ödemark — och en reaktor som är förlagd
i ett bergrum, där man innanför
berget har ett särskilt hölje som omger
reaktorn och dessutom ett spinklersystem.
Det är en stor skillnad mellan
dessa konstruktioner, och man kan därför
inte säga att en reaktor som ligger
närmare bebyggelsen utgör en större fara
för befolkningen. Risken beror på
konstruktionen.

Att jag inte besvarat herr Hansons fråga
om det finns någon reaktor som ligger
närmare bebyggelsen än Ågesta-reaktorn
skulle komma att göra, beror på
att jag inte känner till någon reaktor
som har konstruerats på det speciella
sätt och under de speciella förutsättningar
som denna reaktor. Däremot har
jag hört talas om en reaktor i Amerika
som ligger närmare bebyggelsen. Jag har
för ögonblicket glömt namnet, men jag
skall ta reda på det och ge herr Hanson
det efteråt. Detta säger mig dock ingenting,
och det är därför som jag inte vill
åberopa det kortare avståndet som argument
mot her Hanson. Det finns tillräckligt
många argument ändå.

Herr Hanson gör sig skyldig till en
betydande missuppfattning när han tror
att det är en fysiker i atombolaget, som
mer eller mindre utövar det avgörande
inflytandet på var reaktorn skall förläggas.
Det är ingalunda så. Det framgår
av mitt frågesvar att den frågan bedöms
av de olika instanserna sedan man
grundligt informerat sig om olika sakkunnigkretsars
uppfattning därvidlag.

Det är därför man redan vid handläggningen
av tillståndsfrågan när det
gällde det första beslutet angående förläggningen
också hade kopplat in statens
meteorologiska institut för att få de
utredningar som institutet kunde förebringa.
Dessa utredningar pågår allt -

Nr 3

Tisdagen den 2 februari 1960

Ang. tillgodoseende av säkerhetskraven i
jämt, och det är klokt vänta med ställningstagandet
tills man får se resultatet
av utredningarna. Jag har svårt att föreställa
mig att det kommer att ha någon
inverkan på själva förläggningen av reaktorn,
men jag vill inte uttala mig om
huruvida det kan medföra vissa kompletteringar
av konstruktionen i övrigt.
Den fråga, som herr Hanson där framförde,
var rent hypotetisk, och jag föredrar
uppriktigt sagt att inte besvara
den. Jag skall ta ställning i saken när
verklighetsunderlaget föreligger.

Herr HANSON, PER-OLOF, (fp):

Herr talman! Jag skall nu bara ta upp
en enda liten sak, som herr statsrådet
sade. Han påstod att jag hade sagt, att
det var en fysiker i atombolaget som
bestämde var reaktorn skulle ligga. Det
har jag aldrig sagt. Jag sade att såvitt
jag förstår är det en fysiker i atombolaget
som har gjort de meteorologiska
beräkningarna i detta speciella fall på
ett förberedande stadium. Så har jag
uppfattat meteorologiska institutets remissyttrande.

Sedan är det självklart att en rad omständigheter
påverkar beräkningen av
säkerhetsavståndet. Såvitt jag förstår
har man i båda fallen byggt på en viss
hypotetisk förutsättning om ett läckage
som skulle inträffa i en reaktor, och antagit
ett visst maximalt läckage. Då har
man kommit till så olika uppfattningar
om det nödvändiga säkerhetsavståndet.
Detta tycker jag är oroväckande. Skillnaden
är så pass stor att man bör på ett
tidigt stadium —- innan man kommer
alltför långt i konstruktionen •—- söka
vinna klarhet om vilka omdispositioner
detta eventuellt kan komma att medföra.
Här rör vi oss hela tiden med hypoteser,
och det må val vara tillåtet att
göra det också någon gång.

