1959 FÖRSTA KAMMAREN Nr 3
ProtokollRiksdagens protokoll 1959:3
RIKSDAGENS
PROTOKOLL
1959 FÖRSTA KAMMAREN Nr 3
4—11 februari
Debatter in. in.
Onsdagen den 4 februari Sid.
Minnesord över herr Andersson, Gunnar ...................... 3
Svar på fråga av herr Nilsson, Ferdinand, ang. kommunernas utnyttjande
i visst avseende av rätten att. förvärva fastighet .... 3
Interpellation av herr Sundin ang. kostnaderna för uppförande av
förvaltningsbyggnad för vattenfallsstyrelsen, m. m............. 6
Tisdagen den 10 februari
Interpellationer:
av herr Hagberg ang. principerna vid fördelning av anslag till
kulturella ändamål ur lotterimedelsfonden ................ 11
av herr Berg, Gunnar, ang. den framtida organisationen av vissa
örlogsvarv .............................................. 12
Onsdagen den 11 februari
Bidrag till skogsvårdsstyrelserna .............................. 13
Om medverkan från riksdagen vid förhandlingar rörande statstjänstemännens
löner ...................................... 11
Ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten .... 21
1 Första kammarens protokoll 1950. Nr 3
2
Innehåll
Nr 8
Samtliga avgjorda ärenden
Onsdagen den 4 februari Sid.
Bankoutskottets memorial nr 1, med överlämnande av fullmäktiges
i riksbanken berättelse .................................... 6
— nr 2, med överlämnande av fullmäktiges i riksgäldskontoret berättelse
...................... 6
Onsdagen den 11 februari
Första lagutskottets utlåtande nr 1, ang. justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning ........................................ 13
— nr 2, ang. militieombudsmannens ämbetsförvaltning ......... . 13
Jordbruksutskottets utlåtande nr 2, ang. utgifter å tilläggsstat II:
jordbruksärenden ........................................ 13
— nr 3, ang. befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till
kronan .................................................. 44
Statsutskottets utlåtande nr 13, ang. anslag till oförutsedda utgifter 14
—- nr 14, ang. utgifter å driftbudgeten: För flera huvudtitlar gemensamma
frågor ........................................ 14
— nr 15, ang. uppförande av en psykiatrisk klinik vid S:t Görans
sjukhus i Stockholm ...................................... 20
— nr 16, ang. utgifter å tilläggsstat II: försvarsdepartementet . . 20
— nr 17, ang. utgifter å tilläggsstat II: socialdepartementet...... 20
— nr 18, ang. utgifter å tilläggsstat II: kommunikationsdepartementet
................................................ 21
— nr 19, ang. utgifter å tilläggsstat II: ecklesiastikdepartementet 21
— nr 20, ang. utgifter å tilläggsstat II: handelsdepartementet .. .. 21
— nr 21, ang. utgifter å tilläggsstat II: inrikesdepartementet .... 21
Statsutskottets utlåtande nr 22, ang. fortsatt disposition av vissa
äldre anslag .............................................. 21
—- nr 23, ang. överlåtelse av vissa kronan tillhöriga fastigheter
in. m..................................................... 21
— nr 24, om ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten
.................................................. 21
— nr 25, ang. anslag till avskrivning av oreglerade kapitalmedels
förluster
................................................ 25
— nr 26, ang. stat för statens allmänna fastighetsfond .......... 25
Första lagutskottets utlåtande nr 3, ang. fortsatt giltighet av lagen
om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m......................................... 25
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1, om ändrad lydelse av 11 § 1
och 2 mom. förordningen angående grunder för förvaltningen
av viss kronoegendom .................................... 25
Jordbruksutskottets utlåtande nr 4, ang. försäljning av vissa kronoegendomar,
m. m......................................... 25
Onsdagen den 4 februari 1959
Nr 3
3
Onsdagen den 4 februari
Kammaren sammanträdde kl. 14.00
Herr TALMANNEN yttrade:
Åter har ett dödsbud nått vår krets.
Det gäller denna gång ledamoten för
Stockholms län och Uppsala län i denna
kammare herr Gunnar Andersson.
Han var vid sin bortgång endast 53 år
gammal. Ett verksamt liv, fyllt med värdefullt
arbete, bröts, mätt med vanliga
mått, alltför tidigt. I vår krets var han
verksam allenast en kort tid. Han tog
plats här vid vårriksdagens början 1957
och var tyvärr av sjukdom hindrad att
deltaga i vårt arbete under hela hösten
föregående år.
Han hann inte uträtta så mycket —
det ligger i sakens natur —- under denna
korta tid. Vad han gjort i allmänna
värv i andra sammanhang ger oss dock
full rätt att säga, att hade hälsa och
krafter stått honom bi och hade han
fått verka längre i vår krets, hade vi
haft rätt att vänta betydelsefulla insatser
av honom. Han har varit verksam i
sin hemkommuns kommunala liv sedan
början av 1930-talet, ledamot av Stockholms
läns landsting sedan år 1935 och
dess ordförande sedan år 1955 — för
att ge några exempel på vad han gjort
och uträttat på andra håll.
Många av oss hann kanske inte lära
känna honom närmare under den korta
tid han tillhörde vår krets, men vänder
vi oss till dem, som kom honom inpå
livet, får vi veta att han genom det glada
och vänsälla i sitt väsen vann människorna.
Vi kan endast, när döden nu
kommit, tacka honom för vad han hunnit
med i vår krets och lysa frid över
hans minne.
Detta anförande åhördes av kammarens
ledamöter stående.
Justerades protokollen för den 26, 27,
28 och 29 nästlidne januari.
Upplästes följande till kammaren inkomna
telegram:
Rödingträsk 3 februari 1959.
Till Riksdagens första kammare
På grund av dödsfall i familjen anliålles
om ledighet från riksdagsarbetet
från i dag till och med 12 februari
Vno Olofsson
Den begärda ledigheten beviljades.
Ang. kommunernas utnyttjande i visst
avseende av rätten att förvärva fastighet
Jämlikt § 20 av kammarens ordningsstadga
hade herr Nilsson, Ferdinand,
till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
framställt följande
frågor: »Har statsrådet uppmärksammat,
att i åtskilliga fall kommuner utnyttjat
den fria rätt att förvärva fastigheter,
som enligt riksdagens beslut våren
1958 medgivits, till att uppköpa jord
och skog, som enligt vederbörande lantbruksnämnders
uppfattning erfordras
för komplettering av närbelägna jordbruk?
Avser statsrådet att vidtagna åtgärder
för att motverka sådana ur jordbrukspolitisk
synpunkt betänkliga förvärv?»
Herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
NETZÉN, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att
vid detta sammanträde besvara nämnda
frågor, erhöll ordet och anförde:
Herr talman! Herr Ferdinand Nilsson
har frågat mig, om jag uppmärksammat,
att kommuner i åtskilliga fall utnyttjat
den rätt att förvärva fastigheter, som
enligt riksdagsbeslut våren 1958 medgivits
dem, till inköp av jord och skog,
som enligt vederbörande lantbruksnämnders
uppfattning erfordras för
komplettering av närbelägna jordbruk,
samt om jag avser att vidtaga åtgärder
4 Nr 3 Onsdagen den 4 februari 1959
Ang. kommunernas utnyttjande i visst avseende av rätten att förvärva fastighet
för att motverka sådana ur jordbrukspolitik
synpunkt betänkliga förvärv.
Med anledning av herr Nilssons första
fråga torde jag få erinra om att
nämnda lagändring trädde i kraft den
24 juni 1958. Helt naturligt har några
säkrare erfarenheter angående lagändringens
verkningar inte kunnat vinnas
under den relativt korta tid som förflutit
därefter. Vid en telefonförfrågan hos
lantbruksdirektörerna har också flertalet
av dessa uppgivit att kommunförvärv,
motverkande den yttre rationaliseringen
av jordbruk, icke observerats
under denna tid. I något eller några områden
synes emellertid kommunerna ha
förvärvat en del skogsmark.
Med anledning av herr Nilssons andra
fråga vill jag nämna, att jag enligt
Kungl. Maj:ts den 1C maj 1958 givna bemyndigande
tillkallat åtta sakkunniga
jämte experter för att verkställa utredning
och avgiva förslag rörande jordförvärvs-,
bolagsförbuds- och uppsiktslagstiftningen.
Vidare har till innevarande
års riksdag väckts motion angående
ändrad lydelse av 1 § jordförvärvslagen.
Motionen, som torde beröra de av herr
Nilsson påtalade förhållandena, är för
närvarande under riksdagens behandling.
Härmed, herr talman, anser jag mig
ha besvarat herr Nilssons frågor.
Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):
Herr talman! Jag ber att till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få framföra mitt tack för
att han varit vänlig nog att besvara min
fråga liksom också för det i vissa delar
positiva innehållet i svaret.
Jag konstaterar utan vidare att hans
uppmärksamhet har riktats på den sak
det här gäller och att han satt sig i förbindelse
med lantbruksnämnderna. Jag
hoppas att denna kontakt skall komma
att utveckla sig på ett sådant sätt, att
den kommer att bli till gagn för den
fråga, som här berörts.
Han framhåller sedan också, att han
tillsatt en utredning, som kommer att
beakta jordbrukspolitiska spörsmål, och
jag förutsätter, när denna erinran göres
i detta sammanhang, att den innebär att
han avser att utredningen också skall
ompröva det spörsmål det här gäller,
även om jag förstår att han på den korta
tid som sedan dess förflutit inte har
kunnat ge några närmare anvisningar
på denna punkt.
Jag är emellertid inte fullt så tacksam
för det sista påpekandet i svaret, där
han talar om den motion, som väckts på
detta område. Jag efterlyste i min fråga
åtgärder från statsrådets och chefens
för jordbruksdepartementets sida, och
denna motion kommer ju från annat
håll.
