1956 ANDRA KAMMAREN Nr 5 (Riksdagens protokoll 1956:5)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1956 ANDRA KAMMAREN Nr 5

7—8 februari

Debatter m. m.

Tisdagen den 7 februari

Sid.

Svar på interpellation av herr Jansson i Kalix ang. byggande av en
riksväg mellan Sädvaluspe inom Arjeplogs kommun och Graddis
vid norska gränsen...................................... 3

Onsdagen den 8 februari

Svar på frågor av:

herr förste vice talmannen Skoglund ang. beskattningen av arealbidrag
för skördeskador................................ 10

herr Widén ang. den långa väntetiden för erhållande av resultaten

från tagna blodprov.................................... 11

herr Nihlfors ang. översyn av de statliga avlöningsförfattningarna 12
Interpellation av fru Ewerlöf ang. den pågående utredningen av frågor
rörande djurplågeri.................................. 14

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 8 februari

Statsutskottets utlåtande nr 1, ang. anslagen till hov- och slottsstaterna
................................................ 14

Bevillningsutskottets betänkande nr 1, ang. ändrad lydelse av 6 §

förordningen om särskild sjömansskatt .................... 14

— nr 2, ang. viss tullfrihet för Rädda barnen.................. 14

— nr 3, ang. d:o för Scandinavian Airlines System.............. 14

— nr 4, ang. ändrad lydelse av 3 § 3 mom. förordningen om särskild

skatt å bensin och motorsprit............................ 14

— nr 5, om begränsning av skatt på grund av 1955 års taxering .... 14

— nr 6, ang. avtal med Belgien om utsträckning av avtalet mot

dubbelbeskattning m. m................................. 14

Jordbruksutskottets utlåtande nr 3, ang. befrielse från betalningsskyldighet
............................................ 14

Andra kammarens protokoll 1956. Nr 5

;:5 ,r *rc.r

''»:''; i r • ■ >.

» iij v '' IJ ''

Tisdagen den 7 februari 1956

Nr 5

Tisdagen den 7 februari

Kl. 16.00

§ 1

Justerades protokollet för den 31 nästlidna
januari.

§ 2

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:

Riksdagsman Per A. Johnsson, Kastanjegården,
Mörrum, vårdas sedan den
30.1 detta år å medicinska avdeln. vid
Karlshamns lasarett för allergisk sjukdom
och är på grund av sin sjukdom
oförmögen att deltaga i riksdagens arbeten
under tiden t. o. m. den 11.2
1956, vilket härmed på heder och samvete
intygas.

Karlshamn å länslasarettet den 3.2
1956

I tjänsten
T. Nordmark
Leg. läk.

Lasarettsläkare

Att riksdagsman Olof Persson på gr.
av sjukdom är oförmögen att deltaga i
riksdagsarbetet under tiden 6/2—15/2
1956 intygas härmed.

Lima d. 1/2 1956

Lars Myrberg
Provinsialläkare

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Johnsson i Kastanjegården
från och med den 30 januari till och
med den 11 februari samt herr Persson
i Tandö under tiden den 6—den 15
innevarande månad.

§ 3

Svar på interpellation angående byggande
av en riksväg mellan Sädvaluspe
inom Arjeplogs kommun och Graddis
vid norska gränsen

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr statsrådet HJALMAR NILSON,
som yttrade:

Herr talman! Herr Jansson i Kalix
har frågat mig, om jag haft eller inom
den närmaste tiden ämnar upptaga
samråd med den norske vägministern
i frågan om byggande av en riksväg
i Norrbottens län mellan Sädvaluspe
inom Arjeplogs kommun och Graddis
vid norska gränsen samt om jag, därest
norrmännen visar intresse för saken, är
beredd att upprepa initiativet från den
s. k. Trondheimsvägen.

I anledning härav vill jag meddela
följande.

I november förra året togs från kommunikationsdepartementets
sida skriftlig
kontakt med det norska samfärdselsdepartementet
i föreliggande fråga.
Härvid uttalades bl. a. att det var önskvärt
dels att få kännedom om vilka planer
som föreligger för utbyggnad på
den norska sidan av vissa vägsträckor
med vilka den tänkta mellanriksvägen
skulle få anknytning samt i vilken takt
de beräknades''att förverkligas och dels
att få del av de synpunkter man i Norge

Nr 5

Tisdagen den 7 februari 1956

Svar på interpellation angående byggande av en riksväg mellan Sädvaluspe inom

Arjeplogs kommun och Graddis vid norska gränsen

anlägger på behovet av en sådan inellanriksförbindelse.

Jag har nyligen under hand erfarit
att vissa undersökningar f. n. pågår i
Norge i anledning av denna förfrågan
och att man från norsk sida måste avvakta
resultatet därav, innan svar kan
lämnas.

Vad beträffar interpellantens andra
fråga torde det ligga i sakens natur att
jag, i avvaktan härpå, icke är beredd att
taga någon ställning i ärendet. Det torde
emellertid stå klart att, även om det
på ömse sidor om riksgränsen finns intresse
för en sålunda ifrågasatt mellanriksförbindelse,
kan denna i behov och
betydelse näppeligen vara jämförbar
med den s. k. Trondheimsvägen, vars
tillkomst bygger på helt speciella förutsättningar
och som sammanbinder två
stora befolkningscentra. Emellertid torde
redan det förhållandet, att jag på
sätt som skett sökt kontakt med vederbörannde
norska departement, visa att
jag hyser intresse för denna fråga.

Härefter anförde:

Herr JANSSON i Kalix (s):

Herr talman! Till statsrådet Hjalmar
Nilson ber jag att få framföra mitt tack
för svaret på min interpellation om byggande
av en riksväg från Sädvaluspe
inom Arjeplogs kommun i Norrbotten
över till Graddis vid norska gränsen.
Jag utgår emellertid ifrån att statsrådet
inte lägger alltför stor vikt vid detta
tack, som med hänsyn till svarets innehåll
är mera av formell natur. Jag hade
varit tacksammare för bygdens vidkommande,
om svaret varit något fylligare.