Herr statsrådet LANGE:

Herr talman! Herr Hanson kan inte
bestrida att meteorologisk sakkunskap
hela tiden varit inkopplad på detta ärende
och alltjämt är det. Det framgår ock -

fråga om atomvärmeverket i Ågesta
så av mitt frågesvar. De påståenden, som
herr Hanson framför, blir inte riktigare
därför att de upprepas. Jag har visat att
de vilar på missuppfattningar, och så är
fortfarande fallet, även om herr Hanson
vidhåller sina påståenden.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj ds proposition nr 31,
angående fortsatt disposition av vissa
äldre reservationsanslag.

Föredrogos och hänvisades
motionen nr 234 till konstitutionsutskottet,

motionerna nr 235—261 till statsutskottet,

motionen nr 262 till behandling av
lagutskott,

motionerna nr 263—277 till statsutskottet,

motionerna nr 278—290 till bevillningsutskottet,

motionen nr 291 till statsutskottet,
motionerna nr 292—297 till bevillningsutskottet,

motionen nr 298 till statsutskottet,
motionen nr 299 till bankoutskottet,
motionerna nr 300—316 till behandling
av lagutskott,

motionerna nr 317—325 till jordbruksutskottet,

motionerna nr 326—329 till allmänna
beredningsutskottet,

motionerna nr 330—334 till konstitutionsutskottet,

motionerna nr 335—397 till statsutskottet,

motionerna nr 398—419 till bevillningsutskottet,

motionen nr 420 till statsutskottet,
motionerna nr 421—431 till bevillningsutskottet,

motionerna nr 432—438 till bankoutskottet,

motionen nr 439 till jordbruksutskottet,

motionerna nr 440—463 till behandling
av lagutskott,

Tisdagen den 2 februari 1960

Nr 3

Interpellation ang. bankernas höjning

ang. åtgärder

motionen nr 464 till statsutskottet,
motionerna nr 465—471 till behandling
av lagutskott,

motionerna nr 472—488 till jordbruksutskottet,

motionerna nr 489—499 till allmänna
beredningsutskottet samt

motionerna nr 500 och 501 till statsutskottet.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

25, angående godkännande av Sveriges
anslutning till konventionen angående
upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,
m. m.;

nr 26, angående frågor om befrielse
från ersättningsskyldighet till kronan
m. m.;

nr 30, med förslag till förordning om
rätt till förlustutjämning vid taxering
för inkomst, m. m.; och

nr 32, med förslag till förordning angående
rätt för Konungen att i vissa fall
förordna om avvikelse från tulltaxan
m. m.

Interpellation ang. bankernas höjning av
in- och utlåningsräntan

Herr ELOFSSON, GUSTAF, (ep) erhöll
på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Under de senaste åren
har vid olika tillfällen företagits räntehöjningar,
som alltid motiverats med att
man måste skärpa kreditrestriktionerna
på den allmänna lånemarknaden för att
få tillräckligt med pengar för statens
behov.

Den senaste räntehöjningen skärper
ytterligare läget för hårt skuldsatta medborgare
i vårt land, som nu får betala 8
procent och däröver på växlar och 6
procent på lån.

Någon möjlighet att få bundna krediter
med låg ränta föreligger inte i nuvarande
läge, varför låntagarna endast är
hänvisade till den allmänna lånemarknaden.

De räntemarginaler mellan in- och utlåning,
som bankerna tillämpar, är från

av in- och utlåningsräntan — Interpellation
mot mörkerolyckor i trafiken, m. m.
bankernas sida tillfredsställande och ger
jämfört med den marginal, som tillämpades
före den senaste räntehöjningen,
en god vinst.

Vid de förhandlingar som förts med
bankerna efter den senaste räntehöjningen
har från riksbankens sida hävdats att
inlåningsräntan endast fick höjas med
en kvarts procent. Den andra kvarten
fick bankerna behålla i höjd marginal.
Spararna har säkerligen rätt att fråga
om det är på detta sätt man från regeringens
sida vill uppmuntra sparandet.

