29 januari—2 februari (Riksdagens protokoll 1949:4)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1949

ANDRA KAMMAREN

Nr 4

29 januari—2 februari.

Debatter m. m.

Lördagen den 29 januari.

Sid.

Interpellationer av

herr Sköldin ang. skyldigheten att anordna och iordningställa

skyddsrum ........................................ 3

herr Sköldin ang. den inverkan inkorporeringsbeslut i vissa fall
kan hava på valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag .. 6

Onsdagen den 2 februari.

Interpellationer av

herr Wiklund i Stockholm ang. framläggande för riksdagen avförslag
i anledning av vissa av ungdomsvårdskommittén verkställda
utredningar....................................

herr Håstad ang. krisförvaltningens successiva avveckling......

herr Nilsson i Bästekille ang. tilldelningen av hönsfoder för
jordbrukare och för innehavare av yrkeshönserier..........

Samtliga avgjorda ärenden.

Onsdagen den 2 februari.

Konstitutionsutskottets memorial nr 1, ang. hänvisningen till utskott

av motionen 1:193......................................

Statsutskottets utlåtande nr 1, ang. anslagen till hov- och slottsstaterna
..............................................

1 Andra kammarens protokoll 1949. Nr 4.

Lördagen den 29 januari 1949.

Nr 4.

Lördagen den 29 januari.

Kl. 2 em.

§ i.

Justerades protokollen för den 21,
den 22 och den 23 innevarande januari.

§ 2.

Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 13, med förslag till förordning
angående allmänt kyrkomöte
(kvrkomötesförordning).

§ 3.

Föredrogs den av herr Kollberg vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
angående tillgodoseende
av den inhemska marknadens behov
av papper och papp.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 4.

Föredrogs den av fru Västberg vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående yrkesundervisningen
vid fångvårdens ungdomsanstaltcr.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5.

Föredrogs den av herr Jansson i Aspeboda
vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet angående vissa
spörsmål rörande mjölkproduktionens
lönsamhet.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6.

Föredrogs den av herr Ahlsten vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående betryggande försäkringsformer
för fiskebåtar.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7.

Föredrogs den av fröken Öberg vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
angående åtgärder för tillgodoseende
av behovet av cellstoff;
och blev denna anhållan av kammaren
bifallen.

§ 8.

Interpellation ang. skyldigheten att anordna
och iordningställa skyddsrum.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr SKÖLD IN, som anförde: Herr
talman! Med stöd av Kungl. Maj:ts i
ärendet fattade beslut har civilförsvarsstyrelsen
i skrivelser den 29 september
1945 och 25 februari 1946 lämnat sitt
medgivande till att vid anordnandet av
enskilda och allmänna skyddsrum med
vissa närmare angivna åtgärder finge
anstå. I kungl. brev den 26 juni 1948
har Kungl. Maj:t bemyndigat civilförsvarsstyrelsen
att upphäva dessa begränsningar
i skyldigheten att anordna
och iordningställa skyddsrum. I kraft
av detta bemyndigande har civilförsvarsstyrelsen
i brev till överståthållarämbetet
och länsstyrelserna av den

Nr 4.

Lördagen den 29 januari 1949.

Interpellation ang. skyldigheten att anordna och iordningställa skyddsrum.

18 oktober 1948 utfärdat närmare bestämmelser
på ifrågavarande område.
Innebörden av dels anståndsbestämmelserna
och dels de numera gällande
bestämmelserna framgår av följande.

Enligt anståndsbestämmelserna av
den 29 september 1945 och 25 februari
1946 skulle vid anordnande av enskilda
och allmänna skyddsrum med nedan
angivna åtgärder få anstå:

1. Anskaffning och iståndsättande av
dörrar och luckor (karmarna skola
dock anskaffas och ingjutas vid väggarnas
uppförande).

2. Uppförande av inre begränsningsväggar
för gasfång vid ingångar
eller reservutgångar (förtagningar om
minst 5 cm djup med erforderliga förankringsjärn
skola dock anordnas i
tak, väggar och golv, så att väggarna
vid senare uppförande få fullgod anslutning
och förankring).

3. Anskaffning och insättning av
luftrenare med tillhörande intags- och
fördelningsledningar (erforderliga rördelar
för genomgångar i väggar skola
dock redan nu ingjutas).