Jag noterar dock med tillfredsställelse,
att statsrådet gjort vissa trevare för
att utröna norrmännens intresse för vägen
och att han funnit, att sådant intresse
förefinnes på norsk sida. Däremot
framgår det inte fullt tydligt av
svaret, huruvida man hos de norska
myndigheterna hyser något större intresse
för vägen, endast att man där

håller på att utreda frågan om underlaget
för en sådan riksväg.

Sedan skall jag också villigt medge,
att jag inte hyst några större förhoppningar
om att den svenska statsmakten
vore villig att lämna särskilda medel
för byggandet av denna väg, som skedde
vid beslutet om den s. k. Trondheimsvägen.
Det är bara då det gäller
vissa militära anläggningar vi i Norrbotten
kan få mer än vi önskat oss.

För att i någon mån motivera min
interpellation skall jag med herr talmannens
tillåtelse anföra några skäl,
som anförts såväl från svensk som från
norsk sida vid samtal, jag varit i tillfälle
att delta i med representanter från
bägge sidor om Kölen. Jag tror mig
veta, att vår vägminister också är förtrogen
med de skäl, som anföres för
vägens tillkomst bland befolkningen i
dessa trakter, och han har nog också
mött den förtätade stämningen av förhoppning
och tilltro till statsmakternas
vilja att gripa hjälpande in för att lösa
denna vägfråga.

Vägen Arjeplog—Graddis är intet påhitt
av männen av i dag. Redan i slutet
av 1800-talet beslöt den svenska riksdagen,
att vägen skulle byggas, men Arjeplogs
kommun, som skulle bli skyldig
att underhålla vägen, vågade icke ta på
sig kostnaderna härför den gången. Sedan
har frågan om byggandet av en mellanriksväg
med den ovan angivna
sträckningen varit uppe då och då på
länsstadiet. År 1946 höll man ett möte i
Arjeplog, där intressenter även från
norsk sida var närvarande, och då talade
man sig varm för denna väg. Länsvägnämnden
i Norrbotten har också haft
vägfrågan uppe ett par gånger vid sina
sammanträden. Vid sista sammanträdet,
då man fastställde de nu gällande flerårsplanerna
för vägbyggnader inom länet,
fanns den med men föll tyvärr
bort vid slutjusteringen i samband med
den investeringsbegränsning, som drabbade
hela vägväsendet.

Tisdagen den 7 februari 1956

Nr 5

Svar på interpellation angående byggande av en riksväg mellan Sädvaluspe inom

Arjeplogs kommun och Graddis vid norska gränsen

Vilka skäl kan då anföras till försvar
för de kostnader en väg som denna
kommer att dra med sig? En undersökning
av de virkesmängder på svensk
sida, som med fördel skulle kunna befraktas
efter denna väg och ge skogsägaren
skäligt rotvärde för skogen, har
givit vid handen, att virkesförrådet
per hektar i runt tal kan beräknas till
40 kubikmeter, varav 86 procent utgör
barrskog och 14 procent björkskog.
Boniteten är givetvis i jämförelse med
syd- och mellansvenska förhållanden
svag och uppskattas i runt tal till en
kubikmeter per hektar och år, men då
det rör sig om väldiga arealer är det
icke föraktliga mängder gagnvirke, som
nu på grund av för höga flottningskostnader
inte kan tagas ut. Belysande är,
att rotvärdet inom Arjeplogs kommun
vid 1933 års fastighetstaxering utgjorde
1:13 kronor, medan motsvarande siffror
för Västerbottens fyra kommuner
uppe i inlandet utgjorde i medeltal
1: 99 kronor. Av intresse i sammanhanget
kan också vara det förhållandet,
att medan skogstillgången i Nordlands
fylke i Norge utgör 5,50 hektar per innevånare,
har Arjeplogs kommun inte
mindre än 80 hektar per innevånare.
Medtager man sedan även skogsbeståndet
inom Arvidsjaurs kommun, som genom
mellanriksvägens tillkomst skulle
få förhöjd avsättning till bättre priser,
skulle, har sakkunskapen räknat ut,
cirka hundratusen hektar skogsmark få
bättre avsättningsförhållanden. Mot bakgrunden
av dessa siffror förstår man
bättre befolkningens iver att få vägen
byggd. Från Norge kan man dessutom
få färsk fisk och vissa jordbruksprodukter,
som det är angeläget att kunna
införa hit till landet, eftersom många
människor i denna del av Norrbotten
har svårt att få tag i dessa varor.

Norrmännens intresse är knutet till
skogsbeståndet på den svenska sidan.
Vi skall hålla i minnet att i Bognan
finns ett bålbyggeri, som enligt norsk

uppgift sysselsätter 100 man och som
inte bara har svårt att få fram lämpliga
trädrötter till byggande av fram- och
akterstammar utan också lider brist på
lämpligt bordvirke. En annan sak som
är av betydelse i detta sammanhang
är tjäran, som behövs för tätning av
borden. Tjäran ställer sig rätt dyrbar
för norrmännen på grund av de långa
vägar som man nu måste frakta denna
eftertraktade produkt.

En sammanfattning av det sagda ger
alltså vid handen, att man på bägge sidor
gränsen skulle ha utomordentligt
intresse av vägens tillkomst. Och då
har jag inte alls varit inne på frågan
om turismen, som det skulle vara mycket
intressant att ta upp i detta sammanhang.
Jag skall emellertid inte göra
det. Det får räcka med att säga, att
vägen skulle gå genom kanske de vackraste
delarna av hela Norrbottens län
och Nordlands fylke i Norge. Den som
gjort resor inom dessa landskapsdelar
förstår vad en sådan betygssättning innebär.
Jag vill tillägga att betygssättningen
inte är min egen, utan att jag
har fått den av kända representanter
för turistväsendet.

