1957 ANDRA KAMMAREN Nr 5 (Riksdagens protokoll 1957:5)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1957 ANDRA KAMMAREN Nr 5

15—20 februari

Debatter m. m.

Fredagen den 15 februari

Sid.

Svar på fråga av herr Braconier, om utgivande av en ny upplaga av
broschyren »Om kriget kommer»............................ 3

Tisdagen den 19 februari

Interpellationer av:

herr Lundberg ang. ordningen för inträdesproven till krigshögskolan

i ämnena historia med samhällslära ...................... 7

herr Gustafsson i Borås ang. redogörelse för förekomsten av missbruk
av thinner i berusningssyfte ........................ 10

herr Eriksson i Bäckmora ang. åtgärder för upprätthållande i nuvarande
omfattning av Njutångers järnvägsstation, m. m....... 10

herr Johansson i Stockholm ang. införande av kunskapsprövning
för elever från förberedande privatskolor, som söka inträde i läroverken
.............................................. 12

Onsdagen den 20 februari

Kommunallag för Stockholm................................ 16

Flygfältsarbeten m. m..................................... 16

Tillägg till livräntor, som utgå i anledning av införandet av statsmonopol
å importen av tobaksvaror .......................... 19

Samtliga avgjorda ärenden
Onsdagen den 20 februari

Val av ledamöter i opinionsnämnden ........................ 13

» » suppleanter för dessa ledamöter ...................... 14

» » valmän för utseende av fullmäktige i riksbanken och riksgälds kontoret

samt suppleanter för dessa fullmäktige.......... 14

1 —Andra kammarens protokoll 1957. Nr 5

Nr 5

Innehåll

Sid.

Val av suppleanter för dessa valmän.......................... 15

* » ombud i Europarådets rådgivande församling jämte suppleanter
för dessa ombud ................................ 15

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 1, ang. kommunallag för Stockholm 16
Statsutskottets utlåtande nr 16, ang. utgifter å tilläggstat II (försvarsdepartementet)
........................................ 16

— nr 19, ang. utgifter å tilläggsstat II (finansdepartementet)...... 19

— nr 21, ang. utgifter å tilläggsstat II (handelsdepartementet) .... 19

— nr 23, ang. endokrinologisk forskningsinstitution vid karolinska

sjukhuset ............................................ 19

Bevillningsutskottets betänkande nr 5, om ändrad lydelse av 24 § 3 mom.

samt anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen............ 19

— nr 6, om ändring i kommunalskattelagen m. m............... 19

Första lagutskottets utlåtande nr 3, om förlängt skydd för litterära

och musikaliska verk.................................... 19

— nr 5, ang. fortsatt giltighet av lagen om fullgörande av betalningsskyldighet
till utlandet m. m............................. 19

— nr 6, om ändrad lydelse av 23 kap. 3 och 20 §§ rättegångsbalken 19

Andra lagutskottets utlåtande nr 1, ang. tillägg å livräntor enligt förordningen
om ersättningar vid införandet av statsmonopol å importen
av tobaksvaror .................................. 19

— nr 2, om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen om arbetsförmedling
............................................ 21

— nr 3, om yttrande över rekommendation ang. välfärdsanordningar

för arbetstagare........................................ 21

— nr 4, ang. ändring i lagen om skyddsåtgärder för kraftanläggningar 21
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1, om ändrad lydelse av 10 § 2 mom.

folkbokföringsförordningen .............................. 21

Jordbruksutskottets utlåtande nr 2, ang. utgifter å tilläggsstat II (jordbruksärenden)
........................................ 21

— nr 3, om yttrande över rekommendation rörande yrkesutbildning

inom jordbruket ...................................... 21

Fredagen den 15 februari 1957

Nr 5

Fredagen den 15 februari

Kl. 14.00

§ 1

Svar på fråga om utgivande av en ny
upplaga av broschyren »Om kriget
kommer»

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

sitt slutbetänkande och statsmakterna
efter prövning av detta beslut om civilförsvarets
definitiva organisation och
verksamhet. Detta beslut kan nämligen
komma att avsevärt påverka utformningen
av avsnitten om civilförsvaret i
broschyren.

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet HEDLUND, som anförde:

Herr talman! Herr Braconier har frågat
försvarsministern om han ämnade
vidtaga åtgärder för utgivandet av en
ny och moderniserad upplaga av broschyren
»Om kriget kommer». Frågan
har överlämnats till mig för besvarande,
och jag får till svar anföra följande.

En ny helt omarbetad edition av den
under andra världskriget utgivna broschyren
»Om kriget kommer» utkom
på sommaren 1952 i en upplaga av
2 800 000 exemplar. Den utgör en vägledning
för Sveriges medborgare i händelse
av krig, lämnad mot bakgrunden
av den i broschyren deklarerade målsättningen
för vårt totalförsvar, att vi
skall göra motstånd i alla lägen och att
varje meddelande om att motståndet
skall upphöra är falskt. Denna del har
självfallet fortfarande samma giltighet
och aktualitet liksom väsentliga delar
av den egentliga vägledningen. Vissa
avsnitt av denna behöver däremot omarbetas
bl. a. på grund av tillkomsten
av nya vapen och den ändrade utrymningsplanläggningen.
Frågan härom har
också efter höstriksdagens beslut i sistnämnda
del diskuterats med företrädare
för civilförsvarsstyrelsen och det psykologiska
försvaret. Jag har härvid blivit
övertygad om att en ny och moderniserad
upplaga av broschyren erfordras
men att arbetet härmed bör anstå till
dess civilförsvarsutredningen avgivit

Härefter yttrade

Herr BRACONIER (h):

Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för inrikesdepartementet
få framföra mitt tack för svaret.

Ofta förbiser man att inte bara vapnens
kvantitet och kvalitet är avgörande
för ett lands värnkraft. Vi känner
till många episoder från andra världskriget,
som visar att det psykologiska
försvaret är utomordentligt viktigt. En
listig fiende — och en sådan har man
att räkna med — gör allt för att söka
uppluckra den psykologiska motståndskraften.
Vet inte medborgarna hur de
skall handla i en sådan situation, som
utvecklar sig med en förfärande hastighet,
och har man inte klara regler för
de fundamentala beteendemönstren, så
kommer detta redan i inledningen av ett
krig att medverka till att det psykologiska
försvaret inte blir så starkt hos
ett folk som man skulle önska.

Den broschyr som utkom 1952 har
såvitt jag är riktigt underrättad väckt
stor uppmärksamhet i andra länder,
och någon motsvarighet till den finns
antagligen inte på många andra håll.
Det anses nog ganska allmänt att den
broschyr som kom 1952 var rätt värdefull,
men läser man den i dag måste
man säga, att den i centrala frågor icke
ger den vägledning som vore önskvärd.
Framför allt gäller detta några punkter

4 Nr 5 Fredagen den 15 februari 1957

Svar på fråga om utgivande av en ny upplaga av broschyren »Om kriget kommer»

där det uppstått en viss oro bland medborgarna
till följd av att det kommit
fram ganska skilda meningar rörande
hur man skall handla, t. ex. vid luftanfall.
Hela den delen av civilförsvaret
har varit föremål för diskussion. Jag
tror för min del inte att den kritik som
där har riktats mot dessa regler alltid
har varit så berättigad; den har ju
mött en ganska stark motkritik. Sedan
är det ju även fråga om utrymning av
städer, förläggning av barn, identitetsbrickor
och annat, som naturligtvis inte
alltsammans kan komma med i en sådan
broschyr utan måste behandlas i andra
sammanhang. Men bara det förhållandet
att det ännu i nuvarande stund, mer
än tio år efter andra världskrigets slut,
råder en viss osäkerhet om dessa frågor,
gör nog att man inte kan påstå att
ens det svenska folkets övervägande
flertal riktigt vet hur de skulle handla
den dagen. Därför är det värdefullt
om man kan få aktuella regler.

