1959 FÖ RSTA K AM M A RE N N (Riksdagens protokoll 1959:23)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1959 FÖ RSTA K AM M A RE N N

16—20 oktober

Debatter in. in.

Fredagen den in oktober Sid

Hälsningstal av förste vice talmannen 3

Minnesord över talmannen Bergvall 3

Interpellationer:

av fru Svenson om samverkan i ungdomsfostrande syfte mellan

hem, skola och kamratkrets 5

av herr Sundin ang. utvidgning av skolundervisningen om brott

och dess följder ...................................... ®

av herr Hanson, Per-Olof, ang. atomenergiens utnyttjande 8

Tisdagen den 20 oktober

Anföranden av förste vice talmannen och talmannen efter talmans valet

......................................................

Interpellation av herr Johansson, Anders, ang. import av exotiska
djur ...................................................... 11

Samtliga avgjorda ärenden

Fredagen den 16 oktober

Protokoll från justitiedepartementet ang. fullmaktsgranskning
Tisdagen den 20 oktober

Val av talman

1 Första kammarens protokoll 1959. Nr 23

, . , .

f - ''’>>''»}**» ‘fr; *t4> l i it i U < ■* ’j • :• - > < ; r

Fredagen den 16 oktober 1959

Nr 24

Fredagen den 16 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN
öppnade sammanträdet med följande
ord:

Presidiet hälsar kammarens ledamöter
välkomna till riksdagens höstsession
och de arbetsuppgifter, som följer med
denna. Samtidigt uttalar vi förhoppningen
om att den solrika sommaren haft er.
gynnsam inverkan på hälsotillstånd och
arbetsvilja. Båda dessa faktorer är av betydelse
i vårt arbete. Höstriksdagen
kommer nämligen icke att sakna arbetsuppgifter,
och ingen behöver hysa farhågor
för att den skall passera obemärkt
förbi. Det dominerande intresset kommer
att knytas till det redan under vårriksdagen
signalerade behovet av åtgärder
i syfte att skapa bättre balans mellan
inkomster och utgifter i statens budget.
De överläggningar som hittills förts i
denna fråga och den allmänna debatten
kring den visar icke någon mera påtaglig
entusiasm för någondera av de vägar
som måste beträdas för att nå ett sådant
mål, nämligen nedskärning av utgifterna
eller förstärkning av inkomsterna.
Riksdagen måste detta till trots söka
komma fram till ett positivt beslut. Det
är i förvissningen om att strävandena
redan från början skall inriktas på att
nå ett godtagbart resultat som jag härmed
förklarar höstriksdagen öppnad.

Härefter yttrade herr FÖRSTE VICE
TALMANNEN:

Kammarens talman, John Bergvall,
gick bort den It augusti. Han hade dragits
med ohälsa alltsedan årsskiftet och
ämnade under sommarledigheten undergå
operation för att om möjligt råda bot
mot det som bröt ner hans hälsa. Operationen
kom dock icke till stånd. 1 bör -

jan av augusti insjuknade han helt hastigt,
och efter några få dagar ändades
hans levnad.

John Bergvalls bortgång innebär eu
stor förlust för Sveriges riksdag, tv han
var en helgjuten personlighet, med vilken
det var lätt att samarbeta, och han
tillhörde de bästa och verksammaste
krafterna inom vårt parlamentariska liv.
Han var en lysande talare med omfattande
kunskaper och en allt omspännande
arbetsvilja. Saknaden efter honom
sträcker sig över vida fält. John Bergvall
har frikostigt ställt sin eminenta arbetskraft
i det allmännas tjänst och alltid
betraktat det som en hederssak att
göra fullt dagsverk och lite till. Hans
insatser inom Stockholms kommunalförvaltning
har omvittnats såsom varande
av bestående värde. Och så förhåller det
sig på alla de områden, som fick förmånen
att taga Bergvalls tjänster i anspråk.
Han kunde endast ge det bästa, tv det
hörde samman med hans natur. Hans
verksamhetslust var inspirerande; hans
förmåga att nå goda resultat stod i god
samklang med denna.

Det är naturligt om kammarens ledamöter
i första hand låter tankarna kretsa
kring Bergvall som talman i denna
kammare. Han hade ett levande intresse
för uppgiften och förenade detta intresse
med elegans och en betydande formell
skicklighet. Dessa egenskaper tillförsäkrade
honom kammarens aktning och respekt.
Genom sitt vänsälla väsen och sina
framstående personliga egenskaper i
övrigt tillvann han sig allas vänskap och
förtroende.

