1955 ANDRA KAMMAREN Nr 5
ProtokollRiksdagens protokoll 1955:5
RIKSDAGENS
PROTOKOLL
1955 ANDRA KAMMAREN Nr 5
11—16 februari
Debatter m. m.
Fredagen den 11 februari Sid.
Svar på interpellation av herr Fröding ang. rätt för vissa befattningshavare
att komma i åtnjutande av författningsenlig avlöning under
tjänstledighet för militärtjänstgöring........................ 3
Lånefonden för bostadsbyggande............................. 4
Fortsatt giltighet av lagen om återställande av viss från ockuperat
land härrörande egendom m. m............................. 8
Tisdagen den 15 februari
Interpellation av herr Nilsson i Göingegården ang. ökning av byggnads -
kvoten för skollokaler.................................... 12
Onsdagen den 16 februari
Fortsatt giltighet av lagen om särskild skolstyrelse i vissa fall...... 15
Utbyte av tjänstemän mellan de nordiska länderna.............. 16
Samtliga avgjorda ärenden
Fredagen den 11 februari
Statsutskottets utlåtande nr 1 rörande anslagen till kungl. hov- och
slottsstaterna.......................................... 4
— nr 13, om anslag till oförutsedda utgifter.................... 4
— nr 16, ang. utgifter å tilläggsstat II (socialdepartementet)...... 4
— nr 17, ang. utgifter å tilläggsstat II (kommunikationsdepartementet) 8
— nr 19, ang. utgifter å tilläggsstat II (ecklesiastikdepartementet). . 8
— nr 21, ang. utgifter å tilläggsstat II (inrikesdepartementet)..... 8
— nr 24, ang. stat för statens allmänna fastighetsfond........... 8
— nr 25, ang. fortsatt disposition av vissa äldre anslag .......... 8
— nr 26, ang. befrielse från ersättningsskyldighet till kronan...... 8
1—Andra kammarens protokoll 1955. Nr 5
2
Nr 5
Innehåll
Sid.
Första lagutskottets utlåtande nr 1, ang. granskning av justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning .............................. 8
— nr 2, ang. granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning 8
— nr 3, om fortsatt giltighet av lagen om tvångsmedel i vissa brottmål
.................................................. 8
— nr 4, ang. fortsatt giltighet av lagen om uppfinningar av betydelse
för försvaret........................................... 8
— nr 5, ang. fortsatt giltighet av lagen om fullgörande av betalningsskyldighet
till utlandet m. m.............................. 8
— nr 6. ang. fortsatt giltighet av lagen om återställande av viss från
ockuperat land härrörande egendom, m. m................... 8
Jordbruksutskottets utlåtande nr 2, ang. utgifter å tilläggsstat II (jord
bruksärenden).
........................................ 9
Statsutskottets utlåtande nr 15, ang. utgifter å tilläggsstat II (försvarsdepartementet)
........................................ 9
— nr 20, ang. utgifter å tilläggsstat II (handelsdepartementet)..... 9
Första lagutskottets utlåtande nr 7, om ändrad lydelse av 3 § militära
rättegångslagen........................................ 9
— nr 8, om ändrad lydelse av 6 kap. 1 § och 30 kap. 6 § rättegångsbalken
— nr 9, om ändrad lydelse av 65 § utsökningslagen m. m......... 9
Tredje lagutskottets utlåtande nr 1, ang. ändringar i lagen om rätt till
fiske m. m............................................. 9
— nr 2, ang. ersättning från kyrkofonden för övertalig personal vid
domänverket.......................................... 9
Onsdagen den 16 februari
Val av ombud och suppleanter till Europarådets rådgivande församling 14
Konstitutionsutskottets utlåtande nr 2, ang. fortsatt giltighet av lagen
om särskild skolstyrelse i vissa fall......................... 15
Statsutskottets utlåtande nr 14, ang. utgifter å driftbudgeten, för flera
huvudtitlar gemensamma frågor........................... 16
— nr 27, ang. vissa haverikostnader.......................... 26
— nr 28, ang. medelsbrister hos försvarets civilförvaltning........ 26
— nr 29, ang. fortsatt disposition av visst äldre reservationsanslag . 26
Bevillningsutskottets betänkande nr 6 om ändrad lydelse av 6 och 10 §§
förordningen den 4 oktober 1929 ang. tullrestitution .......... 26
Bankoutskottets utlåtande nr 4 ang. granskning av riksdagsbiblioteket 26
Andra lagutskottets utlåtande nr 1, ang. en av Internationella arbetsorganisationens
konferens antagen rekommendation........... 26
— nr 2, ang. ratifikation av konvention med Schweiz om socialförsäkring
............................................... 26
Tredje lagutskottets utlåtande nr 3, om ändring i förordningen den 22
maj 1953 ang. byggnadsforskningsavgift.................... 26
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3, ang. befrielse från betalningsskyldighet
................................................ 26
— memorial nr 4 ang. överlämnande av motioner till statsutskottet 26
Fredagen den 11 februari 1955
Nr 5
3
Fredagen den 11 februari
Kl. 14.00
§ 1
Justerades protokollet för den 4 innevarande
februari.
§ 2
Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:
Redaktör Karl Ward, Norrköping, lider
av ischias och är oförmögen att deltaga
i riksdagsarbetet för en tid av
minst åtta dagar framåt, vilket härmed
intygas.
Norrköping den 9/2 55
Vilhelm Grillner
Stadsdistriktsläkare
Kammaren beviljade herr Ward ledighet
från riksdagsgöromålen från och
med den 9 innevarande februari tills
vidare.
§ 3
Svar på interpellation ang. rätt för vissa
befattningshavare att komma i åtnjutande
av författningsenlig avlöning under
tjänstledighet för militärtjänstgöring
Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till
Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LANGE, som anförde:
Herr talman! Herr Fröding har i en
interpellation riktat vissa frågor till
mig om ersättning till vissa reservofficerare
m. fl. i anledning av två av
högsta domstolen nyligen meddelade
domar.
Som svar på interpellationen får jag
meddela, att Kungl. Maj:t redan fredagen
den 4 februari på min hemställan
beslöt att till riksdagen avlåta pro
-
position angående ersättning till vissa
beställningshavare i reserven m. fl. för
minskning i avlöningsförmåner till
följd av beslut vid 1940 års lagtima
riksdag. Propositionen kommer att avlämnas
så snart den är färdigtryckt.
Mitt ställningstagande till de spörsmål,
som herr Fröding berör i interpellationen,
kommer att redovisas i propositionen.
Härpå yttrade
Herr FRÖDING (h):
Herr talman! Jag ber att till herr
statsrådet och chefen för civildepartementet
få framföra mitt tack för det
osedvanligt snabba svaret på min interpellation.
Av statsrådets svar framgår
ju att en proposition i dessa frågor när
som helst kan emotses, och jag får vid
det förhållandet givetvis nöja mig med
att i sinom tid få min i interpellationen
uttalade nyfikenhet på hur dessa
frågor i detalj kommer att lösas stillad
genom ett närmare studium av propositionens
innehåll.
Överläggningen var härmed slutad.
§ 4
Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts å
bordet liggande proposition nr 66, med
förslag till förordning om ändrad lydelse
av 1 och 4 §§ förordningen den
30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag
från landsting och städer, som ej deltaga
i landsting, till bestridande av
kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet.
4
Nr 5
Fredagen den 11 februari 1955
Lånefonden för bostadsbyggande
§ 5
Föredrogos var för sig följande å
kammarens bord vilande motioner; och
remitterades därvid
till bevillningsutskottet motionen nr
486, av herr Sjölin m. fl.; och
till bankoutskottet motionen nr 487,
av herr Gustafsson i Skellefteå in. fl.
§ C
Föredrogos vart för sig statsutskottets
utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1955/56 under första
huvudtiteln, avseende anslagen till
kungl. hov- och slottsstaterna, och
nr 13, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret
1955/56 till oförutsedda utgifter.
Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.
§ 7
Utgifter å tilläggsstat II
(socialdepartementet)
Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
16, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1954/55, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner.
Punkterna 1—4
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 5
Lånefonden för bostadsbyggande
Kungl. Maj:t hade i propositionen nr
2, bilaga 10, punkt 1, föreslagit riksdagen
att dels medgiva att under budgetåret
1954/55 preliminära beslut om
lån, som skulle utgå från lånefonden
för bostadsbyggande, måtte få medde
-
las intill ett belopp av 750 000 000 kronor
dels ock till Lånefonden för bostadsbyggande
å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1954/55 anvisa ett
investeringsanslag av 95 000 000 kronor.
I två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Norling och Öhman (1:221) samt
den andra inom andra kammaren av
herrar Senander och Johansson i Stockholm
(11:286), hade hemställts, såvitt
nu var i fråga, att riksdagen måtte besluta
dels att under budgetåret 1954/
55 preliminära beslut om lån, som skulle
utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
måtte få meddelas intill ett belopp
av 850 000 000 kronor dels ock
till Lånefonden för bostadsbyggande å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1954/55 anvisa ett investeringsanslag
av 115 000 000 kronor.
Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna
1:221 och 11:286, såvitt nu vore i
fråga,
a) medgiva, att under budgetåret
1954/55 preliminära beslut om lån, som
skulle utgå från lånefonden för bostadsbyggande,
finge meddelas intill ett belopp
av 750 000 000 kronor;
b) till Lånefonden för bostadsbyggande
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1954/55 anvisa ett investeringsanslag
av 95 000 000 kronor.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr SENANDER (k):
Herr talman! Regeringens program
för investeringsbegränsning drabbar,
såsom framgår av denna handling, även
bostadsbyggandet. Man kunde tycka att
åtminstone detta område borde ha lämnats
i fred och inte ställts in i raden
av de panikartade åtgärder som regeringen
föreslår och genomför inför en
inbillad inflationsfara. Bostadsbristen
är av alla parter erkänd som ett av vår
Fredagen den 11 februari 1955
Nr 5
5
tids största problem. Att under sådana
förhållanden räkna investeringarna i
bostadsproduktionen till de inflationsdrivande
faktorerna och företa begränsningar
av desamma, är lindrigast sagt
anmärkningsvärt.
Läget på hyresmarknaden har avsevärt
förvärrats under senare år. Eftersläpningen
blir allt större. För landet
i dess helhet beräknades år 1952 antalet
familjer som saknade egna bostäder
till över 60 000. Med familjemedlemmar
var del sålunda cirka 175 000 människor
som var bostadslösa.
I Stockholm överstiger nu antalet bostadssökande
80 000, varav hälften uppgives
sakna egen bostad. Den 30 juni
1954 var antalet bostadslösa i Göteborg
inte mindre än 18 725. Nära 5 000 av
dessa var barnfamiljer. Som jämförelse
kan nämnas att antalet bostadslösa i
Göteborg för fyra år sedan var 8 224.
