1959 ANDRA KAMMAREN Nr 28 (Riksdagens protokoll 1959:28)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1959 ANDRA KAMMAREN Nr 28

26—27 november

Debatter m. m.

Torsdagen den 26 november fm.

6 Sid.

Allmän varuskatt, m. ......................................... 3

Torsdagen den 26 november em.

Allmän varuskatt, m. m. (Forts.)................................ 84

Fredagen den 27 november

Allmän varuskatt, m. m. (Forts.)................................ 131

Allmän energiskatt, m. ........................................ 222

Interpellation av herr Eriksson i Bäckmora ang. upplåtande av åkermark
för vägändamål........................................ 226

Samtliga avgjorda ärenden

Fredagen den 27 november

Bevillningsutskottets betänkande nr 60, ang. förordning om allmän

varuskatt m. ............................................. 131

— nr 64, ang. ändring av förordningen om allmän energiskatt, m. m. 222 1

1 —Andra kammarens protokoll 1959. Nr 28

IJOviÖ
	tf ii fl i tf. w / >! > 5• a y i .c
	■fc»d>fp> ’f>n Y?.~~t)k ■ in .in TiUnd it f •ni» isdfnt .• »o rr*b ii‘>j(»liiwT
	. ........ .,• 1 ;(/''Usn ty / ii i''
	.•»tv** t un 4J; fir .jtait»!
i :	...... ........f.! hrif-mu v •''.• /
	Ti: it»}» ............ . .''1 ,Ptu» ; .* jr. l. \ ;y •/. .......... . . . .•’! .H . , t j ''.tv ''Sfi ''•(,{ j:''il* ?; ...... ....... ......’’ :• i.- -<v?. ij**n

«tt?o|2'',>> KulUitw''

fou Ti; n A)

r>TO %<>} -iJif?; -*>»• ''jj{ ''ibfl.y. .’•< i i * • »y ✓./ •V:. \V - \V> iVnUjo-Ai

»''IMt-J lM.Ui<l£ : -0 f»4V|i|<th''w)-;<;. i V'', • ''*! J.r\ t.''1 •

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

Torsdagen den 26 november

Kl. 10.00

§ 1

Justerades protokollet för den 20 innevarande
november.

§ 2

Föredrogs och remitterades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj :ts å
bordet liggande proposition nr 185, med
förslag till lag om reglering av förbrukningen
av elektrisk kraft.

§ 3

Föredrogs den av herr Andersson i
Storfors vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för civildepartementet angående löneförhållandena
för vissa telefonister.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 4

Föredrogs herr Ekströms i Iggesund
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående infriandet av
privata pensionsutfästelser.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5

Föredrogs den av herr Börjesson vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående utförande
av broförbindelser i enskild
regi.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Allmän varuskatt, m. m.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 60, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
om allmän varuskatt, m. m.,
såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte i ämnet väckta
motioner.

I en den 9 oktober 1959 dagtecknad
proposition, nr 162, hade Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade
förslag till

1) förordning om allmän varuskatt;

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen
den 23 november 1956 (nr
623);

3) förordning angående ändrad lydelse
av 1 § förordningen den 1 juni
1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor;
samt

4) lag angående ändrad lydelse av
17 § lagen den 28 maj 1937 (nr 249) om
inskränkningar i rätten att utbekomma
allmänna handlingar;

dels ock bifalla de förslag i övrigt,
om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Propositionen hade hänvisats såvitt
gällde de under 1)—3) upptagna författningsförslagen
till bevillningsutskottet,
såvitt gällde det under 4) upptagna
författningsförslaget till konstitutionsutskottet
och i övrigt till statsutskottet.

Om propositionens huvudsakliga innehåll
anfördes i betänkandet följande.

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

I propositionen uppdrages riktlinjerna
för den ekonomiska politikens utformning
mot bakgrunden av det ekonomiska
läget. Beräkningar över budgetläget
för innevarande och nästkommande
budgetår framlägges. I det sammanhanget
redovisas även överslagsmässiga
beräkningar rörande den statsfinansiella
utvecklingen på något längre
sikt. Övervägandena i samband härmed
har lett fram till slutsatsen att
budgeten kräver en inkomstförstärkning
av storleksordningen 1 å 1 1/2
miljard kronor, räknat för helt budgetår.
I anledning härav framlägges i propositionen
förslag om införandet av en
allmän varuskatt. Denna föreslås bli generell
och drabba konsumtions- och kapitalvaror
lika. För att bevara progressiviteten
i kraven på medborgarna föreslås
dels åtgärder för att befria vissa
grupper från varuskattens verkningar,
dels ock vissa lättnader i den
direkta beskattningen. Folkpensionärerna
erhåller automatiskt skydd mot varuskattens
effekt på priserna genom
gällande indexreglering av utgående
pensionsförmåner. För upprätthållande
av principen om utjämning av försörjningsbördan
föreslås i särskild proposition
en höjning av barnbidragen
från 400 till 450 kronor per barn och
år. Vidare kommer en ökning att ske
av statens bidrag till arbetslöshetskassorna.

Förslaget om ändring av nu gällande
skatteskalor för den statliga inkomstskatten,
vilket framlägges i särskild proposition,
innebär en skattesänkning för
lägre och medelstora inkomster från
och med den 1 januari 1960. Vidare aktualiseras
i detta sammanhang en del
andra angelägna reformer på beskattningens
område. Sålunda kommer att
anmälas förslag till nästa års riksdag om
dels en revision av sambeskattningen, dels
en sänkning av inkomstskatten för ofullständiga
familjer och dels rätt till förlustutjämning
och till avskrivning på
inventarier i jordbruksdrift. Vid sidan

av den åsyftade inkomstförstärkningen
för staten innebär sålunda vad som här
föreslås även en viss omläggning av den
skattebörda, som vilar på flertalet av
inkomsttagarna, från den direkta till
den indirekta skatteformen.

Den allmänna varuskatten föreslås
med hänsyn till budgetläget och behovet
av att skapa utrymme för den nyssnämnda
omläggningen av inkomstskatten
och kostnaderna för de föreslagna
reformerna i övrigt utgå med en skattesats
av 4 procent. En begränsning av
den allmänna varuskatten till denna nivå
förutsätter skattehöjningar på ett avsnitt
som föreslås undantaget från den
allmänna varuskatten, nämligen energiområdet.
I särskild proposition anmäles
därför förslag om höjning av nu utgående
skatt på bensin, eldningsolja, kol
och koks.

För helt år beräknas den allmänna
varuskatten inbringa 1 400 miljoner kronor
och höjningen av energibeskattningen
225 miljoner kronor. De föreslagna
reformerna på den direkta beskattningens
område leder till ett sammanlagt
inkomstbortfall av omkring 300
miljoner kronor, varav 225 miljoner
kronor betingas av ändrade skatteskalor
för inkomstskatten, 40 miljoner kronor
av lättnaderna i familjebeskattningen
och ca 25 miljoner kronor av
ändringarna rörande förlustutjämningen
och avskrivning av jordbruksinventarier.
Härtill kommer kostnaden för höjning
av barnbidragen och utbetalningen
av ett indextillägg till folkpensionäberna
med 90 respektive 40 miljoner kronor,
jämte kostnaden för en förbättring
av arbetslöshetsförsäkringen. Inkomstförstärkningen
för statsverket för helt
år stannar härmed netto vid omkring
1 200 miljoner kronor.

Rörande den närmare innebörden av
förslaget om allmän varuskatt kan nämnas
följande.

Skatten är utformad såsom en detaljhandelsskatt.
Den ansluter sig i sina

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

huvuddrag till ett av 1952 års kommitté
för indirekta skatter utarbetat alternativ
med sådan skatt (SOU 1957:13).

Skatten är till sin konstruktion en
skatt på förbrukningen inom landet. Den
uttas i det sista led som varan passerar
på sin väg till den slutlige konsumenten.
Den föreslagna skattesatsen, 4 procent,
uttages på det pris konsumenten
betalar, varvid skattens belopp inräknas
i priset. Skatten är avsedd att införas
fr. o. m. den 1 januari 1960. Den
kommer att utgå på alla varulikvider,
som erlägges efter årsskiftet, försåvitt
icke leverans skett eller skriftligt avtal
om leverans träffats före den 16 oktober
1959.

Alla varor blir i princip skattepliktiga.
Med varor förstås därvid materiella
ting av lös egendoms natur. Skatteplikten
omfattar såväl egentliga konsumtionsvaror
som investeringsvaror,
byggnadsmaterial och liknande. Skattens
utformning såsom en detaljhandelsskatt
innebär, att skatt icke utgår
i tidigare försäljnings- och distributionsled.
Industriens och hantverkets råvaruförbrukning
blir således icke föremål
för beskattning. I fråga om investeringsvaror
och byggnadsmaterial är
däremot företagen att anse som konsumenter.

Från den principiella skatteplikten
för varor har av skattetekniska skäl
föreslagits vissa begränsade undantag.
Skattefrihet skall således föreligga vid
försäljning av levande djur, av jord,
sand, grus och sten, av drivmedel och
andra bränslen, av större fartyg, luftfartyg
och viss krigsmateriel, av dagstidningar
samt av receptbelagda läkemedel.
Härjämte har genom särskilt
stadgande jordbruksråvarorna undantagits
från skatteplikt.

Beskattningen skall enligt förslaget
omfatta även vissa tjänsteprestationer,
nämligen reparations-, underhålls-,
ändrings- och rengöringsarbeten samt
serverings- och uthyrningstjänster. Förutsättning
för skatteplikt är att tjänste -

Allmän varuskatt, m. m.

prestationen huvudsakligen har avseende
på skattepliktiga varor.

Med den föreslagna avgränsningen av
beskattningsområdet kommer att utanför
beskattningens ram falla bl. a. fastigheter
och arbetsprestationer å fastigheter
samt vidare transport- och hygieniska
tjänster liksom tjänster som
tillhandahålles av läkare, advokater, resebyråer
m. fl. Vidare är hyrorna undantagna.

Allmän varuskatt skall erläggas av
den, som yrkesmässigt försäljer eller på
annat sätt tillhandahåller skattepliktiga
varor och tjänster åt konsument. Uttag
ur rörelse jämställes med försäljning.
Skattskyldiga blir i första hand detaljhandlare,
restauratörer, hantverkare,
reparatörer m. fl., men även fabrikanter
och grossister i den mån de bedriver
försäljning direkt till konsument.
Härutöver blir jordbrukare skattskyldiga
i fråga om direktförsäljning och
egenförbrukning av hemmaproducerade
alster. Skatten uträknas på grundval
av omsättningen av skattepliktiga varor
och tjänster. Skatt skall dock i intet
fall utgå om försäljningen endast är av
ringa omfattning. För restauranger och
andra serveringsrörelser skall den skattepliktiga
omsättningen reduceras i viss
utsträckning med hänsyn till serveringstjänsternas
speciella karaktär.

Införes vara till riket för direkt konsumtion,
skall skattskyldighet föreligga
för varumottagaren.

Antalet skattskyldiga beräknas komma
att uppgå till ca 200 000, jordbrukarna
ej medräknade.

Länsstyrelsen skall vara uppbördsmyndighet
och tillsynsorgan för den
allmänna varuskatten. Denna skall av
de skattskyldiga redovisas till länsstyrelsen
på grundval av deklaration. I allmänhet
skall skatt redovisas i efterhand
varannan månad. Deklarationen avgives
samtidigt med att skatten inbetalas
över postgiro.

Under löpande år erlagd skatt är att

Nr 28

Torsdagen den 2G november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

anse som preliminär. Efter årets utgång
fastställes skatten slutligt på grundval
av särskild taxering av den skattepliktiga
omsättningen under året. Taxering
skall verkställas av de särskilda taxeringsnämnderna
för rörelseidkare och
juridiska personer.

I fråga om taxering, uppbörd, kontroll
m. m. av den allmänna varuskatten
skall i huvudsak gälla samma regler
som vid inkomstbeskattningen.

För jordbrukare föreslås ett förenklat
beskattningsförfarande. Vid skattepliktig
import skall skatten uttagas av
tullverket i samband med varuinförseln.

Riksskattenämnden skall verka för en
riktig och enhetlig tillämpning av den
allmänna varuskatten. På nämnden skall
härvid ankomma att utfärda erforderliga
anvisningar och att fastställa formulär
för skatteredovisningen m. m.
Nämnden skall vidare kunna lämna bindande
förklaringar om vara är skattepliktig
eller ej samt meddela de skattskyldiga
förhandsbesked i taxeringsfrågor.

Den allmänna varuskatten förutsätter
viss utbyggnad av länsstyrelserna och
riksskattenämnden. Hos länsstyrelserna
skall inrättas särskilda varuskattekontor;
taxeringsrevisionerna skall successivt
förstärkas. I fråga om riksskattenämnden
föreslås att särskilda ledamöter
skall förordnas för varuskatteärendena.
Vidare utökas nämndens kansli.

Årskostnaden för administrationen av
den allmänna varuskatten beräknas till
drygt 6 miljoner kronor, vilken summa
vid full utbyggnad av organisationen
torde stiga till i runt tal 10 miljoner
kronor.

Till utskottet hade hänvisats ett stort
antal i anledning av propositionen
väckta motioner. Yrkandena i dessa motioner
avsågo huvudsakligen dels avslag
å förslaget om allmän varuskatt, dels
förslag och riktlinjer för förstärkning
av statens inkomster på annat sätt än
genom en allmän varuskatt och dels

förslag om vissa ändringar i Kungl.
Maj :ts förslag till förordning om allmän
varuskatt, vilka ändringar motionärerna
funno påkallade för den händelse
propositionen skulle i princip antagas
av riksdagen.

Utskottet hemställde

A) att riksdagen, med bifall till motionerna
I: 528 av herr Ewerlöf m. fl.
och 11:639 av herr Hjalmarson in. fl.,
I: 540 av herr Aastrup m. fl. och II: 651
av herr Ohlin m. fl., 1: 548 av herr Ivar
Johansson m. fl. och II: 658 av herr
Hedlund m. fl. samt 1:558 av herrar
öhman och Helmer Persson och II: 668
av herr Hagberg m. fl., i vad motionerna
innefattade yrkande om avslag å Kungl.
Maj:ts proposition nr 162, måtte avslå
de vid propositionen fogade förslagen
till

1) förordning om allmän varuskatt;

2) förordning om ändring i taxeringsförordningen
den 23 november
1956 (nr 623);

3) förordning angående ändrad lydelse
av 1 § förordningen den 1 juni
1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden
erhålla förhandsbesked i taxeringsfrågor; B)

att riksdagen måtte

1) i anledning av motionerna 1:528
av herr Ewerlöf m. fl. och II: 639 av
herr Hjalmarson m. fl., 1:541 av herr
Aastrup m. fl. och II: 652 av herr Ohlin
in. fl. samt 1: 551 av herr Ivar Johansson
in. fl. och II: 659 av herr Hedlund
in. fl. antaga i utskottets hemställan
intaget förslag till förordning om ändrad
lydelse av 2 § 1 inom. förordningen
den 24 maj 1957 (nr 209) angående
skatt å spritdrycker och vin;

2) i anledning av sistnämnda motioner
antaga likaledes framlagt förslag
till lag om ändrad lydelse av 16 § lagen
den 11 juni 1943 (nr 346) angående
statsmonopol å tillverkning och import
av tobaksvaror;

3) i anledning av motionerna 1:545
av herr Aastrup in. fl. och 11:656 av

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

herr Ohlin m. fl. samt I: 550 av herr Ivar
Johansson m. fl. och II: 660 av herr
Hedlund m. fl.,

a) antaga i utskottets hemställan intaget
förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september
1928 (nr 370);

b) antaga likaledes framlagt förslag
till förordning angående ändrad lydelse
av 9 § 2—4 mom. förordningen den 26
juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt; c)

antaga av utskottet framlagt förslag
till förordning angående ändrad
lydelse av 8 § förordningen den 26 juli
1947 (nr 577) om statlig förmögenhetsskatt
;

d) antaga utskottets förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 4 §
1 mom. uppbördsförordningen den 5
juni 1953 (nr 272);

e) bemyndiga Kungl. Maj:t att på
administrativ väg förordna om erforderligt
utbyte av källskattetabellerna för
år 1960;''

C) att riksdagen måtte i anledning av
motionerna I: 540 av herr Aastrup m. fl.
och II: 651 av herr Ohlin m. fl. i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa om uppläggning
av budgetpolitiken i enlighet
med i motionerna angivna riktlinjer i
syfte att nå balans i budgeten 1960/61
och därefter möjliggöra lättnader i inkomstbeskattningen
;

D) att följande motioner, nämligen

1) motionerna I: 518 och II: 630,

2) motionerna 1:519 och 11:631,

3) motionerna 1:524 och 11:633,

4) motionerna 1:525 och 11:632,

5) motionerna 1:528 och 11:639,

6) motionerna 1:540 och 11:651,

7) motionerna 1:541 och 11:652,

8) motionerna 1:545 och 11:656,

9) motionerna 1:548 och 11:658,

10) motionerna 1:549 och 11:661,

11) motionerna 1:550 och 11:660,

12) motionerna 1:551 och 11:659,

13) motionerna 1:552 och 11:663,

14) motionerna 1:553 och 11:662,

15) motionerna 1:558 och 11:668,

Allmän varuskatt, m. m.

16) motionerna 1:559 och 11:669,

17) motionerna I: 560 och II: 670,

18) motionerna 1:561 och 11:671,

19) motionerna 1:562 och 11:672,

20) motionerna I: 563 och II: 674,

21) motionerna I: 568 och II: 681,

22) motionerna 1:569 och 11:682,

23) motionerna I: 570 och II: 690,

24) motionerna 1:571 och 11:695,

25) motionerna 1:573 och 11:694,

26) motionerna 1:574 och 11:689,

27) motionerna 1:575 och 11:697,

28) motionerna 1:576 och 11:691,

29) motionerna 1:577 och 11:687,

30) motionerna I: 578 och II: 700,

31) motionerna I: 580 och II: 693,

32) motionerna 1:581 och 11:699,

33) motionerna I: 582 och II: 696,

34) motionerna I: 583 och II: 684,

35) motionerna I: 584 och II: 678,

36) motionerna I: 585 och II: 686,

37) motionerna 1:586 och 11:679,

38) motionerna 1:587 och 11:692,

39) motionerna I: 588 och II: 688,

40) motionerna 1:589 och 11:683,

41) motionerna I: 590 och II: 685,

42) motionen I: 517,

43) motionen 1:523,

44) motionen 1:579,

45) motionen 11:629,

46) motionen 11:635,

47) motionen 11:636,

48) motionen 11:698 samt

49) motionen 11:701

måtte, i den män de icke kunde anses
besvarade genom vad utskottet i sitt
betänkande anfört och hemställt, av
riksdagen lämnas utan åtgärd.

Vid förevarande betänkande hade reservationer
avgivits

I) av herrar Ericsson i Kinna, Eriksson
i Uppsala, Snygg och Jansson, fröken
Hanrnark samt herrar Möller, Sundström,
Brandi i Aspabruk, Allard och
Kärrlander, vilka ansett att utskottets
yttrande bort ha annan, i reservationen
angiven lydelse samt att utskottet bort
hemställa

A) att riksdagen måtte med förklarande
att Kungl. Maj ds förevarande

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

proposition nr 162, såvitt anginge nedan
under 1) angivna författningsförslag,
icke kunnat av riksdagen oförändrad
antagas,

1) antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om allmän
varuskatt med vissa av reservanterna
angivna ändringar;

2) antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning om ändring
i taxeringsförordningen den 23 november
1956 (nr 623);

3) antaga det vid propositionen fogade
förslaget till förordning angående
ändrad lydelse av 1 § förordningen den
1 juni 1951 (nr 442) om rätt att av riksskattenämnden
erliålla förhandsbesked
i taxeringsfrågor; samt

4) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utredning rörande de skattetekniska
förutsättningarna för att från
allmän varuskatt undantaga periodiska
publikationer med ideellt syfte; samt

B) att följande motioner — — —
( = utskottets hemställan under D)
--— utan åtgärd;

II) av herrar Hagberg, Nilsson i Svalöv
och Magnusson i Borås, vilka ansett
att viss del av utskottets yttrande
bort ha annan, av dessa reservanter angiven
lydelse samt att utskottet under
punkterna B) och G) bort hemställa

B) att riksdagen måtte

1) i anledning av motionerna 1:528
av herr Ewerlöf in. fl. och 11:639 av
herr Hjalmarson m. fl., 1:541 av herr
Aastrup m. fl. och II: 652 av herr Ohlin
m. fl., samt I: 551 av herr Ivar Johansson
m. fl. och II: 659 av herr Hedlund
m. fl. antaga i reservationen intaget
förslag till förordning om ändrad lydelse
av 2 § 1 mom. förordningen den 24
maj 1957 (nr 209) angående skatt å
spritdrycker och vin;

2) i anledning av nyssnämnda motioner
antaga likaledes framlagt förslag
till lag om ändrad lydelse av 16 § lagen
den 11 juni 1943 (nr 346) angående
statsmonopol å tillverkning och import
av tobaks var or;

C) att riksdagen måtte uttala,

1) att en fast och kraftfull besparingspolitik
i enlighet med de i motionerna
I: 528 av herr Ewerlöf in. fl. och II: 639
av herr Hjalmarson m. fl. angivna riktlinjerna
borde föras redan under innevarande
budgetår i syfte att — utan omsättningsskatt
— väsentligt nedbringa
underskottet i den löpande budgeten
och begränsa den statliga upplåningen;

2) att för budgetåret 1960/61 en fast
och kraftfull besparingspolitik i enlighet
med de i motionerna 1:528 och II: 639
angivna riktlinjerna borde föras i syfte
att — utan omsättningsskatt — skapa
balans i driftbudgeten och begränsa den
statliga upplåningen;

III) av herrar Gustaf Elof sson, Mattsson
och Vigelsbo, vilka ansett

dels att utskottets yttrande i viss del
bort ha annan, i denna reservation angiven
lydelse;

dels att de i utskottets hemställan under
punkterna B 2) och 3) intagna författningsförslagen
bort ha av reservanterna
föreslagen lydelse, vilken i fråga
om de av utskottet under punkterna
B 3 b)—d) redovisade förordningarna
överensstämde med vad utskottet föreslagit; dels

att utskottet under punkterna
B 4)—7) bort hemställa, att riksdagen
måtte

4) i anledning av motionerna I: 551
av herr Ivar Johansson m. fl. och II: 659
av herr Hedlund in. fl.

a) antaga i reservationen intaget förslag
till förordning om ändring i förordningen
den 25 maj 1941 (nr 251) om
varuskatt;

b) antaga likaledes framlagt förslag
till förordning angående ändring i förordningen
den 5 mars 1948 (nr 85) om
försäljningsskatt;

5) i anledning av motionerna 1:549
av herr Ivar Johansson in. fl. och II: 661
av herr Hedlund in. fl. antaga av reservanterna
framlagt förslag till förordning
om tillfällig budgetsaneringsavgift;

6) i anledning av motionerna I: 553

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

av herr Ivar Johansson in. fl. och II: 662
av herr Hedlund in. fl. bemyndiga Kungl.
Maj:t att vidtaga åtgärder för ökning
av statens andel av tips- och lotterimedlen
med verkan från den 1 januari 1960
på nedan angivna sätt, nämligen

a) genom höjning av priset för deltagande
i av Aktiebolaget Tipstjänst anordnade
tippningstävlingar med fem öre
för varje rad, samt

b) genom höjning av priset för lottsedel
i Svenska penninglotteriet aktiebolag
med två kronor för varje lottsedel;

7) i anledning av motionerna 1:552
av herr Ivar Johansson m. fl. och II: 663
av herr Hedlund m. fl. besluta att befodringsavgift
för inrikes brev och
brevkort från och med den 1 januari
1960 skulle utgå med ett med fem öre
förhöjt belopp;

dels ock att utskottet under punkten
C) bort hemställa, att riksdagen måtte
i anledning av motionerna I: 540 av herr
Aastrup m. fl. och II: 651 av herr Ohlin
in. fl. i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om uppläggning av budgetpolitiken
i syfte att nå balans i budgeten
1960/61 och därefter möjliggöra lättnader
i beskattningen i enlighet med vad
dessa reservanter anfört;

IV) av herr Gustaf Elofsson, utan
angivet yrkande.

Före ärendets upptagande till behandling
i kammaren hade ledamoten herr
Kollberg tillställt kammarens samtliga
ledamöter ett tryckt ändringsförslag av
den lydelse som framgår av till protokollet
i detta ärende fogad bilaga.

Vad utskottet hemställt föredrogs.
Därvid anförde:

Herr ERICSSON i Ivinna (s):

Herr talman! Vi har här i landet under
hela efterkrigstiden haft en stor
förmån därutinnan, att vi har haft en
hög och jämn sysselsättning. Ett fullföljande
av den ekonomiska politik,
som har resulterat i en sådan sysselsättning
och som inneburit att man för -

Allmän varuskatt, m. m.

sökt utjämna konjunkturväxlingarna
i största möjliga utsträckning, blir allt
framgent målsättningen för den politik
vi kommer att föra.

Utbyggandet av samhällets resurser
parallellt med en fortgående effektivisering
av vårt näringsliv leder fram till
högre löner och ökad standard för medborgarna
i allmänhet. Vår samhällsekonomiska
situation just nu kännetecknas
av en fortgående konjunkturuppgång.
Den stagnation som vi tidigare
haft i industriproduktionen, har försvunnit.
Vi har fått en ökad produktion
under de senare månaderna och arbetslösheten
har minskat. Både inom
den offentliga och inom den privata
sektorn ligger efterfrågan på varor och
tjänster betydligt över förra årets nivå.
Jag vågar påståendet, att vår export
hävdar sig mycket bra. Den ökade efterfrågan
på varor och nyttigheter över
huvud taget kommer förmodligen att resultera
i en ökad import, i synnerhet
som jag tror att man samtidigt med en
ökad efterfrågan håller på att bygga upp
en ökad lagerhållning.

En sådan ekonomisk situation kan
leda till, jag vill betona det, att om
ingenting göres för att åstadkomma balans,
kan vi få en minskad valutareserv.
Det skulle också kunna uttryckas så, att
spänningen emellan tillgång och efterfrågan
i allmänhet är av storleksordningen
cirka 1—2 miljarder kronor.

Om sålunda den samhällsekonomiska
situationen kan betecknas såsom tämligen
tillfredsställande och ljus, föreligger
ett betydligt mera bekymmersamt
läge, när det är fråga om statsfinanserna.
Den bristande jämvikten mellan
statens utgifter och inkomster är otvivelaktigt
sådan, att kraftåtgärder måste
vidtas. Detta framstår som nödvändigt,
om man finner det angeläget att bromsa
de expansiva krafterna för att motverka
de risker, som uppenbarligen
hotar vår prisstabilitet.

Vår ekonomiska politik måste utformas
bl. a. med sikte på detta. En av de

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

faktorer som under uppåtgående konjunkturer
kan verka ungefär som inflationsdynamit
i prissystemet är just de
statliga budgetunderskotten. Vid det här
laget är det väl tämligen känt i denna
kammare, att vi får ett betydande underskott
i budgeten under innevarande
budgetår, och det underskottet kommer
att öka ytterligare under nästkommande
budgetår, om inga mera genomgripande
åtgärder vidtas. Det finns väl
ingen som nu är så optimistisk, att han
tror på möjligheten att täcka hela underskottet
och alltså avstå helt från
upplåning på marknaden, men även
om ingen tror på en sådan möjlighet,
är väl de flesta av den uppfattningen,
att det skall gå att pressa ned underskotten
till rimliga proportioner.

De olika partiernas ställningstaganden
är nu kända och det framgår att
alla partier är överens om att budgeten
bör få en förstärkning av storleksordningen
en miljard kronor. Att vi kan
konstatera denna samstämmighet i partiernas
uppfattning betraktar jag som ett
stort framsteg.

Genom oppositionspartiernas motionsförslag
i avseende å inkomstförstärkningar
och besparingar får vi en
ganska god bild av vad de olika partierna
önskar och hur de ser på den
statsfinansiella situationen. I korthet
skulle man kunna sammanfatta partiernas
önskemål så, att högerpartiet vill ha
en inkomstförstärkning på drygt 200
miljoner kronor, att folkpartiet vill öka
statens inkomster med 600 miljoner och
centerpartiet med nära 900 miljoner,
varjämte högern, folkpartiet och centerpartiet
vill genomföra besparingar av
storleksordningen 950 respektive 450
och 400 miljoner. Regeringen har som
bekant lagt fram ett förslag som kammaren
nu skall behandla och som skulle
medföra en inkomstförstärkning för
staten netto på omkring 1 100—1 200
miljoner kronor.

Det här föreliggande förslaget till varubeskattning
har av bevillningsutskot -

tets majoritet avstyrkts — jag kanske
skall tillägga: med lottens hjälp. Utskottets
majoritet anför i sitt yttrande
i betänkande nr 60 såsom någonting
anmärkningsvärt, att regeringen inte
företagit någon grundlig prövning av
möjligheterna att åstadkomma besparingar
och därigenom sanera budgeten.
Det där som man kallar för anmärkningsvärt
är det nog skäl att se litet närmare
på.

Under förra året tillsatte regeringen
på oppositionspartiernas förslag en besparingsutredning.
Vad den utredningen
kunde ena sig om var besparingar
under nästkommande budgetår på 120
miljoner. Enigheten räckte alltså inte
längre än till dessa 120 miljoner. Att
man inte nådde enighet om mera långtgående
åtgärder är väl ett gott bevis på
att det inte föreligger något underlag i
riksdagen för längre gående besparingar.
Jag kan tillägga, att även om regeringen
hade godkänt och framlagt förslag
avseende alla de åtgärder som utredningen
föreslog, så hade detta inte
kunnat ställas upp såsom något alternativ
när det gäller att åstadkomma
jämvikt i budgeten.

Med detta vill jag inte ha sagt att inte
socialdemokraterna är intresserade av
sparsamhet och god hushållning i statens
verksamhet. Det är helt naturligt
att vi är intresserade av detta. Men en
annan sak är ju att vi inte är beredda
att gå ifrån våra grundläggande åsikter
om allt vad vi kallar välfärdspolitik. Vi
motsätter oss alltså de alternativ som
man har ställt upp och vilka går ut på
drastiska nedskärningar, helt enkelt
därför att vi anser att dessa skulle drabba
sådana befolkningsgrupper som skulle
ha allra svårast att bära dessa nya
bördor. De socialdemokratiska reservanterna
i utskottet har tagit fasta på
vad som säges i propositionen om varuskatt,
nämligen att regeringen har för
avsikt att i den nu pågående budgetbehandlingen
granska besparingsutredningens
förslag och se efter vad man

Torsdagen den 2G november 1959 fin.

Nr 28

rimligen bör lägga fram i form av förslag
till nästa års riksdag.

Utskottsmajoriteten anser vidare att
den stegring som sker i den offentliga
utgiftsnivån väcker allvarliga betänkligheter.
Ja, sådana synpunkter kan naturligtvis
framföras, men det går ju också
att peka på andra ting, nämligen att
statens utgifter i mycket stor utsträckning
äger sådan karaktär att de för
många medborgargrupper innebär, antingen
direkt genom inkomstöverföringar
eller indirekt genom lägre levnadskostnader
inte bara en belastning utan
tvärtom en tillgång. Dessa s. k. överföringar
i budgeten har ju en betydande
omfattning. De pengar man för över via
statsbudgeten till folkpensionärerna
uppgår nu till två miljarder kronor om
året, och så vitt jag har uppfattat situationen
rätt är riksdagen beredd att
nästkommande år öka på den summan
med 350 miljoner kronor. Det är alltså
direkta överföringar av pengar från
vissa medborgare till andra. Därvidlag
går ingenting mer än kostnaderna för
själva uppbörden bort. Barnbidragen
kostar drygt 700 miljoner, och om regeringens
förslag till riksdagen nu godkännes,
kommer denna summa att stiga
till över 800 miljoner. Sjukkassorna,
som omfattar hela folket, får bidrag på
en kvarts miljard. Det är åtskilliga andra
bidrag av samma typ, låt oss säga
bidrag till bostadsbyggandet, bostadsbidrag,
jordbrukssubventioner etc. Dessa
uppgår till en halv miljard. Man kan
peka på andra bidrag av precis samma
karaktär, och jag kommer då fram till
att ca 5 miljarder av budgetens utgifter
är av denna karaktär.

Utskottsmajoriteten anser det vara
mycket riskabelt att staten får nya utgifter
om regeringens proposition godkännes.
Man tycker också att det är betänkligt
att staten i och med varuskatten
skall få en inkomstkälla av permanent
karaktär.

Det är intressant att studera den här
skrivningen, eftersom de tre borgerliga

Allmän varuskatt, m. m.

partierna är överens om densamma. Det
enda man kunnat enas om i fråga om
det föreliggande betänkandet är skrivningen,
som mynnar ut i ett avslag på
propositionen.

Men om man nu anser det vara betänkligt
att staten får en inkomstkälla
av permanent karaktär, skall man då
tolka detta så att utskottsmajoriteten
anser att de stora utgifter vi har i statens
verksamhet är av tillfällig karaktär,
eller skall man skära ned utgifter av
den här storleksordningen och underlåta
att besluta om nya? Riksdagen tar
varje år ställning till mängder av ärenden,
som leder fram till nya utgifter.
Att ordna så att staten får inkomster
att svara mot utgifterna är väl ändå
ofrånkomligt.

Utskottet talar vidare om att utgifterna
i budgeten ökas genom höjningen
av barnbidragen. Har det inte varit någon
här i riksdagen som har sagt att
barnbidragen utgör skattelättnader?
Men här blir de plötsligt tyngande för
statsutgifterna för familjerna: Slopar
vi barnbidragen, säger många, blir det
en skattehöjning. Nu inför man bidrag
till barnfamiljerna för att minska
tyngden av varuskatten, och då kallar
man dem för nya, tyngande utgifter.
Det är klart att det blir en utgift i statsbudgeten,
men den reella innebörden är
ju att barnfamiljerna skall få en lättnad.
Skrivningen i utskottets betänkande är
kanske litet illa genomtänkt.

Utskottsmajoriteten talar vidare om
den prisstegrande effekt som den här
skatten kommer att få, men helt naturligt
talar inte utskottet om vilka effekter
som kommer att uppstå om man genomförde
de saneringsåtgärder som föreslagits
av oppositionen, den nuvarande
utskottsmajoriteten.

Jag kan ta tre exempel på de tre borgerliga
partiernas förslag. Högerns förslag
att slopa fiirsta barnbidraget innebär
som vi ser det förslag om en direkt
skattehöjning. Folkpartiets kraftiga
höjning av pensionsavgifterna, med 1 */s

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

procent skulle ge samma effekt, likaså
centerpartiets saneringsavgift. Om man
vidare vill i hög grad försämra bostadsstödet
såsom högern och centerpartiet
önskar, måste detta drabba levnadskostnaderna
genom hyreshöjningar i
nya och även i redan uppförda hus
och det drabbar många som har det
ganska knalt ställt. Vad konsekvenserna
i olika avseenden för priser och löner
bträffar är det mycket troligt att
sådana åtgärder skulle få mycket större
effekt t. ex. vid avtalsförhandlingarna
än varuskatten. Jag tror att de som
inte drabbas så hårt, de som har större
bärkraft, i många stycken skulle säga:
vi är solidariska med dem som fått denna
stora börda och har mindre inkomster.
Detta skulle ta sig uttryck i krav på
högre löner.

Det talades om att man genom varuskatten
skulle sänka standarden för
många människor. Är det så säkert?
En varuskatt på fyra procent innebär
för de grupper som får förmåner i form
av högre barnbidrag och lägre direkt
skatt kanske två procents standardsänkning.
I uppåtgående konjunkturer
väntar sig väl människorna att få det
bättre. De kräver förbättringar och ofta
nog får de det därför att det finns ett
reellt underlag för en höjning. En sådan
situation kanske vi har nu. Då får
man väl säga att varuskatten medför en
avbränning på den standardförbättring
flertalet medborgare väntar. Man har
att välja på denna uppoffring att lämna
ifrån sig en del av standardförbättringen
och andra åtgärder som skulle resultera
i motsvarande effekt från statsmakterna,
åtgärder som jag för min
del tror blir långt besvärligare och bekymmersammare
att bära.

Om nu konsumenterna kommer att
klaga över varuskatten kommer också
från annat håll att sägas att den innebär
en dubbelbskattning. Den drabbar
företagens investeringar och bromsar
därmed produktionen, höjer vår kostnadsnivå
och hindrar en ökning av ex -

porten. Det är riktigt att den här skatten
är så konstruerad att den drabbar
investeringarna och därmed företagen
men däremot är det inte en dubbelbeskattning,
tv företagen får sina råvaror
fria från skatt. Deras materialkostnader
påverkas inte av skatten, endast de
mera långsiktiga investeringarna. Jag
erkänner att de på längre sikt påverkar
kostnaderna. Det är inte alldeles säkert
att företagarna omgående kan vältra
över denna skattebörda på konsumenterna
i form av högre priser. Jag sade
»inte alldeles säkert», och det förhållandet
leder till viss försiktighet i företagarnas
investeringar. Därmed får
skatten en konjunkturdämpande effekt.
Vi vill uppnå den dämpningen i nuvarande
konjunkturläge.

Skatten får också en annan som jag
tycker gynnsam effekt, nämligen att
hindra att man beviljar lönehöjningar
utan reellt underlag i form av produktivitetsförbättringar.
Den innebär dessutom
att företagen får bära ungefär en
fjärdedel av skattebördan. Det är en
viktig sak att påpeka eftersom oppositinens
förslag i mycket liten utsträckning
drabbar företagen. Slutsatsen
måste bli att med varuskatten får konsumenterna
bära direkt tre fjärdedelar
och företagen en fjärdedel. Det är en
ändamålsenlig utformning enligt mitt
sätt att se och de socialdemokratiska
reservanterna har tillstyrkt förslaget i
denna del.

Utskottsmajoriteten säger vidare att
varuskatten kommer att öppna slussarna
för nya utgifter och kommer att belasta
stat och kommun. Det blir bekymmersamt
för kommunerna, säger
man, och staten kommer i sin egen
verksamhet att få betala varuskatt. Detta
bestrids av ingen, men vi får komma
ihåg att det drabbar ingen enskild människa.
Det drabbar staten och vad händer
sedan? Efter två månader får staten
tillbaka sin egen skatt som går in
i statskassan. Argumentet har en viss
relevans om man säger på följande sätt.

Torsdagen den 2G november 1959 fm.

Nr 28

Staten får betala varuskatt på sina egna
investeringar och sin egen verksamhet.
I affärerna får vi betala högre matpriser,
därför kommer skatten netto ge
mindre än vad finansministern räknat
med.

Detta är ett påpekande, som det kan
vara någon mening i. Men man kan inte
säga att det kommer att bli oerhört
besvärligt för staten, ty staten betalar
ju in pengar genom ett eller flera organ
och sedan går de tillbaka igen till
statskassan inom två månader.

Jag erkänner att det är annorlunda
för kommunernas del. När de drabbas
av varuskatten, blir deras investeringsverksamhet
begränsad när det gäller
permanenta nyttigheter. Vi har försökt
att beräkna vad denna skatt kan innebära
i belastning för kommunerna och
vad den kan betyda i höjda utdebiteringar.
Det är svårt att beräkna det.
Jag har emellertid fått en uppgift om
kommunernas kostnader, som jag tycket
verkar trovärdig. Om dessa merkostnader
under ett år uppgår till 100
miljoner kronor, så skulle det genomsnittligt
innebära att skatten måste höjas
med drygt 30 öre. Om vi räknar
med kommunernas bidrag från staten,
blir höjningen något under 30 öre. Jag
tror inte att jag då har tagit till för
litet utan snarare något i överkant.

Naturligtvis har denna skatt både
för- och nackdelar. Det skall villigt erkännas.
Många frågar t. ex. om vi inte
kunde jämka på skatteförslaget och
undanta livsmedlen. Då hade vi kunnat
undgå levnadskostnadsstegringar. Så
gjorde vi förra gången. Kan vi inte
göra så nu också? Jo, naturligtvis är det
tekniskt möjligt att undanta livsmedlen
från beskattningen. Men om vi då
skulle få in lika mycket pengar på skatten,
hade den behövt höjas med 50 procent,
alltså från 4 till 0 procent.

Andra människor tycker det är orimligt
att lägga skatt på investeringarna
och därmed hindra en utbyggnad av
vårt näringsliv. Då motverkar vi ju he -

Allmän varuskatt, m. m.

la syftet med skatten, säger man. Ja,
jag har tidigare sagt att jag anser det
rättvist och konjunkturpolitiskt motiverat
att ha investeringarna med. Om
de inte togs med, skulle effekten bli
ungefär densamma som om vi undantog
livsmedlen, eftersom investeringarna
svarar mot mellan 25 och 30 procent
av hela skatteunderlaget. Och i
den mån vi får någon snedvridning av
skatten är det angeläget att skatten är
så lågprocentig som möjligt. Då är riskerna
mindre.

När jag här säger att den föreslagna
omsättningsskatten är lågprocentig, vill
jag exemplifiera detta med ett par
exempel. I Norge har man sålunda en
tioprocentig skatt. I Västtyskland har
man en något annorlunda konstruerad
skatt, som går i tre led. Om man jämför
den med det här föreliggande förslaget
kan man dock säga att skatten
i Västtyskland håller sig mellan 10 och
14 procent. I Finland utgår skatt med
20 procent i produktionsledet och med
10 procent i andra led. En fyra procentig
omsättningsskatt kan därför sägas
vara låg.

Att konstruera ett skatteförslag av denna
typ på sådant sätt att inga invändningar
kan resas är givetvis ogörligt. Efter
detta medgivande kan man hålla
med dem, som säger att det finns åtskilligt
att kritisera och diskutera i föreliggande
förslag till varubeskattning.
Utskottsreservanterna har också funnit
det motiverat att föreslå en del ändringar
i propositionen, ändringar som vi
givetvis tror skulle betyda förbättringar.
Vi har t. ex. funnit att om man lägger
varuskatt på monteringsfärdiga trähus,
så kan detta leda till felaktigheter,
därför att man då får ett beskattningsvärde
som också innefattar arbetslöner
— vilka i övrigt är fria — förvaltningskostnader
in. m. Vi har därför föreslagit
den ändringen att endast 70
procent av försäljningsvärdet skall beskattas.

Det hade legat mycket nära till hands

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

att där gå ett steg längre, nämligen när
det gäller betong och betongvaror. Man
använder sig nämligen ibland av s. k.
elementblock vid husbyggen, och byggnader
uppförda på detta sätt blir enligt
förslaget beskattade för hela värdet.
Mina medreservanter och jag är där av
den uppfattningen, att det hade varit
önskvärt att göra undantag, men av
skattetekniska skäl har vi inte vågat
oss på det.

Vi har inte kunnat göra en tillfredsställande
gränsdragning, och därför utgår
vi ifrån att regeringen har sin uppmärksamhet
riktad på detta problem.
Jag tycker också att man bör undersöka
de undantag som nu gjorts från beskattningen
för t. ex. grus och sten. Det är
vår förhoppning att Kungl. Maj:t undersöker
möjligheterna att skattetekniskt
lätta skatten på betongvarorna, ty
man bör inte skapa felaktiga konkurrensförutsättningar
mellan olika slag
av varor.

Ett annat område som varit föremål
för mycken debatt och där stark kritik
riktats mot propositionen och utskottet
är de tryckta skrifterna. Propositionens
förslag har tagit med både tidningar,
tidskrifter och böcker. Naturligtvis kan
kritik riktas mot den utformning som
propositionen har och mot vad utskottsreservanterna
föreslår. Vi har velat gå
ett steg längre än vad Kungl. Maj :t gjort
och har föreslagit att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhåller om utredning
av möjligheterna till en gränsdragning
för tidskrifter av opinionsbildande
karaktär med rent ideellt syfte.
Om dessa kan undantagas från det skattepliktiga
området, har vi inget att invända.
Vi har emellertid inte inom utskottet
kunnat klara av den frågan och
vill därför visa vårt intresse genom att
föreslå riksdagen att i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa om utredning.

Ett annat område är fiskebåtarna.
Kammarens ledamöter vet att den näringen
mer än andra har bevakare i
riksdagens kamrar. Jämt och ständigt

har vi debatter här om fisket och dess
angelägenheter. Nu har motioner framlagts
om att fiskebåtarna skall befrias
från varuskatt, och alla partier har väl
varit representerade i den motionsfloden.
Från reservanternas sida har vi tagit
steget fullt ut och sagt att det är
bättre att undantaga alla fiskefartyg
från varubeskattningen, ty då kan det
inte bli nya gränsdragningsproblem. Vi
har inte gått den rekommenderade vägen
att registrera fartyg, ty då skulle
endast saltsjöfisket komma med. Registreringsförordningen
är nämligen så
avfattad. Vi skall inte bara tänka på
västkustfisket utan även på insjöfisket.

Beträffande övergångsbestämmelserna
har vi också vissa ändringsyrkanden.
Jag skall inte i detalj uppehålla
mig vid dem utan vill endast framhålla
att vi har tagit hänsyn till den reguljära
kreditförsäljningen. I propositionen
föreslogs att man skulle räkna tiden
från den 16 oktober. Vi fann emellertid
att det kunde bli besvärligt att
räkna fram den skattepliktiga försäljningen
och föreslog därför en framflyttning
av datum till den 1 december. Ingen
kan då påstå att han inte vet om —
om nu riksdagen godkänner förordningen
— att det finns en varubeskattning.
Nu har alla reda på det. Alla försäljare
kan gardera sig. Och, ärade kammarledamöter,
det är försäljarna som är skattepliktiga,
inte köparna. Det är försäljarna
som har skyldighet att leverera
in skatt.

Det är vederbörande affärsmäns skyldighet
att hålla reda på vad han säljer
exempelvis på kredit från den 1 december
i år, om denna förordning går igenom.

Propositionen innehöll ett stadgande,
varigenom kontrakt undantogs från
övergångsbestämmelserna. Jag tror att
det var förståndigt av departementschefen
att ta med det förslaget i propositionen.
Det kanske har hindrat en del
förhastade köp. Nu har vi kommit fram
till slutet på november, och vi har fun -

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

nit att det finns sådana som har kontrakt
sedan lång tid tillbaka. Det kan t. ex.
gälla stora maskinköp av typen investeringsvaror,
som skall monteras upp i
nya företag som iir under byggnad. Det
kan gälla rotationspressar som man beställt
för flera år sedan. Dessa blir fria
från skatt under förutsättning att priset
har fixerats och att man anmäler till
generaltullstyrelsen att man har ett sådant
kontrakt med en beställare. Genom
att föreslå dessa förändringar i övergångsbestämmelserna
har vi trott att vi
tillmötesgått kritiken i mycket rimlig
omfattning.

Även ett par andra frågor har varit
uppe till debatt i utskottet, och reservanterna
har tagit upp dem. Det gäller
en propå från bilförsäljarnas organisation.
Man är där rädd för en snedvridning
av bilförsäljningen, om gamla bilar kommer
med i varubeskattningen, och hemställer
därför att skatten skulle läggas
om så, att i stället för varuskatt man
skulle få högre omsättningsskatt på bilar.
Då skulle man kunna ta ut den
summa som behövs för att motsvara
varuskatten. Vi tycker det ligger en hel
del i den propån och har ingenting att
invända emot en undersökning om de
tekniska förutsättningarna för att genomföra
en sådan ändring beträffande
beskattning av bilarna.

Utskottet har även fått uppvaktningar
om handelns ersättning för uppbörden
av skatt. Jag har tidigare sagt att det
är handeln som är skattskyldig.

Det är försäljarna alltså. Vi bestrider
naturligtvis inte att det blir bestyr och
arbete med att inleverera denna skatt,
men vi hyser den principiella uppfattningen
att det inte finns något att invända
mot att en omkostnad i en rörelse
täcks med inkomster. Detta leder
ju till att i slutomgången är det på varupriserna
som denna täckning faller. Därför
har vi tyckt att det är tämligen meningslöst
att laborera med ersättningsbestämmelser,
att staten skall ersätta vederbörande
för att han har detta be -

Allmän varuskatt, m. ni.

svär. Det kan inte vara fråga om att utmäta
en ekonomisk ersättning på ett
riktigt sätt. Det är mycket svårt med
tanke på att kostnaderna blir olika i
olika företag. Det kanske inte heller har
så stor betydelse ekonomiskt sett, men
från handelns sida säger man att det
rent psykologiskt skulle ha betydelse.
Jag tror att denna sak har ett mycket
perifert intresse. Reellt blir det så att
handeln kommer att täcka sina kostnader,
och det finns inget att invända
mot det. Samhället har möjlighet att
övervaka oskäliga prissättningar, men
skäliga kostnadsökningar finns det inget
att invända mot. Därför har vi inte haft
anledning att ta upp förslaget om ersättning
till handeln.

Utskottsmajoriteten säger vidare att
denna skatt ökar administrationskostnaderna.
Kungl. Maj :t föreslår en förstärkning
av länsstyrelsernas personal,
som kostar 6 miljoner kronor. Man antyder
att man skulle behöva bygga ut
kontrollen. Den administrationsapparaten
kostar 10 miljoner kronor. Utskottsmajoriteten
menar att det inte är säkert
att detta kommer att räcka. Det
finns inga skäl som talar för att dessa
kostnader skulle vara otillräckliga i första
etappen. När vi går in i andra etappen
får riksdagen själv fatta ett avgörande.
Om nu dessa sex respektive 10
miljoner räcker, och det tror vi att de
gör, så innebär det att 0,7 procent av
inkomstsumman går till administration,
taxering, uppbörd o. s. v. Staten betalar
1,5 å 2 procent i kostnader för inkomstoch
förmögenhetsskatten. Det blir alltså
en låg administrationskostnad i förhållande
till det stora belopp som varuskatten
kommer att ge. Det finns ingen
som helst anledning att i största allmänhet
bara påstå att administrationskostnaderna
kommer att bli mycket större.
Det är vad utskottsmajoriteten gör i sitt
utlåtande.

Detta skatteförslag, herr talman, är ett
av de största som legat på riksdagens
bord. Denna skatt har som jag tidigare

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

sagt både nackdelar och fördelar. Fördelningen
av våra statsskatter är nu
sådan att 55 procent faller på direkta
skatter och 45 på indirekta. Om det nu
föreliggande förslaget till varuskatt och
energiskatt antas av riksdagen ändras
förhållandet. 55 procent faller då på indirekta
och 45 på direkta skatter. Om
man räknar med kommunalskatten, ökar
den indirekta beskattningen från ungefär
en tredjedel till ungefär 40 procent.
Om ett belopp av denna storleksordning
skulle tas ut genom direkt beskattning
skulle det enligt uppgifter som lämnats
i riksdagen innebära att vi skulle skärpa
skatten med 30 procent. Jag tror inte
att det hade varit möjligt att genomföra
detta med hänsyn till de sämst ställda i
samhället, alla löntagare och med dem
jämställda, som får skatta till sista öret.
För dem hade en sådan skärpning slagit
oerhört hårt. Genom att varuskatten
har generell karaktär, drabbar både
konsumtion och investeringar, blir det
om man samtidigt tar hänsyn till kompletteringarna
av förslaget för att motverka
skattens verkningar, d. v. s. sänkt
inkomstskatt, höjda barnbidrag, bättre
arbetslöshetshjälp o. s. v., den bästa lösningen
för medborgarna i allmänhet att
ta denna skatteform.

Till sist, herr talman, skulle jag vilja
erinra om att det blivit modernt på senare
tid att propagera för avbetalningsköp,
låneköp och annat för att snabbt få
tillgång till vissa nyttigheter. Svenska
staten har tidigare varit kontantbetalare
när det gäller utgifter på driftbudgeten,
d. v. s. vad som i stort sett förbrukas i
nuet. Men vi har lånat för att skaffa oss
varaktiga nyttigheter, lånat för att finansiera
kapitalbudgeten. Nu har vi tyvärr
kommit i ett sådant läge att vi inte kan
betala kontant utan får låna även till
driftbudgeten. Det är inget tillfredsställande
läge. Vi har fattat beslut om reformer
för att få nyttigheterna så snabbt
som möjligt, men vi har inte skaffat oss
täckning på inkomstsidan. Detta förslag
innebär att man skulle få en grundför -

stärkning av statens affärer. Beloppet
är av den storleksordningen. Det är angeläget
att vi försöker planera vår ekonomi
på litet längre sikt, så att vi ser
till att vi får jämvikt mellan statens utgifter
och inkomster. Det gäller inte
minst för riksdagen att pröva kommande
utgifter i budgeten på ett sådant sätt
att vi får bättre klarhet, helst klarhet
om hur vi skall betala reformerna, innan
vi ger medborgarna förmånerna.

I grund och botten får vi inte mer
genom att vi får fram det snabbare. Vi
kan inte dela mer än vad som finns att
dela. Det är egentligen fråga om takten
i reformerna, tidpunkten för beslutens
ikraftträdande. Detsamma gäller inkomstsidan.

Det gäller alltså att välja rätt tidpunkt
för reformernas ikraftträdande. Detta
är angeläget för alla partier, och vi drar
oss inte ifrån ansvaret för den politik
som förts i ekonomiskt avseende. Men
det är klart att frestelsen är stor för
partierna att försöka komma litet före
de andra, att så att säga tävla om vem
som kommer fortast fram, även i fråga
om avbetalningskontrakt. Om vi vore
överens om principerna för hur vi
skall klara också inkomsterna för framtiden,
skulle tävlan mellan partierna bli
mera ädel. Detta lands ekonomi är ändå,
liksom statens ekonomi, stark i grunden.
Vi är ett lyckligt folk som inte behöver
låna hos andra, vi lånar hos oss själva.
Att låna är försvarbart när lånen avser
varaktiga nyttigheter av kapitalinvesteringskaraktär,
men för övrigt borde vi
betala kontant. Nu har utskottsmajoriteten
betagit oss möjligheterna att få in
pengar så att vi kan betala kontant. Men
vi reservanter menar att propositionen
bör bifallas med de smärre jämkningar
som vi föreslår.

Herr talman! Jag hemställer om bifall
till reservation nr 1 av undertecknad
och herr Eriksson m. fl.

Herr KOLLBERG (fp):

Herr talman! Förutom en utomor -

Torsdagen den 2(3 november 1959 fm.

Nr 28

dentligt klarläggande och objektiv föredragning
av tjänstemän i finansdepartementet
och av utskottets sekreterare
har proposition 162 inte varit föremål
för realbehandling inom bevillningsutskottet.
Jag skall inte närmare
diskutera de förhållanden som haft denna
uppseendeväckande följd att utskottet
inte realbehandlat de olika avsnitten
i en till utskottet remitterad proposition,
utan att vi i dag och i morgon
måste uppehålla kammaren med ett visst
slag av realbehandling av denna proposition.
Jag beklagar att man ansett
att gällande arbetsordning inte gjort
det möjligt att inom utskottet in pleno
först pröva enskildheterna i propositionen
för att sedan besluta om den skall
antas eller ej. I stället har man omedelbart
vid behandlingen övergått till att
besluta om det föreliggande förslaget
skulle antas eller ej. Den situationen
kan också uppstå att förslaget antas av
riksdagen utan att andra kammaren haft
tillfälle att besluta om de olika paragrafernas
utformning. Det beror på vilken
propositionsordning som talmannen
bestämmer.

På grund av den sålunda uteblivna
realbehandlingen i bevillningsutskottet
av proposition 162 och för att kammarens
ledamöter skall få en bättre överblick
av de yrkanden som i dag kommer
att framställas rörande ändringar
av propositionen har bevillningsutskottets
ledamöter inom högerpartiet, centerpartiet
och folkpartiet enat sig om
ett särskilt ändringsförslag. Detta aktstycke
har genom dessa ledamöters försorg
tryckts och utdelats till kammarens
ledamöter. Jag skulle vilja rekommendera
de övriga ledamöter, som i
anslutning till dessa motioner önskar
ändringar i propositionen, att yrka
bifall till detta ändringsförslags innehåll,
vilket i regel motsvarar motionernas
yrkanden. Förslaget är en praktisk
åtgärd i syfte alt underlätta för kammarens
kansli att skapa ordning och
reda i de yrkanden som under vanliga

Allmän varuskatt, m. m.

förhållanden skulle ha återfunnits i bevillningsutskottets
betänkande.

Herr talman! Jag skall nu anföra några
synpunkter på det föreliggande förslaget
till varuskatt.

I bevillningsutskottets betänkande avstyrks
propositionen om varuskatt i
dess helhet, och jag kommer att ansluta
mig till detta yrkande.

Bakgrunden till propositionen är, som
vi alla vet, innevarande års budgetläge,
det bedrövliga budgetläget kanske man
kan säga, och farhågorna rörande statens
finanser under kommande budgetår.
I en gammal handbok i statskunskap
läste jag en gång att en grundläggande
skillnad mellan privat- och statsekononomi
var den, att den enskilde vid bedömning
av sina utgifter fick lov att
räkna efter hur mycket pengar han hade
till förfogande och rätta utgifterna därefter.
Staten gjorde tvärtom. Statsmakterna
såg efter vilka utgifter som skulle
göras och därefter bestämde man inkomsterna.
Detta sistnämnda förfaringssätt
från statsmakternas sida kunde ju
tillämpas utan större restriktioner förr
i tiden. Det var möjligt av två skäl. För
det första var de statsfunktioner som
skulle finansieras av mycket hög angelägenhetsgrad
och statsverksamheten
var i sin helhet av begränsad omfattning
— det rörde sig alltså om åtgärder
som utan större diskussion kunde inordnas
under vad staten hade att
ombesörja. För det andra rörde man
sig inom en ekonomisk ram som gjorde
det möjligt att, för att använda finansministerns
språkliga nykonstruktion,
åstadkomma en inkomstförstärkning,
d. v. s. höja skatterna utan att det
med skäl kunde påstås, att medborgarna
blev för hårt pressade eller att skadeverkningar
kunde uppkomma i andra
hänseenden.

Men vår regering följer alltjämt det
gamla receptet och har för övrigt gått
ännu längre än man gjorde förr. I år
brydde man sig ju inte om att vid statsverkspropositionens
framläggande läm -

Andra kammarens protokoll I9.r>9. Å r 28

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

na anvisning om hur statsutgifterna
skulle täckas. Nu har i praktiken halva
budgetåret gått, och på riksdagens bord
ligger ett förslag om en skattehöjning
på i runt tal en och en halv miljard
kronor — den största skattehöjning
som någonsin ifrågasatts i vårt land.

Vid begrundandet av regeringens
förslag har de socialdemokratiska reservanterna
i bevillningsutskottet tecknat
dagens situation med den mästerliga
formuleringen, att en fast grund
har lagts för fortsatt framåtskridande.
Om vi skulle försöka granska innebörden
av detta märkliga yttrande skulle
vi finna att reservanterna inte menar
någonting annat än att alla de utgifter
som beslutats och de utgifter som planeras
i en nära framtid är bra utgifter.

Visst kan man säga att praktiskt taget
alla utgiftsposter i vår budget i och
för sig kan vara väl motiverade, och
det är ingalunda svårt att hitta på väl
motiverade statsutgifter för åtskilliga
miljarder utöver dem som redan ryms
i budgeten. Det är bara det att våra
statsfinanser inte längre kan klaras enbart
med hjälp av reglerna i den gamla,
av mig citerade handboken. Vad det nu
gäller är att få statsutgifterna under
kontroll. Nivån för de offentliga utgifterna
har, som vi alla vet, särskilt efter
kriget stigit i sådan grad, att de enskilda
medborgarnas ekonomiska rörelsefrihet
redan utan ytterligare skattehöjning
är starkt begränsad. Nära
nog 40 procent av våra samlade inkomster
disponeras ju av stat och kommun.

Ett accepterande av den föreslagna
varuskatten skulle innebära att ytterligare
en betydande andel av folkets
och företagens inkomster skulle användas
för statliga ändamål, och utskottet
anser sig icke kunna acceptera en sådan
utveckling. Härtill kommer emellertid
att införandet av en varuskatt
som en ytterligare pålaga utöver de
skatter vi redan nu har skulle komma
att i olika avseenden få skadliga verkningar
på den ekonomiska utveckling -

en i landet. Grunden för vårt ekonomiska
framåtskridande är redan hårt
ansatt, och genom den föreslagna varuskatten
skulle den komma att ytterligare
försvagas. Det är framför allt på grund
härav som vi säger ett bestämt nej till
varuskatten.

Vårt ställningstagande innebär, som
jag ser det, inte ett generellt nedvärderande
av de syften som man vill vinna
genom olika statsutgifter. Många av
dessa åberopades av bevillningsutskottets
ordförande, men tyvärr hade han
fortfarande endast det gamla receptet
att komma med, när han sade att staten
måste ha inkomster för att klara
dessa utgifter.

Jag nämnde nyss att det huvudsakliga
problemet för närvarande är att få
statsutgifterna under ordentlig kontroll.
Regeringen har icke, trots de
starka krav som rests, gjort några allvarliga
försök att genom besparingar
förhindra uppkomsten av eller bemästra
det budgetöverskott som nu föreligger.
Ett införande av en varuskatt skulle
med all säkerhet medföra att regeringen
komme att ytterligare nonchalera
dessa önskvärda besparingar. En
varuskatt skulle uppenbarligen — såsom
framhålles i en av motionerna, citerad
av bevillningsutskottets ordförande
— öppna dammluckorna för en ny
statlig utgiftsexpansion i snabbare takt
än nationalinkomsten tillväxer. Även
bortsett från de fortsatta utgiftshöjningar
som ligger i perspektivets förlängning
skulle en nu införd varuskatt
redan i och för sig få allvarliga återverkningar
på vårt ekonomiska liv. Varuskatten
skulle få en omedelbart prisstegrande
verkan. Det torde vara rena
önsketänkandet att föreställa sig att
dessa prisstegringar inte skulle komma
att pressa kostnadsnivån uppåt. Skall,
såsom förutsättes i propositionen och
som även bevillningsutskottets ordförande
hävdade, också näringslivets investeringar
drabbas av varuskatten, är
detta ytterligare ett moment som kom -

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

mer att verka höjande på kostnadsnivån
och detta i ett ögonblick då det är
uppenbart, att införandet av en varuskatt
skulle medföra en allvarlig ökning
av inflationsriskerna. De kostnadsökningar,
som är en oundgänglig
följd av en varuskatt — särskilt om
denna även skall tillämpas på näringslivets
investeringar — kan inte gärna
komma vid en olyckligare tidpunkt än
just nu. Företagen är som bekant trängda
genom konkurrensen på den internationella
marknaden, och det för några
dagar sedan undertecknade avtalet
om sjustatsmarknaden kommer att ställa
betydande krav på vårt näringsliv.
Just kostnadsproblemen kommer att bli
ett centralt problem, när denna gemensamma
marknad skall förverkligas. Det
är obestridligt, att en sådan varuskatt
som den föreslagna, framför allt om
den förenas med den höjning av energiskatten
som föreslås i proposition nr
163, skulle försvaga vårt näringslivs
möjligheter att hävda sig i konkurrensen
med utländska företag. Härigenom
kan även den av alla eftersträvade
fulla sysselsättningen komma i fara.

Mot bakgrunden av vad jag här sagt
om den inverKan en varuskatt kommer
att få på priser och kostnader är det givet,
att jag inte i någon mån kan ansluta
mig till finansministerns teori, att vi
har att välja mellan varuskatt och inflation.
Frågeställningen är om budgetgapet
skall fyllas genom en allmän varuskatt
eller genom besparingar i förening
med vissa andra finansieringsformer
som icke har inflationsdrivande verkan.
De socialdemokratiska reservanterna
har funnit, att »det i propositionen
framlagda förslaget till allmän varuskatt
i dagens läge utgör det enda antagbara
alternativet när det gäller att
tillföra statsverket erforderliga inkomster».
lllskottet delar inte denna
uppfattning.

Då jag i detta anförande vill inskränka
mig till att tala om förslaget om
varuskatt, skall jag inte uppehålla mig

Allmän varuskatt, m. m.

närmare vid de alternativ som framlagts;
dessa kommer säkert att diskuteras
av många talare i dag. Jag vill
blott i korthet erinra om att folkpartiets
linje, när partiet säger nej till regeringens
förslag till lösning av budgetbristen
innebär utgiftsbesparingar, viss höjning
av skatten på sprit och tobak samt ökad
försäkringsmässig avgiftsfinansiering
av vissa sociala förmåner. Som jag sagt
kommer folkpartiets besparings- och
saneringsprogram att närmare utvecklas
av andra talare. Jag vill därför begränsa
mig till denna summariska redovisning.

Herr talman! På grund av vad jag
hittills anfört ber jag att få yrka bifall
till bevillningsutskottets utlåtande under
punkt A, som innebär hemställan
om avslag på proposition nr 162.

Om man nu, herr talman, kunde lita
på att riksdagen skulle följa utskottets
hemställan, skulle jag inte ha något mer
att säga. Tyvärr kan man emellertid inte
utgå ifrån detta, och eftersom utskottet
inte har företagit en realbehandling
av propositionen måste jag ta kammarens
tid i anspråk för granskning av
själva skatteförslaget.

Det beskattningssystem, som föreslagits
i propositionen och som rekommenderas
av reservanterna i utskottet, innebär
att varenda handlande, kioskinnehavare,
skräddare, skomakare, innehavare
av serveringsrörelse och många andra
blir skattskyldiga. Likaså blir ett stort
antal partihandelsföretag och industriföretag
i större eller mindre utsträckning
skyldiga att redovisa och inbetala
skatt sex gånger om året. Det rör sig
enligt en beräkning om sammanlagt
200 000 skattskyldiga, och då är ändå
jordbrukarna undantagna. Man frågar
sig, om det verkligen är nödvändigt att
vid införandet av en konsumtionsbeskattning
i våra dagar så att säga hemsöka
kunden, när han slår vid handelsdisken.
Det föreslagna skattesystemet
innebär att praktiskt taget varje försäljning
i detta land, om iin aldrig så liten,
skall granskas ur skattesynpunkt.

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

Med modern administration och modern
organisation borde man ha kunnat
undvika ett så otympligt förhållande.
Kravet på rationalisering bör göra sig
gällande även på detta område.

Här presenteras nu ett dyrbart förslag,
dyrbart inte bara med hänsyn till
den stora byråkratiska apparat som fordras
för kontroll av skatten utan också
med hänsyn till att uppbörd och redovisning
av den kommer att sysselsätta
ett oändligt antal personer, förutom de
200 000 näringsidkarna även deras anställda.
I den moderna samhällsorganisationen
försöker man såvitt möjligt
att verka med generella medel utan att
sätta in kontroll på de yttersta utposterna
av systemet. I fråga om varubeskattning
skulle detta innebära, att beskattningen
sattes in så långt tillbaka som
möjligt i den produktions- och överlåtelsekedja,
som leder fram till konsumenten.
I en del främmande länder har
skatten införts redan i produktionsledet.
En sådan skatt medför emellertid obestridligen
stora svårigheter, och jag avser
inte att propagera för den. Däremot
möter det inga oöverstigliga hinder att
konstruera varubeskattningen som en
skatt i partihandelsledet. Antalet skattskyldiga
skulle, som kommittén framhöll
i sitt utlåtande, med en sådan konstruktion
nedbringas till mindre än en
tredjedel, och därigenom skulle ju hela
kontrollapparaten och antalet människor
som skall engageras i det hela
begränsas.

Jag är fullt medveten om att det är
flera stora organisatoriska problem som
måste lösas när det gäller partihandelsskatt,
flera än när det gäller detaljhandelsskatt.
Jag vet också att kommittén
för indirekt beskattning inte kunnat nöjaktigt
lösa alla dessa problem. Det synes
vara anledningen till att man från näringslivets
sida i de olika remissyttrandena
har motsatt sig utformningen av en
varuskatt i partihandelsledet.

Redan kommittén har emellertid anvisat
vägar för bemästrande av vissa av

de svårigheter som partihandelsalternativet
erbjuder. I fråga om de återstående
olösta problemen har i reservation till
kommitténs betänkande, som avgivits av
herr Nilsson i Svalöv och mig själv,
framhållits att en särskild organisationsutredning
borde verkställas i samråd
med representanter för näringslivet för
att söka finna en för näringslivet acceptabel
lösning av dessa kvarstående frågor.

Sedan jag i bevillningsutskottet varit
i tillfälle att åhöra en detaljerad föredragning
av propositionens förslag, tycker
jag, att finansministern borde ha
gjort sig besväret att närmare undersöka
möjligheterna att finna en lösning efter
de nu antydda linjerna, vilket ju också
var ett av de alternativ som kommittén
föreslog. I stället har man i mångt och
mycket anslutit sig till den gamla uttjänta
omsättningsskatteförordningen,
som ideligen åberopas i propositionen
till försvar för både det ena och det
andra, ehuru det borde vara bekant, att
den gamla omsättningsskatten, som infördes
i januari 1941, var ett hastverk,
som tillkom i ett finansiellt nödläge under
kriget.

Det nu föreliggande varuskatteförslaget
anknyter i själva verket till ett administrativt
system, som tillämpades här
i landet under ransoneringen under
första världskriget, 1914. Då var ransoneringssystemet
upplagt så, att all redovisning
och all kontroll skedde hos den
enskilde detaljisten för de ransonerade
varor denne sålde. Under andra världskriget
gick man, när man lade upp ett
ransoneringssystem, ifrån detta tämligen
primitiva system och kunde genomföra
en anordning, där skatten och redovisningen
låg på partihandeln. Därigenom
har man visat, att man kunde få
en administrativ apparat av ringare
omfattning än den man hade under
första världskriget.

Att nu här i riksdagen utan tillgång
till sakkunskapen i Kungl. Maj :ts kansli
och den ytterligare utredning som herr

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

Nilsson i Svalöv och jag påyrkat framlägga
ett alternativ, är ju omöjligt.

Skulle nu Kungl. Maj:t få sin vilja
igenom på det sättet, att en varuskatt i
huvudsaklig överensstämmelse med det
framlagda förslaget kommer att genomföras,
så måste jag framföra några yrkanden
som syftar till att undanröja åtminstone
några av de mest negativa
följderna av den föreslagna beskattningen.

Jag skall då till en början något uppehålla
mig vid frågan om beskattning av
näringslivets investeringar.

På åtskilliga ställen i propositionen
omtalas för oss att den här beskattningen
skall vara en skatt på konsumtionen,
och det heter också i 12 § att skattskyldighet
skall åvila den som säljer skattepliktig
vara till konsument. Begreppet
konsument är emellertid i författningen
bestämt så, att det omfattar även andra
än som i dagligt tal brukar benämnas
konsumenter. Därunder innefattas även
sådana som använder varan såsom
hjälpmedel för produktion.

Det måste vara uppenbart för var och
en att en varuskatt som läggs på näringslivets
investeringar i realiteten innebär,
att den effektiva skatten på de varor
som framställs i denna produktion kommer
att vid försäljningen vara högre
än den skatt på 4,2 procent, som eljest
drabbar konsumenterna. Det är så
uppenbart att jag inte närmare skall ingå
på delta, trots att bevillningsutskottets
ordförande sökte bestrida riktigheten.

Det är uppenbart att en sådan varuskatt
på produktionen fördyrar produktionskostnaderna
och därför måste
ingå i kalkylen vid prissättningarna.

När de socialdemokratiska reservanterna
instämmer i finansministerns yttrande
i propositionen, att inte bara den
privata sektorn utan även näringslivet
bör medverka då det gäller att tillföra
staten nya inkomster — det var ju också
den motivering som bevillningsutskottets
ordförande framförde — så får
man väl därför betrakta detta yttrande

Allmän varuskatt, m. m.

som ett försök att ge hela förslaget en
smakligare prägel i vissa personers
ögon.

Jag har redan framhållit det beklagliga
i den fördyring av produktionsapparaten,
som kommer att påverka
även exportvarorna. Det har beräknats
att en varuskatt i enlighet med det nu
framlagda förslaget skulle komma att
belasta enbart den egentliga industriens
investeringar med omkring 125 miljoner
kronor om året. Finansministern är
naturligtvis medveten om de risker som
detta kan medföra, men han försöker
att i propositionen bagatellisera beskattningens
inverkan på produktionskostnaderna.
Han anser — och herr ordföranden
i bevillningsutskotet hade samma
motivering — att vid en låg skattesats
torde verkan på kostnadsläget av
en beskattning av här nämnd omfattning
ha mindre betydelse.

Den förklaringen är emellertid inte
särskilt övertygande när man betänker,
att finansministern på sidan före i propositionen
har åberopat just de stora
inkomster, som denna beskattning på investeringarna
skulle ge, och framhållit,
att vi utan dessa inkomster inte klarar
statsfinanserna. Det är för övrigt ett
kortsiktigt resonemang. Varje ökad skattepålaga
verkar i nuvarande läge på
längre sikt hämmande. För den ekonomiska
utvecklingen här i landet är en
skattebeläggning av investeringarna en
mycket allvarlig sak, och jag skulle
vilja rekommendera kammarens ledamöter
att närmare begrunda de motiv
i denna fråga som det inom kammaren
utdelade ändringsförslaget redovisar under
rubriken »Restitution av allmän varuskatt
för investeringsvaror».

Vad jag nu sagt skulle i och för sig
föranleda mig att påyrka den förändringen
i författningstexten, att investeringsvaror
skulle lämnas å sido. Emellertid
innebär en sådan konstruktion
av beskattningen ett svårt tekniskt problem,
och jag måste därför i stället påyrka
ett restitutionsförfarande, anord -

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

nät så att återbäring av varuskatt skall
kunna erhållas av den som visar sig ha
erlagt dylik skatt vid inköp av investeringsvaror.
På denna punkt kommer jag,
herr talman, att i slutet av mitt anförande
återkomma med ett yrkande.

Jag skall då övergå till frågan om beskattningen
av trycksaker.

Enligt reservanternas förslag till förordning
skulle allmänna nyhetstidningar
och vissa publikationer som tillhandahålls
utan avgift vara fria från varuskatt,
under det att andra trycksaker —
tidningar, böcker o. s. v. — skulle vara
skattebelagda. Det har under den pressdiskussion
som förts om varuskatten
ifrågasatts, att en beskattning av det
tryckta ordet skulle stå i strid med
tryckfrihetsförordningens bestämmelser.
Jag vill inte gå så långt att jag gör
gällande något sådant, men det kan i
alla fall vara försvarligt att säga, att
eu beskattning av det tryckta ordet står
i viss strid med tryckfrihetsförordningens
anda. Vi är ju här i landet stolta
över den tryckfrihet som råder, och vi
tycker alla att vi här har ett värde att
slå vakt om. Vi vill alla att det tryckta
ordet skall för var och en vara tillgängligt
så billigt som möjligt. Om vi
särskilt tänker på böcker, har vi anledning
att betona de kulturella synpunkterna.
Vi tycker väl också alla att det är
osmakligt att, som man enligt förordningsförslaget
skulle göra, lägga skatt
på skolböcker och annat tryck till undervisningshjälp.

När det gäller speciellt tidningar och
tidskrifter tillkommer nya synpunkter,
som är av stor principiell betydelse. Det
strider enligt mitt förmenande mot
tryckfrihetsförordningens anda att göra
en skattemässig åtskillnad mellan olika
slag av periodiska skrifter efter deras
innehåll. Gränserna mellan vad man
kallar allmänna nyhetstidningar och övrig
press har ju blivit alltmer utsuddade.
Åtskilliga tidskrifter innehåller
ett mycket allmänt nyhetsmaterial, på
samma sätt som den moderna dagspres -

sen — se bara på kvällstidningarna —
i allt högre grad kommit att utforma sitt
material på ett sätt som tidigare varit
brukligt i veckotidningarna. Hela detta
område har blivit alltmer flytande, och
det är inte tryckfrihetsrättsligt försvarligt
att gynna den ena typen av pressalster
på den andras bekostnad.

Jag vill också erinra om att kommittén
för indirekta skatter enhälligt föreslog,
att tidskrifter skulle lämnas obeskattade.
Kommittén framhöll bl. a., att
i de flesta kulturländer tidningar och
tidskrifter inte är underkastade varuskatt.
Jag menar att svenska staten har
råd att om en varuskatt införes, visa
det tryckta ordet den hänsynen, att det
lämnas obeskattat, och jag kommer att
rösta för det förslag som återfinnes i
det utdelade förslagsbetänkandet. Jag
återkommer senare till mitt yrkande.

Jag skall nu gå in på en fråga som
med rätta väckt betydande uppmärksamhet
och som bevillningsutskottets
ordförande även berörde, nämligen frågan
om ersättning till näringsidkare för
uppbörd och redovisning av skatt. Enligt
det förslag som reservanterna framlagt
skulle någon ersättning av statsmedel
inte utgå för allt det arbete som
de skattskyldiga åläggs genom beskattningsförfarandet.

Med anledning av att bevillningsutskottets
ordförandes mycket korta resumé
kan ge anledning till missförstånd
vill jag först erinra om hur hela systemet
är konstruerat. Vi behöver väl inte
diskutera att det är konsumenterna som
skall drabbas av varuskatten — det
framgår för övrigt av propositionen —
men de kan ju inte direkt inbetala skatten
till statsverket. Skatten skall i stället
inbetalas av den som tillhandahåller
varan eller tjänsten, och han
förutsättes skola lägga skatten på sina
priser. Det är detta pålägg som han skall
redovisa till staten.

Det är visserligen riktigt som bevillningsutskottets
ordförande sade, att näringsidkaren
är skattskyldig, men det är

Torsdagen den 2G november 1959 fm.

Nr 28

ett skattetekniskt arrangemang för att
ange, att han har ansvarat för uppbörd
och redovisning av skatt på hela sin
skattepliktiga varuomsättning. I motsats
till vad som är förhållandet vid den
direkta beskattningen är den skattskvldige
då det gäller en allmän varuskatt
betalningsskyldig, icke för en skatt som
avses skola drabba honom personligen,
utan för en skatt som förutsättes skola
av honom övervältras på de slutliga
konsumenterna av den skattepliktiga
varan. Jag ber kammarens ledamöter
observera detta.

Av det sagda framgår att näringsidkarnas
befattning med skatten i själva
verket innebär fullgörande av en till
dem delegerad förvaltningsuppgift.
Kostnaden för arbetet härmed bör icke
belasta rörelsen och förorsaka en höjning
av priserna utöver skattebeloppet.
Det synes mig orimligt att inte näringsidkaren
skall erhålla ersättning från
statsverket av medel som inflyter genom
skatten. Finansministern svarar härpå
endast att han inte är beredd att tillstyrka
någon särskild ersättning och
erinrar om att ersättning icke utgick i
fråga om den allmänna omsättningsskatten
och inte heller förekommer beträffande
t. ex. källskatten. Ja, om denna
motivering kan åtskilligt sägas, men jag
skall inskränka mig till att framhålla
att den omständigheten, att staten i ett
hänseende har ålagt näringsidkarna ett
oavlönat arbete, naturligtvis inte kan
tas såsom utgångspunkt för att de nu
skall påläggas ännu mera sådant oavlönat
arbete. En orättvisa blir inte mer
försvarbar därigenom att den ges större
proportioner.

Det socialdemokratiska resonemanget
om ränteinkomsterna på skattebeloppen
har — herr utskottsordförande — endast
teoretisk betydelse. Jag undrar hur
många av de 200 000 skattskyldiga, som
under den korta tid de har skattemedel
disponibla, skall kunna placera
dem i bankräkningar vilka bär ränta.
Det torde vara väl känt att näringsid -

Allmän varuskatt, m. m.

karna har sina löpande betalningsmedel
i regel placerade på checkräkning eller
postgiroräkning, som icke lämnar någon
ränta. Postgirokontoret har vissa planer
på att lämna ränta, men enligt uppgifter
i tidningarna skulle det endast
vara fråga om belopp överstigande
50 000 kronor och de 200 000 näringsidkare,
som jag här talar om, har vanligen
inte sådana belopp innestående.
Därför hävdar jag att det är ett teoretiskt
resonemang när man vill göra troligt
att flertalet företagare skulle kunna
skaffa sig ränteinkomster på de medel
som inflyter i form av varuskatt. Jag
bortser i detta sammanhang från exempelvis
företag av Nya systembolagets
storlek och vissa varuhus. Men när det
gäller exempelvis en handlande, som har
en omsättning på 100 000 kronor om
året och som skall betala 4,2 procent i
omsättningsskatt, förstår var och en att
det inte kan bli tal om några ränteinkomster.
Han och det stora flertalet har
inte möjlighet att placera skattemedlen
på något räntebärande sätt.

Jag övergår, herr talman, till slutavsnittet
i förslaget som gäller ikraftträdandebestämmelserna.

Det författningsförslag som här framlagts
bygger på den grundbestämmelsen
att skattskyldighet skall inträda för tillhandahållande
av skattepliktig vara eller
skattepliktig tjänsteprestation. Detta
anges klart i de olika paragrafer som
härvidlag kan åberopas, och jag vill till
konsultativa statsrådet säga att jag i
första hand åberopar 12 §.

Det kunde synas överflödigt att framhålla,
att skatt inte skall erläggas när
någon överlåter en icke skattepliktig
vara eller tillhandahåller en icke skattepliktig
tjänsteprestation. Såväl propositionens
innehåll som innehållet i den
socialdemokratiska reservationen visar
emellertid att detta påpekande inte är
överflödigt. Både i propositionen och
i nyssnämnda reservation får man nämligen
läsa att skatt skall kunna utgå för
tillhandahållande av varor redan i år,

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

ehuru författningen inte skall träda i
kraft förrän den 1 januari nästa år och
det alltså inte före årsskiftet kan finnas
några skattepliktiga varor.

Vad som i propositionen förorsakat
detta märkliga missförstånd är en del
bestämmelser i författningsförslaget angående
skattens erläggande. De skattskyldiga
skall nämligen inte behöva inbetala
skatten förrän likvid erlagts för
de skattepliktiga försäljningarna. Det
är emellertid alldeles självfallet att en
försäljning före den 1 januari inte kan
övergå från att vara skattfri till att
vara skattepliktig enbart därför att köparen
— kanske för övrigt i strid mot
direkt åtagande — dröjer med sin betalning.

I motionen nr 697 har detta framhållits,
men de socialdemokratiska reservanterna
har inte velat förstå detta enkla
resonemang. De har i stället försökt
att åstadkomma en egendomlig retroaktiv
effekt genom att lägga till ett nytt
moment till 12 §, där det sägs, att skattskyldigheten
inräder när vederlag för
skattepliktig vara inflyter. Men märk
väl att reservanterna även i detta moment
talar om »vederlag för skattepliktiga
varor». Jag skall be att senare
i replik — eftersom jag ser att konsultativa
statsrådet skakar på huvudet — få
med litteratur stödja var jag säger.

För mig, herr talman, är det fullkomligt
uppenbart, att man inte kan tala
om skattepliktiga varor vid en tid då
ingen skatteplikt gällde.

Vill man nu till varje pris — såsom
tydligen meningen är med reservanternas
förslag — skattebelägga tillhandahållande
av varor även på kreditförsäljningar
under december i år, får man
ta steget fullt ut och i ikraftträdandebestämmelserna
direkt stadga, att författningen
skall äga tillämpning från den
1 december, dock att skatt icke skall
utgå, om likvid för under månaden tillhandahållna
varor erlägges före den 1
januari. Så har man emellertid inte förfarit,
och jag vill på det allra bestäm -

daste bestrida, att varor som tillhandahålls
under december kan beskattas enligt
den föreslagna förordningen.

Jag har hittills uppehållit mig vid
frågans mera formella aspekter, men
jag vill också påvisa de orimliga följder
som skulle uppkomma, om reservanternas
uppfattning vore riktig.

Först vill jag då framhålla, att hela
bedömningen av huruvida försäljningen
av en vara är skattepliktig eller ej
skall anknytas till det tillfälle, då varan
tillhandahålles. Det är också då säljaren
skall ta ställning till frågan om hans
kund är en konsument, av vilken han
har rätt att uttaga skatt, eller om det är
en köpare som inte är konsument i författningens
mening och soin därför ej
skall påläggas skatt vid försäljningen.
Det är i mycket stor utsträckning omöjligt
att avgöra sådana frågor, sedan varan
väl tillhandahållits, vilket man med
den utformning lagen fått kommer att
förutsätta.

En annan totalt orimlig följd av en
retroaktivitet sådan som reservanterna
försöker hävda skulle vara att alla de
handlande, som under december försäljer
varor på kredit, skulle ha anledning
att redan under december pålägga
varuskatt på sina varor för att gardera
sig mot risken att själva behöva stå för
skatten, om inte likvid inflyter före
årsskiftet. Vad skulle reservanterna själva
säga, om den specerihandlare, hos
vilken de kanske köper varor enligt
månadsräkning, på onsdag nästa vecka,
om förslaget går igenom, skulle höja
sina debiteringar med 4,2 procent med
hänvisning till att han inte får betalt
förrän den 5 januari och då själv blir
betalningsskyldig för varor som sålts
innan lagen trädde i kraft?

Man måste inse för vilka ytterst svåra
rättsförluster man utsätter en mycket
stor del av vårt näringsliv, om man ålägger
handeln betalningsansvar för skatt
på kreditförsäljningar före lagens ikraftträdande.

Herr talman! Hela den konstruktion

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

som reservanterna försöker hävda står
i strid mot de elementäraste rättsgrundsatser.
Mycket vore att tillägga i denna
sak, men jag har, åtminstone i denna
omgång, velat inskränka mig till vissa
enkla och mera gripbara fakta.

Mot bakgrunden av den uppfattning
om författningsförslagets innebörd, som
reservanterna sålunda gjort gällande,
har de föreslagit, att i ikraftträdandebestämmelserna
skall stadgas, att förordningen
icke äger tillämpning i fråga
om sådant tillhandahållande inom riket
av vara eller tjänsteprestation som skett
före den 1 december 1959. På detta svarar
jag: Nej, naturligtvis äger den inte
tillämpning i fråga om ett sådant tillhandahållande.
Den äger nämligen inte
tillämpning i fråga om något tillhandahållande
som skett före den 1 januari
1960.

Ett annat spörsmål vill jag också i
korthet beröra. Det är frågan om bestämmelserna
för avtal som är slutna
efter den 16 oktober. Man har gått tillbaka
till en tidpunkt då denna proposition
inte var avlämnad och då ingen
i detta land kunde veta något om en
eventuell varuskatt. Även dessa bestämmelser
kan medföra svåra rättsförluster.
Jag skall emellertid, herr talman, inte
upphålla mig längre vid detta, även om
det skulle vara rätt mycket att säga
ytterligare.

Herr talman! Utöver tidigare framställt
yrkande om bifall till bevillningsutskottets
hemställan under punkt A ber
jag, med herr talmannens tillstånd, att
få yrka bifall till samtliga de punkter
i det särskilda ändringsförslaget, vari
mitt namn förekommer i ingressen. Jag
har inte haft tillfälle alt nu motivera
alla dessa punkter, men det kommer
andra talare alt göra.

Herr NILSSON i Svalöv (h):

Herr talman! Låt mig först konstatera
att alla tycks vara eniga om att vi
i dag står inför en allvarlig statsfinan -

Allmän varuskatt, m. m.

siell kris, en kris som inte bara är en
tillfällig likviditetskris utan en kris som
synes gå på djupet och bli långvarig,
om inte radikala åtgärder snabbt vidtages.
Detta kan utläsas såväl av Kungi.
Maj:ts proposition nr 162 som av utskottsbetänkande!
och den till betänkandet
fogade reservationen av de socialdemokratiska
utskottsledamöterna.
Vi är ense om att vi har en statsfinansiell
kris, men vad vi inte är ense om
är: för det första orsaken till krisen och
för det andra hur krisen skall lösas.

Inom högerpartiet anser vi, att en
av grundorsakerna till krisen är regeringens
medvetna försök att låta staten
övertaga mer och mer av de olika uppgifter,
som i första hand borde skötas
av människorna själva. Den är en följd
av statsdirigeringen och av regleringar
av olika slag. Den är också en följd av
de höga statsutgifternas ideologi och av
att regeringen förlorat kontrollen över
den ekonomiska utvecklingen. Regeringen
har inte haft förmågan att »rätta
mun efter matsäcken». Den har låtit
statens utgifter öka i snabbare takt än
inkomsterna vuxit. Så har statens utgifter
från budgetåret 1950/51 till budgetåret
1960/61 stigit till ungefär det
tredubbla — i fast penningvärde till ungefär
det dubbla. Regeringen har släppt
igenom utgifter, som högt intecknat
okända framtida inkomster, och detta i
tider, då vart års egna skatter och avgifter
genom ökat skatteunderlag stigit
starkt. Ett sådant handlande måste
ovillkorligen resultera i en kris, sådan
den vi nu har, en kris som vi från högerhåll
år efter år starkt pekat på både
här i kammaren och på andra håll. Att
vi nu står inför denna statsfinansiella
kris, är för oss inom högerpartiet inte
överraskande. Vi har förutsagt den
gång efter annan och varnat regeringen
därför, och samtidigt har vi föreslagit
positiva åtgärder för att undvika krisen.
Regeringen har dock inte velat
lyssna till oss, och därför står regeringen
nu diir den står, d. v. s. med en bud -

Nr 28

Torsdagen den 2G november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

get som har ett stort gapande hål, som
på ett eller annat sätt måste täckas.
Yad vi inom högerpartiet då har anledning
att peka på är att vi, och vi ensamma,
haft ett klart alternativ, som
inte skulle ha inneburit någon skatteskärpning.

Om man studerar de senaste årens
utgiftsutveckling finner man att statsverkets
utgifter för omedelbart statliga
ändamål har ökats så kraftigt, att dessa
utgifter nu tar en större andel av de
totala starkt ökade utgifterna än för
ett par år sedan. Med stigande omsättning
brukar i regel de egna omkostnaderna
sjunka, åtminstone i relativa tal.
Så sker emellertid inte hos staten. Statens
kostnader är inte fasta. De är i stigande
även om de ses i procent av den
totala omfattningen. Denna trend måste
brytas genom en vittomfattande omprövning
av statens egna utgifter.

Den utgiftspolitik, som regeringen
fört och för, beräknas medföra att vi
för löpande budgetår får ett totalbudgetunderskott
på 2 500 å 3 000 miljoner
kronor, som framgår av Kungl. Maj :ts
proposition. Sker inga förändringar på
ett eller annat sätt, blir detta underskott
budgetåret 1960/61 enligt gjorda
beräkningar cirka 4 200 miljoner kronor.
Dessa siffror talar sitt tydliga
språk och är de synliga bevisen för att
vi har en statsfinansiell kris.

Hur skall man då lösa denna kris?
Ja, därom är vi inte ense. Regeringen,
stödd av hela det socialdemokratiska
partiet, har valt eu väg och de borgerliga
partierna en annan. Regeringens
väg framgår av den proposition vi nu
behandlar. Den heter skattehöjningarnas
väg. Och skattehöjningen tar sig uttryck
i ett förslag om en allmän varuskatt
eller omsättningsskatt, som dess vardagliga
namn är. Såsom framgår av utskottsbetänkande!
och av vad herr Kollberg
här nyss anfört, vägrar samtliga
de borgerliga partierna acceptera denna
omsättningsskatt. Krisen klaras inte
på längre sikt med ökade skatter. Öka -

de skatter bara förlänger och försvårar
krisen anser vi på borgerligt håll. Krisen
bör klaras i första hand genom besparingar.
Detta är framför allt -— och
sedan gammalt — högerpartiets alternativ,
och det är för oss i högerpartiet
glädjande, att besparingstanken efter
hand vunnit allt större genklang inom
den borgerliga oppositionen. De tre
borgerliga partierna har i bevillningsutskottets
betänkande nr 60 gemensamt
uttalat, sedan de konstaterat att regeringen
föreslår omsättningsskatt: »Det
är enligt utskottets mening anmärkningvärt,
att regeringen icke föreslagit någon
grundlig prövning av möjligheterna att
åstadkomma en sanering av budgeten på
annat sätt, i första hand genom besparingar
i den statliga verksamheten.»

Herr Kollberg har här utförligt behandlat
vad som talar mot en omsättningsskatt,
och partivänner till mig
kommer senare att också beröra omsättningsskattens
nackdelar, varför jag inte
här nu skall gå in på detta. Jag vill
bara konstatera att omsättningsskatten
enligt högerpartiets uppfattning kommer
att vara inflationsdrivande. Genom
sin kostnadshöjande effekt kommer den
att verka hämmande på vårt näringsliv
och försvaga vår konkurrenskraft gentemot
utlandet. Den kan därmed leda till
en arbetslöshet som vi alla vill undvika.
Omsättningsskatten kommer att höja
kostnaderna för stat och kommun. En
ökning av utdebiteringen för landsting
och kommuner kommer att bli följden.

Regeringens väg ur krisen är alltså
omsättningsskatt, som för helt budgetår
beräknas ge 1 400 miljoner kronor.
Till detta lägges eu höjning av energiskatten,
som beräknas ge 225 miljoner
kronor, alltså en bruttoskattehöjning
med inte mindre än 1 625 miljoner kronor
— den största skattehöjning som
någonsin på eu gång företagits i vårt
land. En sådan oerhörd skattehöjning
väcker naturligtvis olust inom alla befolkningsgrupper.
Därför tillgriper regeringen
vissa åtgärder som skall däm -

Torsdagen den 2G november 1959 fm.

Nr 28

pa ner olusten. Så försöker regeringen
blidka barnfamiljerna genom att höja
barnbidragen med 50 kronor och ökar
därmed statsutgifterna med 90 miljoner
kronor. Folkpensionärerna tröstar
de med att deras folkpension automatiskt
kommer att höjas på grund av att
allt blir dyrare, varvid pensionstalet
ökar med två enheter. Detta åsamkar
staten nya utgifter på 40 miljoner kronor
utan att pensionärerna får någon
realförbättring. Statsbidraget till arbetslöshetskassorna
föreslås höjt med 8 miljoner
kronor, och därmed blidkas de
grupper som sätter sin lit till arbetslöshetskassorna.
Jordbrukare och andra
företagare skall tröstas med införande
av förlustutjämning och nya avskrivningsregler
för jordbruksinventarier.
Detta beräknas minska berörda jordbrukares
och företagares skatter med 25
miljoner kronor. Sambeskattningens
verkningar skall i någon mån mildras
genom att gift kvinna utlovas högre förvärvsavdrag,
och ogifta mödrar skall få
högre ortsavdrag. Det beräknas kosta 40
miljoner kronor. Slutligen föreslås nya
skatteskalor som ger en viss lindring av
den direkta skatten för lägre inkomsttagare
men som samtidigt ökar marginalskatten
och progressiviteten för vissa
inkomsttagare — framför allt för
sambeskattade familjer. Förändringen
av skatteskalorna sänker statens inkomster
med 225 miljoner kronor. Allt
som allt kostar de olika åtgärderna staten
425 miljoner kronor. Till detta kommer
sedan att omsättningsskatten som
sådan kommer att öka statens egna utgifter
för konsumtion och investeringar
med mer än 100 miljoner kronor. Ökat
statsbidrag till kommuner kommer att
belöpa sig på cirka 25 miljoner kronor.
Sedan kommer administrationskostnaderna
för omsättningsskatten som belöper
sig på omkring 10 miljoner kronor.
Summeras de bär angivna siffrorna får
man bl. a. fram att nettoskattehöjningen
blir omkring 1 300 miljoner kronor. Det
är en höjning av skattetrycket som mot -

Allmän varuskatt, m. m.

svarar en höjning av uttagningsprocenten
för den direkta skatten med 30 procent.

I anslutning till regeringens förslag
till lösning av den statsfinansiella krisen
— som i och för sig icke är någon
lösning åtminstone på längre sikt — har
högerpartiet lagt fram sitt alternativ i
en motion av herr Hjalmarson m. fl. Motionen
har nummer II: 639. Detta högerpartiets
alternativ är inte i och för sig
något nytt alternativ. Det är i stort en
upprepning av vad våra tidigare framlagda
alternativ innehållit. Det är ett
alternativ som vill sanera statens finanser
huvudsakligast genom besparingar
och endast i mindre omfattning genom
avgiftshöjningar. Avgiftshöjningen berör
folkpensionsavgiften, vilken vi föreslår
höjd med 0,5 procent. Detta ger
staten en inkomstökning av 100 miljoner
kronor. Höjningen får ses i samband
med att folkpensionerna skall höjas
den 1 juli 1960 och att folkpensionen
i princip är en försäkringsförmån
byggd på obligatoriska avgifter.

I samband med att regeringen föreslagit
införande av omsättningsskatt
m. m. har den också tagit upp tidigare
förslag från högerpartiets sida om höjning
av förvärvsavdraget för gifta kvinnor
samt förslag om införande av rätt
till förlust- och resultatutjämning och
till avskrivning på inventarier i jordbruket,
vilket jag nyss framhållit. Högerpartiet
vill starkt understryka behovet
av dessa skattereformer och vi vill
medverka till deras genomförande.
Kostnaderna härför vill högerpartiet bestrida
genom att något höja de nu utgående
sprit- och tobaksskatterna med
i stort sett samma belopp som det regeringen
genom den föreslagna omsättningsskatten
vill ta ut på dessa varor eller
cirka 110 miljoner kronor. Högerpartiets
förslag härvidlag innebär enligt
reservation II till utskottets betänkande
att spriten högst kommer att höjas
med 1: 40 per liter och cigarretterna
med 1,5 öre per styck.

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

Som jag redan nämnt bygger högerpartiets
alternativ huvudsakligast på besparingar
i statens utgifter. Dessa besparingar
uppgår sammanlagt till 1 000
miljoner kronor och är utförligt redovisade
i motionen II: 639 av herr Hjalmarson
in. fl. Då dessa besparingar skall
behandlas av statsutskottet och jordbruksutskottet,
skall jag inte här nu närmare
ingå på dem. De får tas upp i annat
sammanhang.

Sammanfattningsvis vill jag tillägga,
att högerpartiets alternativ innebär en
förbättring av budgetutfallet 1960/61
med cirka 1 200 miljoner kronor, alltså
en förbättring som överstiger den
som skulle följa av regeringens förslag,
och detta utan att högerpartiet har behövt
tillgripa vare sig omsättningsskatt
eller ökning av energiskatten. Högerpartiets
alternativ går klart besparingarnas
väg. — Av budgetförbättringen
som vi förordar kommer inte mindre än
fem sjättedelar på besparingar och endast
en sjättedel på avgifts- och skattehöjningar.
Det är ett alternativ som betydligt
minskar riskerna för en brist
mellan statens löpande utgifter och inkomster
under närmast framförliggande
budgetår. Det bygger på en politik,
som ger underlag för en framtida allmän
skattesänkning och för framtida
skattereformer såsom skattefrihet för
visst nysparande, för ökade ortsavdrag
vid beskattningen av barnfamiljer, för
avdrag för utbildningskostnader samt
för sådana reformer i företagsbeskattningen
som verkar kostnadspressande
och som skall underlätta nyetablering
samt spridande av äganderätten beträffande
företagen till intressenter ur alla
medborgargrupper.

Även folkpartiet och centerparliet har
nu slagit in på högerpartiets väg och
lagt fram fullständiga budgetalternativ.
Jag skall endast helt flyktigt beröra dessa
alternativ.

Folkpartiet har lagt fram ett budgetalternativ,
som upptar 560 miljoner i
nya skatter och avgifter samt bespa -

ringar på cirka 450 miljoner kronor.
Helt allmänt vill jag säga, liksom reservanterna
från socialdemokratiskt håll
har sagt, att folkpartiet nog har varit
alltför optimistiskt beträffande utfallet
av de kraftiga höjningar av sprit- och
tobaksskatterna som det föreslagit.

Centerpartiets alternativ är ur borgerlig
synpunkt det svagaste. Centerpartiet
talar visserligen i sin partimotion
om att dess alternativ i första hand innebär
besparingar, men när man kommer
till slutet av motionen och summerar
förslagen finner man, att det föreslås
avgifts- och skattehöjningar med
inte mindre än 885 miljoner kronor,
alltså en skattehöjning som oroväckande
närmar sig regeringens skattehöjningsförslag.

Centerpartiets besparingar uppgår endast
till 400 miljoner kronor. Partiet vill
emellertid öka folkpensionerna med ett
belopp som kostar staten 200 å 250 miljoner
kronor, och dess nettobesparingar
blir därför inte större än 150 å 200 miljoner.
Kan man med dessa besparingssiffror
för ögonen tala om att centerpartiets
alternativ är i första hand besparingar?
Jag tror inte det är riktigt;
dess alternativ för 1960/61 innehåller
åtminstone i första hand avgifts- och
skattehöjningar. Dessa skattehöjningar
är så konstruerade, att de drabbar de
lägsta inkomsttagarna och företagarna
relativt hårdast. Så betyder den av centerpartiet
föreslagna saneringsavgiften
en höjning av uttagningsprocenten för
lägre inkomsttagare till omkring 109
procent. Saneringsavgiften betyder också
att företagsbeskattningen, som vi i
våras beslöt sänka, nu åter skulle höjas,
nämligen med 5 procent. Höjningen av
brevportot drabbar enligt min mening
i första hand företagarna och jordbrukets
ekonomiska föreningar. Höjningen
av energiskatten på olja, kol och koks
blir också en tung belastning icke minst
för företagen, för vilka bränslet ofta är
ett viktigt produktionsmedel. Hur belastas
exempelvis inte trädgårdsnäring -

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

en härav, om den inte erhåller restitution
på skatten! Driftkostnaderna för
växthus och lagringslokaler kommer att
öka högst väsentligt. Den av centerpartiet
föreslagna höjningen av vissa punktskatter
— en höjning som är ännu mycket
högre än den föreslagna omsättningsskatten
på dessa varor och rör
sig om 25—50 procent — skulle säkerligen
medföra att avsättningsmöjligheterna
bleve så starkt begränsade, att berörda
företagare — ofta småföretagare
— bleve hotade till sin existens.

Vad jag har sagt om folkpartiets förslag
rörande höjning av sprit- och
tobaksskatterna gäller i samma grad om
centerpartiförslaget: höjningen är alltför
kraftig. Det skulle inte förvåna mig
om den kraftiga höjningen ledde till en
inkomstökning, som rent av bleve lägre
än de inkomster vi räknar med på
berörda varor i högerpartiets förslag.

Herr talman! Jag har velat redovisa
detta bara för att motivera, varför vi i
högerpartiet inte har kunnat ansluta oss
exempelvis till centeralternativet.

Härefter, herr talman, vill jag med ett
par ord beröra några detaljer i det förslag
till omsättningsskatt, som föreligger
i form av en reservation från de
socialdemokratiska ledamöterna.

Jag har med tillfredsställelse noterat,
att reservanterna har tagit hänsyn
till vad jag och några andra högermän
framhåller i motion II: 694 rörande beskattning
av vissa varor från trädgårdsnäringen.
Det är tacknämligt att
reservanterna med ändring av Kungl.
Maj:ts proposition i anslutning till motionen
föreslår att fruktträd, bärbuskar,
jordgubbar etc. vid fältmässig odling
inte skall bli föremål för beskattning.

Jag har även med tillfredsställelse
konstaterat, att reservanterna i anslutning
bl. a. till motioner från såväl höger-
som folkparti- och centerpartihåll
föreslagit, att cn ändring av ikraftträdandet
av bestämmelserna skall ske, så
att lagens effektiva verkan blir mera
begränsad än vad propositionen avser.

Allmän varuskatt, m. m.

Jag vill emellertid framhålla, att jag
trots ändringarna inte kan känna mig
till freds med reservanternas förslag.
Den kraftiga kritik, som riktades mot
det ursprungliga förslagets retroaktiva
verkan, borde ha medfört att reservanterna
från socialdemokratiskt håll hade
föreslagit att helt slopa retroaktiviteten.
Det är principiellt felaktigt att en
lag ges retroaktiv verkan. På denna
punkt bör ovillkorligen en ändring
komma till stånd om lagen blir antagen
av riksdagen. Det kan inte vara riktigt
att skatt i vissa fall skall utgå för en
tid då icke någon förordning om omsättningsskatt
varit i kraft. Följden blir
säkerligen, att köpmännen eller innehavare
av berörda verkstäder själva kommer
att få betala denna skatt. Skall inte
detta bli fallet får köpmännen — innan
förordningen kommit ut från trycket
— meddela sina kunder, att omsättningsskatt
kommer att uttas för december
månads kreditköp. De som då framför
allt kommer att drabbas av omsättningsskatten,
om inte köpmännen själva
betalar den, blir bl. a. de som av olika
ekonomiska skäl är tvingade att göra
kreditköp av livsviktiga förnödenheter
under december månad. Det kan bero
på sjukdom, arbetslöshet etc. Vissa
branscher arbetar med krediter på 70—-80 procent av sin omsättning. En
bransch som jag relativt väl känner till
är järnliandelsbranschen. Från denna
har jag inhämtat följande, vilket jag
tycker är ganska belysande och som
jag därför vill ha antecknat till protokollet.

Sveriges Järnhandlareförbund har
f. n. 953 järnhandelsföretag knutna till
sin organisation. Dessa 953 företag har
en sammanlagd omsättning per år på
1 100 miljoner kronor. Av denna summa
utgör endast 20 å 25 procent kontantförsäljning
och 75 å 80 procent kreditförsäljning.
Kreditförsäljningen har sålunda
eu omfattning per år om cirka
850 miljoner kronor. Denna försäljning
sker till industrier, verkstäder, hantver -

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

kare, byggmästare och byggnadsföretag
samt till statliga och kommunala verk
och inrättningar.

Utan att gå närmare in på det besvärliga
och kostnadskrävande redovisningsarbete,
som skatten över huvud
taget kommer att medföra för järnhandeln
genom att en betydande del av
omsättningen utgöres av icke skattepliktig
försäljning, så framträder den
kreditförsäljning som kommer att ske
under december månad såsom det primära
och besvärliga problemet. Normalt
faktureras de på kredit försålda
varorna i månaden efter det att leverans
har skett. I bästa fall är faktureringen
avslutad omkring den 15. Det
vanliga torde dock vara, att faktureringen
inte är gjord förrän omkring den 25
i månaden.

Faktureringen av kreditförsäljningen
är nämligen ett omfattande arbete. Genomsnittligt
uppgår antalet avgående
fakturor till mellan 1 20Ö och 1 500 per
månad och företag när det rör de företag
som är anslutna till organisationen.
Under förhandenvarande omständigheter
ligger det givetvis i köparnas intresse
att betala under december månad inköpta
varor före årets slut. Med anledning
härav kommer kreditkunderna i
stor utsträckning att kräva fakturor på
gjorda leveranser i så god tid, att betalning
kan ske före årsskiftet. Medlemsföretagen
har i regel inte personella
resurser för att göra detta. December
månad är normalt en av de mest arbetstyngda
månaderna under året. Under
denna månad användes i stor utsträckning
personal som annars ej direkt
deltar i försäljningsarbetet såsom
försäljare vid diskarna ute i butikerna.
Att märka är att under december månad
fakturering också skall ske av den
kreditförsäljning som ägt rum under november.

Ja, allt detta ialar för att det förslag
som framföres kommer att bereda vederbörande
inom denna bransch mycket
stora bekymmer. Samma blir för -

hållandet inom flera andra branscher,
inom livsmedelshandeln, pappershandeln,
färghandeln o. s. v.

Jag skall, herr talman, inskränka mig
till att bara beröra ännu en sak.