Jag vill till sist, herr talman, återge
delar av ett brev, som jag i fredags
fick från en sammanslutning, benämnd
Tiltaksrådet for Indre Salten, och vilket
är undertecknat av sekreteraren i
detta råd Jens A. Andersen. I översättning
säges det i brevet bl. a. följande:
»Genom TT har vi fått ett tidningsmeddelande
om att Ni har interpellerat om
hur det går med den gamla planen att
bygga en mellanriksväg mellan Arjeplog
i Norrbotten och Saltedal. Om vi
fattat saken rätt har Ni frågat statsrådet
Nilson, om han är beredd att söka kontakt
med de norska myndigheterna för
att utforska det norska intresset för
denna väg.

Som Ni säkert känner till, har det på
den norska sidan arbetats åtskilligt på
denna väg den sista vintern. Detta gäl -

Nr 5

Tisdagen den 7 februari 1956

Svar på interpellation angående byggande av en riksväg mellan Sädvaluspe inom

Arjeplogs kommun och Graddis vid norska gränsen

ler särskilt sträckan Saltedal—Junkerdal
för att i första hand ordna vinterväg
för innevånarna i Junkerdal. Vägen
som nu nyttjas till Junkerdalen är
nämligen utsatt för fara av ras.

Inom något år, kanske redan under
1957, räknar man med ny väg till Junkerdal
och sedan återstår av hela vägen
blott sträckan Junkerdal—Graddis.
Sistnämnda ort ligger som bekant alldeles
intill den svenska gränsen.

Tiltaksrådet for Indre Salten, som
är ett interkommunalt (Samordnande)
organ för kommunerna Fauske, Skierstad
och Sörfolk i Indre Salten, är
mycket intresserat av att projektet med
väg över till Sverige kommer till utförande.
Vi ämnar därför ta upp detta
spörsmål med det snaraste med de norska
vägmyndigheterna.»

Sedan kommer en del artighetsfraser,
som kanske inte riktigt passar att återge
i det här allvarliga sammanhanget.

Jag har genom mitt referat av det huvudsakliga
innehållet i detta brev velat
stryka under, att mellanriksvägen Arjeplog—Saltedal
har betydelse för såväl
den svenska som den norska befolkningen.
Hos dem finns ett entydigt
starkt intresse för saken. Nu är det
blott att hoppas att statsrådet, som i interpellationssvaret
deklarerat sitt intresse
för frågan, inte låter det stanna
vid detta, utan att statsrådet i enlighet
med sitt löfte här kommer, så fort utredningen
på norsk sida är klar, att
åter göra sig påmind för att söka föra
frågan framåt. Jag tror att vi har anledning
att lita på att statsrådet inte
står främmande för betydelsen av att
utbygga de mellanfolkliga förbindelserna
mellan de två broderländerna Norge
och Sverige och för de planer som det
här närmast gäller. Jag tror att frågan
har en utomordentlig betydelse även i
andra sammanhang än dem som nu har
berörts av mig i mitt tack till statsrådet.

Som länsvägnämndens ordförande

har jag givetvis tillfälle att återkomma,
och som riksdagsman kommer jag givetvis
inte att släppa herr statsrådet,
förrän vi har sett att vägbyggandet
kommer till stånd.

Herr statsrådet HJALMAR NILSON:

Herr talman! I fråga om departementets
intresse för denna väg torde det
vara tillräckligt att nämna, att jag personligen
har färdats hela den ifrågasatta
vägsträckan för att ta del av problemet
på platsen och göra mig förtrogen
med villkoren där uppe. Yad sedan
ärendets fortsatta prövning beträffar
torde frågan i första hand få aktualiseras
ifrån länets sida vid omprövningen
1957 av femårsplanen. Under tiden
kommer kontakterna med Norge att
fortgå och som jag hoppas ge mera påtagliga
resultat.

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Statsrådet förklarade,
att han personligen har ett varmt intresse
för denna fråga, och detta har
jag ingen anledning att ifrågasätta. Men
han måste å andra sidan förstå, att det
i Norrbotten är minst sagt stor förtrytelse
över det sätt på vilket denna fråga
behandlats. Statsrådets eget besked i
dag är också det magraste man gärna
kunde vänta sig, även om man som jag
och många med mig har erfarenhet av
hur otroligt sakta det går att pressa
fram någonting från kommunikationsdepartementet
till förmån för Norr-''
botten.

Detta exempel är för all del inte det
enda, men det är typiskt. Som herr
Jansson redan har sagt fattades t. o. m.
ett beslut här i riksdagen om denna väg
redan för flera årtionden sedan. Redan
då hade alltså riksdagen kommit till en
insikt som vägministern ännu inte har
kunnat tillägna sig, nämligen att detta
är en kommunikationsled av så stor
betydelse i många hänseenden att den

Tisdagen den 7 februari 1956 Nr 5 7

Svar på interpellation angående byggande av en riksväg mellan Sädvaluspe inom
Arjeplogs kommun och Graddis vid norska gränsen

snabbt måste komma till utförande. Herr
Jansson har erinrat om att denna fråga
i många olika sammanhang har behandlats
på länsplanet. Detta är riktigt. Länsstyrelsen
och landstinget i Norrbotten
har gjort stora bemödanden att få
denna väg till stånd, vilket på sitt sätt
är ett uttryck för den betydelse som
norrbottningarna tillmäter vägprojektet.
Redan i sådana sammanhang har
det också ådagalagts, att de norska myndigheterna
har ett utomordentligt varmt
intresse för saken. De har också redan
för många år sedan vidtagit åtgärder
för att förverkliga projektet, så att det
nu uteslutande beror på de svenska
myndigheterna, närmast statsrådet Nilson,
om önskemålen på bägge sidor om
gränsen skall förverkligas, ty vägen får
ju ingen betydelse för norrmännen heller
om man inte bygger den vidare på
svenska sidan.