Med stöd av det nu sagda får jag vördsamt
anhålla om första kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet få framställa
följande interpellation:

1) Anser finansministern att den av
riksbankschefen förordade fördelningen
av den höjda räntan mellan in- och utlåning
är tillfredsställande ur spararnas
synpunkt?

2) Om så inte är förhållandet, är finansministern
beredd att medverka till
att räntemarginalen mellan in- och utlåning
hålles inom rimlig nivå?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. åtgärder mot mörkerolyckor
i trafiken, m. in.

Ordet lämnades på begäran till herr
OLOFSSON, UNO, (fp), som yttrade:

Herr talman! En grupp av trafikolyckor
som visat sig mycket svåra att komma
till rätta med är de s. k. »mörkerolyckorna».
De som drabbas av dessa
olyckor är oftast fotgängare. Vissa åtgärder
har vidtagits för att komma tillrätta
med detta problem. Bl. a. har särskilda
reflexanordningar föreskrivits för bilar
och man har från trafikorganisationernas
sida genom en målmedveten upplysnings-
och propagandaverksamhet verkat
för att gående på sina kläder skall
bära lappar av reflekterande material,
undvika mörka ytterplagg vid promenader
på icke upplysta vägar etc.

Nr 3

Tisdagen den 2 februari 1960

Interpellation ang. åtgärder mot mörkerolyckor i trafiken, m. m.

Dessa åtgärder har emellertid inte visat
sig vara tillräckliga. Det är därför
nödvändigt att arbetet för ökad trafiksäkerhet
intensifieras ytterligare. Inte
minst viktigt är det härvidlag att trafiksäkerhetsforskningen
får det stöd den
behöver. För att verkligt effektiva åtgärder
skall kunna sättas in mot mörkerolyckor
och andra olyckor är det självfallet
nödvändigt att man vet det rätta
svaret på varför de inträffar. Det är därför
enligt min mening i hög grad beklagligt,
att man inte ansett det ekonomiskt
möjligt att satsa mer pengar än som
skett på denna forskning. En i trafiksäkerhetssammanhang
tidigare ganska litet
uppmärksammad olycksgrupp är de
på sistone i flera sammanhang omskrivna
s. k. sparkolyckorna. Av tillgänglig
statistik framgår att under tvåmånadersperioden
den 24/11—25/1 inte mindre
än sexton personer omkom i samband
med sparkåkning. Dessa olyckor inträffar
företrädesvis under mörker och beror
i regel på att bakifrån kommande
bilister inte i tid uppmärksammar sparkåkaren.
Särskilt stor risk uppstår givetvis
vid omkörningar, då bilisterna dels
bländar ner strålkastarbelysningen och
dels håller längre ut på körbanans vänsterkant.

Enligt nu gällande trafikregler skall
sparkåkare färdas på vägens vänstra sida.
I den debatt som förekommit i samband
med de inträffade sparkolyckorna,
har man emellertid föreslagit, att sparkåkare
i trafiklagstiftningen borde räknas
till gångtrafikanterna och således färdas
på vägens högra sida. Härigenom skulle
de få trafiken emot sig och lättare att
rädda sig undan även om en mötande
bilist inte skulle observera dem. De olyckor
som inträffar torde väl i många fall
bero på att sparkåkaren även när så inte
är fallet tror sig vara observerad av
bakifrån kommande bilister och därför
inte finner någon anledning att sätta sig
i säkerhet. Denna olycksorsak skulle gi -

vetvis kunna reduceras, om sparkåkarna
färdas på vägens högra sida. Då skulle
också på sparkstöttingen fastsatta reflexanordningar
kunna observeras av de
mötande fordonstrafikanterna. Däremot
har sådana reflexanordningar knappast
någon effekt, om en sparkåkare färdas
på vägens vänstra sida eftersom ingen
del av en sparkstötting, där det är möjligt
att fästa en sådan reflexanordning,
är synlig bakifrån.