I motion 1:485 av herr Hagberg i
Malmö och motion II: 696 av undertecknad
och herr Magnusson i Borås har
föreslagits, att riksdagen måtte, därest
den allmänna varuskatten införes, besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t begära
utredning om därav föranledda erforderliga
jämkningar i nuvarande punktskattesystem.
Även om denna motion
inte helt förbigåtts av de socialdemokratiska
reservanterna, förefaller det
mig som om de inte ägnat den någon
större uppmärksamhet. Det kan kanske
ha berott på att man inte tyckt motionen
vara värd något intresse. I så fall
förefaller detta egendomligt, inte minst
därför att kommittén för indirekt beskattning
i sitt betänkande var enig om
att en sådan justering borde göras, om
en allmän omsättningsskatt införes.
Med hänsyn härtill tycker jag att utskottsreservanterna
borde ha motiverat
varför denna fråga förbigåtts. Från höger-
och folkpartihåll anser vi att motionen
hade bort vinna beaktande. I
det särtryck, som utdelats till kammarens
ledamöter vid sidan om bevillningsutskottets
betänkande, har vi också
föreslagit att riksdagen, om omsättningsskatten
går igenom, skall fatta beslut
om att i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära en utredning av huruvida punktskatterna
skall bestå eller inte i den
omfattning de nu har.

Herr Ericsson i Kinna kritiserade den
del av utskottsbetänkandet, i vilken vi
funnit det anmärkningsvärt, att inte regeringen
har slagit in på besparingarnas
väg utan i stället valt skattehöjningarna.
Herr Ericsson tyckte inte att detta
var anmärkningsvärt, därför att besparingsutred
ningen som slutresultat kommit
fram till att besparingar endast
kunde ske med 120 miljoner kronor,
vilket inte var mycket att komma med.

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

Men varför kom besparingsutredningen
fram till endast denna summa? Var det
inte därför att bland annat de ledamöter
som representerade regeringspartiet
inte ville vara med om några större
besparingar och att man enats om att
endast redovisa sådant som man var
överens om?

Herr Ericsson i Kinna sade också, att
statens behov av pengar till mycket
stor del berodde på de överföringar
som sker från vissa grupper medborgare
till andra. Det är utgifter för folkpensioner
och barnbidrag, jordbrukssubventioner
o. s. v. Man behövde därför
mycket pengar. Men då frågar jag:
Kan inte dessa överföringar begränsas
utan att fördenskull berörda parter får
det sämre? De kan ju t. ex. få behålla
så stor del av sina egna skattepengar
som svarar mot vad de erhåller i bidrag.
Då slipper man byta pengar och då
bortfaller det som jag vill kalla för
kostnaderna för byteskontroll.

Vidare vände sig herr Ericsson i Kinna
emot att vi i utskottet använt uttrycket
permanenta inkomster, och han
frågade om vi menade att utgifterna är
av tillfällig karaktär. Är inte de också
permanenta, och skall inte vi här i riksdagen
besluta om nya utgifter, frågade
han. Ja, inom högerpartiet anser vi nog
att i varje fall inte alla utgifter bör
vara permanenta. Vi menar att beslut
om vissa utgifter bör omprövas och insättas
i dagens sammanhang samt att vi
bör tänka oss för mer än en gång innan
vi fattar beslut om nya utgifter.

Från borgerligt håll har vi också riktat
kritik mot att investeringarna belägges
med omsättningsskatt. Herr
Ericsson kunde inte finna denna kritik
berättigad. Det är nödvändigt att vi
har en lågprocentig varuskatt, sade han,
ty då blir risken för snedvridningar
mindre. Och om vi tar bort skatten på
investeringar och kapitalvaror, så måste
vi ha en högre varuskatt. Ja, detta är
riktigt. Men hade det inte varit bättre
att helt slippa omsättningsskatten? Det

Allmän varuskatt, m. m.

hade väl varit bättre om denna skatt
aldrig får se dagens ljus. Vi inom högerpartiet
är av den uppfattningen att
om den väl har blivit beslutad, så finns
det inga garantier för att den inte ganska
snart övergår från att vara lågprocentig
till högproeentig. Vi har sett
exempel härpå i Norge. Herr Ericsson
i Kinna sade själv, att omsättningsskatten
där nu har stigit till 10 procent. Om
socialdemokraterna i vårt land''får sitta
kvar vid makten, så är vi inom högerpartiet
rädda för att vi även här snart
är uppe i denna procentsats. Utvecklingen
när det gäller den direkta skatten
under socialdemokraternas maktinnehav
talar där sitt tydliga språk. Jag
kan som exempel på denna utveckling
också erinra om att i våras, då omsättningsskatten
mera på allvar fördes på
tal, talades det om att den borde bli
tre procent. När vi nu har förslaget här
på riksdagens bord är den fyra procent.
Den har alltså under dessa månader stigit
från tre till fyra procent, en höjning
med inte mindre än 33 procent.

Herr Ericsson i Kinna framhöll vidare,
att det är säljarna och inte köparna
som är skattskyldiga, och ville därmed
ge ett intryck av att allt är välbeställt
med retroaktiviteten. Jag tycker
det argumentet är svagt. Betraktar vi
frågan ur rättssäkerhetssynpunkt måste
det anses likgiltigt vem som träffas av
skatten. Vad som har betydelse är att
försäljningar, som ägt rum under en tid
då omsättningsskattelagen inte varit i
kraft, ändå beläggs med omsättningsskatt.
Detta strider mot våra rättsprinciper.

Herr Ericsson menar väl heller inte,
att köpmännen skulle vara de som slutligen
skall bära skatten och att regeringen
på något sätt skulle försöka
hindra dem att ta ut skatten av kunderna?
Det vore ju orimligt. Marginalerna
är sannarligen i dagens konkurrensläge
inte så stora, att omsättningsskatten
kan inrymmas där. Vad skall
det då tjäna till att rida på det för -

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

hållandet, att köpmännen gent emot staten
är de som ansvarar för att skatten
flyter in? Nej, tag i stället upp frågan
om att ge dessa statens uppbördsmän
någon ersättning för deras merarbete
i statens tjänst!

I sin avslutning sade herr Ericsson
att det inte är tillfredsställande att låna
pengar till driftsutgifter. Nej, det är
det inte, men försök att planera utgifterna
så, att normalt växande inkomster
räcker till för löpande utgifter! Så vill
vi inom högern ha det.

Till sist framhöll utskottets värderade
ordförande, att det borde vara en ädel
tävlan att anskaffa inkomster som täcker
utgifterna. Skulle det inte också,
herr Ericsson, kunna vara en ädel tävlan
att hålla utgifterna nere, så att inkomsterna
räckte till?

Herr talman! I anslutning till vad jag
anfört vill jag i första hand yrka bifall
till utskottets hemställan i punkt A)
och i övrigt till reservation II av herr
Hagberg in. fl. Om det skulle bli kammarens
beslut att omsättningsskatt införes
ber jag vidare att få yrka bifall till
de förslag, som är framförda i det speciella
tryck som är utdelat till kammarens
ledamöter, i de punkter där
mitt namn återfinns.

Herr VIGELSBO (ep):

Herr talman! I detta mitt inledande
anförande skall jag inte ta upp någon
diskussion med mina utskottskamrater
utan det får jag väl eventuellt senare
återkomma till.

Olika detaljer i samband med denna
varubeskattning har ju diskuterats och
många synpunkter har därvid framförts.
Jag skall inte gå in på de frågorna,
ty de kommer senare att tas upp
av andra talare i kammaren. Jag har
i stället i samband med denna proposition
och detta utskottsbetänkande ansett
mig böra ta upp ett mera allmänt
resonemang om vilka synpunkter vi
från vårt håll har lagt på denna fråga.

Dagens skattefråga — frågan om införande
av en allmän varuskatt —- måste
liksom alla andra frågor som rör skatterna
ses mot bakgrunden av det statsfinansiella
läget. Statsverkets utgifter
har under de senare åren kraftigt stigit.
Utgifterna för försvaret, socialvården,
sjukvården, undervisningsväsendet,
vägväsendet, rättsvården, lönerna
och pensionerna har kraftigt gått i höjden.
Ända fram till de senaste åren —
eller året — har de politiska partierna
i stort sett varit överens om de reformer
som genomförts på berörda områden.
Man kan inte komma ifrån känslan
av att en »dagenefterstämning» nu allmänt
råder inom samtliga politiska partier.
Det torde även efter de gångna
årens festyra vara svårt för någon av
de medagerande att inför den oundvikliga
räkenskapens dag mäla sig ur sammanhanget
och inte lämna sin medverkan.

Finansministern har till sin uppgift
att å allas våra vägnar betala notan. Nu,
när festdeltagarna sitter samlade här,
har han att presentera för oss de möjligheter,
som han för sin del anser vara
riktiga för att skaffa de erforderliga
medlen till att betala de gångna årens
reform- och utvecklingsverksamhet på
skilda områden.

Då det gäller att antingen genom besparingar
eller nya skatter anskaffa de
erforderliga medlen synes uppfattningarna
gå något isär. Det måste noga övervägas
på vilket sätt pengarna skall skaffas.
Pengar måste anskaffas i tillräcklig
omfattning och det måste också tillses
att de anskaffas på ett sätt som inte ytterligare
försämrar vårt penningvärde
och sätter inflationistiska krafter i rörelse.
Vad som görs får inte vara av den
beskaffenheten, att man har att påräkna
ytterligare inflation.

Går man så över till den varuskatt,
varom diskussionen i dag rör sig, och
granskar dess möjligheter att ge oss
pengar utan att ge oss en inflation på
köpet, är man omedelbart inne på en

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

av frågans mera diskutabla avsnitt. Vi
tror att propositionens beräkning av
inkomstförväntningarna i totala belopp
är riktig. Vi får på varuskatten in 1 400
miljoner kronor och på energiskatten
225 miljoner kronor eller sammanlagt
1 625 miljoner. Efter att man har räknat
bort olika kompensationer och indextillägg
på cirka 425 miljoner, kvarstår
som slutgiltigt nettobelopp i runt
tal 1 200 miljoner kronor. Av dessa
1 200 miljoner kommer cirka 200 att
drabba kommunala och statliga investeringar,
varefter endast 1 000 miljoner
kronor återstår.

Enbart kommunernas kostnader för
denna skatt går till sådana belopp, att
de enligt vad som uppgavs i utskottet
kommer att motsvara ungefär 40 öre
per bevillningskrona. Bevillningsutskottets
ordförande har lämnat uppgiften
30 öre. Man sade kanske mellan 35 och
40 öre. Frestelsen ligger naturligtvis
nära till hands för den ene att sänka
till 30 och för den andre att höja till
40. Uppgiften 40 öre lämnades i varje
fall i utskottet. För kommuner som förut
är hårt skattebelastade kan man inte
komma ifrån, vare sig man räknar med
30 eller 40 öres skattehöjning till följd
av omsättningsskatten, att det är en betydande
merkostnad.

När det sedan gäller skatten på statens
egna investeringar innebär den enligt
min mening endast, att man tar
pengar på ett ställe för att lägga dem
på ett annat. Den ekonomiska ställningen
blir efter vad jag kan förstå i övrigt
oförändrad: man kapar i den övre änden
för att skarva i den nedre. Men
man får kanske inte hela skatteintäkten
i behåll, ty en del går väl åt till skatteadministration
under förflyttningen
från det ena kontot till det andra i
statens bokföring.

Detta är i stort sett skattereformens
rent ekonomiska innebörd.

Vad beträffar omsättningsskattens
penningpolitiska innebörd, huruvida den
kommer att medverka till en inflation

Allmän varuskatt, m. m.

eller en penningvärdeförstöring, har
meningarna gått mycket starkt isär. Finansministern
själv tycks luta åt den
åsikten, att riskerna i det avseendet har
överdrivits betydligt, vilket för övrigt
också framgått av vår ärade bevillningsutskottsordförandes
resonemang tidigare.
Om jag får referera till vad LO-chefen
Geijer sade i ett föredrag i Västerås
häromdagen, så har han efter vad jag
kan förstå en rakt motsatt åsikt, nämligen
att vi har att motse en icke oväsentlig
inflationsrisk redan under 1960.
Finansministern har som stöd för sin
uppfattning mobiliserat en betydande
stab av nationalekonomer, vilka har sagt
att en varuskatt ingalunda behöver vara
inflationsfrämjande. Men de har samtliga
till sina deklarationer fogat ett mycket
viktigt om — nämligen om man har
att räkna med en permanent överfull
varumarknad. Under sådana förhållanden
skulle man inte behöva räkna med
prisstegringar och därmed ett försämrat
penningvärde.

Hur överhopad en varumarknad än
blir och hur kraftig konkurrensen än
blir mellan varumarknadens utbudsgrupper,
måste väl ändå förr eller senare
högre löner och högre investeringskostnader
slå igenom i prisnivån.
Detta förefaller åtminstone en lekman
ganska oundvikligt.

Statsministern sade i sin TV-intervju,
att man torde kunna räkna med en
produktionsökning av 4 procent, vilket
väl skulle innebära att man även skulle
kunna ta en lönehöjning av 4 procent
utan att behöva frukta några allvarliga
risker för inflationistiska konsekvenser.
Jag utgår ifrån att statsministerns
beräkningar är riktiga. Enligt vad som
upplysts torde emellertid de lönehöjningar
som nu begärts uppgå till väsentligt
högre belopp än de man räknat
med när man talade om en produktionsökning
på 4 procent. Siffror på ända
upp till 10 procent har nämnts, om både
direkta timlönehöjningar och andra
inte prissatta förmåner medtages. Tar

3 — Andra kammarens protokoll 1959. Nr 28

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

man dessutom också med i kalkylerna
de krav på löneförbättringar som har
framförts från statstjänstemannahåll —
en löneförhöjning på endast en procent
inom detta område innebär en utgiftsökning
av 50 miljoner kronor —- är det
mycket svårt att tro, att statsministerns
resonemang är riktigt att 4 procent såsom
skälig löneförhöjning kan realiseras
vid de förhandlingar som pågår.

LO har i sitt remissyttrande angående
varubeskattningen också förbehållit
sig rätten att i samband med införandet
av en generell indirekt beskattning förhandla
om kompensation till sina medlemmar
för de kostnadsökningar som
en sådan skatt kan medföra.

En annan faktor, som väl inte heller
är betydelselös i detta sammanhang, är
det jordbruksavtal som träffades föregående
år och som har börjat tillämpas
den 1 september i år. I det avtalet är
inryckt en paragraf om att, därest en
varubeskattning införes under avtalets
löptid, jordbruket skall kompenseras för
de kostnader som en sådan skatt medför.
Om varuskatten införes, måste naturligtvis
även denna avtalsenliga utfästelse
infrias. LO:s ordförande herr Geijers
antagande om ytterligare inflation
nästa år är således sannolikt ingen fiktion
utan får nog betraktas som ganska
realistisk, även om det står i strid med
uttalanden av de sakkunniga rådgivare
som finansministern haft till sitt förfogande.
Jag anser att herr Geijers resonemang
har mera fog för sig än de
optimistiska röster som hörts i andra
sammanhang.

Nu kan man säga här, att de 4,2 procent
som omsättningsskatten skall utgå
med kan väl ändå inte vara avgörande
för den penningpolitiska situationens
utveckling. Jag medger att det kanske
är överdrivet att skjuta hela skulden på
just varuskatten. Man kan måhända inte
med rättvisa utpeka den som ensam bov
i det sällsamma spel som här sker. Men
jag kan ändå inte komma ifrån, att den
måste tillmätas rätt avsevärd tyngd när

den kastas i penningvärdeförstörelsens
vågskål.

I samband med behandlingen av denna
fråga har man också sagt, att man
skall försöka åstadkomma bättre kontroll
över prisutvecklingen. Vi skulle
få en bättre prisövervakning. Det skulle
nog inte vara något fel i att vi fick
en bättre kontroll just på prisutvecklingen.
Men jag utgår ifrån att en prisövervakning,
som sätts in den dag en
eventuell omsättningsskatt träder i kraft,
nämligen 1 januari 1960, kommer i senaste
laget. Bläcket hade knappt hunnit
torka i Kungl. Majrts proposition
förrän det kom meddelanden exempelvis
från firmor i den elektriska branschen
att de beslutat att redan från
15 september höja priserna med inte
mindre än 25 procent. Vi möter prishöjningar
praktiskt taget överallt. Till
och med den kolorerade veckopressen
har höjt priserna för att få pengar till
omsättningsskatten. Jag vet inte om
det är med avsikt man höjt priserna på
detta sätt. Om emellertid prisövervakningen
börjar vid nyåret, kan den endast
kontrollera att man till de belopp,
vartill man nu höjt priserna, inte lägger
mer än de 4 procent, varmed omsättningsskatten
skall utgå. Jag kan inte
se annat än att priserna redan har stigit
och att det också kan komma att
verka i inflationistisk riktning.

En skatt av detta slag eller liknande
skulle kanske i vissa lägen ha kunnat
försvaras. Hade den tillkommit med sikte
på att i en överkonjunktur begränsa
konsumtion, efterfrågan och överinvesteringar
samt därvid varit kompletterad
med ett pris- och lönestopp, skulle
den helt säkert bättre kunnat förstås av
skattebetalarna. Den borde dessutom
också ha varit tidsbegränsad. Som det
framlagda förslaget är avfattat får skatten
ingalunda konjunkturregleringsinstrumentets
karaktär. Den måste betraktas
som en ren och oförfalskad finansskatt,
tillgripen i en situation då vi —
och jag inbegriper oss allesammans —

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

obetänksamt levat över våra tillgångar
och varit oförmögna att beträda en klokare
väg — att visa återhållsamhet och
vara sparsamma.

Jag sade att varuskatten borde ha varit
tidsbegränsad. Men konsumtionsskattekommittén
prisade denna skatteform
och sade att den är ett mycket ändamålsenligt
instrument: är den en gång
införd har man bara att efter behov ändra
procentsatsen i takt med konjunkturväxlingarna
och statens behov av
pengar. I Norge infördes på sin tid en
omsättningsskatt på 1 procent. Den har
successivt höjts och lär nu vara uppe i
10 procent. Det resonemang, som 1952
års kommitté för indirekta skatter förde,
är alltså riktigt: får man bara en
gång in oss på det »rätta spåret», nämligen
en konsumtionsbeskattning, är det
mycket enkelt att sedan täcka statens
behov av pengar i olika lägen genom
att ändra skatteprocenten uppåt eller
nedåt — naturligtvis helst uppåt.

Vi kan från vårt håll inte acceptera
detta. Vi vill inte undervärdera omsättningsskattens
värde ur kommitténs och
finansministerns synpunkt. Men det går
inte att komma ifrån det faktum, att
samtidigt som denna skatteform permanentas,
permanentas också de orättvisor,
som är förknippade med densamma
och som många gånger påtalats även
från regeringspartiet mycket närstående
håll.

Vi i centerpartiet har inte förnekat,
att finansministerns krav på budgetförstärkning
är motiverat. Men vi är
också övertygade om att kassaförstärkningen
kan åstadkommas på annat och
ur konjunkturpolitisk synpunkt mindre
äventyrligt sätt än finansministern föreslagit.
Vi har förordat besparingar
med väsentliga belopp men är övertygade
om att tillfälliga inkomstförstärkningar
därutöver är nödvändiga. De besparingar
vi föreslagit representerar ett
belopp av i runt tal 400 miljoner, medan
de inkomstförstärkningar vi föreslagit
uppgår till 885 miljoner kronor. Detta

Allmän varuskatt, m. m.

har redovisats i reservation till utskottets
betänkande, och jag skall inte här återupprepa
det. Vi har räknat med en saneringsperiod
på två år, varefter möjlighet
bör öppna sig för en sänkning
av skattetrycket inom ramen för en reformerad
skattepolitik med sikte på att
främja sparande och arbetsinsatser
Andra talare kommer att närmare gå
in på de olika förslagen till inkomstförstärkningar.

Herr talman! Jag hemställer med det
anförda om bifall till utskottets hemställan
under punkterna A, B 1 och D
samt till den med III betecknade reservationen
av herr Gustaf Elofsson, avseende
punkterna B 2—7 och C.

Herr förste vice talmannen övertog
ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr ERICSSON i Kinna (s) kort genmäle
:

Herr talman! Det är ett par saker som
jag känner mig manad att bemöta.

Herr Kollberg säger bland annat, att
mina resonemang om att näringslivets
investeringar blir belagda med skatt
väl har förts i syfte att göra skatten
mera smaklig för vissa befolkningsgrupper.
Nej, herr Kollberg, vad jag framförde
var min ärliga uppfattning. Jag
tycker helt enkelt det är riktigt, rättvist
och ändamålsenligt att vi fördelar
skattebördan så, att även företagen får
vara med, och min kritik av de borgerliga
riktade sig mot att deras förslag
i mycket ringa utsträckning kommer att
drabba företagen. Min slutsats blev att
det alltså borde ligga i de stora medborgargruppernas
intresse att få varuskatten
i stället för de åtgärder som
föreslås från borgerligt håll.

Vidare säger herr Kollberg att mitt
resonemang om handelns täckning av
sina kostnader är av rent teoretisk karaktär.
Herr Kollberg tar som ett exempel
en handlande, som har en omsättning
på 100 000 kronor, och frågar hur vederbörande
skall placera skattepengarna

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

under de 48 dagar han får behålla dem.
Är omsättningen bara 100 000 kronor,
så rör det sig väl inte om något företag
av större dimensioner, och det är kanske
inte riktigt att använda uttrycket
»placera», men vederbörande handlande
måste väl få en förmån därigenom
att han har pengarna i rörelsen. Han
bör kunna tillgodogöra sig kassarabatter
o. dyl. och han har också möjlighet att
sätta pengarna på kort räkning och få
ränta på dem. Det är inte så små belopp
det rör sig om. Beloppen kan uppgå
till 6 å 7 miljoner kronor årligen.

Jag har aldrig påstått att vare sig handeln
och affärsmännen i övrigt skall
bära hela skatten på bekostnad av minskade
inkomster; ett sådant påstående
vare mig fjärran. Jag har inte heller begärt,
att handeln skall reducera sina
inkomster för att täcka kostnaderna för
det merarbete som uppstår — så långt
går jag inte. Jag säger tvärtom, att det
är naturligt att handeln söker få täckning
för sina kostnader på annat sätt.
I sista hand drabbar det varupriserna,
och jag har den uppfattningen att det
är enklare att på den vägen kompensera
merarbetet.

Herr Nilsson i Svalöv tyckte inte att
min hänvisning till besparingsutredningen
var tillfredsställande. Utredningen
var ense om besparingar på 120 miljoner
kronor för nästa budgetår. Jag
är väl medveten om att herr Svärd och
kanske även andra velat gå betydligt
längre. Jag nämnde emellertid förslaget
på tal om möjligheterna att nå en majoritet
i riksdagen och sade, att i det
avseendet återspeglade det tämligen väl
stämningen. Jag tilläde, att även om
regeringen hade anslutit sig till alla de
förslag vi var ense om skulle det inte
blivit något fullgott alternativ till varuskatten.

Herr Nilsson i Svalöv ansåg vidare,
att utskottsreservanternas ställningstagande
i fråga om den i propositionen
föreslagna retroaktiva verkan av skatten
var dåligt motiverat. Det låg emel -

lertid så till, att när handelns representanter
framfört till utskottet att de inte
kunde hålla reda på alla försäljningar
efter den 16 oktober men väl efter den
1 december flyttade vi i vårt förslag
fram tidpunkten till den 1 december. Är
det en dålig motivering? Jag skulle
tvärtom ha väntat, att representanterna
för handeln skulle vara belåtna över att
vi tagit hänsyn till deras önskan.

Herr Kollberg klagade över att utskottet
inte gjort någon sakbehandling
och att han inte kunnat få sina ändringsförslag
under votering. Vi kunde
emellertid ha fått en realbehandling i
utskottet av samtliga motioner. Jag och
mina meningsfränder försökte rätt länge
övertyga oppositionen om att det inte
är nödvändigt att begära votering i ett
utskott, men sådan begärdes ändå. Vi
förlorade lottdragningen, och därmed
hade de borgerliga partierna kommit i
den belägenheten, att de inte kunde få
motionerna behandlade. I den mån man
skall skjuta på pianisten skall man alltså
inte skjuta på oss, utan det får bli en
intern angelägenhet inom oppositionen.

Herr KOLLBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall börja med det
som bevillningsutskottets ordförande tog
upp sist, nämligen utskottsbehandlingen
av denna fråga. Jag hänvisade i mitt
anförande till att man skulle ha kunnat
behandla de motionsvis framlagda ändringsförslagen
innan man gick till votering
i utskottet. Nu gick man i stället
omedelbart efter föredragningen och
utan att diskutera innehållet i propositionen
och motionerna över till röstning
om huruvida propositionen skulle
godkännas eller inte. Hade man i stället
gått igenom förslaget paragraf för paragraf
och bara fattat preliminära beslut,
skulle vi ha haft möjlighet att försöka
övertyga utskottsledamöterna om
önskvärdheten av ändringar på olika
punkter om riksdagen anser att förslaget
skulle bli verklighet. Det uppgavs

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

emellertid, att en sådan behandling var
okänd i utskottet, och jag böjde mig
för den förklaringen.

Herr Ericsson i Kinna ansåg inte mitt
exempel på en affärsman med en omsättning
på 100 000 kronor realistiskt.
Om jag i stället låter det röra sig om
en omsättning på 300 000 kronor, skulle
jag tro att jag har tagit siffran på medelomsättningen
i den vanliga butikshandeln
inom livsmedelsbranschen.
Inom andra branscher ligger medelsiffran
högre. Låt oss säga att omsättningen
är 300 000 kronor — då är skattebeloppet
i runt tal 12 000 kronor per år eller
2 000 kronor per redovisningsperiod,
och dessa 2 000 kronor inflyter successivt
under två månader. Jag tycker att
detta visar, att det är orealistiskt att tala
om att handeln kan göra ränteinkomster
och på det sättet gottgöra sig för sitt
besvär.

Jag tycker det är ganska anmärkningsvärt
att just bevillningsutskottets ordförande
rekommenderar prishöjningar.
Jag hörde alldeles nyss herr Vigelsbo
säga, att han var rädd för prishöjningar
i samband med skattens införande;
skall man då hänvisa till en sådan utväg?
Vore det inte bättre att hålla fast
vid att prishöjningen på grund av skatten
skall vara de 4,2 procent som skatten
utgör och att staten skall betala de
kostnaderna, eftersom handeln fullgör
ett uppdrag för statens räkning? Sådana
kostnader bör liksom i annan verksamhet
belasta de inkomster som statsverket
har av denna skatt. Jag tycker
inte det är lämpligt att kostnaderna
skall ytterligare belasta konsumenterna
direkt, genom prishöjningar, men det
är nödvändigt, om inte staten betalar
för ett omfattande arbete.

Herr Ericsson i Kinna ansåg det vara
ändamålsenligt och rättvist att lägga
skatt på investeringarna och därmed
låta dem som företar investeringar bära
sin del. Om man lägger skatt på investeringarna
försämrar man, som jag tidigare
framhållit, företagens konkur -

Allmän varuskatt, m. m.

renskraft, och det är något som vi bör
undvika särskilt i den nuvarande handelspolitiska
situationen.

Herr ERICSSON i Kinna (s) kort genmäle
:

Herr talman! När herr Kollberg här
yttrar att jag har uppmanat handeln att
höja priserna, utnyttjar han demagogiskt
vad jag sade. Jag sade att jag utgår
från att handeln genom sin prissättning
kommer att få täckning för sina kostnader.
Om jag skulle tolka herr Kollberg
bokstavligt, kunde jag få det dithän
att han rekommenderar staten att
gå hårdare fram när det gäller att pröva
marginalsättningen, d. v. s. vad vi kallar
priskontroll. Jag trodde afärsmännen
skulle känna en viss tillfredsställelse
över att de nu får ta ut de marginaler
som de anser erforderliga och
över att den fria konkurrens som vi eftersträvar
ser till att marginalerna inte
blir för stora. .Tåg tror herr Kollberg
kan instämma i att det är den rätta ordningen.
Om en affärsman ordnar uppbörden
på ett effektivt och enkelt sätt
så att han får små kostnader och detta
tar sig uttryck i priserna, får han sälja
mer och öka sin omsättning, och det betyder
mer än några tior eller någon
hundralapp från staten.

När det sedan gäller företagens investeringar
antydde jag att en dämpning
av investeringsivern kanske behövs, och
även av det skälet är det fördelaktigt om
skatten drabbar investeringar. Det är
klart man kan säga att vår konkurrenskraft
försvagas, men enligt vad vi ser
nu, herr Kollberg, hävdar sig ju det
svenska näringslivet ganska bra, och
det är min förhoppning att det kommer
att bli så även framöver.

Så vill jag till sist, herr talman, säga
till herr Vigelsbo, att den där 25-procentiga
höjningen på priset inte var varuskattens
fel, utan där ingick väl prisstegring
av annat slag — jag tror mig
veta att det är en råvaruprisstegring

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

man signalerar. Man får inte dra den
konsekvensen, att varuskatten leder till
en prishöjning med 25 procent på varorna,
ty det är alldeles oriktigt.

Herr KOLLBERG (fp) kort genmäle:

Nu anförde utskottets ordförande ett
nytt skäl för att lägga skatt på investeringar,
nämligen att investeringslusten
måste dämpas. Det är väl ganska betänkligt
att man för ett sådant resonemang,
när det gäller en konsumtionsskatt
som åtminstone regeringen har
tänkt skulle bli permanent och som vi
fruktar skall komma att öka rätt kraftigt
under de närmaste åren.

Utöver vad jag förut har sagt rörande
handelns kostnader vill jag bara tillägga,
att handeln känner det så, att uppbörden
av skatten är en uppgift som den fått
förtroendet att fullgöra, och som staten
bör lämna ersättning för. Därigenom
skulle man känna större samhörighet
med sin uppgift. Däremot är det inget
önskemål från handelns sida att få nya
kostnader som måste ta sig uttryck i
ökade priser.

Herr MAGNUSSON i Borås (h):

Herr talman! Jag skall be att få instämma
i det uttalande som herr Nilsson
i Svalöv har gjort i fråga om vissa
delar av detta stora betänkande.

Det förslag som nu föreligger om införande
av en allmän varuskatt innebär,
att man därmed skulle skapa förutsättningar
för en fortsatt utgiftsexpansion
för staten. På några få år har en fördubbling
skett i statens utgifter och
därmed har också följt att de skattekrav
som ställts på allmänheten ökat i motsvarande
grad. Frågan gäller om vi någon
gång skall kunna hejda skatteökningarna.
Detta är enligt högerpartiets
åsikter möjligt endast om statens utgifter
begränsas.

I den socialdemokratiska reservationen
heter det om varuskatten: »Den

möjliggör därjämte snabba ändringar i
skattesatserna i enlighet med finans- och
konjunkturpolitiska överväganden.» Det
är en sådan utveckling som vi inom högerpartiet
anser så farlig. Alla erfarenheter
visar att dessa ändringar kommer
att gå i höjande riktning. Vi menar att
det kommer att bli lätt för finansministern
att öka bördorna på skattebetalarna
utan alltför stort uppseende. En eller
några procents ökning av skattesatsen
kommer icke att märkas så mycket.
Detta är emellertid icke betydelselöst
för skattebetalarna, då vi vet att den
föreslagna 4-procentiga omsättningsskatten
är detsamma som en ökning av
den direkta skatten med icke mindre
än 30 procent. I den allmänna debatten
synes dessa verkningar lätt bli bortglömda
och omsättningsskatten framstår
ibland som en bra och lämplig
skatteform. Det bör emellertid observeras
att det är icke detta saken i dag
gäller. Det är icke fråga om antingen
—eller. Det är helt enkelt fråga om en
ytterligare belastning på svenska folket
vid sidan om den redan nu mycket höga
direkta beskattningen.

Högerpartiet är ensamt om att täcka
bristen i budgeten med besparingar på
utgiftssidan .itan skattehöjningar. Den
ökning av sprit- och tobaksskatten, som
vi accepterar, motsvaras av minskning
i den direkta skatten för familjerna.
Den ger även möjligheter till att genomföra
förlustutjämningen, som vi i
högerpartiet i motioner under flera år
krävt. Denna senare åtgärd får väl sitt
största värde för nystartade och små
företag.

Herr Ericsson i Kinna sade i sitt anförande,
att ingen synes väl nu syfta
till att man skulle kunna åstadkomma
en totalbalansering av budgeten. Nej,
det förstår jag så väl, att man inte
längre gör på socialdemokratiskt håll.
alldenstund detta inte var möjligt ens
det första året man hade föresatt sig
detta. Vi i högerpartiet vågar dock hävda
att ur totalbalanseringssynpunkt

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

kommer våra förslag att bli av betydelse,
därför att vi även krävt utgiftsminskning
på kapitalbudgeten. Jag vill nämna
vårt förslag angående försäljning av
EKAB-aktierna. Detta skulle enligt vår
beräkning kunna nedbringa statens lånebehov
med 500 miljoner kronor, men
förslaget syftar dock framför allt till
att sprida ägandet över en allt större
del av svenska folket genom att dessa aktier
skulle kunna försäljas ute på marknaden
i småposter, varigenom skulle
skapas ett mera utvidgat enskilt ägande.

Det enda effektiva sättet att angripa
statsbudgeten är en minskning av utgifterna,
då en ökning av skatteinkomsterna
endast medför, att den statsfinansiella
krisen kommer att fortsätta.
Ökade statsutgifter synes nämligen alltid
giva upphov till nya sådana.

De förslag till utgiftsbegränsningar
som vi här föreslagit behandlas i statsutskottet
och andra lagutskottet. Dessa
utskotts utlåtanden, som ännu icke ligger
på riksdagens bord, har vi fått talmannens
tillåtelse att nu diskutera. Jag
förutsätter att dessa utskott kommer att
framlägga förslag i enlighet med högermotionerna,
vilket skulle innebära, att
någon allmän varuskatt icke är nödvändig
för skapande av erforderlig balans
i statsfinanserna.

Trots att man nu vill införa en ny
beskattning på svenska folket med 1 600
miljoner kronor om året, så är detta
icke tillräckligt för att skapa balans i
budgeten. Man har bl. a. tydligen glömt
bort att räkna med att skatten även får
verkningar för staten, landstingen och
kommunerna. Varuskatten träffar nämligen
såväl den allmänna konsumtionen
som de offentliga investeringarna. Herr
Ericssons i Kinna beräkningar visar att
kostnaderna för staten skulle bli minst
100 miljoner kronor och för kommunerna
ungefär lika mycket. Detta innebär
att statens utgifter ökar med 100 miljoner
kronor plus de konsekvenser de
ökade kommunala utgifterna får för staten.
och därmed blir budgeten försäm -

Allmän varuskatt, m. m.

rad i motsvarande grad för staten. En
mycket starkt bidragande orsak till att
regeringen nu måste föreslå omsättningsskatt
är de stora subventionerna
till kommunerna för skattebortfallet vid
höjningen av de kommunala ortsavdragen.
Dessa uppgår nu till ett belopp av
över 600 miljoner kronor. Denna summa
blir också större om kommunerna höjer
utdebiteringen, enär staten har inträtt
som skattebetalare till kommunerna
under en övergångstid. Nu måste kommunerna
höja skatten för att kunna betala
omsättningsskatt på sin konsumtion
och sina investeringar. Enligt beräkningar
skulle den därav föranledda
höjningen uppgå till totalt cirka 65 öre
för kommunerna och landstingen. Därmed
blir statens utgifter till kommunsubventionerna
höjda i motsvarande
grad.

När höjningen av ortsavdragen på sin
tid genomfördes, gjordes det ett stort
nummer av att detta skulle bli till betydande
fördel särskilt för de minsta
inkomsttagarna. Det har emellertid aldrig
blivit någon skattelättnad, eftersom
kommunerna har höjt utdebiteringsprocenten,
och den kompensation, som staten
skulle tillskjuta, har finansierats
genom höjningar främst på den indirekta
beskattningens område. Genom
omsättningsskattens införande blir
verkningarna ännu hårdare för de mindre
inkomsttagarna.

Det är en minst sagt egendomlig ordning
som regeringen har på sina åtgärder.
För några dagar sedan undertecknade
man ett fördrag som skall leda
till en friare marknad, där vi skall konkurrera
med en viss grupp nationer. I
dag slåss man för fullt för att införa en
allmän beskattning i fråga om de hjälpmedel,
som vi i denna teknikens tidevarv
är så beroende av för att kunna
hävda oss i denna konkurrens. Här är
det nämligen icke endast fråga om en
omsättningsskatt på konsumtionen, utan
även om en investeringsavgift på produktionsmedlen.
Det är inte så många

•JO

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

dagar sedan statsministern underströk
nödvändigheten av att vi bygger ut vår
produktionsapparat på ett sådant sätt,
att vi även i det nya konkurrensläget
kan hålla vår produktion på en hög
nivå.

De skattemedel, som beräknas inflyta
från investeringarna, uppskattas till 27
proeent och av den anledningen att detta
representerar så stor andel av skatteinkomsten
har utskottets socialdemokrater
i sin reservation avvisat motionskravet
att varuskatten skulle, i händelse
riksdagen antager skatteförslaget, icke
omfatta investeringsdelen. I sin iver
att hålla statsutgifterna uppe på en hög
nivå avstår regeringen icke ens från att
fördyra vår produktion, som dock icke
i tillräcklig grad kan upprätthållas om
kostnaderna blir för höga. Det allmänna
omdömet att vi löper risk för en inhemsk
inflation, som är isolerad, gör
denna sak ännu farligare. Det har redan
framhållits de vådor som kan följa
av att omsättningsskatten blir inflationsdrivande
på grund av kompensationstänkandet.
De fördyringar, som
skatten innebär för investeringarnas
del, utgör ett ännu allvarligare problem.
Begriper man då icke att man med en
sådan politik bäddar för en framtida
arbetslöshet? Dessa verkningar har vi
inom högerpartiet icke ansett oss kunna
stillatigande åse. I såväl Industriförbundets
som Sveriges hantverks- och småindustriorganisations
skrivelser till utskottet
har också dessa risker kraftigt
betonats.

Det har även påtalats att skattens konstruktion
kommer att hämma rationaliseringen.
Förslaget innebär nämligen
att fabrikstillverkat byggnadsmaterial
kommer att drabbas hårdare än sådant
material som tillverkas på byggnadsplatsen.
Motioner i avsikt att rätta till dessa
förhållanden har avgivits, men de socialdemokratiska
reservanterna har icke
velat i någon större utsträckning beakta
dessa förslag. Endast vad det gäller
färdiga trähus har man föreslagit

att skatten skall beräknas på 70 procent
av värdet mot av motionärerna föreslagna
60 procent.

Regeringen vill att skatt skall utgå på
böcker och tidningar, frånsett dagstidningar
som utkommer tre eller flera
gånger i veckan. Reservanterna föreslår
nu att skattefrihet skall erhållas för alla
nyhetstidningar. Frågan är väl, om man
inte här ger sig in på en mycket svår
gränsdragning. Det kommer kanske att
uppstå ett nytt s. k. revyproblem. Veckotidningar
kommer måhända att kompletteras
med nyhetsmaterial som gör
även dem skattefria.

Med hänsyn till att det fria ordet har
en så framträdande ställning i vår demokrati
kan jag icke finna det rimligt
att det blir föremål för en så avsevärd
beskattning. Det har också i motioner
framförts förslag om att omsättningsskatt
icke skall utgå på böcker och tidningar.
Det finns numera så mycket
större anledning att slå vakt omkring
det fria tryckta ordet som ju statsmakterna
lagt sig till med monopol på de
förnämsta nyhetsinstrumenten, radio
och television.

Enligt 10 § 2 mom. i den föreslagna
förordningen skall Kungl. Maj:t erhålla
rätt att förordna om undantag från beskattningen.
Det kan inte vara rimligt
med en sådan generell befogenhet, som
innebär att riksdagen avhänder sig sin
beskattningsrätt. Av principiella skäl
har jag därför inte ansett mig kunna
vara med om detta förslag.

Genom att varuskatten konstruerats
så, att skatt skall utgå på alla likvider
som inflyter från årsskiftet, får affärsmännen
betala skatt på alla sina utestående
fordringar den 1 januari, om ej
leverans skett före den 16 oktober. Den
överväldigande kritik, som i motioner
och skrivelser till utskottet riktats mot
regeringens förslag, har emellertid medfört
att regeringspartiet funnit det nödvändigt
med en ändring, innebärande
att skatt endast skall erläggas på leveranser
efter den 1 december. Det län -

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

der reservanterna till heder att denna
ändring har vidtagits, men de kvarstående
olägenheterna är dock av sådan
art att motionerna i sin helhet bort bifallas.
Även med den nu föreslagna ordningen
måste affärsmännen och allmänheten
ändra på hävdvunna affärsmetoder.
Fortfarande är det vanligt att
försäljning sker på månadsräkning.
Detta blir icke möjligt i december månad.
När det gäller större leveranser av
investeringskaraktär eller kapitalvaror
är det vanligt med längre krediter. Här
möter nästan oöverstigliga hinder att
göra en ändring. Jag förstår inte varför
man inte kan följa den principen att
beskattning skall ske med hänsyn till
den tidpunkt då leveransen verkställts.

Vi har hört att det ur administrativ
synpunkt skall bli en billig skatt. Kostnaderna
för statsverket i början beräknas
till endast 5 å 10 miljoner kronor,
vilket man visst anser vara en liten
summa. Jag tycker inte så.

Man synes emellertid bortse från de
kostnader man lägger på näringslivet.
Finansministern har ju helt hastigt utnämnt
200 000 affärsmän och hantverkare
till rang och värdighet av skatteindrivare
åt staten. Det vore rimligt om
man då föreslog en ersättning till dessa,
men det gör man icke. Man lägger helt
enkelt ett stort extraarbete på dessa
människor, som tidigare bär en mycket
stor arbetsbörda utan bestämd arbetstid.

I motioner har därför föreslagits att
ersättning skall utgå. I den motion som
framlagts av herr Setterberg i VilskeKleva
m. fl. har särskilt framhållits, att
ett visst grundbelopp bör utgå samt sedan
procentuell ersättning, som är högre
för de mindre beloppen. Detta gynnar
de minsta företagarna, vilket är fullt
riktigt. Det förslag som framlagts av
de borgerliga representanterna motsvarar
denna princip.

Nu säger utskottsordföranden, att
dessa kostnader av köpmännen får tagas
ut i högre priser. Detta är jo gott

Allmän varuskatt, m. m.

och väl, men jag har mycket svårt att
förstå varför varudistributionen skall
träffas av kostnader, som staten har för
sin skatteindrivning. Hur skall det nu
bli? Har man inte hela tiden understrukit,
att denna skatt antingen skall få
vara dold eller också redovisas öppet av
affärsmännen? Då kan man ställa sig
frågan, om de affärsmän, som vill redovisa
skatten öppet inför sina kunder,
också skall ha rätt att på dessa 4,2-procent
lägga till kostnaden för indrivningen.
Det måste bli den logiska följden
av de uttalanden, som gjorts här
i dag. Om man t. ex. räknar med att
företagarna inte har större kostnader
för indrivningen av denna skatt än
statsverket självt, skulle det betyda, att
de skulle få lägga på 0,7 procent för att
täcka dessa. Då skulle de öppet kunna
redovisa vad de verkliga indrivningskostnaderna
är även för affärsmännen.

Ett stort varuområde har undantagits
från att träffas av varuskatten. Detta
beror emellertid icke på att man inom
regeringen funnit särskilda skäl tala
för en lindrigare beskattning utan snarare
tvärtom, då man funnit anledning
att beskatta detta område hårdare än
andra. Frågan gäller energiområdet.
I det tekniska samhälle vi lever i spelar
energien en stor roll för såväl näringslivets
produktionsförmåga som de
enskilda människornas bekvämlighet
och trivsel.

Den föreslagna höjningen av energiskatten
är av betydande storlek. För de
fasta bränslena och eldningsolja III betyder
höjningen 62—67 procent av nu
utgående energiskatt och för eldningsolja
I och II 40 procent. Det är klart
att detta kommer att få avsevärda verkningar.
För näringslivet stiger kostnaderna.
Bl. a. beräknas det att priset på
färdigvalsat stål stiger med 4 kronor
per ton. Om nu näringslivet genom rationaliseringar
lyckats begränsa bränsleförbrukningen,
innebär förslaget att
det försprång vi har på denna punkt
ute på världsmarknaden kommer att

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

tagas ifrån oss genom de åtgärder regeringen
föreslår. För transporterna
blir det avsevärda fördyringar. Ingen
kan längre påstå, att bilarna är en lyxvara.
De spelar för den svenska landsbygden
med dess långa avstånd en avsevärd
roll för att upprätthålla en god
levnadsstandard. För bostäderna betyder
det kraftiga hyreshöjningar. Så
som vårt samhälle nu är konstruerat är
det felaktigt att beskatta detta område
så hårt. Framför allt är finansministerns
påpekande att priserna ligger lågt
i jämförelse med tiden före Suezkrisen
icke ett motiv till att höja skatten. Det
skulle i så fall innebära att man på regeringshåll
menar, att prissänkningar
som kan uppstå på varor ute i marknaden
omedelbart skall absorberas av staten
och uttas i skatter.

Detta förslag om energiskatt innebär
även att man skall ta ut skatt på de
bränslelager, som finns i vårt land den

1 januari, i den mån de uppgår till över

2 000 liter. Bränslelagringen är ett så
allmänt intresse att vi t. o. m. i särskilda
förordningar har bestämt, att vissa
större förbrukare och försäljare av flytande
eller fasta bränslen skall vara
skyldiga att hålla ett visst lager i rent
beredskapssyfte. Nu kräver regeringen,
att de större förbrukare eller försäljare,
som har ett visst lager den 1 januari,
skall betala skatt för detta. Jag tycker,
att denna bestämmelse åtminstone vad
det gäller förbrukarna är ganska egendomlig.
Den princip som man här infört
strider fullständigt emot den principiella
uppläggning man har haft beträffande
hela detta beskattningsområde.

Herr talman! Jag skall be att få instämma
i det yrkande, som herr Nilsson
i Svalöv framställde, när han för
en liten stund sedan talade.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Vi har ju redan haft en
debatt kring regeringens omsättnings -

skatteförslag, och det finns väl knappast
någon anledning att upprepa alla de
principiella synpunkter, som med rätta
kan anläggas på detta. Jag skall därför
begränsa mig till några få sådana synpunkter
och i övrigt hålla mig till de
mera speciella spörsmålen.

Utskottets reservanter talar om risken
för inflation och menar, att det finns
risk för ett expansionistiskt överslag bär
i landet, om man inte inför omsättningsskatt.
Detta expansionistiska överslag
skulle komma att äventyra prisstabiliteten.
Reservanterna uttrycker sig visserligen
på ett mycket fint sätt, men vi
förstår i alla fall med någon ansträngning
vad de menar.

Det är ett något överraskande yttrande,
att ett sätt att hindra prisstegring
skulle vara att lägga på omsättningsskatt
och bränsleskatt och därigenom fördyra
de berörda varuområdena med i genomsnitt
5 å 6 procent. Obestridligen är den
direkta effekten den motsatta. Reservanterna
vill tydligen driva ut djävulen
med Belsebub. De nämner ingenting, såvitt
jag kan finna, om den uppenbara
risken för att jordbrukspriserna kommer
att höjas till följd av dessa skatters
prisstegrande verkan. Jag medger att
marknadsförhållandena för jordbruksprodukter
under det närmaste halvåret
kan vara sådana, att denna verkan på
jordbrukspriserna inte inträder då, men
i så fall kommer den något senare.

Att löneavtalen kan komma att påverkas
av den levnadskostnadshöjning, regeringen
vill genomdriva, torde vara uppenbart.
Det kan inte sägas nog ofta —
även om jag här nöjer mig med att säga
det mycket kort — att kombinationen
arbetstidsförkortningen, pensionspremiernas
uttagande för första gången
med 1,9 procent och därjämte införandet
av en hög omsättningsskatt och en
hög bränsleskatt vid en och samma tidpunkt.
d. v. s. den 1 januari 1960, är ett
grepp på våra ekonomiska problem, som
väl betecknar höjden av oskicklighet.
Om det är något, som man borde efter -

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

sträva, är det väl att undvika den kumulativa
effekt, som kommer av att dessa
tre åtgärder effektueras samtidigt.
Att detta kan få återverkningar på lönebildningen
och sätta i gång en inflationsspiral
förefaller uppenbart, även
om jag inte på något sätt vill måla någon
på väggen och säga att det skall bli
några kolossalt häftiga rörelser; det är
sannerligen allvarligt nog i alla fall med
en successiv prisstegring efter allt vad
vi genomlevat här i landet efter kriget.

Reservanterna talar om att man skall
tänka på samarbetet mellan länderna på
det ekonomiska området. Javisst, men
borde då inte slutsatsen bli, att man
skall undvika allting, som kan medföra
en kostnadshöjning och därigenom försvaga
vårt näringslivs konkurrenskraft,
eller i varje fall reducera verkningar av
detta slag så mycket som möjligt.

Nåväl, för att nu slippa ifrån frågeställningar
av denna art har man på socialdemokratiskt
håll tydligen satt i
gång en stor kampanj, som syftar till att
visa, att regeringens förslag knappast
kommer att alls bli kännbara för vanliga
familjer, medan däremot oppositionens
förslag blir gränslöst dyrbara och betungande.
Ett exempel på denna kampanj
kan vi finna i regeringsorganet
Stockholms-Tidningen i dag, där man
har uppställningar som jag tycker måste
betecknas som tämligen hårresande.

Får jag ägna bara några minuter åt
en kritisk belysning av denna sak. Man
går naturligtvis i dessa tabeller förbi
en hel del problem, bland annat risken
för jordbruksprisstegring och andra indirekta
verkningar. Man låtsar som om
prisstegrings- och skattebelastningen för
en barnfamilj med 15 000 kronors inkomst
per år inte skulle bli mer än ett
par hundra kronor netto per år om regeringens
förslag genomfördes.

Nu kan vi väl vara överens om eu sak,
nämligen att ett någorlunda typiskt hushåll,
till och med ett hushåll som har
eu inkomstnivå något över genomsnittet,
skulle få vidkännas eu utgift på mer än

Allmän varuskatt, m. m.

200 kronor, om staten skulle ta in 1 200
miljoner av svenska folket. Med hänsyn
till skatteskalornas konstruktion måste
sannolikt ett sådant hushåll betala något
mer än genomsnittet av skattebelastningen.
Vi har 2''It miljoner hushåll här
i landet, och 200 kronor per hushåll
skulle göra 500 miljoner kronor. Det är
därför alldeles uppenbart att den som
aldrig så litet anstränger sig att göra en
karakteristisk framställning inte kan
komma med sådant material som det
sistnämnda.

Låt mig bara göra en mycket enkel
överslagsberäkning och säga: Man vill
ta in 1 200 miljoner kronor netto till
statskassan, vartill sedan kommer dessa
indirekta verkningar, som jag för kalkylens
skull räknar till 300 miljoner — de
blir sannolikt mycket mer. Det är sammanlagt
1 500 miljoner, vilket motsvarar
600 kronor per hushåll i detta land.
Det är en siffra, tycker jag, som förtjänar
att nämnas i stället för vilseledande
framställningar om att oppositionens
förslag blir mycket dyrare för .svenska
folket, trots att oppositionen vill ta in
mindre belopp än regeringen. Den nettobelastning
som regeringsförslaget
åstadkommer måste av de här angivna
skälen för t. ex. en typisk genomsnittlig
industriarbetare, gift eller ogift, bli väsentligt
mycket högre än enligt folkpartiets
förslag.

Jag skall verkligen be att få utmana
herrarna på regeringsbänken och fråga
om de vill bestrida detta.

Men det finns mera av avsiktligt vilseledande
framställningar som tydligen
skall spridas av socialdemokraterna i
denna fråga. Man vill göra gällande att
bostadspolitiken enligt alla oppositionspartiernas
förslag, även folkpartiets, är
sådan att mycket stora hyreshöjningar
kommer att bli följden, och man framställer
detta som karakteristiskt för vad
Sveriges folk har att vänta av oppositionens
politik.

Hur stor andel, herr latmun, av skattebetalarna
i landet befinner sig i det

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

läge som de här tabellariska uppställningarna
gäller? Jag har försökt göra ett
överslag. För det första är det bara de
som bor i bostäder byggda under vissa
år, och det är ju en mindre del av
svenska folket. För det andra är det bara
de som har två eller flera barn. För det
tredje är det inte de som bor i egnahem.
Om man gör ett överslag över hur
många det är som faktiskt skulle kunna
få en hyreshöjning av angivet slag, så
finner man att det är en sex, sju procent
av hushållen. Men i stället för att säga
att detta exempel representerar en relativt
ringa del framställs det som karakteristiskt.

Herr talman! Man tillägger heller inte
att den grupp, vars läge man redovisat,
enligt folkpartiförslaget drabbas av precis
samma fördyring av bostadskostnaden
som enligt det förslag som framlagts
bl. a. av bevillningsutskottets ärade
ordförande, f. d. socialministern,
herr Ericsson, förut i Kinna. Det är ett
förslag om just sådana åtgärder han har
skrivit under. Tänk om det stode i en
liten not anmärkt nederst på sidan i de
socialdemokratiska propagandaframställningarna,
att i folkpartiets förslag på
denna punkt instämmer bl. a. bevillningsutskottets
socialdemokratiske ordförande!
Det skulle ju vara en upplysning.
Det kanske kommer in i nästa
upplaga.

Det är nu så att bevillningsutskottets
ordförande herr Ericsson var med om
att skriva under detta på ett stadium då
man ju hade fullt klart för sig att regeringen
tänkte föreslå en omsättningsskatt.
Herr Ericsson föreslog det alltså
inte såsom ett led i en strävan efter en
omläggning som skall göra det möjligt
att undvika omsättningsskatt utan var
med om detta såsom eu extra börda
ovanpå omsättningsskatten. Så okunnig
om vad f. d. kollegan Gunnar Sträng
tänker och tycker kan ju inte herr Ericsson
vara att vad som skulle föreslås i
fråga om omsättningsskatt från regeringshåll
var okänt för honom när han

skrev under besparingskommitténs betänkande.
Vi i folkpartiet har när det
gäller kostnaderna för 15 000-kronorsfamiljen
följt besparingsutredningen.

Jag hörde finansministern tala i första
kammaren — ehuru jag aldrig brukar
hänvisa till vad som sägs i en annan
kammare än där jag själv deltagit, kanske
jag kan göra ett undantag här. Just
när jag kom in i första kammaren hörde
jag herr Sträng säga: »I anständighetens
namn måste man väl också framhålla
— ----». Jag skulle därför vilja

fråga reservanterna i bevillningsutskottet
en sak. De skriver att enligt oppositionspartiernas
motioner skulle »barnfamiljer
och sjuka» få bära en mycket väsentlig
del av bördan. Men barnfamiljerna
får inte bära någon stor del av bördan
enligt folkpartiets förslag. Ingalunda.
Ni kan säga vad ni vill om högerns
barnbidragsförslag, men det är inte vårt.
De sjuka får heller inte någon försämring
enligt folkpartiets förslag. Nej ingalunda.
Det är sant att högern vill utsträcka
karenstiden, det får ni diskutera
med högern, men nu frågar jag med herr
Strängs terminologi: År det anständigt
att försöka ge intrycket att samtliga
oppositionspartier här lägger huvuddelen
av bördan på barnfamiljer och sjuka,
ge intrycket att detta gäller även folkpartiet''?
I vad mån det gäller högern
skall jag inte lägga mig i i detta sammanhang.
Den kan få tala för sig själv.

Vad bostadspolitiken beträffar är det
väsentligt att vi följer besparingsutredningens
förslag med det undantaget att
vi inte vill höja gränserna för vissa familjebostadsbidrag,
men den posten utgör
ju inte mer än ungefär 2 procent av
det samlade belopp som det här gäller.

Herr talman! Reservanterna säger att
inte endast den privata och den offentliga
sektorn, utan även näringslivet
skall medverka, då det är nödvändigt
att tillföra staten nya inkomster. Vad
skall detta orakelmässiga yttrande betyda?
Den offentliga sektorn skall medverka
— man får ett intryck av att stat

Torsdagen den 2G november 1959 fm.

Nr 28

och kommun skall bära någon börda för
att staten skall få mer pengar. Ja, att
regeringen lägger på kommunerna en
börda som är ganska betydande är riktigt
— det rör sig om många tiotal miljoner
kronor per år -— men det får ju
skattebetalarna betala i kommunalskatt.
Vad statens egna utgifter beträffar är
ju staten inte någon självständig person
som på något sätt bär en börda vid
sidan om de privata medborgarna i detta
land, och vad näringslivet beträffar
är det väl så, att om man fördyrar vissa
investeringar eller direkt lägger på
en omsättningsskatt, kommer det att
fördyra varorna, vilket de enskilda sannerligen
får känna på.

Det förefaller mig som om det inte
kan bestridas, att en stor del av bördan
lägges på de mindre bärkraftiga i
detta land, på dem som har relativt
små inkomster och som inte är folkpensionärer
eller har barn — de senare
får ju, åtminstone delvis, kompensation.

Det finns många människor under
G7 år som inte har barn och som har
små inkomster, och för dem betyder
regeringslinjen en hård belastning. Får
jag nämna att om omsättningsskatten
höjer priserna med fyra procent och
bränslebeskattningen ännu mer, måste
det för åtminstone åtta tiondelar av
detta lands skattedragare betyda avsevärt
mer än en höjning av den direkta
inkomstskatten med 30 procent. Det är
alltså inte precis så som jag tror finansministern
och andra socialdemokrater
har antytt, att man här väljer en
mild väg, som inte belastar de breda
lagren särskilt hårt. Observera att jag
här har dragit ifrån den sänkning av
den direkta skatten som regeringen föreslår;
ändå betyder höjningarna en belastning
som svarar mot en höjning
med över 30 procent av den direkta inkomstbeskattningen.
Det är onekligen
något av ett rekord i skattehöjning, genomförd
på en enda dag, till och med

Allmän varuskatt, m. m.

i Sverige, där vi haft så många starka
och rekordsugna finansministrar.

Det talas om att avvägningen mellan
direkt och indirekt beskattning innebär
en omfördelning av skattebördan,
men vi vet att den omfördelning av
skattebördan, som regeringspartiet förordar,
i det väsentliga sker genom att
man ökar de skatter som stigit mindre
än andra. Det sker inte genom att man
väsentligt reducerar de skatter som har
höjts mest, tv observera att den sänkning
av den direkta inkomstbeskattningen
för vissa grupper som nu föreslås
ju till sin storlek inte är mer än
en ungefärlig kompensation för inflationens
skattehöjande verkan. Detta program
består alltså i att om skattetrycket
på något håll stigit mindre än på
andra håll skall det höjas. Därigenom
åstadkommer man en »omfördelning»
i den meningen, att höjningen av skattetrycket
blir så att säga mera likartad
över hela fältet. — Nu är det klart att
man när det gäller höjningen av det
kommunala skatteavdraget måste göra
en viss reservation, som jag emellertid
av tidsskäl inte skall närmare diskutera
här.

Det kan väl inte bestridas, att omsättnings-
och bränslebeskattningen betyder
en rätt hård extra belastning för
många mindre företagare: småhantverkare,
småindustriella och köpmän.
Många av dessa företagare gör inköp i
detaljhandeln även för sin drift och
drabbas därigenom av extra skatt.

Att det är en rättvisefråga att detaljhandeln
får ersättning för kostnaderna
har herr Kollberg utförligt framhållit.
Jag gläder mig åt att de andra oppositionspartierna
har anslutit sig till den
av herr Kollberg på ett tidigt stadium
framförda tanken på en sådan ersättning.

Till sist, herr talman, en fråga beträffande
spritbeskattningen! Reservanterna
anser att erfarenheterna från de senaste
årens skattehöjningar visar, att
man inte kan få in väsentligt mer peng -

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

ar på den vägen. Nu är det emellertid
så att de senaste åren har utmärkts av
en reaktion mot den konsumtionsstegring
som inträdde när motboken avskaffades
och försäljningen blev fri.
Precis som man förutsagt med ledning
av erfarenheterna från andra länder
har det inträffat en reaktion, varigenom
konsumtionen gått ned igen. Att
kurvan har varit nedåtgående från 1956
till 1959 är alltså näppeligen någon
verkan av skattehöjningarna — jag tror
att konsumtionens utveckling till övervägande
del har påverkats av denna reaktion
mot den första effekten av motbokens
avskaffande och endast till en del
påverkats av skattepolitiken. Därtill
kommer att propagandan för vinförsäljning
kan ha verkat i någon mån
återhållande på spritkonsumtionen. Det
är därför enligt min mening att göra
sig skyldig till ett allvarligt förbiseende
om man tror att nedgången i konsumtionen
under senare år till större
delen eller helt och hållet skulle bero
på beskattningen. Det finns mycket
som pekar i motsatt riktning.

Det förefaller emellertid som om den
nedgång i konsumtionen som har ägt
rum såsom en reaktion mot den tidigare
höjningen vid motbokens avskaffande
nu skulle ha avstannat. Under
andra kvartalet 1959 var konsumtionen
endast cirka 400 000 liter mindre än
samma tid 1958. Under tredje kvartalet
var konsumtionen praktiskt taget lika
stor dessa båda år. Det är alltså mycket
som tyder på att vi nu har kommit in
i ett läge av samma art som tidigare,
där konsumtionen inte utmärktes av
någon större priskänslighet, i varje fall
inte mycket större priskänslighet än
tidigare. Såvitt jag kan se finns del
ingen grund för något annat antagande
än det på vilket vi i folkpartiet hai
byggt vår motion.

Nu säger reservanterna gentemot högern,
att de tror att varje fördyring av
spriten kommer att minska konsumtionen,
såvida inte samtidigt andra varor

fördyras genom omsättningsskatten.
Här har tydligen omsättningsskatten en
alldeles särskild funktion, som jag endast
noterar — det är ju tankegången
i reservanternas yttrande.

Herr talman! Jag hörde att herr Hedlund
i televisionen även hade uttalat
sig om folkpartiets alternativ. Han
framhöll där, att medan centerpartiet
föreslog en extra saneringsskatt för två
år, ville folkpartiet höja folkpensionsavgiften,
inte med en halv procent utan
med 1,5 procent. Får jag därför bara
erinra om att skillnaden är den, att
folkpensionsavgiften enligt av alla, i
varje fall mer eller mindre i tystnad
godkända tankegångar skulle stiga med
ytterligare 1 procent den 1 januari
1961 i alla fall och att folkpartiförslaget
därför endast innebär en höjning
för tolv månader, medan däremot centerpartiförslaget
redan från början presenterats
som en extra skatt som skulle
vara i två år. Det är alldeles klart att
centerpartiet när dessa två år har gått
har ett alldeles speciellt problem med
hur man skall klara sig utan denna avgift.
Man kommer att ha det mycket
värre än vi andra — om man nämligen
fortsätter med sin nuvarande överbudspolitik
— när det gäller att få balans i
statens affärer.

Det är av stort intresse att erfara,
på vilka grunder centerpartiet bygger
sin optimism om att det skall kunna
klara vad de andra partierna möjligen
kan klara och dessutom klara någonting
som kostar en rätt stor summa därutöver.
Kan centerpartiet inte det, kommer
dess tillfälliga skatt på en procent
att bli bestående, och då är onekligen
jämförelsen mellan folkpartiförslaget i
vissa avseenden synnerligen haltande,
vilket jag till komplettering av herr
Hedlunds framställning här har velat
påpeka. Att det dessutom är den skillnaden
att centerpartiet lägger på en
hög bränslebeskattning och där gör gemensam
sak med regeringen i långa
stycken, och att man höjer postportot,

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

vilket kostar en hel del för företagsamheten,
är väl bekant.

Herr talman! Jag hörde herr Nilsson
i Svalöv som talade för högerpartiet
framföra en del kritiska synpunkter
på folkpartiets linje. Jag skall inte ta
upp någon närmare diskussion med
herr Nilsson i Svalöv, men låt mig bara
göra ett litet påpekande i stället för att
ingå på polemik.

Vi kan väl alla vara överens om, som
det har talats om så många gånger, att
om det barnbidrag avskaffas som infördes
för att ersätta en skatterabatt,
är det i realiteten detsamma som att
höja skattetrycket för barnfamiljerna.
Det betyder att barnfamiljerna får
mindre pengar att röra sig med. Detta
är icke någonting som rimligen bör betecknas
såsom en social subvention; det
är en åtgärd av helt annan typ. Om
man därför lägger de 375 miljoner kronor,
som högern vill ta från barnfamiljerna,
till de skattehöjningar som högern
föreslår, får man följande siffror
som anger innebörden av de olika partiernas
förslag.

Utöver besparingsförslagen, som jag
inte här närmare ingår på, vill högern
öka skattetrycket med 589 miljoner
kronor, folkpartiet med 567 miljoner,
centerpartiet med 885 miljoner och socialdemokraterna
med 1 155 miljoner.
Denna framställning visar — det tror
jag herr Nilsson i Svalöv är överens med
mig om — att det inte är så att högern
intar en särställning och vill sanera
statens affärer genom någon helt annan
reduktion av utgifterna än alla andra
för att slippa skattehöjning, utan högern
befinner sig, om man ser till realiteterna
vad den lokala skattesuinman
beträffar, i precis samma klass som
folkpartiet — jag skyndar mig dock att
tillägga att vår skattehöjning är väsentligt
mindre än centerpartiets och ännu
mycket mindre än regeringspartiets.

Det finns uppenbarligen två huvudlinjer
här. Den ena är utskottets, och
jag är glad över att kunna säga att den

Allmän varuskatt, m. m.

linjen bär tydliga spår av folkpartiets
motioner och de folkpartistiska utskottsledamöternas
bestämda uttalanden —
för att här uttrycka mig i underkant. Å
andra sidan har vi den socialdemokratiska
huvudreservationen. Karakteristiskt
för vår linje är — jag nämner här
endast fyra mera principiella synpunkter
— att vi vill ta ett steg i riktning
mot att göra socialförsäkringen till en
försäkring i högre grad än vad den
hittills varit, en utveckling som principiellt
kan motiveras med den stigande
levnadsstandarden i landet. Det är naturligt
att socialförsäkringen mer och
mer blir en försäkring och mindre någonting
som har subventionskaraktär.

För det andra vill vi beträffande bostadspolitiken
följa besparingsutredningens
linje, sådan den underskrivits
även av kända socialdemokrater, bland
andra herr Ericsson i Kinna. För det
tredje ser vi oss i dagens läge nödsakade
genomföra en rad besparingar och
företa en del smärre skattehöjningar.
Dessa besparingar blir hårdare och
snabbare genomförda än vad som i och
för sig skulle vara önskvärt, men regeringspolitiken
har här medverkat till
att skapa ett tvångsläge. Efter alla debatter
som förevarit hoppas jag ingen
bestrider att en regering har ett speciellt
ansvar utöver det, som vi alla har
som medlemmar av folkrepresentationen.

För det fjärde vill folkpartiet icke
lägga tunga bördor på kommunerna.
Detta skulle sannolikt endast få till effekt
att de som betalar kommunalskatt
fick vidkännas betydande höjningar.

Man kan givetvis säga att de schablonavdrag
vi förordar i viss mån betyder
en belastning på de kommunala
skattedragarna, men dessa bör då jämföras
med vad omsättningsskatten betyder
för kommunerna. Gör man det,
skall man finna att folkpartilinjen är
fördelaktigare för kommunerna och deras
skattebetalare än regeringens linje
är. Herr Ericsson i Kinna har ju nyss

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

framhållit att omsättningsskatten kommer
att betyda i genomsnitt 30 öre per
skattekrona för kommunerna.

Det socialdemokratiska greppet på
frågan är ett annat. Herr Sträng har
länge förberett sig genom att tala om
våra oerhörda budgetunderskott. Ju
större underskott han kunnat redovisa,
desto gladare har han varit, ty då har
svenska folket kunnat ingivas det intrycket
att man här måste tillgripa en
väsentlig ökning av skattetrycket. Jag
vill understryka vad som tidigare framhållits
i dag, nämligen att stat och kommun
efter kriget i skattehöjningar har
tagit mer än 50 öre av varje krona varmed
svenska folkets inkomster har stigit.
Med herr Strängs förslag skulle stat
och kommun under detta år ta mycket
mer än hela kronan. Jag vill för övrigt
vara ännu mer precis och säga, att om
man räknar med de skattehöjningar
som genomförts under efterkrigstiden,
så har stat och kommun tagit ungefär
55 öre av varje krona varmed svenska
folkets reella inkomst har stigit. Om
man ser bort från skattehöjningar, kommer
vi till en siffra mellan 40 och 50
öre.

Att nu införa eu omsättningsskatt på
4 procent som sedan mycket lätt, om
det skulle bli en socialdemokratiskkommunistisk
majoritet framöver, kan
höjas steg för steg ,vore onekligen att
öppna slussarna för en fortsatt ökning
av den del av svenska folkets inkomster
som passerar genom statskassan. I
folkpartiet vill vi inte vara med om att
förbereda och underlätta en politik av
detta slag. Samhället bör inte fortsätta
på den vägen. Vi fordrar i stället att
en sanering av statens finanser genomföres
och att man sedan målmedvetet
planerar för en skattesänkning. Detta
utesluter inte att vi kan bygga ut undervisningsväsendet
och vidta andra
nyttiga och nödvändiga åtgärder, ty de
kan finansieras med den automatiska
inkomstökning som inträder, när svens -

ka folkets inkomster stiger och statens
inkomster därmed växer.

När vi från folkpartiet talat om ökade
resurser åt undervisning och forskning,
så har man under den senaste tiden,
jag vet inte hur många dussin
gånger, skrivit i den socialdemokratiska
pressen: Se där, då måste ju staten ha
mera pengar! Underförstått alltså höjda
skatter. Nej, ingalunda! Det finns utrymme
för en expansion på till exempel
undervisningsväsendets och forskningens
område genom användande av
en del av den automatiska inkomststegringen
för statskassan. Likaså bör en
del kunna användas för successiv skattesänkning,
även om denna inte kan
ske i hastig takt.

Det är begripligt att socialdemokraterna
inte tycker att det gör någonting
om mer och mer av folkets inkomster
passerar statskassan. Har man den tro
på staten och det allmänna, som socialdemokraterna
har, så är detta kanske en
naturlig konsekvens. Men för den som
har en liberal samhällsuppfattning ter
det sig annorlunda. Att införa en omsättningsskatt
nu vore enligt min mening
att sätta ett instrument i händerna
på regeringen för fortsatta höjningar
upp till sex, åtta eller tio procent, som
man har i en del andra länder. Det vore
att riva ned det stängsel som hittills
hållit finansminister Sträng borta
från vissa skatteökningsmöjligheter.
Herr Sträng har i stort sett betat av
de marker som hittills varit tillgängliga,
och nu kastar han längtansfulla
blickar in på andra fält, hittills omgärdade
av stängsel som hållit honom
borta, nämligen frånvaron av en generell
varubeskattning. Jag förstår att
herr Sträng, som tycker sig se ett högt
och saftigt gräs växa på dessa ängar,
längtar dit från de trakter han förut
vandrat på och där det nu inte finns
så mycket mer att ta av, vilket han själv
har påpekat. Men herr Sträng har för
stor aptit! Jag litar inte på honom och
vill inte vara med om att ta bort detta

Torsdagen den 26 november 1959 fm. Nr 28 49

stängsel och släppa in lionom till det
höga och frodiga skattegräs som han
ser för sig på dessa fält. Det vore riktigare
att sätta landets finansminister
på en försiktig avmagringskur, vilket
ju är så modernt på många håll för
närvarande. Det tror jag skulle ha en
nyttig inverkan på hans dispositioner
beträffande de statliga utgifterna.

Jag är övertygad om att en politik
som innebär att man målmedvetet går
in för att inte öka skattetrycket utan
hålla sig inom ramen för resurserna
inte skulle minska det svenska samhällets
prestationsförmåga. Det skulle
tvärtom vara till gagn för medborgarna.

Herr ERICSSON i Kinna (s) kort genmäle: Herr

talman! Jag utgår från att chefen
för finansdepartementet kommer
att ta upp debatten med herr Ohlin beträffande
de stora principerna för varubeskattningen,
och därför skall jag
nöja mig med att komma med erinringar
på ett par punkter i hans anförande.

Herr Ohlin har tidigare anmärkt, och
han gör det även nu, på att man blandar
samman folkpartiet med övriga oppositionspartier.
Han pekar på att vi i
reservationen skrivit om motionerna på
ett sådant sätt att man kan tro att folkpartiet
är med på alltsammans. Till mitt
försvar vill jag då säga, att när jag yttrade
mig här på förmiddagen, nämnde
jag högern och centerpartiet när det
gällde bostäderna. Jag vet emellertid
inte vem herr Ohlin polemiserar emot,
om det är mot vad som skrivits i någon
tidning eller om det är mot utskottsutlåtandet.
Jag vet att herr Ohlin har för
vana att vilja hålla isär folkpartiet från
de övriga oppositionspartierna. Det har
vi märkt på många sätt i utskottet också.
Det är nämligen riktigt som herr Ohlin
konstaterar att det mesta av det som står
i utskotts utlåtandet härrör från folkpartiet,
med undantag för det avslagsyrkande
de borgerliga har gemensamt. Sedan

Allmän varuskatt, m. m.

mera. Jag vill bara konstatera detta som
ett faktum.

Jag kan förstå att herr Ohlin vill ha
en särställning för folkpartiet. Det finns
annars sakskäl som tyder på att om man
vill spara 120 miljoner kronor t. ex.
på sjukförsäkringsbidragen påverkar
detta kanske inte direkt dem som ligger
sjuka med sjukförsäkringens konstruktion.
Nu har herr Ohlin förklarat
varför han vill ha denna besparing. Han
säger att han vill ha mera försäkringsinässiga
former i vår socialförsäkring.
Vi vet att han vill höja folkpensionsavgifterna
med 300 miljoner och försämra
sjukförsäkringsbidragen med 120 miljoner,
ty det blir mera försäkringsmässigt.
Jag vill inte bestrida detta faktum.

Jag förstår inte vad herr Ohlin har att
anmärka på i reservanternas skrivning
beträffande alkoholhaltiga dryckers beskattning.
Jag utgår från att herr Ohlin
vet ungefär hur hans eget förslag tar sig
ut i verkligheten och hur det kommer
att verka med den varubeskattning regeringen
föreslagit. Min uppfattning är att
de båda förslagen inte skiljer sig så
mycket från varandra i vissa avseenden,
i andra avseenden däremot mera. Jag
delar herr Ohlins uppfattning när han
säger att vi inte vet hur det går med
konsumtionen av alkoholhaltiga drycker
framöver. Men vad polemiserar herr
Ohlin emot? När vi säger att vi vill ha
varubeskattning, anser vi att vi inte kan
ta undan alkoholhaltiga drycker från
denna. Jag kan tala om att under de tre
första kvartalen i år har omsättningsskatten
på spritdrycker givit sju miljoner
mera och omsättningsskatten på vin
sex miljoner mera, summa tretton miljoner
kronor. Man kan alltså inte vänta
att det skall bli alltför stora inkomstökningar
där.

Jag vill tala om för herr Ohlin att jag
står för mitt engagemang i besparingsutredningen.
Jag har sagt att jag utgår
från att regeringen kommer att pröva
förslaget, och vad den kommer fram till
vid sin prövning kan jag inte svara på.

har man inte kunnat enas om något
4 — Andra kammarens protokoll 1959. Nr 28

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterade med
tillfredsställelse att bevillningsutskottets
ärade ordförande står för vad han skrivit
under i besparingsutredningen. Detta
är värdefullt för oss, tv då kan vi
hänvisa till att herr Ericsson i Kinna,
före detta socialminister, har den inställningen.
Det torde väl då bli svårt
för den socialdemokratiska propagandan
att försöka måla ut folkpartiets ställning
i bostadsfrågan såsom varande höjden
av en asocial inställning.

Får jag vidare beträffande vad som
skrivits om de olika motionerna påpeka,
att det står på sid. 93 tredje stycket något
om »propositionens förslag och de i
de borgerliga partimotionerna framlagda
. ..»

Tre meningar därifrån står det: »Ett
bifall till dessa motioner skulle sålunda
innebära att barnfamiljer, sjuka och de
hushåll, som bor i fastigheter av viss ålder,
skulle få bära huvudbördan av den
nödvändiga budgetåtstramningen.»

Jag tolkar herr Ericsson så, att han
faktiskt indirekt tog avstånd från detta
yttrande såsom icke överensstämmande
med de verkliga förhållandena, och
att de därför, om man får använda herr
Strängs terminologi, inte är förenliga
med anständigt uttryckssätt.

Herr HJALMARSON (h):

Herr talman! För att det inte skall
uppstå någon som helst risk för att någon
skall sväva i tvivelsmål om vad högerpartiet
har föreslagit, om de förslag
som vi själva som parti står för, skall
jag be att få börja med att erinra om
de fyra stora posterna i vårt besparingsprogram.
Utöver dessa poster innehåller
detta program en rad smärre förslag
till begränsningar på olika punkter, men
de fyra stora huvudposterna, som bildar
kärnan i vårt alternativ till regeringens
förslag till omsättningsskatt och
höjda priser, är följande.

Den första huvudpunkten avser en

kraftig reduktion av de generella, icke
behovsprövade bostadssubventionerna.
För att det inte skall bli några missförstånd
mellan herr Ohlin och mig, skyndar
jag mig att genast tillägga, att vi på
denna punkt har gått längre än folkpartiet.
Centerpartiet och högern har på
denna punkt gått ungefär lika långt.

Den andra huvudpunkten är förslaget
att förlänga den nuvarande karenstiden
i sjukförsäkringen från 3 dagar till 7 dagar,
utom för olycksfall i arbete, där vi
föreslår att man skall återgå till den
gamla bestämmelsen att ersättning skall
utgå redan från och med första dagen.
I detta sammanhang har vi också föreslagit
en höjning från 3 till 5 kronor av
det s. k. karensbeloppet för läkemedelsrabatterna.
Dessa förslag på sjukförsäkringsområdet
skapar tillsammans underlaget
för en väsentlig minskning av statens
bidrag till sjukförsäkringen.

Den tredje stora huvudpunkten i vårt
besparingsprogram är förslaget om en
begränsning av subventionerna till kommunerna
för de höjda ortsavdragen, en
begränsning i stil med vad besparingsutredningen
tänkt sig. Jag erinrar parentetiskt
om att regeringens förslag till
omsättningsskatt skulle medföra en utgiftsökning
för kommunerna, som i varje
fall inte understiger 100 miljoner
kronor.

Den fjärde huvudpunkten är förslaget
om slopande av det första barnbidraget.
I och för sig, herr Ericsson i Kinna,
är en tvist om termer och uttryck alltid
tämligen meningslös. Om någon vill
kalla något, som är och förblir en sänkning
av statens utgifter, för skatteskärpningar,
så må han gärna göra det. Vi
slåss ju i alla fall inte om ord. Enligt
vår uppfattning är det emellertid fel att
kalla barnbidragen skattelättnader och
ett förslag att ta bort första barnbidraget
för skatteskärpning. Lika litet som något
annat bidrag, tidsbestämt eller inte,
fungerar barnbidraget, vare sig ur familjens
eller ur samhällets synpunkt
som en skattelättnad. Det kan inte er -

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

sätta de skattelättnader, som vi just nu,
därför att nya konkurrensbetingelser
håller på att växa fram, skulle vara i
mycket starkt behov av.

Det värsta omdöme, som kan ges om
ministären Erlanders fögderi är att detta
slutar i början av en ny period av
väldiga och oavbrutna skattehöjningar,
precis när all omsorg om penningvärde,
om konkurrenskraft och sysselsättning
borde göra skattesänkningar självklara.

Låt mig, herr talman, börja med ett
medgivande. Vi i högerpartiet hade
tänkt oss att kombinera vårt förslag om
första barnbidragets borttagande för familjer,
där båda föräldrarna lever och
har hälsan, med åtgärder, som skulle
motverka effekten härav för flerbarnsfamiljerna.
Det är där svårigheterna att
finna utrymme för barnkostnaderna
inom en liten inkomsts trånga ram är
så väsentliga, att samhället främst bör
engagera sig. Vi har tidigare framlagt
förslag därom och samordnat dessa med
de åtgärder vi samtidigt föreslog för att
hindra framväxandet av en statsfinansiell
kris. Det enda gensvar vi rönte var
en regeringsdeklaration om att den som
såg risker för en statsfinansiell kris, såg
spöken mitt på ljusa dagen. Den kris,
som aldrig skulle komma, har nu kommit,
och den är av så förödande skärpa,
att vi helt enkelt tvingats att avstå från
att nu aktualisera våra förslag till flerbarnsfamiljernas
gagn.

Detta betyder inte, att dessa förslag är
borta ur diskussionen mer än för ögonblicket.
Varför framför vi dem inte just
nu? Därför att vi icke vill vara medansvariga
till en inflationsdrivande finanspolitik,
som är möjlig bara därför
att staten har sedelmonopol, därför att
vi inte tror på möjligheterna att göra
staten solid genom att pressa av medborgarna
mera pengar, därför att nio
större anslagsposter i budgeten svarar
för mer än 60 procent av dess utgifter.
Av dessa nio poster är fyra absolut
bundna. På alla de övriga sparar vi intill
gränsen för det möjliga. Vi sparar

Allmän varuskatt, m. m.

på de återstående utgifterna, små och
stora, men med förslag vilkas följder
och genomslagsmöjligheter vi noggrant
har redovisat. Vi har icke ett ögonblick
försökt dölja för någon människa, att
inte våra förslag kommer att märkas.
Trots att vi driver ett besparingsprogram
av denna art, kan vi inte nu finna
utrymme för vår familjepolitik, höjda
ortsavdrag för familjerna, kompletterade
med barnbidrag, med särskild hänsyn
tagen till flerbarnsfamiljerna.

Naturligtvis är vi i högerpartiet fullt
medvetna om de s. k. partitaktiska riskerna
av att säga: Enligt vår uppfattning
kan och bör en familj på sin arbetsinkomst
klara ett barn utan statsbidrag.
Så allvarlig är den statsfinansiella
krisen, att flerbarnsfamiljerna
måste vänta, tills den är botad, inte bara
undansmusslad. Men, herr talman,
vad vi gör är helt enkelt att vi satsar
hårt på människornas förmåga att se
längre än statsbidraget räcker.

Hävdar man att ett generellt statsbidrag,
till vilken typ barnbidragen hör,
är en skattelättnad, är detta ett uttryckssätt
som leder till minst sagt märkliga
resultat. Den människa kan få betydande
skattelättnader, som över huvud taget
inte betalar skatt. Ju högre levnadsstandard
vi får, desto högre bidrag
skall vi ha, och ju högre statsbidrag vi
har, med andra ord ju högre statsutgifter
vi har, desto lägre skatter skall vi få.
Det helt avgörande är jo ändå, herr talman,
detta att de generella statsbidragen
är utgifter för staten, och de är utgiftsdrivande.
De är därmed i nuvarande
läge och för så lång tid framöver
som vi kan överblicka inflationsdrivande.
Det är varje utgift och i synnerhet
varje utgiftsökning, som saknar täckning.

Regeringen kräver att denna täckning
skall ges i oavbrutet skärpta skatter.
Vad betyder detta i praktiken? Den socialdemokratiska
finanspolitiken exploderar
i år i kravet på den största
skattehöjning vi haft i fredstid. Man bo -

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

gär en budgetsaneringsavgift på mer än
en miljard kronor, pengar nog för femton
utrikesdepartement med alla underlydande
organ över hela världen. — Jag
säger inte detta för att speciellt inleda
någon diskussion med herr Undén just
på detta stadium. — Man gör detta, men
man gör det bara som en början. Redan
nu måste vi, om herr Strängs egna siffror
är riktiga, räkna med att den socialdemokratiska
regeringen vart annat
år måste höja källskatten till staten med
mer än 10 procent. Det går inte. Det
går inte med inflation och absolut inte
utan.

De direkta skatterna är omöjliga att
höja, medger regeringen i dag, efter att
i åratal ha förnekat alla bevis härför.
Om denna regering är regering om tre,
fyra år, vilket skulle vara något av en
riksolycka, så kommer den att bli tvungen
att deklarera: De indirekta skatterna
går inte heller att höja mer. Då är också
den vägen definitivt stängd.

Skall vi vänta på den dagen? Nej,
herr talman, nöjet att se socialdemokratisk
politik avslöjad i all sin sakliga
orimlighet får inte kosta minst en
ny engångsintlation och en statsskuld,
som intill tredje och fjärde led belastar
våra efterkommande!

Vår statsskuld är löjligt liten, säger
finansministern med några ord som
han lånat av en nationalekonom, känd
för sina lika spirituella som föränderliga
uttalanden. Att statsskulden skulle
vara löjligt liten torde emellertid finansministern
få svårt att övertyga människorna
om i ett land där vi nästa år
måste ut med mer än 250 kronor
per skattebetalare för att klara finansministerns
räutor och där risken är att
denna räntebetalningsskyldighet för en
familj med 200, 300 kronor i veckan
stiger framöver med 40 kronor om året.

Inflation är alltid en olycka, särskilt
tung att uthärda för familjer med
många munnar att mätta men hårt begränsade
inkomster. En inflation nu är
värre än någonsin. Den går inte att

kompensera — inte om vi vill bevara
sysselsättning och arbetsförtjänster. Att
inflationen beror på regeringens behov
av »inkomstförstärkningar» struntar
våra kunder ute i världen i. De frågar:
Vad kostar det att få en dammsugare
gjord i Sverige? De säger inte: Varför
kostar det mer att få den hos er än hos
era konkurrenter? Och inte heller säger
de: Jaså, ni har ordnat ihop en inflation
hemma hos er för att kunna betala
184 miljoner om året i statsbidrag
till familjer, som har ett barn. Naturligtvis
skall vi, som aldrig funderat på
att införa något barnbidrag för första
barnet, betala ett högre pris för era
varor. Vi är solidariska. Nej, det säger
inte våra kunder ute i världen. De påpekar,
att kan vi inte konkurrera, får
vi ta konsekvenserna -—- färre och
mindre beställningar.

Vem går det ut över? Jo, över alla,
men mest över familjerna. Var betyder
det mest att hushållspengarna har ett
fast värde, inte ett som sjunker vecka
efter vecka? Jo, i de stora hushållen,
där man har många hemma kring matbordet.

Vi i högerpartiet minskar barnbidragen
med 400 kronor. Vi säger: Detta
måste vi göra, annars kan vi inte med
våra utgångspunkter lova familjerna
att slippa omsättningsskatt och inflation.
Vi kan inte med hel täckning tro
på utsikterna till full sysselsättning.

Regeringen säger: Vi har en bättre
lösning. Regeringen vill få oss att tro
att den har en lösning som är mindre
krävande med höjda eller oförändrade
statsbidrag.

Herr talman! De som tror på bidragsvägen
skall naturligtvis välja regeringens
linje. Men man skall komma ihåg att
det inte alltid är presentkartongerna
som innehåller de bästa varorna.

Vi måste få precis samma räknestycke
som regeringen att gå ihop, täcka precis
samma brist mellan statens utgifter
och inkomster, eller också skall vi medge,
att vi är beredda att trycka sedlar

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

för att klara saken. Någon tredje utväg
ges inte. Regeringen talar om att den
tanker belasta barnfamiljerna med en
börda, som motsvarar extra utgifter för
en tvåbarnsfamilj på 200 kronor om
året, om denna familj har vanliga inkomster.
Det finns en miljon barnfamiljer.
Detta ger alltså finansministern
200 miljoner — mindre än en sjättedel
av vad han behöver. Men de andra fem
sjättedelarna iå? Ja, dem talar man inte
om. Man beskriver i stället i bilder
och diagram hur hårdhjärtat högerpartiet
är. Ger det ministären Erlander
täckning för fem sjättedelar av dess katastrofala
budgetbrist? Är det något svar
på frågan: Hur ställer sig den rent konkreta
och påtagliga framtiden för en
vanlig svensk familj, för svensk ungdom,
för svenska sparare, för envar i
detta land, om regeringen får sina
skatter igenom — nu och framdeles?
4 procents omsättningsskatt i år, minst
6 procents om ett par år och sedan allt
mer och mer till finansministern, på
varje kassakvitto i varje butik.

På vilket sålt man höjer skatterna fäller
inte utslaget. Stigande statsutgifter
och stigande skatter ger ofrånkomligen
stigande priser, ger inflation. Familjerna
i detta land skall då komma ihåg
att 2,2 procents inflation ovanpå regeringens
nya skatter kostar en barnfamilj
med vanlig löntagarinkomst mer
än borttagandet av första barnbidraget.
Finansministern talar nu om en »engångsanpassning»
av skatterna. På ett
kusligt sätt känner vi igen det där ordet,
herr Sträng. Förra gången herr finansministern
talade om engångsanpassning
blev denna mer än dubbelt
så stor som regeringen högtidligen hade
lovat — inflationen blev på ett enda
år tio gånger större än vad som behövs
för att det första barnbidraget skall försvinna
för varenda familj här i landet!

Det är, herr talman, denna tryckande
osäkerhet och otrygghet som är regeringens
alternativ till högerpartiets

Allmän varuskatt, m. m.

klara och uppriktiga besparingsprogram.

När vi ställer frågor till regeringen
brukar den säga: Det kan vi inte svara
på, vi måste ha tid att tänka igenom saken.
Och det förstår jag. Den 30 september
ställde vi under förhandlingarna
om det ekonomiska läget två frågor till
finansministern. Vi undrade: »Hur mycket
pengar behöver finansministern
låna i år? Finns det några möjligheter
att låna dessa pengar utan att öppna
dörrarna för inflationens olycka?»

Finansministern lovade att grubbla.

Den 28 oktober upprepade vi frågorna
här i kammaren. Finansministern
grubblade, åtminstone såg han grubblande
ut. Den 6 november ställde vi samma
fråga skriftligen i vår stora partimotion.
Herr Sträng har sedan dess talat,
men just på denna punkt har han tigit
som muren, och dock har den svåra situationen
sedan dess blivit än värre.

Förutom allt annat står regeringen nu
inför den oavvisliga skyldigheten att
omgående betala igen nära 1 000 miljoner
kronor — nära nog lika mycket
som den tar in under ett helt år på sina
nya skatter — till skattebetalarna, av
vilka man lånat pengarna genom för
högt uttag av preliminärskatt. Vi vet
redan nu mycket väl, att de restskatter
som skall betalas in under våren
inte på långt när uppväger det belopp
som regeringen skall ge ut i december.

Några pengar har regeringen som
vanligt inte. Varifrån skall den få dem?
Har finansministern grubblat färdigt,
så att han kan svara? Vi i högerpartiet
har föreslagit vår väg. Erbjud människorna
att köpa statens aktier i LKAB
och knyt ihop detta erbjudande, som är
riktigt som ett led i den ekonomiska
demokratiseringsprocessen, med människornas
skattefordringar på staten.
Det gör vi aldrig, svarar regeringen,
som principiellt föredrar, att ett stort
bolag, som tillhör hela svenska folket,
till sin högsta instans har en bolags -

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

stämma, där en person, en statssekreterare
från kungl. finansdepartementet,
bestämmer. Då vet vi alltså det.

Vad vi inte vet något om är hur regeringen
skall få sina många hundra
miljoner. Vet regeringen själv något
om den saken i dag?

Från den 1 juli 1950 till den 30 juni
1958 har medborgarnas och företagens
utgifter för skatter till staten ökat med
7 388 miljoner kronor, eller med ett
belopp som motsvarar två hela års källskatt
till staten. Har vi fått ett fast
penningvärde? Nej! Kronan har förlorat
ungefär en tredjedel av sitt värde.
Har vi genom dessa väldiga inkomstökningar
fått ordning och reda i statens
affärer? Nej! Vi har fått en statsfinansiell
kris, som helt enkelt är orimlig,
och vi har fått utgifter, som föder
nya utgifter och nya skatter.

Vilken är slutsatsen? Att vi bara inte
kan fortsätta som hittills. Vi måste
välja besparingarnas och beskärningarnas
väg. Det finns ingen annan. För oss
i högerpartiet är ingen särskild besparingspost
något villkor vare sig för
samverkan eller för samarbete. Men ett
besparingsprogram, som räcker och som
utan skärpningar i det sammanlagda
skattetrycket ger oss täckning för statens
löpande utgifter, det, herr talman,
är ett villkor.

Herr talmannen hade nu återtagit ledningen
av förhandlingarna.

Herr HEDLUND (ep):

Herr talman! Vi har väl numera litet
var hunnit göra oss förtrogna med den
nuvarande statsfinansiella situationen.
Den är inte behaglig, men vi är inte
längre överraskade. Om någon däremot
för tre, fyra år sedan hade sagt att det
skulle komma att se ut på detta sätt,
hade vi knappast trott honom. På den
tiden fanns det tämligen hyggligt med
pengar i statens kassakista och det rådde
stor optimism över lag med en be -

nägenhet för att på förhand överinteckna
väntade inkomstökningar.

Utvecklingen har emellertid blivit en
annan än vi trodde. En ganska måttlig
konjunkturdämpning har varit tillräcklig
för att de vackra planerna skulle
gå om intet. Det beror visserligen inte
bara på konjunkturdämpningen utan
sammanhänger också med det förhållandet
att vi inte planerat på längre sikt
utan handlat efter ett årsprogram.

I dag räcker inte pengarna. Finansministern
vill skaffa pengar genom en
fyraprocentig omsättningsskatt på alla
varor och en höjning med fem öre
av skatten på bensin, höjning av skatten
på brännolja m. m. På det sättet
får han in 1 600 miljoner kronor. Sedan
ger han ut cirka 300 miljoner till
somliga skattebetalare som skattelättnad.
Helhetsintrycket av hans förslag
är att han avser att låta statsutgifterna
fortsätta att stiga med ett ytterligare
skattetryck som följd.

Centerpartiet menar att detta inte kan
gå för sig. Man måste se till att få kalkylerna
i balans med verkligheten. Vi
kan inte tillåta en statlig utgiftsexpansion
av sådan omfattning, att skattetrycket
ständigt stegras. Det måste bli
en annan tingens ordning.

För det första måste vi ha en sanering
av statsbudgeten så snart det kan
vara möjligt. För det andra måste åtgärder
vidtas så att vi inte återigen hamnar
i en motsvarande situation. Vi måste
med andra ord få fram en långtidsplanering
av statens utgifter och inkomster.

Vid saneringen av budgeten lägger vi
inom centerpartiet huvudvikten på två
saker. Vi vill ha nära nog totalstopp för
nya utgifter som inte är ofrånkomliga.
Till de ofrånkomliga räknar vi bl. a.
dem som har utlovats. Stoppet skall
gälla intill dess vi fått ordning och reda
i statens affärer, alltså intill dess
inkomsterna täcker de utgifter vi har
åtagit oss. över huvud taget vill vi inom
centerpartiet inte vara med om ytterli -

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

gare statlig expansion på bekostnad av
ökat skattetryck.

Låt mig så göra några reflexioner
kring vad som kan vara nödvändigt eller
inte för staten att syssla med. På en
del områden är vi alla ense därvidlag.
Men på andra är meningarna delade.
Jag nämner sådana saker som barnbidrag,
skolmåltider, lagfäst tjänstepension.
Det är alltså en omstridd fråga hur
gränsdragningen bör ske. Vi i centerpartiet
accepterar under inga förhållanden,
att staten skall lägga sig i både
det ena och det andra. Men man kan
heller inte bara oavbrutet framhålla, att
den enskilda människan skall sköta sig
själv och inte ha något gemensamt med
andra. Det kan ingen människa, hur
rik och duktig hon än är. Vi anser att
vad den enskilda människan klarar lika
bra själv, det skall samhället inte lägga
sig i. Parollen bör bli: staten skall
inte lägga sig i människornas angelägenheter
med mindre människorna själva
vill det, därför att det gäller en uppgift
som klaras bättre gemensamt.

Sedan vet vi alla att vi har en hel
del behov som gäller perioder i en
människas liv, då hon helt enkelt inte
kan klara sig själv, barndom, sjukdom,
ålderdom, oförvållad arbetslöshet.

Låt mig så något uppehålla mig vid
den principiella bakgrunden till centerpartiets
alternativ. Under femtiotalet
har vi upplevt en fortgående expansion
inom den offentliga sektorn. Före det
andra världskriget tog de offentliga investeringarna
i anspråk ungefär 7 procent
av nationalprodukten för att nu
mot slutet av femtiotalet nästan fördubbla
sin andel. Även den offentliga
konsumtionen har ökat kraftigt och tar
nu tillsammans med investeringarna i
anspråk omkring fjärdedelen av nationalproduktionen,
om man då undantar
de s. k. transfereringarna d. v. s. folkpensioner,
barnbidrag etc. Den fråga
man nu inför sextiotalet ställer sig är
oni denna expansion — jag stryker under
expansion framöver, ty de gamla

Allmän varuskatt, m. m.

utgifterna har vi alla i stort sett varit
med om — av den offentliga sektorn
på något sätt skulle vara ödesbestämd.

Naturligtvis är vi på det klara med
att den fortgående samhällsutvecklingen
kan ställa vissa ökade anspråk på
den offentilga sektorn — jag tänker på
undervisning, forskning, kommunikationer.
Men samtidigt menar vi också,
att inkomststegringen har på många
områden kunnat minska behovet av statens
insatser och att man här har anledning
att vidta en omprövning av hela
problemkomplexet.

Centerpartiet har med sitt alternativ
till lösning av den statsfinasiella krisen
inte blott velat dokumentera sin
uppfattning om att en snabb budgetsanering
är av nöden, utan även betona
att vårt samhälle befinner sig vid
ett vägskäl, såtillvida att en permanent
höjning av skattetrycket inte kan komma
i fråga enligt vår mening.

En sanering av budgeten genomföres
emellertid inte i en handvändning,
men vi måste söka få erforderlig balans
på kortast möjliga tid. Centerpartiet
räknar i sitt alternativ med att nästa
budgetår minska gapet i budgeten
med i runt tal en miljard kronor. Men
därmed är inte saken färdig. Visserligen
kan inte budgeten för därpå följande
år nu helt överblickas och man
måste alltid ta hänsyn till att konjunkturförändringar
kan inträffa, som påverkar
budgetbalansen. Man måste
emellertid räkna med att en miljardförstärkning
kommer att bli i knappaste
laget för budgetåret 1961/62, om
man inte med stor energi tillvaratar
de ytterligare besparingsmöjligheterna.
Vårt alternativ bygger på att sådana
besparingar skall genomföras. Det är en
förutsättning för att de av oss föreslagna
tillfälliga inkomstförstärkningarna
skall kunna avvecklas inom rimlig tid.
För vår del räknar vi med att de tillfälliga
inkomstförstärkningarna skall
kunna avvecklas efter två år, kanske
till någon del redan efter ett år.

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

Vårt alternativ som innebär en förbättring
av budgeten med cirka 1 300
miljoner kronor, dels genom besparingar
och dels genom inkomstförstärkningar,
ger också möjlighet att hålla
löftena till folkpensionärerna.

I fråga om formerna för saneringen
har vi sökt undvika sådant som drabbar
eftersatta områden eller dem som
har det klent ställt ekonomiskt på grund
av stor försörjningsbörda eller dylikt.
Vi har också beträtt sådana vägar att
det inte fordras någon ytterligare dyrbar
administration eller särskilt krångel
med skatteuppbörd och liknande. Våra
förslag kan inte heller sägas innefatta
åtgärder som är nämnvärt inflationsdrivande.

På besparingssidan är bostadssubventionerna
den största posten med ett par
hundra miljoner kronor i besparing.
En sänkning av statsbidraget till sjukförsäkringen
—■ utan försämring, det
vill jag stryka under, av förmånerna, de
sjuka drabbas ej — ger ett hundratal
miljoner. Diverse mindre besparingar,
såsom lägre ålder för barnpension,
driftbidraget till SJ o. s. v. ger ytterligare
ett hundratal miljoner. Och —
som jag sade —- vi avser att även i fortsättningen
tillvarata alla möjligheter till
rimliga besparingar.

Detta gäller i hög grad den statliga
förvaltningen och administrationen. Regeringsförslaget
medför däremot en ytterligare
ansvällning genom bl. a. ökade
administrationskostnader för omsättningsskatten.
Vi vill gå den motsatta
vägen, förenkla och uppnå besparingar
inom förvaltningen.

Vad det sedan gäller inkomstförstärkningarna
har vi främst gått in för att
öka inkomsterna från de s. k. punktskatterna.
I första hand är det höjningar
på umbärliga varor såsom sprit och tobak
och vissa lyxartiklar, men vi kan
också acceptera någon ökning av skatten
på eldningsolja och kol och koks
under förutsättning att det blir en tillfällig
sak under den period, som är nöd -

vändig för budgetsaneringen. Vi föreslår
också en höjning av folkpensionsavgiften
med en halv procent.

Vidare har vi föreslagit en särskild
budgetsaneringsavgift. Den har kallats
för skattesänkningsskatt på sina håll,
och det är inte så tokigt, eftersom den
är avsedd att underlätta en skattesänkning
som vi menar skall genomföras senast
om två år, och den skall utgå med
en procent på fysiska personers beskattningsbara
inkomster och med två procent
på juridiska personers beskattningsbara
inkomster. Den totala inkomstförstärkningen
blir här 885 miljoner
kronor. Tillsammans med de besparingar
vi föreslagit kommer vi upp till
ungefär 1,3 miljarder. Det är i dagens
läge en stark budget, men jag vill påpeka
att vi då har räknat med en större höjning
av folkpensionerna än besparingsutredningen.

I fråga om minskningen av bostadssubventionerna
har man från en del håll
framhållit, att den kommer att leda till
hyresstegringar och att den därför är
socialt orättvis. Det blir säkert hyresstegringar
för somliga hyresgäster, men
däremot bestrider jag att det skulle bli
fråga om en social orättvisa. Det är snarare
tvärtom. Det kan inte vara rimligt
att skattebetalarna, små och stora, fattiga
som rika, medels sin skatt skall vara
med om att betala hyrorna för andra
och då även till människor med mycket
stora inkomster.

Det är ju ingen nyhet att vi i centerpartiet
vill avveckla dessa generella subventioner.
Däremot vill vi inte avskaffa
det bostadsstöd, som är socialt motiverat.

Och det kan inte vara riktigt att staten,
bara för att den en gång har givit en
subvention, skall fortsätta att betala ut
den i all framtid — eller att man, för
att man en gång har fått en subvention,
också skall få den i fortsättningen. Både
staten och skattebetalarna har bättre
användning för sina pengar än att ge
subventioner till sådana som inte har be -

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

hov av dem. På detta område måste staten
liksom på andra områden ställa frågan:
Är det här pengarna hehövs bäst?

En grundläggande förutsättning för
att vi skall få ordning på statsfinanserna
är att vi visar stor återhållsamhet med
utgifterna i fortsättningen. Det måste
bli något av ett utgiftsstopp. Varje gång
frågan om en ny utgift kommer upp
måste vi fråga oss: Finns det en angelägnare
uppgift för staten nu? Kan vi
inte vänta med det här ett tag?

Vi måste också visa återhållsamhet
inför vad man kallar automatiska utgiftsökningar.
Finansministern säger i
propositionen, att automatiska utgiftsökningar
inte är ett entydigt begrepp.
Nej, det är riktigt, och just därför måste
vi se upp på den här punkten. Det
ligger nära till hands att de som älskar
pengar för det och det ändamålet söker
få in så mycket som möjligt under automatikens
täckmantel i vetskap om att
det då blir lättare att få anslaget beviljat.

En grundläggande förutsättning för
sundare statsfinanser är också, som jag
nämnt, en planering på längre sikt.
Riksdagen tar ju nu ställning till frågorna
för ett budgetår i taget.

När man började med att förelägga
riksdagen konjunkturprognoser som
vägledning för bedömning av skilda frågor,
betraktades detta på många håll
som en stor fördel. Andra sade att det
egentligen inte var någonting att ha. I
dag tror jag de flesta anser, att det är
mycket värdefullt att ha dylika långtidsprognoser.

Vid vårriksdagen framförde centerpartiet
förslag om en långtidsplanering
av budgeten. Man var då kallsinnig från
regeringshåll, men nu har besparingsutredningen
enhälligt — alltså även med
de socialdemokratiska ledamöternas bistånd
— förordat en sådan långtidsplanering.

Detta var den ena sidan av saken, utgiftssidan.
1 fråga om den andra sidan,
inkomstsidan, vill jag stryka under vad

Allmän varuskatt, m. m.

jag redan sagt, nämligen att det gäller
att få skattetrycket att stanna vid en
rimlig nivå. Men det är också en fråga
om skattesystemets konstruktion. Ingen
av oss kan säga, att det nuvarande skattesystemet
är en genomtänkt enhet. Det
är ju tvärtom så, att vi har tagit skatt
på skatt allteftersom behoven har anmält
sig, och vi har då inriktat oss på områden
där det varit lättast att få in
pengar. Men jag är övertygad om att en
prövning av hela skattesystemet och
dess konstruktion bör komma till stånd.
Det gäller inte bara den statliga delen
utan också den kommunala, det gäller
avvägningen mellan statlig och kommunal
skatt och avvägningen mellan direkt
och indirekt beskattning.

När man granskar oppositionspartiernas
alternativ, ser man att det finns både
sådant som förenar och sådant som
skiljer. Vi är ense om att tillbakavisa
omsättningsskatten. Vi står varandra i
princip nära i fråga om vissa besparingar
och vissa inkomstförstärkningar,
men i fråga om andra besparingar finns
det skiljaktigheter.

Låt mig nu säga några ord om besparingarna.
Jag skiljer här i första hand
ut sådana besparingar i statsutgifterna
som direkt överflyttas på kommunerna.
Det är ju ingen besparing för skattebetalarna.
De får betala ut beloppet i form
av kommunalskatt och landstingsskatt i
stället. Vilka poster i besparingsförslagen
är av denna beskaffenhet? Först
kommer naturligtvis minskningen av
skatteersättningen till kommunerna, en
post som både högern och folkpartiet
har tagit in i sina besparingsförslag.

Högern — för att nu först tala om den
— har en slutsumma på — om jag sett
rätt ■—■ 965 miljoner kronor. Därifrån
måste dras 70 miljoner kronor, som högern
tar från kommunerna på en enda
post, nämligen den avseende skatteersättningen
till kommunerna. Vidare vill
högern, att kommunerna sjiilva skall betala
skolskjutsar och stå för en större
andel av lärarlönerna, byggnadskostna -

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

derna, utgifterna för ålderdomshem
o. s. v. liksom en större andel för vatten
och avlopp. Därigenom berövar högern
kommunerna cirka 40 miljoner
kronor. Visst kan man säga att detta är
en besparing för finansministern, men
det är ingen besparing för skattebetalarna,
och det är väl ändå dem vi i
första hand bör ta hänsyn till.

Drar vi bort detta belopp kvarstår av
högerns summa 855 miljoner kronor,
varifrån vi i centerpartiet vill dra 375
miljoner kronor avseende ett barnbidrag
— som vi kallar barnskatteavdrag — i
varenda barnfamilj. Då återstår cirka
475 miljoner kronor i besparing, en
summa som man lämpligen kan jämföra
med totalsumman av centerpartiets
besparingar, nämligen 400 miljoner kronor.
Så ser saken ut, om man börjar syna
den i sömmarna.

Ser man till folkpartiet och centern
ligger väl den kanske största skillnaden
i folkpartiets stora höjning av folkpensionsavgiften.
Den är inte mindre än tre
gånger så stor som centerpartiets, och
ändå tycks inte folkpartiet vara villigt
att gå med på en rejäl höjning av folkpensionerna.
Pengarna vill folkpartiet
använda i budgetsanerande syfte. Det
vill inte vi vara med på. Till saken hör
att folkpensionsavgifterna drabbar lägre
och medelstora inkomster hårdast.
Det har varit en bidragande orsak till
att vi gått en annan väg än folkpartiet
för att sanera budgeten. Vi menar, att
även de större inkomsttagarna bör vara
med och efter skattekraft bidraga till
saneringen av budgeten. Det är därför
vi valt den tillfälliga budgetsaneringsavgiften.