När jag nu är delvis tacksam över det
svar, som här lämnats, är det med hänsyn
till de erfarenheter, som vi redan
har hunnit få. Det ligger ju till på det
sättet, att vi, som bor i skuggan av storstäderna,
har vissa erfarenheter av hur
de kommunala förvärven kan verka. Vi
har en känsla av att det var av ett visst
värde att man hade en hämsko på de
kommunala förviirven, så att man inte
alltför mycket behövde frukta den fågel,
som så gärna lägger sina ägg i andras
bon. När denna hämsko togs bort, blev
det en viss osäkerhet. Jag kan nämna
ett och annat exempel på förvärv, som
kanske inte ur alla synpunkter kunde
ha befunnits så idealiska, om de hade
prövats av lantbruksnämnd. Detta skall
jag emellertid, herr talman, inte göra. I
stället går jag in på några fall, som är
mig bekanta i ett vidare sammanhang.
Jag konstaterar först, att den nya lagen
från 1955 upptog en bestämmelse
från 1947 års förköpslag, den Sköldska
förköpslagen, som ställde kommunerna
under jordförvärvslagstiftningen. I förslaget
till 1955 års jordförvärvslag fann
regeringen också, att det var nödvändigt
att bibehålla en viss kontroll på detta
område. 1951 års jordbruksrationaliseringsutredning
företog en sammanföring
av lagstiftningen på detta område. Till
utredningens förslag fogades reservation
av herr Jonsson i Fjäle och herr
Andersson i Tungelsta. I denna reservation
gjordes inga erinringar mot att de
Onsdagen den 4 februari 1959
Nr 3
5
Ang. kommunernas utnyttjande i visst
kommunala förvärven inordnades under
jordförvärvslagstiftningen. Tvärtom innehåller
reservationen en önskan, att de
bestämmelser, som innefattades i jordbruksrationaliseringsutredningens
förslag,
skulle bli permanenta. Detta visar
att man inte var tveksam på den punkten.
Så kom då det hastiga förslag, som —
såsom vi alla vet -— lades fram i en motion
och som antogs av riksdagen trots
tredje lagutskottets avstyrkande. Verkningarna
av en så hastigt tillkommen
lagändring kan naturligtvis inte i alla
delar ha blivit gynnsamma. En kommun
i ett norrlandslän avtalade om förvärv
av 9 hektar åker och 725 hektar skog
i en grannkommun. Lantbruksnämnden
vägrade tillstånd till förvärvet, eftersom
skogen behövdes för kompletteringsändamål.
Nämnden torde ha anvisat annan
skog i stället, men kommunen ansåg att
denna skog inte var lika värdefull —
alltså en ren kapitalplaceringssynpunkt.
Kommunen besvärade sig hos lantbruksstyrelsen,
som också sade nej. Ärendet
gick då till regeringen, men innan avgörandet
hann falla, hade lagstiftningen
ändrats.
I ett annat län sade lantbruksnämnden
nej till ett förvärv av 34 hektar
åker och 63 hektar skog. Ärendet låg hos
lantbruksstyrelsen, då lagändringen genomfördes.
Jag känner inte till resultatet
av styrelsens prövning, men förvärvet
kom till stånd.
Ytterligare ett fall kan nämnas från
samma trakt. En kommun har där förvärvat
440 hektar skog — enligt mångas
uppfattning ett typiskt kapitalpiaceringsköp.
För dessa kommuner kan det inte vara
enbart för bebyggelseändamål, för industriändamål
och allra minst — i dessa
skogstrakter — till fritidsområden
som man gjort sådana jordförvärv, åtminstone
enligt vanliga betraktelsesätt
då det gäller kommunal verksamhet.
Från ett särskilt utsatt län kan anföras
ett flertal sådana fall. En kommun
köpte C hektar åker och 80 hektar skog.
Lantbruksnämnden vägrade att lämna
förvärvstillstånd, och kommunen gick
avseende av rätten att förvärva fastighet
då till lantbruksstyrelsen, som lämnade
sitt bifall kort innan lagändringen kom
till stånd. Det förefaller rimligt att anta,
att riksdagsbeslutet här kastat sin skugga
framför sig.
En riktigt duktig skogsköparkommun
bör alldeles särskilt ihågkommas.
Herr TALMANNEN yttrade:
Jag vill erinra herr Nilsson om att
det gäller en enkel fråga och att en längre
sakdebatt nu inte bör förekomma.
Herr Nilsson, Ferdinand, fortsatte:
Jag vill då bara summera ned fallet.
Man hade gått i författning om att köpa
265 hektar skog, vilket köp nu är avslutat.
Man förhandlar om ytterligare
166 hektar. 400 hektar behövs inte, men
kommunen är så duktig, att den dessutom
i en grannkommun förhandlar om
förvärv av ytterligare 200 hektar.
Man kan peka på flera andra sådana
fall, men efter herr talmannens erinran
skall jag inte tynga kammarens protokoll
med dem. Jag ber endast att få uttala
förhoppningen, att herr statsrådets
och chefens för jordbruksdepartementet
kontakter med lantbruksnämnderna
kommer att visa, att här föreligger ett
problem av ganska stor omfattning. Det
är mångas innerliga förhoppning, att
man på något sätt skall kunna bromsa
upp den jordhunger, som på kort tid
tagit en så stor omfattning.
Herr statsrådet NETZÉN:
Herr talman! Jag är egentligen redan
förekommen genom herr talmannens
erinran till herr Nilsson. Jag hade uteslutande
tänkt antyda vad som för övrigt
står i svaret, att frågan är under
riksdagens behandling. När utskottsutlåtandet
kommer, får kanske både herr
Nilsson och jag tillfälle att återkomma
till själva sakfrågan mindre ensidigt än
det kan bli i en dialog oss emellan.
Överläggningen förklarades härmed
slutad.
6 Nr 3 Onsdagen den 4 februari 1959
Interpellation ang. kostnaderna för uppförande av förvaltningsbyggnad för vattenfallsstyrelsen,
m. m.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarna
bankoutskottets memorial:
nr 1, med överlämnande av fullmäktiges
i riksbanken till bankoutskottet
avgivna berättelse; och
nr 2, med överlämnande av fullmäktiges
i riksgäldskontoret till innevarande
riksdag avgivna, till bankoutskottet
avlämnade berättelse.
Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner:
nr
31, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 4 kap. 14 § vattenlagen;
nr 33, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 54 § lagen den 31 mars 1955
(nr 183) om bankrörelse, m. in.;
nr 34, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr
225) med särskilda bestämmelser angående
olovlig befattning med spritdrycker
och vin, m. m.;
nr 35, angående åtgärder för kvalitetsförbättring
av matpotatis;
nr 36, angående bemyndigande för
Kungl. Maj:t att i vissa fall avstå allmänna
arvsfondens rätt till arv, m. m.;
nr 37, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild
skatt å bensin och motorsprit,
m. m.;
nr 38, med förslag till allmän tjänstepliktslag,
m. m.; och
nr 39, angående godkännande av förordnanden
om uttagande av särskild tullavgift
för vissa varuslag.
Anmäldes och bordlädes
första lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av verkställd granskning
av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning;
och
nr 2, i anledning av verkställd granskning
av milititeombudsmannens ämbetsförvaltning;
samt
jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1958/59,
såvitt proposition avser jordbruksärenden;
och
nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående befrielse i vissa
fall från betalningsskyldighet till kronan.
Interpellation ang. kostnaderna för uppförande
av förvaltningsbyggnad för
vattenfallsstyrelsen, m. m.
Herr SUNDIN (ep) erhöll på begäran
ordet och yttrade:
Herr talman! När 1956 års riksdag
fattade beslut om förläggning av vattenfallsstyrelsens
förvaltningsbyggnad till
Råcksta i Stockholm, angavs kostnaderna
för denna byggnad, exklusive tomtmarken,
till 30 miljoner kronor. I årets
statsverksproposition har statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet
redovisat nya kostnadsberäkningar
för detta byggnadskomplex. Kostnaderna
beräknas nu uppgå till 69 miljoner
kronor, d. v. s. ett belopp som är mer än
dubbelt så stort som det som förutsattes
vid riksdagsbeslutet 1956.
Enligt den senaste redovisningen inriktar
man sig nu på 25 å 30 procent
fler kontorsplatser än som från början
förutsattes. Vidare konstateras nu, att såväl
behovet av speciella lokaler som omfattningen
av erforderliga förbindelse-,
transport- och ventilationsanordningar
in. in. underskattades år 1956. Slutligen
framhålles, att byggnadskostnaderna år
1956 beräknades på en orealistiskt låg
medelkostnad per kubikmeter. Den nu
framräknade kostnadssiffran skulle däremot
motsvara ett normalt och för nuvarande
läge i fråga om husbyggnadskostnader
representativt värde.
Det är för kammaren ingen ny erfarenhet,
att de verkliga kostnaderna för
ett byggnadsprojekt visar sig överstiga
de beräknade. Kostnadsskillnaden är
dock i detta fall anmärkningsvärt stor.
Det måste förutsättas, att den kostnadsberäkning,
som redovisades 1956, var
avgörande för riksdagens ställningstagande.
Det rådde delade meningar om
7
Onsdagen den 4 februari 1959 Nr 3
Interpellation ang. kostnaderna för uppförande av förvaltningsbyggnad för vattenfallsstyrelsen,
m. m.
den lämpligaste förläggningsorten för
vattenfallsstyrelsens förvaltningsbyggnad.
Arbetsmarknadsstyrelsen fann,
främst ur lokaliseringspolitiska synpunkter,
starka skäl tala för en utflyttning
från Stockholm. I motioner och i
reservation till statsutskottets utlåtande
hemställdes om förnyad prövning av
möjligheterna att förlägga förvaltningsbyggnaden
till annan ort än Stockholm.
Härvid påvisades även möjligheten av
att befintliga byggnader i viss utsträckning
kunde tas i anspråk för ändamålet,
varigenom kostnaderna för projektet
skulle kunna reduceras.