Vi vill bevara honom i vårt minne så
som han framstår för oss i dag: eu människa
värd att efterlikna; ett livsverk
ouppnåeligt för de flesta.

Detta anförande åhördes av kammarens
ledamöter stående.

4 Nr 23 Fredagen den

Upplästes följande inkomna telegram
och brev:

Kpbenhavn 12/8 1959

Riksdagens Fdrstekammer, Riksdagen,
Stockholm

På Folketingets vegne beder jeg Kamineret
modtage vor dybeste medfplelse
i anledning af falmandens dpd.

Gustav Pedersen

Helsingfors 12/8 1959
Riksdagen, Stockholm
Med anledning av Talman Bergvalls
oväntade bortgång framför jag Finlands
Riksdags och mitt beklagande av den
stora förlust Sveriges Riksdag lidit.

K. .4. Fagerholm
Oslo 13/8 1959

Riksdagen, Stockholm
Stortingets presidentskap sender Sveriges
riksdag sin deltagende hilsen i dyp
medfölelse ved det store tap som riksdagen
har lidt ved talmann John Bergvalls
död.

Nils Langhelle

Stortingspresident
Athen den 4 september 1959
Första kammaren, Stockholm
Jag har äran meddela Eder, att jag
först idag fått del av den beklagliga nyheten
om Talmannens i Eder Kammare
bortgång och jag ber Eder mottaga såväl
Grekiska Nationalförsamlingens som
mina egna kondoleanser.

C. Rodopoulos

Jerusalem, Israel, 14/8 1959
Första Kammaren, Stockholm
Knessets talman framför sitt djupaste
deltagande med anledning av talmannen
i Första kammaren John Bergvalls
frånfälle, en förlust för Första kammaren
och Sveriges folk.

Stockholm 12/8 1959
Riksdagen, Stockholm
Varmaste deltagande med anledning
av Talman John Bergvalls frånfälle.

Israels Ambassad

16 oktober 1959

Den 14 augusti 1959

Första kammaren, Sveriges riksdag,
Stockholm

På uppdrag av ordföranden i Unionssovjeten
av SSSR:s Högsta Sovjet P. P.
Eobanov och ordföranden i Nationalitetssovjeten
av SSSR:s Högsta Sovjet J.
V. Pejve ber jag få framföra deras djupa
deltagande i sorgen över Första kammarens
talman . John H. Bergvalls bortgång.

Samtidigt vill jag personligen framföra
mitt djupa deltagande i sorgen i
samband med talman John H. Bergvalls
bortgång.

F. Gousev
SSSR:s Ambassadör

Herr ANDRE VICE TALMANNEN erhöll
ordet och anförde:

Jag hemställer, att kammaren måtte
besluta uppdraga åt sin förste vice talman
att å kammarens vägnar frambära
kammarens tack för dessa telegram och
brev.

Härtill lämnade kammaren sitt enhälliga
bifall.

Herr förste vice talmannen yttrade,
att han finge föreslå, det kammaren ville
besluta att vid sammanträde tisdagen
den 20 innevarande månad kl. 16.00 företaga
val av talman.

Detta förslag antogs.

Upplästes och lades till handlingarna
töljande från justitiedepartementet ankomna Protokoll,

hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 8 oktober 1959.

Sedan ledamoten av riksdagens första
kammare, talmannen John Bergvall avlidit,
hade till justitiedepartementet den
22 september 1959 från överståthållarämbetet
inkommit fullmakter för direktören
Erik Huss och arkivarien Staffan
Hedblom, vilka vid nya röstsammanräkningar
den 14 respektive den 21 september
1959 blivit utsedda såsom ledamöter
av kammaren efter Bergvall, Hedblom

Fredagen den 16 oktober 1959 Nr 23

Interpellation om samverkan i ungdomsfostrande syfte mellan hem. skola och kamratkrets -

i anledning av att Huss avsagt sig riksdagsmannauppdraget.

Den för Huss utfärdade fullmakten lädes
till handlingarna.

Vid granskning av den för Hedblom
utfärdade fullmakten, som företogs inför
chefen för justitiedepartementet samt vidare
av vederbörande fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret, framställdes
mot fullmakten icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till första kammaren.