4. Anskaffning och insättning av
grusfilter i skyddsventiler samt skyddsplåt
vid ventilanordningar med skyddsplåt.

5. För skyddsrumsanläggningar erforderlig
elektrisk installation.

6. Anskaffning av inredning och utrustning
såsom bänkar och torrklosetter.

De numera på detta område gällande
föreskrifterna innebära följande:

Medgivandena under punkterna 1—3
och 5 ovan upphävas, dock att sedan
dörrar och luckor monterats, tillpassats
och försetts med märken på karmoch
dörr- respektive luckplåt, desamma
må avmonteras och förvaras på betryggande
sätt inom fastigheten, ävensom
att luftrenare med tillhörande intags-
och fördelningsledningar må, sedan
de monterats, tillpassats och märkts,
avmonteras och förvaras på enahanda
sätt. Därest fastighetsägare, för skydds -

rums fredsanvändning, gör framställning
om tillstånd att insätta dörrar
med andra mått än som angivits i civilförsvarsstyrelsens
särskilda anvisningar
nr S 7, kan dylik framställning
inom vissa gränser bifallas. T undantagsfall
må länsstyrelserna medgiva
lättnader i skyldigheten att uppföra
inre begränsningsväggar för gasfång
vid ingångar, om dylika väggar väsentligt
skulle försvåra skyddsrummets
fredsanvändning, exempelvis för skolbespisning,
fritidsändamål m. in., varvid
dock skall föreskrivas, dels att förtagningar
med erforderliga förankringsjärn
anordnas till minst 2,5 cm
djup i tak och till minst 5 cm djup i
väggar och golv, så att väggarna vid
senare uppförande få fullgod anslutning
och förankring, dels att de dörrar,
luckor, ventiler m. in., som skola
ingjutas i väggarna, redan i fredstid
anskaffas och förvaras inom fastigheten
och dels att förberedelser vidtagas,
för att väggarna vid en senare tidpunkt
snabbt skola kunna uppföras. Medgivanden
enligt punkt 4 ovan upphävas
i det hänseendet, att grusfilter skall
anskaffas och inmonteras, dock att med
ifyllning av grus må anstå samt att
skyddsplåt till ventilationsanordningar
med skyddsplåt skall anskaffas och
tillprovas, men må därefter förvaras
inom fastigheten på betryggande sätt.

De nu nämnda bestämmelserna tilllämpas
vid byggnader uppförda efter
den 15 november 1948. Såsom dag för
uppförande räknas datum för av byggnadsnämnd
meddelat byggnadslov eller,
i de fall byggnadslov redan beviljats
men byggnadsarbetet icke igångsatts,
dag för påbörjandet av grundläggningsarbetet.
För övriga byggnader,
omförmälda i 86 § byggnadsstadgan,
räknas dag då anmälan om byggnadsföretaget
ingivits till byggnadsnämnd.

Så långt de tidigare gällande anståndsbestämmelserna
och de numera
på området gällande föreskrifterna.

Lördagen den 29 januari 1949.

Interpellation ang. skyldigheten att

Därtill önskar jag knyta följande reflexioner.

Det torde icke närmare behöva utvecklas,
att de numera gällande bestämmelserna
angående skyldigheten att
anordna enskilda och allmänna skyddsrum
för såväl enskilda byggnadsföretagares
som för kommunernas vidkommande
innebära en betydande ekonomisk
belastning. För landet i dess helhet
torde merkostnaden komma att
uppgå till en siffra av aktningsvärd
storleksordning. Därom Vore i och för
sig mindre att säga, därest icke situationen
vore sådan, att statsmakterna
på olika områden sett sig nödsakade
eftersträva en kraftig investeringsbegränsning
och genom reglerande åtgärder
sörja för att jämväl den enskilda
investeringsverksamheten hålles
inom sådan ram, att den eftersträvade
ekonomiska balansen skall kunna uppnås.
På åtskilliga håll har man därför
frågat sig, huruvida civilförsvarsstyrelsens
med stöd av Kungl. Maj :ts beslut
i ärendet meddelade nya föreskrifter
låta sig förena med statsmakternas ekonomiska
politik.

