1958 ANDRA KAMMAREN Nr B 8 (Riksdagens protokoll 1958:8)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1958 ANDRA KAMMAREN Nr B 8

16—21 oktober

Debatter m. m.

Torsdagen den 16 oktober

Sid.

Talmannens hälsningsanförande ............................ 3

Interpellationer av:

herr Helén ang. extraordinära åtgärder från statsmakternas sida
med anledning av det rådande läget inom kriminalvården 4

herr Vigelsbo ang. vissa jordbrukares svårigheter att fullgöra betalning
av räntor och amorteringar å tidigare utlämnade stödlån 6
herr Boija ang. den svenska textilindustriens aktuella läge och

framtidsutsikter ...................................... 7

herr Lothigius ang. de svenska insatserna för hjälp till länder, som
befinna sig i utveckling mot ett mera industrialiserat och utvecklat
ekonomiskt system ............................ 8

herr Magnusson i Borås ang. eventuella åtgärder för att förhindra

import av textilvaror till dumpingpriser ................ 9

herr Christenson i Malmö ang. en aktivisering av den svenska

handelspolitiken ...................................... 10

herr Gustavsson i Alvesta ang. frågan om komplettering av vissa

jordbruksfastigheter med skogsmark...................... 11

herr Gustafsson i Kårby ang. ytterligare utredning rörande övnings-
och skjutfält för IV militärområdet och infanteriets
skjutskola .......................................... 12

Tisdagen den 21 oktober

Interpellationer av:

fru Boman i anledning av den akuta bristen på medicinskt utbildad
personal ........................................ 17

herr Hedin ang. ifrågasatt utvidgning av 1956 års klientelundersökning
rörande ungdomsbrottslingar .................... 17

1 —Andra kammarens protokoll 1958. Nr B 8

Torsdagen den 16 oktober 1958

Nr B 8

Torsdagen den 16 oktober

Kl. 14.00

§ 1

Herr TALMANNEN öppnade sammanträdet
med följande ord:

Jag hälsar kammarens ärade ledamöter
välkomna till fortsatt arbete.

§ 2

Herr talmannen meddelade, att kammarens
sekreterare på grund av sjukdom
tills vidare vore förhindrad att
tjänstgöra och att sekreteraren Sune
Johansson, som vore utsedd av herr
talmannen att vid förfall för sekreteraren
bestrida sekreterargöromålen inom
kammaren, tills vidare komme att föra
kammarens protokoll.

§ 3

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna intyg:

Att Annie Kristina Magdalena Wallerius-Gunne,
född Wallerius, är född den
29 juli år 1912 i Göteborg, Vasa församling
i Göteborgs och Bohus län, är
svensk medborgare, är gift den 2 augusti
1958 med byråchefen Stig Elof
Gunne, född den 4 november 1912, betygar
Göteborgs uppbördsverks avdelning
för Garl Johans församling den 25
augusti år 1958.

Yngve Hellrnan

Mantalskommissarie

§ 4

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:

Riksdagsman Birger Nilsson, född
15/6 1912, Östersund, som lider av inflammation
i h. öra, är oförmögen till
arbete tills vidare.

Östersund den 3/10 1958

Rolf Aust
lasarettsläkare

Herr Nilsson i Östersund beviljades
ledighet från riksdagsgöromålen från
och med innevarande dag tills vidare.

Vidare föredrogos följande till kammaren
inkomna ansökningar:

Riksdagens Andra Kammare,

Stockholm

Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet den 16—17 oktober
1958 på grund av utlandsresa.

Stockholm den 7 oktober 1958

Sigrid Ekendahl

Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden 16—18
oktober 1958 för deltagande i sammanträde
med Europarådets rådgivande
församling.

Stockholm den 30 september 1958
Gunnar Heckscher

Undertecknad, som medföljer statens
forskningsråds resa till Göteborg, Oslo
och Trondheim, får härmed anhålla om
ledighet från riksdagsarbetet under tiden
17—23 oktober.

Ove Sansmoe

Undertecknad, som medföljer den
s. k. skolutredningen, får härmed anhålla
om ledighet från riksdagsarbetet
under tiden 17—23 oktober.

Stockholm den 16 oktober 1958.

Birgitta Sjöqvist

Härmed anhåller jag vördsamt om
ledighet från riksdagsgöromålen den
16—18 okt. för bevistande av sammanträde
med Europarådets rådgivande
församling.

Åkersberga den 4 okt. 1958.

Gunnel Olsson

Nr B 8

Torsdagen den 16 oktober 1958

Interpellation ang. extraordinära åtgärder från statsmakternas sida med anledning
av det rådande läget inom kriminalvården

Till Riksdagens Andra Kammare

Undertecknad får härmed vördsamt
anhålla om tjänstledighet från riksdags-,
göromålen räknat från höstsessionens
början tills vidare under den tid, som
åtgår för fullföljande av uppdrag såsom
ombud vid Förenta Nationernas generalförsamling
i New York.

Uppsala i oktober 1958.

S. G. W. Wahlund

Undertecknad anhåller härmed om
ledighet från riksdagsgöromålen under
tiden 16—18 okt. för att deltaga i
Europarådets session i Strasbourg.

Linköping i okt. 1958

Ingemar Andersson

Till Andra Kammarens Kansli,

Stockholm

Då jag är förhindrad att närvara vid
Andra Kammarens sammanträde torsdagen
den 16 oktober, får jag anhålla
om ledighet från riksdagsarbetet nämnda
dag.