Därutöver är folkpartiets alternativ
nog i knappaste laget. Man har visat en
benägenhet att räkna in ökningar på
vissa inkomstkällor som alldeles specifika
för folkpartiet. Så har man t. ex.
sagt, att det nu ser ut som om virkespriserna
skulle stiga, och då kommer
nog domänverket att leverera in cirka
30 miljoner kronor mer till statsverket.

Det är mycket möjligt att det kommer
att gå på det sättet, men det sker utan
folkpartiets förskyllan. Folkpartiet kan
inte på något sätt inverka på denna sak.
Skulle 30 miljoner kronor komma in till
följd av virkesprishöjningar lär detta
påverka både högerns, centerns och finansministern
budgetförslag. Ungefär
motsvarande resonemang kan man föra
beträffande de 30 miljoner kronor, som
folkpartiet väntar sig ytterligare från
LKAB.

Till högern är steget ganska långt,
främst i fråga om vad vi kallar skatterabatt
till barnfamiljerna, men också
i fråga om sjukförsäkringen. Högern
har ju föreslagit försämringar som
drabbar de sjuka. Vi i centerpartiet vill
i stället skydda sådana grupper. Vi har
föreslagit en besparing på sjukförsäkringen,
men den får klaras avgiftsvägen
och drabbar inte de sjuka.

Barnbidraget är ju, som vi framhållit
många gånger, att jämföra med ett skatteavdrag
eller en skatterabatt. Högern
vill ta bort ett barnbidrag i varenda
familj. Det är detsamma som en skattehöjning
med 400 kronor i varje barnfamilj
i vårt land. Cirka en miljon barnfamiljer
skall enligt högern bidraga med
inte mindre än 375 miljoner kronor till
budgetsaneringen. Som jämförelse kan
nämnas, att centerpartiet genom budgetsaneringsavgifter
från enskilda personer
tar ungefär 230 miljoner kronor,
fördelade på 4 miljoner skattebetalare.
Vi lägger dessutom en avgift på bolagen.
Vi har sökt fördela belastningen
jämnt och skydda dem som har de
minsta möjligheterna. Högern har lagt
sin största börda just på dem som har
de svagaste skuldrorna, nämligen på
barnfamiljerna.

Detta med stöd till barnfamiljerna är
— som vi alla vet — ingen nyhet. Rätt
till ett särskilt avdrag för barn vid beskattningen
har ju funnits i över 50 år.
Om uppgifterna i riksdagskatalogen om
herr Hjalmarsons ålder är riktiga, har
alltså även han blivit uppfödd med

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

hjälp av denna speciella form av statligt
stöd till barnfamiljerna. Och inte
nog med det: jag håller inte för otroligt
att det statliga stöd, som utgick till
herr Hjalmarson via hans föräldrar,
var större än för genomsnittet. Det
gamla stödet var ju så konstruerat, att
en stor inkomst betydde ett kraftigt
tilltaget barnavdrag och en liten inkomst
ett litet avdrag. Det var den principen
som vi i centerpartiet ville ha bort och
även fick bort så småningom, när de
gamla barnavdragen ersattes med en
skatterabatt, som har blivit kallad barnbidrag.
Nu utgår alltså stödet lika för
alla barn. Utbetalningssättet är bara en
teknisk historia som inte i sak förändrar
någonting.

Ja, det här hade man råd med i herr
Hjalmarsons barndom, »i den gamla
goda tiden», som vissa av herr Hjalmarsons
meningsfränder brukar tala
om med sådan saknad, men som nog
de flesta inte gärna vill ha tillbaka.

Jag har i en tidigare debatt haft tillfälle
att framlägga mina synpunkter på
regeringsförslaget. Låt mig ändå i korthet
redovisa centerpartiets allvarligaste
erinringar mot omsättningsskatteförslaget.

Omsättningsskatten skall enligt propositionen
bli permanent, och när metoden
alltså väl har införts finns det
naturligtvis risk för att det hela rullar
vidare och att 4 procent i år — för att
citera herr Hjalmarson, som för övrigt
visst citerade mig — kan bli 6 procent
ett annat år, 8 procent ett tredje år
o. s. v. Det kommer att vara alldeles
för lätt att ta in nya pengar och låta
utgiftsexpansionen gå vidare, och det
är detta som vi inom centerpartiet i
fortsättningen icke vill vara med om.

Omsättningsskatten kommer också att
medföra prisstegringar, som kan fortsätta
i en kedjereaktion, så att det blir
en inflationistisk utveckling. En sådan
utveckling är alldeles särskilt ogynnsam
just nu med hänsyn till konkurrensen
på den nya stormarknaden i Euro -

Allmän varuskatt, m. m.

pa och konkurrensen för vår utrikeshandel
över huvud taget.

Vidare måste det nog sägas — även
av dem som vill ha en omsättningsskatt
— att tidpunkten för införandet av en
sådan skatt är olyckligt vald ur många
synpunkter. Den 1 januari skall arbetstiden
förkortas, och det motsvarar drygt
2 procent på lönesummorna. Kostnaderna
för tilläggspensionerna skall också
börja betalas, och det blir ungefär
lika mycket eller 2 procent av lönerna.
Till detta kommer 4,2 procent i
omsättningsskatt.

Omsättningsskatten leder, såsom jag
framhållit, till en ytterligare ansvällning
av statsapparaten och av byråkratien
med bl. a. flera uppbördsmän —
jag vet inte om vi skall kalla dem omsfogdar.
Vidare skall näringsidkare av
skilda slag utan någon som helst ersättning
ta upp och redovisa skatt, och
de får således, antingen de vill det eller
inte, tjänstgöra som oavlönade uppbördsmän.
Kan det vara rimligt?

Avslutningsvis vill jag i all korthet
göra en sammanfattning av centerpartiets
alternativ.

Utgiftsexpansionen måste bromsas
upp. Vi vill ha besparingsaktioner i hela
statsförvaltningen, både den civila och
militära. Vi vill ha stopp för nya utgifter
som inte är ofrånkomliga. Till
ofrånkomliga utgifter räknar vi sådana
som klart och tydligt utlovats.

Det är emellertid inte gjort i en
handvändning att sanera budgeten. Ingen
kan trolla, inte heller vi inom centerpartiet.
Det är därför nödvändigt
med vissa inkomstförstärkningar för
staten under en övergångstid, men vi
räknar med att inom en två-årsperiod
kunna sanera budgeten med hjälp av
dessa förstärkningar. Vi motsätter oss
en permanent höjning av skattetrycket.
Det råder härvidlag en väsentlig skillnad
mellan oss och det socialdemokratiska
partiet. Jag tror emellertid att de
olika partierna i riksdagen skulle få
mycket lättare alt finna varandra, om

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

även finansministern kunde komma på
den förträffliga idén att säga: Inte heller
jag vill ha någon ökning framöver
av det procentuella skattetrycket, utan
nu skall det bli en kort saneringsperiod,
då vi håller tillbaka utgifterna och ser
till att skattetrycket för svenska folket
inte ökar.

Vi i centerpartiet vill inte heller vara
med om att vältra över kostnaderna på
kommunerna och barnfamiljerna. Vi
tycker att det är orimligt att skattesvaga
barnfamiljer skall bära den tyngsta bördan.
Det går att klara upp den ekonomiska
situationen utan sådana åtgärder
och utan omsättningsskatt, utan bensinskattehöjning
o. s. v.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! När min värderade opponent
och gamle arbetskamrat Gunnar
Hedlund nyss talade här i talarstolen
kunde jag inte undgå att göra den reflexionen,
att han använde många och
stora och starka ord. Finansministern
har för avsikt att låta utgifterna stiga,
sade herr Hedlund, men nu måste det
bli ordning och reda. Vi i centerpartiet
vill sätta ett totalt stopp för nya utgifter.
Svenska folket har levat över sina
tillgångar och nu kommer de hårda
åren, som Gamla testamentets ursprungliga
text talar om. Det bästa med Gunnar
Hedlund är, att han ser så förtvivlat
trevlig ut. Dessutom ser han så där
blåögt troskyldig ut, när han avger alla
sina löften, att de som inte riktigt känner
honom kanske har känslan av att
det nu är fråga om ett allvar som aldrig
tidigare presterats i denna kammare.

Jag tillät mig säga att min gamle arbetskamrat
Gunnar Hedlund och jag har
tillbringat sex år tillsammans i kanslihuset.
Utan att vara indiskret kan jag
påstå, att jag fick uppbjuda åtskilligt av
kraft och energi för att avhålla Gunnar
Hedlund från att göra alla de utgifter,
som han ville göra på sin huvudtitel un -

der de år vi hade finansberedningar
tillsammans. Men det är klart att det är
mycket lättare att utanför kanslihuset
och den trista och hårda realiteten där,
vara styv i korken och väldigt morsk
och renlärig i sina uppfattningar om
samhällsekonomien.

Nu frågar herr Hedlund: Är det nödvändigt
med en fortsatt expansion? Kan
man inte se detta problem som ett problem
vilket är besvärligt just nu med
hänsyn till det dagsaktuella ekonomiska
läget? Vi behöver sanera, menar herr
Hedlund och föreslår en saneringsavgift
för att vi om två år skall vara på
det torra igen. Då avvecklar vi saneringsavgiften,
vilket är detsamma som
att skatten då sänks.

Ja, det är inte så lätt att säga något
om den situation vi har om två år. Varje
finansminister går naturligtvis och innerst
inne när den förhoppningen, att
han skall kunna komma med ett skattesänkningsförslag
till riksdagen. Det är
det enda sättet för honom att få litet
mer av den popularitet som alla hans
kolleger kan få, när de serverar förslag
som i regel går åt det »andra hållet».
Och visst har jag förhoppningar,
men jag vill inte ställa ut några obligationer
och några löften i den riktningen,
ty det är helt enkelt så här i livet,
att man inte kan läsa i framtiden. Det
kan man inte göra, inte ens inifrån
kanslihuset med anlitande av alla de
experter, som det så många gånger talas
om.

Med detta som utgångspunkt skulle
jag vilja säga något kanske mera principiellt
om den tanke, som herr Hedlund
förde fram, nämligen krav på långtidsplanering
av statens inkomster och utgifter.
Det är mycket lätt att ställa det
kravet och i allmänhet är det nog rätt
populärt. Dessutom låter det mycket
bra, ty en enskild person kan i allmänhet,
om han är utrustad med sunt förnuft
och gott omdöme, göra relativt
plausibla planeringar för sin egen ekonomi.
Ibland händer det också, att ett

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

företag kan göra sådana planeringar.
Ett företag har ju också vissa möjligheter
att så att säga balansera sin ekonomi
genom att det inte behöver ta
samma allmänna hänsyn som samhället
och staten är tvingade att ta i sin
verksamhet.

Jag gjorde en erfarenhet under fjolårets
två valrörelser, och jag har kanske
omvittnat den tidigare för kammaren.
Herr Hjalmarson gjorde då alltid en
utomordentlig reklam för mig, när han
på olika håll i landet höll föredrag och
presenterade finansministern som detta
lands utan konkurrens störste växelryttare
och därtill gjorde den något enkla
bilden, att därest en privat företagare
skötte sin ekonomi på det sätt finansministern
skötfe samhällets ekonomi,
skulle det gå fasligt illa för honom. Det
är lätt att göra sådana jämförelser, men
i praktiken förhåller det sig annorlunda.
Samhällets och statens budgetpolitik
skall även vara ett konjunkturpolitiskt
instrument, dämpande i uppgångstider,
när det hotar att flamma till,
stödjande och hjälpande i nedgångstider.
Därför blir all budgetplanering
— den må vara hur fin som helst —
alltid behäftad med reservationen, att
planerna kanhända inte håller. Yi kan
t. ex. få en arbetslöshet, som med en
gång ställer staten inför kostnader vilka
man inte skulle ha räknat med vid normala
förhållanden. Vi kan vidare få en
vacker semestersommar, liknande den
vi hade 1955, med ekonomiska konsekvenser
för jordbruket budgetmässigt
och för samhället också rcalekonomiskt,
något som man ju inte kan ta
med i en planering. Vi kan också t. ex.
i fråga om det svenska försvaret ställas
i den situationen, att vi i ett skärpt internationellt
läge blir tvingade till extra
ansträngningar, som också kostar statskassan
en hel del. Även om nu Chrustjov
har dunkat Eisenhower i ryggen i
Washington för någon tid sedan, finns
det ingen garanti för att han inte rynkar
ögonbrynen i Berlinkrisen litet

Allmän varuskatt, m. m.

längre fram, och det är klart att vad
som sker där ligger utanför våra möjligheter
till inverkan. Men det får ändå
i sista hand också ekonomiska konsekvenser
för oss. Vill man därför driva
en politik, enligt vilken samhället skall
vara hjälpande och stödjande när något
inträffar, har sådana händelser
möjlighet att riva sönder de finaste
budgetplaner och långtidsplaneringar.

Jag har velat säga detta för att man
inte skall ha någon övertro på möjligheterna
att rita upp regler för framtiden
och sedan bara hålla sig inom dessa
ramar. Jag har inte med detta sagt att
all långtidsplanering är omöjlig. Vi försöker
planera så gott vi kan, och sedan
åtskilliga år tillbaka har ju våra prognoser
redovisats i statsverkspropositionen
för riksdagens ledamöter. Jag vet
mig sällan ha upplevat att en motionär
i en speciell fråga som kräver mera
pengar från statskassan har känt sig
hämmad av de ganska dystra långtidsplaneringar
för de närmaste tre, fyra
åren som finansministern presenterat i
statsverkspropositionen. Vi är sådana
vi är i det avseendet, och även det får
tas med som en irrationell faktor i våra
försök att långtidsplanera.

När sedan oppositionsledarna — jag
skall fortsätta med herr Hedlund —
framvisar sina program för besparing
är jag dess bättre nu i den situationen,
sedan vi för bara några veckor sedan
hade en allmän ekonomisk debatt, att
jag inte behöver kosta på mycket argumentering
på regeringsförslaget, utan
kan ägna mig åt de förslag som presenterats
från oppositionspartierna. Vad
som bl. a. förenar alla oppositionspartierna
är ju deras attacker mot bostadspolitiken.
Både i första kammaren tidigare
i dag ocli i några inlägg jag hörde
nu liar det anförts, att vi måste komma
ifrån de generella bostadssubventionerna.
Man har sagt att det inte kan
vara riktigt, att skattebetalarna offrar
stora pengar för att folk, som verkligen
har råd att betala sina hyror skall få av

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

staten subventionerade liyror. Nu är ju
bostadspolitiken ett område där vi har
dels ett inslag av generella subventioner
och dels ett inslag av behovsprövat
stöd. De generella subventionerna var
mycket höga under min tid som socialminister.
Strax efter Koreakrisen var
riksdagen beredd, jag vill minnas i fullständig
enighet, att ta krafttag i fråga
om generella bostadssubventioner som
väl aldrig tidigare och, jag hoppas det,
heller aldrig i framtiden behöver upprepas.
Det var de sysselsättningspolitiska
aspekterna som då kom i förgrunden.

När vi subventionerar bostadspolitiken
generellt, och det gör vi ju huvudsakligen
genom att hålla en garanterad
ränta för bostadsproduktionen, är ju
den väsentligaste motiveringen den, att
vi därmed tror oss ge möjligheter till en
jämn och kontinuerlig bostadsproduktion.
Vi som har erfarenheter av hurdant
det var på tjugo- och trettiotalen
med en snabbt kastande ränta, som
omedelbart hade sina återverkningar i
form av våldsamma kastningar på bostadsproduktionens
område, helt stopp
i fråga om nyproduktionen när räntan
var hög och överdrivet engagemang
när räntan var låg, vi vill inte tillbaka
till det osäkra och labila tillståndet för
en verksamhetsgren som är så avgörande
för sysselsättningen i vårt land. Det
är av det skälet vi håller en statsgaranterad
ränta för bostadsproduktionen
som ligger under marknadsräntan.

När man studerar oppositionens motioner
finner man centerpartiet och högern
ungefär på samma linje vad beträffar
hårdhetsgraden i attackerna mot
bostadspolitiken, medan folkpartiet synes
vara en grad försiktigare och, om
jag ser rätt, helt och fullt har följt besparingsutredningens
linje. Men låt mig
erinra om att vi sedan 20 år tillbaka
har haft ett statsfinansiellt inslag i bostadsproduktionen.
Det statliga stödet
har berört 20 årgångar som representerar
en utomordentligt stor del av bo -

stadsbebyggelsen här i landet. Den gamla
bostadsslummen som många levde i
på tjugo- och trettiotalet finns i stor utsträckning
inte längre kvar. Människorna
har flyttat in i nyproducerade statsbelånade
och statssubventionerade bostäder.
Eftersom dessa tjugo årgångar
i allmänhet hade hög produktion, bor
en väsentlig del av svenska folket i bostäder
som kom till under dessa år.
Skall man då ge sig på något slags differentierad
hjälp av de redan byggda
årgångarna? Skall man ge sig på en gradering
av räntesubventionerna till fyrtio-
och femtiotalets redan producerade
bostäder på det sättet, att den som
har gott om pengar skall få sin individuella
hyra höjd men den som har
det sämre skall få behålla samma hyra
som förut? Jag tror hyresvärdarna skulle
betrakta en sådan uppdelning som
ogenomförbar. Man måste acceptera det
hyresläge som subventionerna här har
etablerat. Vill man höja, måste man
höja både för onda och goda, både för
rika och fattiga. Jag tror inte den byråkratiska
organisationen klarar upp
att skilja agnarna från vetet.

Det är klart att det i huvudsak är
barnfamiljerna som sitter i de lägenheter
som producerats under fyrtio- och
femtiotalen. Därför är det en dissonans
i herr Hedlunds resonemang när han
så energiskt — det är jag glad över i och
för sig — attackerar herr Hjalmarson
för attentatet mot barnfamiljerna via
barnbidragen men samtidigt inte drar
sig för att attackera barnfamiljerna genom
att göra det dyrare att bo i bostäder
från fyrtio- och femtiotalen, där
barnfamiljerna är så dominerande och
där de på grund av de sociala familjebostadsbidragen
har kunnat få nya och
rymliga lägenheter. Där håller således
inte logiken riktigt.

Nu innebär ju både högerns och centerpartiets
förslag icke oväsentliga höjningar
i de här årgångarna. I flerfamiljshus
kommer man enligt högerpartiets
förslag att få acceptera en hyres -

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

höjning som för 40-talslnisen ligger mellan
150 och 200 kronor per år och för
50-talshusen mellan 225 och 325 kronor
per år. Enligt centerpartiets förslag blir
höjningen i 40-talshusen mellan 150
och 200 kronor per år och i 50-talshusen
mellan 260 och 450 kronor per år.

Jag vill dessutom, det är särskilt angeläget
att notera, påpeka att såväl högerpartiet
som centerpartiet har attackerat
nyproduktionen, vilket folkpartiet
av förklarliga skäl inte har vågat
sig på. Vi har nämligen en relativt hög
produktionskostnad i nyproduktionen
för närvarande trots att vi håller en garanterad
ränta på 3,5 procent för bottenlånen
och 4 procent för tertiärlånen.
Vi har redan nu så höga hyror, att de
unga familjerna har visat en benägenhet
alt låta en önskvärd förbättring av
bostadsstandarden stå tillbaka för nöjet
av att skaffa sig en egen bil, och faktiskt
har vi i mindre städer och vissa
tätorter — dock inte i Stockholm, Göteborg
och Malmö, på grund av den
dragningskraft som storstäderna utövar
— kunnat märka ett påtagligt köpmotstånd
som en följd av hyrorna i nyproduktionen.

Att högerpartiet ger sig in på en bostadspolitisk
giv som utöver detta skulle
höja hyrorna i nyproduktionen med
mellan 300 och 350 kronor per år för
en vanlig tvårumslägenhet, är under
dessa förhållanden enligt min mening
helt oförsvarligt. Även centerpartiets
förslag innebär en höjning av kostnaderna
i nyproduktionen, låt vara i
blygsammare omfattning, men dock en
påtaglig hyresstegring.

Nu vill jag understryka, att den här
frågan också har en annan aspekt, nämligen
sysselsättningsaspekten. Blir det
en påtaglig nedgång i nyproduktionen,
får vi en svårbemästrad arbetslöshet
inte bara bland byggnadsarbetarna,
utan i hela byggnadsämnesindustrien
och i transportväsendet, en arbetslöshet
som medför stora utgifter på budgeten
för beredskapsarbeten eller omskol -

Allmän varuskatt, m. m.

ning och omflyttning av arbetskraft.
Jag menar att både högerns och centerpartiets
förslag är för ogenerade i sina
attacker mot bostadspolitiken, om man
gör anspråk på att även bevaka sysselsättningssidan.
Folkpartiet har varit
försiktigare, men jag menar att även
folkpartiets förslag i det här läget är
alldeles för starkt för att kunna accepteras.

Regeringen har visat intresse för att
komma från det subventionsinslag som
hade sin största utbredning någon gång
omkring 1952. Så särdeles mycket är
det inte kvar: det är egentligen bara
subventionen på egnahem, förutom att
man håller en fast och garanterad räntenivå.
Visst är regeringen intresserad
av att spara på bostadspolitikens område
där det är rimligt och möjligt att spara,
men oppositionens olika förslag kan
inte genomföras på det brutala sätt som
de här presenteras.

Det kunde vara av intresse att se,
hur de här förslagen inverkar på egnahemmen.
Jag kan förstå om bondeförbundarna
har en icke utsagd emotionell
inställning som ligger bakom deras angrepp
mot stadsbebyggelsen — de gillar
inte koncentrationen till städerna. Bondeförbundet
har också visat i sitt allmänna
bostadspolitiska agerande, att
det vill slå vakt om egnahemmen i större
utsträckning än om hyreshusen.

Enligt högerns linje får den som
byggt ett eget hem under åren 1942—
1948 en årskostnadsstegring med 160
kronor. I 1949—1950 års årgångar ökar
årskostnaden med 230, i 1952 års hus
med 200 kronor och i hus som är byggda
fram till 1959 med 300 kronor. För
nyproduktionens del kan man uppskatta
årskostnadens ökning enligt högerns
förslag till bortåt 400—500 kronor. Gör
man samma detaljerade kontroll av centerpartiets
förslag, finner man att egnahemsbyggare
i 40-talshusen får räkna
med en årskostnadsstegring på 160 kronor
— det är sålunda relativt rimligt
—• men redan i husen som är byggda

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

1950 är man uppe i 350 kronor. Men
för 1952 års årgång måste man räkna
med 650 kronor i ökad årskostnad enligt
centerpartiets förslag, och av nyproduktionen
blir årskostnadsökningen
230 kronor.

Folkpartiet håller sig när det gäller
egnahem i en lägsta årskostnadsstegring
av 65 kronor, i 40-talshusen, och en
högsta av 350 kronor i 1952 års årgång.
I nyproduktionen blir ökningen
ungefär 130 kronor.

Jag menar att vi inte alldeles får bortse
från de här siffrorna. Det är i huvudsak
dagens barnfamiljer som byggde
egnahem under 1940- och 1950-talen
eller sitter i de statsbelånade lägenheter
som producerats under 1940- och
1950-talen. Dessutom är det i allmänhet
folk med relativt blygsamma inkomster.
Problemet är därför inte, såsom
det har presenterats här från talarstolen,
om skattebetalarna med sina
medel skall betala direktörslägenheten.
Problemet är väsentligt mycket mera
komplicerat än vad ett sådant enkelt
påstående kan ge vid handen.

Jag tillät mig säga att vi driver bostadspolitiken
med vissa bestämda syften.
Vi ger subventioner därför att vi
vill ha en jämn bostadsproduktion. Men
bostadspolitiken är inte det enda avsnittet
i vår verksamhet där vi lägger
liknande synpunkter på statens medverkan
■— jag behöver bara erinra om
hur jordbrukspolitiken bedrives här i
vårt land.

Det finns ju fattiga bönder och småbönder,
och det finns rika bönder, storbönder
och godsägare. Ingen kan väl
med bästa vilja i världen göra gällande
att herr Wachtmeister på Johanneshus
sitter i samma ekonomiska situation
som småbrukaren på ett litet ställe i
Värmlands skogsbygder. Även bland
jordbrukarna finns följaktligen vanligt
folk och direktörer, om jag nu får använda
den terminologi som brukar användas
när det gäller bostadspolitiken.
Men vi kommer därför inte på den idén

— i varje fall gör inte herr Hedlund
det — att vi skall börja behovspröva
jordbruksstödet till varje enskild jordbrukare.
Det är andra bevekelsegrunder
som ligger bakom våra ställningstaganden,
nämligen att det är anständigt
att jordbruksbefolkningen i genomsnitt

— eller vi kan hålla oss under genomsnittet
— har en utkomstmöjlighet som
är jämförbar med andra medborgargruppers.

Vi har fortfarande, trots alla nya vapen
och all ny krigsteknik, kunnat tänka
oss den situationen att vi kommer
att leva för oss själva i vårt land i en
tid som präglas av krig och örlog runt
våra gränser. Då måste vi ha jordbruket
som försörjningskälla till folkhushållets
stora skafferi. Från den utgångspunkten
lämnar vi generellt stöd till
det svenska jordbruket.

Jag kan för att ta ett drastiskt exempel
även om jag är medveten om att
jag retar många och att tiden inte medger
att jag helt utvecklar saken nämna
att den svenska industrien har ett skydd
mot kringvärlden, som i runt tal kan
beräknas till tolv procent, i form av tullar.
Det svenska jordbruket har i dag
ett tullskydd som ligger mellan 40 och
42 procent.

Jag är medveten om att man nu kommer
att skynda upp i talarstolen och
säga att världsmarknadspriset inte är
något uttryck för det pris vartill andra
länder köper sina jordbruksvaror. Det
är riktigt. Andra länder har ungefär
samma bevekelsegrunder som vi; de vill
slå vakt om sitt jordbruk och hålla det
skyddet för omvärldens påfrestningar,
men ett faktum är att de kvantiteter
som finns till salu — och de är inte små;
de stora överskottslager av jordbruksprodukter
som man nu med alla möjliga
olika metoder försöker prångla ut
på världsmarknaden är ju ett stort problem
— betingar avsevärt lägre priser.
Det är ett väsentligt generellt skydd
som det svenska jordbruket har i dag.
Om jag skulle tillåta mig att göra en be -

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

räkning av skillnaden mellan industriens
skydd och jordbrukets skydd i tullavseende
— det kallas för jordbrukets
del för införselavgifter — kan jag säga
att det rör sig om ett värde av ungefär
en miljard. Utöver detta utgår via budgeten
ungefär 200 miljoner kronor i form
av icke behovsprövade subventioner till
det svenska jordbruket, vilka kommer
både de fattiga och de rika bönderna
till godo.

När herr Hedlund ger sig ut för att
sopa på den bostadspolitiska tröskeln,
kanske han därför bör svänga kvasten
litet försiktigare. Det finns tankegångar
bakom de generella bostadssubventionerna
som ligger rätt nära tankegångarna
bakom de generella jordbrukssubventionerna,
och är det rätt vid det ena
tillfället, så är det i varje fall ganska
mycket som talar för att det är rätt också
vid det andra tillfället.

Jag skall ett ögonblick uppehålla mig
vid några synpunkter som har framförts
i herr Hjalmarsons anförande. Vi
har, säger herr Hjalmarson, fyra stora
poster i budgeten där vi sätter in våra
kraftiga besparingar. Det är för det
första de generella bostadssubventionerna.
Jag har redan kommenterat dem
i anslutning Iill herr Hedlunds inlägg.
För det andra är det sjukförsäkringen.
Där vill högern öka karenstiden från tre
till sju dagar. Det är en av de få punkter
där man är i stort sett enig i den
borgerliga oppositionen. Man skall spara
i runt tal 100 å 120 miljoner kronor
på sjukförsäkringsbidragen. Man
kan naturligtvis säga att de sjuka inte
där skall behöva sitta emellan, men
skall vi spara detta belopp, så får vi
ju betala det ändå på våra skattsedlar,
på samma sätt som vi får betala folkpensionsavgiften.
Därmed har jag inte sagt
att jag avvisar tanken i fråga om folkpensionsavgiften.
Men kammarens ledamöter
har väl läst i tidningarna de sista
dagarna att det nu skall tillsättas en utredning,
som skall penetrera det långt
ifrån enkla problemet hur folkpensions -

Allmän varuskatt, m. m.

finansieringen skall fördelas mellan avgifter
och skattefinansiering. Jag tycker
då att det är en smula oklokt i varje
fall att gå ut med ett så kraftigt pensionshöjningsförslag
som folkpartiet här
så oförskräckt gör i sin motion.

När herr Hjalmarson vill försämra
sjukförsäkringen, så föreligger där en
skillnad mellan herr Hjalmarsons uppfattning
och hans två övriga borgerliga
vänners och partiledares, ty herr Hjalmarson
vill också försämra sjukförsäkringen
för de sjuka. Han anser att man
skall vara sjuk i sju dagar i stället för
tre innan man får någon ersättning från
sjukkassan.

För det tredje har vi kommunbidragen.
Där har herr Hedlund argumenterat
mycket energiskt, och jag kan glädja
honom med att jag ansluter mig till
den argumentationen, när han attackerar
herr Hjalmarson för det orimliga i
att basa fram på statsbidraget till kommunerna.

Jag kan också instämma i herr Ohlins
och herr Hedlunds kritik vad gäller
attackerna mot det första barnbidraget.
Det är ju ett skatteproblem, inte ett
socialt bidragsproblem. Den saken är
klar, hur mycket man än vänder på
den. Herr Hjalmarson är ju i andra sammanhang
lyhörd för skattefrågor, framför
allt när det gäller skattehöjningar;
varför sätter han bomull i båda öronen
när det är fråga om att höja den direkta
skatten för alla barnfamiljer med 400
kronor per år?

Sedan tog herr Hjalmarson också upp
en annan fråga, som kan vara förtjänt
av en allmän kommentar. I en tid då
omsorgen om vår konkurrenskraft och
vår sysselsättning borde inbjuda till
skattesänkningar kommer finansministern,
sade herr Hjalmarson, med denna
fullkomligt chockerande skattehöjning
som en omsättningsskatt innebär.
•Tåg har läst någonstans, om det nu var
i utskottsutlåtandet eller i något annat
tryck, att man har anfört sjustatssamarbetet
som ett avgörande skäl för att

5 — Andra kammarens protokoll 1959. Nr 28

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

säga nej till omsättningsskatten. Jag vet
nu inte om herr Hjalmarson har tagit
sig tid att studera hur man i de övriga
sex staterna i sjustatssamarbetet har behandlat
sina skatteproblem. Jag upprepar
emellertid vad som här tidigare
framhållits, nämligen att man i Norge
har en omsättningsskatt som jag tycker
är ganska kraftig — och jag tål väl ändå
det mesta i den vägen. Och ser vi på
Danmark, finner vi även där vissa
punktbeskattningar. Det är en punktbeskattning
av en omfattning som ger
den karaktären av en allmän omsättningsskatt.

I England har man också en allmän
omsättningsskatt — dock med undantag
för vissa varor — och den är på beskattade
varor så hög att den väl kan jämföras
med vad som här föreslås. Där tar
man in ungefär 7,5 miljarder på denna
varubeskattning. Herr Hjalmarsons partivän
och engelska regeringens ledare
lade under den sistförflutna valkampanjen
ner ett stort intresse och energi på
att upplysa det engelska folket om vart
det skulle leda, om man inte också för
framtiden accepterade en varubeskattning
av dåvarande omfattning. Han argumenterade
så övertygande att han fick
engelska folket med sig. Jag är ledsen
för att jag inte kan argumentera lika
övertygande. Materialet och argumenten
borde annars vara ungefär desamma.

Går vi sedan till Schweiz, så har man
även där en allmän omsättningsskatt i
partihandelsledet. Den omfattar flertalet
varor ■— även investeringsvaror —
och dessutom tjänster i större utsträckning
än vad den svenska regeringens
förslag innebär. Skattesatsen är också
väsentligt högre i Schweiz än vad den är
i Sverige. Man tar in 600 miljoner
schweizerfrancs, d. v. s. drygt 700 miljoner
kronor. Det är en fjärdedel av förbundsstatens
hela skatteintäkt. Denna
varubeskattning är sålunda relativt sett
starkare än den regeringen vågat föreslå.

I Österrike har man en kaskadskatt,
d. v. s. omsättningsskatt i varje enskilt
led, men procentsatsen ligger väsentligt
högre än den som här presenteras och
omfattar 30 procent av skatteintäkterna.

Det kan även vara intressant att se
på de övriga staterna, eftersom sjustatsamarbetet
så småningom, som vi
hoppas, skall kunna bli en förening mellan
de sju och de sex. I Västtyskland har
man en kaskadskatt som beräknas motsvara
10—14 procent på prisnivån. 1
Frankrike har man en mervärdesskatt
på varor i flera led, där värdeökningen
i varje led särskilt beaktas, och på
tjänster har man genomgående en beskattning.
Där rör sig skattesatserna
mellan 19,5 och 24 procent. Det är således
en omsättningsskatt som väl är
utan någon konkurrens. Det rekordet
kan väl endast slås av Sovjetryssland,
där omsättningsskatten representerar
ungefär 40 procent av varupriserna och
inkomsterna. Jag kan gå vidare till Italien,
där man också har omsättningsskatt
i denna kaskadform. En fjärdedel
av statsinkomsterna tas där ut genom
omsättningsskatt. I Belgien har man
samma typ av omsättningsskatt i alla
led och tar in 30 procent av statsinkomsterna
på det sättet. Nederländerna
har också omsättningsskatt i alla led
och tar in 25—30 procent. Slutligen kan
jag nämna Luxemburg som har en kaskadskatt
i stil med vad som här nämndes
för Västtyskland.

Bland dessa sju plus sex, d. v. s. tretton
stater, som vi nu skall börja kämpa
med på den internationella marknaden
och gentemot vilka det är så viktigt att
vi är konkurrenskraftiga, har tolv varubeskattning
av en omfattning som är
hårdare än den som här presenteras
från regeringens sida. Det enda land
som slipper undan är Portugal. Huruvida
den svenska industrien har så mycket
att frukta från industrien i det landet
på Pyreneiska halvön är jag inte alldeles
säker på. Jag tror i varje fall inte

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

att fruktan härför behöver skrämma upp
herr Hjalmarson.

Herr Hjalmarson säger vidare: »Nu
har vi kommit i en kris av så förödande
skärpa.» Detta är trots allt att använda
för stora ord. Vi har ett statsfinansiellt
ytterst besvärande läge, ett statsfinansiellt
läge som om det inte förbättras —
och att det skall ske tycks ju alla riksdagens
fem partier vara helt eniga om
— kan leda till att vi får en kris. Men vi
befinner oss inte i någon kris nu, och
eftersom alla riksdagens partier i princip
är ense om att budgeten skall saneras,
får jag väl ta detta som ett uttryck
för att alla också är beredda att avvärja
krisen — om man nu skall kalla det för
en kris. Att meningarna sedan är lika
många som partierna om hur detta skall
ske och att en besvärande problematik
därför uppstått, vet vi alla. Men om vi
trots detta är ense om att vi skall förbättra
det statsfinansiella läget för att
inte längre fram råka in i en kris, är
situationen i dag i varje fall sådan att
man inte kan säga att läget är vare sig
förödande eller oroväckande, som herr
Hjalmarson uttrycker det. Vi har visserligen
haft en liten stegring av konsumentprisindex,
en stegring som kanske
delvis kan balanseras av vissa prissänkningar
på jordbruksvaror, som vi kan
räkna med i slutet på detta år.

Vi har en produktionsförmåga som
är intakt, och det ser ut som om produktionsökningen
under 1959 skulle bli
bättre än vad den optimistiske finansministern
räknade med när han presenterade
beräkningarna inför riksdagen
tidigare under året. Vi har också
tillåtit oss att räkna med en produktionsstegring
nästa år, som är så kraftig
att den väl motsvarar ett gott medeltal
för hela efterkrigstiden. Jag kanske
kan sammanfatta detta så, att jag
säger att under både 1959 och 1960 ser
det faktiskt ut som om det svenska folkhushållets
tillgångar skulle förmeras
reellt sett i samma takt som de i medeltal
har gjort under efterkrigstiden.

Allmän varuskatt, m. m.

Detta är så mycket mera intressant som
vi under 1959 — jag vågar ännu inte
säga något bestämt om 1960, det skulle
ändå bara bli spådomar —- har haft en
arbetstidsförkortning av två procent.
Detta vittnar följaktligen om att vi har
produktivitetsstegrande möjligheter som
blommar upp, när konjunkturen ute i
världen blommar upp och som faktiskt
ger oss det glädjande beskedet,
att rent samhällsekonomiskt och realekonomiskt
står vi oss ändå gott.

Nu säger herr Hjalmarson vidare:
»Högern har i detta förödande läge
inte tvekat om att presentera förslag
som kommer att märkas.» Den stolta
förklaringen kan det nog råda delade
meningar om. Herr Hjalmarsons benägenhet
att presentera sådana stolta förslag,
när han och jag träffas på diskussionsmöten
i valrörelserna ute på olika
fotbollsplaner och torg i landet, kännetecknas
inte av någon nämnvärd ambition
att tala om vad hans förslag innebär
för de enskilda medborgarna. Däremot
lägger han ned stort nit och stor
möda och en mycket imponerande energi
på att tala om hur besvärande det
är att betala skatt efter modellen: »Hör
du Andersson eller Pettersson, tror du
inte att du sköter dina pengar bättre än
om Sträng tar hand om dem.» Det är
fortfarande Sträng som tar hand om
pengarna och tar hand om dem enligt
herr Hjalmarsons sätt att presentera
problemen inför offentligheten.

För närvarande har vi —- det har
sagts många gånger — en glädjande
uppgång i konjunkturen. Den svenska
industrien bokar i dag in order i en
omfattning som man kanske får gå åtskilliga
år tillbaka för att finna maken
till. Dess investeringsintresse har vaknat
på nytt. I det läget är det naturligtvis
nödvändigt att göra något. Vi har
delade meningar om vad vi skall göra.
Jag skall avslutningsvis beröra det, men
innan jag kommer dit kanske jag bör
bemöta herr Hjalmarsons uttalande, att
»Sträng har försökt få oss att tro, att

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

det här är fråga om en engångsanpassning
av inkomsterna till utgifterna, men
det har vi ingen garanti för utan utgiftsökningen
kommer naturligtvis att
fortsätta». Den åsikten förs ju till torgs
av alla de tre borgerliga partiledarna.
Herr Ohlin skall bygga stängsel, som
det heter, för att Sträng inte skall släppas
in på omsättningsskattens gröna
och frodiga ängar. Herr Hedlund säger
att finansministern skall ha ont om
pengar, det skall bara vara till det absolut
nödvändiga och knappast till det.
Ja, det ligger i dag ett förslag på finansministerns
bord, som han ännu inte tagit
ställning till, med begäran om missväxtbidrag
för de delar i landet som
varit utsatta för rätt våldsamma regn
under den gångna sommaren. Skall jag
ta herr Hedlund som säger att finansministern
skall ha ont om pengar på
orden? De här jordbrukarna går nog
inte över styr om finansministern säger
nej. Det är en bedömning det är
fråga om, och så är vi tillbaka i det
gamla igen. Man får onekligen en annan
bild av problemen i talarstolen och
utanför kanslihuset än när man sitter
i regeringen och i kanslihuset.

Herr Hjalmarson ställer frågan, huruvida
det finns någon garanti för att
det som Sträng säger är fråga om en
engångsanpassning? Jag har tidigare
sagt: Vem kan avge något absolut omdöme
i det avseendet? Ingen kan se in
i framtiden och ge några bragelöften.
Men vad jag stödde mig på då jag fällde
mitt yttrande var följande. Ser man på
budgetperspektivet fyra, fem år framöver
— jag skall sluta vid 1963/64,
d. v. s. det år som besparingsutredningen
sträckte sig till i sina försök till
långtidsprognoser — visar det sig att
året 1960/61 är det besvärligaste. Om
ingenting oförutsett inträffar under
åren därefter och om inkomststegringen
blir normal liksom utgiftsstegringen,
talar allt närmast för att budgetens totala
underskott, d. v. s. upplåningen,
kommer att ligga något lägre 1963/64 än

1960/61. Om man alltså inte sträcker
sina ambitioner längre än till att planera
för en fyra—femårsperiod och om
man gör erforderliga reservationer för
oförutsedda ting — i dessa oförutsedda
ting får jag måhända också lägga in en
reservation för eventuella överbud på
kostsamma avsnitt inom utgiftspolitikens
område som en regering kan möta
från oppositionen — torde talet om en
engångsanpassning kunna anses bärande
ett tag framöver.

Och så kommer herr Hjalmarson och
säger: Vi har gång på gång i riksdagen
och i tal och skrift begärt att finansministern
skall tala om hur han skall
klara statsskuldproblemet, vilket nu
kulminerar då han har att under december
månad betala tillbaka nära en
miljard kronor i återbäringsskatt, som
staten — för att använda herr Hjalmarsons
uttryck — har tagit ut för mycket
av skattebetalarna? Man bör emellertid
se den frågan i samband med de 700
miljoner, som skattebetalarna har betalat
för litet till staten och som staten
skall få tillbaka under loppet av de
fyra första månaderna 1960. Saldot mellan
1 000 och 700 är 300 miljoner. Även
om vår kreditmarknad är ansträngd
och inflationsfaran framöver kan bli
besvärande om ingenting sker, kan en
förskjutning på några månader mellan
de här beloppen inte vara så förskräckligt
uppseendeväckande som herr Hjalmarson
vill göra gällande. Om man betraktar
de bär 300 miljonerna som en
saldopost, är väl beloppet ändå inte
större än att kreditmarknaden borde
ha en rimlig chans att klara det. Jag
begär inte att herr Hjalmarson skall
vara nöjd med detta svar, men jag har
ändå velat reducera beloppet till sitt
rätta värde.

Att fortsätta tala statsskuld, herr
Hjalmarson, är väl bara att ta upp kammarens
tid. Jag vill minnas att Waldemar
Svensson från folkpartiet är antecknad
på talarlistan efter mig. Han
har glädjande nog tagit som sin spe -

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

ciella uppgift att göra upp problemet
om statsskulden med herr Hjalmarson,
och jag tycker att han gör det så bra,
att jag med glädje överlämnar det åt
honom. Jag kan därför i någon mån
förkorta mitt eget anförande.

Herr Hjalmarson har en lösning på
detta problem, nämligen att man skall
sälja LKAB-aktier och därmed få en
inkomstpost. Detta är inget nytt problem,
ärade kammarledamöter. Herr
Hjalmarson har talat om det i ett par
års tid. Jag har en gång tidigare bemött
honom på den punkten, och sedan
har han fått tala i fred för mig.
Ledamoten av denna kammare herr
Hagnell har däremot ägnat rätt mycken
tid åt att dissekera herr Hjalmarsons
förslag om försäljning av LKAB-aktierna.
LKAB är ett fint företag, ett företag
som ger staten höga skatteinkomster
och dessutom goda vinster. Dessa pengar
används bland annat för att vi skall
ha ett ordentligt försvar i detta land
och jämväl till många andra av herr
Hjalmarson accepterade utgifter. Jag
tror att LKAB kan bli en ännu bättre
affär för staten längre fram. Stora utbyggnadsplaner
är i gång, och jag tror
inte att den vinst man under senare år
inlevererat är något slags toppresultat.
Den kan ha goda utsikter att formera
sig och därmed bli ett välkommet bidrag
till förbättring av de statsfinanser
som herr Hjalmarson är den förste att
beskärma sig över.

När jag läste bilagan till herr Hjalmarsons
motion, var det emellertid med
ett visst intresse jag studerade hans
argumentering. Men innan jag går in på
den bör jag kanske referera något av
vad herr Hagnell så många gånger expressivt
uttalat när han diskuterat detta
med herr Hjalmarson.

Herr Hjalmarson skall ju sälja LKABaktier
för att demokratisera äganderätten.
Herr Hagnell brukar säga: År
det demokrati att låta någon procent av
svenska folket lägga sig till med en egendom
som alla medborgare nu äger ge -

Allmän varuskatt, m. m.”

mensamt och solidariskt? Det är inte
så, herr Hjalmarson, att det är en byråsekreterare
eller en byråchef i finansdepartementet
som sitter och bestämmer
hur LKAB skall vara och inte
vara. Det finns en styrelse av högt betrodda
män, några ledamöter av denna
kammare. De har skickliga förvaltningsmän
och verkställande karlar på direktörsposterna.
Företaget sköts alldeles
utmärkt, tror jag mig kunna säga. I den
mån det inte skulle skötas utmärkt, är
det så observerat, att den saken inte
kommer att stanna inom bolagsstyrelserummets
väggar, utan den kommer att
debatteras livligt i båda kamrarna, i
pressen och bland hela svenska folket.
Jag tänker mig att det möjligen finns
en Ragnhild Sandström även i högerpartiet,
som skulle kunna attackera LKAB
på det sätt som hon tagit sig före att
attackera ASSI, om något skulle hända
med det statliga malmbolaget. Skulle
herr Hjalmarson sakna en sådan kvinnlig
supporter, har han kanske möjlighet
att själv svara för attackerna.

Nu får man inte blanda ihop begreppen
och göra det så enkelt för sig, att
man bara säger att det är en fråga om
demokratisering av LKAB. Studerar
man bilagan till herr Hjalmarsons motion
finner man tongångar, som om man
applicerar dem på hela aktiebolagsägandet,
kan innehålla något av en lockelse
även för mig. Herr Hjalmarson säger
bland annat: »Särskild valordning för
de många aktieägarnas delaktighet i
beslutanderätten bör fastställas av riksdagen,
huvudsakligen i överensstämmelse
med vad som gäller för vissa folkförsäkringsföretag.
Enligt denna valordning
bör den enskilde aktieägarens möjligheter
att utöva inflytande begränsas
på sådant sätt, att eventuella försök
att till ett färre antal koncentrera aktieinnehavet
förlorar sin mening.»

•lag har gjort den reflexionen, herr
Hjalmarson, att detta måste vara ett
principiellt ställningstagande från hans
sida till demokrati inom aktiebolags -

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

världen över huvud taget. Om det är
olämpligt att några få har en koncentrerad
makt i ett statligt aktiebolag, som
ändå är föremål för hela allmänhetens
kontroll och uppsikt publicistiskt och
här i kammaren, så måste det ju med
herr Hjalmarsons egen djupa tanke —
i det här fallet tror jag att herr Hjalmarson
haft en djup tanke — ändå
framstå som ännu mera orimligt, om
denna aktiekoncentration på ett fåtal
händer sker på sådana områden, där
allmänheten ju inte har någon som helst
nämnvärd insyn. Om detta är ett ärligt
besked från herr Hjalmarson, att han
vill ha en annan tingens ordning, så
skall jag direkt lova honom här från
talarstolen, att jag med åberopande av
herr Hjalmarsons motion skall sätta mig
ned och försöka formulera ett utredningsdirektiv
av den innebörden, att vi
allvarligt börjar fundera på hur vi skall
komma åt den olägenhet, som ligger i
att vi har en sådan maktkoncentration
inom bolagsväsendet. Jag utgår från att
jag får åberopa herr Hjalmarsons argumenteringar.
De är ju satta på pränt,
de är expressiva och talande — bättre
än jag själv skulle kunna uttrycka dem.
Det finns sedermera möjligheter att genom
förändringar i aktiebolagslagen
skaffa det inflytande ur demokratiska
bevekelsegrunder, som herr Hjalmarson
är ute efter, om denna riksdag delar herr
Hjalmarsons och kanske min litet mer
tveksamma men dock rätt positiva uppfattning
på denna punkt.

Jag har vidare något att säga till herr
Ohlin. Tyvärr blir jag här mer kortfattad,
inte alls på grund av bristande
artighet utan därför att jag var upptagen
av en diskussion i första kammaren,
när herr Ohlin höll den väsentligaste
delen av sitt anförande. Jag har
emellertid förstått honom på det sättet,
att herr Ohlin har mycket att invända
mot bland annat en artikel, som varit
publicerad i Stockholms-Tidningen i
dag och som ger en överblick över hur
de olika skatteförslagen verkar för en

vanlig, typisk familj med en typisk inkomst
och ett par barn.

Herr Ohlin vill inte skriva under de
beräkningarna, om jag förstått honom
rätt, utan gör några andra mer klumpmässiga
specialberäkningar. Men det avgörande
är ändå: Hur slår denna skatt
konkret ut för en familj av denna typ?
Hur fördelar sig våra olika förslag i
fråga om bördor på den eller den typen
av familj? Man får ju inte se
bort ifrån det väsentliga problemet rörande
omfördelningen av skattebördan,
en omfördelning som hela rikspolitiken
i så hög grad är präglad av.

Jag skall bara ta ett enda exempel.
Det är inte hämtat ur denna dagstidning
utan har nämnts i ett annat sammanhang,
men det stämmer rätt väl överens
med ifrågavarande artikel ändå; det
gäller en löntagare i ett inkomstläge på
12 000 kronor, som har två barn. Han
kommer enligt högerns förslag att få
vidkännas en skattehöjning eller utgiftsökning
på 730 kronor, exklusive den
kostnad som högerns attacker emot bostadspolitiken
skulle medföra, om de
realiserades. Lägger jag på den kostnad
som i så fall skulle uppkomma
kommer jag upp i över tusenlappen. Enligt
folkpartiets förslag beträffande höjd
folkpensionsavgift, höjd avgift till sjukförsäkring
och höjda punktskatter samt
slopandet av schablonavdraget kommer
vi upp till 270 kronor, exklusive vad
förslagen på bostadspolitikens område
innebär; med dessa stiger summan till
420 kronor. Enligt centerpartiets förslag
blir det 300 kronor i direkta skatte- och
utgiftshöjningar, exklusive bostadseffekten.
Lägger jag på den får man dubbla
beloppet eller 600 kronor.

Detta bör ses emot regeringsförslaget,
som med en plausibel beräkning av
kostnadsgenomslaget för denna familj
och med de sociala kompensationer som
sättes in betyder ungefär hälften av det
i fråga om beloppet lägsta borgerliga
förslaget. Dessutom kommer vårt förslag
— det får vi ju se den 11 januari — i

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

avseende på bostadseffekten att inte tillnärmelsevis
medföra de konsekvenser
som de borgerliga förslagen leder till.

Herr Ohlin har vidare — denna passus
tror jag att jag lyssnade på — påpekat
det orimliga i att staten nu lägger
en sådan skattebörda på medborgarna,
att man tar 40 procent av nationalinkomsten;
jag tror att herr Hjalmarson
i sina mera yra stunder till och med
kommit upp till 50 procent därutav.
Men är inte detta ändå ett väl enkelt sätt
att presentera ett allvarligt problem,
mina damer och herrar?

Jag läste en tidningsartikel häromdagen,
skriven av en ekonom, som jag
tyckte var ganska belysande för hur
detta problem rätteligen skall ses. Jag
skall be att få citera en del av vad han
där säger:

»Tar vi statens och kommunernas
samlade andel av nationalprodukten för
investeringar och konsumtion blir siffran
(1958) nästan exakt 25 procent.
Där har den legat sedan 1953. ...Tar
vi åter de direkta och indirekta skatterna
plus avgifterna på alla personliga
inkomster blir resultatet 14 miljarder
av 47. Det är inte fullt 30 procent ■—
och då har ändå den indirekta beskattningen
av företagen räknats med som
''övervältrad’ till personliga skatter. Det
är mindre än tredjedelen, inte hälften.
I den totala summan skatter och inkomster
ingår 4 miljarder så kallade
överföringar. Dessa medel ''avstår’ ju
inte medborgarna. De går tillbaka till
dem i reda pengar. Härtill är det fel att
som medborgarnas konsumtion räkna
bara den i bokföringsteknisk mening
privata konsumtionen. Till stora delar
tas ju den som offentlig bokförda konsumtionen
helt individuellt i anspråk
av medborgarna.»

Nej, herrar Hjalmarson och Ohlin,
det är inte på det sättet, att Sträng
tillsammans med andra kassörer i de
kommunala församlingarna tar 40 eller
50 procent av de svenska medborgarnas
inkomster eller av den svenska national -

Allmän varuskatt, m. m.

inkomsten. Om jag skall tala för mig
själv som finansminister måste jag ju
påpeka, att det ju i stället ges ut till
medborgarna 4 miljarder — den siffran
har i varje fall nämnts men jag tror
för min del att den är i underkant. Enbart
till folkpensionärerna går 2Va miljarder,
som våra åldringar alltså får
tillbaka, och den summan bör givetvis
avräknas. Det ges ut barnbidrag på
600—700 miljoner. Det ges ut bidrag
till skolmåltider och dessutom får vi
väl räkna med vad medborgarna kan
tillgodogöra sig indirekt. Herr Ohlin är
ju far till tre barn och det är herr Hjalmarson
också, om jag inte minns fel.
De bär alla åtnjutit statssubventionerad
undervisning, där staten betalat den väsentliga
delen av lärarnas löner och av
skollokalskostnaderna. Jag tänker alltså
inte bara på måltidsbidraget eller det
förlängda studiebidraget. Jag tror att
jag sagt tidigare i denna kammare, att
om man räknar ut skattebetalarnas insats
för att få fram en färdigutbildad
civilingenjör, kommer man fram till en
summa på ungefär 30 000 kronor.

Allt detta är ju saker som medborgarna
får tillbaka — även herrarna som
nu inte har ord starka nog, när ni skall
tala om vad Sträng tar ut av medborgarna
i förhållande till nationalinkomsten.

Låt mig fortsätta med citatet:

»Men låt oss gärna stanna vid den
bokföringsmässigt sett privata konsumtionen.
Sedan det personliga sparandet
borträknats återstod 1958 efter direkta
skatter och avgifter nära 34 miljarder
för privat konsumtion. Det motsvarar
80 proc. av den totala konsumtionen.
Det blir en femtedel hos det allmänna,
inte hälften.

Denna privata del av konsumtionen
har sedan 1946 volymmässigt, mätt i
reella varor och tjänster, ökat med 40
proc.» Det betyder att den »vanliga»
människans frihetssfär — och det är ju
någonting som herrar Hjalmarson och
Ohlin med förkärlek talar om — »se -

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

dan 1946 stigit med 40 proc., eller på
grund av folkökningen med 26 proc.
per invånare». Det är ett trick »att bara
tala om skatten, inte om inkomstökningen
och vad vi får för skatten och så
låtsas som om var och en betalade 50
proc. i skatt».

Jag vill göra den personliga kommentaren,
att skall herrarna gå och
gruva sig med tanke på de människor
som betalar 40 eller 50 procent av sina
inkomster i stats- och kommunalskatt,
så får herrarna låsa in sig i något rum,
där inga andra hör er, och gruva er
och klaga. Ty dessa människor är det
icke synd om; de har en inkomst i
dag som gör att de i ekonomiskt avseende
lever på livets solsida. Det vågar
jag bestämt hävda.

Jag ser att herr talmannen börjar
verka bister. Låt mig bara i några korta
avslutningskommentarer sammanfatta
denna analys av de borgerliga ledarnas
synpunkter!

Herr Hedlund uttrycker den så: Vi
är eniga i långa stycken på den borgerliga
kanten men skilda i andra. Ja,
vad är det ni är eniga om? Ni är eniga
om att säga nej till regeringsförslaget,
ni är eniga om att attackera bostadspolitiken,
mer eller mindre, ni är eniga
om en skattehöjning på sprit, vin och
tobak, där i varje fall två av partierna
— folkpartiet och centerpartiet — räknat
sig till godo 100 miljoner som inte
kommer in, eftersom prismotståndet är
så markerat. Ni är vidare eniga om ett
sänkt bidrag till SJ, men ni skiljer er
i fråga om valören, och samma är förhållandet
när det gäller folkpensionsavgiften.
— Den mest demonstrerade
enigheten är alltså den negativa enigheten
att säga nej till omsättningsskatten.

Men sedan är det slut på enigheten
och ni bär fram, trots era flitiga försök
i bevillningsutskottet under dagar —
och, har det sagts mig, även nätter —
att bli eniga, disparata förslag hur situationen
skall klaras. Högern skall skaf -

fa 200 miljoner i nya inkomster, folkpartiet
560 miljoner, centerpartiet 885
miljoner och kommunisterna 1 155 miljoner.
Högern skall spara 965 miljoner,
folkpartiet 450 miljoner, centerpartiet
400 miljoner och kommunisterna 250
miljoner.

År det någon enighet i den uppläggningen?
Nej, oenigheten kan inte demonstreras
mera brutalt än i denna
sammanställning.

Men på en punkt är hela denna riksdag
enig: vi är tvingade att göra någonting.
Finansministern har ju haft
glädjen att inregistrera att slutresultatet
av alla partiernas bemödanden är en
sanering av budgeten, enligt högern på
i runt tal 1 180 miljoner, enligt folkpartiet
på en dryg miljard, enligt centerpartiet
på 1 285 miljoner, enligt kommunistiska
partiet på 1 400 miljoner.
Regeringsförslaget ligger ju på ungefär
1 200 miljoner. När det sålunda gäller
att sanera budgeten har man i stort
sett enat sig om behovet och storleken
av denna sanering, men sedan är det
inte längre någon enighet.

Nu menar jag, att om regeringen fälls
på detta, så har ju herrarna på den
borgerliga kanten inte möjlighet att
åstadkomma detta ensamma, utan herr
Hilding Hagberg måste skjuta på i ryggen
—• i annat fall går det inte. Men
om nu regeringen fälls genom att kommunisterna
skjuter på de borgerliga
partierna i ryggen, ja, jag skulle kanske
säga stöttar upp dem i ryggen, finns
det ju ingen möjlighet för oss att nå
det mål vi alla eftersträvar, nämligen
en sanering av budgeten. Det finns ju
inte tillnärmelsevis någon majoritet
kring Edra disparata förslag.

Om jag bara skulle ta folkopinionen
som den avspeglas i denna kammare,
står ju bakom herr Hjalmarson 19,5
procent, bakom herr Hedlund 12,7 procent,
bakom herr Ohlin 18,2 procent
och bakom herr Hilding Hagberg 3,4
procent. Var och en av er har sin uppfattning
om hur detta skall klaras.

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

Bakom regeringen står ändå 46,2 procent,
om jag låter opinionen avspeglas
enligt det sista riksdagsmannavalet.

Jag har velat säga detta för att jag
inte skall mötas av det argument, som
framfördes i första kammaren: »Hur
kan regeringen insistera på att trumfa
igenom ett förslag, som inte ens har 50
procent av riksdagen bakom sig?» Ja,
vad har herrarna bakom sig för vart
och ett av era förslag? Det väsentliga
är ju ändå att det blir någonting, och
då är det ju rätt resonligt att det parti,
som har flera av medborgarna bakom
sig än något av de andra partierna och
som är berett att ta ansvaret, också
skall ha möjligheterna att få igenom sitt
förslag.

Herr talman! Jag ber om ursäkt för
att jag har hållit på så länge, men jag
tillåter mig ha den uppfattningen, att
denna fråga inte är vilken fråga som
helst. Den är en politiskt avgörande
fråga, och med den utgångspunkten har
jag tillåtit mig att ta kammarens tålamod
i anspråk litet längre än vanligt.

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag beundrar finansministern
för den frejdighet, med vilken
han försvarar sitt förslag till 4-procentig
oms. Man får nästan det intrycket,
att om det stått 8 procent i stället skulle
frejdigheten ha varit dubbelt så stor.

Finansministern erinrar om att han
och jag vid en del tillfällen har diskuterat
budgetposter, då jag har varit den
krävande och han den återhållande. Det
är alldeles riktigt, att när det gällt
utgifter för t. ex. polisväsen och sinnessjukvård
har jag varit mycket angelägen
om att få upp anslagen, och jag
vill till finansministerns beröm säga,
att han inte varit alldeles omedgörlig
utan tvärtom ganska förstående. Sedan
vill jag bara påpeka, att det inte är på
de punkter, där jag kämpat för höjningar
som vi vill pruta nu, utan det
är på helt andra punkter.

Allmän varuskatt, m. m.

Jag tror finansministern mycket väl
när han säger: »Tänk vilken utmärkt
trevlig position det skulle ha varit för
mig att stå här och säga, att vi nu kan
sänka skatten!» Det är inte omöjligt,
herr finansminister. Tag oppositionen
till hjäp ett par, tre år! Hör på den litet
grand och bygg litet på oppositionens
intentioner också, så kanske detta
utmärkt trevliga tillfälle kommer att
yppa sig. Jag skulle inte alls hålla det
för otroligt.

Låt mig sedan säga litet om bostadspolitiken,
först då om sysselsättningsmöjligheterna.
Vi har naturligtvis förutsatt,
att om man bygger mindre bostäder,
skall man kunna bygga mera
fabriker och verkstäder; åtskilligt av
det kapital, som nu läggs ned i bostäder,
skulle kunna användas för industriellt
ändamål. Det tror jag är en fördel,
och jag tror som sagt inte, att
sysselsättningen skall behöva naggas i
kanten, om man går den väg vi har
föreslagit.

Vi vill emellertid inte att svenska folket
— jag upprepar det — skall vara
med och betala hyran åt personer, som
inte behöver denna hyressänkning. Jag
förstår inte varför just hyressektorn
skall ha billigare ränta än alla andra i
landet. Det är ett förbilligande på skattebetalarnas
bekostnad som jag har
svårt att begripa.

Det är de subventioner man gav under
1940-talet och 1950-talets första del
som vi attackerar. Vi vill få till stånd
en successiv avveckling av subventionerna.
Även om man minskar subventionerna,
blir hyreskostnaden i dessa
äldre hus väsentligt lägre än i nya hus.
Barnfamiljerna och även andra får som
bekant acceptera de nya hyrorna i de
hus som byggs i dag. Skulle då inte de
som bor i de tidigare byggda husen
kunna acceptera en hyra som ändå är
lägre än i de nya husen? Motsvarande
gäller även egnahemsbyggandet.

Finansministern inbjöd till en diskussion
rörande jordbrukspoitiken. Ilan

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

underlättade det något för oss genom
att tala om att en jordbrukspolitik av
ungefär samma typ som vår för man i
flertalet länder. Man kan fråga vad som
är anledningen härtill. Är inte anledningen
den, att vi inte vill ta risken av
att stå utan mat en dag, när importvägarna
stängs? Det är väl det som utgör
yttersta motivet till den jordbrukspolitik
vi för. Anser man sig kunna gå
ifrån den målsättningen? Vi skulle inte
vilja tillråda det. Man bör för övrigt
komma ihåg, att priserna på jordbruksprodukter
är statligt bestämda. Är det
så med kostnaderna för att producera
hus?

Finansministern delade min uppfattning
om det olämpliga i att som högern
och folkpartiet vill dra in skatteersättningen
till kommunerna. Han sade att
det skulle bli en belastning på kommunerna,
om man så gjorde. Men, herr finansminister,
är inte den fyraprocentiga
omsättningsskatten också en belastning
för kommunerna, som det hade
varit skönt för dem att slippa undan?
Det blir såvitt jag förstår en förhöjning
på skattsedeln.

Nog kan man finna användningsområden
för ytterligare skatter både i år
och nästa år och för åren framöver.
Man kan finna användning för såväl
fyra procents och sex procents som
åtta procents omsättningsskatt. Det är
inte tu tal om den saken. Någon vältalighet
behöver man inte utveckla för
att få oss att inse det. Men det är inte
det saken gäller. Kan vi på något sätt
tänka oss att inom en kortare tid uppnå
balans mellan inkomster och utgifter
utan skattehöjningar? Vi i centerpartiet
har ansträngt oss för att försöka
utarbeta en sådan linje, men den
tycks inte duga på någon punkt. Nu är
det emellertid på tok med statsfinanserna,
menar vi. Då måste man sätta
klackarna i backen och spara och undvika
nya utgifter.

Herr HJALMARSON (h) kort genmäle: Herr

talman! Hur kan finansministern
ha 46 procent av väljarna bakom
sig för den omsättningsskatt, som finansministern
förnekade före valet?
Den form av konjunkturpolitik, som
herr Sträng bedriver, består nämligen
i att före ett politiskt val förneka de
skattehöjningar, som regeringen sedan
genomför. Någon annan form av konjunkturpolitik,
någon ekonomisk konjunkturpolitik,
känner i varje fall jag
inte till. Inte påverkas regeringens skatter
och utgifter av den ekonomiska konjunkturen.
De stiger ju varje år, alldeles
oavsett vilken konjunktur vi har.

Det är därför visst inte fel att jämföra
ett privat företag med herr Strängs företag.
Hur skulle det gå för ett privat
företag, som år efter år ökade sina utgifter
med 10 procent medan inkomsterna
bara steg med 5 procent? Det är
precis vad herr Strängs företag gör.
Hur är det möjligt för finansministern
att fortsätta med denna politik?

Herr Sträng vill få oss att tro, att
detta skulle vara ett uttryck för klok
hushållning. Det är ju mycket enklare
än så. Vad gör finansministern? Varje
år tar han en ny bit av spararnas pengar,
varje år ökar finansministern skatterna
ytterligare. Sedan kriget har våra
offentliga utgifter i oförändrat penningvärde
stigit med över 100 procent.
Men människornas reella inkomster har
bara stigit med 50 procent. Det har
gått dubbelt så fort för herr Sträng som
för oss andra. Undra då på att vi befinner
oss i det läge som nu råder! Vad
vi upplever är — för att använda ett
uttryck som herr Sträng oavbrutet återkommer
till — herr Strängs kaskad av
skatter, där kaskaden år för år blir
större och större.

Varför, herr finansminister, är den
enskilda hushållningen så överlägsen
regeringens? Jo, naturligtvis därför att
den alltid sker på grundval av den egna
arbetsförtjänsten. Den anpassas oavbru -

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

tet efter den personliga produktiva insatsen.
Det är därför det är så farligt
att genom allmänna statsbidrag i ett
samhälle med något så när jämna inkomster
ge människorna det intrycket,
att deras resurser skulle vara större än
de är. Vi människor tror så gärna, att
om vi får en postgirolapp från herr
Sträng på några hundra kronor, så är
det någon annan än vi själva som är
avsändaren.

Finansministern sade att människorna
fäster stort avseende vid bilen och
att man därför får riskera köpmotstånd
på bostadsområdet. Det skulle därför
vara oriktigt att minska subventionerna.
Då skulle alltså bostadssubventioner
i realiteten vara en subventionering
av bilköpen. Har vi ändå inte kommit
så långt, att vi kan befria oss från illusionen,
att man med hjälp av statssubventioner
sänker några kostnader? Inte
sänker herr Sträng bostadskostnaderna
i detta land ett enda öre med sina subventioner.
Vad är det herr Sträng gör?
Finansministern bara delar upp kostnaderna
i två poster: en bit som vi betalar
själva och en bit som vi på skattsedeln
betalar via finansministern. Att
någonting skulle bli billigare därför att
vi betalar via herr Sträng, tror nog
inte många på.

Om nu de siffror är riktiga, som finansministern
har redovisat, klargör de
för övrigt, hur fullständigt orimlig den
nuvarande situationen är, i synnerhet
mot bakgrunden av att stora subventioner
skulle kvarstå även enligt högerpartiets
linje. Sanningen är, att en förutsättning
för att få ned kostnadsläget på
bostadsområdet är en avveckling av de
nuvarande subventionerna.

Ett bidrag är, herr finansminister,
alltid något tillfälligt i en människas
liv, men skatten består. Första barnbidraget
förvinner, när barnet är sexton
år, men skatten får man fortsätta att betala
och den växer oavbrutet. Tre procents
omsättningsskatt var det fråga om
i våras, fyra procent nu, och den kom -

Allmän varuskatt, m. m.

mer att bli sex å sju procent om några
år. Jag slår vad med herr Sträng om att
det inte kommer att dröja länge, förrän
herr Sträng kommer att säga, att »omsättningsskatten
är ju 11 procent i Norge,
och vi skall väl åtminstone kunna
orka med detsamma som norrmännen».

Att denna politik betyder inflation
precis som varje skattehöjningspolitik
av denna omfattning är klart. Utgiftssänkningar
och ett stopp för den statliga
expansionen gör omsättningsskatten
obehövlig, hejdar penningvärdeförsämringen
och lägger en grund för
skattelättnader framdeles åt både barnfamiljer
och andra.

Herr talman! Man kan ibland i denna
diskussion ställa sig frågan: Vad är det
människorna lever på här i landet, arbetsförtjänst
eller statsbidrag? En familj
tjänar 10 000 kronor och har 400
kronor i bidrag. Det låter som om den
lever på bidraget. Det är naturligtvis
oändligt mycket viktigare än alla bidrag,
att arbetsförtjänsterna behåller
sitt värde och stiger så fort som möjligt.
Vi kan aldrig få ersättning med
höjda statsbidrag för en fördröjd inkomstförbättring
eller ett försämrat
penningvärde.

Efter ett års omsättningsskatt kommer
barnfamiljerna här i vårt land att
ha förlorat ett och ett halvt barnbidrag
på herr Strängs politik utan någon som
helst möjlighet till kompensation, och
fortsättning följer. Stigande arbetsförtjänster,
stabilt penningvärde och säker
sysselsättning, herr talman, det är
det stora målet för oss alla. Det är också
huvudmålet för högerpartiets besparingsprogram.
Om det är viktigt för alla
är det viktigare för barnfamiljerna och
viktigast för de stora barnfamiljerna i
landet. Högerpartiets besparingsprogram
är icke något på ensidiga intressen
inriktat program. I stället är det ett
program som alla medborgare, som tror
på att stabila pengar och säker sysselsättning
är det väsentligaste för framtiden,
med fördel kan ansluta sig till.

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av finansministerns
siffror i fråga om oppositionspartiernas
förslag ber jag att först
få nämna, att om man -— vilket flertalet
här är överens om — räknar barnbidragets
avskaffande i högerplanen som
en skattehöjning, som också herr Sträng
själv sade, så blir skattehöjningen enligt
högerns linje 589 miljoner kronor,
enligt folkpartiets 567 miljoner kronor,
enligt centerpartiets 885 miljoner kronor
och enligt regeringens linje omkring
1 200 miljoner kronor.

Beträffande finansministerns exempel
om en arbetarfamilj med 12 000 kronors
inkomst och två barn, boende i ett under
vissa år byggt hus, vyll jag upprepa
vad jag tidigare sade om StockholmsTidningens
siffror. Man plockar ut en
viss grupp av människor, som uppfyller
tre, fyra olika villkor, och säger,
att för denna grupp betyder oppositionsförslagen
om bl. a. avvecklingen
av vissa subventioner så och så mycket.
Det återstår emellertid att tala om,
att när det gäller det överväldigande
flertalet av Sveriges folk förhåller det
sig inte så. Det är alltså inte någon karakteristisk
grupp man har valt. Man
ka nämligen inte — herr Sträng är ju
inte någon Miinchliausen — lägga en
mycket liten börda på Sveriges folk
och ändå ta in en väldig massa pengar.
Förklaringen är mycket enkel: ni
väljer ut en liten minoritet, för vilken
ert förslag slår relativt väl ut, och talar
inte om de mycket större grupper
i vårt land, för vilka förslaget innebär
en mycket tyngre börda än vårt. Det är
ett vilseledande tal.

Vad bostadspolitiken beträffar har
bevillningsutskottets ordförande, som
är före detta socialminister i en socialdemokratisk
regering, varit med om
samma höjning av räntorna på lån etc.
som folkpartiet, trots att han visste, att
herr Sträng skulle föreslå en omsättningsskatt,
så att räntan skulle ligga

ovanpå den börda på de breda lagren,
som omsättningsskatten utgör.

Finansministern vill väl ändå inte
bestrida — fast han kommer med en hel
del siffror som åhörarna har svårt att
överblicka — att det förhåller sig så,
att av svenska folkets reella inkomstökning
efter kriget har stat och kommun
till sina kassor tagit in över 50 procent,
d. v. s. mer än 50 öre av varje krona.
I år vill herr Sträng ta mer än hela
kronan. Vad som sker med själva existensminimum
i botten är en annan sak.

Nu talar herr Sträng om att medborgarna
har nytta av skatterna. Tacka för
det! Inte har vi beskyllt herr Sträng
för att förslösa dessa pengar på spel
och dobbel! Vi vet att det finns bra
skolor i Sverige och att vi har nytta av
det. Problemet är emellertid — vilket
erkännes i andra länder, t. ex. av herr
Strängs partivänner i Tyskland — att
om man försöker att till de allmänna
kassorna dra in mer och mer av nationalinkomsten
kommer man till ett läge,
där själva det fria ekonomiska systemet
med fri konkurrens, fri företagsamhet
och fritt konsumtionsval börjar
fungera sämre. Det finns en gräns, som
man inte utan våda kan överskrida.
Herr Sträng kan fråga så många nationalekonomer
han vill; han skall finna,
att de bejakar att detta är ett reellt
problem.

När detta faktum lägges fram inför
kammaren, vad gör finansministern?
Han talar om något annat, om att man
har nytta av skolor!

Herr finansminister, Ni säger — vilket
också herr Hjalmarson har kommenterat
— att Ni representerar 46
procent av svenska folket, vilka i uttalanden
från regeringshåll före valet har
lovats, att Ni inte skall höja skatterna.
Nej, Ni representerar inte dem när Ni
höjer skatterna; Ni representerar tills
vidare bara Er själv. Men även om det
vore så, att Ni representerade 46 procent
av väljarna, hur kan Ni därav dra
den slutsatsen, att Ni skall diktera be -

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

sluten utan att ta hänsyn till vad den
övriga delen av befolkningen vill? Kan
detta verkligen vara riktig demokrati?

Finansministern säger att det finns
andra länder som har omsättningsskatt
m. m. Det är alltid samma historia. Varje
gång finansministern blickar ut över
världen och i något land finner en
skatt, som inte förekommer här i Sverige,
säger han: »Den måste vi också
ha.» Men han ser aldrig alla de fall där
utlandet har lägre skatt än vi eller inte
några skatter av samma typ som våra.

Man får en annan blick på saker
och ting när man sitter i kanslihuset,
säger herr Sträng. Ja, det har vi sannerligen
märkt. Nog vore det bra, om
herr Sträng ett litet slag fick vänja sig
vid att inte anlägga denna blick på
tingen utan fick öva sig att betrakta
problemen med skattebetalarnas ögon.
Herr Sträng har alldeles för lätt att
blekna när det kommer förslag om utgiftsbeskärningar
och alldeles för lätt
att — utan att blekna — acceptera tanken
på nya skatter.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! Eftersom jag befinner
mig bland de närmast följande talarna
på talarlistan skall jag nu inskränka
mig till att beröra ett par punkter i
finansministerns uttalande.

När det gäller frågan om enigheten
vill jag framhålla, att avståndet mellan
vår ståndpunkt i denna sak och de borgerligas
ståndpunkt är åtskilligt längre
än avståndet mellan regeringens ståndpunkt
och de borgerligas ståndpunkt.
Dessa senare sammanfaller nämligen
i den väsentliga frågan om de indirekta
skatterna. Vi vill inte veta av denna
skatteprincip. Vi har vänt oss däremot
och vi har för regeringen pekat på andra
skatteobjekt, som skulle inbringa
i runt tal 40 miljoner kronor och som
skulle kunna utnyttjas, därest regeringen
verkligen önskar göra det.

Detta har inte, herr Sträng, skett i

Allmän varuskatt, m. m.

avsikt att stjälpa regeringen. Vi vill
hjälpa regeringen och inte stjälpa den.
Jag vill, när det gäller frågan om huruvida
regeringen kommer att fällas,
passa på tillfället att säga, att för vår
del har vi både vid utformandet av
våra förslag och i hela vårt betraktelsesätt
beträffande detta problem låtit oss
vägledas av tanken att vi skall hjälpa
regeringen. Vi har inte heller givit upp
denna tanke, men det finns gränser.
Var och en vet, att den som vill begå
självmord alltid finner ett tillfälle att
göra det.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Herr IJjalmarson frågar:
»Hur kan finansministern veta, att han
har 46 procent av väljarna bakom sig
när han nu talar för sin omsättningsskatt?»
Ja, 46 procent av väljarna har
givit mig och mina partikamrater sitt
förtroende då vi för ett år sedan hade
möjlighet att underställa folket i val vår
politik. Men jag känner också, herr Hjalmarson,
våra väljare så väl, att jag vet
att de hellre godtar regeringens förslag
till sanering av budgeten än att reflektera
— inte ens ett ögonblick ■— på vad
de med skäl kan betrakta som herr
Hjalmarsons reaktionära saneringsprogram.

Jag kan kanske ge herr Hjalmarson
rätt i att finansministern genom sina
förslag inte sänker bostadskostnaderna
med ett öre. Men herr Hjalmarson har
inte fattat vad som enligt vår mening
är det väsentliga i en social bostadspolitik,
nämligen att med statens medverkan
åstadkomma en annan fördelning
av kostnaderna för den livsviktiga förnödenhet
som bostaden är. Genom den
bostadspolitik som vi för, med en garanterad
ränta som inte följer marknadssvängningarna
och som innebär en
subvention, har vi skapat garantier för
att sysselsättningen upprätthålles. Genom
denna bostadspolitik finns det

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

också garantier för att barnfamiljer i
vanliga inkomstlagen kan hyra sig en
god bostad. Sedan är det bara en detalj
i det hela — det underströk jag väl tillräckligt
tydligt i mitt första anförande
— att vi inte har velat ge oss in på det
kineseri som skulle uppkomma därest
man av hyresgästerna i ett flerfamiljshus
skulle skilja ut dem, som har det
så pass bra ställt att de inte behöver
en bostadssubvention, från dem som
behöver denna subvention.

Herr Hjalmarson glömmer bort vad
som är avgörande för vårt ställningstagande
i denna fråga liksom i andra
frågor: vi vill driva en sådan samhällspolitik,
att vi hjälper de sämre ställda.
Genom hela vår politiska uppfattning
går önskan att åstadkomma en omfördelning
av medborgarnas inkomster, som
ju än i dag är mycket växlande. Herr
Hjalmarson ser inte saken på det sättet.
Han har den traditionella konservativa
uppfattningen att »hjälp dig själv så
hjälper dig Gud!» Den som har det
gott ställt skall också i fortsättningen
ha det gott ställt, och den som har det
dåligt ställt skall ha det dåligt ställt.
Politiken är någonting som ligger vid
sidan av allt detta. Den kan möjligen
inriktas på att förverkliga vissa andra
saker men inte den allmänna sociala
tanke som ligger i regeringspartiets
uppfattning.

Vidare skulle jag vilja fråga herr Hjalmarson,
om jag får åberopa hans pregnanta
och såsom jag tycker fina motiveringar,
ifall jag sätter mig ner och
överväger den tanke, som herr Hjalmarson
utvecklat i en bilaga till sin
motion om en demokratisering av aktieinnehavet
i våra bolag, och kanske
gör ett försök att komma åt den maktkoncentration
som kan vara en fara just
för de enkla, enskilda medborgarna.
Får jag hans medgivande att åberopa
detta uppslag, om regeringen skulle
vilja närmare analysera och penetrera
detta problem?

Jag vill till herr Hedlund rikta den

kommentaren att det ju inte bara
var poliser och sinnessjukhus herr Hedlund
och jag diskuterade under de sex
år han satt i regeringen. Det träffades
åtskilliga uppgörelser om jordbrukets
ekonomi, och i varje fall vid ett par
tillfällen hade herr Hedlund och jag
hårda fingerkroksdragningar -— visserligen
ej i bokstavlig mening — om vad
det svenska jordbruket skulle ha i den
stora prisuppgörelsen. Det är en i och
för sig klädsam men obefogad blygsamhet
om herr Hedlund vill få kammaren
att tro att han bara intresserade sig för
poliser och sinnessjukhus.

Jag har signerat jordbruksuppgörelserna
därför att jag ansett att de var
riktiga när vi gjorde dem. De innebar
ett stöd av generell karaktär för både fattiga
och rika bönder, både småbrukare
och godsägare. Man får ta den olägenheten
därför att ett sådant stöd är det
enda praktiska sättet att ordna jordbrukspolitiken.
Samma olägenhet har vi
accepterat i fråga om bostadspolitiken.
Det skulle vara praktiska nackdelar att
gå för långt i behovsprövning.

Herr Hedlund slutade med att fråga
hur man kan föreslå en omsättningsskatt
med de konsekvenser den har för kommunerna,
när man i fråga om skattebidragen
till kommunerna är lika klok
som centerpartiet, d. v. s. avvisat tanken
på att attackera dem. Detta är väl
ändå två ojämförbara storheter. Indragningen
av kommunernas skattebidrag
är en fråga om 60 miljoner men omsättningsskatten
är en fråga om 1 200
miljoner. Att befria kommunerna och
den kommunala konsumtionen från en
skatt som man lägger på den statliga
och den privata konsumtionen har jag
inte funnit tillräckligt bärande underlag
för.

Herr Ohlin tog upp en del sifferjämförelser
på nytt. Jag är ledsen att jag
sprang ifrån mitt material här. Jag skall
därför inte förlänga debatten på den
punkten. Men herr Ohlin kan ju inte bestrida
att en höjning av folkpensions -

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

avgifterna representerar en viss summa
på skattsedeln och om man liöjer
sjukförsäkringsavgiften synes det också
på skattsedeln. Slopar man kommunbidragen
blir det ett extrabelopp på den
kommunala skatten. På det sättet kan
man räkna fram vad folkpartiets förslag
innebär. Jag kommer då till det
intressanta resultatet, om jag tar som
exempel den typ av familj jag tillät mig
att använda, alt herr Ohlins förslag
när det gäller inkomstlägen på 12—
13 000 kronor är något dyrare för den
enskilda familjen men skillnaden mellan
herr Ohlins och regeringens förslag
är där inte markant. Kommer man upp
i inkomstlägen på 50 000 kronor är det
däremot ingen tvekan om att herr Ohlin
är snäll och beskedlig och att regeringsförslaget
är väsentligt hårdare.

Jag är tacksam för herr Ohlins deklaration
att ingen väl beskyller Sträng för
att förslösa pengarna. Det är glädjande
att man åtminstone från en av oppositionsledarna
får höra det — jag har
faktiskt litet svårt att räkna in herr
Hedlund bland oppositionsledarna, så
jag skall kanske säga att det är intressant
att ifrån en av herrarna Ohlin
och Hjalmarson få höra den hederlighetsförklaringen.
Herr Hjalmarson har
ju svävat på målet i det avseendet i
vissa av sina uttalanden. I Svenska Dagbladet
den 4 april 1959 talas om att
högerledaren »Hjalmarson underströk
... att vi vill inte vara med om regeringens
försök att pressa igenom jättefonder
och skatter som hara rinner undan
i regeringens bokföring». Detta är ju
inte precis någon förklaring om att man
tror på att finansministern på hederligt
sätt handlägger sitt ämbete: »rinner undan
i regeringens bokföring!» Därför
registrerar jag med tacksamhet att i
varje fall herr Ohlin tar avstånd från
dessa medvetet försåtliga, av politisktaktiska
skäl betingade beskyllningar.

Herr Ohlins påstående att vi bara
dikterar våra beslut har vi talat om
förr och det skall jag inte ta upp tid

Allmän varuskatt, m. m.

med nu. På den punkten är vi nog oförenliga,
och då är det bara att konstatera
detta. Det har ingenting med förhandling
och diktatur att göra. Våra grundläggande
värderingar är så skiljakiga
att det nog inte går att överbrygga
dem. Det må vara tillräckligt med detta
konstaterande.

Herr HJALMARSON (h) kort genmäle: Herr

talman! Herr Sträng har 46 procent
av väljarna bakom sig på det program
som herr Sträng inte lade fram
för dem. Jag tycker det är mycket bättre
att ha 20 procent av väljarna bakom
sig för det program man har lagt fram
för dem.

Herr Sträng säger att bostadssubventionerna
skulle betyda en ändrad fördelning
av kostnaderna. För all del: de
största subventionerna går ju till de
människor som sitter i de dyraste och
modernaste lägenheterna. Inte tror herr
finansministern att det är människor
med de sämsta inkomsterna som bor i
de finaste lägenheterna. De som bor i
gamla bostäder, de som bor i dåliga
bostäder, de som inte har någon bostad
alls, de får ju inga subventioner. De får
bara vara med om att betala subventionerna
för dem som bor i de bästa lägenheterna.

Det är ledsamt, herr talman, att tiden
ibland är mycket knapp, ty jag skulle
gärna vilja ha en diskussion med herr
Sträng om äganderättens problem.

Om LKAB t. ex. skulle skötas dåligt,
blir det naturligtvis inte mindre observerat,
därest LKAB ägs av hundratusentals
människor i detta land, än om aktierna
ligger hos herr Sträng. Finansministern
frågar om vårt uttalande i
motionen kan betraktas som ett principiellt
ställningstagande. Ja, det kan det,
herr Sträng! Vi vill på eu mängd olika
sätt söka främja en spridning av äganderätten
till de många människorna här
i landet. Det är därför som vi föreslagit

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

bl. a. att den nuvarande dubbelbeskattningen
skall ändras, det är därför vi
har föreslagit sänkt skatt på utdelningen
från små aktiekapital o. s. v. Syftet
med dessa förslag har varit att göra det
lättare för fler och fler människor att
bli personliga delägare i aktiekapitalet
här i landet.

Ja, herr finansminister, nog finns det
maktkoncentration på det privata hållet
— det är också jag medveten om —
men inte kan den maktkoncentrationen
nämnas på samma dag som den maktkoncentration
herr Sträng representerar.

Herr Sträng talar om att vårt förslag
att sälja LKAB-aktierna skulle motverka
demokratiseringsprocessen. Mycket
skall man höra innan öronen faller av!
Vem är det, som utser styrelse i LKAB?
Det gör herr Sträng! Vem utser bolagsstämma?
Det gör herr Sträng! Vem utser
verkställande direktör? Det gör
herr Sträng! Vem ger direktiv till styrelsen?
Det gör herr Sträng! Det är
detta som kallas för demokrati. Men i
själva verket är det någonting helt annat,
som det är fråga om. Det är herr
Strängs egen privata lilla demokrati.
Denna makt vill vi fördela, herr talman,
på så många händer som möjligt
för att bryta den politiska maktkoncentrationen
och för att göra det möjligt
för fler och fler människor, som vill
bygga sig en trygg framtid, att placera
sitt sparande i säkra och värdefasta
tillgångar.

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall först be att få
säga några ord till herr Hjalmarson.
Det låter mycket vackert, när herr Hjalmarson
talar om att hundratusentals
människor skulle äga LKAB-aktierna.
Men vad har herr Hjalmarson för garanti
för att inte året därpå tusen, ett
andra år tio och ett tredje år två till
tre rår om detta aktiekapital?

Varför jag begärde ordet var emeller -

tid närmast för att jag hade litet otalt
med finansministern. Finansministern
säger att frågorna om omsättningsskatten
och skatteåterbäringen till kommunerna
var så ojämförbara storheter. Det
kan ju vara sant. Men vad jag talade om
var just indragningen av skattesubventionerna
till kommunerna jämförd med
omsättningsskatten. Omsättningsskatten
hos kommunerna var, säger finansministern,
60 miljoner kronor, och såvitt
jag kan se av folkpartiets och högerns
förslag, innebär det att man vill ta undan
70 miljoner från kommunerna. Det
är alltså inte särskilt ojämförbara storheter.

Vidare är det riktigt, som finansministern
säger, att han och jag har haft
åtskilliga resonemang med varandra om
jordbruket och dess problem. Finansministern
har nog i allmänhet ett mycket
gott minne, men jag undrar om det
inte sviker honom i ett avseende. Det
är när han talar om att subventionerna
är lika för stora och små jordbruk.
Kommer inte finansministern ihåg att
vi gjorde upp en skala för mjölkproducenter,
innebärande att små och medelstora
mjölkproducenter skulle få
mera subventioner än de andra? Detta
var en hörnsten i hela den politiken.

Finansministern blandade också in
kommunisterna i detta resonemang.
Han sade, om jag antecknade rätt, att
»högern, folkpartiet och centerpartiet
vinner endast, om kommunisterna skjuter
på». Men hur går det för regeringen,
om kommunisterna röstar enligt den
uppfattning de givit uttryck för? Är
det så att regeringen sitter kvar endast
om kommunisterna röstar emot sin mening? Herr

OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Hedlunds fråga
är retorisk. Vi vet att regeringen har
för avsikt att sitta kvar, stödd på kommunisterna
och första kammaren. Det
behöver vi inte diskutera, det är bara
ett intressant faktum.

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

Vad beträffar den sociala inställningen,
herr finansminister, vill jag säga att
i den grupp jag företräder är vi ytterst
angelägna om att samhället skall ordna
så, att det blir så goda levnadsförhållanden
som möjligt för dem, som drabbas
av olyckor, t. ex. arbetslöshet, sjukdom
o. s. v., och naturligtvis för de
gamla. Men vi menar att den sociala
försäkringen i större utsträckning skall
finansieras som en försäkring och att
man givetvis inte skall glömma bort den
enskildes eget ansvar.

Finansministern kom igen med en
del siffror, som jag måste stämpla som
ingalunda karakteristiska och typiska.
Får jag nämna som exempel en annan
grupp, herr talman, som är talrikare än
den finansministern nämnde, exempelvis
familjer utan barn under 16 år med
inkomst på 8 000 kronor. Denna belastas
år 1961 av socialdemokraterna med
313 kronor; enligt folkpartiets förslag
177 kr. Motsvarande familj med 12 000
kronors inkomst belastas med 446 kronor
enligt socialdemokraternas förslag
och med 246 kronor enligt folkpartiets
förslag. Siffrorna för 15 000-kronorsfamiljen
är 566 respektive 288 kr. Jag
kan exemplifiera ytterligare. Detta avser
familjer, som inte bor i just de hus,
som herr Sträng valt ut.

Om herr Sträng vill ta ut mer än
dubbelt så mycket i skattehöjningar som
vi vill, är det uppenbart att detta måste
komma att belasta det överväldigande
flertalet av Sveriges folk hårdare. Så är
det också, även om Ni kan plocka ut
några fall där det förhåller sig annorlunda
— de fallen är inte typiska.

Eftersom jag har en minut kvar, vill
jag, herr talman, säga en enda sak
med anledning av herr Hedlunds tidigare
kritik mot folkpartiet. Vårt förslag
om folkpensionsavgifter är ett förslag
på tolv månader — den första januari
1961 skulle avgiften höjas i alla fall —
men herr Hedlunds saneringsavgift torde
bli mycket långlivad, om den en
gång genomförs.

Allmän varuskatt, m. m.

Herr Hedlund glömde att tala om att
centerpartiet vill införa höjda bränsleskatter,
höjt porto och mycket annat.
Herr Hedlund ville dessutom söka sak
med mig därför att vi gjort en beräkning,
som herr Hedlund dock inte ville
ta avstånd från. Vi har på grund av stigande
virkespriser räknat med att domänverket
kommer att tjäna mer än finansministern
tidigare beräknat. Kan
det vara fel att vi gör en beräkning som
enligt alla experters mening är riktigare
än herr Strängs och anser att man
inte bör ta ut mer i skattehöjning än
nödvändigt? Kan verkligen det viktigaste
för centerpartiet vara att ta upp
en debatt kring ett problem av denna
art i ett läge där det gäller att hindra
regeringen från att införa en ny omsättningsskatt?
Jag undrar om inte kammaren
förstår vad herr Sträng menade när
han nyss bekände, att han ibland har
svårt att räkna herr Hedlund till oppositionen.

Herr HJALMARSON (h) kort genmäle
:

Vilka garantier, frågade herr Hedlund,
har man för att det, om staten
säljer LKAB-aktierna, inte för varje år
som går blir färre och färre personer
som är ägare till dessa aktier och till
sist kanske bara en enda?

Jo, herr Hedlund, för det första har
vi föreslagit att utförsäljningen av aktier
skulle maximeras i poster på
20 000 kronor. För det andra har vi
föreslagit en valordning till bolagsstämman
som fullständigt utesluter ett merinflytande
för begränsade enskilda intressen.
Det är en valordning som tilllämpas
i ett av de stora folkförsäkringsbolagen
här i landet, en valordning som
den koalitionsregering, i vilken herr
Hedlund själv var medlem, har godkänt
som ett fullgott uttryck för demokrati.

Vi uppfattar det, herr talman, över
huvud taget som elt väsentligt mål att
påverka den nuvarande strukturen av

6 — Andra kammarens protokoll 1959. Nr 28

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Allmän varuskatt, m. m.

äganderätten till det produktiva kapitalet,
både i den offentliga och i den
enskilda sektorn, så att vi får fler och
fler personliga ägare till andelar av
detta kapital. Det är detta, herr talman,
som vi menar med egendomsägande demokrati.

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Jag har litet svårt att följa med herr
Ohlins tankegångar när det gällde pensionsavgiften
och saneringsavgiften.
Han vände alltihop upp och ned, tyckte
jag. Herr Ohlin räknar väl ändå med
att hans pensionsavgift, som är tre
gånger så stor som vår, skall stå kvar,
eller skall han sänka den? Vi har däremot
sagt, att vi om två år skall ta bort
hela saneringsavgiften; huruvida vi kan
ta bort någon del tidigare får vi väl se.

Sedan vill jag säga, att om herr
Ohlin inte vill räkna mig till oppositionen
med mindre än att jag håller med
folkpartiet i vått och torrt både när det
gäller lagfäst tilläggspension och annat,
så får herr Ohlin göra precis som han
vill.

Till herr Hjalmarson vill jag säga, att
vad jag talade om inte var hurudan valordningen
skulle bli eller hur många
aktier var och en skulle få köpa från
början. Jag sade att det är en vacker
tanke att man låter 100 000 människor
köpa aktierna när dessa släpps ut, men
vad hindrar att det året därpå är bara
1 000 ägare till aktierna och efter ytterligare
ett år bara tio? Då svarar herr
Hjalmarson, att han vill att man skall
rösta som i försäkringsbolagen. Jag har
svårt att förstå att det har någonting
med försäljningen och ägandet att göra.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Det föreligger ett förslag här om höjning
av folkpensionsavgiften den 1 januari
1961, herr Hedlund. Vi kan väl
vara överens om att det finns en man i
detta land och i denna kammare som

måste vara hårdare bunden än någon
annan vid att godkänna denna höjning
av folkpensionsavgiften den 1 januari
1961. Om herr Hedlund nu skulle ansluta
sig till vår ståndpunkt, betyder
det att han går med på en höjning tolv
månader tidigare, ingenting annat. Men
den som tror att centerpartiets nya saneringsavgift
med säkerhet skall bli tillfällig,
han har föga lärt av erfarenheterna
från de tillfällen när nya skatter
har införts. De har nämligen en egendomlig
förmåga, som inte bara beror
på herr Strängs personliga läggning, att
bli mera varaktiga än man beräknat.

Jag räknar herr Hedlund till oppositionen.
Det har jag gjort länge — kanske
inte ända sedan hösten 1957, ty
det skedde ju vissa återfall, men ganska
länge. Det intressanta är emellertid inte
vad jag anser i det fallet, utan att herr
Sträng och hans kolleger har så svårt
att räkna herr Hedlund till oppositionen.
Jag har inte märkt att de tvekar i
det fallet vare sig när det gäller herr
Hjalmarson eller när det gäller mig.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Om man läser högerns
skrivning i bilagan där partiet utformar
linjerna för försäljningen av LKABaktierna,
finner man att det inte bara
är fråga om att sprida äganderätten, så
att var och en skall få en LKAB-aktie
och klippa kuponger på den och få en
liten ränteavkastning som passiv räntetagare.
Herr Hjalmarson går längre:
han säger att man skall ställa upp en
valordning som gör att den enskilda
aktieägarens möjligheter att utöva inflytande
begränsas på så sätt att eventuella
försök att till ett fåtal koncentrera
aktieinnehav med makt skall hindras.
Detta är ju det intressanta i herr
Hjalmarsons skrivning.

Jag trodde nog att herr Hjalmarson i
sin allmänna demokratiseringsgiv kunde
finna sig i att vilken Andersson, Pet -

Torsdagen den 26 november 1959 fm.

Nr 28

tersson eller Lundström som helst får
klippa kuponger på en aktie, men herr
Hjalmarson har tydligen varit ute för
att se till att inte ett fåtal skaffar sig
makten, utan att det blir en demokratisk
maktfördelning i ett aktiebolag. Då,
såsom jag ser det, den statliga och offentliga
verksamheten är underställd
offentlig kontroll och insyn på ett helt
annat sätt än den privata kan ju herr
Hjalmarson inte göra halt när han kommer
till den privata banken, det privata
försäkringsbolaget eller den privata industrien,
utan han får väl med den
friska färg han har på kinderna just
nu fortsätta genom dörren och tala om
för vederbörande industrimän och
bankmän att de skall dela med sig makt
åt var och en som råkar ha en aktie,
eftersom vi skall ha demokrati i samhället.

Det där blev jag fascinerad av när
jag läste det. Jag sade mig ögonblickligen,
att om jag har Hjalmarson med på
denna linje, är det värt att fundera allvarligt
på den. Därför har jag två gånger
ställt frågan till herr Hjalmarson:
Får jag åberopa herr Hjalmarson om
jag skriver direktiv som siktar till att
vi skall sätta stopp för att ett fåtal
människor sitter med makt över orimligt
stora, väsentliga värden, vilkas förvaltning
är avgörande för tusentals och
tiotusentals människor? Får jag herr
Hjalmarson med på en sådan ordning
att Andersson, Pettersson och Lundström
får precis lika mycket att säga
till om som de som till äventyrs råkar
ha mera slantar än Andersson, Pettersson
och Lundström har? Vill högern
vara principiellt renlärig, kan den givetvis
inte göra halt inför det enskilda
näringslivet, om man menar att den
metoden skall tillämpas i den offentliga
verksamheten.

Sedan vill jag säga till herr Hedlund,
att man naturligtvis kan säga att omsättningsskattens
effekt för kommunerna
har ungefär samma valör som det
statliga skattebidraget till kommunerna

Allmän varuskatt, m. m.

på 60—70 miljoner. Men jag försökte
förklara det på det sättet, att staten inte
är hjälpt med att spara 60—70 miljoner
genom att hålla inne skattebidraget till
kommunerna. Dessutom tycker jag att
det är oriktigt och orimligt, eftersom
kommunerna har tagit med detta i sin
planering. Däremot klarar vi saneringsproblemet
i vår budget genom det
omsättningsskatteförslag som är framlagt.
Jag har inte funnit tillräckliga skäl
för att säga att den kommunala konsumtionen
och kommunala investeringar
skall behandlas på ett annat sätt än
statens och de enskildas konsumtion
och investeringar. Det avgörande är att
det här inte är fråga om jämförbara
storheter.

Vidare, herr Hedlund, har vi en jordbrukspolitik
som innebär ett gränsskydd,
vilket ger skydd åt både rika
och fattiga, till småbönder och till godsägare,
även om de senare inte behöver
det. Det generella skyddet är helt dominerande
i det här sammanhanget,
även om vi har ett socialt inriktat
extra skydd åt vissa grupper av jordbrukare
med speciell inriktning på
Norrland och småbrukarna, vilket lämnas
över mjölkproduktionen och för vissa
andra avsnitt. Det är precis samma
typ som vi har inom bostadspolitiken:
Vi har en generell hjälp till alla genom
den garanterade räntan, och dessutom
har vi ett socialt bidrag till vissa grupper
inom bostadskollektivet genom det
familjebostadsbidrag som utgår såsom
en del av den bostadssociala given. Politiken
på dessa båda områden är följaktligen
så likartad som den någonsin
kan vara.

Sedan vill jag allra sist tillägga en sak
till herr Hedlund. Tyvärr sprang han
bort; jag vet inte om han blev ängslig
för ytterligare vänligheter från min
sida, men han kanske finns bakom gardinerna
och i alla fall hör vad jag säger.
Det här kan för övrigt vara en
replik också till herr Ohlin.

Visst räknar jag in herr Hedlund

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

bland oppositionsledarna. Han har ju
ett eget oppositionsförslag och argumenterar
för det t. o. m. effektivare än de
gamla traditionella oppositionsledarna
argumenterar för sina förslag, men det
finns ju graderingar också när man
värderar oppositionsledare. Herr Hedlund
har inte använt samma uttryck
som jag nyss citerade ur Svenska Dagbladet
med förtäckt beskyllning att finansministern
låter pengar rinna ut i
statens bokföring — det har dess bättre
inte heller herr Ohlin gjort. Vad jag
ville ha sagt var bara att det finns graderingar
mellan de tre oppositionsledarna
— det tyckte jag mig ändå kunna
kosta på mig att konstatera.

Som tiden nu var långt framskriden
och många talare anmält sig för yttrandes
avgivande, beslöt kammaren på förslag
av herr talmannen att uppskjuta
den fortsatta överläggningen till kl.
19.30, då enligt utfärdat anslag detta
plenum komme att fortsättas.

§ 7

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen
från bevillningsutskottet:
nr 328, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
tilläggsavtal till avtalen den 27 september
1956 mellan Sverige och Norge samt
den 21 juli 1958 mellan Sverige och
Danmark för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet; samt
från första lagutskottet:
nr 327, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i luftfartslagen den 6 juni 1957 (nr
297).

§ 8

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 17.31.

In fidem

Sune K. Johansson

Torsdagen den 26 november

Kl. 19.30

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes till en början av herr andre
vice talmannen.

§ 1

Allmän varuskatt, m. m. (Forts.)

Herr andre vice talmannen tillkännagav,
att överläggningen rörande bevillningsutskottets
betänkande nr 60, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om allmän
varuskatt, m. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet, jämte
i ämnet väckta motioner, nu komme att

fortsättas; och lämnades därvid, jämlikt
förut gjord anteckning, ordet till

Herr HAGBERG (k), som yttrade:

Herr talman! Propositionen rörande
omsättningsskatt har omgivits med en
massa mer eller mindre hållfasta argument
och motiveringar. Dessa gör på
mig ett minst sagt luftigt intryck. När
jag har studerat detta socker på förslaget
om en omsättningsskatt, har jag
ofta undrat om vederbörande framställt
detta för att roa sig själv eller för att
roa andra. Jag har i alla fall svårt att
föreställa mig att det kan ligga en all -

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

varlig mening bakom en hel del av denna
argumentation. Om jag därför säger
ett par ord om de bär s. k. konjunkturpolitiska
argumenten, beror detta
inte på att jag tar dem helt på allvar.
Men eftersom de får spela en så stor
roll för att motivera denna omsättningsskatt,
må det tillåtas mig att säga
ett par ord om dem.

Bevillningsutskottets ordförande herr
Ericsson i Kinna, förklarade på förmiddagen
att en viktig tanke med denna
omsättningsskatt var att man skulle
dämpa den nuvarande överkonjunkluren.
Man har också talat om att omsättningsskatten
är nyttig för att hålla tillbaka
lönesträvandena. Det lär bli mycket
svårare för löntagarorganisationerna
att med framgång kämpa för bättre
löner, om denna omsättningsskatt genomföres.
Man säger vidare att det är
fördelaktigt att man kan begränsa konsumtionen.
Alla dessa argument leder
mig fram till den tanken att man skall
kunna klara inflationen om folk äter
mindre, om folk klär sig sämre, om man
lägger ned mindre omkostnader på dessa
saker som tillhör dagens nödtorft,
alltså saker av vilka det finns ett överflöd
och vilka jag tror det är ett problem
att bli av med.

Går man närmare in på regeringens
proposition, finner man att det nog inte
är från detta område hotet mot penningvärdet
anses komma. Det är i stället,
säger finansministern, från kapitalvarusektorn,
alltså investeringarna i
den del av näringslivet där de inflationistiska
krafter finns, vilka man säger
sig vilja tygla. Men dessa kommer man
inte alls åt genom att sänka levnadsstandarden
för de vanliga människorna,
för löntagarna. För att komma åt dessa
krafter måste man attackera bolagens
öppna och dolda kapitaltillgångar. Då
måste man försöka ta reda på var förmögenheterna
finns. Då måste man komma
åt detta kapital som kastas ut i
spekulationen, vilken för närvarande är
inriktad på kapitalvaruproduktionen,

Allmän varuskatt, m. m.

enär den är mest lukrativ. Alltså gör
man motsatsen till vad man borde göra,
om man tror på sin argumentation.

Nu räknar finansminstern med att
lönerna kommer att öka med låt oss säga
en och en halv miljard kronor under
kommande år — finansministern har
nämnt siffran 4 procent. Sannolikt kommer
statsverkspropositionen i januari
att visa, att enbart de taxerade förmögenheterna
under detta år ökat med
cirka 5 miljarder kronor. Vi känner alla
till den mycket omfattande diskussion
som förts kring de väldiga förmögenhetsökningar
som man anser har registrerats
på börsen under det senaste
året. Enbart på A-aktierna, alltså de
som bjudas ut på börsen, har man ansett
sig kunna räkna ut en förmögenhetsökning
på i runt tal 5 miljarder.
Detta är inte hälften av de aktievärden
som man i så fall skulle uppskatta. Om
det är riktigt, som ekonomerna gör gällande,
att förmögenheterna enbart på
aktiebörsen under ett år ökat med 5
miljarder, så måste, om man räknar med
övriga aktier, en sammanlagd förmögenhetsökning
på 10 miljarder ha ägt rum
under ett enda år. Men denna oerhörda
anhopning av förmögenheter, som bildar
underlaget för spekulation, som
verkligen kan sättas in på den sektor
som finansministern själv anser vara betydelsefull
ur inflationssynpunkt, den
är tabu, den får man inte röra. Däremot
vill man attackera de 1,5 miljarder som
man räknar med i lönehöjningar nästa
år. Det är dem man vill ta ifrån löntagarna
under det vackra namnet att man
skall hindra inflation. Jag måste säga att
när man argumenterar på detta sätt, är
det svårt att ta vederbörande på allvar.
Men det är i hög grad avslöjande att
man sett som sin uppgift att ta ifrån
löntagarna den beräknade löneökningen
på 4 procent — det iir väl den minsta
levnadskostnadsstegring vederbörande
kan räkna med, om man skall la hänsyn
till konsekvenserna av ett beslut om
omsättningsskatt. Om det inte ens i den -

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

na goda konjunktur, som utskottets talesman
t. o. m. karakteriserat som en
överkonjunktur, skall vara tillåtet att ta
ett krafttag för att höja levnadsstandarden
utan att staten skall klösa ifrån
människorna allt som de skulle kunna
tillkämpa sig, när skall det då vara möjligt?
Skall vi då vänta till nästa kris med
att genomföra sådana förbättringar?

Under en följd av år har skett en
ganska märklig utveckling. På ett årtionde
har den privata konsumtionens andel
sjunkit från 65 till 56 procent. Är detta
något annat än ett uttryck för att arbetare
och jämförliga löntagare erhåller
allt mindre del av nationalinkomsten?
Kan man ur dessa siffror utläsa något
annat? Jag kan det åtminstone inte för
min del. Jag måste fråga regeringen om
det verkligen kan vara en långsiktig politik
att utnyttja relativt goda lönemöjligheter
för att överföra en allt större andel
av nationalinkomsten från konsumtionen
och från löntagarna över till kapitalägarna.
Det är ju vad som i realiteten
äger rum här i landet. Hela detta
tal om inflationsfaran kan man i detta
sammanhang inte ta på allvar.

