1955 FÖRSTA KAMM AREN Nr 28 (Riksdagens protokoll 1955:28)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

65 c

1955 FÖRSTA KAMM AREN Nr 28

18—23 november

Debatter m. m.

Onsdagen den 23 november Sid.

Svar på interpellation av herr Johansson, Anders, ang. ifrågasatt
nedläggande av Falkenberg—Limmareds järnväg.............. 5

Statsbidrag till verkstads- och hantverkshus .................... 6

Färdigställande av flygfältet i Umeå ............................ 8

Avdragsrätt beträffande medlemsavgifter till branschorganisationer 13
Utlämnande av stödlån till jordbrukare m. m................... 19

Samtliga avgjorda ärenden

Onsdagen den 23 november

Statsutskottets utlåtande nr 169, ang. åtgärder i syfte att stimulera
beredskapslagringen av traktorbränsle ...................... 6

— nr 170, ang. statsbidrag till verkstads- och hantverkshus ...... 6

— nr 171, ang. eftergivande av viss återbetalningsskyldighet till

statsverket ................................................ 8

— nr 172, ang. särskild undervisning åt sjuka elever vid vissa läroanstalter
m. m............................................. 8

— nr 173, ang. färdigställande av flygfältet i Umeå .............. 8

— nr 174, ang. uppförande av en ny centralstation omedelbart söder
om Årstaviken ........................................ 12

— memorial nr 175, ang. balansen av oavgjorda skattemål ........ 13

Bevillningsutskottets betänkande nr 56, ang. avdragsrätt beträffande
medlemsavgifter till branschorganisationer .................. 13

t Första kammarens protokoll 1955. Nr 28

» 23

Innehåll

Sid.

Bankoutskottets utlåtande nr 36, ang. riktlinjer för den ekonomiska
politiken m. m............................................. 19

— nr 37, ang. pension till Hilma Vilhelmina Henning, född Törnros 19

— memorial nr 38, ang. instruktion för nästkommande riksdags

bankoutskott .............................................. 19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 28, ang. förslag till lag om reglering
av förbrukningen av elektrisk kraft...................... 19

Jordbruksutskottets utlåtande nr 36, ang. utlämnande av stödlån till
jordbrukare m. m......................................... 19

— nr 37, ang. försäljning av Gustad Käll- eller Korporalsgård 21 i

Östergötlands län m. m..................................... 21

— nr 38, ang. tillgodoseende av skogsbrukets behov av arbetskraft 21

Fredagen den 18 november 1955

Nr 28

Fredagen den 18 november

Kammaren sammanträdde kl. 14.00;
och dess förhandlingar leddes av herr
förste vice talmannen.

Justerades protokollen för den 11 och
den 15 innevarande månad.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat läkarintyg
var så lydande:

Till riksdagens första kammare

Med hänvisning till närslutna läkarintyg
ber jag om. ledighet från riksdagsarbetet
från och med den 18 till och med
den 30 november.

Mörtnäs, Hemmestavik den 17 november
1955

David Norman

Riksdagsman David Norman är på
grund av kotskada oförmögen till arbete
och resor under en tid av tre veckor räknat
fr. o. m. den 9 november, vilket härmed
intygas.

Stocksund den 14 november 1955
Jarl Wetterfors
Leg. läkare

Den begärda ledigheten beviljades.

Anmäldes och bordlädes

statsutskottets utlåtanden och memorial: nr

109, i anledning av väckta motioner
om åtgärder i syfte att stimulera beredskapslagringen
av traktorbränsle;

nr 170, i anledning av väckta motioner
angående statsbidrag till verkstads- och
hantverkshus;

nr 171, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående eftergivande av
viss återbetalningsskyldighet till statsverket; nr

172, i anledning av väckta motioner
om ökade möjligheter till särskild undervisning
åt sjuka eller tillfälligt invalidi -

serade elever vid folkskolor m. fl. läroanstalter; nr

173, i anledning av väckta motioner
om färdigställande av flygfältet i Umeå;

nr 174, i anledning av väckt motion
angående uppförande av en ny centralstation
omedelbart söder om Årstaviken;
och

nr 175, i anledning av riksdagens år
1954 församlade revisorers berättelse angående
verkställd granskning av statsverket,
i vad den avser den under § 22 behandlade
frågan om ränta å restituerade
utskylder;

bevillningsutskottets betänkande nr 56,
i anledning av väckta motioner om ändrade
regler angående avdragsrätt och
skatteplikt beträffande medlemsavgifter
till branschorganisationer;

bankoutskottets utlåtanden och memorial: nr

36, i anledning av dels väckta motioner
angående riktlinjer för den ekonomiska
politiken, dels väckta motioner angående
utformningen av den ekonomiska
politiken m. m., dels ock väckt motion
om utgivande av ett nytt premieobligationslån; nr

37, i anledning av fullmäktiges i
riksbanken framställning om pension till
Hilma Vilhelmina Henning, född Törnros;
och

nr 38, angående instruktion för nästkommande
riksdags bankoutskott;

tredje lagutskottets utlåtande nr 28, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om reglering av förbrukningen
av elektrisk kraft; samt

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 36, med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utlämnande av
stödlån till jordbrukare m. m. jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 37, med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av vissa
kronocgendomar in. m., såvitt avser

Nr 28

Tisdagen den 22 november 1955

Gustad Käll- eller Korporalsgård 21 i Östergötlands
län, m. fl. fastigheter; och
nr 38, med anledning av väckta motioner
om åtgärder för tillgodoseende av
skogsbrukets behov av arbetskraft.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet från styrelsen
för riksdagsbiblioteket inkommit

framställning om ett förslagsanslag av
5 000 kronor för anställande under riksdagens
vårsession 1956 av ett tillfälligt
biträde vid referenstjänsten.

Kammarens sammanträde avslutades
kl. 14.04.

In fidem

G. H. Berggren

Tisdagen den 22 november

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Justerades protokollet för den 16 innevarande
månad.

Föredrogs och lades till handlingarna
den av bankoutskottet jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjorda anmälan, att till utskottet
från styrelsen för riksdagsbiblioteket
inkommit framställning om ett förslagsanslag
av 5 000 kronor för anställande
under riksdagens vårsession 1956
av ett tillfälligt biträde vid referenstjänsten.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 169—174 och
memorial nr 175, bevillningsutskottets
betänkande nr 56, bankoutskottets utlåtanden
nr 36 och 37 samt memorial nr
38, tredje lagutskottets utlåtande nr 28

ävensom jordbruksutskottets utlåtanden
nr 36—38.

Anmäldes och bordlädes Kungl. Maj:ts
till kammaren överlämnade proposition
nr 214, med förslag till förordning om
ändring i stadgan den 20 augusti 1952
(nr 618) för Nordiska rådet.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet från fullmäktige
i riksgäldskontoret inkommit
framställning angående pension för städerskan
vid riksdagshuset Emma Klasson,
född Johansson.

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl 16.03.

In fidem
G. H. Berggren

Onsdagen den 23 november 1955

Nr 28

Onsdagen den 23 november

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Herr Olsén anmälde, att han åter infunnit
sig vid riksdagen.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till Konungen: nr

367, i anledning av väckt motion
om inläggande av vatten- och avloppsledningar
vid Arkö m. fl. lotsplatser;

nr 368, i anledning av väckta motioner
om anordnande av alkoholistpolikliniker
i landstingens regi; och

nr 369, i anledning av väckta motioner
om ersättning åt elektrikern J. F.
Öberg för skada, uppkommen under militärtjänstgöring.

Ang. ifrågasatt nedläggande av Falkenberg—Limmareds
järnväg

Herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
ANDERSSON,
som tillkännagivit, att han hade för avsikt
att vid detta sammanträde besvara
herr Anders Johanssons interpellation
angående ifrågasatt nedläggande av Falkenberg—Limmareds
järnväg, erhöll ordet
och anförde:

Herr talman! Herr Anders Johansson
har frågat mig om jag anser att läget och
prognoserna angående driften å Falkenberg—Limmareds
järnväg är sådana att
densamma nödvändigtvis måste nedläggas,
eller om jag delar uppfattningen att
järnvägen bör upprätthållas med hänsyn
till sin närings- och befolkningspolitiska
betydelse för bygden. Interpellanten har
vidare frågat om jag vill medverka till
att ifrågavarande järnväg omlägges till
bredspårig.

Med anledning härav vill jag meddela,
att förslaget att lägga ned järnvägstrafiken
på sträckan Falkenberg—Limmared
f. n. endast föreligger i form av en skri -

velse till järnvägsstyrelsen från distriktschefen
i Borås. Någon framställning från
styrelsen har således inte kommit in
till kommunikationsdepartementet. Innan
denna föreligger och sedvanligt remissförfarande
genomförts, är jag inle
beredd att yttra mig om de av interpellanten
berörda spörsmålen.

Herr JOHANSSON, ANDERS, (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka
kommunikationsministern för det svar
han här har lämnat på min interpellation.
I detta svar meddelar statsrådet
att han inte kan yttra sig i föreliggande
ärende, därför att någon formell framställning
ännu inte har gjorts till regeringen
från kungl. järnvägsstyrelsen
angående falkenbergsjärnvägens nedläggande.
Jag förstår detta.

