1956 ANDRA KAMMAREN Nr 4 (Riksdagens protokoll 1956:4)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1956 ANDRA KAMMAREN Nr 4

31 januari—3 februari

Debatter m. m.

Tisdagen den 31 januari

Sid.

Svar på fråga av herr Antby ang. vägomläggningen vid Hindås i

Älvsborgs län ........................................ 3

Svar på interpellationer av:

fröken Höjer ang. lämpligheten av att representanter för läkarkåren
deltaga i konferenser rörande atomenergiens fredliga användning
................................................ 4

herr Jansson i Benestad ang. ändrad ortsgruppering i skatte- och
lönehänseende för Kronobergs län........................ 6

Interpellationer av:

herr Nilsson i Svalöv ang. vissa lättnader i kredithänseende m. m.

för skogsägare, som berörts av stormfällningen av skog...... 14

fröken Löwenhielm ang. rätt för elever i högre skolor att medfölja

skolskjutsar, som äro anordnade för folkskolans elever........ 15

herr Andersson i Dunker i anledning av de svårigheter, som drabbade
trafikanterna på statens järnvägar under jultrafiken...... 16

Fredagen den 3 februari

Interpellationer av:

fru Lindskog ang. en förbättrad ställning för partiellt arbetsföra

kvinnor m. m......................................... 19

herr Åhman ang. ombyggnad av bandelen Dannemora—Hargshamn 20
herr Cassel ang. återbetalningen av tyska Kalisyndikatets obligationer
.............................................. 21

1—Andra kammarens protokoll 1956. Nr i

Tisdagen den 31 januari 1956

Nr 4

Tisdagen den 31 januari

Kl. 16.00

§ 1

Justerades protokollen för den 24 och
den 26 innevarande januari.

§ 2

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg och ansökning om
ledighet från riksdagsgöromålen:

Till riksdagens andra kammare

Jämlikt § 24 i ordningsstadga för
riksdagens andra kammare får jag härmed
anmäla att jag på grund av sjukdom
är förhindrad att deltaga i riksdagsgöromålen
under tiden intill den
6/2 1956.

Läkarintyg härom bilägges.

Tandö den 27 januari 1956

K. Olof Persson
Pl. 190

Att riksdagsman Olof Persson, Tandö,
på grund av sjukdom är förhindrad att
närvara i riksdagsförhandlingarna under
tiden 27/1—5/2 1956, intygas härmed.

Tandö den 27 januari 1956

Lars Myrberg,
prov.-läkare

Härmed intygas att herr Karl Albert
Andersson, född den 30/8 1895, sedan
den 26/1 1956 vårdas å Ljusnarsbergs
sjukstuga, Kopparberg, under diagnosen:
arthrit. def. gen. dxt. c. hydrops.

arthrit. urica ped. dxt. + susp. thrombophlebitide.
Troligtvis kommer han att
vara helt arbetsoförmögen i ytterligare
tre veckor.

Kopparberg den 28/1 1956

T. Luxetich von Lichtenfeld,
Med. lic.
t. f. sjukst.-läk.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Persson i Tandö från och

med den 27 innevarande januari till och
med den 5 instundande februari samt
herr Andersson i Björkäng från och
med den 26 innevarande månad tills
vidare.

§ 3

Svar på fråga ang. vägomläggningen vid
Hindås i Älvsborgs län

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

LIerr statsrådet HJALMAR NILSON,
som yttrade:

Herr talman! Herr Antby har frågat
mig om jag uppmärksammat de åtgärder
och metoder, som förekommit i samband
med ianspråktagande av mark för
vägomläggning vid Hindås i Älvsborgs
län och om vilka åtgärder jag ämnar
vidtaga för att markägarna i liknande
fall för framtiden lämnas nödigt rådrum.

Herr Antby torde åsyfta de förhållanden,
som äger samband med vissa under
hösten 1955 igångsatta omläggningsarbeten
på riksväg 5 på sträckan Hindås
—Bollebygd. Klagomål från markägares
sida har i anslutning härtill framförts
över det sätt varpå närmast vägförvaltningen
i Älvsborgs län påstås ha handlagt
frågan om arbetsplan och om marks
ianspråktagande m. m.

Så nyligen som den 11 januari i år
har jag mottagit en framställning från
Riksförbundet Landsbygdens folk, vari
förbundet närmare redogör för sin syn
på vad som hänt i det berörda enskilda
fallet samt därjämte belyst händelserna
i ett vidare sammanhang och i anslutning
härtill hemställt om att vissa åtgärder
måtte vidtagas för tillgodoseende
av markägares intressen i vägbygg -

Nr 4

Tisdagen den 31 januari 1956

Svar på interpellation ang. lämpligheten av att representanter för läkarkåren deltaga
i konferenser rörande atomenergiens fredliga användning

nadsfrågor. Framställningen har i vederbörlig
ordning tillställts väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen för yttrande.

På detta stadium av ärendets handläggning
— innan sålunda det av frågan
berörda ämbetsverket ej ens hunnit
yttra sig — anser jag mig varken
böra eller kunna närmare ingå på frågan
om eventuellt erforderliga åtgärder.

Härpå anförde

Herr ANTBY (fp):

Herr talman! Jag tackar herr statsrådet
för svaret på min fråga. Såsom
statsrådet antar är det vissa förhållanden
i samband med omläggningen av
riksväg 5 mellan Göteborg och Borås,
närmare bestämt vid Hindås, som givit
anledning till frågan.

Nu vill jag först säga, att jag inte på
något sätt vill uppträda som motståndare
till förbättring av våra vägar —
tvärtom har vi all anledning att i detta
avseende se om vårt hus, detta icke
minst då det gäller vägarna i Älsvborgs
län. Den alltmer ökade trafiken kräver
ett oavlåtligt och helst intensifierat arbete
för bättre vägar, såväl allmänna
som enskilda.

Vi får dock inte bortse från att den
enskilde markägaren mången gång får
göra en avsevärd uppoffring för att tillgodose
det allmännas behov. Även om
ersättning utgår, så betyder ett avstående
av mark likväl att egendomens avkastningsvärde
för framtiden försämras.
I dylika fall är det särskilt stötande
om markägaren icke beredes nödig tid
för att ordna t. ex. avverkning av skog
och därigenom tillfogas förlust.

Herr statsrådet vill i nuvarande läge
icke gå in på frågan om eventuella åtgärder
— en ståndpunkt som jag givetvis
måste förstå, eftersom det ansvariga
ämbetsverket ännu inte hunnit yttra
sig i ärendet. Jag hoppas dock att statsrådet
Nilson och jag kan vara överens
om att två dagars varsel är bra mycket

i underkant när det gäller att avverka
mellan tre och fyra tunnland skog och
att ett upprepande härav för framtiden
icke är önskvärt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4

Svar på interpellation ang. lämpligheten
av att representanter för läkarkåren deltaga
i konferenser rörande atomenergiens
fredliga användning

Ordet lämnades på begäran till

Hans excellens herr utrikesministern
UNDÉN, som yttrade:

Herr talman! Ledamoten av andra
kammaren fröken Höjer har i en interpellation
frågat mig om jag anser det
lämpligt att även läkare är representerade
vid sådana konferenser som den
i augusti 1955 i Geneve avhållna atomenergikonferensen.
Hon har vidare frågat
om man kan förvänta sig att vid
eventuellt liknande konferenser även
läkarkåren blir representerad.

Interpellationen är föranledd av att
interpellanten anser att den svenska
delegationen vid nämnda konferens icke
var nog allsidigt sammansatt. Med anledning
härav vill jag framhålla följande.

Regeringarna hade fått inbjudan att
till konferensen sända högst fem delegater
jämte erforderligt antal experter.
Beträffande sammansättningen erhöll
jag under hand förslag från ordförandena
i atomkommittén och atombolaget
samt i den s. k. atomberedningen, det
sistnämnda organet tillsatt för behandlingen
av atomfrågor inom FN. Samtliga
därvid föreslagna personer förordnades
att antingen som delegater eller
som experter ingå i delegationen. Härutöver
förordnades åtskilliga personer
som inbjudits att vara rapportörer eller
referenter för något särskilt problem.
Delegationen kom att bestå av tjugu
medlemmar och innefattade såväl fysi -

Tisdagen den 31 januari 1956

Nr 4

Svar på interpellation ang. lämpligheten av att representanter för läkarkåren deltaga
i konferenser rörande atomenergiens fredliga användning

ker och kemister som biologer. Eftersom
interpellanten särskilt framhåller
betydelsen av frågan om strålningsskydd,
vill jag påpeka att vår mest
framstående specialist på detta område,
medlemmen av karolinska institutets
lärarråd professor Sievert, tillhörde delegaterna.

Jag vill ingalunda förneka att det
kunnat finnas skäl för medtagande i
delegationen även av andra forskare,
bland dem representanter för rent medicinska
intressen. Dock räknade man
inte med att de rent medicinska problemen
skulle spela en framträdande roll
på programmet, och så tycks ej heller
ha varit fallet. Vidare må framhållas
att det fanns möjlighet för enskilda
forskare att deltaga som observatörer
utan att tillhöra delegationen. Därav begagnade
sig åtskilliga svenska vetenskapsmän
eller tekniker.

Förhandlingarna under konferensen
är eller blir tillgängliga i tryck och kan
sålunda studeras även av personer som
ej var närvarande.

Något uttalande om sammansättningen
av svenska delegationer vid framtida
konferenser av liknande slag anser
jag mig helt naturligt inte böra göra.