Brodalen den 14 okt. 1958.

Ernst V. Staxäng

Andra Kammarens Kansli, Stockholm

För deltagande i Europarådets höstsession
får jag anhålla om ledighet från
riksdagsgöromålen från och med den
16 okt. till och med den 19 okt. 1958.

Walter Sundström

För deltagande i sammanträde med
Europarådet får jag anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden
t. o. m. 22 okt.

Rådom den 8 okt. 1958.

Gunnar Hedlund

Till Riksdagens Andra Kammare.

Härmed får jag vördsamt anhålla om
ledighet från riksdagsarbetet från den
16 oktober till omkring den 10 november
1958 för deltagande som svensk de -

legat i Förenta Nationernas generalförsamlings
trettonde ordinarie möte.

New York den 8 oktober 1958.

Kils Agerberg

Kammaren biföll dessa ansökningar.

§ 5

Interpellation ang. extraordinära åtgärder
från statsmakternas sida med anledning
av det rådande läget inom kriminalvården Herr

talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr HELÉN (fp), som anförde:

Herr talman! Statistiken över antalet
straffade personer visar en klar tendens
till ökning av den totala brottsligheten
i Sverige under senare år. Sådana siffror
ger emellertid ingen fullständig bild
av läget på det kriminalpolitiska området.
Till bilden hör nämligen också, att
den s. k. uppklarningsprocenten, d. v. s.
antalet uppklarade brott i förhållande
till antalet begångna, har sjunkit mycket
kraftigt, viket måste ses som en direkt
följd av polisverksamhetens bristande
resurser. Mellan 1950 och 1955
sjönk uppklarningsprocenten för den
totala brottsligheten från 52 till 42,7.
För s. k. tillgreppsbrott, stölder och inbrott
in. m., var uppklarningsprocenten
24,8 % för hela landet. I Stockholm, där
polisbristen är svårast, var andelen uppklarade
tillgreppsbrott i förhållande till
antalet begångna endast ca 13 %.

Två andra oroande drag inom det
kriminalpolitiska området är dels den
tendens till brutalare brottslighet som
tar sig uttryck i ett ökande antal våldsbrott,
sexualförbrytelser och andra
grövre typer av brott, dels den tilltagande
ungdomsbrottsligheten.

För närvarande saknar samhället tillräckliga
resurser för att möta denna utveckling
med effektiva motåtgärder. Jag
skall i fortsättningen peka på några av
de vid sidan av polisverksamhetens

Torsdagen den 16 oktober 1958

Nr B 8

Interpellation ang. extraordinära åtgärder från statsmakternas sida med anledning
av det rådande läget inom kriminalvården

otillräckliga resurser enligt min mening
allvarligaste bristerna härvidlag.

Inom fångvården är läget ytterst besvärande
dels på grund av stor platsbrist
som försvårar straffverkställigheten,
dels på grund av den låga lokalstandarden
hos många fångvårdsanstalter,
en brist som givetvis blir särskilt
märkbar när anstalterna måste överbeläggas.

Platsbristen vid fångvårdsanstalterna
har dessutom i ett särskilt sammanhang
fått rent juridiska konsekvenser av ganska
allvarlig art. Genom att fångvårdsstyrelsens
s. k. förvaringsräjong inte
förfogar över erforderligt antal platser
har till förvaring dömda personer i strid
mot gällande lagstiftning placerats vid
fångvårdsanstalter avsedda för normalt
fångvårdsklientel. Denna fråga uppmärksammades
under vårriksdagen med
anledning av att två för förvaringsklientel
avsedda anstalter, trots avstyrkande
från bl. a. fångvårdsstyrelsen, överfördes
till annan räjong inom fångvården.

När det gäller ungdomsbrottsligheten
är läget, som redan berörts, mycket kritiskt.
Den svåra platsbristen vid ungdomsvårdsskolorna
gör att samhällets
ingripanden mot unga lagöverträdare i
inånga fall helt eller delvis förlorar sin
verkan. Genom att väntetiden för intagning
ofta är lång, får den dömde tillfälle
att återfalla i kriminellt beteende,
innan han kan omhändertagas. På allmänheten
gör detta förhållande det intrycket,
att samhället över huvud taget
inte reagerar mot brott som begås av
ungdomar, och för dessa ungdomar själva
framstår ett polis- och domstolsingripande
inte som något avskräckande då
det i många fall endast leder till en
verkningslös varning.

I första hand måste detta mötas genom
en utbyggnad av ungdomsvårdsskolorna,
och det är anmärkningsvärt
att man trots ett långt och omfattande
utredningsarbete ännu inte lyckats lösa
ens de mest akuta svårigheterna på
detta område.

Vid sidan av en utbyggnad av ungdomsvårdskolorna
bör man emellertid
också inrikta sig på andra åtgärder, varvid
t. ex. ett försök att utöka fosterhemsverksamheten
bör prövas. Ett förslag
från folkpartihåll i den riktningen
framfördes under vårriksdagen 1958.