Utom av länsmyndigheterna har frågan
behandlats av riksdagen vid flera
tillfällen under de senaste åren. Jag
har själv för åtta, tio år sedan ingivit
upprepade motioner om saken här i
kammaren. Dessa syftade till att väcka
till liv det beslut som statsmakterna tidigare
hade fattat. Det är klart att de
gamla kostnadsberäkningarna måste göras
om, men detta borde ju ha kunnat
ske ganska fort. Jag har i mina motioner
också åberopat, att en praktiskt
taget enhällig expertis från en massa
områden som berörs av denna väg, förklarar,
att vägprojektet under årens
lopp inte förlorat i aktualitet utan att
det tvärtom numera finns starkare skäl
än någonsin för att genomföra det. Jag
skall inte gå in på alla uttalanden från
expertisen. Herr Jansson har redan
anfört en rad exempel. .lag har också
i mina motioner som ett av de tyngst
vägande skälen åberopat vad skogsexperter
förklarat beträffande skogstillgångarna
i dessa områden, nämligen
att det finns stora skogstillgångar som
nu inte kan exploateras men som skulle

få mycket stort värde om vägen kom
till stånd.

För närvarande finns som bekant inte
någon landsvägsförbindelse över till
Norge längs den långa gräns som Norrbotten
har mot Norge. Så som motorismen
nu har utvecklats är självklart behovet
av en sådan förbindelse mycket
stort.

Efter de vaga löften som gavs efter
debatten om mina motioner kom inte
något livstecken från kanslihuset. Jag
interpellerade därför statsrådet vid
1950 års riksdag. Statsrådet ställde då
faktiskt i utsikt en utredning. Men han
ville få litet tid på sig för den saken,
och det kunde man ju förstå. Men att
det skulle behöva ta fem år och att
statsrådet Nilson i dag inte har något
resultat att framlägga av en sådan utredning,
tycker jag är litet orimligt.

Sist jag diskuterade den här saken
med statsrådet Nilson hade han ett argument,
som kanske spelar en viss roll
också den här gången. Han förklarade
nämligen, att det inte fanns tillräckligt
många arbetslösa i Norrbotten för att
man skulle kunna sätta i gång ett sådant
här stort projekt — ändå hade vi vid
den tidpunkten 4 000 anmälda arbetslösa.
Såsom både herr Gavelin och jag
då erinrade om förhåller det sig som regel
så, att man kan räkna med minst
lika många icke anmälda arbetslösa som
anmälda; vi hade alltså en mycket stor
arbetslöshet vid den tidpunkten. Även
under de år som gått sedan interpellationsdebatten
hölls har vi tidvis haft
flera tusen arbetslösa, och nu meddelar
arbetsmarknadsstyrelsen i sin senaste
rapport, att vi har betydligt över 2 000
anmälda arbetslösa i Norrbotten — för
att inte tala om alla icke anmälda.

Om statsrådet nu vidhåller detta betraktelsesätt
beträffande denna väg,
finns det anledning att fråga honom,
om vi måste komma tillbaka till 1930-talets förhållanden innan han anser det
nödvändigt alt utföra denna vägbygg -

Nr 5

Tisdagen den 7 februari 1956

Svar pa interpellation angående byggande av en riksväg mellan Sädvaluspe inom

Arjeplogs kommun och Graddis vid norska gränsen

nåd, som alla norrbottningar anser i
högsta grad angelägen. Jag vill för min
del hoppas, att denna förnyade påstötning
om ett av de viktigaste kommunikationsprojekten
i Norrbotten föranleder
statsrådet Nilson att ta frågan under
omprövning och därvid handla betydligt
snabbare än han gjort hittills.

Herr JANSSON i Kalix (s):

Herr talman! Herr statsrådet sade,
att länsvägnämnden borde ha den här
vägen i tankarna vid den revidering av
vägprojekten som länsvägnämnden skall
företa i samråd med de statliga vägmyndigheterna
år 1957. Jag kan försäkra
statsrådet, att vi från länsvägnämndens
sida kommer att göra allt för att ge
denna väg en sådan placering i våra
planer, att vi med normal tilldelning
av vägmedel kan börja byggandet. Däremot
kan jag givetvis inte svara för hur
det blir, om man sätter en investeringsspärr
just ovanför anslaget till den vägen,
så att projektet för andra gången
ramlar bort ur flerårsplanen.

Vi lovar dock att vi i gott samförstånd
med statsrådet skall göra allt vad
på oss ankommer för att denna väg
skall komma med i investeringsplanen.

Herr statsrådet HJALMAR NILSON:

Herr talman! Till en början vill jag
klargöra, att frågan om vilka vägar i
ett län som skall komma upp på flerårsplanerna
i mycket hög grad beror på
de lokala länsmyndigheterna. Länsmyndigheterna
prövar och bedömer de
olika vägarnas angelägenhetsgrad och
för upp projekten i den ordning som
man anser dem önskvärda, och den angelägenhetsgraderingen
ändras i mycket
få fall och endast, om något ärende
besvärsvägen förs under Kungl.
Maj :ts prövning. Det beror alltså inte,
såsom herr Holmberg trodde, uteslutande
på mig om en väg av denna art
kommer med på en femårsplan eller inte
och i vilken turordning vägprojekten

placeras. De lokala myndigheterna har
ett betydande inflytande på den saken,
och vad Norrbotten beträffar har departementet,
såvitt jag kan minnas, inte
i någon nämnvärd utsträckning ändrat
på den lokala angelägenhetsgraderingen.