Det finns i broschyren många avsnitt
som är av kontroversiell natur. Jag
skulle kunna citera överbefälhavarens
senaste skrivelse, där han ju säger att
man med nuvarande försvarsanslag
kanske inte kan försvara varje område
i landet, vilket denna broschyr av 1952
utgår ifrån.

Sedan säger inrikesministern i slutet
av sitt svar, att utgivandet av en sådan
här broschyr bör anstå till dess civilförsvarsutredningen
avgivit sitt slutbetänkande
om civilförsvarets definitiva
organisation och verksamhet samt statsmakterna
tagit ställning därtill. Det är
klart att det kan tyckas som om det
vore den lämpligaste tidpunkten. Men
om det dröjer mycket länge innan detta
betänkande har kommit och regeringen
har fattat sitt beslut, då undrar jag
om man ändå inte är tvungen att ge ut
en broschyr dessförinnan, där man ger
åtminstone några klara regler som medborgarna
har att rätta sig efter just
med hänsyn till de förändringar, som
skett i den tekniska utrustningen be -

träffande anfallsmedel sedan 1952 års
broschyr gavs ut. Jag tror det vore ganska
värdefullt om man i varje fall finge
några sådana föreskrifter — det är
möjligt att det kan ske på annat sätt
än genom utgivande av en broschyr. I
nuvarande läge är det psykologiska försvaret
på denna punkt inte sådant som
man skulle önska.

Jag har mig bekant att man i England
håller på att utarbeta eu ganska
omfattande skrift i denna fråga. Det har
sagts att man där följer den svenska debatten
med stort intresse.

Till sist, herr talman, vill jag uttrycka
den förhoppningen att inrikes ministern,

om det skulle dröja länge
innan vi fattar beslut i de mycket omstridda
frågorna rörande civilförsvaret,
ändå tar under omprövning huruvida
vi inte skulle kunna göra åtskilligt mer
för att ge medborgarna de regler, som
jag här har efterlyst.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts å bordet liggande
proposition nr 64, angående fortsatt
disposition av vissa äldre reservationsanslag,
avseende justitiedepartementets
verksamhetsområde.

§ 3

Föredrogs den av herr Lassinantti
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående undervisningen
i småskola av barn, som enbart
talar finska.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 4

Föredrogs den av herr Nilsson i
Tvärålund vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bord -

Fredagen den 15 februari 1957

Nr 5

lagda anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet angående kraftverkens
och sjöregleringarnas kommunala
beskattning.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5

Föredrogs den av herr Börjesson vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
angående förbättring av avsättningsförhållandena
för svensk matlök.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Till bordläggning anmäldes

konstitutionsutskottets utlåtande nr 1,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till kommunallag för Stockholm
ävensom i ämnet väckt motion;

statsutskottets utlåtanden:

nr 16, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1956/57, i vad propositionen avser
försvarsdepartementets verksamhetsområde,

nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1956/57, i vad propositionen avser
finansdepartementets verksamhetsområde,

nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1956/57, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde,
och

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående bestridande av kostnaderna
för uppförande av en planerad
endokrinologisk forskningsinstitution
vid karolinska sjukhuset;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 24 § 3 mom. samt punkt
2 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr
370), och

nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om tillfällig
förlängning av skyddstid för litterära
och musikaliska verk,

nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16
februari 1934 (nr 19) om fullgörande i
vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. in., och

nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 23 kap. 3 och 20 §§ rättegångsbalken; andra

lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare tillägg
å de livräntor som utgå enligt förordningen
den 11 juni 1943 (nr 347) om
vissa ersättningar vid införandet av
slatsmonopol å importen av tobaksvaror,
dels ock i ämnet väckt motion,
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
av övergångsbestämmelserna till
lagen den 18 april 1935 (nr 113) med
vissa bestämmelser om arbetsförmedling,

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1956 vid dess trettionionde
sammanträde fattade beslut, såvitt
propositionen avser rekommendation
angående välfärdsanordningar för
arbetstagare, och

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angå -

Nr 5

Fredagen den 15 februari 1957

ende ändring i lagen den 12 juni 1»42
(nr 335) om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar;

tredje lagutskottets utlåtande nr 1, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469);
samt

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1956/57, såvitt propositionen avser jordbruksärenden,
och

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1956 vid dess trettionionde
sammanträde fattade beslut, såvitt
avser rekommendationen nr 101 rörande
yrkesutbildning inom jordbruket.

§ 7

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 49, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Japan för undvikande
av dubbelbeskattning och förhindrande
av skatteflykt beträffande
inkomstskatter;

nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Italien för undvikande
av dubbelbeskattning och för
reglering av vissa andra frågor beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet; -

nr 51, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Italien för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å kvarlåtenskap; och

nr 52, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 5 § och 8 § 1 mom.
tulltaxeförordningcn den 4 oktober 1929
(nr 316), m. m.

§ 8

Anmäldes, att följande Kungl. Maj:ts
propositioner tillställts kammaren:

nr 58, angående utlägg för Förenta
Nationernas kostnader för röjning av
Suezkanalen,

nr 62, med förslag till stat för försvarets
fastighetsfond för budgetåret
1957/58,

nr 63, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 15
november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager,
m. in.,

nr 65, angående anslag för budgetåret
1957/58 till statens rättskemiska laboratorium
m. m., och

nr 67, angående bemyndigande att
försälja viss kronan tillhörig fast egendom,
m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 9

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.10.

In fidem
Gunnar Britth

Tisdagen den 19 februari 1957

Nr 5

Tisdagen den 19 februari

Kl. 16.00

§ 1

Justerades protokollen för den 12 och
den 13 innevarande februari.

§ 2

Upplästes följande till kammaren inkomna
protokoll angående den i § 32
riksdagsordningen föreskrivna fullmaktsgranskningen: Protokoll,

hållet inför tillförordnade
chefen för justitiedepartementet
den 19 februari 1957.

Till justitiedepartementet hade denna
dag från länsstyrelsen i Västmanlands
län inkommit fullmakt för Eric R. Carlsson,
Västerås, vilken vid ny röstsammanräkning
blivit utsedd såsom ledamot
av riksdagens andra kammare i
stället för avliden ledamot av samma
kammare.

Vid granskning av fullmakten, som
företogs inför tillförordnade chefen för
justitiedepartementet samt vidare av
vederbörande fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret, framställdes mot
fullmakten icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till andra kammaren.

I ämbetet:

Oskar Adelsohn

Vid detta protokoll var fogad den
däri avsedda fullmakten för expeditören
Eric R. Carlsson, Västerås, att inträda
såsom ledamot av kammaren för
tiden till den 1 januari 1961 efter herr
Hall.

Protokollet lades till handlingarna.

§ 3

Föredrogos var för sig följande Kungl.
Maj:ts på kammarens bord liggande propositioner,
och hänvisades därvid

till statsutskottet propositionerna:
nr 58, angående utlägg för Förenta
Nationernas kostnader för röjning av
Suezkanalen, och

nr 62, med förslag till stat för försvarets
fastighetsfond för budgetåret
1957/58;

till bevillningsutskottet propositionen
nr 63, med förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 15
november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager,
m. m.;

till statsutskottet propositionen nr 65,
angående anslag för budgetåret 1957/58
till statens rättskemiska laboratorium
m. in.; samt

till jordbruksutskottet propositionen
nr 67, angående bemyndigande att försälja
viss kronan tillhörig fast egendom,
m. m.