Även inom alkoholistvården är platsbristen
besvärande. Enligt socialstyrelsens
beräknigar fattades i oktober förra
året inte mindre än 483 platser vid vårdanstalterna
för alkoholmissbrukare.
Detta minskar givetvis i hög grad effekten
av samhällets ingripanden mot de
alkoholskadade. Länsstyrelsernas intagningsbeslut
leder inte till omedelbara
åtgärder, och i många fall måste resolutionsförfarandet
upprepas då den för
verkställighet tillmätta tidsfristen utlöper.
När det gäller intagning enligt
den indikation som avser »farliga alkoholister»
— allvarliga fall av alkoholism
där man kan befara våldsverkan från
klienten — kan det på grund av anstalternas
ringa kapacitet bli nödvändigt att
införa vederbörande i häkte i avvaktan
på att plats kan beredas på lämplig
vårdanstalt. Anstalternas standard är i
många fall, vad gäller både lokaler och
vårdmetoder, mycket starkt kritiserad,
och det har med rätta ifrågasatts om
många av anstalterna fyller annan uppgift
än att för en kort tid förvara den
intagne. Någon egentlig vård kan på
grund av brist på medicinsk personal
och vederhäftig arbetsterapi inte ges.

Såväl i fråga om de förebyggande som
i fråga om de omhändertagande åtgärderna
förutsätter ett gott resultat en aktiv
och fortlöpande kriminalpolitisk
forskning och som underlag för denna
forskning en utvecklad statistisk analys
av brottsligheten. Tyvärr måste det konstateras
att detta område starkt försummats.
Trots att utredningsresultat gällande
såväl en bättre kriminalstatistik
som en aktivare kriminologisk forskning
förelåg redan 1954 har några åtgärder
av betydelse ännu inte kommit
till stånd.

Nr B 8

Torsdagen den 16 oktober 1958

Interpellation ang. vissa jordbrukares svårigheter att fullgöra betalning av räntor
och amorteringar å tidigare utlämnade stödlån

Inför alla dessa mycket svåra brister
i vårt kriminal- och socialväsende —
poliskårens underbemanning och obekväma
arbetsförhållanden har här inte
närmare berörts men utgör en viktig
gren i orsakssammanhanget — kan man
endast göra det konstaterandet, att
samhället befinner sig i en situation,
där snabba åtgärder är nödvändiga om
den oroande utvecklingen skall kunna
hejdas.

Den långa rad av utredningar som
arbetar med dessa uppgifter måste påskyndas
och utredningar som arbetar
inom angränsande områden samordnas.
Där uppenbara behov föreligger — t. ex.
när det gäller anordningar för tillrättaförande
av kriminell ungdom — kan det
knappast vara försvarligt att ständigt
hänvisa till pågående utredningar. Redan
för fyra år sedan begärde jag av
regeringen en dylik samordning på
detta område. Vad som skett i den vägen,
t. ex. i justitiedepartementets parlamentariska
studiegrupp, är icke tillräckligt.
Det fordras ett krafttag över
departementsgränserna. Den stora statliga
ungdomsvårdskommittén anvisade
redan för flera år sedan vissa vägar till
ett sådant samlande grepp.

Insatser på dessa områden förutsätter
i regel inga nya reformer utan kräver
ofta endast ett fullföljande av redan fattade
beslut. De statsfinansiella konsekvenserna
av åtgärderna är ej så avskräckande
att de får förhindra energiska
åtgärder.

I detta sammanhang vill jag ta upp
ytterligare en fråga som har samband
med medborgarnas allmänna rättsskydd,
nämligen frågan om skadeersäftningar
i samband med brott. Det är enligt
min mening viktigt att man även
uppmärksammar den skadelidande parten.
Frågan härom har under senare
år vid flera tillfällen aktualiserats i riksdagen.
1952 begärdes sålunda i skrivelse
till Kungl. Maj :t en förutsättningslös
utredning om uttagande av skadestånd
genom införsel. Detta beslut ledde till

att frågan togs upp inom strafflagberedningen.

1954 yttrade första lagutskottet i anslutning
till ett par nya motioner om
allmänhetens skadeståndsanspråk med
anledning av det tilltagande biltjuveriet,
att man skulle avvakta strafflagberedningens
betänkande. Detta har nu kommit
men innehåller ingenting som lämnar
målsäganden något verksamt skydd.
Nu har frågans vidare behandling sammankopplats
med arbetet på en ny utsökningslag.
Denna revision berör emellertid
i huvudsak verkställighetsfrågor
och inte de aspekter på problemet som
här är aktuella. Med hänsyn till ämnets
omfattning och stora principiella och
praktiska betydelse vore det rimligt att
frågan behandlades med större skyndsamhet
och i särskild ordning.

Med hänvisning till det anförda vill
jag hos kammaren anhålla om tillstånd
att till hans excellens statsministern få
ställa följande frågor:

1. Delar regeringen uppfattningen, att
det rådande läget inom kriminalvården,
kännetecknat av en stigande brottslighet
och otillräckliga resurser från samhällets
sida att komma till rätta därmed,
är så allvarligt att det kräver extraordinära
åtgärder från statsmakternas sida,
och vilka konkreta åtgärder ämnar regeringen
i så fall föreslå eller vidtaga?

2. Vill regeringen vidtaga särskilda
åtgärder för att få frågan om skadeersättningar
för dem som drabbas av
brott skyndsamt utredd?

Denna anhållan bordlädes.

§ 6

Interpellation ang. vissa jordbrukares
svårigheter att fullgöra betalning av
räntor och amorteringar å tidigare utlämnade
stödlån

Ordet lämnades på begäran till

Herr VIGELSBO (ep), som yttrade:
Herr talman! På grund av fjolårets

Torsdagen den 16 oktober 1958 Nr B 8

Interpellation ang. den svenska textilindustriens aktuella läge och framtidsutsikter -

svåra skördekatastrof inom stora delar
av landet medgav statsmakterna då
uppskov med såväl betalning av räntor
som amorteringar å tidigare lämnade
stödlån till jordbrukare. Detta uppskov
var en nödvändig och betydelsefull
hjälp åt det skuldsatta jordbruket. Men
det innebär givetvis, att dessa utgifter
i år kommer att drabba många jordbrukare
med ökad tyngd.