Det överraskande förslag, som framförts
av distriktschefen i sjätte distriktet,
att järnvägen skall läggas ned redan
från och med den 1 september nästa
år, torde emellertid inte sakna anslutning
även inom järnvägsstyrelsen. Den
saken har bestyrkts under de opinionsmöten,
som de senaste veckorna hållits
i bygden och vid vilka inte blott distriktschefen
själv utan också andra representanter
för SJ närvarit och muntligen
gett uttryck för den uppfattningen.
Järnvägsstyrelsens framställning till
regeringen om järnvägens nedläggande
lär därför komma i sinom tid.

Med hänsyn härtill vill jag begagna
tillfället att såväl inför statsrådet som
kammarens ledamöter fästa uppmärksamheten
vid att det här rör sig om den
längsta järnvägslinje som hitintills, så
långt jag känner, varit på förslag till
nedläggande i värt land. Den mäter en
längd av drygt tio mil och genomlöpcr
en bygd, som är högst beroende av
järnvägens existens och som i övrigt är
ytterst vanlottad på kommunikationer
av annat slag.

Nr 28

Onsdagen den 23 november 1955

Om statsbidrag till verkstads- och hantverkshus

Skulle järnvägen därför i enlighet med
det gjorda förslaget nedläggas redan
nästa år, ja, då skulle den i övrigt framåtgående
bygden glida in i en tröstlös
isolering, vilken såväl ekonomiskt och
socialt som befolkningspolitiskt skulle
få mycket ogynnsamma konsekvenser.
Under alla förhållanden torde därför
järnvägen inte kunna läggas ned förrän
det ytterst miserabla landsvägsnätet på
fullt tillfredsställande sätt har upprustats,
och detta torde med säkerhet ta åtskilliga
år i anspråk.

Ortsbefolkningen önskar emellertid
järnvägens bibehållande. Den är nämligen
livsnerven och pulsådern i bygdens
liv. Alltjämt trafikeras den dagligen med
fem å sex tåg i vardera riktningen, och
inte minst som transportmedel för skolungdom,
post m. m. har den en nära nog
oersättlig uppgift att fylla.

Nu förstår jag mycket väl, att man
inte kan hur länge som helst upprätthålla
en järnväg som går med betydande
förlust. Självfallet är dock att man
inte får lägga enbart, eller i varje fall
övervägande, ekonomiska bäriglietssynpunkter
på ett företag av denna art.
Skulle man göra det, ja, då fruktar jag
att större delen av vårt svenska järnvägsnät
i övrigt redan befinner sig i farozonen.

Det finns också andra skäl, som starkt
•kan motivera en järnvägs bibehållande
även om dess debet och kredit inte
skulle gå ihop.

Olyckan med den ifrågavarande järnvägen
är emellertid, att densamma på
sin tid byggdes smalspårig och därför
inte kan till fyllest utnyttja samtrafiken
med järnvägsnätet i övrigt. Ett alternativ
till nedläggandet är därför en omläggning
till bredspårig järnväg. Förutsättningarna
för en sådan omläggning
torde böra göras till föremål för prövning,
innan ett definitivt beslut i ena
eller andra riktningen fattas.

Med avseende på den uppkomna
driftsförlusten kan även ifrågasättas, om
man från SJ:s sida verkligen har gjort
allt vad göras kan för att rationalisera
och därmed förbilliga driften. Det förefaller
i alla händelser som om utrym -

me för vissa initiativ i den riktningen
alltjämt skulle finnas.

Jag vill till slut, herr talman, vädja
till kommunikationsministern att han
— när denna fråga slutligen kommer på
hans bord för definitivt avgörande —
måtte beakta inte enbart de statsfinansiella
synpunkterna utan även alla de
andra synpunkter av skilda slag, som
kan anmäla sig i ett sammanhang som
detta.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
214, med förslag till förordning om ändring
i stadgan den 20 augusti 1952 (nr
618) för Nordiska rådet.

Föredrogs och lades till handlingarna
den av bankoutskottet jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjorda anmälan, att till utskottet
från fullmäktige i riksgäldskontoret
inkommit framställning angående
pension för städerskan vid riksdagshuset
Emma Klasson, född Johansson.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 169, i anledning av
väckta motioner om åtgärder i syfte att
stimulera beredskapslagringen av traktorbränsle,
bifölls vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.

Om statsbidrag till verkstads- och hantverkshus Föredrogs

ånyo statsutskottets utlåtande
nr 170, i anledning av väckta motioner
angående statsbidrag till verkstadsoch
hantverkshus.

I två likalydande motioner, väckta den
ena inom första kammaren av herr
Theodor Johansson m. fl. (1: 253) och
den andra inom andra kammaren av
herr Andersson i Brämhult m. fl. (II:
257), hade hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,
att frågan om statsbidrag till verkstadsoch
hantverkshus, antingen genom åter -

Onsdagen den 23 november 1955

Nr 28

Om statsbidrag till verkstads- och hantverkshus

upptagande av den vilande utredningen
angående småföretagens lokalfrågor eller
genom annan särskild utredning, måtte
prövas i så god tid, att proposition i
ärendet kunde föreläggas 1956 års riksdag.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
på anförda skäl hemställt, att
motionerna I: 253 och II: 257 icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Herr NÄSGÅRD (bf):

Herr talman! Motionärerna har hemställt
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla, att frågan om statsbidrag
till verkstads- och hantverkshus,
antingen genom återupptagande av den
vilande utredningen angående småföretagens
lokalfrågor eller genom annan
särskild utredning, måtte prövas i så
god tid, att proposition i ärendet kan
föreläggas 1956 års riksdag. Statsutskottet
har inte kunnat tillstyrka motionen,
men jag skulle såsom representant för
utskottets första avdelning vilja göra
några kommentarer till utskottsutlåtandet.

Samma motion väcktes i fjol och behandlades
då av bankoutskottet, som
framhöll att situationen hade något förändrats
därigenom att de nya garantilånen
tillkommit. Nu vet vi att garantilånen
är avsedda som komplettering sedan
banklån mot vanlig säkerhet utnyttjats,
men »banklån mot vanlig säkerhet»
är inte lätta att erhålla i dessa tider för
en småföretagare.

Vidare beviljas garantilån till rörelsemedel
endast om »särskilda skäl» därtill
föreligger. Byggnadslån är vanligast, men
även maskinlån förekommer, och arbetsmarknadssynpunkter
är ofta utslagsgivande.

Det meddelas att under budgetåret
1954/55 garantilån utlämnades till ett
sammanlagt belopp av nära åtta miljoner
kronor med 75 000 kronor som genomsnittlig
lånesumma. Under innevarande
budgetår har hittills — uppgiften är ett
par veckor gammal — lämnats garantilån
till sammanlagt omkring 1 300 000
kronor med 50 000 kronor som genom -

snittligt belopp. Av 27 utlämnade lån
har 14 gått till byggnadsinvestering. Det
har visat sig trögare att placera lånen i
bank innevarande år, givetvis på grund
av kreditrestriktionerna.

Vad beträffar verkstads- och hantverkshus,
som åsyftas i motionen, har
utskottet inhämtat att möjlighet föreligger
att bevilja kommunala lån under förutsättning
att det inte gäller konkurrens
med andra samhällen. Jag ber att i detta
sammanhang få föredraga en promemoria
som utskottet erhållit från finansdepartementet,
i vilken framhålles i huvudsak
följande: »Som bekant gäller i
rättspraxis den regeln, att kommunerna
i princip icke äger att i olika hänseenden
understödja enskilda näringsföretag.
Härifrån finns bl. a. det undantaget
att kommunerna äger främja tillkomsten
av hantverkshus. Det anses nämligen numera
som ett lagligt kommunalt ändamål
att för tillgodoseende av hantverkets
och småindustriens behov av arbetslokaler
anskaffa särskilda byggnader,
där ett flertal verkstäder kan inrymmas.
Dessa åtgärder är visserligen ofta ägnade
att minska driftskostnaderna för
vederbörande rörelseidkare, men de har
icke den individuella karaktär som utmärker
de egentliga industrisubventionerna.
— I enlighet med nu angivna
regel har Kungl. Maj:t under senare år
bifallit ett antal ansökningar om kommunala
lån och borgensåtaganden för
hantverkshus. Vid finansdepartementets
prövning av dessa ärenden har särskilt
undersökts att de tilltänkta rörelserna
i de planerade hantverkshusen verkligen
varit att hänföra till hantverk och småindustri.
Något medgivande till kommunalt
engagemang för något större industriföretag
i hantverkshuset har således
icke lämnats. Vidare har granskningen
gått ut på att hantverkshuset skulle tillgodose
ett lokalbehov för kommunens
egna hantverkare och småindustriidkare.
Man har således icke velat att en
kommun genom tillkomsten av hantverkshus
drager till sig rörelseidkare
från andra kommuner.»