Sedan vill jag rätta ett litet missförstånd,
som herr Holmberg gjorde
sig skyldig till. Det är riktigt att kommunikationsministern
år 1950 hette
Nilsson, men det var inte jag som då
handlade dessa ärenden. Det förklarar
kanske, att jag inte anser mig ha anledning
att gå in på de slutsatser herr
Holmberg drog av dåvarande kommunikationsministerns
uttalanden.

Herr JANSSON i Kalix (s):

Herr talman! Det är i och för sig
riktigt som statsrådet sade, att planerna
inte är föremål för någon nämnvärd
retuschering i departementet. Jag vill
dock erinra om att vi i Norrbotten under
en rad år har haft ett anslag på
10 miljoner för vägbyggnad. Plötsligt
fick vi en anmälan från väg- och vattenbyggnadsverket,
att våra anslag för
den närmaste femårsperioden skulle
skäras ned från 10 till 7 miljoner. När
vi gjorde de senaste vägplanerna fick
vi därför laborera med två alternativ,
varav det ena upptog 10 miljoners anslag,
som vi haft tidigare om åren, och
det andra 7 miljoner, som väg- och vattenbyggnadsverket
hade anvisat. I det
första alternativet fanns Graddisvägen
med, men på grund av investeringsbegränsningen
kom det andra alternativet
att gälla för vårt län, och där hade
Graddisvägen fallit bort.

Herr HOLMBERG (k):

Herr talman! Jag vet också att det
var en annan kommunikationsminister
då. Jag vet likaledes att den här frågans
behandling har varit precis likadan under
de båda kommunikationsministrarnas
förvaltning; det har varit samma
dröjsmål i bägge fallen. Men det är väl

Tisdagen den 7 februari 1956

Nr 5

Svar på interpellation angående byggande av en riksväg mellan Sädvaluspe inom

Arjeplogs kommun och Graddis vid norska gränsen

i alla fall så, att ett besked som ett
statsråd ger till riksdagen lämnas på
regeringens vägnar, och det nuvarande
statsrådet Nilson har därför ingen anledning
eller rätt att nonchalera de löften
som på regeringens vägnar har givits
av ett annat statsråd Nilsson i
denna fråga.

överläggningen var härmed slutad.

§ 4

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts på bordet liggande
proposition, nr 55, angående anslag för
budgetåret 1956/57 till avlöningar vid
karolinska sjukhuset.

§ 5

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtande nr 1, bevillningsutskottets
betänkanden nr 1—6 samt jordbruksutskottets
utlåtande nr 3.

§ 6

Föredrogs den av fru Lindskog vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående en förbättrad ställning
för partiellt arbetsföra kvinnor, m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7

Föredrogs den av herr Åhman vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående ombyggnad
av bandelen Dannemora—Hargshamn.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8

Föredrogs den av herr Cassel vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till hans
excellens herr ministern för utrikes
ärendena angående återbetalningen av
tyska Kalisyndikatets obligationer.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 9

Anmäldes, att följande Kungl. Maj:ts
propositioner och skrivelse tillställts
kammaren, nämligen

nr 42, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 1 och 2 §§ förordningen
den 11 maj 1951 (nr 230) med
provisoriska bestämmelser om särskilda
investeringsfonder för ersättande av
förlorade inventarier och lagertillgångar,
m. m.,

nr 45, angående val av ombud jämte
suppleanter i Europarådets rådgivande
församling,

nr 47, med förslag till lag om ändrad
lydelse av punkt 2 av anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370),

nr 51, med förslag till ändrad lydelse
av 22 § 2 mom. regeringsformen,

nr 52, med förslag till lag om tillfällig
ökning av regeringsrådens antal,
nr 53, angående godkännande av avtal
om inrättande och drift av ett silikatforskningsinstitut,
m. m.,

nr 54, angående ersättning i vissa fall
i anledning av olycksfall i arbete eller
yrkessjukdom, och

nr 56, om godkännande av handelsavtal
mellan Sverige och Tjeckoslovakien.

Nämnda propositioner och skrivelse
bordlädes.

§ 10

Anmäldes följande till herr talmannen
under sammanträdet avlämnade motioner: -

Nr 5

Onsdagen den 8 februari 1956

nr 642, av herr Nilsson i Bästekille
m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition,
nr 48, angående vissa ändringar
i polislönereglementet m. m.,

nr 643, av herr Kristensson i Osby
m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition,
nr 37, angående prisutjämningsavgift
m. m., samt

nr 644, av herrar Cassel och Östlund,

likaledes i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 37.

Dessa motioner bordlädes.

§ 11

Justerades ett protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.32.

In fidem
Gunnar Britth

Onsdagen den 8 februari

Kl. 14.00

§ 1

Herr TALMANNEN yttrade:

Ett omtryckt exemplar av motionen
II: 220 av herr Hansson i Skegrie m. fl.
om avskaffande av kvarlåtenskapsskatten
m. m. utdelas till kammarens ledamöter.
Anledningen härtill är att i det
tidigare, feltryckta exemplaret herr
Andersson i Mölndal kommit att angivas
som motionär i stället för herr
Andersson i Brämhult.

§ 2

Svar på fråga ang. beskattningen av
arealbidrag för skördeskador

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet STRÄNG, som anförde:

Herr talman! Herr förste vice talmannen
har till mig riktat frågan, om
det enligt min mening är möjligt att
tolka bestämmelserna i kommunalskattelagen
rörande den tidpunkt då viss intäkt
är tillgänglig för lyftning så, att
de 1955 beslutade arealbidragen för
skördeskador kan upptagas till beskattning
vid 1956 års taxering.

Den väckta frågan har tidigare uppmärksammats
i en interpellation i första
kammaren av fru Margret Nilsson.
Jag besvarade interpellationen den 18
januari och framhöll därvid bland annat
följande.

Arealbidragen började utbetalas i
större omfattning dagarna omkring den
9 januari. Huvudparten bidrag kan antagas
bli utbetalda under loppet av januari.
Men man måste räkna med att
åtskilliga bidrag — beroende på att
ansökningarna inkommit senare, behovet
av kontroll utav lämnade uppgifter
och anhopningen av ansökningar hos
vissa lantbruksnämnder — kommer att
utgå först vid en senare tidpunkt.