Även innevarande års skörd, som på
många håll och i stor utsträckning ännu
ej är bärgad, har i stora delar av landet
visat sig vara såväl kvantitativt som kvalitativt
icke fullvärdig. För många jordbrukare
blir alltså även i år det ekonomiska
utbytet av skörden svagt. Med den
betydande inkomsteftersläpning, som
kännetecknar hela jordbruket i dess nuvarande
läge, kommer den ekonomiska
situationen att bli mycket svår.

Många jordbrukare kommer inte att
ha möjligheter att klara räntebetalningar
och amorteringar på de stödlån, som
de tidigare erhållit. Ansökningar om
ytterligare uppskov med betalning av
räntor och amorteringar inkommer nu
dagligen till lantbruksnämnderna. Man
frågar sig vad lantbruksnämnderna
skall göra i rådande situation. Många
jordbrukare bär ju helt enkelt ingenting
att betala med. Det synes därför nödvändigt
att även i år anstånd med dessa
betalningar medges jordbrukare, som
befinner sig i ett bekymmersamt ekonomiskt
läge.

Med anledning av vad jag här har
anfört anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet framställa följande
frågor:

Har herr statsrådet uppmärksammat
de svårigheter som många jordbrukare
nu har att fullgöra betalning av räntor
och amorteringar på tidigare utlämnade
stödlån, och har herr statsrådet i
så fall för avsikt att vidtaga åtgärder
till hjälp för dem i denna situation?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7

Interpellation ang. den svenska textilindustriens
aktuella läge och framtidsutsikter Herr

BOIJA (fp) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Den för någon tid sedan
beslutade driftnedläggelsen vid
Malmö Yllefabriks-Aktiebolag (MYA)
har ånyo understrukit det allvarliga läge
som den svenska textilindustrien befinner
sig i. Som bekant är det en lång
rad företag inom textilfabrikationsområdet
som tvingats lägga ned sin drift
i vårt land under senare år. Inom ylleindustrien,
vilken är den hårdast drabbade
fabrikationsgrenen, har sedan
1952 ett 40-tal fabriker nedlagts. Enbart
under innevarande år har sju företag
med ca 1 000 anställda tvingats upphöra
med sin verksamhet.

Bakom den svenska textilindustriens
svårigheter ligger ytterst en allmän och
djupgående strukturell förändring av
textilindustrien i världen. Den omvandling
av den europeiska och svenska textilindustriens
arbetsförutsättningar som
här försiggått hade emellertid säkerligen
den svenska textilindustrien kunnat
bättre övervinna därest dels det allmänna
ekonomiska klimatet utvecklat
sig gynnsammare inom landet under de
gångna åren — med en allmänt lägre
och mera konkurrenskraftig kostnadsnivå
gentemot utlandet — och dels icke
särskilda omständigheter tillåtits verka.
Jag syftar här på den underprisimport
av dumpingkaraktär, som förekommit
och som visat en fortgående ökning.
Enighet torde råda bland såväl företagsledningarna
som de anställdas organisationer,
att det framför allt är denna
underprisimport av stapelvaror i låga
kvalitéer som är orsaken till det akuta
och starkt förvärrade krisläget inom
yllefabrikationen.

överhängande risk föreligger utan
tvekan att ytterligare företagsnedläggningar
framtvingas, om inte skyndsam -

8 Nr B 8 Torsdagen den 16 oktober 1958

Interpellation ang. de svenska insatserna för hjälp till länder, som befinna sig i
utveckling mot ett mera industrialiserat och utvecklat ekonomiskt system

ma åtgärder vidtages i syfte att hejda
utvecklingen. Politiken bör givetvis utformas
bl. a. mot bakgrunden av en bedömning
av den svenska textilindustriens
möjligheter på längre sikt. Såvitt kan
bedömas är konsumtionen av yllevaror
i Europa i klart stigande. Den överkapacitet
inom yllefabrikationen i Europa,
som uppstod efter kriget, synes snart
vara borta. Inte minst mot de framtidsutsikter,
som här skymtar, synes det
därför vara djupt olyckligt om den kris,
som nu inträtt i ett akut läge, icke
snabbt möts med lämpliga motåtgärder
från samhällets sida utan får framtvinga
en fortsatt omfattande driftnedläggelse
med åtföljande arbetslöshet för de anställda
och ett förödande av de kapitalvärden
som är nedlagda i anläggningarna.

Dagens problem gäller därför att övervinna
det krisläge som nu ytterligare
tillspetsats och som kan bedömas vara
av i stort sett övergående natur. Härför
krävs lämpliga åtgärder från samhällets
sida. En sådan åtgärd är ett
ikraftträdande av väl avpassade minimitullsatser,
varom Kungl. Maj:t enligt
uttalande av bevillningsutskottet av
årets sommarriksdag har fått erforderlig
fullmakt. En annan åtgärd, som jag
här i exemplets form vill nämna, är
gynnsammare skatteregler, varigenom
företagens egen kapitalbildning stärkes.
Härvidlag spelar varulagervärderingsreglerna
jämte den extra skattesatsen en
särskilt stor roll.