Utskottet har i sitt utlåtande framhållit,
att det finner lämpligt och riktigt

Nr 28

Onsdagen den 23 november 1955

att de möjligheter, som hittills öppnats
för småföretagen, prövas innan ytterligare
åtgärder vidtages på detta område.
Frågan om statsbidrag till verkstadsoch
hantverkshus tillhör naturligtvis
inte den egentliga, centrala frågan om
hjälp till småföretagare men tangerar ju
i alla fall denna. Utskottet framhåller
emellertid, att därest erfarenheterna
skulle visa, att på grund av exempelvis
alltför stränga lånevillkor eller brist på
kapital svårigheter är för handen att i
motionens syfte eller eljest utnyttja
nu förefintliga stödåtgärder, så förutsätter
utskottet, att Kungl. Maj:t upptager
denna fråga till förnyad prövning.

Det är klart att kreditrestriktionerna
träffar småföretagarna mycket hårt, och
jag hoppas, att Kungl. Maj:t skall observera
den här frågan vid statsverkspropositionens
utarbetande. Det tjänar inte så
mycket till att komma med ett relativt
rikligt anslag till garantilån, om inte lånen
kan placeras i bankerna. Skulle erfarenheten
under höstens lopp — såsom
redan synes framgå av de gångna månaderna
— visa, att det blir allt svårare
att placera dessa garantilån i bankerna,
borde i stället lämnas ett direkt
låneanslag.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

171, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående eftergivande av
viss återbetalningsskyldighet till statsverket;
och

nr 172, i anledning av väckta motioner
om ökade möjligheter till särskild
undervisning åt sjuka eller tillfälligt invalidiserade
elever vid folkskolor m. fl.
läroanstalter.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om färdigställande av flygfältet i Umeå

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 173 i anledning av väckta motioner
om färdigställande av flygfältet i
Umeå.

I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Jacobsson m. fl. (I: 64) och den andra
inom andra kammaren av fru Sandström
m. fl. (II: 63), hade hemställts, att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om
en skyndsam översyn av de för tio år sedan
gjorda beräkningarna och planeringarna
för flygfältet i Umeå samt framlägga
förslag till färdigställande av
nämnda flygplats.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet anfört bland annat:

»Utskottet är av den uppfattningen,
att färdigställandet av flygfältet i Umeå
skulle innebära en väsentlig förbättring
av de norrländska kommunikationsförhållandena
och därför synes angeläget.
Av det föregående framgår emellertid, att
frågan redan är föremål för luftfartsstyrelsens
uppmärksamhet och att styrelsen
kan väntas framlägga förslag i ämnet,
sedan vissa utredningar slutförts. Utskottet,
som finner önskvärt att möjligheten
att tillgodose behovet av en flygplats
i Umeå genom samordning av de
militära och de civila intressena särskilt
prövas, anser med hänsyn till vad i ärendet
sålunda upplysts icke erforderligt
med någon framställning i ämnet från
riksdagens sida.

Utskottet hemställer, att motionerna
I: 64 och II: 63 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.»

Reservation hade anmälts av herr Jacobsson,
som dock ej antytt sin mening.

Herr JACOBSSON (fp) :

Herr talman! Den motion, varpå statsutskottets
utlåtande grundar sig, utmynnar
i en hemställan att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj:t anhålla om. en skyndsam
översyn av de för tio år sedan gjorda
beräkningarna och planeringarna för
flygfältet i Umeå samt framlägga förslag
till färdigställande av nämnda flygplats.

Onsdagen den 23 november 1955

Nr 28

I statsutskottets utlåtande heter det:
»Utskottet är av den uppfattningen, att
färdigställandet av flygfältet i Umeå
skulle innebära en väsentlig förbättring
av de norrländska kommunikationsförhållandena
och därför synes angeläget.
Av det föregående framgår emellertid,
att frågan redan är föremål för luftfartsstvrelsens
uppmärksamhet och att styrelsen
kan väntas framlägga förslag i
ämnet, sedan vissa utredningar slutförts.
»

Det är möjligt att statsutskottet med
denna skrivning anser sig i väsentliga
delar ha tillgodosett motionärernas önskemål,
när frågan ändå, såsom utskottet
här framhåller, är föremål för utredning
och det kan vara att förvänta att förslag
i ämnet kommer att framläggas. Emellertid
är det så att denna fråga är ganska
gammal, och det har förelegat förslag om
iordningställande av detta flygfält sedan
lång tid tillbaka. Jag finner därför anledning
sätta i fråga, huruvida det förhållandet,
att luftfartsstyrelsen ställt i utsikt
att nya förslag skall komma att framläggas,
egentligen innebär några som
helst garantier för att denna fråga kommer
att föras närmare sin lösning.

Jag ber, herr talman, med några ord
att få beröra vad som tidigare förekommit
i detta ärende.

Såsom luftfartsstyrelsen även framhåller
i sitt yttrande, som är bifogat utskottsutlåtandet,
var det på det sättet, att

1944 års flygplatsutredning i september

1945 framlagt förslag till utbyggnader
och kompletteringar av vårt lands flygplatser.
I detta betänkande framhölls särskilt
angelägenheten av att höja trafiksäkerheten
på delsträckan Sundsvall/
Härnösand—Luleå genom anläggandet
förslagsvis i Umeå av en mellanlandningsstation,
som jämväl skulle kunna
tillgodose Umeå stad och kringliggande
uppland. Departementschefen biträdde
sistnämnda förslag under framhållande
bland annat av att flygplatsen var motiverad
av såväl trafiksäkerhetsskäl som
en önskan att öka norrlandslinjcns värde
för övre Norrland. På förslag av Kungl.
Maj :t anvisade också 1946 års riksdag
900 000 kronor för arbetenas påbörjande;

Om färdigställande av flygfältet i Umeå
totalkostnaderna uppskattades då till
5 675 000 kronor.

För att denna flygplats skulle komma
till stånd krävdes från statsmakternas sida,
att Umeå stad, som närmast berördes
av detta projekt, skulle ställa erforderlig
mark till förfogande samt även biträda
med vissa anordningar, som är närmare
angivna. Med anledning därav träffades
avtal mellan Umeå stad och staten, ett
avtal som är undertecknat av Umeå stad
den 27 september 1946 och av luftfartsstyrelsen
å Kungl. Maj:ts vägnar den 11
november 1946. Detta avtal innebär i huvudsak,
att Umeå stad skulle anskaffa
cirka 200 hektar mark, som skulle användas
för iordningställande av flygplats
i Umeå, varjämte staden även skulle svara
för vissa anordningar, som var närmare
angivna i avtalet. I § 2 i detta avtal
återfinnes dessutom en passus, där det
säges, att staten förbinder sig att inom
ett år efter avtalets undertecknande påbörja
arbetet med flygfältets färdigställande.

Detta avtal undertecknades som sagt
den 11 november 1946 av kungl. luftfartsstyrelsen
å Kungl. Maj:ts vägnar,
som det heter. Den 12 december 1946
hemställde luftfartsstyrelsen, att Kungl.
Maj :t måtte godkänna detta avtal. Det
förhållandet måste alltså ha förelegat, att
Kungl. Maj :t inte hade godkänt det avtal,
som luftfartsstyrelsen undertecknade den
11 november. Vilket svar luftfartsstyrelsen
fick av Kungl. Maj:t på denna hemställan,
känner jag tyvärr inte till, men
vad som sedan hände ger en viss belysning
över vad detta svar måtte ha innehållit.

I statsverkspropositionen till 1947 års
riksdag meddelade departementschefen,
att med byggandet av flygplatsen vid
Umeå borde få anstå tills vidare, och
han åberopade därvid, såsom också redovisas
i det nu föreliggande utskottsutlåtandet,
att det förelåg åtskilliga andra
angelägna investeringsobjekt, som
borde få äga företräde framför umeåfältet.

Under tiden gjordes uppenbarligen
från luftfartsstyrelsen till Umeå stad eu
framställning om ändring av bestämmel -

Nr 28

Onsdagen den 23 november 1955

Om färdigställande av flygfältet i Umeå
sen i g 2 av avtalet med Umeå stad angående
statens förpliktelse att inom ett
år från avtalets undertecknande igångsätta
färdigställandet av flygfältet. Med
anledning av denna framställning har
Umeå stadsfullmäktige den 17 januari
1947 förklarat sig godkänna det framlagda
ändringsförslaget. Enligt detta förslag
kom bestämmelsen att få följande
lydelse: »Det av staden överlåtna området
skall användas till flygplats, och
förbinder sig kronan att snarast möjligt
efter det mark för ändamålet ställts till
förfogande påbörja anläggandet av en
flygplats på området i huvudsaklig överensstämmelse
med vad 1944 års flygplatsutredning
den 25 september 1915
därutinnan föreslagit.» Detta ändringsförslag
ansåg sig tydligen Umeå stad
nödsakad att gå med på.

Den 28 mars 1947 undertecknades avtalet
av Kungl. Maj:t, och det är detta
avtal som fortfarande är gällande mellan
Umeå stad och staten.

För budgetåret 1947/48 äskade luftfartsstyrelsen
för fortsatta arbeten vid
flygplatsen ett belopp av 1 500 000 kronor.
I statsverkspropositionen till 1947
års riksdag anförde departementschefen,
att han redan i en proposition år 194(3
angående byggande av en storflygplats
m. m. framhållit såsom sannolikt, att av
ekonomiska skäl en del i flygplatsutredningens
utbyggnadsplan upptagna anläggningsarbeten
finge antingen ställas
på framtiden eller göras mindre kostnadskrävande
än utredningen förutsatt.