Man frågar sig vad anledningen är till
att kostnaderna för vattenfallsstyrelsens
förvaltningsbyggnad sprungit i höjden
på detta anmärkningsvärda sätt. Är det
nu meningen, att byggnadskomplexet
skall bli mera omfattande än som förutsattes
vid riksdagsbeslutet 1956? Avser
man att utöka personalen utöver vad
som då förutsattes? Var verkligen de
byggnadskostnader, som redovisades till
grund för riksdagsbeslutet 1956, baserade
på en orealistiskt låg medelkostnad
per kubikmeter? Vad var i så fall anledningen
till att de inte beräknades efter
ett normalt värde för husbyggnadskostnader?
Det skulle vara värdefullt,
om statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
ville lämna kammaren
en redogörelse för kostnadsutvecklingen
i fråga vattenfallsstyrelsens
förvaltningsbyggnad.
De kostnadsberäkningar, som redovisas
för riksdagen, är givetvis av avgörande
betydelse för riksdagens ställningstagande.
Det är därför nödvändigt,
att beräkningarna blir så tillförlitliga
som möjligt. Detta är särskilt angeläget,
när för de närmaste åren statens finanser
väntas bli mycket hårt ansträngda
och upplåningsbehovet måste bedömas
som oroväckande stort. Sådana felberäkningar,
som framkommit i fråga om
vattenfallsstyrelsens förvaltningsbyggnad,
måste för framtiden undvikas. Då
de statliga investeringarna till stor del
faller inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, hoppas
jag, att statsrådet och chefen för kom
-
munikationsdepartementet också har
möjlighet att redogöra för huruvida regeringen
liar för avsikt att vidtaga åtgärder
i syfte att garantera att kostnadsberäkningar,
som redovisas till
grund för riksdagsbeslut, får sådan tillförlitlighet,
att de i stort sett kan gälla
som ram för ifrågavarande byggnadsoch
anläggningskostnader.
Med stöd av vad jag här har anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
ställa följande frågor:
1)
Vill herr statsrådet lämna en redogörelse
för orsakerna till att kostnaderna
för vattenfallsstyrelsens förvaltningsbyggnad
blivit mer än dubbelt större än
vad förutsattes vid riksdagsbeslutet
1956?
2) Vill herr statsrådet vidare redogöra
för huruvida regeringen avser att vidtaga
åtgärder i syfte att garantera att
kostnadsberäkningar, som redovisas till
grund för riksdagsbeslut, kan få sådan
tillförlitlighet, att de i stort sett kan
gälla som ram för ifrågavarande byggnads-
och anläggningskostnader.
På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:
nr 380, av herr Ohlsson, Ebbe, och
herr Hanson, Per-Olof, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående ändring i förordningen
den 27 maj 1955 (nr 256) om
investeringsfonder för konjunkturutjämning;
nr
381, av fru Gärde Widemar m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med anhållan om riksdagens yttrande
angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens
år 1958 vid dess fvrtioandra sammanträde
fattade beslut;
nr 382, av herr Pålsson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
8
Nr 3
Lördagen den 7 februari 1959
med förslag till lag om köttbesiktning
m. m.; och
nr 383, av herr Carlsson, Eric, m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändring
i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om
folkpensionering, m. m.
Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.24.
In fidem
K.-G. Lindelöw
Lördagen den 7 februari
Kammaren sammanträdde kl. 14.00.
Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat
läkarintyg var så lydande:
Till riksdagens första kammare
Under hänvisning till bilagda läkarintyg
får jag härigenom anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen under två
veckor från denna dag.
Luleå den 4 februari 1959
Ragn. Bergh
Härmed intygas att riksdagsman Ragnar
Bergh, som den 31 januari 1959 brutit
höger arm, härigenom är arbetsoförmögen
från och med den 31 januari 1959
tills vidare.
Luleå lasarett den 4 februari 1959
S. Hedenstedt
Med. dr, lasarettsläkare
Den begärda ledigheten beviljades.
Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 31, med förslag till lag om
ändrad lydelse av 4 kap. 14 § vattenlagen.
Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
33, med förslag till lag om ändrad lydelse
av 54 § lagen den 31 mars 1955
(nr 183) om bankrörelse, m. m.
Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 34, med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 20 juni
1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser
angående olovlig befattning med
spritdrycker och vin, m. m.
Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 35, angående åtgärder för kvalitetsförbättring
av matpotatis.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Majrts proposition nr
36, angående bemyndigande för Kungl.
Maj :t att i vissa fall avstå allmänna
arvsfondens rätt till arv, m. m.
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 37, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild
skatt å bensin och motorsprit, m. m.
Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 38, med förslag till allmän
tjänstepliktslag, m. m.
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 39, angående godkännande av förordnanden
om uttagande av särskild
tullavgift för vissa varuslag.
Lördagen den 7 februari 1959
Nr 3
9
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
motionen nr 380, av herr
Ohlsson, Ebbe, och herr Hanson, PerOlof.
Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott nedannämnda
motioner:
nr 381, av fru Gärde Widemar m. fl.,
nr 382, av herr Pålsson m. fl., och
nr 383, av herr Carlsson, Eric, m. fl.
Föredrogos och bordlädes ånyo första
lagutskottets utlåtanden nr 1 och 2 samt
jordbruksutskottets utlåtanden nr 2
och 3.
Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner:
nr
40, angående anslag å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1958/59
till Statens lånefond för den mindre
skeppsfarten;
nr 41, angående anslag för budgetåret
1959/60 till bidrag till studiecirkelverksamhet
och till ungdomens fritidsverksamhet;
nr
42, angående vissa anslag ur kyrkofonden
m. m.;
nr 43, angående vissa frågor rörande
bekämpandet av växtsjukdomar m. m.;
nr 45, angående statens stöd åt hästaveln;
och
nr 46, angående täckande av vissa medelsbrister,
redovisade såsom propriebalanser
i försvarets civilförvaltnings
räkenskaper.
Anmäldes och bordlädes statsutskottets
utlåtanden:
nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1959/60
till oförutsedda utgifter;
nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å driftbudgeten,
För flera huvudtitlar gemensamma frågor,
jämte i ämnet väckta motioner;
nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående samarbete med
Stockholms stad för uppförande och
drift av en psykiatrisk klinik vid S:t
Görans sjukhus i Stockholm;
nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1958/
59, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde;
nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1958/
59, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde;
nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1958/
59, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;
nr
19, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1958/
59, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde;
nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1958/
59, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde;
nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1958/
59, i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde;
nr 22, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag;
nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående överlåtelse av vissa
kronan tillhöriga fastigheter m. m.;
nr 24, i anledning av väckta motioner
om ändrad ordning för vissa anslags
uppförande i statsbudgeten;
nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1959/
60 till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster;
och
nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående stat för statens allmänna
fastighetsfond för budgetåret 1959/60;
första lagutskottets utlåtande nr 3, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
10
Nr 3
Lördagen den 7 februari 1959
med förslag till lag angående fortsatt
giltighet av lagen den 16 februari 1934
(nr 19) om fullgörande i vissa fall av
betalningsskyldighet i förhållande till
utlandet m. m.;
tredje lagutskottets utlåtande nr 1, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 11 § 1 och 2 mom. förordningen
den 22 juni 1934 (nr 320) angående
grunder för förvaltningen av viss
kronoegendom; samt
jordbruksutskottets utlåtande nr 4, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående försäljning av vissa kronoegendomar,
m. m.
Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:
nr 384, av herr Eiverlöf m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändrad
lydelse av punkten 4 av övergångsbe
-
stämmelserna till lagen den 27 maj 1955
(nr 255) om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);
nr 385, av herr Bengtson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående ändrad
lydelse av punkten 4 av övergångsbestämmelserna
till lagen den 27 maj 1955
(nr 255) om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);
och
nr 386, av herr Aastrup m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående ändrad lydelse
av punkten 4 av övergångsbestämmelserna
till lagen den 27 maj 1955 (nr
255) om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370).
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.05.
In fidem
K.-G. Lindelöw
Tisdagen den 10 februari 1959
Nr 3
11
Tisdag-en den 10 februari
Kammaren sammanträdde kl. 16.00
Justerades protokollet för den 4 innevarande
månad.
Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat läkarintyg
var så lydande:
Till riksdagens första kammare
Undertecknad får härmed med stöd
av bifogade läkarutlåtande vördsamt anhålla
om ledighet från riksdagsarbetet
från och med den 9 februari till och
med den 28 februari 1959.
Åttonträsk, Granö, den 9 februari 1959
Per Jacobsson
Härmed intygas att riksdagsman Per
Jacobsson, Åttonträsk, Granö, lider av
ulcus duodeni, senast konstaterat vid
ventrikelröntgen vid centrallasarettets i
Umeå röntgenavdelning den 7 januari
1959.
De subjektiva besvären ha tilltagit på
sistone, varför fullständig vila är av nöden
från och med den 9 februari 1959
tills vidare, dock minst 3 veckor.
Vindeln den 9 februari 1959
S. O. Arvidsson
Provinsialläkare
Den begärda ledigheten beviljades.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 40, angående anslag å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1958/59
till Statens lånefond för den mindre
skeppsfarten; samt
nr 41, angående anslag för budgetåret
1959/60 till bidrag till studiecirkelverksamhet
och till ungdomens fritidsverksamhet.
Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 42, angående vissa anslag ur
kyrkofonden m. m.
Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj :ts propositioner:
nr
43, angående vissa frågor rörande
bekämpandet av växtsjukdomar, m. m.;
och
nr 45, angående statens stöd åt liästaveln.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 46,
angående täckande av vissa medelsbrister,
redovisade såsom propriebalanser i
försvarets civilförvaltnings räkenskaper.
Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet
nedannämnda motioner:
nr 384, av herr Ewerlöf m. fl.,
nr 385, av herr Bengtson m. fl., och
nr 386, av herr Aastrup m. fl.
Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 13—26, första
lagutskottets utlåtande nr 3, tredje lagutskottets
utlåtande nr 1 och jordbruksutskottets
utlåtande nr 4.
Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj :ts
till kammaren överlämnade proposition
nr 48, angående anslag för budgetåret
1959/60 till seminarier för huslig utbildning.
Interpellation ang. principerna vid fördelning
av anslag till kulturella ändamål
ur lotterimedelsfonden
Herr HAGBERG (h) erhöll på begäran
ordet och anförde:
Herr talman! Konstnärligt utbyte över
gränserna har blivit något så naturligt
12
Nr 3
Tisdagen den 10 februari 1959
och självklart för oss, att vi ej sällan
förbiser dess djupt ingripande och bestämmande
betydelse för vårt kulturliv.
För vissa former av konstnärligt skapande
reser dock dessa kulturkontakter
speciella, ej minst ekonomiska problem.
Så är fallet med teaterkonsten. För nutida
svensk teaterkonst representativa
gästspel i främmande länder — och givetvis
motsvarande gästspel från främmande
länder hos oss -— drager ofta
dryga kostnader.
Den snävt ekonomiska synpunkten
får emellertid trots detta ej bli den enda
avgörande. Svenska gästspel på »stora
scener» måste anses ha en sådan stimulerande
och fördjupande verkan för det
konstnärliga arbetet nu och i framtiden,
att den omständigheten bör tillmätas
stor vikt. Därtill kommer att en god insats
av denna art är av markerat good
will-skapande karaktär. Den fäster uppmärksamheten
vid kulturarbetet och
folkbildningen i vårt land, och på ett
osökt sätt vidgar den våra kulturella
kontaktmöjligheter, något som måste vara
av speciellt värde särskilt för ett
mindre land som vårt. Ej minst torde
detta vara fallet om gästspelet genomföres
av en teater, som förmått förena
hög konstnärlig standard med bred och
fast förankring ej blott inom sitt egentliga
verksamhetsområde utan vida därutöver.
Teaterverksamhet av detta slag
är, enligt vad erfarenheten givit vid
handen, föremål för starkt och för vårt
land gynnsamt intresse i de stora kulturländerna
och deras ledande press.
Jag åberopar det anförda och anhåller
om kammarens tillstånd att få till
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
rikta följande fråga:
Vill herr statsrådet lämna kammaren
en översiktlig redogörelse för de principer,
som är vägledande vid fördelning
av anslag till kulturella ändamål ur den
s. k. lotterimedelsfonden med speciell
hänsyn till möjligheterna att därvid ekonomiskt
understödja gästspel i utlandet
av konstnärligt högtstående svenska
teatrar?
Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.
Interpellation ang. den framtida organisationen
av vissa örlogsvarv
Ordet lämnades på begäran till herr
BERG, GUNNAR, (s), som yttrade:
Herr talman! År 1945 utfärdades av
kungl. marinförvaltningen efter direktiv
av regeringen och i enlighet med beslut
av 1944 års riksdag provisorisk instruktion
för örlogsvarven. Denna instruktion
är, med mindre under årens lopp
vidtagna ändringar, fortfarande i kraft.
Tillkomsten av 1953 års örlogsvarvsutredning
torde bl. a. ha varit förestavad
av en önskan att ersätta det långvariga
provisoriet med definitiva bestämmelser
för organisation och drift. Ifrågavarande
utredning har som enda följd
hittills fått beslut om särskild översyn
för Karlskronavarvets vidkommande,
1958 års expertutredning. Den sistnämnda
utredningen är ännu ej avslutad. Alltjämt
äger alltså 1945 års provisoriska
instruktion för örlogsvarven tillämpning.
Enligt instruktionen lyder marinverkstäderna
i både Karlskrona och
Stockholm i tekniskt och ekonomiskt
avseende direkt under kungl. marinförvaltningen.
När kungl. marinförvaltningen i detta
läge nu framlagt förslag om genomgripande
omorganisation i Stockholm,
syftande till att ställa marinverkstäderna
där helt under chefen för örlogsvarvet,
kan detta icke undgå att väcka
uppseende. Dels har beslut fattats
om Stockholmsvarvets förflyttning till
Muskö, när denna anläggning färdigställts,
vilket beräknas ske om sex år,
dels har varken regering eller riksdag
tagit ställning till avslutade och pågående
utredningar om örlogsvarvens
framtida organisation. Vad som sker i
organisatoriskt avseende vid örlogsvarvet
i Stockholm kan lätt få återverkningar
även i Karlskrona. Mot denna
bakgrund har man icke minst bland de
anställda på sistnämnda plats med förvåning
tagit del av ämbetsverkets framställning,
som, om den bifalles, ju skulle
sätta den av riksdagen beslutade alltjämt
gällande organisationen ur kraft.
Med anledning härav anhåller undertecknad
att till herr statsrådet och che
-
Onsdagen den 11 februari 1959
Nr 3
13
fen för försvarsdepartementet få rikta
följande frågor:
Avser statsrådet att underställa riksdagen
den av kungl. marinförvaltningen
gjorda framställningen i berörda avseende
och har statsrådet i så fall även
för avsikt att företaga liknande ändring
i instruktionen för Karlskrona örlogsvarv?
-
Ang. bidrag till skogsvårdsstyrelserna
På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.08.
In fidem
Fritz af Petersens
Onsdagen den 11 februari
Kammaren sammanträdde kl. 14.00
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr 48,
angående anslag för budgetåret 1959/60
till seminarier för huslig utbildning.
Föredrogos ånyo och lades till handlingarna
första lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av verkställd granskning
av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning;
och
nr 2, i anledning av verkställd granskning
av militieombudsmannens ämbetsförvaltning.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande jordbruksutskottets utlåtande
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1958/
59, såvitt propositionen avser jordbruksärenden.
Punkterna 1 och 2
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 3
Ang. bidrag till skogsvårdsstyrelserna
I enlighet med Kungl. Maj:ts i ämnet
framlagda förslag hade utskottet i denna
punkt hemställt, att riksdagen måtte till
Bidrag till skogsvårdsstyrelserna: Omkostnader
å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1958/59 anvisa ett reservationsanslag
av 75 000 kronor.
Reservation hade anmälts
av herr Hansson, Nils, som dock ej
antytt sin mening.
Herr HANSSON, NILS, (fp):
Herr talman! Jag har vid punkterna
2—4 fogat en blank reservation. Jag skall
inte närmare gå in på punkt 2, eftersom
den redan är klubbad. Jag kan emellertid
nämna att jag, sedan jag antecknade min
blanka reservation, fått upplysning om
att frågan om Balsgård är på väg att få
sin lösning, och även av den anledningen
behöver jag nu kanske inte säga någonting
om den punkten.
Vad beträffar punkt 3 vill jag bara
framhålla, att jag inte anser att jordbruksministerns
mening är realistisk, då
han gör gällande att den kostnadsökning,
som inträtt i anledning av föregående års
riksdags beslut om uppflyttning av vissa
tjänster i lönegrad, skulle kunna kompenseras
genom en snar höjning av
skogsvårdsstyrelsernas biträdestaxor.
Jag vill motivera min blanka reservation
genom att erinra om att 1955 års
skogsvårdsutredning, som behandlat den
här frågan, har ställt frågan om taxe
-
14 Nr 3 Onsdagen den 11 februari 1959
Om medverkan från riksdagen vid förhandlingar rörande statstjänstemannens löner
höjning i viss relation till skogsvårdsavgiften.
Nu tror jag inte att det över huvud
taget är möjligt att åstadkomma en
kompensation genom en taxehöjning för
de få månader som återstår. Det vill jag
ha sagt här. I övrigt kan jag emellertid
vänta med att gå in på frågan om skogsvårdsavgift^
och taxorna, eftersom jag
har hört att frågan om skogsvårdsavgiftens
höjning kommer upp i kammaren
nästa vecka. Det blir alltså tillfälle att
behandla den då.
Man kan konstatera att skogsvårdsstyrelsernas
omkostnadsanslag kommer att
bli hårt pressade genom lönegradshöjningen.
De kommer även att pressas genom
det förslag som framläggs i punkt 6.
Detta statsrådets förslag innebär nämligen,
att det inte skulle anslås särskilda
medel för planering av de tilltänkta vägbyggnadsarbetena
på 5 miljoner kronor
i Norrland. Skogsstyrelsen har begärt
ett anslag för detta ändamål på 100 000
kronor, men statsrådet räknar med att
det omkostnadsanslag, som redan beviljats
de norrländska skogsvårdsstyrelserna,
skall räcka också till detta. Jag tror
emellertid inte att detta blir möjligt för
dem i nuvarande läge.
Jag bär inte framställt något yrkande
i min reservation, och jag skall ännu
mindre göra det här i dag. Men jag har
velat påpeka, att skogsvårdsstyrelsernas
redan hårt pressade omkostnadsanslag
nu kommer att utsättas för en ytterligare
belastning, som jag tror att de inte mäktar
bära. Jag har därför velat antyda, att
jag på ifrågavarande punkter har haft
en annan mening än utskottet. Det svåra
ekonomiska läget kräver ju återhållsamhet
i fråga om statens utgifter, och vi
får väl se, om det finns någon möjlighet
att bär få debet och kredit att gå ihop.
Jag tror inte det, men man kommer väl
att göra vad som är möjligt.
Herr JONSSON (s):
Herr talman! Eftersom reservanten inte
framställde något yrkande har jag
ingen anledning att närmare gå in på
vad han här anfört, särskilt som han ju
signalerade att han senare kommer att
ta upp en debatt i frågan. Jag nöjer mig
därför för dagen med att yrka bifall till
utskottets förslag.
Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i den nu föredragna
punkten hemställt.
Punkterna 4—6
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 7
Lades till handlingarna.
Vid förnyad, punktvis skedd föredragning
av jordbruksutskottets utlåtande nr
3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående befrielse i vissa fall från
betalningsskyldighet till kronan, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.
Vid ånyo skedd föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 13, i anledning av
Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning om anslag för budgetåret
1959/60 till oförutsedda utgifter,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.