I ämbetet:

K. G. Grönhagen

Herr Hedblom infann sig nu och intog
sin plats i kammaren.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare

Då jag under tiden 10—20 oktober
1959 besöker den svenska FN-bataljonen
i Gaza, anhåller jag härmed om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden
16—21 oktober 1959.

Stockholm den 9 oktober 1959

Sven Andersson

Den begärda ledigheten beviljades.

Vidare beviljades fru Lindström och
herr Bengtson ledighet från riksdagsgöromålen
för den tid, som åtginge för
fullgörande av uppdrag såsom ombud
vid Förenta Nationernas generalförsamling
i New York.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kungl. propositioner: nr

161, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 3 januari 1947 (nr

1) om allmän sjukförsäkring, m. m.;
ävensom

nr 165, angående godkännande av
tilläggsavtal til! avtalen den 27 september
1956 mellan Sverige och Norge samt

den 21 juli 1958 mellan Sverige och
Danmark för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet.

Interpellation om samverkan i ungdomsfostrande
syfte mellan hem, skola och
kamratkrets

Fru SVENSON (ep) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Årets vårriksdag beslöt
att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning
rörande upplysningskampanj i
fostringsfrågor och rörande former för
samverkan mellan hem, skola och kamratkrets
m. fl.

Enligt uppgifter i pressen har regeringen
vidtagit eller kommer att vidtaga
vissa åtgärder, som måste ses i samband
med nämnda beslut. Det finns givetvis
ingenting att invända mot att åtgärderna
kommer till stånd snabbt. Däremot vore
det av värde att få klarhet i vilka åtgärder
som regeringen avser vidtaga på
vissa speciella avsnitt.

I den motion, som föregick nämnda
riksdagsbeslut, framhölls betydelsen av
en mera ingående utredning och forskning
i fråga om riktlinjer för ungdomens
fostran. I sitt av riksdagen godkända utlåtande
ansåg allmänna beredningsutskottet
ett sådant utredningsarbete vara
värdefullt. Då arbetande utredningar
kan förväntas komma beröra vissa delar
av det stora fält som är i fråga, fann
sig dock inte utskottet böra tillstyrka ett
direkt realiserande av motionens tankegångar
i detta avseende. Det har sålunda
ansetts riktigast att beträda delutredningarnas
väg, och detta far självfallet
gälla även den samverkan mellan
hem, skola och kamratkrets, som nu är
i fråga.

Pedagogiska institutet vid Stockholms
högskola har genomfört en undersökning
rörande elever i hem och skola i
Stockholm. Fyra forskningsrapporter
har framlagts, nämligen Barn i hem och
skola, Lärarnas tri\selproblem, Samspelet
mellan lärare och elever samt Slut -

Nr 23

Fredagen den 16 oktober 1959

Interpellation ang. utvidgning av skolundervisningen om brott och dess följder

satser och förslag till åtgärder. Undersökningen
bör sålunda ha frambringat
rätt god grundval för samverkan skola—
hem. Den tredje faktorn av stor betydelse
i sammanhanget, kamratkretsen,'' bär
däremot inte kunnat innefattas i undersökningen.
Skall riktlinjer för samverkan
hem—skola—kamratkrets kunna baseras
på en någorlunda säker grund bör
en motsvarande undersökning genomföras
beträffande kamratkretsen.

Vidare gäller den genomförda undersökningen
förhållandena i Stockholm.
Det får därför inte uteslutas att åtminstone
vissa kompletterande undersökningar
kan behöva genomföras i andra
miljöer, exempelvis i mindre städer och.
på landsbygden, i syfte att få en så säker
grund som möjligt.

Föreningslivets betydelse för ungdomens
fostran bär ofta understrukits,
även när det gäller skolungdomen och
ungdomslivet inom skolans ram. Vissa
tecken tvder på något av en renässans
för elevernas föreningsverksamhet, bl. a.
den i somras avhållna s. k. elevriksdagen.
Genom denna föreningsverksamhet
aktualiseras emellertid frågan om föreningslivets
ställning inom skolan. Från
elevhåll ser man elevrådsverksamheten
som ett led i demokratiseringsprocessen
inom skolan och skulle gärna se att elevråden
finge en mera bestämd status och.
inflytande på vissa frågor som rör livet
vid skolan. Av elevriksdagen framgick
också att eleverna i sin föreningsverksamhet
ibland känner sig alltför bundna
av föreskrifter från .skolan och dess
ledning. Även frågan om huruvida skolledningen
skall ha rätt att tämligen oin
skränkt bestämma över arten av den föreningsverksamhet,
som skall få förekomma
vid skolan, aktualiseras alltså i detta
sammanhang.

