1958 ANDRA KAMMAREN Nr 1 (Riksdagens protokoll 1958:1)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1958 ANDRA KAMMAREN Nr 1

10—17 januari

Debatter m. m.

Fredagen den 10 januari

Ålderspresidentens hälsningstal.................................. 3

Anförande av talmannen efter talmansvalen...................... 5

Lördagen den 11 januari

Talmannens anförande vid riksdagens öppnande.................. 8

Tisdagen den 14 januari

Interpellationer av:

herr Ahlberg ang. förhandlingarna rörande statstjänstemannens pensionssystem
.............................................. 10

herr Nyhage ang. arbetet rörande ungdomsbrottslighetens bekämpande
................................................... 10

herr Staxäng ang. utredningen i syfte att skaffa fisket ett kombinerat
undersöknings- och hevakningsfartyg m. m............. 11

herr Carbell ang. rättsskydd för tjänstemännen vid undersökningar
och utredningar beträffande vederbörandes tjänsteutövning .... 13

Torsdagen den 16 januari

Interpellationer av:

herr Svensson i Stenkyrka ang. biljettpriserna på flyglinjerna mellan

Gotland och fastlandet..................................... 20

herr Jansson i Benestad ang. utbetalningen av stödlån ochkontant bidrag

till jordbruk in. m................................... 22

herr Alemyr ang. frågan om bibehållande av statsrådseden....... 22

herr Rimmerfors ang. överflyttningen till Sverige avi Gammalsvensk by

med omnejd bosatta svenskättlingar..................... 23

herr Jönsson i Jämtlands Sikås ang. bestämmelser om anstånd för
elev med studiernas påbörjande på grund av militärtjänst eller

andra särskilda omständigheter............................. 24

1—Andra kammarens protokoll 1958. Nr 1

Nr 1

Innehåll

Sid.

herr Holmberg ang. omedelbar lättnad i läget för de arbetslösa i

Tornedalen m. m.......................................... 25

herr Pettersson i Dahl ang. 1953 års trafikutredning m. m........ 26

Samtliga avgjorda ärenden

Tisdagen den 14 januari

Val av talmanskonferens....................................... 9

» » kanslideputerade........................................ 9

» » kanslitillsättare......................................... 9

» » ekonomideputerade..................................... 9

Torsdagen den 16 januari

Val av ledamöter i de ständiga utskotten......................... 16

» » statsrevisorer med suppleanter........................... 18

» » ombud i Nordiska rådet................................. 18

Fredagen den 17 januari

Val av suppleanter i de ständiga utskotten och i Nordiska rådet____ 29

Fredagen den 10 januari 1958

Nr 1

I enlighet med § 49 regeringsformen och § 2 riksdagsordningen sammanträdde
andra kammaren här i huvudstaden i den uti riksdagens hus för kammaren anordnade
samlingssalen.

Fredagen den 10 januari

Kl. 11.00

§ 1

Sammanträdet öppnades av representanten
för Värmlands län herr HALLÉN
såsom den ledamot, vilken bevistat de
flesta riksdagarna, med följande ord:

Ärade riksdagskamrater! Jag hälsar
eder alla välkomna till detta vårt första
sammanträde för året!

Helt naturligt kretsar våra tankar
kring frågan om vad detta år skall
bringa oss av gott och ont. Vi vet att
hela vår färd kan liknas vid en resa
genom trakter, som är fyllda av töcken
och dimmor, som stänger våra blickar.
Vi frågar oss: Skall fredsbedyranden
omväxlande med hotelser, vilka ligger
lagrade varvtals sedan många år, fortsätta
som hittills? Skall FN visa sig
vara en fredsfaktor bara för småstater,
men som resignerar inför de stora i
världen? Eller skall vi klamra oss fast
vid det osäkra hoppet om en vidmakthållen
s. k. terrorbalans mellan de stora
makterna. Ingen vågar svara på sådana
frågor.

Och hur är det inom vårt eget folk
med vårt arbete och våra utsikter till
dagligt bröd? Går vi mot vikande konjunkturer
med allvarliga bekymmer för
vårt näringsliv och en annalkande arbetslöshet?
Eller är det bara frågan om
en tillfällig avmattning? Småstaternas
ekonomiska liv blir merendels en reflex
av förhållandena i de stora länderna.
Om en mäktig krisvåg kommer, lämnar
den inga länder oberörda enligt det
gamla ordet: »Om en lem lider, lida de
övriga lemmarne ock.» Men vi har av
tidigare kriser lärt oss att ej resignera
utan mobilisera samhällets krafter för
att leda utvecklingen in på andra banor,

där kriserna visserligen inte kan helt
övervinnas men åtminstone avsevärt reduceras
till sina verkningar.

Men lika viktigt som att starka materiella
resurser är till finnandes är att
det finns en stark livsvilja och en stark
lust till att se bort från kära älsklingstankar
och visa sig mäktig en stor generös
anda och gemenskap.

År vårt folk inför ett viktigt avgörande
mäktigt en sådan enighet? Vi
hade väntat att som julklapp eller nyårsgåva
skulle ha kommit en fredsduva
med sitt olivblad i munnen från partikänslornas
svallande flöden, förtäljande
att ett fredsslut i pensionsfrågan vore
inom räckhåll. Så har inte skett. Och
vi förstår fuller väl, att för folkomröstningen
mer eller mindre okända problem
anmält sig, som vidgar arbetsfältet
och synkretsen.

Men vi vill i det längsta tro och
hoppas, att den generösa samförståndsviljan
är lika företrädd inom de olika
meningsgrupperna. Kanske tycker ni
kamrater, att jag faller för frestelsen
att idealisera minnen från framfarna
år, men jag måste bekänna att jag har
ett starkt intryck av att när vi förr i
tiden stod inför viktiga stunder i folkets
liv, lyste där ofta fram en storsint
och generös anda, som hellre såg till
det väsentliga, som enade, än det som
skilde. Så var ju fallet i den stora författningsuppgörelsen,
så var det när
grunden lades till vår folkpensionering
1913. Jag vill ge en liten bild därifrån
till slut. Jag är den ende här i kammaren,
som äger personliga minnen av
den dagen:

Det var en dag i maj när särskilda

Nr 1

Fredagen den 10 januari 1958

utskottet under Hjalmar Brantings ledning
lade fram sitt förslag. Visst skiftades
där många skarpa hugg och visst
var slantarna som gavs små: de sämst
ställda fick 20 öre om dagen, ungefär 6
kronor i månaden och 75 kronor för
hela året, men vi var fattiga på den
tiden. Vår budget balanserade på 330
miljoner kronor. Men det gick en varm
underström genom debatten av känsla
för de missgynnade i samhället. Jag
minns att civilminister Schotte talade
erkännsamt om dem som med bortseende
från kära önskemål och förhoppningar
visat en ärlig samarbetsvilja och
offrat egna tycken för att bidra till
enigheten. Den dagen fick den unga socialdemokratien
sitt elddop med bistånd
av män sådana som Thorsson, Eriksson
i Grängesberg, Råstock och Rydén
m. fl. Den dagen framträdde här också
många borgerliga talesmän för den sociala
rörelse som skulle ge Sverige ett
nytt ansikte. Här framträdde, minns
jag också, högerns ledare amiral Lindman,
som talade manliga ord om vikten
av att i enighetens namn höja sig över
partikäbblet och samla sig om det väsentliga.
Han biträdde varmhjärtat det
föreliggande förslaget.

Voteringen skedde i en känsla av allvar
och gripenhet. När vi sakta skred
fram med våra röstsedlar fick jag en
egendomlig känsla: jag liksom hade en
vision, jag tyckte att jag såg en annan
skara som sakta skred fram för att mottaga
sin ringa skärv för tunga, illa avlönade
dagsverken. Utgången var given:
med stor majoritet — 172 röster mot 25
— biträddes det kungl. förslaget.

Allvarsstämningen var påtaglig. Vi
strömmade ut i korridorer och på altanerna
mot Norrbro. Där mötte oss en
oförliknelig bild: majnatten var till

ända, gryningen gick över i dag. Då
höjde sig solskivan i öster och övergöt
Saltsjöns holmar och stränder med sitt
gyllenröda ljus, då utbrast den oförgätlige
hedersmannen A. J. Bärg i Katrineholm:
»Nu sjunger vi en sång för den
nya dagen, som går upp för gamla Sve -

rige! Nu, pojkar, sjunger vi »Det dagas
i öster, bröder!» Och vi stämde in i
sången med rörda hjärtan från skilda
läger.

Ärade kamrater! Varför gjorde vi så?
Kände vi starkare än man gör nu banden
med dem vi tjänade? Var benägenheten
att känna försonligt och bortse
från det mindre väsentliga större då än
nu? Eller var vi månne bara barnsligare
eller omedelbarare än vi är nu för tiden?
Hurusom: Omsorgen om släktleden
som glider in i livets höstdagar får
inte lösas i stridens tecken utan i broderskapets,
vårt folk till välfärd och
Sveriges riksdag till heder.

Med dessa ord förklarar jag vår sammankomst
öppnad.

§ 2

Herr ordföranden tillkännagav, att
han anmodat undertecknade att föra
protokollet till dess sekreterare hunnit
utses ävensom att kanslipersonal blivit
av honom till erforderligt antal för tillfället
antagen; och blevo dessa åtgärder
på framställd proposition av kammaren
godkända.

§ 3

Upplästes följande till kammaren inkomna
protokoll angående den i § 32
riksdagsordningen föreskrivna fullmaktsgranskningen: Protokoll,

hållet inför stntsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 3 januari 1958

I anledning av stadgandet i § 32 riksdagsordningen
hade statsrådet och chefen
för justitiedepartementet anmodat
tre bland de av riksdagen valde fullmäktige
i riksbanken och tre bland
fullmäktige i riksgäldskontoret att närvara
vid den granskning av riksdagsmannafullmakter
som skulle inför departementschefen
företagas innan årets
riksdag sammanträdde; och infunno sig
nu av fullmäktige i riksbanken herrar
Kollberg, Persson och Ahlkvist samt

Fredagen den 10 januari 1958

Nr 1

av fullmäktige i riksgäldskontoret herrar
Nordlander, Strand och Hagberg.

Till justitiedepartementet hade insänts
fullmakter för fru Ingrid Segerstedt-Wiberg,
Göteborg, och ombudsmannen
Gunnar Gustafsson, Uddevalla,
som vid nya röstsammanräkningar blivit
utsedda såsom ledamöter av riksdagens
andra kammare i stället för avgångna
ledamöter av samma kammare.

Vid granskning av fullmakterna framställdes
icke någon anmärkning mot
desamma.

Protokoll över granskningen skulle
jämte de granskade fullmakterna överlämnas
till andra kammaren.

I ämbetet:

K. G. Grönhagen

Protokoll, hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 9 januari 1958

Till justitiedepartementet hade den
4 och den 7 januari 1958 från länsstyrelserna
i Gävleborgs län, Värmlands
län och Örebro län inkommit fullmakter
för kommunalkamreren Sven Erik
Axel Ekström, rörverksarbetaren KarlGustav
Andersson och förvaltaren Fr.
A. Hamilton, vilka vid nya röstsammanräkningar
blivit utsedda såsom ledamöter
av riksdagens andra kammare i
stället för avgångna ledamöter av samma
kammare.

Vid granskning av fullmakterna, som
företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot fullmakterna
icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte de granskade fullmakterna
överlämnas till andra kammaren.

I ämbetet:

K. G. Grönhagen

Vid dessa protokoll voro fogade de
däri avsedda fullmakterna för dels fru
Ingrid Segerstedt-Wiberg, Göteborg,
och ombudsmannen Gunnar Gustafsson,
Uddevalla, dels ock kommunalkamre -

ren Sven Erik Axel Ekström, rörverksarbetaren
Karl-Gustav Andersson,
Storfors, och förvaltaren Fr. A. Hamilton,
Afverby, Hjortkvarn, att inträda
såsom ledamöter av kammaren för tiden
till den 1 januari år 1961 efter respektive
herrar Schmidt, Dahl, Severin,
Nilsson i Kristinehamn och Nordqvist.

§ 4

Företogs upprop av kammarens ledamöter.

Vid uppropet befunnos herrar Gustafsson
i Bogla, Johansson i Torp och
Lindström frånvarande.

Herr Gustafsson i Bogla hade i en
till kammaren inkommen ansökan, som
nu upplästes, anhållit om ledighet från
riksdagsgöromålen.

Herr Johansson i Torp hade telegrafiskt
anmält sig hindrad närvara vid
uppropet.

Herr Lindström hade med hänvisning
till ett nu föredraget läkarintyg anhållit
om ledighet från riksdagsarbetet.

§ 5

Anställdes val av talman; och befanns
efter valets utgång hava till talman
blivit utsedd herr Svensson i
Alingsås med samtliga avgivna eller
218 röster.