Denna och andra möjligheter bör enligt
min mening övervägas vid utformningen
av åtgärder, som är ägnade att
eliminera orsakerna till sparkolyckorna.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få ställa följande
frågor:

Vill herr statsrådet inför kammaren
lämna en redogörelse för de åtgärder
som från statsmakternas sida under senare
år vidtagits i syfte att minska de
s. k. mörkerolyckorna samt för vilka särskilda
åtgärder som vidtagits eller planerats
för att motverka de på senare tid
allt vanligare trafikolyckorna i samband
med sparkåkning.

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Anmäldes och bordlädes en av fröken
Mattson och herr Elmgren undertecknad
motion, nr 502, i anledning av Kungl.
Maj ds proposition nr 17, med förslag till
lag om upphovsrätt till litterära och
konstnärliga verk, m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.42.

In fidem

K.-G. Lindelöw

Fredagen den 5 februari 1960

Nr 3

Fredagen den 5 februari

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag

dels till riksdagens skrivelse, nr 49,
till Konungen angående val av bankofullmäktigsuppleant
samt ordförande i
riksgäldskontoret med suppleant;

dels ock till riksdagens förordnanden:
nr 50, för herr Sven Wedén att vara
suppleant för en av riksdagens fullmäktige
i riksbanken;

nr 51, för herr Rolf Gösta Renlund att
vara ordförande i riksgäldskontoret; och
nr 52, för herr Sven Hedqvist att vara
suppleant för ordföranden i riksgäldskontoret.

Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
Kungl. Maj ds proposition nr
25, angående godkännande av Sveriges
anslutning till konventionen angående
upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen,
m. m.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj ds proposition nr 26,
angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet
till kronan in. m.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj ds propositioner: nr

30, med förslag till förordning om
rätt till förlustutjämning vid taxering
för inkomst, m. m.; och

nr 32, med förslag till förordning angående
rätt för Konungen att i vissa fall
förordna om avvikelse från tulltaxan
in. m.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott motionen nr 502.

Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj ds
till kammaren överlämnade proposition
nr 35, angående försäljning av vissa allmänna
arvsfonden tillfallna fastigheter.

Anmäldes och bordlädes
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Irland för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet;

nr 3, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Israel för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet;
samt

nr 5, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 28 september 1928 (nr 376)
om särskild skatt å vissa lotterivinster;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av verkställd granskning
av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning;
samt

nr 2, i anledning av verkställd granskning
av militieombudsmannens ämbetsförvaltning;
ävensom

jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1959/60,
såvitt propositionen avser jordbruksärenden;
samt

nr 3, i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående befrielse i vissa fall
från betalningsskyldighet till kronan.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 503, av herrar Virgin och Svärd,
i anledning av Kungl. Maj ds proposi -

Nr 3

Fredagen den 5 februari 1960

tion nr 28, med förslag till lag om änd-f*förslag till lag om upphovsrätt till litterad
lydelse av punkt 1 av anvisningar- t rära och konstnärliga verk, m. m.;

na till 31 § kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370);

nr 504, av herr Åman, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 28, med
förslag till lag om ändrad lydelse av
punkt 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928
(nr 370);

nr 505, av herrar Bengtson och Sundin,
i anledning av Kungl. Majrts proposition
nr 17, med förslag till lag om
upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk, m. m.;

nr 506, av fru Hamrin-Thorell m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 17, med förslag till lag om upphovsrätt
till litterära och konstnärliga verk,
m. m.;

nr 507, av herr Stefanson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 17, med

nr 508, av herr Stefanson, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 17, med
förslag till lag om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk, m. m.;

nr 509, av herr Sundin, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 17, med
förslag till lag om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk, m. m.; samt
nr 510, av herr Sundin, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 17, med
förslag till lag om upphovsrätt till litterära
och konstnärliga verk, m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.07.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Tisdagen den 9 februari 1960

Nr 3

Tisdagen den 9 februari

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollet för den 2 innevarande
månad.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat läkarintyg
var så lydande:

Till riksdagens första kammare

Med hänvisning till bifogade läkarintyg
anhåller jag vördsamt om ledighet
från riksdagsarbetet under den tid läkarintyget
utvisar.