Även när det gäller en samverkan
hem—skola—kamratkrets är elevernas
föreningsverksamhet aktuell. Föreningsverksamheten
har ju visat sig vara ett
synnerligen verksamt medel när det gäller
att komma tillrätta med dåligt kamratinflytande.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att til!

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få framställa följande frågor: 1)

Avser statsrådet att ta initiativ til!
en undersökning rörande möjligheterna
att inordna kamratkretsen i en samverkan
med hem och skola i ungdomsfostrande
syfte samt till sådana kompletterande
och samordnande undersökningar,
som kan befinnas erforderliga förfrågans
lösning?

2) Finner statsrådet det befogat att av
skäl som bl. a. här anförts ta upp nu
gällande bestämmelser och anvisningar
för föreningsverksamheten vid skolan
till prövning och är i så fall initiativ att
förvänta inom en nära framtid?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. utvidgning av skolundervisningen
om brott och dess följder

Ordet lämnades härefter på begäran
till herr SUNDIN (ep), som anförde:

Herr talman! För något år sedan infördes
på försök skolundervisning om
vad brott innebär och vilka följder detta
kan medföra. Undervisningen, som f. u
omfattar folkskolors högre klasser i en
rad större städer, meddelas av kriminalpoliser.
I Stockholm t. ex. sker undervisningen
i stadens 248 åttonde-klasser
med en timme per år i varje klass, i Malmö
i sjunde- och åttonde-klasser med
två timmar i varje klass.

Undervisningen har växt fram efter
intimt samråd mellan polis- och skol
myndigheterna. Undervisningsplanerna
utarbetas i noggrant samarbete med de
berörda myndigheterna och går ut på
att på ett för barnen lämpligt sätt klargöra
vilka följder lagöverträdelser av
olika slag medför. Man vill också åskådliggöra
för de unga, att ett brott inte
bara medför straff; genom en brottslig
gärning kan man spoliera hela sin framtid.
I undervisningen ingår dessutom redogörelse
för polisens arbetsuppgifter.
Man gör klart för eleverna, att samhäi -

Fredagen den 16 oktober 1959

Nr 23

Interpellation ang. utvidgning av skolundervisningen om brott och dess följder

let anställt polisen för att se till att ordning
och säkerhet råder bland oss alla.

Enligt min uppfattning utgör denna
undervisning ett utomordentligt viktigt
led i strävandena att förebygga den tilltagande
ungdomsbrottsligheten. Liksom,
undervisningen i trafikfrågor, som meddelas
dels av lärare och dels av poliser,
tillkommit för att nedbringa antalet trafikolyckor
måste undervisning om brott
och påföljd också ses som en mycket
värdefull profylaktisk åtgärd i syfte att
avhålla de unga från att glida in i asocialitet
och kriminalitet. Trafikundervisningen
har hälsats med största glädje inte
minst av föräldrar, vilkas barn ständigt
löper risk för att bli offer för den allt
intensivare trafiken. Från mycket auktoritativt
håll inom trafikväsendet har
också framhållits att denna undervisning
varit den bästa åtgärd som vidtagits på
området. Undervisningen måste sålunda
ses som en samhällelig åtgärd av allra
största betydelse. Erfarenheterna av försöksundervisningen
om brott och dess
olyckliga konsekvenser har också varit
mycket goda. Även om man ännu inte
efter en så kort tid, vilken den omfattat,
kan peka på några exakta praktiska resultat
i form av minskat antal brott, vitsordas
doek från såväl skol- som polishåll
att verksamheten vunnit största förtroende
inte minst bland föräldrarna.
Man har överallt haft enbart positiva
omdömen om densamma. Såvitt jag därtill
erfarit hyser man på skol- och polishåll
önskemål om att undervisningen
måtte utvidgas.

F. n. pågår undervisningen endast i
några större städer. Emellertid är inte
ungdomsbrottsligheten liingre ett isolerat
storstadsproblem — den har tyvärr
trängt in även i mindre tätorter och
samhällen. Enligt min uppfattning vore
det därför värdefullt om en sådan polisiär
undervisning även kunde omfatta
landsortens folkskolor, över huvud anser
jag det vara av värde att barnen innan
de lämnat skolan —- även på orter
där ungdomsproblemen inte är så brännande
som på andra håll -- får kännedom
om dessa frågor. Det vore enligt
min mening av stor betydelse om man i

enhetsskolans åttonde och nionde klasser
inordnade sådan undervisning i ämnet
samhällskunskap och att denna också
skulle ges önskvärt utrymme i schemat.