Jag har, för att belysa hur stora
kostnaderna komma att bli vid en efterföljd
av de nya bestämmelserna, införskaffat
vissa uppgifter. De avse ett
boningshus omfattande 24 lägenheter.
Merkostnaderna bli följande:

Betongvägg 350:

1 st. SSD-dörr ........... 800:

1 » SD-dörr 450:

2 » GD-dörrar 2G0:

2 » grusfilter till SV-ventil,

exkl. grus ............ 100:-

1 » luftrenare 700:-

20 m. fördelningstrummor till

förestående 300:-

kil-ledningar och nödbelysning
340:-

Summa kronor 3 300: —

Såsom framgår av min redogörelse
för de av civilförsvarsstyrclsen utfär -

anordna och iordningställa skyddsrum.

dade bestämmelserna finns möjlighet
till dispens för utförande av betongväggar.
Som nyss nämnts uppgå kostnaderna
härför i det av mig anförda
exemplet till 350 kronor. Dispensmöjligheten
skulle sålunda i det fall jag
anfört röra sig om allenast cirka 10
procent av totalkostnaderna. Emellertid
har det sagts mig av personer, som
äga insikter på detta område, att vid
beviljad dispens och ett senare utförande
av betongväggen, kostnaderna
kunna komma att ställa sig i vissa fall
dubbelt så höga som om arbetet utförts
i samband med husets uppförande. Då
därtill det material, som erfordras för
arbetets utförande, inte tillhör de materialslag,
beträffande vilka angelägenheten
att åstadkomma en begränsning
är som störst, synes det som just ifrågavarande
dispensmöjlighet vore av
lindrigt sagt diskutabel betydelse.

Helt annorlunda ställer sig saken,
när det gäller material för övriga
skyddsrumsanordningar. Det material,
som användes för dörrar till skyddsrummen,
består av 35 mm:s, 15 mm:s
och 3 mm:s plåt. Totala vikten på det
järn, som åtgår för detta ändamål i det
av mig valda fallet, har beräknats till
1,2 ton. En del av denna plåt tillhör
det materialslag, som för närvarande
är det mest svåranskaffade. Därtill
kommer, att vi nödgas importera denna
plåt från hårdvalutaländer och att
den redan förut hårt belastade svenska
metallindustrien genom en efterföljd
av civilförsvarsstyrelsens föreskrifter
kommer att ytterligare pressas. Man
kan mot denna bakgrund icke utan skäl
fråga sig, huruvida civilförsvarsstyrelsens
föreskrifter korrespondera med
statsmakternas åtstramningspolitik på
investeringsområdet.

Herr talman! Med stöd av vad jag
nu anfört tillåter jag mig anhålla om
kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet få
framställa följande fråga:

Anser statsrådet det nödvändigt, alt

b Nr 4- Lördagen den 29 januari 1949.

Interpellation ang. den inverkan inkorporeringsbeslut i vissa fall kan hava på valbarhet
till kommunala förtroendeuppdrag.

de av civilförsvarsstyrelsen utfärdade
skärpta bestämmelserna beträffande
skyldigheten att anordna och iordningställa
skyddsrum allt fortfarande böra
vara gällande?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9.

Interpellation ang. den inverkan inkorporeringsbeslut
i vissa fall kan hava på
valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag.

Herr SKÖLDIN erhöll på begäran ordet
och yttrade: Herr talman! Den 30
mars 1948 beslöt Kungl. Maj:t, att bland
annat viss del av Solna stad, motsvarande
stadsdelen Lilla Alby, skulle införlivas
med Sundbybergs stad från
och med den 1 januari 1949. I samband
med inkorporeringsbeslutets trädande
i kraft sistnämnda dag har fråga
uppkommit om behörigheten för en av
ledamöterna i Solna stadsfullmäktige
att behålla sitt förtroendeuppdrag som
ledamot i denna församling. I detta
hänseende må anföras följande.