Vidare anförde

Fröken HÖJER (fp):

Jag ber att få tacka Ers Excellens för
svaret på min interpellation.

Jag kan inte säga att svaret tillfredsställer
mitt önskemål att få något grepp
om vilken roll man skall anse att de
medicinska intressena skall få spela i
samband med en kongress av det här
slaget, en kongress som berör atomenergiens
problem. Jag har visserligen
i min interpellation framhållit betydelsen
av frågan om strålningsskydd, men
jag har framför allt framhållit strålarnas
biologiska skadeverkningar, och
därvidlag bär den medicinska expertisen
speciellt understrukit svårigheten
av att få fram de genetiska verkningar -

na, d. v. s. skadorna på arvsmassan. Är
verkligen en vetenskapsman som professor
Sievert så allround på detta område,
att han, fysiker som han ju är,
även kan behärska den medicinska
sidan?

Nu måste jag sticka emellan, att jag
till min stora glädje har sett, att FN
har beslutat att närmare studera just de
här sakerna. I den vetenskapliga kommittén,
som enligt en resolution av FN
i december skall upprättas för att undersöka
radioaktiv strålnings inverkan
på den mänskliga organismen, har man
från Sverige utsett professor Sievert
som ordinarie och som ersättare för
honom professorn i cellforskning och
genetik vid radiofysiska institutet T. O.
Caspersson, som är läkare. Det är alltså
två experter, en fysiker och en läkare.

Försvarets forskningsanstalt har på
sina laboratorier en stab av fysiker, kemister
och medicinare, och de ägnar
sig helt åt problem av detta slag. För
att man skall kunna sovra och kritiskt
granska uppgifter från utlandet i detta
avseende är man naturligtvis beroende
av egna forskningsinsatser på området,
men det förefaller mig också som om
man skulle vara beroende av att vara
med och mottaga och diskutera erfarenheter
från alla tre grenarna på det
internationella planet.

Universitetens forskningsverksamhet
på atomvetenskapens olika fält understöds
av de naturvetenskapliga och medicinska
forskningsrådena. Svenska medicinalstyrelsen
förefaller vara synnerligen
aktiv beträffande dessa frågor.
Det är ju på initiativ av medicinalstyrelsen
som försvarsmedicinska nämnden
tillsatt en permanent kommitté för
skydd mot radioaktiva stridsmedel. Jag
får uttala min glädje över att Ers Excellens
menar, att det dock skulle finnas
skiil för att i delegationen medtaga
även andra forskare och bland
dem representanter för rent medicinska
intressen.

Nr 4

Tisdagen den 31 januari 1956

Svar på interpellation ang. ändrad ortsgruppering i skatte- och lönehänseende för

Kronobergs län

Ers Excellens framhåller i svaret att
de medicinska problemen inte spelade
en framträdande roll i programmet vid
fjolårets kongress. Men att döma av uttalanden
i tidningarna tycks det dock
ha snuddat åt det hållet, och som s. k.
icke sakkunnig vill jag passa på att uttala
en förhoppning om att man vid
uppgörande av program i framtiden
inte glömmer denna livsviktiga del,
nämligen atomenergiens inverkan på
oss människor.

Det är sant att de medicinska vetenskapsmännen
hade kunnat få komma
med om de så hade önskat, och det är
angenämt för dem att veta att de redan
förra året hade kunnat komma med
som enskilda forskare och observatörer
utan att tillhöra den svenska delegationen.
Men nu har man en helt annan
ställning när man kommer till en kongress
vid sidan av en delegation än om
man är med som expert eller på annat
sätt är direkt knuten till delegationen.
Det är ju inte bara det att man får
bekosta allting själv, man kan inte heller
ha samma möjlighet att delta i det
s. k. inre arbetet. Åtminstone brukar
det vara så i allmänhet.

När jag tänker rätt på saken förstår
jag att Ers Excellens inte vill göra
några uttalanden om sammansättningen
av den svenska delegationen vid framtida
kongresser, men jag är glad åt att
jag här i riksdagen har fått framföra
några synpunkter i samband med atomenergien
och de kongresser, som avhandlar
atomenergien på de olika områden
man alldeles speciellt har att beakta.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5

Svar på interpellation ang. ändrad ortsgruppering
i skatte- och lönehänseende
för Kronobergs län

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LINDHOLM, erhöll på begäran
ordet och yttrade:

Herr talman! Herr Jansson i Benestad
har frågat mig om jag är villig att vidtaga
åtgärder för att uppflytta Kronobergs
län till ortsgrupp 3 i gällande
löne- och skattegruppering. Härpå får
jag svara följande.

Nuvarande placering av kommuner i
ortsgrupp har i allt väsentligt gällt sedan
den 1 januari 1954. Ortsgrupperingen
föregicks av ett omfattande utredningsarbete.
De vid detta arbete tilllämpade
riktlinjerna, som har redovisats
i proposition till 1953 års riksdag,
innebar bland annat, såsom en principiellt
betydande nyhet, att kommunerna
skulle sammanföras till större från dyrhetsynpunkt
enhetliga områden. Man utgick
således, innan några statistiska data
hade insamlats, från att en fingradering
av den typ, som äldre ortsgrupperingar
representerar, inte borde ifrågakomma.
De undersökningar, som föregick
inplaceringen av kommunerna i
ortsgrupp, utformades med utgångspunkt
härifrån.

Den närmast före år 1954 gällande
ortsgrupperingen innebar beträffande
Kronobergs län, att 1-ortskommunerna
dominerade. Ett antal 2-ortskommuner
fanns emellertid insprängda i länet.
Växjö stad var ensamt hänförd till ortsgrupp
3.

På basis av den senaste dyrortsundersökningen
utarbetade socialstyrelsen
ett förslag till inplacering i ortsgrupp
av de olika kommunerna. Detta förslag
gick beträffande Kronobergs län ut på
att länet skulle — eftersom ortsgrupp 1
förutsattes skola utgå ur skalan — i sin
helhet hänföras till ortsgrupp 2. Den
av Kungl. Maj :t senare fastställda grupperingen
innebar, att länet hänfördes
till ortsgrupp 2 med undantag för Växjö,
som fick kvarstanna i ortsgrupp 3. En
omständighet, som torde ha medverkat
till detta beslut, var att man — delvis
med hänsyn till vad som förekom vid
riksdagsbehandlingen av frågan — ville
i möjligaste mån undvika att flytta ned

Tisdagen den 31 januari 1956 Nr 4

ändrad ortsgruppering i skatte- och lönehänseende för

Svar på interpellation ang.

Kronobergs län

orter. Detta kan ju inte sägas innebära
någon orättvisa mot länet i övrigt.

Eftersom Växjö redan tidigare har
tillhört högre ortsgrupp än länet i övrigt,
kan beslutet inte heller, såsom herr
Jansson tycks vilja göra gällande, innebära,
att kostnaderna har ökat för den
kringliggande landsbygd, som har sina
huvudsakliga förbindelser med Växjö.
Med hänsyn härtill och då det, sedan
beslutet fattades, inte har inträffat något
som kan föranleda en omprövning,
är jag inte beredd att föreslå några ändringar
i ortsgrupperingen för Kronobergs
län.

Härefter anförde:

Herr JANSSON i Benestad (bf):

Herr talman! Jag vill först tacka
statsrådet för hans svar på min interpellation.
Av detta framgår att statsrådet
helt avvisar tanken på en gemensam
dyrortsplacering för hela Kronobergs
län. Jag vill emot detta helt kort
genmäla, att eftersom socialstyrelsens
och dyrortsnämndens undersökning och
förslag innebar en gemensam beteckning
för hela länet i 1953 års dyrortsförslag
och det inte finnes något som
förändrat förhållandena sedan dess, så
kvarstår lika välmotiverat kravet på enhetlighet
för hela länet. Då statsrådet
förklarar att Växjö stad inte gärna kunde
flyttas ned, så delar jag hans uppfattning,
men det hade då i konsekvens
med vad pristalen utvisade varit befogat,
att flytta upp hela länet till 3-ort.
Här gjordes alltså den ändringen, att
regeringen i så måtto avvek från dyrortsnämndens
och socialstyrelsens förslag
att den delade på länet och Växjö
stad.

Jag vill vädja till statsrådet, att han
går igenom materialet från 1953 och
gör en liten undersökning av förhållandena
i här berörda län. Han kommer
säkerligen att förstå, hur orättvis lönegrupperingen
är i detta område.

När det sedan i svaret framhålles, att
orättvisan inte är större nu gentemot
landsbygden än tidigare, emedan olika
dyrortsplacering även då förekom, så
vill jag inte förneka detta, men då hade
vi intet material som utvisade, att skäl
för enhetlighet förelåg. Det har vi nu
fått genom 1953 års dyrortsundersökning,
och följaktligen konserverar vi nu
en orättvisa, när vi icke vidtager någon
justering inom detta område. Målsättningen
var ju större enhetliga områden.
Detta var en riktig målsättning,
och jag anser, att man inte på något sätt
bör förfuska den. Därför är kravet på
enhetlig dyrortsgruppering både befogat
och berättigat.