Bidragens storlek är minst 50 kronor
och torde sällan uppgå till eller överstiga
5 000 kronor. Flertalet bidrag torde
komma att understiga 1 500 kronor.

Enligt kommunalskattelagen skall inkomst
i fall, varom nu är fråga, beskattas
och upptagas som inkomst för det
år då bidragen uppburits. Från denna
huvudregel göres undantag endast då
inkomsten i fråga hänför sig till det
gångna året och har uppburits i nära
anslutning till årsskiftet. I praxis har i
vissa jämförbara fall inkomst eller utgift
hänförts till det gångna året, då

Onsdagen den 8 februari 1956

Svar på fråga ang. den långa väntetiden

blodprov

inkomsten uppburits eller utgiften skett
senast den 15 januari.

Enligt vad jag framhöll i mitt tidigare
omnämnda interpellationssvar krävs en
lagändring, om man vill uppnå att samtliga
arealbidrag skall få räknas som
inkomst under 1955. Men enligt min
mening talar avgörande skäl mot en sådan
bestämmelse. Till en början skulle
man för dessa fall bryta en grundprincip
i skattelagstiftningen, oaktat man
inte funnit skäl att göra detta i andra
jämförbara fall. Vidare skulle man under
alla förhållanden få begränsa sig
till bidrag utbetalade senast den 15
februari, då självdeklarationerna skall
avges, i följd varav syftet med lagstiftningen
inte helt skulle kunna uppnås.
En dylik regel, som måste utformas som
en absolut bestämmelse, skulle härjämte
innebära att den, som nu skall och
även vill deklarera bidraget först 1957,
i stället måste göra det redan 1956. Härtill
kommer slutligen frågans i viss mån
begränsade räckvidd, nämligen med
hänsyn till att kommunalskatten är proportionell
och statsskatten likaledes
proportionell i vissa inkomstlägen, för
gifta upp till en årsinkomst, efter avdrag
för omkostnader, skatter och andra
allmänna avdrag, av inemot 12 000 kronor.

Som jag i mitt interpellationssvar
framhöll, ansåg jag övervägande skäl
tala mot en lagändring.

Härpå yttrade

Herr förste vice talmannen SKOGLUND
(h):

Herr talman! Jag tackar finansministern
för svaret.

Den fråga jag i början av riksdagen
ställde till finansministern angående
beskattningen av beslutade arealbidrag
var en vid den tidpunkten aktuell och
bland jordbrukarna mycket diskuterad
fråga. Man kände sig osäker, om man —
som de flesta önskade — hade möjlig -

Nr 5

för erhållande av resultaten från tagna

het att ta in arealbidragen i 1955 års
bokslut eller om de, på grund av att
de utbetalats först under 1956, måste
hänföras till 1956. Genom statsrådets
interpellationssvar i första kammaren
den 18 januari fick jordbrukarna ett
klart besked om statsrådets uppfattning,
och det var så klargörande att jag inte
har anledning att kommentera det. Jag
förstår finansministerns inställning och
framför inget klander i det hänseendet.

Jag vill tillägga, att finansministerns
dröjsmål med svaret här i kammaren
inte beror på honom utan på mig som
har varit bortrest. Han erbjöd mig
svaret redan för fjorton dagar sedan.

Skulle jag ytterligare tillägga någonting,
skulle det vara att beskattningen
dock icke är så allvarlig, som man
skulle kunna ifrågasätta när man läser
dagens föredragningslista. Där talas
nämligen om herr förste vice talmannen
Skoglunds fråga angående beskattning
av skördeskador.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3

Svar på fråga ang. den långa väntetiden
för erhållande av resultaten från tagna
blodprov

Chefen för inrikesdepartementet, herr
statsrådet HEDLUND, erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Herr Widén har frågat
mig, om jag vill lämna en redogörelse
för bakgrunden till den långa väntetiden
för erhållande av resultaten från tagna
blodprov.

Tyvärr föreligger här en eftersläpning
som under det sista halvåret varierat
mellan 3—4 veckor och 4 månader,
men som nu har nedgått. Dröjsmålet är
att hänföra till en omläggning av verksamheten,
en betydande ökning av antalet
prover och vissa personalsvåriglietcr.

Omläggningen av analysarbetet sked -

Nr 5

Onsdagen den 8 februari 1956

Svar på fråga ang. översyn av de statliga

de med början sommaren 1955 — efter
förslag av en särskilt tillkallad utredningsman
— för att öka säkerheten i
analysarbetet. Varje prov undersökes
efter denna omläggning enligt två olika
metoder. Vad antalet prov angår må
nämnas, att detta ökade efter den 1 oktoger
1955 så att det för den månaden
översteg antalet i oktober 1954 med 63
procent. Därefter har dock provfrekvensen
nedgått.

För omläggningen av verksamheten
inrättades nya befattningar, av vilka
en försöksassistent icke kunde besättas
förrän 1 oktober 1955. Kort därefter
måste den tjänstgörande laboratorn,
vilken lämnat väsentlig medverkan vid
genomförandet av det nya analyssystemet,
ges ledigt under tre månader utan
att det var möjligt att förordna vikarie.
Då organisationen av laboratoriet icke
synts tillfredsställande för den nuvarande
arbetsbelastningen tillkallades på
hösten 1955 en särskild utredning om
verksamheten. Den har följt situationen
med uppmärksamhet och på dess initiativ
har vissa organisatoriska åtgärder
vidtagits för att minska balansen.
Avarbetningen av denna har börjat och
en förbättring torde nu vara att vänta.

Härefter yttrade

Herr WIDÉN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka inrikesministern
för svaret på min fråga.