Därav utgjorde barnfamiljerna 2 330.
Ökningen av bostadslösa på fyra år
utgör alltså 10 561. De bostadslösa barnfamiljerna
har ökat med 2 529, vilket
är mer än en fördubbling.
Dessa siffror ger, hur skrämmande
de än är, ändå inte en fullständig bild
av det bedrövliga tillståndet på bostadsmarknaden.
Hundratusentals människor
bebor undermåliga eller utdömningsbara
lägenheter eller lägenheter
om ett rum och kök utan moderna
bekvämligheter.
I Göteborg finns det sammanlagt
119 384 bostadslägenheter enligt senast
tillgängliga uppgifter, nämligen från år
1950. Av dessa är 9 778 enkelrum eller
enkelkök, 2 041 består av två eller flera
rum utan kök och 45 715 av ett rum
och kök. Detta innebär att 57 534 lägenheter
beslår av ett rum och kök eller
därunder. Nära hälften av lägenheterna
i rikets andra stad är följaktligen
lägenheter som befinner sig under minimum
i fråga om utrymmesstandard.
I dessa lägenheter bor 127 049 personer.
Vad lägenheternas standard i öv
-
Lånefonden för bostadsbyggande
rigt beträffar vill jag anföra några
siffror.
Det finns 33 925 lägenheter eller nära
30 procent av hela lägenhetsbeståndet
som saknar centralvärme. 52 009 lägenheter
saknar enskilda eller gemensamma
badrum. Och så kommer kanske det
allra värsta: 19 401 lägenheter har avträde
utomhus. Jag vill slutligen tilllägga
att hela stadsdelar i Göteborg är
saneringsfärdiga, men tidpunkten för
saneringen ligger självfallet i det blå.
Detta är fruktansvärda siffror och
belyser på ett drastiskt sätt ihåligheten
i talet om vår höga bostadsstandard.
Orsaken till att situationen snarare förvärras
än förbättras på bostadsmarknaden
är den restriktivitet beträffande
bostadsinvesteringarna som regeringen
tillämpat sedan lång tid tillbaka. Den
drabbar framför allt de större städerna
och ökar där de bostadslösas och de
bostadssökandes antal. Jag tycker det
skulle finnas anledning för socialministern
i vårt land att kavla upp ärmarna
och ta ett verkligt krafttag i bostadsfrågan.
Nu kommer emellertid socialministern
och regeringen och efter dem
statsutskottet och föreslår inskränkningar
som ytterligare försämrar läget.
Den uppmjukning av byggnadsregleringen
som riksdagen beslutade för innevarande
budgetår har gett till resultat
att ett relativt stort antal lägenheter
kunnat påbörjas. Enligt bostadsstyrelsens
beräkningar har tillstånd för
igångsättning givits för omkring 60 000
lägenheter. Av dessa utgöres 43 000 av
lägenheter i flerfamiljshus och 17 000
—18 000 av egnahemslägenheter. Det
har beräknats att man under detta kalenderår
för första gången skall kunna
få 60 000 lägenheter färdigställda. Om
inte dessa planer rubbas skulle man
alltså kunna förverkliga den nybyggnadsplan
från år 1947 som förutsatte
en årlig produktion av 60 000 lägenheter.
Men detta resultat var tydligen för
6 Nr 5 Fredagen den 11 februari 1955
Lånefonden för bostadsbyggande
bra för att kunna accepteras av regeringen.
Departementschefen drar ett
brett streck över dessa beräkningar och
föreslår nu en minskning av antalet
igångsättningar. Bostadsstyrelsen har
beräknat 43 090 lägenheter i flerfamiljshus
men departementschefen föreslår
en sänkning till 40 000.
Dessutom föreslås en minskning i
förhållande till bostadsstyrelsens propå
av antalet egnahemslägenheter med
4 000—5 000. I sin helhet innebär förslaget
att antalet nybyggda lägenheter
för budgetåret skall minska från av bostadsstyrelsen
beräknade 60 000 till
54 000.
Vidare föreslås en fast ram för lånegivningen,
vilket betyder en skärpning
av nuvarande byggnadsreglering, och
att egnahemsbyggandet på nytt inordnas
under regleringen. Rätt tolkat innebär
detta att man inte tar nämnvärd
hänsyn till det skriande bostadsbehov,
som jag här har givit några stickprov
på, utan gör bostadsbyggandet till en
regulator för samhällsekonomien, som
alltid påstås vara utsatt för så stora
faror, att nödvändiga behov måste
trängas undan.
Vi har i två motioner vänt oss mot
nedskärningar av lånefonden för bostadsbyggande
och tilläggslånen till viss
bostadsbyggnadsverksamhet. Utskottet
har följt regeringen. Detta finner vi
inte så märkligt — det brukar vara så.
Inte heller finner vi det överraskande
att dessa medvetna åtgärder för att begränsa
den faktiska kapaciteten på
byggnadsverksamhetens område står i
hjärt motsättning till det översvallande
intresse som visades under valkampanjen
i höstas för bostadsfrågan.
Men nog måste det antecknas att folkpartisterna
i statsutskottet inte haft något
att invända mot den åtstramning
av bostadsbyggandet som nu föreslås.
Folkpartiet håller ju alltjämt på att
larma i bostadsfrågan, men då det gäller
handling visar sig intresset vara ren
luft.
Jag vill emellertid erinra folkpartiets
ledamöter av statsutskottet om att herr
Wedén, som väl skall vara partiets expert
i bostadsfrågan, på det kraftigaste
gick till attack i denna fråga vid årets
remissdebatt. Han förklarade bl. a., att
socialministern kört med handbromsen
på i bostadsfrågan och menade att kapaciteten
medgav ett bostadsbyggande
på 65 000—70 000 lägenheter. Herr Wedén
var mycket sträng i ordvalet mot
statsrådet Sträng och krävde en snabbare
takt i bostadsbyggandet. Nu har
hans partivänner i statsutskottet tillsammans
med övriga ledamöter fattat
tag i handbromsen för att hjälpa statsrådet
Sträng. Herr Sträng kan känna
sig lugn, men herr Wedén har all anledning
att beklaga att hans partivänner
så grundligt avslöjar den folkpartistiska
bluffen i bostadsfrågan.
Herr talman! Stora grupper av folket
saknar bostäder eller bebor mindervärdiga
eller omoderna sådana. Det
finns resurser att bygga moderna bostäder
i tillräcklig omfattning — det
har situationen under det gångna året
bekräftat. Det gamla argumentet om
brist på arbetskraft synes också vara
ohållbart — för närvarande uppges
14 000 byggnadsarbetare vara utan arbete.
Men möjligheterna skall nu begränsas,
därför att herr Sköld och hans ofta
dåligt sannspådda expertis fått för sig
att vi står inför ett omedelbart inflationshot.
Vi godkänner inte dylika argument
för inskränkningar på det sociala
området och allra minst då det
gäller bostadsbyggandet. Det kommer
nämligen att betyda ett permanentande
av bostadseländet samtidigt som spekulanterna
på bostadsmarknaden och
bankkapitalet berikar sig på nöden.
Herr talman! Jag yrkar bifall till
motion nr 286 i denna kammare.
Herr RUBBESTAD (bf):
Herr talman! Jag tycker nog inte att
herr Senander bär grund för sin kritik
Fredagen den 11 februari 1955
Nr 5
7
när han vill göra gällande att både regeringen
och de olika riksdagspartierna
ställer sig avvisande till denna bostadsbyggnadsverksamhet.
Herr Senander
vill göra gällande att regeringen
här gått in för en inskränkning av bostadsbyggandet.
Det är ju alldeles fel.
Fjolårets riksdag medgav för detta ändamål
att intill 550 miljoner kronor
fick meddelas preliminära beslut om
lån ur lånefonden för bostadsbyggande.
Nu begäres på tilläggsstat ytterligare
200 miljoner kronor, alltså en betydande
utökning, och denna utökning har
utskottet, enhälligt, varit med om att
tillstyrka. Det är alltså en betydande
ökning i stället för minskning.
Med anledning av detta har också
regeringen begärt en utökning av lånefonden
för bostadsbyggande från 400
miljoner till 495 miljoner, allt avsett
för det nu löpande budgetåret. Sedan
har vi att besluta om byggnadsverksamheten
för nästa budgetår, och det kommer
utskottet att ta ståndpunkt till senare.
Jag ber med detta, herr talman, att
få yrka bifall till utskottets hemställan.
Herr STÅHL (fp):
Herr talman! Herr Senanders vederhäftighet
är ju så pass känd här i kammaren
att det i och för sig kanske inte är
nödvändigt att ta upp polemik mot honom.
Men eftersom han hade det goda
omdömet att nämna herr Wedén i Eskilstuna
i det här sammanhanget och
herr Wedén inte befinner sig i kammaren,
vill jag inte till herr Senander utan
till kammarkamraterna göra det påpekandet,
att vad herr Wedén berörde i remissdebatten
gällde ju samma sak som
herr Rubbestad nyss påpekade, nämligen
nästa budgetår, och det blir ju tillfälle
att återkomma till det. Jag tycker
nog att herr Senander ändå innan han
yttrar sig i detta sammanhang borde ta
reda på så pass elementära skiljaktigheter
som det här gäller, d. v. s. mel
-
Lånefonden för bostadsbyggande
lan tilläggsanslaget nu och anslaget för
nästa budgetår i senare sammanhang.
Utöver detta vill jag bara säga, att
det ur både herr Wedéns och mina synpunkter
naturligtvis hade varit önskvärt
att få fram ett ökat bostadsbyggande,
eftersom situationen på bostadsmarknaden
ju är långt ifrån tillfredsställande.
Jag har emellertid föreställt
mig att detta tillfälle icke är lämpat
för att ta upp en bostadsdebatt i större
sammanhang. Jag nöjer mig med detta
påpekande.
Herr SENANDER (k):
Herr talman! Till herr Rubbestad
vill jag säga, att jag i hela mitt resonemang
ställde det som här föreslagits i
relation till den kapacitet vi har i fråga
om att bygga bostäder. Jag hänvisade
särskilt till vad bostadsstyrelsen i det
sammanhanget hade sagt, nämligen att
man under detta kalenderår skulle kunna
färdigställa 60 000 lägenheter, vilket
emellertid när det gäller både tilläggsanslaget
och det som är föreslaget för
nästa budgetår innebär en beskärning.
Vad herr Stålils påstående om min
ovederhäftighet beträffar, vill jag bara
säga, att om jag är ovederhäftig i min
bedömning av vad herr Wedén sagt är
också riksdagsprotokollet ovederhäftigt;
jag har nämligen hämtat det
därur.