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LINDHOLM:

Herr talman! Jag tror att herr Jansson
i Benestad i någon mån har missuppfattat
vad som har ägt rum i Kronobergs
län. Det är ju på det viset, att det
rent siffermässigt inte finns något underlag
för det krav som här rests. Man
har faktiskt där genomfört en betydande
förändring så till vida att alla 1-orter har blivit 2-orter. Därigenom har
en utjämning skett, så att alla orter
inom länet nu är 2-orter utom Växjö
stad, som är 3-ort — tidigare var ju länet
differentierat på tre olika ortsgrupper.
Följaktligen kan man inte säga,
att man har konserverat de orättvisor,
som eventuellt funnits, utan man har
tvärtom i enlighet med de principer
som fastslagits sökt genomföra så stor
utjämning som möjligt.

Herr JANSSON i Benestad (bf):

Herr talman! Det är ju riktigt som
statsrådet säger, att man har utjämnat
dyrortsgrupperingen i länet genom att
göra en enhetlig ortsgrupp för de tidigare
1- och 2-orterna. Men genom att
Växjö stad, som är den största staden
i länet, där landsbygdens invånare i
stor utsträckning gör sina inköp, har

Nr 4

Tisdagen den 31 januari 1956

Svar på interpellation ang. ändrad ortsgruppering i skatte- och lönehänseende för

Kronobergs län

bibehållits i 3-ort, framträder på ett
särskilt markerat sätt skillnaden mellan
landsbygd och stad.

Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LINDHOLM:

Herr talman! I den mån som det har
blivit en förändring innebär ju denna,
att vissa 1-orter flyttats upp till 2-orter och alltså fått en bättre relation
till Växjö än de tidigare hade.

Att Växjö fick stå kvar i 3-ort har samband
med den mycket bestämda önskan,
som uttalades vid riksdagsbehandlingen,
att man inte skulle nedflytta en ort.
När då Kungl. Maj :t har lyssnat till
denna önskan, tycker jag det är litet
egendomligt, om det sedan skall komma
anmärkning för att man villfarit denna
begäran.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6

Föredrogs och hänvisades tillbehandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts å bordet
vilande proposition, nr 41, angående
ersättning från kyrkofonden för
övertalig personal vid domänverket.

§ 7

Föredrogos var efter annan följande
på kammarens bord liggande motioner;
och remitterades därvid
till konstitutionsutskottet motionerna:
nr 214, av herr Edberg,
nr 215, av herr von Friesen in. fl.,
nr 216, av herrar Håstad och von
Friesen, samt

nr 217, av herr Sjölin m. fl.;
till bevillningsutskottet motionerna:
nr 218, av herr Hansson i Skegrie
m. fl.,

nr 219, av herr Nilsson i Bästekille
m. fl.,

nr 220, av herr Hansson i Skegrie
m. fl.,

nr 221, av herrar Nilsson i Svalöv och
Nilsson i Bästekille,

nr 222, av herrar Hansson i Önnarp
och Hansson i Skegrie,
nr 223, av herr Edberg,
nr 224, av herr Ohlin m. fl.,
nr 225, av herrar Adolfsson och
Hansson i Önnarp,

nr 226, av herr Adolfsson m. fl.,
nr 227, av herr Svensson i Vä m. fl.,
nr 228, av herr Börjesson m. fl.,
nr 229, av herrar Pettersson i Norregård
och Svensson i Vä,

nr 230, av fru Eriksson i Stockholm,
nr 231, av herr von Seth m. fl.,
nr 232, av herrar Munktell och
Agerberg,

nr 233, av herrar Strandh och Sjölin,
nr 234, av herrar Sjölin och Kristensson
i Osby,

nr 235, av herr Carlsson i Bakeröd
m. fl.,

nr 236, av herrar Cassel och Svensson
i Krokstorp,

nr 237, av herr Larsson i Luttra in. fl.,
samt

nr 238—240, av herr Hjalmarson
m. fl.;

till statsutskottet motionen
nr 241, av herr Larsson i Luttra m. fl.;
till bevillningsutskottet motionerna:
nr 242, av fröken Elmén och herr
Wedén,

nr 243, av herrar Gustafson i Göteborg
och Königson,

nr 244, av herr Gustafson i Göteborg
m. fl.,

nr 245, av herr Löfroth m. fl.,
nr 246, av herr Carlsson i Tibro
m. fl.,

nr 247, av herr Hseggblom,
nr 248, av herr Hamrin m. fl.,
nr 249, av herr Edström,
nr 250 av herr Löfgren, och
nr 251, av herr Kristensson i Osbv
m. fl.;

till statsutskottet motionen
nr 252, av herr Kristensson i Osby
m. fl.;

till bankoutskottet motionerna:
nr 253 och 254, av herr Holmberg och
fru Nilsson,

Tisdagen den 31 januari 1956

Nr 4

nr 255, av herrar Adolfsson och Börjesson,

nr 256, av herr Persson i Appuna
m. fl.,

nr 257, av herrar Nilsson i Östersund
och Lindström,

nr 258 och 259, av herr Andersson i
Brämhult m. fl., samt

nr 260, av herrar Holmberg och Johansson
i Stockholm;

till behandling av lagutskott motionerna: nr

261, av herr Andersson i Ronneby
m. fl.,

nr 262, av herr Pettersson i Dahl
m. fl.,

nr 263, av herr Petterson i Degerfors
m. fl.,

nr 264, av herr Hamrin,
nr 265, av herr Edström,
nr 266, av fru Johansson i Skövde
och fru Lewén-Eliasson,

nr 267, av herr Edberg m. fl.,
nr 268, av herr Ohlin m. fl.,
nr 269, av herr Munktell m. fl.,
nr 270, av fröken Elmén m. fl.,
nr 271 och 272, av fru Nilsson m. fl.,
nr 273, av herr Hagberg m. fl.,
nr 274 och 275, av herr Johansson i
Stockholm m. fl.,

nr 276, av herr Cassel m. fl.,
nr 277, av fru Sandström,
nr 278, av herrar Mellqvist och Fredriksson,

nr 279, av herr Löfgren m. fl.,
nr 280, av herr Brandt m. fl.,
nr 281, av herr Hamrin m. fl.,
nr 282, av herr Johanson i Västervik
m. fl.,

nr 283, av herr Senander m. fl.,
nr 284, av herr Johnsson i Kastanjegården
m. fl.,

nr 285, av herr Bimmerfors,
nr 286, av herr Andersson i Brämhult,

nr 287, av herr Larsson i Hedenäset,
nr 288, av herrar Bimmerfors och
von Friesen,

nr 289, av herr von Friesen,
nr 290, av herr Gezelius,
nr 291, av herr Löfgren,

nr 292, av herrar Nilsson i Östersund
och Lindström,

nr 293, av herr Lindström m. fl.,
nr 294, av herr Lundberg, och
nr 295, av herr Bimmerfors;

till statsutskottet motionen
nr 296, av herr Andersson i Ronneby
m. fl.;

till jordbruksutskottet motionerna:
nr 297, av herr Hansson i Skegrie,
nr 298, av herr Hansson i Skegrie
m. fl.,

nr 299, av herr Nilsson i Svalöv
m. fl.,

nr 300, av herr Nilsson i Bästekille
m. fl.,

nr 301, av herr Svensson i Ljungskile
m. fl.,

nr 302, av herrar Nilsson i Lönsboda
och Kristensson i Osby,

nr 303, av herr Arweson m. fl.,
nr 304—306, av herr Bimås m. fl.,
nr 307, av herrar Widén och Antby,
nr 308 och 309, av herr Åhman m. fl.,
nr 310, av herr Jacobsson i Tobo
m. fl.,

nr 311, av herr Börjesson,
nr 312, av herr Svensson i Krokstorp
m. fl.,

nr 313, av herr Mellqvist m. fl.,
nr 314, av herr Pettersson i Dahl,
nr 315, av herr Nilsson i Göingegården
m. fl.,

nr 316, av herr Hseggblom m. fl.,
nr 317, av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,
nr 318, av herr Persson i Norrby
m. fl.,

nr 319, av herrar Larsson i Hedenäset
och Ericsson i Näs,

nr 320, av herr Staxäng m. fl.,
nr 321, av herr Staxäng,
nr 322, av herr Larsson i Hedenäset
m. fl.,

nr 323, av herr Johansson i Torp
m. fl.,

nr 324, av herr Lindström m. fl.,
nr 325, av herr Staxäng m. fl.,
nr 326, av herrar Pettersson i Dahl
och Ekström,

nr 327 av fru Ewerlöf m. fl.;