§ 4

Föredrogos, men bordlädes åter konstitutionsutskottets
utlåtande nr 1, statsutskottets
utlåtanden nr 16, 19, 21 och
23, bevillningsutskottets betänkanden
nr 5 och 6, första lagutskottets utlåtanden
nr 3, 5 och 6, andra lagutskottets utlåtanden
nr 1—4, tredje lagutskottets utlåtande
nr 1 samt jordbruksutskottets
utlåtanden nr 2 och 3.

.§ 5

Interpellation ang. ordningen för inträdesproven
till krigshögskolan i ämnena
historia med samhällslära

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr LUNDBERG (s), som yttrade:
Herr talman! Inträdesproven vid
kungl. krigshögskolan anges »ha till
ändamål att dels säkerställa att de blivande
eleverna besitta vissa för under -

Nr 5

Tisdagen den 19 februari 1957

Interpellation ang. ordningen för inträdesproven till krigshögskolan i ämnena

historia med samhällslära

visningen erforderliga kunskaper, dels
medge att — bland de i regel talrika inträdessökandena
— de utväljas som ha
de begåvningsmässigt bästa förutsättningarna
att bekläda viktiga chefs- och
stabsbefattningar särskilt i krig». Mot
denna målsättning synes ingen anmärkning
kunna riktas.

Enligt skolchefens formulering understryks
att utbildningens huvudvikt
läggs vid att eleven vid ett eventuellt
krig skall vara skickad till att med
kraft och skicklighet handha en arbetsuppgift,
och det förefaller naturligt
att denna praktiska undervisning
handhaves av omdömesgilla och praktiskt
väl skickade militärer. Emellertid
tillmätes även civila ämnen betydelse,
och vid inträdesproven föreskrivs bl. a.
att »provet i historia med samhällslära
skall grunda sig på det kunskapsmått i
nya tidens allmänna och svenska historia
med samhällslära som erfordras i
studentexamen». Provet skall dessutom
ådagalägga den sökandes förmåga att
genomtränga och utveckla det förelagda
ämnet ävensom i skrift behandla
det svenska språket. För denna inträdesprövning
krävs, om nu betydelse
och avgörande inflytande på bedömningen
skall kunna tillmätas provet, att
lärare och tillika bedömare har dokumenterad
och grundläggande vetenskaplig
kunnighet i det ämne provet avser;
men därjämte bör väl krävas pedagogisk
och psykologisk omdömesförmåga.
Uppfylles icke dessa stränga men nödvändiga
krav på läraren och bedömaren
kan ett inträdesprov lätt bli ett utslag
av »slumpens skördar» och praktiskt
taget utan betydelse för ett sakligt
bedömande av den inträdessökandes
lämplighet och kompetens. Om exempelvis
en militär lärare utan akademisk
kompetens förrättar en sådan prövning,
är eleven rättsligt och praktiskt
helt utlämnad till en slumpartad bedömning,
enär hänsyn till förut bestyrkt
kompetens genom en avlagd fil.

kand. examen etc. icke tillmätes någon
betydelse. Om krigshögskolan icke skulle
ha tillgång till vetenskapligt kompetenta
lärare i dessa ämnen, måste det
ur både bedömnings- och rättvisesynpunkt
vara riktigare, att en inträdessökandes
kompetens bedöms exempelvis
genom att en examensbok från studentexamen
eller en fil. kand. får gälla som
kompetens för inträdesprov till KHS.
Om sakliga hinder kan anföras mot ett
sådant förfarande, måste detta föra till
att det blir ett oavvisligt krav på att
akademiska lärare med erforderlig kompetens
skall ombesörja uppläggning och
rättning av proven i språk och historia
med samhällslära eller övriga civila ämnen.
Att uppsatserna äro »anonymt»
inlämnade innebär icke någon garanti
för en objektiv prövning.

Vetenskapliga lärare vid universitet
och högskolor tillsätts efter ett sakkunnigförfarande,
där den sökandes kompetens
noggrant prövas, trots att sökande
till en professors- eller laboratortjänst
som regel innehar doktorsgrad.
Denna prövning sker av högt kvalificerade
vetenskapsmän från vårt eget
eller annat land. Vid krigshögskolan
kan det tänkas fall där läraren och bedömaren
kan ha lägre utbildning än
den inträdessökande eleven bär.

Även om pappersmeriter kan ha sin
begränsning, torde man väl ändock
som lekman i detta sammanhang våga
hävda, att det jämväl vid krigshögskolan
är nödvändigt att ha samma krav
på lärares kompetens som vid universitet
och högskolor, såvida inte inträdessökandes
redan avlagda akademiska
examina får gälla som kompetensbevis.

För att belysa hur en praktisk bedömning
av kompetens just i historia
med samhällslära och svenska språket
kan utfalla framgår av följande. En
löjtnant och fil. kand. C, som gått ut
som etta på såväl plutonchefsskolan
som kadettskolan och sexa på krigsskolan
samt var en av de fyra främsta

Tisdagen den 19 februari 1957

Nr 5

Interpellation ang. ordningen för inträdesproven till krigshögskolan i ämnena
historia med samhällslära

på truppslagsskolan, sökte inträde vid
krigshögskolan. På grund av bedömarnas
betygsättning i historieuppsatsen
underkändes han och förklarades
olämplig till vidareutbildning till stabsofficer.
Denne sökande hade icke utnyttjat
de fyra månaders ledighet som
kan erhållas för att intensifiera förberedelserna
bl. a. genom en kurs från
försvarets brevskola. Bedömarna — en
överstelöjtnant och en major — ger i
ett sammanfattande omdöme uttryck
för »att C, trots att han åtnjutit akademisk
undervisning, icke har lyckats
åstadkomma ett bättre inträdesprov.
Provet talar i övrigt enligt vår mening»,
heter det, »inte till hans förmån.
Resultatet kan tydas som ett tecken
på, att hans lämplighet för högre
studier vid KHS kan ifrågasättas.» I
den från 10 till 0 graderade betygsskalan
fick han betyget 4 och minimikravet
för ett godkännande var 5. En
lärare och fil. kand. vid försvarets
brevskola, som i efterhand fått ärendet
på remiss från sina militära överordnade,
sänkte betyget ytterligare till 3.

Vid försvarets läroverk har C i sin
studentexamen i historia och samhällslära
fått betyget »med beröm godkänd»
och i svenska språket och litteraturen
samt svensk skrivning »icke utan beröm
godkänd». I sin filosofie kandidatexamen
har han i ämnet historia vitsordet
»berömlig».

Löjnantens inträdesuppsats till KHS
har senare bedömts och betygsatts av
en välkänd och vitsordad professor i
historia, som förr varit lektor och även
då undervisat i modersmålet och historia,
och denne säger att han med utgångspunkt
från de krav, som brukar ställas
i studentexamen, har kommit till den
slutsatsen »att uppsatsen har en kvalitet,
svarande mot åtminstone betyget
Ba i studentexamen; snarast förefaller
den mig stå på gränsen mellan Ba och
AB».

För eu lekman som tager del av pro -

ven och betygsättningen förefaller det
hela obegripligt och godtyckligt. De
militära bedömarna åsätter detta avgörande
prov till KHS betyget underkänd,
under det att en vetenskaplig lärare,
som tillsatts efter bestyrkt och
meriterande forskning, åsätter samma
uppsats betygen Ba eller AB. Det förefaller
som att det finns sakliga skäl för
att ställa frågan: »Vad är sanning?»
Men både lekmannen och en inträdessökande
till KHS har även rätt att få
svar på frågan: Hur och på vad sätt
skall man kunna få fram en tillförlitlig
prövning av lämplighet och kunnighet
vid kompetensbedömningen?