Med hänvisning till det anförda får
jag anhålla om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för handelsdepartementet
framställa följande
frågor:

Är herr statsrådet i tillfälle att inför
kammaren redogöra för hur regeringen
ser på den svenska textilindustriens aktuella
läge och framtidsutsikter samt
vilka åtgärder regeringen är beredd vidtaga
för att möta de akuta och tillspetsade
svårigheter, som inträtt och

vilka mot bakgrunden av utvecklingen
på längre sikt kan anses vara av övergående
natur, därest föreliggande onormala
importkonkurrens kan övervinnas?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8

Interpellation ang. de svenska insatserna
för hjälp till länder, som befinna sig
i utveckling mot ett mera industrialiserat
och utvecklat ekonomiskt system

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr LOTHIGIUS (h), som yttrade:

Herr talman! Frågan om vårt lands
medverkan i hjälpen till »underutvecklade»
länder har vid flera tillfällen varit
före i riksdagens debatter. Utom
riksdagen har diskussionen varit ännu
livligare.

Frågan om hjälp till »underutvecklade»
länder kommer sannolikt att den
närmaste tiden få stor aktualitet i internationellt
sammanhang. Skapandet av
Förenta Nationernas särskilda fond, till
vilken Sverige av allt att döma kommer
att få medverka, avser ju att möjliggöra
kapitalhjälp i anslutning till de
internationella organisationernas tekniska
biståndsverksamhet. Det blir här
fråga om ett tillägg till den mera begränsade
och strängare kontrollerade investeringsverksamhet,
som bedrives av
världsbanken. Tillkomsten av den särskilda
fonden innebär emellertid icke
att andra former av hjälpverksamhet
blir mindre betydelsefulla. Förenta Nationernas
och dess fackorgans utvidgade
tekniska biståndsverksamhet har år
från år krävt ökade svenska insatser.
Det är troligt att dessa bidrag även i
fortsättningen kommer att vara betydande.
Betydelsen härav ökas därigenom
att de amerikanska bidragen står
i direkt relation till vad andra länder
satsar.

Sverige har som bekant på senare år
bedrivit även bilateral hjälpverksamhet.

Torsdagen den 16 oktober 1958 Nr B 8

Interpellation ang. eventuella åtgärder för att förhindra import av textilvaror till
dumpingpriser

De svenska insatserna har därvidlag finansierats
dels med statsmedel, dels
med medel som insamlats på enskild
väg. De har till stor del inriktats på utbildning,
dels genom projekt utomlands,
dels genom kurser som ordnas i Sverige.
Detta arbete har ett visst sammanhang
också med den svenska exportens
utveckling på de transoceana marknaderna.
I viss utsträckning kommer kanske
de »underutvecklade» ländernas industrialisering
att medföra ökad konkurrens
för svenska företag, men i regel
torde man böra räkna med vidgade
marknader och ökade exportmöjligheter.
Ur den synpunkten bör frågan om
ökade exportkreditgarantier ses. De hittillsvarande
garantierna används huvudsakligen
för export till »underutvecklade»
länder, men villkoren är sådana
att de i första hand gäller kortfristiga
krediter. Det är därför av vikt att vi
får ett exportkreditgarantisystem, som
skulle möjliggöra för svenska företag att
lämna krediter av den typ som exempelvis
Västtyskland i stor utsträckning ställer
till förfogande.

Av allt att döma är det sålunda ofrånkomligt
att de svenska insatserna på
detta område ökas ganska kraftigt under
de närmaste åren. I detta läge är det
emellertid särskilt angeläget att utvidgningen
sker efter en grundligt genomtänkt
plan och att riksdagen i god tid
och i ett sammanhang får ta ställning till
de olika problem som sammanhänger
därmed.

Av dessa skäl får jag härmed anhålla
om kammarens tillstånd att till statsrådet
fru Lindström rikta följande fråga:

Vill statsrådet lämna kammaren en
redogörelse för regeringens planer på
längre sikt och i avseende på den närmaste
tiden i fråga om de svenska insatserna
för hjälp till länder, som befinner
sig i utveckling mot ett mera industrialiserat
och utvecklat ekonomiskt
system?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

interpellation ang. eventuella åtgärder
för att förhindra import av textilvaror
till dumpingpriser

Ordet lämnades på begäran till

Herr MAGNUSSON i Borås (h), som
anförde:

Herr talman! Textilindustriens konkurrensförhållanden
har under den senaste
tiden ytterligare förvärrats och
det ena företaget efter det andra ser
sig nödsakat att nedlägga eller inskränka
driften. Även mycket väl rationaliserade
företag har blivit tvungna att ge
upp kampen. Trots att denna industrigren
i vårt land har en produktivitet
som är högre än på de flesta andra håll
i världen, går det icke att uppehålla
driften.

Konkurrensen är särskilt besvärlig,
då det nu införes textilvaror till priser
som icke kan anses bygga på företagsekonomiska
grunder. Priserna på
färdigvaror ligger icke sällan under priset
på råvaran.

Det har hitintills nedlagts så många
företag att det finns all anledning att observera
förhållandet. Det är icke minst
för konsumenterna ett intresse av att
vi upprätthåller en någorlunda effektiv
textilindustri, då vi annars på sikt får
betydligt högre klädkostnader.