Vi har många erfarenheter som visar
vilka internationella samband som råder
när det gäller inflationen i Sverige,
erfarenheter som har avslöjat vilken
ringa roll som åtgärder för att som man
säger bekämpa inflationen har spelat
i vårt land. Om alla dessa åtgärder, som
vidtagits år efter år, skulle ha haft någon
betydelse ur inflationsbekämpandets
synpunkt, skulle vi ju inte ha fått
de oerhörda prisstegringar vi haft. Då
skulle ju inte denna väldiga förmögenhetsomflyttning
från småspararna,
som man kan räkna i många miljarder
kronor, ha kunnat äga rum. Det visar
sig ju också att när den internationella
inflationstrenden blev försvagad hade
vi precis samma fenomen i vårt eget
land. Det relativa stillaståendet i priserna
under de båda senaste åren har ju
inte varit något annat än en avspegling
av samma fenomen internationellt. Där -

för tror inte jag att man skall blåsa
upp inflationsproblemet och inbilla folk
att det är något som vi utan vidare kan
lösa med sådana här metoder. Därför
tror jag också att det är lika bra att
säga som sanningen är utan något socker
på tårtan: Staten behöver pengar, och
därför har regeringen framlagt förslaget
om en omsättningsskatt.

900 miljoner har finansministern
nämnt som mått på penningbehovet under
det närmaste budgetåret. Det är ju
uppenbart att detta behov, som alla
tycks erkänna och som inte heller vi
vill bestrida att det föreligger, kan
återföras till konkreta åtgärder från
riksdagens och regeringens sida. Jämför
jag den militärbudget som framlades
för budgetåret 1956/57 med den militärbudget
som framlagts för budgetåret
1959/60, så har jag ju precis dessa 900
miljoner kronor som finansministern
anmäler som behov. Skillnaden är kanske
12 miljoner eller något sådant. I realiteten
är det precis det behov man nu
anmäler. Det är ett resultat av den upprustning
som genomförts sedan 1956/
1957.

Men detta är ju bara den ena sidan
av saken. Statsministern var mycket
hederlig och uppriktig — det må man
hålla honom räkning för •— när han pekade
på en rad skattesänkningar som
genomförts på senare tid som orsak till
det behov som nu uppstått. Jag har
inte räknat ut hur stora dessa skattesänkningar
sammanlagt är, men det
handlar om att man sänkt förmögenhetsskatten,
att man avskaffat den tidigare
kvarlåtenskapsskatten, att man slopat
investeringsskatten och genomfört
en hel del andra sådana åtgärder. Lägger
jag ihop dessa minskningar med
höjningen av försvarsutgifterna, kan jag
lugnt säga att vi om inte dessa åtgärder
genomförts skulle ha haft någon miljard
i överskott i budgeten i stället för 900
miljoner i underskott. Det är sanningen.

Det må också fastslås att de borgerliga
partierna inte har någon anledning att

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

ställa sig som anklagare mot regeringen.
Om man skall anklaga regeringen för
något, så är det väl för att den fallit undan
för deras katastrofpropaganda i
skattefrågan och deras oavlåtliga och
konsekventa stöd åt de mest högröstade
kraven från militärledningens sida. Det
är vad man verkligen kan förebrå regeringen
för. För vår del skulle vi kanske
kunnat se något annorlunda på frågan
om omsättningsskatt, ifall vi kunde uppfatta
densamma såsom en engångsföreteelse,
en krisåtgärd i en besvärlig situation.
Men det är ju omöjligt att göra det
efter de många lättnader av rikemansskatter
som genomförts och efter de förklaringar
som regeringen har givit. Man
måste då säga att omsättningsskatten är
ett medvetet led i en bestämd politik för
att lägga om beskattningsprinciperna
i vårt land. Statsministern sade i TV att
det är bra med indirekta skatter — det
är så nyttigt mot skattetänkandet — och
det är ingen fara med våra indirekta
skatter, ty de direkta skatterna är ännu
högre än de indirekta. I det fallet sammanfaller
hans uppfattning tydligen
med de borgerliga partiernas, ty alla deras
förslag, i den mån de syftar att öka
inkomsterna i statskassan, går ju ut
på indirekta åtgärder; jag undantar centerpartiets
förslag om en antiskatteskatt.

Regeringen föreslår att man skall ta in
1 625 miljoner genom dessa skatter. Redan
här tycker man det är ganska märkligt
hur behoven kan förskjutas, hur
man ändrar summor och anspråk bara
inom loppet av några månader. Ännu
när vi i våras diskuterade frågan om
eu omsättningsskatt talades om 2 procent
eller måhända 3 procent. Man sade
sig då sikta till att ta in kanske en miljard,
och nu har vi redan hunnit upp
till över 1,6 miljarder kronor. Denna
löslighet vill jag inte ta för något annat
än vad den antagligen är — ett uttryck
för att man inte har så god överblick
över de behov som skulle anmäla
sig. Man har vid också haft den där

Allmän varuskatt, m. m.

känslan, att när man nu måste slå till är
det lika bra att slå ordentligt på en gång,
så att man inte behöver komma med nya
krav redan nästa år, som är ett valår.

Men denna beskattning innebär, om
jag slår ut den per huvud, 225 kronor,
varav 56 kronor återbetalas; man skall
alltså ta ut 169 kronor per medborgare.
Jag vill gärna medge att regeringsförslaget
präglas av en strävan att mildra
de värsta skadeverkningarna för de
mindre inkomsttagarna — vissa sociala
hänsyn har i alla fall varit vägledande.
Men trots detta finner jag, när jag försöker
räkna ut hur skatten skulle komma
att verka, att det som återbetalas i
form av höjda barnbidrag och modifiering
av den direkta skatten inte kan på
något sätt balansera den skattehöjning
som kominer att uppstå även för mycket
små inkomsttagare. En familj med
två barn och 10 000 kronor i inkomst
skulle, om man nu utgår från att denna
omsättningsskatt får samma verkan som
tidigare omsättningsskatter och försiktigt
räknar med en 5-procentig stegring
av levnadskostnaderna, drabbas av en
skattehöjning på 500 kronor. Av detta
skulle familjen få tillbaka 100 kronor i
barnbidrag för två barn, och lättnaden
av den direkta skatten kan kanske beräknas
till närmare 100 kronor. Låt oss
alltså säga att familjen får tillbaka 200
kronor. Merbelastningen blir då ändå
300 kronor. För en inkomsttagare med
15 000 kronor skulle möjligheterna först
försämras med 750 kronor. Han får tillbaka
260 kronor på olika vägar. Slutresultatet
blir en försämring av hans
ställning med 490 kronor. — Ungefär
så kommer denna beskattning att verka
för den stora massan löntagare och likställda
i vårt land.

Hurudana är då de borgerliga förslagen?
Ja, vad högerns förslag beträffar
har det ju från regcringshåll konstaterats,
att det innebär en belastning av
jämförliga familjer med åtminstone en
tusenlapp. Det är säkert ingen överdrift.
I fråga om folkpartiets förslag råder en

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

viss oklarhet efter herr Ohlins uttalande
på förmiddagen. Jag har försökt beräkna
vad förslagen om höjning av folkpensionsavgiften,
om höjning av hyrorna
och andra åtgärder skulle leda till, och
jag har kommit fram till att det skulle
bli en ökad belastning för en normalfamilj
med ungefär 975 kronor. Men då
har jag räknat blygsamt när det gäller
hvresstegringens inverkan. Skall jag
nu tro herr Ohlin kommer de ökade
kostnaderna för hyresgäster och för egnahemsägare
att, som han sade, begränsa
sig till 6 eller högst 7 procent av hushållen.
7 procent av hushållen — det är
170 000 hushåll. Dividerar man här med
de 110 miljoner som folkpartiet vill
försämra bostadsrabatterna med, då
kommer vi fram till att enbart på bostadskontot
skulle folkpartiets förslag
innebära 646 kronor i genomsnittlig
ökad belastning. Nu tror jag emellertid
att herr Ohlin pratade för hastigt den
här gången. Jag för min del räknar med
en halv miljon — det är kanske något
lågt räknat, men jag kommer åtminstone
till ett par hundra kronor i ökade
hyreskostnader för en familj.

Centerpartiets förslag innebär en ännu
kännbarare belastning. Om man utgår
ifrån att partiet vill minska bostadsrabatterna
med 200 miljoner kronor,
kommer man upp till en belastning av
närmare 400 kronor per familj. Vad beträffar
höjning av spritskatten och
andra åtgärder kan jag inte se annat än
att centerpartiets förslag i realiteten
skulle leda till en ökad belastning för
en normalfamilj med i genomsnitt 1 000
kronor, alltså något liknande högerns
förslag.

Nu kan folkpartiet och centerpartiet
säga — det vet jag mycket väl — att resultatet
inte blir detsamma för dem,
som inte har statsbidrag till sina bostäder
eller som avstår från sprit och tobak.
Den invändningen är naturligtvis
helt riktig, men då innebär deras förslag
en så mycket hårdare belastning
för den halva miljon svenskar eller fle -

ra, som har bostadsrabatter, och för
dem som inte vill avstå från sprit och
tobak och som ändå utgör flertalet av
svenska folket.

De borgerliga partiernas förslag är
därför inte bältre än regeringens utan
sämre. De innebär kännbarare kostnader
för vanliga familjer, för arbetare
och jämförliga löntagare, än regeringsförslaget.
Detta anser vi dock inte i och
för sig vara något försvar för regeringens
förslag.

Det förslag vi har framlagt utgår från
en höjning av förmögenhetsskatten, en
engångsskatt på de väldiga förmögenhetsstegringar,
som uppstår genom höjningen
av aktievärdena, oförändrad bolagsskatt
samt en sänkning av försvarsutgifterna
med i första hand 250 miljoner
kronor.

Finansministern har tidigare sagt, att
vårt förslag om höjd förmögenhetsskatt
inte går att genomföra, därför att det
skulle innebära en konfiskation av förmögenheterna.
Det innebär emellertid
endast ett genomsnittligt uttag med 1,35
procent av förmögenheterna eller med
sammanlagt 405 miljoner kronor av 30
miljarder kronor i taxerade förmögenheter.
Vi har utgått ifrån att, liksom
hittills, förmögenheter på upp till 80 000
kronor inte skall beskattas. För en förmögenhet
på 100 000 kronor har vi föreslagit
160 kronor i skatt, för en pa
150 000 kronor 1 160 kronor, för en på
400 000 kronor 10 660 kronor och för en
på en miljon kronor 40 660 kronor.

Vi avser alltså inte att konfiskera förmögenheterna.
Med nuvarande förhållanden
skulle endast en mindre del av
räntan försvinna med en sådan förmögenhetsskatt.
Den som har 100 000 kronor
skulle ha kvar 6 840 kronor av en
7 procents ränta plus naturligtvis sin
förmögenhet. Den som har 150 000 kronor
skulle ha kvar 9 340 kronor och
den som har en miljon kronor skulle ha
kvar 29 340 kronor. Detta säger jag inte
för att trösta herr Ohlin utan för att
visa att det inte skulle bli ett så oerhört

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

förödande ingrepp i förmögenlieterna
om vårt förslag följdes. Men det skulle
som sagt ge regeringen en inkomst av
405 miljoner kronor.

Vad beträffar förmögenhetsökningen
på grund av de höjda aktievärdena
undrar jag om det är så förfärligt att ta
fem procent av dessa? Om en vanlig
löntagare får en löneförhöjning med
100 kronor tar skattmasen för närvarande
30 kronor i normala fall. Skulle
det då vara så orimligt att genomföra en
blygsam beskattning på en förmögenhetsökning,
som vederbörande fått utan
arbete? Den frågan har tagits med i direktiven
för en utredning. Man avvaktar
naturligtvis med största spänning vad
denna skall leda till. Vi tycker dock, att
frågan borde ha kunnat föras fram till
ett avgörande utan en mångårig utredning.
Jag kan i varje fall inte gå med
på att kalla detta för en konfiskation.

I fråga om försvaret har man kommit
med olika bortförklaringar. En av dessa
är att beställningarna redan är gjorda
och att man inte kan göra något åt det,
eftersom vi bara har sju månader kvar
av budgetåret.

Jag tror att det är undanflykter, men
jag har lagt märke till att det inte är
första gången som de militära ledarna
har alldeles särskilt bråttom att lägga
ut beställningar, när de märker att något
hot uppkommer om begränsning av
en ram som de har att disponera över.
Jag ställde för 14 dagar sedan en fråga
till försvarsministern om anledningen
till att man har gjort upp med en enda
entreprenadfirma om de stora arbetena
vid Muskö. Det gäller 106 miljoner kronor,
om inte mitt minne sviker mig i
hastigheten. Man sätter inte ut det på
entreprenad, man bara anlitar en firma,
som gör saker vilka staten mycket väl
kan göra själv. Vattenfallsverket har
nämligen gjort mycket svårare saker än
de som nu skall genomföras, .lag undrar
om det inte är en tendens, att man nu
skyndar sig alt koncentrera bestiillning -

Allmän varuskatt, m. m.

arna bara för att ställa statsmakterna
inför fullbordat faktum.

Ni kanske tycker att det kanske är
litet naivt av mig att framhålla detta,
eftersom det inte finns någon avsikt hos
regering och riksdag att spara på militärutgifterna,
i varje fall inte att göra
några verkliga besparingar. Det är ju
ett faktum att den oerhörda ökningen
av försvarsutgifterna på 900 miljoner
kronor under loppet av några år inte har
kunnat motiveras med ett försämrat läge.
Det har varit helt andra motiv som
har fått spela in där, motiv som har varit
ganska bristfälligt redovisade. Skulle
man utgå från det allmänna läget,
måste man nämligen säga, att skälen för
att vi skall ha dubbelt så höga militärutgifter
i dag som under andra världskrigets
farligaste år är ganska obefintliga.
Det internationella läget är inte
dåligt, det är ivärtom ganska bra för
närvarande.

Förenta Nationernas politiska kommission
beslöt för några veckor sedan
enhälligt på rekommendation av Sovjetunionens
och Förenta Staternas regeringar,
att man skall forcera ansträngningarna
för att åstadkomma en avrustning.
Man borde ju inte behöva utgå
ifrån att de regeringar — däribland också
den svenska — som har biträtt detta
beslut, inte menar någonting alls med
det. Om de menar någonting med detta
och om beslutet skulle leda till ett åtminstone
första ryck på nedrustningens
väg, kan man fråga, om Sverige
verkligen skall uppehålla sin rekordhöga
krigsnivå i fråga om de militära utgifterna.
Jag har det förtroendet för
riksdagen och för all del också för regeringen
i detta fall, att jag tror, att
man nog vill ta hänsyn till de förändringar
som äger rum i fråga om det
internationella läget. Inte skall vi väl
leva som om var dag vore den sista
fredliga dagen, så att vi hela tiden måste
stå med gevär för fot, beredda att omedelbart
försvara vårt oberoende. Det är
en psykos som militärerna mycket

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

skickligt har uppammat, men vartill jag
inte tror att det finns någon reell grund
i det internationella läget. Därför anser
vi, att man verkligen skulle kunna ta
krafttag för att reducera militärutgifterna.

Om våra förslag antoges, så skulle det
leda till att varje vanlig medborgare,
d. v. s. 90 procent av de svenska skattebetalarna
och styvt det, inte skulle behöva
oroa sig för höjd skatt. Det skulle
vidare innebära att någon oro för prisstegringar,
som kommer att verka som
kedjereaktioner, inte skulle finnas, därför
att åtminstone den allvarligaste åtgärden
för att pressa upp priserna som
för närvarande är aktuellt inte skulle
förbli det. Det vore verkligen i det
svenska folkets intresse, om något sådant
genomfördes.

Yi har pekat på aktiebolagen. Det
finns naturligtvis olika meningar om
bolagsskatten, men nog är det väl ändå
så, att det inte finns något jämförligt
land som har så gynnsamma bolagsskatter
som Sverige. Förmögenhetsskatt
för aktiebolagen är ju vanlig i kapitalistiska
länder. I Sverige slipper bolagen
helt förmögenhetsskatt. Det är ju
ändå hos dem de verkliga förmögenheterna
här i landet finns. De tas visserligen
inte upp i taxeringstabeller, och
man kan inte avläsa dem i den officiella
statistiken, men de finns i alla fall. Staten
har nog expertis som skulle kunna
plocka fram dem. Därvid finge man naturligtvis
ta fram helt annat material
än bolagens nuvarande balansräkningar,
men det går att få fram sådant material
och därigenom skulle man kunna tillföra
staten mycket pengar.

Eftersom regeringen är så förälskad i
omsättningsskatt, vill jag fråga, varför
man inte tar omsättningsskatt på de
affärer som görs på börsen med aktier
som köps och säljs där. Det är många
länder som har det, och det anses inte
alls vara vare sig socialdemokratiskt
eller kommunistiskt eller samhällsom -

störtande utan en ganska naturlig åtgärd
för att tillföra samhället pengar.

Vi anser att man kan tillgripa dessa
medel. Vi har också pekat på den
oerhörda spekulationen med fastighetsvärden,
dessa s. k. oförtjänta markvärdestegringar,
som här i landet varit
en stor fråga i 50 år. Jag vet inte hur
många utredningar som gjorts om detta
problem, men det är en hel del. Det är
ju bara ett år sedan den senaste lade
fram resultatet av sin verksamhet. Där
finns mycket pengar, och det är egentligen
syndapengar. Men det förefaller
vara fullständigt omöjligt för den nuvarande
regeringen att tänka sig att röra
dem och verkligen vidta kraftåtgärder
för att på det sättet täcka underskottet
i budgeten.

Regeringen har föreslagit ännu en
skatt, nämligen energiskatten. Det är ju
uppenbart för alla, att den drabbar hushållen
och bilisterna och den höjer också
hyrorna. Även om regeringen säger,
att omsättningsskatten inte påverkar hyrorna,
så kommer energiskatten dock
indirekt att påverka hyresnivån. Här
har vi ju den situationen, att centerpartiet
är ense med regeringen om att genomföra
energibeskattningen och endast
revolterat mot en höjning av bensinskatten.

Jag skall, herr talman, för min del be
att få yrka avslag på proposition nr 163
i denna fråga, och det betyder avslag
både på utskottets utlåtande och på den
socialdemokratiska reservationen.

Vi har också förslaget att om omsättningsskatten
trots allt skulle beslutas,
skall man tidsbegränsa den till ett
år. Motivet för detta förslag är naturligtvis
inte minst, att om en sådan tidsgräns
sattes, kanske det skulle gå lättare
att bli av med denna beskattning,
så att den inte blev permanent. Men
saken är den, att regeringen i den senaste
valrörelsen hösten 1958 högtidligt
förklarade, att det inte var aktuellt
med någon sådan skatt, och över huvud
taget var det inte aktuellt med nå -

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

gon ny skatt. Detta gjorde ju att svenska
folket, när det gick till val 1958,
levde i den uppfattningen att det inte
skulle bli aktuellt med någon ny skatt.
Eftersom det nu handlar om en delvis
ny skattepolitisk linje, så borde det betraktas
som demokratiskt och anständigt
att man ställde frågan inför folket
till avgörande. Regeringen kan säga, att
man är i ett tvångsläge, att vi måste ha
dessa pengar och att man valt denna
åtgärd. Men vi skall låta det svenska
folket säga sin mening om densamma.

Här har vi nu det läget, att regeringen
och de borgerliga partierna är ense
om den indirekta skatteprincipen. å
andra sidan är regeringen och kommunisterna
ense om behandlingen av
de socialpolitiska frågorna. Vi för vår
del är det enda parti, som är djupt
oenigt med de andra om den indirekta
skatteprincipen. Vi vill ta från de rika
och ge åt de fattiga, medan denna skatteprincip
betyder att man skall ta från
de fattiga och ge åt de rika —• det är
ju en borgerlig linje.

Att nu de borgerliga partierna har
gaddat ihop sig mot omsättningsskatten
tyder ju inte på att de är motståndare
till en omsättningsskatt. Jag är fullständigt
övertygad om att om det blir en
borgerlig regering, kommer det inte att
dröja länge innan den kommer att genomföra
en omsättningsskatt, kanske
ännu värre än den regeringen i dag
drömmer om att genomföra. Det är uppenbart
för var och en, att det är helt
andra motiv som är vägledande, åtminstone
för högern och folkpartiet och i
någon mån kanske också för herr Hedlund
— han längtar möjligen tillbaka
till kanslihuset.

Med dessa helt olikartade utgångspunkter
har vi i alla fall i dagens situation
kommit fram till att vi inte vill
ha omsättningsskatt. Vi vill inte ha
omsättningsskatt, och därför yrkar vi
avslag på densamma och kommer att
fortsätta att bekämpa en sådan skatteprincip.

Allmän varuskatt, m. m.

Det har meddelats på förmiddagen,
att när bevillningsutskottet haft att ta
ställning till regeringens förslag och
till det 50-tal olika motioner som kommit
fram i denna fråga, har man inte
haft tid eller lust att ge förslagen någon
sakbehandling. Man har grävt ned sig
i skyttegravarna, man har låst fast sig:
»Här står vi och viker inte en tum.»
Resultatet är att de riksdagsmän, som
väckt förslag i denna fråga i illusionen
om att ändå, med tanke på vårt berömda
utskottsväsende, dessa förslag skulle
bli föremål för något begrundande, har
blivit dragna vid näsan. Detta är vi inte
så ovana vid, men det oroar kanske
andra, som varit vana vid att få sina
förslag behandlade något mera respektfullt.

Det har skrivits och sagts en del om
kommunisternas ställning i detta fall.
Fastän vi inte är så många, råkar vi ha
en nyckelställning just i dessa frågor.
Man försöker göra gällande, att det beror
på kommunisterna om de borgerliga
partierna får bilda en regering
och om regeringen inte anser sig kunna
sitta kvar.

Samtidigt förklaras emellertid från
regeringens sida, att det inte rör den
i ryggen vad kommunisterna gör. Statsministern
förklarade i televisionen för
kort tid sedan, att det ju inte är regeringen
som är beroende av kommunisternas
röster utan de borgerliga partierna.
Jag trodde eljest, att det fortfarande
förhöll sig så, att regeringen har
110 röster i andra kammaren förutom
talmannen, som inte har rösträtt •—
sorgligt nog — och att de borgerliga
har 115, men det är kanske fel av mig.
Det kanske har skett något, som man
inte har kunnat kontrollera. Jag tror
dock inte så mycket på att regeringen
kan spräcka den borgerliga solidariteten
i denna fråga, fastän statsministerns
uttalande leder misstankarna i sådan
riktning. Dessa retoriska svängar och
eleganta parader kan väl inte ändra
det faktum, att borgarna sitter här med

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

115 röster mot regeringens 110. Följaktligen
kan det inte vara regeringen
likgiltigt hur kommunisterna handlar.
Om de skulle rösta som borgarna fick
regeringen 10 rösters underskott, och
jag kan inte tänka mig, att regeringspartiet
skulle anse det vara önskvärt eller
naturligt. Det vore givetvis onaturligt
i allra högsta grad.

Enligt min mening skall man utgå
från läget sådant det är. Man måste
försöka vidta åtgärder för att förhindra
att det blir en olyckshändelse. Men
man bör inte vara så stor, att man inte
kan resonera litet om hur man skall
lösa ett svårt problem. För vår del har
vi den uppfattningen, att det skulle
vara en stor olycka ifall det blev en
borgerlig regering, och vi har med våra
förslag utgått från att vi skall försöka
göra vad vi kan för att inte regeringen
skall få det för svårt — ty det är inte
så lätt att regera ett kapitalistiskt land,
det förstår vi.

Regeringen har emellertid, som sagt,
sina skyldigheter. Man kan rädda en
människa, som kommer i nöd genom
andras förvållande, men sker det genom
eget förvållande och vederbörande
prompt vill begå självmord — som jag
sade före pausen — då kan inte ens vi
hjälpa. Därmed kan jag sätta punkt.

Utan att använda sådana högtidliga
ord som kris för finanspolitiken tror
jag, att man kan påstå, att den skattepolitik
som har genomförts har lett
statsmakterna in i en återvändsgränd.
Jag är övertygad om att regeringen menar
allvar, när den hävdar att det inte
går att komma längre fram på de direkta
skatternas väg när det gäller den
vanliga inkomstbeskattningen, men man
slipper inte ur dilemmat och det skattetänkande
som uppammats genom att
göra hela folket skattetänkande med sådana
här åtgärder. Det kommer att
göra den andra villan mycket värre än
den första. Jag hoppas därför, att regeringspartiet
verkligen omprövar sin
skattepolitik. Även om det skulle lyckas

denna gång — det vet vi ju inte -— att
få igenom sina förslag, borde det inte
låta en sådan mycket beklaglig framgång
stiga sig åt huvudet. Det har nu
gått så långt med denna fråga, att om
inte en förändring äger rum, som visar
att riksdag och regering verkligen
är inställda på att genomföra en sådan
omprövning av skattepolitiken, som lägger
bördorna på de bärkraftiga, kommer
det inte att gå bra.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till vår motion nr
668, till motionerna 669, 670, 671 andra
stycket och 672 samt till motionen nr
674 om en begränsning till ett år.

Vidare anförde:

Herr ERICSSON i Kinna (s) kort genmäle: Herr

talman! Herr Hagberg började
sitt anförande med att säga att jag skulle
ha framhållit såsom någonting särskilt
med varuskatten att den dämpar
kraven på löneförhöjningar. Nej, jag
sade helt enkelt att det är värdefullt att
företagarna får vara med och betala
en del av skatten, eftersom det dämpar
investeringsivern. Jag sade vidare att
under uppåtgående konjunkturer är det
naturligt att löntagarna ser fram mot
löneförhöjningar och att varuskatten
kan i viss utsträckning verka som en
avbränning på dessa förhöjningar liksom
att den i någon mån kan bidra
till att hindra löneförhöjningar utöver
vad som kan vara motiverat med hänsyn
till effektivitetsförbättringar.

Menar herr Hagberg att det inte finns
några rationaliseringsvinster inom företagen
att ta av? Det är den enda förklaring
till hans resonemang som jag
kan finna. För min del har jag den
uppfattningen att det finns åtskilliga
företag som på grund av effektivitetsförbättringar
kan betala högre löner,
och sådana löneförhöjningar är ju inte
inflationsdrivande.

Herr Hagberg beklagar att det kom -

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

munistiska partiets motioner beträffande
varuskatten har blivit så summariskt
behandlade inom utskottet som han på
förmiddagen fått upplysning om, jag
förmodar från min sida. I bevillningsutskottet
var vi alla, herr Hagberg,
överens om att man först måste få till
stånd ett principbeslut: skall propositionen
om varuskatt tillstyrkas eller
icke? Vi var också alldeles överens om
att det inte tjänade något till att diskutera
detaljerna i ett förslag, som kanske
skulle falla under bordet och alltså
inte längre existera som arbetsmaterial
för utskottet.

Det är, ärade kammarledamöter, ytterst
sällan man träffar på motionärer
vilka tycker att det är förfärligt att deras
egna yrkanden har tillstyrkts av
vederbörande utskott. Nu har det första
yrkandet i kommunisternas partimotion,
nämligen om avslag på regeringens
proposition, tillstyrkts av bevillningsutskottet
och det är detta som
har gjort att man inte har kunnat realbehandla
motionerna med förslag till
ändringar av propositionen.

Vi möter alltså här det förhållandet
att en motionär, som har fått sin motion
tillstyrkt, är besviken över detta.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! I anledning av vad herr
Ericsson i Kinna sade om de rationaliseringsvinster
som kan uppkomma inom
företagen och som kan möjliggöra att
man tar ut löneförhöjningar, så vill
jag bara erinra om hur regeringen själv
ser saken. Regeringen beräknar att den
genomsnittliga inkomstökningen skall
uppgå till 4 procent, och genom omsättningsskatten
kommer man ju att ta tillbaka
minst dessa 4 procent. Så står det
till med de möjligheter som herr Ericsson
här talat om och som skulle vara
ett motiv för att nu genomföra omsättningsskatten.

Herr BltANDT i Aspabruk (s):

Herr talman! Jag skall huvudsakligen

Allmän varuskatt, m. m.

lägga några principiella synpunkter på
frågan och inte hålla mig så mycket till
detaljer. Även om det är banalt vill jag
ändå börja med att understryka, att alla
partier tycks vara överens om att det
här krävs en miljard kronor för att få
en balanserad budget. Det råder emellertid
stora meningsskiljaktigheter om
sättet att klara detta problem. Därvid
har ju varje parti sitt eget alternativ.

Det kan inte nog betonas, att den
överväldigande riksdagsmajoriteten har
varit med om de beslut, vilkas konsekvenser
vi nu måste ta. Det är i själva
verket ytterst litet, som det har varit
någon diskussion om. Även om det kan
påstås, att regeringen bär det yttersta
ansvaret för den förda politiken, kan vi
inte komma ifrån vårt ansvar för de
fattade besluten, som medfört och alltjämt
kommer att medföra stora utgifter
för staten. Det framgår också av
oppositionens förslag, att det inte är
några så stora summor man kan spara
att enbart de klarar budgetbristen, utan
även oppositionen måste föreslå rena
skattehöjningar.

Utan att jag fördjupar mig i detalj i
orsakerna till budgetbristen vill jag
konstatera, att det behövs en förstärkning
på mellan en och en och en halv
miljard kronor, Här finns det tre vägar
att gå: för det första att beskära utgifterna
och spara, för det andra att
skaffa staten de nödvändiga inkomsterna
— eventuellt i kombination med besparingar
— och för det tredje att låta
inflationen åstadkomma en ekonomisk
balans. Det sistnämnda vill vi alla försöka
förhindra.

Nu har regeringen stannat för det
andra alternativet, d. v. s. att skaffa
nödvändiga inkomster. Även härvidlag
finns det tre olika vägar att gå fram på.
Man kan höja den direkta skatten över
hela linjen. Man kan höja den direkta
skatten för de större inkomsttagarna
och förmögenhetsägarna — detta är ju
vad kommunisterna vill. Dessa alternativ
kan också kombineras med nya

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

punktskatter och höjning av dem som
man redan har. Slutligen kan man införa,
såsom här föreslagits, en indirekt
allmän varubeskattning.

Alla torde vara överens om att det i
detta sammanhang inte är lämpligt eller
möjligt att gå den vägen att man
höjer den direkta skatten, och jag tyckte
mig av herr Hagbergs anförande finna
att också han är medveten därom.
Den direkta skatten måste höjas med
inte mindre än 30 procent för att statskassan
skall tillföras samma inkomster
som genom den föreslagna omsättningsskatten.
För att belysa detta vill jag
erinra om en redogörelse för inkomstfördelningen
som kommittén för indirekta
skatter lämnade i sitt betänkande.

Enligt 1956 års taxering hade 95,5
procent av alla inkomsttagare under
20 000 kronors inkomst, och deras andel
av den totala inkomsten var 87,2
procent. Endast 4,5 procent av inkomsttagarna
hade över 20 000 kronors inkomst,
vilket motsvarade 12,8 procent
av den totala inkomsten. Då det gäller
1959 års taxering beräknar kommittén
att antalet inkomsttagare med över
20 000 kronors inkomst skall vara 9
procent och deras andel av den totala
inkomsten 25 procent respektive 8,5
procent efter det skatten betalts. Inkomsttagare
med över 30 000 kronors
inkomst beräknas endast utgöra 2,5 procent
med en andel i den totala inkomsten
av 10,8 procent respektive 9,5 procent
efter det skatten betalts.

Om man skall få in tillräckligt med
medel genom höjning av den direkta
skatten, måste man alltså gripa ganska
djupt ned i inkomstskikten. Därtill kommer
det skattetänkande som höga direkta
skatter medför. Denna ständiga
kritik om att de hämmar arbetsvilja, företagsamhet
och sparande må vara aldrig
så överdriven. Det är ändå uppenbart
att den gör sin verkan. Men det
som jag finner viktigast i detta sammanhang
är att den direkta skatten, när
den blivit så hög som nu, försämrar

deklarationsmoralen. När vi kommit i
det läge vi nu befinner oss i med så
höga direkta skatter drar sig så många
som kan undan skatt, och ju högre skatten
blir, desto orättvisare är det att
vissa inkomsttagare helt eller delvis kan
undandra sig skattebördan. Det går som
bekant ut över de lojala, som betalar
skatt. Man kanske inte skall moralisera
över dem som försöker undgå skatt.
Det gör kanske alla mer eller mindre
inom lagens råmärken. Det är bara att
konstatera att det är på det sättet.

Emot förslaget om denna allmänna
indirekta skatt brukar sägas, att en sådan
strider mot socialdemokratiens
principiella inställning till indirekta och
direkta skatter. Men den inställning man
har intagit till indirekt skatt sprang naturligt
fram på den tiden då vi hade
höga spannmålstullar och liknande i
vårt land men låga skatter. Spannmålstullarna
träffade i alldeles särskilt hög
grad varor som konsumerades av de
lägsta inkomsttagarna och de stora familjerna.
Man konsumerar ju inte mera
bröd därför att man har stora inkomster.
Dessa pålagor betydde därför en
indirekt skatt huvudsakligast på de
minsta inkomsttagarna. När socialdemokratien
efter 1932 års val kom i ledarställning
var relationen mellan indirekt
och direkt skatt i vårt land den, att den
indirekta skatten uppgick till 2/3 av
den totala skatten. Under årens lopp
förändrades detta förhållande, och det
har ju blivit det omvända, så att den
direkta skatten i stället ett tag utgjorde
2/3.

Det har dock skett en hel del annat i
samhället sedan socialdemokraterna intog
denna principiella inställning. Inkomstutvecklingen
har, som kommittén
för indirekta skatter framhöll, under de
gångna decennierna gått i utjämnande
riktning. Samtidigt har samhället övertagit
en allt större del av ansvaret för
medborgarnas sociala trygghet och kulturella
behov. Vi har i dag en genomsnittsstandard
som ligger högst i Euro -

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

pa. De breda massorna har ett fackligt
och politiskt inflytande som ger dem
större möjligheter att påverka inkomsternas
och skatternas fördelning.

Som jag nyss sade har denna standardhöjning
medfört att det för tackande
av statens avsevärt ökade kostnader,
inte minst för den sociala trygghet
jag nämnde, erfordras att man griper
ganska långt ner i inkomstgrupperna,
även i dem som har jämförelsevis
låga inkomster, för att få de summor
som staten behöver. Vi har därför nu
kommit i det läget, att skatteproblemet
mera blivit ett tekniskt administrativt
problem. Sålunda gäller det vid införandet
av en indirekt skatt att se till,
att den inte drabbar barnfamiljer, folkpensionärer,
arbetslösa eller andra socialt
behövande grupper alltför kännbart.
Det problemet har regeringen försökt
lösa genom kompensation till barnfamiljerna,
folkpensionärerna m. fl. och
höjning av bidragen till arbetslöshetskassorna,
medel till aktiv arbetsanskaffning,
sänkning av den direkta skatten
för mindre och medelstora inkomster
o. s. v. Därigenom får de föreliggande
skatteförslagen en i viss mån progressiv
verkan.

Jag skulle i detta sammanhang vilja
hänvisa till vad finansministern i Norge,
Bratteli, sade om omsättningsskatten,
som där är 10 procent: »En effektiv indirekt
skatt är under nuvarande samhällsförhållanden
det bästa och ändamålsenligaste.
» Han stödde sig därvid
på en utredning som gjorts i Norge som
visade, att utgifter och subventioner ger
en markerad skatteprogression både
med ökande inkomster och sjunkande
försörjningsbörda. En person med två
barn och 9 000 kronors inkomst betalade
sålunda i indirekt skatt minus subventionen
2 procent, medan en lika stor
familj med 22 000 kronors inkomst betalade
10 procent i indirekt skatt. Vi
har ingen liknande undersökning i vårt
land, men jag skulle tro att vi kan räkna
med ungefär samma tendens hos oss.

Allmän varuskatt, m. m.

Med den utformning skatten får och
med de kompensationsåtgärder som föreslås
kan den inte betyda ett orättvist
tryck på de lägsta inkomsttagarna jämfört
med vad en höjning av den indirekta
skatten med motsvarande belopp
skulle ge.

Omsättningsskatten har ju en stor fördel
också däri, att ingen kan undandra
sig den. Skatten skall betalas i samband
med inköpet eller anlitandet av en
tjänst, och den drabbar alla. Den står
heller inte den direkta skatten efter
i fråga om produktivitet: den indirekta
skatten anpassar sig smidigare än den
direkta till penningvärdeförsämringen,
och statens skatteintäkter stiger i takt
med men inte snabbare än prisnivån
och ger ökad avkastning vid reell välståndsökning.
Den har också den fördelen
framför direkta skatten, att den
inte leder till samma skattetänkande,
det marginalskattetänkande vi ständigt
får höra talas om.

En omständighet som inte skall underskattas
är att den skall erläggas vid
köpetillfället. För den enskilde måste
det vara bekvämare — om det nu är
tvingande skäl för en skattehöjning över
huvud — att betala en blygsam skatt
varje gång han ser sig nödsakad att
göra en utgift och följaktligen förutser
att han måste erlägga ett skattebelopp,
bekvämare än att få avdrag på sin avlöning
efteråt eller betala i terminer. Man
betalar den indirekta skatten samtidigt
som man tillgodoser sina behov, men
den direkta skatten kommer efter det
att man för sina egna behov gjort utgifter
som man med hänsyn till skatten
kanske inte haft råd till. Omsättningsskatten
ger med andra ord ett visst mått
av frivillighet och kan därför också
påverka produktion och sparvilja. Åtminstone
på kort sikt är detta absolut
klart och tydligt.

Den indirekta skatten är slutligen
elastisk i högre grad än den direkta
skatten — åtminstone så länge den hålls
inom rimliga gränser, och det vill ju

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

finansministern också göra. Ganska
obetydliga höjningar eller sänkningar
av skatten ger betydande utslag när
det gäller intäkternas storlek. Höjning
eller sänkning av skattesatserna kan
ske snabbt utan snedvridning av konsumtion
och sparande. Skall man ändra
den direkta skatten på motsvarande
sätt, tar det avsevärd tid. Vi måste ordna
med avdrag, skattegränser, frigränser,
skatteskalor och allt sådant som
är en omständlig procedur. Det kan
mycket väl tänkas att man planerar en
proposition för omläggning av skatten
under en viss konjunktur. När beslutet
sedan träder i kraft är konjunkturen
en helt annan än den som skatteändringen
var avsedd för.

Man kan nog därför säga, att den allmänna
omsättningsskatten ur konjunktursynpunkt
är effektivare än en direkt
skatt. I själva verket tycks också
oppositionen i princip vara med på det
och inte alls vara motståndare till en
omsättningsskatt. Detta gäller såväl högern
som folkpartiet och centerpartiet.
Om kammarledamöterna läser deras
motioner skall ni finna, att dessa partier
garderar sig för en omsättningsskatt
i händelse av att de skulle bli
tvingade att överta regeringsansvaret.
Det är bara inte lämpligt att just nu
införa omsättningsskatten, säger de.
Man ställer dock dörren öppen för
framtida behov. Det är min fasta förvissning
att vem som än kommer att
regera i detta land när omsättningsskatten
väl är genomförd, så kommer
den inte att tas bort med hänsyn till
alla de fördelar jag här talat om. För
oppositionen är det emellertid viktigast
att utnyttja den labila politiska
situationen och enhälligt gå emot omsättningsskatten.
Det finns ju dock en
chans att åstadkomma ett politiskt regimskifte.
Man skall inte glömma att
detta är den yttersta avsikten och oppositionens
främsta skäl för sitt ställningstagande.

På visst sätt är det egentligen choc -

kerande att det socialdemokratiska partiet,
som tidigare motsatt sig en indirekt
beskattning, nu får kämpa mot de
partiers representanter vilkas uppdragsgivare
tidigare alltid ropat på att konsumenterna
måste klämmas åt. Dessa
har bombarderat oss i bevillningsutskottet
och påpekat detta för att den privata
företagsamheten skulle få tillräckligt
utrymme för investeringar. Denna
uppfattning råder fortfarande hos dem
som inte behöver anlägga några politiska
synpunkter och taktiska aspekter
på frågan. Jag är säker på att alla ledamöter
träffat högermän och folkpartister
ute i landet som inte har någonting
emot omsättningsskatten och
som erkänner och beklagar att detta
politiska spel skall förekomma när
denna skatt skall diskuteras. Tjänstemännens
organisationer säger ju klart
ifrån, att de önskar en omsättningsskatt
och anser en sådan vara riktig.
Vi kan hänvisa till snart sagt alla nationalekonomer;
de har samma uppfattning.
I den situation vi nu befinner
oss är en omsättningsskatt klok och
riktig. Somliga beklagar till och med
— professor Montgomery och några
andra — att skatten inte tillgripits tidigare,
även om man naturligtvis samtidigt
säger att det även finns andra
vägar att gå. Trots att de inte är politiker
erkänner de dock att dessa andra
vägar inte är politiskt möjliga.

Oppositionens taktiska argument mot
omsättningsskatten är det, att denna
skatt innebär en risk för statlig utgiftsexpansion.
Det är alltid en risk, det skall
medges. Därvidlag kan ingen riksdagsman
svära sig fri. Vid varje riksdag
finner man anslagsäskanden utöver vad
regeringen föreslagit. Det är uppenbart
att en omsättningsskatt inte kan få leda
till en oansvarigt företagen utgiftsstegring.
Finansministern har också
klart signalerat, att han samtidigt noggrant
kommer att pröva besparingsutredningens
förslag och även i övrigt

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

undersöka vilka besparingar man kan
göra.

Om en omsättningsskatt i dagens situation
skulle användas till nya utgifter,
då är jag alldeles på det klara med
att detta skulle betyda en prisstegring.
Man säger vidare att denna skatt utgör
en påtaglig risk för den allmänna kostnadsnivån
samt återverkar på löneavtalen
med åtföljande risk för prisstegringar.
Mot detta kan man säga, att
vi bär en uppåtgående konjunktur som
signalerar väldiga investeringar på olika
områden och som kommer att ta i
anspråk kapital och arbetskraft. Detta
kommer att betyda en ökad efterfrågan,
ökade vinster för företagen, ökade
löner och därmed behov av ny efterfrågan
med ökade priser och löner
o. s. v. — alltså en sådan spiral som
vi alla känner till. Staten behöver nu
låna ungefär 3 miljarder kronor. Det
är allt vad svenska kapitalmarknaden
kan åstadkomma på ett år. Vad blir
följden, om inte lånebehovet kan reduceras
och staten skulle låna dessa
tre miljarder? Det kan vi lätt förstå
om vi samtidigt tänker på att kommuner,
landsting och privata bokstavligt
talat slåss om alla materiella och
personella resurser som vi har i dag.
Det skulle leda till inflation.

Införandet av en omsättningsskatt
innebär, säger professor Carsten Welinder,
varken en ökning av efterfrågan
eller en minskning av utbudet av varor
och tjänster. Vad omsättningsskatten
gör är endast att till staten indra de
vinstökningar företagen eljest skulle ha
erhållit till följd av efterfrågeöverskottet.
Medan en prisstegring, enbart
framkallad av en efterfrågeökning, har
en tendens att löpa vidare — som jag
förut sade genom ökade vinster, ökade
löner, nya ökningar och så vidare •—
så tenderar en omsättningsskatt, säger
Carsten Welinder, att bryta ett sådant
förlopp så att det stannar vid en engångsprisstegring.
Det som man tidigare
förhånade har alltså kommit från
7 — Andra kammarens protokoll 1959. Nr

Allmän varuskatt, m. m.

professor Carsten Welinder. Sammanfattningsvis
säger han att farhågorna
för att en omsättningsskatt som blott
användes att minska statens upplåningsbehov
— och det förutsätter jag
i mitt resonemang — skulle leda till inflation,
är minst sagt överdrivna. Antingen
leder den till en prisstegring,
som kommit, under alla förhållanden
och det sannolikt än starkare, eller
också till en prishöjning av engångsnatur.

På tal om kompensation för omsättningsskatten
menar Carsten Welinder
att löneökningarna — det har också
finansministern framhållit i propositionen
— inte bestämmes av sådana
faktorer utan av helt andra. Carsten
Welinder erinrar om att år 1947, då
den dåvarande omsättningsskatten avskaffades,
efterfrågan var så hög, att
prissänkningen blev ganska kortvarig,
och lönehöjningarna och inflationen
gick vidare. Inte avstod man från löneregleringar
för omsättningsskattens
borttagande, tvärtom.

Men det är å andra sidan också uppenbart
att man inte kan kompensera
sig för en omsättningsskatt -— den är
ju till för att beskära våra inkomster
och för att täcka statens nödvändiga
utgifter. Vi kan då av naturliga skäl
inte använda samma inkomster som
vi avstår till staten för att tillfredsställa
våra egna privata behov. Det blir sålunda
ingenting att kompensera sig med.
Man kan inte kompensera sig för någonting
som tas i bruk för andra ändamål;
därom torde vi alla vara ense.

Blir då, herr talman, kompensationskraven
mindre med oppositionens förslag?
Jag skall inte så mycket uppehålla
mig vid högerns reaktionära förslag
— det kommer såvitt jag förstår
aldrig att genomföras i den här riksdagen
— men även folkpartiets budgetförstärkning
på i runt tal cn miljard
kronor innebär ju skattehöjningar på
bortåt 600 miljoner. Här har redan anförts,
att enligt regeringens förslag cn

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

fjärdedel tas från företagen och tre
fjärdedelar från konsumenterna, men
folkpartiet tar inte samma hänsyn till
de minst bärkraftiga grupperna, även
om det säger nej till borttagandet av
första barnbidraget. Vad betyder en
höjning av folkpensionsavgiften med
1,5 procent som kostar 300 miljoner
kronor per år? Vad betyder 120 miljoner
mindre i sjukförsäkringsbidrag,
schablonavdragets slopande som kostar
70 miljoner, minskningen av bostadsstödet
som kostar 110 miljoner,
minskningen av bidraget till kommunerna
som kostar 66 miljoner och därtill
en höjning av skatten på sprit, vin
och tobak på omkring 200 miljoner
kronor? Dessa miljoner skall ju ändå
betalas. När man på detta sätt prutar
på subventioner till bostäder, på sjukförsäkringar
och bidrag till kommuner,
höjer folkpensionsavgiften, betyder
det ingenting annat än höjda hyror,
höjda sjukförsäkringsavgifter och
höjd kommunalskatt — det kan ingen
förneka.

Det tycks bli alltmer populärt att
lasta över statliga kostnader på kommuner
och landsting. Därigenom kommer
man ifrån den progressiva beskattningen,
men jag undrar om resultatet
av denna politik till slut inte blir att
den kommunala beskattningen drives
till att även den bli progressiv.

Jag frågar, om man tror att sådana
förslag eliminerar kompensationstänkandet
hos löntagarna. Jag tror att det
är tvärtom, och jag tror att omsättningsskatten
verkar mer återhållande
beträffande kompensationskravet.

Utan att gå in i detalj kan jag konstatera,
att en tvåbarnsfamilj med
12 000 kronors inkomst enligt folkpartiets
förslag får dubbelt så hög belastning
som enligt regeringens förslag
med omsättningsskatt. Folkpartiets förslag
och även de övriga partiernas är
ju sämre också ur den synpunkten, att
när det slår på vissa varor drabbar
det vissa människor, medan omsätt -

ningsskatten är till för att belasta oss
alla i lika mån efter våra utgifter, med
avdrag av skattesänkning för de mindre
och medelstora inkomsttagarna och
kompensationshjälp, som för många betyder
att omsättningsskatten drabbar
dem med endast två procent.

Herr Ohlin verkade illa berörd av
Stockholms-Tidningens redovisning av
hur regeringens och de borgerliga partiernas
olika förslag verkar för en familj.
Personligen tycker jag att en sådan
redovisning som lämnas i tabeller
är intressant och upplysande. Förutsättningarna
är ju redovisade, och det
finns sålunda möjlighet att kontrollera,
därest man önskar det. Att familjens
kostnader enligt vårt förslag skulle
vara för lågt räknade i denna tabell
kan jag emellertid inte finna.

En enkel summering av de poster i
familjens budget som direkt berörs av
varuskatten — alla utgifter som är uppräknade
i tabellen gör det inte •— slutar
på ungefär 700 kronor, och 4,2 procent
på 700 kronor blir med avrundning
uppåt 30 kronor i månaden, d. v. s. 360
kronor på helt år. Även den siffran är
egentligen för hög, men i framställningen
har man tagit upp 392 kronor,
vilket innebär att det, även om man
på detta sätt räknar litet i överkant,
finns en marginal för vissa indirekta
verkningar av regeringens skatteförslag.
Varje bidrag till en objektiv upplysningsverksamhet
av detta slag hälsar
vi med stor tillfredsställelse.

En annan olägenhet med de förslag
som oppositionen har framlagt är, såsom
här tidigare har sagts, att man spekulerar
i ökade inkomster av spritskatten.
Jag skall inte närmare utveckla
detta, men jag tror som finansministern,
att det inte finns mycket att
hämta här. Centerpartiet har bl. a. också
föreslagit en höjning av tipsavgiften.
Jag vill då meddela, att Tipstjänst under
höstsäsongen, sedan vi sist höjde
avgiften med 5 öre per rad, fått omsättningen
minskad med 33 miljoner rader,

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

eller i pengar räknat bortåt 3 miljoner
mindre i intäkter. En ökning av tipsavgiften
skulle inte ge statskassan ett
öre mer med hänsyn till att priset förut
är så högt och med hänsyn till konkurrensen
från det engelska tipset och det
tyska Lotto.

Herr talman! Som bekant har oppositionen
inte kunnat enas ens vad gäller
beskattningen av sprit, vin och tobak,
och partierna lägger där fram var sitt
förslag. Nog får man väl med hänsyn
därtill lyckönska svenska folket att åtminstone
ena hälften är så målmedveten
och solidarisk att den vet vilka representanter
den vill föra fram till
riksdagen. Här ser vi ett skolexempel
på hur det går när andra hälften är
splittrad och dess representanter slåss
inbördes om egna förslag, till ingens
och allra minst samhällets nytta. Oppositionen
har här än en gång inför allt
folket manifesterat sin förmåga att säga
nej till positiva åtgärder och sin oförmåga
att samlas omkring gemensamma
konkreta förslag. Att döma av den splittringen
finns det knappast någon utsikt
till att de skall kunna överta regeringsansvaret
under överskådlig tid.

Dessutom har oppositionens förslag
visat, i vilken mån besparingar är möjliga.
Är det för övrigt rätt uttryckt, att
det är besparingar som oppositionen
har föreslagit? Nej, enligt min mening
är det ingenting annat än inkomstöverflyttningar
från de mindre inkomsttagarna
till de större. Det är med andra
ord en reaktionär rörelse som innebär
ett upprivande av den politik vi tidigare
har fört här i riksdagen.

Det går lätt att svänga sig med klyschor
om att staten skall rätta munnen
efter matsäcken, men hur går det när
man konkretiserar? Vilka offer får man
då göra, och vem går besparingarna ut
över? Jo, över de mindre inkomsttagarna
och barnfamiljerna i första hand.
Det blir minskad utbyggnad för framtiden
och försämrad service från samhällets
sida på viktiga områden. Hur

Allmän varuskatt, m. m.

skall näringslivet kunna fungera utan
väldiga statliga investeringar i vägar,
järnvägar, vattenkraftverk, telegraf och
telefon och på atomenergiens område.
På dessa områden är det absolut nödvändigt
med statliga investeringar, om
näringslivet skall utvecklas. Samma är
förhållandet med bostadsbyggandet. Det
är till sådana ändamål de största beloppen
har gått, för att nu inte tala
om försvaret, som har slukat ett par
miljarder kronor under ett tiotal år.

Här försöker herr Hjalmarson inbilla
människorna, att vi skulle ha det så
dåligt ställt på grund av herr Strängs
fögderi, att vi egentligen borde räknas
till de underutvecklade länderna. Ändå
har svensken i dag den högsta levnadsstandarden
i Europa, ändå ligger vårt
land i toppen i den internationella statistiken
på praktiskt taget alla områden,
både i fråga om produktion och produktivitet
och i fråga om möjligheter att
skaffa sig det ena eller det andra. Vi
har fler sjukvårdsplatser per 10 000 invånare
i vårt land än något annat land
i världen och ligger en hästlängd före
t. o. m. Amerikas förenta stater. Men vi
vet att vi trots detta har brister på
sjukvårdens — särskilt mentalsjukvårdens
—- polisväsendets och fångvårdens
område, vi vet att vi behöver mer skolor,
universitet och andra utbildningsanstalter,
mer forskning, flera vägar och
kraftverk. Herr Ohlin framhöll detta så
riktigt i slutet av sitt anförande i televisionen
nyligen sedan han tidigare sagt
att staten slukar alltmer av våra inkomster.
I dag säger han att det inte
är nödvändigt, att man för utbyggande
av mentalvård och undervisning höjer
skatterna; pengarna kan staten få in
genom automatiska inkomststegringar.
Jag är säker på att åtminstone ingen
bland dem som är landstingsman tror
på sådant tal — de vet vad skolor,
sjukvårdsanläggningar och sådant kostar.
Och anspråken på de här tingen
kommer att växa. Kan vi hålla den
fulla sysselsättningen, kommer ansprå -

100

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

ken att stegras ännu mer. Det växande
antalet barn och åldringar kommer att
ställa ökade anspråk på sjukvård, undervisningsanstalter
och åldringsvård.

Men vi kan, herr talman, aldrig få
mer av dessa ting än vad vi sparar på
våra privata behov. Vi kan aldrig bygga
fabriker, köpa maskiner för produktionsresultat
och samtidigt bygga fler
bostäder, skolor, sjukhus, vägar och
kraftverk och därtill kräva att vi vill
konsumera alltmer av vad vi producerar.
Det måste bli en avvägning mellan
behov och önskningar å ena sidan och
våra personella och materiella resurser
å andra sidan. En sådan avvägning
kan inte överlämnas åt herr Hjalmarson
och den vanliga vardagsmänniskan.
Därtill är den alltför invecklad. Med den
arbetskraft och den materiel som användes
vid kraftverks- och bostadsbyggande
kan man rimligen inte på samma
gång bygga ut industrien eller vägarna.
De som bygger nya fabriker och gör nya
maskiner kan inte på samma gång bygga
nya bostäder och vägar. Vi kan inte
använda den arbetskraft och den materiel
som behövs vid skol- och sjukhusbyggen
till nya fabriker, bostäder och
vägar. Vi kan inte heller köpa TV-apparater
och bilar för de pengar som
skall användas på andra områden. Och
framför allt måste vi vara beredda att
satsa de medel som behövs.

Man talar om att staten, samhället, tar
hand om alltmer av människornas inkomster.
Men vart går de? Jo, till att
lösa uppgifter som vardagsmänniskan,
den enskilde, inte mäktar. Vi begär av
samhället insatser och tillfredsställande
av behov som endast samhället—staten
kan göra, men vi vägrar att betala.

Herr Hjalmarson för här en strid om
statens insatser och angriper herr
Sträng — vilket han även gör ute i
sina agitationsföredrag — så att man
osökt tänker: Gud bevare oss för att
ha honom i våra landsting. Där höjer
vi också skatterna. I år har nästan alla
landsting gjort detta utan något sådant

fruktansvärt tal som herr Hjalmarson
för emot finansministern. I landstingen
och kommunerna sker detta praktiskt
taget i enighet. Och då bör man
lägga märke till att en inkomsttagare
med 12 000 kronor om han är gift betalar
11 procent i statlig skatt men minst
15—16 procent i kommunalskatt. Enligt
den statistik jag tidigare nämnde
har inte mindre än 65 procent av alla
inkomsttagare högst denna inkomst och
följaktligen detta hårda skattetryck. Kan
inte herr Hjalmarson och alla andra som
klagar på de statliga skatterna tänka
på detta? I kommuner och landsting
höjer vi som sagt skatterna enhälligt. Vi
ser vad människorna behöver och vi
ser vad det blir av pengarna.

Jag vill som exempel på vad samhället
ger nämna sjukvården. Vid Sahlgrenska
sjukhuset i Göteborg kostar en
brandskadad i genomsnitt 1 000 kronor
per dag. Varje patient på ögonkliniken
kostar i genomsnitt 117 kronor, på öronavdelningen
690 kronor, på neurokirurgiska
avdelningen springer kostnaden
unp till 2 500 kronor. Barnpsykiatriens
vårdkostnad är 200 kronor, en poliopatient
kostar 200 kronor, för att inte tala
om trafikskadade, som enligt riksstatistiken
direkt och indirekt kostar 7 500
kronor. I genomsnitt kostar vården på
våra lasarett och sjukhus minst 60 kronor
om dagen för alla patienter. Men
vad betalar de? Jo, 5 kronor på allmän
sal.

Förre amerikanske presidentkandidaten
Stevensen sade i föredrag i Amerika
under den senaste valrörelsen att
2,5 procent av familjerna i Amerika har
betalat över 50 procent av sin inkomst
på sjukvård. 25 procent av dem som
dör gör det därför att de inte fått tillräcklig
sjukvård. En allvarlig sjukdom
har i många amerikanska hem sopat
bort ett helt livs besparingar. Jag skulle
tro att man där förstår vad skattepengarna
kan användas till, och det gör vi
nog själva också, om vi tänker efter.

Och detta är dock endast en sektor av

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

101

det arbetsfält som det allmänna har.
Till detta kommer förlusten genom arbetsoförmåga
till följd av sjukdom.
Kommittén för utredning av den öppna
vården uppskattar värdet av den produktionsförlust,
som orsakas av sjukdom
och invaliditet, till 5,5 miljarder
kronor per år eller 12,5 procent av vår
nationalprodukt. Det fattas ännu mycket
på sjukvårdens område. De spastiska
barnens vård har landstingen bara
hunnit börja ägna sig åt. Mentalsjukvården
skall byggas ut.

Är dessa ting, som samhället erbjuder,
på något sätt mindre värda än TVapparater
och bilar? För min del anser
jag — ehuru innehavare av både
TV och bil — att jag, om jag skulle
välja, hellre avstår från mer av min inkomst
för att samhället skall kunna
skapa skolor, sjukhus, kraftverk och bostäder,
även om jag därigenom finge
avstå från att så snabbt som jag skulle
velat skaffa mig mina bekvämligheter.

Jag tror aldrig vi kommer att återgå
till det samhälle, där enskilda bestämmer.
I alla länder kommer samhället
med teknikens, automationens och
atomålderns intåg att få ett allt större
inflytande. Det hjälper inte hur vi därvid
kämpar emot. Är detta socialism,
ja, då kommer väl också herr Hjalmarson
en vacker dag, om han någonsin
skulle lyckas överta regeringsansvaret
— vilket Gud bevare oss ifrån — att betraktas
som socialist.

Vill vi ha framsteg i samhället — och
dit hör inte bara privat produktion och
enskilda insatser utan också samhälleliga
åtgärder på olika områden — duger
det inte att vända sig till den personliga
egoismen, som leder bort från solidariteten
människorna emellan. Det
är den samhälleliga solidariteten som
varit en grundförutsättning för vårt
framåtskridande hittills. Det socialdemokratiska
partiet, som vill vara ett progressivt
parti, kan inte ge avkall på
detta. Skall vi ha möjligheter att fortsätta
med detta framåtskridande, måste

Allmän varuskatt, m. m.

också nödiga medel ställas till förfogande.
Detta kan ske utan att vi på
något sätt behöver räknas till de underutvecklade
folken. Vi har dock den
högsta levnadsstandarden i Europa, och
vi borde inte jämra oss så erbarmligt
för höga skatter.

Herr VIGELSBO (ep) kort genmäle:

Herr talman! Jag lyssnade med intresse
på herr Brandts i Aspabruk anförande.
Men nog var det väl ändå en
överdrift, när han gjorde gällande att
alla erinringar som gjorts emot varuskatten
är att betrakta som klyschor,
emanerande från borgerligt håll. Om vi
studerar utskottets betänkande och de
remissyttranden som avgivits i anledning
av utredningens förslag, så ser vi
att bland andra LO efter att noggrant ha
penetrerat förslaget sammanfattningsvis
säger, att »en omsättningsskatt inte
kan motiveras vare sig med fördelningsmässiga
eller produktivitetsmässiga synpunkter
och att den bör förkastas ur
konjunkturpolitiska och psykologiska
synpunkter». Jag vill inte sätta samma
fula etikett på detta LO:s yttrande som
herr Brandt i Aspabruk satte på de erinringar
som gjorts från annat håll mot
omsättningsskatten. Jag tror att LO:s
yttrande grundar sig på en realistisk
bedömning, och jag vill inte alls kalla
det för en klyscha.

Sedan har man också i reservationen
sagt, att propositionens förslag är både
rättvist och likformigt. Ja, jag måste erkänna
att likformigheten är betydligt
mera framträdande än rättvisan. År
1957 genomförde vi en ortsavdragsreform,
som medförde att många människor
blev skattebefriade. Hur har herrarna
tänkt att skydda dem från skatt
i framtiden, alltså när omsättningsskatten
har införts? Vi har tidigare hjälpt
dem att hl i befriade från skatt, hur
skall det hl i med den saken sedan? Likformigheten
iir påtaglig, men jag erkänner
inte rättvisan.

102 Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

Herr BRANDT i Aspabruk (s) kort
genmäle:

Herr talman! Som herr Vigelsbo känner
till var det länge sedan kommittén
avlämnade sitt betänkande och detta
skickades ut på remiss. Det var därför
i en helt annan situation än dagens
som LO avgav sitt yttrande. Jag föreställer
mig att det skulle blivit helt
annorlunda i dag.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! År 1958, alltså för ett år
sedan, var någon skattehöjning icke
aktuell, förklarades det från regeringens
sida. Men i år, alltså den första
riksdagen efter valet, kommer regeringen
med en skattehöjning — och inte vilken
skattehöjning som helst utan den
största som i ett steg föreslagits i detta
land. Det går undan, herr statsminister
-— men det går åt fel håll!

Den som lyssnat till dagens debatt
har inte kunnat undgå att lägga märke
till att vi här har två huvudförslag. Det
ena är utskottsmajoritetens, och det står
folkpartiet bakom i dess helhet. Det
andra är den socialdemokratiska reservationen.
Det borde inte vara svårt att
välja mellan dem. Vad vi har emot omsättningsskatten
har utförligt redogjorts
för tidigare i dag. Jag kan därför nöja
mig med att summera. Den ökar inflationsriskerna,
den höjer kostnadsnivån,
den motverkar en ökning av produktiviteten
och den ger klarsignal för fortsatta
höjningar av statens utgifter. Den
kan inte heller tyglas. Mycket talar för
att denna skatt bara är en första etapp
på vägen.

Herr Brandt i Aspabruk har med stor
entusiasm här gjort sig till talesman för
hela det socialdemokratiska partiet, när
han räknade upp alla de stora fördelarna
med skatten. När han i det sammanhanget
nämnde att den tioprocentiga
skatten i Norge bär slagit mycket bra
ut, fick man en känsla av att han längtade
efter den stund då vi skulle nå

samma position. När det gällde att hitta
argument för skatten tog herr Brandt
även en del auktorileter till hjälp. Bl. a.
citerade han professor Carsten Welinder.
För att det inte skall uppstå några
missförstånd här i debatten tycker jag
det är angeläget att citera en annan passus
ur samma artikel som herr Brandt
citerade. Det ställer hela frågan i en
riktigare belysning. Professor Welinder
skriver nämligen följande i sin artikel
i Ekonomisk Revy: »Rent teoretiskt kan
man visserligen dra tämligen säkra
slutsatser ur olika premisser, men det
är ytterst svårt att säga, vilka premisser
som bäst svarar mot verkligheten.»
Och när han sedan gör en sammanfattning
av sin syn på omsättningsskatten
och inflationsriskerna skriver han:
»Frågan pro et contra en allmän omsättningsskatt
kräver därför ej blott en analys
av den statsfinansiella situationen
utan av hela det ekonomiska läget. Först
sedan man fastställt detta, kan dess
verkningar med någon större säkerhet
diskuteras.»

Någon sådan analys presenterade inte
herr Brandt i Aspabruk, och därför är
det litet oförsiktigt av honom att ta professor
Welinder som sin auktoritet när
det gäller det förslag som regeringen
framlagt.

Herr Vigelsbo påminde om hur
Landsorganisationen i en sammanfattning
av sin uppfattning om omsättningsskatten,
som finns återgiven i propositionen
— så aktuellt är det i alla fall,
herr Brandt — förkastade den ur praktiskt
taget alla tänkbara synpunkter.
Men man finner nu från håll som står
regeringen nära en mycket positiv syn
på omsättningsskatten. Bland annat har
det uttryckts på följande sätt: »Den möjliggör
snabba ändringar av skattesatsen
i enlighet med finans- och konjunkturpolitiska
överväganden.» Den satsen
står inte i den socialdemokratiska reservationen,
men jag är säker på att bevillningsutskottets
ordförande känner
igen den. Herr Brandt tog också som

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

103

bevis på hur bra omsättningsskatten är,
att den går att ändra så snabbt. Den
ändring som kan komma i fråga med de
perspektiv vi har är en höjning. Kan
man inte motivera den med finanspolitiska
åtgärder, kan man alltså motivera
den med konjunkturpolitiska överväganden.
Prognoserna för konjunkturutvecklingen
är ju så oerhört olika. I propositionen
säger t. ex. finansdepartementets
experter, att vi har att motse
ett inflationsgap på 1 500 miljoner om
det inte blir omsättningsskatt, under det
att LO:s ekonomiska experter säger
450 miljoner. Det finns alltså olika bud.
Jag tror att det är oförsiktigt att på det
sätt som göres från socialdemokratiskt
håll utnämna omsättningsskatten till något
konjunkturpolitiskt instrument.

Herr talman! Det är framför allt en
sak som jag skulle vilja beröra litet närmare,
och det är att omsättningsskatten
drabbar också investeringarna i näringslivet
och att man på det sättet får
en dubbelbeskattning. Först beskattar
man alltså investeringarna, kapitalvarorna,
och sedan också den färdiga
produkten när den når konsumtionsledet.
Inom den europeiska organisationen
för ekonomiskt samarbete, OEEC,
gjorde man 1958 en undersökning av
hur en omsättningsskatt verkar på produktiviteten.
Där sade man att om en
omsättningsskatt inte skall skada produktiviteten,
krävs för det första att den
inte läggs på investeringarna och för
det andra att den inte läggs på energien.
Men regeringens skatteförslag
drabbar ju båda dessa områden.

Det är stora investeringar som industrien
ämnar göra inför sjustatsmarknadens
tillkomst. Jag kan ta ett
par exempel från min egen hemstad,
Göteborg. Götaverken tänker göra investeringar
på 150 miljoner och Volvo
på ungefär samma belopp. De drabbas
av denna investeringsavgift. Man tycker
att varvsindustrien inte befinner
sig i ett sådant läge, på grund av den
kris som fortfarande råder inom sjöfar -

Allmän varuskatt, m. m.

ten, att det finns anledning att belägga
den med extra beskattning. Jag tror
också att bilindustrien inför sjustatsmarknadens
iillkomst har behov av att
inte bli för hårt belastad.

Finansminister Sträng gjorde just
en jämförelse när det gällde sjustatsmarknaden
och pekade på att det finns
indirekta skatter i de olika sjustatsländerna.
Men när herr Sträng gör en sådan
jämförelse bör han t. ex. observera att i
England är just investeringsvaror fritagna
från den försäljningsskatt som
där finns.

Nu har i alla fall bevillningsutskottets
socialdemokratiska reservanter en tröst
att ge. De säger nämligen att det bör påpekas,
att dessa extra pengar som man
nu får betala på investeringarna, de stora
investeringar som jag nämnde, givetvis
får avskrivas vid inkomstbeskattningen
i vanlig ordning. Det låter väldigt
bra. Vad innebär det att få avskriva
detta i vanlig ordning, om det gäller
industribyggnader? Det innebär att det
får avskrivas under en tidrymd av
ungefär 50 år. Något senare än år 2000
är alltså denna omsättningsskatt avdragen.
Det verkar inte så särskilt tilltalande.

När vi förra veckan lade fram vårt
förslag från hela oppositionen om en
rörlig skattepolitik vad gäller avskrivningarna
på industribyggnader, motiverade
vi det med det läge vi står inför
vid sjustatsmarknadens tillkomst. Vi
betonade hur viktigt det är att ge möjlighet
till större avskrivningar under
den första tiden en industribyggnad eller
en byggnad över huvud taget i en
rörelse använts. Då sade man nej, och
resultatet blir det som vi här sagt.

.lag tycker, herr talman, att om no
regeringen nödvändigtvis skall ha en
omsättningsskatt, så är det förslag som
herr Kollberg kommit med, att man i
så fall skulle restituera skatten på investeringsvaror,
rimligt och skäligt. Det
är inte bara i företagens utan också i
deras anställdas intresse.

104

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

Herr talman! Jag skall nu inte närmare
gå in på de ändringsförslag i omsättningsskatten,
för den händelse den
skulle genomföras, som framlagts. Dem
har herr Kollberg redan redogjort för.
Jag skall i stället gå över till en proposition
som kommit i bakgrunden i debatten,
nämligen proposition nr 163
om den allmänna energiskatten, som ju
regeringen vill höja mera än den allmänna
varuskatten. Det är då att observera
för det första att den energiskatt
som infördes för ett par år sedan kallades
en tillfällig skatt. Nu skall man göra
en tillfällig höjning av den tillfälliga
skatten. Vi kan nog vara ganska säkra
på att den blir permanent. Även centerpartiet
har gått med på en höjning av
skatten på stenkol, koks och eldningsolja.

Framför allt finner jag finansministerns
motivering för att föreslå en högre
skatt på detta område än på andra anmärkningsvärd.
Finansministern säger
nämligen att prisutvecklingen på dessa
produkter ur konsumenternas synpunkt
varit synnerligen gynnsam, och det är
med anledning härav som han föreslår
en kraftigare skattehöjning. Kan man
tänka sig! Här har det helt oväntat och
helt ovanligt blivit en prissänkning,
och då gäller det att klämma till ordentligt!
Jag tror knappast att konsumenterna
är särskilt förtjusta över ett
sådant betraktelsesätt. Energiskatten
påverkar för övrigt inte bara kostnaderna
utan givetvis även hyrorna.

Finansministern frågade i sitt anförande:
Är det inte resonligt att ta dessa
skatter? Jag skulle vilja summera
min uppfattning om omsättningsskatten
och energiskatten med att svara: Nej,
dessa skatter är i högsta grad oresonliga.

Jag skall sedan gå över till det alternativ,
som folkpartiet presenterat, ett
sakligt och preciserat program utan
överbud och utan demonstrationspolitik.
Det är ett strävt program, har man
sagt. Ja, det har vi inte förnekat. Vi

måste sanera statsfinanserna, och vad vi
vill är ju att lägga en hållbar grund för
en gynnsam ekonomisk utveckling.

Mot vårt program invändes, att det
slår så hårt. Man drar fram olika tabeller,
som skulle visa hur hårt folkpartiets
förslag slår. Det finns härvidlag
tre olika uppgifter. Först kom en ledare
i Stockholms-Tidningen. I dag förekom
en artikel i Stockholms-Tidningen
med en tabell, som innehöll helt andra
siffror än ledaren. Slutligen kom i dag
herr Sträng med sina siffror. I alla dessa
tre fall redovisas olika siffror för att
belysa hur den här familjen, som Stockholms-Tidningen
tog som exempel, skulle
drabbas av folkpartiets förslag.

Att Stockholms-Tidningens redaktion
kommit med dessa olika siffror förutsätter
jag beror på ett misstag och att
meningen inte varit att ge sakligt felaktiga
uppgifter. Det hela måste bero
på något slags olycksfall i arbete, och
jag förmodar att dessa uppgifter kommer
att rättas till, när den objektiva
upplysningsverksamhet, som herr
Brandt i Aspabruk talade om, slagit
igenom.

Herr Brandt ville göra gällande att
folkpartiförslaget skulle medföra betydligt
högre kostnader för en 12 000-kronorsfamilj
än regeringsförslaget. Jag
kan nämna att för en familj med 12 000
kronors inkomst och två barn innebär
det socialdemokratiska förslaget en belastning
med 250 kronor, medan folkpartiförslaget
medför en belastning
med 190 kronor.

Fn av huvudpunkterna i folkpartiets
saneringsprogram gäller bostadssubventionerna.
Beträffande vårt förslag på
den punkten framhålles, att folkpartiförslaget
slår mycket hårt. Det har redan
tidigare i dag påpekats, att detta
vårt förslag i princip överensstämmer
med besparingsutredningens, vilket
bl. a. undertecknats av herr Ericsson i
Kinna och fru Nancy Eriksson. Nu säger
visserligen tidskriften Tiden, att
besparingsutredningens förslag vittnar

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28 105

om en klart antikollektivistisk inställning.
Det tycker jag emellertid att man
skall vara glad för; jag tror att vi behöver
få litet mindre av kollektivism i
vårt samhälle än vi för närvarande har.
Vårt förslag beträffande bostadssubventionerna
skulle medföra en besparing
på 110 miljoner kronor, en besparing
som alltså de demokratiska partierna
var överens om i besparingsutredningen.
I detta sammanhang vill jag påpeka
att Stockliolms-Tidningen i sina uträkningar
av hur denna familj skulle drabbas
av de olika förslagen inte tagit
hänsyn till att energiskatten kommer
att få en höjande effekt på hyreskostnaden;
i kolumnen för det socialdemokratiska
förslagets inverkan på hyrorna har
man satt ett streck. Vidare bör man väl
förutsätta att finansministern kommer
att göra någonting av besparingsutredningens
förslag.

Enligt vårt förslag skulle man vidare
vinna 66 miljoner kronor i form av
minskad skatteersättning till kommunerna.
Herr Hedlund har påpekat, att
på det förslaget vill centerpartiet inte
vara med; det är bara högern och folkpartiet
som vill minska denna skatteersättning.
I besparingsutredningen var
emellertid centerpartiet med på denna
sak, men sedan har man tydligen kommit
på andra tankar. Det är inte första
gången det händer!

Vårt förslag innebär inte någon ökad
belastning på kommunerna och medför
sålunda icke heller någon skattehöjning.
Den belastning som denna minskade
skatteersättning kommer att medföra
för kommunerna uppvägs av verkningarna
av vårt förslag om slopande
av schablonavdragen.

I Stockholms-Tidningens tabell står
ingenting i kolumnen för höjd kommunalskatt
vad avser regeringens förslag,
men bevillningsutskottets ordförande
har i dag sagt, att omsättningsskatten
kommer att medföra en höjning av kommunalskatten
med 30 öre per skatte -

Allrnän varuskatt, m. m.

krona. Det innebär en höjning för denna
familj på 20 å 25 kronor.

Herr Hedlund sade nyss, att folkpartiet
vill höja pensionsavgiften men inte
gå med på någon rejäl höjning av folkpensionerna.
Det vill vi visst! Den höjning
vi föreslår är en rejäl höjning och
innebär dessutom en stor förbättring
för änkor och barn. För att genomföra
dessa förbättringar fordras en höjning
av folkpensionsavgifterna.

Herr Ericsson i Kinna sade i sitt anförande
att vi bör gå in för den principen
att vi betalar för reformerna, innan
medborgarna får förmåner och det
kan jag instämma i. Hittills har det varit
så att man velat höja folkpensionerna
under valår och sedan betala det i
form av en höjning av pensionsavgiften
året efter. Folkpartiet tycker faktiskt
att det är rejälare att ta även höjningen
av avgifterna under ett valår.
Detta är fullt i överensstämmelse med
den princip, som bevillningsutskottets
ordförande här pläderade för. När man
i Stockholms-Tidningens tabell gör en
jämförelse mellan folkpensionsavgiften
enligt olika förslag tar man upp en stor
höjning för folkpartiet men ingenting
för socialdemokraterna. Men vi måste
komma ihåg, att redan 1961 kommer
socialdemokraterna att höja folkpensionsavgiften.
Detta måste de göra och
därför är denna jämförelse helt missvisande.

Man har alltså tänkt sig att höja folkpensionsavgiften,
men först år 1961.
Varför har vi då föreslagit D/2 procent,
d. v. s. ytterligare Va % ? Jo, därför att
vi redan när vi lade fram vårt förslag
fann att en kraftig förbättring av iinkeocli
barnpensioneringen skulle komma
att kosta ungefär Va procent. Vi är villiga
att svara för den utgift detta för
med sig och tänker inte smita undan
notan.

Beträffande sjukförsäkringen innebär
folkpartiförslaget, såsom redan tidigare
påpekats, inte någon försämring
för de sjuka. Det innebär att man över -

106 Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

går till en högre grad av avgiftsfinansiering,
men detta gör vi först 1961. Vi
lastar alltså inte, som regeringen gör,
allting över på ett enda år, 1960. Först
1961 kommer detta att gälla. Om vi
fortsätter i Stockholms-Tidningens tabell
förekommer där för folkpartiet en
höjd sjukförsäkringsavgift, det vill jpg
inte förneka, men det gäller alltså först
1961 och då har också socialdemokraternas
och de övriga partiernas höjda
pensionsavgift slagit igenom.

Herr talman! Våra övriga förslag om
billigare skolbyggnader, om en övergång
till utlåningssystem i större utsträckning
i stället för fria läroböcker
och om besparingar i övrigt skall jag
inte gå närmare in på; i detta avseende
ber jag att få hänvisa till vår motion.
På s. 26 förekommer där en mycket utförlig
exemplifiering av besparingsförslag
såväl när det gäller den civila som
den militära förvaltningen.

Vi har också föreslagit punktskatter.
Våra besparingsförslag slår inte fullt
igenom under det första budgetåret. Det
förslag vi framlägger till budgetsanering
representerar efter nästa budgetår en
summa på över 1 000 miljoner kronor,
men det hjälper oss inte mycket nu
och därför har vi föreslagit en del
punktskatter.

Jag vill, herr talman, med några ord
även beröra frågan om statens upplåning.
Folkpartiets förslag innebär en
kraftig minskning av upplåningsbehovet.
Vi har också tagit in ett förslag
om en försäljning av aktier i LKAB,
även om vi inte därvidlag är lika optimistiska
som högerpartiet när det gäller
möjligheterna att placera dem på
mycket kort tid. Varför har vi inte tidigare
tagit upp denna sak? Jo, helt enkelt
därför att staten tidigare fått LKABaktierna
men endast betalat en mycket
liten del av dem. Skulle man ha sålt
dessa aktier och använt pengarna för
att förbättra den statsfinansiella situationen,
hade man befunnit sig i samma
läge som en människa, som köper nå -

got på avbetalning och därefter säljer
föremålet i fråga innan likviden har
erlagts.

Men det räcker inte med detta. Vi är
övertygade om att vi måste finna nya
former för den statliga upplåningen.
Det går inte att klara finansieringen av
alla de behov, som inställer sig, på de
traditionella vägarna. Om bostadsfinansieringen
lägges över på kreditgarantisystem,
kan man vinna ganska mycket,
även om man behåller den nuvarande
bostadspolitiska målsättningen. Det gäller
också att finna låneformer som är
attraktiva för allmänheten. Jag tror att
ett värdebeständigt statslån just nu
skulle vara något som till stor del skulle
kunna hjälpa oss när det gäller att
klara den statliga upplåningen utan att
denna skulle behöva medföra inflationstendenser.
Regeringen har tillsatt
en utredning, som skall undersöka möjligheten
att införa värdebeständiga
statslån. Vore det inte utmärkt, om staten
på försök lade ut ett sådant lån?
Vore inte detta ett utmärkt material
för utredningen att arbeta med?

Jag skall inte gå närmare in på högerns
och centerpartiets förslag. Jag
vill bara nämna, eftersom barnbidraget
spelat en så stor roll i debatten och
herr Hjalmarson envisas med att tala
om att det här är fråga om statsbidrag,
sociala bidrag o. s. v., att det ändå härvidlag
inte är fråga om några sociala
bidrag utan helt enkelt om en skatteåterbäring
till familjerna.

Det är alltså inte alls fråga om huruvida
två friska människor orkar försörja
ett barn, utan frågan gäller: Har
en sådan familj samma skattekraft som
en familj utan barn? Här talas så mycket
om bidrag och bidrag, men hur är
det då med ortsavdragen som högern
vill behålla? Är avdraget för avkastning
på kapital ett bidrag? Eller de andra
avdragen som högerpartiet nu föreslår?
Ånej, så enkelt ligger det inte till. Kontentan
av högerns program i detta avseende
är att man tar ifrån barnfamil -

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28 107

jerna 400 kronor och först därefter börjar
man ta ut på andra områden. Man
skall inte kunna inbilla någon att barnfamiljerna
skulle tjäna någonting på
detta.

Vi säger för vår del, att det går att
sanera budgeten utan att låta barnfamiljerna
drabbas av en extra belastning på
det sätt som högerpartiet föreslår. Högern
brukar använda ganska tillspetsade
formuleringar när det gäller barnbidraget.
Låt också mig för en gångs
skull få använda en tillspetsad formulering
gentemot högern! Är det rimligt,
även om staten har det svårt, att ta ut
en extra skatt på en familj bara därför
att den har barn?

När det gäller centerpartiet, är det
ensamt i fråga om förslag om höjd
chokladskatt och andra skatter inom
varuområden, som redan förut är hårt
beskattade, och detsamma gäller saneringsavgiften.
På den senare punkten
har jag gjort en liten iakttagelse. Den
tvåprocentiga saneringsavgift som föreslås
utgå på bolagen innebär i själva
verket en höjning av beskattningen med
5 procent. När herr Hedlund första
gången skulle presentera detta förslag i
TV-programmet, glömde han att tala om
denna höjning av företagsbeskattningen.
Därför skulle man ha tyckt att det
nu borde ha varit tämligen angeläget
för honom att påpeka detta, men under
diskussionen i dag berörde han detta
endast i förbigående och sade bara:
... »och så lägger vi på en liten avgift
på bolagen.» Det var hela kommentaren.
Man vill alltså lägga en extra skatt
på företagen och samtidigt yttrar man
sig i sin reservation på ett sätt, som
tyder på att man vill skärpa varulagervärderingen.
Detta kan inte vara nyttigt
för vår konkurrenskraft i det läge
där vi befinner oss.

Herr talman! Den medicin i form av
en omsättningsskatt, som herr Sträng
föreslår, påminner om den medicin som
eu gång begärdes av Döbeln. Han sade
som alla kominer ihåg från dikten:

Allmän varuskatt, m. m.

»Tänk ut en sats, min herre,

som gör mig för i morgon sjufalt värre

men hjälper mig i dag på mina ben!»

Herr Sträng hoppas väl att omsättningsskatten
i dag skall hjälpa honom
på benen, även om det i morgon blir
sjufalt värre. Han räknar kanske med
att klara sig över nästa val. Hur man
sedan skall klara sig får väl bli ett bekymmer
då. Vi i folkpartiet vill lägga
fram ett förslag, som innebär att vi
slipper omsättningsskatt men får en
sanering av budgeten och att vi förbereder
en liberal politik, som på
grundval av en god social trygghet
skapar ett samhälle, där det lönar sig
att spara och där det lönar sig att arbeta.

Herr talmannen tog nu ledningen av
förhandlingarna.

Herr BRANDT i Aspabruk (s) kort
genmäle:

Herr talman! Jag fick den uppfattningen,
att herr Gustafson i Göteborg
menade att jag citerat Carsten Welinder
godtyckligt. Han syftade väl då på det
sista avsnittet av dennes artikel, där
det heter att man kan genomföra exempelvis
hårdare besparingsåtgärder än
besparingskommittén föreslagit, höja
den direkta skatten för ensamstående
samt höja folkpensionsavgifterna eller
eventuellt ersätta den med en allmän
socialskatt. Jag sade helt generellt, att
nationalekonomerna anser, att visst kan
man använda andra medel också, men
att de var medvetna om att det politiskt
sett inte var möjligt.

Medan jag har ordet får jag kanske citera
professor Erik Lundberg, som i
ett uttalande för Stockholms-Tidningcn
sagt:

»Min slutsats är att budgetläget måste
saneras och att detta måste ske snabbt
och radikalt, vilket är möjligt endast
genom en tillräckligt hög omsättningsskatt.
En sådan borde enligt min mening
ha införts tidigt under året, så

108 Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

hade vi sluppit höstens stora likviditetstillskott.
»

Tidigare nämnde jag endast professor
Montgomery, som sagt precis samma
sak, alltså att en omsättningsskatt är det
enda riktiga men att den borde ha beslutats
redan i våras. Det går inte att
förneka att våra nationalekonomer är
ense på denna punkt. De har inte blandat
sig i diskussionen, huruvida det
finns andra möjligheter att göra besparingar
och dylikt, men vi vet ju att det
inte är en framkomlig väg i föreliggande
situation. En omsättningsskatt är
då det bästa medlet. Herr Gustafson i
Göteborg anser alt det förekommer felaktigheter
i Stoekholms-Tidningens tabell.
Kan herr Gustafson säga var dessa
fel ligger, så skall vi gärna diskutera
dem. Man räknar ju där upp vilka utgifter
familjen har, och de varor som är
skattebelagda slutar på 700 kronor i
månaden, som jag nämnde. 4,2 procent
gör härvidlag 360 kronor per år. I den
kolumn som redovisar regeringsförslagets
belopp står 392 kronor. Det är
högt, och även 360 kronor är högt. Folkpartiets
förslag slutar enligt tabellen
med en total utgiftsökning av 449 kronor
och regeringens av 202 kronor. Herr
Gustafson har ännu inte kunnat förklara
denna skillnad.

Herr Gustafson säger att folkpartiet
inte föreslagit någon belastning på kommunerna.
Men det finns ändå en sådan i
tabellen. Jag vill då fråga herr Gustafson:
Anser herr Gustafson att det är
fel att familjen enligt folkpartiets förslag
tillgodogöres 38 kronor i form av
lägre kommunalskatt? Blir det inte en
minskning av kommunens inkomster,
om familjerna lår lägre kommunalskatt?
De får det genom att folkpensionsavgifterna,
som är avdragsgilla, höjs så kraftigt.
Men kommunerna måste ju skaffa
täckning — de kan inte stå för kostnaden.

För övrigt tror jag inte det går att
trolla bort, att om statens hjälp slopas
får man betala högre avgifter till sjuk -

kassan eller också får kommunerna ingripa
med socialhjälp.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Även om jag inte talade
lika länge som herr Brandt i Aspabruk
gjorde när han höll sitt första anförande,
ägnade jag dock en god del av mitt
inlägg åt att punkt för punkt gå igenom
Stoekholms-Tidningens tabell och påvisa
felaktigheterna där. Jag nämnde
också, att för en familj i 12 000-kronorsklassen
innebär det socialdemokratiska
förslaget en avsevärt högre belastning
än folkpartiförslaget.

Det är sant att detta att folkpensionsavgiften
är avdragsgill kan påverka
kommunernas inkomster. Men när det
gäller frågan om vårt förslag i fråga
om skatteersättningar till kommunerna
vill jag säga, att verkningarna för kommunerna
uppvägs helt av förslaget om
schablonavdrag, under det att regeringspartiets
omsättningsskatteförslag
framtvingar en höjning av kommunalskatten.

Sedan vill jag säga till herr Brandt,
att när han känner på sig att vanligt
folk har svårt att förstå, varför det
skulle vara så oerhört bra med omsättningsskatt
som herr Brandt vill göra
gällande när han framhäver Norge som
ett gott exempel och då försöker mobilisera
professor Lundberg såsom den
som står helt bakom regeringens politik,
så är detta helt misslvckat.

Herr BRANDT i Aspabruk (s) kort
genmäle:

Att professor Lundberg skulle stå
helt bakom regeringens politik bär jag
inte hört någon säga här i kammaren.
Jag sade bara att nationalekonomerna
har förordat omsättningsskatt, vilket är
en helt annan sak.

Sedan vill jag påpeka, att herr Gustafson
i Göteborg här bara slagit fast,
att det är på det och det sättet i denna

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28 109

tabell, och då är det ju inte mycket mer
att göra åt dea saken.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort
genmäle:

Herr talman! Jag har slagit fast, att
tabellen är felaktig.

Herr DARLIN (h):

Herr talman! Under vintern och våren
i år fick vi veta, att en omsättningsskatt
var oundgängligen nödvändig
för att som det hette motverka arbetslösheten
och hjälpa människor i
nöd. Omsättningsskatten skulle då utgöra
en arbetslöshetsskatt.

I dag är det helt andra tongångar.
Herr Ericsson i Kinna yttrade: »Vi vill
medelst en omsättningsskatt uppnå en
dämpning av konjunkturerna.» Efter
detta herr Ericssons uttalande besannas
vårt antagande, att omsättningsskatten
kan komma att betyda arbetslöshet i
framtiden. Då ju som bekant herr
Sträng föreslår betydande belopp till
arbetslöshetens bekämpande, förstår
jag nu orsaken härtill.

I en replik i dag yttrade herr Ericsson
i Kinna: »Vi behöver dämpa investeringsivern
nu.» Sådana uttalanden
från regeringspartiets företrädare är ej
näringsvänlig politik utan motsatsen.

I dag är näringslivet i behov av ökade
investeringar och rationaliseringar och
ej dess motsats. Jag har faktiskt trott
att regeringen hade intresse av att Sveriges
näringsliv skall kunna hävda sig
inom det nya frihandelsområdet. Så
tycks ej vara fallet. Först dämpar regeringen
konjunkturerna. Uppstår då arbetslöshet,
kan regeringen peka på sin
förutseende politik att anslå stora belopp
till bekämpande av den arbetslöshet
regeringen själv har framkallat.
I sanning, detta är en dubbelbottnad
och verklighetsfrämmande politik.

Under flera år har från höger- och
folkpartihåll väckts förslag om skattelättnader
för den tyngre motorfordonstrafiken.
Senast i våras hade vi en mo -

Allmän varuskatt, m. m.

tion i frågan. Förslagen har inneburit,
att skatten på brännolja skulle sänkas
med 5 öre och skatten på tyngre fordon
återföras till den före 1954 års skattebeslut
gällande nivån. Motiveringen har
varit, att såväl den yrkesmässiga lastbilstrafiken
som bussföretagen har stora
ekonomiska svårigheter att kämpa
emot. Jag behöver väl inte närmare gå
in på vilka konsekvenser detta kan leda
till, då det väl efter de debatter vi haft
i frågan — senast i våras — är allmänt
bekant.

Då bevillningsutskottet tidigare behandlat
våra motioner om sänkning av
den tyngre fordonsskatten har förslagen
avvisats med bland annat den motiveringen,
att man skulle avvakta 1953
års trafikutredning. I våras skrev sålunda
bevillningsutskottet i sitt betänkande
nr 45: »Med hänsyn till att 1953
års trafikutredning enligt vad utskottet
erfarit torde komma att framlägga förslag
till ändrade regler rörande beskattningen
av motorfordonstrafiken under
loppet av nästa år, synes det lämpligt
att avvakta resultatet av utredningens
arbete innan ställning tas till de i motionerna
föreslagna skattesänkningarna.
» Den socialdemokratiska utskottsmajoriteten
kunde sålunda inte gå med
på en mycket välmotiverad skattesänkning,
därför att utredning pågick. Nu
har man plötsligt glömt utredningen
och godkänner utan vidare den föreslagna
höjningen av brännoljeskatten.
Men det kanske finns en förklaring till
detta handlingssätt. Det är väl så, att
socialdemokraterna inte vill vara med
om några skattesänkningar och därför
skyller man på utredningen, men då
man vill ha skattehöjningar behövs inga
utredningar över huvud taget.

Det kan i dagens läge riktas åtskilliga
anmärkningar mot den sittande regeringen
för dess sätt att handskas med
statens finanser. Det är alldeles uppenbart,
att regeringen i syfte att söka förbättra
sin sviktande ställning hos väljarkåren
belastat statens budget med

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

stora utgiftsökningar utan att samtidigt
på något sätt göra klart för väljarna,
vilket resultat en dylik politik skulle
komma att leda till i form av ökade
skattepålagor och ökad inblandning
från statens sida i medborgarnas affärer
och konsumtionsvanor.

Det samband, som råder mellan det
föreliggande omsättningsskatteförslaget
och den hittills från regeringens sida
förda politiken, torde stå klart för envar.
Det kan dock vara på sin plats
att i sammanhanget ställa frågan: Vad
skulle hända en enskild person eller ett
företag, som skötte sin ekonomi på
detta sätt? Det svaret behöver vi inte
tveka om. Ett företag, som drog på sig
stora utgifter utan att först ha ägnat
sin kapitalförsörjning uppmärksamhet,
skulle snabbt gå under, och dess ägare
skulle bli föremål för hård kritik även
från dem, som har medverkat till att
staten befinner sig i samma läge.

Regeringen har gjort gällande, att den
kris, som statens finanser nu befinner
sig i, skulle vara tillfällig. De redovisade
siffrorna ger dock inte belägg härför,
utan det framstår som alldeles otvetydigt
klart, att den enda möjlighet,
som står till buds för sanering av statens
finanser, såväl nu som i framtiden,
måste vara en kraftig beskärning
av statens utgifter och åtaganden. Åtskilliga
förslag härtill har framställts i
samband med behandlingen av regeringens
proposition om en allmän varuskatt.

Det finns emellertid också ett annat
syfte bakom den av regeringen förda
politiken, vilket bör uppmärksammas i
detta sammanhang. Detta syfte står inte
alltid klart för den enskilde medborgaren
men utgör likafullt ett bärande
motiv för att man från regeringens sida
inte ogärna ser, att den del av medborgarnas
inkomster som staten skattevägen
tager hand om blir allt större. För
närvarande uttas ju cirka 40 procent.
Det har diskuterats om uttaget är 25 eller
40 procent. När jag säger 40 pro -

cent, beräknar jag procentsatsen på
nettonationalprodukten och inte på
bruttonationalprodukten.

Förslagets genomförande medför att
regeringen får mera makt och större
möjligheter till kontroll över enskilda
medborgare och företag. Man försöker
alltså på denna väg ta ett kraftigt kliv
fram mot det socialistiska idealet,
d. v. s. det allmännas dominerande inflytande
över enskilda medborgares
verksamhet. Jag tänker i detta sammanhang
på de 191 kontrollanter regeringen
har för avsikt att tillsätta i händelse
omsättningsskatten blir ett faktum.
Fullt utbyggd blir kontrollorganisationen
för omsättningsskatten 400—
500 stycken kontrollanter. Därtill kommer
de taxeringskontrollanter regeringen
redan har beslutat, 250 stycken.
Man kan ifrågasätta, om en sådan kontrollorganisation
i fredstid är nödvändig.
Det verkar faktiskt som om vi levde
i krigstid eller närmade oss en krissituation
av allvarligt slag.

Min allvarligaste kritik mot regeringsförslaget
riktar sig alltså mot de omständigheter
som föranlett detsamma.
Jag finner också dess konsekvenser i
form av ökat skattetryck för redan hårt
skattetyngda medborgargrupper ytterst
betänkliga.

Rent tekniskt kan man godtaga en
omsättningsskatt under förutsättning att
man samtidigt genomför en motsvarande
lättnad beträffande det direkta skatteuttaget.
Det bör nämligen uppmärksammas,
att Sverige redan nu ligger
på toppen när det gäller uttag av direkta
skatter.

Följande två exempel från USA är
ägnade att belysa situationen. Exemplen
visar vad en löntagare eller småföretagare,
vars företag ej bedrives i bolagsform,
med en inkomst av 26 000 respektive
31 000 kronor får erlägga i
inkomstskatt i USA.

Med en inkomst av 26 000 kronor får
en gift löntagare eller småföretagare
utan barn betala 3 390 kronor, d. v. s.

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

13,04 procent inkomstskatt, samt 339
kronor i kommunalskatt.

Gift löntagare eller småföretagare
med två barn får betala 2 155 kronor,
d. v. s. 8,25 procent i inkomstskatt, och
215 kronor i kommunalskatt, och med
fyra barn är skatten endast 911 kronor
eller 3,51 procent och 90 kronor i kommunalskatt.

Är inkomsten 31 000 kronor, uppgår
inkomstskatten för en gift person utan
barn till 4 370 kronor, d. v. s. 14,09 procent,
plus 437 kronor i kommunalskatt.
Som gift och far till två barn får han
en inkomstskatt på 3 100 kronor eller
10 procent plus 310 kronor i kommunalskatt.
Har han fyra barn är skatten
1 865 kronor, d. v. s. 6,4 procent, plus
185 kronor i kommunalskatt.

Därvid bör man dock ha i åtanke, att
vissa delstater i USA inte tar ut någon
kommunalskatt alls. I stället uttages där
fastighetsskatt.

Om vi sedan till dessa skatter lägger
den femprocentiga omsättningsskatt
som för närvarande uttas i USA på två
tredjedelar av inkomsten, så betyder
detta 867 kronor i omsättningsskatt på
en inkomst av 26 000 kronor och den totala
skatten är då uppe i 4 596 kronor
för en gift person utan barn. För en
gift man med två respektive fyra barn
är den totala skatten då 3 237 respektive
1 868 kronor.

Bolagsskatten för små företag med inkomster
upp till 150 000 kronor är i
USA endast 25 procent.

Omsättningsskatten skulle alltså kunna
accepteras även för de mindre inkomsttagarna,
om Sverige hade sådana
skattesatser för det direkta skatteuttaget
som man har i USA. Rent skattetekniskt
finns också fördelar förenade med
en omsättningsskatt, vilka bör framhållas
i detta sammanhang. Tyvärr finns
det och det kommer väl alltid att finnas
ett mindre antal företagare med bokföring
»på fickan». Ej heller kan man förbise
det faktum, att den förkortade arbetstiden
gör många arbetare till »egna

Allmän varuskatt, m. m.

företagare» utan någon bokföring. Den
ökade fritiden användes i många fall
till att utföra olika arbeten i egen regi
men endast under förutsättning att inkomsten
är skattefri. Dessa inkomster
blir genom en omsättningsskatt beskattade
i samband med att pengarna används
till varuinköp av olika slag. Likaså
kommer utländska turister och affärsmän,
som kommer till vårt land, att
under sin vistelse bär få erlägga omsättningsskatt
i samband med inköp av
varor och anlitande av tjänster till
i många fall betydande belopp.

Herr talman! Jag har härmed velat
deklarera, att det kan finnas positiva
skäl för en omsättningsskatt under förutsättning
att man samtidigt genomför
en kraftig minskning av det direkta
skatteuttaget.

Det finns emellertid också anledning
att stanna vid vissa speciella sidor i
det framlagda omsättningsskatteförslaget,
vilka ger anledning till stor oro,
särskilt bland de mindre företagarna.

Företagarna används redan nu i betydande
utsträckning för uppgifter, som
inte är föranledda av deras rörelse utan
pålagda dem av staten. Som exempel
kan nämnas källskatteredovisningen.
Företagarna får här fungera som skatteindrivare
utan att äga uppbära någon
som helst ersättning för betydande merarbete
och kostnader. Detsamma gäller
tilläggspensioneringen och den obligatoriska
sjukförsäkringen.

Det är nu tänkt att man skall lägga på
företagarna ytterligare en roll som oavlönade
skattefiskaler. För särskilt småföretagen
kommer det att bli svårt att
klara denna börda utan allvarliga ekonomiska
följder. Från företagarhåll
måste man därför med all kraft protestera
mot att en redan tidigare hårt
belastad medborgargrupp på detta sätt
skall diskrimineras och tvingas till uppoffringar
och hårt arbete, som icke
krävs av andra. Det framstår därför som
ett oeftergivligt rättvisekrav att företagarna
— för den händelse omsättnings -

112

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

skatten blir ett faktum — tillerkännes
ersättning av statsmedel för uppbörden
och redovisningen av varuskatt.
Herr Ericsson i Kinna yttrade i dag
bl. a., att han ansåg att handeln borde
kunna kompensera sig för de ökade
kostnaderna. På riksdagens bord ligger
emellertid ett förslag om att vi skall
skärpa priskontrollen. Det blir då inte
så lätt för handelns folk att öka sina
priser.

Det finns emellertid också andra anledningar
att från företagarhåll hysa oro
inför den ifrågasatta omsättningsskatten.
Vi står nu genom de utrikeshandelsförhandlingar
som förts inför en genomgripande
förändring av varumarknadens
struktur. Med största sannolikhet
kommer man att på den svenska
marknaden möta krav på pressade priser.
Att i ett dylikt känsligt läge införa
en allmän omsättningsskatt ter sig minst
sagt äventyrligt.

Jag vill även framhålla, att den föreslagna
omsättningsskatten givetvis också
kommer att få återverkningar på den
offentliga förvaltningens kostnader. Någon
redovisning rörande storleken av
dessa kostnadsökningar har departementschefen
anmärkningsvärt nog icke
lämnat i propositionen. Det är emellertid
klart, att man har anledning att befara
kommande taxehöjningar från de
affärsdrivande verkens sida, vilka är
föranledda av omsättningsskatten. För
statens övriga förvaltning får man av
samma skäl räkna med höjningar av
de beslutade anslagen. På grund av omfattningen
av försvarets inköp måste
man här förutse relativt betydande belopp.
Det bör därför nu klart sägas
ifrån, att sådana av omsättningsskatten
föranledda kostnadsökningar för försvaret
givetvis icke får tagas till intäkt för
kritik av de militära myndigheterna
eller av den försvarsöverenskommelse,
som föreligger mellan de demokratiska
partierna.

Till sist, herr talman, vill jag något
beröra de av centerpartiet föreslagna

skatteskärpningarna med i första hand
885 miljoner kronor. Förslagen om ökad
energiskatt, portohöjning och 5 procents
ökning av bolagsskatten kommer
att direkt och omedelbart drabba företagsamheten.
Därutöver har förstakammarledamoten
och centerpartisten Ferdinand
Nilsson föreslagit en ytterligare
ökning av bolagsskatten med 25 procent,
vilket gör 250 miljoner kronor. Slutligen
uttalade herr Jansson i Benestad i
den ekonomiska debatten för några dagar
sedan, att han för sin del ansåg en
höjning av uttagningsprocenten från 100
till 110 vara försvarbar. Det skulle betyda
en ytterligare skatteskärpning med
cirka 350 miljoner kronor. Sammanlagt
skulle de av centerpartiet föreslagna ökningarna
gå på 1 485 miljoner kronor,
varav minst 500 miljoner kronor skulle
tagas direkt från företagsamheten. Detta
kan vi företagare inte vara med om.
De av centerpartiet föreslagna skattehöjningarna
kommer att hårt drabba
företagsamheten och dess konkurrenskraft,
varför vi med skärpa måste tillbakavisa
dessa förslag såsom varande
oantagbara.

Herr SVENSSON i Ljungskile (fp):

Herr talman! Herr Brandt i Aspabruk
anförtrodde oss i sitt rätt utförliga anförande,
att socialdemokratien är ett
progressivt parti här i landet. Det skall
jag i vissa avseenden inte förneka. När
vi nu har anledning att begrunda allt det
trassel, som värt tvåkammarsystem i
förening med det nuvarande parlamentariska
läget bereder oss, kan vi emellertid
konstatera, att när det gäller att
genomföra reformer på det författningsmässiga
området har socialdemokratiens
snart 30-åriga regemente varit
föga progressivt. Det förefaller nästan
som om det skulle krävas ett socialdemokratiskt
nederlag för att man skulle
kunna få igenom något av det socialdemokratiska
författningsprogrammet.
Mera progressivt är inte partiet.

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

113

I andra avseenden rör det sig ju; det
kan inte förnekas. Den 10 september år
1958 förklarade statsministern, att det
»i dagens läge inte är aktuellt med nya
skatter», men den 3 januari 1959 signalerade
finansministern en statsverksproposition,
i vilken lian yttrade: »Jag
vill emellertid redan nu förutskicka, att
enligt min bedömning en inkomstförstärkning
av storleken en halv å en miljard
kronor sannolikt kommer att visa
sig ofrånkomlig.» Det var tre månader
och 25 dagar efter det att statsministern
gjort sitt uttalande i Dagens Nyheter. I
detta fall vandrade partiet ganska fort
framåt.

När vi lyssnat till dagens debatt kan
vi notera ytterligare framsteg. Nu talar
man inte om omsättningsskatten såsom
något, till vilket man tyvärr är nödd
och tvungen, utan glatt och frimodigt,
precis som om man höll på att förverkliga
sitt program. I själva verket håller
man på att genomföra det som man i en
mansålder har talat emot. Jag skall inte
säga mera om progressiviteten, men jag
kan ju inte förneka att den finns i vissa
avseenden.

För min personliga del vågar jag påstå,
att den situation som vi nu diskuterar
inte är någon överraskning. Jag
har under 1957 och 1958, när de senaste
stora reformerna diskuterades, här i
kammaren hållit tre eller fyra anföranden,
där jag huvudsakligen sysslade
med frågan om de ekonomiska svårigheter
som måste förutses på grund av
de vikande konjunkturer, som då var
i antågande, och den anhopning av utgiftskrävande
beslut från; riksdagens
sida som höll på att ske. Jag tror därför
inte att man kan stiga fram här och
säga — i varje fall kan det inte vara till
berömmelse för någon — att om vi hade
haft en bättre planering, skulle vi inte
ha befunnit oss i den nuvarande situationen.
Så mycket planering har dock
funnits, att den som velat se vartåt det
hela pekade nog skulle ha kunnat i stora
drag göra läget klart för sig.

Allmän varuskatt, m. m.

Givetvis kan det vara bra med ytterligare
långtidsplanering. Men om vi inte
får någonting annat än en sådan anhopning
av råsiffror som besparingsutredningen
begåvade oss med, så kan
planeringen verka mer förvillande än
vägledande i den ekonomiska debatten.

Det finns emellertid i besparingsutredningens
betänkande några siffror
som jag skulle vilja erinra om. Det gäller
en analys av budgetutvecklingen.
Det senaste bokslut, som är analyserat,
avser budgetåret 1957/58. Tar man en
10-årsperiod bakåt från detta år kan
man konstatera, att driftbudgeten under
denna tid ökat från 4 643 till 11 845 miljoner
kronor. Av denna ökning på 7 202
miljoner kronor faller större delen på
de sociala utgifterna. På den egentliga
statsverksamheten kommer 3 129 miljoner
kronor och på icke statlig verksamhet
4 073 miljoner kronor. Det är alltså
den efter kriget bedrivna socialpolitiken
som på detta sätt har slagit igenom i
budgeten. Av de drygt 3 000 miljoner
kronor, varmed den egentliga statsverksamheten
har ökat, kommer mer än
hälften på försvaret eller 1 702 miljoner
kronor av 3 129 miljoner kronor. Det
kan vara någonting för de allra största
sparsamhetsivrarna att teckna sig till
minnes.

Det finns ytterligare en uppställning
som kan vara av intresse i detta sammanhang.
Under det sista år redogörelsen
omfattar, budgetåret 1957/58, då
driftbudgeten som nämnt slutade på
11 845 miljoner kronor, faller på den
egentliga statsverksamheten drygt 5 000
miljoner kronor och på icke statlig verksamhet
över 5 500 miljoner kronor. Hesten
består av kapitalutgifter på ca 1 200
miljoner kronor.

Statsutgifterna har alltså ökat med 12
procent om året i löpande priser, medan
nationalinkomsten har ökat med 7,9
procent. Resultatet har med andra ord
blivit, att den del av pengarna som passerat
statsbudgeten har ökat väsentligt
mycket fortare än nationalinkomsten.

8 — Andra kammarens protokoll 1959. Nr 28

114

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

Detta kan vara riktigt och nödvändigt
under en socialpolitisk genombrottsperiod
och vi bar i stort sett varit överens
om vad som skett under denna period.
Men det går inte att fortsätta på detta
sätt. Vi har nu kommit i ett läge där
det finns anledning att begrunda den
fortsatta framfarten.

Finansministern försökte tidigare i
dag provocera mig att säga något om
högerns upplysningsverksamhet angående
statsskulden. Även om jag har litet
att säga även om herr Sträng, så skall
jag först göra honom till viljes. Det kan
vara bra att en del siffror rörande denna
sak finns med i riksdagens protokoll.