Vid 1946 års val av stadsfullmäktige
i Solna stad utgjorde Lilla Alby en del
av en valkrets. Ifrågavarande ledamot
var vid tidpunkten för detta val boende
och mantalsskriven inom Lilla Alby och
hade sålunda även rösträtt därstädes.
Under år 1948 flyttade han till stadsdelen
Råsunda i Solna stad och har
där mantalsskrivits för år 1949. Däremot
är han upptagen i 1948 års röstlängd
för den del av Solna — Lilla
Alby —, som införlivats med Sundbyberg
från och med den 1 januari 1949,
enär han under 1948 alltjämt kvarstod
som mantalsskriven därstädes. Denna
röstlängd länder till efterrättelse till
dess nästa års röstlängd eller för år
1949 blivit vederbörligen justerad. Ifrågavarande
ledamot av stadsfullmäktige
äger således icke rösträtt inom Solnas

nya stadsområde från och med den 1
januari 1949 och erhåller således icke
rösträtt inom Solna förrän 1949 års
röstlängd justerats under juli månad.
Härigenom kommer han under en tid
av något mer än ett halvt år att icke
uppfylla det valbarhetsvillkor, som i
gällande lag om kommunalstyrelse i
stad finnes föreskrivet, nämligen att
vara röstberättigad inom kommunen.
Fråga har nu uppkommit, om nämnda
ledamot genoln att icke uppfylla föreskrivna
valbarhetsvillkor under mandattiden,
som omfattar tiden till och
med 1950, måste lämna sitt förtroendeuppdrag
i stadsfullmäktigerepresentationen.
Solna stadsfullmäktige komma
att inom de närmaste dagarna taga
ställning i detta ärende.

Jag vill i detta sammanhang icke ingå
på en närmare prövning av förevarande
fall ur rent lagteknisk synpunkt. Det
må emellertid framhållas, att lagen icke''
ger något klart uttalande, som direkt
löser ifrågavarande spörsmål. Så långt
vill jag dock sträcka mig i mitt bedömande,
att det icke finnes några föreskrifter
i gällande kommunallagar, att
valbarhetsvillkoren skola uppfyllas under
hela mandattiden för ledamotskap
i fullmäktigeförsamling i stad. I allt fal!
torde man utan tvekan kunna påstå, att
om ifrågavarande ledamot av Solna
fullmäktigeförsamling tvingas att på
grund av omständigheter, över vilka
han icke kunnat råda, avsäga sig sitt
förtroendeuppdrag, detta måste strida
mot det allmänna rättsmedvetandet. I
föreliggande fall har man framför sig
eu man, som under omkring 30 år ägnat
sig åt kommunala förtroendeuppdrag
och nedlagt ett omfattande arbete i det
allmännas tjänst. Att vid sådant förhållande
vara tvungen att avsäga sig
ett förtroendeuppdrag av skäl, som här
berörts, torde under inga omständigheter
vara förenligt med gällande kommunallagars
anda och mening.

Då denna fråga väckt ett stort in -

Tisdagen den 1 februari 1949.

tresse i Solna och Sundbyberg, finner
jag det angeläget söka erhålla besked,
huruvida möjlighet finnes för nämnda
stadsfullmäktigeledamot att alltjämt
kvarstå som ledamot av stadsfullmäktigeförsamlingen.

Jag får därför hemställa om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet få framställa
följande frågor:

1) Kan det hava varit avsett att i ett
fall som det ovannämnda ett av Kungl.
Maj:t fattat inkorporeringsbeslut skall
behöva medföra, att en ledamot av
stadsfullmäktige berövas rätten att inneha
detta förtroendeuppdrag?

2) Om herr statsrådet finner denna
fråga böra besvaras jakande, är herr
statsrådet beredd att ombesörja, att sådana
ändringar i gällande författningar
komma till stånd, att ett upprepande av
liknande fall, som här berörts, förhindras? Denna

anhållan bordlädes.

Nr 4. 7

§ 10.

Till bordläggning anmäldes:

konstitutionsutskottets memorial nr
1, i anledning av första kammarens remiss
av motion nr 193 av herrar Hällgren
och Näsgård om användning av
proportionell valmetod vid landstingens
val av ledamöter och suppleanter
i hushållningssällskapens förvaltningsutskott;
och

statsutskottets utlåtande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret
1949/50 under riksstatens första
huvudtitel, avseende anslagen till hovoch
slottsstaterna.

§ IT

Justerades ett protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 2.20 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Tisdagen den 1 februari.

Kl. 4 em.

§ T

Justerades protokollet för den 26
nästlidna januari.

§ 2.

Föredrogos, men bordlädes åter konstitutionsutskottets
memorial nr 1 och
statsutskottets utlåtande nr 1.

§ 3.

Föredrogs den av herr Sköldin vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående skyldigheten att anordna
och iordningställa skyddsrum.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 4.