Det är inte utan att man av denna passus
drar den slutsatsen, att det är Halmsjön,
som har kommit in i bilden, och
det är då ganska förståeligt, om en del
andra, mindre företag ute i periferien
kommit i skuggan.

Departementschefen anförde vidare i
statsverkspropositionen, att anläggandet
av en flygplats vid Umeå i angelägenhetsgrad
icke kunde mäta sig med åtskilliga
andra byggnadsföretag, som i
föreliggande läge måste skjutas på framtiden.
På grund härav ansåg departementschefen
skäl icke föreligga för anvisande
av ytterligare medel för flygplatsen
vid Umeå.

I sina petita för budgetåret 1948/49
anmälde luftfartsstyrelsen, att den hyste
den förhoppningen, att arbetena skulle
kunna igångsättas under budgetåret
1947/48, och begärde samtidigt ett belopp
av G00 000 kronor för igångsättanden
av arbetena på flygplatsen. För beställningar
av elektriska anläggningar
äskades härjämte ett belopp av 150 000
kronor. Framställningen föranledde icke
någon åtgärd från statsmakternas sida.

I underdånig skrivelse den 2 oktober
1947 hemställde luftfartsstyrelsen att
ett belopp av 500 000 kronor måtte ställas
till förfogande att användas för
framställning av makadam till asfaltbetong
för permanenta rullbanor. Med
ändring härutinnan föreslog styrelsen
sedermera i skrivelse den 16 mars 1948,
att ett belopp av 300 000 kronor skulle
ställas till förfogande för dräneringsarbeten.
Inte heller denna framställning
föranledde någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Vid anmälan av 1950 års statsverksproposition
förutsatte departementschefen,
att Kungl. Maj:t i fortsättningen
skulle äga att omdisponera medel, som
tidigare anvisats under anslag under
luftfartsfonden, för att — om och i den
mån de för medelsanvisningarna ursprungligen
avsedda ändamålen saknade
aktualitet — använda medlen för sedermera
aktuella ändamål. Någon erinran
häremot framställdes icke av riksdagen.
I anslutning härtill har genom
beslut av Kungl. Maj:t bland annat de
för anläggandet av Umeå flygplats ursprungligen
anslagna medlen använts
för andra, såsom angelägnare bedömda
ändamål. Härigenom anser man sig förmodligen
definitivt ha kommit ifrån det
besvärande förhållandet, att de redan
1946 anvisade 900 000 kronorna inte
kommit till användning för sitt ändamål.

I fortsättningen av sin utredning förklarar
luftfartsstyrelsen: »Av det ovan
anförda framgår, att den år 1947 rådande
situationen på arbets- och materielmarknaden
i första hand var orsaken
till att arbetena å Umeå flygplats
icke omedelbart påbörjades», men fortsätter
sedan: »å andra sidan torde denna
åtgärd icke få anses innebära, att

Onsdagen den 23 november 1955

Nr 28 11

statsmakterna upphävt sitt principbeslut
att anlägga en civil flygplats vid Umeå.»
Styrelsen framhåller sedan som sin uppfattning
att en flygplats vid Umeå förr
eller senare bör komma till utförande
och understryker längre fram i sitt yttrande,
att behovet av ytterligare övervägande
av frågan i dagens läge är
ofrånkomligt.

Sedan för luftfartsstyrelsen in i bilden
ett annat moment. Styrelsen säger att
SAS har för avsikt att göra utredningar
rörande möjligheterna att öppna trafik
på ytterligare linjer. »Det förutses, att i
samband härmed möjligheterna att framdeles
kunna förse bl. a. Umeå med flygförbindelser
komma att bliva föremål för
utredning», heter det vidare.

Jag vill med anledning av detta uttalande
säga, att om vi skall vänta på att
SAS skall verkställa utredningar och
komma med förslag i detta ärende, då
tror jag, med den kännedom jag har om
detta organs intresse för det inrikes flyget
i vad det gäller övre Norrland, att
vi också får vänta ganska länge på frågans
lösning.

Det förekommer några andra rader i
luftfartsstyrelsens utlåtande som jag tycker
är ganska praktfulla. Det heter: »Planer
på upptagande av inrikestrafik på
andra linjer än dem som för närvarande
beflygas av SAS ha även framförts från
andra mindre flygföretags sida. Några
konkreta planer berörande Umeå ha
dock hittills ej anmälts.»

Jag finner det mycket förståeligt att
andra flygföretag icke anser sig kunna
komma med några konkreta förslag beträffande
flygtrafiken på Umeå, så länge
det inte finns några möjligheter att utnyttja
någon flygplats inom detta område! Luftfartsstyrelsen

förklarar vidare att
»innan den av SAS förebådade utredningen
om flygförbindelserna med Umeå
genomförts samt ståndpunkt jämväl tagits
till övriga flygbolags ställning i förhållande
till SAS och till de trafikprogram,
som kunna komma att framläggas
av dem, anser luftfartsstyrelsen det vara
för tidigt att framlägga förslag till färdigställande
av en flygplats i Umeå för

Om färdigställande av flygfältet i Umeå
enbart civilflygets behov». Med anledning
av detta ber jag att få påpeka, att
man i varje fall för tio år sedan inte ansåg
det vara för tidigt att anlägga en
sådan flygplats och att riksdagen redan
då var beredd att anslå medel — 900 000
kronor anslogs just för detta ändamål.

Jag har med detta velat ge en liten
överblick av vad som har förekommit i
detta ärende. Mot bakgrunden därav och
med tanke på de erfarenheter som vi
har gjort anser jag mig också kunna
våga det påståendet, att statsutskottet har
mycket ringa täckning för sin förmodan
— om utskottet verkligen hyser en sådan
förmodan — att detta ärende nu skall
föranleda åtgärder. Det finns väl inte så
stor anledning att tro något sådant, då
de tidigare framstötar, som gjorts från
luftfartsstyrelsens sida, icke resulterat i
mer än som hittills har skett. Luftfartsstyrelsen
har, såsom framgår av redogörelsen,
fyra gånger gjort framställningar
hos Kungl. Maj :t om anslag för igångsättande
av dessa arbeten, men detta
har inte lett till några resultat. Det finns
väl ingenting som motsäger antagandet
att även en femte framställning skulle
komma att röna samma öde som de föregående.
Om jag inte är fel underrättad,
förekommer det fortfarande att Kungl.
Maj:t under hänvisning till det ansträngda
finansiella läget, till behovet att begränsa
investeringarna och till andra angelägna
investeringsobjekt — Halmsjön
förekommer väl fortfarande i bilden, förmodar
jag — lägger vissa av myndigheternas
anslagsäskanden åt sidan. Därtill
vill jag bara lägga, att luftfartsstyrelsen
uppenbarligen numera svävar på målet i
detta ärende och uttryckligen säger, att
den anser att det är för tidigt att framlägga
något förslag i denna fråga.

Om man ser saken från en mera begränsad
synpunkt, så är ju vad som hänt
i detta ärende, att Umeå stad har av den
svenska staten blivit animerad att inköpa
ett markområde på 200 hektar för att
ställa det till förfogande för ett flygfält.
Denna åtgärd grundar sig alltså på ett
avtal mellan Umeå stad och svenska staten,
vari staten förbundit sig att snarast
möjligt iordningställa flygfältet. Detta

Nr 28

Onsdagen den 23 november 1955

Om färdigställande av flygfältet i Umeå

hände för närmare tio år sedan. Umeå
stad, Västerbottens landsting och Umeå
landskommun har investerat omkring 1,5
miljoner kronor. Umeå stad har med
andra ord fullgjort sin del av avtalet,
så långt detta över huvud taget varit möjligt.
Då frågar man sig: Vad har staten
å sin sida gjort? Därpå kan man inte
svara någonting annat än att staten gjort
i huvudsak ingenting. Jag överlåter åt
kammarens ärade ledamöter att själva
draga sina slutsatser angående detta
egendomliga sätt att fullfölja ett ingånget
avtal.

Jag vill också säga, att det här inte
endast är fråga om i vad mån det avtal
som har träffats mellan Umeå stad samt
Kungl. Maj:t och kronan bör fullföljas.
Detta är endast den ena sidan av saken.
Den andra sidan anser jag vara, huruvida
vi i detta land över huvud taget
skall hålla ett inrikesflyg, som har möjlighet
att betjäna landets mera^-avlägset
belägna men dock befolkade orter. Jag
kan inte se annat än att det är fullkomligt
orimligt, att man i detta vidsträckta
land skall ha flygförbindelser mellan Luleå
och Stockholm men däremot inga
möjligheter till anknytning med söder
därom belägna orter. Umeå stad är residensstad,
där finns två regementen,
staden är säte för hovrätten för Övre
Norrland och den är en betydande skolstad.
Dit kommer att förläggas den beslutande
tandläkarutbildningen, sannolikt
också högre utbildning av annat
slag. Det finns ett mycket folkrikt och
stort uppland kring staden. Skellefteå
och Lycksele städer skulle med fördel
kunna använda en flygplats i Umeå. I
Umeälven pågår i Umeå stads omedelbara
närhet för närvarande investeringar
för hundratals miljoner kronor. Jag
tror att man vågar göra gällande, att
det finns underlag för ''flygtrafik på
Umeå stad, om ett flygfält där kommer
till stånd och gör en sådan flygförbindelse
möjlig.