Det allvarligaste problemet uppstår
emellertid för alla som har sin sysselsättning
inom de företag som måste nedläggas.
Dessa problem blir så mycket
större, när sysselsättningen inom de
flesta andra näringsgrenar i dag är
svag och därmed försvårar överflyttningar.
Inom textilindustrien sysselsättes
även många gifta kvinnor som icke
har möjlighet att flytta och taga andra
anställningar. De anställdas ålder och
fysiska förutsättningar lägger också ofta
hinder i vägen för omskolning och omflyttning.
Det torde icke råda något
som helst tvivel om att läget nu är sådant,
att det måste anses vara stats -

Nr B 8

Torsdagen den 16 oktober 1958

Interpellation ang. en aktivisering av den svenska handelspolitiken

makternas skyldighet att ingripa för att
stävja den besvärande utländska konkurrens
som textilindustrien nu är utsatt
för.

Under åberopande av vad som anförts
får jag hemställa om andra kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet ställa följande
fråga:

Anser herr statsrådet att läget inom
textilindustrien nu är sådant att speciella
åtgärder bör vidtagas för att förhindra
importen av textilvaror till dumpingpriser? Om

så är fallet, vilka åtgärder avser
herr statsrådet att vidtaga?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10

Interpellation ang. en aktivisering av
den svenska handelspolitiken

Herr CHRISTENSON i Malmö (fp)
erhöll på begäran ordet och yttrade:

Herr talman! Handelsutbytet mellan
olika länder är en betydelsefull faktor
inom vår utrikeshandel. Under efterkrigsåren
har denna form i det kommersiella
umgänget med andra stater spelat
en väsentlig roll. De handelspolitiska
spärrar, som olika länder konstruerat
fram för att skydda den nationella produktionen,
är en efterkrigsföreteelse,
som skapat oro inom världshandeln.

Vad som speciellt är av dagsaktuellt
intresse är vår importhandel. Sverige
har fört en liberal handelspolitik, och
vi tillhör lågtulländerna. Detta är konsekvent
med tanke på att Sverige är ett
utpräglat exportland. Men fråga är om
inte en mera aktiv handelspolitisk linje
är nödvändig för våra bytesaffärer.
Sveriges traditionella exportvaror utgöres
i betydande utsträckning av råvaror
och halvfabrikat, t. ex. järnmalm, trävaror,
trämassa och jordbruksprodukter.
För att möjliggöra denna export får vi
ta emot importvaror inom branscher,
som verkar hämmande på åtskilliga områden
av den svenska produktionen,

t. ex. verkstadsindustrien och textilindustrien.
De investeringar som gjorts
utomlands och i vårt land förorsakar
svårbemästrade avsättningsförhållanden,
och man kan förvänta fortsatta
överproduktionskriser.

Fråga är om inte mera strikta affärsmässiga
principer bör tillämpas i handelsutbytet
och i våra handelsavtal. Vi
hade vid årsskiftet liksom vid senare
jämförelser i år ett betydande importöverskott.
En mattare avsättning av våra
exportprodukter och hårdare konkurrens
på världsmarknaden med minskade
exportinkomster kan få allvarliga konsekvenser
för vår valutareserv. Sedan
flera år tillbaka har vi miljardimportöverskott
med Västtyskland, men däremot
är det oroväckande när bytesrelationerna
med t. ex. Italien och Holland
gått i negativ riktning för Sveriges del.
1957 hade vi med Holland ett underskott
med 178 miljoner kronor och med Italien
46 miljoner kronor. Det är länder
som vi tidigare haft en relativt balanserad
utrikeshandel med. Passivititen i
vår handelsbalans är en allvarlig företeelse,
än allvarligare om den ytterligare
ökar. Statsmakterna bör ge vissa
principiella riktlinjer för den framtida
handelspolitiska utvecklingen.

Det gäller även att få avtal där byteshandeln
kan ske under ekonomiskt
gynnsamma villkor inom likartade varuområden.
Kan inte en ömsesidig byteshandel
ske i dagens läge och när nya
handelsavtal upprättas, bör liandelsrelationerna
upptas till saklig omprövning.
Även på det nordiska planet finns
ensidiga handelsavtal. För att ta ett typexempel
kan man anföra att Danmark
ökat exporten av trälaster och möbler
till Sverige ganska kraftigt. Under tiden
1953—1957 har denna danska export
ökat från 1 971 000 kronor till 5 401 000
kronor. Den verkliga exporten från Sverige
av liknande produkter har endast
uppgått för 1957 till 711 000 kronor.
Dansk importhandel regleras av importkvoter
och valutarestriktioner. Den dan -

Torsdagen den 16 oktober 1958 Nr B 8

Interpellation ang. frågan om komplettering av vissa jordbruksfastigheter med
skogsmark

ska utrikeshandelspolitiken bör givetvis
ses mot bakgrunden av de speciella svårigheter
som den danska utrikeshandeln
haft att kämpa med under lång tid.

Den handelspolitiska aktiviteten har
under de senaste åren kommit att alltmera
inriktas på skärpta former på det
ekonomiska området. Det bör emellertid
understrykas att de svenska myndigheterna
gjort förnämliga insatser på det
handelspolitiska fältet. Men utrikeshandelns
kommersiella läge har radikalt
förändrats, och åtgärder bör tillgripas
för att få en bättre jämvikt i vår betalningsbalans.
En aktivisering av den
svenska handelspolitiken t. ex. vid förnyelsen
av de handelsavtal, som går ut
under den närmaste tiden, bör vara en
av de åtgärder som bör komma i fråga.
Inför förestående gemensamma marknader
framträder en förstärkning av den
svenska handelspolitiska aktiviteten som
naturlig.