Om medverkan från riksdagen vid förhandlingar
rörande statstjänstemannens
löner
Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 14, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å driftbudgeten,
För flera huvudtitlar gemensamma
frågor, jämte i ämnet väckta motioner.
I innevarande års statsverksproposition
(bilaga 2) hade under Utgifter å
driftbudgeten, För flera huvudtitlar gemensamma
frågor, till behandling upptagits
vissa i statsrådsprotokollet över
civilärenden för den 3 januari 1959 närmare
angivna spörsmål, avseende bland
annat den allmänna lönenivån för statsanställda
m. m.
I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling föreliaft följande
motioner, nämligen
Onsdagen den 11 februari 1959
Nr 3
15
Om medverkan från riksdagen vid förhandlingar rörande statstjänstemannens löner
dels en inom andra kammaren av herr
Rubbestad väckt motion (11:336), vari
hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa om tillsättande
av en parlamentarisk kommitté,
som skulle fungera som förhandlande
part, när det gällde statstjänstemännens
lönefrågor;
dels ock två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr Torsten Bengtson (1:272) och
den andra inom andra kammaren av herrar
Eliasson i Sundborn och Gustavsson
i Alvesta (11:337), i vilka motioner yrkats,
att riksdagen skulle hos Kungl.
Maj:t hemställa, att en utredning måtte
företagas i syfte att bereda riksdagen
möjlighet att följa och taga del i förhandlingar
angående de statsanställdas
löner och övriga anställningsvillkor i
enlighet med motionernas syfte.
Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet avfattat sin hemställan i tre
särskilda, med A—G betecknade punkter.
I punkterna B och C hade utskottet
hemställt,
B. att motionen II: 336 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
C. att motionerna 1:272 och 11:337
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
I motiveringen hade utskottet beträffande
motionerna II: 336 samt I: 272 och
II: 337 yttrat bland annat:
»Utskottet vill i anledning av nämnda
motionsyrkanden erinra om de nu verksamma
kommittéerna författningsutredningen
och 1956 års förhandlingsrättsutredning.
Båda dessa utredningar kan väntas
komma att uppmärksamma frågan
om medverkan från riksdagens sida i
förhandlingsarbetet rörande statstjänstemännens
löne- och anställningsförhållanden.
Ifrågavarande utredningar torde
komma att slutföra sina uppdrag inom
berörda område inom en tämligen nära
framtid. Under sådana förhållanden anser
utskottet det inte påkallat att nu
tillstyrka någon särskild hänvändelse till
Kungl. Maj:t från riksdagens sida av den
i motionerna åsyftade innebörden. Ut
-
skottet vill emellertid understryka vikten
av att frågan om en reglering av
medverkan från riksdagens sida i ifrågavarande
förhandlingsarbete upptages
till prövning så snart ske kan.»
Reservation hade avgivits av herr
Rubbestad, som ansett, att det nyss återgivna
stycket av utskottets yttrande bort
erhålla den lydelse, reservationen visade,
samt att utskottet bort under B och
C hemställa,
B. att riksdagen måtte, med bifall till
motionen II: 336, i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa om tillsättande av en
parlamentarisk kommitté, som skulle
fungera som förhandlande part, när det
gällde tjänstemännens löne- och anställningsfrågor;
C.
att riksdagen måtte, i anledning av
motionerna I: 272 och II: 337, i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad reservanten
anfört.
Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):
Herr talman! Såsom av utskottets utlåtande
framgår har utskottet till behandling
haft två motioner, som berör ett
ganska betydelsefullt problem.
Det finns knappast någonting i detta
land som är så väl organiserat som förhållandena
på arbetsmarknaden. Detaljerade
avtal ingås mellan arbetsmarknadens
parter efter förhandlingar dem
emellan. Vad jordbrukets intressen beträffar
sker förhandlingar mellan jordbrukarna
och av staten utsedda förhandlare.
När det gäller statstjänstemännen
ligger det emellertid till på ett annat
sätt. Vid förhandlingarna rörande statstjänstemännens
löne- och anställningsförhållanden
sitter det tjänstemän på
båda sidor om förhandlingsbordet. Den
ordningen framstår inte såsom idealisk,
och i den ena av motionerna har därför
ifrågasatts att Kungl. Maj:t skulle utse
en parlamentarisk kommitté såsom förhandlande
part. I den andra motionen
sägs, att man bör utreda möjligheterna
till en lösning av frågan.
Utskottet hänvisar i sitt betänkande
till ett par pågående utredningar, dels
författningsutredningen, dels 1956 års
16
Nr 3
Onsdagen den 11 februari 1959
Om medverkan från riksdagen vid förhandlingar rörande statstjänstemännens löner
förhandlingsrättsutredning. Nu är det ju
så, att författningsutredningen griper
över det mesta, och när den blir färdig
vet man kanske inte bestämt. I fråga om
förhandlingsrättsutredningen har jag tagit
del av dess direktiv i berättelsen om
vad sig i riket tilldragit för år 1957.
Därav framgår att utredningen skall behandla
många viktiga problem, men det
står ingenting om att detta problem berörs
av utredningen. Emellertid säger
departementschefen att han efter hand
lämnar fortsatta direktiv i den mån dessa
kan vara motiverade, och under sådana
förhållanden är det kanske inte
överdrivet optimistiskt när utskottet säger,
att de där frågorna kanske kommer
att behandlas av utredningarna.
Till betänkandet har fogats en reservation,
där det framförs ett förslag, som
syftar till att regeringen skall utse parlamentariska
representanter, vilka skall
som part förhandla med tjänstemännen.
Det har framstått för mig som om det i
avvaktan på resultatet av utredningarna
inte skulle vara lämpligt att alltför mycket
binda sig angående formerna. Frågan
är emellertid så betydelsefull, att den
likväl skulle vara värd att positivt beaktas,
innan den något osäkra tidpunkt
kommer när utredningarna är klara.
Under sådana förhållanden, herr talman,
får jag föreslå, att riksdagen i
stället för vad statsutskottet i sitt utlåtande
nr 14, s. 5, tredje stycket, anfört
måtte uttala följande: »Utskottet
vill —---löne- och anställningsförhållanden.
Utskottet vill emellertid--
—■ så snart ske kan. I avvaktan på förslag
om definitiva bestämmelser i sådant
syfte föreslår utskottet att riksdagen
i anslutning till vad som i motionerna
II: 33C samt I: 272 och II: 337 anförts
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om tillkallande av ledamöter av
riksdagen med uppgift att såsom sakkunniga
medverka vid förhandlingar i
fråga om statstjänstemännens löne- och
anställningsförhållanden»;
samt att riksdagen i stället för vad utskottet
under B och C hemställt måtte
uttala:
»B. i anledning av motionen 11:336 i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa att
vid förhandlingar i fråga om statstjänstemännens
löne- och anställningsförhållanden
ledamöter av riksdagen måtte tillkallas
att såsom sakkunniga medverka
vid förhandlingarna.
C. i skrivelse till Kungl. Maj :t i anledning
av motionerna I: 272 och II: 337
giva till känna vad utskottet därom anfört.
»
Jag har velat framlägga detta förslag
för att få fram en mjukare form, innan
man fast reglerar vad det här gäller •—
en mjukare form som innebär medverkan
från riksdagen vid dessa förhandlingar.
Därigenom kommer förliandlingsfrågorna
att få en mera allsidig belysning.
Man bär hänvisat till författningsutredningens
förslag, men den utredningen
griper över så mycket. Vidare hänvisar
man till förslaget från 1956 års förhandlingsrättsutredning.
Jag är inte övertygad
om att vi därifrån kan vänta några
uppslag i denna riktning. I direktiven
för utredningen säger statsrådet, att utredningen
har att förhandla med representanter
för de anställda. Punkt! Om
jag sedan ser på utredningens sammansättning,
finner jag, att det är 1 st. landshövding,
som expert 1 st. docent och
därutöver en hovrättsfiskal. Det är alltså
av dessa som man bär att vänta en
»allsidig belysning».
Under sådana förhållanden förefaller
det mig vara rimligt att framställa ett sådant
yrkande som jag här har framställt.
Yrkandet innebär ju, att riksdagens representanter
skall medverka som sakkunniga.
Fröken ANDERSSON (h):
Herr talman! Herr Nilssons förslag
var så invecklat, att jag inte är säker
på att jag fattade det i alla dess delar.
Men i statsutskottets femte avdelning
har vi ingående diskuterat denna fråga,
både nu och tidigare. Det ligger mycket
i vad som här anförts. Det var inte
många år sedan jag talade till förmån
för inrättandet av ett riksdagens löne
-
Onsdagen den 11 februari 1959
Nr 3
IT
Om medverkan från riksdagen vid förhandlingar rörande statstjänstemannens loner
råd eller vad det skulle kunna kallas.
Emellertid har vi, när vi diskuterat denna
tanke, blivit upplysta om att de utredningar,
som herr Nilsson nyss nämnde,
kommer att ta upp dessa frågor.
Sedan är det en annan synpunkt på
detta problem, den nämligen att inrättandet
av en parlamentarisk kommitté
eller vad man vill kalla det förutsätter,
att man skall ha klart för sig förhållandet
mellan riksdagens kompetensområde
och kommitténs kompetensområde.
Allt detta är saker och ting som faller
under de pågående utredningarnas domvärjo.
Med dessa ord, herr talman, nöjer jag
mig med att yrka bifall till utskottets
hemställan.
Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):
Herr talman! Om det var svårt att
uppfatta det förslag som jag här framförde,
berodde det knappast på förslaget,
ty det är relativt enkelt. Jag konstaterar
att det endast syftar till att regeringen
skall tillkalla ledamöter av riksdagen
för att såsom sakkunniga medverka
vid förhandlingarna — det är inte
svårt att begripa. Vidare vill jag att ett
skrivsätt, som väsentligen överensstämmer
med utskottets, angående utredning
skall framläggas i skrivelse till
Kungl. Maj:t.