Det väckte en viss förvåning när man
i samband med Kungsbro-olyckan fann,
att det dröjde tre månader att få besked
om resultatet av blodprovet. Vi kan givetvis
vara överens om att det är för
lång tid och att resultatet bör komma
i närmare anslutning till tagande av
blodprov. Vi är också, såsom framgår
av inrikesministerns svar, överens om
att man bör söka åstadkomma större
säkerhet för att få ett riktigt utslag av
blodprov, och det är denna strävan som
gjort att man har utökat provtagningarna
för varje fall. Eftersläpningen be -

avlöningsförfattningarna

ror, vilket även framgick av svaret, på
det ökade antalet misstänkta rattfyllerifall.
Det finns många skäl till detta,
som jag inte här behöver gå in på.

Nu verkar det som om det också är
vissa personalsvårigheter som har förorsakat
den stora eftersläpningen. Det
är beklagligt, men det är väl ingenting
att göra åt det. Jag vill bara påminna
om att inrikesministern av förra årets
riksdag fick fullmakt att här företaga
de utökningar, som kunde vara påkallade
för att man skulle få en kortare
väntetid när det gällde resultaten av
blodproven.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4

Svar på fråga ang. översyn av de statliga
avlöningsförfattningarna

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LINDHOLM, som anförde:

Herr talman! Herr Nihlfors har frågat
mig, om jag inom en nära framtid
ämnar låta göra den översyn av de statliga
avlöningsförfattningarna, som riksdagen
på förslag av riksdagens revisorer
har hemställt om.

Härtill får jag svara, att denna översyn
kommer att göras så snart de personella
resurserna medger det. Som bekant
råder numera så gott som året runt
stor livaktighet på löneområdet och
kretsen av personer, som är lämpliga
för en uppgift av ifrågavarande slag
och som också vill åtaga sig uppgiften,
är tyvärr begränsad.

Vidare yttrade

Herr NIHLFORS (fp):

Herr talman! Jag får tacka civilministern
för att han svarat på denna fråga,
även om han inte hade så mycket att
komma med, och också för att han lämnat
svaret från talarstolen med de möj -

Onsdagen den 8 februari 1956

Nr 5

Svar på fråga ang. översyn av de statliga avlöningsförfattningarna

ligheter som därigenom gavs att även
från läktarna höra det.

Jag vill, herr talman, bara med några
ord lägga fram min syn på denna fråga.
Det är nämligen inte bara löntagarorganisationerna,
som vill ha förändringar
i avlöningsförfattningarna i, skall vi
säga, förenklande syfte, utan även arbetsgivarna.
Riksdagen har också uttalat
sig i den riktningen. Man kan nog
misstänka att det kanske finns olika
avsikter bakom detta uttalade intresse
för en översyn av avlöningsförfattningarna.
Jag förmodar att man på arbetsgivarsidan
är mest intresserad av en
teknisk förenkling, som till äventyrs
kan innebära försämringar, medan man
på löntagarsidan mest är intresserad av
en översyn som — låt vara att den även
siktar till förenkling — också siktar
till förbättringar av påtagliga felaktigheter,
så som man ser det på den
kanten.

Jag är övertygad, herr talman, att civilministern
om några dagar, när han
kommer att träffa löntagarnas representanter
vid förhandlingsbordet om
1956 års löner, kommer att ställas inför
krav på att avlöningsförfattningarna
blir föremål för en översyn snarast
möjligt. Nu säger statsrådet, att det inte
finns experter som kan eller vill åtaga
sig detta arbete. Det är inte första gången
som jag för min del har fått det svaret
från statsrådsbänken i olika sammanhang,
när jag intresserat mig för
att försöka driva fram en fråga litet
fortare än den vanliga lunken. Och då
måste man säga sig: Hur kommer det
sig att utvecklingen gått därhän, att
det faktiskt råder brist på expertis när
det gäller vissa speciella frågor, som
behöver utredas och där alla är överens
om att de behöver utredas? Såvitt
jag förstår beror det helt enkelt på att
det även här är en lönefråga. Jag vet
inte om det är möjligt att förhandla om
den saken, men jag tror det är en lönefråga
på det sättet, att det är en eftersläpning
av en gammal lönesättning.

Man har givit en dusör, som är lika år
från år oavsett vad som händer på lönemarknaden
i övrigt, och det blir naturligtvis
även på detta experthåll ett visst
skattetänkande. Man konstaterar att det
är inte värt att uppoffra hela dygnet
för en spottstyver, av vilken marginalskatten
tar det mesta.

Jag skulle alltså vilja sluta med en
hemställan — utan att på något sätt
vara bemyndigad av dem, som kan tänkas
beröras därav — att civilministern
tänker igenom, om det finns några
möjligheter till en friare lönesättning
även i utredningsbranschen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts å bordet
vilande proposition nr 42, med förslag
till förordning om ändrad lydelse av
1 och 2 §§ förordningen den It maj
1951 (nr 230) med provisoriska bestämmelser
om särskilda investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier
och lagertillgångar, m. m.

§ 6

Föredrogs Kungl. Maj:ts skrivelse nr
45, angående val av ombud jämte suppleanter
i Europarådets rådgivande församling.

På hemställan av herr talmannen, som
förklarade sig hava om tiden för valet
samrått med första kammarens talman,
beslöt kammaren att vid plenum onsdagen
den 22 februari utse ledamöter
och suppleanter i Europarådets rådgivande
församling.