Örnsköldsvik den 6 februari 1960

Axel Johannes Andersson

Att ledamoten av första kammaren
Axel Johannes Andersson vårdas på
örnsköldsviks lasaretts kirurgiska avdelning
sedan den 1/2 1960 på grund av
gallstenssjukdom och att han på grund
därav är oförmögen att deltaga i riksdagsarbetet
fr. o. m. den 1/2 1960 t. o. m.
innevarande månads utgång, intygas
härmed.

Länslasarettet, Örnsköldsvik, den 6
februari 1960

Alf Lundgren
Lasarettsläkare

Den begärda ledigheten beviljades.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj ds proposition nr 35,
angående försäljning av vissa allmänna
arvsfonden tillfallna fastigheter.

Föredrogos och hänvisades
motionerna nr 503 och 504 till bevillningsutskottet
samt

motionerna nr 505—510 till behandling
av lagutskott.

Föredrogos och bordlädes ånyo bevillningsutskottets
betänkanden nr 2, 3
och 5, första lagutskottets utlåtanden nr
1 och 2 samt jordbruksutskottets utlåtanden
nr 2 och 3.

Anmäldes att till kammaren överlämnats dels

Kungl. Maj ds skrivelse nr 29,
med redogörelse för de åtgärder som
vidtagits på grund av riksdagens skrivelser
den 7 april 1959, nr 141, den 10
april 1959, nr 145, och den 12 maj 1959,
nr 235, i anledning av, såvitt nu är i
fråga, riksdagens år 1958 församlade revisorers
berättelse;

dels ock Kungl. Maj ds propositioner:
nr 33, med förslag till förordning om
ändring i familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99); samt

nr 34, dels angående godkännande av
protokoll innebärande ändring av konvention
rörande fastställande av vissa
gemensamma bestämmelser i fråga om
internationell luftbefordran, dels ock
med förslag till lag om ändring i luftfartslagen
den 6 juni 1957 (nr 297).

Den kungl. skrivelsen och de kungl.
propositionerna blcvo nu var för sig
föredragna och lagda på bordet.

Interpellation om beredande av tillräcklig
tid åt ämbetsverk m. fl. för avgivande
av svar å remisser

Herr HAGBERG (h) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Före varje regeringsbesluts
tillkomst skall ifrågavarande ärende
grundlagsenligt beredas bl. a. genom,
som det heter, nödiga upplysningars inhämtande
från vederbörande ämbetsverk.
Detta remissförfarande har sedan
länge i betydande omfattning utsträckts

Nr 3

Tisdagen den 9 februari 1960

Interpellation om beredande av tillräcklig tid åt ämbetsverk m. fl. för avgivande av
svar å remisser

till att gälla även kommunala myndigheter
och enskilda organisationer. Vanligen
beslutes remiss av vederbörande
statsråd.

Värdet av det svenska remissväsendet
har ofta omvittnats. Den allsidiga belysning
och grundliga behandling, som samhällsspörsmålen
på detta sätt kommer i
åtnjutande av, utgör en viktig grundval
för statsmakternas vidare åtgöranden.

En ofrånkomlig förutsättning för ett
effektivt verkande remissinstitut är givetvis,
att skälig tid för svars avgivande
beredes remissinstanserna. I allmänhet
synes så också vara förhållandet. Tyvärr
förekommer dock, att verk och myndigheter
genom alltför korta remisstider
sättes ur stånd att underkasta de till dem
remitterade spörsmålen den fullständiga
prövning, som är önsklig och nödig.
Icke minst från de kommunala organens
sida förspörjes ofta klagomål över att de
på grund av tidsnöd icke är i tillfälle
att med tillbörlig omsorg fullgöra sitt
granskningsvärv. Fullmäktigeförsamlingarna
nödgas sålunda ofta avstå från remissvar
och inskränker sig till att översända
ett uttalande från något fullmäktige
underordnat organs sida i det ifrågavarande
ärendet. Ej sällan inträffar
det att exempelvis en stadsfullmäktigekorporation
icke blir i tillfälle att ta
ståndpunkt till ett viktigt remissärende,
som kanske är av särskild betydelse för
just den kommunen, förrän remisstiden
redan utgått.