Med dessa ord ber jag, herr talman, att
få yrka bifall till motionerna nr 64 i
första kammaren och 63 i andra kammaren.

Herr HESSELBOM (s):

Herr talman! Statsutskottet, som har
att söka finna en avvägning mellan den
mängd av olika investeringsändamål som
anmäler sig, inte minst på kommunikationsväsendets
område, har vid behandlingen
av föreliggande motioner inte
kunnat i dagens läge sträcka sig längre
än att hänvisa till att frågan är föremål
för utredning inom luftfartsstyrelsen och
att förslag från styrelsen är att förvänta.
Det finns därför enligt min mening,
herr talman, ingen anledning att i dag
ingå på någon diskussion med herr Jacobsson
om den fråga, som aktualiserats
i motionerna, och jag skall därför inskränka
mig till att yrka bifall till utskottets
utlåtande.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner,
först på bifall till vad utskottet i
det nu ifrågavarande utlåtandet hemställt
samt vidare på bifall till de i ämnet
väckta motionerna; och förklarade
herr talmannen, efter att hava upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Jacobsson begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så lydande
omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 173, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, bifallas de i ämnet väckta
motionerna.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för ja-propositionen.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
utlåtande nr 174, i anledning av
väckt motion angående uppförande av

Onsdagen den 23 november 1955

Nr 28 13

Om avdragsrätt beträffande medlemsavgifter till branschorganisationer

en ny centralstation omedelbart söder
om Årstaviken, bifölls vad utskottet i
detta utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo och lades till handlingarna
statsutskottets memorial nr 175,
i anledning av riksdagens år 1954 församlade
revisorers berättelse angående
verkställd granskning av statsverket, i
■vad den avser den under § 22 behandlade
frågan om ränta å restituerade utskylder.

Om avdragsrätt beträffande medlemsavgifter
till branschorganisationer

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 5(i, i anledning av väckta
motioner om ändrade regler angående
avdragsrätt och skatteplikt beträffande
medlemsavgifter till branschorganisationer.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade likalydande
motionerna 1:356 av herrar Näsgård
och Lodenius samt II: 429 av herrar
Svensson i Stenkyrka och Johansson i
Mysinge hade hemställts, att riksdagen
måtte antaga sådan ändring i kommunalskattelagen
beträffande avdragsrätt och
skatteplikt för medlemsavgifter till
branschorganisationer vid inkomsttaxeringen,
som i Kungl. Maj:ts proposition
nr 173 år 1949 föreslagits.

Utskottet hade i det nu förevarande
betänkandet på åberopade grunder hemställt,
att de likalydande motionerna I:
356 av herrar Näsgård och Lodenius
samt 11:429 av herrar Svensson i Stenkyrka
och Johansson i Mysinge om ändrade
regler angående avdragsrätt och
skatteplikt beträffande medlemsavgifter
till branschorganisationer icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade anförts av herrar
Spetz, Velander, Kronstrand, Kristensson
i Osby, Sjölin, Kollberg och Nilsson
i Svalöv, vilka ansett, att utskottet bort
hemställa, att riksdagen måtte — i anledning
av de likalydande motionerna
1: 356 av herrar Näsgård och Lodenius

samt II: 429 av herrar Svensson i Stenkyrka
och Johansson i Mysinge — i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om förslag
till ändrade regler angående avdragsrätt
och skatteplikt för medlemsavgifter
vid inkomsttaxeringen om möjligt
till nästkommande års riksdag.

Herr NÄSGÅRD (bf):

Herr talman! Jag har tillsammans
med några medmotionärer, däribland
andre vice talmannen här i kammaren,
hemställt, att riksdagen måtte antaga sådan
ändring i kommunalskattelagen beträffande
avdragsrätt och skatteplikt för
medlemsavgifter till branschorganisationer
vid inkomsttaxeringen, som i Kungl.
Maj:ts proposition nr 173 år 1949 föreslagits.

Utskottet har inte velat tillstyrka motionen,
och det är kanske inte så märkvärdigt,
att utskottet inte vill direkt vara
med om lagändring. Det brukar ju vara
så att utskotten är mycket försiktiga på
denna punkt, under det att motionärerna
naturligtvis gärna vill ha en fråga avgjord
omedelbart. Jag tycker i alla fall,
att när det har gått så lång tid efter
det att denna proposition lades fram
år 1949, kunde det ha varit på sin plats
att ge en påstötning till Kungl. Maj:t att
besvara den skrivelse som riksdagen då
avlät och att lägga fram nytt förslag.
Men inte heller det har utskottet velat
vara med om. Utskottet förutsätter —
och det är ju mycket vackert sagt, för
all del — att förslag i ärendet snarast
framlägges av de sakkunniga. Men ett
sådant yttrande går ju ingenstans. Det
finns i riksdagstrycket, men skickas inte
vidare.

Jag skulle vilja med några ord kommentera
frågan i övrigt. Utskottet refererar
på s. 6 i betänkandet propositionen
nr 173 till 1949 års riksdag. Utskottet
skriver där: »De föreslagna bestämmelserna
innebar rätt till avdrag för
medlemsavgifter icke endast till branschorganisationer
ulan även till fackföreningar
och arbetsgivarföreningar samt
därmed jämförliga sammanslutningar.
Föreningarna skulle upptaga influtna avgifter
såsom skattepliktig inkomst.»

Nr 28

Onsdagen den 23 november 1955

Om avdragsratt beträffande medlemsavgifter till branschorganisationer

Detta referat är ju alldeles riktigt, men
av en viss anledning är det ändå missvisande.
Det är nämligen så, att ända
sedan år 1913 föreligger ett prejudikat
från regeringsrätten, att medlemsavgifter
till arbetsgivarförening är avdragsgilla.
Att propositionen ändå i lagtexten
upptog även arbetsgivarföreningar var
ju helt naturligt, men när det refereras
såsom utskottet har gjort, får läsaren det
intrycket, att man inte heller för avgifter
till dessa föreningar för närvarande
har avdragsrätt, vilket faktiskt är fallet.

Av arbetsgivarförening utbetalat konfliktunderstöd
beskattas hos mottagaren.
Till grund härför torde ha legat betraktelsesättet,
att medlemsavgift till arbetsgivarförening
i princip är jämställd med
en pensionsavgift, vilken är avdragsgill,
medan utfallande pensionsbelopp beskattas.

En följd av de fredligare förhållandena
på arbetsmarknaden har blivit, att
medel som inflyter till arbetsgivarorganisationer
i alltmer vidgad omfattning
kunnat användas för ändamål, som är
främmande för organisationernas huvuduppgift.
Anslag av dessa obeskattade
medel kan beviljas till bland annat kulturella,
välgörande, sociala och politiska
ändamål. I sistnämnda fall kan även tidningar
och partier få del av välgörenheten.
Underorganisationer har däremot
inte rätt att göra avdrag för medlemsavgifter
till sin huvudorganisation, trots
att medlemsavgiften i verkligheten utgör
ersättning för serviceuppgifter, som huvudorganisationen
ombesörjer för den
anslutna organisationens räkning.

När propositionen i frågan om avdragsrätt
behandlades och avslogs av
1949 års riksdag, sades det, att man var
överens i princip om att medlemsavgifter
skulle vara avdragsgilla, men att de
praktiska svårigheter, som var förknippade
med ett genomförande av förslaget,
var så stora att propositionen borde
överarbetas. Ytterligare ett par års dröjsmål
borde inte kunna förorsaka alltför
stora olägenheter, hette det. Riksdagens
avslag var åtföljt av en begäran om nytt
förslag från Kung], Maj:t. Kungl. Maj:t
överlämnade skrivelsen till 1950 års

skattelagssakkunniga, och där ligger den
fortfarande.

Om nu inte bevillningsutskottet ansett
sig kunna tillstyrka ett direkt beslut i enlighet
med vår motion, borde väl ändå
en ny formlig hemställan till Kungl.
Maj:t ha legat inom möjligheternas
gräns. Sex år är en rätt lång tid, och de
sakkunniga kunde nog behöva en påstötning.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att som motionär få yrka bifall till den
reservation som fogats till utskottets betänkande.

I detta anförande instämde herr andre
vice talmannen Lodenius (bf) och herr
Larsson, Xils Theodor (bf).

Herr SPETZ (fp):

Herr talman! Jag är förekommen av
herr Näsgård, och jag ber bara att få instämma
i hans yrkande.

Herr SJÖDAHL (s):

Herr talman! Utskottets förslag skiljer
sig från reservanternas egentligen
bara i en formalitet. Utskottet har skrivit
att det förutsätter att de sakkunniga,
som har fått detta ärende, snarast skall
framställa förslag. Reservanterna däremot
vill ha en särskild skrivelse om att
förslag skall komma till nästa riksdag —-d. v. s. från november till mars skall
ärendet genomses och granskas, såvitt
inte redan så har skett, och sedan skall
förslag framläggas. Reservanterna har
varit nog kloka att förstå att detta inte
är möjligt, och därför har de stuckit in
orden »om möjligt». Skillnaden är alltså
den, att enligt utskottet skall man »snarast»
få ett förslag, och enligt reservanterna
skall detta »om möjligt» komma
till nästa riksdag. På den skillnaden
har reservanterna ansett att de kunde
bygga en speciell reservation. Jag tycker
att det erinrar om den där berömda spiken
på vilken man kunde koka soppa.