Nr 4

Tisdagen den 31 januari 1956

till allmänna beredningsutskottet motionerna: nr

328, av herr Löfgren m. fl., samt
nr 329, av herrar Larsson i Julita och
Ekström;

till statsutskottet motionerna:
nr 330, av fru Andrén och herr Edberg,

nr 331, av herr Petterson i Degerfors
m. fl.,

nr 332, av herr Svensson i Ljungskile,
nr 333, av herr Ekdahl m. fl.,
nr 334, av herr Rylander,
nr 335, av herr Rylander m. fl.,
nr 336, av herr Håstad m. fl.,
nr 337, av herr Hedqvist in. fl.,
nr 338, av herr Nilsson i Östersund,
nr 339, av herr Lindberg,
nr 340, av herr Hagberg m. fl.,
nr 341, av herr förste vice talmannen
Skoglund,

nr 342, av herr Larsson i Luttra
m. fl.,

nr 343, av herr Johnsson i Kastanjegården,

nr 344, av herrar Östlund och Dickson,

nr 345 och 346, av herr Hjalmarson
m. fl., samt

nr 347, av fröken Höjer och herr
Hjalmarson;

till behandling av lagutskott motionen
nr 348, av herr Onsjö m. fl.;

till statsutskottet motionerna:
nr 349, av herr Gustafsson i Borås
m. fl.,

nr 350, av fru Boman och fröken
Karlsson,

nr 351, av herr Hagård m. fl.,
nr 352, av fru Renström-Inqenäs

777. fl.,

nr 353, av herr Dickson och
nr 354, av fröken Wetterström m. fl.;

till behandling av lagutskott motionerna: nr

355, av herr Nihlfors och fru Sjöstrand
samt

nr 356, av fru Boman och fröken
Karlsson;

till statsutskottet motionerna:
nr 357, av fru Lewén-Eliasson m. fl.,
nr 358, av herr Johansson i öckerö
och Svensson i Ljungskile,

nr 359, av herr Svensson i Ljungskile,

nr 360, av herr Börjesson,
nr 361, av herr Jansson i Benestad,
nr 362, av herr von Seth m. fl.,
nr 363, av herrar östlund och von
Seth,

nr 364, av herr Andersson i Bräm hult

777. fl.,

nr 365, av herrar Larsson i Hedenäset
och Jönsson i Rossbol,

nr 366, av herrar Nilsson i Bästekille
och Svensson i Krokstorp,

nr 367, av herr Hedqvist m. fl., och
nr 368, av herr Andreasson m. fl.;

till allmänna beredningsutskottet motionen
nr 369, av herr Ekdahl;
till statsutskottet motionerna:
nr 370, av fru Sandström och herr
Anderson i Sundsvall,

nr 371, av fru Sandström och herr
Löfgren,

nr 372, av herrar Senander och Holmberg,

nr 373, av herrar Adolfsson och Hansson
i önnarp samt

nr 374, av herr Kollberg m. fl.;
till behandling av lagutskott motionen
nr 375, av herr Pettersson i Dahl

777. fl.;

till statsutskottet motionerna:
nr 376, av herr Pettersson i Dahl
777. fl.,

nr 377, av herr Bark m. fl.,
nr 378, av herr Gustafsson i Bogla

777. fl.,

nr 379, av herr Nilsson i Lönsboda

777. fl.,

nr 380, av herr Holmberg,
nr 381, av herr Holmberg m. fl.,
nr 382, av herr Svensson i Ljungskile
m. fl.,

nr 383, av herr Persson i Växjö 777. fl.,
nr 384, av herr Svensson i Göteborg
777. fl.,

nr 385, av herr Edberg,

nr 386 och 387, av herr Edberg m. fl,

Tisdagen den 31 januari 1956

Nr 4

nr 388, av herr Ohlin m. fl.,
nr 389, av herr Bark m. fl.,
nr 390, av herr Håstad m. fl.,
nr 391 och 392, av herr Rimås,
nr 393, av herrar Håstad och Nelzén,
nr 394, av herr Braconier,
nr 395, av herr Lundqvist m. fl.,
nr 396, av herrar Adamsson och
Nilsson i Östersund,

nr 397, av herr Ekdahl,
nr 398, av herr von Seth m. fl.,
nr 399, av herr Munktell m. fl.,
nr 400, av herrar Almgren och Gustafsson
i Bogla,

nr 401, av fru Renslröm-Ingenäs och
herr Bark,

nr 402, av fru Renström-Ingenäs och
herr Mellqvist,

nr 403, av fru Renström-Ingenäs,
nr 404 och 405, av herrar Nestrup
och Nihlfors,

nr 406, av herr Nelander m. fl.,
nr 407, av fröken Karlsson m. fl.,
nr 408, av fröken Elmén m. fl.,
nr 409, av herr Johansson i Stockholm
m. fl.,

nr 410, av herr Johansson i Stockholm,

nr 411, av fröken Löwenhielm m.fl.,
nr 412, av herr Nestrup och fröken
Löwenhielm,

nr 413, av herrar Adamsson och
Nilsson i Östersund,
nr 414, av herr Cassel,
nr 415, av fröken Ager in. fl.,
nr 416 ocli 417, av fröken Vinge m. fl.,
nr 418, av herr Larsson i Luttra m.fl.,
nr 419, av herr Ryländer in. fl.,
nr 420, av fröken Ager in. fl.,
nr 421, av fröken Ager,
nr 422, av fröken Ager och fru Andrén,

nr 423, av fröken Ager m. fl.,
nr 424—426, av fru Andrén,
nr 427, av fru Andrén och fröken
Löwenhielm,

nr 428, av herr Mellqvist in. fl.,
nr 429, av herr Netzén m. fl.,
nr 430, av fru Ewerlöf in. fl.,
nr 431, av herr Larsson i Hedenäset
in. fl.,

nr 432, av herr Johanson i Västervik
m. fl.,

nr 433, av herr Staxäng m. fl.,
nr 434 och 435 av herr Olsson i Gävle
m. fl.,

nr 436, av herr von Friesen m. fl.,
nr 437, av fru Sjöstrand m. fl.,
nr 438, av herr Ohlin m. fl.,
nr 439, av herrar Hagård och Cassel,
nr 440, av fröken Öberg m. fl.,
nr 441, av herrar Lindberg och Rimmerfors,

nr 442, av herr Lundqvist m. fl.,
nr 443, av herr Lindberg m. fl.,
nr 444, av fru Sjöstrand m. fl.,
nr 445, av fröken Ager m. fl.,
nr 446, av fröken Höjer m. fl.,
nr 447, av fröken Höjer m. fl.,
nr 448, av herr Kollberg m. fl.,
nr 449, av herr Ekdahl m. fl.,
nr 450, av herr Munktell m. fl.,
nr 451, av herr Staxäng m. fl., samt
nr 452 och 453, av herr Andersson i
Brämhult m. fl.;

till bankoutskottet motionen nr 454,
av herr Andersson i Brämhult;

till statsutskottet motionerna:
nr 455, av herr Christenson i Malmö,
nr 456, av herr Johansson i öckerö
m. fl., och

nr 457, av herr Ohlin m. fl.;

till bankoutskottet motionen nr 458,
av herr Ohlin m. fl.;

till statsutskottet motionerna:
nr 459 och 460, av herr Nyberg m. fl.,
nr 461 och 462, av herr Sjölin m. fl.,
nr 463, av herr Nihlfors m. fl.,
nr 464, av herr Nelander m. fl., samt
nr 465, av herrar Nelander och Braconier; till

allmänna beredningsutskottet motionerna: nr

466, av fru Renström-Ingenäs
m. fl.,

nr 467, av herr Widén m. fl.,
nr 468, av herr von Seth in. fl.,
nr 469, av herr Munktell in. fl.,
nr 470, av herr Hagberg m. fl.,
nr 471, av herr Larsson i Hedenäset
in. fl.,

Nr 4

Tisdagen den 31 januari 1956

nr 472, av herr Carlsson i Stockholm
in. fl., samt

nr 473, av herrar Swedberg och Rimmerfors; till

jordbruksutskottet motionen nr
474, av herr Hansson i Skegrie m. fl.;

till statsutskottet motionen nr 475, av
herrar Nestrup och Nihlfors;

till utrikesutskottet motionen nr 476,
av herr Hagberg m. fl.;

till konstitutionsutskottet motionerna
nr 477 och 478, av herr Håstad;

till statsutskottet motionen nr 479,
av herr von Friesen;

till behandling av lagutskott motionen
nr 480, av herr von Friesen;

till allmänna beredningsutskottet motionen
nr 481, av herrar Hansson i önnarp
och Hansson i Skegrie;
till statsutskottet motionerna:
nr 482, av herr Agerberg m. fl.,
nr 483, av herr Karlsson i Olofström
m. fl.,

nr 484, av herr Hjalmarson m. fl.,
nr 485, av herr Hagberg m. fl.,
nr 486, av herr Angur,
nr 487, av fru Torbrink m. fl.,
nr 488, av herr Cassel och fröken
W etterström,

nr 489, av fröken Elmén och herr
Königson,

nr 490, av herrar Sehlstedt och Andersson
i Dunker,

nr 491, av fru Löfqvist och fru Holmqvist,
samt

nr 492, av herrar Malmborg i Skövde
och Dahlén;

till behandling av lagutskott motionen
nr 493, av herr Ohlin m. fl.;
till statsutskottet motionerna:
nr 494, av herr Jansson i Benestad
in. fl.,

nr 495, av herr Börjesson m. fl.,
nr 496, av herr Sjölin m. fl.,
nr 497, av herr Ohlin m. fl.,
nr 498, av herr von Seth,
nr 499, av fröken Sandell m. fl.,
nr 500, av herrar Nilsson i Bästekille
och Svensson i Krokstorp,

nr 501, av herr Rimmerfors m. fl.,

nr 502, av herr Ståhl m. fl.,
nr 503, av herr Nilsson i Bästekille,
nr 504, av herr Svensson i Vä,
nr 505, av herr Löfgren,
nr 506, av herr Holmberg,
nr 507, av herrar Cassel och Munktell,
och

nr 508, av herr Löfgren m. fl.;
till jordbruksutskottet motionen nr
509, av herr Andersson i Dunker m. fl.;
till statsutskottet motionerna:
nr 510, av herr Nelander m. fl.,
nr 511, av herr Helén och fröken
Vinge,

nr 512, av herr Onsjö m. fl., samt
nr 513 och 514, av herr Ohlin m. fl.;
till jordbruksutskottet motionen nr
515, av herr Ohlin m. fl.;

till statsutskottet motionen nr 516, av
herr Ohlin m. fl.;