Ett de senaste dagarna livligt diskuterat
exempel på en enligt mångas mening
alltför knappt tillmätt remisstid utgör
universitetsutredningens nyligen på
remiss utsända sjätte betänkande, ett
aktstycke på över 400 stora sidor gällande
centrala frågor av betydelse för
hela det kommande decenniets utbildningspolitik.
Enligt tidningsmeddelan -

den utsändes betänkandet av universitetsmyndigheterna
omkring den 20 januari
i år för remissbehandling av ledamöterna
i fakulteter och sektioner. Den
8 februari skulle dessa yttranden vara
färdiga och inlämnas till konsistorium,
som efter snabbehandling låter materialet
gå vidare till universitetskanslern.
Senast den 1 mars uppges denne ha att
vidare befordra yttrandena till departementet
med de egna kommentarer han
kan finna påkallade. Förutom universitetsmyndigheterna
och därmed jämställda
organ beröres flera av landets kommuner
direkt eller indirekt, ekonomiskt
och i andra hänseenden av de förslag,
som innefattas i nämnda betänkande.

Med hänvisning till ovanstående anhåller
jag om första kammarens tillstånd
att till hans excellens herr statsministern
få framställa följande spörsmål: 1.

Har lierr statsministern observerat
de erinringar, som från statliga och
kommunala myndigheters sida riktas
mot de ej sällan alltför snävt tilltagna
remisstiderna, ett förhållande vilket länder
till förfång för en grundlig omprövning
av de remitterade spörsmålen?

2. I så fall, är herr statsministern beredd
att medverka till att för framtiden
en rimligare ordning i detta hänseende
kommer till stånd?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.09.

In fidem

K.-G. Lindelöw

Onsdagen den 10 februari 1960

Nr 3

Onsdagen den 10 februari

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Herr talmannen yttrade, att han efter
samråd med andra kammarens talman
finge föreslå, att första kammaren ville
besluta att vid sammanträde onsdagen
den 24 innevarande månad företaga val
av valmän jämte suppleanter för utseende
av riksdagens justitieombudsman
och riksdagens militieombudsman samt
deras ställföreträdare.

Detta förslag antogs.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts skrivelse nr 29,
med redogörelse för de åtgärder som
vidtagits på grund av riksdagens skrivelser
den 7 april 1959, nr 141, den 10
april 1959, nr 145, och den 12 maj 1959,
nr 235, i anledning av, såvitt nu är i
fråga, riksdagens år 1958 församlade revisorers
berättelse.

Föredrogos och hänvisades till bebehandling
av lagutskott Kungl. Maj :ts
propositioner:

nr 33, med förslag till förordning om
ändring i familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99); samt

Föredrogos ånyo bevillningsutskottets
betänkanden:

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Irland för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet;

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av av -

tal mellan Sverige och Israel för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet; samt

nr 5, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 28 september 1928 (nr 376)
om särskild skatt å vissa lotterivinster.

Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo och lades till handlingarna
första lagutskottets utlåtanden:

nr 1, i anledning av verkställd granskning
av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning;
och

nr 2, i anledning av verkställd granskning
av militieombudsmannens ämbetsförvaltning.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande jordbruksutskottets utlåtande
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1959/60, såvitt propositionen avser jordbruksärenden.

Punkterna 1—3

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 4

Lades till handlingarna.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning
av jordbruksutskottets utlåtande nr
3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående befrielse i vissa fall
från betalningsskyldighet till kronan, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.10.

In fidem
K.-G. Lindelöm