§ 6

Företogs val av förste vice talman;
och blev därtill utsedd herr Skoglund
i Doverstorp med samtliga vid valet avgivna
181 röster.

§ 7

Vid nu anställt val av andre vice talman
utsågs därtill herr Malmborg med
samtliga därvid avgivna eller 165 röster.

§ 8

Herr TALMANNEN yttrade:

Herr ålderspresident, ärade kammarledamöter!
Jag ber att få framföra mitt
hjärtliga tack för det förtroende kam -

Nr 1

Fredagen den 10 januari 1958

marens ledamöter har visat mig vid det
nyss förrättade talmansvalet. Jag ber
också att få framföra vice talmännens
tack för det förtroende som har visats
dem.

Jag är naturligtvis i denna stund angelägen
om att understryka mitt personliga
tack. Jag vet att det uppdrag
kammaren givit mig medför ansvar och
förpliktelser. Min strävan skall vara att
söka motsvara det förtroende som givits
mig. Jag är även angelägen om att
hemställa till kammarens ledamöter om
välvilligt överseende med de fel och
brister, som säkerligen kommer att vidlåda
mitt arbete som talman. Jag vet att
jag är i stort behov av detta överseende.

Jag utber mig till sist benäget bistånd
av vice talmännen, sekreteraren, kanslipersonalen
och från varje kammarledamots
sida.

§ 9

Upplästes ånyo och lades till handlingarna
under § 4 här ovan omförmälda
ansökningar, anmälan och läkarintyg,
vilka voro så lydande:

Till Riksdagens andra kammare

Undertecknad får härmed vördsamt
anhålla om ledighet från riksdagsgöromålen
den 10 och 11 januari 1958 för
deltagande i interneringsnämndens
sammanträde å säkerhetsanstalterna i
Hall och Norrköping.

Tenhult den 4 januari 1958

Edvin Gustafsson
i Bogla

Andra kammarens kansli, Stockholm

Då jag på grund av snöhinder ej
kunnat nå tåget i tid är det för mig
omöjligt att vara med vid uppropet i
dag.

Johansson
i Torp

Till Andra kammarens kansli

Riksdagshuset, Stockholm

Med hänvisning till bifogade läkarintyg
anhålles om ledighet från riks -

dagsarbetet under tiden 10/1—19/2
1958.

Östersund den 8/1 1958

Helge Lindström

Riksdagsman Helge Lindström, född
12/4 1901, Rossbol, Lockne, vårdas sedan
den 26/12 1957 på härvarande kirurgiska
avdelning under diagnos:
Contusio thoracis c. fractur. sterni,
costae III, IV et VI dx et costae III—VI
sin. + fractura patellae gen. dx + fractura
oss. nasal. Riksdagsman Lindström
kommer på grund av de ådragna skadorna
att vara helt arbetsoförmögen
ytterligare minst sex veckor.

Vilket härmed intygas.

Östersund den 8/1 1958

Uno Rentzhog

T. f. lasarettsläkare

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Gustafsson i Bogla den 10
och 11 januari, herr Johansson i Torp
innevarande dag samt herr Lindström
under tiden den 10 januari—den 19
februari 1958.

§ 10

Föredrogos åter de under § 3 här
ovan intagna protokollen, varefter kammaren
beslöt att, med godkännande av
de däri avsedda fullmakterna, lägga protokollen
till handlingarna.

§ 11

På hemställan av herr talmannen beslöt
kammaren att genast företaga val
av sekreterare, varefter det sålunda beslutade
valet företogs; och befanns efter
valsedlarnas öppnande och uppräkning
valet hava så utfallit, att till sekreterare
utsetts statskommissarien Gunnar
Britth med samtliga avgivna eller
158 röster.

Sedan sekreteraren på kallelse infunnit
sig, meddelade herr talmannen
honom underrättelse om valets utgång
och hälsade honom välkommen.

Protokollföringen övertogs härefter
av sekreteraren.

Ernst V. Staxäng Nancy Eriksson

Nr 1

Lördagen den 11 januari 1958

§ 12

Tillkännagavs, att Kungl. Maj:t låtit
genom offentligt anslag bjuda och kalla
riksdagens samtliga ledamöter att lördagen
den 11 innevarande månad kl.
11 infinna sig i slottskapellet samt, efter
förrättad gudstjänst, enligt § 34 riksdagsordningen
begiva sig till rikssalen
för att där inhämta vad Kungl. Maj:t
hade att meddela riksdagen.

riksdagens öppnande, och hemställde,
att fördelning av dessa biljetter finge
ske genom kammarens kansli med iakttagande,
att de för ledamöterna från var
och en av rikets valkretsar avsedda
biljetterna utlämnades till valkretsens
äldste närvarande representant, som sedermera
finge ombesörja den vidare utdelningen.

Detta förslag blev av kammaren bifallet.

§ 13

Herr talmannen meddelade, att till
kammarens förfogande överlämnats ett
antal inträdesbiljetter till rikssalen vid

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 12.16.

In fidem
Gunnar Britth

Lördagen den 11 januari

Kl. 10.30

§ 1

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Härmed anhåller vi vördsamt om ledighet
från riksdagsgöromålen den 13—
18 jan. för deltagande i sammanträde
med Europarådets rådgivande församling.

Stockholm den 10 januari 1958
Gunnel Olsson
Ingemar Andersson
Gunnar Heckscher
Tore Bengtsson
i Halmstad.

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 2

På förslag av herr talmannen, som
förklarade sig hava om tiden för valen
samrått med första kammarens talman,
beslöt kammaren att vid plenum tisdagen
den 14 innevarande januari företaga
val av fyra ledamöter i talmanskonferensen,
två kanslideputerade, sex leda -

möter att jämte talmannen och vice
talmännen tillsätta befattningshavare
hos kammaren samt fyra ledamöter att
handhava vården om kammarens ekonomiska
angelägenheter.

§ 3

På förslag av herr talmannen, som
förklarade sig hava om tiden för valen
samrått med första kammarens talman,
beslöt kammaren att vid plenum torsdagen
den 16 i denna månad företaga
val av ledamöter respektive ombud och
påföljande dag val av suppleanter i de
ständiga utskotten och i Nordiska rådet
samt vid förstnämnda sammanträde
jämväl av revisorer och revisorssuppleanter
för granskning av statsverkets,
riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd,
styrelse och förvaltning.

§ 4

Herr talmannen och kammarens ledamöter
avgingo kl. 10.45 till slottskapel -

Nr 1

Lördagen den 11 januari 1958

let, varest riksdagspredikan hölls av
direktorn för Samariterhemmet i Uppsala
Pehr Edwall. Efter slutad gudstjänst
begav sig kammaren till rikssalen.
Hans Maj :t Konungen öppnade där riksdagen
med ett tal. Sedan första kammarens
talman härefter framfört första
kammarens undersåtliga vördnad, framträdde
ANDRA KAMMARENS TALMAN
och yttrade:

Eders Majestät!

När 1958 års riksdag går att fullgöra
sitt värv råder i vissa delar av vår värld
förhållanden som inger en viss oro.
Visserligen existerar formellt fred mellan
länderna, men vad som giver anledning
till oro är att det i flera avseenden
råder misstro och misstänksamhet mellan
folken, en oro och misstänksamhet
som vid flera tillfällen varit nära bristningsgränsen
och hotat att övergå till
öppna konflikter.

Även om dessa konflikthot gjort sig
gällande beträffande världsdelar, som
är avlägsna från vårt lands gränser, är
det angeläget att vi följer utvecklingen
med största uppmärksamhet. Ett orubbligt
fasthållande vid vår alliansfria utrikespolitik
är i dag, liksom tidigare, på
sin plats att understryka.

I detta sammanhang förtjänar Förenta
Nationernas verksamhet såsom fredsfaktor
och medlare ett särskilt erkännande.
De försök som inom Förenta Nationernas
ram gjorts för åstadkommande av
samförstånd har i vårt land följts med
uppmärksamhet och gillande.

Under det gångna året har sysselsättningen
i vårt land varit god. På vissa
områden synes emellertid tendenser till
avmattning framträda såväl på hemmamarknad
som på exportmarknadens om -

råde. Även om dessa tendenser kan lokaliseras
till vissa områden, torde anledning
föreligga att följa utvecklingen
med uppmärksamhet och, om så erfordras,
i god tid vidtaga åtgärder för
ett bibehållande av den fulla sysselsättningen.

Årets riksdag kommer att föreläggas
många och betydelsefulla frågor. Bland
dessa träder trygghetsproblemet för de
gamla och för familjerna i förgrunden.
Men därtill kommer en rad andra frågor,
som nu äro aktuella och står inför
sin lösning. Allt detta tyder på att årets
riksdag kommer att bliva synnerligen
arbetsfylld. Det är emellertid önskvärt
och av betydelse om största möjliga
samling kring väsentliga ting kan åstadkommas.

Jag är övertygad om att Andra kammaren
kommer att ägna Eders Majestäts
framställningar största möjliga uppmärksamhet
och efter ingående prövning
fatta beslut, som blir till gagn för
vårt land och för vårt folk.

I den förvissningen framför jag till
Eders Majestät Andra kammarens undersåtliga
vördnad.

Talmännen fingo härefter vardera
mottaga ett exemplar av dels Kungl.
Maj:ts proposition, nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret
1958/59, dels ock Kungl. Maj:ts
berättelse till 1958 års riksdag om vad
i rikets styrelse sig tilldragit, varefter
ceremonien på rikssalen avslutades;
och åtskildes kammaren vid utgåendet
från rikssalen, enligt beslut fattat före
avgången från dess samlingsrum.

In fidem
Gunnar Britth

Tisdagen den 14 januari 1958

Nr 1

Tisdagen den 14 januari

Kl. 10.00

§ 1

Företogs val av fyra ledamöter i talmanskonferensen,
och blevo därtill utsedda herr

Hedlund,
herr Hjalmarson,
herr Ohlin och
herr Sehlstedt,

envar med 102 röster.

§ 2

Anställdes val av två kanslideputerade.
Därvid lämnades på begäran ordet
till

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som yttrade:

För vart och ett av de ytterligare val,
som skola företagas vid detta plenum,
ber jag att få avlämna en gemensam
lista, vilken godkänts av de av kammaren
valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar namn å så
många personer, som det ifrågavarande
valet avser.

Den av herr förste vice talmannen
beträffande detta val avlämnade listan
upptog under partibeteckningen »Gemensam
lista» följande namn:

Gustafsson i Stockholm
Sjölin.

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades herrar
Gustafsson i Stockholm och Sjölin utsedda
till kanslideputerade.

§ 3

Företogs val av sex ledamöter att
jämte herr talmannen och vice talmänncn
tillsätta befattningshavare hos kammaren.

Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:

Nilsson i Göteborg
Jacobsson i Tobo
Thapper

Nilsson i Göingegården
Onsjö

Ekström i Björkvik.

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å densamma,
utsedda till kanslitillsättare.

§ 4

Anställdes val av fyra ledamöter att
handhava vården om kammarens ekonomiska
angelägenheter.

Herr förste vice talmannen avlämnade
en lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:

Sandell, fröken
Nihlfors
von Seth
Vigelsbo.

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å densamma,
utsedda att handhava vården
om kammarens ekonomiska angelägenheter.

§ 5

Ordet lämnades på begäran till

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som anförde:

Jag hemställer, att kammaren måtte
vid plenum fredagen den 17 innevaran -

Nr 1

Tisdagen den 14 januari 1958

Interpellation ang. förhandlingarna rörande statstjänstemannens pensionssystem —
Interpellation ang. arbetet rörande ungdomsbrottslighetens bekämpande

de januari utse suppleanter i de ständiga
utskotten till ett antal av 19 i konstitutionsutskottet
och bevillningsutskottet,
28 i statsutskottet, 18 i bankoutskottet,
20 i jordbruksutskottet, 21 i allmänna
beredningsutskottet samt 17 i vart
och ett av de övriga utskotten utom i
utrikesutskottet, där antalet grundlagsenligt
skall vara åtta.

Kammaren biföll denna hemställan.

ber 1957 ajournerade förhandlingarna
rörande statstjänstemännens pensionssystem
ännu icke återupptagits och om
vid vilken tidpunkt detta kan väntas
ske?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7

Interpellation ang. arbetet rörande ungdomsbrottslighetens
bekämpande

1 6

Interpellation ang. förhandlingarna rörande
statstjänstemännens pensionssystem Herr

AHLBERG (h) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! I den i december 1956
mellan civildepartementet och statstjänstemännens
huvudorganisationer
träffade överenskommelsen om löneplansrevision
m. m., vilken överenskommelse
sedermera av riksdagen godkändes,
förutsattes att frågan om pensionssystemet
för statstjänstemännen
skulle upptagas till förhandlingar under
hösten 1957. Dessa inleddes den 3 september.
Avsikten synes ha varit att på
relativt kort tid nå ett resultat. Förhandlingarna
ajournerades emellertid
efter några veckor, enligt uppgift för
att låta en expertgrupp inom civildepartementet
göra vissa kompletterande
undersökningar. Dessa skulle bedrivas
med skyndsamhet. Man hade anledning
vänta att de ajournerade förhandlingarna
snart skulle återupptagas. Så har
emellertid ännu icke skett. Det är snart
fyra månader sedan förhandlingarna
ajournerades och detta långa uppskov
har väckt undran och oro i berörda
tjänstemannakretsar.