till behandling av lagutskott motionen
nr 517, av herr Ohlin m. fl.;
till statsutskottet motionerna:
nr 518, av herr Ohlin m. fl.,
nr 519—521, av herr Holmberg m. fl.,
nr 522, av herr Ohlin m. fl.,
nr 523, av herr Svensson i Stenkyrka
m. fl.,

nr 524 och 525, av herr Håslad m. fl.,
nr 526, av herr Dahlén,
nr 527, av herr Persson i Norrby,
nr 528, av fru Torbrink och herr
Lundqvist,

nr 529, av herr Hjalmarson m. fl.,
nr 530, av herrar Hansson i Önnarp
och Andersson i Dunker,

nr 531, av fru Lindskog och fru Löfqvist,

nr 532, av fröken Karlsson,
nr 533 och 534, av herr von Seth,
nr 535, av herr Rimmerfors m. fl.,
nr 536—539, av herr Johansson i
Stockholm,

nr 540, av herr Jönsson i Rossbol,
nr 541 och 542, av herr Dahlén m. fl,
nr 543, av fröken Sandell och herr
Ståhl,

nr 544, av herrar Regnéll och Braconier,

nr 545, av herr Andersson i Malmö,
samt

Tisdagen den 31 januari 1956

Nr 4

nr 546, av herr von Friesen;
till jordbruksutskottet motionen nr
547, av herr von Friesen;
till statsutskottet motionerna:
nr 548, av herr Henriksson,
nr 549, av herr Andersson i Dunker
m. fl.,

nr 550, av fru Löfqvist och fru Holm:jvist,

nr 551, av fru Eriksson i Stockholm
)ch herr Håstad,
nr 552, av herr Nyberg m. fl.,
nr 553, av herr Sjölin m. fl.,
nr 554, av herr Senander m. fl.,
nr 555 och 556, av herr Johansson i
Torp m. fl.,

nr 557, av herrar Nilsson i Lönsboda
och Berggren,

nr 558, av herr Sjölin m. fl.,
nr 559, av herr Rimmerfors m. fl.,
nr 560, av herrar Rimmerfors och
Larsson i Stockholm,

nr 561, av herr Helén m. fl.,
nr 562, av fröken Wetterström och fru
Ewerlöf,

nr 563, av herr von Seth m. fl.,
nr 564, av herrar Nestrup och Nyberg,

nr 565, av herr Holmberg och
nr 566, av fröken Höjer m. fl.;
till bevillningsutskottet motionerna:
nr 567—569, av herr Edström,
nr 570, av herr Jansson i Benestad
m. fl.,

nr 571, av herr Hjalmarson m. fl.,
nr 572 av herr Agerberg m. fl.,
nr 573, av herr Cassel,
nr 574, av herr Cassel och fröken
Wetterström,

nr 575, av herr Hjalmarson m. fl.,
nr 576, av herr Johansson i Torp,
nr 577 av fru Sandström och herr
Nyberg, samt

nr 578 av herrar Åhman och Rimmerfors; till

bankoutskottet motionerna:
nr 579 och 580, av herr Ohlin m. fl.,
nr 581, av herrar Johansson i Stockholm
och Hagberg,

nr 582, av herr Holmberg och fru
Nilsson,

nr 583, av herr Hagberg m. fl.,
nr 584, av herr Angur,
nr 585, av herr Svensson i Va m. fl.,
och

nr 586, av herr Jönsson i Rossbol
m. fl.;

till statsutskottet motionen nr 587, av
herr Cassel;

till bankoutskottet motionen nr 588,
av fru Nilsson och herr Holmberg;

till behandling av lagutskott motionerna: nr

589, av herr Svensson i Va,
nr 590, av herr Håstad,
nr 591, av herr Andersson i Ronneby
m. fl.,

nr 592, av herr Börjesson m. fl.,
nr 593, av herrar Hansson i Önnarp
och Andersson i Brämhult,

nr 594, av herrar Ericsson i Näs och
Hansson i Önnarp,

nr 595, av herr Hjalmarson m. fl.,
nr 596, av herr Hjalmarson m. fl.,
nr 597, av herr Gustafson i Göteborg
m. fl.,

nr 598, av herr Königson m. fl.,
nr 599, av herrar Johansson i Mysinge
och Svensson i Stenkyrka samt
nr 600, av herr Nilsson i Lönsboda;
till allmänna beredningsutskottet motionen
nr 601, av herr von Friesen
m. fl.;

till behandling av lagutskott motionerna
:

nr 602, av fru Holmquist och fru
Löfqvist, samt

nr 603, av herr Agerberg m. fl.;
till jordbruksutskottet motionerna:
nr 604, av herrar Nilsson i Bästekille
och Svensson i Krokstorp,
nr 605, av herr Onsjö,
nr 606—608, av herr Nilsson i Bästekille,

nr 609, av herr Svensson i Vä,
nr 610, av herr Nilsson i Lönsboda,
nr 611 och 612, av herr Svensson i
Ljungskile,

nr 613, av herrar Johansson i Mysinge
och Börjesson,

nr 614—616, av herr Holmberg,

Nr 4

Tisdagen den 31 januari 1956

nr 617, av herr Persson i Norrby,
nr 618, av fru Andrén m. fl.,
nr 619, av herr Onsjö,
nr 620, av herr Svensson i Krokstorp
m. fl.,

nr 621 och 622 av herr Agerberg
m. fl.,

nr 623, av herrar Nilsson i Göingegården
och Agerberg,

nr 624, av fröken Wetterström m. fl.,
nr 625, av herr Hansson i Önnarp,
nr 626, av herr Andersson i Dunker
m. fl., och

nr 627, av herr Hseggblom;

till bankoutskottet motionen nr 628,
av herrar Svensson i Stenkyrka och Johansson
i Mysinge;

till allmänna beredningsutskottet motionerna: nr

629, av herr Nilsson i Bästekille
och fru Boman,

nr 630, av herrar Hamrin och Rimmerfors,
samt

nr 631, av herrar Jönsson i Rossbol
och Agerberg;

till jordbruksutskottet motionen nr
632 av herr Johansson i Stockholm;

till statsutskottet motionerna:
nr 633, av herr Rimmerfors m. fl.,
och

nr 634, av herr Helén;

till bankoutskottet motionen nr 635,
av herr Jansson i Benestad;

till statsutskottet motionerna:
nr 636, av herr Agerberg m. fl., och
nr 637, av fru Nilsson;

till bankoutskottet motionen nr 638,
av herr Andersson i Dunker m. fl.;
samt

till jordbruksutskottet motionen nr
639, av herr Sjölin m. fl.

§ 8

Föredrogos, men bordlädes åter
bankoutskottets memorial nr 1 och 2.

§ 9

Interpellation ang. vissa lättnader i kredithänseende
m. m. för skogsägare, som

berörts av stormfällningen av skog

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr NILSSON i Svalöv (h), som yttrade: Herr

talman! Den svåra storm, som
för någon tid sedan drog fram över
Skåne, förorsakade katastrofartade skador,
framför allt på granskogen. Inom
vissa områden kan skadeverkningarna
jämföras med dem som inträffade i
Hälsingland, Gästrikland och mälareprovinserna
i januari år 1954.

Värdet av de kullblåsta träden uppskattas
till flera miljoner kronor. På
Romeleåsen har kanske de svåraste
skadorna inträffat, och de torde överträffa
de svåraste olyckor som drabbat
den skånska skogen detta sekel. Även
inom andra områden i Skåne är stormskadorna
stora och 10 000-tals träd har
blivit omkullvräkta.

Stormskadorna har skapat svåra
problem för de berörda skogsägarna,
genom att det nu i många fall är fem—
tio års normal avverkning som på en
gång skall tillvaratas. I första hand
tvingas skogsägarna till stora kontantutlägg
för virkets tillvaratagande, vilket
för den enskilde skogsägaren kan vara
mycket besvärligt på grund av rådande
kreditrestriktioner. Förtursrätt i kredithänseende
borde enligt min mening
ges till av stormskador drabbade skogsägare,
så att virkets tillvaratagande ej
omöjliggöres av brist på medel.

Det synes mig också angeläget att berörda
skogsägare ges möjlighet att av
medel, som nu är insatta å skogskonto,
göra uttag oavsett nuvarande tidsspärr
i 6 § förordningen om taxering för inkomst
av medel, som insatts å skogskonto.

Besvärliga problem uppkommer även
vid 1957 och 1958 års inkomsttaxeringar.
I de fall då stormfällningen motsvarar
flera års normal avverkning kom -

Tisdagen den 31 januari 1956

Nr 4

Interpellation ang. rätt för elever i högre

anordnade för folkskolans elever

mer den taxerade inkomsten att bli
onormalt hög och de berörda skogsägarna
alltså att drabbas alltför hårt av
den progressiva beskattningen. Efterföljande
år kan skogsfastigheterna komma
att redovisa underskott. Möjligheter
för utjämning i detta avseende finns
visserligen genom det s. k. skogskontot.
Det maximum för insättningar på ifrågavarande
konto, som är fastställt i gällande
förordning, är dock för lågt då
det gäller att få en utjämning vid katastroffall.