F’öredrogs den av herr Sköldin vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående den inverkan inkorporeringsbeslut
i vissa fall kan hava
på valbarhet till kommunala förtroendeuppdrag.

Kammaren biföll denna anhållan.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 4.02 cm.

In fidem
Gunnar Britth.

Nr 4.

Onsdagen den 2 februari 1949.

Onsdagen den 2 februari.

Kl. 2 em.

§ 1-

På förslag av herr talmannen, som
förklarade sig hava om tiden för valen
samrått med första kammarens talman,
beslöt kammaren att vid plenum onsdagen
den 16 innevarande februari företaga
följande val, nämligen:

val av dels tjugofyra ledamöter i den
nämnd, vilken enligt § 103 regeringsformen
och § 69 riksdagsordningen
äger att döma, huruvida högsta domstolens
och regeringsrättens samtliga ledamöter
gjort sig förtjänta att i deras viktiga
kall bibehållas, dels ock sex suppleanter
i nämnden; samt

val av ej mindre tolv valmän att,
gemensamt med ett lika antal valmän
från första kammaren, enligt § 70 riksdagsordningen
utse kommitterade för
tryckfrihetens vård än även tre suppleanter
för dessa valmän.

§ 2.

Herr statsrådet Zetterberg avlämnade
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 12, angående täckande av vissa
medelsbrister, redovisade såsom propriebalanser
i försvarets civilförvaltnings
räkenskaper;

nr 14, angående fortsatt disposition
av vissa äldre reservationsanslag;

nr 15, med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den
9 september 1938 (nr 567) om handel
med preventivmedel;

nr 16, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 februari
1934 (nr 19) om fullgörande i
vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.; och
nr 17, med förslag till lag angående

ändring i lagen den 20 juni 1924 (nr
349) om landsting.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 3.

Föredrogs konstitutionsutskottets memorial
nr 1, i anledning av första kammarens
remiss av motion nr 193 av
herrar Hällgren och Näsgård om användning
av proportionell valmetod vid
landstingens val av ledamöter och
suppleanter i hushållningssällskapens
förvaltningsutskott.

Kammaren beslöt lägga memorialet
till handlingarna med förklarande, att
ifrågavarande motion borde behandlas
av jordbruksutskottet.

§ 4.

Föredrogs, punktvis, statsutskottets
utlåtande nr 1, i anledning av Kungl.
Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1949/50 under
riksstatens första huvudtitel, avseende
anslagen till hov- och slottsstaterna.

Yad utskottet hemställt bifölls.

§ 5.

Interpellation ang. framläggande för
riksdagen av förslag i anledning av vissa
av ungdomsvårdskommittén verkställda
utredningar.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr WIKLUND i Stockholm, som anförde:
Herr talman! Enligt givet bemyndigande
tillkallade statsrådet och
chefen för justitiedepartementet på våren
1939 särskilda sakkunniga för att
verkställa utredning rörande åtgärder

Onsdagen den 2 februari 1949.

Nr 4.

Interpellation ang. framläggande för riksdagen av förslag i anledning av vissa av
ungdomsvårdskommittén verkställda utredningar.

lör bekämpande av ungdomsbrottsligheten
och till utredning jämväl upptaga
frågan om de missförhållanden, sont
förefinnas inom det offentliga nöjeslivet
och om botemedlen däremot.

Denna sakkunnigutrednings tillsättande
föregicks dels av en på 1937 års
riksdags begäran verkställd utredning
rörande ungdomsbrottslighetens omfattning,
orsaker och utveckling under
senare år, vilken utredning fångvårdsstyrelsen
avgav i mars månad 1939, dels
av en hemställan av 1939 års riksdag
om en allsidig utredning rörande missförhållanden
på det offentliga nöjeslivets
område. Huvudanledningen till
dessa problems aktualisering vid denna
tidpunkt var den då starkt framträdande
kriminaliteten bland ungdom och
uppfattningen, att detta sociala missförhållande
borde bekämpas i första
hand genom profylaktisku åtgärder.