Under åberopande av vad jag här anfört
anhåller jag om andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen för
civildepartementet ställa följande fråga:

Vill herr statsrådet upplysa kammaren
om anledningen till att de i septem -

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr NYHAGE (h), som anförde:

Herr talman! I allmänna beredningsutskottets
utlåtande nr 1 vid föregående
års riksdag rörande vissa åtgärder mot
ungdomsbrottsligheten m. m. framhölls
som skäl för att inte begära en samordningsutredning
över de olika förslag
till åtgärder för motverkande av
ungdomsbrottsligheten som framlagts,
att chefen för justitiedepartementet kallat
representanter för riksdagen samt
social-, inrikes-, kommunikations- och
ecklesiastikdepartementen jämte ett antal
experter till överläggningar rörande
dessa frågor. Dessa konferenser var
avsedda att äga rum under de första månaderna
under föregående år.

Mot bakgrunden av det allvarliga läge
i vilket ungdomsproblemen befinner
sig är det angeläget att de här berörda
konferenserna snarast möjligt leder till
positiva resultat. Ungdomsbrottslighetens
oavbrutna och kraftiga stegring
och det förhållandet att åldersgränsen
för ifrågavarande klientel tenderar att
flyttas nedåt innebär att dröjsmål med
motåtgärder får mycket olyckliga konsekvenser.
Ungdomens anpassningsproblem
och dess uppfostran till laglydiga
medborgare i samhället är därför
frågor som kräver omedelbar lösning.

Det synes mig vara av stort värde om
chefen för justitiedepartementet vill inför
kammaren redogöra för hur arbetet

Nr 1

Tisdagen den 14 januari 1958

Interpellation ang. utredningen i syfte att

nings- och bevakningsfartyg m. m.

med ungdomsfrågorna fortskridit inom
departementet och vilka resultat därav
som är att vänta.

Med stöd av ovanstående hemställer
jag om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
få ställa följande frågor:

1. Hur långt har arbetet rörande ungdomsbrottslighetens
bekämpande fortskridit
genom de konferenser som hållits
i dessa frågor?

2. Kommer några resultat därav att
föreläggas årets riksdag?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8

Interpellation ang. utredningen i syfte
att skaffa fisket ett kombinerat undersöknings-
och bevakningsfartyg m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr STAXÄNG (h), som yttrade:

Herr talman! Den gångna Fladen-säsongen
betecknas på fiskarehåll som
relativt gynnsam. Deltagandet höll sig
vid ungefär de senaste årens nivå. Omräknad
i 45-kiloslådor ökade färskkvantiteten
i svenska tillförselhamnar
från 270 000 säsongen före till nära
410 000 lådor, medan den sjösaltade
kvantiteten reducerades ungefär 10 procent
till i runt tal 52 000 tunnor om 90
kilo. Härtill kommer betydande färskfångster,
direktlandade i utländska
hamnar. Dessa uppskattas i västtyska
hamnar till 6 600 ton mot 5 200 ton föregående
säsong samt i brittiska och
skotska hamnar till 5 600 mot endast
4 500 ton.

Siffrorna visar tydligt Fladen-fiskets
dominerande ekonomiska betydelse
inom vårt västkustfiske av i dag. Det
tillför landet betydande mängder livsmedel
av stort värde, konservfabriker
och saltningsindustrien en begärlig råvara
och landet ett icke alldeles oväsentligt
tillskott i främmande valutor.
Ur ekonomisk synpunkt är Fladen-sä -

skaffa fisket ett kombinerat undersök songen

för fiskarena av avgörande betydelse,
ty ett par månader på Fladen ger
sysselsättning och arbetsinkomster åt
tusentals händer till både sjöss och
lands. Framför allt har de större och
allt dyrare båtarna blivit för sin räntabilitet
ytterligt beroende av ett hyggligt
utbyte av den kortvariga Fladensäsongen.
Många bohusbåtar baserar
helt enkelt hela sin årsekonomi på detta
fiske med en enorm insats av folk,
maskiner, redskap och kapital. Med en
flotta på i runt tal 250 fartyg betyder
det, att bortåt 2 000 bohusfiskare är
engagerade där och att värden för minst
60 milj. kr. står på spel, vilket innebär
ett risktagande av högst allvarlig omfattning,
särskilt sett mot bakgrunden
av näringsutövarnas resurser och de
stora svårigheter, som kan tillstöta under
högsjöfiske.

Visserligen är Fladenground ett någorlunda
avgränsat fiskeområde men
dock tillräckligt stort för att de där insatta
enheterna måste operera tämligen
långt från varandra och, så som förhållandena
hittills gestaltat sig, huvudsakligen
förlitande sig på egen kraft
och sin goda tur,, Något skydd — utöver
det rent försäkringsmässiga — existerar
inte, och det uppstår givetvis, under
ett så farofullt näringsutövande som
fiske i högsjö utgör, situationer, som
det står utom det enskilda fiskelagets
möjligheter att bemästra, det må sedan
representera aldrig så rika fonder
av djärvhet och skicklighet. Radiotelefonen
ombord möjliggör visserligen
kontakt med omgivningen, så att en nödställd
besättning kan påkalla hjälp utifrån,
men den är dock bara ett kommunikationsinstrument.
Den kan inte
avhjälpa exempelvis ett motor- eller
roderhaveri, inte tillhandahålla oundgängligen
nödvändiga reservdelar, service
o. s. v. Råkar laget ut för någon
skada av sådant art, att det måste lita
till andra fiskares hjälp ute till sjöss,
exempelvis vid behov av bogsering, be -

Nr 1

Tisdagen den 14 januari 1958

Interpellation ang. utredningen i syfte att skaffa fisket ett kombinerat undersöknings-
och bevakningsfartyg m. m.

tyder detta förlust av dyrbar fisketid,
kanske också av båda lagens fångstvärde
genom försämrad kvalitet.

För många av våra Fladen-fiskare har
tyvärr den gångna säsongen givit sämre
utbyte än tidigare just på grund av
haverier av olika slag, sjukdomsfall
o. dyl., vilkas verkningar kunde ha reducerats,
ifall fiskeflottan varit tillförsäkrad
ett någorlunda skydd ute på
fångstfältet. Hur omtänksam, erfaren
och försiktig man än är, kan olyckor
inte undvikas i ett så påfrestande yrke
som högsjöfiskarens, och man får inte
förtänka Fladen-fiskaren, om han missmodigt
jämför samhällets trägna omsorger
i fråga om exempelvis arbetarskyddet
i land med den brist på skydd, som
råder för ett par tusen fiskare på Nordsjön,
där påfrestningar på folk och redskap
kan bli ytterligt starka, i synnerhet
under sista delen av fiskesäsongen.

Den gångna säsongens erfarenheter
härvidlag ger ökat eftertryck åt fiskarenas
krav på en samhällelig insats för
att tillförsäkra dem ett någorlunda effektivt
och praktiskt utformat skydd
under detta fiske. Andra fiskerinationer
med betydande intressen i Fladen-fiskets
utveckling, framför allt Västtyskland,
Holland och Storbitannien, håller
till skydd för de sina stöd- och bevakningsfartyg
i Nordsjön för att snabbt
kunna bistå sina eventuellt nödställda.
Praktiskt har skyddstanken prövats
även på ansvarigt svenskt håll, så till
vida som Sjöräddningen för något år
sedan detacherade en då ledig livräddningskryssare
till Fladen för några veckor,
bl. a. för att få erfarenheter om
hur en sådan stödtjänst lämpligen borde
organiseras från svensk sida. Våra
fiskare gav efteråt uttryck för sin synnerliga
belåtenhet och tacksamhet med
detta arrangemang.

Även riksdagen har tidigare prövat
frågan. 1954 års riksdag hemställde således
i anledning av väckta motioner
att en översyn skulle ske av fiskeristy -

relsens utredning ang. ett kombinerat
undersöknings- och bevakningsfartyg.
I skrivelse till Kungl. Maj :t hemställde
riksdagen att förslag om möjligt borde
framläggas till 1955 års riksdag. Beklagligt
nog väntar vi alltjämt på resultat
av detta riksdagens beslut, och av
kända skäl nödgas vi väl utgå ifrån att
ett sådant fartyg inte kan sättas i aktion
ännu på några Fladen-säsonger. Ett besked
från Kungl. Maj :ts sida om när
ett förslag i anledning av riksdagens
beslut är att vänta skulle emellertid vara
av stort värde.

Det finns dock enligt mitt förmenande
en möjlighet att till överkomlig kostnad
redan nu ge våra Fladen-fiskare ett
liknande skydd under fisket som genom
flottans försorg under senare år givits
våra islandsfiskare och som för dem
blivit av omistligt värde. Med förhållandevis
ringa ekonomisk uppoffring
öppnas här en möjlighet för det allmänna
att bistå även våra Fladen-fiskare
genom att låta en för skydds- och bevakningstjänst
rustad minsvepare eller
annan lämplig båt göra patrulltjänst i
Fladen-området under fiskets högsäsong
då fiskedagarna är särskilt dyrbara
ocli då efter omständigheterna högst
betydande värden i människoliv och
kapital står på spel för ett av vårt lands
största fisken. En sådan anordning medför
fördelar för såväl fisket som för
flottan eftersom det för flottans del
torde vara av värde för den sjömilitära
utbildningen. Fiskeristyrelsen och marinledningen
torde säkerligen utan större
svårigheter kunna organisera upp en
sådan skvddstjänst till sjöss.

Med hänvisning till vad jag sålunda
anfört hemställer jag om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet få framställa
följande frågor:

1) Kan riksdagen inom den närmaste
tiden förvänta något förslag med anledning
av riksdagens tidigare beslut
om utredning i syfte att skaffa fisket ett

Tisdagen den 14 januari 1958

Nr 1

Interpellation ang. rättsskydd för tjänstemännen vid undersökningar och utred
ningar beträffande vederbörandes tjänsteutövning

kombinerat undersöknings- och bevakningsfartyg? 2)

Är herr statsrådet villig att till
dess ett sådant fartyg kan träda i tjänst
vidtaga åtgärder för att låta ett för
ändamålet lämpligt marint fartyg tjänstgöra
till skydd för våra Fladen-fiskare
under den tidrymd, som befinnes lämpligast
efter samråd mellan fiskarenas
organisation, fiskeristyrelsen och marinledningen? Denna

anhållan bordlädes.

§ 9

Interpellation ang. rättsskydd för tjänstemännen
vid undersökningar och utredningar
beträffande vederbörandes
tjänsteutövning

Herr CARBELL (s) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Under sommaren
1957 förekom ett rättsfall som väckte
stort uppseende och som var föremål
för en mycket omfattande publicitet. En
i offentlig tjänst anställd chefstänsteman
anhölls under dramatiska omständigheter
på kajen i Hudiksvalls hamn
såsom misstänkt för tagande av muta.
Han underkastades långa förhör och
husrannsakan gjordes i hemmet. Vederbörande
åklagare åtalade honom sedermera
för tagande av muta, eventuellt
tjänstefel.

Riksåklagaren har senare i december
1957, efter granskning av ärendet, meddelat
att åtalet nedlägges, emedan skäl
för åtal saknas.

Den synnerligen omfattande, tendentiösa
och sensationsskapande publicitet
som förekom vid anhållandet, liksom
också omständigheterna i övrigt kring
frihetsberövande!, väckte hos många
olust.

Såsom anmärkningsvärd och i högsta
grad bidragande till frågans överdimensionering
framstod tendensen till dramatisk
inramning av utredningen och
anhållandet. Det synes uppenbart att

vissa av åklagarens uttalanden eller informationer,
vilka gav intryck av att
kunna härledas från åklagaren, skapat
den föreställningen hos allmänheten att
frågan redan vid anhållandet var så
grundligt penetrerad att bevis för brottsligt
förfarande fanns.

I detta sammanhang bör uppmärksammas
att ett åtal har ett betydligt
större nyhetsvärde och tillgodoser sensationslystnad
mera än vad som i dessa
avseenden gäller för den slutliga utgången
av målet. Det är ju vid åtalet
som frågan är ny för allmänheten och
det är därför åtalet som man främst
fäster sig vid.