Nu säger den ärade talarinnan för utskottet,
att det är viktiga kompetensfrågor,
som måste lösas, för att man skall
åstadkomma en reglering på detta område.
Det kan jag ge henne rätt uti, om
man går in för att nu definitivt ordna
detta. Det har jag emellertid inte velat
nu ifrågasätta. Jag menar såsom fröken
Andersson, att det blir intressant att se,
vad som kommer ut av utredningarnas
arbete, men intill dess skulle man, anser
jag, kunna hjälpa sig fram med att
Kungl. Maj :t tillkallar sakkunniga från
riksdagen att medverka vid förhandlingarna.
På det sättet erhåller man en garanti
för större allsidighet än om det
enbart sitter tjänstemän på den ena sidan
och tjänstemän på den andra.
2 Första kammarens protokoll 1959. Nr 3
Herr ÅMAN (s):
Herr talman! Eftersom jag tillhör
dem som har praktisk erfarenhet av detta
förhandlingsarbete, vill jag gärna
gendriva herr Nilsson på två punkter.
Han framställer situationen så, att det
sitter tjänstemän på båda sidor av förhandlingsbordet
— underförstått att
detta påverkar resultatet i osaklig riktning.
Men det går inte till så att man
här överlåter kommandorätten åt en
tjänsteman, inte ens åt en tjänsteman i
hög ställning, utan den förbehåller sig
civilministern själv. Hur han skall kunna
betraktas som tjänsteman förstår jag
inte. Vi har inte något intryck från denna
förhandlingsverksamhet — lika litet
som från någon annan förhandlingsverksamhet
— att vi skulle ha att göra
med en medgörligare motpart på den
statliga arbetsgivarsidan. Därför tycker
jag, att det måste smaka litet beskt i
munnen för dessa tjänstemän — för vilka
jag inte har någon talerätt — att få
höra, att det inte kan vara lämpligt att
de sitter på andra sidan av förhandlingsbordet.
Herr Nilsson kan inte vara
obekant med att samma sak förekommer
hos både kommunerna och landstingen.
Det går tyvärr inte, även om det
vore önskvärt, att undvara tjänstemän,
som i detta fall är experter, utan det
blir de som i de mindre delegationerna
och enheterna får mala fram de förhandlingsresultat,
som man sedan underställer
den större delegationen.
Det är den ena anmärkningen. Den
andra anmärkningen gäller uttalandet
om förhandlingsrättsutredningen, som
jag inte tillhör och som jag inte har någon
särskild anledning att klä skott för.
Men det är fel att tro att landshövding
Ekblom och hans medagerande sitter i
något slags lufttomt rum. De har ju full
rätt —- och den utnyttjar de också —
att med sig adjungera den expertis som
står att få från olika håll, även expertis
som inte är att betrakta såsom tillhörande
själva utredningen. Det är alltså
inte på det sättet att ett stycke landshövding,
ett stycke docent och ett stycke
en till sitter och sysslar med detta
arbete, utan det är betydligt fler.
18 Nr 3 Onsdagen den 11 februari 1959
Om medverkan från riksdagen vid förhandlingar rörande statstjänstemannens löner
Efter att ha sagt detta vill jag gärna
instämma med fröken Andersson i att
detta är ett mycket intrikat problem.
Det är inte omöjligt att herr Nilsson och
jag till sist kommer att ha samma uppfattning
i själva sakfrågan, ty det är
ett mycket viktigt konstitutionellt problem,
om riksdagen direkt in corpore
skall befatta sig med lönefrågorna eller
om man skall delegera dem till ett nytt
riksdagsorgan för att på det sättet få ett
direkt inflytande från riksdagens sida
på deras handläggning. Allt detta är saker
som vi får tillfälle att titta på mycket
ingående senare.
Jag har inte något annat yrkande än
bifall till utskottets förslag, men jag har
velat göra detta tillrättaläggande, eftersom
herr Nilssons uttalande eljest skulle
kunna missförstås. Det är möjligt att
jag har missförstått det, och jag är glad,
om det är ett missförstånd.
Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):
Herr talman! Jag konstaterar att den
siste ärade talaren började sitt anförande
med att säga, att han gärna ville gendriva
vad jag sagt, och slutade med att
säga, att han gärna ville söka få bort
det intryck som jag möjligen åstadkommit.
Ja, det förstår jag så väl. Det visar,
att jag rör mig på ett område, som är
ganska ömtåligt. Det är, som han sade,
en ganska intrikat fråga. När han säger,
att det inte var så trevligt sagt om tjänstemännen,
att de så att säga sitter på
båda sidor om bordet, så vill jag emellertid
framhålla att jag inte begärde ordet
för att vara trevlig utan för att peka
på ett faktum som föreligger. När
jag sedan gjorde mitt yrkande, var det
inte för att den stora sakkunskap som
dessa män besitter på något sätt skulle
elimineras, utan det yrkande jag framställde
går endast ut på tillkallandet av
parlamentariska sakkunniga för att medverka
vid dessa förhandlingar. Jag tycker
att man inte borde kunna motsätta
sig en sådan anordning, ty den skulle
väl bara förbättra förhållandena.
Herr ÅMAN (s):
Herr talman! Bara en kort replik. Till
herr Nilsson vill jag endast säga att vad
jag ville framhålla var, att det inte är
några tjänstemän som sitter och bestämmer
förhandlingsresultaten på den statliga
arbetsgivarsidan. Det är civilministern.
Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):
Herr talman! Jag vill helt kort säga,
att jag känner till civilministerns existens
och den befattning han tar med
dessa ärenden. Men jag måste säga att
de som förbereder dessa ärenden betyder
också rätt mycket.
Herr SUNDIN (ep):
Herr talman! I den i statsutskottets utlåtande
här åberopade motionen i denna
kammare nr 272 har det hemställts
att det skulle vidtas en utredning för
att den här frågan skulle få en sådan lösning,
att även riksdagen skulle få sitt
ord med i laget, när det gäller att förhandla
om statstjänarnas löner. Med det
svar som utskottet bär ger hänvisar man
till utredningarna, och man säger avslutningsvis
bland annat, att man förväntar
att när utredningarna är klara skall man,
så fort ske kan, åstadkomma en lösning.
För min personliga del är jag för det
första inställd på att det måste bli en
sådan ordning, att riksdagen över huvud
taget får något att säga till om i den
här frågan. Men för det andra måste
det väl ändå vara riktigt att vänta och
se, vad de här åberopade utredningarna
kan komma att leda till. I tron att det
inte skall dröja alltför länge är väl i
nuvarande läge det enda riktiga att yrka
bifall till utskottets utlåtande.
Herr statsrådet LINDHOLM:
Herr talman! I anslutning till inrättandet
av civildepartementet uppstod i
riksdagen en diskussion om riksdagens
medverkan och riksdagens ställning till
de förhandlingar som förs med statstjänarorganisationerna.
Denna diskus
-
Onsdagen den 11 februari 1959
Nr 3
19
Om medverkan från riksdagen vid förhandlingar rörande statstjänstemannens loner
sion visade, att det här fanns vissa intressen
som bröts emot varandra. Det
var bl. a. en strävan att så långt möjligt
ge åt statstjänarorganisationerna ett förhandlingsförfarande
och en förhandlingsrätt,
som i väsentliga stycken anknyter
till dem som har utvecklats på
den enskilda sektorn. Det är helt naturligt,
att när man då skall respektera
en strävan att ge förhandlingsrätt, så
kommer man i konflikt med gamla traditionella
betraktelsesätt i riksdagen.
Det är detta problem som bland annat
herr Håstad för några år sedan tog upp
till behandling i en motion. När den
motionen behandlades inom statsutskottet,
enades man om att skriva på bifall
till motionen. Vissa utvidgningar i det i
motionen angivna komplexet förekom
också inom utskottet.
Motionen har sedermera remitterats
till författningsutredningen, som har att
undersöka dess grundlagssammanhang
och dithörande spörsmål. Vidare arbetar
den Ekblomska förhandlingsrättsutredningen
med samma problem. Det bär
rått enighet om att man där skall eftersträva
sådana former, att man kan tillfredsställa
de olika intressen, som kan
anmäla sig i anslutning till förhandlingsförfarandet.
Man har där haft ett mycket
stort intresse att se till, att det statliga
förhandlandet så långt som möjligt
sker på samma sätt som inom den enskilda
sektorn. Att man därvid ändå
måste beakta strukturen inom statsförvaltningen,
ligger ju i sakens natur.
Sedan har det ju vid enstaka tillfällen
riktats kritik emot den som fört förhandlingarna
— och det är väl delvis
detta som har förekommit här i dag.
För närvarande är det jag och tidigare
var det mina företrädare, som var ansvariga
för förhandlingsresultatet. Jag
måste i dag, liksom mina företrädare
vid skilda tillfällen gjort, reagera mot
det sätt, varpå man bedömer de tjänstemän,
som medverkat vid förhandlingarna,
ty oberoende av vilken form som användes
vid förhandlingsförfarandet,
måste det väl ändå stå en viss expertis
till förfogande. Det är därför jag menar
att det är på sitt sätt ganska otillbörligt
att —• såsom i viss mån har skett — lägga
upp en diskussion, där man söker ge
medborgarna ett intryck av att de, som
sitter på skall vi säga arbetsgivarsidan
och är tjänstemän, på något sätt skulle
tillgodose egna intressen. Jag vågar försäkra
kammarens ledamöter att de samvetsgrant
har skött sina uppgifter och
att det inte finns något som helst underlag
för det betraktelsesätt, som gör
sig gällande när det säges att tjänstemän
förhandlar med tjänstemän om sina
egna löner, utan det är på samma sätt
som på den enskilda sektorn sakskäl
och ingenting annat än sakskäl som
bryts mot varandra. Sedan blir förhandlingsprodukten
resultatet av de faktiska
förhållanden som föreligger.