Herr STÅHL (fp):
Herr talman! Jag har inte begärt ordet
för att replikera herr Senander,
men däremot tänkte jag i detta sammanhang
be att få rikta en fråga till
socialministern. Det är känt att det på
senaste tiden har varit en kapitalåtstramning
för igångsättning, och på
sina håll har det funnits en viss oro.
Jag har inte hört att det sammanhänger
med bristande statliga krediter, utan
det bär haft andra orsaker. Jag tror att
att det skulle vara av värde att få höra
Nr 5
8
Fredagen den 11 februari 1955
Fortsatt giltighet av lagen om återställande av viss från ockuperat land härrörande
egendom, m. m.
en förklaring av socialministern på den
här punkten, huruvida det är riktigt
och i så fall vilka orsakerna kan vara.
Efter härmed slutad överläggning
gav herr talmannen propositioner dels
på bifall till utskottets i punkten gjorda
hemställan dels ock på bifall till de i
ämnet väckta motionerna; och biföll
kammaren vad utskottet hemställt.
Punkten 6
Utskottets hemställan bifölls.
§ 8
Föredrogos vart för sig statsutskottets
utlåtanden:
nr 17, i anledning av .Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1954/55, i vad propositionen avser
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde,
nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1954/55, i vad propositionen avser
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde,
nr 21, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1954/55, i vad propositionen avser
inrikesdepartementets verksamhetsområde,
nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående stat för statens allmänna
fastighetsfond för budgetåret
1955/56,
nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag, och
nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående befrielse från
viss ersättningsskyldighet till kronan.
Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.
§ 9
Föredrogos vart efter annat och lädes
till handlingarna första lagutskottets
utlåtanden:
nr 1, i anledning av verkställd granskning
av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning
och
nr 2, i anledning av verkställd
granskning av militieombudsmannens
ämbetsförvaltning.
§ 10
Föredrogos vart för sig första lagutskottets
utlåtanden:
nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 21 mars
1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål,
nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29
november 1946 (nr 722) med särskilda
bestämmelser om uppfinningar av betydelse
för försvaret, och
nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16
februari 1934 (nr 19) om fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i
förhållande till utlandet m. m.
Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.
§ 11
Fortsatt giltighet av lagen om återställande
av viss från ockuperat land härrörande
egendom, m. m.
Föredrogs första lagutskottets utlåtande,
nr 6, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den
29 juni 1945 (nr 520) om återställande
av viss från ockuperat land härrörande
egendom, m. m.
Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid:
9
Fredagen den 11 februari 1955 Nr 5
Fortsatt giltighet av lagen om återställande av viss från ockuperat land härrörande
egendom, m. m.
Herr FRÖDING (h):
Herr talman! Eftersom jag till detta
utskottsutlåtande låtit anmäla en blank
reservation, anser jag mig, i varje fall
för mig själv, skyldig att med några
korta ord motivera denna min åtgärd.
Jag är visserligen fullt medveten om
att de lagar, om vilkas förlängning det
i dag är fråga, på sin tid antogs utan
vare sig reservation eller debatt från
riksdagens sida. Jag är också på det
klara med att det skulle vara ogörligt
att nu, då de av lagarna föranledda åtgärderna
när som helst slutförts, motsätta
sig en förlängning på ytterligare
ett år.
Emellertid har i varje fall ett avsnitt
av denna lagstiftning alltid ingivit mig
starka olustkänslor. Dessa mina olustkänslor
torde väsentligen vara av samma
art som de vilka herr Dickson för
sin del vid tidigare tillfälle omvittnat
här i kammaren. På grund av denna
min inställning har jag tidigare sökt
och även lyckats undvika att i första
lagutskottet behöva ta någon som helst
befattning med ifrågavarande lagstiftning
och därmed sammanhängande
ärenden, men då det tyvärr den här
gången slumpat sig så, att jag blivit
tvungen att sitta med vid bordet under
detta ärendes behandling, har jag nu
med min blanka reservation velat markera,
att jag inte önskar solidarisera
mig med förevarande lagstiftning.
Herr LANDGREN (s):
Herr talman! När herr Fröding satt
vid bordet hade han ingen erinran att
göra mot utskottets förslag och han
har ju inte heller nu här ställt något
yrkande.
Då denna fråga senast var uppe, godkände
riksdagen förslaget. Jag anser
att jag inte behöver hålla något längre
anförande, enär denna lag bara är till
för att reglera åtgärder, som skall slutföras
inom den närmaste tiden.
Med dessa ord ber jag att få yrka bifall
till utskottets hemställan.
Efter härmed slutad överläggning biföll
kammaren utskottets hemställan.
§ 12
Föredrogos vart efter annat
jordbruksutskottets utlåtande nr 2,
med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1954/55,
såvitt propositionen avser jordbruksärenden;
statsutskottets
utlåtanden:
nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1954/55, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde,
och
nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1954/55, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde;
första lagutskottets utlåtanden:
nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 3 § militära rättegångslagen
den 30 juni 1948 (nr 472),
nr 8, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av 6 kap. 1 § och 30
kap. 6 § rättegångsbalken och
nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 65 § utsökningslagen
m. m.; samt
tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till ändringar
i lagen om rätt till fiske m. m. och
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ersättning från
kyrkofonden för övertalig personal vid
domänverket.
Kammaren biföll vad utskotten i dessa
utlåtanden hemställt.
10
Nr 5
Fredagen den 11 februari 1955
§ 13
Herr TALMANNEN yttrade:
Jag ber att få meddela att kammarens
arbetsplenum nästkommande onsdag
kommer att börja kl. 14.00.
§ 14
Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets utlåtande nr
2, i anledning av Kungi. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 6 juni
1952 (nr 434) om särskild skolstyrelse
i vissa fall,
statsutskottets utlåtanden:
nr 14, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å driftbudgeten,
För flera huvudtitlar gemensamma
frågor, jämte i ämnet väckta motioner,
nr 27, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående bestridande av
vissa haverikostnader,
nr 28, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående täckande av vissa
medelsbrister, redovisade såsom propriebalanser
i försvarets civilförvaltnings
räkenskaper och
nr 29, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående fortsatt disposition
av visst äldre reservationsanslag;
bevillningsutskottets betänkande nr
6, i anledning av Kungl. Maj:s proposition
med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 6 och 10 §§ förordningen
den 4 oktober 1929 (nr 307)
angående tullrestitution;
bankoutskottets utlåtande nr 4, angående
verkställd granskning av riksdagsbibliotekets
styrelse och förvaltning;
andra
lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående en av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1954 vid dess trettiosjunde
sammanträde antagen rekommendation
och
nr 2, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition rörande ratifikation av
konvention mellan Sverige och Schweiz
rörande socialförsäkring;
tredje lagutskottets utlåtande nr 3,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till förordning om
ändring i förordningen den 22 maj 1953
(nr 269) angående byggnadsforskningsavgift;
samt
jordbruksutskottets utlåtande och memorial
:
nr 3, med anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående befrielse i vissa
fall från betalningsskyldighet till
kronan och
nr 4, angående överlämnande till
statsutskottet av vissa till jordbruksutskottet
hänvisade motioner angående
lönegradsuppflyttningar m. m.
§ 15
Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 48, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den
3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt
å bensin och motorsprit, in. m.;
nr 49, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
om fortsatt giltighet av förordningen
den 22 april 1949 angående rätt för Konungen
att åsätta särskild tullavgift,
in. in.;
nr 50, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående godkännande av
tilläggsöverenskommelse till avtalet den
24 december 1936 mellan Sverige och
Frankrike för undvikande av dubbelbeskattning
och fastställande av bestämselser
angående ömsesidig handräckning
beträffande direkta skatter, m. m.;
samt
nr 51, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 126 § 2 mom.
taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379).
Nr 5
11
Fredagen den 11 februari 1955
Vidare anmäldes och godkändes första
lagutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:
nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 21 mars
1952 (nr 98) med särskilda bestämmelser
om tvångsmedel i vissa brottmål;
nr 54, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29
november 1946 (nr 722) med särskilda
bestämmelser om uppfinningar av betydelse
för försvaret;
nr 55, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt gilighet av lagen den 16
februari 1934 (nr 19) om fullgörande i
vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.;
nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29
juni 1945 (nr 520) om återställande av
viss från ockuperat land härrörande
egendom, m. m.;
nr 57, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av 3 § militära rättegångslagen
den 30 juni 1948 (nr 472);
nr 58, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 6 kap. 1 § och 30 kap.
6 § rättegångsbalken; samt
nr 59, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av 65 § utsökningslagen
m. m.
§ 16.
Anmäldes att följande Kungl. Maj :ts
propositioner tillställts kammaren, nämligen
nr
63, angående tillämpning av polislönereglementet
på vissa polismän i Göteborgs
stads polisdistrikt m. m. och
nr 68, angående statsbidrag till avlöningar
inom landsantikvarieorganisationen
m. m.
Dessa propositioner bordlädes.
§ 17
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 14.46.
In fidem
Gunnar Britth
12
Nr 5
Tisdagen den 15 februari 1955
Tisdagen den 15 februari
Kl 16.00
§ 1
Justerades protokollen för den 7, den
8 och den 9 innevarande februari.
§ 2
Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:
Riksdagsledamoten, Fru Gerda Nilsson
född den 8/1-14 vårdas sedan den
4/2-55 på Centrallasarettet i Gävle kirurgiska
avdelning.
Gävle lasarett 8/2-55
Niels-Erik Carlström
med. lic.
Kammaren beviljade fru Nilsson ledighet
från riksdagsgöromålen från och
med den 4 februari tills vidare.
§ 3
Föredrogos var efter annan och hänvisades
till statsutskottet Kungl. Maj:ts
på bordet liggande propositioner:
nr 63, angående tillämpning av polislönereglementet
på vissa polismän i
Göteborgs stads polisdistrikt m. m. och
nr 68, angående statsbidrag till avlöningar
inom landsantikvarieorganisationen
m. m.
§ 4
Föredrogos, men bordlädes åter konstitutionsutskottets
utlåtande nr 2, statsutskottets
utlåtanden nr 14 och 27—29,
bevillningsutskottets betänkande nr 6,
bankoutskottets utlåtande nr 4, andra
lagutskottets utlåtanden nr 1 och 2,
tredje lagutskottets utlåtande nr 3 samt
jordbruksutskottets utlåtande och memorial
nr 3 och 4.
§ 5
Interpellation ang. ökning av byggnadskvoten
för skollokaler
Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till
Herr NILSSON i Göingegården (h),
som anförde:
Herr talman! I skolöverstyrelsens anslagsförslag
för budgetåret 1955/56 gör
överstyrelsen en kort sammanfattning
om behovet av skolbyggnader och framhåller
därvid:
»Vad överstyrelsen tidigare vid upprepade
tillfällen anfört om nödvändigheten
av en starkt utvidgad skolbyggnadsverksamhet
äger alltjämt sin giltighet.