Jag vill erinra om att riksdagen med
anledning av stormfällningarna 1954
fattade beslut om att skogsägare, som
genom stormskador tvingats till onormalt
stora skogsuttag, skulle ha rätt att
å skogskontot göra högre insättningar
än som avsågs i normalfallen. Bevillningsutskottet
skrev härom i sitt betänkande
nr 25 till 1954 års riksdag
bl. a. följande:

»Emellertid kan det finnas skäl att
i samband med genomförandet av förevarande
lagstiftning beakta de stormfällningar
av skog, som skett innevarande
år och i vissa fall varit av betydande
omfattning, på så sätt att uppskov
med taxering av inkomst från sådan
skog skall kunna avse större belopp
än det föreliggande förslaget medger.
I sådant hänseende har inom utskottet
rått enighet om ett belopp upp
till 80 procent av köpeskillingen för
upplåten avverkningsrätt. Beträffande
köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter
samt saluvärdet av egna uttag
av sådana produkter föreslår utskottet,
att procentsatsen bestämmes till 50 procent.
De nu förordade särskilda bestämmelserna
bör enligt utskottets mening
gälla endast sådana skattskyldiga som
enligt propositionsförslaget skall äga
rätt att öppna skogskonto och torde
böra avse beskattningsåren 1954 och
1955. En förutsättning för reglernas tilllämpning
synes vidare böra vara, att
å viss fastighet skog stormfällts i avse -

skolor att medfölja skolskjutsar, som äro

värd omfattning under år 1954. Det bör
ankomma på den skattskyldige att genom
intyg av vederbörande skogsvårdsstyrelse
visa detta förhållande.»

Då stormfällningarna i Skåne väl kan
jämställas med dem, som i andra delar
av landet inträffade år 1954, finns det
enligt min mening samma anledning att
nu införa särbestämmelser med rätt till
högre insättning å skogskonto än eljest
gäller.

Med stöd av ovanstående hemställes
om andra kammarens tillstånd att till
herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
få framställa följande
fråga:

Har herr statsrådet för avsikt att i
anledning av stormfällningen av skog
i Skåne vidtaga åtgärder, som ger möjlighet
för de därav berörda skogsägarna a)

att erhålla lättnader i kredithänseende
som kan möjliggöra ett tillvaratagande
av virket,

b) att tidigare än som anges i 6 §
förordningen om taxering för inkomst
av medel, som insatts å skogskonto, få
uttaga sådana medel som insatts i samband
med 1956 års taxering, samt

c) att vid 1957 och 1958 års taxeringar
få insätta å skogskonto belopp
upp till 80 procent av köpeskillingen
för upplåten avverkningsrätt samt 50
procent av köpeskillingen för avyttrade
skogsprodukter liksom av saluvärdet av
egna uttag av sådana produkter?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10

Interpellation ang. rätt för elever i högre
skolor att medfölja skolskjutsar, som

äro anordnade för folkskolans elever

Fröken LÖWENIIIELM (fp) erhöll på
begäran ordet och anförde:

Herr talman! Skolskjutsar får under
vissa villkor anordnas med statsbidrag
för skolpliktiga barn. Enligt den

Nr 4

Tisdagen den 31 januari 1956

Interpellation i anledning av de svårigheter, som drabbade trafikanterna på statens
järnvägar under jultrafiken

praxis som skolöverstyrelsen tillämpar
är skolpliktiga barn i detta sammanhang
endast sådana barn, som går i
folkskola eller enhetsskola, däremot
icke barn, som fullgör sin skolplikt i
någon av de högre skolorna. Det tycks
vara tveksamt om de över huvud taget
kan få lov att åka med en skolskjuts,
om där finns plats.

Vid förfrågan hos en av statens folkskolinspektörer
höll han före, att endast
folkskolans barn hade rättighet att
åka med skolskjutsarna.

Det förefaller i detta fall ur statsverkets
synpunkt att vara likgiltigt var
barnen fullgör sin skolplikt — i folkskola
eller högre skola. Däremot kan
det för de enskilda barnen betyda mycket,
om de kan få lov att använda sig
av skolskjutsar. Mycket ofta passar de
reguljära kommunikationerna framför
allt från små platser icke skolornas
tider.

Med hänvisning till vad jag här anfört
får jag anhålla om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet få framställa
följande fråga:

Vill herr statsrådet medverka till att
även elever i högre skolor får rätt att
i förekommande fall medfölja de skolskjutsar,
som är anordnade för folkskolans
elever?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11

Interpellation i anledning av de svårigheter,
som drabbade trafikanterna på

statens järnvägar under jultrafiken

Ordet lämnades på begäran till

Herr ANDERSSON i Dunker (bf), som
yttrade:

Herr talman! Den senaste julhelgens
järnvägstrafik, särskilt den med Stockholm
som avgångsort, medförde nästan
kaos i järnvägstrafiken över stora delar
av landet. Det gäller framför allt da -

garna och nätterna närmast före helgen.
Praktiskt taget alla tåg var flera
timmar, ibland ända upp till 12 timmar,
försenade från utgångsstationen, Stockholms
Central. Detta i sin tur medförde
ett nästan fullständigt kullkastande av
alla tidtabellsenliga avgångs- och ankomsttider
för tågen över hela landet.
Vilka stora svårigheter detta medförde
för såväl hundratusentals resande som
för väntande bussar och bilar och för
väntande anhöriga och vänner behöver
inte beskrivas men kan lätt förstås.
Massor av julpaket och gods, även lättförstörbart
sådant, kom inte fram förrän
långt efter beräknad tid, ofta i oanvändbart
skick. Trängseln på Stockholms
Central var under många timmar,
särskilt på torsdagen och fredagen
före jul, fullkomligt livsfarlig. Enligt
uppgift var stora vänthallen under
flera timmar dessa dagar så packad
med människor, att där fanns hopträngda
6 000 människor, så gott som alla
försedda med väskor och paket, vilket
inte bidrog att göra trängseln mindre.
En panik, som lätt kunnat uppstå i
denna väldiga, hopträngda folkmassa,
hade kunnat åstadkomma många dödsoffer.
Enligt uppgift inskränkte sig nu
den direkta skadegörelsen i vänthallen
till några svimningar och söndertrampade
resväskor och paket. Men de förluster
som uppkom genom förlorad arbets-
och fritid under de långa väntetiderna
och genom försenade och skadade
leveranser rör sig däremot om
mycket stora belopp. Det torde även
vara så att S.J. gjort stora förluster genom
övertidsersättningar i betydande
omfattning till sin personal och genom
transportförluster av olika slag. Om
det vore möjligt att göra en beräkning
över den totala förlust, som drabbat enskilda
och företag genom de miserabla
trafikförhållanden jag här berört, skulle
man säkert komma upp till miljonbelopp.

Man har anledning fråga vad den

Tisdagen den 31 januari 195G

Nr 4

Interpellation i anledning av de svårigheter, som drabbade trafikanterna på statens
järnvägar under jultrafiken

verkliga orsaken eller orsakerna är till
de, man kan utan överdrift säga, skandalösa
trafikförhållanden, som rådde på
S.J. när jultrafiken skulle klaras. Antalet
resande kunde inte vara någon
överraskning. Man har ju många års
erfarenhet att bygga på, och att det
kan bli snöfall vid jultiden borde inte
heller ha varit någon överraskning.
Men det såg ut som om S.J:s ledning
blev fullkomligt tagen på sängen, eller
också saknas där förmåga att förbereda,
planlägga och organisera en trafik av
den omfattning och under de förhållanden
som nu rådde. Det har sagts, att
man saknade folk för manuell manövrering
av växlarna på rangerbangårdarna,
när den elektriska manövreringen
inte fungerade, och det har
t. o. m. sagts, att tåg blivit flera timmar
försenade från utgångsstationen,
därför att man saknade städningspersonal
för vagnarnas iordningsställande.
Om sådana förhållanden verkligen medverkat
till de orimligt stora förseningarna
och allt vad detta innebar för allmänheten,
då är det tydligen så uppenbara
brister hos dem, som har ansvaret
för trafikens ordentliga genomförande,
att effektiva åtgärder bör vidtagas till
förhindrande av en upprepning av det
som skedde i julas.

Med vad jag här anfört har jag inte
riktat något som helst klander mot den
personal, som i mer eller mindre underordnad
ställning haft att under svåra
förhållanden klara jobbet. De har säkert
gjort sitt bästa och är därför värda
ett ärligt tack. Felet ligger säkerligen
högre upp.

Med hänvisning till vad jag här anfört,
anhåller jag om andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet få
ställa följande frågor:

Har statsrådet erhållit rapport eller
annat meddelande från kungl. järnvägsstyrelsen
om de förhållanden som rådde
och de stora svårigheter som drab -

bade en betydande del av statens järnvägars
trafikanter under den senaste
jultrafiken och, om så skett, är statsrådet
beredd att lämna en redogörelse
för vad som förekommit och vad som
har anförts som förklaring och försvar
för de svåra missförhållanden som då
rådde?

Om här visar sig, att det finnes brister
i S.J :s utrustning, organisation och
ledning, som väsentligen bidragit till
vad som inträffade, är statsrådet då beredd
att vidtaga åtgärder till förhindrande
av att ett sådant trafikkaos, som
rådde på statens järnvägar sistförflutna
julhelg, upprepas?

Denna anhållan bordlädes.