Det är min förhoppning att både förhandlingsrättsfrågorna
och formerna
för förhandlingarnas förande inom en
ganska begränsad tid skall kunna föreläggas
riksdagen, så att vi kommer ifrån
de irriterande diskussioner, som vid
vissa tillfällen förekommit i anslutning
till förhandlingsresultat. Utan att på något
sätt vilja förhäva mig vågar jag ändå
påstå, att produkten av förhandlingarna
icke skulle ha blivit så värst annorlunda,
om det hade varit en parlamentarisk
kommitté med.
Herr ÄMAN (s):
Herr talman! Jag vill bara konstatera,
att herr Nilsson och jag egentligen är
överens numera, sedan herr Nilsson
medgav att tjänstemän i alla fall deltar
i förberedelser och planering av förhandlingsarbetet.
Jag är inte alls någon
anhängare av att man skall ha med tjänstemän
i alla möjliga sammanhang, men
det råkar nu vara så, att oavsett vem
det är som förhandlar — om det är jordbrukare,
stat, kommun eller industriföretagare
— så har man tjänstemän till sitt
förfogande för att göra de utredningar,
som skall användas vid förhandlingsarbetet.
Det händer ingenting annat på
det området vi nu talar om än som sker
på alla andra områden.
Vi är alltså nu överens, herr Nilsson
och jag, efter hans sista anförande, att
20 Nr 3 Onsdagen den 11 februari 1959
Om medverkan från riksdagen vid förhandlingar rörande statstjänstemannens löner
det inte ar så att tjänstemän förhandlar
med tjänstemän i den meningen att
resultatet påverkas av att tjänstemän
deltar i förberedelsearbetet. Hade herr
Nilsson sagt det från början, skulle jag
kanske inte ha begärt ordet.
Jag skall till yttermera visso säga, att
jag inte utan vidare vill avvisa den tanke
som ligger i hans yrkande. Jag är inte
beredd att ta ställning på den punkten.
Tanken får tas upp i samband med alla
andra idéer och meningar, som nu ältas
kring det mycket besvärliga problem,
där det framför allt gäller ■— och det är
vi alla angelägna om — att sätta in riksdagen
på rätt plats — vilken plats det
än kan bli — i detta större sammanhang.
Herr NILSSON, FERDINAND, (ep):
Herr talman! Herr statsrådet gav herr
Sundin, mig och andra, som har den
uppfattningen att det nuvarande systemet
inte är nöjaktigt, en liten reprimand.
Herr statsrådet fann det vara orätt att
fälla sådana yttranden med tanke på
de tjänstemän, som utgör ett plikttroget
arbete. Ja, det har jag inte förnekat. Vad
jag däremot har velat göra gällande är,
att det kan bli en viss ensidighet, när
människor med så likartade utgångspunkter
skall behandla dessa problem.
Det blir mer allsidigt om man kan gå
till väga på ett annat sätt, och jag fattade
det så, att inte heller herr statsrådet
egentligen hade någonting emot det.
Herr Åman yttrade att vi efter mitt
förra anförande egentligen är sams. Jag
vill försäkra herr Åman, att jag inte
tycker att det är bra som det är. Jag
har därför föreslagit ett enkelt sätt att,
innan de rättsliga formerna för en annan
typ av medverkan kan bli klara,
komma ifrån den inadvertens som ligger
i det nuvarande systemet genom att statsrådet
vid sidan av den expertis i lönefrågor,
som han hämtar från byråkratien,
också tillkallar en expertis av parlamentariska
sakkunniga. Enligt vad jag
förstår överensstämmer detta kanske
med statsrådets uppfattning, ehuru jag
inte hörde honom göra något uttalande
härom, då han uppehöll sig mer vid
tjänstemannaexpertisen i sitt anförande.
Till herr Sundin vill jag till slut säga,
att i det yrkande jag framställt ingår
som ett sista led en skrivelse just avseende
den utredning, av vilken herr
Sundin kanske hoppas litet mera än jag.
Jag har dock svårt att förstå vad han
kan ha att invända mot att man, innan
man kommer så långt, likväl skulle kunna
anlita parlamentarisk sakkunskap i
form av riksdagsmän, som tillkallas av
statsrådet och tjänstgör som sakkunniga
vid sidan av expertisen från byråkratien.
Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
angående punkten A av utskottets i det
nu ifrågavarande utlåtandet gjorda hemställan
samt särskilt rörande punkterna
B och C.
På gjord proposition bifölls vad utskottet
i punkten A hemställt.
Därefter gjordes enligt de beträffande
punkterna B och C förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till
utskottets hemställanden samt vidare på
bifall till det av herr Nilsson, Ferdinand,
under överläggningen framställda yrkandet;
och förklarades den förra propositionen,
som upprepades, vara med
övervägande ja besvarad.
Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:
nr
15, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående samarbete med
Stockholms stad för uppförande och
drift av en psykiatrisk klinik vid S:t
Görans sjukhus i Stockholm;
nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1958/
59, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde;
nr 17, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1958/
59, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde;
Onsdagen den 11 februari 1959
Nr 3
21
Om ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten
nr 18, i anledning av Kungl. Majrts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1958/
59, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;
och
nr 19, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1958/
59, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.
Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1958/
59, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde.
Punkten 1
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 2
Lades till handlingarna.
Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:
nr
21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1958/
59, i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde;
nr 22, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag; och
nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående överlåtelse av vissa
kronan tillhöriga fastigheter m. m.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.
Om ändrad ordning för vissa anslags
uppförande i statsbudgeten
Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 24, i anledning av väckta mo
-
tioner om ändrad ordning för vissa anslags
uppförande i statsbudgeten.
I två likalydande motioner, väckta den
ena inom första kammaren av herr Ewerlöf
m. fl. (I: 120) och den andra inom
andra kammaren av herr Hjalmarson
m. fl. (II: 139), hade hemställts, dels att
riksdagen måtte med avslag på Kungl.
Maj:ts proposition nr 1, såvitt här vore
i fråga, ur budgeten avföra samtliga
de anslagsposter, vilka funnes
upptagna i vid motionerna fogad bilaga;
dels att anslagen till diverse utgifter
måtte beräknas till i motionerna angivna
belopp under andra—åttonde samt
tionde—tolfte huvudtitlarna; dels att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte hemställa, att under de avförda anslagen
föreliggande medelsbehov måtte
i mån av medelstillgång tillgodoses inom
ramen för varje huvudtitels anslag till
diverse utgifter; dels ock att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj :t hemställa, att
vid varje budgetårs slut till riksdagen
måtte lämnas en redovisning för användningen
under förflutna budgetår av anslagen
till diverse utgifter.
Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att motionerna I: 120 och II: 139 icke
måtte av riksdagen bifallas.
Reservation hade anförts av fröken
Andersson samt herrar Skoglund i Doverstorp,
Heckscher och Hjalmarson,
vilka ansett, att utskottets yttrande bort
i viss del hava den ändrade lydelse, som
i reservationen angivits, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte,
i anledning av motionerna 1:120 och
II: 139,
1) godkänna i motionerna förordnad
överflyttning av medel från sak- och bidragsanslag
till diverse utgiftsanslag, vilken
överflyttning beräknades medgiva
en total minskning av medelsbehovet
med omkring 20 procent;
2) besluta, att Kungl. Maj:t vid budgetårets
slut skulle till riksdagen lämna
en redovisning för diverseanslagens användning
under det förflutna budgetåret.
2 -j
Nr 3
Onsdagen den 11 februari 1959
Om ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten
Fröken ANDERSSON (h):
Herr talman! Som kammarens ärade
ledamöter vet, är detta inte någon ny
fråga. Den behandlades förra året, och
jag kan därför fatta mig åtminstone relativt
kort ocli bara nämna litet om vad
motionerna och reservationen går ut på.
Reservanterna yrkar godkännande av
i motionerna förordad överflyttning av
medel från s. k. sak- och bidragsanslag
till diverse utgiftsanslag, och den överflyttningen
beräknas kunna medföra en
nedskrivning av anslagen med i genomsnitt
20 procent. Det bär vidare yrkats,
att riksdagen skulle besluta att Kungl.
Maj:t vid budgetårets slut skall till riksdagen
lämna en redovisning för användningen
av diverseanslagen under det förflutna
budgetåret.
Antalet anslag har ju ökats år från
år, och man beräknar att det nu finns
cirka 1 500 poster. Jag gissar att väl alla
vet att den stora mängden av anslag har
gjort det svårare för riksdagen att bedöma
utgiftsramen och i vad mån anslagen
i framtiden kan komma att medföra automatiska
utgiftsstegringar.
Invändningen mot klumpanslagen, som
vi kallar dem, går bl. a. ut på att olika
verk och myndigheter ändå måste göra
detaljerade anslagsäskanden och behovsredovisningar.
Reservationen är inte så
utförlig i år, då vi hänvisar — liksom
för (ivrigt iivcn utskottet gör — till föregående
års resonemang, men i motionerna
framhålles det mycket starkt att
om detaljredovisningen uppskjutes, får
man inom både departement och verk
bättre tid att göra den. Ett annat plus,
som vi framhållit, är att Kungl. Maj :t
och ämbetsverken inte bara skulle få
mera tid, utan också större frihet beträffande
dispositionen av medlen. Under
den långa tid, som förflyter mellan
äskandena och behovets inträdande, kan
självfallet en hel del förändringar ske.
Detaljbindningen av anslagen medför
också att verk och myndigheter lätt frestas
att göra av med de olika anslagen
utan att detta är absolut nödvändigt.
Bakom detta kan ligga en viss fruktan
för att man riskerar en nedskärning under
kommande år om ett visst anslag
inte helt förbrukas. Jag vet fuller väl,
att många reagerar mot detta resonemang,
men jag skulle tro att det i själva
verket ligger åtskilligt av sanning i det.
Jag kan tillägga att reservanternas förslag
visar verksledningar och myndigheter
ett större förtroende än den nuvarande
ordningen.