Såsom även statsutskottet vid
innevarande års riksdag framhållit, utgör
den nuvarande mycket kraftiga begränsningen
av denna verksamhet ett
synnerligen allvarligt, i vissa fall oöverstigligt
hinder för en normal utveckling
och rationalisering av folkskolväsendet.
Med skärpa har utskottet understrukit
vikten av att folkskolväsendets
nybyggnadsbehov tillgodoses i betydligt
större utsträckning än för närvarande
är fallet.»
Anslaget var föregående år 59,3 miljoner.
Skolöverstyrelsen begär i år att
anslaget skall uppräknas till 100 miljoner
kronor för att kunna täcka de mest
fundamentala behoven. Sammanlagt
kräver behovet av nya skolbyggnader
i runt tal en miljard kronor. Föregående
år medgav statsmakterna en höjning
av skolbyggnadsanslaget med 6,3
miljoner kronor. I år är höjningen
500 000 kronor.
Till denna alltså redan förut katastrofala
situation kommer så regeringens
beslut om »bvggnadsstopp» för
Tisdagen den 15 februari 1955
Nr 5
13
Interpellation ang. ökning av byggnadskvoten för skollokaler
skolbyggnader, vilket innebär att bara
25 procent av kvoten för skolbyggen
får utnyttjas under första halvåret 1955,
och denna kvot togs i anspråk redan
under 1954.
I hela landet saknas nu 4 000 klassrum
för folkskolan och 1 000 klassrum
för högre skolor. Skoldistrikten arbetar
under ständig press och blir tvungna
att nöja sig med provisoriska lokaler
av mycket undermålig beskaffenhet.
Orsakerna till den svåra bristen på
skollokaler är flera: de stora barnkullarna
under 1940-talet, krav på skoltidens
förlängning inom ett flertal skoldistrikt,
befolkningsförflvttningen, vilken
koncentrerat belastningen till vissa
orter m. m., samtidigt som den nuvarande
byggnadspolitiken automatiskt
förhindrat det tillskott av skollokaler,
som även utan ovan angivna ökade belastning
skulle ha varit normalt. Den
extra spärr, som byggnadsstoppet utgör,
träffar alltså skoldistrikten i en
situation, då i stället alla krafter bort
sättas till för att lösa problemen på
detta område.
Den tvingar också kommunerna att,
utan det statliga bistånd som de enligt
författningen äger rätt till, själva söka
täcka sina mest trängande behov av
skollokaler.
På grund av vad jag sålunda anfört
och då detta »byggnadsstopp» kommer
att ha ödesdigra verkningar för lång
tid framåt, anhåller jag om kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och chefen
för socialdepartementet få framställa
följande frågor:
1. Kommer byggnadskvoten för skollokaler
att under sista halvåret 1955
ökas, så att den täcker vad i budgetförslaget
upptagits?
2. Är statsrådet villig att redovisa någon
plan för lösande av hela frågan
om skollokalbehovet?
Denna anhållan bordlädes.
§ C
Till bordläggning anmäldes första
lagutskottets utlåtanden:
nr 10, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 11 § lagen
den 10 maj 1929 (nr 77) om trafikförsäkring
å motorfordon, dels ock i ämnet
väckta motioner,
nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag i anledning
av Sveriges anslutning till de
internationella fördragen angående
godsbefordran å järnväg samt angående
befordran å järnväg av resande och
resgods och
nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 116 § lagen den
8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal
och till förordning angående ändrad
lydelse av 12 § förordningen den
6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och
gåvoskatt.
§ 7
Anmäldes, att följande Kungl. Maj:ts
_ propositioner tillställts kammaren, nämligen
nr
65, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av valutalagen den 22 juni
1939 (nr 350), m. m.,
nr 67, angående befrielse för dödsboet
efter fjärdingsmannen N. G. Linné
från viss ersättningsskyldighet till kronan,
nr 69, med förslag till förordning om
ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469),
nr 71, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av prisregleringslagen den
30 juni 1947 (nr 303),
nr 73, angående anslag till tillfällig
korttidsutbildning av präster och
nr 74, angående fullmakt att i arbetslöshetsbekämpande
syfte igångsätta arbeten,
för vilka anslag uppförts å allmän
beredskapsstat för budgetåret
1950/51, m. in.
Dessa propositioner bordlädes.
14
Nr 5
Onsdagen den 16 februari 1955
§ 8
Anmäldes, att till herr talmannen under
sammanträdet avlämnats en motion,
nr 488, av herrar Holmberg och
Senander, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 57, angående anslag till
stödlån till jordbrukare, m. m.
Denna motion bordlädes.
§ 9.
Justerades ett protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 16.05.
In fidem
Gunnar Britth
Onsdagen den 16 februari
Kl. 14.00
§ 1
Herr talmannen meddelade, att herr
Allard, som vid kammarens sammanträde
den 10 nästlidna januari beviljats ledighet
från riksdagsgöromålen till och
med den 15 februari 1955, denna dag
intagit sin plats i kammaren.
§ 2
Jämlikt kammarens den 8 innevarande
februari fattade beslut skulle nu
val anställas av ombud och suppleanter
i Europarådets rådgivande församling;
och lämnades därvid på begäran
ordet till
Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN,
som anförde:
Herr talman! För det val som skall
företagas vid detta plenum ber jag att
få avlämna en gemensam lista, vilken
godkänts av de av kammaren valda ledamöterna
i talmanskonferensen. Listan
upptar namn å så många personer,
som det ifrågavarande valet avser.
Den av herr förste vice talmannen
avlämnade listan upptog under partibeteckningen
»Gemensam lista» följande
personer:
G. T. E. Bengtsson i Halmstad, | G. I. Andersson i Linköping, |
B. G. Ohlin, ledamot av andra kammaren | J. G. G. De Geer, |
B. Näsgård, ledamot av första kammaren | G. Hedlund, ledamot av andra kammaren |
De av kammaren utsedda ledamöterna
i talmanskonferensen hade genom
anteckning å listan bestyrkt, att de godkänt
densamma.
Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst denna lista, blev den av kammaren
godkänd; och förklarades hava
blivit utsedda till ombud i Europarådets
Onsdagen den 16 februari 1955
Nr 5
15
Fortsatt giltighet av
rådgivande församling herrar Bengtsson
i Halmstad, Ohlin och Näsgård samt
till suppleanter för dem respektive herrar
Andersson i Linköping, De Geer
och Hedlund.
Riksdagens kanslideputerade skulle
genom utdrag av kammarens protokoll
underrättas om detta val samt anmodas
låta uppsätta och till kamrarna avgiva
förslag dels till förordnanden för de
valda dels ock till skrivelse till Konungen
med anmälan om det verkställda
valet.
§ 3
Justerades protokollsutdrag angående
det i nästföregående paragraf omförmälda
valet.
§ 4
Föredrogos var efter annan följande
Kungl. Maj :ts å bordet vilande propositioner;
och hänvisades därvid
till bankoutskottet propositionen nr
65, med förslag till lag om fortsatt giltighet
av valutalagen den 22 juni 1939
(nr 350), m. m.;
till statsutskottet propositionen nr 67,
angående befrielse för dödsboet efter
fjärdingsmannen N. G. Linné från viss
ersättningsskyldighet till kronan;
till behandling av lagutskott propositionerna:
nr
69, med förslag till förordning om
ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469) och
nr 71, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av prisregleringslagen den 30
juni 1947 (nr 303); samt
till statsutskottet propositionerna:
nr 73, angående anslag till tillfällig
korttidsutbildning av präster och
nr 74, angående fullmakt att i arbetslöshetsbekämpande
syfte igångsätta arbeten,
för vilka anslag uppförts å allmän
beredskapsstat för budgetåret
1950/51, m. ni.
lagen om särskild skolstyrelse i vissa fall
§ 5.
Föredrogs och remitterades till jordbruksutskottet
den på kammarens bord
liggande motionen nr 488 av herrar
Holmberg och Senaruler.
§ 6
Föredrogos, men bordlädes åter första
lagutskottets utlåtanden nr 10—12.
§ 7
Föredrogs den av herr Nilsson i
Göingegården vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då
bordlagda anhållan att få framställa
interpellation till herr statsrådet och
chefen för socialdepartementet angående
ökning av bvggnadskvoten för skollokaler.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 8
Fortsatt giltighet av lagen om särskild
skolstyrelse i vissa fall
Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande
nr 2, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den
6 juni 1952 (nr 434) om särskild skolstyrelse
i vissa fall.
Efter föredragning av utskottets hemställan
yttrade
Herr ANDERSSON i Linköping (s):
Herr talman! Vi är nu beredda att för
andra gången förlänga 1952 års provisoriska
lag om särskild skolstyrelse i
vissa fall. Vad som föranlett mig att i
samband därmed ta kammarens tid i
anspråk ett par minuter är det uttalande
i den kungl. propositionen, vilket tyder
på att riksdagen kanske också en
tredje gång får förlänga detta provisorium.
I den kungl. propositionen heter
det nämligen på följande sätt: »Utan
att ta någon definitiv ståndpunkt till
frågan, när en slutgiltig lagstiftning rörande
organisationen av skolväsendets
16
Nr 5
Onsdagen den 16 februari 1955
Utbyte av tjänstemän mellan de nordiska länderna
lokala ledning bör kunna träda i kraft,
anser jag mot bakgrunden av utredningens
framställning, att 1952 års lag bör
erhålla fortsatt giltighet åtminstone intill
utgången av juni 1957.»
Motivet till 1952 års lag var en önskan
att ge försöksdistrikten möjlighet
att skaffa sig en enhetlig skolledning.
Behovet därav står väl också klart för
alla som har sysslat och sysslar med
uppgiften att föra ut enhetsskolebeslutet
i levande livet. Att organisera en
enhetlig skolledning måste emellertid
medföra bortrationaliserandet av vissa
styrelser, vilket i en del situationer kan
vara en smärtsam operation, och det är
ingalunda ett idealiskt förhållande att
göra detta med en provisorisk lagstiftning
som underlag.
Men även utanför försöksdistrikten
finns det en önskan att åstadkomma en
enhetligare ledning av distriktens skolväsende.
Lagstiftningen ger emellertid
icke dessa distrikt möjlighet att vidta
sådana åtgärder. Att det behövs en samordning
och en vidare planering är
dock alldeles uppenbart — de lokala
skolkommittéer som finns i åtskilliga
skoldistrikt är ett tydligt bevis för den
saken. Ofta utför dessa lokala skolkommittéer
ett värdefullt planeringsarbete,
men de har ingen möjlighet att förverkliga
dessa planer, och skolkommittéerna
själva hänger i organisatoriskt
avseende bildligt talat i luften.