En tjänsteman i samhällets tjänst är
ofta med hela sitt liv sammanbunden
med sin befattning och sin karriär. Ett
åtal av det slag det här var fråga om
kan medföra att vederbörandes hela
existens äventyras. Detta kan bli fallet
även om åtalet sedermera ogillas.

Det är självklart ett samhällets angelägna
intresse att kontrollen över tjänstemännen
ger medborgarna största
möjliga trygghet för att bestickning inte
förekommer. Alla kan dock vara överens
om att sådan överdimensionering
som förekommit i det aktuella fallet
medför att vederbörande får lida oförskyllt
i den mån han är oskyldig. Än
mera orättfärdigt måste det väl anses
vara, då det nu visats, att skäl ej fanns
till åtal. Det kan ej heller förbigås, att
sådan överdimensionering medför, att
allmänheten får en felaktig uppfattning
om tjänstemännens kvalitet och
därmed får sitt förtroende rubbat.

Det synes därför särskilt angeläget
med synnerlig grundlighet, förutsättningslöshet,
allsidighet och icke minst
diskretion, när fall uppkommer som
fordrar undersökning. Vad som förevarit
i det inledningsvis omnämnda rättsfallet
synes icke i sådana hänseenden
fylla de krav på individuellt rättsskydd
som medborgarna har rätt att ställa.

Med stöd av vad jag sålunda anfört

Nr 1

Tisdagen den 14 januari 1958

Interpellation ang. rättsskydd för tjänstemännen vid undersökningar och utredningar
beträffande vederbörandes tjänsteutövning

hemställer jag om kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för
inrikesdepartementet få ställa följande
fråga:

Vilka åtgärder anser herr statsrådet
nödvändiga och möjliga för att skapa
berättigat individuellt rättsskydd för
tjänstemännen vid undersökningar och
utredningar beträffande vederbörandes
tjänsteutövning?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10

Till bordläggning anmäldes Kungl.
Maj:ts den 11 innevarande januari på
rikssalen avlämnade

dels proposition, nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov,

dels ock berättelse till 1958 års riksdag
om vad i rikets styrelse sig tilldragit.

Vidare anmäldes till bordläggning:
riksdagens revisorers berättelser över
den år 1957 av dem verkställda granskningen
angående statsverket samt av
riksgäldskontoret;

justitieombudsmannens ämbetsberättelse;
samt

militieombudsmannens ämbetsberättelse.

§ 11

Anmäldes, att följande Kungl. Maj:ts
propositioner och skrivelse tillställts
kammaren, nämligen

nr 2, angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1957/58,
nr 3, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr
225) med särskilda bestämmelser angående
olovlig befattning med spritdrycker
och vin, m. m.,

nr 4, angående fortsatt tullfrihet i
vissa fall för Rädda barnens riksförbund
för kläder, beklädnadsmateriel
och livsförnödenheter,

nr 5, om förordnande av en statsrådsledamot
att utöva den befattning med
riksdagsärenden, som jämlikt § 46 riksdagsordningen
tillkommer en ledamot
av statsrådet,

nr 6, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 21 mars 1952 (nr
98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål,
nr 7, angående försäljning av vissa,
allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter,

nr 8, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 39 § förordningen
den 22 juni 1934 (nr 320) angående
grunder för förvaltningen av viss kronoegendom,

nr 9, angående försäljning av vissa
kronoegendomar m. m.,

nr 10, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 21 december
1949 (nr 655) med särskilda
bestämmelser om utskrivning från
sinnessjukhus,

nr 11, med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 4 § förordningen
den 14 maj 1954 (nr 250) om
ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under vistelse å anstalt, m. m.,
nr 12, angående befrielse i vissa fall
från betalningsskyldighet till kronan
m. m.,

nr 13, med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av den vid
förordningen den 30 juni 1943 (nr 477)
om skatt å vissa pälsvaror fogade förteckningen
över pälsskinn,

nr 14, med förslag till förordning
om ändringar i kyrkomötesförordningen
den 22 april 1949 (nr 174),

nr 17, angående fråga om befrielse
från viss betalningsskyldighet till kronan,

nr 21, angående bemyndigande för
Kungl. Maj:t att förordna om visst undantag
från stämpelplikt enligt förordningen
den 19 november 1914 (nr 383)
angående stämpelavgiften, m. m.,
nr 22, med förslag till lag angående

Tisdagen den 14 januari 1958

Nr 1

ändrad lydelse av 14 och 36 §§ lagen
den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar,
m. m., och

nr 24, med förslag till lag med vissa
bestämmelser om kommunalval för perioden
1959—1962 m. m.

Nämnda propositioner och skrivelse
bordlädes.

§ 12

Anmäldes följande till herr talmannen
under sammanträdet avlämnade
motioner:

nr 1, av herr Ohlin m. fl., om tillsättande
av en allmän besparingskommission
för översyn av de statliga utgifterna,

nr 2, av herr Gustafsson i Borås
m. fl., angående viss tjänstårsberäkning
för lärare i de svenska missionssällskapens
tjänst,

nr 3, av herr Wedén m. fl., om avveckling
av krisorganisationen inom
arbetsmarknadsstyrelsen,

nr 4, av herr Wedén m. fl., om avveckling
av byggnadsregleringen m. m.,

nr 5, av herrar Larsson i Hedenäset
och Gustafsson i Kårby, angående vissa
ändrade bestämmelser rörande kommunernas
andel av folkpensioneringskostnaderna,

nr 6, av herr Strandh, angående ändring
av kommunalskattelagens bestämmelser
om avdrag för nedsatt skatteförmåga,
och

nr 7, av herr Strandh, angående änd -

rad tid för åtnjutande av avdrag för
ränta å kvarskatt vid taxering till skatt.

Dessa motioner bordlädes.

§ 13

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Andra kammarens kansli

För deltagande i Europarådets delsession
anhålles om ledighet från riksdagsgöromålen
mellan den 20 och 25
januari 1958.

Stockholm den 11 januari 1958

Walter Sundström

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 14

På hemställan av herr talmannen beslöt
kammaren, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret
1958/59, samt proposition nr 2, angående
utgifter å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1957/58, skulle
uppföras sist å föredragningslistan för
kammarens nästkommande sammanträde.

§ 15

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 10.25.

In fidem
Gunnar Britth

Nr 1

Torsdagen den 16 januari 1958

Torsdagen den 16 januari

Kl. 10.00

§ 1

Justerades protokollet för den 10 innevarande
januari.

§ 2

Upplästes följande till kammaren inkomna
skrivelse:

Till Riksdagen

Med anmälan att ledamoten av riksdagens
andra kammare K. G. Netzén,
som den 23 maj 1957 jämlikt § 71 riksdagsordningen
utsetts till suppleant för
riksgäldsfullmäktig för valperioden
1957—1960, den 31 oktober 1957 utnämnts
till statsråd och chef för Kungl.
Jordbruksdepartementet, får fullmäktige
härigenom hemställa, att val av
suppleant för fullmäktig efter herr Netzén
måtte verkställas för återstående
delen av sagda valperiod.

Stockholm den 12 december 1957
Å fullmäktiges vägnar:

C.-H. Nordlander

ITorsten Bjerlöw

Kammaren biföll denna hemställan
och beslöt, att val av en suppleant för
fullmäktig i riksgäldskontoret efter herr
statsrådet Netzén skulle i föreskriven
ordning anställas.

§ 3

Företogos val av föreskrivet antal
ledamöter i de ständiga utskotten, nämligen
åtta i utrikesutskottet, tio i konstitutionsutskottet,
femton i statsutskottet,
tio i bevillningsutskottet, åtta i bankoutskottet
samt i vart och ett av lagutskotten,
tio i jordbruksutskottet och
tolv i allmänna beredningsutskottet.

Beträffande dessa val lämnades på
begäran ordet till

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som yttrade:

Herr talman! För vart och ett av de
val som skola företagas vid detta plenum
ber jag att få avlämna en gemensam
lista, vilken godkänts av de av
kammaren valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar namn
å så många personer, som det ifrågavarande
valet avser.

Sedan herr förste vice talmannen
härefter avlämnat ifrågavarande tio listor,
alla försedda med partibeteckningen
»Gemensam lista», samt listorna blivit
i ovan upptagen ordning av herr talmannen
upplästa och av kammaren
godkända, befunnos följande personer,
vilkas namn i här angiven ordning upptagits
å respektive listor, hava utsetts
till ledamöter i

utrikesutskottet:

Thapper

Ohlin

Ericsson i Kinna

Hjalmarson

Sehlstedt

Svensson i Ljungskile
Skoglund i Doverstorp och
Hedlund.

konstitutionsutskottet:

Hallén
von Friesen
Norén
Braconier
Spångberg

Svensson i Ljungskile
Jonsson i Haverö
Sehlstedt
Hammar och
Pettersson i Norregård.

Torsdagen den 16 januari 1958

Nr 1

statsutskottet:

Åkerström

Malmborg

Petterson i Degerfors
Skoglund i Doverstorp,

Thapper

Ståhl

Jansson i Kalix
Persson i Växjö
Staxäng
Elmén, fröken
Rubbestad

Gustafsson i Stockholm
Karlsson i Olofström
Widén och

Nilsson i Göingegården.

bevillningsutskottet:

Sundström

Kollberg

Brandt

Nilsson i Svalöv
Allard

Gustafson i Göteborg
Kärrlander
Ericsson i Kinna
Persson i Svensköp och
Vigelsbo.

bankoutskottet:

Sköldin

Strandh

Larsson i Julita
Regnéll

Andersson i Ronneby
Carlsson i Tibro
Persson i Appuna och
Svensson i Stenkyrka.

första lagutskottet:

Landgren
Rylander
Hedqvist
Gezelius
Johansson, fru
Gustafsson i Borås
Boman, fru, och
Onsjö.

andra lagutskottet:

Nilsson i Göteborg
Jacobsson i Tobo

2 — Andra kammarens protokoll 1958.

Lundberg
Ewerlöf, fru
Odhe

Sandström, fru
Ekendahl, fru, och
Carlsson i Bakeröd.

tredje lagutskottet:

Johansson i Torp

Åhman

Levin

von Seth

Torbrink, fru

Johnsson i Kastanjegården

Andersson i Ryggestad och

Hansson i Skegrie.

jordbruksutskottet:

Gustafson i Dädesjö
Antby

Andersson i Hyssna
Haeggblom

Jonsson i Strömsund

Ahlsten

Sköld

Lindström

Östlund och

Pettersson i Dahl.

allmänna beredningsutskottet:
Svedberg, fru
Nestrup
Bark
Dickson

Eriksson i Stockholm, fru

Königson

Engkvist

östrand

Magnusson i Tumhult
Nelander
Björkänge och
Ekström i Björkvik.

I samband med valet av ledamöter i
utrikesutskottet beslöts på framställning
av herr talmannen, att riksdagens
kanslideputerade skulle genom utdrag
av protokollet underrättas om kammarens
val av ledamöter ävensom om det
till morgondagens sammanträde utsatta
valet av suppleanter i nämnda utskott
samt anmodas låta uppsätta och till
1

Nr 1

Torsdagen den 16 januari 1958

kamrarna ingiva förslag till den skrivelse
i ämnet, som borde till Konungen
avlåtas.

§ 4

Anställdes val av sex revisorer för
granskning av statsverkets, riksbankens
och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse

och förvaltning samt sex suppleanter
för dessa revisorer.

För detta val avlämnade herr förste
vice talmannen en av de utav kammaren
valda ledamöterna av talmanskonferensen
godkänd lista, som bar partibeteckningen
»Gemensam lista» och hade
följande utseende:

Riksdagsman Jonsson, L. J., Haverö, överturingen	Riksdagsman Gustafson, Hj., Däde-sjö
Riksdagsman Ståhl, M. D. E., Karl-stad	Riksdagsman Antby, S. 0., Anten
Riksdagsman Landgren, A. H., Bjä-resjö, Ystad	Riksdagsman Sundström, N. W., Skövde
Riksdagsman von Seth, T. G., Brat-teborg	Riksdagsman Gezelius, L. E. B., Falun
Riksdagsman Norén, E. W., Nyadal	Riksdagsman Gustafsson, F. E., Bogla, Tenhult
Riksdagsledamot Sandström, Ragn-hild, Teg	Riksdagsman Sjölin, B. J. 0., Troll-hättan

Sedan denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades hava
blivit utsedda till statsrevisorer herrar
Jonsson i Haverö, Ståhl, Landgren, von
Seth och Norén samt fru Sandström
ävensom till suppleanter för dem respektive
herrar Gustafson i Dädesjö,
Antby, Sundström, Gezelius, Gustafsson i
Bogla och Sjölin.

§ 5

Företogs val av åtta ombud i Nordiska
rådet för tiden intill dess val nästa gång
äger rum.