I högerns propaganda har man — jag
har varit inne på den saken tidigare och
skall inte nu närmare uppehålla mig
därvid — i mycket stor utsträckning
begagnat sig av lösryckta notiser om
statsskuldens utveckling. Denna utveckling
är ju mycket ojämn; det har jag
berört i något tidigare sammanhang.
Jag skall inte gå in på det nu, men det
kanske finns anledning att se tillbaka
på en femårsperiod, räknat från sista
bokslutet. Fördelen med att ta en femårsperiod
är dels att siffrorna säger litet
mera och dels att man åtminstone i huvudsak
kommer ifrån inverkan av finansministerns
oriktiga bokföring.

Under denna period har statsskulden
ökat med 5 586 miljoner kronor. Det betyder
emellertid inte att vi har ökat
upplåningen eller belastat lånemarknaden
med hela detta belopp, ty 550 miljoner
kronor är skattemedel som placerats
i pensionsfonder och nu kallas
för statsskuld. Det är drygt 5 miljarder
kronor, i genomsnitt en miljard om året,
som man under dessa fem år har lånat
upp. Av dessa fem miljarder har 2 584
miljoner gått till bostadslånefonden. Det
är alltså riktiga bostadslån, som lånas
ut mot ränta och inteckningssäkerhet.
Däri ingår inte något av de lånebidrag
som har utgått till bostäder. Härmed är
drygt hälften av denna femårsupplåning
förklarad. Av den andra hälften på

knappt 2 500 miljoner kronor har 1 500
miljoner gått till kraftverksbyggen. De
är en för det svenska näringslivet mycket
nödvändig investering, så nödvändig
att man under periodens senare del har
genomfört en extra skatt för att kunna
öka de investeringarna. Av de 1 000 miljoner
som återstår att förklara har man
betalat 330 miljoner för Norrbottens
malmfält, och det var ju onödigt. När
finansministern hade så ont om pengar
att han talat därom hela sommaren var
det onödigt att sätta sig i skuld för att
köpa malmfälten, men nu är det som
det är.

Om jag alltså undantar dessa tre poster,
bostadslån, kraftverksbyggen och
LKAB, återstår av de lånade medlen
621 miljoner på fem år, 125 miljoner
om året ungefär. Man kan inte heller
påstå att vi har lånat till löpande utgifter.
Det kan hända att vi har gjort det
under någon kort period, särskilt som
man bygger på en oriktig bokföring,
men för femårsperioden som helhet har
budgetutjämningsfondens skuld till riksgäldskontoret
minskat med 335 miljoner
och bruttoinvesteringen bär uppgått till
cirka 11,5 miljarder.

Detta material är bokslutssiffror. Jag
har kontrollerat siffrorna tillsammans
med sakkunnigt folk. Jag tror alltså alt
de är pålitliga och de avser en längre
period.

Dessa siffror ger ju inget rimligt underlag
för högerförkunnelsen om statsskuldens
katastrofala tillväxt, inte vad
beträffar denna femårsperiod. Ställer
man krav på att staten skall låna ännu
mindre, så blir det ju ett krav på skattebetalarna
att betala ännu mera av räntabla
investeringar. Det betyder att högern
går finansministern till mötes i
hans principiella krav från 1956 att
man skall totalbalansera budgeten, vilket
ju innebär att man slår upp dörrarna
på vid gavel för en socialisering
skattevägen. Om det är så angeläget för
högern att hjälpa herr Sträng med detta,
så har vi bara att notera det anmärk -

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

115

ningsvärda i en sådan inställning från
det hållet.

Nej, under dessa fem år ger upplåningen
inte grund för någon katastrofpropaganda.
Man kan inte rimligen begära,
att vi skall ta ut mera i skattemedel
än vad som skett. Skattebetalarna
har gjort sitt fullt ut. Men denna period
har redan gått. För den kan man anföra
faktiska siffror. Det blir svårare att diskutera
när man vänder sig framåt och
det blir fråga om prognoser, och det
blir inte lättare genom den dimbildning,
som den nuvarande finansministern
i tre olika avseenden har spritt
över den statsfinansiella debatten.

För det första krävde han 1946, att
budgetens totalbalansering skall vara
riktpunkten för finanspolitiken. Därmed
infördes en tvetydighet i begreppet
budgetbalansering med resultat att
man ända sedan dess har menat olika
saker när man talat om budgetens balansering.
Det är inte så underligt om
allmänheten blivit förvirrad.

Vidare tyckte herr Sträng 1956, att
han hade för mycket pengar. Det var
därför bäst att stoppa undan en del
så att de inte syntes. Därför steriliserades
en del medel. Resultatet blev,
att det var väldigt svårt att under
denna femårsperiod jämföra olika bokslut
med varandra. Efter denna femårsperiod
är det mesta utjämnat. Därför
kan man få i stort sett riktiga siffror
för hela perioden.

Nu i sommar har ju finansministern
söndag efter söndag hållit en debatt
i gång — ibland har han gjort en extratur
mitt i veckan — på grundval av
ämbetsverkens önskelistor. Ibland har
han åberopat besparingsutredningens
siffror —- som besparingsutredningcn
fått av finansdepartementet och satt
in i sin bok utan att bearbeta dem.

Med ett sådant råmaterial för budgeten
har finansministern således hållit
en debatt i gång. Under de 40 år som
jag lyssnat på svensk politisk debatt
känner jag inte till att en finansmi -

Allmän varuskatt, m. m.

nister över huvud taget dragit in detta
material i en statsfinansiell debatt.
Det hade varit bäst om inte heller den
nuvarande finansministern hade gjorl
det. När man som regel diskuterar budgeten
på grundval av ett i finansdepartementet
bearbetat material och sedan
helt hastigt flyttar över debatten
och grundar den på ett helt annat material,
så är det inte lätt för en större
allmänhet att följa med i svängen.

Nu sade herr Hjalmarson i sitt anförande
i dag, att om man får tro finansministerns
egna siffror skall man
behöva höja skatten vart eller vartannat
år i fortsättningen. Det får man
naturligtvis inte. Det är ju ett av de
stora felen med herr Hjalmarson och
högerpartiet, att när det passar deras
egen skräckmålning behagar man tro
på finansministerns siffror. Det har i
sommar blivit en betydande pedagogisk
effekt. Många människor har dragit
den slutsatsen, att när socialdemokraterna
och högern säger ett och detsamma
om statens ekonomi, så måste
det var så. Att man skulle komma på
idén att lämna oriktiga uppgifter på
samma sätt — oriktiga i den mening
jag nyss talat om — det har allmänheten
svårt att tänka.

Låt oss nu först se på det löpande
budgetåret. Finansministern har hefa
sommaren förklarat — och herr Brandt
i Aspabruk har i dag upprepat siffran
fastän den nu är för gammal —
att underbalanseringen i den s. k. totalbudgeten
uppgår till 3 000 miljoner
kronor eller däröver. För min del har
jag aldrig trott på dessa 3 000 miljoner.
Det tar ju dock alltid litet tid
innan man fått fotfäste för att kunna
säga emot en finansminister och hans
prognoser. Så här dags tror jag emellertid
man kan göra det. Nu har snart
fem månader gått och vi vet litet mer
om åt vilket håll utvecklingen pekar.

Statens upplåning ligger ju i huvudsak
på budgetårets första hälft. I
många år har man regelbundet under

Ilo

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

budgetårets första hälft lånat väsentligt
mera än man gjort sammanlagt
under hela budgetåret. Under den andra
hälften av budgetåret har man nämligen
återbetalat en del av det man lånat
under den första. Under de senaste
fem åren har man i genomsnitt återbetalat
700 miljoner kronor varje år
på statsskulden under perioden 1 januari
till 30 juni. Det var ju därför det
olyckliga hände år 1958, då herr Hjalmarson
som allra värst profeterade om
statsskuldens dagliga ökning, att statsskulden
minskade med över 900 miljoner
kronor just det halvåret.

Nå, hur ser kalkylerna ut för det
halvår som snart är till ända? Jo, upplåningen
tycks komma att ligga mellan
2 300 miljoner och 2 500 miljoner. Det
är naturligtvis för mycket, men det är
inte så våldsamt mycket annorlunda
än vanligt. År 1957 lånade vi 2 187 miljoner
under den tiden och i fjol 1 946
miljoner. Skulle det i år bli 2 300 miljoner,
är det illa nog, men det är inte ett
sådant jättehopp mellan det nu löpande
året och tidigare år som man i propagandan
har gjort gällande.

Om vi nu utan skattehöjningar, i en
uppåtgående konjunktur med vad den
kan föra med sig, under de sista sex
månaderna av budgetåret kunde betala
tillbaka lika mycket som man
gjort i genomsnitt under de senaste
fem åren, alltså 700 miljoner, skulle
upplåningen för det här året stanna
mellan 1 600 och 1 800 miljoner i stället
för över 3 000.

Ibland har finansministern sagt —
det gjorde han, om jag minns rätt, när
vi samtalade i slutet av september —
att 2 000 miljoner möjligen skulle kunna
gå, men inte 3 000. Det håller jag
med honom om, men de där sista tusen
miljonerna som han har profeterat
om låg det ingen realitet i. Den
faktiska upplåningen blir utan skattehöjningar
med all sannolikhet minst
1 000 miljoner mindre än herr Sträng
hela sommaren har sagt, och det är ju

pengar det med. I januari i fjol framlades
för oss en prognos som visade
sig ligga 958 miljoner högre än det
belopp som bokslutet upptog sex månader
senare.

Herr Hjalmarson tävlar med herr
Sträng i fråga om att mörkmåla det
ekonomiska läget. Jag försökte peka
på svårigheterna för ett par år sedan,
men jag blev tämligen ensam då, och
jag tog inte heller till så hårt. Nu
frågade herr Hjalmarson hur mycket
herr Sträng behöver låna i år och om
det finns några möjligheter att låna,
och så tilläde han att situationen blivit
ännu värre på grund av det stora
beloppet överskjutande skatt.

Ja, beträffande hur mycket vi behöver
låna har jag sagt ungefär vad
som går att säga för närvarande. Går
det då att låna? Här finns en sak som
man inte tycks ha observerat, nämligen
att varken regeringens eller något
av oppositionspartiernas förslag
räddar oss från att låna den maximala
summa som vi måste skaffa före den
31 december — det är ju före detta
datum som hela lånebehovet infaller.
Vare sig herr Hjalmarson eller herr
Sträng eller någon annan skulle få
sina intentioner förverkligade skulle
det inte befria oss från att låna upp
den erforderliga summan före nyår.
Det är klart att vi inte kan låna upp
summan utan att det får ogynnsamma
verkningar, och jag vill inte påstå
att det här på alla sätt är bra; jag
bara försöker att säga som det är.

När herr Hjalmarson säger att det
blir ännu värre än han förut trodde,
talar han om 1 000 miljoner i överskjutande
skatt. Nu finns de definitiva
siffrorna: det är ännu mer, nämligen
1 071 miljoner i överskjutande
skatt och omkring 768 miljoner i kvarskatt
— bristen utgör 307 miljoner. Det
är alltså riktigt som finansministern
sade, att det är en brist på ungefär
300 miljoner, men den summan är
inräknad i den kalkyl jag nyss nämn -

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

117

de, och det är inte de tusen miljonerna
som innebär en överraskning, utan det
förhållandet att det var 300 miljoner
mer än vanligt.

Jag kan alltså inte komma till någon
annan uppfattning för min del
än att man skulle ha kunnat med relativt
måttliga ingrepp i statshushållningen
— t. ex. av den storleksordning
som folkpartiet har föreslagit,
mellan 200 och 300 miljoner i besparingar
som vi föreslog i våras — och
med kallt huvud ha inställt hela den
här karusellen i höst och låtit en förbättrad
konjunktur klara det nuvarande
finansåret. Jag tror att finansministerns
uppgifter om underskotten
är tilltagna starkt i överkant —
det framgår av kalkylerna över lånebehovet.
Om man handlat på detta
sätt, hade man haft den fördelen att
man vetat litet mer om nästa budgetår
innan man tog definitiv ställning
till frågorna. När jag för någon tid
sedan lyssnade till finansministerns
svar på en interpellation av herr Gustafsson
i Skellefteå om vad regeringen
tänkte göra med besparingsutredningens
förslag i nästa års statsverksproposition,
noterade jag att herr
Sträng hade återtagit skepnaden av
en gammal vanlig finansminister. Då
kunde han nämligen inte säga någonting;
han höll på att arbeta med detta
i departementet, och det var för tidigt
att lägga papperen på bordet. Men tidigare
hade herr Sträng spritt siffror
om nästa budgetår för himmelens alla
vindar, och då var det inte för tidigt.
Nu har den förkunnelsen gjort
sin tjänst, och nu är herr Sträng en
finansminister av den gamla konservativa
typen som vill vänta till den It
januari med att avslöja vad han har
i sin budget.

Alla tror vi oss veta, att nästa budgetår
blir särskilt påfrestande, varför
det då måste göras väsentliga ingrepp
genom utgiftsminskningar eller inkomsthöjningar
eller en kombination

Allmän varuskatt, m. m.

av bådadera för att vi skall få balans.
Man kan emellertid inte slutföra räknestycket.
Herr Sträng har i dag verifierat,
att det under budgetåret 1960/61
uppstår en utgiftspuckel på grund av
flera sammanträffande omständigheter.
Detta har också konjunkturinstitutet
starkt understrukit i sitt remissyttrande
över besparingsutredningens förslag.

Nå, om det nu inte var nödvändigt
att sätta i gång den här historien med
omsättningsskatt under det löpande
budgetåret och om vi har en utgiftspuckel
under nästa finansår, hade det då
inte varit rimligt att man försökt möta
de tillfälligt höga utgifterna med tillfälliga
statsfinansiella åtgärder för att
komma över detta speciellt svåra år och
inte ta detta som förevändning för att
genomföra en betydande skärpning av
den permanenta beskattningen?

Jag anser för min del att detta är en
mycket allvarlig sak. Jag tror, såsom tidigare
jag nämnt, att vi har kommit
till ett stadium, där den framtida statsfinansiella
utvecklingen måste prövas
allvarligt, och det kan då inte vara rimligt
med hänsyn till de erfarenheter vi
har att bara skaffa nya inkomster i
överkant och låta utgiftsexpansionen
fortsätta. Jag tror att den svenska folkstyrelsen
far illa av en sådan politik.
Det kan ju hända att det går över nästa
val, och det är klart att den som sitter
vid makten tar ett val i sänder,
men om man tar hänsyn till andra och
väsentligare önskemål än att sitta vid
makten, verkar det betänkligt.

Yad som nu skulle behövas är en seg
och målmedveten strävan att anpassa
statens utgifter efter inkomsterna och
inte följa den linje som finansministern
har slagit in på.

Finansministern försökte här i dag
bena upp opinionsläget, och han konstaterade
bland annat att alla var överens
om att nästa års statsfinansiella
problem måste bemästras på ett eller
annat sätt. När det är på det sättet in -

118 Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

nebär det ett politiskt misslyckande av
stora mått att finansministern inte når
fram till någonting annat än denna våldsamma
splittring av nationen i en fråga
som i så hög grad berör hela folket.

Herr HANSSON i Skegrie (ep):

Herr talman! Jag vill först uttala
min tillfredsställelse över att inte alla
motionsyrkanden från oppositionen har
varit förgäves, utan att ett och annat
har vunnit anslutning från andra håll.

Jag har tillsammans med ett par
andra av kammarens ledamöter yrkat,
att undanlag från tillämpningen av omsättningsskatteförordningen
skall göras
för monteringsfärdiga trähus och element
till sådana. Det yrkandet har i så
måtto tillstyrkts, att reservanternas föreslår
att skatten skall beräknas endast
på 70 procent av den eljest skattepliktiga
omsättningen. Denna bättre behandling
i skattehänseende är välkommen,
eftersom redan 60 procent av egnahemsbyggandet
sker med monteringsfärdiga
hus och det torde bli en ännu
större andel framöver. Jag vill som sagt
uttala min tillfredsställelse över detta,
även om motionen inte har tillstyrkts
i den utsträckning som vi hade räknat
med.

Den som här i dag tagit del av inläggen
framför allt från dem som försvarar
omsättningsskatten och som läst
de artiklar i tidningarna de senaste dagarna
som haft samma syfte blir litet
förvånad över den argumentation
som tycks vara nödvändig för att bevisa
riktigheten av denna nya skatt.

Jag skall inte här kommentera den
artikel i ämnet som i dag stått att
läsa i en daglig tidning. Den har redan
apostroferats från denna plats. Inte
heller skall jag ta upp något speciellt
yttrande från det hållet. Alla tycks dock
ha gått ut ifrån att omsättningsskatten
kommer att drabba de små inkomsttagarna
mycket litet. Oppositionspartiernas
alternativ skulle däremot bli vä -

sentligt hårdare för dem. Med denna
argumentering borde vi sålunda vara
tacksamma för det framlagda förslaget
och be alla goda makter om att få
en sådan omsättningsskatt.

Jag har emellertid ställt mig frågan:
Hur kan det komma sig att särskilt de
mindre inkomsttagarna i landet reagerar
så kraftigt mot omsättningsskatten,
när den är så fördelaktig för dem? Min
förklaring på denna reaktion är, att det
är de små inkomsttagarnas oförvillade
omdöme som säger att den skatt som
drabbar dem vid vartenda inköp de
gör måste vara en hårdare skatt än låt
oss säga en direkt skatt. Jag tror att
den breda allmänhetens omdöme därvidlag
är så säkert att man har varit
tvungen att ta till den argumentering
man använt för att försöka villa bort
begreppen. Men det kommer inte att
lyckas. Människornas sunda omdöme
i det fallet kommer sTikert att bestå
framdeles.

Det hjälper inte att det i utskottets
utlåtande säges att omsättningsskatten
drabbar medborgarna rättvist och likformigt,
ty det går ändå inte att bortförklara
att skatten främst drabbar de
minsta inkomsttagarna. De drabbas hårdare
än sådana som har det bättre ställt.
Det går inte att förneka den saken. Jag
upprepar vad jag har sagt tidigare,
nämligen att hur små inkomster man
än har — även om man tillhör de handicapade
— så har ändå varje människa
ett s. k. grundkonsumtionsbehov.
Alla människor behöver mat, kläder,
husrum, lyse, värme, förströelse etc.
Denna grundkonsumtion kan man inte
skära ned i syfte att komma undan skatten.
Det kan däremot den större inkomsttagaren
göra, ty han har utöver
det primära konsumtionsbehovet en
extra konsumtion, som han kan variera.

Med all reservation för statistikens
tillförlitlighet och med uteslutande av
den speciella granskning man bör underkasta
all statistik blir man ändå förvånad,
när man ser uppgifterna om

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28 119

svenska folkets inkomster. Statistiken
säger oss nämligen att mellan 60 och 70
procent av alla inkomsttagare här i landet
har en lägre årsinkomst än 10 000
kronor. I dessa inkomstuppgifter ingår
visserligen en del sambeskattade
personer, men även om man räknar
med dessa relativt få är siffran 60 å 70
procent ändå ganska relevant. Och dessa
låt oss säga 60 procent av svenska folket
med en inkomst under 10 000 kronor om
året har mycket små möjligheter — eller
inga möjligheter alls — att minska sin
grundkonsumtion och att på det sättet
lätta skattebördan. Härtill kommer att
den sänkning av den direkta skatten
som föreslås i annat sammanhang ger
dessa grupper en mycket liten ersättning.

Om vi i samband med omsättningsskattens
införande hade fått en allmän
avvägning av direkta och indirekta
skatter, så är det möjligt att omsättningsskatten
hade kunnat röna större
förståelse från de minsta inkomsttagarnas
sida. Men vi skall komma ihåg
att indirekta skatter av detta slag nu
lägges ovanpå de höga direkta skatterna.
Omsättningsskatten blir därför en
pålaga, som känns tyngst för de lägsta
inkomsttagarna. Lättnaderna i den direkta
skatten sätter huvudsakligen in
på inkomster mellan 15 000 och 25 000
kronor. Jag förstår inte varför man valt
just den inkomstgruppen. Är det det klientelet
som regeringspartiet starkast ömmar
för? I realiteten blir det så, att när
lättnaderna i den direkta beskattningen
sätter in, så blir de en lindring för de
högre liggande inkomstgrupperna. De
kan bibehålla en konsumtion utöver de
primära behoven, och det blir alltså
denna högre liggande konsumtion som
subventioneras.

De 60—70 procent av befolkningen
som har inkomster upp till 10 000 kronor
drabbar omsättningsskatten praktiskt
taget med hela sin tyngd. När man
i utskottsbetänkande! gör gällande att
bördorna av skatten inte kommer att

Allmän varuskatt, m. m.

falla på de mindre bärkraftiga, anser
jag för min del att detta påstående knappast
är riktigt. Eftersom denna skatt
inte är en skatt efter den ekonomiska
bärkraften är det onekligen unikt att
en socialdemokratisk regering väljer
denna skatteform, när staten behöver
en inkomstförstärkning, och att den
dessutom säger att det är en rättvis
skatt. I andra länder, där en borgerlig
regim har föreslagit denna typ av skatt,
har den bestämt motarbetats av den
socialdemokratiska oppositionen, och
jag kan tänka mig vilka tongångarna
skulle ha varit om det hade varit oppositionspartierna
som hade krävt en
konsumtionsskatt för att sanera budgeten.

För oss i centerpartiet är det emellertid
omöjligt att acceptera omsättningsskatten
med den placering av det
ökade skattetrycket som den innebär.
Det skulle bli en alltför tung börda för
såväl den enskilde som för näringslivet.
Vi anser det nödvändigt att i första
hand göra besparingar inom den statliga
verksamheten, och vidare anser vi
att den statliga verksamheten måste
begränsas på en del områden, framför
allt där den inte längre har en social
motivering. Själva förvaltningsapparaten
måste effektiviseras och förbilligas. Vi
kräver ju att näringslivet skall rationaliseras,
varför skall vi då inte ha samma
krav på den statliga verksamheten?

Man kan säga att vårt förslag medför
att vissa förmåner minskas, främst i
fråga om bostadspolitiken. Jag bestrider
inte detta. Men jag vill samtidigt
säga att det finns ingen reson i att
människor i små omständigheter skall
betala omsättningsskatt på nödvändiga
varor, för att staten skall ha råd att betala
ut bl. a. generella bostadssubventioner
som i mycket stor utsträckning
inte är socialt motiverade.

Här har tidigare i dag, har jag hört
sägas, riktats ganska hård kritik mot
de förslag i vårt alternativ som berör
bostadspolitiken. Vid varje tillfälle då

120

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

det från oppositionssidan föreslås en avveckling
av de generella subventionerna
betecknas dessa förslag från regeringspartiets
sida som asociala, i hög
grad orättvisa etc. När regeringspartiet
för fram förslagen däremot, ja, då får
dessa i regel karaktären av en nödvändig
och viktig anpassning till den ekonomiska
utvecklingen.

Ett faktum är att vi på regeringens
förslag under senare år vid flera tillfällen
har reducerat tidigare beviljade
bostadssubventioner, och detta har
åstadkommit icke obetydliga hyreshöjningar.
Om det varit principiellt riktigt
förut alt vidta sådana minskningar i
subventionerna, kan detta väl inte vara
felaktigt nu bara därför att förslaget
därom kommer från annat håll.

Jag tror att vi i grund och botten
är ganska ense i princip om att vi
måste gå fram för en successiv minskning
av de generella bostadssubventionerna
för att så småningom ta bort dem
helt. Vad vi däremot inte tycks vara
ense om är takten i dessa subventioners
borttagande. Enligt centerpartiets mening
går denna avveckling alldeles för
sakta. Efter hand som subventionerna
ökar mer och mer och deras orättvisa
fördelning i allt större utsträckning blir
klar för folk tror jag också att motviljan
mot dem kommer att ökas.

När vi ursprungligen genomförde den
sociala bostadsförsörjningen, som det
hette på den tiden, var det aldrig meningen
att det skulle bli generella subventioner.
Sedermera har emellertid utvecklingen
gått i den riktningen att vi
fått ständigt ökade generella subventioner,
och det tycks som om dessa växte
så att säga av bara farten. Om dessa generella
subventioner hade gått till människor
som verkligen behöver dem, hade
ingenting varit att säga därom. Men
som förut sagts får även människor
med mycket höga inkomster och med
hur stora förmögenheter som helst dessa
subventioner. Och det värsta är att dessa
förmögna människor, dessa stora

inkomsttagare, har ett övertag gentemot
de mindre inkomsttagarna när det gäller
att komma i åtnjutande av dessa subventioner.

Det finns många exempel på att folk
som av sociala skäl verkligen behövt
komma i åtnjutande av hjälp till bostad
vägrats detta därför att inkomsten
varit för liten. Men den som har direkförslön
löper aldrig risk att bli utan
stöd om han vill följa bestämmelserna
för bostadslån.

Eftersom bostadspolitiken på detta
sätt avlägsnats från de sociala motiven,
kan vi i centerpartiet inte vara med om
en förlängning av denna politik. Vi
har ingenting emot ett bostadsstöd av
social karaktär, men folk som har råd
att hålla bil, sommarstuga, motorbåt,
TV etc. bör ha råd att betala sin bostad
själva. Nu är det i stället så att
folk med höga inkomster har större
möjligheter att få bostadssubventioner
än lågavlönade arbetare, men den lågavlönade
arbetaren får vara med om
att betala subventionerna för dem som
har det bättre ställt. Själv måste han
avstå från en god bostad. När bostadspolitiken
har kommit att ta sig sådana
uttryck reagerar vi bestämt och menar
att den måste göras om från botten.

Det är rätt intressant att nu ta del
av de direktiv, som regeringen skrev för
1955 års bostadsutredning. I dessa direktiv
sades bland annat, att utredningen
skulle syfta till att åstadkomma sådana
finansieringsvillkor för bostadsbyggandet
som såvitt möjligt gjorde statliga
bidrag överflödiga. I direktiven
hette det vidare, att felet med de generella
subventionerna är att de även omfattar
hushållsgrupper som har en så
god ekonomisk ställning att de rimligtvis
inte borde ha behov av samhällets
hjälp för att ordna sin bostadsfråga. På
ett annat ställe i direktiven hette det:
»Statens insatser bör utformas så att de
helt och fullt kommer dem till godo som
är i verkligt behov av hjälp.»

Dessa ord har fällts av den regering,

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

121

som till största delen ännu sitter. Inflationen
och inkomstförbättringen sedan
1955 har gjort, att dessa uttalanden
i dag är ännu mera motiverade. Vi
i centerpartiet är sålunda av samma
mening som regeringen var 1955, en mening
som jag tror skulle ha omsatts i
praktisk handling, om den dåvarande
socialministern fått fortsätta sin verksamhet.

Låt oss inte heller glömma bort att
endast en femtedel av folket kommer i
åtnjutande av dessa subventioner, som
många i dag talat så varmt för, medan
hela folket kommer att drabbas av den
omsättningsskatt som vi vill undvika genom
att i stället beskära bl. a. subventionerna.

Jag har tidigare vid något tillfälle sagt
att ingen annan form av inkomstförstärkning
för staten torde ha en så stimulerande
verkan på kompensationstänkandet
som en allmän fördyring av
vardagens nödvändighetsvaror. Skulle
det bli en sådan inflationsutveckling —
och den möjligheten kan man inte alls
bortse från i detta sammanhang — kommer
de människor att drabbas hårdast
som har sina inkomster låsta genom avtal.
De kommer alltid på efterkälken när
priserna springer till väders. Värst av
alla drabbas folkpensionärerna och spararna,
inte minst därför att dessa grupper
inte har någon organisation som
kan hävda deras intressen.

Finansministern säger i sin proposition
att han har en progressiv samhällssyn
och därför vill ha mycket pengar
att röra sig med. Det är klart att vi skall
vara progressiva. Eftersatta vårdområden
ropar efter reformer, som kommer
att kosta stora pengar. Vägarna,
undervisningen, sjukvården etc. kommer
att ställa anspråk på statens budget,
men en progressiv samhällssyn betyder
ju ändå inte att man skall låta den
statliga utgiftsexpansionen fortsätta i
all oändlighet. Det går inte att bestrida
att det är de allt större statsutgifterna
som är boven i det drama som utspelas.

Allmän varuskatt, m. m.

Reformarbetet, säger man, skall fortsätta
i alla fall. Jag tycker nog för min
del, att ett sådant uttalande i ett läge,
där vi måste tillgripa en skatt som särskilt
drabbar just dem som borde komma
i åtnjutande av nya reformer, verkar
litet verklighetsfrämmande. Den dag vi
i stället lyckats sanera statsfinanserna
på ett annat sätt än genom nya skatter
kan ett uttalande för fortsatt reformarbete
klinga litet mera realistiskt.

Vi har i centerpartiet ansett att de
saneringsåtgärder som skall vidtas nu
bör vara tidsbestämda. Vi har tidigare
framhållit nödvändigheten av att vi noga
prövar nya utgifter. Jag tror för min
del att det är det säkraste sättet att
komma fram till att utgifter och inkomster
korresponderar med varandra.
Det är möjligt att det tar längre tid än
om man på en gång kraftigt beskär utgifterna,
men vi vet allesammans att det
icke är politiskt möjligt att gå fram på
den vägen. Samtidigt som vi menar att
man bör vara strängt återhållsam med
nja utgifter vill vi ha en långtidsplanering
framöver.

För min del tror jag att man nog
borde ägna en annan detalj litet mera
uppmärksamhet än man gjort. Den enligt
min mening säkraste grunden för
stabilitet i statsfinanserna är att man
underbygger ett expanderande näringsliv.
Den bekymmerslöshet som jag tycker
man visar inför omsättningsskattens
konsekvenser för näringslivet är minst
sagt förvånande. Det ligger väl i öppen
dag att omsättningsskatten måste medföra
betydande kostnadsökningar för
produktionen. Men det syftet vill man
nå, säger utskottets talesmän i dag. Det
blir ovillkorligen höjda priser på både
konsumtions- och investeringsvarorna.
Därtill kommer att vi även måste räkna
med ökade löneutgifter. Den allmänna
omsättningsskatten innebär alltså elt hot
om en kostnadsinflation inom näringslivet.
1 varje fall ökar den betänkligt ett
sådant hot.

Vi vet allesammans att vårt närings -

122

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

liv just nu har ett högt kostnadsläge.
Detta är värt att observera, inte minst
när vi står inför en ökad konkurrens
på världsmarknaden. Vårt näringsliv
är ganska känsligt för sådana kostnadsökningar
just nu, när vi står inför den
nyligen beslutade sjustätsmarknadens
förverkligande. Det kan inte hjälpas
att den allmänna omsättningsskatten
kommer att bli en hård belastning på
våra exportnäringar och hemmamarknadsindustrier.
Det är inte minst med
hänsyn härtill som vi från centerpartiet
motarbetar den. Det är alldeles
självklart att vi inte kan acceptera ett
skatteförslag som dels lägger sin största
tyngd på de lägsta inkomsttagarna och
dels drabbar vårt näringsliv vid ett tillfälle
då det kan få allvarliga konsekvenser
för vår internationella konkurrenskraft.

Under detta anförande övertog herr
förste vice talmannen förhandlingarnas
ledning.

Herr SUNDSTRÖM (s):

Herr talman! Jag har ett ganska litet
ärende när jag uppträder här i kväll. Det
är att yrka bifall till vår reservation
till bevillningsutskottets betänkande nr
64. Men jag har haft en del funderingar
medan jag suttit och lyssnat till denna
mycket spännande debatt. Dessutom har
jag erinrat mig vissa händelser som har
inträffat i den allmänna omsättningsskattens
historia. Jag kan inte neka mig
nöjet att göra en liten återblick.

Den 14 december 1946 avlämnade
sammansatta bevillnings- och jordbruksutskottet
ett utlåtande nr 2 med tillstyrkan
av bifall till en proposition om
avveckling av den allmänna omsättningsskatten.
Utlåtandet bifölls som bekant
av riksdagen. Vi som var med i detta
utskott vet att utlåtandet kom till
under svåra födslovåndor. För egen
ringa del kunde jag aldrig bli övertygad
om visdomen i detta beslut. Vi hade
även då en uppåtgående konjunktur, och

alla ekonomer som yttrade sig i egenskap
av fackmän förklarade att förhoppningarna
om prissänkningar genom
skattens avveckling var ytterst svagt
grundade. Konjunkturinstitutets chef,
professor Lundberg, förklarade att det
inte fanns några andra än politiska motiv
för omsättningsskattens avveckling.
Jag själv blev allenast en ropandes reservant
i öknen och led naturligtvis ett
förkrossande nederlag.

Vad var det som inträffade? Prissänkningarna
uteblev praktiskt taget. Inflationen
var på gång. Prisstegringarna åt
upp allt vad omsättningsskattens borttagande
skulle ge. Penningvärdet blev
utan tvekan utsatt för en extra påfrestning.
Mina onda aningar besannades.
Helt nyligen har jag fått en bekräftelse
på saken genom ett fackkunnigt uttalande.
Professor Carsten Welinder säger
att det är mycket vanskligt att profetera
om vad som kunde ha hänt, men han
menar att det förefaller långt ifrån
osannolikt att om vi aldrig hade avskaffat
omsättningsskatten skulle vi ha haft
ett bättre penningvärde.

Jag ämnar inte ingå på någon spekulation,
huruvida ett införande av en allmän
varuskatt kommer att utlösa en
mot skatten svarande prisstegring eller
om dess dämpande effekt kommer att
bli så stor, att den eventuella prisstegringen
skulle kunna bli allenast ringa.
Men så mycket bör exemplet från 1947
ha lärt oss, att man skall akta sig för
tvärsäkra påståenden på detta område.

Jag kommer just nu att tänka på detta,
när herr Ohlin förklarade, att prisstegringen
med anledning av den allmänna
varuskatten skulle bli mellan 5 och 6
procent. Han sade också, när vi behandlade
frågan i utskottet, där jag uttalade
mina tvivel om prissänkningen 1947, att
det skulle bli 4 % prissänkning. Det var
inte någon tvekan om den saken! Jag
fick nöja mig med detta besked, men
utvecklingen blev en annan. Därför tror
jag att det är skäl i att vara försiktig på
denna punkt.

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

123

Det kan nämligen bli så att de olyckskorpar,
som nu siar om en kraftig prisstegring,
kan komma på skam. Det är
möjligt att den allmänna varuskatten
kommer att få en dämpande effekt, som
tvingar affärsmän och andra att övervinna
det köpmotstånd, som till äventyrs
kan komma att anmäla sig, och måhända
också förmår dem att i minsta
möjliga grad öka sina priser i avsikt att
hålla sin omsättning uppe.

För min del vill jag emellertid inte
ställa någon prognos i detta avseende,
vis av de sorgliga erfarenheterna från
tidigare tillfällen.

Det finns också en annan omständighet
som jag vill peka på i detta sammanhang.
Den går ut på att när det gäller
skattefrågor bör man avhålla sig
från valtaktiska synpunkter. Jag har
nämligen blivit övertygad att det inte
finns anledning att betrakta en skattefråga
ur taktisk synpunkt. När vi går
in för att sanera budgetläget genom en
allmän varuskatt, tror jag att de partier
som röstar för densamma kommer att
stå sig i en kommande valrörelse. Är
det däremot så att man anlägger rent
taktiska synpunkter, kan det bli ett lika
sorgligt uppvaknande som det blev för
högerpartiet 1947.

Det råder ingen tvekan om att högerpartiet
i utskottet 1947 var djupt bedrövat
över att omsättningsskatten
skulle avvecklas. Men man kunde inte
stillatigande åse, att framför allt folkpartiet
med sin ledare i spetsen lyckades
för sin sak fånga in en kraftig opinion
bland landets alla handlare och
andra, som hade bekymmer på grund
av omsättningsskatten. Följden blev att
högern till slut fick lov att hita i det
sura äpplet och gå med på en avveckling
av omsättningsskatten. Resultatet
blev också ett svidande nederlag för
högern i 1948 års valrörelse, ett nederlag
som partiet först tio år senare kunde
återhämta.

Ingenting har därför förvånat mig så
mycket som att högerpartiet nu är en

Allmän varuskatt, m. m.

så frenetisk motståndare till omsättningsskatten.
Jag har aldrig tidigare
iakttagit, att högern hyst någon »naturlig»
motvilja mot indirekta skatter. Vårt
parti har uttryckligen proklamerat att
vi föredrar direkta skatter framför indirekta,
och det är naturligtvis inte
med någon synnerlig glädje som vi nu
konstaterar en förskjutning i proportionen
mellan direkta och indirekta
skatter.

Denna förskjutning är emellertid inte
så allvarlig. Den nuvarande relationen
anses vara 55 procent för direkta och
45 procent för indirekta skatter. Efter
omsättningsskattens genomförande blir
siffrorna troligtvis ombytta, så att vi
får 45 procent för direkta och 55 procent
för indirekta skatter. Denna proportion
uthärdar dock väl en jämförelse
med förhållandet i andra länder.
Vi står oss mycket gott i jämförelse med
dem. Det är med andra ord en proportion
som vi inte behöver vara alltför
bekymrade över.

Denna förskjutning i proportionen
mellan direkta och indirekta skatter är
under alla omständigheter att föredraga
framför de s. k. besparingsprogram,
som de borgerliga partierna presenterat.
Jag skall inte nu gå in på dem, eftersom
så många redan gjort det. Jag vill
bara slå fast att det till full evidens
konstaterats här i debatten — inte minst
genom de anföranden som hållits av de
borgerliga partiernas representanter,
där man tävlat om att kritisera varandra
— att dessa besparingsprogram
består av illa avvägda skattehöjningar,
tryckande avgiftsfinansieringar för sociala
ändamål och rent mikroskopiska
verkliga besparingar.

I detta sammanhang kan jag inte underlåta
att beröra en slogan, som först
presenterades av högern men som nu
även börjat utropas av folkpartiet, nämligen
att staten måste få en mindre del
av nationalinkomsten och »de vanliga
människorna» mera i sina avlöningskuvert.
Finansministern har ju till fullo

124 Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

klarlagt, att påståendet att staten tar
halva kakan är mycket överdrivet, så
jag har ingen anledning att syssla med
det. Jag vill i stället resa frågan: Finns
det några sannolika skäl för att det är
möjligt att minska det allmännas engagemang?
När jag tittade i betänkandet
från 1946 över förslaget till avveckling
av den allmänna omsättningsskatten
hittade jag en prognos över utgifter och
inkomster under perioden 1947—1951.
Vi var djupt imponerade av de stora
ekonomer som gjort denna prognos. Den
visade att 1947/48 skulle vi ha inkomster
på 3,3 miljarder och utgifter
på i runt tal 3 miljarder; vi skulle alltså
ha ett utrymme för ökade utgifter på
ungefär 300 miljoner. Men bläcket på
prognosen hade knappast torkat förrän
vi konstaterade, att utfallet av budgeten
blev 4 miljarder i inkomster och
4 miljarder i utgifter. För budgetåret
1951/52 förutsatte man inkomster på 3,6
miljarder och utgifter på 2,7 miljarder.
Verkliga utfallet blev 6,6 miljarder i inkomster
och 6,4 miljarder i utgifter,
alltså en stegring med ca 100 procent
i jämförelse med den förträffliga prognosen.

Givetvis hade penningvärdeförsämringen
bidragit till denna utveckling.
Men å andra sidan är det uppenbart att
de föreställningar vi 1947 hade om det
allmännas verksamhet var totalt felaktiga
och att utvecklingen tvingade
fram åtgärder av helt annan storleksordning.

Låt mig också fråga: Tror verkligen
de borgerliga partierna att de, om de
nu med kommunisternas hjälp lyckas
störta regeringen och själva får börja
regera, verkligen kan begränsa statens
verksamhet och flytta över någon större
del av nationalinkomsten till de enskildas
plånböcker? Tror de det, kommer
de att få samma uppvaknande som
de som uppgjorde den omtalade prognosen.

Jag har alltid blivit fundersam då
oppositionens talesmänipredikat evange -

liet om nedbringandet av statsutgifterna
och tjockare plånböcker hos medborgarna
men samtidigt räknat upp vilka
fruktansvärda försummelser »de
makthavande» gjort sig skyldiga till:
överfyllda klassrum, skaror utestängda
från högre utbildning, en urusel yrkesundervisning,
skandalös sinnessjukvård,
de handikappades tillbakasättande,
nedslitna vägar, forskningens och
den högre undervisningens prekära
läge, knussliga anslag till studerande
vid högre skolor, det fredliga atomprogrammets
undanskjutande.

Och slutligen en ny uppgift! Herr
Gustafson i Göteborg har med rätta talat
om vilka påfrestningar sjustatsmarknaden
kommer att medföra för
det enskilda näringslivet. Men tror någon
att vi kan genomgå den omvandling
i vårt näringsliv, som sjustatsmarknaden
leder till utan att det kommer att
bli mycket stora påfrestningar även på
det allmänna?

Herr talman! Svartmålningarna är
skyhögt överdrivna och tillståndet är
inte så uselt som man vill göra gällande.
Men jag tror ändå att det inte inom
överskådlig framtid kommer att vara
möjligt att inskränka på det allmännas
verksamhet, vilken kommer att kräva
åtminstone nuvarande andel av nationalinkomsten.
Vad jag tror att vi nu
först och främst måste gripa oss an
med är att sanera statsfinanserna genom
att tillföra statskassan verkliga inkomster,
och det sker enligt min mening
häst genom att vi återinför den
allmänna varuskatten.

Vidare måste vi inrikta oss på att undersöka
möjligheterna till verkliga besparingar,
och därvid är det viktigt att
inte försumma någon besparing även
om den synes obetydlig, ty på de stora
och verkligt avgörande posterna har
besparingsutredningen visat att det är
mycket litet att hämta.

Dessutom måste vi nu göra klart för
oss att utgiftsökningar inte kan anses
försvarbara såvida de inte kan täckas

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

125

inom inkomststegringarnas ram. Men
om vi efter mönster av de välskötta
kommunerna och landstingen samlar
tillräckliga reserver och om vi dessutom
inte strävar efter att tömma statens
kassakista kan vi bygga en säker
grund för statsfinanserna och undvika
nya beskattningar under de närmaste
åren, som kommer att kräva mycket stora
insatser av det allmänna.

Därutöver har jag endast några små
erinringar att göra till den fråga som
har varit uppe till diskussion och vilken
jag förstår kommer att väcka en viss
irritation bland dem som skall inkassera
omsättningsskattepengarna, nämligen
affärsmän och andra. Någon direkt
ersättning utöver ränteinkomsten skall
inte utgå för deras tjänster. Denna fråga
är både stor och komplicerad. Herr
Hedlund upprepade med emfas att inte
fem öre i ersättning är man bland regeringens
anhängare beredd att ge åt dem
som skall ha dessa besvär. Emellertid
skulle de motioner, som väckts i anledning
av denna fråga, kanske ha kunnat
leda till ett klarläggande, om de hade
realbehandlats. Men en sådan realbeliandling
var ju inte möjlig. Kraven i
dessa motioner var mycket illa underbyggda.
Detta vågar jag hävda, ty enligt
en motion krävdes en ersättning på
10 miljoner; enligt en annan motion
krävdes 35 å 40 miljoner; slutligen begärdes
också en ersättning på 40 å 45
miljoner. Jämför detta med uppgiften
att hela den administrativa apparaten
för omsättningsskattens genomförande
beräknas kosta 10 miljoner! Är det då
någon som begär att man på dylika
helt löst tillyxade förslag skulle besluta
en sådan ersättning? Dessa framställningar
är, som jag redan yttrat, så svagt
grundade att de näppeligen utgör grund
för ett beslut i en så betydelsefull
fråga.

Herr talman! Sedan kommer jag till
mitt egentliga ärende nämligen ett yrkande
om bifall till reservationen i bevillningsutskottets
betänkande nr 64.

Allmän varuskatt, m. m.

Detta innebär en tillstyrkan av Kungl.
Maj :ts förslag till ökad energibeskattning.
Denna skatt skall inbringa 225
miljoner kronor, varav 100 miljoner på
oljor och fasta bränslen och 125 miljoner
på bensin och motorsprit.

Några rader i departementschefens
yttrande har återgivits här i debatten
på ett sätt, som i någon mån påminner
om en viss potentats sätt att läsa bibeln.
Departementschefen har erinrat om att
även med denna skattestegring är
bränslena billigare än de var efter
Suezkrisen. Man har sagt att detta
strängt taget är den enda motiveringen
för denna skattehöjning. Detta är naturligtvis
att illvilligt pressa ett uttalande.
En rimligare tolkning är att eftersom
världsmarknadens pris på dessa bränslen
har gått ned på ett markant sätt,
bör näringen kunna uthärda denna
skattehöjning. Om man vill vara litet
objektiv i sitt bedömande, kan man
också tänka sig möjligheten att de låga
stenkolspriserna i vissa fall kan försvåra
utnyttjandet av de inhemska
bränslena, framför allt vissa skogsprodukter
som nu har visat sig vara mycket
lämpliga som bränslen, men på
grund av de låga stenkolspriserna har
svårt att hävda sig på marknaden. Men
detta är naturligtvis inte motiveringen
för en höjning av energiskatten.

Det är faktiskt på det sättet att de 225
miljoner som beräknas inflyta skall användas
till att genomföra den skattelindring
som är förenad med den allmänna
varuskattens införande. Skattehöjningen
är alltså i första hand motiverad med
att man vill ha ett bidrag för detta ändamål.
Vidare är det ju alldeles uteslutet,
att när vi genomför en allmän varuskatt,
dessa produkter, bensin och
brännoljor för motordrift och för cldningsändamål
skulle vara helt befriade
ifrån den ökning av beskattningen, som
andra varor av lika hög angelägenhetsgrad
får vidkännas. Vi förstår allesammans
att det skulle ha varit en ren omöjlighet.
Visserligen beskattas bensinen

126 Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

något högre än andra varor, men med
den oerhörda expansion, som bilismen
kan uppvisa finns där obestridligen en
skatteförmåga, som gör det möjligt att
bära skattehöjningen utan alltför stor
klagan.

Jag ber att till sist få yrka bifall till
den reservation som är avlämnad av
herr Ericsson i Kinna m. fl.

Herr KOLLBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Då jag är en av dem som
har väckt en motion angående ersättning
till näringsidkare för arbetet med
uppbörd och redovisning av varuskatten,
så ber jag att få tala om för herr
Sundström, att om han anser, att framställningarna
i motionerna var dåligt
underbyggda, så finns det i det här utdelade
ändringsförslaget ett yrkande,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa att efter samråd med
vederbörande branschorganisationer
förslag framlägges för nästa års riksdag
om ersättning i någon form av allmänna
medel för de skattepliktigas arbete med
uppbörd och redovisning av denna
skatt. Jag vill bara med detta påpeka
för herr Sundström, som tycks vara
intresserad av saken, att han inte behöver
rösta på motionerna utan kan genom
att rösta för ändringsförslaget överlämna
till Kungl. Maj:ts prövning att
komma med ett vettigare förslag till nästa
års riksdag än de i motionerna framlagda
förslagen.

Herr STENBERG (fp):

Herr talman! Alla är vi på det klara
med att statens budget behöver förstärkning.
De olika förslagen har här så utförligt
redovisats, att jag inte skall gå
in på dem närmare. Man kan konstatera
att enighet inte har kunnat nås i frågan.
Med den sammansättning riksdagen
har finns det säkert anledning tro
att socialdemokraterna med kommunisternas
stöd kommer att genomdriva
att reservationen nr 1 till bevillningsutskottets
betänkande till slut kommer

att segra. Därmed får regeringen sitt
förslag om en ny skattepålaga på svenska
folket genomfört. Vi i folkpartiet
beklagar och motsätter oss detta.

Jag skulle vilja karakterisera detta
skatteförslag med att säga, att man från
regeringens sida »tillgriper mer våld
än nöden kräver», när man nu genomför
denna nya skattepålaga. Jag finner det
ytterst beklagligt, därför att regeringens
nya skatt träffar mycket känsliga områden.
Jag tänker då närmast på den
skatt, som man lägger på investeringar
i industri, handel, hantverk och jordbruk
av den arten, att det blir en dubbelbeskattning,
vilket herr Gustafson i
Göteborg tidigare berörde och som han
närmare motiverade.

Jag tycker också att regeringen borde
betänkt vilka bördor som redan lagts
på det svenska näringslivet för kommande
år, förkortad arbetstid, pensionskostnader,
omsättningsskatt, energiskatt
o. s. v., detta i en tid, när alla är så
utomordentligt angelägna om att man
ute i näringslivet hårt skall driva kraven
på rationalisering och effektivisering,
detta bl. a. för att vi skall vara väl
rustade att gå ut på de stora marknader,
som man nu håller på att förverkliga
i Europa. För många företag gäller
det säkert också att stärka sig inför
en hårdare konkurrens på hemmamarknaden
och för dessa företag blir också
de nya pålagorna en belastning. Man
stärker inte landets näringsliv och befordrar
inte heller företagsamheten genom
att införa nya pålagor genom skatter.

Vad man gör nu är ju motsatsen. Det
blir ett höjt kostnadsläge, och det betyder
en försvagad konkurrenskraft. Det
förvånar mig verkligen, att regeringen i
denna känsliga situation vågar ta ansvaret
för den ytterligare belastning,
som nu pålägges näringslivet. Gjorda beräkningar
visar, att med 1958 års investeringsnivå
kommer den nu föreslagna
skatten att kosta den egentliga
industrien 120—135 miljoner kronor.

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

127

Den energiskatt som föreslås blir •—•
om man räknar i 1957 års förbrukningssiffror
— i runt tal 60 miljoner
kronor. Jag upprepar: Vågar verkligen
regeringen ta detta ansvar i dagens
känsliga läge? Det förvånar mig mycket,
att bevillningsutskottets ärade ordförande
närmast med tillfredsställelse
konstaterade, att denna skatt också kommer
att träffa företagsamheten och näringslivet.

Vad jag sagt här, herr talman, har
många talare yttrat före mig, och det
kommer säkert ännu flera efter mig att
upprepa. Jag begärde egentligen ordet
för att beröra en enda detalj i regeringsförslaget
och i den socialdemokratiska
utskottsreservation som är
avlämnad, nämligen frågan om ersättning
till de 200 000 näringsidkare,
som skall tjänstgöra som skatteindrivare
åt staten. Departementschefen och
utskottsreservanterna har ställt upp 4
punkter som motivering för att det inte
skall utgå någon egentlig ersättning. De
framhåller för det första att ingen ersättning
förekom vid föregående omsättningsskatt,
för det andra att skatter
och avgifter redan nu inlevereras utan
ersättning, för det tredje att denna uppbörd
kan betraktas som viss omkostnad
i rörelsen, för vilken de skattepliktiga
får kompensera sig själva, samt för det
fjärde att skattepengarna kan göras räntebärande.

Jag kan inte acceptera något av de
tre första argumenten, och jag skall
återkomma till det fjärde.

Det första argumentet -— att det inte
utgick någon ersättning vid föregående
omsättningsskatt — är inte något argument.
Vi hade då omsättningsskatt i
ett tidsläge, när vi alla var överens
om att var och eu skulle göra vad han
förmådde för att stärka statens kassa
i den bekymmersamma situation av
kris och krigsfara som rådde. Det förhållandet
att vi denna gång inte lämnade
någon ersättning var naturligtvis
i och för sig i princip oriktigt, och det

Allmän varuskatt, m. m.

blir inte bättre om man upprepar en
orimlighet två gånger. Det första argumentet
är alltså ohållbart.

Vad beträffar att företagarna redan
har uppbörd av skatter och avgifter och
inlevererar dessa till staten så är det ju
där fråga om deras egna och deras anställdas
skatter. Det är en helt annan
sak än när man vill låta en stor grupp
av medborgare ta upp skatt åt staten
av hela svenska folket. Det andra argumentet
kan följaktligen inte användas.

Utskottsreservanterna ger ett litet erkännande
åt kravet på betalning för
uppbörden då de säger, att vederbörande
får kompensera sig på vanligt sätt, eftersom
det är fråga om en omkostnad i
rörelsen. Det strider dock mot all rättvisa
att man skall ålägga en stor grupp
medborgare att vara skatteindrivare för
samhällets räkning och överlämna till
dessa att själva på det sätt de finner
lämpligt kompensera sig för sina kostnader.
Det- skulle vara intressant att
fråga exempelvis herr Brandt i Aspabruk,
hur de näringsidkare, som han
representerar i sin civila gärning, skall
kunna kompensera sig. De har ett stort
sortiment med övervägande riktprissatta
varor. Man kommer att stöta på
praktiska problem här. Om man också
teoretiskt skulle ansluta sig till tanken,
kan man inte på många håll ute hos
de s. k. skattskyldiga företagargrupperna
skaffa sig kompensation.

För det fjärde menar utskottsreservanterna,
att skattepengarna får göras
räntebärande. Även om jag för ett ögonblick
teoretiskt skulle godta detta förslag,
tror jag inte heller att det kan ge
någon kostnadstäckning i praktiken.
Vi fick i utskottet upplysning om att
den ränta, som de skattskyldiga företagarna
skulle kunna tillgodogöra sig
genom en och cn halv månads innehållande
av skatten, innan de redovisar
den, för samtliga skulle uppgå till 7,2
miljoner kronor under helt år. Ett litet
räkneexempel säger oss, att om detta
belopp uppdelas mellan de 200 000 nä -

128

Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

ringsidkare, som är skyldiga att redovisa
skatten, kommer de att erhålla en
kostnadstäckning av 36 kronor per år,
d. v. s. 3 kronor i månaden eller 75 öre
i veckan. Är det detta som utskottsreservanterna
kallar »en icke obetydlig
kostnadstäckning» för dem som till
statskassan skall inleverera 1,5 miljard
kronor i omsättningsskatt? Det finns väl
ingen rimlig anledning påstå, att denna
ersättning är »icke obetydlig». Det är
väl bara reservanterna som kan tycka
att det förhåller sig på det sättet.

Det skulle ha varit rätt intressant,
om herr Brandt — som ändå hade rätt
god tid på sig, när han utvecklade sina
synpunkter i denna skattefråga — hade
ägnat något litet intresse åt hur den
stora grupp näringsidkare, som skall
svara för denna skatteuppbörd, över
huvud taget skall få någon kostnadstäckning.
Detta problem tycktes han
inte alls bry sig om.

Ganska orimligt verkar också det resonemang,
som herr Sundström i Skövde
förde om att man inte kunde tillmötesgå
ersättningsanspråken bättre i
utskottet, därför att motionerna var så
dåligt underbyggda. Den ene ville ha
10 miljoner kronor i ersättning, den
andre 30 miljoner kronor, den tredje
40 miljoner kronor o. s. v. Men, herr
Sundström, kanske man kunde ha funnit
en lösning någonstans mitt emellan, om
man hade velat anstränga sig en smula?

Det var ju ganska lätt för utskottets
ledamöter att konstatera att utgifterna
för de 300 nya tjänster, som behövts
för den centrala administrationen av
denna skatteuppbörd, går till 10 miljoner
kronor. Men trots detta vill man
inte tillerkänna de 200 000 näringsidkare,
som också skall syssla med skatteuppbörden
någon ersättning av motsvarande
storleksordning.

Jag tycker att allt detta verkar orimligt
och jag kan inte förstå varför man
inte vid utskottsbehandlingen tagit större
hänsyn just till denna speciella fråga
och försökt rätta till saken på ett sådant

sätt, att det hela kunnat i någon mån
accepteras av dem som i alla fall får
det största ansvaret för att pengarna
kommer in till statskassan.

Herr BRANDT i Aspabruk (s) kort
genmäle:

Herr talman! Det kanske inte bör stå
alldeles oemotsagt, när herr Stenberg
gör gällande att jag inte skulle ha uppmärksammat
det problem som frågan
om ersättning till handelns folk utgör.
Herr Stenberg kan inte känna till någonting
om den saken, eftersom frågan
inte blev föremål för diskussion i utskottet.
Såsom utskottets ärade ordförande
här framhållit, upptogs inte de
andra yrkandena till diskussion sedan
utskottet beslutat avstyrka förslaget om
omsättningsskatt. Den diskussion, som
förts om ersättningsfrågan, har sålunda
skett inom den socialdemokratiska
gruppen i bevillningsutskottet och vad
som där förekommit kan ju inte rimligen
herr Stenberg känna till. Herr
Sundström har emellertid här talat om
att man inte ansåg sig kunna tillstyrka
dessa övriga yrkanden med hänsyn till
den utformning yrkandena hade fått.

Jag tror inte att någon förnekar att
handelns folk bör ha ersättning för sina
kostnader då det gäller inlevererandet
av omsättningsskatt. Utskottsreservanterna
har också skrivit — och det är en
skrivning som jag medverkat till —
att »i den utsträckning skatteredovisningen
medför ökade kostnader för en
företagare är dessa liksom själva varuskatten
att betrakta som en omkostnad
i rörelsen».

Hela den socialdemokratiska gruppen
i bevillningsutskottet är fullt på det klara
med att företagarna inom handeln
måste gottgöra sig för sina kostnader,
av vilket slag dessa än må vara. Om
inte detta är möjligt, går ju inte rörelsen
ihop. Man erkänner också på socialdemokratiskt
håll att inlevererandet av
omsättningsskatt kommer att medföra

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Nr 28

129

kostnader för handeln och att företagarna
har rätt att kompensera sig för
dessa kostnader, i den mån så kan ske.
Detta är ju vad reservanterna har skrivit.
Men det blev inte någon votering
om saken i utskottet och det kan inte,
såvitt jag förstår, här i kammaren ställas
något yrkande därom.

Jag tror inte att jag behöver säga mer
på denna punkt.

Herr STENBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Brandt försöker
nu skylla ifrån sig och säga att det
inte fanns någon möjlighet för de socialdemokratiska
ledamöterna i bevillningsutskottet
att ta hänsyn till vår motion
i ersättningsfrågan, eftersom förslaget
om omsättningsskatt hade fallit.
Men hur kunde man då ta hänsyn till
en annan motion, vartill jag också medverkat,
nämligen om skatten på monteringsfärdiga
trähus? I detta fall har
nämligen utskottsreservanterna till en
viss del tillmötesgått motionärerna. Vi
motionärer föreslår en reducering av
skatten till 60 procent, medan utskottsreservanterna
föreslår en reducering till
70 procent. Det är bra att så sker, men
varför har man inte kunnat tillmötesgå
oss även då det gäller frågan om en ersättning
till handeln?

Jag fick inte heller av herr Brandt
något svar på frågan om, hur den stora
grupp näringsidkare, som herr Brandt
företräder och som har ett mycket speciellt
sortiment av varor, skall kunna
kompensera sig för kostnaderna för
skatteuppbörden. Det borde vara relativt
lätt för herr Brandt att svara på
den frågan. När han har medverkat till
en skrivning, som innebär att man har
rätt till sådan kompensation, måste han
ha tänkt sig in i, hur denna kompensation
i praktiken skall tas ut.

I sitt senaste anförande medgav herr
Brandt att det är ett visst rättvisekrav
att handeln får ersättning för sina kostnader.
Detta måste betyda att han liksom
herr Sundström kommer att ansluta

Allmän varuskatt, m. m.

sig till yrkandet om en skrivelse till
Kungl. Maj:t i syfte att nästa år få saken
tillrättalagd. Det tycks bli allt fler
som ansluter sig till detta yrkande.

Herr BRANDT i Aspabruk (s) kort
genmäle:

Herr talman! Eftersom herr Stenberg
anser att han inte av mig fick något
svar på frågan om hur det skall gå med
kompensationen för den grupp som jag
enligt hans mening närmast representerar,
så vill jag säga att man ju inte
gärna kan lagstifta bara för en viss
grupp. Det är nog också herr Stenberg
medveten om. Det kan inom handeln
finnas grupper, som inte har möjlighet
att kompensera sig för kostnaderna då
det gäller skatteupbörden, men det kan
inte vara avgörande i detta sammanhang.
Jag tar för givet att den övervägande
delen av handeln kan skaffa
sig kompensation. Det tjänar väl inte
heller någonting till att nu diskutera
detaljer i fråga om den bransch, som jag
enligt herr Stenbergs påpekande väl
känner till. Det kommer där säkerligen
att bli helt nya förhållanden när ordningen
med den fria marknaden träder
i kraft.

Herr STIERNSTEDT (h):

Herr talman! Vi står åter i den situationen
att det är fråga om höjningar av
skatter och pålagor och dessutom höjningar
som kommer att mycket ojämnt
drabba olika grupper. Låt mig exempelvis
ta bensinskatten. Bilen kan inte
i dag anses vara något lyxföremål när
det gäller dem som bor på landsbygden.
På grund av höjningarna av energiskatten
kommer det emellertid att bli stora
fördyringar för dem som använder bil,
och dessa fördyringar kommer framför
allt att drabba invånarna i glesbygderna,
d. v. s. de människor som har de
största avstånden och i regel också den
svagaste ekonomien. Och hur kommer
det att bli för jordbruket? Visserligen

9 — Andra kammarens protokoll 1959. Nr 28

130 Nr 28

Torsdagen den 26 november 1959 em.

Allmän varuskatt, m. m.

är stora delar av jordbrukets produktionskostnader
undantagna från omsättningsskatt,
men inte alla. Väsentliga sådana
kommer att belastas med denna
skatt. Jag vill erinra om maskiner, drivmedel,
byggnadsmaterial och reparationer.
Jordbruket är redan nu belastat
med höga kostnader för sina maskiner
därför att dessa har ju en så begränsad
användningstid. En skördemaskin kan
inte användas mer än ett par hundra
timmar per år och kostar i många fall
20 000 å 40 000 kronor. 4,2 procent på
dessa stora investeringar blir här stora
pålagor vid anskaffningen.

Det står visserligen i det avtal som
riksdagen godkände i våras, att jordbruket
skall kompenseras för omsättningsskatten.
Det oaktat kan situationen
inge bekymmer. Om man ser till konsumenterna
får de givetvis först betala
omsättningsskatt på ungefär 4,2 procent
och dessutom den kompensation, som
producenterna skall ha för omsättningsskatten.
Det blir avsevärda höjningar
som måste till, om konsumenterna skall
betala detta. När vi då vet, att prisläget
i dag är så känsligt, att genomförandet
av en fördyring på 1 eller 2 procent inger
oro, kommer givetvis dessa höjningar
att betyda mycket för det svenska
jordbruket.

Man kanske säger, att jordbrukarna
skall ha kompensation nu. Denna har
de emellertid rätt att ta ut endast under
en förutsättning, nämligen att det
är marknadsmässigt möjligt. Blir livsmedlen
dyra, kanske det sker en konsumtionsförändring,
vilken kan leda
fram till stora överskott som skall lyftas
bort från den svenska marknaden
av jordbruket självt.

I det nya avtalet har man dessutom
bestämt, att de kompensationsavgifter,
som jordbruket i detta fall skall ha, är
fastlåsta, så att de inte kommer att
följa höjningen och sänkningen av importavgifterna
som de tidigare har gjort.
Detta betyder med andra ord förhöjda
produktionskostnader och en hårdare

konkurrens från utlandet. Det kommer
kanske att innebära sänkta priser och
lägre inkomster.

Hur kommer omsättningsskatten att
verka på skogsbruket? Det finns många
människor på den svenska landsbygden
som lever på skogsbruk. De färdiga
trävarorna drabbas ju av omsättningsskatten;
går det marknadsmässigt att ta
ut högre priser på virket? Visserligen
har vi just nu förmärkt en liten ljusning,
men kommer inte den gamla visan
att upprepas? Det blir priserna på
råvarorna som sjunker.

Vi har under de senaste åren gjort
den erfarenheten, att varje inflation är
farlig för jord- och skogsbruket, och en
intern inflation av det slag man nu försöker
laga till, är helt enkelt livsfarlig.
Vi har sett hur det har gått och vi förstår
hur det kommer att bli med omsättningsskatten,
prisstegringar, kompensationer
och inflation i en ständig
kretsgång, som måste skada det svenska
jordbruket. Vårt näringsliv tål helt enkelt
inte alla dessa påfrestningar.

Jag vill, herr talman, yrka bifall till
bevillningsutskottets betänkande nr 60
om avslag på den allmänna omsättningsskatten.
Jag förordar i stället de
besparingar som föreslås i de motioner
som avlämnats av högerpartiet. Bland
dem har i dag bland annat vårt förslag
om kompensation till kommunerna hårt
kritiserats. Vad blir resultatet av regeringens
förslag? Jo, höjda kostnader för
alla kommuner. Vårt förslag till minskade
ersättningar till kommunerna omfattar
icke de kommuner, som på grund
av dåligt skatteunderlag har hög skatt.
Dessa kommuner finns framför allt på
landsbygden.

Som tiden nu var långt framskriden
och många talare anmält sig för yttrandes
avgivande, beslöt kammaren på
förslag av herr förste vice talmannen att
uppskjuta den fortsatta överläggningen
till morgondagens sammanträde kl.
11.00.

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28 131

§ 2

Anmäldes, att till herr talmannen under
sammanträdet avlämnats en motion,
nr 724, av herr Antonsson m. fl., i
anledning av Kungl. Maj :ts skrivelse nr
182, med överlämnande av redogörelse

från Nordiska rådets svenska delegation.

Denna motion bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 0.06 på natten.

In fidem

Sune K. Johansson

Fredagen den 27 november

Kl. 11.00

§ 1

Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
den på kammarens bord liggande
motionen nr 724.

§ 2

Allmän varuskatt, m. m. (Forts.)

Herr talmannen meddelade, att den
från gårdagens sammanträde uppskjutna
överläggningen angående bevillningsutskottets
betänkande nr 60, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om allmän varuskatt,
m. m., såvitt propositionen hänvisats
till bevillningsutskottet, jämte i
ämnet väckta motioner, nu komme att
fortsättas; och lämnades därvid enligt
förut gjord anteckning ordet till

Herr ANTONSSON (ep), som yttrade:

Herr talman! Det skulle ha varit lockande
att göra några reflexioner kring
vissa ting, som förekom i gårdagens
långa debatt. Jag skall emellertid inte
göra detta. Jag skall också helt frångå
— utom på två punkter — det anförande
som jag ursprungligen tänkt
hålla.

Det har snart fallit i glömska, att vi
för några månader sedan hade överläggningar
mellan oppositionen och regeringen
om hur man skulle försöka

lösa den statsfinansiella krisen. Det
fanns väl inte många i det här landet
som egentligen trodde, att dessa överläggningar
skulle leda till något resultat.
För min del gjorde jag det inte heller.
Jag vill dock säga, och mycket bestämt
hävda, att man borde ha gått in
för dessa överläggningar med större
allvar på ömse håll. Både regeringen
och oppositionspartierna borde ha gjort
mera i syfte att nå en uppgörelse. Jag.
tycker att det varit hedersammare för
regeringen Erlander, om den på allvar
eftersträvat att nå en uppgörelse med
oppositionen än att — som nu skett —
utlämna regeringen till det sorgliga
spel vi i dessa dagar har fått bevittna,,
då kommunisterna har att fälla avgörandet.

Jag är inte någon förespråkare för jolmig
enighet. Jag är på det klara med att
regeringen i normala situationer skall
driva sin linje och att oppositionen är
skyldig att lägga fram sitt alternativ.
Sedan går man ut till folket i val och
frågar på ömse håll om man har dess
förtroende för sin politik. Detta är ju
det parlamentariska spelets regler.

Nu befinner vi oss i en säregen parlamentarisk
situation. Regeringen och oppositionen
är siffermässigt ungefär lika
starka block här i riksdagen. I detta
läge tycker jag att man i denna mycket.

132

Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

viktiga fråga inte skall ställa det så, att
man överlämnar avgörandet till kommunisterna.
Önskar vi upprätthålla folkets
förtroende för demokratiens funktionsduglighet,
borde det varit värt betydande
ansträngningar att försöka
åstadkomma en uppgörelse på bred
front. Enligt min mening hade det varit
det största demokratiska styrkeprovet
efter kriget, om man här lyckats nå en
fyrpartiuppgörelse. Det hade varit en
hedersam seger för demokratien.

Det är ju ganska beklämmande att
uppleva de sista dagarnas parodi, när
man haussar upp kommunisterna och
undrar, om det eller det orakelmässiga
uttalandet av herr Hagberg betyder en
klarsignal för omsättningsskatten. Jag
säger inte detta bara därför att vi ogillar
den kommunistiska ideologien. Rent
allmänt sett tycker jag att det är parlamentariskt
felaktigt, även om man
ibland kan råka i en sådan situation,
att ett parti, som har 7 röster, skall ha
avgörandet i sin hand. Till yttermera
visso ligger det så till i detta speciella
fall, att det inte bara är dessa 7 kommunister
som har avgörandet; beslutet
är också avhängigt av den inre maktkampen
inom detta parti.

Jag är övertygad om att massor av
människor i detta land frågar sig om
det inte finns så mycket praktisk handlingskraft
och rejält handlag bland de
demokratiska partierna, att man hade
kunnat ta ett bestämt grepp på dessa
frågor och försöka åstadkomma en uppgörelse
på bred front för att undgå
kommunisternas nyckelroll. Jag tycker
att detta borde ha varit möjligt. Ingen
hade, partitaktiskt sett, haft någonting
att förlora på detta. Omsättningsskatten
är inte populär inom socialdemokratien.
Vi skall också villigt erkänna att
de borgerliga alternativen inte är några
populära ting. I det läget hade förutsättningarna
för en samförståndslösning
varit så mycket större, anser jag.

Skiljelinjen går ju mellan de borgerligas
försök att hejda utgiftsexpansio -

nen genom besparingar — alltså nedskärningar
— och regeringens försök
att täcka denna brist utan några nedskärningar.
Hade man gjort ömsesidiga
eftergifter här hade man, tror jag, kunnat
finna en gemensam formel. När
omsättningsskatten beslutas på tisdag,
är detta således ingen seger för regeringen
Erlander. Det är inte heller någon
seger för demokratien. Det paradoxala
är att det inte ens är någon seger
för herr Hagberg. Den största förloraren
är emellertid just det demokratiska
systemet och den största förlusten
måhända att folkets tilltro till vår förmåga
till samling kring en viktig uppgift
kan börja svikta.

Jag är, herr talman, den siste att vilja
moralisera. Jag har dock den uppfattning
jag här givit uttryck åt, och jag
tycker att detta skall sägas.

På en punkt skall jag ta upp ett resonemang
om omsättningsskatteförslaget.
Bevillningsutskottets ordförande
hävdade i går — och det har hävdats
tidigare från socialdemokratiskt håll —
att man inte kan kompensera sig lönevägen
för omsättningsskatten. Man utgår
från att på både arbetgivarsidan
och löntagarsidan finns så starka intresseorganisationer,
att man kommer
att gå så nära marginalerna som möjligt
när det gäller att ta ut löneförmånerna,
och det kommer att ske oavsett
om vi har ett aktuellt omsättningsskatteförslag
eller inte. Det kan tyckas
vara ett teoretiskt riktigt resonemang.
Men vi skall väl ändå märka att vi genomför
denna omsättningsskatt i en situation,
då alla experter och de flesta
politiker är av den uppfattningen, att
vi står på tröskeln till en markant högkonjunktur,
som måste innebära ytterligare
konkurrens om arbetskraften, löneglidningar
och prisstegringar. I ett
sådant läge måste det, såvitt jag från
mina utgångspunkter kan bedöma, vara
mycket lättare att resa kompensationskrav,
vilka annars måhända skulle ha
uteblivit. Just i detta förhållande ligger

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

133

den största inflationsrisken, och då
kommer det faktiska slutresultatet att
bli, att man visserligen täpper till budgetgapet
men att man dock gör detta
till priset av en viss grad av inflation.
Jag har, herr talman, endast velat beröra
denna punkt av omsättningsskatteförslaget.

Sedan vill jag säga ett par ord om en
motion som jag har väckt här i kammaren.
Det gäller undantag från varubeskattningen
för de tekniska och kulturella
hjälpmedel som handikappade
och lytesskadade människor använder.
Härvidlag vill jag nämna sådana saker
som invalidfordon, rullstolar, proteser,
hörapparater och talböcker. Jag fäste
mig vid att undantag har gjorts för
läkemedel, men att man inte gjort några
undantag för dessa ting. Mycket väl
motiverade humanitära skäl talar faktiskt
för att man här borde vara en
aning generös. Jag skulle vilja fråga bevillningsutskottets
ordförande om denna
sak. I reservanternas motivering heter
det att man inte kan särskilja en
grupp av människor. Jag har ingalunda
syftat till att de lytesskadade och handikappade
människorna skulle uppräknas
i 10 § 2 inom., som ger möjligheter
för regeringen att förordna om undantag,
utan jag syftar till att man
skulle kunna räkna upp rullstolar, proteser,
hörapparater, invalidfordon etc.
liksom man i samma paragraf räknar
upp jord och sten, fiskebåtar, tidningar,
trähus och mycket annat. Kan man
göra undantag för sådana saker tycker
jag verkligen att man borde ha kunnat
göra ett undantag också på det här området.
Jag skall inte dra upp de humanitära
synpunkterna, ty dessa känner
kammarens ledamöter till lika väl som
jag. Visserligen kan man här genmäla,
att ett statsbidrag utgår till vissa av
dessa ting, men det är ingen argumentation
mot förslaget. Tvärtom tycker jag
att det, om staten ger ett stort bidrag,
är så mycket mindre anledning att lägga
skatt på den återstående delen, ef -

Allmän varuskatt, m. m.

tersom denna skatt då ger så litet men
är kännbar för de människor, vilka
kanske livet igenom av ödet dömts att
sitta i rullstol eller att behöva använda
dessa andra ting. Här vill jag gärna
peka på talböckerna, vilka utgör den
enda chansen för många människor i
landet att komma i kontakt med det
moderna samhällets kulturyttringar.

Jag skall inte i onödan vädja om bifall
till denna motion, ty de tekniska
förutsättningarna därtill kanske kommer
att saknas i det här fallet, men jag
skulle faktiskt) utöver sakargumentationen
vilja vädja om förståelse för just
denna motion och dess syfte.

Härefter anförde:

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp):

Herr talman! Av flera talare på regeringssidan
framhölls i går — med en
viss skadeglädje tyckte jag mig märka
— att det föreligger stora olikheter i
oppositionens förslag. Det är riktigt.
Det finns så att säga vissa toppar i
förslagen där man skiljer sig ganska
kraftigt. Det gäller högerns förslag beträffande
barnbidragen, centerpartiets
saneringsavgift och högerns och centerpartiets
beträffande bostadsfrågan. Men
man måste säga att regeringen inte har
lyckats bättre. Det är väl egentligen endast
till en del, beträffande energiskatten,
som den blivit enig med centerpartiet,
och den har kommit i närheten av
högern när det gäller spriten. Men i övrigt
har regeringen inte fått något stöd.

Emellertid har diskussionen i går givit
vid handen att vi är fullständigt
eniga i ett avseende, och det tycker jag
är det viktigaste. Det gäller själva målsättningen,
nämligen att vi behöver
förbättra budgeten med bortåt 1 000
miljoner.

Då måste man nog i likhet med herr
Svensson i Ljungskile säga att det innebär
ett misslyckande, att vi befinner
oss i nuvarande situation.

Det är därför anledning fortsätta li -

134 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

tet på det resonemang som herr Antonsson
förde, när han i början av sitt anförande
beklagade att vi inte kunnat nå
fram till en samlande lösning på frågan
hur statsfinanserna skall kunna förbättras.
Herr Antonsson menade att såväl
regeringen som oppositionspartierna
hade bort gå med större allvar till förhandlingarna.
Ja, det kan man kanske
säga. Men även om jag försöker vara
objektiv, måste jag nog ändå lägga största
skulden på regeringssidan. Vi kan
göra det tankeexperimentet att regeringen
börjat förhandlingarna med ett
resonemang av denna typ: Vi är villiga
att diskutera vettiga besparingar, och
besparingsutredningens förslag kan då
lämpligen ligga som underlag för diskussionen.
De besparingar vi enas om
skall ligga i botten bland de åtgärder
som skall vidtagas. Vi kommer också
att pruta mycket starkt på de nya utgiftsökningar
som kan bli aktuella. Det
anser vi vara nödvändigt i nuvarande
situation. Vi anser emellertid att detta
inte räcker, utan att det också behövs
inkomstförstärkningar, och om frågan
hur de pengarna skall anskaffas är vi
villiga att ta upp ett förutsättningslöst
resonemang.

Om regeringen hade förfarit på det
sättet, hade vi möjligen i dag befunnit
oss i ett bättre läge och i en situation
där vi haft förslag, som åtminstone
majoriteten i riksdagen hade kunnat
samlas omkring. Detta gjorde dock inte
regeringen. I stället lät man förstå att
vi under alla förhållanden måste ha en
omsättningsskatt. Regeringen började
med att fastslå att man vid förhandlingarna
inte kunde diskutera en inkomstökning
på 1 200 miljoner kronor. Däremot
var man villig diskutera vissa förslag
från besparingsutredningen —
dock inte alla — men endast under förutsättning
att oppositionen hjälpte till
att genomföra omsättningsskatten. Låt
oss säga att regeringen ansåg sig behöva
1 250 miljoner kronor till en förbättring
av budgeten. Då var man inte

villig att diskutera hur de 1 200 miljonerna
skulle anskaffas, men man kunde
möjligen ta upp till diskussion hur vi
skulle få in övriga 50 miljoner kronor.
Jag tycker inte det är underligt att oppositionen
då fann det meningslöst med
någon diskussion.

Vad skall man säga om en part, som
börjar förhandlingarna med att förklara:
Vi kan diskutera fem eller tio
procent av de åtgärder som skall vidtagas,
men beträffande övriga 90—95
procent skall förfaras som vi vill utan
förhandling — en part som, när detta
är sagt och förhandlingarna misslyckats,
beskyller motparten för detta
misslyckande? Jag tror inte att jag gör
någon orätt, om jag säger att det framför
allt är regeringens sätt att driva
dessa förhandingar som gjort att vi har
hamnat i den nuvarande mycket olustiga
situationen.

I stället för att försöka åstadkomma
samlande lösningar kring dessa frågor
har regeringen lagt fram en proposition
om omsättningsskatt, trots att regeringen
vet att man inte kan få mer än 110
av kammarens 230 röstberättigade medlemmar
att stödja propositionen. Statsministern
brukar tala om en stark regering,
men jag undrar om han just nu
känner sig stå i spetsen för en stark
regering, när han spekulerar över vad
herr Hagberg kan våga eller inte våga
göra.

Regeringen har manövrerat sig själv
och riksdagen in i en mycket olustig
situation, och såvitt jag förstår är detta
resultatet av en alltför stor självtillräcklighet.
Huruvida regeringen är nöjd
med dagens läge vet jag inte, men finansministern
verkade i varje fall ganska
nöjd i går. Han anser sig ha 46 procent
av landets befolkning bakom ryggen,
och det räcker för hans vidkommande.
Alt en del av dessa 46 procent
har varit med om att anta protestresolutioner
mot omsättningsskatten bekymrar
honom inte.

Vi kan alltså här konstatera — lik -

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28 135

som vi kunnat göra beträffande en annan
stor fråga, som vi behandlade för
en tid sedan — att regeringen inte har
ansträngt sig för att nå en samlande
lösning. I stället drar man sig fram på
någonting, som vi möjligen kan kalla
för en kombination av förstakammaroch
nyckelmannaparlamentarism.

Sedan bör jag kanske också säga några
ord i bostadsfrågan, trots att den
diskuterades ganska livligt i går. Finansministern
ansåg att centerpartiet
och högern i sina förslag gått alldeles
för långt i fråga om avvecklingen av de
generella bostadssubventionerna. Jag
delar den uppfattningen. Även på vårt
håll anser vi att subventionerna skall
avvecklas, men vi menar att det bör
ske i försiktig takt och helst en takt
som innebär att relationen hyra—inkomster
inte försämras. De skall med
andra ord avvecklas ungefär i takt med
reallönestegringen. Den linjen följde
bostadspolitiska utredningen, och folkpartiet
är väl det enda parti som sedan
fasthållit vid bostadspolitiska utredningens
tidsschema för avveckling.
Besparingsutredningen har också i huvudsak
följt bostadspolitiska utredningens
tidsschema. Vi har på vårt håll, som
framhölls i går, helt och hållet anslutit
oss till besparingsutredningens förslag.
Det bör därför vara rätt svårt för socialdemokraterna
att starta någon indignationskampanj
mot oss för att vi
fördyrar bostäderna — i varje fall svårt
om man verkligen ordentligt talar om
vad det gäller och vilka fördyringar
det är fråga om. Den som vill ha en
korrekt framställning härav finner siffrorna
i besparingsutredningens betänkande.
Om socialdemokraterna använder
dessa siffror och om de använder
dem på riktigt sätt och inte gör gällande
att en fördyring, som drabbar
någon årgång av lägenheter, drabbar
hela lägenhetsbeståndet, kommer vi inte
att protestera mot siffermaterialet. Möjligen
kommer vi någon enstaka gång att
påminna om att kritiken i så fall riktar

Allmän varuskatt, in. m.

sig även mot ett par framstående socialdemokrater.

Vi har också föreslagit att vårriksdagens
beslut om att höja inkomstgränsen
för familjebostadsbidrag skall uppskjutas.
Detta innebär endast att vi
fasthåller vid den ståndpunkt vi intog
i våras, nämligen att vi i den statsfinansiella
situation, vari vi nu befinner
oss, får skjuta även på vissa väl motiverade
förbättringar.

Vårt förslag att höja folkpensionsavgiften
med 1,5 procent har kritiserats
bland annat därför att progressiviteten
i den statliga beskattningen gör att det
förhållandet att avgifterna är avdragsgilla
får större verkan för människor
med höga inkomster. Finansministern
förde under remissdebatten det resonemanget,
och han lyckades därvid
skrämma centerpartiet så att man där
glömde sin föresats att begära höjning
av folkpensionsavgiften så mycket, att
det skulle kunna täcka de ökade kostnader
som behövdes för att höja pensionsbeloppet.
Vi är nu inte lika lättskrämda
inför finansministern. Pensionsberedningen
föreslog ju också att
folkpensionsavgiften skulle höjas med
en procent 1961, och detta gjorde beredningen
säkert i medvetande om att
den var avdragsgill vid beskattningen.
Vi kommer alltså med förslaget ett år
tidigare vad beträffar Va av höjningen,
och det må väl anses ganska motiverat
i ett läge då vi har att klara en utgiftspuckel.

De invändningar som nu riktas mot
en höjning av folkpensionsavgiften kunde
med samma rätt, fast omvänt, ha riktats
mot schablonavdragen, när dessa
genomfördes. Ett schablonavdrag på 200
kronor medför en skattelättnad av 120
kronor för en som har en marginalskatt
på 60 procent, medan skattelättnaden
blir endast 60 kronor för den som har
en marginalskatt på 30 procent. Nu vill
vi avskaffa några av dessa avdrag, vilket
alltså drabbar de större inkomsttagarna
i högre grad än de små.

136 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

Ett av de förhållanden, som förvånade
oss under förhandlingarna med
regeringen, var uppgiften om att man
trots konjunkturförbättringen räknade
med väsentligt större kostnader för arbetslöshetens
bekämpande för nästa
budgetår. Herr Ohlin berörde frågan i
remissdebatten, och jag skall endast
göra ett par korta reflexioner. Ett av
de skäl, som åberopades från regeringssidan
för att kostnaderna skulle
stiga trots konjunkturförbättring, var
att man måste öka den rörelsestimulerande
verksamhet, som arbetsmarknadsstyrelsen
bedriver. Jag tror detta
är riktigt. Den verksamheten blir nog
av flera skäl mera nödvändig i en konjunkturuppgång.
De rörelsestimulerande
åtgärderna kostade emellertid för
budgetåret 1958/59 endast cirka 2,6
miljoner kronor. För innevarande budgetår
är kostnaderna beräknade till 6,6
miljoner kronor. Det innebär alltså att
den verksamheten kan öka mycket kraftigt
utan att det ändå blir fråga om
belopp som kan spela någon större roll
när det gäller att förklara, varför vi
behöver flera hundra miljoner kronor
till arbetslöshetens bekämpande.

Detta gäller även kostnaderna för omskolning
och yrkesutbildning, även om
det där är fråga om större belopp. Det
är emellertid främst beredskapsarbetena
som kräver stora anslag. För närvarande
lär antalet i beredskapsarbeten sysselsatta
överstiga 8 000, vilket är mer än
tre gånger så många som vid månadsskiftet
oktober—november i fjol. Eftersom
varje dagsverke kostar nära 200
kronor, innebär detta en utgift per dag
på cirka 1,5 miljon kronor. Det är rätt
förklarligt om även den, som är mycket
positivt inställd till arbetslöshetsfrågan,
undrar om denna beredskapslinje
är smidigt avpassad efter konjunkturutvecklingen.
Är det inte möjligen
så, att man i viss fall bundit sig
för omfattande och långsiktiga arbeten,
som måste fullföljas även i ett ändrat
konjunkturläge? Borde man inte i

stället ha tagit fram arbetsobjekt som
snabbt kunnat avvecklas? Detta kan
också gälla vissa industribeställningar.
Kungl. Maj:t bemyndigade i november
1958 arbetsmarknadsstyrelsen att utlägga
industribeställningar för 40 miljoner
kronor. En del av detta släpar väl
kvar även under innevarande budgetår.

Alla är numera eniga om att det måste
föras en aktiv arbetsmarknadspolitik —
om den saken råder såvitt jag förstår
inga delade meningar. Eftersom detta
är erkänt och omvittnat, bör det vara
möjligt att diskutera arbetsmarknadspolitikens
mål och medel utan att någon
behöver beskyllas för en negativ
inställning. Denna verksamhet kan liksom
inte få ligga utanför all debatt och
utanför riksdagens kontroll, och jag tror
att socialministern gör klokt om han,
när han i januari kommer att begära
anslag för bekämpande av arbetslösheten,
förser riksdagen med tillräckligt
material för att vi skall kunna föra en
verklig debatt även angående arbetslöshetspolitikens
utformning.

Man har under debatten och framför
allt i den socialdemokratiska pressen
gjort stora ansträngningar för att få
folk att tro, att de får lika hårda eller
hårdare pålagor genom vårt alternativ
som genom en omsättningsskatt. Beräkningarna
har, såsom tidigare påvisats,
ofta varit missvisande — inte minst
gäller detta den fördyring av levnadskostnaderna
som drabbar olika inkomstgrupper
om en omsättningsskatt införs.

Man har också gjort ett stort nummer
av höjningen av barnbidraget och
indextillägget på folkpensionerna, och
man menar att detta kompenserar de
ekonomiskt svagare grupperna för fördyringen
genom omsättningsskatten. I
själva verket blir ju barnfamiljerna
kompenserade endast för en mindre del
av kostnadsökningarna, och folkpensionärerna
kompenseras ju inte för att de
kan köpa mindre för den inkomst de
möjligen kan förvärva utöver folkpensionen.
Höjningen av barnbidraget och

Nr 28 137

Fredagen den 27 november 1959

folkpensionen kompenserar i någon
mån vissa barnfamiljer och folkpensionärer
för kostnadsökningarna men
kompenserar också barnfamiljer och
folkpensionärer som inte alls lever i
små omständigheter.

Vi får emellertid inte glömma, att det
finns många människor i det här landet
som lever i mycket små omständigheter
och som inte får någon glädje
vare sig av höjningen av barnbidraget
och folkpensionen eller av förändringarna
i skatteskalorna. Det gäller bl. a.
människor vilkas problem liksom inte
passar in i de generella försäkringsformer
som vi har eller som så att säga befinner
sig i skarvarna mellan de lösningar
vi åstadkommit.

När regeringen liksom vill göra gällande,
att den har sett till att de sämst
ställda blir kompenserade för fördyringen,
skulle jag vilja svara, att detta
inte är riktigt. Man kompenserar en del
av dem som har det dåligt ställt och
kompenserar en del av dem som har
det gott ställt, men många som lever på
små inkomster får inte någon kompensation
för fördyringen.

En sak som man glömmer när man
jämför folkpartiförslaget med regeringsförslaget
är att folkpartiförslaget till en
betydande del innebär, att vi på grund
av det dåliga statsfinansiella läget skall
vidta vissa åtgärder tidigare än vi annars
skulle ha gjort. Att de generella
bostadssubventionerna skulle avvecklas
successivt, har alla varit eniga om, och
att folkpensionsavgiften skulle höjas,
när folkpensionsbeloppet höjs så kraftigt,
har väl varit en allmänt accepterad
förutsättning. Är det då i själva verket
inte ganska rimligt att vi nu, när det
gäller att klara utgiftspuckeln, vidtar
dessa åtgärder omedelbart i stället för
nästa år eller året därpå? Här har ju talats
mycket om att vi måste ha tillfälliga
inkomstförstärkningar, och det
finns vid ingen inkomstförstärkning
som är så klart tillfällig som om man

Allmän varuskatt, m. m.

ett år tidigare genomför det som man
i alla fall skulle komma att genomföra.

Herr KELLGREN (s):

Herr talman! Ett skattesystem skall
tjäna två syften. Dels skall det åstadkomma
en så hyfsad inkomstfördelning
som möjligt genom att progressiviteten
i skatteskalorna fördelar bördorna på
ett rättvist och rimligt sätt, dels skall
det hjälpa företagsamheten, vare sig
den är privat, statlig, kooperativ eller
kommunal, att fullgöra sina viktiga funktioner.
Dessa båda krav på skattesystemet
skall jag här behandla litet mera
ingående.

Man kunde kanske tycka, att dessa två
krav är oförenliga, men så förhåller det
sig inte. Är inkomsterna höga och jämnt
fördelade, föreligger tvärtom de bästa
förutsättningarna för massproduktion,
och en jämn inkomstfördelning har därför
just företagarna i alla led nytta av.

Om man granskar oppositionens alternativa
förslag till lösning av den statsfinansiella
krisen från dessa utgångspunkter,
måste man ha ett par saker klara
för sig från början. Det har sagts
flera gånger här i debatten, att det inte
längre är fråga om huruvida en inkomstförstärkning
är nödvändig eller ej;
alla är överens om att det finns behov
av en inkomstförstärkning om cirka en
miljard. Då blir frågan, på vilket sätt
vi skall skaffa denna miljard. I dag råder
det, till skillnad från vad som var
fallet under remissdebatten, klarhet om
de olika politiska partiernas förslag,
eftersom dessa nu är redovisade.

Vad betyder då oppositionens förslag
ur inkomstfördelningssynpunkt, om man
tänker på stora och små inkomsttagare
och om man också tänker på barnfamiljerna?
Som ofta i sådana här sammanhang
uppstår en teknisk diskussion
om hur beräkningarna skall utföras. En
sådan diskussion började ju redan i går,
när folkpartiet ville bedöma de uppgifter
och siffror som vi från regcringshåll
har redovisat, och i dag kom -

138 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

mer folkpartiets egen redovisning i en
tabell i Dagens Nyheter.

För denna tabell väljer folkpartiet
premisser för sina beräkningar som för
att använda ett ganska milt ord måste
betraktas som politiskt godtyckliga.
Man kan börja med att konstatera att
omsättningsskattens och den höjda
bränsleskattens följdverkningar av folkpartiet
frankt anges till 6 procent av
prisnivån. Man skulle alltså utan vidare
höja prisnivån med 6 procent genom att
ta ut dessa skatter. Vidare säger folkpartiet
att man inte alls behöver bry sig
om minskningen av bostadssubventionerna.
Den berör bara en del grupper.
Låt oss stanna här ett slag.

Vad vet egentligen folkpartiet om den
framtida prisnivån med eller utan en
omsättningsskatt? Absolut ingenting.
Varför tar man då till 6 procent? Finns
det täckning för dessa 6 procent, om
man går till konsumentprisindex och tar
hänsyn till hur omsättningsskatten slår
på olika delar av konsumtionen? Visst
inte. Har folkpartiet då täckning för
sina uppgifter genom något slags prisstatistisk
undersökning, som visar olika
varors priskänslighet? Inte alls. Har
folkpartiet gjort någon utredning om
marginaler och vinstutsikter för olika
branscher med och utan omsättningsskatt?
Inte alls. Har folkpartiet gjort
någon undersökning beträffande konkurrensen
och möjligheterna för olika
grupper av företagare att inom marginalerna
bära omsättningsskatten? Inte
alls.

Denna uppgift om 6 procent är helt
godtycklig. Den är tilltagen för att passa
folkpartiet. Siffran är så där lagom
rund och så där lagom stor för att visa
att regeringens skatteförslag blir det
dyraste även i jämförelse med folkpartiets.

Och varför kommer bostadssubventionerna
bort? De berör bara en del
grupper, säger man, precis som om det
bara var enstaka personer här och där,
familjer här och var i landet, några

enstaka fall i största allmänhet. Det är
inte alls så det förhåller sig. Bostadspolitiken
och de generella subventionerna
berör ju det stora flertalet av
familjer som flyttat in i hus som är
byggda under 1940- och 1950-talen. Så
långt jag vet har snart halva svenska
folket flyttat in i nya lägenheter sedan
bostadsproduktionen i stor skala började
under kriget. Och det är ju inte
vilka grupper som helst. Det gäller ju
barnfamiljerna, de grupper som i dagens
samhälle liksom i gårdagens är
de hårdast drabbade.

Men det räcker inte med att folkpartiet
så där godtyckligt bara höjer omsättningsskattens
prisfördyrande verkan
med 6 procent och att man tagit bort
bostadssubventionerna från beräkningarna.
Dessutom har man i regeringsförslaget
utan vidare höjt folkpensionsavgiften
med en procent. Folkpensionsavgiften
skulle alltså enligt regeringsförslaget
från och med 1961 bli 5 procent.
Var har man fått det ifrån? Var någonstans
står detta i regeringens förslag?

Herr Henning Gustafsson menade att
han hade täckning för dessa uppgifter
genom att hänvisa till pensionsberedningen.
Har regeringen visat sig vara
bunden av pensionsberedningens förslag
i andra hänseenden när det gäller
folkpensionerna? Jag tänker till exempel
på den takt i vilken pensionerna
skall höjas. Har regeringen ansett sig
vara bunden av pensionsberedningens
förslag i vad gäller avvecklingen av de
kommunala bostadstilläggen? Nej. Men
hur kan då folkpartiet utan vidare säga
att socialdemokraternas förslag är, att
man skall ha 5 procents folkpensionsavgift
från och med 1961? Har det undgått
folkpartiet att regeringen dessutom
tillsatt en särskild utredning, som just
skall behandla problemet om folkpensionsavgiften
och skatten? År det inte
skäl att folkpartiet först avvaktar resultatet
av denna utredning, innan man
börjar tala om folkpensionsavgiftens
storlek 1961?

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

139

Här har vi ytterligare ett exempel
på det ogenerade sätt på vilket folkpartiet
umgås med den ekonomiska verkligheten.
Man tar vad som passar. Det passar
att ta 6 procent när det gäller prisnivån.
Det passar att ta bort de generella
subventionernas inverkan. Det passar
också att ta till ytterligare en procent
i folkpensionsavgift för att visa
att regeringens förslag blir det dyraste
för familjerna och för olika inkomsttagargrupper.
Jag trodde att folkpartiet
vid det här laget skulle vara varnat
för att använda statistiska uppgifter på
ett överdrivet sätt. Har man verkligen i
folkpartiet glömt upplysningen när det
gällde pensionsfrågan i dess helhet? Har
man redan glömt bort vad som sades
från 3-sidan rörande kostnaderna för
en pensionsreform. I annonser och på
stora plakat stod att läsa att löntagarna
skulle berövas 20 procent av sin inkomst.
Det är klokast att alltid hålla sig
till sanningen så långt det går. Försöker
man bevisa för mycket — och det gör
folkpartiet här -— riskerar man att gå
vilse. Det har folkpartiet gjort. Det har
kommit med uppgifter som helt och hållet
saknar täckning.

Jag skall nu i stället försöka att så
rättvist som möjligt klarlägga de olika
förslagens inverkan dels för familjer
med 12 000 respektive 50 000 kronors
inkomst och med två minderåriga barn,
dels för barnlösa familjer med nämnda
inkomster. Jag stöder mig därvid på
beräkningar som utförts inom finansdepartementet,
där man sökte lägga ned
all möjlig omsorg på att få beräkningarna
så riktiga som möjligt.

Enligt dessa beräkningar kostar högerns
förslag för tvåbarnsfamiljen med
12 000 kronors inkomst ungefär 7 procent
av dess för konsumtion disponibla
inkomst. För tvåbarnsfamiljen med
50 000 kronors inkomst blir motsvarande
procenttal 2,5. Den barnlösa familjen
med 12 000 kronors inkomst får
en belastning av 1,3 procent och den
med 50 000 kronors inkomst en belast -

Allmän varuskatt, m. m.

ning med 0,6 procent av den för konsumtion
disponibla inkomsten.

Det räcker kanske, ärade kammarledamöter,
om jag här helt sakligt konstaterar
att högern som vanligt är att lita
på. Som vanligt lägger partiet största
bördan på de lägre inkomsttagarna och
skärper bördan ytterligare för de familjer
som har barn att försörja, vare
sig de har små eller stora inkomster.

Folkpartiets och centerpartiets alternativa
förslag inverkar lika på barnresp.
icke barnfamiljer. Ser man på inkomstgrupperna
finner man att 12 000-kronorsfamiljen får ungefär samma belastning
enligt båda förslagen, under
det att 50 000-kronorsfamiljens belastning
blir väsentligt lägre enligt folkpartiets
förslag — 1,2 procent av den för
konsumtion disponibla inkomsten — än
enligt centerpartiets förslag — 2,9 procent.

Betygsättningen blir alltså: varken
folkpartiet eller centerpartiet har tagit
vara på möjligheten att vid utarbetandet
av sina förslag genomföra en fördelning
till de hårt trängda barnfamiljernas
förmån.

Hur ligger då regeringens och socialdemokraternas
förslag till i detta hänseende?
Barnfamiljer med 12 000 kronors
inkomst belastas med 155 kronor
eller 1,5 procent av den för konsumtion
disponibla inkomsten. Barnfamiljer med
50 000 kronors inkomst belastas med
860 kronor eller 2,7 procent av den för
konsumtion disponibla inkomsten. För
icke-barnfamiljerna blir den procentuella
belastningen i stort sett densamma
för de olika inkomstgrupperna, 2,3
procent för 12 000-kronorsfamiljen och
3 procent för 50 000-kronorsfamiljen.

Regeringens förslag är alltså familjevänligast
och medför dessutom relativa
justeringar till förmån för 12 000-kronorsfamiljen.
De högre inkomsttagarna
får betala mest, vare sig man räknar
i procent eller i kronor.

Herr talman! Jag finner det väsentligt
att de borgerliga, när de hade möj -

140 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

lighet att utarbeta alternativ till regeringens
skatteförslag, valde de utvägar
som inte medförde större lättnader för
barnfamiljerna. Här hade de borgerliga
partierna en chans att visa sin beredvillighet
att hjälpa just dessa familjer,
men de har inte tagit denna chans. Högern
redovisar det mest reaktionära
förslaget. Barnfamiljerna har all anledning
att övertänka herr Hjalmarsons
politik — även de som har inkomster
ända upp till 30 000—40 000 kronor.
Dessa familjer har ingenting att vinna
på högerns förslag, men de har allt att
förlora, vilket varje objektivt genomförd
jämförelse visar.

Det återstår också att säga några ord
om vilken realekonomisk effekt omsättningsskatten
kan tänkas få. Om någon
har den egendomliga uppfattningen,
att omsättningsskatten berövar folkhushållet
en eller en och halv miljard
kronor, har han fel. Men omsättningsskatten
ändrar inriktningen av den ekonomiska
aktiviteten i flera hänseenden.
Schematiskt uttryckt är den viktigaste
förändringen, att investeringarna främjas
och att konsumtionen, företrädesvis
den privata, hålls tillbaka. Är det inte
just detta medborgarna önskar och har
största nyttan av? Har vi egentligen någon
större glädje av att få ytterligare
en halv miljon personbilar, om inte
våra vägar och trafikleder genomgående
mycket snabbt förbättras? Har vi någon
anledning att i dagens läge bringa ned
bostadsbyggandet från 69 000 till 60 000
lägenheter per år, som det var för några
år sedan? Vill vi inskränka yrkesutbildningen
och beskära arbetsmarknadsmyndigheterna
möjligheterna att öka
tillgången på omskolnings- och vidareutbildningsplatser
?

Och här vill jag säga några ord till
herr Henning Gustafsson i Skellefteå.
Han var inne på arbetsmarknadspolitiken
och hävdade att det var egendomligt
att man under innevarande
budgetår anser sig behöva lägga ned
mera på arbetsmarknadspolitiken än

man har gjort under föregående budgetår.
Det är alldeles fel att säga på
detta sätt, herr Gustafsson. Som jag förklarade
redan under remissdebatten
kommer man, om man tar alla anslag
som använts för att främja sysselsättningen
— inte bara de anslag som faller
på femte huvudtiteln utan anslagen
inom alla huvudtitlar — och som varit
motiverade av sysselsättningsskäl, fram
till att vad som används för att stimulera
och vidmakthålla sysselsättningen
under innevarande budgetår är åtskilliga
hundratals miljoner mindre än under
föregående budgetår.

Från arbetsmarknadsmyndigheternas
sida anstränger man sig vidare i allra
högsta grad att bringa ned omfattningen
av beredskapsarbetena, som är av
den långvariga, dyrbara karaktär som
herr Henning Gustafsson nämnde, och
man inriktar sig på att så mycket som
möjligt få till stånd skogsvårdande åtgärder
och sätta i gång de billiga arbetena.
Men politiken är samtidigt den,
att just under december och januari
månader skall man skapa en ordentlig
sysselsättning för att utjämna säsongarbetslösheten
för stora grupper. Man
vill helt enkelt inte vara med om att
det under t. ex. januari månad skall
finnas 60 000—70 000 arbetslösa.

Den kritik som herr Gustafsson framför
slår alltså in öppna dörrar. Herr
Gustafsson har tydligen inte hunnit
följa med debatten och uppenbarligen
inte heller hört på, när jag senast redovisade
de siffror som finns på området.

Det är också klart att vi är angelägna
att företagsamheten skall få så goda villkor
som möjligt under 1960 och kunna
genomföra det mycket stora investeringsprogram
som man har framför sig
— ett investeringsprogram som innebär
att man kommer att sätta ytterligare
ett nytt rekord i fråga om utbyggnaden
av vår industri och vår produktionsapparat.

Vi vill förverkliga allt detta inom
vårt samhälle och vårt produktionsliv

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

141

som man i dag på statligt, kommunalt
och kooperativt men också på enskilt
håll är så angelägen om. Men vi kan
inte göra det samtidigt som den privata
konsumtionen ökar mycket kraftigt, ty
då räcker inte våra ekonomiska resurser
till. Det är bl. a. därför som omsättningsskatten
behövs. Med hjälp av denna
får vi till stånd en avvägning till
förmån för investeringarna, en avvägning
som ligger i alla inedborgargruppers
intresse. Låt mig i detta sammanhang
ett ögonblick stanna vid vissa
problem som gäller företagsamheten
och omsättningsskatten och de alternativ
som de borgerliga partierna redovisat! Inte

gagnas våra företag och våra företagare
av t. ex. ett genomförande av
högerns barnfientliga och familjeovänliga
politik. Vad skulle bli resultatet,
om man raserade det stöd åt barnfamiljerna
som vi långsamt men säkert byggt
upp — jag menar inte att det är tillräckligt
bra ännu, men vi är i alla fall
en bit på väg. Jo, resultatet skulle bli
att löntagarna vid sina förhandlingar i
stället försökte skaffa särskilda barntillägg
för dem som har de största försörjningsbördorna.
Sådana barntillägg
känner vi till från löneområdet sedan
tidigare — de har gällt för stats- och
kommunalanställda, och de finns i viss
utsträckning kvar inom några få privata
områden, exempelvis inom textilbranschen
och inom försäkringsväsendet.
Men kan företagarna tycka att det
är en rimlig lösning, att de som har
proportionsvis flera anställda med stor
försörjningsbörda skall betala mer än
andra? Självfallet inte! Detta bleve dock
resultatet, om man raserade den nuvarande
familjepolitiken, och det kan
verkligen inte ligga i företagsamhetens
intresse.

Och tänk på byggnadsföretagarna!
Dessa har givetvis allt intresse av att
byggnadsproduktionen upprätthålles,
som vi nu försöker göra. Men om man
starkt minskar det reella innehållet i

Allmän varuskatt, m. m.

vår sociala bostadspolitik, rycker man
också undan grunden för den stabila
efterfrågan som behövs för att ett långsiktigt
bostadsbyggande skall kunna
hållas i gång. Vi har för närvarande
kanske världens mest rationella och effektiva
byggande, och det är också billigt
i förhållande till våra krav på hög
standard och våra krav på höga byggnadsarbetarlöner.
Allt detta skulle ju
kunna omintetgöras, om de borgerliga
partierna mer eller mindre fick sina
förslag på bostadsområdet genomförda.
Det är inte heller något intresse för
företagarna på byggnadsverksamhetens
område och alla de företagare som är
beroende av byggnadsverksamheten.

På det sättet skulle man kunna gå
igenom område efter område. Man
skulle upptäcka samma förhållande när
det gäller utbyggandet av skolväsendet,
forskningen etc. Över hela linjen skulle
man finna, att företagsamheten har nytta
av att man bygger ut samhällets verksamhet.
Men härför fordras att samhället
får ökade inkomster.

Jag tror också att man på företagarhåll
— man behöver bara gå till Industriförbundets
olika yttranden — är
helt ense med regeringen om att omsättningsskatten
egentligen är det enda
realistiska och rimliga i nuvarande
läge, inte så att man anser, att regeringens
förslag i alla detaljer är det
förnuftigaste och riktigaste, ty företagarna
skulle nog helst ha sett, att man
belastar konsumtionen ännu hårdare.
Här belastas ju inte den enskilda konsumtionen
med mer än cirka två tredjedelar,
medan en tredjedel faller på företagsamheten.
Men i stort sett tror
jag att företagarna är eniga med regeringen
om att detta är den väg man
måste gå, om man skall kunna skaffa
sig en tillräcklig inkomstförstärkning.
Företagarna utdömer helt enkelt de alternativ
man lagt fram från de borgerligas
sida.

Jag tillhör dem som anser, att man
så långt möjligt skall anstränga sig för

142

Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

att söka sanningen i de ekonomiska
frågorna, ty det är i sista hand denna
sanning som i en demokrati övertygar
medborgarna om olika alternativs grad
av förnuft och rimlighet.

Sedan jag gått igenom de olika alternativen
har jag för min egen del kommit
fram till att omsättningsskatten
med den utformning den erhållit med
skattelättnad och höjning av barnbidraget
är mest skonsam för barnfamiljerna
i alla inkomstlagen och att den främjar
den produktion och den ekonomiska
aktivitet, som vi medborgare har störst
nytta av både nu och på längre sikt.
Vidare medför denna skatt minst olägenheter
för företagarna i deras viktiga
och angelägna arbete.

Det är därför jag vill yrka bifall till
vår reservation, som bevillningsutskottets
ordförande redan har talat för.

Herr GUSTAFSSON i Skellefteå (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Herr Kellgren lyssnade
kanske litet slarvigt, när jag talade om
arbetslöshetsfrågan. Jag talade nämligen
inte om den höjning som skulle ha
skett i år i jämförelse med i fjol, utan
jag sade, att vi blev en smula förvånade
under förhandlingarna när vi fick
höra, att regeringen räknar med väsentligt
höjda belopp för arbetslöshetens
bekämpande under budgetåret
1960/61.

För övrigt kritiserade jag inte arbetslöshetspolitiken,
utan jag ställde en del
frågor och sade, att det var önskvärt,
att riksdagen fick sådant material, att
den kunde föra en ordentlig debatt om
arbetslöshetspolitikens utformning. Jag
tycker nog det är bra, om det materialet
kommer från herr Kellgren, men
jag skulle faktiskt föredra, om det kom
från regeringen.