Med stöd av vad ovan sagts får jag
hemställa om andra kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen
för handelsdepartementet ställa följande
fråga:

Är herr statsrådet mot bakgrunden av
aktuella tendenser till försvagning av
den svenska betalningsbalansen och i
syfte att upprätthålla och stärka svensk
produktion villig att ta initiativ till en
aktivisering av den svenska handelspolitiken? Denna

anhållan bordlädes.

§ 11

Interpellation ang. frågan om komplettering
av vissa jordbruksfastigheter
med skogsmark

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (ep),
som anförde:

Herr talman! För över tio år sedan

gjorde ett antal lantbrukare i Nöttja i
Kronobergs län en framställning till
Kungl. Maj:t med anhållan om att få
återköpa delar av den skogsmark, som
ursprungligen tillhört deras fastigheter
men som under slutet av 1800-talet på
grund av svåra ekonomiska förhållanden
för jordbruket såldes till kronan.
Som svar härpå meddelade dåvarande
chefen för jordbruksdepartementet, att
den blivande lantbruksnämnden skulle
få i uppdrag att utreda frågan.

Eftersom den aviserade utredningen
dröjde, gjordes i juni 1955 en hemställan
till kungl. lantbruksstyrelsen med
anhållan att utredningen snarast måtte
genomföras. Ganska snart härefter uppdrog
lantbruksstyrelsen åt dåvarande
byrådirektören Gerhard Larsson att
verkställa ifrågavarande utredning, vilken
förelåg färdig i oktober samma år.
Denna visade, att 52 fastigheter var i
behov av komplettering frän domänverkets
skogar. Dessutom skulle de flesta
fastigheterna bli föremål för ägoutbyten.
Utredningen tog sålunda sikte på att
skapa bärkraftiga och bestående fastigheter.

Två av lantbrukarna, vilka icke var
berörda av ägoutbytena utan endast var
i behov av stödskog från kronan, gjorde
i november samma år, alltså år 1955, en
framställning till lantbruksnämnden i
Kronobergs län med anhållan att få
köpa stödskog i enlighet med de av byrådirektör
Larsson uppdragna linjerna,
vilken framställning lantbruksnämnden
med tillstyrkan vidarebefordrade till
lantbruksstyrelsen. Den 28 december
samma år begärde kungl. lantbruksstyrelsen
kungl. domänstyrelsens yttrande
över framställningen. Domänstyrelsen
lämnade sitt yttrande först den 9 april
1956 och avstyrkte härvid.

På begäran av lantbruksstyrelsen uppdrog
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
den 26 oktober åt
domänstyrelsen att företaga en saluvärdering
av de till stödskogslotter fö -

Nr B 8

Torsdagen den 16 oktober 1958

Interpellation ang. ytterligare utredning rörande övnings- och skjutfält för IV militärområdet
och infanteriets skjutskola

reslagna områdena å kronoparken. Denna
utredning blev färdig i början av år
1957, och i följd härav uppdrog köparna
åt civiljägmästaren Jörgen Hansen
och Gunnar Åkerblom, RLF:s riksförbund,
att granska den av domänstyrelsen
upprättade värderingen. Från köparnas
sida överlämnades till kungl.
lantbruksstyrelsen den 12 juli 1957 förslag
till köpeskilling av de två berörda
stödskogslotterna.

Jag är underrättad om att det efter
denna tidpunkt förekommit överläggningar
mellan lantbruksstyrelsen, domänverket
och jordbruksdepartementet
rörande köpeskillingen för de här
nämnda skogslotterna, men hittills har
berörda lantbrukare icke erhållit något
som helst svar på sin framställning.

Frågan om skogskompletteringen i
Nöttja har nu varit aktuell så länge, att
man nästan måste anlägga historiska
perspektiv på densamma. Ur såväl bygdens
som de enskilda jordbrukarnas
synpunkt är det angeläget att frågan
snarast löses, antingen som särskild åtgärd
eller i samband med att proposition
framlägges på grundval av jordbruksrationaliseringsutredningens
betänkande
angående komplettering av
jordbruk med skogsmark.

Med stöd av vad jag här har anfört
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
ställa följande fråga: År

herr statsrådet beredd att medverka
till en sådan behandling av frågan om
komplettering av nämnda jordbruksfastigheter
i Nöttja med skogsmark, att
ärendet kan föreläggas vårriksdagen
1959, antingen i särskild proposition eller
i samband med att proposition framlägges
på grundval av jordbruksrationaliseringsutredningens
betänkande angående
komplettering av jordbruk med
skogsmark?

Denna anhållan bordlädes.

§ 12

Interpellation ang. ytterligare utredning
rörande övnings- och skjutfält för IV
militärområdet och infanteriets skjutskola Ordet

lämnades på begäran till

Herr GUSTAFSSON i Kårby (ep),
som yttrade:

Herr talman! Försvarets fastighetsnämnd
har enligt givet uppdrag till
Kungl. Maj :t överlämnat betänkande
med förslag angående anskaffande av ett
övnings- och skjutfält för IV militärområdet.
Förslaget innebär att detta övnings-
och skjutfält, tillika övnings- och
skjutfält för infanteriskjutskolan, skall
anordnas delvis inom och i anslutning
till Gullbergs kronopark nordväst om
sjön Roxen i Östergötlands län.