§ 12

Anmäldes, att följande Kungl. Maj:ts
propositioner tillställts kammaren, nämligen nr

40, angående anslag för budgetåret
1956/57 till statens jordbruksnämnd
m. in.,

nr 43, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 74 § gruvlagen den 3 juni
1938,

nr 44, angående vissa anslag ur kyrkofonden
in. m.,

nr 46, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Belgien för undvikande
av dubbelbeskattning och för reglering
av vissa andra frågor beträffande
skatter å kvarlåtenskap,

nr 48, angående vissa ändringar i polislönereglementet
m. in.,

nr 49, angående överlåtelse av vissa,
kronan tillhöriga fastigheter, och

nr 50, angående vidgad möjlighet till
erhållande av studielån med statlig kreditgaranti.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 13

Anmäldes följande till herr talmannen
under sammanträdet avlämnade

2 — Andra kammarens protokoll 1956. Nr 4

Nr 4

Fredagen den 3 februari 1956

motioner i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 11, med förslag till lag
med vissa bestämmelser om val till
riksdagens andra kammare för perioden
1957—1960:
nr 640, av herr Dahlén och
nr 641, av herr Nyberg.

Dessa motioner bordlädes.

§ 14

Till kammaren hade inkommit följande
anhållan om ledighet:

Till Andra kammaren
Anhåller om ledighet från riksdags -

arbetet dagarna 27/1—4/2 för deltagande
i Nordiska rådet.

Köpenhamn den 27/1 1956

Högaktningsfullt
Anders Pettersson
i Dahl

Denna anhållan bifölls.

§ 15

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.36.

In fidem
Gunnar Britth

Fredagen den 3 februari

Kl. 14.00

§ 1

Föredrogos var för sig följande Kungl.
Maj ds på bordet liggande propositioner;
och hänvisades därvid

till jordbruksutskottet propositionen
nr 40, angående anslag för budgetåret
1956/57 till statens jordbruksnämnd
m. m.;

till behandling av lagutskott propositionerna: nr

43, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 74 § gruvlagen den 3 juni
1938 och

nr 44, angående vissa anslag ur kyrkofonden
m. m.;

till bevillningsutskottet propositionen
nr 46, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Belgien för undvikande
av dubbelbeskattning och för
reglering av vissa andra frågor beträffande
skatter å kvarlåtenskap; samt

till statsutskottet propositionerna:

nr 48, angående vissa ändringar i
polislönereglementet m. m.;

nr 49, angående överlåtelse av vissa,
kronan tillhöriga fastigheter; och
nr 50, angående vidgad möjlighet till
erhållande av studielån med statlig kreditgaranti.

§ 2

Föredrogos var efter annan och remitterades
till konstitutionsutskottet
följande å kammarens bord vilande motioner,
nämligen

nr 640, av herr Dahlén, och
nr 641, av herr Nyberg.

§ 3

Föredrogs den av herr Nilsson i Svalöv
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående vissa lättnader
i kredithänseende m. m. för skogsägare,
som berörts av stormfällningen
av skog.

Kammaren biföll denna anhållan.

Fredagen den 3 februari 1956

Nr 4

Interpellation ang. förbättrad ställning för partiellt arbetsföra kvinnor m. m.

§ 4

Föredrogs den av fröken Löwenhielm
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
angående rätt för elever
i högre skolor att medfölja skolskjutsar,
som äro anordnade för folkskolans
elever.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5

Föredrogs den av herr Andersson i
Dunker vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
i anledning
av de svårigheter, som drabbade trafikanterna
på statens järnvägar under
jultrafiken.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6

Föredrogos och lades till handlingarna
bankoutskottets memorial:

nr 1, med överlämnande av fullmäktiges
i riksbanken till bankoutskottet
avgivna berättelse; och

nr 2, med överlämnande av fullmäktiges
i riksgäldskontoret till innevarande
riksdag avgivna, till bankoutskottet
avlämnade berättelse.

§ 7

Interpellation ang. förbättrad ställning
för partiellt arbetsföra kvinnor m. m.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Fru LINDSKOG (s), som anförde:

Herr talman! Under föregående år
har statens organisationsnämnd till ar -

betsmarknadsstyrelsen överlämnat promemorior
angående personalbehovet
inom arbetsförmedlingens olika grenar.
EU ställningstagande till organisationsnämndens
förslag i dess helhet är
mycket tidskrävande, men på två områden,
nämligen arbetsvärden och ungdomsförmedlingen-yrkesrådgivn
ingen,
har arbetsmarknadsstyrelsen ansett sig
kunna ta ställning. Dessa båda områden
har så länge varit i behov av
förstärkning både kvantitativt och kvalitativt
att arbetsmarknadsstyrelsen
haft uppmärksamheten särskilt riktad
härpå.

I avvaktan på översynen av personalbehovet
inom den allmänna förmedlingen
har departementschefen i årets statsverksproposition
icke varit beredd att
ta detaljerad ställning till personalplanerna,
ej heller till i vilken takt de bör
genomföras. Av länsarbetsnämndernas
årsrapporter framgår att arbetsnämnderna
nästan samstämmigt hävdar att
personalresurserna inte medger utökning
av arbetsvårdsverksamheten, utan
man måste inskränka sig till de löpande
göromålen.

Och ändå är en vidgad ram nödvändig
och på något längre sikt en god
ekonomisk investering. Behovet har,
där det blivit kartlagt, visat sig så
stort, att fråga är om något av socialvårdens
områden är i så trängande behov
av upprustning. I den plan för arbetsvärden
i Stockholm, som socialvårdens
planeringskommitté framlagt, har
man som en hypotes ansett att 30 procent
av invalidpensionärerna och 75
procent av personer med sjukbidrag
skulle vara i behov av arbetsvärd i någon
form. Siffrorna blir sannolikt inte
mindre för landet i dess helhet. Vad
gäller partiellt arbetsföra kvinnor så är
behovet av arbetsvärd ännu mindre
klarlagt än för män. Många kvinnor
anmäler sig inte som arbetssökande vid
arbetsförmedlingen, då de vet att intet
lämpligt arbete kan anvisas dem. Därför
blir statistiken på delta område

Nr 4

Fredagen den 3 februari 1956

bristfällig och missvisande. Den ovannämnda
utredningen visar att 61 procent
är kvinnor av dem som år 1951
åtnjöt invalidpension eller sjukbidrag.
Den procentsiffran skulle otvivelaktigt
kunna minskas i framtiden genom en
effektivare arbetsvärd.

I det allmänna medvetandet har inte
ännu begreppet »partiellt arbetsför» fått
den vida ram som den statliga utredningskommittén
avsåg. Personer med
»social belastning, som ha eller väntas
få svårare än andra att erhålla och behålla
ett arbete», räknas sällan dit.
Dessa fall är många gånger alltför arbetskrävande
och tidsödande för att
medhinnas med arbetsvärdens nuvarande
resurser. Till den kategorien får
även räknas de mycket unga flickor,
som genom bristande uthållighet och
stabilitet ständigt byter arbetsplats. Deras
hemmiljö är ofta sådan, att barnavårdsnämnderna
måste överväga omhändertagande
för skyddsuppfostran,
och den allmänna arbetsförmedlingen
blir ganska snart ur stånd att anvisa
dem arbete på grund av deras bristande
kunnighet och uthållighet. En tids
arbetsvärd med tillvänjning av regelbundet
arbete borde kunna bli ett sista
försök att undvika skyddsuppfostran
vid ungdomsvårdsskola.

Med hänvisning till det anförda hemställer
jag om andra kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för
socialdepartementet få rikta följande
frågor:

1. Är statsrådet beredd att vid övervägandet
av arbetsvärdens personella
upprustning föreslå en sådan utökning,
att de partiellt arbetsföra kvinnornas
behov bättre tillgodoses?

2. Kan man förvänta, att även de
mycket unga kvinnorna, som på grund
av missanpassning och bristande uthållighet
har svårt att behålla ett arbete,
får inräknas i gruppen partiellt
arbetsföra och bli föremål för lämplig
form av arbetsvärd?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8

Interpellation ang. ombyggnad av bandelen
Dannemora—Hargshamn

Ordet lämnades på begäran till

Herr ÅHMAN (fp), som yttrade:

Herr talman! Den starka kölden över
landet, som ånyo lamslagit sjöfarten
på norrlandshamnarna, har åter aktualiserat
frågan om att så långt norr ut
som möjligt åstadkomma förbindelse
mellan stambanan norrut och en hamn
med tillräckligt djup och praktiskt taget
användbar hela året. En sådan
hamn finnes i Hargshamn på norra
upplandskusten. För att åstadkomma
denna förbindelse erfordras endast att
järnvägen Dannemora—Hargshamn (ca
3,5 mil) ombvgges till normalspårig,
eller lämpligen med tre rälsar så att
den även kan användas som hittills av
den smalspåriga järnvägsmaterielen å
den övriga delen av Roslagsbanan tills
denna ombygges i sin helhet.

Den nödlösning som införts med
överföringsvagnar, varpå SJ-vagnarna
transporteras från och till Dannemora
och Roslagsbanan, fyller å denna handel
icke sin uppgift att på ett billigt,
snabbt och effektivt sätt upprätthålla
trafiken från och till det normalspåriga
järnvägsnätet och Hargshamn. En dyrbar
utökning av dylika överföringsvagnar
till större antal än som erfordras
för den övriga delen av Roslagsbanan,
i väntan på dess ombyggnad, synes icke
ekonomiskt och praktiskt försvarbar
med hänsyn till den relativt ringa kostnaden
för en ombyggnad av ifrågavarande
handel och det hinder att snabbt
utnyttja bandelen, som systemet utgör.
Det har sagts mig att järnvägsbanken
ursprungligen byggdes för normalspårig
järnväg.