Det är därför synnerligen angeläget
att vi snarast får till stånd en slutgiltig
reglering av de förhållanden, som
rör skolväsendets lokala ledning, och
att inte det nuvarande provisoriet, såsom
antydes i propositionen, förlänges
även efter den 1 juli 1957.
Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan
bifölls.
§ 9-
Utbyte av tjänstemän mellan de nordiska
länderna
Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
14, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar
under Utgifter å driftbudgeten,
För flera huvudtitlar gemensamma frågor,
jämte i ämnet väckta motioner.
I propositionen nr 1 (bilaga 2) hade
under Utgifter å driftbudgeten, För flera
huvudtitlar gemensamma frågor, till
behandling upptagits vissa i statsrådsprotokollet
över civilärenden för den 4
januari 1955 angivna spörsmål.
Kungl. Maj :t hade bl. a. hemställt om
bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad departementschefen
förordat vidtaga åtgärder för
att, i enlighet med en av Nordiska rådet
gjord hemställan, att tjänstemän i administrationen
skulle kunna för viss tid
tjänstgöra i annat nordiskt land, i första
hand sådana tjänstemän, som kunde
beräknas komma att i framtiden bekläda
ledande poster inom förvaltningen.
I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft tre motioner.
I en inom andra kammaren av herr
Rubbestad väckt motion (11:426), hade
hemställts, att riksdagen måtte avslå
Kungl. Maj :ts hemställan angående bemyndigande
om utbyte av tjänstemän
mellan de nordiska länderna.
Utskottet hemställde,
A. att riksdagen måtte
1. besluta, att de personalförteckningar,
som riksdagen komme att fastställa
innan riksdagen meddelat beslut i anledning
av lönegradsplaceringsförslag,
som framlagts i särskild ordning, skulle
gälla endast i den mån annat icke följde
av vad riksdagen beslutade i samband
med behandlingen av nämnda förslag;
2. godkänna de i bilagorna A—E till
statsrådsprotokollet över civilärenden
för den 4 januari 1955 intagna förslagen
om placering i lönegrad av vissa
tjänster m. m. utom i vad avsåge förslagen
i bilaga E, II huvudtiteln, under
hovrätterna;
Onsdagen den 16 februari 1955
Nr 5
17
Utbyte av
3. bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
erforderliga åtgärder för genomförandet
av i punkt 2 tillstyrkta förslag
fr. o. m. den 1 juli 1955;
4. bemyndiga Kungl. Maj:t att för
budgetåret 1955/56 i enlighet med vad
1 statsverkspropositionen förordats
medge
a) de överskridanden av genom riksdagens
beslut maximerade anslagsposter
till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj:t, eller till
avlöningar till icke-ordinarie personal,
som kunde erfordras till följd av att dylik
anslagspost blivit i en icke förutsedd
omfattning belastad antingen med
utgifter för avlöningar åt icke-ordinarie
tjänsteman, som vikarierat å ordinarie
tjänst, vilken varit obesatt eller vars
innehavare åtnjutit ledighet för offentligt
uppdrag eller av annan anledning
mot avstående av hela lönen, eller med
kostnader, som sammanhängde med att
icke-ordinarie ersättare behövde anlitas
vid längre tids ledighet för sjukdom
eller av annan därmed jämförlig anledning,
b) de överskridanden av genom riksdagens
beslut maximerade anslag och
anslagsposter, som påkallades med hänsyn
till regleringen av befordringsgången
för biträdes- och amanuenspersonal
samt därmed jämförlig personal,
c) de överskridanden av genom riksdagens
beslut maximerade anslag och
anslagsposter, som kunde bli erforderliga
för bestridande av kompensation
för avgifter till den allmänna sjukförsäkringen;
5.
med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
och med avslag å motionen 11:426 bemyndiga
Kungl. Maj :t att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i förenämnda
statsrådsprotokoll förordats vidtaga
åtgärder i syfte att åstadkomma utbyte
av tjänstemän mellan de nordiska länderna;
B.
att motionerna 1:350 och 11:228
icke måtte av riksdagen bifallas.
Reservationer hade avgivits:
2 — Andra kammarens protokoll 1955. .
tjänstemän mellan de nordiska länderna
1) av herr Rubbestad, som ansett att
utskottet under A. 5 bort hemställa, att
riksdagen måtte med bifall till motionen
11:426 avslå Kungl. Maj:ts förslag
om bemyndigande att vidtaga åtgärder
i syfte att åstadkomma utbyte av tjänstemän
mellan de nordiska länderna;
2) beträffande utskottets hemställan
under B. av herrar Näsgård, Einar
Persson och Staxäng, utan angivet yrkande.
Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:
Herr RUBBESTAD (bf):
Herr talman! Såsom kammarens ledamöter
torde ha lagt märke till har
jag till detta utlåtande fogat en reservation,
där jag yrkar avslag på utskottets
hemställan under punkt 5.
Vad det här gäller är ju Kungl. Maj :ts
förslag att det skall ske ett utbyte av
tjänstemän mellan de nordiska länderna,
så att tjänstemän från Sverige skall
under viss tid tjänstgöra i Norge eller
Danmark, medan tjänstemän från Norge
och Danmark i stället skall tjänstgöra
i vårt land. Denna anordning är ett resultat
av överläggningarna vid Nordiska
rådets möte i Oslo i höstas. Det
var en majoritet inom rådet som då
fattade beslut om detta utbyte av tjänstemän.
Dess bättre lade man ju märke
till att det rådde delade meningar, när
detta beslut fattades i Nordiska rådet.
Det var flera stycken norrmän med
Hambro i spetsen, flera stycken danskar
med Ole Björn Kraft i spetsen och glädjande
nog också, om jag inte är fel underrättad,
en svensk, nämligen herr
Svensson i Ljungskile, som röstade mot
förslaget. Alla de andra svenskarna röstade
emellertid utan vidare för detsamma.
Jag tycker, att det är rätt underligt,
att vi skall skicka en del tjänstemän
till våra grannländer med avsikten
att de skall vistas under en tid av
omkring ett år i dessa främmande länder
och ta del av deras förhållanden på
både det rättsliga och det administra
-
18
Nr 5
Onsdagen den 16 februari 1955
Utbyte av tjänstemän mellan de nordiska länderna
tiva området. Enligt propositionen skall
sådana tjänstemän komma i fråga, som
kan beräknas i framtiden bekläda ledande
poster inom statsförvaltningen;
det vill med andra ord säga, att det är
s. k. »påläggskalvar», som man på detta
sätt skall skicka ut, för att de skall lära
sig olika saker på statens bekostnad,
saker som man tycker att de borde kunna
lära sig utan att staten skall slösa
pengar för ändamålet. Jag ställer frågan:
Kan det vara rimligt, att man i
vår centrala förvaltning, departement
o. d., skall låta utlänningar komma och
sätta sig in i allt som där förekommer?
Det sägs ingenting i propositionen om
att det skall råda något undantag för
utrikesdepartementet, utan även där
skall de främmande tjänstemännen naturligtvis
få ta del av alla hemliga handlingar.
Jag undrar, om det verkligen
kan vara värdigt vår svenska riksdag
att undan för undan släppa in folk utifrån
och låta dem studera våra angelägenheter.
För min del tycker jag, att
riksdagen bör ta bestämt avstånd från
dylika påfund.
Kostnaderna för det hela har för övrigt
inte preciserats. Det sägs i propositionen
och även i utskottets utlåtande,
att för bestridande av resekostnader
och traktamenten respektive huvudtitlars
anslag till extra utgifter skall tas
i anspråk. Kostnaderna för lön under
tjänstledighet och för vikarier skall bestridas
i samma ordning som tjänstemännens
löner under tjänstgöring. Då
förutsätter Kungl. Maj:t, att riksdagen
skall ha rätt att överskrida de maximerade
anslagsposterna, men hur mycket
de kommer att överskridas nämner varken
utskottet eller regeringen någonting
om. Jag måste säga, att jag är mycket
förvånad över statsutskottet, som
brukar vara synnerligen angeläget om
att veta vilka kostnader en åtgärd medför,
innan det accepterar den, och inte
gå fram på så lösa boliner som nu är
fallet. Det är en gammal princip i
statsutskottet att man vill veta vad en
sak kostar — åtminstone på ett ungefär
—• innan man går in för att tillstyrka
ett förslag. Här säger utskottet, att
det torde innebära en viss begränsning
att de extra anslagen på de olika huvudtitlarna
inte är särdeles stora, varför
kostnaderna för reseersättningar
och traktamenten inte kan bli hur stora
som helst.
Men hur är det nu med de extra utgifterna
på de olika huvudtitlarna? De
uppgår tillsammans till över 1 miljon
kronor. På fjärde huvudtiteln har man
ett extra anslag på 400 000 kronor, på
åttonde huvudtiteln ett anslag på
240 000 kronor, på jordbrukshuvudtiteln
ett anslag på 100 000 kronor. Det
är alltså fråga om stora belopp även
om man bara håller sig till de extra
anslagen. Dessutom har man emellertid
rätt att överskrida maximerade anslag
för lönesummor o. d. Ingen vet hur stora
dessa summor kan bli.
Jag tycker nog att dessa s. k. »påläggskalvar»
kan försöka få erfarenhet
och kunskap på de områden de skall
syssla med när de blir innehavare av
de högsta ämbetena i vår förvaltning.
Jag tycker det är ett rimligt krav att
de kostar på sig detta själva utan någon
ersättning från staten.
Detta gör att jag för min del, herr
talman, ber att få yrka avslag på Kungl.
Maj :ts förslag om bemyndigande att
vidtaga dessa åtgärder i syfte att åstadkomma
ett utbyte av tjänstemän mellan
de nordiska länderna. Jag yrkar i stället
bifall till den vid utlåtandet fogade
reservationen, innefattande bifall till
min motion nr 426.
Herr LINDHOLM (s):
Herr talman! Herr Rubbestad har
nyss demonstrerat sitt stora intresse för
sparsamhet med statens medel. Det är
i och för sig tacknämligt att herr Rubbestad
håller oss andra varma på den
punkten så att inte slösaktigheten får
ett alltför stort svängrum i denna kammare.
Onsdagen den 16 februari 1955
Nr 5
19
Utbyte av tjänstemän mellan de nordiska länderna
Men, ärade kammarledamöter, tanken
på de nordiska folkens gemenskap har
ju varit levande i många år. Vi har vid
åtskilliga tillfällen, framför allt vid s. k.
högtidliga tillfällen, talat om den nordiska
gemenskapen. Om vi nu menar
allvar med talet om en nordisk gemenskap,
då bör det väl också bli något
mer än bankettal vid festliga tillfällen.