Herr förste vice talmannen avlämnade
en av de utav kammaren valda ledamöterna
i talmanskonferensen godkänd
lista, som under partibeteckningen »Gemensam
lista» upptog följande namn:

herr Sehlstedt,

» Rylander,

» Jonsson i Strömsund,

» Skoglund i Doverstorp,

herr Ericsson i Kinna,
fru Sandström,

» Ekendahl och
herr Pettersson i Dahl.

Efter det denna lista upplästs och av
kammaren godkänts, förklarades de å
listan upptagna personerna hava blivit
utsedda till ombud i Nordiska rådet.

På framställning av herr talmannen
beslöts, att riksdagens kanslideputerade
skulle genom utdrag av protokollet underrättas
om kammarens val av ombud i
Nordiska rådet och om det till morgondagens
plenum utsatta valet av suppleanter
för dem samt anmodas låta uppsätta
och till kamrarna ingiva förslag
dels till förordnanden för de valda,
dels ock till skrivelse till Konungen med
anmälan om de förrättade valen.

§ 6

Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj:ts på rikssalen överlämnade

Torsdagen den 16 januari 1958

Nr 1

berättelse till 1958 års riksdag om vad i
rikets styrelse sig tilldragit.

§ 7

Föredrogos var för sig följande Kungl.
Maj:ts på bordet liggande propositioner;
och hänvisades därvid

till behandling av lagutskott propositionen
nr 3, med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 20 juni
1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser
angående olovlig befattning med
spritdrycker och vin, m. m.; samt
till bevillningsutskottet propositionen
nr 4, angående fortsatt tullfrihet i vissa
fall för Rädda barnens riksförbund för
kläder, beklädnadsmateriel och livsförnödenheter.

§ 8

Föredrogs och lades till handlingarna
Kungl. Maj:ts skrivelse, nr 5, till riksdagen
med tillkännagivande, att Kungl.
Maj:t förordnat statsrådet Björn Kjellin
att under innevarande riksdag utöva den
befattning med riksdagsärenden, som
jämlikt § 46 riksdagsordningen tillkommer
en ledamot av statsrådet;

och skulle underrättelse om denna
skrivelses innehåll meddelas vederbörande
utskott samt riksdagens kanslideputerade.

§ 9

Föredrogos var efter annan följande
propositioner; och remitterades därvid
till behandling av lagutskott propositionen
nr 6, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 21 mars 1952
(nr 98) med särskilda bestämmelser om
tvångsmedel i vissa brottmål;

till statsutskottet propositionen nr 7,
angående försäljning av vissa, allmänna
arvsfonden tillfallna fastigheter;

till behandling av lagutskott propositionen
nr 8, med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 39 § förordningen
den 22 juni 1934 (nr 320) angående

grunder för förvaltningen av viss kronoegendom; till

jordbruksutskottet propositionen
nr 9, angående försäljning av vissa kronoegendomar
m. m.;

till behandling av lagutskott propositionerna: nr

10, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 21 december
1949 (nr 655) med särskilda bestämmelser
om utskrivning från sinnessjukhus,
och

nr 11, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 4 § förordningen
den 14 maj 1954 (nr 250) om ersättning
i anledning av kroppsskada,
ådragen under vistelse å anstalt, m. m.;

till jordbruksutskottet propositionen
nr 12, angående befrielse i vissa fall
från betalningsskyldighet till kronan
m. m.;

till bevillningsutskottet propositionen
nr 13, med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av den vid förordningen
den 30 juni 1943 (nr 477) om
skatt å vissa pälsvaror fogade förteckningen
över pälsskinn;

till konstitutionsutskottet propositionen
nr 14, med förslag till förordning
om ändring i kyrkomötesförordningen
den 22 april 1949 (nr 174);

till statsutskottet propositionen nr 17,
angående fråga om befrielse från viss
betalningsskyldighet till kronan;

till bevillningsutskottet propositionen
nr 21, angående bemyndigande för
Kungl. Maj:t att förordna om visst undantag
från stämpelplikt enligt förordningen
den 19 november 1914 (nr 383)
angående stämpelavgiften, m. m.;

till behandling av lagutskott propositionen
nr 22, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 14 och 36 §§
lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar,
m. m.; och

till konstitutionsutskottet propositionen
nr 24, med förslag till lag med vissa
bestämmelser om kommunalval för perioden
1959—1962 m. m.

20 Nr 1 Torsdagen den 16 januari 1958

Interpellation ang. biljettpriserna på flyglinjerna mellan Gotland och fastlandet

§ 10

Föredrogos var för sig följande på
bordet liggande motioner. Därvid hänvisades till

statsutskottet motionerna:
nr 1, av herr Ohlin m. fl.,
nr 2, av herr Gustafsson i Borås m. fl.,
och

nr 3, av herr Wedén m. fl.;
till behandling av lagutskott motionerna: nr

4, av herr Wedén m. fl., och
nr 5, av herrar Larsson i Hedenäset
och Gustafsson i Kårby; samt

till bevillningsutskottet motionerna nr
6 och 7, av herr Strandh.

§ 11

Föredrogos var efter annan följande
av riksdagens revisorer avgivna berättelser;
och hänvisades därvid

till statsutskottet berättelsen över den
år 1957 av dem verkställda granskningen
angående statsverket;

till bankoutskottet berättelsen om den
år 1957 av dem verkställda granskningen
av riksgäldskontoret.

§ 12

Föredrogos var för sig och hänvisades
till behandling av lagutskott justitieombudsmannens
och militieombudsmannens
till innevarande riksdag avgivna
ämbetsberättelser.

§ 13

Föredrogs den av herr Ahlberg vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för civildepartementet
angående förhandlingarna rörande
statstjänstemännens pensionssystem.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 14

Föredrogs herr Nyhages vid kammarens
nästföregående sammanträde gjor -

da, men då bordlagda anhållan att få
framställa interpellation till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
angående arbetet rörande ungdomsbrottslighetens
bekämpande.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 15

Föredrogs den av herr Staxäng vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående utredningen i
syfte att skaffa fisket ett kombinerat
undersöknings- och bevakningsfartvg
m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 16

Föredrogs herr Carbells vid kammarens
nästföregående sammanträde gjorda,
men då bordlagda anhållan att få
framställa interpellation till herr statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
angående rättsskydd för tjänstemännen
vid undersökningar och utredningar
beträffande vederbörandes tjänsteutövning.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 17

På förslag av herr talmannen beslöt
kammaren, att Kungl. Maj:ts propositioner
nr 1 och nr 2 skulle uppföras
sist å föredragningslistan för kammarens
nästkommande sammanträde.

§ 18

Interpellation ang. biljettpriserna på
flyglinjerna mellan Gotland och fastlandet Herr

talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr SVENSSON i Stenkyrka (ep),
som anförde:

Herr talman! Frågan om att åstad -

Torsdagen den IG januari 1958

Nr 1

Interpellation ang. biljettpriserna på flyglinjerna mellan Gotland och fastlandet

komma bättre sjöfartsförbindelser melland
Gotland och fastlandet har diskuterats
sedan många år tillbaka. De utredningar
som gjorts och de överläggningar
som förts i denna fråga har
emellertid icke ännu lett till några resultat
av väsentligt värde. Kommunikationerna
mellan Gotland och fastlandet
skulle ha befunnit sig i ett ännu sämre
läge, om flygförbindelserna icke hade
funnits att tillgå. Särskilt gäller detta
givetvis i fråga om passagerartrafiken.
Omfattningen av flygtrafiken mellan
Gotland och fastlandet har ständigt
ökat, och i rent tekniskt avseende har
också denna trafik utvecklats på ett
tillfredsställande sätt. Transportkapaciteten
på flyglinjen Visby—Stockholm
har i stort sett ökat i takt med de krav
resandefrekvensen ställt på densamma.

Bilden framträder emellertid i en annan
dager, om man undersöker de kostnader
resenärerna på denna flyglinje
får erlägga för sina resor. Biljettpriserna
på gotlandslinjen har alltid relativt
sett legat högre än priserna på
andra inrikeslinjer, och härvidlag har
ingen ändring skett sedan AB Linjeflyg
förra året övertog trafiken från SAS.
Inrikesflyget har under den senaste tiden
starkt utvecklats och ett flertal nya
linjer har startats i Linjeflygs regi. Genomgående
håller sig dock biljettpriserna
på dessa linjer lägre än priserna
på gotlandslinjen i förhållande till flygsträckorna.
En resa tur och retur Visby
—Stockholm kostar således 125 kr., medan
motsvarande pris på sträckan Kalmar—Stockholm
endast utgör 150 kr.
Irots att sträckan Kalmar—Stockholm
är mer än dubbelt så lång som sträckan
Visby—Stockholm. En resa tur och retur
Jönköping—Stockholm är 4 kr. billigare
än motsvarande resa Visby—
Stockholm fastän den förstnämnda
sträckan iir omkring femton mil längre
än den sistnämnda. Gotlänningarna och
övriga resenärer på gotlandslinjen ställes
sålunda i ett väsentligt ogynnsammare
läge än resenärerna på andra in -

rikeslinjer. En jämförelse med biljettpriserna
på inrikeslinjer i Danmark
och Norge, som ju trafikeras av SAS,
ger också intressanta tankeställare. En
resa tur och retur Köpenhamn—Aarlius
t. ex. kostar i svenskt mynt ungefär
hälften mot en resa av samma slag på
linjen Stockholm—Visby, trots att några
större skillnader i fråga om respektive
flygsträckors längd inte föreligger.

Hittills har rabatt kunnat erhållas på
flygresorna mellan Gotland och fastlandet
liksom även på andra linjer. På turoch
returbiljetter har en rabatt på 15
procent beviljats, vilken kunnat utnyttjas
av ett stort antal resande gotlänningar.
Från den 1 februari kommer
emellertid dessa rabatter att slopas.
Detta innebär i realiteten en betydande
höjning av kostnaderna för flygresor,
som drabbar gotlänningarna särskilt
hårt på grund av Gotlands isolerade
läge. Den som väljer båt för resa till
fastlandet är i regel under större delen
av året tvingad att ta hyttplats på grund
av väderleksförhållandena, om nu sådana
platser över huvud taget står att
erhålla för den som är tvungen att resa
med kort varsel. Besekostnaderna blir
därigenom väsentligt högre än för en
resa med järnväg på motsvarande
sträcka.

Med hänsyn till kostnadsstegringarna
för flygtrafiken kan måhända ingen berättigad
kritik riktas mot indragningen
av rabatterna. Däremot kan man med
mycket starka skäl ställa den frågan,
varför vederbörande flygbolag fortsätter
att upprätthålla så stora skillnader
i biljettpriserna mellan å ena sidan
gotlandslinjen och å andra sidan alla
andra inrikeslinjer. Denna skillnad till
gotlandslinjens nackdel innebär en hård
ekonomisk belastning för Gotlands inbyggare.
Avfolkningen på Gotland är
som känt ett mycket allvarligt problem
och den beror till stor del därpå, att
kommunikationerna mellan Gotland och
fastlandet i sin helhet icke kunnat ordnas
på ett vare sig transporttekniskt

Nr 1

Torsdagen den 16 januari 1958

Interpellation ang. utbetalningen av stödlån och kontantbidrag till jordbruk m. m. —
Interpellation ang. frågan om bibehållande av statsrådseden

eller ekonomiskt tillfredsställande sätt.
Biljettpriserna på gotlandsflyget har en
betydelse för Gotlands ekonomiska utveckling,
som sannerligen inte bör underskattas,
och deras betydelse kommer
att öka än mer framdeles, eftersom flyget
övertar allt mer och mer av den
passagerartrafik, som tidigare ombesörjts
av båtarna. En sänkning av biljettpriserna
till paritet med priserna på
andra inrikeslinjer skulle väsentligt
främja strävandena att utveckla och
stärka Gotlands näringsliv och bidraga
till att minska den fortgående bortflyttningen
från Gotland.

Då SAS delvis är statsägt och SAS i
sin tur äger hälften av aktierna i AB
Linjeflyg måste statsmakterna anses bära
ett visst ansvar för den taxepolitik,
som tillämpas i fråga om flygresor på
av dessa bolag drivna reguljära linjer.

Med anledning härav och med hänvisning
till vad jag här anfört hemställer
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande
fråga:

Är herr statsrådet villig att medverka
till att biljettpriserna på flyglinjer mellan
Gotland och fastlandet justeras så,
att de i förhållande till flygsträckan
inte blir högre än på andra inrikes flyglinjer? Denna

anhållan bordlädes.