De sakkunniga, som antagit benämningen
ungdomsvårdskommittén, ha
med undantag av en av kriget föranledd
kortare uppehållsperiod allt intill
nu varit i verksamhet. På hemställan
av riksdagen i skrivelse till Kungl.
\laj:t den 10 juni 1942 hänsköts även
frågan om förbättrad ungdomsvård och
därmed sammanhängande frågor till
denna kommitté. I de av riksdagen godkända
utskottsutlåtandena, vilka departementschefen
härvid åberopade, framhälles
bl. a., att ungdomsvården som
hittills i största möjliga utsträckning
bör bygga på frivilligt personligt arbete
inom de stora folkrörelserna, vilkas
ungdomsarbete bör effektivt stödjas av
samhället, såväl ekonomiskt som moraliskt.
ökat .statsbidrag bör utgå för utbildning
av ungdomsledare inom de
olika ungdomsorganisationerna, i regel
förlagd till respektive organisationers
folkhögskolor eller motsvarande utbildmngsorgan.

Ungdomsvårdskommittén har till
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
avgivit sex tryckta betänkan 2

Andni kammarens protokoll 19i9. ,

den, nämligen om den psykiska barnaoch
ungdomsvården (SOU 1944:30),
om ungdomens föreningsliv (SOU 1944:
31), om ungdomens nöjesliv (SOU
1945:22), om ungdomens fritidssysselsättning
(SOU 1947:12), om åtgärder
till stöd åt utvecklingshämmad ungdom
(SOU 1947:17) och slutligen om ungdomen
och arbetet (SOU 1948:21). Enligt
riksdagsberättelsen till den nu samlade
riksdagen kommer kommittén att
avgiva ytterligare ett betänkande.

Som utredningsmaterial rörande läget
i ungdomsvärlden under 1940-talet äro
ungdomsvårdskommitténs hittills publicerade
betänkanden av stort värde
och ha givetvis som sådant i hög grad
berikat diskussionen rörande de s. k.
ungdomsvårdsfrågorna. Kommitténs
utredningar ha för yttrande varit remitterade
till ett stort antal myndigheter
och organisationer, varigenom
också värdefullt material insamlats rörande
dessa frågor. Efter att ha passerat
remisstadiet kan emellertid denna
statliga utredningskommittés arbetsresultat
icke rimligen få ligga outnyttjat.
Riksdagen och enskilda riksdagsledamöter
ha även efter utredningens
igångsättande givit till känna sitt intresse
ej endast för utredningsarbetet
som sådant utan för att effektivare åtgärder
på den förebyggande ungdomsvårdens
plan vidtagas av statsmakterna.
De olika ungdomsorganisationerna ha
också knutit stora förhoppningar till
ungdomsvårdskommitténs arbete. De
framlagda betänkandena ha emellertid
på ett undantag när, nämligen i fråga
om den psykiska barna- och ungdomsvården,
icke hittills föranlett någon
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen.
Speciell uppmärksamhet har det härvid
väckt, att ungdomsvårdskommitténs förslag
till åtgärder, syftande till att förbättra
det alltjämt i hög grad otillfredsställande
nykterhctstillståndet bland
ungdomen, icke heller lett till någon
Kungl. Maj:ts åtgärd. 1944 års nyklcr r

Nr 4.

Onsdagen den 2 februari 1949.

Interpellation ang. krisförvaltningens successiva avveckling, m. m.

hetskommitté med dess starka parlamentariska
underlag har i yttrande
iiver ungdomsvårdskommitténs betänkande
angående ungdomen och nöjeslivet
enhälligt tillstyrkt de flesta av
dess av förstnämnda kommitté under
åtta punkter sammanfattade förslag av
nykterhetsfrämjande innebörd och därvid
framlagt fullt utarbetade utkast till
erforderliga författningsändringar syftande
till nöjes- och idrottsplatsernas
avalkoholisering. Bakom principen att
ungdomens nöjes- och idrottsliv icke
bör sammankopplas med alkoholförtäring
står en allt starkare opinion. Nvkterhetskommitténs
här åsyftade förslag
ha också enligt de avgivna remissyttrandena
vunnit stark principiell anslutning,
om också viss överarbetning
av dessa förslag kan anses önskvärd
bl. a. till definition av begreppet »nöjesplats».