Förutom det värde en undervisning av
detta slag representerar som en förebyggande
åtgärd mot den omdebatterade
ungdomsbrottsligheten anser jag att den
också inrymmer en viktig psykologisk
aspekt. Relationerna mellan allmänhet
och polis är som bekant på många håll
inte de bästa. Den negativa inställning
allmänheten ofta visar mot polisen är i
långa stycken iignad att försvåra lians
uppgift att upprätthålla ordning. Opinion
kring dessa frågor måste skapas
fram. Enligt min uppfattning har man,
genom att orientera barnen innan de
lämnar skolan om polisens verksamhet
och hur de själva som solidariska medborgare
kan medverka till att bekämpa
brottsligheten, lagt åtminstone en del av
den viktiga grunden till en mera positiv
attityd gentemot ordningsmakten.

Polisens två huvuduppgifter är ju ait
söka förhindra brottsliga handlingar
och att se till att begångna brott beivras.
Den förstnämnda uppgiften är enligt
lagföreskrifterna den främsta. I konsekvens
härmed måste såväl trafikundervisningen
som undervisningen om brott
och dess följder vara en självskriven polisiär
uppgift. Därtill kommer att den
önskvärda effekten i opinionsbildande
syfte nås när polisen själv meddelar undervisningen.

Emellertid måste det timantal som försöksundervisningen
omfattar anses för
knappt tilltaget. Jag hyser full förståelseför
att personalbristen inom polisväsende!
på eu del håll kan välla stora svårigheter
för en utökning av undervisningen,
men med hänsyn till den betydelse man
enligt min mening måste tilimiita en undervisning
av detta slag bör svårigheterna
inte vara större än att de kan övervinnas.

Med stöd av vad jag ovan anfört hemställer
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet oeti chefen för inrikesdepartementet
få ställa följande frågor.

E Anser herr statsrådet att skolunder -

Nr 23

Fredagen den 16 oktober 1959

Interpellation ang. atomenergiens utnyttjande

visningen dels om trafikfrågor och dels
om vad brott och dess följder innebär är
en polisiär uppgift i konsekvens med de
föreskrivna uppgifterna för polisen?

2. Är lierr statsrådet i så fall villig
medverka til! att också undervisningen
om brott och dess följder får en permanent
karaktär?

3. Om så är fallet är herr statsrådet
vidare beredd medverka till en utvidgning
av densamma och till att erforderlig
personal — där personalbristen nu
utgör ett hinder — ställs till förfogande
för ändamålet?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Interpellation ang. atomenergiens utnyttjande Herr

HANSON, PER-OLOF, (fp) fiek
nu ordet och yttrade:

Herr förste vice talman! Förbrukningen
av elektrisk energi har sedan länge
befunnit sig i en så stark ökning att eu
fördubbling inträder inom tidsperioder
som omfattar endast It) till 12 år.

Detta har krävt en snabb utbyggnad
av vattenkraftstillgångarna inom landet,
vilka till sin ekonomiskt utnyttjandebara
del beräknats motsvara en elproduktion
på ca 80 miljarder KWh per år. Sedan
nu pågående utbyggnader färdigställts
inom 2 å 3 år kommer ca 55 r/c av de
ekonomiskt utnyttjandebara vattenkraftstillgångarna
att vara utbyggda. Ytterligare
utbyggnader kommer att kräva
väsentligt högre kostnader än hittillsvarande
och för övrigt icke mer än något
tiotal år ytterligare framåt kunna till betydande
del täcka det ökade behovet av
kraft.

Både med hänsyn härtill och till naturskvddssynpunkter,
vilka starkt motiverar
att icke till maximal nivå utbygga
vattenkraftstillgångarna, har sedan ett
antal år förberedelser pågått för att sätta
in atomenergien som värme- och kraftkälla.
Avsikten är att efter hand atomenergien
skall tillgodose en allt större

del av det stigande kraftbehovet. Atomenergiutredningen
framhöll i sitt år
1956 avgivna betänkande att kommersiell
atomkraft skulle erfordras inom
landet under 1970-talet.