§ 19

Interpellation ang. utbetalningen av stödlån
och kontantbidrag till jordbruk m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr JANSSON i Benestad (ep), som
yttrade:

Herr talman! De skördeskador som
ofta drabbat jordbruket under senare år
har från det allmännas sida reglerats
dels genom stödlån och dels genom
kontantbidrag. Med tanke på en fram -

tida skördeskadeförsäkring är det av
värde om uppgift kan lämnas om skördeskadornas
och ersättningens storlek
fördelad på olika storleksgrupper inom
jordbruket. Av denna anledning anhåller
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få framställa följande frågor: Vill

statsrådet redovisa hur stor del
av stödlån och kontantbidrag som utbetalats
till jordbruk i gruppen 1—10
hektar och i gruppen 10—20 hektar och
därest detta material visar att obetydliga
summor av såväl stödlån som kontantbidrag
tillkommit det mindre jordbruket
beakta detta vid premiesättning
i en proposition om skördeskadeförsäkring? Denna

anhållan bordlädes.

§ 20

Interpellation ang. frågan om bibehållande
av statsrådseden

Herr ALEMYR (s) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! I samband med regeringsskiftet
i höstas väckte statsrådseden
stor uppmärksamhet bland allmänheten.

Edens ålderdomliga formuleringar är
grundade på en samhällssyn, som saknar
stöd hos vårt folks flertal. Då vidare
inga stadganden i grundlagarna
motiverar eden eller dess formuleringar,
torde inga skäl föreligga för dess bibehållande.

Med hänvisning till det ovan anförda
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för justitiedepartementet
få ställa följande fråga:

Anser statsrådet, att statsrådseden i
sin nuvarande uformning bör bibehållas?
Om svaret blir nekande, vilka åtgärder
överväger då statsrådet att vidtaga
i denna fråga?

Denna anhållan bordlädes.

Nr 1

Torsdagen den 16 januari 1958

§ 21

Interpellation ang. överflyttningen till
Sverige av i Gammalsvenskby med omnejd
bosatta svenskättlingar

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr RIMMERFORS (fp), som yttrade:

Herr talman! Den 24 januari 1957
riktade undertecknad med andra kammarens
tillstånd en interpellation till
hans excellens statsministern rörande
ett ifrågasatt överförande till Sverige av
ett antal kvarvarande svenskättlingar i
Gammalsvenskby med omnejd.

Interpellationen besvarades den 12
februari samma år av dåvarande socialministern,
statsrådet Ericsson. Av svaret
framgick, att ett antal i Sverige bosatta
f. d. svenskbybor hos statens utlänningskommission
ansökt om inresevisum
för cirka etthundratrettio i Sovjetunionen
bosatta släktingar vilka önskade
överflytta till Sverige. Utlänningskommissionen
ansåg i princip att ansökningen
borde bifallas. Denna uppfattning
delades av socialstyrelsen, som
i detta ärende skrev till Kungl. Maj:t
redan den 26 oktober 1956. Även arbetsmarknadsstyrelsen
ställde sig välvillig.

Herr socialministern betygade i sitt
interpellationssvar regeringens beredvillighet
att medverka till hemförandet
av den kvarlämnade folkspillran i Gammalsvenskby.
Jag citerar ur interpellationssvaret: »Kungl.

Maj:t har den 8 februari 1957
uppdragit åt vederbörande myndigheter
att vidtaga åtgärder för överföringen
och omhändertagandet av dem.» — Utlänningskommissionen
kommer att lämna
inresetillstånd till Sverige, och genom
vår ambassad i Moskva kommer
det att göras en framställning till vederbörande
sovjetryska myndighet, som
omsider kommer att lämna besked.»

Statsrådet Ericson antydde den gången
att man väntade, att överföringen
skulle kunna ske under våren 1957. Samma
uppfattning hyste man inom Sven -

ska röda korset, där man överenskommit
med Ryska röda korset om gemensamma
åtgärder för överföringen.

På många håll frågar man sig nu
med växande oro, varför ingenting avhörts,
trots att de ryska myndigheterna
för länge sedan fått alla begärda inresehandlingar
och ansvarsförbindelser från
Sverige. Det råder undran bland de anhöriga
i Sverige, av vilka några har
sina allra närmaste bland de kvarlämnade.
Känslorna inom den lilla gruppen
av svenskättlingar därborta i Ukraina,
som nu sedan två år tillbaka kastats
mellan fruktan och hopp, torde närmast
kunna karakteriseras med orden
missräkning och förtvivlan.

Frågan är om något ytterligare från
svensk sida kan göras för att påskynda
ärendets behandling. Har den svenska
ambassaden i Moskva fått någon förklaring
till det långa dröjsmålet, eller har
man i annat fall själv gjort sig påmind?
De sovjetryska myndigheterna lär ju
ändå på ett tidigt stadium ha ställt i
utsikt en välvillig behandling av svenskättlingarnas
utreseansökan. Fara är att
ärendet kan falla i glömska, om ingen
med allvar och eftertryck påminner om
detsamma. Liknande utresetillstånd har
ju lämnats andra familjegrupper eller
enskilda, där släktskapsband eller andra
liknande omständigheter kunnat åberopas.
Det skulle också uteslutande lända
Sovjetunionen till heder att härvidlag
befrämja en dylik återförening av
splittrade familjer.

Med hänvisning till vad ovan sagts
anhåller jag om andra kammarens tillstånd
att till hans excellens ministern
för utrikes ärendena få rikta följande
fråga:

Vill Ers Excellens inför kammaren
lämna en redogörelse för det läge, vari
förhandlingarna med Sovjetunionen för
närvarande befinner sig, med avseende
på den begärda och av svenska regeringen
för elva månader sedan tillstyrkta
överföringen till Sverige av ett angivet
antal i Gammalsvenskby med omnejd
bosatta svenskättlingar?

Denna anhållan bordlädes.

Nr 1

Torsdagen den 16 januari 1958

§ 22

Interpellation ang. bestämmelser om anstånd
för elev med studiernas påbörjande
på grund av militärtjänst eller andra
särskilda omständigheter

Ordet lämnades på begäran til]

Herr JÖNSSON i Jämtlands Sikås (fp),
som anförde:

Herr talman! Militärtjänstgöringen
medför alltid vissa olägenheter för dem
som ägnar sig åt högre studier, för de
flesta därigenom att de måste uppskjuta
påbörjandet av studierna 1—1 1/n år, för
andra därigenom att de tvingas avbryta
pågående studier under längre eller kortare
tid.

Denna inskränkning i individens rätt
att fritt disponera sin tid är självfallet
ofrånkomlig så länge vi har allmän
värnplikt.

Det bör dock ligga i samhällets intresse
att så långt möjligt nedbringa de
nackdelar som militärtjänsten innebär
för den civila utbildningen.

Värnpliktslagen medger i detta syfte
anstånd med tjänstgöringen upp till fem
år för studerande som önskar fullfölja
pågåede utbildning. Däremot medges i
regel inte anstånd för ännu ej påbörjad
utbildning. Det vore knappast heller
önskvärt med ytterligare utvidgade anståndsmöjligheter.
Långa uppskov med
militärutbildningen medför nämligen
ofta stora problem såväl för de militära
myndigheterna som för den enskilde.
En »överårig» värnpliktig råkar ofta ut
för allvarliga anpassningsproblem, när
militärtjänstgöringen en gång skall fullgöras.

A andra sidan inträffar det, att student
eller annan studerande, som förberett
sig för att vinna inträde vid fackhögskola
eller liknande undervisningsanstalt
eller redan blivit antagen till
sådan undervisning, allvarligt hindras
i sina studieplaner av mellankommande
militärinkallelse. Denna olägenhet skulle
kunna avhjälpas, om fackhögskolornas
intagningsbestämmelser i princip
medgav en antagen elev anstånd med

studiernas påbörjande till efter militärtjänstgöringen.
Sådant anstånd beviljas
emellertid endast av ett fåtal av här ifrågavarande
undervisningsanstalter. I
många fall godtages över huvud taget
inga skäl för anstånd, utan eleverna
hänvisas att återkomma med förnyad
ansökan till annat läsår. Detta har
ibland lett till att den som blivit antagen
till undervisning ett år men då ej kunnat
påbörja studierna, t. ex. på grund
av militärtjänst, helt utestängts från utbildningen
därför att intagningspoängen
vid nästa ansökningstillfälle överstigit
det poängvärde, enligt vilket han
året innan blev antagen. I ett dylikt fall
har således en skyldighet som samhället
ålagt en person medfört, att han
tvingats avstå från en utbildning som
han under andra omständigheter kunnat
erhålla.

Denna ordning kan inte anses tillfredsställande,
och den står i dålig
överensstämmelse med andan i det lagstadgade
förbudet för arbetsgivare att
avskeda arbetstagare på grund av värnpliktstjänstgöring.
Det bör vara möjligt
för den som så önskar att försäkra sig
om plats vid en fackhögskola eller motsvarande
utbildningsanstalt innan han
påbörjar militärtjänsten. I synnerhet i
de fall, då den studerande måste genomgå
vissa kunskapsprov för att vinna tillträde
till en fackutbildning, är denna
möjlighet betydelsefull. Det bör då vara
möjligt även för den som inte fullgjort
sin första tjänstgöring att få göra provet
i direkt anslutning till de förberedande
studierna och därefter beviljas anstånd
med utbildningens påbörjande.

En konsekvens av de nuvarande bestämmelserna
blir ofta den, att studenter,
som ämnar bedriva studier vid
fackhögskola, för att komma ifrån de
beskrivna olägenheterna i tid före en
väntad inkallelse skriver in sig vid
universitet eller fri fakultet, vilket berättigar
dem till uppskov med värnpliktstjänstgöringen.
Av tidigare refererade
skäl, är denna utväg knappast rekommendabel.

Nr 1

Torsdagen den 16 januari 1958
Interpellation ang. omedelbar lättnad i läget för de arbetslösa i Tornedalen m. m.

Som tidigare nämnts är bestämmelserna
på detta område inte enhetliga
för samtliga statliga högre undervisningsanstalter.
För sökande till de medicinska
nybörjarkurserna gäller, att
anstånd kan beviljas endast i de fall då
vederbörande efter att ha börjat kursen
insjuknar och kan styrka detta med läkarintyg.
Vid tandläkarhögskolorna beviljas
anstånd endast i undantagsfall,
dock inte för militärtjänst. Vid skogshögskolan
kan anstånd beviljas, om antagen
elev blir inkallad eller insjuknar
efter att ha påbörjat studierna. Vid tekniska
högskolan i Stockholm och Chalmers
tekniska högskola i Göteborg beviljar
man däremot automatiskt uppskov
med studiernas påbörjande för
fullgörande av militärtjänstgöring. Sådant
anstånd kan beviljas upp till tre
år. Vid socialinstituten och folkskoleseminarierna
beviljas antagen elev alltid
anstånd ett år för militärtjänstgöring.
Efter särskild prövning kan även vid
dessa undervisningsanstalter ytterligare
anståndstid ifrågakomma.

Denna brist på enhetlighet i bestämmelserna
är i och för sig en olägenhet.
Eftersom samtliga studenter, oavsett
inom vilket område de avser att utbilda
sig, kan komma i en situation då ett
uppskjutande av utbildningen blir nödvändig,
anser jag det vara ett angeläget
önskemål, att en ansökan härom bedömes
enligt samma eller liknande
grunder vid alla högre statliga läroanstalter.
Den vägledande principen bör
vara, att värnpliktstjänstgöringen inte
onödigtvis skall få hindra den civila utbildningen.
När det gäller de här berörda
förhållandena ankommer det på
skolmyndigheterna att sörja för att denna
princip respekteras.

Med stöd av det ovan anförda får jag
anhålla om kammarens tillstånd att till
herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
rikta följande fråga:

Vill herr statsrådet medverka till att
sådana bestämmelser utfärdas, som
skulle göra det möjligt för en till un -

dervisning antagen elev att erhålla anstånd
med studiernas påbörjande, när
detta motiveras med militärtjänst elleT
andra särskilda omständigheter?

Denna anhållan bordlädes.

§ 23

Interpellation ang. omedelbar lättnad i
läget för de arbetslösa i Tornedalen m. m.

Herr HOLMBERG (k) erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! I slutet av förra året
överlämnades till regeringen en skrivelse
undertecknad av 2 000 tornedalingar,
som på detta sätt ville påkalla
ett ingripande med anledning av det
svåra försörjningsläget, i denna landsdel.
Det fanns redan då många hundra
arbetslösa i Tornedalen trots omfattande
utflyttning. Prognoserna för
skogsdriften ingav inga förhoppningar
om att någon förbättring skulle komma
att inträda i vinter — snarare tvärtom.
För byggnadsarbetarkåren hade de sedan
länge otrygga förhållandena försämrats
ytterligare. I fråga om kommunikationerna
hade signalerats vissa inskränkningar
på tornedalsbanan, vilket
petitionärerna enträget varnade för.
Den statliga tornedalsutredningens
verksamhet, som pågått i åratal, hade
icke lett till några praktiska resultat.