I december månad 1948 överlämnades
till statsrådet och chefen för justitiedepartementet
en inom statistiska centralbyrån
utarbetad statistisk undersökning
rörande kriminaliteten i landet
under åren 1913—1947. Ungefär samtidigt
avgav kriminalpolisintendenten i
Stockholm till överståthållarämbetet en
utredning rörande brottsligheten i huvudstaden
under de senaste tio åren.
Dessa båda utredningar, för vilka justitieministern
redogjorde vid kammarens
interpellation sdebatt den 15 december
1948 rörande brottsligheten, tala starkt
för att vi för närvarande, trots krigets
upphörande och sålunda mot all förmodan,
åter befinna oss i en ur kriminalitetssynpunkt
krisartad situation, särskilt
vad angår ungdomsbrottsligheten.
Ett sådant kriminalitetslägc föranledde
ungdomsvårdskommitténs tillsättande
våren 1939. I kampen mot brottsligheten
äro profylaktiska åtgärder av det
slag direktiven för denna kommitté
åsyfta uppenbarligen värdefullare särskilt
på längre sikt än en i och för sig
utomordentligt angelägen och nu på
olika sätt aktualiserad översyn och

effektivisering av skilda straffrättsliga
åtgärder mot dem, som redan begått
brott.

Under hänvisning till vad sålunda
anförts tillåter jag mig hemställa om
andra kammarens medgivande att till
herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
få rikta följande frågor:

1. Är herr statsrådet i tillfälle att meddela
kammaren den ungefärliga tidpunkt,
vid vilken de fem av ungdomsvårdskommittén
framlagda betänkanden,
som ännu ej föranlett proposition
till riksdagen, efter vederbörlig deparlementsbearbetning
kunna komma att
föreläggas riksdagen?

2. Komma härvid Kungl. Maj:ts förslag
att även inrymma de förslag till
speciella åtgärder av nykterhetsfrämjande
natur, vilka framlagts av ungdomsvårdskommittén
och vilka bl. a.
syfta till avalkoholisering av nöjes- och
idrottsplatserna?

Denna anhållan bordlädes.

§ 6.

Interpellation ang. krisförvaltningens
successiva avveckling.

Herr HÅSTAD erhöll på begäran ordet
och yttrade: Herr talman! En snar
successiv avveckling av kristidskommissioner
och andra krisorgan torde
för alla framstå som högeligen önsklig.
Denna avveckling kan dock inte ske
utan att statsmakterna i all skälig omfattning
visar sin omsorg om den personal,
som tjänstgjort i krisorganen.

Redan nu aktuella och väntade uppsägningar
ha varit ägnade att hos tusentals
tjänstemän inom krisförvaltningen
inge en känsla av otrygghet och
oro inför den framtida existensen. Från
en av de organisationer, till vilken
dessa tjänstemän äro anslutna, har det
upplysts att det varit förenat med stora
svårigheter för arbetsförmedlingen att
anskaffa annat arbete för endast den
lilla grupp av befattningshavare vid

Onsdagen den 2 februari 1949. Nr 4.

Interpellation ang. tilldelningen av hönsfoder för jordbrukare och för innehavare
av yrkeshönserier.

kristidsstyrelsernas vedkontor, som
uppsagts med anledning av vedregleringens
upphävande.

I krisorganen finns en stor grupp
tjänstemän i åldern 40—60 år med en
anställningstid av 5 å 8 år, varav många
Irots goda kvalifikationer knappast
torde ha att räkna med några anställningar
på den allmänna arbetsmarknaden.
Till större delen äro dessa familjeförsörjare
och de kunna komma i ett
mycket prekärt läge.

Även om vederbörande, när de togo
anställning i kommissioner eller andra
krisorgan, gjorde detta i medvetande
om att ej efteråt bli garanterade fortsatt
statsanställning, förhåller det sig
dock så, att det allmänna under ett avsevärt
antal år i deras bästa ålder tillgodogjort
sig deras arbetskraft. Om de
kvarstannat länge i tjänst, har detta
legat i statens intresse. Ideliga ombyten
skulle ju ha gjort det nödvändigt att
ideligen träna upp folk, något som
skulle ha blivit kostsamt för staten och
dessutom oförmånligt för den stora allmänheten
i dess förbindelser med krisförvaltningen.