Redan då riksdagen beslöt att förvärva
aktiemajoriteten i roslagsjärnvägarna,
framfördes med åberopande av
förenämnda skäl av mig motionsvis
förslag om utredning för att snarast
åstadkomma en ombyggnad i etapper
av detta järnvägsnät till normalspårigt

Fredagen den 3 februari 195G

Nr 4

Interpellation ang. återbetalningen av tyska Kalisyndikatets obligationer

med början på delen Dannemora—
Hargshamn. Det påpekades även den
slora betydelse en ombyggnad av sistnämnda
järnväg skulle få för förhindrande
av »bruksdöden» i norra Uppland
och för en uppryckning av dess
näringsliv. Fn ombyggnad av hela järnvägsnätet
i Roslagen skulle även göra
det möjligt att få en lämplig lokalisering
av industrien i landsbygdsområdet
norr om Stockholm, vilket är omöjligt
med nuvarande smalspåriga järnväg,
samt lösa många problem för huvudstaden
och förhindra landsbygdens
avfolkning.

Motionen hänvisade till en pågående,
tydligen permanent utredning, men
problemet synes icke vara föremål för
aktuellt intresse från vare sig vederbörande
järnvägsmyndigheters eller
regeringens sida. Flera framstötar har
gjorts för att aktualisera frågan. För
någon tid sedan företogs en uppvaktning
för statsrådet av representanter
för berörda bygder, och därvid meddelade
statsrådet, enligt pressen, att
nämnda järnvägar skulle ombyggas sedan
vissa andra, angivna järnvägar
byggts om. Något förslag från regeringen
till riksdagen föranledande riksdagsbeslut
om ombyggnad av nämnda
järnvägar till normalspår har undertecknad
emellertid icke kunnat finna.

Vid den närmast föregående köldperioden
meddelades genom TT att pappersbruk
i Norrland ämnade sända
pappersvarorna per järnväg till Göteborg
för export. Man kan fråga sig, om
det är rationellt att belasta järnvägarna
och deras emellanåt otillräckliga vagnpark
med så långa transporter vid tider,
då det alltid förekommer svårigheter
att tillfredsställa behovet av vagnar,
när man genom ombyggnad av en
järnvägssträcka på 3,5 mil skulle kunna
minska längden av transporten å järnväg
till inemot hälften och i vissa fall
avsevärt mera.

Med hänvisning till vad ovan anförts
får jag anhålla om att till statsrådet och

chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande frågor:

1. Delar herr statsrådet uppfattningen
att en ombyggnad av den 3,5
mil långa smalspåriga bandelen Dannemora—Hargshamn
är väl motiverad
med hänsyn till att därigenom skulle
skapas kortare transportmöjligheter
under vintern för den norrländska exporten
och importen och möjligheter
öppnas för industrierna utefter järnvägslinjen
Gävle—Uppsala att få tillgång
till en näraliggande djuphamn
samt med hänsyn till att näringslivets
och befolkningens behov i norra Uppland
skulle tillgodoses på ett bättre sätt
än hittills?

2. Om så är fallet, ämnar herr statsrådet
inom den närmaste tiden framlägga
förslag för riksdagen om ombyggnad
av förenämnda handel, vilket
inte torde kräva längre utredning, samt
även beträffande hela järnvägsnätet i
Roslagen?

Denna anhållan bordlädes.

§ 9

Interpellation ang. återbetalningen av
tyska Kalisyndikatets obligationer

Herr CASSEL (h) erhöll på begäran
ordet och anförde:

Herr talman! Genom statens likvidationsnämnd
har innehavare av oprioriterade
fordringar i tvångsclearingen
med Tyskland fått mottaga en utdelning
å 15 procent. Tyska kalisyndikatets
sjuprocenlsobligationer av år
1925 har sedermera stigit i värde. Härigenom
har det blivit fördelaktigt för
innehavare av dessa obligationer att
återbetala till likvidationsnämnden det
mottagna beloppet och i stället få tillbaka
sina obligationer, som då icke påstämplats
någon avbetalning. Sådan
återbetalning har också fått ske. Vinsten
för den obligationsinnehavare som
förfarit på detta sätt uppgår med nuvarande
kurs till 75 procent av det

Nr 4

Fredagen den 3 februari 1956

Interpellation ang. återbetalningen av tyska Kalisyndikatets obligationer

värde som han mottagit genom tvångsclearingen.
Förlorandet har därför förekommit
i tämligen stor utsträckning.

Likvidatbitfsnämnden har emellertid
nyligefli*^|^lutat att sådan återbetalning
ic3*e4teäll få ske efter utgången av
januari månad 1956. De obligationsinnehavare,
som icke i tid haft kännedom
onj^möjligheten att göra återbetalning,
kppjfer därigenom i ett betydligt
sämiwfläge än övriga.

Jag b''er, herr talman, i anledning av
vad sonr förekommit att till hans excellens
ministern för utrikes ärendena
få rikta följande frågor:

1. Anser Ers Excellens att statens
likvidationsnämnd förfarit lämpligt, då
nämnden icke i någon form underrättat
innehavare av Tyska kalisyndikatets
obligationer om sitt beslut att icke mottaga
återbetalning efter den 31 januari
1956?

2. Vill Ers Excellens vidtaga åtgärder
dels för att utsträcka tiden för
återbetalning, dels för att lämna obligationsinnehavarna
underrättelse om
den tidsfrist som kan komma att utsättas? Denna

anhållan bordlädes.

§ 10

Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande
egentliga statsutgifter för budgetåret
1956/57 under första huvudtiteln,
avseende anslagen till kungl. hov- och
slottsstaterna;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 6 § förordningen
den 5 juni 1953 (nr 293) om
särskild sjömansskatt,

nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående fortsatt tullfrihet
i vissa fall för Föreningen Rädda bar -

nen för kläder, beklädnadsmateriel och
livsförnödenheter,

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående tullfri införsel av
en utav Scandinavian Airlines System,
Stockholm, anskaffad flygträningsapparat
m. m.,

nr 4, i anledning av Kungl. Maj.ds
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 3 § 3 mom.
förordningen den 3 maj 1929 (nr 62)
om särskild skatt å bensin och motorsprit,

nr 5, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser om begränsning
av skatt på grund av 1955
års taxering, och

nr 6, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående godkännande avavtal
mellan Sverige och Belgien om
utsträckning till Belgiska Kongo och
mandatområdet Ruanda-Urundi av tilllämpligheten
av det mellan Sverige och
Belgien den 1 april 1953 ingångna avtalet
för undvikande av dubbelbeskattning
och för reglering av vissa andra
frågor beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet; samt

jordbruksutskottets utlåtande nr 3, i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet
till kronan.

§ 11

Anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag till riksdagens skrivelse,
nr 15, till Konungen angående utseende
av ledamöter och suppleanter i utrikesutskottet
och utrikesnämnden.

Vidare anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag

dels till riksdagens skrivelse till Konungen nr

16, angående val av ombud och
suppleanter i Nordiska rådet;

dels ock till riksdagens förordnanden: -

Fredagen den 3 februari 1956

Nr 4

nr 17, för herr Rickard Sandler att
vara ombud i Nordiska rådet;

nr 18, för herr Axel Strand att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 19, för herr Birger Andersson att
vara ombud i Nordiska rådet;

nr 20, för herr Oscar Werner att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 21, för herr Sven Ohlon att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 22, för herr Knut Ewerlöf att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 23, för fru Anna Sjöström-Bengtsson
att vara ombud i Nordiska rådet;

nr 24, för herr Bertil Ohlin att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 25, för herr Edgar Sjödahl att vara
suppleant i Nordiska rådet;

nr 26, för herr Anselm Gillström att
vara suppleant i Nordiska rådet;

nr 27, för herr Emil Ahlkvist att vara
suppleant i Nordiska rådet;

nr 28, för herr Olof Pålsson att vara
suppleant i Nordiska rådet;

nr 29, för herr Axel Andersson att
vara suppleant i Nordiska rådet;

nr 30, för fröken Ebon Andersson att
vara suppleant i Nordiska rådet;

nr 31, för herr Georg Pettersson att
vara suppleant i Nordiska rådet;

nr 32, för herr Torsten Bengtson att
vara suppleant i Nordiska rådet;

nr 33, för herr Gösta Skoglund att
vara ombud i Nordiska rådet;

nr 34, för herr Waldemar Svensson
att vara ombud i Nordiska rådet;

nr 35, för herr Rolf Edberg att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 36, för herr Anders Pettersson att
vara ombud i Nordiska rådet;

nr 37, för herr Olof Andersson att
vara ombud i Nordiska rådet;

nr 38, för herr Olov Rylander att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 39, för herr Frans Severin att vara
ombud i Nordiska rådet;

nr 40, för herr Martin Skoglund att
vara ombud i Nordiska rådet;

nr 41, för herr Gösta Netzén att vara
suppleant i Nordiska rådet;

nr 42, för fru Ragnhild Sandström att
vara suppleant i Nordiska rådet;

nr 43, för fru Disa Västberg att vara
suppleant i Nordiska rådet;

nr 44, för herr Gunnar Ericsson att
vara suppleant i Nordiska rådet;

nr 45, för herr Gunnar Helén att vara
suppleant i Nordiska rådet;

nr 46, för herr Ossian Sehlstedt att
vara suppleant i Nordiska rådet;

nr 47, för herr Jean Braconier att
vara suppleant i Nordiska rådet; och
nr 48, för herr Sigfrid Jonsson att
vara suppleant i Nordiska rådet.

§ 12

Anmäldes, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 55, angående anslag för budgetåret
1956/57 till avlöningar vid karolinska
sjukhuset tillställts kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 13

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.11.

In fidem
Gunnar Britth