Statsministern förklarade i samband
med uppvaktningen, att man säkerligen
inte kunde åstadkomma någon nämnvärd
förbättring genom ökad utflyttning.
Han erinrade om att vissa sjukhusbyggen
planerats i Tornedalen och
måhända kunde bidraga till att lätta
på en del av svårigheterna.

Sedan dess har läget försvårats ytterligare.
Många har redan varit arbetslösa
så länge, att de icke kan få ytterligare
ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.
Den allmänna åtstramningen
på arbetsmarknaden — som även för
Norrbottens del kommit till uttryck i
avsättningssvårigheter, industrinedläggning
och permitteringar — får själv -

Nr 1

Torsdagen den 16 januari 1958

Interpellation ang. 1953 års trafikutredning m. m.

fallet ogynnsamma återverkningar även
i Tornedalen. Trafikinskränkningar har
företagits. Besked har lämnats från
landstingets kansli, att det planerade
sjukhusbygget i Pajala icke kan sättas
i gång innevarande vinter. Hänvändelser
till arbetsmarknadsmyndigheterna
har icke givit några betydande resultat.
Från tornedalsutredningen har ingenting
hörts. Det kan icke — vare sig ur
de arbetslösas eller folkhushållets synpunkt
— anses försvarligt att låta det
fortgå på detta sätt. Landet behöver
mera bostäder, vägar, sjukhus och andra
nyttigheter, som borde kunna produceras
av dem som nu tvingas gå sysslolösa
månad efter månad.

Med anledning av det påtalade svåra
läget i Tornedalen hemställer jag om
kammarens tillstånd att till hans excellens
herr statsministern få ställa följande
fråga:

Planerar regeringen några åtgärder
och i så fall vilka för att åstadkomma
omedelbar lättnad i läget för de arbetslösa
i Tornedalen och tryggare förhållanden
för denna landsdel även på
längre sikt?

Denna anhållan bordlädes.

§ 24

Interpellation ang. 1953 års trafikutredning
m. m.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr PETTERSSON i Dahl (ep), som
anförde:

Herr talman! I årets statsverkproposition
begär kommunikationsministern
100 milj. kronor i bidrag till statens
järnvägar till täckande av förluster på
icke lönsamma banvägar. Samtidigt som
detta begärs ligger förslag inne hos
Kungl. Maj:t om nedläggning av en del
järnvägar som går med förlust. Under
året har också en del trafiksvaga banor
nedlagts.

År 1953 tillsatte dåvarande kommunikationsministern
»1953 års trafikutredning».
I årets riksdagsberättelse redogöres
också för denna trafikutredning
och av redogörelsen framgår, att
utredningen under tiden dec. 1956—
nov. 1957 hållit endast sex plenarsammanträden.
Det framgår vidare att utredningen
under 1957 avgivit yttranden
i anledning av remisser i vissa principfrågor
av trafikpolitisk natur. Arbetet
inom utredningen beräknas fortgå under
1958. I direktiven för nämnda utredning
heter det bl. a.: »Av flera skäl —
faran för en samhälls- och transportekonomiskt
oacceptabel snedvridning
av vårt transportväsen, risken för verkligt
kännbara förluster på järnvägarna,
det stora antalet från olika håll aktualiserade
nya projekt på transportområdet,
vilkas slutliga bedömning förutsätter
ställningstaganden utifrån de vidare
synpunkter, som här är i fråga —-finner jag det nödvändigt, att dessa problemställningar
nu upptages till prövning
i ett sammanhang. I likhet med
järnvägsstyrelsen anser jag det icke
möjligt, att de synnerligen vittutseende,
mycket kapitalkrävande och — i varje
fall under nuvarande förutsättningar
för driften — företagsekonomiskt svaga
järnvägsprojekt, som anmälts för statsmakternas
avgörande, föres vidare, innan
något försök gjorts att skapa större
klarhet om järnvägarnas plats och villkor
i vårt framtida transportsystem. I
viss grad föreligger motsvarande behov
inför ställningstaganden till jämförliga
frågor på andra områden av transportväsendet.
över huvud taget påkallar
även i övrigt kraven på de till miljardbelopp
årligen uppgående investeringsutgifterna
för transportapparatens utbyggnad
och därvid föreliggande risker
för dubbelinvesteringar, att ett fastare
underlag skapas för bedömningen av
den ifrågavarande investeringsverksamhetens
framtida inriktning.»

Direktiven, som kommunikationsministern
då utfärdade, anser jag vara

Torsdagen den 16 januari 1958

Nr 1

Interpellation ang. 1953 års trafikutredning m. m.

mycket betydelsefulla. Enligt min mening
bör ifrågavarande trafikproblem,
d. v. s. järnväg kontra landsväg, lösas i
ett sammanhang och inte var för sig.
Med hänsyn till den snabba takt, i vilken
järnvägsdöden pågår, synes det
vara av synnerlig vikt att efter företagen
utredning kunna möta de svårigheter,
som anmäler sig. Principen härvidlag
bör obestridligen vara — såsom
även framgår av direktiven till 1953 års
trafikutredning — att kommunikationerna
i en ort inte får försämras. Visar
det sig, att en järnväg inte av lönsamhetsskäl
längre kan upprätthållas, bör
landsvägsnätet i förväg byggas ut i tillräcklig
omfattning.

I många fall kan ju diskuteras, huruvida
det är förnuftigt att lägga ner en
järnväg och därigenom nödgas investera
stora summor i vägombyggnader i
tider, då statskassan formligen ropar
efter pengar och lånar upp väldiga belopp
för att kunna tillgodose de nödvändiga
behoven.

En av de järnvägar, som befinner sig
i farozonen och som jag tidigare fäst
riksdagens uppmärksamhet på, är Falkenberg—Limmared-banan,
som går genom
min hemort. Järnvägsstyrelsen har
lagt fram förslag om att ifrågavarande
järnvägs nedersta del nedlägges fr. o. m.
den 1 juni innevarande år, den översta
delen senare. Järnvägsstyrelsen redovisar
en kostnadsberäkning för upprustning
av en liten vägsträcka, Ätrafors i
nedre delen, på 450 000 kronor och en
kostnad för den övre delen på 4 600 000
kronor, alltså eu sammanlagd kostnad
nu på ca 5 milj. kronor. Vägförvaltningen
i Hallands län har gjort en uppskattning
i ett remissyttrande angående järnvägens
framtid, där vägförvaltningen
utgår ifrån att vägarna bör iståndsättas
på båda sidorna av järnvägen. Man har
därvid kommit till en helt annan slutsumma
vid kostnadsberäkningen, som
sålunda slutar på ca 12 milj. kronor i
Hallandsdelen, varvid man förutsätter,
att vägarna bringas i nöjaktigt skick.

Därtill kommer givetvis kostnaderna
för västgötadelen samt investeringar i
bussar, byggnader etc. De faktiska kostnaderna
för samtliga investeringar på
hela sträckan torde röra sig om ca 50
milj. kronor, ifall vägarna skall bli i
nöjaktigt skick.

Man kan med fog ifrågasätta, huruvida
det är realistiskt att i en tid med
ansträngda statsfinanser göra sådana
investeringar, som inte är direkt påkallade,
såsom fallet synes vara i fråga
om den nämnda järnvägen, som med
fördel kunde stå kvar åtminstone en tid
framöver. Förutom de stora kostnadskrävande
investeringarna bör i detta
sammanhang även nämnas den betydelsefulla
detalj som postgången utgör. Den
skulle onekligen avsevärt försämras genom
nedläggningen av järnvägen. Jag
kan inte heller här underlåta att påtala
— såsom jag även vid tidigare tillfällen
gjort — att SJ på något underligt sätt
här lägger tågtiderna så, att de inte är
avpassade efter tiderna för västkustbanan.
Därigenom hindrar eller medvetet
avvänjer man befolkningen från att använda
denna bana. För min egen del
kan jag redovisa otaliga gånger, då jag
varit nödsakad anlita taxi på grund av
ändrade tågtider, som omöjliggjort förbindelse
med västkustbanan och Falkenberg,
och jag är ingalunda ensam
om dylika situationer. Den s. k. kretstrafiken
är delvis av samma natur, den
medverkar också till att konkurrera ut
järnvägen.

Med anledning av vad jag anfört anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
rikta följande
frågor:

När kan man vänta att 1953 års trafikutredning
är klar med sitt betänkande? Anser

statsrådet, att innan den av
mig nämnda in. fl. järnvägar läggs ned,
man bör avvakta nämnda utrednings
betänkande och att vägarna bör upprustas
och ombyggas i nöjaktigt skick för

Nr 1

Torsdagen den 16 januari 1958

Interpellation ang. 1953 års trafikutredning m. m.

att tillgodose befolkningens behov i trafikhänseende? Har

statsrådet vidare uppmärksammat,
att tågtiderna på de trafiksvaga
järnvägarna är särskilt olämpligt lagda
med hänsyn till förbindelse med andra
järnvägar?

Denna anhållan bordlädes.

§ 25

Anmäldes följande Kungl. Maj:ts till
kammaren överlämnade propositioner:

nr 15, angående bemynd.iganden för
Kungl. Maj:t att besluta i fråga om
vissa postavgifter,

nr 16, angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag,

nr 18, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29 november
1946 (nr 722) med särskilda
bestämmelser om uppfinningar av betydelse
för försvaret,

nr 19, angående bestridande av vissa
haverikostnader,

nr 20, angående avstående i visst fall
av kronans rätt till danaarv, m. m.,
nr 23, med förslag till lag om tillvaratagande
av vävnader och annat biologiskt
material från avliden person,
nr 25, med förslag till lag om förlängning
av tid för preskription av rätt
till arv eller testamente,

nr 26, med förslag till lag om förlagsinteckning
i vissa oljelager m. m.,
nr 28, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 2 och 5 §§ förordningen
den 27 mars 1953 (nr 95) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
och om stadshypoteksföreningar,
m. m.,

nr 29, med förslag till strålskyddslag
m. m., och

nr 30, med förslag till lag om kvinnas
behörighet till prästerlig tjänst.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 26

Tillkännagavs, att följande motioner
under sammanträdet avlämnats till herr
talmannen, nämligen

nr 8, av herr Larsson i Stockholm,
om avskaffande av statsrådseden,
nr 9, av herr Helander m. fl., i anledning
av föreslagen reducering av
antalet veckotimmar i kristendomskunskap
i realskolan,

nr 10, av herr Johansson i Stockholm
m. fl., om utredning och förslag angående
införande av fem dagars skolarbetsvecka,

nr 11, av herr Holmberg m. fl., om
ökade anslag till upprustning av vägväsendet,

nr 12, av herr Johansson i öckerö
m. fl., om viss ändring i förordningen
med provisoriska bestämmelser om särskild
investeringsfond för ersättande
av avyttrat fartyg,

nr 13, av herr Larsson i Hedenäset
m. fl., angående vidgad rätt till restitution
av skatt å bensin, som förbrukas
vid användning av motorer i skogsbruket,

nr 14, av herr Senander, om höjning
av sjukpenningersättningen till icke förvärvsarbetande
husmödrar,

nr 15, av herr Larsson i Stockholm,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition,
nr 13, med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av den vid
förordningen den 30 juni 1943 (nr 477)
om skatt å vissa pälsvaror fogade förteckningen
över pälsskinn,

nr 16, av herr Wahrendorff m. fl.,
om utredning rörande byggandet även
ny kanalled mellan Vänersborg och
Uddevalla,

nr 17, av herr Gustafsson i Borås
m. fl., om höjning av tillståndsgivningen
för aktuella statskyrkliga och frikyrkliga
byggnader,

nr 18, av fru Boman m. fl., angående
höjning av ersättningen till vissa växelstationsföreståndare,
och

Fredagen den 17 januari 1958

Nr 1

nr 19, av herr Fröding m. fl., om
viss ändring av 33 § expropriationslagen.

Dessa motioner bordlädes.

§ 27

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 10.27.

In fidem
Gunnar Britth

Fredagen den 17 januari

Kl. 10.00

§ 1

Justerades protokollet för den 11 innevarande
januari.

§ 2

Anställdes val av beslutat antal suppleanter
för ledamöterna i de ständiga
utskotten, nämligen 8 i utrikesutskottet,
19 i konstitutionsutskottet, 28 i statsutskottet,
19 i bevillningsutskottet, 18 i
bankoutskottet, 17 i vart och ett av lagutskotten,
20 i jordbruksutskottet och
21 i allmänna beredningsutskottet.

Ordet lämnades därvid på begäran
till

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som anförde:

Herr talman! För vart och ett av de
val som skola företagas vid detta plenum
ber jag att få avlämna en gemensam
lista, vilken godkänts av de av kammaren
valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar namn å så
många personer, som det ifrågavarande
valet avser.