När vi samtalar under hand om denna
sak, sägs ofta att det här förslaget inte
skulle gå att genomföra, att det är omöjligt
o. s. v., men jag vill betona att utskottet
både förra året och i år har sagt,
att det ligger mycket i vårt resonemang.
Emellertid hänvisar man till den sittande
budgetkommittén, om vilken man
dock inte vet när den blir färdig, även
om man kan hoppas att det blir ganska
snart. Vi anser nämligen, att en omläggning
är i hög grad av behovet påkallad,
ju förr dess hellre, helst redan under arbetet
med driftbudgeten 1959/60.
Jag sade, att vi räknar med besparingar
på i genomsnitt 20 procent. Nu påstås,
att det skulle vara en konstig siffra,
en som vi bara har huggit till på måfå,
och att det skulle vara omöjligt att
spara så mycket. Jag kan inte på rak
arm bevisa att det blir så stor besparing,
men jag tycker det ligger mycket i antagandena,
och jag kan tillägga att motsatsen
inte heller kan bevisas.
Nu är det klart — och det är jag angelägen
att betona, eftersom man på denna
punkt i rätt hög grad har missförstått
förslaget — att det inte är fråga om en
likformig nedskärning med 20 procent.
Den saken betonas mycket starkt i motionerna.
Där sägs klart ut att vissa anslag
fortfarande bör utgå med oförändrat
belopp, medan andra kan helt dras
in och åter andra kan reduceras med
mer än 20 procent. I motionerna ges
också konkreta exempel på dessa olika
alternativ. Jag har här i min hand en
förteckning gällande en beräkning av
mindre sakanslag på femte huvudtiteln
vid tillämpning av förslaget i motion
II: 139. (Jag minns inte vad det är för
nummer i första kammaren, men det spelar
kanske inte någon roll.) Den beräkningen
går lös på 8 sidor, och jag antar
att ingen blir ledsen på mig för att jag
Onsdagen den 11 februari 1959
Nr 3
23
Om ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten
inte läser upp den. Är det så att någon
fordrar det, skall jag gärna stå till tjänst,
men jag har nämnt den här saken för att
visa, att vårt förslag inte precis är gripet
ur luften, utan ett klart genomarbetat
förslag.
Det har kommit fram en hel rad invändningar
— så sker ju alltid när det
kommer ett nytt förslag, helst om det
förslaget är ganska vettigt. Man har t. ex.
sagt att riksdagens inflytande skulle
minskas, och man har påpekat att även
relativt små anslag kan vara av stor principiell
betydelse. Jag skall inte förneka
att detta är alldeles riktigt, och jag
kanske har en weak spot i mitt hjärta
för sista delen av resonemanget, nämligen
att det skulle kunna vara principiellt
viktigt även i fall där det rör
sig om små anslag. Men vill man vinna
något får man offra något, och det har
klart sagts ifrån i motioner och reservationer
och i debatten i övrigt, att det
måste skapas garantier för att riksdagens
inflytande och kontroll hålles vid
makt. Så t. ex. bör vid varje klumpanslag
ske en uppräkning av de ändamål,
som skall tillgodoses inom anslagets ram,
och medlen skall inte få användas till
andra ändamål. Vidare skall Kungl.
Maj:t, som jag nämnde i början, vid varje
budgetårs slut lämna en redogörelse
för hur medlen till diverse utgifter används.
Dessa redogörelser kan då bli
grundval för motioner i anslutning till
nästa statsverksproposition eller för interpellationer
under löpande budgetår.
Vidare bör riksdagens revisorer rimligtvis
följa användningen av medlen.
Detta förslag är, som väl flertalet vet,
i och för sig ingenting nytt. Vi har i
Sverige prövat det inom kommunikationsverken,
och inte annat än jag har
hört har det utfallit väl. Det finns även
tendenser i samma riktning på det internationella
planet, t. ex. i Storbritannien,
Förenta staterna och Nederländerna.
Utskottet säger — och motiveringen
är väl känd — att det behövs närmare
utredning och prövning och att det därför
är omöjligt att nu ansluta sig till
förslaget. Jag tycker för min del att det
bästa sättet att pröva hur det hela verkar
är att göra ett praktiskt försök. Därför
ber jag, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen.
Herr SUNDELIN (fp):
Herr talman! Som fröken Andersson
har erinrat om bär denna fråga behandlats
vid förra årets A-riksdag. Då beslöt
ju riksdagen på förslag av statsutskottet
att hänskjuta frågan till Kungl.
Maj:t för undersökning och utredning.
Man nämnde i det sammanhanget också
den tillsatta budgetkommittén.
Utskottet har intagit samma principiella
ställning i år som det gjorde förra
året. Utskottet anser att här behövs
en utredning, innan vi kan ta definitiv
ställning till dessa frågor. Utskottet har
på detta sätt inte tagit ställning vare sig
för eller emot det förslag som framförts
i motionerna utan vill avvakta den utredning
som utskottet ansett nödvändig
för att objektivt kunna ta ställning
till frågan.
Fröken Andersson påpekade att det
har gjorts många invändningar mot förslaget.
Det bör väl utgöra en anledning
till att frågan utreds närmare, innan beslut
fattas. Det är ju bekant att en partivän
till motionärerna, nämligen herr
Håstad, vid andrakammardebatten förra
året framförde en mängd invändningar
mot detta förslag. Jag har hans anförande
här framför mig, men jag skall
inte trötta kammarens ledamöter med
att föredra något ur detsamma, då ju
alla som så önskar själva kan läsa vad
herr Håstad den gången framhöll.
Här finns ju alltså onekligen vissa
betänkligheter mot detta förslag, och utskottet
anser därför att det är allt skäl
att skjuta på denna fråga till dess att vi
fått den närmare utredd.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
Herr talmannen uppstod nu och avlägsnade
sig, varvid ledningen av kammarens
förhandlingar övertogs av herr
förste vice talmannen.
24
Nr 3
Onsdagen den 11 februari 1959
Om ändrad ordning för vissa anslags uppförande i statsbudgeten
Fröken ANDERSSON (h):
Herr talman! Även förra året framfördes
samma invändning, nämligen att
det satt en utredning, varför riksdagen
borde vänta. Nästa år kanske vi får höra
samma invändning igen, d. v. s. att vi
skall vänta på en pågående utredning.
I värsta fall kanske man sedan tillsätter
ytterligare en utredning med litet annorlunda
direktiv, och så får vi vänta
igen. Medan vi på detta sätt väntar år
efter år går utvecklingen vidare på det
sätt som vi nu känner till beträffande
finanser och annat. Herr Sundelin borde
väl i alla fall kunna förstå de generella
sparsamhetssynpunkter som vi här
framfört.
Även jag har naturligtvis läst herr
Håstads inlägg förra året i andra kammaren.
Jag har emellertid en medfödd
misstro mot s. k. experter. Ingen av de
invändningar som framförts har övertygat
mig. Att det finns vissa invändningar
konstaterade jag ju redan i mitt
första anförande. Det är uppenbart att
förslaget kan medföra vissa nackdelar,
men det är väl alltid så att man måste
söka handla med tanke på var de största
fördelarna finns. Även om det kan
finnas en eller annan liten nackdel, så
har det ju klart sagts ifrån, och jag tror
även att den saken togs upp i debatten
i andra kammaren, att man har korrektiv,
genom vilka riksdagens makt kan
tryggas och således dessa invändningar
bringas ur världen. Jag tror uppriktigt
sagt inte att det är så farligt med dessa
invändningar.
Jag vidhåller därför, herr talman, mitt
yrkande.
Herr SUNDELIN (fp):
Herr talman! Frågan om de besparingar
som man här vill åstadkomma
tog jag inte alls upp till behandling i
mitt förra anförande. Jag har ingenting
emot att man försöker åstadkomma besparingar.
Men det är ju tvivelaktigt om
det kan vara lämpligt att söka ernå några
sådana genom att sammanföra flera
anslag till ett enda och sedan skära ned
dem i klump, utan att veta var nedskärningarna
skall sättas in.
Beträffande fröken Anderssons invändning,
att det kan dröja länge innan
vi får se något utredningsresultat, vill
jag erinra om att det förhåller sig likadant
med ett flertal av de frågor som
vi här i riksdagen har att ta ställning
till. Jag kan nämna det ärende som nyss
var före och som gällde förhandlingsordningen
för tjänstemän. Det är ju ett
sådant ärende som vi väntar på att få
närmare utrett, innan vi kan ta ställning
till det. Och det får vi nog göra
även här.
Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr förste vice
talmannen jämlikt föreliggande yrkanden
propositioner, först på bifall till
vad utskottet i det nu föredragna utlåtandet
hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr förste vice talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
anse denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.
Fröken Andersson begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse:
Den,
som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 24, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.
Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen förklarade,
att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för ja-propositionen.
Då emellertid fröken Andersson begärde
rösträkning, verkställdes nu vo
-
Onsdagen den 11 februari 1959
Nr 3
25
tering medelst omröstningsapparat; oeh
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:
Ja — 115;
Nej — 14.
Därjämte hade 2 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.
Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:
nr
25, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1959/60
till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster;
och
nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående stat för statens allmänna
fastighetsfond för budgetåret
1959/60.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.
Vid förnyad föredragning av första
lagutskottets utlåtande nr 3, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet
av lagen den 16 februari 1934 (nr 19)
om fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet
i förhållande till utlandet
m. m., bifölls vad utskottet i detla
utlåtande hemställt.
Vid ånyo skedd föredragning av tredje
lagutskottets utlåtande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning om ändrad lydelse
av 11 § 1 och 2 mom. förordningen den
22 juni 1934 (nr 320) angående grunder
för förvaltningen av viss kronoegendom,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.
Vid förnyad, punktvis skedd föredragning
av jordbruksutskottets utlåtande nr
4, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående försäljning av vissa
kronoegendomar, m. m., bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.
Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.13.
In fidem
K.-G. Lindelöw
3 Första kammarens protokoll 1959. Nr 3