Chefen för armén har i bilaga till
»Underlag för mark- och byggnadsprogram
för armén» anfört att ett artilleriskjutfält,
för att bl. a. medge skarpskjutning
med alla förekommande pjästyper,
bör ha en storlek av 15 x 35 km,
och ett samövningsfält bör, bl. a. från
säkerhetssynpunkt, ha en storlek av
15 x 30 km. Fastighetsnämnden föreslår
nu att Gullbergsområdet, med storleksordningen
10x17 km, skall vara
acceptabelt. Förklaringen härtill ligger
däruti att man avser att använda Karlsby
kronopark, väster om och utanför
det föreslagna området, som batteriplats
vid artilleriskjutningar.

Var och en som jämför chefens för
armén mening om storleken av ett
ifrågasatt övnings- och skjutfält och det
föreliggande förslaget frågar sig hur
dessa två meningar kan sammanfalla. I
samtliga yttranden över förslaget, som
avgivits av de lokala myndigheterna,
har uttalats farhågor för att denna kompromiss
angående storleksordningen
kan komma att leda till att en ytterligare
utökning av skjutfältsområdet inom
kort skall komma att visa sig erforderlig -

Torsdagen den 16 oktober 1958

Nr B 8

Interpellation ang. ytterligare utredning rörande övnings- och skjutfält för IV militärområdet
och infanteriets skjutskola

Länet uppdelas nu av vattensystemet
Motalaviken — Boren — Roxen — Glan
— Bråviken så, att vägar, järnvägar,
högspänningsledningar m. m. icke kan
framföras mellan norra Östergötland
och länets södra delar utom på vissa
relativt begränsade områden. Om Gullbergsområdet,
eventuellt jämte Karlsbyområdet,
skall användas för militärt ändamål
uppkommer en ytterligare avskärning
av norra länsdelen från den
södra. De i norra Östergötland belägna
kommunerna har icke tillfredsställande
försörjningsmöjligheter, vilket visas av
att man med statligt stöd genom företagareföreningen
sökt medverka till en
bättre försörjningsbas. En ytterligare
isolering av de norra bygderna, därest
fältet inom kort måste utökas, skulle bli
katastrofal.

Även om området begränsas i enlighet
med förslaget kommer ett skjutfält inom
Gullbergsområdet att medföra stora olägenheter.
Den fast bosatta befolkningen
inom det planerade området fördelar
sig på cirka 185 hushåll, omfattande i
runt tal 625 personer. Skjutfältets anordnande
kommer självfallet dessutom
att påverka utkomstmöjligheterna för
hantverkare, servicefolk och andra rörelseidkare
utanför fältet genom avfolkningen
inom området.

De berörda kommunernas skatteunderlag
kommer att förändras liksom i
många fall problemen på skolområdet
kommer att bli stora.

Förslaget öppnar många problem av
social och ekonomisk natur som utredningen
inte i detalj anvisar lösning på.
Man föreslår att en särskild kommitté
med lokal anknytning skall få i uppdrag
att lösa alla dessa grundläggande spörsmål.

Utredningens ekonomiska kalkyler
rörande själva fiiltets anläggning, anläggning
av nya vägar etc. har av de
lokala myndigheterna bedömts som vaga
och i vissa hänscnden ofullständiga.

På grund av den militärtekniska utvecklingen,
de sociala och ekonomiska
konsekvenserna och önskemålet att inte
totalt spoliera en gammal kulturbygd
torde det få anses nödvändigt, att den
föreliggande frågan göres till föremål
för nya överväganden, detta inte minst
med hänsyn till de lokala myndigheternas
yttranden över det föreliggande förslaget
och den enhälliga opinion som
stöder desamma.

Med hänvisning härtill anhåller jag
om andra kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
få framställa följande fråga:

Avser herr statsrådet att låta företaga
en ny, förutsättningslös utredning angående
övnings- och skjutfält för IV militärområdet
och infanteriets skjutskola
innan fastighetsnämndens förslag om
det s. k. Gullbergsfältet förelägges riksdagen
för avgörande?

Denna anhållan bordlädes.

§ 13

Anmäldes, att riksdagen tillställts
Kungl. Maj:ts skrivelse nr B 41, om förordnande
av en statsrådsledamot att utöva
den befattning med riksdagsärenden,
som jämlikt § 46 riksdagsordningen
tillkommer en ledamot av statsrådet.

Denna skrivelse bordlädes.

§ 14

Till bordläggning anmäldes fullmäktiges
i riksgäldskontoret skrivelse med
överlämnande av betänkande med förslag
angående ersättning för riksdagsmannauppdragets
fullgörande.

§ 15

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.17.

In fidem

Sune K. Johansson

Nr B 8

Fredagen den 17 oktober 1958

Fredagen den 17 oktober

Kl. 14.00

Förhandlingarna vid detta sammanträde
leddes av herr förste vice talmannen.

§ 1

Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj :ts å bordet vilande
skrivelse, nr B 41, till riksdagen med
tillkännagivande, att Kungl. Maj:t förordnat
statsrådet Herman Kling att under
innevarande riksdag utöva den befattning
med riksdagsärenden, som jämlikt
§ 46 riksdagsordningen tillkommer
en ledamot av statsrådet;

och skulle underrättelse om denna
skrivelses innehåll meddelas vederbörande
utskott samt riksdagens kanslideputerade.

§ 2

Föredrogs och hänvisades till konstitutionsutskottet
fullmäktiges i riksgäldskontoret
på kammarens bord liggande
skrivelse med överlämnande av
betänkande med förslag angående ersättning
för riksdagsmannauppdragets
fullgörande.

§ 3

Föredrogs den av herr Helén vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
hans excellens herr statsministern angående
extraordinära åtgärder från
statsmakternas sida med anledning av
det rådande läget inom kriminalvården.