Det måste väl i alla fall till slut bli så,
att vi på ett och annat område får fram
vissa praktiska förslag, som skall genomföras.
När vi kommer till det stadiet
måste vi räkna med att dessa förslag
blir förenade med vissa utgifter.
Då jag utgår från att huvuddelen av
dem som talat för en vidgad nordisk
gemenskap verkligen menar allvar har
jag också i utskottet velat medverka till
ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag i de
föreliggande fallen.
Herr Rubbestad talar om utlänningar,
men jag tycker att vi kan skilja på dem.
Vi kan ju tala om skandinaver och andra
folks medborgare för att på det sättet
få en något vidare gräns i den diskussion
som förs. Jag tror att herr Rubbestad
väsentligt har överdrivit de farhågor
som han här starkast betonade.
Om vi skall ha ett vidgat nordiskt samarbete
torde det väl ändock vara av
ett visst värde att man känner varandras
förhållanden så intimt som möjligt
inom de olika förvaltningarna. Jag förutsätter
att den kännedomen på många
punkter kommer att underlätta det
framtida samarbetet. Därför anser jag
att det ligger ett betydande värde i att
man gör ett försök på detta område.
Det som nu förordas är egentligen
ingenting annat än en försöksverksamhet,
där utskottet förutsätter att Kungl.
Maj:t vid tillämpningen skall handla
försiktigt, och att man först sedan
större erfarenhet vunnits får ta en mera
definitiv ställning till den framtida utformningen
av detta arbete.
Beträffande kostnaderna har herr
Rubbestad sagt, att man inte redovisat
någonting. Själv visar han emellertid
på den punkt i utskottsutlåtandet, där
utskottet i viss utsträckning hänvisar
till kostnaderna. Det gjorde sig rätt bra
när herr Rubbestad räknade ihop samtliga
extra utgifter som finns på de olika
huvudtitlarna och kom fram till ett miljonbelopp.
Men, herr Rubbestad, från
denna summa skall man dra alla andra
slags äskanden som redan förut konkurrerat
om att få del av denna miljon,
och då man icke förordar någon
ökning av detta belopp torde det inte
bli så stort utrymme att man kan befara
några karavantåg av svenska ämbetsmän.
Det blir väl i stället en ganska
försiktig tillämpning av detta utbyte
till dess vi vunnit erfarenheter, som vi
kan bygga vårt bedömande på.
Med stöd av det anförda hemställer
jag, herr talman, om hifall till utskottets
förslag.
Herr NIHLFORS (fp):
Herr talman! Det som föranledde mig
att begära ordet var ett uttalande i herr
Rubbestads motion, ett uttalande som
han också nyss upprepade. Han menar,
att det skulle vara tal om att utlänningar
skulle få tillträde till våra centrala
förvaltningar, där det förekommer saker
och ting, som inte precis är lämpliga
för utlänningar att få ta del av.
Jag fick det intrycket när jag läste motionen
och hörde herr Rubbestad nu
att han var alldeles opåverkad av de
framsteg på det nordiska samarbetets
område som förekommit och som även
i fortsättningen bör förekomma när det
gäller förvaltningsväsendet.
Sedan länge har vi haft ett nordiskt
samarbete på lagstiftningens område
och det är betydelsefulla frågor som
där står under debatt. Om vi skall ha
cn gemensam nordisk lagstiftning på
så många områden som möjligt tror jag
det är nödvändigt, att en del tjänstemän
inom vår förvaltning får en administrativ
erfarenhet av denna lagstiftning.
Vi har ju redan nu en gemensam
lagstiftning på en del områden.
20
Nr 5
Onsdagen den 16 februari 1955
Utbyte av tjänstemän mellan de nordiska länderna
Menar herr Rubbestad, att vi verkligen
bör upprätthålla en sådan skillnad
mellan Sverige och de övriga nordiska
länderna att vi kallar våra nordiska
grannar för utlänningar? Jag tror att
man litet till mans har kommit ifrån
den skillnaden. Vi talar om skandinaver,
som herr Lindholm sade, eller om
svenskar, danskar, norrmän och finnar
och så om utlänningar i övrigt. Jag tycker
vi bör sträva efter ett gemensamt
nordiskt medborgarskap, även om det
kanske dröjer ett tag innan vi når det
målet. Men vi har ju kommit ett stycke
på väg genom passfriheten.
Jag skulle också vilja fråga: Menar
herr Rubbestad att inblicken i vår centrala
förvaltning skulle ha någonting
med spioneri att göra? Eller skulle inte
bara det som inte är lämpligt för utlänningar
att se vara hemligheter utan
också sådant som vore obehagligt att
visa för utlänningar? Menar herr Rubbestad
att vår förvaltning i största allmänhet
är så illa ordnad och inte är
någonting att visa upp?
Det finns ju mycket man här skulle
kunna skämta om, herr Rubbestad. Jag
tror exempelvis att vi skulle vinna viss
erfarenhet på jordbrukets område om
statstjänstemän kunde få vistas i Danmark
och få se hur man där sköter
jordbruket administrativt. Jag tror att
herr Rubbestad, om det presenterades
ett konkret förslag på hans eget gebit,
inte skulle ställa sig avvisande.
Sedan skulle jag helt blygsamt vilja
fråga statsrådet Lange: Vilka normer
anser statsrådet skall komma till användning
när man utser tjänstemän för
nordiskt utbyte? Om det skall vara
tjänstemän som man kan räkna med
skall inta ledande poster i förvaltningen,
kan det lätt bli ett för tidigt utpekande
och ett för tidigt diskriminerande
av tjänstemän i deras karriär. Det
skulle nog vara nyttigt om även tjänstemän,
som inte aspirerar eller på grund
av kompetenskrav inte kan aspirera på
ledande poster i verklig mening, finge
tillfälle till studier av praktiska ting
i de nordiska ländernas administration.
Herr talman! Jag tillstyrker givetvis
statsutskottets förslag på denna punkt.
Herr RUBBESTAD (bf) kort genmäle:
Herr talman! På dessa tre minuter
måste jag försöka fatta mig kort.
Jag vill visserligen vara med om samverkan,
men en samverkan som inte
tar sig så löjliga uttryck som detta förslag.
Jag har uppmärksammat Nordiska
rådets arbete, och det är inte bara detta
förslag som jag tycker är underligt,
utan även de beslut som fattades nu för
några dagar sedan i Stockholm, t. ex.
rekommendation nr 3, att Sverige tillsammans
med de andra nordiska länderna
skulle utreda möjligheterna att
på biennalen i Venedig uppföra en gemensam
nordisk paviljonganläggning
samt, om detta visar sig möjligt, snarast
möjligt få denna uppförd. Sådana saker
borde vara främmande för det Nordiska
rådet.
Sedan vill jag säga till herr Nihlfors,
att vi jordbrukare visst vill vara med
om ett nordiskt utbyte, men vi gör detta
utbyte på egen bekostnad. Vi skickar
våra företrädare ner till Danmark, och
danskarna skickar sina hit. Detta utbyte
tycker jag vi bör göra. Men att staten
skall lägga sig i saken och ta ut särskilda
»kronprinsar» eller »påläggskalvar»
tycker jag är alldeles onödigt.
Frågan om norrmän och danskar är
utlänningar vill jag svara bestämt ja
på. De är inte bokförda i vårt land och
är alltså utlänningar.
Beträffande kostnaderna säger herr
Lindholm, att det finns en hel del äskanden
som trängs om utrymmet inom
de extra anslagen. Men det finns ingen
redovisning härav. Alla extra anslag
har Kungl. Maj:t rätt att använda på
vad Kungen bedömer som bästa sätt.
Tycker Kungl. Maj:t att detta önskemål
är det nödvändigaste, tas pengarna till
detta ändamål. Tycker Kungl. Maj :t att
Onsdagen den 16 februari 1955
Nr 5
21
Utbyte av tjänstemän mellan de nordiska länderna
något annat är nödvändigare, går pengarna
naturligtvis till det.
Vi gör därför rättast i att redan nu
säga bestämt ifrån att vi inte vill vara
med om denna anordning.
Herr förste vice talmannen SKOGLUND
(b):
Herr talman! Det var med alldeles
särskilt darr på rösten som herr Rubbestad
i dag talade om det oerhörda, att
en del av de svenska delegaterna i Oslo
röstade för rekommendationen om utbyte
av ämbetsmän mellan de nordiska
länderna. Jag har begärt ordet av den
anledningen att jag hörde till dem som
röstade för den rekommendationen. Jag
har inte funnit någon anledning att
ändra min uppfattning att detta var en
klok åtgärd.
Jag reagerar också en aning emot
herr Rubbestad när han med sådant
eftertryck talar om att dessa våra tjänstemän
skall vistas i främmande länder.
Han lägger en sådan tonvikt på det, att
man börjar tänka på Västafrika eller
möjligen någon sydamerikansk stat. Det
är ju ändå så, att det gäller folk som
är oss ytterst närstående, våra grannar,
med vilka vi har ordnat samarbete på
en rad områden.
Det som har föranlett mig att ta den
ställning jag har tagit är ungefär följande.
Vi har kommit fram till en gemensam
nordisk arbetsmarknad, som
vi ju från alla håll har varit överens
om att beteckna som önskvärd. Vi söker
få vårt lagstiftningsarbete att löpa
så parallellt som möjligt för att skiljaktigheter
skall kunna utjämnas. Vi
söker bringa våra sociala anordningar
i så god samklang som möjligt, och vi
söker komma dithän att dessa skall
kunna utnyttjas av medborgarna i alla
de skandinaviska länderna. Vi bör inte
heller förglömma att vi i fråga om kulturella
strävanden har försökt komma
varandra så nära som möjligt, och det
som herr Rubbestad förfasar sig över —
rekommendationen nr 3 här i Stockholm
— avser ju att vara ett led i dessa
strävanden.
Vi är ju också i full fart med att organisera
samarbete beträffande undervisningen.
När det gäller den högre
utbildningen tänker vi oss en lösning
som skulle betyda att en akademisk examen
från något av universiteten här i
Norden skulle gälla i alla de nordiska
länderna. När vi är så långt på väg, då
förefaller det mig att vara en klok åtgärd
att låta ett fåtal av våra tjänstemän
inom den centrala administrationen få
tillfälle till en personlig inlevelse i ett
grannlands förvaltning, lagstiftning samt
arbetsmetoder i administrationen. Jag
tror att det skulle klargöra mycket som
vi i annat fall måste försöka göra oss
underkunniga om på omvägar.