Jag bör erinra om att det finns en
olikhet till, och det är att utskottet laglikmiitigt
— för att använda detta högtidliga
uttryck — hållit sig till motionens
innehåll och skrivit om bransch -

Onsdagen den 23 november 1955

Nr 28 15

beträffande medlemsavgifter till branschorganisationer

Om avdragsrätt
organisationerna, medan däremot reservanterna
med anledning av motionen har
begärt att Kungl. Maj :t skall komma med
förslag till ändrade regler över huvud
taget angående avdragsrätt för medlemsavgifter.
Därmed överskrides motionens
ram och vidgas problemet långt utöver
det som motionärerna har hållit sig till.

Jag vill här bara i korthet erinra om
att själva principen hade 1949 års riksdag
ingenting emot. Man vill gärna godta
grunderna i det förslag, som då framlades,
om man bara kunde göra det enkelt
nog, så att det inte blev för mycket
besvär för deklaranterna, för skattenämnderna
och för skattedomstolarna.
Propositionen hade framlagts på riksdagens
uttryckliga begäran, men Kungl.
Maj:t tog med mycket stort jämnmod •—
efter vad jag vet — att propositionen avslogs
av den svenska riksdagen.

Vad som gjorde att man icke från utskottets
sida den gången kunde rekommendera
förslaget var först och främst
att det var mycket svårt att veta, vilka
föreningars medlemmar som skulle kunna
göra avdrag för medlemsavgifterna,
medan föreningarna i stället skulle deklarera
dessa som inkomst. Vi får ju
komma ihåg att i och med att man låter
medlemmarna göra avdrag i deklarationen
för dessa avgifter blir i stället föreningarna
deklarations- och skattskyldiga
för dem. Det var svårt att här fastställa
några gränser, även om man bara
höll sig till branschorganisationerna.
Dessa kan ofta syssla med så många olika
slag av verksamhet, att det kan vara
svårt att angiva om de tillhör denna
föreningstyp eller inte. Men även om
man skulle kunna lösa detta för branschorganisationernas
del ■— och jag hoppas
att man skall kunna klara det — så uppstår
nya svårigheter när det gäller att
bestämma vilka omkostnader som skall
vara avdragsgilla för föreningarna. Vissa
kostnader för administrationen kan vara
avdragsgilla, medan andra inte iir det.
Vissa omkostnader kan vara av den arten,
att man enligt allmänna regler inte
borde få göra avdrag för dem; jag tänker
t. ex. på vissa representationskostnader,
vissa utgifter för medlemmarnas

trevnad, vissa kostnader för tidskrifter
och tidningar, varvid det gäller att avgöra
om de var rent fackliga eller mera
nöjesbetonade. Vad kurserna beträffar
kunde de ju inte vara avdragsgilla för
föreningen, om inte den enskilde skulle
kunna få dra av utgiften, om han själv
hade haft den. Alla dessa frågor var av
den art, att man inte ville upphöja förslaget
till lag utan att ha granskat dem
ytterligare. Därför skickade man tillbaka
förslaget.

Nu finns det ju en allmän strävan, som
vi också har haft flerfaldiga uttryck för
under denna riksdag, nämligen att man
vill göra arbetet så enkelt som möjligt
både för deklaranten och för skattemyndigheten.
När vi i utskottet var övertygade
om och fortfarande är övertygade
om att förslaget i det skick det förelåg
1949 blev trassligt för deklaranterna och
för skattemyndigheterna, både beskattningsnämnderna
och domstolarna, var
det rimligt att vi begärde att ett förslag
snarast skulle framläggas, men att en
verklig överarbetning först skulle komma
till stånd.

Jag ber därför, herr talman, att få deklarera
att utskottsmajoriteten hyser
sympati för själva saken, men att vi vill
ha den ordentligt övervägd och snarast
vill få ett förslag från den sakkunnigkommitté
som har fått detta ärende remitterat
till sig.

Med dessa ord, herr talman, ber jag
att få yrka bifall till utskottets förslag
i ärendet.

Herr NÄSGÅRD (bf) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara till herr
Sjödahls anförande göra en kommentar.
När han i en smula raljant ton säger,
att reservanterna vill ha ett förslag
»om möjligt» till nästa riksdag, så
tycker han att det är mycket begärt,
medan utskottet i sitt betänkande skriver
att förslag i ärendet »snarast» må
framläggas av de sakkunniga. Det är
väl inte så orimligt att begära förslag
Ull nästa års riksdag, när de sakkunniga
fick uppdraget redan 1950. Då de
redan har haft fem år på sig, är det väl

Nr 28

Onsdagen den 23 november 1955

Om avdragsrätt beträffande medlemsavgifter till branschorganisationer

bara rimligt om de genom Kungl. Maj:t
får en påstötning att i fortsättningen
inte ligga alltför länge på ärendet.

Herr SJÖDAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Näsgård vet lika
väl som jag, att dessa sakkunniga, som
tillsattes 1950, till riksdagen har levererat
förslag efter förslag och att dessa
förslag i allmänhet kunnat förordas av
regeringen och godtagas av riksdagen.
De sakkunniga har måst gradera sina
uppgifter och ta det viktigaste först och
det mindre viktiga sedan.

Herr Näsgård kan vara alldeles övertygad
om att de sakkunniga kommer att
noggrant läsa vad riksdagen skriver.
Han kan också, hoppas jag, vara relativt
övertygad om — eller är det på den
punkten herr Näsgård är tveksam? —
att herr Näsgårds partikamrater i regeringen
har visst intresse av att se till
att den rekvisition man gjorde 1950 blir
förverkligad.

Herr NIKLASSON (bf):

Herr talman! När det gäller en sak
som man vill främja men för vars realiserande
det föreligger vissa svårigheter,
kan man överväga om man skall välja
en mera aggressiv metod att arbeta efter
och löpa risken att få bakslag eller om
man skall välja en mera försiktig linje,
som har större utsikter att vinna framgång.
Jag tror att i detta fall det senare
alternativet är att föredra.

Motionärerna har här föreslagit, att
man skall bryta ut en del av det år 1949
i proposition framlagda förslaget om avdragsrätt
för föreningsavgifter vid taxering,
som hade en betydligt vidare syftning
än motionärernas förslag. Att direkt
följa deras förslag har ingen inom
utskottet vågat sig på, och enligt vad
den ene motionären yttrat här har han
inte väntat det heller.

Vi vet alla hur ömtålig vår skattelagstiftning
är och vilka stora ansträngningar
som görs för att utnyttja de möjligheter
som skattelagstiftningen inne -

bär. Det går väl knappast ett år utan att
vi på någon punkt måste lappa på denna
lagstiftning. Försiktigheten måste därför
bjuda, att de förslag som framläggs är så
noga övertänkta och genomarbetade som
möjligt.

Svårigheten i detta fall ligger väl närmast
i att särskilja de föreningar, som
kan komma i fråga. Särskilt gäller detta
i fråga om organisationer som bedriver
verksamhet av olika slag. 1949 års proposition
om rätt till avdrag vid taxering
för medlemsavgifter talar om branschorganisationer,
fackföreningar, arbetsgivareföreningar
och därmed jämförliga organisationer.
Det är tydligt att det finns
organisationer som utgör gränsfall, och
det måste därför utformas ganska klart
i en lagstiftning vilka organisationer
man avser och i vilka fall medlemsavgifter
kan komma i fråga när det gäller
avdrag vid taxering.

Om det berättigade i motionärernas
förslag förelåg inte så stora meningsskiljaktigheter
i utskottet. Det verkade därför
som om det hade varit möjligt att
komma fram till en samstämmig lösning.
Det förslag som föreligger här är ett
försök att samla utskottet på en linje.

Nu har det i alla fall kommit en reservation.
Som herr Sjödahl sagt, syftar
reservationen på samma sak som majoritetens
förslag, men reservanterna vill ha
en särskild skrivelse och möjligen också
ha förslaget något utvidgat. Emellertid
brukar vi inte skicka skrivelser i ett
ärende, där vi tidigare skrivit till Kungl.
Maj:t och där Kungl. Maj:t har remitterat
skrivelsen till sakkunniga för utredning.
Vidare tror jag, att saken i detta
fall låg så till att ett yrkande om särskild
skrivelse inte hade så stora möjligheter
att vinna bifall i riksdagen.

Under sådana förhållanden ansåg jag
för min del att det vore bättre, om vi
kunde samlas omkring en positiv skrivning
i utskottets utlåtande, och att denna
linje i själva verket bättre befordrade
motionärernas syftemål än en begäran
om skrivelse.

Jag har därför anslutit mig till utskottets
linje, och jag ber att få yrka bifall
till densamma.