Givetvis finna alla skattebetalare det
eftersträvansvärt, att den statliga administrationen
i görligaste mån inskränkes.
Detta intresse torde dock inte behöva
åsidosättas, om staten så långt
det är möjligt tar hand om den krispersonal,
som inte kan beredas arbete
i det enskilda förvärvslivet eller som
liar bakom sig en långvarig anställning
eller väl vitsordad tjänst. För
många ofrånkomliga tjänster i vår administration
torde många av dessa befattningshavare
ha god träning och
goda kvalifikationer. Det kan inte anses
mer än rätt om sådana befattningshavare,
som jag här nämnt, få företräde
vid nyrekrytering i statstjänst, liksom
att staten — utöver vad som redan åtgjorts
— underlättar deras övergång till
annat arbete. Likaså ligger det i denna
tjänstemannagrupps intresse att i så god

tid som möjligt få vetskap om regeringens
planer för krishushållningens avveckling,
så långt regeringen är i stånd
att göra upp en »tidtabell» härför.

Med hänvisning till vad jag här sagt
anhåller jag om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
folkhushållningsdepartementet få rikta
följande frågor:

1. Är statsrådet i tillfälle att nu meddela
de planer eller beräkningar, som
regeringen kan ha uppgjort angående
gången och tidpunkten för kristidsförvaltningens
successiva avveckling?

2. Har regeringen för avsikt att vidtaga
åtgärder för att i all skälig omfattning
bereda de i kristidsförvaltningen
anställda, som inte kunna erhålla arbete
på den enskilda arbetsmarknaden och
i synnerhet dem, som ha bakom sig en
långvarig anställning under krisen eller
en väl vitsordad tjänst, företräde til)
annan liknande tjänst i statsförvaltningen
eller på annat sätt underlätta
deras övergång till annat förvärvsarbete? 3.

Har det utfärdats några enhetliga
direktiv eller riktlinjer för krisorganen
att tillämpas vid uppsägning och avskedande
av sådan personal?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7.

Interpellation ang. tilldelningen av hönsfoder
för jordbrukare och för innehavare
av yrkeshönserier.

Ordet lämnades på begäran till

Herr NILSSON i Bästekille, som anförde:
Herr talman! Under den senaste
tiden har en för jordbrukarna intressant
skriftväxling ägt rum mellan å ena
sidan RLF och å den andra Statens
livsmedelskommission angående bestämmelserna
om olika tilldelning av
hönsfoder för jordbrukarna och för
innehavarna av yrkeshönserier.

Nr 4.

Onsdagen den 2 februari 1949.

Interpellation ang. tilldelningen av hönsfoder för jordbrukare och för innehavare
av yrkeshönserier.

Från jordbrukarhåll hävdas bestämt
den uppfattningen, att nu gällande tilldelningsbestämmelser
icke kunna anses
rättvisa och rimliga med hänsyn
framför allt till den disproportion i
fråga om ökningen av äggproduktionen,
som föreligger mellan jordbruket å ena
sidan och yrkeshönserierna å den
andra. Medan sålunda ökningen i äggproduktionen
från 1938/39 till innevarande
produktionsår för yrkeshönserierna
beräknas uppgå till 110,5 procent,
uppgår den för jordbruket endast
till 5 procent. Den gynnade ställning
yrkeshönserierna kommit att intaga bör
därför upphöra, sedan anskaffandet av
annat foder än hönsfoderblandning nu
lättats genom fodersädsregleringens
upphörande.

Förutsättningarna för hönsskötseln få
ej göras sämre för de jordbrukare —
mestadels små jordbrukare — som driva
sådan, än för hönserierna; detta särskilt
som hönsskötseln är en av de
driftsgrenar med vars hjälp småbruket
—- enligt de av statsmakterna antagna
riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken
— skall kunna uppnå lönsamhet.

De svårigheter, som eventuellt alltjämt
föreligga för de stora hönserierna
att anskaffa fodersäd eller andra foder -

medel utöver den relativt knappa reglerade
fodermedelstilldelningen, torde
numera likväl ingalunda längre vara av
sådan storleksordning, att en differentiering
av hönskraftfodertilldelningen
för jordbrukarna och för yrkeshönserierna
kan anses motiverad. De för
jordbrukets del märkbart låga äggproduktionssiffrorna
tala tydligt mot en
sådan tilldelningsgrund.

Med stöd av vad jag sålunda anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet
få framställa
följande fråga:

Är statsrådet beredd att medverka
till att nu gällande differentierade bestämmelser
för hönskraftfodertilldelningen
för jordbrukarna respektive yrkeshönserierna
snarast ändras därhän,
att tilldelningen blir enhetlig för båda
dessa äggproducentgrupper?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 2.20 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Iduns tryckeri. Esselte ab. Stockholm 1949
916252