Jag vill alldeles särskilt understryka,
att när nu de olika nordiska regeringarna
förefaller beredda att efterfölja
och omsätta i praktisk handling den
rekommendation som Nordiska rådet
gjorde förefaller det mig oklokt om vi
från svensk sida skulle visa upp ett
förvånat ansikte och fråga vad det kan
vara för mening med detta. Vi har
kanske vid ett och annat tillfälle gjort
en liten stillsam anmärkning emot någon
av våra grannar, som enligt vår uppfattning
visat sig alltför reserverad. Jag
tror inte det skulle kläda oss om vi
skulle inta en sådan attityd vid det här
tillfället.
Herr LINDHOLM (s):
Herr talman! Det var i anledning av
herr Rubbestads yttrande om finansieringen
som jag ånyo begärde ordet.
Det är ju så, att det måste ha funnits
en motivering för dessa extra utgifter
förut. Det har varit ting som man måste
finansiera på något sätt. Om man nu
förutsätter att utvecklingen i framtiden
blir likartad med den som har varit
när det gäller kraven på anslagen för
extra utgifter måste detta innebära en
22
Nr 5
Onsdagen den 16 februari 1955
Utbyte av tjänstemän mellan de nordiska länderna
begränsning av möjligheterna att utnyttja
den miljon, som herr Rubbestad talade
om, för detta ändamål. Det är vad
herr Rubbestad säger på den punkten
som jag inte kan godta, ty det är inte
överensstämmande med vad som i verkligheten
kommer att ske i detta avseende.
Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LANGE:
Herr talman! 1 många fall har jag
personligen känt starka sympatier för
den kloka, försiktiga sparsamhet som
herr Rubbestad här i kammaren flerfaldiga
gånger har gjort sig till tolk för,
men i dag har jag i likhet med andra
talare i debatten en viss svårighet att
följa honom i hans argumentering.
Önskvärdheten av denna verksamhet
har redan starkt understrukits och betonats
av flera talare — bland andra
utskottets talesman här i kammaren —
och jag skall inte i mitt korta anförande
gå in på den saken. Men jag undrar
ändå om inte herr Rubbestad den här
gången rätt kraftigt överdriver de ekonomiska
konsekvenserna av den verksamhet
som skulle kunna komma till
stånd.
Det förhåller sig ju på det sättet, som
herr Lindholm har framhållit, att de
extra utgiftsanslagen, som skall bestrida
resekostnaderna för de tjänstemän
som skulle kunna få resa utomlands, är
starkt begränsade och att många önskemål
trängs inom ramen för dessa anslag.
Jag tror att man redan i den omständigheten
har en garanti för att det
här inte kan komma att bli en verksamhet
som växer i alltför hög grad.
Men därtill kommer en annan omständighet,
som sammanhänger litet
med den fråga som herr Nihlfors ställde
till mig nyss i debatten, nämligen att
det ju inte bara skall vara ett intresse
för en viss tjänsteman, t. ex. i Sverige,
att få resa till Danmark eller Norge för
att där vistas under en tid och delta i
det administrativa arbetet, utan det
skall vara ett klart intresse för det verk
eller den myndighet, varunder tjänstemannen
lyder, att hans resa kommer till
stånd under här angivna förhållanden.
Det är av den anledningen som man
måste räkna med att antalet kommer
att begränsas till tjänstemän som på
olika sätt sedermera i sin gärning
kan komma att göra en betydande insats
på sitt speciella verksamhetsområde.
Jag tror alltså att också av det skälet
antalet kommer att bli ganska begränsat.
Herr PETTERSSON i Dahl (bf):
Herr talman! Jag hade inte tänkt
yttra mig i denna debatt, men då herr
Rubbestad säger att alla svenskar med
undantag för herr Svensson i Ljungskile
röstat för detta förslag anser jag
mig böra säga några ord. Jag har deltagit
i Nordiska rådets arbete och kommer
följaktligen enligt herr Rubbestads
mening på de anklagades bänk.
Varför har vi röstat för detta utbyte
av tjänstemän? Jag har den bestämda
uppfattningen att det är av värde för
oss att våra tjänstemän kommer ut och
lär känna förhållandena i de andra nordiska
länderna, respektive att dessa
länders tjänstemän kommer hit och
lär känna våra förhållanden. Det är väl
ingen tvekan om att vi på en hel del
områden haft mycket stor nytta av att
utbyta tjänstemän. Jag skall ta ett område
som står herr Rubbestad nära,
nämligen beträffande landstingen. Hur
stor nytta har inte vi svenskar haft av
att kunna utnyttja de andra ländernas
läkare och tjänstemän! I fråga om exempelvis
tandvården skulle vi ha stått
oss tämligen slätt om vi inte haft tillgång
till de andra ländernas tandläkare.
Nu är det väl inte riktigt att, som herr
Rubbestad, säga att det är kronprinsar
som skall resa ut. Jag vet inte hur dessa
skall uttagas, men om en svensk skall
Onsdagen den 16 februari 1955
Nr 5
23
Utbyte av tjänstemän mellan de nordiska länderna
resa utomlands på allmän bekostnad
kan man inte därför säga att det är en
kronprins. Herr Rubbestad har ju rest
utomlands rätt mycket, och det kan
hända att han i detta fall kan räknas
dit. Det finns emellertid många andra
än han som reser, och jag tycker därför
att detta uttryck är felaktigt.
Man skall vara klok och försiktig när
det gäller utgifter, men man kan också
vara för försiktig. Jag tror nog att förmånerna
av detta samarbete mellan de
nordiska länderna överväger de kostnader
som uppkommer. Jag ber, herr talman,
att varmt få tillstyrka detta utskottsförslag.
Herr OHLIN (fp):
Herr talman! Jag har inte begärt ordet
för att komplettera de argument som
här framförts av utskottets talesmän
och herr Nihlfors samt nu senast av
civilministern. Det torde vara överflödigt
att ytterligare utveckla att det
kan vara nyttigt för ett verk och dess
tjänstemän i deras dagliga gärning att
tjänstemännen kan få verka i ett annat
nordiskt land. När herr Rubbestad säger
att jordbrukarorganisationerna också
skickar folk till andra nordiska länder,
men att då organisationerna och
inte staten bestrider kostnaderna härför,
vill jag bara göra ett litet tillägg. I
det nu aktuella fallet gäller det statens
tjänstemän, och staten har ett intresse
av att de får bättre förutsättningar att
utföra sin gärning så väl som möjligt.
Då är det en fullständig parallell om
staten i detta fall betalar.
Att det förefaller vara nyttigt att
verka i ett annat nordiskt land vill jag
för egen del betyga, då jag haft förmånen
att vara verksam i Danmark under
några år, vilket jag är ytterst tacksam
för. Jag tror visserligen inte att detta
är något argument som övertygar herr
Rubbestad, som väl snarare i mig ser
ett varnande exempel, men jag vill i
alla fall betyga att jag själv är tacksam
för de erfarenheter, som jag där fick
göra och som jag tror mig ha haft glädje
av i min senare verksamhet.
Jag begärde emellertid ordet, herr talman,
av ett annat skäl, nämligen för att
säga att statsutskottet enligt min mening
i onödan gått herr Rubbestads tankegång
ett litet steg till mötes när utskottet
talar om att ingen skall vara orolig
för att detta kommer att bli en stor sak,
eftersom en begränsande faktor ju ligger
i att för bestridande av resekostnadsersättning
och traktamente skulle
anlitas anslagen till extra utgifter. Nej,
det är alldeles riktigt. Här behöver man
inte känna någon oro för att detta
skulle få en sådan omfattning att det
bleve några risker, vare sig statsfinansiella
eller andra. Mig förefaller det vara
naturligt om man önskar att Kungl.
Maj :t tar den rekommendation som
kommit från Nordiska rådet och tar det
som jag hoppas med överväldigande
anslutning fattade beslut, som vi väl
här snart kan konstatera, såsom en anledning
att med stort intresse verka i
den angivna riktningen, så att man ett
annat år kan komma tillbaka och säga
till den svenska riksdagen: Nu tycker vi
att anlitandet av anslagen till extra utgifter
är ett olämpligt sätt att finansiera
denna verksamhet. Yi skall be att få
ett särskilt anslag för denna nyttiga
verksamhet, som är ett intresse ur allmänna
synpunkter och dessutom en
god väg för att uppnå nordiska kontakter
i det dagliga arbetet. Detta är den
bästa formen av alla.
Jag tillåter mig uttrycka förhoppningen,
herr talman, att regeringen skall
intaga denna ståndpunkt och alltså i
det följande gå ett steg längre än statsutskottets
något snäva skrivning innebär.
Jag är emellertid glad att statsutskottet,
måhända för att få en så stor
majoritet som möjligt mot herr Rubbestad,
låt vara med dessa reservationer,
intagit en positiv hållning, hellre än att
herr Rubbestad kanske skulle ha fått
ökade utsikter. Jag tror att herr Rub
-
24
Nr 5
Onsdagen den 16 februari 1955
Utbyte av tjänstemän mellan de nordiska länderna
bestad kan göra den svenska riksdagen
och det nordiska samarbetet en viss
tjänst när herr Rubbestad nu hjälper
till att visa, hur liten den opinion är
som här står emot det föreliggande förslaget.
Herr SVENSSON i Ljungskile (fp):
Herr talman! Eftersom jag åberopats
i denna debatt kanske jag kan få säga
ett par ord.
Jag tycker inte det skall uppfattas
som någonting märkvärdigt om inte
samtliga ett lands delegater i Nordiska
rådet alltid röstar på samma sätt. Det
är inte märkvärdigare att en avvikande
mening förekommer där än att en avvikande
mening förekommer här i riksdagen,
vilket ju som bekant är fallet
en och annan gång.
När jag såg på detta ursprungligen i
i Oslo, tyckte jag att själva begreppet
utbyte av tjänstemän var litet mer än
vad som egentligen kan bli verklighet.
Jag tror inte att det i verkligheten,
möjligen med något undantag, blir något
utbyte av tjänster, ty man är väl
tämligen överens om att vad staten kan
ha intresse av är att chefstjänstemän
skall studera det andra landets förvaltning.
Det har såvitt jag vet förekommit
i en mångfald sammanhang även förut,
att olika verk har skickat ut tjänstemän
för att studera både nordiska och andra
länders förvaltning, och det är naturligtvis
bra på många sätt. Men att
en chefstjänsteman, som under sig har
en hel del personal, verkligen skulle
kunna gå in i det andra landets förvaltning
och ersätta den andre, så att säga
byta plats med honom, det tror jag för
min del inte på. Det skulle förutsätta
ett långvarigt utbyte av dessa män, som
vi knappast har praktisk möjlighet eller
råd till. Jag tänker nu inte ekonomiskt
i samma mening som herr Rubbestad,
utan jag menar att vi inte har folk till
att göra så långvariga utbyten av chefstjänstemän.
Jag ansåg därför inte att
detta egentligen i praktiken skulle bli
stort annorlunda än vad som har varit,
och jag tyckte inte det fanns någon anledning
att ge något särskilt råd i det
avseendet.
Jag bara säger detta, herr talman, för
att i mitt votum inte skall läggas in
mer än jag själv lagt in i det. Sedan får
ju herr Rubbestad svara för sig själv.
Herr RUBBESTAD (bf):
Herr talman! Jag vill först säga, att
jag beklagar att jag måste gå emot
statsrådet Lange, som jag alltid satt
mycket stort värde på. Jag förstår mycket
väl att han på ämbetets vägnar varit
tvungen att ta detta eftersom Nordiska
rådet lagt fram det och rekommenderat
de olika regeringarna att även
göra det. Tyvärr har det kommit på
hans lott att lägga fram förslaget, men
jag förutsätter att han inte gjort det
med någon större entusiasm.
Att denna sak sedan inte är så vidare
trevlig tror jag man kan märka på att
partiernas stora kanoner ryckt fram
för att försvara åtgärden. Det visar ju,
att det inte är så alldeles väl ställt, när
de måste göra det. Beträffande herr Ohlin
hoppas jag att han fått en tankeställare
av sin närmaste man i partiet,
herr Svensson i Ljungskile. Det var
sunda synpunkter, som jag kan instämma
i för en gångs skull.
När herr Pettersson i Dahl frågar om
man inte vill vara med om detta och
redogör för olika förhållanden, gör
jämförelsen med landstingen, folktandvården
o. d., så vet väl herr Pettersson i
Dahl att vi beträffande arbetsmarknaden
har ordnat den saken på ett helt annat
sätt utan att det skall bli anslag från
staten till detta utbyte. Den jämförelsen
tycker jag haltar alldeles för
mycket.
När herr Skoglund sedan vill göra
gällande att ett avstyrkande eller ett
uttalande av betänkligheter skulle upptas
illa i Norge och Danmark, tror jag
Onsdagen den 16 februari 1955
Nr 5
25
Utbyte av tjänstemän mellan de nordiska länderna
vi kan ta den saken med ganska stor
ro. Hur tog Sverige det t. ex. när Hambro
röstade emot, när den danske förre
utrikesministern också röstade emot?
Vi får väl ta det såsom det är. Jag tror
inte alls att det behöver bli någon
nämnvärd reaktion om man har en annan
syn på denna sak än vad majoriteten
i Nordiska rådet hade i Oslo i fjol.
Jag har lagt märke till att alltid när
det kommer någonting nytt på modet
suger det med sig folk undan för undan
utan att möta motstånd. Det farliga
är alltid denna kraftiga sugning;
så fort en ny sak kommer på tapeten,
då vill alla vara med, och de tror att
de gör något illa om de vågar reagera.
Men herr Ohlin och alla de andra representanterna
för Nordiska rådet bör
ändå betänka att det finns många här
i landet som reagerar mot sådana här
nyheter, särskilt om de kostar pengar.
Herr Lindholm gör nu gällande, att
det inte blir så förfärligt dyrt och att
anslaget till extra utgifter inte är så
stort. Ja, men de stora utgifterna kommer
på avlöningsanslagen, herr Lindholm,
som enligt Kungl. Maj:ts förslag
skall få överskridas. De kan överskridas
hur högt som helst, beroende på
vilka Kungl. Maj:t skickar i väg och
hur länge de stannar på de främmande
orterna. Det är där den stora risken
ligger.
Herr talman! Jag ber ännu en gång
att få yrka bifall till min reservation.
Chefen för civildepartementet, herr
statsrådet LANGE:
Herr talman! Bara ett par ord till
herr Rubbestad!
Jag var litet överraskad över att herr
Rubbestad kände mig så illa, att han
trodde att jag skulle lägga fram ett förslag
för riksdagen som stred emot min
övertygelse. Jag vill bara begagna detta
tillfälle att understryka, att jag helt delar
den uppfattning som kommit till
uttryck i Nordiska rådets framställning
på denna punkt. Jag vill slutligen, herr
talman, rekommendera kammarens ledamöter
att bifalla utskottets förevarande
utlåtande.
Herr förste vice talmannen SKOGLUND
(h):
Herr talman! Herr Rubbestad framhöll
att det inte väckte någon märkbar
reaktion i Sverige när några norska och
danska representanter röstade emot förslaget
i Nordiska rådet. Jag tror inte
heller att det kommer att framkalla någon
allvarlig reaktion vare sig i Danmark
eller i Norge om herr Rubbestad
röstar emot i dag. Men när vi har fört
upp denna fråga på regeringsplanet
och det har framlagts ett förslag för
Sveriges riksdag, komme det dock att
tilldra sig en viss uppmärksamhet i
våra grannländer om riksdagen skulle
avslå detta förslag.
Herr LINDHOLM (s):
Herr talman! Det är alldeles riktigt
som herr Rubbestad säger, att avlöningsanslaget
inte är maximerat på sådant
sätt att det i och för sig innebär
någon begränsning, men eftersom reseanslaget
är starkt begränsat, innebär
det också en maximering av anslaget
till avlöningar. Det finns alltså en spärr
som starkt begränsar möjligheterna att
utnyttja detta anslag.
Herr RUBBESTAD (bf):
Herr talman! Efter statsrådet Langes
uttalande måste jag givetvis återkalla
mitt åberopande av förmildrande omständigheter
gent emot honom.
När sedan lierr Skoglund och även
herr Ohlin säger sig förvänta, att riksdagen
i dag med stor majoritet skall
biträda utskottets förslag, vill jag i stället
göra det uttalandet, att det enligt
min mening skulle vara synnerligen
välbetänkt om riksdagen inte alltför
mycket stöder utskottets uttalande utan
i stället mitt förslag. Det skulle säkerligen
medföra att våra delegater i Nordiska
rådet inte en annan gång hoppar
3 — Andra kammarens protokoll 1955. Nr 5
26
Nr 5
Onsdagen den 16 februari 1955
Utbyte av tjänstemän mellan de nordiska länderna
i väg lika optimistiskt som de har gjort
i detta fall.
Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till utskottets hemställan
med den ändring däri, som föreslagits
i den av herr Rubbestad avgivna, vid
utlåtandet fogade reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Rubbestad begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:
Den, som vill, att kammaren bifaller
statsutskottets hemställan i utskottets
förevarande utlåtande nr 14, röstar
Ja;
Den, det ej vill, röstar
Nej;
Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets
berörda hemställan med den
ändring däri, som föreslagits i den av
herr Rubbestad avgivna reservationen.
Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Rubbestad begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 165 ja och 14 nej,
varjämte 16 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.
§ 10
Föredrogos vart för sig:
statsutskottets utlåtanden:
nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående bestridande av
vissa haverikostnader,
nr 28, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående täckande av vissa
medelsbrister, redovisade såsom propriebalanser
i försvarets civilförvaltnings
räkenskaper, och
nr 29, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av visst äldre reservationsanslag;
bevillningsutskottets betänkande nr
6, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 6 och 10 §§ förordningen
den 4 oktober 1929 (nr 307)
angående tullrestitution;
bankoutskottets utlåtande nr 4, angående
verkställd granskning av riksdagsbibliotekets
styrelse och förvaltning;
andra
lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående en av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1954 vid dess trettiosjunde
sammanträde antagen rekommendation,
och
nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition rörande ratifikation av konvention
mellan Sverige och Schweiz rörande
socialförsäkring;
tredje lagutskottets utlåtande nr 3, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om ändring
i förordningen den 22 maj 1953 (nr
269) angående byggnadsforskningsavgift;
samt
jordbruksutskottets utlåtande och memorial:
nr
3, med anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående befrielse i vissa
fall från betalningsskyldighet till kronan,
och
nr 4, angående överlämnande till
statsutskottet av vissa till jordbruksutskottet
hänvisade motioner angående
lönegradsuppflyttningar m. m.
Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda utlåtanden, betänkande och
memorial hemställt.
Nr 5
27
Onsdagen den 16 februari 1955
§ 11
Herr TALMANNEN yttrade:
Jag får meddela kammaren, att nästa
sammanträde kommer att äga rum fredagen
den 18 februari kl. 14.00, då
emellertid, såvitt nu kan bedömas, endast
eventuella svar på framställda
spörsmål samt bordläggningsärenden
förekommer.
§ 12
Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1955/56 under första
huvudtiteln, avseende anslagen till
kungl. hov- och slottsstaterna;
nr 63, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1955/
56 till oförutsedda utgifter;
nr 64, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1954/55, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde;
nr
65, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1954/55, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde;
nr 66, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1954/55, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;
nr
67, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1954/55 i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde;
nr
68, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1954/55, i vad propositionen avser
handelsdepartementets verksamhetsområde;
nr
69, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1954/55, i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde;
nr
70, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående stat för statens allmänna
fastighetsfond för budgetåret
1955/56;
nr 71, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag; och
nr 72, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående befrielse från viss
ersättningsskyldighet till kronan.
Vidare anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens
skrivelse, nr 73, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om ändrad lydelse av
6 och 10 §§ förordningen den 4 oktober
1929 (nr 307) angående tullrestitution.
Härefter anmäldes och godkändes
tredje lagutskottets förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:
nr 61, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till ändringar
i lagen om rätt till fiske m. m.; och
nr 62, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ersättning från
kyrkofonden för övertalig personal vid
domänverket.
Slutligen anmäldes och godkändes
jordbruksutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 60, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1954/55, såvitt propositionen
avser jordbruksärcnden.
§ 13
Anmäldes, att följande Kungl. Maj :ts
propositioner tillställts kammaren,
nämligen
nr 64, med förslag till lag om fortsatt
28
Nr 5
Onsdagen den 16 februari 1955
giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr
314) angående rätt för Konungen att
i vissa fall meddela särskilda bestämmelser
om bankaktiebolags kassareserv,
m. m.;
nr 70, angående godkännande av avtal
om inrättande och drift av ett institut
för optisk forskning, m. m.; och
nr 72, angående prisutjämningsavgift
m. in.
Dessa propositioner bordlädes.
§ 14
Anmäldes, att till herr talmannen
under sammanträdet avlämnats följande
motioner:
nr 489, av herrar Senander och Johansson
i Stockholm i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition, nr 63, angående
tillämpning av polislönereglementet
på vissa polismän i Göteborgs stads
polisdistrikt m. m.; samt
nr 490, av herr Hagård m. fl., i anledning
av Kungl. Majrts proposition, nr
68, angående statsbidrag till avlöningar
inom landsantikvarieorganisationen
m. m.
Dessa motioner bordlädes.
§ 15
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 15.08.
In fidem
Gunnar Britth
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM 55
503431