Sedan lierr förste vice talmannen härefter
avlämnat ifrågavarande tio listor,
alla med partibeteckningen »Gemensam
lista», och listorna blivit i ovan upptagen
ordning av herr talmannen upplästa
och av kammaren godkända, befunnos

följande personer, vilkas namn i här
angiven ordning upptagits å respektive
listor, utsedda till suppleanter i

utrikesutskottet:

Bengtsson i Halmstad
von Friesen
Renström-Ingenäs, fru
Håstad,

Åkerström

Wedén

Cassel

Pettersson i Dahl.
konstitutionsutskottet:

Gustafsson i Bogla
Hamrin i Jönköping
Svedberg, fru
Magnusson i Tumhult
Bark
Dahlén

Andersson i Linköping
Alemyr

Wetterström, fröken
Olofson

Larsson i Hedenäset

Henningsson

Svenning

Keijer

Svenungsson
Adamsson
Thunvall, fru
Segerstedt-Wiberg, fru
Nilsson i Tvärålund.

Nr 1

Fredagen den 17 januari 1958

statsutskottet:

Olsson, fröken

Wedén

Blidfors

Cassel

Almgren

Nihlfors

Andreasson

Mellqvist

Karlsson, fröken

Gustafsson i Skellefteå

Hansson i Skegrie

Wallin, fru

Lewén-Eliasson, fru

Löfroth

Gerhard Nilsson i Gävle

Arvidson

Thorsson, fru

Vinge, fröken

Lassinantti

Heckscher

Helén

Johansson i Norrköping
Svensson i Stenkyrka
Sjövall, fru
Hjalmarson

Gustafsson i Uddevalla
Gustafsson i Kårby
Liljedahl, fröken.

bevillningsutskottet:

Wiklund

Strandh

Eriksson i Stockholm, fru
Magnusson i Borås
Engkvist

Christenson i Malmö
Asp

Andersson i Essvik
Nilsson i Bästekille
Anderson i Sundsvall
Jansson i Aspeboda
Holmqvist, fru
Forsberg
Stenberg
Darlin

Kristenson i Göteborg
Carlsson i Västerås
Rydén

Eriksson i Bäckmora.

bankoutskottet:

Adamsson

Löfgren

Renström-Ingenäs, fru

Setterberg

Hagnell

Boija

Rask

Bengtsson i Landskrona

Wachtmeister

Ågren

Onsjö

Nilsson i Östersund
Carbell
Berglund
Hamilton

Ekström i Iggesund
Börjesson

Gustafson i Göteborg.

första lagutskottet:
östrand

Larsson i Stockholm
Ekström i Björkvik
Fröding

Jacobsson i Sala
Keijer

Löfqvist, fru
Lundqvist

Svensson i Krokstorp

Ågren

Björkänge

Alemyr

Bergegren, fröken
Eliasson i Stockholm
Edlund

Andersson i Storfors
Lidman-Frostenson, fru.

andra lagutskottet:

Bengtsson i Varberg
Höjer, fröken
Sandell, fröken
Wetterström, fröken
Johansson i Södertälje
Rimmerfors
Fredriksson

Eriksson i Ängelholm, fru

Ahlberg

Königson

Fredagen den 17 januari 1958

Nr 1

Larsson i Hedenäset

Sundelin

Svensson, fru

Jönsson i Jämtlands Sikås

Lothigius

Svensson i Kungälv
Jansson i Benestad.

tredje lagutskottet:

Bengtsson i Halmstad
Carlsson i Stockholm
Persson i Tandö
Munktell

Nilsson i Östersund

Kilsmo

Svenning

Rask

Stiernstedt
Johansson i öckerö
Jansson i Benestad
Ekström i Iggesund
Lindström
Hamrin i Kalmar
Bengtsson i Göteborg
Persson i Appuna
Jansson i Aspeboda.

jordbruksutskottet:

Lindskog, fru
Svensson i Ljungskile
Arweson
Agerberg

Jönsson i Gärds Köpinge
Rimås

Johanson i Västervik
Franzén

Eliasson i Moholm
Nilsson i Lönsboda
Wahrendorff
Jäderberg, fru
Persson i Tandö
Andersson i Långviksmon
Nilsson i Bästekille
Lundmark
Carbell

Johansson i öckerö
Eriksson i Bäckmora
Hedin.

allmänna beredningsutskottet:

Lundqvist
Nihlfors
Wallin, fru
Wallerius, fröken
Jacobsson i Sala
Carlsson i Huskvarna
Jäderberg, fru
Svensson i Kungälv
Nyhage

Hamrin i Jönköping

Börjesson

Thunvall, fru

Lundmark

Kilsmo

Svenungsson

Lewén-Eliasson, fru

Gustafsson i Uddevalla

Olofson

Andersson i Storfors
Lothigius

Gustafsson i Kårby.

§ 3

Företogs val av åtta suppleanter för
de av kammaren utsedda ombuden i
Nordiska rådet.

Herr förste vice talmannen avlämnade
en av de utav kammaren valda ledamöterna
i talmanskonferensen godkänd
lista, som under partibeteckningen
»Gemensam lista» upptog följande
namn:

Andersson i Ryggestad

Helén

Thapper

Braconier

Mellqvist

Nihlfors

Alemyr

Gustafsson i Kårby.

Efter det denna lista av herr talmannen
upplästs och av kammaren godkänts,
förklarades de å listan upptagna
personerna utsedda till suppleanter i
Nordiska rådet.

§ 4

Föredrogos var för sig följande Kungl.
Maj:ts å kammarens bord vilande propositioner;
och hänvisades därvid

Nr 1

Fredagen den 17 januari 1958

till bevillningsutskottet propositionen
nr 15, angående bemyndiganden för
Kungl. Maj :t att besluta i fråga om vissa
postavgifter;

till statsutskottet propositionen nr 16,
angående fortsatt disposition av vissa
äldre anslag;

till behandling av lagutskott propositionen
nr 18, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29
november 1946 (nr 722) med särskilda
bestämmelser om uppfinningar av betydelse
för försvaret;

till statsutskottet propositionerna:
nr 19, angående bestridande av vissa
haverikostnader, och

nr 20, angående avstående i visst fall
av kronans rätt till danaarv, m. m.;

till behandling av lagutskott propositionerna: nr

23, med förslag till lag om tillvaratagande
av vävnader och annat biologiskt
material från avliden person;

nr 25, med förslag till lag om förlängning
av tid för preskription av rätt
till arv eller testamente, och

nr 26, med förslag till lag om förlagsinteckning
i vissa oljelager m. m.;

till bankoutskottet propositionen nr
28, med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 2 och 5 §§ förordningen
den 27 mars 1953 (nr 95) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och
om stadshypoteksföreningar, m. m.;
samt

till behandling av lagutskott propositionerna: nr

29, med förslag till strålskyddslag
m. m., och

nr 30, med förslag till lag om kvinnas
behörighet till prästerlig tjänst.

§ 5

Remiss av motioner

Föredrogos var efter annan följande
på bordet liggande motioner; och remitterades
därvid

till konstitutionsutskottet motionen
nr 8, av herr Larsson i Stockholm;
till statsutskottet motionerna:
nr 9, av herr Nelander m. fl.,
nr 10, av herr Johansson i Stockholm
m. fl., och

nr 11, av herr Holmberg m. fl.; samt
till bevillningsutskottet motionen nr
12, av herr Johansson i öckerö m. fl.

Vid härefter skedd föredragning av
motionen nr 13, av herr Larsson i Hedenäset
m. fl., angående vidgad rätt till
restitution av skatt å bensin, som förbrukas
vid användning av motorer i
skogsbruket, lämnades ordet på begäran
till

Herr LARSSON i Hedenäset (ep), som
anförde:

Herr talman!

Av formella skäl får jag anhålla om
kammarens tillstånd att uppdela förevarande
motion i två motioner på det
sätt, att andra stycket under punkt I
i motionen nr 13 utbrytes till en särskild
motion med följande ingress:

»Under åberopande av motiveringen
i vår motion nr 13 hemställes, att riksdagen
måtte antaga följande förslag»
etc.

Den nya motionen skall alltså innehålla
hela förslaget till förordning angående
ändrad lydelse av 5 § förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild
skatt å bensin och motorsprit.

Kammaren beslöt att med bifall till
denna hemställan uppdela motionen nr
13 i tvenne, nämligen nr 13, med oförändrad
rubrik, och nr 20, angående
ändrad lydelse av 5 § förordningen om
särskild skatt å bensin och motorsprit.
Dessa motioner hänvisades, nr 13 till
jordbruksutskottet och nr 20 till bevillningsutskottet.

Vidare föredrogos följande motioner;
och remitterades därvid

till behandling av lagutskott motionen
nr 14, av herr Senander;

till bevillningsutskottet motionen nr
15, av herr Larsson i Stockholm;

Fredagen den 17 januari 1958

Nr 1

till statsutskottet motionen nr 16, av
herr Wahrendorff m. fl.;

till behandling av lagutskott motionen
nr 17, av herr Gustafsson i Borås
m. fl.;

till statsutskottet motionen nr 18, av
fru Boman m. fl.; och

till behandling av lagutskott motionen
nr 19, av herr Fröding m. fl.

§ 6

Föredrogs den av herr Svensson i
Stenkyrka vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet angående
biljettpriserna på flyglinjerna
mellan Gotland och fastlandet.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7

Föredrogs herr Janssons i Benestad
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående utbetalningen
av stödlån och kontantbidrag till
jordbruk m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8

Föredrogs den av herr Alemyr vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
angående frågan
om bibehållande av statsrådseden.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 9

Föredrogs herr Bimmerfors’ vid kammarens
nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att
få framställa interpellation till hans
excellens herr ministern för utrikes

ärendena angående överflyttningen till
Sverige av i Gammalsvenskby med omnejd
bosatta svenskättlingar.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 10

Föredrogs den av herr Jönsson i
Jämtlands Sikås vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men
då bordlagda anhållan att få framställa
interpellation till herr statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet
angående bestämmelser om anstånd för
elev med studiernas påbörjande på
grund av militärtjänst eller andra särskilda
omständigheter.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 11

Föredrogs herr Holmbergs vid kammarens
nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att
få framställa interpellation till hans
excellens herr statsministern angående
omedelbar lättnad i läget för de arbetslösa
i Tornedalen m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 12

Föredrogs den av herr Pettersson i
Dahl vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående
1953 års trafikutredning m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 13

Anmäldes följande till herr talmannen
under sammanträdet avlämnade motioner: nr

21, av herr Ohlin m. fl., om tillsättande
av en parlamentarisk utredning
rörande landets socialpolitik,

nr 22, av herrar Gustafsson i Skellefteå
och Wedén, om vissa ändringar i
bestämmelserna rörande statliga bostadslån,

3 — Andra kammarens protokoll 1958. Nr 1

Nr 1

Fredagen den 17 januari 1958

nr 23, av herr Svensson i Krokstorp
m. fl., om åtgärder för att vid nedläggande
av trafiksvaga bandelar ersätta
dem med andra likvärdiga trafikmedel
m. m.,

nr 24, av herr Fröding, i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om anslag
till Häradsrätterna: Ersättningar
till nämndemän,

nr 25, av herr Rimås, om översyn rörande
formerna för kungl. utrikesdepartementets
förvaltning av anförtrodda
medel,

nr 26, av herr Gustafsson i Borås,
angående statsbidrag till Kaggeholms
folkhögskola,

nr 27, av herr Nihlfors m. fl., om rätt
för lokal skattemyndighet att rätta uppenbara
felaktigheter i av taxeringsnämnd
åsatta taxeringar,

nr 28, av herr Wedén m. fl., om ändrad
behandling i skattehänseende av
hemskild skattskyldig med barn och
husföreståndarinna,

nr 29, av herr Bengtsson i Göteborg
m. fl., om skattefrihet för s. k. utbildningssparande,

nr 30, av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,
angående utredning av frågan om av -

drag vid taxering för värdeminskning
av driftbyggnad å jordbruksfastighet,

nr 31, av herr Svensson i Ljungskile
m. fl., om lagstiftning rörande förfarandet
vid handläggning av skattemål i
kammarrätten,

nr 32, av herr Ohlin m. fl., angående
utredning av frågan om möjlighet till
domstolsmässig prövning av rättsfrågor
i förvaltningen,

nr 33, av herr Hjalmarson m. fl., om
uppskov till 1959 års riksdag med behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 30, med förslag till lag om
kvinnas behörighet till prästerlig tjänst,
och

nr 34, av herr Lothigius och fru Sandström,
om rening av spillolja i ökad omfattning.

Dessa motioner bordlädes.

§ 14

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 10.19.

In fidem
Gunnar Britth

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM SS
801770