En om möjligt tillförlitlig bedömning
av inträdessökandes kompetens
förutsätter att även lärarens och bedömarens
kompetens prövas. Detta måste
vara än mera angeläget då vid inträdesprov
avgörande betydelse tillmätes dessa
»civila» prov. Professorer och laboratorer
vid universitet och högskolor
har före tillsättandet undergått sakkunnig
prövning av deras kompetens. Om
nu KHS lärare mot förmodan icke skulle
undergått liknande prövning, så
måste med hänsyn till den förvirring
som uppstått efter de olika bedömandena,
det vara angeläget att en sådan
prövning av KHS lärare snarast verkställes.
Detta framstår såsom än mera
nödvändigt sedan man tagit del av en
vetenskapsmans rättelser och utlåtande
dels vad gäller den omstridda uppsatsen
och dels svenskan och historiekunnigheten
i lärarnas och bedömarnas
marginalanteckningar och de inlagor
som gjorts i anslutning till nämnda inträdesprov.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om andra kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen
för försvarsdepartementet få framställa
följande frågor:

1. Anser statsrådet, att nuvarande
ordning, när det gäller inträdesproven
vid kungl. krigshögskolan i ämnena

Nr 5

Tisdagen den 19 februari 1957

Interpellation ang. redogörelse för förekomsten av missbruk av thinner i berusningssyfte
— Interpellation ang. åtgärder för upprätthållande i nuvarande omfattning
av Njutångers järnvägsstation, m. m.

historia med samhällslära och språk,
är tillfredsställande?

2. Om så icke är fallet, är statsrådet
beredd till en omprövning av gällande
bestämmelser?

3. Kan det anses befogat, att sökande
med akademiskt betyg i historia och
språk skall behöva undergå ny prövning
i ämnena för att vinna inträde vid
krigshögskolan ?

Denna anhållan bordlädes.

§ 6

Interpellation ang. redogörelse för förekomsten
av missbruk av thinner i
berusningssyfte

Herr GUSTAFSSON i Borås (fp) erhöll
på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Gång efter annan förekommer
i dagspressen skildringar av
hur barn och ungdom börjat använda
s. k. förtunning eller »thinner» i berusningssyfte.
Thinner är ett uppskattat
lösnings- eller rengöringsmedel som
framför allt användes i måleribranschen.
Inandning av denna förtunning
i berusningssyfte synes vara en icke
ovanlig företeelse bland skolungdom.
Populärt kallas det »sniffning». Tekniken
synes vara synnerligen enkel: trassel,
bomullssuddar eller näsdukar genomdränkes
med thinner och tryckes
tätt mot näsan eller munnen. Påtagliga
berusningssymptom inträder vanligtvis
mycket snabbt. Berusning till kortvarig
medvetslöshet säges vara icke ovanligt.
Av vad som hittills framgått synes företeelsen
vara av ringa utbredning, men
av uppgifterna i pressen torde man likväl
få räkna med missbrukare i hundratal.
Om så är fallet synes situationen
vara allvarlig då en utbredning av missbruket
kan befaras. Därtill kommer
lättheten att få köpa thinner, vilket ju
saluföres i alla kemikalieaffärer och användes
i skolornas slöjdlokaler. Förgiftningssymtomen
säges vara allvarliga

och bruket av thinner genom inandning
av thinnerånga är vanebildande.

Det lär förekomma såväl tillfälliga
som kroniska missbrukare eller »sniffare».
Några säges ha hållit på i halvår
och vid läkarundersökningar har konstaterats
sjukliga förändringar i blodet,
levern, benmärgen och i centrala nervsystemet.

Då detta är fallet måste missbruket
av thinner sägas vara en allvarlig företeelse.
Läkare synes sätta i fråga om
de sjukliga rubbningar i kroppens funktioner,
som uppstår genom bruket av
förtunning i berusningssyfte, ens kan
botas.

Under hänvisning till vad ovan anförts
ber jag att till statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet få framställa
följande frågor:

Är herr statsrådet i tillfälle att lämna
upplysningar om förekomsten av missbruk
av thinner i berusningssyfte sådant
detta framträtt vid landets skolor?

Vill herr statsrådet redogöra för åtgärder
som kan anses vara påkallade
för att hindra utbredningen av denna
bland barn och ungdom förekommande
berusningsmetod?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7

Interpellation ang. åtgärder för upprätthållande
i nuvarande omfattning av

Njutångers järnvägsstation, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr ERIKSSON Bäckmora (bf), som
yttrade:

Herr talman! För landsbygdens befolkning
och näringsliv är det av allra
största betydelse att goda möjligheter
finns till kommunikationer med handels-
och bebyggelsecentra. Inte minst
järnvägarna måste härvid även i framtiden
ha en angelägen uppgift att fylla.

Tisdagen den 19 februari 1957

Nr 5

Interpellation ang. åtgärder för upprätthållande i nuvarande omfattning av Njut
ångers järnvägsstation, m. m.

Under senare år har hos järnvägsmyndigheterna
en allt starkare tendens
framträtt till nedläggning av vissa järnvägslinjer
eller till minskning av resemöjligheterna
å dem. I vissa fall har
beslutats eller planerats betydande inskränkningar
i resandebetjäningen. Naturligtvis
måste ekonomiska synpunkter
läggas även på järnvägsdriften, men
dessa kan inte få bli helt utslagsgivande.
Hänsyn måste även tagas till bygdernas
behov av goda kommunikationer.

Ett aktuellt fall är Njutångers järnvägsstation,
som enligt beslut inom SJ
skall nedläggas fr. o. m. den 2 juni i år.
Beslutet har motiverats med att antalet
resande och godsfrakter under senare
tid gått ner. Enligt trafikinspektörens
uppfattning är trafikutvecklingen sådan,
alt stationen i fråga numera saknar
betydelse ur järnvägssynpunkt.

Det kan givetvis inte bestridas, att
resande- och godsfraktfrekvensen vid
Njutångerstationen minskats. Men vid
bedömningen härav måste man också
ta hänsyn till att resemöjligheterna blivit
mindre, i det att ett flertal lokaltåg
dragits in. För bygdens befolkning och
näringsliv är järnvägsstationen alltjämt
av allra största betydelse. Om
Njutångers järnvägsstation nedläggas,
måste i stället stationerna i Iggesund
eller Enånger anlitas, vilket naturligtvis
betyder avsevärt försämrade kommunikationsmöjligheter
för bygden.

Det bör inte minst uppmärksammas
att indragningen av Njutångers järnvägsstation
kommer att medföra avbräck
för näringslivet och fördyringar
i levnadsomkostnaderna för befolkningen.
Affärer och andra företag
skulle för sina godstransporter få anlita
främst Iggesunds järnvägsstation.
Deras fraktomkostnader måste härigenom
bli betydligt större, vilket givetvis
kommer att inverka på priserna.
Särskilt kännbart blir det vid en sådan
utveckling för färskvaror såsom kött

och charkuterivaror, som måste hämtas
omgående vid stationen.

Invid Njutångers järnvägsstation håller
just nu på att växa fram ett nytt
egnahemsområde, där ett 40-tal personer
kommer att vara bosatta. Det kan
vidare förutsättas, att bebyggelsen i
nämnda område inom snar framtid
kommer att ytterligare utökas. Härigenom
kommer ju också resandefrekvensen
att stiga. Det måste även ur denna
synpunkt framstå som omotiverat att nu
nedlägga järnvägsstationen. I varje fall
borde det vara möjligt att bibehålla
densamma som en hållplats med möjlighet
för resandes av- och påstigning.
Därvid skulle man också få möjligheter
att få färskvarorna avlastade vid Njutånger.