§ 7

Föredrogos var efter annan följande
Kungl. Maj:ts på kammarens bord liggande
propositioner; och remitterades
därvid

till bevillningsutskottet propositionen
nr 47, med förslag till lag om ändrad

Nr 5

Onsdagen den 8 februari 1956

Interpellation ang. den pågående utredningen av frågor rörande djurplågeri

lydelse av punkt 2 av anvisningarna till
29 § kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);

till konstitutionsutskottet propositionen
nr 51, med förslag till ändrad lydelse
av 22 § 2 mom. regeringsformen;

till behandling av lagutskott propositionen
nr 52, med förslag till lag om
tillfällig ökning av regeringsrådens antal; till

statsutskottet propositionerna:
nr 53, angående godkännande av avtal
om inrättande och drift av ett silikatforskningsinstitut,
m. m., och

nr 54, angående ersättning i vissa fall
i anledning av olycksfall i arbete eller
yrkessjukdom; samt

till utrikesutskottet propositionen nr
56, om godkännande av handelsavtal
mellan Sverige och Tjeckoslovakien.

§ 8

Föredrogos var för sig följande på
bordet vilande motioner; och hänvisades
därvid

till statsutskottet motionen nr 642, av
herr Nilsson i Bästekille m. fl., samt
till bevillningsutskottet motionerna:
nr 643, av herr Kristensson i Osby
m. fl., och

nr 644, av herrar Cassel och Östlund.

§ 9

Föredrogos vart efter annat
statsutskottets utlåtande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande
egentliga statsutgifter för budgetåret
1956/57 under första huvudtiteln, avseende
anslagen till kungl. hov- och
slottsstaterna;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 6 § förordningen
den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild
sjömansskatt,

nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående fortsatt tullfrihet i
vissa fall för Föreningen Rädda barnen
för kläder, beklädnadsmateriel och livsförnödenheter,

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående tullfri införsel av en
utav Scandinavian Airlines System,
Stockholm, anskaffad flygträningsapparat
m. m.,

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 3 § 3 mom.
förordningen den 3 maj 1929 (nr 62)
om särskild skatt å bensin och motorsprit,

nr 5, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning med
särskilda bestämmelser om begränsning
av skatt på grund av 1955 års taxering,
och

nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Belgien om
utsträckning till Belgiska Kongo och
mandatområdet Ruanda-Urundi av tilllämpligheten
av det mellan Sverige och
Belgien den 1 april 1953 ingångna avtalet
för undvikande av dubbelbeskattning
och för reglering av vissa andra
frågor beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet; samt

jordbruksutskottets utlåtande nr 3, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet
till kronan.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa
utlåtanden och betänkanden hemställt.

§ 10

Interpellation ang. den pågående utredningen
av frågor rörande djurplågeri

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Fru EWERLÖF (h), som yttrade:

Herr talman! Gång efter annan föres
uppseendeväckande fall av djurplågeri

Onsdagen den 8 februari 1956

Nr 5

Interpellation ang. den pågående utredningen av frågor rörande djurplågeri

till allmänhetens kännedom. Det är med
största sannolikhet blott ett ringa fåtal
av de begångna brotten som kommer
i dagen. Det är ett angeläget önskemål
att dessa förbrytelser i laga ordning
beivras. Ett förtjänstfullt arbete utföres
på privat initiativ för att råda bot på
i många fall upprörande missförhållanden.
Jag åsyftar därvid bl. a. det arbete
som utföres för att förbättra bandhundarnas
förhållanden.

1953 tillsattes en utredning med uppgift
bl. a. att utreda möjligheterna för
en fullständigare kontroll och ett effektivare
beivrande av begånget djurplågeri.
Något resultat har ännu ej framvisats.

Med stöd av ovanstående hemställer
jag om kammarens tillstånd att till herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
få ställa följande fråga:

Kan herr statsrådet upplysa om när
resultat av pågående utredning om frågor
i samband med djurplågeri kan
väntas?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11

Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtanden:
nr 13, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1956/
57 till oförutsedda utgifter,

nr 16, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1955/56, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner,

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
It till riksstaten för hudgetåret 1955/
56, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde,

nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1955/

56, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde,

nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1955/
56, i vad propositionen avser vissa anslag
till statens skol- och vrkeshem på
Salbohed m. m.,

nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1955/
56, i vad propositionen avser vissa anslag
till alkoholistvård m. m.,

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående stat för statens allmänna
fastighetsfond för budgetåret.
1956/57,

nr 24, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag, och

nr 25, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående frågor om befrielse
från ersättningsskyldighet till
kronan;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 2 § lagen den 4 mars
1955 (nr 86) i anledning av Sveriges
anslutning till de internationella fördragen
angående godsbefordran å järnväg
samt angående befordran å järnväg av
resande och resgods,

nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 21
december 1949 (nr 655) med särskilda
bestämmelser om utskrivning från sinnessjukhus,
och

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposion
med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29 juni
1945 (nr 520) om återställande av viss
från ockuperat land härrörande egendom,
in. m.; samt

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning

Nr 5

Onsdagen den 8 februari 1956

om ändring av 6 § familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99),
nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
rörande ratifikation av en konvention
mellan Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge om social trygghet,
och

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i bidragsförskottslagen den
11 juni 1943 (nr 382).

§ 12

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 49, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 6 § förordningen
den 5 juni 1953 (nr 293) om särskild
sjömansskatt;

nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt tullfrihet
i vissa fall för Föreningen Rädda barnen
för kläder, beklädnadsmateriel och
livsförnödenheter;

nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående tullfri införsel av
en utav Scandinavian Airlines System,
Stockholm, anskaffad flygträningsapparat
m. m.;

nr 52, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 3 § 3 mom.
förordningen den 3 maj 1929 (nr 62)
om särskild skatt å bensin och motorsprit; nr

53, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser om begränsning
av skatt på grund av 1955
års taxering; och

nr 54, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Sverige och Belgien om
utsträckning till Belgiska Kongo och
mandatområdet Ruanda-Urundi av tilllämpligheten
av det mellan Sverige och
Belgien den 1 april 1953 ingångna avtalet
för undvikande av dubbelbeskattning
och för reglering av vissa andra frågor
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.

§ 13

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.28.

In fidem
Gunnar Britth

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 56

001896