Onsdagen den 23 november 1955

Nr 28 17

Om avdragsrätt beträffande medlemsavgifter till branschorganisationer

Herr VELANDER (h):

Herr talman! Det var egentligen med
anledning av herr Sjödalils uttalande om
den där spiken som jag begärde ordet.
Det ligger dock så till, att riksdagen redan
1948 i anledning av motioner från
höger- och bondeförbundshåll uttalade,
att den förväntade att proposition skulle
framläggas redan till 1949 års riksdag.
Proposition förelädes också sagda års
riksdag. Riksdagen godtog emellertid inte
denna proposition under förebärande
av ungefär de betänkligheter, som herr
Sjödahl nu sökt utveckla inför kammaren.
Det skulle bli så stora besvärligheter
för deklaranterna, för beskattningsnämnderna
och för beskattningsdomstolarna,
att propositionen alls inte kunde godtagas.

Det förhöll sig emellertid på det sättet,
att såväl i bevillningsutskottet som
i riksdagens båda kamrar de tre borgerliga
partierna enhälligt gick in för bifall
till propositionen. Alla de borgerliga partierna
var alltså eniga om att de kunde
godta den proposition, som då förelåg.
Majoriteten, som alltså utgjordes av
.socialdemokraterna och kommunisterna,
gick på avslagslinjen samt begärde en
ny proposition, dock att denna skulle
framläggas först i anslutning till inrättandet
av vad man då kallade ett centralt
organ med uppgift att lämna anvisningar
till ledning vid taxeringen samt
i övrigt medverka till en enhetlig och
jämlik taxering. Riksskattenämnden kom
så till stånd redan 1950, om jag inte tar
fel, men någon proposition i anslutning
till dess inrättande har vi inte sett något
tecken till.

Herr Niklasson beklagade, att det inte
hade varit möjligt att åstadkomma en
enig linje i utskottet. En av anledningarna
härtill är den, att reservanterna
icke kunnat vara med om den skrivning,
som utskottsmajoriteten har presterat
och bondeförbundets representanter
inom utskottet bilriitt, eftersom denna
skrivning innefattar ett underkännande
av den ståndpunkt, som. de tre borgerliga
partierna intog vid 1949 års riksdag,
när de godkände den då föreliggande
propositionen. Såvitt jag förstått, har det

il Första hammarens protokoll litöö. Nr2X

inte heller gjorts några särskilda ansträngningar
att åstadkomma enighet inom
utskottet.

Herr Sjödahl har tidigare, när vi har
diskuterat dessa frågor, både 1948 och
särskilt 1949, trots sina betänkligheter
förbehållslöst gått på den linjen,
att en proposition måste föreläggas
riksdagen för lösningen därav. Man
kan då ha den meningen, att, eftersom
riksskattenämnden tillkom redan
1950 och herr Sjödahl och andra 1949
ville ha en proposition i anslutning till
riksskattenämndens inrättande, men några
förberedelser ännu, såvitt känt, inte
har vidtagits för framläggande av en
sådan proposition, det inte ligger något
orimligt i att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t understryker sin vilja och
sin önskan att utan onödigt dröjsmål få
ett förslag i ämnet sig förelagd.

Jag vill också påpeka, när man här
talar om de svårigheter som måste övervinnas
vid lösningen av dessa spörsmål,
att dessa svårigheter redan nu existerar
för beskattningsnämnder och beskattningsdomstolar
och andra utan att de har
någon ledning i lagstiftningen vid sina
ställningstaganden. Jag tänker mig ock,
att man har anledning utgå ifrån att förhandenvaron
av riksskattenämnden kommer
att underlätta tillämpningen av de
regler, som kan komma att fastställas,
när riksdagen blir i tillfälle att ta slutlig
ståndpunkt till ett förslag därom.

Jag instämmer, herr talman, i det
yrkande om bifall till reservationen, som
ställts av herrar Näsgård och Spetz.

Herr SJÖDAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har uppkallats avvad
herr Velander sade om att riksdagen
år 1949 på förslag av bevillningsutskottet
i sin skrivelse till Kungl. Maj:t
sammankopplade denna fråga med problemet
om ett centralt direktivgivande
organ i skatteärenden. Vi har, påpekar
herr Velander, sedermera fått denna
nämnd, och herr Velander menade, att
vi då även borde ha fått denna andra
fråga löst samtidigt. Jag tillåter mig
emellertid att påpeka, att herr Veländers

18 Nr 28 Onsdagen den 23 november 1955

Om avdragsrätt beträffande medlemsavgifter till branschorganisationer

historieskrivning haltar. Vi skrev 1949
att den föreslagna centrala skattenämnden
skulle kunna lösa vissa frågor men
icke andra, speciellt då frågan om avdragsrätt
för vissa omkostnader. Om
herr Velander närmare studerar vad som
står nederst på s. 3 i bevillningsutskottets
betänkande, får han belägg för riktigheten
av vad jag bär sagt.

Ilerr VELANDER (h) kort genmäle:

Herr talman! Bevillningsutskottet hemställde
år 1949 i sitt betänkande nr 48
under punkt B): »att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t ville, med beaktande av
vad i detta betänkande anförts, låta utarbeta
ett nytt förslag angående frågan
om avdragsrätt för medlemsavgifter samt
förelägga riksdagen detta förslag i anslutning
till en blivande lagstiftning om
inrättande av ett centralt organ med
uppgift att lämna direktiv till ledning
vid taxeringen». Det är detta som jag
bär velat påpeka, och jag utgår ifrån att
vad jag här i anslutning därtill yttrat är
fullt adekvat. Sedan är det naturligtvis
riktigt, att både herr Sjödahl och vi andra,
som 1949 var beredda att godta den
då framlagda kungl. propositionen, var
på det klara med att det fanns vissa problem
av känslig art, vilkas lösning kunde
bereda svårigheter. Det var framför
allt att rationellt och enhetligt avgränsa,
vad som var att anse såsom med föreningarnas
verksamhet förenade kostnader
och dylikt. Men de svårigheterna
måste ju för närvarande i varje fall lösas
av praxis. När vi emellertid 1949
hade hunnit så långt, att Kungl. Maj:t
då kunde förelägga riksdagen en proposition
till lösande av alla hithörande frågor,
borde man väl, om det gällde en
komplettering på vissa punkter, inte ha
behövt dröja så länge innan en ny proposition
med dessa kompletteringar förelagts
riksdagen.

Herr SJÖDAHL (s) kort genmäle:
Herr talman! Blott ett par ord till
herr Velander.

Herr Velander bestrider inte att utskottet
i sin motivering år 1949 skrev att
utskottet närmast syftade på beräkningen
av föreningarnas avdragsgilla omkostnader,
då utskottet anförde att det fanns
andra tillämpningssvårigheter som inte
komme att lösas genom den föreslagna
centrala nämnden.

Vidare har ju efter år 1949 både från
regeringens och riksdagens sida flera
gånger understrukits behovet av att vi
här i landet får till stånd en så enkel
skattelagstiftning som möjligt till gagn
både för deklaranterna och taxeringsorganen.
Det är denna senare synpunkt
soin herr Velander inte tillbörligt uppskattat.

Herr VELANDER (h) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte bortsett
ifrån vad som herr Sjödahl nu senast
åsyftade, men det ligger väl ändå så till,
att utskottet med sina betänkligheter år
1949 inte avsåg, att den proposition, som
i sinom tid skulle föreläggas riksdagen
enligt majoritetsståndpunkten, skulle
lämna en hel del frågor åt sidan och
dessa därigenom inte få någon lösning
alls. Då herr Sjödahl och jag i denna
kammare den 30 november 1949 diskuterade
hithörande spörsmål slutade herr
Sjödahl med att säga: »Den föreliggande
frågan är enligt min mening så viktig
och har så många besvärliga aspekter,
att det finns all anledning för oss att
noga övertänka de problem som det här
gäller. Jag delar visserligen herr Velanders
uppfattning, att det inte bör dröja
alltför länge innan ett nytt förslag kommer
fram, men det är bättre att få en
god lag efter något dröjsmål än att få en
dålig lag efter en viss brådska.»

Detta dröjsmål, menar jag, har blivit
alldeles för långt.

Herr HEuMAN (s):

Herr talman! Herr Näsgård lät i sitt
första anförande förstå, att utskottet icke
redovisat det förhållandet, att det nu föreligger
en viss skillnad i beskattningshänseende
mellan medlemsavgifter till

Onsdagen den 23 november 1955

Nr 28 19

Ang. utlämnande av stödlan till jordbrukare m. m.

arbetsgivarföreningar och till övriga likartade
organisationer. Jag vet inte om
herr Näsgård har läst på s. 3 i utskottets
betänkande, men där står följande:
»Det är givetvis även en angelägenhet av
vikt, att den bristande likställighet i avdragshänseende,
som enligt nuvarande
bestämmelser förefinnes mellan avgifter
till fackföreningar och därmed jämförliga
tjänstemannasammanslutningar samt
avgifter till arbetsgivarföreningar, skall
försvinna.»

Utskottet har alltså klart och tydligt
redovisat denna skillnad i beskattningshänseende
för medlemsavgifter till olika
organisationer.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
enligt de därunder förekomna yrkandena
propositioner, först på bifall till vad
utskottet i det nu föredragna betänkandet
hemställt samt vidare på antagande
av det förslag, som innefattades i den
vid betänkandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen, sedan
han upprepat propositionen på bifall till
utskottets hemställan, sig anse denna
proposition vara med övervägande ja besvarad.