Beträffande debatten om tabellerna
förefaller det, som om vi skulle få fortsätta
den debatten ända till 1960 års
val, och därför vill jag föreslå herr

Kellgren, att vi överlämnar våra respektive
förslag till opartiska experter,
som gör upp en tabell, och sedan använder
både herr Kellgren och jag den.
Det är väl enda sättet att klara problemet.

Man kan t. ex. peka på bostadsfrågan
för att påvisa hur svårt det är att beräkna
kostnadsökningarna. Herr Kellgren
kritiserar oss för att vi inte räknar
med höjd bostadskostnad i våra
tabeller. Jag vill då fråga hur vi skall
räkna i det fallet. Fordrar herr Kellgren,
att vi skall göra som StockholmsTidningen,
som tar några årgångar då
den besparing vi föreslår slår som hårdast
och sedan lägger fram den siffran
men i ett sådant sammanhang, att folk
måste få den uppfattningen att kostnadsökningen
gäller hela liyresbeståndet?
Och hur skall vi jämföra vårt förslag
med regeringens, när vi inte känner
till regeringens förslag?

Herr Sträng sade i går, att vi gått
något för högt med prutningarna på
bostadsstödet. Men man fick den uppfattningen,
att även regeringen kommer
att avveckla en del subventioner.
Vi vet vad fru Nancy Eriksson och
herr Ericsson i Kinna tycker; de tycker
ungefär som vi. Men vi vet inte hur
regeringen tycker. Därför lämnar vi
tills vidare den frågan öppen. Det får
herr Kellgren finna sig i.

Herr KELLGREN (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är klart att man
kan överlämna alla dessa uppgifter beträffande
den belastning som olika förslag
medför till en expertgrupp. Men
man får ändå ha klart för sig, att man
måste ta med i varje fall sådana förslag
som avser bostadssubventionerna,
och man måste väl också ta hänsyn till
prishöjningen. Hur skall en expertgrupp
kunna säga om det blir 6 procent
eller 3 procent? Det kan jag egentligen
inte fatta, utan riktigheten kan ju
bara bevisas i efterhand. Då är det väl

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

143

inte heller så lätt att säga, att det varit
omsättningsskattens införande som
medfört den och den uppgången, utan
man måste väl i själva nuläget utgå från
vilken inverkan omsättningsskatten kan
få på konsumtionen som den nu ser
ut och fördelar sig på olika varor.

Jag är alltså inte helt övertygad om
att man i själva förutsättningarna för
en sådan expertgrupp kan komma till
enighet. Men det förefaller som om
folkpartiet inte här skulle vilja söka
sanningen utan att man lieli enkelt
bara vill höfta till på måfå.

När det gäller bostadssubventionerna
säger herr Gustafsson i Skellefteå, att
man inte vet vad regeringen kommer
att göra. Men vi måste väl hålla oss till
den verklighet i vilken vi lever. Vi vet
i dag vilka bostadssubventioner som
utgår och vad de betyder för olika familj
ekategorier. Vi vet också att de berör
800 000 personer enligt besparingsutredningens
egna uppgifter. Det är
inte några smågrupper utan en mycket
stor del av Sveriges folk.

Herr BOHMAN (h):

Herr talman! Åtskilliga talare har redan
berört den föreslagna varuskattens
inverkan på näringslivets investeringar.
Trots detta skall jag, herr talman, tillåta
mig några sammanfattande synpunkter
på detta ämne. Det är enligt min mening
desto mer motiverat, som denna
del av beskattningsförslaget är det minst
konsekventa och dessutom på lång sikt
det mest allvarliga med hänsyn till näringslivets
produktivitet och konkurrenskraft
och därmed för våra exportutsikter.

Jag vill gärna börja med att citera
några av finansministerns egna uttalanden
i omsättningsskattepropositionen.
Det gör jag desto hellre som dessa
uttalanden är både riktiga och förnuftiga.
I samband med att finansministern
diskuterar, hur en allmän varuskatt skall
utformas, avvisar han som bekant tanken
på att sätta in restriktiva åtgärder

Allmän varuskatt, m. m.

mot företagsamheten. Enligt finansministerns
mening är nämligen en »fortsatt
ökning av investeringsverksamheten
i näringslivet ytterst angelägen». Möjligheterna
att tillvarataga en snabb produktivitetsstegring
är enligt hans mening
avgörande för en fortsatt stegring
av levnadsstandarden och en fortsatt
progressiv politik. De nya marknadsbildningarna
ute i Europa och konvertibiliteten
ställer stora krav på vårt
näringslivs konkurrensförmåga. Men de
innebär samtidigt — säger herr Sträng
— »utomordentliga chanser», om de utnyttjas
rätt. Den ekonomiska politiken
måste därför, slutar finansministern,
utformas så, att utrymme skapas för
fortsatt ökning av investeringsverksamheten.

Ja, herr talman, det är så sant som det
är sagt. Det nyss citerade uttalandet
skulle lika gärna kunna vara hämtat ur
en skrivelse från en av våra centrala
näringsorganisationer, exempelvis från
Industriförbundet, som herr Kellgren
talade om för en stund sedan. Jag kan
givetvis helt ansluta mig till dessa synpunkter.
Efter herr Strängs deklaration
hade läsaren naturligtvis väntat sig att
varuskatten skulle ges en sådan konstruktion,
att den inte alls drabbade
produktiva investeringar. Men den optimistiska
läsarens förväntningar blev
som bekant inte infriade. Finansministern
drog inte själv den logiska konsekvensen
av sina egna teser utan fångade
in produktionen i både varuskatte- och
energiskattenäten.

Bevillningsutskottets ordförande sade
i sitt inlägg i går, att det inte var säkert
att företagen skulle kunna övervältra
skatten på konsumenterna. Detta hade
emellertid den fördelen, sade han, att
företagen bleve mer försiktiga vid sina
investeringar. De föreslagna skatterna
skulle därigenom få en dämpande effekt
på konjunkturen och även verka återhållande
på företagens benägenhet att
tillmötesgå eventuella krav på lönestegringar.

144

Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

Herr Ericssons i Kinna slutsats är naturligtvis
riktig. Men jag vill bara påvisa,
att den strider mot finansminsterns
uttalande om att investeringsverksamheten
i näringslivet framstår
som »ytterst angelägen».

Man frågar sig: Varför har man valt
den föreslagna konstruktionen? Motivet
kan inte rimligen ha varit det av
finansministern själv först anförda,
nämligen »att det inte är förenat med
några tekniska svårigheter att inordna
nu ifrågakommande varor under beskattningen».
Det är självfallet inget
argument för en beskattningsåtgärd. Nej,
det avgörande har naturligtvis varit att
varor, som används för byggnads- och
andra investeringsändamål, representerar
ett betydande skatteunderlag och att
statens stora behov av »inkomstförstärkning»
inte anses kunna tillgodoses
utan en väsentligt högre omsättningsskatt
än 4 procent, om investeringsvarorna
undantas. Det förefaller emellertid
som om man därvid skulle förbise,
att skatten på investeringsvaror — i den
mån den kan övervältras, vilket ju är
meningen — får en kumulativ effekt,
som leder till ytterligare prishöjningar
för flertalet. Omsättningsskattens totala
verkningar på den privata sektorn blir
alltså betydligt större än vad den nominella
procentsatsen anger. Prishöjningarna
blir med andra ord större än 4,2
procent. På en omväg når man alltså
på vissa områden genom skattens konstruktion
det resultat man ville undvika.

Det förtjänar också observeras, att
den sammanlagda effekten blir ännu
större, om den föreslagna energiskattehöjningen
går igenom. Det är alltså en
sanning med mycket stor modifikation
att påstå, att skatten inte träffar den
industriella förbrukningen av råvaror
och bränslen. Genom energiskatten
drabbas ju detta område delvis i ännu
högre grad än om endast varuskatt skulle
ha uttagits här.

Vid sina funderingar över den nya

skattens utformning uppställde finansministern
vissa villkor, nämligen —
bortsett från att skatten skulle ge god
avkastning och vara enkel till sin konstruktion
— att den inte skulle drabba
exporten, och att den skulle vara neutral
med hänsyn till produktions- och
konstruktionsstrukturen.

OEEC, som väl knappast kan misstänkas
för att ha något intresse av att
blanda sig i den svenska inrikespolitiska
debatten, har för några år sedan
gjort en expertutredning om indirekta
skatter. I denna konstateras, att om sådana
skatter skall kunna tillmötesgå
kravet på neutralitet i det avseende,
som jag nyss nämnde, får de inte drabba
råmaterial, energi och kapitalvaror.
Skatten får dessutom inte ha en kumulativ
effekt. De nu föreslagna skatterna
fyller intet av dessa krav.

Skatterna drabbar bränsle, som i
många industribranscher är att betrakta
som råmaterial. De drabbar också energien
och kapitalvarorna. Eftersom skatt
utgår på industriens och varudistributionens
fabriksbyggnader, lager- och
försäljningslokaler, maskiner och inventarier
över huvud samt transporter,
får skatten en direkt successivt stegrande
effekt, som träffar olika varuområden
på olika sätt. Skatterna drabbar
alltså — som Industriförbundet framhållit
i sin direkta skrivelse till bevillningsutskottet
— företagsamheten
slumpvis med varierande styrka vid olika
tidpunkter. De växlar efter investeringsbehovets
storlek och karaktär både
i skilda branscher och hos olika företag
i samma bransch. Behovet av investeringar
och möjligheterna att genomföra
sådana är nämligen inte lika inom
alla branscher och varuområden. På
vissa håll är det mera angeläget än på
andra att kompensera sig för exempelvis
ett högt löneläge genom ökad mekanisering.
De nya skatterna försvårar en
sådan anpassning och motverkar därmed
rationaliseringssträvandena inom
näringslivet. Skattebelastningen på in -

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28 145

dustriens investeringar har Industriförbundet
beräknat till uppemot 135
miljoner kronor om året för den egentliga
industrien i enbart varuskatt och
till 30 miljoner kronor för kraft-, gasoch
belysningsverk. Eftersom denna belastning
inte drabbar alla rättvist och
lika påverkas och förändras både konkurrensbetingelserna
och prisstrukturen.
Skatten är alltså långt ifrån neutral.

Inte heller det andra av herr Strängs
krav på en indirekt beskattning uppfylles,
nämligen att exporten inte skall
drabbas. I själva verket är konsekvenserna
just i detta avseende särskilt allvarliga,
eftersom den svenska industrien
för närvarande har all anledning
att rusta sig för de »utomordentliga
chanser», som enligt finansministerns
mening skulle föreligga, om de rätt
utnyttjas, på den europeiska marknaden.
Men de nya marknadsbildningarna
innebär inte bara chanser utan också
utomordentliga risker, om inte näringslivet
är berett att uppta kampen eller
måste föra den under sämre betingelser
än de utländska konkurrenterna.
Regeringen är säkert medveten om att
vårt kostnadsläge inte är ur alla synpunkter
helt tillfredsställande och att
det försprång, som vi hade under efterkrigstiden,
nu på många områden har
börjat inhämtas av våra konkurrentländer.

Även om exportutsikterna för tillfället
ter sig ljusa, borde det därför inte råda
några delade meningar om att våra möjligheter
att hävda oss på världsmarknaden
kommer att ställa stora krav på
anpassningsförmåga, kostnadssänkande
rationaliseringsåtgärder och alltså nya
investeringar. Det är säkert inte heller
obekant, att regeringarna i våra konkurrentländer
i dag är ännu mer beslutna
än tidigare att med alla till buds
stående medel hindra en inflationistisk
prisutveckling. Vi lär följaktligen inte
längre ha möjlighet att låta stigande löner
och kostnader slå igenom i de svenska
exportpriserna. Världsmarknadspri10
— Andra kammarens protokoll 1959.

Allmän varuskatt, m. m.

serna ligger fasta, och det är de som
avgör vår konkurrensförmåga.

Det är för övrigt inte bara då det
gäller exporten som de här föreslagna
— låt mig använda det rätta namnet ■—
»investeringsskatterna» försätter den
svenska industrien i ett sämre läge än
de utländska konkurrenterna. Även här
hemma, där svensk produktion möter
konkurrens av importvaror, ges den
svenska industrien sämre förutsättningar.
Varuskatt lägges visserligen både
på inom vårt land tillverkade varor
och på importerade, men de utländska
tillverkarna och distributörerna drabbas
— i motsats till de svenska — inte
av de nya skatterna.

Inom stora delar av den svenska
industrien pågår sedan några år tillbaka
en anpassning efter de nya marknadsförhållandena
i Europa. Betydande
investeringar har igångsatts eller förberetts.
Möjligheterna att ta i anspråk
medel från investeringsfonderna har
underlättat dessa strävanden och har
givetvis också varit ägnade att motverka
tendenser till sysselsättningssvårigheter.
Dessa investeringar, som planerats
sedan länge tillbaka efter vissa kalkylerade
kostnadsramar, drabbas av de nya
skatterna. Det kommer att bli dyrare
och svårare att fullfölja rationaliseringsarbetet.
Regeringens åtgärder vittnar
verkligen inte om någon planmässig
konjunkturpolitik.

I Industriförbundets framställning till
bevillningsutskottet lämnas några konkreta
siffror, som är värda att upprepas
här i kammaren. Förbundet uppger, att
varuskatten enbart för det nya ståloch
valsverket i Oxelösund skulle uppgå
till nära 5 miljoner kronor och att energiskatten
efter höjningen skulle belasta
grovplåten med uppemot 10 kronor per
ton. Eftersom prissättningen på grovplåt
är helt beroende av världsmarknadspriset,
skulle företaget självt vara
tvunget att bära inte bara de 5 miljoner
kronor, som varuskatten skulle kosta,
utan också de 3 miljoner kronor i

Nr 28

146 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

merkostnader, som föranleds av energiskatten.

Industriförbundet påminner också om
att Götaverkens beslutade nya investeringar
beräknas uppgå till 150 miljoner
kronor under åren 1959—1962 och Volvos
nya fabrik i Torslanda till 160 miljoner.

Jag kan härtill foga även det nyligen
offentliggjorda projektet på en väsentlig
utbyggnad av SAAB:s anläggningar samt
de planerade nya pappers- och massafabrikerna.

Alla dessa utbyggnader, som planerats
i första hand för att möjliggöra
ökad export och tillföra vårt land valutor,
blir alltså dyrare, och denna fördyring
kommer för lång tid framöver
att sätta sin prägel på priserna och att
försämra vårt konkurrensläge. Även om
vi efter några år skulle lyfta av skatterna,
hjälper inte detta. Skadan är redan
skedd. Företagen måste förränta
ett större anläggningskapital. Detta förhållande
utgör just en av de stora olägenheterna
med en »investeringsskatt»
av det här slaget.

De marginaler, som den svenska exportindustrien
i dagens konkurrensläge
tvingas räkna med, är sannerligen
inte sådana, att en mer än 4-procentig
skatt på investeringssidan är betydelselös.
I själva verket torde den samlade
effekten av varu- och energiskatten inte
oväsentligt överstiga förmånen av den
skattelättnad, som enligt statsmakternas
löfte skall komma till stånd fr. o. m.
1960 då den extra bolagsskatten slopas.
De nya skatterna är dessutom långt allvarligare
än bolagsskatten, eftersom de
drabbar även företag med låg eller
t. o. m. ingen räntabilitet.

Då det gäller energiskattens konsekvenser
för det svenska näringslivet och
dess konkurrenskraft vill jag, herr talman,
bara hänvisa till de exempel från
den svenska järnhanteringen, som herrar
Kollberg och Källenius lämnat i sin
motion nr 703. Visserligen kommer en -

ligt energiskatteförordningen även
framdeles liksom hittills reduktion av
skatten att kunna beviljas i vissa fall,
men exemplen är ändå belysande för
skattens skadeverkningar.

Till sist, herr talman, bara några ytterligare
synpunkter som belyser bristen
på konsekvens i de föreslagna beskattningsåtgärderna.

Vi har alla varit överens om att småföretagsamheten
är någonting som vi
bör slå vakt om. Vi har genom olika åtgärder
strävat efter att ge småföretagarna
möjlighet till rationalisering. Vi har
infört garantilån och lånegarantier, och
vi har över huvud taget försökt förbättra
småindustriens ställning. Vi har
varit medvetna om de svårigheter de
mindre företagen har på grund av bristande
kapitaltillgångar. Det var bl. a.
därför den tidigare investeringsavgiften
undantog investeringar på upp till
30 000 kronor. De nu aktuella »investeringsavgifterna»
är däremot generella.

Vi har också i vår jordbrukspolitik
strävat efter att åstadkomma bärkraftiga
jordbruk och större enheter, baserade
på en allt högre grad av mekanisering.
Vi har sökt främja jordbrukets
rationalisering och skapa nya, goda lånemöjligheter.
Nu framför man förslag
om beskattningsåtgärder som är ägnade
att försvåra och fördyra denna politik.

Herr talman! Jag vill sluta med att
på nytt apostrofera finansministerns
uttalande i propositionen, där han understryker
den betydelse som det svenska
näringslivets konkurrensförmåga
har för en fortsatt stegring av levnadsstandarden.
Jag vill också citera de socialdemokratiska
reservanterna i bevillningsutskottet,
när de hävdar att
strävandena i den hittillsvarande politiken
går ut på att möjliggöra hög produktivitet
inom näringslivet. Jag vill sedan
för egen del slå fast, att de nya
skatterna givits en utformning, som direkt
är ägnad att motverka just dessa
strävanden.

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

147

Herr SETTERBERG i Vilske-Kleva

(h):

Herr talman! Jag vill endast ta upp
några spörsmål omkring den allmänna
varuskatten. Om riksdagen beslutar införa
denna skatt, är vi inom detaljhandeln
och servicenäringarna ganska oroliga
för de olika påföljder och det arbete
som denna pålaga kommer att
medföra för oss, bland annat då det
gäller våra kostnader.

Man frågar sig med rätta: Hur blir
det med ersättningen för allt detta arbete?
Kan statsmakterna verkligen i
hur stor omfattning som helst lägga
bördor på en viss grupp i samhället
utan att vara villiga lämna denna gupp
ersättning. Tänk på alla olika uppgifter
som redan nu skall fullgöras, en del vid
anfordran, andra kontinuerligt, såsom
inbetalningar av sjuk- och olycksfallsavgifter,
källskatt och nästa år avgifterna
till ATP. Till detta skulle nu komma
uppbörden och redovisningen av en
allmän varuskatt.

Jag vill i rättvisans namn medge att
ingen, inte ens finansministern, har
förbjudit oss inom handeln och servicenäringarna
att beräkna dessa kostnader
som en omkostnad för rörelsen
och ta betalt för detta i varupriset eller
ersättning för tjänsten. Men hur blir
det då med redovisningen av kostnaderna
för varuskatten? Jo, dessa kommer
inte fram och man får inte reda på
vad uppbörden av skatten kostar samhället.
Och vad betyder detta för konsumenten?
Jo, det pris som skall betalas
inkluderar inte bara själva varuskatten
utan också omkostnaderna för indrivning
och redovisning av skatten.

Såväl från statens som konsumenternas
sida har man med all rätt frågat
sig vad varudistributionen i dag kostar
och vad som kan göras för att förbilliga
densamma. Mycket ofta har därvid
på ett oriktigt sätt detaljhandelns kostnader
framställts såsom för höga. Nu
är statsmakterna i färd med att »baka
in» ännu mer i dessa kostnader. Här i

Allmän varuskatt, m. m.

kammaren har nyligen höjts röster för
att vi måste förstärka pris- och kartellnämnden,
och såsom starkaste motivering
därför har just pekats på införandet
av den allmänna varuskatten.

Finansministern har tydligt sagt
ifrån, att eftersom varuskatten kommer
att utgöra en skatt på skatt bör handeln
uttaga eller ha rätt att uttaga 4,2 procent,
men han har inte nämnt ett ord
om att härtill kommer kostnaderna för
uppbörd och redovisning av skatten.

Alla andra skatteindrivare är med
rätta avlönade sådana. Låt också oss
som nu skall sköta denna uppbörd få
en skälig ersättning, så att vi inte behöver
belasta våra rörelser med en
ovidkommande omkostnad. Ett förslag
till en sådan ersättning har jag inlämnat
i motion under nr 689.

Vi inom detaljhandeln tillhör en servicenäring
och vi är inriktade på fri
tävlan olika företagsformer emellan
samt att göra vårt bästa för vårt företag
och för konsumenterna. Att begära
att vi skall tjäna två herrar kan ej vara
rimligt. Regeringen får finna andra vägar
att komma ur en finansiell kris. Avbetalnings-
och kredithandeln vill man
utan vidare beskatta retroaktivt. Nu
har genom reservationen framförts, att
dagen O skulle bli den dag riksdagen
fattar beslut om en allmän varuskatt,
men är detta rättvisande? Nej, dagen
skall helt enkelt vara identisk med dagen
för varuskattens ikraftträdande
och i så fall den 1 januari 1960.

Man har redan i propositionen talat
om straff och skönstaxeringar. Hur är
det med den lille företagaren? Kan denne
alltid följa med alla förordningar?
Hur kommer omedvetna fel att bedömas?
Som jag fattar det genom skönstaxeringar.
Vad kommer kontrollanterna
att ha för uppgifter? Jag skulle ha
velat se dem såsom konsulenter ute i
handeln för att tillrättalägga alla spörsmål
som onekligen kommer att uppstå.
Medvetna felaktigheter försvaras under
inga förhållanden av oss. Här bör gälla

148 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

vad lagen kallar »god köpmannased».
Låt den ordalydelsen vara normgivande
från första stund.

Herr talman! Detta är bara några
synpunkter från detaljhandelns och
servicenäringarnas sida att tänka på
för dem, som i den kommande voteringen
avser att rösta för den socialdemokratiska
reservationen.

Låt oss i stället sträva efter ett företagsvänligt
klimat, tänk på att stora
som små företag också behöver all arbetskraft
för att fullgöra sin uppgift i
samhället såsom förmedlare av varor
och tjänster, inte som skatteindrivare.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep):

Herr talman! Till den litteratur som
förekommer i höstens rika bokflod torde
man även få räkna in en volym som
har finansminister Gunnar Sträng till
författare.

Den nätta volymen på cirka 400 sidor
har försetts med ett titelblad, som i all
enkelhet anmäler, att det här är en utgåva
till svenska folket med bud om en
allmän varuskatt. Innehållet i volymen
är dock inte fullt lika anspråkslöst
som titelbladet ger intryck av. Familjen
Sverige får ett nytt ok att bära och
en ny djungel av hotande lagparagrafer.

Med hänsyn till det mottagandet som
Strängs volym fått, så skulle det kanske
inte vara oriktigt att även ge den en
underrubrik, som jag skulle vilja föreslå
heta: »Den älskade och den försmådde.
» Jag vet visserligen inte hur
många det kan vara utanför regeringens
egen krets som tillhör älskarna,
men däremot har jag en alldeles bestämd
uppfattning om att den övervägande
delen av svenska folket inte hyser
några ömmare känslor för föremålet.
Jag tror snarare att av höstens bokflod
torde Strängs volym vara den
minst populära, den minst lästa, men
paradoxalt nog den mest kända.

Alt finansministern nu har det skralt

i sin kassakista kommer ju inte alldeles
överraskande, eftersom han redan i januari
månad kunde varsko riksdagen
om att det skulle bli en budgetkris mot
slutet av året, och nu står vi där med
ett budgetgap på minst 1 miljard kronor
på driftbudgeten, som finansministern
föreslår skall täckas genom en
omsättningsskatt.

Denna klarsignal i januari månad
om den statsfinansiella utvecklingen
var ju att uppfatta som en vink till riksdagspartierna
att här håller vi på att
leva över våra tillgångar och här gäller
det nu att ta sig samman och se om
man kan göra besparingar på statens
utgifter. Vi från centerpartiets sida bemödade
oss om att gå besparingarnas
väg för att minska det eljest ofrånkomliga
kravet på skattehöjningar.

Våra besparingsförslag från vårriksdagen
är också väl kända för denna
kammare. Genom att minska statens utgifter
på områden, där vi ansåg att besparingar
var möjliga utan att rasera
def sociala och samhälleliga välståndet
i landet, lyckades vi också komma
upp till en besparingsvinst på cirka
300 miljoner kronor. Det är också anledning
lägga märke till ett utgiftsbeslut,
som vi i centerpartiet icke varit
med om här i riksdagen, nämligen den
obligatoriska tilläggspensionen, som
torde kosta staten cirka 225 miljoner
kronor för nästa budgetår. Det innebär
att det belopp på 1 miljard kronor, som
finansministern nu redovisar som underskott
på driftbudgeten, skulle ha varit
väsentligt mindre om centerpartiets
besparingsförslag hade beaktats.

Om riksdagen i stället hade följt centerpartiets
besparingsförslag så skulle
vi inte bara haft en bättre bugetsituation
i dag utan vi skulle också ha tagit
ett första steg på besparingarnas väg,
som jag menar att vi förr eller senare
måste slå in på. Det skulle lätta skattetrycket
och låta människorna behålla
en större del av de stigande inkomsterna.
Visserligen fick vi i centerpartiet

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28 149

åtskilligt med kritik från övriga partier
för att vårt besparingsförslag bland annat
gick ut över försvaret med ca 60
miljoner kronor, men svenska folket
tyckte inte, att det var något fel att
minska på de höga försvarskostnaderna
och ändock hålla ett effektivt försvar.
Den linje som centerpartiet företrädde
omfattas om möjligt av ännu flera i dag.

I det avtal, som det svenska jordbruket
träffat med statsmakterna, ingår
som en viktig del i överenskommelsen,
att jordbruket skall få ta ut de priser
på produkterna som är marknadsmässigt
möjliga. Låt oss då anta att priset
på mjölk och fläsk m. fl. produkter är
framme vid gränsen för det som är
marknadsmässigt möjligt. Vad blir då
den omedelbara följden av en omsättningsskatt
på livsmedel? Jo, förutsatt
att vi redan står vid den gränsen, så
blir ju följden den, att konsumtionen
trängs tillbaka motsvarande den höjning
av prisnivån som omsättningsskatten
åstadkommer.

Enligt mitt sätt att se har staten därmed
försvårat den fulla tillämpningen
av ett avtal, som statsmakterna i ett tidigare
skede undertecknat med jordbruket.
Jordbruket måste därför, om
omsättningsskatten går igenom, kräva
kompensation för såväl det minskade
avsättningsutrymmet som de av omsättningskatten
föranledda stegrade produktionskostnaderna.

I eu följdproposition till omsättningsskatten
föreslår finansministern även
en höjning av energiskatten, innebärande
bland annat en höjning av bensinpriset
med 5 öre per liter. Bevillningsutskottet
har ju i denna del avstyrkt
propositionsförslaget. Men man
kan likväl inte uraktlåta att uttala sin
förvåning över finansministerns sätt
att gång efter annan mjölka bilismen.
I fråga om bensinen nöjer sig inte finansministern
med 4 procent utan här
innebär den föreslagna skattesatsen 2
öre mer än vad som skulle ha blivit fallet
om bensinen tagits med i den all -

Allmän varuskatt, m. m.

männa varuskatten. För nyttotrafiken
betyder en dylik höjning en fördyring
med 2 procent, vilket givetvis måste
ge utslag i prisnivån.

En sådan skattehöjning skulle medföra
en orättvis kostnadsförskjutning
framför allt i Norrland med dess stora
avstånd. Särskilt människorna i glesbygderna
och dess näringsliv skulle
drabbas hårt. Det är ju nämligen så,
att i Norrland med de långa avstånden
och de sämre kommunikationerna har
ju bilen blivit en oumbärlig och trivselskapande
faktor av större betydelse än
i landet i övrigt. Jag befarar, att den
norrländska landsbygden skulle ha varit
ännu mer öde och tom i dag, om vi inte
hade haft hjälp av bilismens snabba
frammarsch. Därför är varje ny pålaga
för bilismen en betydligt känsligare
och allvarligare sak för Norrland.
Redan nu har vi att betala ett högre
bensinpris och högre försäkringsavgifter
än landet i övrigt. Kommer nu
denna höjning av bensinpriset med 5
öre per liter att gå igenom, så får detta
eu förhållandevis hårdare verkan i
Norrrland, där vi är rika på mil och har
långa avstånd.

Eftersom bensinpriset ingår i det
statliga beskattningsområdet så borde
också utjämningskravet gälla här, lika
väl som för den statliga skattepolitiken
i övrigt. Det finns nämligen, herr talman,
ingen rättvisa i att Norrland skall
betala detta högre bensinpris. Jag skulle
vilja ställa frågan till finansministern,
trots att han inte är här i kammaren
nu, huruvida det inte vore anledning
att ompröva hela frågan om den
statliga beskattningen av bensinen i
Norrland.

Här kan man alltså punkt för punkt
konstatera, hur hårt och orättvist en omsättningsskatt
drabbar enskilda människor
och vilka konsekvenser den
kommer att få för näringslivet, handel,
hantverk, jordbruk och småindustri.
Det är också skälet till att vi i centerpartiet
säger nej och åter nej till en

150 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

omsättningsskatt. Risken är dessutom
överhängande att blir omsättningsskatten
en gång införd, så får vi också behålla
den under hela den tid som den
nuvarande regimen består.

Centerpartiet har därför föreslagit
andra vägar att gå fram efter när det
gäller att täcka budgetgapet. Vårt förslag
utgör en kombination av besparingar
och inkomstförstärkningar.

Jag vill gärna medge, att även vårt
förslag har inslag av höjda skatter. Det
kan inte undvikas, om vi skall komma
till rätta med den statsfinansiella krisen.
Men det finns dock en väsentlig
skillnad mellan vårt förslag och regeringens,
nämligen att våra skattehöjningar
blir mindre kännbara. Dessutom
är de tidsbestämda till två år, under
det att en omsättningsskatt förmodligen
är att räkna med som en permanent
beskattning och även blir ett alldeles
för lättmanövrerat organ i en regerings
hand, som har intresse för nya
bidrag och höjda skatter.

Med detta, herr talman, ber jag få biträda
det yrkande, som tidigare framställts
av herr Vigelsbo.

Herr förste vice talmannen övertog nu
förhandlingarnas ledning.

Herr NORDGREN (h):

Herr talman! En av förutsättningarna,
ja kanske den viktigaste, för att vi
över huvud taget skall kunna betala
våra skatter till stat och kommun, för
att vi skall kunna behålla den standard
vi vant oss vid och för att vi skall
kunna gå en fortsatt gynnsam utveckling
till mötes är att vårt näringsliv
kan fortsätta att utvecklas och kan
konkurrera såväl på den inhemska som
den utländska marknaden. Riktigheten
i det påståendet har vid många tillfällen
bekräftats från den här talarstolen
såväl av regeringens ledamöter som
andra representanter och allra senast
av herr Kellgren.

Men vad har skett? Trots att vårt

utgångsläge efter kriget var bättre än
något annat lands i Europa — möjligen
Schweiz undantaget — har vår
produktion inte tillnärmelsevis ökat i
samma takt som t. ex. i England och
Västtyskland. Det är sant att vi tack
vare framsynta företagsledare, skickliga
tekniker och duktiga arbetare, kort
sagt genom vår kvalitetsproduktion,
har ett betydande försprång och god
konkurrenskraft. Men det är en farlig
illusion att tro, att vårt försprång skulle
vara så stort, att vårt näringsliv tål vilka
påfrestningar som helst. Vi har under
de senare åren tyvärr måste konstatera
vissa avsättningssvårigheter,
viss stagnation. Anledningarna härtill
synes vara att vi har satt in för litet
pengar i näringslivet på grund av för
tunga bördor på företagsamheten, för
hårda kreditrestriktioner. Till detta
kommer kostnaden för den redan beslutade
arbetstidsförkortningen, avgifterna
till den allmänna tjänstepensionen
och så nu det förslag som i dag ligger
på bordet, införandet av allmän varuskatt,
ett förslag som för övrigt bekräftar
att skattepolitikens inkomstutjämnande
möjligheter nu är slut och att
statens inkomstförstärkningar måste
täckas med nya skatter, som drabbar de
små inkomsttagarna minst lika hårt
som andra. Vad som mot bakgrund av
Tad jag redan tidigare har sagt kan bli
än farligare är alla de följdverkningar
av7 denna skatt som gör det ännu svårare
för det svenska näringslivet och
företagsamheten att kunna konkurrera
och hävda sig såväl här hemma som på
världsmarknaden och inom sjustatsgruppens
frihandelsområde. Det vore
enligt min mening snarare angeläget
att söka skapa lättnader för såväl stora
som små företag för att de skall kunna
klara de påfrestningar och omställningar
en vidgad marknad kommer att
föra med sig.

Jag skall inte trötta kammaren ytterligare
med att fortsätta detta allmänna
resonemang om omsättningsskatten —

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28 151

det har tillräckligt tydligt belysts här
tidigare — men jag kan inte underlåta
att underrätta kammarens ledamöter
om att Sveriges hantverks- och småindustriorganisation
anordnade en konferens
här i Stockholm för några veckor
sedan med anledning av denna proposition.
Där deltog representanter för
465 lokalföreningar och 38 kollektivanslutna
yrkesförbund och branschföreningar,
sammanlagt företrädande cirka
50 000 företagare inom hantverket
och småindustrien, 50 000 företagare
som enligt förslaget skulle bli oavlönade
uppbördsmän i detta nya skattesystem.
Det förtjänar också att påpekas,
att Sveriges hantverks- och småindustriorganisation
är en politiskt neutral
organisation och att bland dess medlemmar
samtliga parlamentariska meningsriktningar
är representerade.

Vid denna konferens gjordes ett enhälligt
uttalande mot införandet av en
allmän omsättningsskatt. Anledningen
härtill sammanfaller helt med de synpunkter
herr Hjalmarson och herr Nilsson
i Svalöv m. fl. tydligt framhållit
under gårdagens debatt. Vid den detaljgranskning
av förslaget som sedan
vidtogs vid konferensen påvisades vidare
från ett flertal yrkesförbund vilka
stora svårigheter, orättvisor, kostnader,
merarbete och sist — men kanske
inte minst viktigt — sysselsättningssvårigheter
förslaget innebär.

En del av de punkter som därvid
framkom har redan berörts här, såsom
tidpunkten för lagens ikraftträdande,
retroaktiviteten i förslaget, beskattningen
av investeringsvaror, beskattningen
av byggnadsvaror, beskattningen
av fiskebåtar, ersättningen för allt
det arbete och ansvar företagarna ålägges
o. s. v. Dessa saker har redan tydligt
nog påtalats från denna talarstol,
men däremot ber jag, herr talman, att
få dröja ett par minuter vid ett par
andra saker.

Flera av de berörda yrkesförbunden
tillverkar och säljer redan punktbe -

Allmän varuskatt, m. m.

skattade varor. Detta gäller t. ex. körsnärer,
konditorer, glasstillverkare
samt guld- och silversmeder. Alldeles
speciellt anmärkningsvärt fann guldsmedsförbundet
det vara, att denna
bransch, som redan är belastad med
en 20-procentig försäljningsskatt plus
det invecklade bokförings-, stämplingsoch
redovisningsförfarandet till kungl.
mynt och justeringsverket, ytterligare
skulle belastas med nya skatt- och bokföringssystem.

Det sägs i propositionen, att skatten
inte bör tillåtas få en snedvridande effekt
på nuvarande konkurrensförhållanden.
Den utformning som 13 § erhålllit
i förslaget innebär emellertid efter
vad jag kan förstå just ett snedvridande
i konkurrensförhållandena, ett hot
mot flera av våra yrken och sysselsättningsmöjligheterna
i desamma. Genom
denna paragraf fritas nämligen s. k.
fritidsföretagare och på hantverksspråk
uttryckt »bönhasar», samt företagare
utan fast driftställe från skattskyldighet.
Jag ber att få ta ett par
exempel.

Om jag reparerar min bil på en bilverkstad
som har kollektivanställd personal
betalar jag självfallet omsättningsskatt
enligt förslaget. Ber jag däremot
en s. k. »garagejobbare» göra reparationen
behöver jag inte betala någon
omsättningsskatt. Skulle någon till
äventyrs sy en kostym hos undertecknad
måste vederbörande betala omsättningsskatt,
men syr han kostymen
hos en »bönhas» eller om en av mina
anställda syr den på fritid åt samma
person föreligger icke någon skattskyldighet.

Ja, många liknande fall skulle kunna
dras fram, och frågan får ytterligare
aktualitet genom det förhållandet, att
man under senare år har kunnat konstatera
en stark ökning av antalet personer
som driver sådana fritidsföretag.
Den förkortade arbetstiden har medfört
tydliga tendenser i den riktningen. Det
kan väl inte vara vare sig regeringens,

152 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

de fackliga organisationernas eller
LO:s mening att fritiden skall användas
på det viset, och det är förvisso
heller inte företagarnas och arbetsgivarnas
mening. Det kan väl heller inte
vara regeringens mening att i skydd
av 13 § i det framlagda förslaget premiera
dessa fritidsföretagare, »bönhasar»
och tillfälliga försäljare på de lojala
skattskyldiga företagarnas, yrkesutövarnas
och arbetarnas bekostnad.

Herr talman! Hantverket och den
mindre industrien kan inte acceptera
ett förslag, som på detta sätt ytterligare
förminskar vår konkurrenskraft
och möjligheterna till full sysselsättning.
Vi måste i stället liksom t. ex. i
USA skapa ökade förutsättningar för
företagens och näringslivets konkurrenskraft
och på det sättet söka lägga
grunden för ett fastare penningvärde,
ökade inkomster för alla och därmed
följande skattelättnader.

Med stöd av vad jag här anfört ber
jag, herr talman, att få instämma i det
yrkande, som herr Nilsson i Svalöv redan
har gjort, d. v. s. bifall till utskottsmajoritetens
förslag i punkt A och i
händelse av att riksdagen trots allt bifaller
omsättningsskattens genomförande
bifall till de ändringsförslag,
som framställts bl. a. av herr Nilsson
i Svalöv och herr Magnusson i Borås.

Herr CHRISTENSON i Malmö (fp):

Herr talman! »Ett genomförande av
den allmänna varuskatten och regeringens
därtill anknutna skatteförslag
i övrigt kommer att innebära en viss
förskjutning av relationen mellan den
direkta och den indirekta beskattningen»
— så heter det i den socialdemokratiska
reservationen.

När energiskatten infördes 1957 och
punktskatten 1958, betraktades dessa
nya skatter som ett slags ersättning för
allmän omsättningsskatt. Det är väl
oklart, om dessa två skatter i sin helhet
har redovisats i de gjorda beräk -

ningarna av den indirekta beskattningen.
En verklig utjämning skulle det ha
varit om man hade sänkt den direkta beskattningen,
men det är en utopi i dagens
läge på grund av den statsfinansiella
krisen.

Det är en olycklig tidpunkt att nu höja
det allmänna skattetrycket i vårt land
när vi står på tröskeln till sjustatsmarknadens
verksamhet. I andra länder
bland de »yttre sju» har vissa skattelättnader
gjorts — bl. a. har Danmark ett
betydande budgetöverskott och kommer
att sänka sina skatter.

Debatten i denna kammare har varit
tillräckligt lång och jag skall inte uppehålla
mig vid detaljer. Men på ett par
punkter måste jag opponera mig. Det
gäller skatten på tidskrifter och böcker
samt diverse punktskatter. I den
socialdemokratiska reservationen begär
man en utredning beträffande tryckalster.
Detta är enligt min mening en
undanflykt. Gränsdragningssvårigheterna
är mycket besvärliga, och ett rent
avslag på regeringens proposition hade
varit konsekvent i likhet med reservanternas
inställning till skatten på fiskebåtar.

Herr Sundström uttalade i radion häromdagen,
att det inte betyder så mycket
om läsaren får betala 80 öre i skatt
på en bok som kostar 20 kronor. Jag
vill i all stillhet erinra om att man i
vida kretsar, bland annat genom radions
och televisionens utveckling, är
på flykt från böckernas värld. Denna
flykt får ytterligare luft under vingarna
om en opsykologisk omsättningsskatt införes.
Det är, om jag skall gå rakt på
sak, en kulturskymning att beskatta
tidskrifter och böcker. Ja, till och med
korrespondensundervisningsbreven har
man tänkt beskatta.

I centerpartiets reservation föreslås
att gällande skattesatser på choklad,
konfityrer, kex, tandkräm och ett flertal
kemisk-tekniska produkter höjs med
25 procent av nuvarande skatt. När det
gäller heminredningsartiklar såsom mat -

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

153

tor och hantverksartiklar samt guld och
ädla metaller, som någon nyligen talade
om, och grammofoner med musikskivor
ökas försäljningsskatten från nuvarande
20 till 30 procent.

I fråga om choklad, konfityrer och
kex, som tillverkas av jordbrukets råvaror,
skulle enligt regeringens förslag
en omsättningsskatt på 4 procent bli 75
procent beskattning på konsumenterna.
Centerpartiets förslag är högre, d. v. s.
81 procent på butikspriserna. Dylika
skattehöjningar kommer att leda till
konsumtionsminskning och lägre skatteintäkter.
Så blev det 1950, när regering
och riksdag höjde skatten på dessa varor
med 10 procent.

Centerpartiets förslag kommer enligt
chokladfabrikanternas beräkning att innebära
minskade sockerinköp med ungefär
12 procent. Även inom detaljhandeln
är man ganska kritiskt inställd mot
centerpartiförslagen. Jag har rätt god
kontakt med köpenskapens olika branscher,
och dessa näringsidkare anser att
de nuvarande punktskatterna på berörda
varor är alltför höga. Centerpartiets
förslag rimmar dåligt med småföretagarnas
intressen, men framför allt är
denna toppbeskattning orättvis.

Till sist en stilla reflexion apropå
punktskatterna. Regeringen vill ha
punktskatt på bensin med 5 öre och
centerpartiet på vissa svenska livsmedel.
Men båda parterna har tydligen
glömt bort en verklig lyxvara, nämligen
rysk kaviar.

De protester som inkommit från löntagare
och från affärsfolk, pensionärer
och hyresgäster vittnar om att omsättningsskatten
är ytterst impopulär. Socialdemokratiska
ledamöter vandrar
mot rött stoppljus, om de följer regeringen.
Men detta kan även bli en trafikfälla
för herr Hagberg — en olyckshändelse
med dödlig utgång.

Det sägs ofta att riksdagsledamöterna
röstar hur de vill utan att bry sig om
väljarna. Man hör sådana tongångar när

Allmän varuskatt, m. m.

det gäller stora politiska avgöranden.
I dessa dagar, då omsättningsskatten
bringas på tal, menar mannen på gatan:
»Kan vi finna oss i att riksdagsledamöterna
beslutar i en fråga som inte
diskuterats under val?»

Omsättningsskatten berör alla men
främst barnfamiljerna. Vad får en normal
familj på 4 personer betala i indirekta
skatter? Det har gjorts en beräkning
med en löntagare som har
15 000 kronor i inkomst. Han har bil
och han köper måttligt med njutningsmedel,
spelar på statliga lotterier och
tippar. Varuskatt får han redan nu betala
för margarin, choklad, socker,
tandkräm o. s. v. För sin livsföring får
han betala indirekta skatter på mellan
1 700 och 1 800 kronor om året för
sin familj. En 4-procentig omsättningsskatt
ökar hans tributer till staten med
400—500 kronor.

I detta sammanhang bör man även
peka på att 15 000 kronor-mannens direkta
skatter uppgår till 3 740 kronor.
Hans skatter till det allmänna kommer
således att uppgå till cirka 6 000 kronor
per år. Han får med andra ord arbeta
mer än en tredjedel av året för det allmänna.

»Det är synd om människan», sade
redan Strindberg, men det tycker tydligen
inte herr Sträng, som vill öka skattetrycket
med totalt 1,6 miljarder kronor.
Man hämmar arbetsintresset och
skapar olust i landet. Staten får inte gå
för hårt fram om det skall löna sig att
arbeta. Den tillspetsade situationen är
en konsekvens av att statsutgifterna tredubblats
på ett årtionde. I andra länder
sätter de politiskt ledande in alla sina
krafter på att hålla utgiftspolitiken i
styr. Att regeringen misslyckats i detta
hänseende beror väl närmast på att vi
mer och mer är på glid mot det statsdirigerade
samhället. Nya statsorgan
skapas, byråkratien växer, papperskvarnen
belastar alltmer samhällsfunktionerna,
nya höga statstjänster inrättas, statsbolagen
och de affärsdrivande verken

154 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

ställer allt större krav på statsmakterna
och skattebetalarna.

En sak är dock klar. Många växlar har
ställts ut under den senaste tiden, och
de förfaller nu till betalning. Svenska
folket, inte herr Sträng, får lösa in växlarna
med nya skatter.

Herr LARSSON i Hedenäset (ep):

Herr talman! Även om det är uppenbart
att den fråga som nu behandlas
kommit att få en storpolitisk prägel,
må ändock något utrymme ges åt mera
lokalt präglade synpunkter och bedömningar.
Om det är tillbörligt eller ej vet
jag inte; jag kommer i varje fall att ta
mig den friheten.

Efter det att propositionen om allmän
varuskatt avlämnats tillät jag mig
att i en enkel fråga till finansministern
ifrågasätta, om statsrådet hade observerat
den föreslagna skattens negativa
verkningar i Norrland och vad som i så
fall övervägdes för att neutralisera dessa
skadeverkningar. Jag hade hoppats
att statsrådet senast i samband med
denna debatt skulle besvara min fråga.
Då så icke skett, tillåter jag mig att
här upprepa densamma och även anföra
en kort motivering.

Den framställda frågan löd: »Har statsrådet
observerat att de högre levnadsoch
produktionskostnader •— betingade
av hårt klimat och stora avstånd — som
råder i landets nordliga delar ytterligare
accentueras om en allmän varuskatt
genomföres, och vilka åtgärder
överväger i så fall regeringen för neutraliserande
av dessa skadeverkningar?»

Den föreslagna varuskatten skall icke
blott uppbäras i detaljhandelsledet utan
även utgå i procent av detaljhandelspriset,
vilket pris dock varierar rätt mycket
på olika förnödenheter i olika delar
av landet. Som regel blir det högre ju
längre norr ut från landets centrala delar
man kommer. Detta gör även att varuskatten
i motsvarande utsträckning
blir högre per varuenhet.

Jag har givetvis inte tillgång till den
utredningsapparat, som gör det möjligt
att få en fullständig belysning av den
aktuella effektens storleksordning. De
stickprovsundersökningar jag gjort säger
dock att det här ingalunda är fråga
om bagateller. Låt mig som exempel
nämna att när genomsnittsnorrbottningen
köper en säck cement eller en låda
tretumsspik, så blir en fyraprocentig
varuskatt ett belopp, som ungefär svarar
mot fem procent på respektive varors
priser i vad som allmänt betraktas
som landets centrala delar. Långa avstånd
och hårt klimat konstituerar ett
högre prisläge. En varuskatt i förhållande
till detaljhandelspriset blir då
inte bara en skatt på konsumtion utan
även en skatt på långa avstånd och hårt
klimat.

Det är, herr talman, en viktig samhällelig
uppgift att trygga folkförsörjningen
längst i norr. Problematiken domineras
redan nu av de högre levnadsoch
produktionskostnader som företagsamheten
måste räkna med där. Dessa
svårigheter kommer att ytterligare
accentueras genom den föreslagna varuskattens
införande. Detta faktum gör
att jag icke kan ge min anslutning till
förslaget om införande av den allmänna
varuskatten.

Herr RYDÉN (fp):

Herr talman! Om man ser rent sakligt-tekniskt
på omsättningsskattefrågan,
så är väl de flesta av oss ganska ense
om att tiden borde vara mogen för att
söka finna den lämpligaste avvägningen
mellan direkt och indirekt beskattning.
Och avgörande för vårt ställningstagande
bör vara vilken kombination av dessa
skafteformer som är gynnsammast ur
olika synpunkter: sparandet, arbetsviljan
och produktionsfrämjandet o. s. v.
Härtill måste även läggas olika aspekter
på vad som kan vara bäst ur konjunkturpolitisk
synvinkel och möjligheten att
nå den klokaste inkomstfördelningen.

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28 155

Vidare betyder det givetvis mycket att
kombinationen av direkt och indirekt
beskattning utformas så att man förhindrar
skatteflykt och uppnår effektivitet
när det gäller uppbörden. Det förslag
till allmän omsättningsskatt som
regeringen framlagt är en ganska godtycklig
påbyggnad av våra skatter. Visserligen
har regeringen låtit utreda den
indirekta beskattningen, men den har
underlåtit att samtidigt söka få fram en
allsidig belysning av hela vårt skattesystem.
En utredning härom har man
rätt att efterlysa.

Att regeringens förslag till allmän
omsättningsskatt mötts av så starkt
motstånd, anser jag bero dels på att vi
ju faktiskt kan balansera budgeten på
annat sätt, dels på att förslaget i vissa
avseenden är bristfälligt och medför
direkta skadeverkningar näringspolitiskt
sett. Det finns nämligen mycket
att anmärka på i regeringsförslaget, något
som bl. a. herr Kollberg klart och
otvetydigt visade i sitt anförande i går.
Många andra talare har sedan redovisat
detta. Men jag ber att ytterligare få
belysa några särskilt svaga punkter i
förslaget. Låt mig då börja med beskattningen
av investeringsvaror, som
jag anser särskilt olycklig i flera avseenden.

Finansministern medger i propositionen
att omsättningsskatten kommer
att verka fördyrande på bostadsbyggandet
och på produktionen över huvud
taget. Samtidigt försöker han emellertid
mildra detta omdöme genom att
säga att skatten inte avses utgå på exportvaror
men väl på importvaror. Då
försämras inte konkurrensläget. Men
detta är väl alldeles för enkelt resonerat.
Våra exportvaror blir otvivelaktigt
dyrare i framställning sedan omsättningsskatten
införts. Dels måste exportindustrien
betala omsättningsskatt på
sina investeringar, alltså maskiner, inventarier,
byggnader otc., dels förutsätter
jag att vi kommer att få en av omsättningsskatten
orsakad löneökning.

Allmän varuskatt, m. m.

Denna löneökning kommer naturligtvis
också att drabba exportindustrien. Vidare
kommer ju exportindustrien att
drabbas hårt av energiskatten.

Försiktigt räknat kan man utgå från
att exportvarorna höjs med 4 procent.
Många anger t. o. m. en högre siffra,
men jag skall använda mig av denna
försiktiga. Den 1 juli 1960 skall tullarna
sänkas inom sjustatsområdet med
20 procent. Många anser detta vara en
god chans för svensk export att ytterligare
hävda sig. Det är en stor tullsänkning,
därom är man ense.

Vad innebär då denna tullsänkning?
Om vi kalkylerar med att flertalet länder
inom sjustatsområdet har tjugoprocentiga
skyddstullar f. n. — det är ganska
vanligt — så innebär en sänkning
med 20 procent att våra exportvaror
kan komma in i dessa länder till exakt
4 procent lägre pris än för närvarande.
Detta är otvivelaktigt gynnsamt för
vår export. Men om vi nu inför en omsättningsskatt,
som höjer de svenska
exportvarornas priser med 4 procent
eller kanske mer, så blir resultatet av
tullsänkningen den 1 juli 1960 plus minus
noll för vår exportindustri.

Ingen vill väl förneka att tullsänkningen
verkligen är en stor sak. Då har
jag, herr talman, svårt att förstå att man
så lätt kan undervärdera den i motsatt
riktning minst lika starkt verkande
omsättningsskatten. De uppgifter som
finansministern lämnade i gårdagens
debatt, att man hade olika former av
allmän omsättningsskatt i andra europeiska
länder, framför allt inom sjustatsområdet
med undantag för Portugal,
har ju icke någon relevans i detta
sammanhang, ty det har icke erfarits
att något enda av dessa länder avser
att öka beskattningen för sina företag
i samma takt som vår regering gör genom
den föreslagna omsättningsskatten.
Sanningen är den, att vår export
genom omsättningsskatten blir lurad
på den konfekt som tullsänkningen

156 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

den 1 juli 1960 inom sjustatsområdet
otvivelaktigt är tänkt att bli.

Beträffande omsättningsskattens fördyrande
av bostadsbyggandet ber jag
att få ta ett exempel. Den kommunala
bostadsstiftelsen i Örebro skall nästa
år sätta i gång flera byggen. Ett av dem
är kostnadsberäknat till ungefär 8 miljoner
kronor. Cirka 55 procent härav
är skattepliktigt byggnadsmaterial.
Alltså blir byggnadskostnaden 185 000
kronor högre genom omsättningsskatten.
Men även arbetslönerna beräknas
ju komma att öka, varför vi tvingas räkna
med att bygget totalt blir minst
400 000 kronor dyrare än vi har kalkylerat
med hittills. Utslaget per kvadratmeter
lägenhetsyta betyder detta en
hyreshöjning av ca 1: 50 kronor, vartill
kommer de ökade bränslekostnaderna
genom den föreslagna oljeskattehöjningen.

Jag hade hoppats att herr Kellgren
skulle ha lyssnat till dessa siffror. Han
ansåg att bostadsbyggandet icke skulle
fördyras genom omsättningsskatten.
Vad blir följden? Troligtvis nya krav
på ökade subventioner inom bostadsområdet
och en fortsatt snedvridning av
konsumtionsinriktningen.

Men även andra egendomliga verkningar
av omsättningsskatten på bvggnadskostnaderna
måste beaktas. Det
har under många år gjorts stora ansträngningar
för att rationalisera
byggandets konst. Vi hörde nyss att
herr Kellgren påstod att vi kanske kommit
längst i det avseendet i Europa.
Härvidlag har elementbyggandet drivits
fram, d. v. s. då delar av byggnader
tillverkas fabriksmässigt och förs
ut till byggnadsplafsen för att monteras
upp. Likaså köps i stor utsträckning
färdigblandad betong. Den skattefrihet
som grus och sand åtnjuter
försvinner när de blandas med cement
till färdig betong och säljs som skattepliktig
vara. Denna skatt blir i flera
fall — jag påstår inte i alla — så besvärande
just för dessa rationellare ar -

betsmetoder, att man måste överväga
att återgå till äldre och mindre rationella.
En skatt som motverkar rationaliseringssträvandena
är ett farligt inkomstförstärkningsinstrument.

Bevillningsutskottets ärade ordförande
sade i går, att det hade varit önskvärt
att befria »betongvarorna» från
oms men att man avstått härifrån av
skattetekniska skäl. Jag tycker att utskottsordföranden
med den förnuftiga
inställning han har till dessa frågor
borde försökt övervinna dessa skattetekniska
svårigheter, ty det finns dock
möjligheter att ordna saken, t. ex.
genom ett restitutionsförfarande.

Jag vill också med några ord beröra
frågan om beskattningen av konstverk,
som tydligen ingen talare tidigare tagit
upp. Svenska konstnärer lever under
mycket besvärliga förhållanden. Kulturstaten
Sverige har ingen förståelse
för att stödja konstnärlig verksamhet.
Det skulle därför bli särskilt betungande
om konstnärerna dessutom nu
skulle bli utsatta för den extra belastning
som omsättningsskatten innebär.
Konstnärlig verksamhet kan inte jämföras
med industriellt producerande av
konsumtionsvaror. I den mån konstnärerna
själva säljer sina verk, borde denna
försäljning gå fri från omsättningsskatt.
När man är ense om att inte
skattebelägga pressen — det fria ordet
— borde man här kunna följa en analog
tankegång och befria det konstnärliga
skapandet — en uttrycksform
för fritt tänkande— från omsättningsskatt.
Om omsättningsskatten skulle genomföras,
vädjar jag till regeringen att
snarast företa en ändring härvidlag.

Till slut vill jag framhålla betydelsen
av att näringslivet får någon ersättning
för sitt arbete som uppbördsverk åt
staten. Många talare har redan varit
inne på den saken, och ingen har förnekat
att detta blir ett extra arbete
t. ex. för detaljhandeln. Utskottsreservanterna
har emellertid framhållit, att
detaljhandeln får låna skattemedlen

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

157

räntefritt i genomsnitt 40 dagar åt
gången och att detta skulle kunna betraktas
som en viss ersättning. Med 4
procents ränta finner jag att det blir
sammanlagt G miljoner kronor; reservanterna
har kommit till ett något
högre belopp.

Tyvärr kan endast mycket stora företag
räkna med detta som en realitet.
För genomsnittshandeln blir det fråga
om mycket små belopp; belopp som i
de flesta fall får stå utan ränta.

När näringslivet nu utan ersättning
utför arbetet med uppbörden av källskatten
åt staten, tycker regeringen, att
företagen även borde kunna åtaga sig
uppbörden av omsättningsskatten gratis.
Detta är emellertid icke rättfärdigt
handlat av staten mot en liten grupp
medborgare. Jag hoppas därför att de
förslag som framlagts i folkpartiets
motion nr 11:686 bifalles av riksdagen.

Mot bakgrunden av att regeringen redovisat
sin avsikt att lägga ned extra
kostnader på utökad kontroll, måste
det för handeln framstå som anmärkningsvärt,
om staten icke anser sig böra
lämna ersättning för själva uppbördsarbetet.
Jag tror faktiskt, att jag
kan hjälpa herr finansministern med
en upplysning om var han skall finna
resurser för att betala en sådan ersättning
till handeln. Vid sina beräkningar
av omsättningsskattens storlek utgår
finansministern för år 1960 från
ett skattepliktigt belopp på 35 miljarder
kronor, vilket efter 4 procent skulle
ge 1 400 miljoner. Han bortser emellertid
då från att man bör räkna skatt på
skatten, vadan det kommer att finnas
ytterligare 60 miljoner kronor för herr
Sträng att röra sig med. Endast en tredjedel
härav torde behöva användas vid
bifall till det förslag om ersättning åt
detaljhandeln som folkpartiet framlagt.

För övrigt vill jag framhålla att jag
är förvissad om att finansministern
tyvärr kommer alt kunna påräkna ännu
större skatteunderlag än de 35 miljarder
han redovisat i propositionen. Den upp -

Allmän varuskatt, m. m.

fattningen har jag kommit till genom
att kollationera företagsräkningens siffror
från 1951 med de tillägg som bör
göras med hänsyn till penningvärdeförsämring
och försäljningsökningar.

Herr talman! Jag ber att få instämma
i de yrkanden som herr Kollberg gjorde
under gårdagens debatt.

Herr KRISTENSON i Göteborg (s):

Herr talman! I går började en högertalare
sitt anförande här i kammaren
med att konstatera, att vi nu återigen
har att ta ställning till ett regeringsförslag
om nya skatter och nya pålagor.
Visst har vi ett sådant förslag att behandla!
Men vi har också erhållit motförslag
från de övriga partierna. Bland
dessa har vi att ta ställning till ett högerförslag
som är lika långt gående i
fråga om social nedrustning som tidigare
högerförslag.

Men är det verkligen så att regeringen
bara vill höja skatterna? I går
fick vi från Skattebetalarnas förening
— och det är väl en förening som inte
hyser några större sympatier för regeringen
— en uppställning som visar
att vi sedan 1952 gjort bl. a. följande
sänkningar av den statliga och kommunala
beskattningen av fysiska personer
— att uppgifterna är riktiga borgar
väl det förhållandet för, att herr
Hansson i Skegrie är ledamot i styrelsen
för Skattebetalarnas förening.

1952: Sänkt kommunalskatt med 128
miljoner.

1953: Nya statliga ortsavdrag, nya
skatteskalor samt sänkt förmögenhetsbeskattning
•—• en minskning med 360
miljoner.

1956: Schablonavdrag som minskade
skatten med 213 miljoner.

1957: 10 procents sänkning av den
statliga inkomstskatten med tyngdpunkt
på lägre inkomster 375 miljoner; höjning
av kapitalinkomstavdragen — en
minskning med 39 miljoner.

1958: Sänkt kommunalskatt med 425
miljoner.

158 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

Och i år, 1959, slopas kvarlåtenskapsskatten,
vilket betyder en sänkning
med 7 miljoner.

Det nu uppkomna behovet av ökade
inkomster till samhället framställs emellertid
av oppositionen som ett resultat
av bristande planering från regeringens
sida. Men har inte de allra flesta reformerna
beslutats med mycket stor
majoritet? Att de varit önskade åtminstone
av folkpartiet framgår av herr
Gustafssons i Skellefteå inlägg i den
senaste remissdebatten. Han säger där,
att vi haft en rad eftersatta områden,
bl. a. fångvården, sinnessjukvården, utbildningsväsendet
— de stora ungdomskullar
som föddes i början av 1940-talet
måste ju ha möjligheter till utbildning
— och upprustningen här har
kostat pengar. Efter att ha framhållit
detta konstaterar herr Gustafsson:

»Orsaken är att vi utom denna upprustning
genomförde en rad kostnadskrävande
reformer. Det var förbättringen
av folkpensionerna, det var höjningen
av barnbidragen och det var
höjningen av de kommunala ortsavdragen.
Allt detta var bra reformer», säger
herr Gustafsson och påvisar sedan
varför reformerna behövde genomföras.

Vi har alltså varit överens om utgifterna
men kan nu inte komma överens
om hur inkomsterna skall skaffas. Mot
vårt förslag att det bör ske genom en
allmän omsättningsskatt på 4 procent
ställer de borgerliga höjda punktskatter
och minskningar av statens utgifter,
som går ut över de enskilda människorna.
Minskningen skall till alldeles övervägande
del drabba vardagsmänniskorna
och inte företagen. Därmed, påstår
man, skulle det inte uppstå någon produktionskostnadshöjning
— vi skulle
vara befriade från inflationsrisker och
erhålla ett förbättrat konkurrensförhållande
gentemot utlandet.

År nu detta så säkert? För en löntagare
med två barn i skolåldern och en
inkomst på 12 000 kronor om året be -

tyder ett genomförande av förslaget en
minskning av vederbörandes inkomster
eller en höjning av utgifterna med cirka
25 kronor per vecka. Regeringsförslaget
betyder för samma löntagare cirka 3
kronor per vecka.

Dessa sociala reformer, som högern
nu vill förändra eller helt taga bort,
har önskats av den fackliga rörelsen
och får ses som ett komplement till lönepolitiken.
Tror verkligen högern att
den fackliga rörelsen skulle stillatigande
godta en så stor försämring av standarden?
Det gör vi naturligtvis inte.
Vi kommer alltså att ställa krav på
stora lönehöjningar utöver de naturliga
förbättringarna av avtalslönerna.
Varje procents löneförhöjning på hela
arbetsmarknaden betyder omkring 300
miljoner i nya utgifter för företagen.
Dessa höjningar slår mycket snabbare
igenom på företagens produktionskostnader
än omsättningsskatten skulle göra.
Detta leder till inflationsrisker och
därmed försämrad konkurrensförmåga
på världsmarknaden.

I debatten har det påståtts att varuskatten
kan leda till en mängd olyckor.
Här har jag med det tidigare anförda
sökt påvisa att det andra alternativet,
sänkta samhällsutgifter, säkerligen leder
fram till väl så stora olyckor.

De borgerligas förslag är antingen allvarligt
menade eller framställda i den
förhoppningen att de inte skall behöva
realiseras, allt beroende på hur kommunisterna
kommer att rösta. Är de
borgerligas förslag allvarligt menade,
hoppas de alltså på kommunisternas
stöd i voteringen. Erhåller de kommunisternas
röster, blir det tydligen en
borgerlig samlingsregering och denna
samlingsregerings program kommer väl
att bli en kompromiss mellan de nu
framlagda förslagen. Det betyder väl att
folkpartiet och centerpartiet kommer
att få acceptera en del av högerns sociala
nedrustningsförslag trots all den
kritik de förstnämnda partierna riktat
mot detta förslag. Även de borger -

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

159

liga tidningarna tycks med rätt stor
förväntan se fram emot ett regeringsskifte
eftersom de redan har börjat diskutera
vem av herrarna Hedlund, Ohlin
eller Hjalmarson som skall bli statsminister
i en kommande regering. Det
är tydligen endast denna post diskussionen
rör sig om. Ingen av dessa tre
herrar synes vilja bli finansminister.
Borde inte de tre borgerliga partierna
här redovisa synpunkterna på vem
som skall regera, om den nuvarande regeringen
avgår?

När nu kommunisterna genom sitt
nej kommer att medverka till en borgerlig
regering, kan alltså löntagarna
konstatera, att kommunisterna från
sina utgångspunkter av två onda ting,
omsättningsskatt eller borgerlig regering,
valt det sistnämnda.

Med detta, herr talman, ber jag att få
yrka bifall till reservation nr I.

Herr NIHLFORS (fp):

Herr talman! Jag anser att man i debatten
alltför litet ägnat sig åt frågan,
hur resonemanget fördes, när olika organisationer
och myndigheter tog ställning
till betänkandet från 1952 års
kommitté för indirekta skatter. Det kan
kanske tyckas vara onödigt att gå så
pass långt tillbaka i tiden, då vi nu
har ett konkret regeringsförslag att behandla,
men för min del anser jag —
och det vill jag ha antecknat till protokollet
•— att spörsmålet om avvägningen
mellan direkta och indirekta
skatter verkligen borde tas mera på
allvar än regeringen velat göra, när den
framlagt sitt förslag.

Det sades tidigare i debatten här, att
DO vid sitt ställningstagande till den
nyssnämnda kommitténs betänkande
ansåg det ur fördelningsmässiga och
produktivitetsmässiga synpunkter icke
motiverat med en omsättningsskatt och
att den borde avföras från dagordningen
av konjunkturpolitiska och psykologiska
skäl. Men LO hävdade också —■

Allmän varuskatt, m. m.

vilket citeras i propositionen — att det
var angeläget med en samordning inom
beskattningen och förordade en allmän
skatteberedning, som skulle få till uppgift
att göra en översyn av olika skatteformer
och föreslå en avvägning mellan
dessa. Någon sådan grundlig översyn
har vi emellertid inte fått. I folkpartiets
motion pekas just på frågan,
om inte tiden är mogen för en översyn
av skattesystemet.

Det har sagts att man på tjänstemannahåll
är mycket intresserad av en omsättningsskatt,
och jag tror det var särskilt
herr Brandt i Aspabruk som talade
om att tjänstemännen förordat omsättningsskatt.
Men han undvek att berätta
hela sanningen, nämligen att man
på tjänstemannahåll knappast vill ha
en omsättningsskatt ovanpå den nuvarande
beskattningen, inte ens om man
kan konstatera att regeringen sökt strö
litet socker på anrättningen genom en
mindre sänkning av den direkta skatten
i vissa inkomstlägen.

Det är klart att man på en del håll
kan spekulera på det sättet att en omsättningsskatt
trots allt skulle vara bättre
än andra åtgärder för att klara oss ur
den statsfinansiella kris vi befinenr oss
i. Med den bedömning jag har möjlighet
att göra tror jag inte att denna stämning
är en stämning för omsättningsskatt
i nuläget, och det är därför jag
tycker det är angeläget att man klarar
upp problemen med hjälp av de möjligheter
som ligger naturligt till, utan att
införa ett nytt skattesystem. Som också
folkpartiet har sagt, bör man snarast
göra en översyn av vårt skattesystem
och — detta betonas särskilt i motionen
— ge det en inriktning som är ägnad
att främja sparande och arbetsinsatser.

Den uppläggning som folkpartiet här
har gjort har givetvis mötts av kritik.
Herr Kellgren har påpekat att det skulle
vara fel att beräkna den höjning som
kan väntas efter ett eventuellt genomförande
av varubeskattningen och ener -

160 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

giskatten till 6 procent. Han har frågat:
Hur får man fram 6 procent? Det är
klart att dessa 6 procent är en beräkning.
Men jag vill också påpeka att i
utskottets betänkande har sagts på sidan
75, att en hel serie av kostnadshöjande
verkningar uppstår vid ett genomförande
av framför allt energiskatten.
Herr Gustafson i Göteborg var också
inne på den här saken. Den beräkning
på 6 procent sammanlagt, som vi
har utgått ifrån, är säkerligen i underkant,
ty man kan inle bedöma de reguljära
verkningarna av ett genomslag
av den ökade beskattningen. Därmed
har jag inte ifrågasatt att man skulle
behöva befara en prishöjning av andra
skäl än dessa skattehöjningar. Däremot
tycks det vara regeringens uppfattning
att man i skyddet av ett genomförande
av omsättningsskatten skulle vilja passa
på att öka den nuvarande personalkadern
inom pris- och kartellnämnden
rätt väsentligt. Med andra ord, man
skulle på omvägar så att säga, med en
motivering som inte är bärande, förstärka
de personalresurser man har för
att kunna föra en priskontrollpolitik,
som kan få negativa verkningar.

Jag vill särskilt stryka under ett moment
i det besparings- och saneringsförslag
som vi har lagt fram, ty stora grupper
av vårt folk — oavsett politisk uppfattning,
det är jag övertygad om —
kommer mer och mer fram till att en
sådan lösning är förnuftig, den är sund
politik. Det är det man i korthet kan
kalla en ökad avgiftsfinansiering av de
nuvarande socialförsäkringarna.

Vi har från främst socialdemokratiskt
håll mött kritik mot förslaget om
den till synes kraftiga höjningen av
1,5 procent å folkpensionsavgiften.

Herr Kellgren har ju också undrat
hur det kommer sig att vi i andra sammanhang
gör gällande att regeringen
skall komma med förslag till höjning,
fastän ett år senare. Det är klart att vi
inte nu har något regeringsförslag om
den saken liggande på riksdagens bord,

men avgiftshöjningen är ju mycket
starkt förknippad med de planer på
höjda folkpensioner, som är godkända.
Detta betyder helt enkelt att man knappast
kan bryta den planmässighet, som
man väl i alla fall får säga att vi alla
är överens om när det gäller höjningen
av folkpensionerna. Att då tänka sig ett
sådant system, som skulle öka skattefinansieringen
på folkpensionssidan, tror
jag verkligen inte att socialdemokraterna
skulle vilja göra.

Alla är alltså överens om att förr eller
senare öka denna avgiftsfinansiering.
Vi har ansett att avgiften i fråga nu bör
höjas, särskilt mot bakgrunden av att
vi om ett halvt år och en månad genomför
mycket väsentliga förbättringar i
folkpensioneringen, avseende skyddet
för efterlevande. Det är en ganska rimlig
och sund finansieringsprincip att
under det år då dessa förbättringar genomföres
också förbättra det finansiella
läget för folkpensioneringen.

Jag tror även att en ökad avgiftsfinansiering
när det gäller sjukförsäkringen
är någonting som i vida kretsar
kommer att uppskattas såsom en rimlig
tendens till det bättre och att vi därigenom
kommer in i sundare banor på
det statsfinansiella området. Det är inte
rimligt, menar man, att socialförsäkringsförmånerna
i samma utsträckning
som hittills skall betalas på två sätt,
dels under en avgiftsrubrik som är synlig,
dels under en samlad skatterubrik,
som döljer de verkliga kostnaderna för
folket.

Att vi alltid måste räkna med en skattefinansiering
även för sjukförsäkringens
del har klargjorts ty det är inte fråga
om att de sämst ställda skall behöva få
ökade kostnader. Inte heller betyder en
ökad avgiftsfinansiering en försämring
av utgående förmåner. Det har från folkpartiets
sida icke lagts fram några
förslag, som kan motivera ett sådant
påstående.

Hur skall man då ställa sig till denna
omsättningsskatt, som i viss utsträck -

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

161

ning kombineras med sänkt direkt beskattning
för vissa grupper? Vi har ju
inte att i dag ta ställning till denna
skattesänkningsfråga. Jag för min del
kan emellertid inte föreställa mig att
vi, som har lagt fram ett konkret och
detaljrikt förslag om en sanering av
statsfinanserna utan genomförande av
ett omsättningsskattesystem, skall, om
detta omsättningsskattesystem slutligen
blir genomfört, medverka till en i all
hast hopkommen minskning av den
direkta beskattningen. Vi måste se hela
problemet i ett sammanhang, och därför
har jag svårt att förstå att vi kan medverka
till genomförandet av ena delen
av det förslag som regeringen här har
lagt fram, nämligen den del som skulle
innebära en mindre sänkning av den
direkta beskattningen.

Herr talman! Med dessa ord har jag
velat beröra ett par saker, som visserligen
varit under debatt redan tidigare
i kammaren men som jag tyckte det
kunde vara angeläget att ytterligare
belysa. Jag slutar med att yrka bifall
till utskottets avslagsyrkande.

Herr KÄRRLANDER (s):

Herr talman! Bland de mer eller
mindre hållbara motiveringar, som man
under denna debatt har presterat emot
omsättningsskatten, har man också velat
göra gällande, att löntagarna i de kommande
löneförhandlingarna skulle framställa
krav på kompensation för en
eventuell omsättningsskatt.

Jag tror att alla, som har sysslat med
avtalsförhandlingar något, vet att ett
sådant argument knappast har med
verkligheten att göra. Det går ju helt
enkelt inte till på det sättet vid en förhandling.
Huvudargumenten är ju i
första hand att man skall komma fram
till en arbetsvärdering, det gäller relationerna
mellan olika löntagargrupper
och framför allt befintligt ekonomiskt
utrymme för en högre lön. Det är med
andra ord de rådande konjunkturerna

Allmän varuskatt, m. m.

som är avgörande då det gäller lönerna
både på den offentliga och den enskilda
sektorn.

Att löntagarna i en uppåtgående konjunktur
skulle avstå från att ta ut en
del av en möjlig löneförbättring, om
samhället uraktläte alt införa en allmän
varubeskattning, är enligt mitt sätt
att se alldeles orealistiskt. Det vore,
herr talman, lika orealistiskt som att
tänka sig att löntagargrupperna i en
nedåtgående konjunktur med sysselsättningssvårigheter
skulle kräva kompensation
då samhället tvingas höja skatterna
för att finansiera bekämpandet av en
arbetslöshet. Jag tror därför inte att
man har presterat några sakliga skäl
på detta område.

Vad innehåller då utskottets förslag?
Jag skall givetvis inte efter de många
anföranden som redan hållits gå in på
någon detaljgranskning av förslaget
utan bara rubrikmässigt beröra vissa
saker. Jag skall helt gå förbi utskottsförslagets
ekonomiska ohållbarhet. Herr
Nihlfors betraktade förslaget som en sanering
av statsfinanserna, vilket var
mycket optimistiskt. Jag bara konstaterar
att utskottets förslag till inkomstförstärkningar
inriktar sig på skattehöjningar
främst och i vissa fall enbart för
de minst bärkraftiga skattebetalarna.
Då jag här talar om skattehöjningar använder
jag samma vokabulär, som herr
Ohlin gjorde i radiointervjun och även
kanske här i går, när han betecknade
högerns förslag att slopa första barnbidraget
som en klar skattehöjning.

Efter denna summariska deklaration
skall jag tillåta mig att nämna några
punkter i det förslag utskottet lägger
fram. Minskningen av bostadssubventionerna
innebär höjda hyror och i det
långa loppet ungefär samma sak som en
skattehöjning. Man begär en snabbare
avveckling av skatteersättningen till
kommunerna, vilket innebär en övervältring
från staten på kommunerna och
alldeles klart är till nackdel för de
mindre skattebetalarna, eftersom kom -

11 —Andra kammarens protokoll 195!). Nr 2S

162 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

munalskatten är proportionell. Förslaget
i fråga om sjukförsäkringen, vilket
herr Nihlfors också var inne på, verkar
i praktiken på precis samma sätt som
en högre skatt. Förslaget att höja folkpensionsavgiften
så kraftigt — man tar
ut höjningarna av folkpensionsavgiften
i förskott så att säga och går snabbare
fram — medför i realiteten att de
mindre inkomsttagarna drabbas, och
det blir i vissa fall till fördel för de
större inkomsttagarna. Även slopandet
av schablonavdraget drabbar mest de
mindre inkomsttagarna.

Vad beträffar reservanternas förslag,
som i stort sett innebär bifall till propositionen,
skulle jag vilja säga en sak
här. De socialdemokratiska reservanterna
föreslår, att man skall skriva till
Kungl. Maj :t och anhålla om en utredning
rörande skattetekniska förutsättningar
för att från allmän varuskatt
undantaga vissa publikationer med
ideellt syfte. Låt mig, herr talman, beträffande
den punkten säga, att jag personligen
rent principiellt nog lutar mest
åt den åsikten, att man över huvud taget
skulle ha undvikit att beskatta det
tryckta ordet. När man nu inte har
kommit fram till det utan skall försöka
göra en gränsdragning, så blir den
gränsdragningen oerhört svår. Då utskottet
och reservanterna inte klarat
det, kan det bli mycket svårt även för
Kungl. Maj :t att dra gränser som är något
så när rättvisa. Därför skulle man,
herr talman, egentligen ha försökt hålla
det tryckta ordet utanför den aktuella
omsättningsskatten.

Låt mig sedan göra en sammanfattning
av vad utskottsförslaget innebär.
Jag vill på nytt understryka att utskottet
presenterar ett ensidigt förslag, som
riktar sig mot de lägre inkomsttagarna
och för dessa kommer att betyda mycket
större påfrestningar än införande
av en allmän varuskatt. Jag skall i detta
sammanhang bara ställa en enda fråga
till oppositionen. Man har dels under
utskottsförhandlingen, dels här i kam -

maren i går sagt att införande av en
4-procentig omsättningsskatt kommer
att få den verkan, att det inom ett år
blir aktuellt att höja denna procentsats,
eftersom det då kommer att visa sig att
4 procent är för litet. Låt mig då fråga:
Hur skall företrädarna för utskottsförslaget
klara finansieringen, eftersom
deras förslag inte på långa vägar täcker
behovet? När kommer nästa förslag
från dem om att försämra de sociala
förmånerna och höja avgifterna för
dessa förmåner på samma allvarliga
sätt som man försöker göra nu?

Den borgerliga oppositionen — det
har sagts här i går — brukar inte ha så
lätt att komma överens. Den har emellertid
enligt min mening kommit överens
om att lägga fram ett förslag som
gynnar de ekonomiskt välsituerade.

Med detta ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till reservation nr I.

Herr KÄLLENIUS (h):

Herr talman! I motionen nr 691 har
jag yrkat, att investeringar inom industri,
jordbruk och handel skall undantagas
från varuskatt. Vidare har jag
hemställt, att tillverkare av förbearbetade
byggnadsvaror skall jämställas med
konsument. Då andra talare kommer att
beröra frågan om investeringarna, begränsar
jag mig till problemet med
byggnadsvarorna.

Materialkostnaderna uppgår åtminstone
vad det gäller husbyggnadsverksamheten
till 55 å 60 procent av byggnadskostnaden,
när det rör sig om ett
vanligt bostadshus. De utgör alltså den
väsentligaste delen av totalkostnaderna.
Nu vet alla om de ständigt stegrade
kostnaderna på detta område och att
byggnadskostnaderna har följt med i utvecklingen.
Inför denna situation har
man inom byggnads- och anläggningsindustrien
utvecklat ett intresse och en
vilja till rationalisering, som varit särskilt
påfallande under de senaste tio
åren. Genom en omfattande rationalise -

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

1C3

ringsverksamhet under hela efterkrigsperioden
har byggnads- och anläggningsindustrien
kunnat medverka till att
byggnadskostnaderna icke stigit i tillnärmelsevis
samma takt som kostnaderna
på de flesta andra områden. Även
om de absoluta värdena för byggnadskostnaderna
stigit — särskilt under den
senaste 5-årsperioden — beroende på
ökade material- och lönekostnader, har
de relativa kostnaderna varit sjunkande.
Jag kan även hänvisa till den ökade produktiviteten.
Detta har kunnat ske genom
strävanden att förenkla byggnadsmetoder
och förkorta byggnadstider för
att spara arbetskraft, material och räntekostnader.
Jag nämner med flit alla
dessa led, eftersom en förenklad metod,
t. ex. användningen av byggnadselement,
kan påverka byggnadstiderna
och därigenom — utöver kostnadsbesparingen
för elementet som sådant —
ytterligare begränsa kostnaderna för
slutprodukten.

ltationaliseringsverksamheten har givit
påtagliga resultat och varit till samhällets
nytta. Den har även väckt sådant
intresse på många håll i utlandet, att
man kommit hit för att studera våra
metoder. Det finns därför all anledning
för statsmakterna att uppmuntra en
fortsatt rationaliseringsverksamhet, som
har stor nationalekonomisk betydelse.

Emellertid är den föreliggande propositionen
och den av reservanterna i
bevillningsutskottet avgivna reservationen
så utformade, att de kommer att
verka hämmande just i fråga om rationaliseringen.
Om man genomför de angivna
principerna medför det nämligen
— alt fabriksmässigt förbearbetade
byggnadsmaterial, såsom färdigblandad
betong, betongvaror, beläggningsmassor
för vägar, byggnadselement av olika
slag, t. ex. färdiga kök och fasadelement,
samt snickeriprodukter — blir
hårdare beskattade än ickc-förbearbetade
material. Detta följer därav att arbetsinsatsen
på byggnadsplatsen icke
avses bli skattebelagd, under det att så

Allmän varuskatt, m. m.

blir fallet vid fabriksmässig tillverkning.
Ingår dessutom transportkostnaden
i priset på fabriksvaran, kommer
skatt att läggas även på denna kostnadsdel.
Den fabriksmässiga tillverkningen
är emellertid kostnadsbesparande.
Den har också fördelar framför
hantverksmetoden ur kontroll-, kvalitets-,
forsknings- och utvecklingssynpunkter.
Därför medför de föreslagna
skatteprinciperna, att större skatt skall
utgå, om en byggnadsföretagare köper
sådana förbearbetade byggnadsvaror
eller — vad värre är — själv tillverkar
dem på en egen för ändamålet inrättad
fabrik, än om han låter utföra samma
arbetsprestation direkt på byggnadsplatsen.
Detta är helt enkelt en orimlig
konsekvens av de föreslagna principerna.
Jag tillåter mig att ta ett praktiskt
exempel från Stockholm ur tidskriften
Byggnadsindustrin. Där heter det:

»Här har bristen på målare varit
mycket betydande under de senaste
åren. En katastrof har kunnat undvikasendast
tack vare en ständigt ökad användning
av färdigmålade snickerier.
Inom detta avsnitt skulle en återgång
till på byggnadsplatserna målade snickerier
medföra mycket svåra störningar
på arbetsmarknaden och försening av
byggnadsverksamheten.

Byggnadsindustriens arbetsmarknad
erbjuder synnerligen svårbemästrade
problem. Dessa problem blir icke lättare
att lösa, om man inför irrationella
faktorer av typen oms.»

Ett genomförande av varuskatten
skulle betyda, att kostnaderna för ett
bostadshus genomsnittligt ökas med 1,5
procent, lågt räknat. Sedan kommer ytterligare
kostnadsstegringar, beroende
på ökade bränslepriser samt eventuella
löneökningar, och sist men icke minst
de nya pensionskostnaderna. Staten saknar
nu medel alt som hittills subventionsvis
begränsa dessa kostnadsstegringar,
vilka fördenskull med full kraft
kommer att slå igenom i hyrorna. Varuskatten
är därför direkt hyresfientlig.

164 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

genom att hyrorna i nyproducerade hus
enbart på denna grund kommer att öka
med mellan 1 krona och 1 krona och 50
öre per kvadratmeter och år utöver den
stora kostnadsstegring, som redan ägt
rum under de två senaste åren.

Just med hänsyn till dessa omständigheter
är det så mycket mer angeläget,
att reglerna om varuskatten blir så utformade,
att denna skatt drabbar all produktion
likformigt.

Jag vill ta ytterligare ett exempel ur
samma tidskrift som jag nyss citerade:
»Om en förskjutning sker av de ekonomiska
förutsättningarna, så att det blir
mindre lönsamt med fabriksfärdiga
byggnadsmaterial av olika typer, kan
det tänkas att en viss återgång, i varje
fall tillfälligt, kan ske inom vissa avsnitt.
— Vilka kan man nu inte avgöra.
Detta kan medföra en plötslig snedbelastning
på arbetsmarknaden. Uppstår
på detta sätt brist å viss arbetskraft,
kan en omfattande nyrekrytering bli
följden. På lång sikt kan härigenom
skapas svårlösta sysselsättningsproblem.
»

I går anmälde bevillningsutskottets
ordförande herr Ericsson i Kinna, att
reservanterna i utskottet hade ansett
sig kunna föreslå ett undantag för trähusproduktionen,
något som i och för
sig överensstämmer med tankegångarna
i min motion. Reservanterna hade gärna,
sade herr Ericsson, velat gå längre
och undanta även förbearbetat material,
men hade av skattetekniska skäl icke
vågat göra detta; man ansåg sig inte
kunna företa erforderlig gränsdragning.
Man hoppades emellertid att Kungl.
Maj :t skulle undersöka vad som kunde
göras för att helt eller delvis åstadkomma
en likformig beskattning på detta
område.

Nu är det emellertid så att småhus,
tillverkade på fabrik, även utföres av
andra material än trä. Genom att i skattehänseende
icke likställa även dessa
hus med trähusen, kan undantaget för
trähusens del komma att te sig som en

förtäckt subvention. För övrigt kan man
icke sakligt dra en gräns mellan olika
slags hus, utan man måste i skattehänseende
likställa all produktion, både
när det gäller husbyggnader och anläggningar.

Herr talman! Att via ett skattesystem
söka styra den tekniska utvecklingen
och användningen av olika byggnadsmetoder,
är oriktigt och framstegshämmande,
och det är orimligt att använda
ett system, som dessutom är olikformigt.

Det enda som skiljer motion nr 691
och reservationen åt är att reservanterna
icke ansett sig kunna göra en gränsdragning.
Motionen anvisar en lösning
av denna fråga, och det kan ju uppdras
åt riksskattenämnden att i besvärliga
gränsdragningsfall lämna erforderliga
detaljanvisningar.

Herr talman! Jag har här icke motiverat
alla ändringsförslag i motionen, eftersom
andra talare kommer, såsom jag
inledningsvis sade, att ta upp en del
av dessa förslag. Om kammaren beslutar
införa varuskatten, yrkar jag emellertid
bifall till samtliga ändringsförslag,
som innefattas i motionen och som
sammanfaller med de yrkanden i det i
kammaren utdelade ändringsförslaget,
vilka återfinnes under § 12 på sid. 4
och § 10 på sid. 10.

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! Den skattedebatt, som
nu pågått i snart två dagar, gäller frågan
om huruvida samhället skall ha resurser
att upprätthålla en service och
åstadkomma en inkomstutjämning som
möjliggör fortsatt standardstegring och
anpassning till av den tekniska utvecklingen
betingade förhållanden. Från
mina utgångspunkter är omsättningsskatten
godtagbar såsom ett instrument
att tillföra staten de resurser som nu
behövs för detta syfte, men, herr talman,
i det komplex av frågor, som hänger
samman i skattedebatten, finns det
ett par problem som jag här vill säga
några ord om.

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28 165

På grund av svårigheterna att uppnå
enighet om skatten till staten har det
under senare år blivit allt vanligare att
överföra utgifter från staten till kommunerna.
Detta har skapat allvarliga
kommunala finansieringsproblem och
det är i hög grad önskvärt att denna utveckling
avbrytes. Det bör noteras att
indignationen ute i kommunerna i detta
sammanhang ofta är lika stor hos borgerliga
kommunalmän som hos de socialdemokratiska
kommunalmännen,
och jag vill här ta tillfället i akt att plädera
för att man medverkar till en förstärkning
av statens tillgångar som gör
det möjligt att i princip avlasta vissa
skattetyngande uppgifter från kommunerna.

Jag vill vidare erinra kammaren om
den orättvisa fördelning av skattetrycket
mellan olika landsändar som skattegrupperingen
inom dyrortsgrupperingen
innebär. Lönegrupperingen är ju i
hög grad en förhandlingsfråga med
många komplicerade problem, men det
förefaller väsentligt enklare att avskaffa
skattegrupperingen. Jag gör mig till
tolk för en bred opinion i södra Sverige
när jag i denna skattedebatt framför
önskemålet om en snar avveckling
av skattegrupperingen.

Till sist, herr talman, ber jag att få
säga några ord om den propå som i den
allmänna sparivern gjorts från skilda
håll för att minska anslagen till ungdomsverksamheten.
Låt oss akta oss för
att under hänvisning till statsfinansiella
bekymmer försämra ungdomsorganisationernas
och den kommunala ungdomsverksamhetens
möjligheter att föra
en verkligt aktiv ungdomspolitik i en
tid med växande svårigheter för Sveriges
ungdom.

Det är, herr talman, med hänsyn till
den tidspress kammaren befinner sig i,
som jag avstår från att närmare fördjupa
mig i de problem jag här snuddat
vid.

Allmän varuskatt, m. m.

Herr NELANDER (fp):

Herr talman! Efter den långa debatt,
som nu förevarit, skall jag inte alls ge
mig in på själva huvudfrågan. Säkert är
positionerna så fastlåsta, att någon som
helst påverkan inte torde vara möjlig.

Innan jag berör en specialfråga vill
jag rent allmänt säga, att i det läge vi
nu befinner oss och med den mera allmänna
lönenivellering som ägt rum är
det naturligtvis inte ur vägen att man
tar upp en allmän diskussion om förhållandet
mellan direkta och indirekta skatter.
Det är ju inte så säkert att den fördelning
dem emellan som vi nu har är
den absolut riktiga. För min del skulle
jag sålunda inte ha något emot en utredning
om dessa spörsmål. Regeringsförslaget
innebär emellertid en ökad
skattepålaga på inte mindre än 1 200
miljoner kronor. Det kan således inte
här med fog sägas att det rör sig om
verklig omfördelning.

Om nu emellertid omsättningsskatten
drives igenom så är det några motionsledes
framförda förslag som jag skulle
vilja fästa uppmärksamheten på. Jag avser
omsättningsskatten på tidningar och
publikationer. I motionen II: 635, framlämnad
av mig och några kamrater i
denna kammare, har vi fäst uppmärksamheten
på att publikationer som är
att betrakta som organ för ideella, nykterhetsbetonade
och kristna organisationer
in. fl. enligt finansministerns förslag
skulle bli skattefria, om de tilldelas
medlemmarna gratis. Men om man
prenumererar på dem och medlemsavgiften
till respektive organisation eller
kyrka erlägges till en lokal avdelning,
församling eller kyrka, blir det omsättningsskatt
på tidningen. Denna bestämmelse
kommer sålunda i tillämpningen
att slå både slumpartat och orättvist.
Saken har påtalats även i några andra
motioner av bl. a. socialdemokraten fru
Lindskog och centerpartisten herr Eliasson.

Jag förmenar att dessa samfunds- och
organisationsorgan är medlemsblad, på

166 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

vilket sätt de än finansieras. I mycket
stor utsträckning sker detta genom frivilliga
gåvor.

Ett slag av sådana publikationer är
barntidningarna. Jag tänker närmast på
de cirka 400 000 barntidningar, som
varje söndag delas ut i våra söndagsskolor.
Eleverna får dessa gratis. Men
mycket ofta, kanske i de flesta fall, betalar
respektive lokalförsamling in till
förlaget en avgift för dem. Skulle således
förlagen nödgas redovisa omsättningsskatt
på dessa avgifter vore detta
mycket underligt. Det rör sig här om
på frivillighetens väg insamlade medel,
som sålunda finansierar dessa publikationer.

Så en annan sak: En del av dessa tidningar,
organ för kyrkor, samfund eller
nykterhetsorganisationer, delas ut gratis
i missioneringssyfte, en annan och
kanske större del försäljes som lösnummer
av tusentals och åter tusentals enskilda
medlemmar och försäljare, inedan
en tredje del sändes ut efter prenumeration.
Här skulle således för den ena
delen respektive förlag bli skatteskyldigt,
medan för en annan del de enskilda
säljarna skulle anmanas att redovisa
omsättningsskatt. Det måste bli ett fullständigt
ohållbart system.

Från vårt håll har ju yrkats avslag
på skatteförslaget. Skulle likväl detta
antagas vid en gemensam omröstning,
kommer väl våra ändringsförslag inte
under omröstning. Jag ville under sådana
förhållanden be finansministern
att överväga denna sak och sedan efter
en viss utredning komma tillbaka till
riksdagen med förslag om undantagande
av de ifrågavarande publikationerna.
En sådan utredning har ju även föreslagits
i den socialdemokratiska reservationen,
som eljest i huvudsak yrkat bifall
till propositionen.

Jag har, herr talman, intet yrkande
men har velat framföra dessa synpunkter.

Herr LOTHIGIUS (h):

Herr talman! Det vore naturligtvis
fel att börja argumentationen på nytt,
när det mesta har sagts i denna fråga.
Som småföretagare tycker jag, att jag
ändå bör slå fast några synpunkter som
är väsentliga för denna grupp. Det måste,
som här ideligen påpekats från denna
talarstol, ske en sanering av statens
affärer så, att man kommer ur denna
statsfinansiella kris. Detta är självklart
och det är vi överens om. Denna kris
med den permanenta karaktär den har
verkar i alla avseenden hämmande på
produktionen och därmed hela näringslivet
och företagsamheten.

Det sätt som regeringen vill lösa denna
kris på övertygar oss inte om att
den verkligen löser krisen, utan permanentar
den, skapar fortsatt osäkerhet.
Skattestegring genom en omsättningsskatt
samtidigt som man behåller
i huvudsak de nuvarande toppskatterna,
det kommer att skapa stora svårigheter
för näringslivet.

Hur inverkar den då? En kort summering.
Den får en prisstegrande effekt,
som i sig själv är ytterligare skattehöjande
dels för staten, fastän bevillningsutskottets
ärade ordförande förnekar
det, men framför allt för kommunerna:
det blir 30, ja, någon har sagt
40 öre i skattehöjning om inte kommunerna
kan spara detta belopp. När vi
från högerpartiet ville spara på statens
budget, inte ta in nya skatter till statsbudgeten
men spara, vilket kostar kommunerna
cirka 65 miljoner kronor under
samma tid, då var det höjden av
ansvarslöshet. Regeringens förslag att
fördyra för kommunerna 100 miljoner
är nu höjden av visdom.

Så har vi att vänta ökade priser och
höjda löner som gör att inflationen tilltar.
Näringslivets konkurrensförmåga
minskar. Den minskar också genom fördyringen
av alla investeringar.

Jag kan inte underlåta att sända handelsminister
Lange och sjustatsmarknaden
en tanke. Vi har här från vårt

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

167

håll för några dagar sedan givit handelsministern
en eloge för hans arbete
för denna marknads tillkomst. Den är
han värd. Men jag tycker det skulle
kännas väldigt konstigt att med högra
handen underskriva detta ekonomiska
samarbetsavtal — det betyder, hoppas
vi, i längden en fördel för vårt gemensamma
näringsliv, dock med viss risk
för stora svårigheter i början — och
sedan med vänstra handen skriva sin
medverkan till denna omsättningsskatt
som i det skick den har kommer att
skapa utomordentliga svårigheter för
vårt näringsliv. Jag och mina kamrater
inom högerpartiet har saknat herr
Langes röst i denna debatt. Vi skulle
gärna velat höra en förklaring om han
i den position han sitter har varnat
sina regeringskolleger eller om han lägger
sin handelspolitiska sakkunskap åt
sidan för att bara vara följsam mot det
socialdemokratiska partiet.

Jag påminner mig den handelspolitiska
debatten häromdagen mellan bl. a.
handelsministern och herr Heckscher.
Handelsministern tyckte inte att han
vid det tillfället skulle inbjuda till en
allmän ekonomisk debatt. Herr Heckscher
svarade: När skall vi få en debatt
för att diskutera sammanhanget
mellan handelspolitik och de allmänna
ekonomiska förhållandena? Det hade
passat utmärkt väl att i samband med
denna diskussion få höra handelsminister
Lange diskutera de här sakerna.

Trots att jämförelser kan vara missvisande
kan man säga så mycket, att
sedan skattehöjningarnas tid i England
efter kriget avslutades i och med att
högern där kom i regeringsställning,
har man där oavbrutet försökt att sänka
skatterna. Det är nog England som
kommer att vara vår huvudkonkurrent
på sjustatsmarknaden. Den direkta
skatten reducerades 1952, 1953, 1955
och 1959. Lättnader har skett genom
höjning av arbetsinkomstavdrag både
1952 och 1957. Familjerna liar erhållit
särskilda skattesänkningar genom liöj -

Allmän varuskatt, m. m.

ning av familj e- och barnavdrag, och
även ensamstående har erhållit avdrag.
1953 gjordes väsentliga sänkningar av
omsättningsskatten, likaså 1957, 1958
och 1959. Företagsbeskattningen har
fått en bättre konstruktion även om där
både skett höjning och sänkning. Varför
har man gjort detta? Jo, därför att
man ansett det vara en naturlig väg till
ökad produktion och högre levnadsstandard.

Nu säger kanske någon att den direkta
skatten har sänkts också här i
landet. Ja litet, det kan man medge,
men den sänkningens verkan har väl
eliminerats av den automatiska skatteskärpning
som inflationen orsakat. På
den indirekta sidan har här i landet
starka höjningar skett, och nu tillkommer
denna jättehöjning på 4 procent.
Denna skattehöjning betyder starkt
minskad konkurrenskraft för oss, och
det kommer engelsmännen att vara oss
tacksamma för.

När nu regeringsförslaget så hårt försvårar
för näringslivet, så är det dock
en liten tröst för ett tigerhjärta att reservanterna
till stor del bifallit en motion
som undertecknad medverkat till.
Det gäller de monteringsfärdiga trähusen.
Vi räknade ut att om nu omsättningsskatten
går igenom, så borde en
sådan inte tas ut på mer än 60 procent
som utgjorde trädelen i husen i genomsnitt.
Reservanterna vill taga ut omsättningsskatt
på 70 procent och säger,
att de inte vill medräkna fasta inredningar
i den skattefria delen. Vi har
räknat med trävarorna i innerdel och
ytterdel. De bör medräknas om det
skall vara riktigt. Det är synd att reservanterna
inte vill följa den riktiga
principen. En egnahemsägare bör inte
belastas med högre kostnader på grund
av omsättningsskatt för sin bostad, därest
han väljer monteringsfärdigt material.

Skulle reservanternas linje gå igenom,
får vi väl ändå notera den framgång
som förslaget innebär, en liten

168 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

ljusglimt i en mörk och dyster socialdemokratisk
skattegiv, en skattegiv som
mycket hårt drabbar det svenska näringslivet
och hela det svenska folket.

Under detta anförande hade herr talmannen
återtagit förhandlingarnas ledning.

Herr NILSSON i Gävle (k):

Herr talman! Jag tillhör de kommunistiska
riksdagsmän som skall vara så
hårt pressade enligt Svenska Dagbladets
och Expressens uppgifter. Man har med
tidningsskriverierna försökt göra gällande
att det kommunistiska partiet och
dess riksdagsgrupp skulle ha svårigheter
att taga ställning till den föreliggande
frågan.

Det stora intresse som den kommunistiska
riksdagsgruppen rönt av tidningar
och på annat håll har sina förklaringar.
Det är inte bara så att våra
väljare och vårt partifolk är intresserade
av den här frågan; de borgerliga
partiernas och det socialdemokratiska
partiets riksdagsmän är inte mindre intresserade.
Under den senaste veckan
har representanter för samtliga dessa
partier uttryckt en rörande omtanke
om det kommunistiska partiet och dess
framtid. Man har givit mig många goda
råd hur jag skall rösta för att behålla
inflytandet i vår väljarkår. Man har
förklarat att om jag röstade med de
borgerliga och fäller omsättningsskatten,
kommer vi att klara 1960 års riksdagsmannaval
med glans. Socialdemokratiska
ledamöter har sagt mig att om
jag röstade med regeringen och hindrar
att de borgerligas alternativ genomföres,
kommer det att gå bra för det
kommunistiska partiet. Med all denna
omtanke skulle vi gå en ljus och löftesrik
framtid till mötes. Jag är emellertid
väl medveten om att när denna fråga
är färdigbehandlad, kommer man att
visa sitt intresse för oss på ett helt annat
sätt.

Visst är det en stor och viktig fråga

vi nu tar ställning till, men att den
skulle vara speciellt svår att ta ställning
till för kommunisterna kan jag
inte förstå.

Vi ställer oss först och främst frågan,
hur statens finanser har kommit
i detta läge. När vi söker svara på den
frågan, finner vi att det närmast är
den väldiga militära upprustningen
som naggat statens resurser i kanten
och skapat den statsfinansiella krisen. I
denna militära upprustning har icke
kommunisterna medverkat. De fyra
s. k. demokratiska partierna, d. v. s.
samtliga partier utom det kommunistiska,
har fattat beslutet utan vårt stöd.
När nu räkningen skall betalas vill
man att kommunisterna skall vara med
och hjälpa till.

Vi har utarbetat ett eget alternativ
för hur man skall skaffa de pengar som
behövs. Jag skall säga några ord om
det senare; först ett par ord om de borgerligas
förslag.

Kan det vara svårt för oss att ta ställning
till det borgerliga alternativet? Jag
behöver bara läsa rubrikerna i högerpartiets
motion. Där föreslås förutom
en rad nya avgifter en social nedskrotning.
Man vill avskaffa mödrahjälpen
och överföra den till kommunerna —
det betyder en merutgift för kommunerna,
därest mödrahjälpen skall utgå
som den hittills gjort med 2 750 000
kronor. Man vill avskaffa statsbidraget
till om- och nybyggnad av ålderdomshem.
Vi har för närvarande cirka 1 350
ålderdomshem i landet med 36 200
vårdplatser. Dem vill man att kommunerna
skall ta hand om — det betyder
en extra utgift för kommunerna på 3,5
miljoner.

Barnbidraget är i och för sig en stor
fråga. Högern önskar att första barnbidraget
skall helt bort — då skulle man
spara 187,5 miljoner. Ferieresor för
barn vill man ta bort och likaså stipendier
för underlättande av husmorssemester
— år 1956 var det 22 700 husmödrar
som kom i åtnjutande av de för -

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28 169

månerna. Man vill höja räntor etc. så
att de som bygger sig hus skall få betala
60 miljoner mer, man vill försämra
sjukkassebidraget, man vill försämra
studiebidragen och helt avskaffa de allmänna
studiebidragen — det betyder
10 miljoner. Det är för närvarande
80 000 som får studiehjälp.

Även om jag bara läser rubrikerna
blir jag ganska snart på det klara med
att högerpartiets alternativ inte är någonting
för Sveriges arbetande folk.
Det riktar sig ensidigt mot de sämst
ställda: sjuka, gamla och den studerande
ungdomen. Det är verkligen inte
svårt för kommunisterna att ta ställning.

Centerpartiet och folkpartiet är på
samma linje. Det finns vissa gradskillnader
men ingen artskillnad, och det
är inte svårt för oss att ta ställning.

Regeringens omsättningsskatt tilltalar
oss heller inte. Det är dock en omsättningsskatt
på 4,2 procent som i detaljhandelsledet
kommer att betyda en
varuprisfördyring med 5—6 procent.
Det skall sanningsenligt sägas att detta
förslag innebär att även de rika får vara
med och betala, men den indirekta beskattningen
är så konstruerad, att den
hårdast drabbar mindre bärkraftiga,
bl. a. barnfamiljerna.

Jag skall inte gå igenom kommunisternas
förslag helt och hållet, då jag
förstår att man vill ha slut på den här
debatten och är medveten om att man
inte övertygar någon i denna kammare
att rösta annorlunda än han redan bestämt
sig för att göra. Yi kan därför fortsätta
debatten utanför — jag tror vi
vinner mera gehör där.

Dock ett par ord: När omsättningsskatten
träder i kraft den 1 januari,
därest det nu kommer att bli riksdagens
beslut, kommer bolagen i Sverige
att gratis få 250 miljoner kronor. I
samma ögonblick som man lägger på varorna
denna omsättningsskatt sänks
bolagsskatten från 50 till 40 procent

Allmän varuskatt, m. m.

och bolagen får därigenom 250 miljoner
kronor.

I första kammaren har det sagts att
detta är ett löfte som man tidigare har
givit, därest tjänstepensionen gick igenom,
och man måste hålla givna löften.
Om det vill jag säga att statsministern i
en radiodebatt före det senaste valet
försäkrade att det inte alls var aktuellt
med nya skatter. Jag tycker att socialdemokraterna
lika gärna skulle kunna
säga, att vi måste hålla det löftet, eller
är det bara löften till höger, till bolagen,
som är heliga? Vi anser att den femtioprocentiga
bolagsskatten skall stå kvar
— det betyder 250 miljoner.

Vårt förslag angående förmögenhetsskatten
är så uppbyggt, att skatten inte
attackerar själva förmögenheterna; det
är först när man är uppe i förmögenheter
på över en miljon som den kommer
upp till sju procent.

Herr Sträng har sagt i ett föredrag på
Tunamässan i Borlänge, att kommunisternas
förslag till förmögenhetsskatt är
konfiskation och att man inte kan konfiskera
förmögenheterna, eftersom det
skulle leda till kapitalflykt etc. Om kommunisternas
tvåprocentigt ökade förmögenhetsbeskattning
skall betecknas som
konfiskation, då måste jag fråga, vad
man skall kalla regeringens omsättningsskatt.
Landsorganisationen går ut i avtalsrörelsen
med ett bud på 6 procent,
vilket såvitt jag kan döma av tidigare
löneförhandlingar kan innebära en höjning
med 4 procent, optimistiskt räknat.
Införs nu regeringens omsättningsskatt
på 4,2 procent, äter det upp inte bara
den löneförhöjning som arbetarna kan
tillkämpa sig i avtalsrörelsen utan tar
också en del av de löner som de tidigare
haft. Det innebär en reallönesänkning,
d. v. s. en konfiskation av den löneökning
arbetarna möjligen kan tillkämpa
sig i instundande avtalsrörelse.

Skall nu kommunisternas förmögenhetsbeskattning
åsättas etiketten konfiskation,
kan man med lika stor rätt
säga, att regeringens omsättningsskatt

170 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

innebär konfiskation. Möjligen skulle
det kunna sägas vara den skillnaden,
att medan kommunisterna konfiskerar
en del av förmögenheternas avkastning,
konfiskerar regeringens omsättningsskatt
hela den löneökning som arbetarna
möjligen kan tillkämpa sig.

Vi skall slåss för vårt alternativ. Utgången
här, oavsett vilken den blir, är
ingalunda avgörande för hur arbetarna
kommer att reagera. Det har sagts att det
inte finns något utrymme för löneförhöjningar
och att arbetarna inte skall begära
kompensation. Ja, vi får väl se
hur det blir med den saken. Man kan ta
en hel del, men så småningom kommer
man till en gräns där arbetarna reagerar.
Det finns flera giltiga skäl för arbetarna
att när de blir på det klara med
vad de här skatterna innebär öka sin
aktivitet och pressa sig till sin rättmätiga
andel av produktivitetsstegringar
och av vinster som uppstått i produktionen.

Jag skulle vilja understryka så här i
slutet av debatten, herr talman, att trots
den väldiga mobiliseringen av borgerliga
talare kan ingen övertala oss att medverka
till en framgång för borgerliga
alternativ. Vi slåss för vårt eget alternativ.
När vi helt plötsligt har fått detta
avgörande inflytande som man säger
att vi har och som vi har, borde det
inte vara ur vägen att regeringen resonerade
om de kommunistiska förslagen.
De är konkreta, vissa av dem är så klara
att de kan genomföras utan vidare utredning,
medan andra kanske fordrar
en viss utredning, och regeringen
sätter sig på alltför höga hästar om den
envisas med att bara vifta bort det kommunistiska
alternativet.

Fru KRISTENSSON (h):

Herr talman! Jag har begärt ordet för
att anlägga några synpunkter på propositionen
om den direkta statliga beskattningen
■— jag tror det är en fråga
som över huvud taget inte berörts eller

i varje fall inte berörts närmare under
debatten hittills. Vi är några ledamöter
här i kammaren som har väckt en motion
i anslutning till propositionen, och
vi föreslår där andra principer för skattesänkningen
än som föreslagits i propositionen.