Det är bekant, att även i andra fall
indragningar av järnvägsstationer eller
andra försämringar av resandebetjäningen
ifrågasatts. Såsom jag redan
framhållit måste man naturligtvis lägga
även ekonomiska synpunkter på dessa
frågor. Vissa ändringar kan därför vara
motiverade. Men det är enligt min mening
nödvändigt att man härvid så
långt möjligt tillser, att landsbygdens
befolkning och näringsliv inte får kommunikationsmöjligheterna
försämrade.
Det är tvärtom angeläget, att bygdernas
kommunikationer förbättras.

Med anledning av vad jag här har
anfört anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartemtet få ställa
följande frågor:

1. Avser herr statsrådet att vidtaga
åtgärder i syfte att Njutångers järnvägsstation
må upprätthållas i nuvarande
omfattning eller i varje fall som hållplats? 2.

Avser herr statsrådet att i övrigt
vidtaga åtgärder till förhindrande av att
landsbygdens järnvägskommunikationer
försämras?

Denna anhållan bordlädes.

Nr 5

Tisdagen den 19 februari 1957

§ 8

Interpellation ang. införande av kunskapsprövning
för elever från förberedande
privatskolor, som söka inträde i
läroverken

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr JOHANSSON i Stockholm (k),
som anförde:

Herr talman! I folkskolans lägre klasser
tillämpas en mycket låg betygsskala.
Stora A och lilla a förekommer
endast i sällsynta undantagsfall som
kvalitetsbetyg. Det har väckt uppmärksamhet,
att dessa höga betyg är så
mycket vanligare i en del dyra privatskolor,
vilka är särskilt avsedda att förbereda
eleverna för inträde i läroverk.
Vid Broms skola, den s. k. prinsskolan,
förekom i en klass med 18 elever icke
mindre än 20 stora A. I EhrenborgÅkermarks
skola förekom bland 33 elever
i fjärde klassen 28 stora A. I några
fjärdeklasser i folkskolan, som vi undersökt,
förekom inga stora A. Eleverna
från en del privatskolor blir föremål
för särskild kunskapsprövning vid
inträde i andra skolor, men så är icke
fallet med eleverna i de förberedande
privata skolorna. De kommer in i läroverk
enbart på sina betyg. När de genomsnittligt
har 5 poäng mera än motsvarande
elever i folkskolorna, är det
klart att de kommer in utan vidare,
medan folkskoleelever med goda betyg
blir utestängda i den rådande trängseln
vid läroverksportarna.

Då vi icke kan förutsätta en formlig
anhopning av särbegåvningar i de familjer,
som har råd att hålla sina barn
i de dyra privatskolorna, måste det
tillämpas en helt annan betygsskala och
delvis också andra kursplaner i dessa
skolor. I ett demokratiskt skolväsen
måste man enligt vår mening sträva till
att inga grupper åtnjuter speciella privilegier
vid inträdet i högre skolor.
Begåvningen måste vara avgörande och
i den beklagliga trängseln måste de inträdessökande
få tävla på lika villkor.

Med hänvisning till det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få framställa följande
interpellation:

Har regeringen för avsikt att införa
kunskapsprövning för de elever från
förberedande privatskolor, som söker
inträde i läroverken, så att dessa icke
längre kommer i särskilt gynnad ställning
jämfört med andra inträdessökande? Denna

anhållan bordlädes.

§ 9

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1957/58 under första
huvudtiteln, avseende anslagen till
kungl. hov- och slottsstaterna;

nr 13, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret
1957/58 till oförutsedda utgifter;

nr 53, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

1956/57, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde;

nr 55, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

1956/57, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde;
och

nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

1956/57, i vad propositionen avser

inrikesdepartementets verksamhetsområde.

§ 10

Tillkännagavs, att följande Kungl.
Maj :ts propositioner tillställts kammaren: -

Onsdagen den 20 februari 1957

Nr 5

nr 68, angående lån till Gotlands läns
landsting för utbyggande av lasarettet
i Visby, och

nr 70, med förslag till lag om ändring
i civilförsvarslagen den 15 juli 1944
{nr 536).

Dessa propositioner bordlädes.

§ 11

Anmäldes, att till lierr talmannen under
sammanträdet avlämnats en motion,
nr 491, av herr Andersson i Björkäng
m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts pro -

position, nr 50, med förslag till lag om
ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr
346) angående statsmonopol å tillverkning
och import av tobaksvaror, m. m.

Denna motion bordlädes.

§ 12

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.13.

In fidem
Gunnar Britth

Onsdagen den 20 februari

Kl. 14.00

§ 1

Herr talmannen meddelade, att lierr
Carlsson i Västerås intagit sin plats i
kammaren.

§ 2

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:

Ledamoten av Riksdagens andra kammare,
fröken Karin Wetterström, är på
grund av sjukdom förhindrad att deltaga
i riksdagens arbete från och med
den 20/2 1957 tillsvidare.

Intygas.

Ragnar Magnusson
Med. dr. Las.-läk.

Riksdagsman Harald Kärrlander, som
vårdats här sedan den 18/2, är fortfarande
oförmögen till arbete t. o. in.
den 2/3 1957.

Sollefteå den 19 februari 1957.

Folke Möller
överläkare

Fröken Wetterström beviljades ledighet
från riksdagsgöromålcn från och
med denna dag tills vidare. Herr Kärr -

lander, som vid sammanträdet den 12
innevarande månad erhållit ledighet till
och med den 15 dennes, meddelades nu
fortsatt ledighet till och med den 2 instundande
mars.

§ 3

I enlighet med därom den 13 innevarande
februari fattat beslut skulle
kammaren nu företaga val av dels tjugufyra
ledamöter i den nämnd, som
enligt § 103 regeringsformen och § 69
riksdagsordningen äger döma, huruvida
högsta domstolens och regeringsrättens
samtliga ledamöter gjort sig förtjänta
att i deras viktiga kall bibehållas dels
ock sex suppleanter för ledamöterna i
denna nämnd; och anställdes först val
av ledamöter i nämnden.

Ordet lämnades på begäran till

Herr ANDRE VICE TALMANNEN,
som anförde:

Herr talman!

För vart och ett av de val som skola
företagas vid detta plenum ber jag att
få avlämna en gemensam lista, vilken

Nr 5

Onsdagen den 20 februari 1957

godkänts av de av kammaren valda
ledamöterna i talmanskonferensen. Varje
lista upptar namn å så många personer,
som det ifrågavarande valet
avser.

Den av herr andre vice talmannen
för valet av ledamöter avlämnade listan
upptog under partibeteckningen »Gemensam
lista» följande namn:

Skoglund i Umeå

Malmborg

Johansson, fru

Ewerlöf, fru

Andersson i Ronneby

Svensson i Ljungskile

Eriksson i Stockholm, fru

Löfqvist, fru

Håstad

Antby

Pettersson i Norregård
Jacobsson i Sala
Sehlstedt
Liljedahl, fröken
Staxäng

Larsson i Julita
Norén

Vinge, fröken

Johanson i Västervik

Gezelius

Nestrup

Dahl

Carlsson i Bakeröd
Lundqvist.

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till ledamöter.

§ 4

Anställdes val av suppleanter för
ledamöterna i den i § 3 omförmälda
nämnden.