Herr Näsgärd begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes eu omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad bevillningsutskottet
hemställt i sitt betänkande nr 56,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid betänkandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Näsgärd begärde
rösträkning, verkställdes nu votering me -

delst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit
sålunda:

Ja — 74;

Nej — 55.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Föredrogos ånyo bankoutskottets utlåtanden
och memorial:

nr 36, i anledning av dels väckta motioner
angående riktlinjer för den ekonomiska
politiken, dels väckta motioner angående
utformningen av den ekonomiska
politiken m. m., dels ock väckt motion
om utgivande av ett nytt premieobligationslån; nr

37, i anledning av fullmäktiges i
riksbanken framställning om pension till
Hilma Vilhelmina Henning, född Törnros;
och

nr 38, angående instruktion för nästkommande
riksdags bankoutskott.

Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.

Vid förnyad föredragning av tredje
lagutskottets utlåtande nr 28, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om reglering av förbrukningen av
elektrisk kraft, bifölls vad utskottet i
detta utlåtande hemställt.

Ang. utlämnande av :stödlån till jordbrukare
m. m.

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande
nr 36, med anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående utlämnande
av stödlån till jordbrukare m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.

T en till riksdagen den 22 september
1955 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 203, hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen

1) alt medge, åt! stödlån med anledning
av 1955 års skördeskador finge ut -

Nr 28

Onsdagen den 23 november 1955

Ang. utlämnande av stödlån till jordbrukare ni. m.

liininas i enlighet med de grunder, som
förordats i propositionen;

2) att till bestridande av kostnaderna
för stödlånen

a) medge, att i propositionen omförmälda
tidigare anvisade investeringsanslag
till Stödlån till jordbrukare finge tagas
i anspråk;

b) till Stödlån till jordbrukare å tillliiggsstat
I till riksstaten för budgetåret
1955/56 under kapitalbudgeten, fonden
för låneunderstöd, anvisa ett investeringsanslag
av 60 000 000 kronor; samt

3) att bemyndiga Kungl. Maj:t att medge
förlängning av den amorteringsfria tiden
för stödlån med anledning av 1952
års skördeskador i enlighet med de grunder,
som förordats i propositionen.

Det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget
innebar bland annat, att ränta å stödlånen
skulle beräknas efter 4 y2 procent
samt att en för 1954 års stödlån gällande
bestämmelse om möjlighet till eftergift
från kravet på säkerhet beträffande lånebelopp
icke överstigande 3 000 kronor
skulle utgå och i fråga om dylika mindre
lån ersättas med en fri prövning från
den lånebeviljande myndighetens sida.

I samband med propositionen hade utskottet
behandlat följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner,
nämligen

1) de likalydande motionerna 1:564
av herr Franzén m. fl. och II: 693 av herr
Larsson i Hedenäset in. fl.;

2) de likalydande motionerna 1:566
av herr öhman och II: 695 av herr Holmberg
in. fl., vari yrkats, att riksdagen
måtte besluta

dels att bifalla förevarande proposition
med den ändringen, att hittillsvarande
bestämmelser om säkerhet för ifrågavarande
stödlån bibehölles och att räntan
för lånen fastställdes till 3 1/2 procent,

dels att därutöver anvisa 50 000 000
kronor att, i enlighet med förut tillämpade
regler, användas till bidrag utan återbetalningsskyldighet
åt jordbrukare, som
vore i särskilt behov därav,

dels att i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om förslag senast till vårriksdagen
1956 om nedsättning eller avskrivning
av tidigare beviljade stödlån åt
jordbrukare, som på grund av skördeskador
kommit i särskilt svår belägenhet.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet av angivna orsaker hemställt,

A. att riksdagen måtte

1) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
samt med avslag i förevarande
del å motionerna I: 566 och II: 695 medge,
att stödlån med anledning av 1955
års skördeskador finge utlämnas i enlighet
med de grunder, som förordats i
propositionen;

2) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
till bestridande av kostnaderna
för stödlånen

a) medge, att förut omförmälda tidigare
anvisade investeringsanslag till
Stödlån till jordbrukare finge tagas i anspråk
;

b) till Stödlån till jordbrukare å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret
1955/56 under kapitalbudgeten, fonden
för låneunderstöd, anvisa ett investeringsanslag
av 60 000 000 kronor;

3) med bifall till Kungl. Maj:ts framställning
samt med avslag å motionerna
I: 564 och II: 693, såvitt nu vore i fråga,
bemyndiga Kungl. Maj:t att medge förlängning
av den amorteringsfria tiden
för stödlån med anledning av 1952 års
skördeskador i enlighet med de grunder,
som förut i utlåtandet förordats;

4) avslå yrkandet i motionerna I: 566
och 11:695 om anvisande av anslag till
bidrag med anledning av skördeskador;

B. att motionerna 1:564 och 11:693
samt 1:566 och 11:695, såvitt de ej behandlats
under A 1, 3 och 4, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Herr NORLING (k):

Herr talman! Beträffande detta ärende
föreligger det två likalydande kommunistiska
motioner, vari yrkas vissa ändringar
och tillägg till den föreliggande propositionen.

Onsdagen den 23 november 1055

Nr 28

Ang. utlämnande av stödlån till jordbrukare m. m.

I motionerna åberopas det katastrofläge,
som en del jordbrukare bär kommit i
på grund av de svåra skördeskador, som
inträffat — och som för de norrländska
länens del för övrigt inte bara inträffat
i år. Jordbrukarna där uppe har under
flera år varit utsatta för skördeskador,
vilka de försökt reparera genom lån och
skuldsättning. Särskilt har de små jordbrukarna
drabbats mycket hårt. För dessa
småjordbrukare är det således inte
fråga om tillfälliga ekonomiska svårigheter,
utan de kommer att under lång tid
framåt få dragas med betungande räntor
och amorteringssvårigheter, samtidigt
som deras inkomster har minskat. Även
om dessa av skördeskador drabbade småbrukare
erhållit statliga stödlån tidigare,
vid sidan om övrig skuldsättning, har åtgärderna
varit otillräckliga. Följden har
blivit att de fått minska sin kreatursstam
genom nedslaktning. För dessa jordbrukare
blir hjälpformen av statliga lån inte
någon verklig hjälp, särskilt som nu, efter
flera års svåra skördeskador, räntan
har höjts med en procent från 3,5 till 4,5
procent. I de kommunistiska motionerna
föreslås därför, att bestämmelserna om
säkerhet för erhållande av stödlån bibehålies
samt att räntan fastställes till 3,5
procent.

För en del småbrukare, och då särskilt
i Norrland, är denna form av statlig
hjälp inte heller tillräcklig. De befinner
sig nämligen i ett sådant nödläge, att enda
räddningen är att tillerkänna dem
kontantbidrag utan återbetalningsskyldighet.
Vi har därför i motionerna föreslagit,
att 50 miljoner kronor skall anvisas
för kontantbidrag till sådana jordbrukare,
som är i särskilt behov därav.

Som jag förut nämnt, är för Norrlands
del årets skördeskada inte den enda som
inträffat. Svåra skördeskador har där inträffat
under fyra av de fem. senaste
åren. Även om småbrukarna har erhållit
stödlån tidigare på grund av inträffade
skördeskador, har dessa jordbrukares utsikter
att kunna klara alla lån ytterligare
minskat genom årets svåra skördeskada.

Vi har därför i motionerna föreslagit
att riksdagen måtte besluta att i skrivel -

se till Kungl. Maj:t hemställa om förslag
senast till vårriksdagen 1956 om nedsättning
eller avskrivning av tidigare beviljade
stödlån åt jordbrukare, som på
grund av skördeskador kommit i särskilt
svår belägenhet.

Herr talman! Jag hemställer med dessa
ord att få yrka bifall till motionerna
1:566 och II: 695 i utskottets hemställan
under punkterna A 1) och 4) samt under
B i den mån motionerna där beröres.

Herr TJÄLLGREN (bf):

Herr talman! I anledning av herr Norlings
yttrande vill jag endast fästa uppmärksamheten
vid att föreliggande utskottsutlåtande
går på rent bifall till vad
Kungl. Maj:t har föreslagit. Därtill kommer
att utskottet är enhälligt.

Jag ber med det sagda att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter i enlighet med de yrkanden,
som därunder framkommit, gjordes propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i det under behandling varande utlåtandet
hemställt samt vidare på bifall till
utskottets hemställan med den ändring,
som föranleddes av bifall till motionerna
1:566 och 11:695; och förklarades den
förra propositionen, som upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets
utlåtanden:

nr 37, med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående försäljning av vissa
kronoegendomar in. in., såvitt avser
Gustad Käll- eller Korporalsgård 2‘ i Östergötlands
län, in. fl. fastigheter; och
nr 38, med anledning av väckta motioner
om åtgärder för tillgodoseende av
skogsbrukets behov av arbetskraft.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Anmäldes tredje lagutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 365, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om reglering
av förbrukningen av elektrisk kraft.

Nr 28

Onsdagen den 23 november 1955

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
utlåtande nr 28 bifölles även av andra
kammaren.

Anmäldes jordbruksutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 366, till Konungen
med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utlämnande av
stödlån till jordbrukare m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
utlåtande nr 36 bifölles även av andra
kammaren.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 15.35.

In fidem
G. H. Berggren

Stockholm 1955. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

551792