Vi har som utgångspunkt för våra förslag
haft för ögonen den utveckling som
under efterkrigstiden ägt rum i fråga
om det direkta skattetrycket. Det är ju
endast alltför välbekant, att skattetrycket
fortgående stegrats, men ökningen
har inte varit lika i de olika inkomstlägena.
Hårdast drabbade har utan tvivel
de varit som befinner sig i inkomstskikten
med beskattningsbara inkomster
på mellan 15 000 och 35 000 kronor,
under det att de lägsta och även de
högsta inkomsttagarna varit mera gynnade,
om man över huvud taget kan få
använda ett sådant uttryck i detta sammanhang.

I konsekvens med denna utveckling
innebär regeringens nu framlagda förslag
att dessa särskilt utsatta grupper,
nämligen de som har beskattningsbara
inkomster på mellan 15 000 och 35 000
kronor, ställs utanför den föreslagna
skattesänkningen. Det är konsekvent,
men det inger sannerligen allvarliga
farhågor.

En stor och alltmer växande del av
familjerna befinner sig i just de här inkomstskikten,
och genom kommande
lönerörelser kommer ett allt större antal
av löntagarna upp i mellanskikten.
Denna utveckling är även på ett sätt
automatisk, eftersom den följer med
den fortgående penningvärdeförsämringen.
Det är därför inte så små grupper
som här kommer i kläm, men även
om de inte vore så stora, tycker jag att
statsmakterna borde sträva efter att föra
en rättvis skattepolitik.

Vi har i vår motion föreslagit, att en
sänkning av statsskatten skall ske på
så sätt, att uttagningsprocenten ändras
i stället för att skatteskalorna omarbetas,
såsom regeringen har föreslagit.

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

171

För ungefär det belopp som enligt regeringsförslaget
beräknas stå till förfogande,
nämligen 225 miljoner kronor,
skulle uttagningsprocenten kunna sänkas
med sex enheter — således till 94
procent av grundbeloppet. Det kanske
är på sin plats att i detta sammanhang
erinra om att finansministern år 1956
uttalade att en variation av uttagningsprocenten
borde vara den normala metoden
för en sänkning eller höjning av
den statliga inkomstskatten.

Hade man velat frångå den naturliga
vägen att reglera skattenivån medelst
uttagningsprocenten hade det väl varit
naturligt att man i första hand hade
sökt minska den skattepuckel som nu
existerar.

Om regeringsförslaget kommer att genomföras,
kommer det att ytterligare
accentuera vad som redan nu är uppenbart,
nämligen att det lönar sig dåligt
med en god utbildning och ett kvalificerat
arbete. Stora tjänstemannagrupper
har just nått till dessa aktuella inkomstlägen
tack vare att de med ekonomiska
uppoffringar skaffat sig god
utbildning och därmed också fått ett
kvalificerat arbete med ty åtföljande
relativt goda lönesättning. Redan nu
är det uppenbart att de lönelyftningar
som kan åstadkommas för dessa mellanlönegrupper
i stor utsträckning blir fiktiva.
Fn alltför stor andel av merinkomsten
går tillbaka till staten i form av
skatt.

I våra dagar, då behovet av kvalificerad
arbetskraft alltmer ökar och då det
vidgade handelsområdet rimligen bör
ställa ökade krav på vår produktivitet,
bör också skattepolitiken anpassas därefter.

Då vi motionärer emellertid hyser den
absoluta förhoppningen att omsättningsskatten
inte kommer att genomföras,
saknas därmed också för närvarande
förutsättningarna för en sänkning av
den direkta skatten. Jag har därför endast
velat framföra dessa allvarliga erinringar
mot förslaget som det förelig -

Allmän varuskatt, m. m.

ger men har, herr talman, inget yrkande
att ställa.

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! Andra kammaren går
om någon eller några timmar till votering
i en angelägenhet, som är av betydande
vikt. Jag har före voteringen velat
lämna ett meddelande om hur regeringen
betraktar den politiska situation
som kan följa efter ett sådant beslut.
Men innan jag gör detta må det vara
mig tillåtet att med några ord beröra
den hittills förda debatten.

Jag tror att ingen iakttagare har kunnat
undgå att konstatera, hur starkt
splittrad den svenska riksdagen är när
det gäller att bedöma, hur den statsfinansiella
situationen skall behandlas.
Men jag tror att det vore felaktigt att
bortse från att mitt i all denna betydande
splittring finns det ting, som vi
är ense om, och att de ting, som vi är
ense om, ingalunda tillhör oväsentligheterna.

Vi är tämligen överens om att Sveriges
ekonomiska läge är ganska tillfredsställande
— kanske t. o. m. några vill ta
bort ordet »ganska». Vi har en hygglig
prisstabilitet, vi har en betydande produktionsstegring
och vi har, om man
bortser från säsongrörelserna på arbetsmarknaden,
en vikande arbetslöshet.
Detta föreställer jag mig att vi är tämligen
ense om, och det är väsentligt.

Jag har också en känsla av att vi är
tämligen ense om att konjunkturutsikterna
för 1960 förefaller gynnsamma.
Vi kan med glädje konstatera att vi både
nu och väl också inom den framtid som
vi kan överblicka anser oss kunna ägna
en mycket betydande del av vårt produktionsresultat
åt ett byggande för
framtiden: ett bostadsbyggande som såvitt
jag kan bedöma för närvarande är
större än i något annat land i världen;
en utbyggnad av industriapparaten, där
väl internationella jämförelser är svå -

172

Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

rare att göra men som i varje fall är
högst betydande; ett vägbyggande etc.
som steg för steg skapar åt oss goda
kommunikationer. Man kan väl säga
att när det gäller att konstatera dessa
objektiva ting är vi i stort sett överens.

Men vi går ett stycke längre när det
gäller överensstämmandet i bedömningarna.
Jag sade nyss att vi är överens
om att tro att 1960 kommer att bli
ett år, präglat av stigande konjunkturer.
I det läget tror jag att vi alla anser att
det skulle vara en olycka, om vi här i
landet satte i gång en egen, inhemsk
kostnadsstegring. En inflation är alltid
en olycka, framför allt för löntagarna,
men den blir i det nuvarande läget, då
de nya marknaderna öppnar nya chanser
för svenskt näringsliv, en mera riskabel
affär än tidigare.

Denna tämligen likartade bedömning
leder oss fram till att det är önskvärt
— man kanske kan skärpa det och säga
nödvändigt — att det åstadkommes en
bättre balans mellan inkomster och utgifter
i statsfinanserna, m. a. o. att man
minskar den statliga upplåningen.

Men, herr talman, det går att fortsätta
ett stycke till med överensstämmelsen
i åsikter. Trots att vi är överens
om att det vore en fördel att minska den
statliga upplåningen och skapa bättre
balans mellan inkomster och utgifter är
alla riksdagens partier villiga att under
nästa år besluta om väldiga utgiftsstegringar.
Inget politiskt parti anser den
ekonomiska situationen vara sådan att
man drar sig för att förorda en större
stegring av folkpensionerna än som
genomförts sedan 1946 eller att inom
folkpensioneringens ram äntligen lösa
frågan om änke- och invalidpensioneringen.
Hur stora de utgiftsstegringar
är som vi trots nödvändigheten av en
bättre ekonomisk balans ändå är villiga
att förorda, kan vi inte säga förrän
prövningarna är gjorda. Men jag
föreställer mig att vi någon gång i vår
kommer att i största endräkt votera om
utgiftsökningar på lägst 300, kanske när -

mare 400 miljoner kronor. Trots splittringen
är det sålunda nödvändigt att vi
slår fast dessa ting, om vilka vi är inte
bara i stort sett utan praktiskt taget fullständigt
överens.

Men sedan blir det svårare att komma
fram till överensstämmelser. Det finns
från de borgerliga talarnas och den borgerliga
pressens sida en tendens att
säga: Hitintill men icke vidare! Vi kan
inte nu gå med på några nya utgifter.
Tvärtom blir vår uppgift att se efter om
det inte finns möjligheter till besparingar
— eller kanske man i stället säger
indragningar — i de beslut vi redan
fattat.

Finansministern har på regeringens
vägnar förklarat att vi självfallet är intresserade
av vad det i sådana tidigare
beslut kan finnas för besparingsmöjligheter
och vad som nu inför nödvändigheten
att tillföra staten nya inkomster
kan betraktas som möjligt att dra in. Vi
har vid dessa prövningar kommit till det
resultatet att det inte är sant som vissa
obalanserade talare gjort gällande —
inte i denna debatt men utanför kammaren
— nämligen att pengarna bara rinner
bort, att statens budget är som ett
såll, att vi inte har några möjligheter
att hejda utgiftsstegringarna. De besparingsaktioner
som igångsatts har visat
att det inte är sant att skattebetalarnas
pengar bara flyter bort. Vill vi åstadkomma
besparingar, måste vi ge oss på
ting, som vi alla betraktar som goda och
värdefulla. Den enda möjligheten att
motivera sådana besparingar är att man
vid avvägningen av behovet att införa
nya skatter eller att företa indragningar
kan föredra indragningarna. Det är
utomordentligt värdefullt att det demagogiska
talet om att pengarna rinner
bort i finansministerns händer nu efter
dessa två dagars debatt inte går att
föra vidare.

Där är sålunda bara en mening. Men
sedan säger man kanske: Nå, men ett
stopp för nya utgiftsbeslut kan vi väl
ändå vara överens om att sätta! Ja, jag

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

173

säger som tidigare beträffande besparingarna,
vi måste givetvis vara försiktiga.
Vi måste pröva nya åtaganden
mot bakgrunden av att vi i ett visst läge
kan bli tvingade att finansiera dessa
nya åtaganden med skatter eller uteblivna
skattesänkningar — vilket är
samma sak. Vi skall pröva allt nytt som
kommer fram mot denna bakgrund. Men
om vi ser på vad som kräves av samhället
nu, så tror jag det skulle vara riskabelt
att låsa sig fast vid en position,
där allmänheten inges den föreställningen
att nu är det totalt stopp.

Jag nämnde nyss den enighet vi har
beträffande folkpensioneringen. Regeringen
är för närvarande sysselsatt med
budgetberedningen. Det är verkligen
inte något behagligt arbete att sitta och
försöka stoppa en rad av välmotiverade
framställningar som kommer. Det är lätt
att motivera t. ex. de investeringar för
framtiden som utgifterna för de ungas
fostran innebär. Det är lätt att säga, att
bär har vi ett område, där varje miljon
i ökade investeringar ger kanske hundrafallt
igen för det svenska samhället.
Med den vetenskapliga forskningen är
det samma sak. Det är inte roligt att
sitta och säga att vi inte har råd, när
de stater, med vilka vårt näringsliv skall
konkurrera, lägger ned till synes obegränsade
belopp på ting som håller på
att omgestalta deras samhälle och därmed
också hela världen.

De som är ansvariga för arbetsmarknadsfrågorna
har inga svårigheter att
säga: Vi lever i ett starkt dynamiskt
samhälle, där arbetskraftens rörlighet
och utbildning icke innebär mindre väsentliga
investeringar än det vi lägger
på utbyggnaden av enhctsskolan, realskolan,
våra universitet etc., utan det
har lika stor betydelse för den enskilde
individens frihet och för vårt näringslivs
möjligheter att utnyttja de chanser,
som det dynamiska händelseförloppet
ger oss.

De som är ansvariga för vårdområdena
—- vare sig det nu gäller sjukvår -

Allmän varuskatt, m. m.

den, mentalsjukvården eller nykterlietsvården
— har inga svårigheter att motivera
att nya anslag av betydande storlek
skulle på ganska kort sikt komma
att medföra betydande värden för vårt
land.

Företrädarna för bostadsbyggandet,
vilket för närvarande tar en så stor del
av det svenska folkhushållets resurser
i anspråk, har inga svårigheter att hänvisa
till vad de stora bostadsköerna betyder
i form av försenad hembildning
för de uppväxande ungdomsskarorna
o. s. v.

De som svarar för det svenska samhällets
kraftförsörjning kan naturligtvis
säga: Om vi minskar ökningstakten
i byggandet av våra kraftverk, medför
det minskning av möjligheterna för
svenskt näringsliv att ta tillvara de
framsteg, som teknik och annat ger
oss. Det skulle också minska det svenska
näringslivets konkurrenskraft.

För inte så länge sedan gjordes det
gällande, att vi genom en nedskärning
av kraftanslaget skulle kunna spara
några tiotal miljoner kronor. Man gjorde
beräkningar som visade, att det bara
skulle bli fråga om tre eller kanske fyra
veckors försening i kraftprogrammet.
Jag tror att de som förde det talet
nu djupt beklagar sina ord. Tre å
fyra veckors försening i en period av
torka kan betyda större förluster för
svenskt näringsliv än vad hela den
sak vi nu diskuterar påstås innebära.

Jag skulle kunna fortsätta att tala om
vägbyggandet, telekommunikationerna
och allt annat. Här väller kraven fram.
Jag vill bara deklarera, att det är orimligt
att inge medborgarna den föreställningen,
att nu skall det vara stopp och
att ingenting vidare får ske.

Men vi skall göra ett medgivande. .lag
tror att det är nyttigt om vi — som jag
två gånger tidigare varit inne på i mitt
anförande — väger de nya utgifterna
mot det skattebehov som de kan framtvinga
eller mot de uteblivna skattesänkningarna,
vilket i detta fall är precis

174 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

detsamma. Det kan vara nyttigt att man
gör den avvägningen inför varje ny
större utgift.

Vi skall väl inte gräla om vad som
varit. Men det är inte regeringen som
har drivit en överbudspolitik. Hur
många gånger har inte regeringen, framför
allt inför folkpartiets överbudspolitik,
framhållit just detta. Det är nyttiga
ting ni föreslår, men vi måste väga
vad vi vill göra mot resurserna, inte
bara för dagen utan också för framtiden.
Det är alltså uppenbart att det,
vad gäller de framtida investeringarna
och övriga framtida utgifter, finns vissa
divergenser. Det vore klokt att vi
gjorde upp om dem här och inte bibringade
medborgarna den föreställningen,
att de är större än de i verkligheten
är. Men om vi betraktar läget nu
och bortser från en bedömning av framtiden,
så hade vi nog det intrycket att
det fanns en betydande samstämmighet
i bedömningen, så pass betydande att
vi på regeringssidan ansåg det mödan
värt att acceptera folkpartiets förslag,
att vi skulle förhandla om hur den statsfinansiella
situationen skulle lösas. Nu
har man sagt, att vi gick till dessa förhandlingar
med bundna positioner och
att det därför bara var fråga om ett
diktat från regeringens sida. Det är ju
inte någon mening att spilla många ord
på det.

Jag vill bara hänvisa till att det ju
inte gick mycket bättre när den stygge
diktatorn regeringen försvann ur bilden.
Det gick ju inte mycket bättre för
de borgerliga när de blev ensamma och
alldeles ostörda av våra ord. Blev ni
bättre överens då?

Nej, herr talman, det är ingen idé att
vi försöker ge varandra skulden för
misslyckandet. Det är bara att konstatera
att det fanns djupgående motsättningar,
framför allt av intressekaraktär,
som gjorde det svårt, kanske omöjligt
att komma fram till en enhällig lösning
av ett problem där frågeställningarna
var tämligen gemensamma. Det är

intressemotsättningarna som gjort det.
Det kan man se om man ett ögonblick
tittar på den starkt splittrade oppositionens
förslag.

Huvudpunkten i högerns förslag är
ju en våldsam skattehöjning för landets
barnfamiljer, en skattehöjning för varenda
barnfamilj i detta land på 400 kronor.
Varför tillgriper högern en så desperat
åtgärd? Jo, uppenbarligen därför
att högern icke ville riskera att man
skulle vara tvungen att röra vid företagen,
inte ville riskera att i sin skattepolitik
komma in på något som skulle
beröra de större inkomsttagarna. De
400 kronorna är en jämn summa, som
går ut lika vare sig man har 8 000 kronors
inkomst eller en miljon. Valet av
skatteobjekt visar en intressemotsättning
mellan högern och de övriga politiska
partierna, som inte kunde vara
tydligare. En sådan intressemotsättning
är inte lätt att brygga över.

Folkpartiets huvudlinje när det gäller
skattehöjningen är en höjning av
pensionsavgiften. Denna höjning av
pensionsavgiften kommer på skattsedeln.
Den är en skattehöjning precis
som alla andra. Den drabbar de mindre
inkomsttagarna hårt — jag skall strax
komma till hur hårt.

Centerpartiet har som huvudlinje en
budgetsaneringsavgift. Det skall medges
att den tas av alla inkomsttagare.
Den tas även av företagen. Men det pinsamma
är ju att centerpartiet använder
de på detta sätt anskaffade pengarna
för att täcka sitt överbud i folkpensionsfrågan.
Därför måste centerpartiet
samtidigt rikta ett våldsamt hugg
mot bostadsbyggandet, ett hugg som är
ungefär lika starkt som högerns men
väsentligt svagare än det som folkpartiet
anser sig kuna acceptera.

I går nämndes några siffror för att
belysa hur dessa olika förslag verkar.
Herr Ohlin gjorde förtvivlade försök
att komma ifrån detta sifferresonemang.
Han påpekade att det är klart att dessa
siffror kan vara riktiga, om man tar

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

175

tvåbarnsfamiljer i vissa inkomstlagen.
(Herr Ohlin: I vissa hus!) Jag talar
inte om hyreshöjningarna. Yi kan lägga
hyreshöjningarna utanför resonemanget.
Men om herr Ohlin brinner av iver att
tala hyrespolitik, skall jag gärna göra
det.

Högerns förslag betyder för en 12 000-kronorsfamilj med två barn oavsett hyreshöjningarna
en utgift på omkring
730 kronor. Det är högerns omsorg om
vardagsmänniskan som här kommer till
uttryck. Folkpartiets förslag innebär en
merutgift på 270 kronor utan hyreshöjningen,
som kommer dessutom, centerpartiets
300, socialdemokraternas 155
kronor. Det finns väl ingen som helst
tvekan om vem det är som värnar de
mindre inkomsttagarnas och familjernas
behov av att behålla sin konsumtionsstandard.
Tvåbarnsfamiljerna utgör
ingen liten del av svenska folket.
De utgör dessutom en del som har större
försörjningsbördor än vi som har
vuxna barn eller inte har några barn.

Herr Ohlin ville göra gällande att
detta, att socialdemokraterna får fram
så gynnsamma siffror för tvåbarnsfamiljerna,
beror på att vi klipper till
de andra desto hårdare. Det kan inte
vara möjligt att herr Ohlin fått fram det
av sina siffror. Man gör sig ibland skyldig
till felräkning. Jag kan inte svära
på mina siffrors exakthet. Men jag
skulle tro att vi kommer mycket nära
om vi säger så här.

Vi tar en barnlös familj och bryr oss
tills vidare inte om hyresstegringen.
Folkpartiets förslag innebär en merutgift
för denna familj på 270 kronor. Enligt
vårt förslag får samma familj en
merutgift på 220 kronor. Jag kan
nämna att den framräknats så, att
man räknat med att en 4-procentig omsättningsskatt
på familjens inkomst går
till eif visst belopp, och sedan har man
dragit ifrån den skattesänkning på 65
kronor som vi föreslår. Jag skall inte
säga mera om förslagen. Herr Ohlin försökte
komma ifrån, att socialdemokra -

Allmän varuskatt, m. m.

ternas förslag är förmånligare för de
lägre inkomsttagarna än övriga förslag,
framför allt för barnfamiljerna, något
som ligger i sakens natur.

Men oppositionspartierna har låst
fast sina positioner. Icke en enda rubbning
är de villiga att göra, oberoende
av argumentationen. Denna fastlåsning
är allvarlig i det instabila parlamentariska
läge vi för närvarande befinner
oss i. Räknar vi bort talmännen har
socialdemokraterna 189 röster vid den
gemensamma voteringen. De borgerliga
har tillsammans 184 röster. Det finns
alltså gentemot den borgerliga oppositionen
en säker majoritet för genomförandet
av socialdemokraternas linje.
Om däremot de 7 kommunisterna bestämmer
sig för att rösta med de borgerliga,
då är regeringens förslag förkastat
med den knappa majoriteten av
191 röster mot 189.

Regeringen har, det vågar jag säga,
omsorgsfullt prövat alla de fyra oppositionspartiernas
förslag. Vi har sett på
kommunisternas förslag och sagt oss att
detta är riskabelt i nuvarande läge, med
den godtycklighet i beskattningshänseende
som det skulle föra med sig. Vi
har sett på de andra partiernas förslag.
De innebär enligt vår mening ett försök
,att lösa den statsfinansiella krisen på
de mindre bemedlades och de svagastes
bekostnad. Högerns förslag är självfallet
mest motbjudande, ty det följer denna
kalla regel: tag det mesta från barnfamiljerna,
tag det mesta från de familjer
som har den största försörjningsbördan!
Vi kommer att resa ett kraftigt
motstånd även mot centerpartiets
förslag, vilket vi tror skulle innebära
rasering av bostadsbyggandet, i varje
fall en mycket kraftig begränsning
därav.

Av detta följer att regeringen icke är
beredd att effektuera något av oppositionspartiernas
förslag, eftersom vi anser
dem antingen skadliga för landet eller
också skadliga för de medelstora
och små inkomsttagargrupper, vilkas

170 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

intressen socialdemokratien ser som sin
huvuduppgift att bevaka.

Å andra sidan anser regeringen att
det skulle vara om inte ödesdigert —
detta uttryck är kanske för kraftigt —
så i varje fall olyckligt, om man i nuvarande
konjunkturläge läte tingen passera
utan att någonting av överensstämmelse
i bedömningen om nödvändigheten
av att minska lånebehovet och skapa
bättre balans mellan inkomster och
utgifter komme till tals. Gör man ingenting
i den riktningen, startar man en inflation
och en prisstegring som i nuvarande
läge vore ödesdigra. Något sådant
kan vi inte heller ta ansvaret för.

Under dessa förhållanden, herr talman,
har regeringen beslutat att, om
dess förslag avvisas, ta de politiska
konsekvenserna därav och ställa sina
platser till förfogande.

Herr HJALMARSON (h) kort genmäle: Herr

talman! Statsbidragen — barnbidrag
eller andra — är inte skattelättnader.
De är en utgift för staten som
staten i subventionens form vidarebefordrar
till människor, oberoende av
om de betalar skatt eller ej.

Staten har i dag inte pengar att betala
sina bidrag med. Regeringen har
ställt till det så, att den är tvungen att
antingen låna eller höja skatterna för att
kunna betala ut dessa olika bidrag. Så
illa har ministären Erlander förvaltat
sitt fögderi.

Regeringens politik är inflation. Omsättningsskatt
och prishöjningar tar
mycket mer än som motsvaras av bidragen,
från oss alla, men främst från
landets barnfamiljer. Det finns inga
grupper i vårt samhälle som har ett så
starkt intresse av trygghet för arbetsförtjänsterna
och ett stabilt penningvärde
som landets barnfamiljer.

Det finns grundläggande gemensamma
utgifter, inte minst av investeringsnatur,
som vi måste klara både av hän -

syn till samlevnaden och med tanke på
näringslivets utveckling. Men det karakteristiska
för regeringen är, att den
i stor omfattning tagit ut pengar för
dessa utgifter men sedan använt pengarna
till annat. Statsministern nämnde
energiproduktionen. Vi har fått energiskatt
för kraftproduktionen. Under närmast
föregående budgetår har 27 miljoner,
som skulle gå till atomarbetet, använts
till andra ting, och 35 miljoner
avsedda till oljelagringsanläggningar
har likaledes gått till andra ting.

Statsministern tycks ha svårt att inse
att det måste finnas en rimlig relation
mellan vad människorna kan göra och
skall göra själva och för egen del och
vad myndigheterna gör för deras räkning.
Takten i den statliga apparatens
tillväxt måste begränsas så att människorna
känner att de orkar med den.
När inkomstnivån stiger, måste den slå
igenom i den behållna inkomsten på ett
personligt fullt märkbart sätt. Annars
förlorar människorna intresset för inkomststegring.

Herr talman! Ministären Erlanders beslut
att som villkor för sitt kvarstannande
i regeringsställning begära, att
medborgarna skall betala 1 600 miljoner
nästa år i omsättningsskatt överraskar
oss inte. Det skakar oss inte
heller. Statsministerns uppsägningsbesked
har ganska länge hängt i luften,
så länge att det blivit en smula för odramatiskt
för att man skall kunna göra
dramatik av det. Vad vi behöver är en
ny regering, inte en ny omsättningsskatt.

Men vad betyder det avgångsultimatum
som regeringschefen nu ställer?
Betyder det att ministären inte skulle
vara beredd att respektera det svar som
riksdagens andra kammare ger — den
kammare som valdes i juni förra året?
Tänker vår kanske ivrigaste företrädare
för andrakammarparlamentarismen,
Tage Erlander, hålla sig vid makten
med stöd av första kammaren, vilken
till sin äldsta del återspeglar 1950 års

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

177

allmänna val? 1950 betalade människorna
i sammanlagd direkt och indirekt
skatt 4 313 miljoner. Vad regeringen nu
begär för att inte avgå är 13 594 miljoner.

Regeringens kabinettsfråga kommer
mer än ett år för sent. Den borde ha
ställts före 1958 års val och ställts på
samma sätt då som nu — så här: Vi socialdemokrater
behöver den största
skattehöjning som någonsin föreslagits
i fredstid för att kunna regera. Vill ni,
som skall betala, ge oss den, eller vill
ni ha en annan politik och en annan
regering?

Hade frågan ställts så, skulle vi kanske
i dag haft ett klart besked att rätta
oss efter. Behovet av klarhet i svensk
politiks kärnfråga: »Hur mycket av
sina arbetsförtjänster är medborgarna
beredda att överlämna till regeringens
förfogande», är desto större som den
skatteskärpning regeringen nu vill ha
riksdagens borgen på uppenbarligen
bara är den första i en rad anspråk på
mer skatter. Vi står alltså vid skiljevägen
och måste bestämma oss.

Vi i högerpartiet har bestämt oss. Vår
beslutsamhet att göra vidare skattehöjningar
onödiga genom att skära ned
statens utgifter är bara fastare efter
det statsministern ställt kabinettsfråga.
Vi i högerpartiet röstar av djupaste
övertygelse mot regeringens politik och
mot regeringen.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av statsministerns
långa anförande, som nu
med en kort replik inte kan närmare
belysas, vill jag bara först göra några
påpekanden.

En regering, som i åratal fört en politik
som motverkat sparandet, låtsas i
dag som om det vore denna politik som
skulle underlätta investeringar i kraftverk
och andra produktiva ting. Å andra
sidan låtsas statsministern som om
t. ex. folkpartiets ekonomiska politik

Allmän varuskatt, m. m.

skulle leda till stopp i dessa investeringar.
Det är barnsligt tal. I verkligheten
förhåller det sig ju tvärtom så,
att det är verkningarna av regeringens
politik under senare år som begränsar
vårt lands möjligheter till produktiva
investeringar.

Beträffande bostadspolitiken, herr
statsminister, får jag upprepa: Folkpartiets
förslag är i huvudsak detsamma
som besparingsutredningens förslag, underskrivna
av förre socialministern
Ericsson, vilken tänker sig dessa förslag
lagda ovanpå regeringens omsättningsskatteförslag
— därmed uppenbarligen
talande för en mycket tyngre belastning
än den vårt förslag innebär.

Och beträffande pensionsavgifterna:
Vårt förslag innebär till största delen
att den enprocentiga höjning, som partiernas
representanter hittills har varit
eniga om skulle ske om ett år, genomföres
tolv månader tidigare. Skillnaden
är denna tolvmånadersperiod, herr statsminister.

Regeringen tar vidare ut mer i skattehöjningar
än vi, mycket mer. Vem är
det som betalar större delen av denna
meruttagning? Det är sannerligen inte
omsättningsskatten på de välsituerade
som där ger de stora pengarna.

Får jag nämna bara några siffror, om
tiden tillåter. En 8 000-kronorsfamilj får
år 1960 genom ert förslag bördor på
250 kronor, genom folkpartiets förslag
på 139 kronor. För en 12 000-kronorsfamilj
blir bördorna enligt regeringens
förslag 348 kronor, enligt vårt 192 kronor,
för eu 15 000-kronorsfamilj 451
kronor genom ert, 223 kronor genom
vårt. — Jag försöker sannerligen inte
undvika några sifferresonemang, herr
statsminister.

Men, herr talman, med anledning av
den av statsminister Erlander avgivna
förklaringen vill jag göra följande uttalande: Herr

statsminister! Den regering, vars
chef Ni är, har under 13 efterkrigsår
av i stort sett mycket gynnsamma för -

12 — Andra kammarens protokoll 1959. Nr 28

178 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

utsättningar för Sveriges näringsliv och
folkhushåll — förutsättningar som Ni
nyss berörde -— bragt landet i ett läge,
som regeringen själv betecknar som en
statsfinansiell kris. Ni ser nu ingen annan
utväg än att föreslå den största skattehöjning
som någonsin genomförts i
Sverige under fredstid. Därmed har regeringen
själv fällt en hård dom över
sitt sätt att leda landets politik.

En fråga av sådan principiell betydelse
som införande av omsättningsskatt
bör naturligtvis inte avgöras utan att
vara underställd folket i val. Detta har
icke skett. Tvärtom har regeringens talesmän
omedelbart före senaste val förklarat,
att en skattehöjning inte är aktuell.
Ert förfaringssätt står alltså i dålig
överensstämmelse med demokratiska
principer.

Ni har, herr statsminister, nyss ställt
kabinettsfråga på ett bifall till förslaget
om omsättningsskatt. Detta innebär att
Ni vädjar om den folkvalda andra kammarens
förtroende för Er finanspolitik.
En vädjan om stöd kan, som alla vet,
bara gälla det kommunistiska partiet.
Den är en hemställan till kommunisterna
att, trots att de är bestämda motståndare
till en omsättningsskatt, möjliggöra
denna skatts antagande genom att vid
den gemensamma voteringen åtminstone
lägga ned sina röster. Kommunisterna
kommer uppenbarligen att bifalla Er
anhållan. I så fall är det på grund av
detta kommunisternas stöd vid den gemensamma
voteringen som regeringen
fortsätter sin verksamhet.

Om inte alla tecken slår fel, kommer
emellertid regeringsförslaget trots detta
att i denna kammare förkastas, inte blott
vid dagens votering utan även vid den
gemensamma voteringen i nästa vecka.
Jag vill slå fast, att Er politik alltså saknar
stöd i den folkvalda andra kammaren.

Herr HAGBERG (k) kort genmäle:

Herr talman! I motsats till dem som
före mig kommenterat statsministerns

förklaring har jag inte någon i förväg
nedskriven deklaration.

Det var ju uppenbart, att de föregående
talarna hade svårt att dölja sin
glädje över detta ultimatum, och herr
statsministern var naturligtvis inte förvånad
däröver. Det kanske låter litet
högfärdigt, men såvitt jag förstår har
detta ultimatum bara en enda adress:
kommunistiska partiet.

I anledning av detta ultimatum skulle
jag vilja säga, att det inte kan ändra vår
uppfattning om omsättningsskatten. Vi
förstår nog mycket väl, att regeringen
måste ha pengar. Ingen regering kan
fungera utan pengar. Vi ansåg att det
fanns åtminstone ett par tre olika alternativ
för regeringen att välja på. Den
valde det sämsta alternativet. Tänk om
all den energi, som regeringen nedlagt på
att övertyga denna riksdag och övertyga
sitt parti om omsättningsskattens goda
egenskaper — eller i varje fall inte alltför
goda egenskaper — hade nedlagts på
uppgiften att vinna stöd för en politik,
som åsyftade att ta pengarna där de
finns i stället för där de skall komma
nästa år! Tänk om denna energi hade använts
för att genomföra en besparing på
den militära huvudtiteln, där det slösas
så att väl knappast en människa i
detta land inte är fullt övertygad om att
det där finns möjligheter att åstadkomma
besparingar utan att nedsätta
försvarets effektivitet! Tänk om all denna
talang, all den sakkunskap, som regeringen
mobiliserat för att få fram
detta — åtminstone tror jag det -— av
den svenska arbetarklassen avskydda
förslag, hade satts in på detta område,
vilken ökad prestige skulle inte regeringen
haft, och hur värdigt skulle inte
en sådan insats ha anslutit sig till regeringens
goda insats föregående år, då
den genomförde den bästa sociala reform
som har genomförts i vårt land!

Men regeringen har som sagt föredragit
det sämsta av två eller tre fullt möjliga
alternativ, och nu begär den att få
stöd därför.

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28 179

Vi kommer för vår del att fullfölja vår
kamp mot omsättningsskatten, inte därför
att det är någon principfråga för oss
om det skall vara oms eller inte, om det
skall vara indirekta skatter eller inte.
Vi ser det som en klassfråga. Vi frågar:
Vem vinner på det, och vem förlorar
på det? Regeringen kan inte övertyga
ens sina egna anhängare om att det är
en vinst för småfolket med omsättningsskatten
eller den indirekta beskattningens
princip. Regeringen kan inte beröva
den svenska arbetarklassen en mycket
djupt rotad övertygelse, att denna form
av beskattning är en form för att lägga
över bördorna på småfolket och skona
de rika i landet. Om regeringen klarar
denna uppgörelse, så kommer därför
inte kampen mot omsättningsskatten
att upphöra, den saken är fullständigt
klar.

Låt mig bara tillägga ytterligare en
sak. Herr statsministern rådde denna
riksdag att göra upp här och inte inbilla
väljarna att divergenserna är större än
de är. Jag lovar, herr statsminister, att
om Ni iakttar den regeln när det gäller
behandlingen av kommunisterna ute
bland väljarna, så skall vi minst kunna
garantera att vi skall iaktta densamma.

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Det är naturligtvis regeringens
sak att själv bestämma vilka
konsekvenser utgången av omröstningen
skall få för regeringen. Konsekvenserna
tycks ju f. ö. inte bli av det allvarligaste
slaget att döma av herr Hagbergs uttalande
nyss.

Vi i centerpartiet kan bara konstatera,
att regeringen måste ha känt sig låst
i sin syn på frågan om budgetsaneringen.
Vi tycker inte att en rimlig hänsyn
har tagits till andra utvägar till möjligheten
att utan en omsättningsskatt få
balans i statsfinanserna. Finansministern
har vid mer än ett tillfälle framhållit,
att budgetsvårigheterna kulminerar
under det kommande budgetåret

Allmän varuskatt, m. m.

och att man därefter har att räkna med
någon ljusning. I så fall hade väl mera
tillfälliga saneringsåtgärder legat närmare
till hands, exempelvis i huvudsak
i enlighet med centerpartiets förslag. I
stället föreslår nu regeringen ett helt
nytt skatteinstrument utan tidsbegränsning,
en skatt, som sannolikt kommer att
bli permanent, för såvitt inte svenska
folket i det stundande valet gör klart,
att det inte vill ha en sådan skatt.

Vi har nyss fått höra vissa uppgifter
från statsministerns sida om effekten av
de olika saneringsförslagen frånsett bostadskostnaderna.
I en replik är det
inte möjligt med något ingående bemötande.
Jag nöjer mig med att genmäla:
Bör man inte, när man jämför de olika
förslagen, ändå uppmärksamma det förhållandet,
att i centerpartiets förslag
ingår som mycket väsentliga moment
punktskattehöjningar på sådana varor
som sprit, tobak, lyxartiklar o. s. v.?
Budgetsaneringsavgiften — för att nu
säga ett par ord om den — tar f. ö. faktiskt
mera hänsyn till den ekonomiska
bärkraften än vad omsättningsskatten
gör.

Att det inte har blivit möjligt att lösa
finansieringsfrågorna beror, som jag
sade, på att man på regeringssidan bundit
fast sig vid omsättningsskatten som
det enda tänkbara. Någonting annat har
tydligen inte varit möjligt att acceptera.
Vi i centerpartiet godtar inte denna lösning.
Men vi vet att en lösning av svårigheterna
är nödvändig. Vi är på det
klara med att man måste få balans i
budgeten. Vi är också på det klara med
att vi måste hjälpa till att skaffa fram
en del extra pengar under en saneringsperiod,
eftersom räkningarna på staten
naturligtvis skall betalas. Men vår väg —
det har vi sagt och strukit under — är
alltjämt i första hand besparingarnas:
stopp för icke ofrånkomliga nya utgifter.
Även staten måste rätta munnen efter
matsäcken. Vi går helt enkelt inte
med på en permanent ytterligare beskattning.

180 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

Från vårt håll bär vi vid flera tillfällen
framhållit nödvändigheten av en
politisk samling i stället för strid. I
praktisk handling har vi visat prov på
att vi menar allvar härmed. Vi har i det
syftet också framhållit, att en samlingsregering
kunde ha varit någonting värt
att försöka i syfte att komma till praktiska
resultat i en situation, då motsättningarna
mellan partierna och den parlamentariska
situationen över huvud
taget är sådan, att ett djärvt grepp kan
vara nödvändigt i landets och folkets
intresse. Statsministern har otvivelaktigt
rätt, när han säger, att det parlamentariska
läget är labilt. Den omständigheten
kan emellertid, oavsett vad
herr Hagberg nyss sagt, inte föranleda
att vi i centerpartiet biträder ett förslag
om en skatt, som vi icke anser att
man bör införa. Varje situation får sin
lösning, den kan bli sämre, och den kan
bli bättre. I september nästa år blir det
folket, som skall bedöma vad som har
skett och bestämma hur det skall bli
framöver.

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! Endast några ord till
herr Hedlund. Han erinrade om att hans
förslag om budgetsaneringsavgift ändå
innebär ett försök att fördela bördorna
efter bärkraft. Det är klart att det ur
social rättvisesynpunkt är långt överlägset
högerns förslag och naturligtvis
även folkpartiets förslag. Men den avgiften
är inte en lika rättvis skatt som
omsättningsskatten, helt enkelt därför
att omsättningsskatten kan genom att
kombineras med kompensationer för
barnfamiljer, för folkpensionärer och
för dem som är i särskilt starkt behov av
direkt skattesänkning få ett progressivt
inslag, som inte är möjligt att åstadkomma
i det av centerpartiet framkastade
förslaget.

Jag vill erinra om att när det för
några år sedan satt en kommitté av ex -

perter på skattefrågor — delvis parlamentariska
experter — och sysslade
med dessa ting, var alla överens, även
experterna från de borgerliga partierna,
om att en av fördelarna med omsättningsskatten
var, att den kunde kompletteras
med åtgärder just av denna
typ, alltså att man i samband med omsättningsskatten
hade en helt annan
möjlighet än med herr Hedlunds budgetsaneringsavgift
att få in ett progressivt
inslag. Man åstadkommer lättnader
för dem som ligger i botten. Det framgår
också av den samlade effekten. Jag
skall bara nämna ett par siffror. Vår
skattehöjning innebär en ungefär treprocentig
belastning för de olika inkomsttagarna
— exempelvis ett gift par
utan barn — under det att folkpartiets
förslag har en rent regressiv karaktär.
Folkpartiet börjar — utan hyresökningarna
—• med ungefär detsamma som vi,
d. v. s. 3 procent, men procentsatsen
sjunker sedan till 1,2, när man kommer
upp till 50 000 kronors inkomst. Det är
helt naturligt, eftersom tyngdpunkten
i folkpartiets förslag ligger på folkpensionsavgiften.

Nu försvarar sig herr Ohlin med att
»vi alla är överens om folkpensionsavgiften».
Nej, herr Ohlin, det är vi visst
inte. Finansministern har förra veckan
tillkallat en särskild utredning för att
undersöka, om inte den olägenhet jag
här nämnt beträffande folkpensionsavgiften
är så stor och verkar så orättfärdigt,
att vi kanske bör finna andra
metoder för finansieringen. Att såsom
herr Ohlin inbjuda andra kammaren till
att, innan denna utredning ens egentligen
har påbörjats, ta en position, är
sannerligen inte särskilt väl övertänkt.

Vi får fundera på dessa ting och se på
resultaten. I varje fall i dagens läge
innebär folkpartiets förslag en klar över.
vältring på de lägre inkomsttagarna till
förmån för de större. Centerpartiets
förslag är bättre —• jag betonar det ännu
en gång — därför att det utan tvekan har
en jämnare fördelning, men det medför

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28 181

andra olägenheter, som jag uppehöll
mig vid i mitt första anförande.

Herr Hjalmarson framhåller, att inga
här i landet har ett så starkt behov av
ett stabilt penningvärde som barnfamiljerna.
Jag delar hans mening. Men
varför? Jo, därför att den ekonomiska
situationen är mera pressad för barnfamiljerna
än för oss andra. Av denna
omständighet drar herr Hjalmarson och
högerpartiet den slutsatsen, att om barnfamiljerna
och vi andra skall få åtnjuta
fördelen av ett stabilt penningvärde,
måste barnfamiljerna — de som redan
förut är hårdast trängda — bidra mest.
Är det inte orimligt? Ifrån herr Hjalmarsons
egna utgångspunkter — att
barnfamiljerna har större intresse av
penningvärdet än andra på grund av
sitt svåra försörjningsläge — borde tvärtom
vi andra, som har vuxna barn eller
inga alls, säga: Även om vi får vidta
hårdhänta åtgärder för att skydda barnfamiljerna
och oss själva mot en inflations
verkningar, låt inte barnfamiljerna
betala affären! Herr Hjalmarson har
med sitt anförande själv lämnat precis
den riktiga argumentationen för regeringens
linje.

Det har sagts här, att regeringen är
i färd med att skapa dramatik kring
denna fråga. Ingenting kan vara mera
felaktigt. Vi har bara konstaterat, att
alla politiska partier, från högern till
kommunisterna, är överens om att det
behövs en bättre balans mellan inkomster
och utgifter. Enligt vår mening
finns det icke något annat förslag än
regeringens, som löser problemet på det
sättet, att bördorna fördelas rimligt och
rättvist på oss alla. Vi kan inte ställa
oss bakom något av oppositionspartiernas
förslag. I stället borde ni i oppositionen
fundera ett ögonblick på följande:
Vad blir det för resultat, när ni har
lyckats i er gemensamma strävan att slå
regeringen?

Ni är ju splittrade inbördes. Tror herr
Hjalmarson att han kan tvinga herr Hedlund,
herr Ohlin och herr Hagberg —

Allmän varuskatt, m. m.

ty de behövs väl alla — att gå med på
att vältra över bördorna på barnfamiljerna?
Det tror inte jag. Tror herr Hedlund
och herr Hjalmarson, att ni kan
tvinga herr Ohlin att acceptera en så
kraftig försämring av bostadspolitiken,
som ni två vill ha? — Jag gjorde, herr
Ohlin, ett absolut klart undantag för
folkpartiet, när jag berörde bostadspolitiken
i mitt första anförande. Jag sade
då, att jag skulle vara villig att diskutera
folkpartiets linje, om herr Ohlin
brann av iver, men jag resonerade om
högern och centerpartiet.

Tror herr Hedlund, att han har någon
chans att övertyga herr Hjalmarson,
herr Ohlin och herr Hagberg om den
enprocentiga avgiften? Ingen av er tror
ett dugg på det hela!

Ni kan säga nej, ni kan resa omkring
i landet och tala om, hur förfärligt det
är att inte inkomster och utgifter balanserar,
men ni kan inte göra något åt
problemet, så djupt splittrade är ni! Jag
tror, att oppositionen borde fundera ett
ögonblick på sitt ansvar.

Herr HJALMARSON (h) kort genmäle: Herr

talman! Enligt regeringens besked
skulle barnfamiljer i ett vanligt
inkomstläge endast belastas med en utgift
på 200 kronor genom regeringens
nya omsättningsskatt. Det finns en miljon
sådana familjer, och det är alltså här
fråga om 200 miljoner kronor eller en
sjiittedel av vad regeringen beräknar
få in på sin omsättningsskatt. Vem skall
betala de andra fem sjättedelarna?

Sanningen är att regeringens omsättningsskatt
och prishöjningar redan efter
ett år kommer att ta ifrån en vanlig
barnfamilj ett belopp som minst
motsvarar ett och ett halvt barnbidrag,
och fortsättning följer. Om regeringens
egna sifferuppgifter är riktiga, kan man
redan i dag klart och tydligt räkna fram
att omsättningsskatten efter ett par år
måste ytterligare höjas, till nackdel för

182 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

alla grupper här i landet men självfallet
framför allt för barnfamiljerna.

Statsministern undrade hur regeringsproblemet
skulle lösas, om regeringen
avgick. Herr statsminister, vi på
vår kant skulle inte fråga vare sig herr
Erlander, herr Ohlin eller herr Hedlund
och självfallet inte herr Hagberg om
den saken. Vem är det som skall tillfrågas
därom? Det är svenska folket.

Statsministerns retoriska spörsmål på
denna punkt var emellertid ett sätt för
honom att gå förbi den avgörande frågeställningen,
om statsministern har
övergivit andrakammarparlamentarismen.
Vi har inte ifrågasatt att regeringen
skulle kunna regera med stöd av sin
majoritet i första kammaren, kommunisternas
nedlagda röster och det instrument
som den gemensamma voteringen
utgör. Det kan regeringen göra, men
frågan är om regeringen vill göra det.
Vill regeringen tillämpa den gemensamvoteringsparlamentarism,
som såvitt jag
vet senast tillämpades av Arvid Lindman
under åren 1907—1911? Socialdemokratien
är det parti som har första
kammarens avskaffande på sitt program
och som kraftigt förordat en andrakammarparlamentarism
så länge tvåkammarsystemet
finns kvar. Det besked
statsministern nu lämnar måste tydligen
fattas så, att för regeringen betyder
makten mer än idéer och principer.

Herr OHLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Statsminister Erlander
hade ju tills den ordinarie talarlistan
var genomgången kunnat vänta med att
ta upp en debatt med oppositionspartierna
på det sätt som han här gjort, så
att vi haft bättre tillfälle atf svara honom.
Han föredrog emellertid att använda
ett, om jag så får säga litet knep
och ta till orda innan talarlistan var
slut, så att talesmännen för oppositionen
bara skulle ha några minuter till
förfogande för repliker. Statsministern

vet mycket väl att efter några timmars
yterligare debatt får man föga gehör om
man på nytt tar upp den diskussion som
nu påbörjats.

Herr statsminister! Jag är övertygad
om — fastän jag inte har siffrorna tillgängliga
här — att av de medborgare
under 67 års ålder här i landet, vilka
har låga inkomster, utgöres icke flertalet
av barnfamiljer utan av andra. Dessa
andra får icke någon kompensation av
socialdemokraterna för omsättningsskatten.
Ert betyg, att omsättningsskatten
är det mest rättvisa som kan tänkas,
är också egendomligt mot bakgrunden
av det socialdemokratiska partiets förflutna.

Regeringen vill av Sveriges folk ta ut
väsentligt mycket mer i skatter än folkpartiet
vill göra. Det är en mycket ringa
del av omsättningsskatten som kommer
från de välsitnerade. Slutsatsen är därför
obevekligt den, att ni lägger tyngre
skattebördor på de breda lagren än vi
gör.

Statsministern talar om splittringen
mellan de borgerliga partierna. Tiden
tillåter mig inte att närmare gå in på
den saken. Jag vill bara erinra om att
oppositionen består av tre partier, medan
regeringsunderlaget utgöres av ett
parti eller kanske litet haltande av två
partier. Får jag fråga statsministern:
Fanns det före år 1951 någon splittring
mellan det socialdemokratiska, socialistiska
partiet och det icke socialistiska
bondeförbundet, eller kunde statsministern
inte då upptäcka någon sådan
splittring?

Till sist vill jag, herr talman, slå fast
en sak. Statsminister Erlander har icke
kunnat anföra någonting emot den slutsats
som tidigare dragits av mig och,
såvitt jag förstår, även av andra talesmän
för oppositionen, nämligen att det
kommunistiska stöd, som regeringen
tydligen förväntar, icke kommer att förändra
det faktum att regeringens politik
saknar stöd av flertalet i den folkvalda
andra kammaren.

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

183

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! Det finns inget uttryck
som ligger så nära till hands för herr
Ohlin att tillgripa i en debatt där han
är klämd som att motståndarna använder
sig av knep. Ingenting hindrar väl
herr Ohlin att begära ordet i vanlig ordning
och hålla ett så långt anförande
som helst.

(Herr Ohlin: Vi kan inte ta debatten
två gånger.)

Då kan man ju ta den när herr Ohlin
vill ha den i slutet av överläggningen.
Detta är ett av de mest underliga ting
som förekommer. Om jag tar till orda
först i debatten, så att herrarna får tid
att tänka en smula — det behöver de
kanske ibland — så är det ett knep. Det
finns väl ingenting i världen som hindrar
oppositionsledarna att ta upp en debatt
igen om två timmar. Jag står gärna
till förfogande. Jag tycker därför herr
Ohlin inte skulle behöva hålla på med
sådana — jag höll på att säga knep, men
det var inte meningen. Vill herr Ohlin
diskutera dessa problem, finns vi här.

Omsättningsskattens tyngd har diskuterats
i två dagar. Jag har bara sammanfattat
vissa ting som är alldeles självklara.
Ert förslag, herr Ohlin, är regressivt.
Det faller med större tyngd på de
lägre inkomsttagarna, därför att ni höjer
pensionsavgiften så som ni gör. Men
jag skall inte fördjupa mig i detta; det
har ju sagts så många gånger förut.

Till herr Hjalmarson vill jag bara
säga, att det här börjar ändå bli litet
groteskt även för herr Hjalmarson. Jag
har inte frågat om ni kan bilda en regering.
Jag har inte föreställt mig annat
än att ni kommer att göra det — om ni
vinner. Det är en regering som kommer
att få sitta med herr Hagbergs stöd så
länge han vill ha den, det är klart. Vad
jag frågade om var vad ni har för
program för att vi skall komma ur den
kris ni säger råder beträffande våra
statsfinanser. Därvidlag har ni inget
gemensamt program. När socialdemo -

Allmän varuskatt, m. m.

kraterna och bondeförbundarna på sin
tid bildade en koalitionsregering, bildades
denna, herr Ohlin, på grundval
av ett utarbetat regeringsprogram.

Vad har ni för gemensamt program?
Det är en djup splittring på alla punkter.
Ni ler belåtet. Ja, det kan jag tänka
mig. Avsikten är alltså att gå ut till
svenska folket med alla dessa krokar
för att ta en röst här och en där. Den
som är speciellt barnvänlig kan då rösta
på folkpartiet eller centerpartiet och
den som är speciellt intresserad av en
höjning av folkpensionerna kan rösta på
centerpartiet etc. etc. Ni vill gå ut till
svenska folket och ha en så rikhaltig
sortering av olika ståndpunkter som
möjligt för att dra till er röster. Men
vi står inför en statsfinansiell situation,
som det måste göras något åt, och
där har ni såvitt jag vet inget program.

Herr Hjalmarson hade den lysande
idén, att man skulle gå ut till svenska
folket och fråga svenska folket vad ni
skall enas om. Det är en alldeles ny
form av folkomröstning. Det skulle verkligen
vara intressant att se omröstningspropositionen,
ty det var ju detta frågan
gällde, inte frågan om regeringsbildningen.

Historien om andrakammarmajoriteten
är verkligen så grundligt genomdiskuterad
tidigare i denna kammare, att
jag är förvånad över att ni tar upp den
igen. Jag yttrade den 22 januari 1958
några ord som står att läsa i andra kammarens
protokoll. De orden gäller i dag
också. Jag tillät mig säga, att en regering
i sitt fögderi måste svara för vad
den kan få uträttat, och då måste hänsyn
tagas även till situationen i första
kammaren. Det kan komma situationer
i vårt politiska liv då det kan bli besvärligt
att få fram en arbetsduglig regering.
Man måste ta hänsyn till de omständigheter
som då råder. Ett sådant
hänsynstagande synes mig vara nödvändigt
vilket parti som än har majoriteten
i medkammaren. Jag vidhåller att
så länge vi har ett tvåkammarsystem,

184 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

så länge som vi diskuterar huruvida vi
skall föra in parlamentarismen i vår
författning, är frågan om regeringsunderlaget
ett spörsmål, som får bedömas
från fall till fall och med hänsynstagande
till de möjligheter en regering,
framsprungen ur den ena eller andra
kammaren, har att agera.

Det är min principiella deklaration.
Var herr Hjalmarson har fått några
andra principiella deklarationer ifrån
vet inte jag, men detta uttalande står
att läsa i andra kammarens protokoll
från den 22 januari 1958. Det är precis
dagens situation. Jag har ingen anledning
att på någon punkt ändra vad jag
sade för ett och ett halvt år sedan.

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Det har gjorts ett stort
nummer av centerpartiets hyrespolitiska
program. Vad innebär det egentligen? Om

jag inte missminner mig har besparingsutredningen
varit inne på att
avveckla de generella subventionerna
med 120 miljoner på en gång. Vi vill ta
200 miljoner kronor. Motiveringen är
den, att vi menar att det inte finns anledning
för skattebetalarna att erlägga
hyra för människor med god ekonomi,
i all synnerhet inte sådana som har
lyckats få nya och fina bostäder. Varför
i all världen skall skattebetalarna
bidra oavsett om behov därav finns
eller inte?

Vad budgetsaneringsavgiften beträffar
vidhåller jag vad jag sade nyss, att
den tar mera hänsyn till bärkraften än
omsättningsskatten gör. Låt mig nämna
ett litet exempel. Fn tolvtusenkronors
inkomsttagare får då saneringsavgiften
beräknas ungefär 5 000 kronor av sin
inkomst fri från denna avgift. Endast
7 000 kronor beskattas och det blir
alltså 70 kronors belastning för honom
med saneringsavgiften. Samma inkomsttagare
får med omsättningsskatt betala
4 procent på närmare 9 000 kronor,
skulle jag tänka mig, vilket gör 360 kro -

nor. Han får sedan ett skatteavdrag på
75 eller 80 kronor eller vad det kan bli.
Vilket system som lägger den tyngsta
bördan på honom är då inte mycket att
diskutera om.

En fördel med vårt förslag är att saneringsavgiften
inte blir inflationsdrivande
på samma sätt som omsättningsskatten.
Det blir också mycket enklare
att ta ut den statliga inkomstförstärkningen
med vårt system. Det behövs inte
ett stort antal nya tjänstemän för den
sakens skull. Handlande och hantverkare
i hundratusental behöver inte belastas
med tvångsuppgiften att ta in
pengar till statskassan.

Efter vad herr Hagberg här har sagt
finns egentligen ingen anledning att
diskutera något program för en kommande
regering. Om vi försökte oss på
uPPgiften att få fram ett gemensamt program
— det har vi inte gjort — så skulle
vi nog nu ha fått höra: Här har ni gjort
er kärt besvär i onödan! Varför sådan
brådska? Hade det inte varit bättre att
spara detta och först se om ni behöver
något program innan ni ordnar med
det.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp)
kort genmäle:

Herr talman! Statsministerns uttalande
om att oppositionsledarna här skulle
kunna föra en fri debatt illustreras av
det faktum, att herr Ohlin vägrats replik
enligt bestämmelser som talmannen
har att följa.

Jag vill bara tillägga en sak. Statsministern
förklarade att koalitionsregeringen
bildades på grundval av en regeringsförklaring.
Då var det väl ändå
inte så, herr statsminister, att man underställde
riksdagen denna regeringsförklaring
innan man bildade regering?

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! Nej det är riktigt. Jag
har bara påvisat att det här finns oförenliga
motsättningar mellan oppositions -

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28 185

partierna när det gäller att lösa den
viktigaste politiska frågan, nämligen hur
man skall öka inkomsterna så att man
får en minskad upplåning.

Jag skall inte förlänga debatten med
herr Ohlin. Jag upprepar ännu en gång,
att herr Ohlin har alla möjligheter i
världen att anmäla sig i slutet på föredragningslistan.
Herr Ohlin borde ett
ögonblick glömma bort att han är partiledare
och bli en vanlig vardagsmänniska.

Herr BJÖRKMAN (h):

Herr talman! Efter denna något dramatiska
utflykt på högsta nivå är det
inte särskilt tacksamt att försöka återkalla
kammaren till jorden, till den betydligt
mindre dramatiska dagordningen.

Jag hade tänkt säga några få ord om
propositionen nr 164, som handlar om
ändring i skatteskalorna. Bevillningsutskottets
betänkande föreligger ännu
inte. Det har alltså ännu inte kunnat
studeras, men vi vet ungefär hur gången
varit.

Denna proposition om ändring i
skatteskalorna — och därmed en mindre
sänkning av den statliga inkomstskatten
— är en av de stötdämpande
åtgärder regeringen vidtagit för att
mildra chocken av omsättningsskattens
obehagliga verkningar. På vilket sätt
skall då enligt detta förslag sänkningen
av den statliga inkomstskatten genomföras?
Jo, finansministern sänker skatten
för skikten i botten av skatteskalorna
men höjer litet högre upp, i mellanskikten.
Vad blir då effekten av denna
operation? Det blir en ökning av marginalskatten
i inkomstskikten 14 000—
26 000 kronor för ensamstående och i
inkomstskikten 2,''S 000—40 000 kronor
för gifta. Dessa inkomstgrupper kommer
sålunda att få avstå ännu litet mer
än förut av en inkomstökning. Pin sådan
effekt kan icke stimulera människorna
att kosta på sig en mera kvalificerad
utbildning. Människor, som ge -

Allmän varuskatt, m. m.

nom energi och duglighet når befattningar
med större ansvar och därmed
högre arbetsersättning, får sin lön för
mödan ytterligare beskuren. Alldeles
särskilt drabbar denna ökade marginalskatt
sambeskattade äkta makar, som
bägge har förvärvsarbete.

Denna ändring är ett steg i fel riktning.
Det finns skäl att återge herr
Strängs motivering för en höjning av
skattesatsen högre upp på skatteskalorna.
Jag citerar: »Det sker för att inte
de som har större inkomster skall få en
opåkallad skattelättnad.» Kan man
verkligen anse att en lättnad för mellanskikten
är opåkallad? De inkomstgrupper
jag nämnt hör sannerligen inte
till dem som blivit favoriserade under
de senare årens skatteutveckling.
Tvärtom! Skulle det innebära någon
större olycka eller orättvisa om de någon
gång bleve ihågkomna när regeringen
genomför sina förslag? Finansministerns
förslag är ännu ett belägg
— till alla föregående — för den brist
på konsekvens och den ryckighet som
präglar skattepolitiken. Ändringarna i
skatteskalorna duggar tätt. Tvära kast
gör det allt svårare för medborgarna att
följa med i svängarna.

Jag vill lämna en kort beskrivning
av de senaste decenniernas utveckling.
1928 fick vi nya skatteskalor. De stod
sig i tio år. 1938 var det dags för nya
skalor. De höll till år 1947, då vi begåvades
med den Wigforsska s. k. skattereformen.
1952 fick vi återigen nya skatteskalor,
och 1956 var det samma sak.

Högerpartiet accepterade icke de skalor
vi fick 1956 med deras språngvisa
stegring i progressiviteten och mycket
hårda marginalskatt. Lägg märke till att
tidsintervallerna mellan ändringarna
från 1928 och fram till 1956 varit 10, 9,
5 och 4 år.

När vi fick 1956 års skatteskalor frågade
vi från vårt håll, hur länge dessa
nya skatteskalor skulle bli bestående.
Nu har vi fått svaret: tre år! Skall det
pågå i samma tempo? Om vi råkar ut

186 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

för olyckan att den nuvarande regeringen
sitter kvar, kommer vi snart till
en ordning där vi får ändra skatteskalorna
snart sagt varje år. Idén till den
aktuella ändringen av skatteskalorna
synes ha fötts mycket sent i kanslihuset
eller också har denna hemlighet
kunnat bevaras mycket väl för alla
utomstående. Att använda det normala
sättet att sänka den statliga inkomstskatten
— genom en sänkning av uttagningsprocenten
— synes finansministern
inte ens ha reflekterat på.

Fru Kristensson har redan talat om
detta och den motion som hon och jag
tillsammans med fröken Eva Karlsson
har avgivit i denna fråga, så jag skall
inte ytterligare utveckla den saken.

Jag vill bara understryka, att vårt
skattesystem har en rörlig uttagningsprocent,
men jag undrar om någon här
i kammaren kan erinra sig när denna
uttagningsprocent har sänkts. Den har
blivit rörlig, men endast uppåt. Rörligheten
är en fiktion. När regeringen skall
sänka skatten, hittar den ögonblickblicldigen
på något nytt, den ändrar
skatteskalorna. Jag vill erinra om att
förutsättningen för 1952 års skatteskalor,
som hade utarbetats av 1949 års
skatteutredning, var att övergången
skedde vid grundbeloppsnivån, d. v. s.
en uttagningsprocent av 100. Dåvarande
finansminister Sköld höjde omedelbart
till 110, och så förblev det till 1956, då
man började på ny kula med nya skalor
och en uttagningsprocent av 100.

Herr talman! Jag har med dessa ord
bestämt velat vända mig mot den skärpning
av progressiviteten och av marginalskatten,
som blir följden, ifall regeringens
proposition om ändring av
skatteskalorna skulle bifallas.

Jag hade gärna också velat säga något
om den motion som herr Cassel och
jag har väckt om att böcker skall undantas
från omsättningsskatt, men med
hänsyn till vår högt aktade talmans
visserligen stora men dock begränsade
tålamod skall jag avstå härifrån.

Herr SENANDER (k):

Herr talman! Statsministern och före
honom finansministern har precis som
om det gällde en stor, epokgörande
upptäckt upprepade gånger förklarat,
att enighet råder mellan alla partier här
i riksdagen om att statens finanser kommit
i olag och att cirka 900 miljoner
kronor fattas.

Ingen kan ju, åtminstone inte med
skäl, bestrida det faktum, att det är dåligt
ställt med statens finanser. Diskussionen
här rör sig om det sätt på vilket
man skall kunna lösa svårigheterna,
d. v. s. hur man skall kunna skaffa
pengar för att täcka det hål i budgeten,
som uppstått på grund av en hushållning
som man har anledning att på
vissa betydelsefulla punkter kritisera.

Framför allt skulle jag då vilja framhålla,
att militärutgifterna, vilka man
så litet som möligt talar om i detta
sammanhang, utgör den främsta anledningen
till att statens finanser råkat i
olag. Från vårt håll har detta framhållits
tillräckligt många gånger och jag
skall därför inte beröra detta ytterligare,
men då regeringen i fullt samförstånd
med de borgerliga partierna har
varit med om denna våldsamma expansion
av militärutgifterna, måste även
den ta sin dryga del i ansvaret för de
svårigheter som uppstått i statens ekonomi.
Det är då ganska märkligt att
i propositionen få läsa finansministerns
resonemang om att det är ansvällningen
av de sociala utgifterna som är orsaken
till svårigheterna. Man försöker sålunda
dölja misshushållningen i fråga om militärutgifterna
med att tala om att den
sociala delen av budgetens utgiftssida
har genomgått en ansvällning och att
man därför har råkat komma i svårigheter.
Enligt min mening är det oriktigt
att dölja sig bakom detta tal för
att därmed komma ifrån den besvärliga
fråga som ansvällningen av militärutgifterna
utgör, eftersom den måste anses
vara den alls icke nödvändiga or -

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

187

saken till att statens finanser råkat i
olag.

När förhållandet sålunda är det, att
regeringen bär sin dryga del av ansvaret
för den uppståndna situationen —
jag hänvisar bl. a. till den överenskommelse
i försvarsfrågan som träffades
1958 och där man med rörande enighet
praktiskt taget band riksdagen på förhand
för vissa väldiga utgiftsökningar under
en viss period — tycker jag att regeringens
ultimatum till riksdagen i detta
fall är fullständigt opåkallat. Jag kan
inte förstå att regeringen kan komma
med ultimatum i denna fråga, som är
av en så osmaklig karaktär, att protesterna
alltjämt inströmmar från det
arbetande folket och deras organisationer.

När statsministern förklarar att det
förslag som regeringen lagt fram är
rimligt och rättvist, måste jag — även
om man upphört att förvånas över en
hel del ting här i världen och här i
riksdagen — säga att man blir åtskilligt
häpen. Man säger, att omsättningsskatten
är det enda rättvisa i skattehänseende,
men senast den 11 februari 1958
vände sig finansministern mycket bestämt
mot en allmän omsättningsskatt.

Vi har redan i februari månad i år
via vår riksdagsgrupp tillskrivit regeringen
och meddelat vår uppfattning om
hur de statsfinansiella svårigheter som
man redan då kunde förutse skulle lösas.
Vi preciser ide ganska noga, hur
vi hade tänkt oss en sådan lösning, men
vi fick inte ens svar från regeringen,
eftersom den linje vi föreslog inte passade
regeringen. Vårt förslag skulle i
korthet kunna uttryckas så, att de rika
skall betala och att man inte skall lägga
utgifterna på de stora massorna och
låta dem bära tyngre bördor än de redan
gör.

När finansministern skall motivera
omsättningsskatten talar han om en
allmän inkomstutjämning hos svenska
folket. Detta gör han ungefär samtidigt
som regeringen äntligen upptäcker vad

Allmän varuskatt, m. m.

vi tidigare har påtalat vid upprepade
tillfällen, nämligen att det uppreklamerade
svenska välståndet egentligen är
ett bedrägligt sken. Om man studerar
det i statistikens ljus visar det sig inte
vara så väl beställt. Regeringen har själv
föranstaltat om en utredning för att undersöka,
hur det kan komma sig att cirka
2,1 miljoner av Sveriges 4 miljoner
inkomsttagare kan existera på inkomster
om 8 000 kronor och därunder. Av
de svenska inkomsttagarna har 62 procent
en inkomst som ligger vid eller under
10 000 kronor. Hur man då med
den allmänna inkomstutjämningen och
det stigande välståndet som motiv kan
införa en skatt, som drabbar just dessa
små inkomsttagare, är för oss fullständigt
obegripligt.

Min partikamrat Hagberg har tidigare
uttalat i den ekonomiska debatten vid
höstriksdagen, att regeringen spelar hasard
i denna fråga. Hasarderandet ligger
främst däri, åt regeringen gör omsättningsskattefrågan
till en ättestupa
eller — för alt använda ett finare språk
— en kabinettsfråga. Den vägrar att förhandla
med kommunisterna, och utan
att veta någonting om vårt ställningstagande
gör den denna osmakliga skattefråga
till en plattform för sin avgång.
Skatteförslaget måste dessutom medföra
att regeringen får ett mycket dåligt
utspel vid näsla års valrörelse, tv jag
kan aldrig föreställa mig, att det skall
bli så lätt för regeringen att övertyga
de stora arbetarmassorna och andra
små inkomsttagare, att omsättningsskatten
egentligen är den förmånligaste
skatteformen för deras vidkommande.
.lag tycker att regeringen med sin hållning
i denna fråga nära nog sökt bädda
för en borgerlig valseger.

Vi har emellertid den inställningen,
att vi trots allt skall kunna mobilisera
de svenska arbetarna, så att en borgerlig
valseger förhindras, ty vi betraktar det
som en stor olycka för den svenska arbetarklassen
om de borgerliga skulle
komma till makten och genomföra de

188 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

reaktionära program som de har lagt
fram i denna debatt.

Herr talman! Regeringen kan inte gå
fri från kritik i denna fråga, och den
har små utsikter att inbilla de stora
massorna här i landet, att omsättningsskatten
är till fördel för dem. Ännu
mindre skall den kunna vinna några anhängare
med vad finansministern klart
säger ut i motiveringen för sin proposition,
nämligen åt man nu skall beträda
en ny väg i skattefrågan, vilken väg
innebär att man lägger tyngdpunkten
på den indirekta beskattningen. Jag
tror det var den amerikanske författaren
Upton Sinclair som en gång förklarade,
att den indirekta beskattningen
är en raffinerad form för utplundring
av de stora massorna. Den uppfattningen
har hela tiden accepterats inom hela
den internationella arbetarrörelsen och
inte minst inom den svenska. Det återstår
för finansministern att med bättre
skäl än han hittills har presterat i sin
proposition bevisa att förhållandena så
har förändrats — för att nu ta hans uttalande
bara förra året — under ett år,
att hans förslag kan vara motiverat.

Herr andre vice talmannen övertog
ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru WALLERIUS-GUNNE (h):

Herr talman! Högerpartiet har inte
accepterat omsättningsskatten. Anledningarna
har deklarerats av tidigare talare
i denna långa debatt liksom också
motiven till den besparingarnas politik
som vi har föreslagit. .lag kan därför
inskränka mig till att instämma i vad
som därvid har uttalats.

Besparingarnas politik är inte behaglig
för stunden, men det är den enda vägen
till en pålitlig och bestående sanering
av statsfinanserna. Vi är klart medvetna
om att vi måste kräva energiskt
bistånd av alla, och nödläget tvingar
oss att kräva det även av barnfamiljerna.
Människorna begriper mycket väl

att här föreligger en situation som kräver
extraordinära åtgärder.

Vi har tvingats att arbeta under villkor
som regeringen skapat och under
förutsättningar som vi inte själva har
skuld till. Det medför att det blir en
fråga om extraordinära åtgärder också
för oss. Barnfamiljernas skattefråga har
efter alla dessa år ännu inte lösts på ett
tillfredsställande sätt. Vi har i olika
sammanhang begärt det. Så länge det
inte sker, blir det alltid den gruppen
som får sitta emellan vid en inflationistisk
politik. Det system av skattelättnader
som vi vill ha innebär en kombination
av skatteavdrag och bidrag. Problemet
innefattar avvägningsfrågor av olika
slag. Det har samband med ortsgrupperingen
och därmed också med
frågan om existensminimum, det gäller
former för skattelättnader i olika
inkomstlägen och det gäller bedömningen
av försörjningsbördorna vid olika
barnantal — vilket allt förutsätter en
omsorgsfull utredning. Denna utredning
måste komma till stånd snart och en
reform av barnfamiljernas beskattning
bör ske så snart de ekonomiska förhållandena
medger det.

För min del ser jag problemet på följande
sätt. Högern anvisar en väg ur
krisen, nämligen de hårda besparingarnas
väg. I vår politik kräves en särskild
insats av barnfamiljerna, i ett läge
då de redan länge förgäves väntat på
en vettig skattelättnad, men den insatsen
syftar till att förebygga beskattningsåtgärder,
som i varje fall på något längre
sikt drabbar barnfamiljerna hårdare än
andra. Det första steget på den skattelättnadernas
väg som vi därefter kommer
att följa måste vara att genomföra
en beskattning för barnfamiljerna, som
är avpassad efter deras försörjningsbörda.

Häri instämde herr Edlund (h).

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp):

Herr talman! Jag har fått löfte om

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28 189

sju-åtta minuter, men jag skall försöka
att inte ta hela den tiden i anspråk.

Efter två linjer har denna kammardebatt
nu pågått i två dagar. Frågan har
varit: direkt eller indirekt skatt? Vilken
väg är den rätta? Ja, jag tror att
därom kan man träta nästan till dagarnas
ände och man kan anföra skäl och
motskäl på båda håll, mer eller mindre
bärkraftiga. Principiellt har jag för min
del alltid varit motståndare till indirekta
skatter, därför att de så att säga
göms eller kommer bort i hanteringen
och avviker från den sunda tanken att
skatt skall fördelas efter bärkraft. Genom
att i princip slå in på en annan
väg bryter man mot den goda demokratiska
regeln. I ofärdstider har vi tvingats
till undantag, och på vissa konsumtionsvaror,
som man har ansett verkar skadligt
på hela samhället, har vi också
gjort undantag. Jag kan inte förstå annat
än att varje sann demokrat måste känna
det hårt och ganska motbjudande att
lägga sin röst för genomförande av vad
jag anser vara ett odemokratiskt beslut
om allmän varuskatt, som hur man
än vrider på frågan dock måste drabba
mindre inkomsttagare och barnfamiljer
ganska hårt.

Det var emellertid inte för att säga
detta som jag begärde ordet utan för
att säga följande. Naturligtvis är det
ingen människa som tror att regeringens
förslag om omsättningsskatt på vissa
publikationer och böcker syftar till att
beskära yttrandefriheten eller försvåra
utgivningen av tidningar och böcker.
Men kommer inte skatten att verka just
i den riktningen? Måste inte en allmän
omsättningsskatt, som drabbar en stor
del av det fria ordet, bedömas som ett
allvarligt hinder för opinionsbildning
och nyhetsförmedling? De fria kristna
samfundens tidningar t. ex. är numera
inte bara organ för fromma betraktelser
utan i allra högsta grad förmedlare av
ett nära nog dagsfärskt nyhetsmaterial
från in- och utlandet.

Det enda riktiga måste här vara en

Allmän varuskatt, m. m.

utvidgad skattefrihet för både tidningar
och böcker. Det måste ligga i en demokratisk
stats intresse att undvika
varje åtgärd, som kan försvåra möjligheterna
till en allsidig diskussion och
opinionsbildning. En skatt på tidningar
och böcker blir en avgift på opinionsbildningen
och en sådan skatt som den
nu föreslagna blir ganska obehaglig, därför
att den drabbar t. ex. samfundsorgan
men friar andra publikationer.

Jag vill visst inte påstå att lagen strider
mot tryckfrihetsförordningen, men
att den blir ett visst hinder för skrifts
spridning till allmänheten kan väl inte
förnekas. Det kan inte vara riktigt att
skattevägen försvåra tillgången till den
allmänbildning som det tryckta ordet
förmedlar. Böcker är ju i alla fall inte
vilka varor som helst. De är bärare av
andliga värden, och i kulturländer som
t. ex. Holland, Schweiz, Finland och
Storbritannien har man funnit skäl att
frita det tryckta ordet från allmän varuskatt.
I vårt lands ytterst begränsade
spridningsområde får inte bokpriserna
höjas över rimliga gränser. Nu kan det
invändas att 4 procent är ingen livsfara.
Kan man betala 25 kronor för en
bok, så kan man nog betala 26 kronor.
Det låter säga sig, men ecklesiastikdepartementets
bokutredning framhöll, att
dess opinionsmätning visat ett tydligt
utslag för ett samband mellan bokpris
och läsintresse.

Ett som man menar bärande argument
för omsättningsskatten är att den
skall slå över hela fältet. Det gör den nu
inte. Många undantag finns, och nog
måste det förefalla nära nog absurt, att
sensationspressen med jätteupplagor
skall prioriseras, medan t. ex. Folket i
Bild och Svensk Veckotidning skall
skattebeläggas. Lika unikt måste det väl
sägas vara, att inte ens vetenskaplig eller
populärvetenskaplig litteratur och
inte heller skolböcker blir fria från
skatt. I det sista fallet kan man säga att
det bara är fråga om eu penningtransport,
men det är i så fall en ganska

190 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

onödig transport. Det kan inte vara riktigt
att så särpräglade varor som böcker
och tidningar dras in i ett fiskalt skattesystem.

Nu säger utskottsreservanterna, att
man för att tillmötesgå oss motionärer
skall göra vissa undantag, och därför
rekommenderar man en snabbutredning
för att komma till rätta med redovisnings-
och kontrolltekniska olägenheter.
År nu dessa så stora, vore det väl enklare
att följa den linje som den sakkunnigkommitté
rekommenderar, på
vilken den kungl. propositionen bygger.
Kommittén förordar kategoriskt att både
tidningar och tidskrifter blir befriade
från skatt. Låt då detta omfatta även
böcker, så slipper man en ny utredning! Hur

besvärligt det ekonomiska läget
än kan vara, kan jag inte tänka mig att
det är så i botten, att finansminstern
är absolut beroende av att även det fria
ordet sveps in i omsättningsskattens
mantel. Jag hör inte till dem som i tid
och otid klankar på skatter. Finansministerns
otacksamma uppgift är ju att
tillhandahålla riksdagen de pengar som
denna utan större kval hjälper till att
fördela, och kanske vi litet var gör
klokt i att begrunda en del av det förflutna.
Men jag är fast övertygad om att
fyraprocentig skatt på biblar, psalmböcker
och sångböcker och Kristens resa —
för att nu spetsa till saken — även ur
finansministerns synpunkt inte är nödvändig.
Nog borde regeringen kunna
klara sig utan att på de svenska söndagsskolornas
400 000 barntidningar
kamma in 70 000 kronor. Staten beräknar
ju att netto på omsättningsskatten
få in 1 300 miljoner, och skatten på
publikationer och böcker beräknas visst
ge cirka 8 miljoner. Är det nödvändigt
att för ett så ringa utbyte lägga band
på det fria ordet?

Beträffande frågan om affärsmän och
företagare som skatteuppbördsmän åt
staten vill jag i allt instämma i vad herr
Kollberg m. fl. yttrat i debatten.

Herr ARVIDSON (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet för
att i all korthet avge en deklaration beträffande
omsättningsskatten på böcker,
alltså det ämne som den föregående ärade
talaren nyss behandlade.

Inom alla läger -—- även inom utskottet
-— betraktas det givetvis som olyckligt
att lägga avgifter på bokförsäljningen.
Gör man det, så åstadkommer man ju
därmed en prishöjning och försvårar
kulturarbetet på ett viktigt och vanskligt
avsnitt. Vårt språkområde är litet,
och bokutgivningen är därför alltid ekonomiskt
vansklig. Författaryrket ger
små inkomster och minimal trygghet.
En omsättningsskatt, som höjer bokpriserna
och därmed försvårar bokspridningen,
är alltså ovälkommen. Visserligen
är det svårt rent mänskligt sett
att begära undantag för böcker, när det
inte medges undantag för bröd, men
boken träffas hårdare än brödet av en
prishöjning. Boken betraktas tyvärr inte
som en nödvändighetsvara. Bröd måste
man köpa; ett planerat bokinköp kan
inhiberas. Om man därför kan finna
vägar för att göra undantag för böcker
i fortsättningen, så skulle ingen hälsa
det mer välkommet än jag gör.

Inom författarvärlden har vi emellertid
varit tveksamma om lämpligheten
av en motion i detta ärende. I vår
kamp för ett kulturvänligare samhälle
står vi inte ensamma. Vid sin sida har
författarna tonsättarna, konstnärerna
och formgivarna på en rad konstnärliga
områden. Skulle vi begära undantag
för böcker, finge vi begära undantag
också för t. ex. konstverk och musikinstrument.
Och ville vi med vår aktion
söka hindra prishöjning på böcker,
finge vi begära undantag också för sättmaskiner,
tryckpressar, skrivmaskiner
och papper samt mycket annat som
har med bokframställning att göra.

Det är sålunda ett mycket svårt avgränsningsproblem
vi här har att göra
med. Också tekniskt lär det vara svårt
att göra sådana undantag. Detta kan

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

191

emellertid inte vara avgörande för oss.
Om författarna nu ändå har avstått från
en aktion i samband med omsättningsskatten,
så beror det främst på insikten
om att en sanering av budgeten är en
förutsättning för en generösare kulturpolitik
från statens sida. Vi räknar med
att de belopp, som omsättningsskatten
på tryckta skrifter ger staten, skall användas
helt för kulturella ändamål. Vi
räknar med att dessa belopp skall medge
den höjning av ersättningen till författare
för utlåning av deras böcker genom
de offentliga biblioteken som i år begärts,
nämligen till 5 öre per boklån,
och särskild ersättning till översättare.

Konstnärerna och tonsättarna räknar
med väsentligt höjda anslag till stipendier.
Konstnärerna räknar också
med att anslaget till konstinköp och till
den konstnärliga utsmyckningen av offentliga
byggnader kraftigt ökar. Samtliga
dessa yrkesutövare behöver samhällets
stöd för att nå trygghet i själva
sin yrkesutövning. För detta behövs
pekuniära insatser från statens sida.
Över huvud taget kan man säga, att de
litterära och konstnärliga upphovsmännen
avstått från att slå larm i samband
med omsättningsskatten endast därför
att de litat på ecklesiastikministerns ord,
upprepade vid skilda tillfällen under
1959, att tiden nu är inne för en ny giv
från statsmakternas sida på det litterära
och konstnärliga området, en upprustning
som länge låtit vänta på sig och
som vi inte önskat försvaga förutsättningarna
för.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Jag skall inte ta upp
de stora generella frågorna utan bara
hålla mig till en detalj i högerns budgetförslag,
en detalj som omfattar 500
miljoner kronor. Jag åsyftar förslaget
att sälja en del av de statliga företagen,
till att börja med LKAB.

När man vill diskutera dessa saker
med dem som gång på gång lämnar in
motioner i denna fråga och även om

Allmän varuskatt, m. m.

man säger till dem, att man avser att
ta upp frågan här i kammaren, så finns
de aldrig i kammaren när frågan kommer
upp till diskussion. Så är det i dag;
likadant var det helt nyligen, då jag underrättade
herr Hjalmarson och herr
Heckscher, att jag avsåg att ta upp frågan
till diskussion, men båda försvann
ur kammaren när diskussionen skulle
börja. Även i dag har jag sagt till herr
Hjalmarson, men trots att det bara är
en kort stund kvar till voteringen, finner
han det lämpligt att nu vara utanför
denna kammares väggar. Jag tycker att
det är ett underligt sätt av en vardagsmänniska
att uppträda; det påminner
mera om översitteri. Men det kanske
finns någon högerman här i kammaren
som kan hämta in sin partiledare så
att vi får höra hur han motiverar detta
förslag med de 500 milj. kronorna. Det
vore värt att få diskutera det offentligt.

Tillåter herr talmannen att vi väntar
på honom? Om inte , är det väl bäst att
ta det litet sakta ett slag och vänta tills
han behagar komma in.

I högermotionen nr 11:639 säges, att
»kostnadsmedvetandet i offentligt ägda
företag tycks i regel vara mindre utpräglat
än i personligt ägda, ej minst
därför att utvägar alltid förefaller stå
öppna för statsföretag att vid påfrestningar
för sin räkning mobilisera statens
beskattningsmakt och företrädesrätt
på lånemarknaden».

Högern säger, att i regel är kostnadsmedvetandet
mindre utpräglat inom de
offentligt ägda företagen än inom de privata.
Gäller det också vattenfallsstyrelsen,
herr Hjalmarson, som ni vill sälja?
Är motivet härför, att det finns mindre
kostnadsmedvetande inom vattenfallsstyrelsen
än inom motsvarande privata
företag? Är inte vattenfallsstyrelsen internationellt
erkänt för att vara ett välskött
företag i sin bransch?

Vad menar man med att i motionen
säga i regel? Har ni redovisat någonting
som motiverar omdömet, att det
»i regel» förhåller sig på det sättet?

192 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

Ni talar om personligt ägda företag.
Utesluter ni då från kostnadsmedvetandet
sådana företag, som inte är personligt
ägda utan som äges av ett annat
aktiebolag? Räknar ni inom högern til]
personligt ägda företag jordbrukskooperationen
eller konsumentkooperationen
tillhöriga företag?

Ni säger i motionen, att det alltid förefaller
stå vägar öppna för de statsägda
företagen att låna. Betyder det att
ni anser att de statliga företagen alltid
får låna vad de vill?

Ni säger i motionen, att statsföretagen
för sin räkning mobiliserar statens
beskattningsmakt. Det är väl riksdagen
som har beskattningsmakten. Och om
riksdagen använder sin beskattningsmakt
för att få in pengar till de statliga
företagen, så är det riksdagen som
mobiliserar den beskattningsmakten.
Och om riksdagen gör det, så är det
riksdagens »fel» och inte företagens.

Herr Hjalmarson säger vidare i sin
motion om hur han skall skaffa 500
miljoner kronor till statens budget, att
de statliga företagen har företrädesrätt
på lånemarknaden. Men är det företagen
som har företrädesrätt? När vattenfallsstyrelsen
lånar pengar, så är det
väl riksdagen som har beslutat att vattenfallsstyrelsen
skall bygga ut sin
verksamhet, och då är det också riksdagen
som beslutar att »Vattenfall» skall
få låna pengar. Då är det väl inte »Vattenfall»
som har företrädesrätt, utan det
är riksdagen och regeringen som har
det.

Man kan säga, att Statens skogsindustrier
har fått låna pengar av Sveriges
Kreditbank. Man kan betrakta detta som
en företrädesrätt. Men då måste väl det
också betraktas som en företrädesrätt,
att Wallenbergs företag får låna i Stockholms
enskilda bank och att Cellulosabolaget
får bygga ut sina industrier för
pengar som de tar in från sina egna skogar,
något som Statens skogsindustrier
inte får göra. Här har alltså ett stat -

ligt företag inte samma möjligheter som
ett privat.

Jag frågar än en gång: Är det bristande
kostnadsmedvetande hos vattenfallsstyrelsen
som gör att ni vill sälja Vattenfallsverket?
Kan det inte finnas några
andra motiv härför, herr Hjalmarson?
Vattenfallsstyrelsen sätter priset på den
elektriska kraften, och de privata kraftföretagen
följer nu Vattenfalls priser.
Om de nu får köpa Vattenfall och sålunda
få bort Vattenfall som statligt företag,
vem skall då sätta priserna på
detta område?

I motionen säger herr Hjalmarson vidare,
att »principen för statens affärsdrivande
verksamhet bör vara att denna
ej tillskyndar skattebetalarna utgifter
utan tvärtom ger godtagbar förräntning
på insatt kapital». Betyder det att
ni vill att de statliga företagen skall
arbeta på lika villkor som de privata:
att man skall ställa samma krav på dem
när det gäller förräntning och när det
gäller deras möjligheter att arbeta? När
ni säger att avvägningen av företagens
omfattning och inriktning »bör träffas
av andra instanser än de politiska, av
instanser där företagsekonomiska fakta
väger tyngre och där beslut kan fattas
snabbare», innebär då detta att ni vill,
att de statliga företagen skall få verka
i den form som de privata får?

Målet för högerns ekonomiska politik
är enligt vad man kan finna på s. 9
i motionen »sådana reformer i företagsbeskattningen
som verkar kostnadspressande
och underlättar spridningen av
äganderätten till företagen till intressenter
ur alla medborgargrupper».

Den kostnadspressande företagsbeskattning
ni talar om är tydligen avsedd
att vara generell. Spridningen av äganderätten
är tydligen också avsedd att
vara generell och inte begränsad enbart
till de statliga företagen?

När ni vill en omläggning av företagsbeskattningen
så att den blir kostnadspressande,
vill ni tydligen ha en
omsättningsskatt på företagens utgifter

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

193

för att få dem att pressa utgifterna. Vill
ni med detta komma över till bruttobeskattning
eller har ni något annat alternativ?
Vad menar ni med motionen i
detta fall?

Avser ni med ert tal om en spridning
av äganderätten, att ni vill slå sönder
de privata storföretagen och de privata
koncernbildningarna?

På s. 12 i motionen talar ni om en
försäljning av »det statliga stamaktieinnehavet»
i LKAB. I de förvaltningsberättelser
och andra informationer
som finns att tillgå existerar inte någon
sådan uppdelning av aktiekapitalet,
som ni tydligen bygger er motion
på. Uppdelningen av aktiekapitalet i
stam- och preferensaktier försvann för
två år sedan.

Herr Hjalmarson säger vidare på s. 12
i sin motion, att vårt land behöver en
större aktiemarknad. Det kan man få
genom att sälja statliga företag, men det
kan man också få genom att slå sönder
de privata koncernerna genom lagstiftning
och få dem att sprida ut sitt koncentrerade
aktieinnehav. Sådan lagstiftning
finns i viss mån i Förenta staterna.
Vill högern, som talar om att få en
större aktiemarknad och en större
spridning av aktierna, gå in på en sådan
linje?

Hur ni vill ha decentraliseringen av
äganderätten har finansministern frågat
er om tidigare. Det är tydligen alltid
omöjligt att få några svar från er;
inte heller den frågan har blivit besvarad.
Vill ni decentralisera äganderätten
i de privata koncernerna eller vill
ni det inte?

Ni säger att ni skall sälja LKAB, Statens
skogsindustrier, vattenfallsverket
och domänverket, »för att nämna några
exempel». Det är ganska vidlyftigt med
en försäljning redan av de namngivna
företagen. Vad menar ni därutöver är
lämpligt? Ni säger i motionen, att ni
åsyftar en sakligt underbyggd fortskridande
process med bestämd målsättning.
I stället för formuleringen »för att

Allmän varuskatt, m. m.

nämna några exempel» skulle det därför
vara intressant att få en redogörelse
för vad den målsättningen går ut på.

Ni vill ha företag inte bara med persanligt
ägande utan med »personligtdemokratiskt»
ägande. Vad personligt
ägande är kan man förstå. Men är
Wallenbergskonccrnen inte bara personligt
ägd utan även »demokratiskt»
ägd eller har ni anmärkningar att göra
även på den punkten? Anser ni att talet
om demokratiskt ägande skall gälla
Wallenbergskoncernen? Anser ni Johnsonkoncernen
vara »demokratiskt» ägd
eller vill ni också där ha »demokratiskt»
ägande?

Vad är det för sakmaterial som ligger
bakom er motion, när ni säger att
ni åsyftar en bestämd målsättning och
en sakligt underbyggd process?

Ni vill sälja 1/4 av LKAB-aktierna för
500 miljoner kronor under de närmaste
sju månaderna. 200 aktier per person är
maximisiffran. Det betyder att 25 000
personer skulle kunna köpa aktier, alltså
1/3 procent av svenska folket. 1/300
av svenska folket skulle alltså kunna
köpa aktierna enligt ert förslag, medan
299/300 inte skulle kunna göra det. Man
skulle alltså sälja ut aktierna från 100
procent av svenska folket till 1/3 procent
av svenska folket! Är det detta ni
kallar för ett »demokratiskt ägande»?
Vill ni vara vänliga och förklara litet
närmare, vilken procentsiffra man bör
använda för begreppet »demokratiskt
ägande»? Ni säger i motionen, vad finansministern
tog upp i diskussionen i
går, nämligen att riksdagen bör fastställa
särskild valordning för LKAB på
grund av att det skulle bli så många aktieägare,
kanske 25 000. Men i Asea och
i Handelsbanken finns 40 000 aktieägare.
Är ni inte nöjda med det röstningsförfarande
som sker enligt aktiebolagslagen,
när det gäller dessa stora
bolag? Är det någon särskild gräns som
går strax under 25 000 ägare? Skulle i
så fall den särskilda valordningen på
grund av det stora antalet ägare också

13 — Andra kammarens protokoll 1950. Nr 28

194

Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

gälla för Asea och Handelsbanken och
andra lika stora företag? Har aktiebolagslagens
stadganden inte fungerat bra,
eller vilka erfarenheter från storkoncernerna
är det som ligger bakom ert förslag
på denna punkt?

I bilagan till er motion föreslår ni att
aktiekapitalet i LKAB skall skrivas upp
till 2 250 miljoner kronor och förräntas
efter cirka 4 procent. Rent allmänt kan
man säga, att det nog är riskabelt att
skriva upp — jag vill nästan säga »blåsa
upp» — ett företags aktiekapital på det
sättet. Den metod ni föreslår för LKAB
är motsatsen till den, de privata koncernerna
försöker tillämpa, nämligen
att hålla nere företagens aktiekapital.
Ni föreslår alltså ett aktiekapital på
2 250 miljoner kronor. Det betyder att
ni föreslår att reservfonden i det företaget
också skall bli stor ■—• den måste
bli 450 miljoner kronor. Hur kan ni få
plats för en reservfond på 450 miljoner
kronor, när ni på detta sätt räknar upp
företagets totala egna kapital och fördelar
det enbart på aktiekapital?

Jag ser att herr Hjalmarson nu kommer
in i kammaren och jag ber att få
hälsa honom välkommen. Det vore intressant
att få ta upp en debatt till slut.
Jag förstår, att man efter två dagars
diskussion i kammaren gärna vill ha
votering, och jag begär inte heller att
folk skall sitta i salen jämt och ständigt.
Men när man underrättats om att
diskussionen skall komma att gälla ens
egen motion bör man, tycker jag, vara
närvarande.

När högern i sin motion talar om
en sakligt underbyggd fortskridande
process med en bestämd målsättning,
vill man gärna få reda på hur den processen
är sakligt motiverad och vilken
målsättning den har. Det gäller ändå
500 miljoner kr., herr Hjalmarson. Det
är mycket också för den vardagsmänniskotyp
som ni representerar. Skulle
ni inte vilja ha vänligheten att något
närmare förklara de frågor, som jag har
tagit upp i detta sammanhang. Fram -

för allt gäller det den sista fråga jag
skulle vilja ställa rörande ert förslag
om att LKAB skall försäljas och aktiekapitalet
förräntas efter 4 procent. Förslaget
betyder att bolaget skall dela ut
SO miljoner kronor till privatpersoner
och inte längre till staten. Samtidigt
vet ni att Inlandsbanan går med ungefär
lika stor förlust. Vinsten som staten
får av ett företag används nu till att betala
förlusten på ett annat. Om ni nu
tar bort vinsten på LKAB utan att lägga
ner Inlandsbanan — detta har ni inte
föreslagit — kvarstår en förlust som är
lika stor som den utdelning som aktieägarna
får av LKAB, alltså den 1/3 procent
av svenska folket som har råd att
köpa de aktier som ni vill sälja ut. De
övriga 99 2/3 procenten av svenska folket
skall i fortsättningen få vara med
om att betala förlusten på Inlandsbanan.
Den förlust som man nu har kunnat
täcka med statens inkomster av
LKAB måste då betalas av skattemedel.
Detta betyder att ert förslag om att försälja
LKAB innebär en skattehöjning
på 90 miljoner kronor för att täcka den
förlust på Inlandsbanan som LKAB förut
har betalat. De som inte har råd att
köpa LKAB-aktier skall alltså få nöjet
att vara med om den skattehöjning som
ert förslag innebär i det långa loppet.

I debatten har herr Hjalmarson sorgfälligt
undvikit att redovisa detaljerna
kring denna budgetpost på 500 miljoner
kr. Den är emellertid stor nog att vara
värd en diskussion. Det finns ingen
tidsgräns för kammardebatten, den skall
ge en saklig behandling. Ni bär klagat
över att ni i utskottet ej har fått saklig
behandling av olika förslag. Visa nu att
ni är intresserad av en saklig behandling
och lämna en redogörelse för viktiga
detaljer kring denna post i ert
budgetförslag på 500 miljoner kr.

Herr talmannen tog åter ledningen av
förhandlingarna.

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

195

Herr KOLLBERG (fp):

Herr talman! Får jag först säga till
kammarens ledamöter att jag kommer
att bli mycket kortfattad.

Vid inledningen av gårdagens debatt
framförde jag erinringar mot den tolkning
av bestämmelserna rörande varuskattens
ikraftträdande som kommit till
uttryck i propositionen nr 162 och som
ytterligare understrukits av reservanterna.
Jag hävdar att dessa ikraftträdandebestämmelser
står i strid med
grundläggande rättsregler och i övrigt
strider mot vad rätt och billighet kräver.
I saknad av uttalanden från reservanterna
och från regeringen får jag nu,
när debatten är i det närmaste slut,
konstatera att man icke ansett sig böra
ta någon hänsyn till dessa mina anmärkningar.

Då bestämmelserna i fråga medför
risk för betydande ekonomiska förluster
för de skattskyldiga, som är 200 000
av Sveriges näringsidkare, vill jag här,
innan vi går att fatta beslut, på uppmaning
av många enskilda och deras organisationer
framföra en bestämd protest
mot det föreliggande förslaget. Jag
kommer att rösta för avslag på reservationen,
men då efter första kammarens
beslut en viss möjlighet föreligger för
att lagen blir antagen av riksdagen är
det min skyldighet att göra kammaren
uppmärksam på de följder som ett antagande
av reservanternas förslag rörande
ikraftträdandebestämmelserna
innebär för det svenska näringslivet.

Som bekant innebär reservanternas
tolkning av ikraftträdandebestämmelserna
att de skattskyldga näringsidkarna
får ur egen kassa betala skatt på försäljningar
under december månad 1959 i
de fall där kunden erlägger likvid först
efter den 1 januari 1900, alltså på försäljningar
som ägt rum innan lagen
trätt i kraft och innan de formellt skattskyldiga
haft möjlighet att ta ut skatten
av de i sista hand skattskyldiga, nämligen
konsumenterna. Drastiskt uttryckt
kan man säga, att i den mån svenska

Allmän varuskatt, m. m.

folket köper julklappar för att betalas
i januari, så får den svenska handeln
betala skatt på dessa julklappar. Var
och en förstår, vilka utomordentliga besvärligheter
som inträffar för köpmännen,
om de i januari månad skall komma
och kräva kunderna på skatt för
varor, som dessa köpt innan lagen trädde
i kraft.

Den av reservanterna förordade tolkningen
av lagen strider direkt mot
grundsatserna för konsumtionsbeskattning.
Till styrkande härav ber jag få
åberopa uttalanden av två auktoriteter,
finansminister Sträng och professor
Gösta Eberstein.

Finansminister Sträng har på sidan
199 i propositionen anfört: »En allmän
varubeskattning i form av en detaljhandelsskatt
är till sin konstruktion en konsumtionsskatt,
som uttages då de skattepliktiga
varorna övergår till de slutliga
konsumenterna.»

Professor Eberstein inskärper i sitt
stora arbete om den svenska beskattningen
vikten av att hålla isär tidpunkten
för skattskyldighetens inträde och
tiden för skattens erläggande. Han framhåller
vidare att den grundläggande
principen vid konsumtionsbeskattning
är att skattskyldighet inträder i och
med varans utlämnande.

Om man alliså utgår från de grundläggande
principerna för konsumtionsbeskattning,
enligt dessa auktoriteters
tolkning, borde alltså varuskatt icke kunna
uttagas för de varor som den svenska
handeln utlämnar till konsumenten
före — observera det — lagens ikraftträdande.
Man bör konstruera ikraftträdandebestämmelserna
vid varubeskattning
i enlighet med allmänt vedertagna
grundsatser.

1940 års förordning om allmän omsättningsskatt
trädde i kraft den 1 januari
1911. Enighet rådde då om alt alla
varor, som levererats före den 1 januari
1941, icke skulle belastas med allmän
omsättningsskatt. De skattskyldiga
ägde att i sin redovisning i januari til!

196 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

allmän omsättningsskatt undantaga de
fordringar, som uppkommit i anledning
av varuleveranser före den 1 januari
1941.

Den 1 januari är den tidigaste dagen
för ikraftträdande av nu föreliggande
förslag till varuskatt. En månad är mycket
kort tid för den omställning som
behövs för varuhandeln, och det skulle
vara mycket upprörande om detta
ikraftträdande flyttades till en tidigare
tidpunkt.

Jag har tidigare lagt fram ett yrkande,
men då detta inte kommer att ställas
under proposition kommer jag att
nu framlägga ett nytt yrkande. På grund
av att förslaget till övergångsbestämmelser
kommer att få vittgående ekonomiska
följder för de skattskyldiga näringsidkarna
ber jag, herr talman, med
fasthållande av att den 1 januari skall
bibehållas som den tidigaste dagen för
ikraftträdande, få yrka dels att övergångsbestämmelserna
till förordningen
om allmän varuskatt av kammaren behandlas
i särskild ordning och dels att
övergångsbestämmelserna till nämnda
förordning återremitteras till vederbörande
utskott för ny behandling.

Herrar Magnusson i Borås (h), Wedén
(fp), Hansson i Skegrie (ep) och
Brandt i Sätila (ep) instämde i detta
yttrande.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! .lag vill bara understryka,
att herr Kollbergs citat från min
skrivning icke är fullständigt. Jag har
såsom en allmän motivering lämnat det
beskedet, att man skattebelägger en vara
när den övergår till kunden; det är den
allmänna formuleringen. Men sedan har
det ju klart och tydligt i propositionen
gjorts undantag från den allmänna motiveringen
såtillvida att aval, som har
skrivits före den 16 oktober, är helt
fria. Avtal, som skrivits efter den 16
oktober, blir omsättningsskattebelagda
för den del av betalningarna, som faller

på tiden efter den 1 januari. Det är ju
klart och tydligt utskrivet i propositionen,
och det är uttryck för min uppfattning.
Därför är det falsifikat att åberopa
mig till stöd för den uppfattning,
som herr Kollberg nu introducerar.

Herr KOLLBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Kammarens ledamöter
kan ju själva läsa propositionen på sidan
199 och sedan döma i fallet.

Med hänsyn till finansministerns förklaring
vill jag fråga, om någon uppgift
i övrigt är felaktig. Är den uppgiften felaktig,
att handlandena får betala skatt
på svenska folkets julklappar, om dessa
hämtas ut i december månad — naturligtvis
före julen — men betalas först
i januari månad? Jag vill, herr talman,
fråga om det är riktigt, ty det är den
väsentliga punkten. Avgörande för mig
är ju att hela den bestämmelsen är orättvis
och obillig mot köpmännen, att de
skall erlägga skatten, när det är konsumenten
som regeringen vill beskatta.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag har faktiskt litet
svårt att förstå vad herr Kollberg menar.
Men om han menar, att man köper julklappar
på avbetalning och sedan betalar
dem efter den 1 januari, så vill jag
påpeka att propositionen är skriven på
det sättet, att skatten skall utgå ifall betalningen
sker efter den 1 januari.

Men det finns ju alla möjligheter för
den, som säljer på avbetalning, att i
sitt pris inlägga den skatt, som han vet
att det, under förutsättning att riksdagen
tar förslaget, åligger honom att efter
den 1 januari inleverera. Därför är det
ju öppet spel, och alla kort ligger på bordet.
Herr Kollberg krånglar till en i övrigt
ganska enkel historia, när han ställer
sina frågor.

Herr KOLLBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Först och främst tycker
jag inte att finansministern skall ta -

Nr 28

197

Fredagen den 27 november 1959

la om avbetalningshandeln utan om
den vanliga kredithandeln. Jag undrar
hur många det är i denna kammare som
inte brukar köpa varor på månadsräkning
eller på annat sätt betala under den
följande månaden. Man har bett mig
påpeka, att handeln under december
månad inte har den ringaste möjlighet
att till dessa kunder leverera räkningarna
i så god tid före årsskiftet, att man
kan få likvid för dem.

Jag vill på det bestämdaste tillbakavisa
finansministerns påstående, att
hans förslag skulle vara ett öppet spel.
Ett öppet spel är väl att det skall finnas
klara och tydliga bestämmelser i
en förordning. Här skulle man förutsätta,
att handeln började tillämpa en
förordning innan den trätt i kraft. Vad
skulle svenska folket säga, om handlandena
på onsdag i nästa vecka började
ta ut skatt, när förordningen träder i
kraft den 1 januari? Det skulle med
rätta bli en reaktion. Jag beklagar de
handlande, som skulle behöva tillämpa
en sådan bestämmelse. Detta tycker jag
att regeringen borde taga hänsyn till.

Herr ERICSSON i Kinna (s):

Herr talman! Jag ger herr Kollberg
rätt i en sak, nämligen att man bör tala
om kredithandeln och inte om avbetalningshandeln
i detta sammanhang, men
sedan kan jag inte hålla med om någonting
av det han sade.

När han talar om att handelns och näringslivets
företrädare skall betala skatt
från den 1 december, är herr Kollberg
medveten om att bevillningsutskottet
haft en uppvaktning, där man från
handelns sida sade, att det är mycket
svårt att redovisa försäljningar från den
16 oktober och framöver, som man kan
bli skattskyldig för nästkommande år.
Inför den argumentation, som dessa affärsmän
förde, beslutade reservanterna
i bevillningsutskottet — av tekniska skäl
kunde inte hela utskottet behandla
ärendet — att ta hänsyn till detta för -

Allmän varuskatt, m. m.

hållande, och vi flyttade fram tidpunkten
till den 1 december. Kammarens ledamöter
känner till att affärsmännen
under oktober månad stämplat på notorna
ett förbehåll, att för den händelse
en omsättningsskatt kommer, får kunderna
finna sig i att betala skatt efter
den 1 januari.

Nu har vi tillmötesgått önskemålen så
långt att vi säger, att om vi hinner besluta
skatten i början av december, blir
det ingen lucka, utan alla affärsmän
måste kunna redovisa vad som försålts
på kredit från och med den 1 december
1959. Detta tillmötesgående tycker
jag var så väsentligt — jag tillägger gärna
i sak riktigt — att det finns dålig motivering
för att nu i denna kammardebatts
sista minuter komma med ett påstående
av det slag herr Kollberg nu
framfört.

Herr Kollberg yrkade på återremiss.
Ärade kammarledamöter! Det innebär
enligt mitt sätt att se följande. Först
kommer denna kammare förmodligen
att avslå förslaget till varuskatteförordning.
Sedan den har gjort detta, yrkas
återremiss på de ikraftträdandebestämmelser
den har avslagit. Det är klart
att det ser egendomligt ut, och jag vill
gärna tillägga, att detta förslag är av
samma beskaffenhet som de skrivelser
till Kungl. Maj :t, som finns upptagna
på sidan 2 i den utdelade stencilen, där
man ber att få utrett om det skall bli
restitution i anledning av en skatteförordning,
som man avstyrkt strax innan.

Men vi liar kommit in i ett sådant
läge. Nu vill herr Kollberg krångla till
det ännu mera. Om denna kammare beslutar
återremiss, innebär det, att frågan
om utformningen av ikraftträdandebestämmelserna
går tillbaka till bevillningsutskottet.
Eftersom första kammaren
har fattat ett beslut i frågan, måste
återremissen syfta till att få till stånd
en realbehandling av ikraftträdandebestämmelserna.
Med den sammansättning
bevillningsutskottet har kan det i det
ur herr Kollbergs synpunkt bästa fallet

198

Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. in.

bli 10 röster för och 10 röster emot hans
förslag. Därefter får vi lotta i utskottet.
Sedan kommer ett memorial eller betänkande,
enligt vilket utskottet har en
uppfattning, som står i strid med första
kammarens uppfattning. Om andra kammaren
beslutar i enlighet med utskottsmemorialet,
går frågan tillbaka till bevillningsutskottet,
eftersom kamrarna
har fattat olika beslut. Slutligen går
frågan om ikraftträdandebestämmelserna
till gemensam votering. Det tycker
jag är att driva saken alldeles för långt.
Jag beklagar att herr Kollberg i denna
kammare framställer ett sådant yrkande.
När detta yrkande framställdes i
första kammaren, var majoriteten för
avslag klar, och där blev det inga konsekvenser
av yrkandet. Jag beklagar att
herr Kollberg i allra sista stund, efter
det att den stencilerade voteringsordningen
är lämnad till kammarledamöterna,
ställer ett yrkande av detta slag. Jag
tror att herr Kollberg därmed gör de intressen
han vill gagna, nämligen handeln
och näringslivet, en mycket stor
björntjänst, ty de får åtminstone en
och en halv vecka kortare tid på sig,
innan de får reda på vilket beslut riksdagen
fattat.

Jag ber, herr talman, att med detta
anförande få yrka avslag på återremissyrkandet.

Herr MAGNUSSON i Borås (h) kort
genmäle:

Herr talman! Jag ber bara att i all
korthet få göra det konstaterandet, att
det förslag som regeringen här nu vill
genomdriva kommer att innebära, att
gamla hävdvunna affärsmetoder i vårt
land inte blir möjliga i december månad.
Det är inte, herr finansministern,
fråga om att stoppa avbetalningshandeln.
Det är den reguljära handeln som
i allmänhet sker med månadsräkningar
som inte blir möjlig under december.

Herr finansministern säger visserligen,
att affärsmännen i sina priser kan

räkna in den skatt de eventuellt kommer
att få betala på dessa varor, alldenstund
likviden ingår efter den 1 januari. Jag
noterar detta, och jag hoppas också, att
den statliga priskontrollen inte kommer
att rikta någon anmärkning mot de köpmän
som i så fall eventuellt kommer att
lägga på den skatt som herr finansministern
vill genomföra.