Den av herr andre vice talmannen
för detta val avlämnade listan upptog
under partibeteckningen »Gemensam
lista» följande namn:

Persson i Appuna
Hamrin i Jönköping

Torbrink, fru
Fröding
Adamsson
Gustafsson i Borås.

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till suppleanter.

§ 5

I enlighet med kammarens därom den
13 innevarande månad fattade beslut
företogos nu val av tjugofyra valmän
för utseende av dels fullmäktige i riksbanken
och riksgäldskontoret, dels ock
suppleanter för riksdagens fullmäktige
i nämnda bank och kontor, samt av
tolv suppleanter för dessa valmän.

Den av herr andre vice talmannen
för valet av valmän avlämnade listan
upptog under partibeteckningen »Gemensam
lista» följande namn:

Olsson

Johnsson i Kastanjegården
Gustafson i Dädesjö
Gezelius

Jacobson i Vilhelmina

Malmborg

Sköldin

Landgren

Dickson

Sjölin

Onsjö

Nilsson i Göteborg
Ekström

Christenson i Malmö
Munktell

Bengtsson i Varberg

Andersson i Ryggestad

Liljedahl, fröken

Wiklund

Regnéll

Rimås

Johansson i Torp
Svensson i Stenkyrka
Asp.

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kam -

Onsdagen den 20 februari 1957

Nr 5

niaren godkänd; och förklarades de
personer, vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till valmän.

§ 6

Anställdes val av suppleanter för de
under nästföregående paragraf omförmälda
valmännen.

Den av herr andre vice talmannen
för detta val avlämnade listan upptog
under partibeteckningen »Gemensam
lista» följande namn:

Östrand

Larsson i Stockholm

Karlsson i Olofström

Cassel

Wallin, fru

Stenberg

Odhe

Almgren

Wallerius, fröken

Strandh

Börjesson

Nilsson i Östersund.

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst listan, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de personer,
vilkas namn upptagits å listan, utsedda
till valmanssuppleanter.

§ 7

I enlighet med kammarens därom den
13 innevarande februari fattade beslut
skulle nu val företagas av tre ombud i
Europarådets rådgivande församling
jämte suppleanter för dessa ombud.

Herr andre vice talmannen avlämnade
för detta val följande lista:

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades de å
listan uppförda ledamöterna utsedda till
ombud respektive suppleanter i Europarådets
rådgivande församling.

Riksdagens kanslideputerade skulle
genom utdrag av protokollet underrättas
om detta val samt anmodas låta uppsätta
och till kamrarna ingiva förslag dels
till förordnanden för de valda, dels ock
till skrivelse till Konungen med anmälan
om det förrättade valet.

§ 8

Justerades protokollsutdrag angående
de i §§ 3—7 omförmälda valen.

§ 9

Föredrogos var för sig följande Kungl.
Maj:ts på kammarens bord vilande propositioner;
och remitterades därvid

till statsutskottet propositionen nr 68,
angående lån till Gotlands läns landsting
för utbyggande av lasarettet i Visby;
och

till behandling av lagutskott propositionen
nr 70, med förslag till lag om
ändring i civilförsvarslagen den 15 juli
1944 (nr 536).

§ 10

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott den å bordet vilande
motionen nr 491, av herr Andersson i
Björkäng m. fl.

G. T. E. Bengtsson i Halmstad,
ledamot av andra kammaren

G. I. Andersson i Linköping,
ledamot av andra kammaren

B. G. Ohlin,

ledamot av andra kammaren

J. G. G. De Geer,

ledamot av första kammaren

G. Hedlund,

ledamot av andra kammaren

T. Andersson,

ledamot av första kammaren

Nr 5

Onsdagen den 20 februari 1957

Kommunallag för Stockholm — Flygfältsarbeten m. m.

§ 11

Föredrogs den av herr Lundberg vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
angående ordningen för inträdesproven
till krigshögskolan i ämnena
historia med samhällslära.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 12

Föredrogs den av herr Gustafsson i
Borås vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för
inrikesdepartementet angående redogörelse
för förekomsten av missbruk av
thinner i berusningssyfte.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 13

Föredrogs den av herr Eriksson i
Bäckmora vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet angående
åtgärder för upprätthållande i
nuvarande omfattning av Njutångers
järnvägsstation, m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 14.

Föredrogs den av herr Johansson i
Stockholm vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för ecklesiastikdepartementet angående
införande av kunskapsprövning för elever
från förberedande privatskolor, som
söker inträde i läroverken.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 15

Kommunallag för Stockholm

Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande
nr 1, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till kommunallag
för Stockholm ävensom i ämnet
väckt motion.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid

Herr DAHLÉN (fp):

Herr talman! Jag hade tyvärr ingen
möjlighet närvara vid justeringen av
detta utlåtande som rör kommunallag
för Stockholm. Om jag hade deltagit
vid justeringen hade jag anslutit mig
till det yttrande som herrar Hallén, Norén
och Carl Albert Anderson avgivit,
och det är endast detta jag vill ha noterat
i kammarens protokoll.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan
bifölls.

§ 16

Utgifter å tilläggsstat II
(Försvarsdepartementet)

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
16, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1956/57,
i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde.

Punkterna 1—19

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 20

Flygfältsarbeten m. m.

Sedan punkten föredragits, anförde:

Herr ÅKERSTRÖM (s):

Herr talman! I denna punkt, där flygförvaltningen
begärt ett extra anslag,
har jag fogat en blank reservation till
utskottets utlåtande. Man förstår att försvarets
ledning, kanske under trycket
av den senaste tidens händelser — eller

Onsdagen den 20 februari 1957

Nr 5

i varje fall händelserna vid förra årets
slut — har velat aktualisera vissa förstärkningsåtgärder
på en del punkter
inom försvaret. Kung]. Maj :t har nu biträtt
flygförvaltningens önskemål i den
utsträckning som framgår av här föreliggande
utskottsutlåtande, men flvgförvaltningen
har begärt 20 miljoner kronor
på tilläggsstat för att bygga krigsflygfält.
Kungen har emellertid sagt att
man får vara nöjd med 10 miljoner
kronor. För egen del anser jag att man
kunde ha fått vara nöjd med hälften,
alltså 5 milj., men jag har inte för avsikt
att ställa något yrkande där. Jag
vill endast erinra kammarens ledamöter
om att när vi här ställes inför förslag
på än det ena och än det andra
området inom försvaret, så är vi inte
alltid medvetna om konsekvenserna.

.lag är medveten om att det föreligger
stor brist på krigsflygfält, men
delta hör enligt min mening samman
med att vi har ett flygvapen, som skulle
kunna krympas. Jag vill rekommendera
att vi går den väg, som leder till att vi
inte behöver ha ett så stort antal flygfält.
Jag hoppas att Kungl. Maj:t inte
uppfattar utskottets skrivning så, att
riksdagen menar att regeringen prompt
skall ut med de tio miljonerna under
innevarande budgetår, utan att regeringen,
när den väger olika investeringsbehov
mot varandra, har klart för
sig att det finns en mängd kapitalkrävande
uppgifter, som är mera nödvändiga
att genomföra, och ger företräde
åt sådana investeringar.

Flygfältsarbeten m. m.

konsekvenserna — det finns ju ett anslagsyrkande
från Kungl. Maj:t på ett
fixerat belopp. Likaså vill jag erinra
herr Åkerström om att det är riksdagen
som har bestämt omfattningen av det
flygvapen, för vilket även dessa flygfältsbyggen
är avsedda. Det kan alltså
inte ligga utanför kammarens kompetens
att överblicka förhållandena.

Naturligtvis kan man hysa delade meningar
om försvarets omfattning och
kostnadsram, men av två skäl förvånar
det mig trots allt en smula att herr
Åkerström drar upp frågan i detta sammanhang.
Vi får om endast några veckor
tillfälle att ta ställning till fjärde
huvudtiteln — det rör sig ju i dag bara
om ett fyllnadsanslag för det löpande
budgetåret — och vidare skall väl, får
vi hoppas, under detta år den försvarsberedning,
som herr Åkerström själv
tillhör, lägga fram ett principförslag
om den ekonomisk-organisatoriska utformningen
av förslaget i det kommande.
Därför får herr Åkerström flera tillfällen
att utveckla det nit han visar när
det gäller att på dessa poster sänka
anslagen så mycket som möjligt. Herr
Åkerström lever tydligen i den uppfattningen,
att förhållandena ute i världen
nu är sådana, att det är lämpligt att
på detta sätt göra nedskärningar. Därvidlag
bryter sig ju åsikterna, men jag
har velat påpeka, att dessa frågor bör
las upp i sitt rätta sammanhang och
inte i samband med det ganska obetydliga
anslag, som vi i dag har att ta
ställning till.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! Eftersom ingen av första
avdelningens presidieledamöter befinner
sig i kammaren, vill jag säga
ett par ord till berr Åkerström.

Jag är i och för sig inte särskilt överraskad
över att herr Åkerström visar
sill sparsamhetsnit till och med när det
gäller ett anslag på tilläggsstat. Men det
förhåller sig inte som herr Åkerström
säger, att det här inte går att överblicka
2— Andra kammarens protokoll 1957. Nr

Herr ÅKERSTRÖM (s):

Herr talman! Den omständigheten,
att jag i dag tagit till orda utan att ställa
något yrkande, innebär inte, herr Ståhl,
alt jag avsvär mig rätten att delta i
överläggningarna, när fjärde huvudtiteln
skall behandlas i riksdagen.

Herr Ståhl vände sig mot mitt yttrande
att riksdagen, när den fattar beslut
rörande försvaret, inte är klar över
alla konsekvenser. Herr Ståhl är klar

Nr 5

Onsdagen den 20 februari 1957

Flygfältsarbeten m. m.

över dem, och också jag har väl i någon
mån varit det och är det. Men vad
jag ville erinra om var, att det inte är
en självklar konsekvens, att man på
tilläggsstat skall ge tio miljoner extra
till flygfältsarbeten. Det är dock inte
riktigt, som herr Ståhl säger, att det
är ett litet anslag det här rör sig om.
För mig är ett extra anslag på 10 miljoner
ingen liten fråga.

Herr STÅHL (fp):

Herr talman! När herr Åkerström utgår
ifrån att kammarens ledamöter inte
skulle vara medvetna om innebörden
av de beslut de fattar, får jag ett intryck
av att herr Åkerström betygsätter
kammarens ledamöter orättvist lågt.
Frågan är om han inte också betygsätter
sig själv onödigt lågt — en så nitisk
undervisning i dessa frågor som herr
Åkerström brukar meddela så fort det
är fråga om försvarsanslag.

Herr ÅKERSTRÖM (s):

Herr talman! När riksdagen har att
pröva frågan om hur stort flygvapen vi
skall ha här i landet, säger de som förstår
sig bäst på saken — och en av dem
anser sig ju herr Ståhl vara — att det
måste vara så och så stort. Men inte talar
herr Ståhl om vad beslutet har för
konsekvenser i övrigt, utan riksdagens
ledamöter skall vara medvetna om att
det leder till att man även kommer att
begära minst 100 miljoner kronor till för
att bygga ut flygfält, detta som en följd
av att vi godkänner ett så och så stort
flygvapen. Detta är bara ett exempel.

Det förhåller sig inte så som herr
Ståhl säger att mitt resonemang beror
på att jag skulle vilja underskatta kammarens
intelligens eller rent av min
egen förmåga att fatta, utan det är helt
enkelt så, att när det gäller försvaret
finns det som bekant ibland användning
för en röd stämpel. Kammarens
ledamöter vet därför inte alltid vad det
i själva verket rör sig om eller vilken
den bakgrund är, som skulle kunna för

ledamöterna närmare klargöra detaljerna.
Sådana upplysningar ligger i ett
inlåst fack och tas bara fram vid högtidliga
tillfällen. Det är inte vem som
helst som får titta i dessa papper.

Det är sådana där omständigheter
jag har velat erinra om i detta sammanhang,
och därför är det lättare för
statsutskottets första avdelning att vifta
bort en kritisk inställning till dessa
frågor.

Herr STÅHL (fp):

Jag är ledsen, herr talman, att nödgas
förlänga denna diskussion, men när
herr Åkerström inför kammaren försöker
göra gällande, att statsutskottets
första avdelning söker »vifta bort» sådana
här spörsmål måste jag säga, att
ju längre han invecklar sig i denna debatt
desto besvärligare blir denna för
honom själv och desto lägre blir det
betyg han sätter för kammarens ledamöter.

Alltsedan jag började syssla med fjärde
huvudtiteln har vi varje år haft att
ta ställning till ett tilläggsanslag beträffande
flygfältsarbeten. Jag kan erinra
kammarens ledamöter om att i fjol gällde
det ett belopp, som var något lägre
än i år; tidigare har detta belopp varierat.
Hur under sådana förhållanden
herr Åkerström kan framställa kammarens
ledamöter såsom komplett förda
bakom ljuset eller påstå, att statsutskottets
första avdelning skulle vilja vifta
bort några allvarliga konsekvenser, är
fullständigt oförståeligt, i synnerhet
som dessa uttalanden göres av en så
högt aktad och insiktsfull ledamot av
statsutskottet som herr Åkerström, vilken
ju ägnar denna huvudtitel ett alldeles
särskilt kärleksfullt studium och
intresse.

Nej, herr talman, det förhåller sig
inte så som herr Åkerström säger. Här
har klart redovisats — det är inte jag
som gjort det utan försvarsministern —
vilka kostnaderna blir, och år efter år
har också redovisats de fyllnadsanslag

Onsdagen den 20 februari 1957 Nr 5

Tillägg till livräntor, som utgå i anledning av införandet av statsmonopol å importen
av tobaksvaror

som har varit erforderliga. Jag är angelägen
att tillbakavisa, jag vill inte säga
den beskyllning, för så allvarligt är
det ju inte, men den tanken att det från
ena eller andra hållet härvidlag skulle
föreligga någon önskan att dölja de
verkliga kostnaderna.

Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 21—2C>

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 17

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1956/57,
i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
21, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat II
till riksstaten för budgetåret 1956/57,
i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde.

Punkterna 1—3

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 4

Lades till handlingarna.

§ 19

Föredrogos vart för sig

statsutskottets utlåtande nr 23, i anledning
av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående
bestridande av kostnaderna för
uppförande av en planerad endokrinologisk
forskningsinstitution vid karolinska
sjukhuset;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 24 § 3 mom. samt punkt
2 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr
370), och

nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.; samt
första lagutskottets utlåtanden:
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om tillfällig
förlängning av skyddstid för litterära
och musikaliska verk,

nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändrad
lydelse av 23 kap. 3 och 20 §§ rättegångsbalken.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa
utlåtanden och betänkanden hemställt.

§ 20

Tillägg till livräntor, som utgå i anledning
av införandet av statsmonopol å
importen av tobaksvaror

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 1, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition angående ytterligare
tillägg å de livräntor som utgå enligt
förordningen den 11 juni 1943 (nr 347)
om vissa ersättningar vid införandet av
statsmonopol å importen av tobaksvaror,
dels ock i ämnet väckt motion.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid:

Herr LUNDBERG (s):

Herr talman! Till utskottets utlåtande
har jag anmält en blank reservation,
som jag skulle vilja motivera. .lag har
reserverat mig ur principiell synpunkt,

Nr 5

Onsdagen den 20 februari 1957

Tillägg till livräntor, som utgå i anledning av införandet av statsmonopol å importen
av tobaksvaror

emedan jag anser, att det skulle vara
orimligt att fortsätta på den vägen att
samhället, när det åsamkar någon skada
genom en rationaliseringsåtgärd, skall
betala ersättning, medan man, om enskilda
förorsakar anställda in. fl. samma
skada, inte gör sådana anspråk på
att de skall ge ersättning. Jag vill erinra
om alt det år 1943 fastslogs, att
man skulle ge livräntor åt dem, som
träffades av statsmonopolet. Det finns
åtminstone åtta sådana, som fått ersättning
ifrån staten med inemot 100 000
kronor per person. Då ställer man sig
den frågan: »Är det rimligt, att staten
inte bara skall fortsätta med att
betala cirka 7 500 kronor per år till
dessa utan även lägga på ett dyrtidstillägg
eller ett tillägg för penningvärdeförsämringen?»
Jag har den uppfattningen,
att denna utfästelse från samhället
bör betraktas som en engångsersättning,
d. v. s. att livräntorna icke
skall höjas med hänsyn tagen till penningvärdeförsämring
m. in. Jag vill
också påpeka, att från år 1943 till år
1957 de som har fått ersättning väl bör
ha haft möjlighet till omskolning, och
därest de på grund av sin ålder skulle
vara förhindrade därtill, vore det rimligt
att den förhöjda folkpensionen, som
alla medborgare får leva av, skulle gälla
som kompensation för den fördyring
som har skett.

Om det principiellt slås fast, att en
rationaliseringsskada skall ersättas av
ett företag, kan man naturligtvis ansluta
sig till den uppfattningen. I det
län, som jag representerar, har vi emellertid
en person som för något årtionde
sedan sålde hela sin egendom, ett fideikommiss.
Han hade utfäst sig att betala
gratial eller en ersättning när arbetarna
kom till en viss ålder. Försäljningen
resulterade i att pengarna sattes
in i fastigheter här i Stockholm, men
det har aldrig varit tal om att utkräva
någon ersätning åt arbetarna, som förorsakades
skada därigenom. Jag har

inte heller hört något om att exempelvis
den store finansman, som numera
är internationellt känd, när han köper
upp kvarnar för överpris — låt vara att
han betalar kontant — skall ersätta skador
genom den eventuella rationalisering,
som därmed kan följa. Inte heller
känner jag till något om att det
mejeri, vid vilket det tåg som jag reser
med på morgnarna från Uppsala nästan
varje gång måste stanna — kanske
av hövlighet eller vad det månde vara
— och som också är ett monopol, har
betalat ersättning till dem, som lidit
ekonomisk skada genom den rationaliseringsprocess
som har skett ute i bygderna.

Även om det kan sägas att riksdagen
har godtagit principen om ersättning i
och med att det införts statsmonopol
på tobakshandelns område och jag givetvis
inte har möjlighet att påverka
ett enigt utskott, så har jag ändå velat
ge min uppfattning till känna, särskilt
som det föreligger en proposition i ett
liknande ärende, där man ånyo sätter
i fråga att det skall utbetalas ersättning
för rationaliseringsskada. Om nu riksdagen
gjort en dumhet som kostat mycket
pengar, så anser jag inte att vi i
fortsättningen kan vara med om att
samhället skall betala ersättningar för
rationaliseringsskador, såvida det inte i
lag generellt fastställes att alla rationaliseringsskador
som drabbar arbetare
och andra skall ersättas av vederbörande
företag, oavsett om det är fråga om
ett enskilt eller ett statligt företag. Enligt
min mening kan vi inte låta det
fortgå på det sättet att staten för sina
företags räkning åtar sig skyldigheter
som icke enskilda liknande företag behöver
ha. Om vi fortsätter på den vägen,
bör man vid jämförelser mellan
statlig och enskild affärsverksamhet dra
bort den rätt betydande del av kostnaderna
för statens del som är att betrakta
som sociala bidrag.

Herr talman! Jag har med det an -

Onsdagen den 20 februari 1957 Nr 5

Tillägg till livräntor, som utgå i anledning av införandet av statsmonopol å im -

porten av tobaksvaror

förda velat deklarera varför jag avgivit
en blank reservation på denna punkt.
Vi har i dagarna i ett annat sammanhang
sett att när det gäller att ställa
anspråk på staten finns det inga hämningar,
utan då vill alla vara med om
»julgransplundringen», vare sig de lidit
någon skada eller icke genom statens
åtgöranden. Jag hoppas också att man
vid behandlingen av frågan om eventuell
skadeersättning i samband med
den andra proposition, som jag här talat
om, kommer ihåg tobakshandlarnas
uttalande om att det icke varit lönsamt
att driva tobakshandeln och därför inte
låter julgransplundringen försiggå hur
ohämmat som helst.

Herr JACOBSSON i Tobo (fp):

Herr talman! Då herr Lundberg inte
ställde något yrkande beträffande förevarande
utskottsutlåtande kan det kanske
vara överflödigt att jag går närmare
in på saken. Jag vill bara, herr talman,
erinra om att — såsom nog kammarens
ledamöter observerat — den kungl. proposition,
som här varit föremål för
andra lagutskottets yttrande, helt enkelt
innebär alt man med hänsyn till levnadskostnadernas
stegring räknat upp
ifrågavarande livräntor till ungefär det
värde som de hade när de en gång i
tiden fastställdes. Till själva principen
har ju riksdagen redan tagit ställning.

Den proposition i en liknande fråga,
som herr Lundberg talar om och som
ännu inte varit föremål för någon behandling
från riksdagens sida, får vi
väl ta ställning till när den ligger på
kammarens bord.

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifall
till utskottets hemställan.

överläggningen var härmed slutad.
Utskottets hemställan hifölls.

8 21

Föredrogos vart efter annat
andra lagutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändring
av övergångsbestämmelserna till
lagen den 18 april 1935 (nr 113) med
vissa bestämmelser om arbetsförmedling,

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1956 vid dess trettionionde
sammanträde fattade beslut, såvitt propositionen
avser rekommendation angående
välfärdsanordningar för arbetstagare,
och

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående
ändring i lagen den 12 juni 1942 (nr
335) om särskilda skyddsåtgärder för
vissa kraftanläggningar;

tredje lagutskottets utlåtande nr 1, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om ändrad
lydelse av 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469);
samt

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1956/57, såvitt propositionen avser jordbruksärenden,
och

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1956 vid dess trettionionde
sammanträde fattade beslut, såvitt avser
rekommendationen nr 101 rörande yrkesutbildning
inom jordbruket.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 22

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens .skrivelse,
nr 58, till Konungen, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilliiggsstat II till riksstaten

Nr 5

Onsdagen den 20 februari 1957

för budgetåret 1956/57, såvitt propositionen
avser jordbruksärenden.

§ 23

Anmäldes följande till herr talmannen
under sammanträdet avlämnade
motioner:

nr 492, av herr Rimmerfors m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 50, med förslag till lag om ändring
i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående
statsmonopol å tillverkning och
import av tobaksvaror, m. m., och

nr 493, av herr Regnéll, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition, nr 53, med
förslag till förordning angående rätt för
Konungen att förordna om uttagande av
antidumping- och utjänmingstullar.

Dessa motioner bordlädes.

§ 24

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.48.

In fidem
Gunnar Britth