Med hänsyn till att projektering, konstruktion
och byggande av en atomkraftstation
tar ca 5 år måste man, för att
kunna tillgodogöra sig praktiska erfarenheter
från de första anläggningarna vid
skapandet av de kommersiella storanläggningar
som för kraftförsörjningens
skull behövs redan i början av 1970-talet,
följaktligen ta i bruk atomkraftstationer
senast i mitten av 1960-talet.

Som bekant bär emellertid det ursprungligen
planerade svenska programmet
undergått såväl tidsförskjutningar i
försenande riktning som krympning.

De första projekten gäller endast värmekraftstationer.
Två reaktoranläggningar
för sådant ändamål med en kapacitet
på ca 100 MW värmeeffekt avsågs
bli satta i drift i början av 1960-talet och
skulle följas av 4 till 5 värmereaktorer
under första hälften av 1960-talet. Härvid
samverkade vattenfallsstyrelsen med
ASEA och AB Atomenergi om det s. k.
Adamprojektet i Västerås och Stockholms
Elverk med AB Atomenergi om
det s. k. R 3-projektet 1 Ägesta.

Som fortsättning på detta utvecklingsarbete
planerade vattenfallsstyrelsen i
samarbete med AB Atomenergi en atomkraftstation
för ca 100 MW el -— den
s. k. R 4 Eva — att tagas i drift 1963.
Denna anläggning har emellertid senarelagts
först för drift 1964 och därefter
till 1965. Senast synliga uppgifter tyder
på att vattenfallsstyrelsen icke räknar
med att R 4 Eva skall bli driftsklar förrän
1967 eller 1968.

Både på grund av att anläggningskostnaderna
för Adam och R 3 visade sig
bli avsevärt större än beräknade och att
värmereaktorerna icke kunde ekonomiskt
tävla med konventionella anläggningar
beslutades sommaren 1958 att
projekten skulle sammanslås till ett enda
kallat R 3 Adam i Ågesta. Den beräknas
komma i drift i slutet av 1962. övriga
värmereaktorplaner har skjutits på
framtiden.

Fredagen den 16 oktober 1959

Nr 23

Interpellation ang. atomenergiens utnyttjande

Värinereaktorförseningarna påverkar
även programmet för atomkraftprojekten.
Skall några erfarenheter kunna dras
av Ågestaanläggningen för R 4 Eva kan
denna icke komma i drift ens 1965 utan
först 1967 eller 1968.

Helt naturligt kommer endast begränsade
efarenheter att kunna dras av detta
första atomkraftverk, vilket dessutom i
förhållande till tidigare planer blir åtminstone
4 eller 5 år senarelagt. Av detta
och andra skäl har som bekant det
s. k. Atomkraftskonsortiet (AKK) sedan
2 å 3 år undersökt möjligheterna att utnyttja
utländska reaktorkonstruktioner
med sikte på att redan 1965 ha ett atomkraftverk
klart för drift. Under innevarande
år har även vattenfallsstyrelsen
slagit in på en liknande linje. Härigenom
skulle man uppnå den dubbla fördelen
av dels en breddning av det svenska
atomkraftsprogrammet och dels få de!
av värdefulla utländska erfarenheter för
det inhemska utvecklingsarbetet. Såväl
AKK som vattenfallsstyrelsen har infordrat
offerter från utländska företag,
vilka i viss omfattning samarbetar med
svenska. Vad AKK beträffar ansökte del
om koncession på försommaren 1959 fölen
anläggning i Misterhult med en reaktoreffekt
av 50 å 60 MW. Kraftverket
skulle till 70 å 80 byggas med inhemskt
material och importen främst
gälla vitala delar samt »know-hov». Sedan
det numera blivit klart, att det icke
möter hinder att importera uranbränslc
för utländska reaktorer och dessutom
priset sjunkit på ett sätt som gör detta
bränsle billigare än att utnyttja svenska
urantillgångar, har dessa projekt vuxit •
aktualitet. Mycket talar för att produktionsekonomien
kan komma att visa sig
vara konkurrenskraftig med konventionella
ångkraftstationer redan i mitten av
1960-talet.

Vissa beräkningar tyder på att investeringskostnaderna
för atomkraftstationer
trots relativt höga anläggningskostnader
icke ställer sig ogynnsamma dels
på grund av att ytterligare vattenkraftsutbyggnad
måste ske till allt högre kostnader
och dels enär atomkraftstationer o

Första kammarens protokoll 1959. Sr 2-

na kan placeras så att de inte kräver så
stora överföringsanordningar som vattenkraftsutbyggnaden.

Det innebär otvivelaktigt obestridliga
och stora fördelar med de två projekt
som innebär utnyttjande av utländska
reaktortyper. AKK:s anläggning i Simpevarp
skulle enligt uppgift internationellt
sett bli nr 19 av sill typ. Trots såväl den
tidsvinst som skulle uppnås genom import
som de erfarenheter som därigenom
skulle komma den svenska atomkraftsutvecklingen
till godo har veterligen inte
ännu den begärda koncessionen beviljats.
I stället har framkommit uppgifter
om att atomkraftsdelegationen ämnar
tillråda regeringen att avslå koncessionsansökan
och i stället förorda en sammanslagning
av de två projekten till ett
enda under ledning av ett halvstatligt
bolag.

En sådan utveckling innebär emellertid
att ännu en krympningsåtgärd vidtages
som kan komma att visa sig få synnerligen
allvarliga återverkningar för
den fortsatta atomkraftsutvecklingen
och efter hand medverka till svårigheter
för landets kraftförsörjning. Nämnas
bör i sammanhanget att R4Eva eventuellt
kommer att krympas allvarligt för
att kunna färdigställas tidigare.

Om en sammanslagning sker av Vattenfalls
resp. AKK:s projekt enligt vad
som antytts innebär emellertid detta icke
bara en krympning av utvecklingsprogrammet
utan även att ett mindre
och sämre differentierat erfarenhetsmaterial
kommer att kunna utvinnas, något
som blir till förfång för framtiden.
Frågan om hur atomkraften i framtiden
på snabbaste och lämpligaste sätt skall
kunna utnyttjas för den svenska kraftförsörjningen
ter sig mot bakgrund av
vad som förekommit under senare år
oklar. De oupphörliga programförändringarna
och förskjutningarna föranleder
särskilda problem för de med atomkraftsutvecklingen
sysselsatta industrierna
vilkas arbete härigenom ogynnsamt
påverkas. Frågan reser sig därjämte
huruvida icke den politik som föres
syftar till ett avsevärt större statligt in -

Nr 23

Lördagen den 17 oktober 1959

Interpellation ang. atomenergiens utnyttjande

flytande över atomkraften än som förutsågs
av 1955 års atomenergiutredning
och efterföljande riksdagsbeslut.

Med hänvisning till det sålunda anförda
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för handelsdepartementet
få ställa följande frågor:

1) Hur bedömer statsrådet de hittills
inom atomenergiutvecklingen beslutade
krympningarnas och senareläggningarnas
återverkningar för det fortsatta
svenska atomenergiprogrammet och
kraftförsörjningen?

2) Vilken inställning har staisrådel
till de aktuella projekten att genom dels

vattenfallsstyrelsen och dels AKK få till
stånd två separata atomkraftstationer
med reaktorer av utländsk typ för drift
år 1956?

3) Vilken är den av regeringen företrädda
atomenergipolitikens långsiktiga
målsättning?

Även denna anhållan bifölls.

Kammarens sammanträde avslutades
kl. 14.32.

In fidem
K.-G. Lindelöu)

Lördagen den 17 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 10.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
andre vice talmannen.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 161, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 3 januari 1947
(nr 1) om allmän sjukförsäkring, m. m.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition

nr 165, angående godkännande av tillläggsavtal
till avtalen den 27 september
1956 mellan Sverige och Norge samt
den 21 juli 1958 mellan Sverige och Danmark
för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och
förmögenhet.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 10.02.

In fidem
K.-G. Lindelöw

Tisdagen den 20 oktober 1959

Hr 23

Tisdagen den 20 oktober

Kammaren sammanträdde kl. 16.00;
och dess förhandlingar leddes till en
början av herr förste vice talmannen.

Företogs val av talman efter avlidne
herr Bergvall; och utsågs därtill

herr Sundelin med 105 röster.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som nu lämnade talmansplatsen, överlämnade
talmansklubban till herr talmannen
och yttrade därvid:

I kraft av det förrättade valet har jag
att överlämna det instrument, med vilket
Ni skall slå fast av kammaren fattade
beslut. Det kan också användas för
att kalla kammaren till ordningen, men
det är ytterst sällan något sådant erfordras
i denna församling. Jag är övertygad
om att Ni, herr talman, kommer
att utöva Edra befogenheter med samma
oväld som Edra föregångare på denna
viktiga post.