Herr KOLLBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag är mycket ledsen
för att jag måste säga, att bevillningsutskottets
högt ärade ordförande har lämnat
en felaktig eller låt mig säga missvisande
uppgift.

Han säger att här kommer jag i sista
minuten och lämnar ett förslag. I verkligheten
är det så, att jag, när denna
proposition föredrogs i bevillningsutskottet,
omedelbart gjorde vederbörande
tjänstemän från finansdepartementet
uppmärksamma på denna sak. Jag tog
för avgjort att genom dessa tjänstemäns
försorg mina synpunkter skulle framföras
till finansministern och att det
skulle komma ett förslag om ändring.
När det sedan inte kom något sådant
förslag, väckte jag en motion i saken,
och det är för bevillningsutskottets ordförande
väl känt, att jag har arbetat
mycket för denna sak och inte alls kommer
i sista minuten. Jag hade i går
klockan It ett långt anförande, där jag
tog upp saken. Jag har haft ett långt
samtal med ett av de konsultativa statsråden
i går och har hela tiden väntat
att det verkligen skulle bli något resultat.
Jag kunde aldrig tänka mig att man
skulle utfärda en förordning med de
konsekvenser det nu är fråga om. Det
är först nu, när jag förstått, att jag
inte skulle få någon rättelse, som jag
framställt detta yrkande. Det bör kammarens
ledamöter förstå.

Dessutom vill jag påpeka, att bevillningsutskottets
ordförande inte bestritt
något. Det enda han säger är att man
på grund av uppvaktningar från nä -

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

199

ringslivets sida flyttat fram dagen från
den 16 oktober till den 1 december,
men om det begås en orätt, spelar det
väl ingen roll, om det är fråga om två
och en halv eller en månad. Det är lika
felaktigt i alla fall.

Herr ERICSSON i Kinna (s) kort genmäle: Herr

talman! Jag har aldrig föreställt
mig att affärsmännen skulle vägra betala
skatt. Sakförhållandet är ju, att om man
köper varor kontant under december
slipper man skatt på dem. Det är väl
ingen som köper varor på kredit i december
och betalar dem i januari, som
inte vet, att omsättningsskatten gäller
då han skall betala räkningen. Man behöver
inte av den anledningen ändra
alla priser. Det går att lägga på räkningen
vad omsättningsskatten utgör.
Därmed har jag sagt, att handeln inte
skall förlora på detta.

Herr Kollberg beklagade mitt yttrande,
att han kommit i sista stund. Jag
vidhåller det. Visst har herr Kollberg
varit mycket intresserad av dessa ikraftträdandebestämmelser
till förordningen,
men jag trodde med hänsyn till läget i
kammaren, att han inte skulle ställa något
yrkande. Det var detta som jag
tyckte var så överraskande. Han erkände
själv, att det var först när han
såg, att det inte fanns någon annan utväg,
som han i sista stund kom med
detta yrkande.

Herr HANSSON i Skegrie (ep) kort
genmäle:

Herr talman! Jag vill meddela att jag
ansluter mig till det yrkande som herr
Kollberg här framställt.

Jag tycker emellertid att han gör en
litet för snäv begränsning, när han endast
nämner julklappsköpen. Efter vad
jag från min praktiska verksamhet känner
till är det åtminstone inom lanthandeln
i många fall vanligt att kunderna
handlar på räkning, och likviden
för sådana varor kommer inte in förrän

Allmän varuskatt, m. m.

månaden därefter. Det skulle betyda att
handlandena inte skulle kunna ta ut
omsättningsskatt på dessa varor.

Herr OHLIN (fp):

Herr talman! Denna diskussion, där
herr Kollberg fört fram en rättvisefråga
av icke ringa betydelse, har på ett
intressant sätt belyst hurusom man på
socialdemokratiskt håll tycker att allmänheten
och köpmännen bör bete sig.
Gammal praxis för hur affärer skötes
och krediter lämnas, frågan om möjligheterna
att under en ansträngande
månad skriva räkningar och om möjligheterna
att i ett visst konkurrensläge
företa prishöjningar, allt detta sopas åt
sidan. Regeringen har ju talat om hur
den vill ha det och då skall alla andra
anpassa sig därefter. Det skulle vara
mera att säga om denna sak, men herr
Kollberg har som sagt så väl belyst det
hela, att jag inte skall uppta kammarens
tid med att gå närmare in därpå. Reflexionerna
gör sig själva, såsom det
brukar heta.

Herr Ericsson i Kinna — eller herr
Ericsson i Stockholm som han väl numera
borde heta — påpekade att vissa
tekniskt besvärliga konsekvenser skulle
följa med ett bifall till herr Kollbergs
yrkande. Dessa konsekvenser uppkommer
ju därigenom att vi har två kamrar
med olika majoriteter och att vi nu
kan vänta att andra kammaren kommer
att förkasta omsättningsskattepropositionen,
medan första kammaren redan
har antagit den, och att vidare regeringen
med kommunisternas hjälp kommer
att vinna den gemensamma voteringen.
Om då andra kammaren, trots att kammaren
såsom jag hoppas om en stund
förkastar propositionen, skulle vilja bevara
sina möjligheter att göra sitt inflytande
gällande i fråga om vissa skrivelseförslag,
så kommer vi i ett egendomligt
läge — jag medger det. Men detta
beror på vårt tvåkammarsystem. Hade
den sittande regeringen varit mer intresserad
av att klart acceptera en re -

200 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

form som innebär en övergång till ett
enkammarsystem och att handla på
grundval av den hänsyn till den folkvalda
andra kammaren som statsministern
många gånger låtit framskymta, så
är det möjligt och t. o. m. troligt att
denna tekniska olägenhet skulle kunnat
undvikas.

Herr talman! Lång erfarenhet har lärt
mig att när vi här haft tvådagarsdebatter
och de s. k. partiledarna på eftermiddagen
andra dagen tvingas upp i en
diskussion med anledning av ett statsrådsangrepp,
som gör att man inte kan
tiga och som man måste bemöta omedelbart,
då är kammaren — och jag förstår
den till fullo — mycket otålig, om dessa
i många avseenden litet misstänkta personer,
nämligen partiledarna skulle såsom
det heter riva upp en ny stor debatt.
De har ju ändå tidigare haft tillfälle
till ett visst replikskifte, låt vara
att regeringens talesmän den gången hade
alla favörer på sin sida, så att spelet
var ganska ojämnt. Jag brukar för min
del respektera kammarens känslor därvidlag,
men den här gången är det efter
statsministerns yttrande alldeles omöjligt
för mig att inte ta upp åtminstone
några av de saker som han berörde i
sitt anförande, där han också avfyrade
en serie frågor till oppositionen, väl
vetande att det var omöjligt att besvara
dem på den tid som är medgiven för
repliker.

Jag tänker då först och främst på
detta tal om att därest regeringen inte
får igenom sin omsättningsskatt, betyder
det att oppositionen vill sätta stopp
— herr Erlander använde t. o. m. uttrycket
två gånger — för sådana nyttiga
och produktiva investeringar i
kraftverk och andra ting som han räknade
upp. Skall vi verkligen, herr talman,
kunna betrakta detta som en allvarlig
debatt, när det användes sådana
talesätt? Ingen i denna kammare har,
såvitt jag vet, intagit en annan hållning
än att det självklart måste ske en utveckling
av kraftförsörjningen och

många andra viktiga och produktiva
ting. Den omständigheten att regeringen
har bedrivit en politik, som inkräktat
på utrymmet för investeringar här i
landet eftersom denna politik har motverkat
sparandet, kan ju väl användas
av oss mot regeringen, om vi vill begagna
samma argumentering som statsministern,
men sannerligen inte tvärtom.

Nu gäller det en balansering av driftbudgeten.
Det är inte här fråga om någon
sorts budgetöverskott som statsministern
skall kunna använda för olika
uppgifter. Herr Erlanders yttrande måste
därför innebära att om driftbudgeten
balanseras med omsättningsskattens
hjälp, kommer detta på något mystiskt
sätt att göra det möjligt att fylla Sveriges
land med kraftverk och andra
nyttiga ting, som inte kan anskaffas,
därest man balanserar driftbudgeten på
andra vägar.

Det tycks vara innebörden. Jag har
förstått, att omsättningsskatten för varje
timme som gått i den svenska socialdemokratiens
ögon blivit ett allt underbarare
instrument, men att den skulle
vara en så utomordentlig trollstav,
att man, om man balanserar driftbudgeten
med dess hjälp, kan göra alla
möjliga nyttiga investeringar, överträffar
dock allt som jag fått höra tidigare
i dag. Annars var ju statsministern en
smula panegyrisk, när han talade om
omsättningsskattens rättvisa.

Jag vill än en gång understryka, att
det finns många ensamstående ogifta
kvinnor, en hel del änkor och åtskilligo
andra med små inkomster, som inte får
kompensation genom några barnbidrag.
Att omsättningsskatten allt fortfarande
för mycket stora befolkningsskikt vänder
den tunga änden nedåt torde icke
vara möjligt att förneka.

Jag har två gånger här i kammaren
lagt fram siffror och skall av hänsyn
till tiden avstå från att upprepa dem.
Statsministern kan ta upp dem ändå,
om han vill. Jag utgår från att både
hans siffror och mina är riktigt räk -

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

201

nade. Om det skulle vara något mindre
misstag i statsministerns exempel skall
jag inte kritisera det; är det något på
vår sida är detta inte heller väsentligt
för debatten. Jag tror, att båda uträkningarna
är gjorda med omsorg. Frågan
är emellertid, herr talman, vilka
siffror som är mest karakteristiska för
hur omsättningsskatten verkar för Sveriges
folk. Som herr Spetz har framhållit
i första kammaren — jag har
inte hört att finansministern kunnat
bestrida det — innebär införandet av
omsättningsskatt och den reduktion av
skatteskalorna som regeringen föreslår
en ungefär lika stor — eller något
större — ökning av skattebördan för
åtta tiondelar av Sveriges folk som om
man höjde den direkta inkomstskatten
med 30 procent. Det är klart, att en
del av dessa 80 procent är familjer
med barn under 16 år och de får därför
partiell kompensation, men för de
andra blir nettoeffekten av den storleksordning
jag nämnde. — Hur mycket
motsvarar då omsättningsskatten
för en inkomsttagare med 50 000 kronor?
Statsministern vidrörde den frågan.
Jag har försökt att göra en beräkning
och har kommit till den slutsatsen,
att omsättningsskatten på sin
höjd kan betyda detsamma som en ökning
av den direkta inkomstskatten med
ungefär 5 procent mot 30 procent för
det stora flertalet. Det är en regressiv
skattepolitik, herr statsminister! Ni talade
om att vårt system var regressi vt;
det är ert sannerligen också.

Egentligen är det överflödigt med
denna sifferexercis med utplockande
av vissa grupper, vilken socialdemokraterna
tycks vara angelägna om. Det är
väl självklart, att om man vill ta ut
väsentligt mycket mera i skatteökningar
av Sveriges folk måste bördorna
med det socialdemokratiska förslaget
bli tyngre för många än t. ex. med folkpartiförslaget.
Det är också uppenbart,
att omsättningsskatten inte väger särskilt
tungt för de stora inkomsterna.

Allmän varuskatt, m. m.

Därav torde följa, att det för den avgjort
större delen av vårt lands befolkning
måste bli en betydligt tyngre skattebörda
genom regeringens förslag än
genom folkpartiets.

Det är självklart, att hur än pensionsavgifterna
ändras, om man skall finansiera
en höjning av folkpensionen,
kommer folk enligt regeringens linje
att få betala både omsättningsskatt och
vissa pensionsavgifter. Statsministern
och framför allt finansministern hävdar,
att man skall bedöma omsättningsskatten
och inkomstskattens progression
tillsammans för att se effekten i fråga
om progressiviteten. Eftersom ni talar
om folkpensionsavgiften som något
jämställt med en skatt, gäller detta
betraktelsesätt även frågan om inkomstskattens
och folkpensionsavgiftens
progressivitet. Yarje yttrande eller
— herr finansminister —• utredning,
som begränsar sig till frågan om pensionsavgiftens
eventuella progressivitet
måste bli en smula vilseledande.

Jag vill inte på något sätt dölja, att
vi i rätt hög grad bygger på uppfattningen
att folkpensioneringen är en
försäkring. De som har råd skall betala
vad försäkringen kostar, men små
inkomsttagare skall hjälpas med statsmedel.
Jag vägrar att erkänna, att det
finns någon som helst asocial tendens
i en sådan ståndpunkt.

På många håll ute i världen betraktas
den tvärtom som uttryck för en
mycket socialt medveten inställning.

För en liten stund sedan sade bevillningsutskottets
ärade ordförande
att han tyckte att man skulle skaffa
pengarna först innan man beslöt om
nya utgifter.

Hur är det nu med folkpensionshöjningen?
Regeringen vill höja folkpensionerna
nästa år, vilket vi också vill,
men den vill vänta till 1961 med att
vidta en finansieringsåtgärd för att
skaffa pengarna. Inte minst nu när det
är valår och man går ut till Sveriges
folk och säger att man vill höja folk -

202

Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

pensionerna före valet, tycker vi att
det är rejälare att också tala om hur
man vill ordna finansieringen framöver
till dess att en eventuell utredning rörande
pensionsavgiftssystemet kan ha
åstadkommit någon förändring. Detta
att vänta med finansieringen till efter
valet kan ju inte vara någon särskild
merit. I varje fall överensstämmer det
inte med den maning som bevillningsutskottets
ordförande gav oss.

Kan regeringen komma med förslag
till någon ändring av konstruktionen
av folkpensionsavgiften efter utredning
så är vi naturligtvis villiga att resonera
om den saken. Vi är inte doktrinära
i fråga om en viss metod. Men
folkpensionsavgifterna måste ju betalas.
Regeringen har själv sagt ifrån att man
inte kan höja den direkta beskattningen
över hela linjen, när den ligger så
högt. All right, då måste väl de stegrade
folkpensionsutgifterna finansieras
på något annat sätt. Man kan inte säga:
Låt de rika betala, eller något i den
stilen. Det har herr Sträng själv betygat.

Är kanske gåtans lösning ■— ty finansministern
talar i gåtor — att det är
omsättningsskatten som skall betala
folkpensionen, så att man tänker höja
omsättningsskatten en gång till för att
slippa höja folkpensionsavgiften? Frågan
är inte alls onaturlig.

Herr talman! Statsministern liksom
finansministern älskade i går liksom
de gör i dag att tala om oppositionens
»splittring». Det är ungefär som om de
tänker sig att de tre oppositionspartierna
måste vara i stort sett överens och
att oppositionen i annat fall borde säga,
att om denna regering någon
gång avgår, kan vi under inga omständigheter
träda till.

Herr Gustafson i Göteborg har redan
gjort en mycket nyttig hänvisning till
situationen före koalitionen mellan socialdemokraterna
och bondeförbundet.
Statsminister Erlander talade nyss om
att oppositionspartierna går till val

med olika program. Det skulle på något
sätt inte vara riktigt honnett. Man kan
inte annat än småle, hem talman, åt sådant
tal. Vad gjorde socialdemokraterna
och bondeförbundet 1950? Gick ni
inte till val med olika program? Ansåg
ni er förhindrade att därefter göra
en koalition? Det skulle man tro, när
man hör statsministern, om man väntar
någon konsekvens. Hur var det sedan
efter valet 1950? Gick socialdemokraterna
och bondeförbundet då fram
hand i hand under höstriksdagen eller
under vårriksdagen 1951? Kunde man
då säga att de var inställda på praktiskt
taget samma sätt, så att koalitionsregeringen
bara kom som en bekräftelse
på denna enighet?

Statsministern sade nyss: Ni har
inget program i oppositionen. Med risk
för att irritera den värderade ledamoten
Per Edvin Sköld måste jag upprepa
vad jag sagt förut, nämligen att herr
Sköld på våren 1951 karakteriserade
dåvarande bondeförbundet så, att högern
och folkpartiet hade åtminstone
vissa om än dåliga program, men centerpartiet
hade inget program alls, då
det gällde de ekonomiska problemen.
Var det kanske det som statsministern
nu hängde hela sitt resonemang på?

Nej, jag accepterar inte herr Skölds
elakhet. Även om det ibland var någon
suddighet i bondeförbundets program
— alla kan någon gång råka i det läget
— så hade dessa koalitionspartners
ändå olika program. Lade ni sedan
fram uppgörelsen i förväg för riksdagen?
Statsministern har begärt att oppositionen
skall lägga fram vad den
eventuellt skall göra när regeringen
tänker avgå, och statsministern har inte
dolt att han inte tänker avgå i första
taget. Lade ni fram uppgörelsen i förväg
för godkännande?

Man kan som sagt inte annat än skratta
åt ett resonemang sådant som det
statsministern för. Jag skulle vilja råda
statsministern att handla på det sätt
som han själv var angelägen om att

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28 203

oppositionspartierna skulle handla före
1951, nämligen att vänta och se. Visst
är det stora meningsskiljaktigheter på
vissa punkter. Jag skall inte ytterligare
kommentera dessa. Det har jag
gjort tillräckligt. Men jag tror att på
denna punkt kan statsministern lugnt
råda oss att följa det exempel han själv
gav vid 1950 års val.

Herr talman! Kommunisternas ordförande,
herr Hagberg, förklarade för en
stund sedan som alla vet att regeringens
uppmaning till kammaren att visa
förtroende för dess finanspolitik •—-varje sådant förtroendevotum är en anhållan
om stöd från folkrepresentationen
— icke gärna kunde gälla någon
annan än kommunisterna. Det har
också kunnat konstateras att regeringen
behöver detta stöd genom att kommunisterna
skulle avstå från att rösta
på ett sätt som motsvarar deras deklarerade
åsikter. Allt annat än att regeringen
behöver detta stöd är ju löst
prat, även om det framföres i television
från regeringshåll. Regeringen behöver
detta stöd och har förklarat att
om den inte får det kommer den att
avgå. Nu tyder ju allting på att kommunisterna
kommer att ge regeringen
detta stöd genom att lägga ner sina
röster vid den gemensamma voteringen.
Därmed räddas alltså regeringen.
Men förslaget om omsättningsskatt
kommer såvitt man nu kan bedöma,
om inte kommunisterna gör helt om,
att förkastas av andra kammaren.

Herr talman! Jag vill konstatera att
det viktigaste i dagens debatt, det som
måste slås fast även om det påpekats
av olika talare flera gånger förut, är
att regeringen Erlander vänder sig till
andra kammaren och ställer en kabinettsfråga,
begär förtroendevotum i
ett spörsmål som den anser vara av
avgörande betydelse, men får såvitt
man nu kan se till svar att den icke har
stöd från den folkvalda andra kammaren
i denna fråga.

Allmän varuskatt, in. m.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG:

Herr talman! Jag tror att kammaren
håller mig räkning för att jag inte accepterar
den invit till att lufta gamla
argument och käpphästar, som herr
Ohlin nyss gav från talarstolen. Jag
gjorde förresten ifrån mig i den mera
detaljbetonade debatten under gårdagens
replikskiften och skall avstå från
att ta upp det nu. Men jag vill i anknytning
till de inlägg som gjordes av herr
Kollberg, herr Ericsson i Kinna och mig
fästa kammarens uppmärksamhet på ytterligare
en synpunkt på problemet.

Jag skrev min proposition så att avbetalnings-
eller kreditaffärer, vad man
nu vill kalla det, som skett efter den
16 oktober, blir skattebelagda till den
del betalningen faller efter den 1 januari
1960. När detta sedan presenterades
i utskottet föranledde det uppvaktningar
från handelns sida. När utskottet lyssnat
på dessa uppvaktningar gick det
med på att göra en uppmjukning i propositionen,
så att leveranser före den 1
december blir fria även om betalningen
kommer efter den 1 januari 1960. Bevillningsutskottets
ordförande, herr
Ericsson i Kinna, ställde kyrkan mitt i
byn när han sade att denna fråga kan
ordnas så enkelt som att man sätter
en stämpel på notan till den som köpt
på avbetalning eller kredit, vilket det
nu må vara, där det heter att vid betalning
efter den 1 januari tillkommer i
detta tänkta fall en omsättningsskatt
att betala.

Nu vill herr Kollberg att leveranser
under hela december månad som betalas
efter den 1 januari 1960 också skall bli
fria från en eventuell omsättningsskatt.
Det är en rättvisefråga, säger herr Kollberg.

Det är inte så oskyldigt. Jag har en
bestämd känsla av alt den där figuren
som vi alla med rätt stor ovilja ser på,
nämligen fru Hamsterlund, skulle vakna
till nytt liv under december och bli
mycket angelägen om att göra affärer

204

Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

då för att sedan vid betalningen på det
nya året slippa skatten. Den fru Hamsterlund
som här skulle debutera skulle
vara den kreditvärdiga fru Hamsterlund.

Det är sannerligen inget intresse för
folk i allmänhet att acceptera herr Kollbergs
ytterligare uppmjukning. Vanligt
folk köper sina julklappar och betalar
dem. Det finns typer av människor som
köper så fina julklappar, att de kanske
får skjuta på betalningen, de människor
som har kreditkonton på Nordiska
Kompaniet eller vad det nu kan
vara. Jag tycker inte att det är så särdeles
nödvändigt att säga att det är
ett klientel som man speciellt skall
beskärma sig över, när folk i allmänhet
får finna sig i att vid den tänkta
skattens genomförande betala skatt för
allt som de betalar efter den 1 januari.
Sådant är tyvärr detta problem.

Herr KOLLBERG (fp) kort genmäle:

Herr finansminister! Nu kommer jag
med ett meddelande som jag lämnar
högst ogärna, nämligen att den förordning
som finansministern har utfärdat
innebär att alla som har pengar kan
betala in till sina handlare och sina
leverantörer före den 31 december och
sedan få varorna skattefria under nästa
år. Jag gör detta uttalande mycket ogärna.
Det är inte roligt att påpeka det.
Men när finansministern beskyller mig
för att vilja gynna hamstringen, måste
jag påpeka att det blir en mycket
större hamstringsrisk från de förmögna
människorna med finansministerns
förslag. Däremot tror jag inte att
de som vill köpa något i julhandeln på
något sätt kommer att minska sina köp
därför att de vet att handlandena får
betala skatten för vad de köper på kredit
och att han eventuellt i januari
kommer att kräva skatten av köparna.
Därför tror jag inte att regeringens förslag
är något hinder för varuhamstring
under december.

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr Ohlin ansåg det nödvändigt
att ta upp ett resonemang om sju punkter.
Om han hade haft litet bättre tid
på sig, tror jag att han hade kunnat
stryka de flesta.

Herr Ohlin gjorde först gällande att
jag skulle ha sagt att omsättningsskattens
motståndare skulle vara sådana
människor som sätter stopp för
fortsatt social reformverksamhet i
samhället. Vad jag sade var: Låt oss
inte fortsätta detta resonemang och
överdriva skillnaderna mellan oss på
sådant sätt att allmänheten utanför detta
hus får den uppfattningen, att det
skulle vara en lätt sak att sätta stopp
för nya utgifter! Jag är fullständigt enig
med herr Ohlin på den punkten, så vi
behöver kanske inte diskutera den längre.
Den hade också varit onödig, om
herr Ohlin hade hört på vad jag hade
sagt.

Den andra punkten gällde siffermaterialet.
Det är möjligt att herr Ohlin
låter sig vilseleda av det förhållandet,
att han inte hade observerat att ungefär
450 miljoner av omsättningsskatten
betalas av företagen. I ett av de senaste
numren av Arbetsgivareföreningens organ
framhålles det med skärpa, att företagen
får betala över 4 procent i skatt,
under det att de enskilda hushållen och
de enskilda konsumenterna kommer
ifrån med en 2-procentig belastning.
Om herr Ohlin inte har observerat det
hänvisar jag till det siffermaterial som
finns i propositionen och det siffermaterial
som finns i detta nummer av tidskriften
Arbetsgivaren.

Anledningen till att folkpartiets förslag
får en så stark regressiv verkan,
att det drabbar de lägre inkomsttagarna
i högre grad än vårt omsättningsskatteförslag
är att folkpartiet använder
pensionsavgiftens höjning som ett väsentligt
element. Pensionsavgiften är
till sin karaktär en skatt som i hög grad
belastar de lägre inkomsttagarna. När

Nr 28

205

Fredagen den 27 november 1959

folkpartiet kopplar sin finansiella lösning
så nära samman med folkpensionsavgiften,
följer därmed att resultatet av
de statsfinansiella svårigheterna i hög
grad drabbar de lägre inkomsttagarna.

Resonemanget om hur vi skall finansiera
folkpensionerna får vi säkert tillfälle
att återkomma till. Det finns mycket
som talar för att man bör finansiera
en hel del av socialförsäkringsutgifterna
med socialförsäkringsavgifter,
men jag vill fästa uppmärksamheten på
att om man genomför en stor standardhöjning
för folkpensionärerna på en
gång, inträffar en situation som är
ganska besvärlig för försäkringsprincipen.
Exempelvis kommer min mor nästa
år att få en standardhöjning på 250 kronor.
Det gläder mig naturligtvis, men
nog tycker jag att det är konstigt att jag
på grund av att jag har en högre inkomst
än mina övriga släktingar är en
av dem som slipper betala denna höjning.
Det blir alltid så när folkpensionerna
höjes genom kraftiga tillägg på
eu gång, att somliga människor får höjning
och andra människor får betala,
och eftersom folkpensionsavgiften har
eu regressiv karaktär, slipper vi större
inkomsttagare ifrån. Detta är ett problem
som jag tror att vi får anledning
att diskutera, och därför tycker jag
fortfarande att vi vid denna tidpunkt
kunde ha väntat med denna del av herr
Ohlins anförande — det kommer säkert
förslag i ärendet under det närmaste
året.

.lag har inte sagt att det skulle vara
omöjligt för herrarna att bilda en regering.
Jag har bara frågat, vad herrarna
har för program för att klara den statsfinansiella
situationen som vi nu befinner
oss i. Det efterlyser jag fortfarande.
Icke ett ord har jag fått som svar,
trots herr Ohlins mångordiga anförande.
Var och en av er har sin linje. Det
finns en enda linje, nämligen omsättningsskattelinjen,
som är så allmänt
omfattad att den ger oss möjlighet att
skaffa den inkomstförstärkning som

Allmän varuskatt, m. m.

herr Ohlin, herr Hjalmarson, herr Hedlund,
herr Hagberg och jag anser nödvändig
i dagens situation. Det finns en
enda linje som kan ge resultat, nämligen
omsättningsskattelinjen. Herrarnas linje
är på grund av er stora splittring omöjlig
att följa. Det finns en högljudd opposition,
men det finns ingen gemensam
oppositionspolitik.

När det gäller kommunisterna vill jag
säga till herr Ohlin, att det fanns en
tid när herr Ohlin gång på gång sade
till mig, att om jag bara kunde förklara
att jag inte räknar med kommunisternas
röster, skulle demokratien vara
återställd. Jag svarade, att det är en
löjlig uppfattning. Kommunisterna sitter
här såsom valda ombud för Sveriges
folk. Nu har emellertid herr Ohlin
möjlighet att få tillämpa sin egen teori.
Låt bli att räkna med kommunisternas
röster så klarar sig regeringen. Därmed
är vi överens även på den punkten.

Slutligen säger herr Ohlin, att jag
vet att jag inte får andra kammaren
med mig och att jag då borde säga att
regeringen skall avgå. Nej, herr Ohlin,
då skulle det underliga inträffa, att vi
skulle bli störtade här i andra kammaren,
men med vår styrka i första kammaren
skulle vi lösa de finansiella problem,
som den splittrade borgerliga oppositionen
valhänt och tafatt inte kan
lösa på egen hand. Nej tack, vi uppträder
inte som hjälpare på det viset!

Herr VIGELSBO (ep) kort genmäle:

Herr talman! Alla både i första kammaren
och i andra kammaren har varit
på det klara med att den här frågan är
mer än lovligt tilltrasslad, och nu kommer
professor Ohlin och påstår att det
beror på tvåkammarsystemet. Jag tror
inle det beror på tvåkammarsystemet,
utan på det sätt på vilket denna fråga
från början har lagts upp. Hade frågan
vid utskottsbehandlingen lagts upp på
det sätt som åtminstone vi inom vårt
parti hade framfört önskemål till de öv -

206 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

riga partierna om, så hade frågans
handläggning även i kamrarna kunnat
ske på ett klarare och bättre sätt.

Det skulle givetvis ha varit väsentligt
mycket klarare, om vi hade kunnat få
knyta varje motion till den paragraf i
den kungl. propositionen dit den hörde
— då hade vi här i kammaren sedan
kunnat bifalla eller avslå förslagen efter
behag. När man gör på det här sättet
blir det tilltrasslat, oavsett om man
har en, två eller tre kammare. Det är
alltid enkelt att trassla till saker och
ting.

Här har framställts ett återremissyrkande
när det gäller övergångsbestämmelserna.
Ja, det finns ju möjlighet att
återremittera den saken, så kan vi rösta
i bevillningsutskottet och lotta igen,
men jag vet att åtminstone folkpartisten
herr Kollberg inte är någon anhängare
av det tillvägagångssätt som har tillämpats
i den här frågan inom bevillningsutskottet.
Jag tycker därför att han redan
med tanke på arbetsförhållandena
i bevillningsutskottet borde ha dragit
sig i det längsta för att ställa detta yrkande.

Jag har inget yrkande i denna del,
herr talman.

Herr HJALMARSON (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall begränsa mig
till att besvara ett par av statsministerns
frågor, vilka jag inte kunde besvara
omedelbart, då min repliktid hade
förbrukats.

Vårt ställningstagande till parlamentarismen
är inte en fråga som bygger
på avgörande »från fall till fall». Socialdemokratiens
och herr Erlanders
förord för andrakammarparlamentarismen
bygger på en principiell rekommendation
— då kan man inte ta ställning
till frågan från den ena dagen
till den andra.

Att fråga svenska folket hur det vill
att en regering skall vara sammansatt,
det betyder, herr statsminister, att låta
medborgarna i val uttala sig. Det är

det enda riktiga i ett läge när regeringen
ställer kabinettsfråga på ett förslag
som väljarna icke fått yttra sig om.
Regeringen har ju tvärtom före valet
förklarat att någon skattehöjning icke
var aktuell.

Vårt besparingsprogram, herr statsminister,
berör hela fältet av statsbudgeten
utom två huvudområden, folkpensionerna
och försvaret, som vi betraktat
som bundna. Bland våra förslag
finns förslaget om borttagande av
det första barnbidraget. Vår utgångspunkt
är att regeringens egen ekonomiska
politik har skapat en orimlig
statsfinansiell situation. Den är så
orimlig, att det icke ter sig orimligt
att säga, att två arbetsföra människor
som tillsammans svarar för hemmet
skall kunna dra försorg om ett barn
utan bidrag från det allmänna. Sverige
är det enda land i världen som har bidrag
från första barnet. När den statsfinansiella
krisen är uppklarad är vi
beredda att sätta in vårt familjestödande
program med en kombination av
barnbidrag och skattesänkande höjda
ortsavdrag med tyngdpunkten lagd på
de stora familjerna.

Varför vill vi inte ha omsättningsskatt?
Av två skäl. Vi vill icke ta ansvaret
för en inflationspolitik som hårdast
kommer att drabba de människor
regeringen påstår sig särskilt vilja
skydda. Vi vill icke medverka till att
inleda en ny period av stora skattehöjningar.
Besparingsutredningens siffror
visar, även mycket optimistiskt tolkade,
att regeringens ekonomiska politik
redan om två år tvingar till ett ökat
skatteuttag, motsvarande en tioprocentig
källskattehöjning.

För att bevara penningvärdet och
trygga sysselsättningen krävs nu, ofördröjligen
och i ett sammanhang, en fast
och kraftfull besparingspolitik. Därmed
kan vi hejda den statliga expansionen,
onödiggöra omsättningsskatten och
lägga grunden till skattelättnader framdeles
för alla.

Fredagen den 27

Herr HEDLUND (ep) kort genmäle:

Herr talman! Det är naturligtvis riktigt
som statsministern säger, att det
är en generation som skall betala folkpensionskostnaderna
och en annan som
får pensionerna, men har inte den generation
som får pensionerna byggt
upp det välstånd i landet som vi i dag
alla har förmånen att njuta av?

Går omsättningsskatten igenom,
kommer vi i centerpartiet likväl att
fortsätta att söka vinna gehör för *
grundlinjerna i vår saneringspolitik.

Vi kommer att gå fram hårt på besparingsvägen
i syfte att snarast möjligt
återföra skattetrycket till nuvarande nivå.
Vi betraktar en höjning av skattetrycket,
vilken form höjningen än får,
som endast en högst tillfällig sak och
anser att skattetrycket måste lättas så
snart ske kan. Vi tror att en sådan politik
är utomordenligt angelägen i dag
— man kan utan vidare säga, att behovet
av en politik som inriktar sig
på att tillvarata de produktiva krafterna
i näringslivet knappast någon
gång tidigare har varit så stort som
nu på tröskeln till 60-talet. Jag behöver
bara nämna de handelspolitiska omvälvningarna
i Europa.

Det är i medvetande om att produktionen
är grunden för vårt framtida
välstånd liksom för dagens som vi menar
att man får iakttaga den allra största
försiktighet med statsbudgeten. Vi
anser att det med vår politik skall vara
möjligt att skapa en fast grund för en
framtida välståndsökning utan att ge
efter på nödvändiga sociala och andra
angelägna uppgifter.

Herr OIILIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte förut replikerat
herr Hjalmarson, men när han
här upprepar samma uttryck som förut,
måste jag påpeka att barnbidraget
i skattehänseende är en ersättning för
det gamla barnavdraget. Avskaffar man
det avdraget, så betyder det en orättvis
skattehöjning för barnfamiljerna.

november 1959 Nr 28 207

Allmän varuskatt, m. m.

Ty om tre personer skall leva på samma
inkomster som två, så har de mindre
skattekraft. Det bör man naturligtvis
ta hänsyn till.

Beträffande investeringsvarorna vill
jag sedan säga till statsministern att
omsättningsskatten på dem är en pålaga
på produktionen. Tror statsministern
att den pålagan inte bäres av
svenska folket? Och just nu, när vi
räknar med nästa års friare marknad
och dess krav på företagens konkurrensförmåga
o. s. v., skulle det vara en
särskild merit hos regeringsförslaget
att det höjer produktionskostnaderna!
Då skulle de negativa verkningarna
av omsättningsskatten på något sätt
försvinna, så att vi inte behövde ta
hänsyn till dem. Nej, Sveriges folk
får säkert känna på även den delen
av omsättningsskatten, var lugn för
det!

Sedan gällde det finansieringen av
folkpensionshöjningarna under budgetåret
1960/61. Där diskuterade statsministern
progressivitet och regressivitet
och tog därvid ut en enda sak och låtsades
som om man kunde dra slutsatser
av den vid jämförelse mellan regeringens
förslag och folkpartilinjen.
Men regeringen har ju föreslagit en omsättningsskatt,
som är i högsta grad
regressiv och tyngande för de mindre
bemedlade. Tillsammans med bränsleskatten
uppgår den till en summa, som
är mer än fem gånger så stor som vår
folkpensionsavgiftshöjning. Eftersom
den är av denna storleksordning, är
det ju inte konstigt att dess tyngd och
starka regressivitet tar över de verkningar
som en mindre faktor kan ha.

Till sist sade statsministern också:
Låt bli att räkna med kommunisterna!
Ja, när det ligger ett förslag på kammarens
bord, så räknas ju alla röster.
Problemet är emellertid inte detta utan
frågan huruvida en ansvarig regering
skall lägga fram ett förslag, som gäller
en stor reform, niir man vet att
det inte kan gå igenom utan kommu -

208

Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

nisternas stöd. Jag vet att man i många
länder är mycket förvånad över att
den svenska regeringen handlar på
det sättet. Den danska regeringen har
exempelvis en helt annan politik. Den
vill inte lägga fram stora och genomgripande
förslag, om man vet att de
endast kan genomföras med kommunisternas
hjälp.

Herr NILSSON i Gävle (k) kort genmäle: Herr

talman! Om de borgerliga talarna
här ville lägga sordin på sin
pratsjuka, så fick de snart se hur kommunisterna
kommer att handla. Ni har
ju tidigare här i debatten sagt att vi
borde betraktas som andeväsen som
finns men ändå inte finns. Nu sitter
det fem levande kommunister i denna
kammare, fyllda av framtidstro, optimistiska
och handlingskraftiga. Ju förr
man här går från ord till handling,
desto förr får också herr Ohlin se hur
det hela kommer att sluta.

Hans excellens herr statsministern
ERLANDER:

Herr talman! Att fortsätta denna sifferexcersis
med herr Ohlin är meningslöst.
Han kommer ändå inte med något
nytt utan upprepar bara samma argument.

Jag begärde ordet endast för att säga
att jag måste ha talat alldeles för fort,
när herr Hedlund kunde få den uppfattningen
att jag missunnade folkpensionärerna
en standardhöjning. Nej,
det var inte så jag menade. Jag tyckte
bara att det var synd att det nuvarande
avgiftssystemet är sådant att jag
inte får vara med och betala i full
utsträckning till den folkpensionshöjning
som vi gemensamt skall besluta.
Och varför får jag inte det? Jo, därför
att jag har för stora inkomster. Att jag
har stora inkomster tycker jag naturligtvis
är roligt, men jag tycker också
att det är ganska beklagligt att jag inte
får vara med och bära kostnaderna för

t. ex. min mors folkpensionshöjning.
Jag missunnar henne inte den. Jag vill
tvärtom vara med och betala i större
utsträckning än de nuvarande bestämmelserna
ger möjlighet till.

Herr GUSTAFSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Vid tidigare tillfällen,
då votering förekommit i stora och väsentliga
frågor, har de olika partierna
tillämpat den principen att kvittningsförbud
för riksdagsmännen utfärdats.
Detta har utan tvekan vid många tillfällen
varit personligen mycket påfrestande.
Inför denna omröstning har
vi därför haft en överläggning med de
borgerliga partiledarna, varvid vi kommit
överens om att mjuka upp de rigorösa
bestämmelserna och i sådana fall,
där någon på grund av en viktig uppgift
— exempelvis representation i FN
— eller allvarligt sjukdomsfall är förhindrad
närvara, ömsesidigt medge
kvittning.

Jag vill nu meddela att vi kommer
att för herr Carlsson i Bakeröd, som
är sjuk, kvitta ut herr Hallén; för herr
Wahlund, som är i FN, kommer herr
Ekström i Björkvik att kvittas; för herr
Ståhl, som också är i FN, kommer herr
Mellqvist att kvittas.

För att det inte skall uppstå missförstånd
i eventuell framtida historieforskning
har jag velat meddela detta
i riksdagen och få det antecknat i
kammarens protokoll.

Herr HAGNELL (s):

Herr talman! Riksdagen står inför ett
stort beslut, har det sagts, och detta
gäller såväl regeringens förslag som oppositionens.
I oppositionens förslag ingår
högerns propå om omedelbar försäljning
av statsegendom till ett värde
av 500 miljoner kronor. Dessutom inrymmer
högerförslaget försäljning av en
hel grupp angivna statliga affärsverk
och aktiebolag. Totalt kan man uppskatta
värdet av de statsföretag, som högern
vill sälja, till mer än 8 000 miljoner kro -

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

209

nor. Det är ett stort belopp. Men dessutom
innebär högerns förslag en betydelsefull
ny princip: samhället skulle
sälja dessa stora tillgångar för att betala
löpande utgifter.

Oppositionen har klagat på att den
inte fått sakbehandla de olika förslagen
tillräckligt. Ett är säkert: högern har
inte i riksdagen sakredovisat sina stora
och för svensk budgetpolitik nya förslag.
Detta är ett undandragande av sakmaterial,
som saknar motstycke.

En summa på 500 miljoner kronor är
värd att diskutera i riksdagen, särskilt
när det dessutom ligger så många ytterligare
miljarder bakom. Högern bör kunna
stå för sina förslag och lägga fram
sina saksynpunkter! Ni säger i er motion
att den har en så saklig grund. Kan
vi inte få höra den i kammaren? 500
miljoner kronor är dock ett så stort belopp
att det är värt några minuters redovisning
från högerpartiledaren.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A 1)

Förslaget till förordning om allmän
varuskatt

1 §

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
innebärande avslag å ifrågavarande paragraf,
dels ock på bifall till den vid
betänkandet fogade reservationen I) av
herr Ericsson i Kinna in. fl., innebärande
godkännande av det genom propositionen
nr 162 framlagda förslaget
till paragrafens lydelse; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Ericsson i Kinna begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren i enlighet
med bevillningsutskottets hemställan
i punkten A 1) i utskottets betänkande
nr 60 avslår 1 § i det förelig -

Allmän varuskatt, m. m.

gande förslaget till förordning om allmän
varuskatt, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren med bifall
till den vid betänkandet fogade reservationen
I) av herr Ericsson i Kinna m. fl.
godkänt ifrågavarande paragraf.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kflnna råda angående
omröstningens resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 117 ja och 107 nej,
varjämte 3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
förevarande hemställan.

Ordet lämnades på begäran till

Herr ERICSSON i Kinna (s), som yttrade: Herr

talman! Med anledning av det
beslut som kammaren nu fattat vill jag
återkalla yrkandet i reservationen I med
undantag för det under A 4 framförda
yrkandet.

Herr talmannen gav härefter propositioner
dels på bifall till det av herr Kollberg
under överläggningen framställda
yrkandet om Aterremiss till vederbörande
utskott av ikraftträdandebestämmelserna
i förevarande förordningsförslag,
dels ock på avslag å detta yrkande;
och fann herr talmannen den senare
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Kollberg begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes
:

Den, som vill, att kammaren avslår

14 — Andra kammarens protokoll Nr 28

210

Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

det av herr Kollberg framställda yrkandet
om återremiss till vederbörande utskott
av ikraftträdandebestämmelserna
i förslaget till förordning om allmän
varuskatt, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
det framställda återremissyrkandet.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 113 ja och 110 nej,
varjämte 4 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså avslagit återremissyrkandet.

Övriga delar av förslaget till förordning
om allmän varuskatt

Utskottets hemställan, innebärande avslag
å det genom propositionen nr 162
framlagda förslaget, bifölls.

Yrkanden om skrivelser till Kungl.
Maj:t

a) Det i reservationen I) av herr
Ericsson i Kinna m. fl. framställda yrkandet
om utredning rörande de skattetekniska
förutsättningarna för undantag
från allmän varuskatt för periodiska
publikationer med ideellt syfte.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till detta yrkande, dels ock
på avslag därå; och biföll kammaren
nämnda yrkande.

b) Det av herr Kollberg under överläggningen
framställda yrkandet angående
riktlinjerna för restitution för
varuskatt, som utgör del av kostnad för
investering i rörelse eller jordbruk.

Herr talmannen framställde propositioner
dels på bifall till förevarande
yrkande, dels ock på avslag å detsamma;
och fann herr talmannen den senare
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Kollberg begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren avslår
det av herr Kollberg under överläggningen
framställda yrkandet om skrivelse
till Kungl. Maj:t angående riktlinjerna
för viss restitution för varuskatt,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
detta yrkande.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna råda
angående omröstningens resultat, vadan
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 111 ja och
111 nej, varjämte 5 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Då följaktligen de avgivna rösterna
voro lika delade, nedlade herr talmannen
i rösturnan en ja-sedel och en nejsedel,
varefter på herr talmannens anmodan
fröken Olsson ur urnan upptog
den ena av dessa båda sedlar; och befanns
den upptagna sedeln innehålla
nej.

Kammaren hade alltså fattat beslut i
enlighet med nej-propositionens innehåll.

c) Herr Kollbergs under överläggningen
framställda yrkande angående
undantagande frän allmän varuskatt av
vissa fartyg.

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

211

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till detta yrkande, dels
ock på avslag därå; och fann herr talmannen
den senare propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Kollberg begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren avslår
det av herr Kollberg under överläggningen
framställda yrkandet om skrivelse
till Kungl. Maj :t angående undantagande
från allmän varuskatt av vissa
fartyg, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
detta yrkande.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 112 ja och 112 nej, varjämte
3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Då följaktligen de avgivna rösterna
voro lika delade, nedlade herr talmannen
i rösturnan en ja-sedel och en nejsedel,
varefter på herr talmannens anmodan
fröken Wetterström ur urnan
upptog den ena av dessa båda sedlar;
och befanns den upptagna sedeln innehålla
ja.

Kammaren hade alltså fattat beslut i
enlighet med ja-propositionens innehåll.

d) Herr Kollbergs under överläggningen
framställda yrkande angående
undantagande från skatteplikt av vissa
hjälpmedel för handikappade och lytesskadade.

Herr talmannen gav propositioner

Allmän varuskatt, m. m.

dels på bifall till detta yrkande, dels
ock på avslag å detsamma; och fann herr
talmannen den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr
Kollberg begärde emellertid votering, i
anledning varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren avslår
det av herr Kollberg under överläggningen
framställda yrkandet om skrivelse
till Kungl. Maj :t angående undantagande
från skatteplikt av handikappades
och lytesskadades tekniska och kulturella
hjälpmedel, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
detta yrkande.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 105 ja och 118 nej,
varjämte 4 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit herr
Kollbergs förevarande yrkande.

e) Herr Kollbergs under överläggningen
framställda yrkande angående
ersättning för de skattskyldigas arbete
med uppbörd och redovisning av indirekt
skatt.

212

Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

Den, som vill, att kammaren avslår
det av herr Kollberg under överläggningen
framställda yrkandet om skrivelse
till Kungl. Maj :t angående ersättning
av allmänna medel för de skattskyldigas
arbete med uppbörd och redovisning av
indirekt skatt, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
detta yrkande.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 112 ja och 112 nej,
varjämte 3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Då följaktligen de avgivna rösterna
voro lika delade, nedlade herr talmannen
i rösturnan en ja-sedel och en nejsedel,
varefter på herr talmannens anmodan
fru Lewén-Eliasson ur urnan
upptog den ena av dessa båda sedlar;
och befanns den upptagna sedeln innehålla
ja.

Kammaren hade alltså fattat beslut i
enlighet med ja-propositionens innehåll.

Punkterna A 2) och A 3)

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten Bl)

Herr talmannen framställde propositioner
på l:o) godkännande av det i utskottets
hemställan intagna förslaget till
förordning om ändrad lydelse av 2 §

1 mom. förordningen angående skatt å
spritdrycker och vin; 2:o) bifall till reservationen
I) av herr Ericsson i Kinna

m. fl. i denna del; samt 3:o) antagande
av det i reservationen II) av herr Hagberg
m. fl. intagna förordningsförslaget;
och fann herr talmannen den förstnämnda
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Ericsson i
Kinna begärde emellertid votering, i anledning
varav herr talmannen för bestämmande
av kontrapropositionen
ånyo upptog de båda återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen
nu fann den under 2:o) angivna hava
flertalets mening för sig. Beträffande
kontrapropositionen äskade dock herr
Nilsson i Svalöv votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
förslaget till förordning om ändrad
lydelse av 2 § 1 mom. förordningen
angående skatt å spritdrycker och vin
antager det i reservationen I) av herr
Ericsson i Kinna m. fl. gjorda avslagsyrkandet,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
det förordningsförslag, som innefattas
i reservationen II) av herr Hagberg
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Nilsson i Svalöv begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst
omröstningsapparat anställdes. Därvid
avgåvos 114 ja och 92 nej, varjämte 21
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontrapro -

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28 213

position i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren antager
det i bevillningsutskottets betänkande
nr 60 under punkten B 1) upptagna
förslaget till förordning om ändrad lydelse
av 2 § 1 mom. förordningen angående
skatt å spritdrycker och vin,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit det
i reservationen I) av herr Ericsson i
Kinna m. fl. framställda yrkandet om
avslag å ifrågavarande förordningsförslag.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåves 68 ja
och 110 nej, varjämte 48 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit det i
reservation I) av herr Ericsson i Kinna
m. fl. framställda yrkandet om avslag
å ifrågavarande förordningsförslag.

Punkten B 2)

Herr talmannen gav propositioner på
1 :o) godkännande av utskottets förslag
till lag om ändrad lydelse av 16 § lagen
angående statsmonopol å tillverkning
och import av tobaksvaror; 2:o) bifall
till reservationen I) av herr Ericsson i
Kinna m. fl. i motsvarande del; 3:o) antagande
av det i reservationen II) av
herr Hagberg m. fl. intagna lagförslaget;

Allmän varuskatt, m. m.

samt 4:o) antagande av det lagförslag,
som innefattades i reservationen III) av
herr Gustaf Elofsson m. fl.; och fann
herr talmannen den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Ericsson i Kinna begärde
likväl votering, i anledning varav herr
talmannen för bestämmande av kontrapropositionen
ånyo upptog de tre återstående
propositionerna, av vilka herr
talmannen nu fann den under 2:o) angivna
hava flertalets mening för sig.
Beträffande kontrapropositionen äskade
dock herr Vigelsbo votering, i anledning
varav herr talmannen för bestämmande
av kontraproposition i voteringen om
kontraproposition i huvudvoteringen
ånyo upptog de båda återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen
nu fann den under 3:o) angivna hava
flertalets mening för sig. Jämväl beträffande
denna kontraproposition äskade
dock herr Vigelsbo votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren till kontraproposition
i voteringen om kontraproposition
i huvudvoteringen angående
förslaget till lag om ändrad lydelse
av 16 § lagen om statsmonopol å tillverkning
och import av tobaksvaror antager
det lagförslag, som innefattas i reservationen
II) av herr Hagberg m. fl.,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
det lagförslag, som innefattas i reservationen
III) av herr Gustaf Elofsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
skedde omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att han
funne flertalet av kammarens ledamöter

214 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

hava röstat för ja-propositionen. Herr
Vigelsbo begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 49
ja och 39 nej, varjämte 139 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från
att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i voteringen om kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den under
3:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given varsel
följande voteringsproposition uppläst
och godkänd:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
förslaget till lag om ändrad lydelse
av 16 § lagen om statsmonopol å tillverkning
och import av tobaksvaror antager
det i reservationen I) av herr
Ericsson i Kinna m. fl. gjorda avslagsyrkandet,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
det lagförslag, som innefattas i reservationen
II) av herr Hagberg m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Herr Magnusson i Borås
begärde likväl rösträkning, vadan
votering medelst omröstningsapparat
anställdes. Därvid avgåvos 114 ja och 88
nej, varjämte 25 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given

varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren antager
det i bevillningsutskottets betänkande
nr 60 under punkten B 2) upptagna
förslaget till lag om ändrad lydelse av
16 § lagen om statsmonopol å tillverkning
och import av tobaksvaror, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit det
i reservationen I) av herr Ericsson i
Kinna m. fl. framställda yrkandet om
avslag å ifrågavarande lagförslag.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
nej-propositionen. Herr Kollberg begärde
likväl rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat anställdes.
Därvid avgåvos 50 ja och 109
nej, varjämte 67 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit det i
reservationen I) av herr Ericsson i
Kinna m. fl. gjorda yrkandet om avslag
å detta lagförslag.

Punkten B 3 a)

Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen 33

Herr talmannen gav propositioner på
1 :o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till den av herr Ericsson i
Kinna m. fl. avgivna reservationen I);
samt 3:o) bifall till reservationen III)
av herr Gustaf Elof sson m. fl.; och fann
herr talmannen den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Ericsson i Kinna be -

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

215

gärde likväl votering, i anledning varav
herr talmannen för bestämmande av
kontrapropositionen ånyo upptog de
båda återstående propositionerna, av
vilka herr talmannen nu fann den under
2:o) angivna hava flertalets mening
för sig. Beträffande kontrapropositionen
äskade dock herr Vigelsbo votering,
i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
33 § förslaget till lag om ändring i
kommunalskattelagen antager det i reservation
I) av herr Ericsson i Iiinna
in. fl. gjorda avslagsyrkandet, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
paragrafen i den lydelse, som föreslagits
i reservationen III) av herr
Gustaf Elofsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Vigelsbo begärde emellertid rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
anställdes. Därvid avgåvos
156 ja och 30 nej, varjämte 41 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
B 3 a), såvitt angår 33 § förslaget till

Allmän varuskatt, m. m.

lag om ändring i kommunalskattelagen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren i detta avseende
bifallit reservationen I) av herr
Ericsson i Kinna m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en
gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 48 ja
och 155 nej, varjämte 24 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
I) av herr Ericsson i Kinna
m. fl. i förevarande del.

46 § 2 mom.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den av herr Ericsson
i Kinna m. fl. avgivna reservationen
I); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Ericsson i Kinna begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
B 3 a), såvitt angår 46 § 2 mom.
förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen,
röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren i detta
avseende bifallit reservationen I) av
herr Ericsson i Kinna m. fl.

216 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 38 ja och 177 nej,
varjämte 10 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
I) av herr Ericsson i Kinna
m. fl. i denna del.

50 § 2 och 3 mom.

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den av herr Ericsson
i Kinna m. fl. avgivna reservationen
I); och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Ericsson i Kinna begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
B 3 a), såvitt angår 50 § 2 och 3
mom. förslaget till lag om ändring i
kommunalskattelagen, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren i detta avseende
bifallit reservationen I) av herr
Ericsson i Kinna m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 66 ja och 157 nej,
varjämte 4 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
I) av herr Ericsson i Kinna m. fl.
i förevarande del.

51 §

Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till den av herr Ericsson
i Kinna m. fl. avgivna reservationen
I); och fann herr talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Ericsson i Kinna
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes och
godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
B 3 a), såvitt angår 51 § förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren i detta avseende
bifallit reservationen I) av herr
Ericsson i Kinna m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 67 ja och 156 nej,
varjämte 4 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
I) av herr Ericsson i Kinna
m. fl. i denna del.

Ikraftträdandebestämmelser, rubrik och
ingress

På av herr talmannen framställd proposition
biföll kammaren reservationen

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

217

I) av herr Ericsson i Kinna m. fl. i
denna del.

Genom vad sålunda beslutats under
punkten B 3 a) hade kammaren avslagit
det av utskottet framlagda förslaget till
lag om ändring i kommunalskattelagen.

Punkten B 3 b)

Herr talmannen gav propositioner
dels på antagande av utskottets förslag
till förordning angående ändrad lydelse
av 9 § 2—4 mom. förordningen om
statlig inkomstskatt, dels ock på bifall
till den av herr Ericsson i Kinna m. fl.
avgivna reservationen I), innebärande
avslag å ifrågavarande förordningsförslag;
och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Ericsson i Kinna begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren antager
det i bevillningsutskottets betänkande
nr 60 under punkten B 3 b) upptagna
förslaget till förordning angående ändrad
lydelse av 9 § 2—4 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit det
i reservationen I) av herr Ericsson i
Kinna m. fl. framställda yrkandet om
avslag å ifrågavarande förordningsförslag.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 67 ja och 157 nej,
varjämte 3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Allmän varuskatt, m. m.

Kammaren hade alltså med bifall till
reservationen I) av herr Ericsson i
Kinna m. fl. avslagit ifrågavarande förordningsförslag.

Punkten B 3 c)

Herr talmannen gav propositioner
dels på antagande av utskottets förslag
till förordning angående ändrad lydelse
av 8 § förordningen om statlig förmögenhetsskatt,
dels ock på bifall till den
av herr Ericsson i Kinna m. fl. avgivna
reservationen I), innebärande avslag å
ifrågavarande förordningsförslag; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Ericsson i Kinna begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren antager
det i bevillningsutskottets betänkande nr
60 under punkten B 3 c) upptagna förslaget
till förordning angående ändrad
lydelse av 8 § förordningen om statlig
förmögenhetsskatt, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit det
i reservationen I) av herr Ericsson i
Kinna m. fl. framställda yrkandet om
avslag å ifrågavarande förordningsförslag.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 67 ja och 157 nej,
varjämte 3 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså med bifall till
reservationen I) av herr Ericsson i Kin -

218 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

na m. fl. avslagit nu förevarande förordningsförslag.

Punkten B 3 d)

Herr talmannen gav propositioner
dels på antagande av utskottets förslag
till förordning angående ändrad lydelse
av 4 § 1 mom. uppbördsförordningen,
dels ock på bifall till den av herr Ericsson
i Kinna m. fl. avgivna reservationen
I), innebärande avslag å ifrågavarande
förordningsförslag; och biföll
kammaren reservationen I) i denna del.

Punkten B 3 e)

På framställd proposition biföll kammaren
det i reservationen I) av herr
Ericsson i Kinna m. fl. i detta avseende
framställda yrkandet.

I reservationen III) av herr Gustaf Elofsson
m. fl. framlagda förslag till komplettering
av utskottets hemställan med
ytterligare punkter

Punkten B 4 a)

Beträffande det under denna punkt
framlagda förslaget till förordning om
ändring i förordningen den 25 maj 1941
om varuskatt gav herr talmannen propositioner
dels på bifall till nämnda
förslag, dels ock på avslag å detsamma;
och fann herr talmannen den senare
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Vigelsbo begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren avslår det
i reservationen III) av herr Gustaf Elofsson
m. fl. framlagda förslaget till förordning
om ändring i förordningen den
25 maj 1941 om varuskatt, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren antagit
ifrågavarande förordningsförslag.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter hava
röstat för ja-propositionen. Herr Vigelsbo
begärde dock rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 188 ja och
29 nej, varjämte 9 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså avslagit förevarande
förordningsförslag.

Punkten B 4 b)

Beträffande det under denna punkt
framlagda förslaget gav herr talmannen
propositioner dels på bifall till detsamma,
dels ock på avslag därå; och beslöt
kammaren att avslå förslaget.

Punkten B 5)

Herr talmannen gav i fråga om denna
punkt propositioner dels på antagande
av framlagt förslag till förordning om
tillfällig budgetsaneringsavgift, dels ock
på avslag å detsamma; och fann herr
talmannen den senare propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Vigelsbo begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren avslår
det i reservationen III) av herr Gustaf
Elofsson in. fl. framlagda förslaget till
förordning om tillfällig budgetsaneringsavgift,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren antagit
ifrågavarande förordningsförslag.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropo -

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28 219

sitionen ånyo upplästs, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter hava röstat
för ja-propositionen. Herr Vigelsbo
begärde dock rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 192 ja och 31
nej, varjämte 4 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså avslagit ifrågavarande
förordningsförslag.

Punkterna B 6 a), B 6 b) och B 7)

Beträffande vart och ett av de under
dessa punkter framlagda förslagen gav
herr talmannen propositioner dels på
bifall till detsamma, dels ock på avslag
därå; och beslöt kammaren avslå förslagen.

Yrkande om skrivelse till Kungl. Maj:t

angående jämkningar i punktskattesystemet Herr

talmannen gav propositioner
dels på bifall till det av herr Kollberg
under överläggningen framställda yrkandet
om skrivelse till Kungl. Maj :t
med begäran om utredning angående
de jämkningar i nuvarande punktskattesystem,
som kunde föranledas av en allmän
varuskatt, dels ock på avslag å
detta yrkande; och fann herr talmannen
den senare propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Herr Kollberg
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren avslår
det av herr Kollberg under överläggningen
framställda yrkandet om skrivelse
till Kungl. Maj :t angående utredning
om vissa jämkningar i nuvarande
punktskattesystem, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Allmän varuskatt, m. m.

Vinner Nej, har kammaren bifallit
detta yrkande.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 110 ja och 108 nej,
varjämte 9 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså avslagit ifrågavarande
yrkande om skrivelse till
Kungl. Maj :t.

Punkten C

Herr talmannen framställde propositioner
på 1 :o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) bifall till reservationen I)
av herr Ericsson i Kinna m. fl. i förevarande
del; 3:o) bifall till reservationen
II) av herr Hagberg m. fl. i samma
del; samt 4:o) bifall till reservationen
III) av herr Gustaf Elofsson m. fl. i
motsvarande del; och fann herr talmannen
den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr
Ericsson i Kinna begärde likväl votering,
i anledning varav herr talmannen
för bestämmande av kontrapropositionen
ånyo upptog de tre återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen
nu fann den under 2:o) angivna hava
flertalets mening för sig. Beträffande
kontrapropositionen äskade dock herr
Nilsson i Svalöv votering, i anledning
varav herr talmannen för bestämmande
av kontraproposition i voteringen om
kontraproposition i huvudvoteringen
ånyo upptog de båda återstående propositionerna,
av vilka herr talmannen nu
fann den under 3:o) angivna hava flertalets
mening för sig. Beträffande denna
kontraproposition äskade dock herr
Vigelsbo votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

220 Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän varuskatt, m. m.

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i voteringen om kontraproposition
i huvudvoteringen angående
punkten C) i bevillningsutskottets
betänkande nr 60 antager det förslag,
som innefattas i den av herr Hagberg
m. fl. avgivna reservationen II), röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i den förberedande voteringen
antagit reservationen III) av
herr Gustaf Elofsson m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Vigelsbo begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst
omröstningsapparat anställdes.
Därvid avgåvos 46 ja och 34 nej, varjämte
141 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i voteringen om kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 3:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition
i huvudvoteringen angående
punkten C) i bevillningsutskottets
betänkande nr 60 antager det förslag,
som innefattas i den av herr Ericsson
i Kinna m. fl. avgivna reservationen I),
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering anta -

git reservationen II) av herr Hagberg
m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu
en gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter hava röstat
för ja-propositionen. Herr Nilsson i
Svalöv begärde likväl rösträkning, vadan
votering medelst omröstningsapparat
anställdes. Därvid avgåvos 108 ja
och 48 nej, varjämte 70 av kammarens
ledamöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit den
under 2:o) angivna propositionen.

I enlighet härmed blev efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i punkten
C) i utskottets betänkande nr 60,
röstar

Ja,

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren beträffande
denna punkt bifallit den vid betänkandet
fogade reservationen I) av herr
Ericsson i Kinna m. fl.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne tvekan kunna råda angående
omröstningens resultat, vadan votering
medelst omröstningsapparat anställdes.
Därvid avgåvos 42 ja och 106 nej, varjämte
78 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit reservationen
I) av herr Ericsson i Kinna m. fl.
i förevarande del.

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

221

Punkten D

Herr talmannen gav först propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan
i fråga om motionerna I: 558 och
II: 668, dels ock på bifall till nämnda
motioner; och fann herr talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Hagberg begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren i fråga
om de i bevillningsutskottets betänkande
nr 60 under punkten D) upptagna motionerna
I: 558 och II: 668 bifaller utskottets
hemställan, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
nämnda motioner.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång upplöst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Hagberg begärde dock rösträkning,
vadan votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid
avgåvos 190 ja och 5 nej, varjämte 31
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Härefter gav herr talmannen i fråga
om motionerna I: 55.9 och II: 669 propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till nämnda
motioner; och fann herr talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Hagberg begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande vote -

Allmän varuskatt, m. m.

ringsproposition upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren i fråga
om de i bevillningsutskottets betänkande
nr 60 under punkten D) upptagna motionerna
I: 559 och 11:669 bifaller utskottets
hemställan, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
nämnda motioner.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Därvid befanns, att flertalet av
kammarens ledamöter röstat för ja-propositionen,
vadan kammaren bifallit utskottets
hemställan.

Vidare gav herr talmannen i fråga om
motionerna 1: 560 och II: 610 propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till nämnda
motioner; och fann herr talmannen den
förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Hagberg begärde
emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes: Den,

som vill, att kammaren i fråga
om de i bevillningsutskottets betänkande
nr 60 under punkten D) upptagna
motionerna 1:560 och 11:670 bifaller
utskottets hemställan, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
nämnda motioner.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes
omröstning genom uppresning. Herr tal -

222

Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän energiskatt, m. m.

mannen tillkännagav, att han funne flertalet
av kammarens ledamöter hava
röstat för ja-propositionen. Herr Hagberg
begärde dock rösträkning, vadan
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 196 ja och
5 nej, varjämte 22 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

I fråga om de under denna punkt behandlade
motionerna I: 561 och II: 671
upptog herr talmannen först det i motionerna
framställda yrkandet beträffande
ikraftträdandet av 1955 års lagervärderingsregler
för aktiebolag; och biföll
kammaren härutinnan utskottets
hemställan.

Herr talmannen gav härefter i fråga om
det i samma motioner framställda yrkandet
om skrivelse till Kungl. Maj :t med
begäran om utredning och förslag till effektiv
bolagsbeskattning propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan,
dels ock på bifall till nämnda motioner;
och biföll kammaren utskottets hemställan.

Beträffande motionerna 1:562 och
II: 672 framställde herr talmannen propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan, dels ock på bifall till motionerna;
och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Slutligen blev på framställd proposition
utskottets hemställan i fråga om
övriga under punkten D upptagna motioner
av kammaren bifallen.

§ 3

Allmän energiskatt, m. m.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande
nr 64, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till förordning
angående ändring i vissa delar
av förordningen den 31 maj 1957 (nr

262) om allmän energiskatt, m. in., jämte
i ämnet väckta motioner.

I en den 9 oktober 1959 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 163, hade Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogade
förslag till

1) förordning angående ändring i vissa
delar av förordningen den 31 maj
1957 (nr 262) om allmän energiskatt;
samt

2) förordning om tillfällig energiskatt
å bensin och vissa andra bränslen som
finnas i riket den 1 januari 1960.

Rörande propositionens huvudsakliga
innehåll anförde utskottet följande.

I propositionen föreslås, att energiskatten
på bensin samt andra flytande
och fasta bränslen höjes fr. o. m. den 1
januari 1960. Den föreslagna höjningen
utgör i fråga om bensin fem öre per liter
och beträffande motorbrännolja och eldningsolja
10 kronor per m3. I fråga om
de fasta bränslena föreslås att skattesatserna
per ton höjes med 8 kronor för
stenkol och 9 kronor för koks.

Skattehöjningen beräknas tillföra
statsverket omkring 225 milj. kronor för
helt budgetår.

Till utskottet hade hänvisats följande
i anledning av propositionen väckta motioner,
nämligen

I) de likalydande motionerna I: 533 av
herr Ewerlöf m. fl. och II: 646 av herr
Hjalmarson m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition
nr 163 med förslag till förordning
angående ändring i vissa delar av
förordningen den 31 maj 1957 (nr 262)
om allmän energiskatt, m. m.»;

II) de likalydande motionerna I: 546
av herr Aastrup m. fl. och II: 702 av
herr Ohlin m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition
nr 163 om höjning av skatten
på bensin, kol, koks och eldningsolja»;

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

223

III) de likalydande motionerna I: 572
av herrar Sueningsson och Per-Olof
Hanson samt II: 703 av herrar Kollberg
och Källenius;

IV) de likalydande motionerna I: 591
av herr Torsten Andersson m. fl. och
II: 706 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen vid behandlingen
av propositionen nr 163 måtte

1) avslå förslaget om höjd energiskatt
på bensin, motorsprit och för motordrift
avsedda spritblandningar;

2) godta höjning av energiskatten på
eldningsolja, motorbrännolja, stenkol,
koks, stenkols- och koksstybb samt kolbriketter
med i propositionen angivna
skattesatser i enlighet med vad i motionerna
har anförts;

3) besluta att 3 § förordningen den 21
maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt
med verkan från den 1 januari 1960 må
erhålla följande lydelse:

''Brännoljeskatt utgår med tjugonio
öre för liter’;

4) besluta att trädgårdsnäringen och
övriga delar av näringslivet, till vilka
restitution av allmän energiskatt utgår,
må erhålla restitution av den tillfälliga
energiskatten;

5) bemyndiga Kungl. Maj:t att generellt
nedsätta den tillfälliga energiskatten
på bränslen som förbrukas i de fyra
nordligaste länen till tre fjärdedelar av
den tillfälliga energiskatt, som eljest
skall utgå;

6) i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

a) om framläggande av förslag snarast
möjligt angående retroaktiv restitution
åt trädgårdsnäringen av allmän
energiskatt, erlagd under tiden 1 juli
1957—31 december 1958,

b) om skyndsam prövning och förslag
rörande de indirekta skatternas inverkan
på levnadskostnaderna i Norrland i
enlighet med vad som anförts i motionerna;
samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta
förslag till ytterligare författningsändringar,
som föranledes av motionärernas
förslag»;

Allmän energiskatt, m. m.

V) de likalydande motionerna I: 592
av herr Ragnar Bergh samt II: 707 av
herrar Bohman och Löfgren; ävensom

VI) de likalydande motionerna I: 593
av herr Jonasson in. fl. samt II: 705 av
herrar Elmwall och Brandt i Sätila.

Utskottet hemställde

A) att riksdagen måtte, med förklarande
att Kungl. Maj :ts förevarande proposition,
nr 163, icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas samt i anledning
av motionerna 1:533 och 11:646,
I: 546 och II: 702 samt I: 591 och II: 706,

dels antaga i utskottets hemställan
intaget förslag till förordning angående
ändrad lydelse av den vid förordningen
den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän
energiskatt fogade förteckningen över
vissa bränslen, för vilka allmän energiskatt
skall erläggas, innebärande bifall
till de i propositionen föreslagna skattehöjningarna
på oljor och fasta bränslen
men avslag på propositionens förslag
i vad avser skattehöjningar på bensin
och motorsprit,

dels ock antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning om tillfällig
energiskatt å bensin och vissa
andra bränslen som finnas i riket den
1 januari 1960 med av utskottet föreslagna
ändringar, vilka voro av samma
innebörd som ändringarna beträffande
nyssnämnda förteckning;

B) att följande motioner, nämligen

1) motionerna 1:533 och 11:646,

2) motionerna 1:546 och 11:702,

3) motionerna 1:572 och 11:703,

4) motionerna 1:591 och 11:706,

5) motionerna I: 592 och II: 707 samt

6) motionerna I: 593 och II: 705,

måtte, i den mån de icke kunde anses

besvarade genom vad utskottet i betänkandet
anfört och hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.

Reservationer hade avgivits

I) av herrar Ericsson i Kinna, Eriksson,
Snygg och Jansson, fröken Ranmark
samt herrar Möller, Sundström,

224

Nr 28

Fredagen den 27 november 1959

Allmän energiskatt, in. m.

Brandt i Aspabruk, Allard och Kärrlander,
vilka

dels ansett att utskottets yttrande bort
ha annan, i reservationen angiven lydelse,

dels ock ansett att utskottet under A)
bort hemställa, att riksdagen måtte,
med förklarande att Kungl Maj:ts förevarande
proposition nr 163 icke kunnat
av riksdagen oförändrad antagas, dels
antaga vid propositionen fogat förslag
till förordning angående ändring i vissa
delar av förordningen den 31 maj 1957
(nr 262) om allmän energiskatt, dels
ock antaga vid propositionen fogat förslag
till förordning om tillfällig energiskatt
å bensin och vissa andra bränslen
som finnas i riket den 1 januari 1960,
med i reservationen angivna smärre
ändringar av stadgandenas utformning;

II) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist,
Nilsson i Svalöv, Kollberg, Magnusson
i Borås och Gustafson i Göteborg,
vilka ansett att utskottet under A) bort
hemställa, att riksdagen måtte avslå de
av Kungl. Maj:t i proposition nr 163
framlagda förslagen till

dels förordning angående ändring i
vissa delar av förordningen den 31 maj
1957 (nr 262) om allmän energiskatt;

dels ock förordning om tillfällig energiskatt
å bensin och vissa andra bränslen
som finnas i riket den 1 januari
1960;

III) av herrar Gustaf Elof sson, Mattsson
och Vigelsbo, vilka

dels ansett, att utskottets yttrande i
viss del bort ha annan, i denna reservation
angiven lydelse,

dels ock ansett att utskottet bort hemställa A)

att riksdagen måtte, med bifall till
motionerna I: 591 och II: 706 i denna
del samt med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition, nr 163,
icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas ävensom i anledning av motionerna
I: 533 och II: 646 samt I: 546 och
II: 702,

1) antaga i utskottets hemställan intagna
förslag till dels förordning angående
ändrad lydelse av den vid förordningen
den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän
energiskatt fogade förteckningen över
vissa bränslen, för vilka allmän energiskatt
skall erläggas, dels förordning om
tillfällig energiskatt å vissa bränslen som
finnas i riket den 1 januari 1960,

2) antaga i reservationen intaget förslag
till förordning angående ändrad
lydelse av 3 § förordningen den 21 maj
1954 (nr 260) om brännoljeskatt, innebärande
sänkning av den nuvarande
brännoljeskatten från 30 till 29 öre per
liter;

B) att riksdagen i anledning av motionerna
1:591 och 11:706 måtte

1) i skrivelse till Kungl. Maj:t ge till
känna vad reservanterna anfört dels i
fråga om restitution av tillfällig energiskatt,
dels i fråga om utredning av de
indirekta skatternas inverkan på levnads-
och produktionskostnader i Norrland;
samt

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att, såvitt
avsåge bränslen som förbrukats i de
fyra nordligaste länen, begränsa höjningen
av energiskatten till tre fjärdedelar
av vad som eljest skolat utgå;

C) att följande motioner — — —-(= utskottets hemställan under B) —
— — utan åtgärd.

Utskottets hemställan föredrogs. Därvid
yttrade:

Herr HANSSON i Skegrie (ep):

Herr talman! Med hänsyn till att vårt
alternativ till omsättningsskatten i de
väsentligaste delarna har avslagits av
kammaren kommer vi att vid omröstningen
beträffande detta utlåtande biträda
reservationen II av herr Hagberg
i Malmö m. fl., vilket innebär avslag på
propositionen. Yi kommer i anledning
därav också att avstå från yrkande på
reservationen III av herr Gustaf Elofsson
m. fl.

Herr ERICSSON i Kinna (s):

Herr talman! Jag ber att få yrka bi -

Fredagen den 27 november 1959

Nr 28

225

fall till den med I betecknade vid detta
utlåtande fogade reservationen.

Herr NILSSON i Svalöv (h):

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen nr II av herr Hagberg
i Malmö m. fl.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Herr talmannen gav först propositioner
i fråga om de genom propositionen
framlagda förordningsförslagen i
vad avsåge skattehöjningar på oljor och
fasta bränslen, nämligen dels på bifall
till utskottets hemställan i dessa delar,
dels ock på bifall till reservationen II)
av herr Hagberg m. fl.; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Nilsson i Svalöv begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren antager
de i bevillningsutskottets betänkande nr
64 under punkten A) upptagna förordningsförslagen
i vad avser skattehöjningar
på oljor och fasta bränslen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, liar kammaren bifallit det
i reservationen II) av herr Hagberg
m. fl. framställda yrkandet om avslag
å förordningsförslagen i dessa delar.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne tvekan kunna råda
angående omröstningens resultat, vadan
votering medelst omröstningsapparat
verkställdes. Därvid avgåvos 106 ja och
117 nej. varjämte 5 av kammarens 1c15
— Andra kammarens protokoll 1959.

Allmän energiskatt, m. m.

damöter förklarade sig avstå från att
rösta.

Kammaren hade alltså bifallit det i
förevarande reservation framställda yrkandet
om avslag å förordningsförslagen
i dessa delar.

Beträffande de genom propositionen
framlagda förordningsförslagen i vad
avsåge skattehöjningar på bensin och
motorsprit gav herr talmannen propositioner
dels på bifall till utskottets
hemställan i dessa delar, dels ock på bifall
till reservationen I) av herr Ericsson
i Kinna m. fl.; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Ericsson i Kinna begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren i enlighet
med bevillningsutskottets hemställan
i utskottets betänkande nr 64 avslår
de under punkten A) upptagna förordningsförslagen
i vad avser skattehöjningar
på bensin och motorsprit, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren med bifall
till den vid betänkandet fogade reservationen
I) av herr Ericsson i Kinna
in. fl. antagit förordningsförsiagen i
dessa delar med vissa smärre ändringar
av stadgandenas utformning.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen tillkännagav, att han funne
tvekan kunna råda angående omröstningens
resultat, vadan votering medelst
omröstningsapparat verkställdes. Därvid
avgåvos 117 ja och 106 nej, varjämte
11 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

År 28

Nr 28

226

Fredagen den 27 november 1959

Interpellation ang. upplåtande av åkermark för vägändamål

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

Slutligen blev på av herr talmannen
framställd proposition utskottets hemställan
under punkten B av kammaren
bifallen.

§ 4

Interpellation ang. upplåtande av åkermark
för vägändamål

Ordet lämnades på begäran till

Herr ERIKSSON i Bäckmora (ep), som
anförde:

Herr talman! I samband med omläggning
av allmänna vägar och nybyggnader
av sådana får enskilda fastighetsägare
ofta vidkännas ett större eller
mindre intrång tillika som de tvingas
upplåta för ändamålet erforderlig vägmark.
Många gånger inträffar det, att
vägen erhåller en ur markägarens synpunkt
ofördelaktig sträckning t. ex. genom
trädgård, tomtmark o. d. samt värdefull
åkermark som spolieras. Det finns
inte så få exempel på hurusom jordbrukare,
vilkas fastigheter beröres av vägbyggnad,
får släppa till sin allra värdefullaste
åkermark.

Därvid har ofta frågan uppkommit,

huruvida en markägare från det sålunda
upplåtna vägområdet äger rätt att själv
bortföra och tillgodogöra sig det befintliga
matjordslagret för att använda detta
till förbättring av matjordslagret på
sämre jordar, trädgårdar m. fl. ändamål.
I de fall jag känner till har vägförvaltningarna
vägrat gå med på ett
dylikt förfaringssätt.

Med anledning av det ovan anförda
anhåller jag härmed om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet få framställa
följande fråga:

Föreligger hinder enligt lagen om
allmänna vägar eller eljest enligt lag
eller författning för markägare, som för
vägändamål upplåtit åkermark, att bortföra
och tillgodogöra sig matjordslagret
å det upplåtna vägområdet?

Denna anhållan bordlädes.

§ 5

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 20.41.

In fidem

Sune K. Johansson

DUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 59
909714

Bilaga till protokollen den 26 och 27 november 1959

Ändringsförslag i ärende ang. Kungl. Maj:ts proposition nr 162 med
förslag till förordning om allmän varuskatt m. m.

(bevillningsutskottets betänkande nr 60 år 1959)

avsedda att framställas av en eller flera av ledamöterna i bevillningsutskottet
herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson, Söderquist, Mattsson, Nilsson i
Svalöv, Kollberg, Vigelsebo, Magnusson i Borås och Gustafson i Göteborg.

Vid behandlingen i riksdagens kamrar av propositionen nr 162 med förslag
till förordning om allmän varuskatt, m. m., har vi för avsikt att yrka bifall
till bevillningsutskottets betänkande under punkten A, enligt vilket förslaget
om införande av allmän varuskatt avstyrkes.

Därest emellertid kamrarna skulle besluta införa allmän varuskatt i huvudsaklig
överensstämmelse med den vid betänkandet fogade reservationen
nr I, ämnar vi i anslutning till väckta motioner framställa vissa ändringsförslag
i avseende å författningstexten varjämte vi avser att yrka avlåtande
av vissa skrivelser till Ivungl. Maj :t med begäran om förslag till särskilda
bestämmelser rörande varuskatten samt alternativt återremiss av ikraftträdandebestämmelserna.

Till underlättande av ärendets behandling inom kamrarna lämnas i det
följande en redogörelse för de ändringsförslag som sålunda från vår sida
kommer att framläggas. Till förklarande av förslagens innebörd lämnas för
varje särskilt yrkande några kortfattade upplysningar.

I övrigt hänvisas till de åberopade motionerna samt till vissa i utskottets
betänkande redovisade skrivelser från representanter för näringslivet.

Här upptagna yrkanden hänför sig till punkten A) i utskottets hemställan;
dock avser yrkandet under rubriken »Ang. utredning om erforderliga
jämkningar i nuvarande punktskattesystem» punkten B).

Paragrafhänvisningarna hänför sig till paragrafnumreringen i det i reservationen
nr I framställda förslaget till förordning om allmän varuskatt.

Yrkanden om ändringar i förordningen om allmän varuskatt

10 § 1 mom. 7)

A. Ang. undantag för tryckta skrifter

I anslutning till motionerna nr I: 578 och II: 700 samt i anledning av förslag
i motionerna I: 581 och II: 699 anför herrar Hagberg, Spetz, Söderquist
och Magnusson i Borås följande.

10 § 1 mom. 7) i reservationens förslag innebär att andra tryckta skrifter
än allmänna nyhetstidningar och vissa publikationer som tillhandahålles

utan avgift skall drabbas av varuskatt. Därjämte föreslår reservanterna att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning av förutsättningarna
för en utvidgning av skattefriheten till att omfatta publikationer
med ideellt syfte.

Även om det icke direkt strider mot tryckfrihetsförordningens bestämmelser
att varuskatt uttages på tryckta skrifter, måste det likväl sägas att
en sådan beskattning strider mot förordningens anda. Beskattningens oförenlighet
med tryckfrihetsförordningens bärande idé blir särskilt uppenbar
om åtskillnad göres mellan olika former av tryckta skrifter med hänsyn till
deras yttre utformning, deras innehåll eller deras utgivningssätt. Vad angår
beskattning av böcker ter sig en sådan ur allmänt kulturell synpunkt olycklig.
Bland annat drabbar den skol- och utbildningsväsendet.

Tryckta skrifter bör därför undantagas från beskattning.

Yrkande kommer att framställas

att riksdagen måtte, för den händelse riksdagen beslutar
antaga förordning om allmän varuskatt i huvudsaklig överensstämmelse
med det i reservationen nr I framförda förslaget,
besluta

dels att 10 § 1 mom. 7) skall erhålla följande lydelse:

»7. Tryckta skrifter.»

dels att sista stycket i anvisningarna till 10 § skall utgå.

B. Ang. undantag för tidningar och tidskrifter

I anslutning till motionerna I: 589 och 11: 683 anför herrar Nilsson i Svalöv,
Kollberg och Gustafson i Göteborg följande.

Om riksdagen icke finner sig böra bifalla yrkandet under A. bör i varje
fall icke någon skattemässig åtskillnad göras mellan olika former av periodiska
publikationer. Gränserna mellan vad man i traditionell mening brukar
kalla dagspress och övrig press har blivit alltmer utsuddade. Åtskilliga
tidskrifter innehåller mycket allmänt nyhetsmaterial, på samma sätt som
den moderna dagspressen i allt högre grad kommit att utforma sitt material
på det sätt som tidigare varit den övriga pressen förbehållet.

Ur tryckfrihetsrättslig synpunkt är det icke godtagbart att göra en skattemässig
differentiering av periodiska skrifter efter kriterier som i något avseende
bygger på skrifternas innehåll eller periodicitet.

I praktiskt taget alla länder med en allmän varuskatt har tidningar och
tidskrifter undantagits från denna form av beskattning. Även 1952 års kommitté
för indirekta skatter förordade enhälligt undantag för tidningar och
tidskrifter.

Den utredning reservanterna föreslår riksdagen begära avser ett ytterst
komplicerat problem, innefattande en serie svåra gränsdragningar. En dylik
gränsdragning mellan olika slag av skrifter har vid tidigare diskussioner och
undersökningar ansetts icke kunna göras utan att få ett inslag av godtycke.

Yrkande kommer att framställas

dels att 10 § 1 mom. 7) skall erhålla lydelsen:

»7. Tidningar och tidskrifter.»

dels att sista stycket i anvisningarna till 10 § skall erhålla
lydelsen:

»Till tidningar och tidskrifter hänföras sådana publikationer,
som enligt utgivningsplan äro avsedda att under bestämd
titel utgivas med minst fyra å särskilda tider utkommande
nummer eller häften årligen. Skattefriheten omfattar
även utländska publikationer av angivet slag.»

10 § 2 mom.

Ang. Kungl. Maj :ts rätt att förordna om ytterligare undantag

I anslutning till motionerna nr I: 590 och II: 685 anför herrar Hagberg,
Spetz, Gustaf Elofsson, Söderquist, Mattsson, Nilsson i Svalöv, Kollberg,
Vigelsbo, Magnusson i Borås och Gustafson i Göteborg följande.

Enligt 10 § 2 mom. i reservationens förslag skulle Kungl. Maj :t äga förordna
om ytterligare undantag från skatteplikt utöver den som stadgats i
1 mom. Riksdagen bör principiellt icke med avstående från sin beskattningsrätt
lämna något bemyndigande som medför rätt för Kungl. Maj :t att inskränka
området för en beskattning. Reservanterna anför till stöd för det
föreslagna stadgandet att den däri angivna möjligheten självfallet bör begagnas
sparsamt och endast användas då fråga är om smärre jämkningar i
gränsdragningen mellan skattepliktiga och skattefria varor. Bemyndigandet
är emellertid icke begränsat i författningstexten och Kungl. Maj :ts föreslagna
befogenhet är därför generell och utan undantag. Då riksdagen numera
är samlad under större delen av året, bör det icke medföra några olägenheter
om frågor av denna art underställes riksdagen.

Yrkande kommer att framställas

att riksdagen måtte, för den händelse riksdagen beslutar
antaga förordning om varuskatt i huvudsaklig överensstämmelse
med det i reservationen nr I framförda förslaget, besluta
att 10 § 2 mom. skall utgå.

12 §.

Ang. undantag för fabriksmässigt tillverkade byggnadsvaror

I anslutning till motionerna nr I: 569 och II: 682 samt I: 576 och II: 691
anför herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson, Söderquist, Mattsson, Nilsson
i Svalöv, Kollberg, Vigelsbo, Magnusson i Borås och Gustafson i Göteborg
följande.

Enligt 12 § 1 mom. i reservationens förslag skulle den som fabriksmäs -

sigt tillverkar byggnadsvaror bli skattskyldig i vad avser denna tillverkning.
För byggmästaren som på arbetsplatsen låter iordningställa dylika förbearbetade
byggnadsvaror, till vilka i stor utsträckning icke skattepliktigt material
kommer till användning, innebär reservanternas förslag en skatteförmån,
enär skatt ej uttages på sagda material och ej heller på arbetslöner,
transport- och administrationskostnader m. in. Beskattningen skulle därigenom
verka hämmande för den rationalisering som erbjudes genom den fabriksmässiga
förbearbetningen.

Reservanterna finner det i och för sig obestridligt att viss snedbelastning
uppstår genom denna beskattning. Konsekvenserna härav finner emellertid
reservanterna vara av begränsad art med hänsyn till den rationalisering som
möjliggöres genom användningen av förbearbetade eller monteringsfärdiga
detaljer. Vi finner det i hög grad anmärkningsvärt att reservanterna icke
beaktat den negativa effekten av den föreslagna beskattningen, vilken i utlandet
visat sig medföra ytterst allvarliga konsekvenser för betong- och
betongvaruindustrin. Så har t. ex. i Finland denna industri drabbats utomordentligt
hårt av en beskattning av den art reservanterna förordar.

De nu angivna olikformigheterna kan undvikas genom att företag med
fabriksmässig tillverkning av förbearbetade byggnadsvaror, såsom färdigblandad
betong, betongelement, beläggningsmassor, färdiga byggnadsdelar
såsom kök och badrum jämställes med byggmästare vid sina inköp, d. v. s.
hänföres till konsumenter.

Yrkande kommer att framställas

att riksdagen måtte, för den händelse riksdagen beslutar
antaga förordning om allmän varuskatt i huvudsaklig överensstämmelse
med det i reservationen nr I framförda förslaget,
besluta

dels att 12 § 1 mom. skall erhålla följande lydelse:

»1 mom. Skattskyldighet åvilar, med de undantag som i
13 § sägs

a) den som yrkesmässigt försäljer skattepliktig vara,

b) den som yrkesmässigt utför eller ombesörjer utförande
av skattepliktig tjänsteprestation, för tillhandahållande
av sådan vara eller tjänsteprestation till förbrukare (konsument)
så ock för uttag ur rörelsen av skattepliktig vara.»

dels att anvisningarna till 12 § skall ha den lydelse som
framgår av yrkandet i motionerna nr 1: 569 och II: 682.

13 §.

Ang. skatteplikt vid tillhandahållande av skattepliktiga varor
och tjänster i ringa omfattning

I anslutning till motionerna nr 1: 570 och 11:690 anför herrar Hagberg,
Spetz, Gustaf Elofsson, Söderquist, Mattsson, Nilsson i Svalöv, Kollberg,
Vigelsbo, Magnusson i Borås och Gustafson i Göteborg följande.

Enligt 13 § i det av reservanterna framlagda förslaget föreligger icke
skattskyldighet för tillhandahållande av skattepliktiga varor och tjänsteprestationer
i allenast ringa omfattning samt icke heller vid tjänsteprestation
med avseende å kläder eller andra textilvaror där den som utför prestationen
icke har fast driftställe för verksamheten.

Den sålunda gjorda begränsningen av skattskyldigheten är föranledd av
intresset att nedbringa antalet skattskyldiga. Emellertid kan det icke undvikas
att en dylik begränsning framstår såsom orättvis gentemot skattskyldiga
näringsidkare. Icke minst med hänsyn till att varken i författningstexten
eller i anvisningarna göres någon klar avgränsning av vad som skall
förstås med »ringa omfattning» kan det förväntas att taxeringskontrollen
här kommer att bli svår att uppehålla. Vad reservanterna anfört därom att
den föreslagna skattefriheten — för vilken årsomsättningar om högst cirka
1 000 kronor med skatt av cirka 40 kronor anses böra ifrågakomma — icke
kan få betydelse från konkurrenssynpunkt strider emot vad de som äger
ingående kännedom om förevarande branscher hävdar. Skälen härtill framgår
av de åberopade motionerna.

Yrkande kommer att framställas

att riksdagen måtte, för den händelse riksdagen beslutar
antaga förordning om allmän varuskatt i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i reservationen nr I föreslagits,
besluta

dels att 13 § skall ha följande lydelse:

»Skattskyldighet föreligger icke

a) vid uttag ur rörelse av skattepliktiga varor i allenast
ringa omfattning

b) vid försäljning eller uttag av till driften hörande maskiner,
inventarier och dylikt.»

dels att anvisningarna till 13 § skall ha följande lydelse:

»Förutsättning för att skattefrihet enligt 13 § a) skall
föreligga är att uttagen av skattepliktiga varor äro av allenast
ringa omfattning.

Med försäljning är vid tillämpning av 13 § c) att jämställa
överlåtelse av maskiner, inventarier, o. d. vid avyttring
av rörelse, vid fusioner eller vid liknande transaktioner.
»

46 och 49 §§.

Ang. ersättning till näringsidkare för bestyret med uppbörd och
redovisning av skatten

I anslutning till motionerna nr 1:585 och 11:686, 11:689, 1:519 och
11:631, samt 1:523 anför herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson, Söderquist,
Mattsson, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Vigelsbo, Magnusson och Gustafson
i Göteborg följande.

De skattskyldiga bör tillerkännas ersättning av statsmedel för uppbörden
och redovisningen m. m. av varuskatt. Genoin sitt sysslande med varuskatten
fullgör de skattskyldiga en statlig funktion.

Uppbörden som näringsidkarna ombesörjer är sålunda en till dem delegerad
förvaltningsmässig uppgift och bör icke betraktas som en kostnad
för rörelsen. Reservanterna hävdar att »vad som åsyftas i motionerna icke
i verkligheten är att staten skall gottgöra företagaren de av skatten föranledda
kostnaderna utan att dessa kostnader inte skall belasta varupriserna».
Enligt reservanternas mening »är det knappast förenligt med principen
om fri konkurrens och fri prisbildning att staten på antytt sätt ingriper
i prissättningen». Reservanternas uttalande är som nyss visats felaktigt,
eftersom arbetet med uppbörden är en rörelsen ovidkommande uppgift
av offentligrättslig art, och talet om ingripande i konkurrensen uttrycker
sålunda endast en bristande förståelse för de faktiska förhållandena
och deras juridiska karaktär.

Om reservanternas i sak och princip enligt vår mening felaktiga förslag
godkännes medför detta en allmän prishöjning utöver vad som föranledes
av själva skatten. En sådan effekt bör statsmakterna undvika. Även ur näringsidkarens
och konsumentens synpunkt är ett dylikt förfarande i hög
grad otillfredsställande. En skälig ersättning bör sålunda lämnas de skattskyldiga
av statsverket.

Yrkande kommer att framställas

att riksdagen måtte, för den händelse riksdagen beslutar
antaga förordning om allmän varuskatt i huvudsaklig
överensstämmelse med det i reservationen nr I framförda
förslaget, besluta, att 46 § 1 och 2 mom. samt 49 § skall erhålla
följande lydelse:

»46 §.

7 mom. Preliminär allmän varuskatt förfaller till betalning den 18 i månaden
närmast efter utgången av den redovisningsperiod, som skatten avser.

Vid inbetalning av preliminär allmän varuskatt må skattskyldig tillgodogöra
sig kostnadsersättning genom avdrag, beräknat enligt följande grunder.
För skattepliktig omsättning överstigande 4 000 kronor utgör ersättningen
dels ett grundbelopp av 15 kronor, dels ock ett rörligt belopp motsvarande
3 procent av skattebelopp å omsättning överstigande 4 000 kronor
men ej 30 000 kronor, 0,5 procent av skattebelopp å omsättning överstigande
30 000 kronor men ej 150 000 kronor och 0,25 procent av skattebelopp å
omsättning överstigande 150 000 kronor. Kostnadsersättning avrundas nedåt
till helt krontal.

2 mom. Senast den dag preliminär allmän varuskatt förfaller till betalning
skall densamma, efter avdrag av kostnadsersättning som i 1 mom.
andra stycket sägs, inbetalas till statsverket genom insättning å särskilt
postgirokonto.

Omfattar redovisningsperiod delar av olika beskattningsår, skall till varje
sådan del hänförligt belopp inbetalas för sig. Till redovisningsperiod eller
till sådan del av redovisningsperiod, som nyss sagts, hänförligt belopp erlägges
i helt antal kronor, därvid öretal bortfaller. Understiger den preliminära
allmänna varuskatten 10 kronor, må inbetalning underlåtas.

49 §.

Vid debitering av statlig allmän varuskatt skall skattskyldig gottskrivas,
förutom preliminär allmän varuskatt som av den skattskyldige inbetalats,
sådan ersättning som i 46 § 1 mom. andra stycket sägs, ävensom sådan preliminär
allmän varuskatt som jämlikt 41 § fastställts till betalning.»

Ikraftträdandebestämmelserna

I anslutning till motionerna nr I: 568 och II: 681, II: 629, I: 575 och II: 697
anför herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson, Söderquist, Mattsson, Nilsson
i Svalöv, Kollberg, Vigelsbo, Magnusson i Borås och Gustafson i Göteborg
följande.

Å bestämmelser om varuskatt måste liksom på beskattningsbestämmelser
i övrigt uppställas det anspråket att de icke skall ges retroaktiv verkan.

Den allmänna varuskatten skall drabba varans omsättning, varmed enligt
1 § förstås försäljning eller annat tillhandahållande eller ianspråktagande
inom riket ävensom införsel av vara. Denna utformning av varubeskattningen
är i full överensstämmelse med kommitténs förslag, och departementschefen
har uttryckligen anslutit sig till denna varuskattens innebörd
genom bland annat följande uttalande i propositionen: »Eu allmän
varubeskattning i form av en detaljhandelsskatt är till sin konstruktion en
konsumtionsskatt, som uttages då de skattepliktiga varorna övergår till de
slutliga konsumenterna.»

Reservanterna anser dock att förordningen kan avse tillhandahållande av
varor och tjänster som sker före förordningens ikraftträdande. Reservanterna
anser det klart framgå vid en sammanställning av författningsrummen
att förordningen skall äga tillämpning å sådana likvider för skattepliktiga
varor och tjänster, som inflyter efter årsskiftet, även om tillhandahållandet
skett dessförinnan. Reservanterna föreslår »för att emellertid undanröja
varje möjlighet till missförstånd härvidlag» att till 12 § skall fogas
ett nytt 3 mom.

Varuskattens föremål är som tidigare sagts omsättning av skattepliktig
vara. Inträffar omsättningen innan förordningen träder i kraft kan sålunda
denna omsättning icke belastas med allmän varuskatt.

Reservanterna har för att undanröja den kritik som motionsvis anförts
mot propositionens förslag till ikraftlrädandebestämmelser föreslagit det
nyssnämnda tillägget till 12 §. Reservanternas förslag härutinnan står icke
i överensstämmelse med den allmänna varuskattens konstruktion (se ovan

citerade uttalande av departementschefen) och undanröjer icke den sammanblandning
och oklarhet som utmärkte propositionens förslag. Det av
reservanterna förordade tillägget ändrar icke det förhållandet, att varans
omsättning och varans övergång till konsumenten samt tidpunkten härför
är de för varubeskattning av denna art grundläggande fakta.

Reservanternas förslag innebär överfört till ett annat område, t. ex. arvsskatten,
att en höjning av arvsskatten från viss dag skulle träffa jämväl
arv som uppkommit genom dödsfall före höjningens ikraftträdande.
Effekten skulle alltså, överförd på arvsskattens område, vara att en höjd
skatt skulle uttagas för arv vid dödsfall före den beslutade höjningens
ikraftträdande. Retroaktiviteten i en sådan bestämmelse kan av ingen bestridas,
och reservanternas tillägg till 12 § innebär för varuskattens vidkommande
icke något undanröjande av retroaktiviteten.

Då i ikraftträdandebestämmelserna säges att förordningen träder i kraft
den 1 januari 1960 innebär detta att förordningen icke skall tillämpas på
tillhandahållande av vara eller tjänsteprestation eller på uttag av skattepliktig
vara före årsskiftet.

Under punkt 1 i ikraftträdandebestämmelserna har emellertid intagits
bestämmelser, som — stridande mot varuskattens konstruktion — felaktigt
ger vid handen att skatt skulle erläggas för varor eller tjänsteprestationer
som tillhandahållits under december 1959 om likviden inflyter först
därefter. Ikraftträdandebestämmelserna bör i denna punkt ändras så att
de överensstämmer med förordningens konstruktion.

I nyssnämnda ikraftträdandebestämmelser har vidare föreslagits att förordningen
icke skall för framtiden äga tillämpning i de fall skriftligt avtal,
däri vederlaget blivit fastställt, slutits före den 16 oktober 1959. Då det
icke är skäligt att skatt skall inträda för tillhandahållande av varor eller
tjänsteprestationer, varom pris avtalats redan vid den tid då beskattningsbestämmelserna
icke varit kända, bör den ändringen göras att skattskyldighet
icke skall föreligga i de fall, då skriftligt avtal, däri vederlaget blivit
fastställt, slutits före den dag författningen utkommer av trycket.

Yrkande kommer att framställas

att riksdagen måtte, därest riksdagen beslutar antaga förordning
om allmän varuskatt i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i reservationen nr I föreslagits, till vederbörande
utskott för ny behandling hänskjuta Kungl. Maj:ts
proposition nr 162 i vad den avser ikraftträdandebestämmelserna.

Därest yrkandet om återremiss icke skulle bifallas, kommer yrkande att
framställas

att riksdagen måtte, därest riksdagen beslutar antaga förordning
om allmän varuskatt i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i reservationen nr I föreslagits, med konstaterande
av

att Kungl. Maj:ts förslag till förordning icke innefattar
bestämmelser som skulle föranleda uttagande av varuskatt
å tillhandahållande av varor eller tjänster som ägt rum före
den 1 januari 1960 samt med

avslag å reservanternas förslag till lydelse av 12 § 3 mom.
och punkt 1 av ikraftträdandebestämmelserna

besluta att första punkten i ikraftträdandebestämmelserna
skall ha följande lydelse:

»1) Förordningen äger icke tillämpning i fråga om sådant
tillhandahållande inom riket av vara eller tjänsteprestation
eller i fråga om införsel till riket av varor, varom skriftligt
avtal, däri vederlaget blivit till beloppet fastställt, slutits
före den dag denna förordning utkommer av trycket.»

Yrkanden om skrivelser till Kungl. Maj:t

10 §

Ang. restitution av allmän varuskatt för investeringsvaror

I anslutning till motionerna nr I: 571 och 11: 695, I: 576 och II: 691, 1: 587
och II: 692, I: 583 och 11: 684 anför herrar Hagberg, Spetz, Gustaf Elofsson,
Söderquist, Mattsson, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Vigelsbo, Magnusson i
Borås och Gustafson i Göteborg följande.

Varor som anskaffas för investering i yrkesmässig näringsverksamhet bör
icke drabbas av varuskatt. Med näringsverksamhet förstås här industri,
hantverk, jordbruk och handel samt annan distribution.

a) En skatt som drabbar sådana varor verkar fördyrande på de produkter
som framställs i näringsverksamheten på ett sätt som i princip icke
skiljer sig från en på råvaran lagd skatt. Beskattningen drabbar näringsidkarna
ojämnt beroende på i vad mån investeringar över huvud taget erfordras
och i vilken utsträckning investeringar redan gjorts före skattens införande
eller måste göras därefter. Den effektiva varuskatten kommer på så
sätt att växla allteftersom företagaren nödgas göra mer eller mindre omfattande
investeringar i sin verksamhet. Ju mera omfattande de skattepliktiga
investeringarna är, desto mer överstiger den effektiva varuskatten på
konsumtionsvaran 4,2 procent.

b) ökade investeringar inom näringslivet framstår såsom i och för sig
önskvärda, i det att de bildar grundvalen för vårt ekonomiska framåtskridande.
En varuskatt på investeringarna måste förväntas få en hämmande
effekt på investeringsverksamheten som sådan och motarbetar därigenom
rationaliseringen och mekaniseringen inom näringslivet.

c) De under b) anförda synpunkterna är av vikt för den interna varuförsörjningens
del men får särskild betydelse med hänsyn till det svenska näringslivets
konkurrensförmåga på den internationella marknaden i det all

den skulle verka som en skatt på exportvarorna. Härvid bör beaktas bland
annat de påfrestningar, för vilka vårt näringsliv kommer att utsättas i samband
med förverkligandet av de europeiska integrationssträvandena på det
ekonomiska området. En varuskatt i enlighet med det i reservationen framlagda
förslaget har beräknats komma att belasta enbart den egentliga industriens
investeringar med omkring 125 miljoner kronor per år.

d) Reservanterna har icke behandlat varuskattens effekt på framtida investeringar
och därmed industriens produktivitet och konkurrensförmåga.
Det enda skäl som reservanterna anför för sitt avstyrkande är rent fiskala
synpunkter. Reservanterna har sålunda låtit mycket kortsiktiga synpunkter
vara avgörande och därmed godkänt att varuskatten får en kumulativ effekt,
vilket i princip strider emot tanken att den allmänna varuskatten skall
drabba varan endast en gång. Genom att investeringarna underkastas beskattning
kommer varuskatten att variera för olika produkter. I vissa fall
kan denna skatt övervältras på den slutliga konsumenten, men beträffande
sådana, där den internationella konkurrensen inom och utom landet är hård,
innebär varuskatten på investeringar en företagsskatt som enligt det anförda
kommer att träffa rent slumpvis. Dessa principiella synpunkter har reservanterna
på intet sätt kunnat vederlägga.

Enär en direkt befrielse av investeringsvarorna från varuskatt är förenat
med stora tekniska svårigheter, bör ett restitutionsförfarande införas. Ett
utarbetat förslag till författning i ämnet kan icke nu framställas, men riksdagen
bör i skrivelse till Kungl. Maj :t begära förslag härtill att underställas
nästa års riksdag.

Restitution bör beviljas, grundad på i motionerna I: 583 och II: 684 angivna
investeringsvärden.

Yrkande kommer att framställas

att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om förslag
till nästa års riksdag till bestämmelser enligt de i motionerna
I: 583 och II: 684 angivna riktlinjerna om restitution
för varuskatt, som utgör del av kostnad för investering
i rörelse eller jordbruk.

10 § 1 mom. 5)

Ang. undantag för vissa fartyg

I anslutning till motionerna nr 1:571 och 11:695 anför herrar Hagberg,
Spetz, Gustaf Elofsson, Söderquist, Mattsson, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Vigelsbo,
Magnusson i Borås och Gustafson i Göteborg följande.

Enligt 10 § 1 mom. 5) i reservanternas förslag skall från skatteplikt undantagas
fartyg med en nettodräktighet av minst 20 registerton ävensom fiskefartyg.
Härigenom skulle bogserbåtar, bärgningsbåtar, livräddningskryssare
och flodsprutor underkastas beskattning i vissa fall. Bogserbåtar utför
nödvändiga transporttjänster för de större fartygen och utgör ett kom -

plement till dessa. Även bärgningsbåtar lämnar mycket värdefulla tjänster
åt handelsflottan. Så är även fallet med livräddningskryssarna.

Den av reservanterna gjorda begränsningen är icke ändamålsenlig, och vi
anser att alla fartyg, som icke äro att hänföra till lustfartyg, bör undantagas
från allmän varuskatt.

Yrkande kommer att framställas

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj :t begära utredning om samt förslag till undantagande
från allmän varuskatt av samtliga fartyg, som ej äro att hänföra
till s. k. lustfartyg.

10 §

Ang. tekniska och kulturella hjälpmedel för handikappade och

lytesskadade

I anslutning till motionerna nr 1: 588 och II: 688 anför herrar Hagberg,
Spetz, Gustaf Elofsson, Söderquist, Mattsson, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Vigelsbo,
Magnusson i Borås och Gustafson i Göteborg följande.

Starka humanitära skäl talar för att dessa hjälpmedel undantages från
beskattning. Här åsyftas sådana hjälpmedel såsom invalidfordon, invalidvagnar,
rullstolar, proteser, hörapparater, talböcker, m. m.

Reservanterna avvisar yrkandet om fritagandet av dessa hjälpmedel med
ett resonemang, innebärande att ett sådant undantag skulle strida mot förordningens
principer. Som visas nedan beträffande ikraftträdandebestämmelserna
har reservanterna emellertid icke fäst avgörande vikt vid förordningens
principiella uppläggning, varför det synes anmärkningsvärt att reservanterna
kan åberopa ett förment principiellt resonemang för att motsätta
sig av humanitära skäl nödvändiga jämkningar i beskattningen.

Det saknas enligt vår mening anledning att vid utformningen av nu ifrågavarande
lagstiftning helt ta avstånd från humanitära synpunkter.

Yrkande kommer att framställas

att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla om förslag till nästa års riksdag om undantagande
från skatteplikt av de tekniska och kulturella hjälpmedel
som av handikappade och lytesskadade användes i
rehabiliterings- eller terapeutiskt syfte.

46 och 49 §§

Ang. ersättning till näringsidkare för bestyret med uppbörd och
redovisning av skatten

Därest ovan upptaget yrkande om viss annan lydelse av 46 och 49 §§ icke
bifalles

kommer yrkande att framställas

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
att förslag efter samråd med vederbörliga branschorganisationer
framlägges till nästa års riksdag om ersättning i annan
form av allmänna medel för de skattskyldigas arbete
med uppbörd och redovisning av indirekt skatt.

Ang. utredning om erforderliga jämkningar i nuvarande punktskattesystem

I anslutning till motionerna 1:582 och 11:696 samt 1:590 och 11:685
anför herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Nilsson i Svalöv, Kollberg, Magnusson
i Borås och Gustafson i Göteborg följande.

Vissa varor är för närvarande hårt belastade av speciella punktskatter. En
allmän varuskatt, lagd ovanpå dessa punktskatter kan väntas få den effekten
att avsättningsmöjligheterna så starkt begränsas att berörda företagare hotas
till sin existens. Kommittén och remissinstanserna bär också i stort sett
varit eniga om att jämkningar måste ske i nuvarande punktskattesystem,
därest en allmän varuskatt införes. Vad särskilt angår de försäljningsskatter
som uttages i detaljistledet medför dessa ett omfattande redovisningsarbete
för de skattskyldiga som nu också skulle nödgas redovisa varuskatt.

Yrkande kommer att framställas

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära
utredning om de jämkningar i nuvarande punktskattesystem
som kan föranledas av den allmänna varuskatten.

591819 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag