1957 ANDRA KAMMAREN Nr 23 (Riksdagens protokoll 1957:23)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1957 ANDRA KAMMAREN Nr 23

16—17 oktober

Debatter m. m.

Onsdagen den 16 oktober

Talmannens hälsningsanförande.............................. 3

Minnesord över avlidna ledamöter av kammaren................ 3

Konungens av Norge frånfälle............................... 3

Interpellationer av:

herr Ståhl ang. särskilda stödåtgärder för de jordbrukare, som
drabbats av regn- och översvämningsskador inom Vänerns

vattenområde......................................... 5

herr Svensson i Stenkyrka ang. förbättring av folkpensionerna i

enlighet med allmänna pensionsberedningens förslag ......... 6

herr Eliasson i Moholm ang. uppskov med amorteringen av tidigare
stödlån m. fl. åtgärder till hjälp för de jordbrukare, som i år fått

sin skörd förstörd..................................... 7

herr Rimmerfors ang. frågan om ändrade bestämmelser om arrester
och häkten........................................ 8

herr Nilsson i Svalöv ang. viss ändring av bestämmelserna rörande

uppsägning av medel å s. k. skogskonton.................. 8

herr Gustafson i Göteborg ang. avvikelsen i fråga om statens inkomster
under budgetåret 1956/57 i jämförelse med tidigare beräkningar
............................................... 9

herr Larsson i Hedenäset ang. restitution av skatt å bensin, som förbrukas
av motorsågar m. fl. maskiner i skogsbruket, m. m..... 11

Torsdagen den 17 oktober

Interpellationer av

fru Thorsson ang. tillämpningen av bestämmelserna om intagning

i småskoleseminarium.................................. 14

herr Löfgren ang. en förlängning av start- och landningsbanan på

Bromma flygplats..................................... 14

herr Lothigius ang. de medel för vilka staten är återbetalningsskyldig
till trävarunäringen av de erlagda prisutjämningsavgifterna
............................................... 17

1—Andra kammarens protokoll 1957. Nr 23

Onsdagen den 16 oktober 1957

Nr 23

Onsdagen den 16 oktober

Kl. 14.00

§ 1

Talmannens hälsningsanförande

Herr TALMANNEN öppnade sammanträdet
med följande ord:

Jag hälsar kammarens ärade ledamöter
välkomna till årets höstsession, som
härmed förklaras öppnad.

§ 2

Minnesord över avlidna ledamöter av
kammaren

Herr TALMANNEN yttrade:

Under kammarens ferier har vi nåtts
av tvenne meddelanden om riksdagskamrater,
som har gått ur tiden.

Ruben Swedberg avled den 9 juni
under en resa i USA. Han representerade
Örebro län i kammaren sedan
1945. Swedberg tillhörde vid sin bortgång
konstitutionsutskottet, som han
var ledamot av sedan 1949. Därförut
var han verksam i bevillningsutskottet.
Han var också statsrevisor under åren
1955—1956.

Swedberg var en ledande man inom
svensk frikyrkorörelse. I angelägenheter,
som rörde det religiösa och kulturella
livet i vårt land, yttrade han sig
gärna här i kammardebatterna, varvid
hans inlägg präglades av den varma
idealitet som kännetecknade honom
som människa.

Representanten för Västerbottens län,
Uddo Jacobson i Vilhelmina, avled den
22 augusti. Efter en omfattande kommunal
verksamhet i hemlänet blev han
ledamot av denna kammare 1937. Sedan
1941 tillhörde han jordbruksutskottet.
Det var särskilt norrländska näringsoch
trafikproblem samt samernas spe -

ciella förhållanden, som intresserade
Uddo Jacobson. Han ägde en ingående
kännedom härom, och hans insatser i
debatterna och i utskottsarbetet i dessa
sammanhang vittnade om hur starkt
engagerad han var i arbetet för Norrlands
bästa.

Med tacksamhet minnas vi dessa våra
bortgångna kamrater och lyser frid över
deras minne.

Detta anförande åhördes av kammarens
ledamöter stående.

§ 3

Konungens av Norge frånfälle

Herr TALMANNEN anförde:

Jag vill härmed meddela kammaren
att jag tillsammans med första kammarens
talman i anledning av konung
Haakons frånfälle till presidenten i
Norges storting har framfört Sveriges
riksdags djupa deltagande i den landssorg,
som drabbat Norges folk. Från
norska stortinget har i anledning härav
inkommit följande telegram:

Til

Riksdagens Herrar Talmaenn

Sveriges Riksdag Stockholm

Paa vegnc av Norges Storting fremförer
vi vår uppriktige og varme takk
for utvist deltakelse ved Kong Haakon
7:s bortgång

Oscar Torp Nils Langhelle

§ 4

Upplästes följande till kammaren inkomna
protokoll angående den i § 32
riksdagsordningen föreskrivna fullmaktsgranskningen: -

Nr 23

Onsdagen den 16 oktober 1957

Protokoll, hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 4 oktober 1957.

Till justitiedepartementet hade den
4 juli och den 7 september 1957 från
länsstyrelserna i Örebro län och Västerbottens
län inkommit fullmakter för
disponenten Matteus Berglund, Askersund,
och jordbruksinstruktören Gunnar
Lundmark, Lycksele, vilka vid nya
röstsammanräkningar blivit utsedda
såsom ledamöter av riksdagens andra
kammare i stället för avgångna ledamöter
av samma kammare.

Vid granskning av fullmakterna, som
företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot fullmakterna
icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte de granskade fullmakterna
överlämnas till andra kammaren.

I ämbetet:

K. G. Grönhagen

Utdrag av protokoll, hållet inför
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
den 15 oktober 1957.

Till justitiedepartementet hade den
9 oktober 1957 från länsstyrelsen i
Gävleborgs län inkommit fullmakt för
fru Gunbjörg Marie Thunvall, vilken vid
ny röstsammanräkning blivit utsedd såsom
ledamot av riksdagens andra kammare
i stället för avgången ledamot av
samma kammare.

Vid granskning av fullmakten, som
företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot fullmakten
icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till andra kammaren.

I ämbetet:

K. G. Grönhagen

Vid dessa protokoll voro fogade de
däri omförmälda fullmakterna för dis -

ponenten Matteus Berglund, Askersund,
jordbruksinstruktören Gunnar Lundmark,
Lycksele, och fru Gunbjörg Marie
Thunvall att inträda såsom ledamöter
av kammaren för tiden till den 1 januari
1961 efter respektive herrar
Swedberg, Jacobson i Vilhelmina och
Olsson i Gävle.

Protokollen lades till handlingarna.

Herr talmannen meddelade, att herrar
Berglund och Lundmark samt fru
Thunvall intagit sina platser i kammaren.

§ 5

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökningar om ledighet från
riksdagsgöromålen:

Till Talmannen i Riksdagens andra

kammare

För att fullgöra uppdraget som medlem
av svenska FN-delegationen får jag
härmed vördsamt anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet under höstsessionen.

Stockholm den 30 september 1957
Leif Cassel

Till Riksdagens andra kammare
Stockholm

Undertecknad anhåller vördsamt om
befrielse från riksdagsarbetet under tiden
den 16:e t. o. m. den 31 :e oktober
1957 för deltagande i Europarådets ordinarie
session.

Halmstad d. 14. 10 1957

Högaktningsfullt
Tore Bengtsson

Andra kammarens kansli

Stockholm

Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsgöromålen från och med
den 16 okt. 1957 t. o. m. den 31 okt. s. å.
för deltagande i Europarådets höstsession.

Skövde den 13 okt. 1957

Walter Sundström

Onsdagen den 16 oktober 1957

Nr 23

Interpellation ang. särskilda stödåtgärder för de jordbrukare, som drabbats av regn
och översvämningsskador inom Vänerns vattenområde

Genom representationen i New York
hade inkommit ett telegram till andra
kammarens talman av följande innehåll: Anhålla

om ledighet från riksdagsgöromålen
för deltagande i FN:s församling
tills vidare.

New York den 15 oktober 1957

B. von Friesen, E. Håstad

Till Riksdagens andra kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet under tiden från
höstsessionens början till utgången av
oktober för att deltaga i sammanträde
med Europarådets rådgivande församling
i Strasbourg.

Stockholm den 15 oktober 1957

Gunnar Heckscher

Kammaren biföll dessa ansökningar.

Vidare upplästes följande läkarintyg:

Centrallasarettet, Kalmar 11/10 1957

Härmed intygas, att riksdagsman Einar
Hseggblom, Kåremo, på grund av
ögonsjukdom är förhindrad att deltaga
i riksdagsarbetet under tiden 10/10—
10/11 1957

Sven Måhlén

Lasarettsläkare vid ögonavd.

Herr Hseggblom beviljades ledighet
från riksdagsgöromålen från och med
denna dag till och med den 10 instundande
november.

§ 6

Interpellation ang. särskilda stödåtgärder
för de jordbrukare, som drabbats av
regn- och översvämningsskador inom
Vänerns vattenområde

Ordet lämnades på begäran till

Herr STÅHL (fp), som yttrade:

Herr talman! Den av eu serie olyckliga
omständigheter vållade högvattensituationen
i Värmland och Vänern -

området över huvud har orsakat talrika
kommuner och enskilda så betydande
förluster och, andra bekymmer,
att särskilda åtgärder från statsmakternas
sida måste övervägas.

Ojämförligt hårdast drabbade är
jordbrukarna i dessa områden, beroende
dels på höstens regn, som skadat
skörden svårare i dessa trakter än på
andra håll i landet, dels på översvämningar
av olika sjöar och vattendrag
tillhörande Vänerns sjösystem. Att uppskatta
dessa skördeskador är givetvis
ännu icke möjligt. Alltjämt står betydande
delar av sommarens vallskörd
och höstens stråskörd ute, väldiga
mängder hö och säd har måst brännas
sedan de förstörts av regnet, och allra
värst är, att jordbrukarna på många
håll ännu inte kunnat igångsätta höstarbetet
för nästa års skörd trots en under
de senaste veckorna relativt gynnsam
väderlek.

I medio av september inträffade så
de svåra översvämningar av Klarälven,
som satte inte bara många jordbruk i
Klarälvsdalen under vatten utan även
trängde in i en mängd boningshus utefter
älven, inte minst i Karlstad, och
där vållade allvarliga ekonomiska skador.
Skadorna var av olika art, källarvåningar
underminerades och förstördes,
värmepannor och oljeeldningsaggregat
sattes under vatten och lösöre
gick till spillo. Genom naturkatastrofer
uppkomna skador ersättes som bekant
inte genom försäkringsbolagens vattenskadeförsäkringar.
Då många människor
i små omständigheter här vållats
betydande ekonomiskt avbräck, vore
det riktigt att även dessa kunde beredas
hjälp från det allmänna för skador,
som kunde styrkas ha uppstått på
grund av översvämning. Även om statsmakterna
inte anser sig kunna sträcka
sig så långt, vore det skäligt att styrkta
kostnader för dylika skador i samband
med nästa års taxering finge avdragas
från årets inkomst.

Nr 23

Onsdagen den 16 oktober 1957

Interpellation ang. förbättring av folkpensionerna i enlighet med allmänna pensionsberedningens
förslag M

Den tredje gruppen av vattenskador
har inträtt genom vattenfallsstyrelsens
beslut att låta vattenståndet i Vänern
stiga avsevärt högre än vad som är medgivet
i den dom som trädde i kraft den

l. 1.1938 rörande Vänerns reglering. I
denna stipulerade domstolen, att avtappning
skulle ske med 900 kbm per sek.,
när vattenståndet nått en höjd av 12,70

m. F. n. är vattenståndet uppe i 13,08
(den 13.10.1957), medan tappningen begränsas
till ca 500 kbm. Orsaken till Vänerns
höga vattenstånd är onormalt stor
tillrinning (1 340 kbm per sek. under
september mot normalt endast 350)
men också onormalt liten avtappning.
Anledningen till denna är givetvis
främst att söka i komplikationerna av
götaälvrasen, vidare i risken för sjöfarten
i kanalen i händelse av ökad
tillrinning samt slutligen även i faran
för vattenförorening i Göteborg. Allt
detta är legitima skäl, som här inte
behöver diskuteras.

Kvar står emellertid att markägarna
vid Vänern — jordbrukare, fastighetsägare
och kommuner — har blivit offer
för detta åsidosättande av regleringsdomen.
I Karlstads stad står stora delar
av materialgården i stadens centralförråd
under vatten, likaså renhållningsverket
med värmepannor. Vid Uddeholmsbolagets
anläggningar i Skoghall
har vänernvattnet brutit fördämningarna
vid Vidön och vållat betydande
skador. Liknande verkningar har
rapporterats från andra Vänern-städer,
särskilt Lidköping. Skulle vattnet inte
sjunka undan före frostens inträde, blir
situationen ödesdiger.

Det framstår därför som nödvändigt
att vattenfallsstyrelsen mera än som
hittills skett beaktar konsekvenserna
för Vänernområdet, då styrelsen medvetet
åsidosätter bestämmelserna i domstolsutslaget
rörande Vänerns reglering.
Hittills har tydligen avseende fästs endast
vid situationen i Göta älv. Det
vore för den av skadorna berörda be -

folkningen av väsentligt intresse att
närmare få del av regeringens handläggning
av de frågor, som hör samman
med höstens vattenskador.

Med stöd av det anförda, som berör
ett flertal olika departement, hemställer
jag om andra kammarens tillstånd att
till hans excellens herr statsministern
få framföra följande frågor:

1. År regeringen villig att överväga
särskilda stödåtgärder för de jordbrukare,
som drabbats av såväl regn- som
översvämningsskador inom Vänerns
vattenområde?

2. Är regeringen villig att föreslå
riksdagen sådana provisoriska tillägg
till taxeringsbestämmelserna, att avdrag
kan medges för styrkta, genom översvämning
vållade vattenskador?

3. Är regeringen villig att på grund
av den hotande vattensituationen i
Vänernområdet vidtaga sådana åtgärder
att regleringsdomen rörande vattenståndet
i Vänern av de statliga myndigheterna
respekteras och efterföljes?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7

Interpellation ang. förbättring av folkpensionerna
i enlighet med allmänna
pensionsberedningens förslag

Herr SVENSSON i Stenkyrka (bf)
erhöll på begäran ordet och anförde:

Herr talman! Den rådgivande folkomröstningen
i pensionsfrågan har visat,
att det råder starkt delade meningar
om hur en eventuell tilläggspensionering
skall utformas. Av uttalanden,
som statsrådet och chefen för socialdepartementet
gjort för tidningspressen,
framgår, att proposition i denna
fråga inte torde kunna väntas under
årets höstriksdag. Det förutsättes, att
frågan om tilläggspensioneringen skall
bli föremål för ytterligare överväganden.
Jag vill understryka angelägenheten
av att härvid de samhällsekono -

Onsdagen den 16 oktober 1957

Nr 23

Interpellation ang. uppskov med amorteringen av tidigare stödlån m. fl. åtgärder till
hjälp för de jordbrukare, som i år fått sin skörd förstörd

miska möjligheterna och konsekvenserna
klarlägges på bättre sätt än som tidigare
skett. En obligatorisk tilläggspensionering,
som graderar förmånerna
efter inkomstolikheterna, kan enligt
min mening inte accepteras. Den bästa
lösningen synes kunna uppnås genom
successiv förbättring av folkpensionen,
varigenom alla medborgare erhåller
lika förmåner. Av särskild vikt är härvid
att tillse, att familje- och invalidpensioneringen
ordnas på sådant sätt,
att alla grupper av folket får ett tillfredsställande
och likvärdigt skydd.
Därutöver bör alla medborgare få lika
möjligheter till en personligt frivillig
tilläggspensionering. Särskilt ur småspararnas
synpunkt är det härvid angeläget,
att möjligheter beredes till ett
värdebeständigt pensionssparande.

Det viktigaste i en förestående pensionsreform
är enligt min mening en
sådan förbättring av folkpensionen, att
alla medborgare kan få en rättvis och
god grundtrygghet på ålderdomen. Allmänna
pensionsberedningen har enhälligt
föreslagit, att folkpensionen successivt
fram till år 1968 skall höjas till
3 600 kr. om året för ensamstående och
5 400 kr. för två makar tillsammans.
Den första etappen i höjningen skall
enligt förslaget genomföras redan år
1958, då folkpensionen skulle förbättras
till 2 300 kr. för ensamstående och
3 680 kr. för två makar tillsammans, och
år 1960 skulle beloppen höjas till 3 000
respektive 4 500 kr. Riksdagen har i
princip uttalat sig för förslagets genomförande.

Såsom framgår av vad jag här framhållit,
får den av pensionsberedningen
föreslagna folkpensionsförbättringen inte
betraktas som något slutmål. Men då
enighet vunnits såväl i pensionsberedningen
som i riksdagen om att denna
förbättring av folkpensionerna bör genomföras,
synes det angeläget, att beslut
snarast möjligt fattas i frågan. Det
önskvärda uppskovet med beslut i frå -

gan om utformningen av tilläggspensioneringen
bör inte få fördröja folkpensionsreformen.
Då den första etapphöjningen,
såsom framhållits, avses att
genomföras redan under nästa år, synes
det angeläget, att proposition om
förbättring av folkpensionerna i enlighet
med pensionsberedningens förslag
förelägges redan innevarande höstriksdag.

Med anledning av vad jag här har
anfört anhåller jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
socialdepartementet få rikta följande
fråga:

Har herr statsrådet för avsikt att förelägga
innevarande höstriksdag förslag
till förbättring av folkpensionerna i enlighet
med allmänna pensionsberedningens
förslag?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8

Interpellation ang. uppskov med amorteringen
av tidigare stödlån m. fl. åtgärder
till hjälp för de jordbrukare, som i
år fått sin skörd förstörd

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr ELIASSON i Moholm (h), som
yttrade:

Herr talman! Det råder stor oro i
jordbrukarkretsar. På många håll har
bärgningsförhållandena varit sådana
att hela skörden gått förlorad och någon
höstsådd har inte kunnat ske. Direkta
verkningar av årets dåliga skördeväder
sträcker sig därför minst ett
år framåt.

För jordbrukarna i de svårast drabbade
områdena är skördeutfallet ruinerande.
Jämsides med att inkomsterna
uteblivit har nämligen kostnaderna stigit.
Det iir alldeles nödvändigt alt snara
åtgärder vidtages för att klara de akuta
svårigheter som uppstått. Möjlighet att

Nr 23

Onsdagen den 16 oktober 1957

Interpellation ang. frågan om ändrade bestämmelser om arrester och häkten
Interpellation ang. viss ändring av bestämmelserna rörande uppsägning av medel å
s. k. skogskonton

uppskjuta amortering av tidigare stödlån
bör kunna medgivas. Villkoren för
lån från fonden för supplementär jordbrukskredit
bör vidare ges en sådan
utformning att lån kan erhållas av jordbrukare
som fått sin skörd förstörd.

Med stöd av ovanstående hemställer
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få rikta följande frågor:

1) Har herr statsrådet för avsikt att
medverka till att amortering av tidigare
stödlån kan uppskjutas samt att villkoren
för lån från fonden för supplementär
jordbrukskredit blir sådana att lån
kan erhållas av jordbrukare som fått
sin skörd förstörd?

2) Har herr statsrådet för avsikt att
vidtaga några andra åtgärder till hjälp
för de jordbrukare som på grund av
årets dåliga bärgningsförhållanden fått
sin skörd förstörd?

Denna anhållen bordlädes.

§ 9

Interpellation ang. frågan om ändrade

bestämmelser om arrester och häkten

Ordet lämnades på begäran till

Herr RIMMERFORS (fp), som anförde:

Herr talman! Med anledning av två
motioner vid 1951 års riksdag hemställde
samma års riksdag i två skrivelser
till Kungl. Maj:t om utredning angående
ändrade bestämmelser i fråga om arrestlokaler.

Utredningsuppdraget anförtroddes
den 15 juni 1951 (kompletterat den 5
juni 1953) åt byråchefen Torsten Eriksson
i socialstyrelsen, med byråinspektören
Daniel Wiklund som sekreterare.
Utredningsmannen avlämnade sin utredning
den 8 december 1955.

Snart två år har gått sedan förslaget
avlämnades. Arrestlokalernas i vissa
fall mycket bristfälliga skick synes på -

kalla en snar översyn av lokalbeståndet
och en förbättring som motsvarar vår
uppfattning av människovärdet även
hos sådana människor som kommit i
konflikt med rättvisan.

Med hänvisning till vad ovan anförts
anhåller jag om andra kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet få rikta följande
fråga:

År herr statsrådet i tillfälle att inför
kammaren lämna ett meddelande huruvida
förslag i anledning av skrivelserna
från 1951 års riksdag och 1955
års polisarrestutredning beträffande arrester
och häkten är att vänta inom den
närmaste tiden?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10

Interpellation ang. viss ändring av bestämmelserna
rörande uppsägning av
medel å s. k. skogskonton

Herr NILSSON i Svalöv (h) erhöll på
begäran ordet och yttrade:

Herr talman! Problemen i samband
med jordbrukets kapitalförsörjning har
i hög grad aktualiserats i och med årets
stora skördeskador i olika delar av landet.
Framför allt har det uppstått stor
brist på rörelsekapital. Kreditbegränsningen
och mången gång avsaknad av
godtagbar säkerhet för lån gör att det
för många jordbrukare blir så gott som
omöjligt att erhålla de rörelsemedel
som en normal skörd skulle ha gett
dem. Skördeskadorna torde framför allt
vara stora i skogsbygderna.

Många av jordbrukarna inom dessa
områden har vissa medel innestående å
s. k. skogskonto, vilka emellertid enligt
gällande bestämmelser är bundna för
viss tid. För närvarande är sammanlagt
ca 150 miljoner kronor innestående å
skogskonton. Enligt förordningen gäller
för uttag av medel från skogskonto en

Onsdagen den 16 oktober 1957 Nr 23 9

Interpellation ang. avvikelsen i fråga om statens inkomster under budgetåret 1956/57
i jämförelse med tidigare beräkningar

uppsägningstid av fyra månader. Uppsägning
av sådana medel skall sålunda
ha skett före den 31 augusti för att beloppen
skall kunna uttas under innevarande
år. En tillfällig ändring av bestämmelserna
borde enligt min mening
snarast komma till stånd, som medförde
att berörda medel omedelbart
kunde få uttas. Jordbrukets behov av
rörelsemedel skulle därmed i viss mån
bli tillgodosett.

En ändring av bestämmelserna i ovan
angivna riktning synes mig även vara
motiverad med utgångspunkt från gällande
beskattningsregler beträffande inkomst
av jordbruksfastighet. Årets skördeskador
kommer nämligen i flertalet
fall att medföra underskott i deklarationen
som icke får avdras i kommande
års deklarationer. Den utredning
som försiggår bl. a. om s. k. förlustutjämning
vid beräkning av inkomst från
jordbruksfastighet synes motivera att
ändringen blir av tillfällig karaktär.

Även andra tillfälliga skattebestämmelser
för jordbruket torde i avvaktan
på den nämnda utredningen böra övervägas.
Så skulle man kunna tänka sig
att de skördeskadelån som kan komma
att erhållas får upptas som intäkt i
självdeklarationen för 1957 och att avdrag
sedan får ske när amorteringarna
på dessa lån verkställes. Detta bleve en
form av förlustutjämning som medförde
en rättvisare beskattning av jordbrukarna.

Också andra utvägar skulle kunna
tänkas, såsom en tillfällig förlustutjämning
vid taxeringarna 1958 och 1959.
En form av bankkonton motsvarande
skogskontona skulle t. ex. kunna komma
i fråga där negativa belopp finge förekomma
och där staten då lämnade lånegaranti.

Under åberopande av det anförda
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för finansdepartementet
få ställa följande frågor:

1. Avser herr statsrådet att för inne -

varande höstriksdag framlägga förslag
om sådana ändringar av bestämmelserna
rörande uppsägning av medel å s. k.
skogskonton, att främst jordbrukare
som drabbats av svåra skördeskador
därigenom kan få möjlighet att täcka
sitt behov av rörelsemedel?

2. Vill herr statsrådet överväga att
för höstriksdagen framlägga förslag,
varigenom förlustutjämning vid beskattningen
av jordbruksfastighet kan möjliggöras,
t. ex. i den form att eventuella
statliga stödlån till jordbrukare får upptagas
som intäkt vid 1958 års taxering
för att sedan avdragas då amortering
sker eller i form av speciella bankkonton
av samma karaktär som skogskonton? Denna

anhållan bordlädes.

§ 11

Interpellation ang. avvikelsen i fråga
om statens inkomster under budgetåret
1956/57 i jämförelse med tidigare
beräkningar

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp),
som anförde:

Herr talman! Den av riksdagen i maj
1956 fastställda riksstaten för det senast
avslutade budgetåret, 1956/57, upptog
på driftbudgeten inkomster till ett
sammanlagt belopp av 11 309 miljoner
kronor och utgifter till sammanlagt
10 602 miljoner kronor. Vid den förnyade
beräkning, som i sedvanlig ordning
skedde i mars i år, visade inkomstsidan
en nedgång med 283 miljoner kronor
till 11 026 miljoner kronor och utgiftssidan
en uppgång med 266 miljoner
kronor till 10 868 miljoner kronor. Enligt
en av riksräkenskapsverket för någon
tid sedan lämnad preliminär redovisning
av det slutliga utfallet av driftbudgeten
för ifrågavarande budgetår

Nr 23

Onsdagen den 16 oktober 1957

Interpellation ang. avvikelsen i fråga om

i jämförelse med tidigare beräkningar

skulle inkomsterna stanna i ett belopp
av 10 651 miljoner kronor medan utgifterna
skulle komma att uppgå till 10 977
miljoner kronor. I jämförelse med beräkningen
i mars skulle alltså inkomstsidan
visa en ytterligare nedgång med
275 miljoner kronor. Totalt skulle inkomsterna
således komma att understiga
de i den ursprungliga riksstaten
upptagna beloppen med ca 650 miljoner
kronor.

En så markerad avvikelse i fråga om
utfallet av inkomstsidan, som nu kunnat
konstateras, kan inte undgå att aktualisera
frågan vad orsakerna härtill
kunnat vara och om det till exempel
finns anledning att förvänta en motsvarande
lägre inkomstnivå för det eller
de närmaste budgetåren i jämförelse
med tidigare gjorda kalkyler. Det är
självfallet förenat med betydande svårigheter
att nå en mera fullständig klarhet
i de orsakssammanhang som legat
bakom den konstaterade försämringen.
Olika orsaker är tänkbara. En av dessa
synes vara att företagen trots den höjda
räntan för s. k. kvarskatteskulder underlåtit
att erlägga fyllnadsbetalning av
skatt i sedvanlig ordning i maj månad
för att i stället betala motsvarande
skattebelopp i form av kvarskatt senare.
Företagen har med andra ord enligt
detta antagande föredragit att uppskjuta
skattebetalningen till en senare
tidpunkt, och för den händelse inte en
motsvarande förskjutning i tiden sker
av kommande skattebetalningar från företagens
sida, skulle den nu inträffade
nedgången inhämtas till den del den är
att hänföra till »uteblivna» fyllnadsbetalningar
och alltså vara i viss omfattning
av tillfällig natur. Förekomsten
och storleken av uteblivna fyllnadsbetalningar
från företagens sida bör man
alltså söka fastställa.

En annan förklaring till det försämrade
utfallet kan vara att företagens
vinstutveckling och/eller inkomstutvecklingen
för övriga skattskyldiga bli -

statens inkomster under budgetåret 1956/57

vit något sämre än vad som ursprungligen
antagits. I vad mån dylika omständigheter
påverkat inkomstutfallet borde
man också söka fastställa. Även här
reser sig i så fall frågan huruvida anledning
finns att räkna med en något
lägre inkomstnivå för statsverket än
vad tidigare antagits för de närmast följande
budgetåren.

För en bedömning av budgetutsikterna
för den närmaste framtiden är det
uppenbarligen av stort värde att få de
olika faktorer i möjligaste mån klarlagda,
som kan ha samverkat till den
konstaterade avvikelsen i fråga om inkomstsidans
utfall berörda budgetår.
Ett med den här väckta frågan sammanhängande
problem är värderingen
av de efterlysta orsaksfaktorerna ur
samhällsekonomisk synvinkel. Även om
denna aspekt bör vara med i bilden synes
dock den problemställningen böra
bedömas för sig.

Även statens utgifter har under det
nu avslutade budgetåret kommit att
avvika från vad som ursprungligen beräknats
i cn för budgetutfallet försämrande
riktning, ehuru avvikelsens storlek
dock är mindre än i fråga om inkomstsidan.
Den utveckling som skett
reser dock frågan huruvida inte en
mera allmän översyn av statens utgifter
borde komma till stånd. Frågan om en
sådan översyn väcktes motionsvägen
vid vårriksdagens slut (de likalydande
motionerna I: 547 av herrar Lindblom
och Lundström och II: 686 av herr
Ohlin m. fl.). Motionärerna erinrade
där om statsutgifternas kraftiga expansion
under senare år och framhöll att
statsutgifternas utveckling i övrigt krävde
en alltmer skärpt uppmärksamhet.
Med en i motionen närmare utvecklad
motivering föreslogs att en allmän besparingskommission
skulle tillsättas för
översyn av statens utgifter. I denna föreslogs
ingå förutom representanter
från skilda politiska meningsriktningar

Onsdagen den 16 oktober 1957 Nr 23 11

Interpellation ang. restitution av skatt å bensin, som förbrukas av motorsågar m. fl.
maskiner i skogsbruket, m. m.

företrädare för arbetsmarknadens och
näringslivets organisationer.

Det i motionen framförda yrkandet
avslogs av första kammaren men bifölls
av andra kammaren.

Enligt min mening skulle det vara
ytterst värdefullt om en besparingskommission
av i motionen föreslagen
natur kunde tillsättas. Jag tillåter mig
därför att här väcka frågan på nytt.

Denna kommission måste utgå från
det faktum att de politiska partierna är
eniga om en kraftig höjning av folkpensionen
och att det f. n. finns vissa sociala
vårdområden, som är eftersatta.
Arbetet måste inriktas på att genom reduktioner
av utgifterna på de punkter
där detta är möjligt och genom återhållsamhet
med utgiftsökningar skapa
möjligheter till en sund statsfinansiell
utveckling som förenar god social standard
med rimligare skattenivå.

Med hänvisning till det ovan anförda
anhåller jag om kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för finansdepartementet
få framställa följande
frågor:

1. Vill herr statsrådet låta företaga en
undersökning av orsakerna till den
jämförelsevis kraftiga avvikelse, som
har uppstått i fråga om statens inkomster
under det senast avslutade budgetåret
i jämförelse med tidigare gjorda
beräkningar, samt så snart som möjligt
lämna kammaren en redogörelse härför,
innefattande även en bedömning i vad
mån den konstaterade försämringen av
statsinkomsternas utfall kan väntas rubba
tidigare gjorda kalkyler för statsinkomsternas
utveckling de närmaste budgetåren? 2.

Vill herr statsrådet medverka till
tillsättandet av cn allmän besparingskommission
för översyn av statens utgifter
enligt de allmänna riktlinjer som
angavs i den av andra kammaren vid
vårriksdagen bifallna motionen?

Denna anhållan bordlädes.

§ 12

Interpellation ang. restitution av skatt
å bensin, som förbrukas av motorsågar

m. fl. maskiner i skogsbruket, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Herr LARSSON i Hedenäset (bf), som
yttrade:

Herr talman! Det svenska skogsbruket
har under senaste tiden kännetecknats
av en fortgående mekanisering.

I det egentliga skogsarbetet har sålunda
ett allt större antal olika motorredskap
kommit till användning. I första hand
må därvidlag nämnas olika typer av
motorsågar, vilka användes vid såväl
avverkningar som olika skogsvårdsarbeten.
Även i övrigt har en ökad motorisering
ägt rum.

Dessa förhållanden belyses av en av
kungl. skogsstyrelsen gjord undersökning.
Enligt denna kan antalet motorsågar
som år 1953 var i bruk uppskattas
till i runt tal 7 000, medan motsvarande
antal för avverkningssäsongen
1956/57 uppskattas till minst 45 000.
För driften av dessa skogsbrukets motorer
förbrukas betydande mängder
bensin. Skogsstyrelsen har uppskattat
den sammanlagda bensinåtgången för
olika typer av motorsågar till 7,5 miljoner
liter per år. Denna uppskattning
har angetts vara försiktig, och uppenbart
torde vara att den nuvarande förbrukningen
kommer att successivt stiga.

Till följd av gällande förordningar
utgår bensinskatt jämväl för bränsleåtgången
till olika skogsbrukets motorer.
Den bensinskatt som skogsbruket
erlägger för driften av motorsågar kan
för närvarande uppskattas till ej mindre
än 2,4 miljoner kronor per år.

Syftet med nu gällande bensinbeskattning
är väl att — bl. a. härigenom
— motorfordonstrafiken skall svara för
uppkommande vägkostnader. I konsekvens
därmed har för vissa ändamål
medgivits restitution av bensinskatte -

Nr 23

Onsdagen den 16 oktober 1957

Interpellation ang. restitution av skatt å

maskiner i skogsbruket, m. m.

medel. Sålunda har för motorer, vilka
användes i jordbruk, fiske och trädgårdsskötsel
och vilka maskiner ej har
något samband med vägslitage och väghållning,
restitutionsmedgivande lämnats.

Det framstår som minst lika motiverat
att motsvarande bestämmelser även
tillämpas i fråga om skogsbrukets motorer.
Härvid kunde, i likhet med den
restitution trädgårdsnäringen erhåller,
restitutionsmedlen nyttjas för olika
angelägna skogliga ändamål, försöksoch
forskningsuppgifter, yrkesutbildning
m. m.

Konstateras må att det på detta sätt
kunde bli möjligt att tillgodose medelsbehov
vilka framstår som angelägna,
ej blott från den enskilde yrkesutövarens
utan även från nationens synpunkt.

Under åberopande av vad ovan anförts
anhåller jag om andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för finansdepartementet få rikta
följade frågor:

1. Avser Kungl. Maj :t att under år 1958
förelägga riksdagen förslag till restitution
av skatt å bensin, som förbrukas
av motorsågar och med dem jämförbara
maskiner i skogsbruket?

2. Föreslås i så fall — i enlighet med
skogsstyrelsens framställning av den
12 juni 1957 — inrättandet av en skogsbrukets
bensinskattefond och kommer
denna att för omedelbar disposition anvisas
erforderliga medel?

Denna anhållan bordlädes.

§ 13

Till bordläggning anmäldes riksdagens
revisorers särskilda berättelse om
försvarssjukvårdens centrala ledning.

§ 14

Anmäldes, att Kungl. Maj :ts proposition
nr 180, angående godkännande

bensin, som förbrukas av motorsågar m. fl.

av avtal mellan Sverige och Ceylon för
undvikande av dubbelbeskattning och
förhindrande av skatteflykt beträffande
inkomstskatter, tillställts kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 15

Anmäldes följande till herr talmannen
under sammanträdet avlämnade
motioner, nämligen

i anledning av Kungl. Maj :ts proposition,
nr 146, angående folkhögskolans
ställning och uppgifter motionerna:
nr 691, av herr Bark m. fl.,
nr 692, av herr andre vice talmannen
Malmborg m. fl., och

nr 693, av herr Bark m. fl.; samt
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition,
nr 153, angående en reform av den
territoriella pastoratsindelningen och
den församlingsprästerliga organisationen
i riket m. m. motionerna:

nr 694, av herr Persson i Svensköp
m. fl., och

nr 695, av herr Persson i Svensköp.
Dessa motioner bordlädes.

§ 16

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökan:

Till Riksdagens andra kammare.

I och för bevistande av Europarådets
session i Strassburg anhåller jag vördsamt
om befrielse från riksdagsgöromålen
under tiden fr. o. m. den 17 okt.
t. o. m. den 24 okt.

Stockholm den 16 oktober 1957

Bertil Ohlin

Kammaren biföll denna anhållan.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.21.

In fidem
Gunnar Britth

Torsdagen den 17 oktober 1957

Nr 23

Torsdagen den 17 oktober

Kl. 16.00

§ 1

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts å bordet vilande
proposition, nr 180, angående
godkännande av avtal mellan Sverige
och Ceylon för undvikande av dubbelbeskattning
och förhindrande av skatteflykt
beträffande inkomstskatter.

§ 2

Föredrogos var efter annan och remitterades
till statsutskottet följande på
kammarens bord liggande motioner:
nr 691, av herr Bark m. fl.,
nr 692, av herr andre vice talmannen
Malmborg m. fl.,

nr 693, av herr Bark m. fl.,
nr 694, av herr Persson i Svensköp
m. fl., och

nr 695, av herr Persson i Svensköp.

§ 3

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
riksdagens revisorers särskilda
berättelse om försvarssjukvårdens centrala
ledning.

§ 4

Föredrogs den av herr Ståhl vid kammarens
nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att
få framställa interpellation till hans
excellens herr statsministern angående
särskilda stödåtgärder för de jordbrukare,
som drabbats av regn- och översvämningsskador
inom Vänerns vattenområde.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5

Föredrogs den av herr Svensson i
Stenkyrka vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för socialdepartementet angående förbättring
av folkpensionerna i enlighet
med allmänna pensionsberedningens
förslag.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Föredrogs den av herr Eliasson i
Moholm vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
angående uppskov
med amorteringen av tidigare stödlån
m. fl. åtgärder till hjälp för de jordbrukare,
som i år fått sin skörd förstörd.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7

Föredrogs den av herr Rimmerfors
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för inrikesdepartementet
angående frågan om
ändrade bestämmelser om arrester och
häkten.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8

Föredrogs den av herr Nilsson i
Svalöv vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda

14 Nr 23 Torsdagen den 17 oktober 1957

Interpellation ang. tillämpningen av bestämmelserna om intagning i småskoleseminarium Interpellation

ang. en förlängning av start- och landningsbanan på Bromma flygplats -

anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående viss ändring
av bestämmelserna rörande uppsägning
av medel å s. k. skogskonton.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 9

Föredrogs den av herr Gustafson i
Göteborg vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet angående avvikelsen
i fråga om statens inkomster
under budgetåret 1956/57 i jämförelse
med tidigare beräkningar.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 10

Föredrogs den av herr Larsson i Hedenäset
vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående restitution av
skatt å bensin, som förbrukas av motorsågar
m. fl. maskiner i skogsbruket,
m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 11

Interpellation ang. tillämpningen av bestämmelserna
om intagning i småskoleseminarium Herr

talmannen lämnade på begäran
ordet till

Fru THORSSON (s), som anförde:

Herr talman! Under den gångna sommaren
har i pressen uppmärksammats
en händelse i samband med intagningen
av elever vid småskoleseminariet i
Stockholm. En 26-årig studentska, all -

mänt bedömd som synnerligen lämplig
för läraryrket och med ytterligt goda
meriter, vägrades av seminariekollegiet
intagning på grund av ett lätt fysiskt
handicap, ådraget genom polio. En besvärsskrivelse
i ärendet avslogs av skolöverstyrelsen.
Då frågan aktualiserades
på nytt, medgav regeringen på förslag
av skolöverstyrelsen, att den sökande
fick intagas vid seminariet.

Denna fråga har en principiell betydelse
av största räckvidd. Jag anhåller
därför om kammarens tillstånd att till
herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få framställa följande
frågor:

1. Är det riktigt att seminariekollegiets
beslut att vägra intagning av ifrågavarande
sökande och skolöverstyrelsens
beslut att avslå besvären häröver
hade stöd i gällande bestämmelser?

2. Om så är fallet, har herr statsrådet
för avsikt att se till, att sådana ändringar
i dessa bestämmelser företages, att de
icke vidare hindrar en intagning av för
läraryrket väl lämpade sökande med
vissa fysiska handicap?

Denna anhållan bordlädes.

§ 12

Interpellation ang. en förlängning av
start- och landningsbanan på Bromma
flygplats

Ordet lämnades på begäran till

Herr LöFGREN (fp), som yttrade:

Herr talman! Sedan frågan om storflygplatsens
förläggning senast diskuterades
i riksdagen — på hösten 1955 —
har en hel del skett. Flera utredningar
har verkställts. Fackmän av olika slag
har sysslat med frågan om storflygplatsens
placering. Redan i december 1955
framlade flygtekniska försöksanstalten
en ingående analys av de anspråk på
flygplatser, som betingas av den flyg -

Torsdagen den 17 oktober 1957 Nr 23

Interpellation ang. en förlängning av start- och landningsbanan på Bromma flyg -

plats

tekniska utvecklingen, jämte en tillämpning
av denna analys på Stockholms
flygplatsfråga. Detta sakkunnigutlåtande
stödde helt de synpunkter jag då
hade anfört i en interpellationsdebatt.
Framför allt de ständigt ökande flyghastigheterna
och luftfartens starkt växande
betydelse som kommunikationsmedel
motiverade med absolut nödvändighet
att en blivande storflygplats ej
borde ligga mer än 20 å 25 km södereller
västerut från stadens centrum.
Skulle placering ske norr om staden,
borde avståndet vara ännu mindre.
Som lämplig plats föreslogs Jordbro,
21 km söder om Stockholm.

Med stor tillfredsställelse noterades
att luffartsstyrelsen i januari 1956 tveklöst
föreslog Jordbro. Tidigare anförda
militära olägenheter ansågs ej längre
ha samma tyngd på grund av den mellankommande
utvecklingen på det militärpolitiska
området.

Trots att sålunda redan i början av
1956 en helt enig inställning från den
civila luftfartens och flygteknikens förespråkare
kunde redovisas för Jordbro,
framlades ingen proposition, utan
i stället tillsattes en kommitté, storflygplatsberedningen,
som enligt dåvarande
statsrådets utsago skulle vara alldeles
obunden av de argument som dittills
förts fram i flygplatsfrågan.

Denna anvisning följdes på så sätt, att
ingen representant för den civila luftfarten
ingick i kommittén, men två högre
officerare adjungerades — en från
flygvapnet och en från marinen. Jordbro
avstyrktes då av militära skäl.

Därefter kom en ny kommitté, som
påvisade att storflygplatsen skulle kunna
förläggas till Skå-Edeby. Lergrunden
på denna plats hade tidigare anförts
såsom ett hindrande skäl men ansågs
nu möjlig att bemästra liksom byggnadstiden
för alt möta behovet år 1960 för
de tunga reaplanen. Tyvärr redovisade
denna kommitté antaganden angående
»bullcrmattorna» för startande reaplan,

som flygbullerkommittén senare påvisade
vara överdrivna, men en stark opinion
mot bullerolägenheterna hade då
redan hunnit uppstå, och denna torde ta
vägt tungt i vågskålen, ehuru det närmast
angavs vara grundförhållandena
som var huvudorsaken till att nuvarande
kommunikationsministern inte ville föreslå
vårriksdagen i år att stanna för
Skå-Edeby.

En tredje kommitté tillsattes,och denna
redovisade i förra månaden sina undersökningar.
Här bekräftas att det är tekniskt
möjligt att bygga en storflygplats
vid Skå-Edeby på den befintliga lergrunden.
En storflygplats vid Skå-Edeby
beräknas bli 50—90 miljoner kronor
dyrare än en utbyggnad vid Halmsjön.
Det lägre beloppet gäller om leran bemästras
genom dränering. Skå-Edeby
avstyrkes ej, men man skulle se ljusare
på möjligheterna för en storflygplats
vid Skå-Edeby, om byggnadstiden kunde
förlängas, eftersom det anses ovisst
om det kan medhinnas att få flygplatsen
tillräckligt utbyggd till 1960.

Den 18 september i år fattade regeringen
beslutet att avvisa Skå-Edeby,
främst med hänsyn till grundförhållandena
och de stora kostnaderna för projektet.
Tyvärr synes inga hänsyn ha tagits
till de för all framtid stora realbesparingar
som den bättre närbelägenheten
kommer att innebära, om kostnadsjämförelser
göres med en placering
av storflygplatsen vid Halmsjön.

Från synpunkten av önskvärdheten
att få en relativt närbelägen flygplats
är det med oro man befarar, att en kommande
proposition tar sikte på en utbyggnad
vid Halmsjön. Storflygplatsens
närbelägenhetet är enligt min mening
av sådan betydelse, att enbart en uteslutningsmetod
av det slag som använts
— då först Jordbro och sedan Skå-Edeby
avförts — måste vara olämplig ur
framsynt investeringssynpunkt.

Stockholms stad liar utvecklats på
grundval av ett cenrum för sjötrafik,

16 Nr 23 Torsdagen den 17 oktober 1957

Interpellation ang. en förlängning av start- och landningsbanan på Bromma flygplats -

ett centrum för järnvägstrafik och ett
centrum för vägtrafik med ändstationer
långt inne i tätbebyggelsen. När den
nya trafikepokens »centralstation» för
luftfarten skall planeras, så måste det
vara en angelägen sak att denna icke
placeras på ett avstånd från stadens
centrum som strider mot all erfarenhet
av förhållanden i andra länder.

Luftfartens utveckling är enastående
i transportväsendets historia. Tillväxten
av passagerareluftfarten har länge
varit 15 å 17 % om året. Denna stegring
beräknas komma att bibehållas ganska
länge och säkerligen ytterligare ökas.
Dessutom visar fraktflyget en starkt
stegrad utveckling med en ökning av
ca 25 % om året, vilken ökning likaledes
beräknas bestå i många år. Enligt
vad som uppgives på sakkunnigt håll
är det troligt, att den flygtekniska utvecklingen
kommer att medföra tillkomsten
av nya flygplanstyper, som
ytterligare starkt påskyndar en ökning
av trafikmängden beträffande såväl passagerare
som gods. Denna revolutionerande
utveckling av flygteknik och
luftfart var ej möjlig att förutse då 1944
års flygplatsutredning föreslog Halmsjön.
Med dagens erfarenheter och framtidsperspektiv
skulle det enligt min
uppfattning vara oförsvarligt att återgå
till Halmsjön som ett tänkbart läge för
den nya storflygplatsen, och en annan
lösning synes mig därför alldeles ofrånkomlig.

När nu flygplatsfrågan blivit mer
komplicerad än någonsin genom de två
negativa besluten beträffande Jordbro
och Skå-Edeby och vidare mycken dyrbar
tid — två år — försuttits, är det
hög tid att vi verkligen anstränger oss
för att finna en utväg ur denna situation.
Det mest realistiska förslag, som i
detta läge framkommit, synes vara den
av SAS föreslagna utbyggnaden av
Bromma, varigenom reatrafiken på
Stockholm både med Caravelle och
DC-8, om trafiken på Stockholm med

den sistnämnda begränsas till sträckan
Stockholm—Köpenhamn, skulle kunna
avvecklas, innan en storflygplats blivit
färdigställd. Härigenom skulle vi få en
ny, ytterst värdefull respittid, och det
borde väl då vara möjligt att därunder
komma fram till en god lösning på flygplatsfrågans
fortsatta utveckling.

Såvitt jag kan finna, återstår åtminstone
ett halvt dussin olika alternativa
möjligheter, även om man undantar
Jordbro i dess ursprungliga form. Icke
mindre än tre möjligheter har skisserats
av överbefälhavaren i en skrivelse till
Kungl. Maj:t den 4 dennes, en skrivelse
som för övrigt uppvisar en mycket
glädjande förståelse på militärt håll för
den civila luftfarten, vars gynnsamma
utveckling även betecknas som ett försvarsintresse.
Dessa möjligheter är dels
ett utnyttjande av Tullinge-fältet för
DC-8, dels en minskning av den militära
flygverksamheten i fred vid Barkarby
till förmån för den civila luftfarten och
dels anläggande av en tvärbana för
DC-8 vid Barkarby.

En fjärde möjlighet anvisades redan
i våras av professor C. H. Johansson i
Stockholm, som föreslog bergplatån vid
Rydbo nära Viggbyholm, och en femte
möjlighet har nyligen framlagts av chefen
för flygtekniska försöksanstalten,
som tänkt sig, att SAS’ förslag om en
utbyggnad av Bromma skulle kompletteras
med en långbana på Jordbro, som
under lång tid framåt i dominerande
utsträckning skulle användas för flygvapnet
men därjämte skulle upplåtas för
de få starter och landningar som behöver
utföras med DC-8. Den grundläggande
tanken bakom detta förslag är,
att man i varje fall under en tid av 15
å 25 år kan räkna med en sådan utveckling
på det flygmilitärtekniska området,
att huvudinvändningen mot jordbroläget,
interferensen Tullinge-Jordbro, under
tiden skulle försvinna. Under denna
långa övergångstid borde Bromma kunna
ta all övrig civil trafik, i synnerhet

Torsdagen den 17 oktober 1957

Nr 23

Interpellation ang. de medel för vilka staten är betalningsskyldig till travarunäringen
av de erlagda prisutjämningsavgifterna

om Bromma därvid avlastas genom att
en del av den icke-reguljära trafiken
förlägges till Barkarby och viss skolflygning
kanske även utförcs på andra,
längre bort belägna flygplatser.

En första ålgärd för att säkerställa
trafiken med de nya tyngre reaplanen
1900 skulle sålunda nu kunna vidtagas
genom en utbyggnad av Bromma. En
sådan utbyggnad är enligt min mening
en fullt riktig åtgärd under alla förhållanden
med tanke på den beräknade
starka ökningen av lufttrafiken på Stockholm.
Det bör härvid beaktas att genom
en jämförelsevis begränsad förlängning
av start- och landningsbanan
på Bromma flygplats kan start och
landning utföras så, att de nuvarande
olägenheterna för kringliggande bebyggelse
kan något minskas. Härtill kommer
de senaste erfarenheterna inom
flygmotorteknikens område, som starkt
talar för att reainotorerna för trafikplanen
kommer att väsenligt förbättras
med hänsyn till störande ljud. Härvid
måste särskilt ihågkommas, att uppvärmningskörning
av motorerna nattelid
upphör i och med övergång till
reamotorer.

Genom att etl första beslut kunde avse
en ovan skisserad utbyggnad av Bromma
vore det möjligt att vinna ett ovärderligt
rådrum för alt bland förefintliga
möjligheter till placering av den
nya storflygplatsen på rimligare avstånd
från stadens centrum än Halmsjön finna
en god framtidslösning.

Med hänvisning till vad i det föregående
sagts anhåller jag om kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet
få stiilla följande fråga:

Vill herr statsrådet medverka till att
den proposition beträffande storflygplatsen,
som bebådats, tar sikte på att
en förlängning av start- och landningsbanan
på Bromma flygplats utföres, så
alt minskade olägenheter vinnes för
kringliggande bostadsbebyggelse och det
2 Andra Iniimmwens pro/o/,o// /9~i7. X

samtidigt möjliggöres, att de nya plan
som år 1960 beräknas bli satta i trafik
temporärt skulle kunna starta och landa
på Bromma, varigenom dessutom skulle
kunna vinnas att eu för framtiden
otillfredsställande lösning av storflygplatsfrågan
på grund av tidsnöd undvikes
och rådrum gives för att ytterligare
överväga och bland de befintliga
alternativen finna en lösning till en placering
av storflygplatsen inom rimligare
avstånd från stadens centrum än halmsjöalternativet? Denna

anhållan bordlädes.

§ 13

Interpellation ang. de medel för vilka
staten är betalningsskyldig till trävarunäringen
av de erlagda prisutjämningsavgifterna Herr

LOTIIIGIUS (h) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Alltsedan år 1945 har
riksdagen årligen bemyndigat Kungl.
Maj:t att förordna om uttagande av
prisutjämningsavgifter för varor som
utföres ur riket. Sådant förordnande har
meddelats endast beträffande skogsprodukter.
Avsikten med dessa avgifter,
som inte uttagits sedan år 1952, torde
ha varit att vid visst tillfälle sterilisera
toppinkomster för att därigenom dämpa
en inflationskonjunktur. De till staten
influtna medlen uppgår enligt vad som
erfarits till 1 270 milj. kronor. Ca 380
milj. kronor skall enligt riksdagens beslut
icke återbetalas ulan disponeras
för sociala, skogsvårdande och forskningsändamål.
Enligt av Kungl. Maj:t
i olika propositioner lämnade utfästelser,
bland andra propositionerna 167/
1951, 78/1952 och 80/1953, förklarar
departementschefen, att 70 % av prisutjiimningsavgiftcn
som inbetalats 1/1 1951
—31/1 1952 skall återbäras före 1963
och 50 ''/• som inbetalats under liden
r 2/i

Nr 23

Torsdagen den 17 oktober 1957

Interpellation ang. de medel för vilka staten är betalningsskyldig till trävarunäringen
av de erlagda prisutjämningsavgifterna

1/2—25/5 skall återbetalas åren 1959
—19f)3.

Med anledning av den stora kapitalbrist
som för närvarande råder inom
trävarunäringen och det läge som uppstått
fiir Sveriges jordbrukare med anledning
av de stora skördeskador^! torde
det vara synnerligen viktigt att återbetalningen
kommer att fullgöras enligt
den uppgjorda planen så tidigt som
möjligt.

Det torde vara klart att årets dåliga
skördeutfall kommer att göra det nödvändigt
för de skogsägande jordbrukarna
att taga ut något mer ur skogen för
att i viss mån reducera skördebortfallet.
Det torde också vara klart att dessa
behöver skogslikviden tidigare än förr
om åren. Ett tidigt utbetalande av dessa
prisutjämningsavgifter skulle därför
komma att i viss grad lindra skogsnäringens
och jordbrukets stora kapitalsvårigheter.

Under åberopande av det anförda
hemställer jag om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för handelsdepartementet
få stiilla följande frågor: 1)

Är herr statsrådet beredd att ange
hur stort belopp som kommer att utbetalas
under 1958 av de medel för vilka
staten är återbetalningsskyldig till trävarunäringen
av de erlagda prisutjämningsavgifterna? 2)

Är herr statsrådet beredd att med -

verka till att dessa medel återbetalas
under januari 1958 för att därigenom
underlätta trävarunäringens och skogsbrukets
kapitalsvårigheter?

Denna anhållan bordlädes.

8 14

Anmäldes, att till herr talmannen under
sammanträdet avlämnats följande
motioner, nämligen

i anledning av Kungl. Maj :ts proposition,
nr 146, angående folkhögskolans
ställning och uppgifter motionen nr 696,
av herr Nilsson i Göingegården m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 172, med förslag till lag om
ändring i rättegångsbalken m. m. motionerna
:

nr 697, av herr Fröding,
nr 698, av herrar Jacobsson i Sala
och Gustafsson i Borås,

nr 699, av herrar Gustafsson i Rorås
och Munktell, samt

nr 700, av herr Gustafsson i Borås.
Dessa motioner bordlädes.

§ 15

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.08.

In fidem
Gunnar Brittli

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STMtM 17

706243