Herr TALMANNEN intog talsmansplatsen
och anförde:

Jag ber att få tacka kammarens ledamöter
för det stora förtroende, som har
visats mig genom att jag valts till kammarens
talman. Jag kan nu endast lova,
att jag skall försöka göra mitt bästa för
att i möjligaste mån motsvara detta förtroende.

Ledighet från riksdagsgöromålen för
fullgörande av uppdrag såsom delegat
vid Förenta Nationernas generalförsamling
beviljades herr Sandler från och
med den 24 innevarande månad för den
tid, som åtginge för uppdragets fullgörande.

Anmäldes och bordlädes följande till
kammaren överlämnade kung], propositioner: nr

162, med förslag till förordning om
allmän varuskatt, in. in.;

nr 166, angående godkännande av
1959 års internationella veteavtal; och
nr 167, med förslag till lag om förlängning
av tiden för vissa servitut.

Herr HAGBERG (h) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Med hänsyn till omfattningen
av det ärende, som avses i Kungl.
Maj:ts proposition nr 162, med förslag
till förordning om allmän varuskatt,
m. m., hemställer jag, att kammaren
måtte medgiva, att tiden för avgivande
av motioner i anledning av nämnda
kungl. proposition utsträckes till det
sammanträde, som infaller näst efter femton
dagar från det propositionen kom
kammaren till handa.

Denna hemställan bifölls.

Interpellation ang. import av exotiska
djur

Herr JOHANSSON, ANDERS, (fp) erhöll
på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Under den senaste tiden
har det skett en tilltagande import av
exotiska djur till Sverige. Samtidigt med
denna import har här i landet tillkommit
ett flertal nya s. k. djurparker, där
sådana djur förevisas mot betalning.

Ur djurskyddssynpunkt måste man
djupt beklaga att personer med ringa
eller ingen erfarenhet av exotiska djurs
skötsel och behandling skall få rätt att
förvärva sådana och visa dem för pengar.
Den starka reaktion från allmänhetens
sida, som med rätta kommit till uttryck
bottnar självklart däri att man anser
det strida mot såväl naturens ordning
som all hänsyn att olika djurarter
på detta sätt berövas sin frihet i en naturlig
miljö och tvingas att i fängslat tillstånd
framleva sin tillvaro under helt

Nr 23

Tisdagen den 20 oktober 1959

Interpellation ang. import av exotiska diur

andra såväl klimatiska som andra förhållanden.

En annan synpunkt, som inte kan
undgå uppmärksamheten, är att importerade
djur ofta fraktas lång väg hit för
att sedan åter exporteras till andra länder.
Det måste ur nyss anförda synpunkter
betecknas som mycket otillfredsställande
att vilda djur skall på detta sätt
— innan de nått sin slutliga bestämmelseort
— behöva föras mellan olika djurhandlare
från land till land. Jag har mig
bekant att veterinärstyrelsen starkt reagerat
bl. a. mot detta förfaringssätt, och
man relaterar ett fall från Danmark, där
en djurhandlare för in djur från Östafrika
och sedan åter säljer dem till
Västafrika. Man har anledning hoppas
att något sådant inte skall tillåtas här i
landet.

Enligt nu gällande förordning har
emellertid veterinärstyrelsen ingen rätt
att förhindra import av friska exotiska
djur. Det förefaller dock starkt motiverat
att den erhåller en dylik vidgad befogenhet.
Gällande bestämmelser bör enligt
min mening överses i syfte att förhindra
en otillbörlig exploatering av vilda
djur, som står främmande för vårt
lands klimat och natur.

Med hänvisning till det ovan anförda
får jag därför vördsamt hemställa om
första kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
framställa följande interpellation:

1. Har herr statsrådet uppmärksammat
den tendens till ökad import till
Sverige av exotiska djur som gör sig
gällande och den utökning av antalet
djurparker som i samband därmed förekommer? 2.

Om så är fallet, vill herr statsrådet
medverka till utfärdande av bestämmelser
som kan förhindra en otillbörlig exploatering
av vilda djur, som står främmande
för vårt lands klimat och natur?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 516, av herr Edström, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition nr 161,
med förslag till lag angående ändring i
lagen den 3 januari 1947 (nr 1) om allmän
sjukförsäkring, m. in.; och
nr 517, av herr Nilsson, Ferdinand, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 162, med förslag till förordning om
allmän varuskatt, m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 16.19.

In fidem
K.-G, Lindelöw

Stockholm 1959. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

691466