1954 FÖRSTA KAMM AREN Nr 15 (Riksdagens protokoll 1954:15)

RIKSDAGENS

-»*■

PROTOKOLL

1954 FÖRSTA KAMM AREN Nr 15

22—27 april.

Debatter m. m.

Tisdagen den 27 april. Sid.

Svar på interpellationer:

av herr Sten ang. reglerna för resning i mål .................. 9

av herr Magnusson ang. vidgad avdragsrätt vid kommunal inkomsttaxering
.......................................... 11

av herr Persson, Karl, om skärpt deklarationskontroll beträffande
handel med livdjur m. m............................. 13

av herr Ohlon ang. studerandes inkallande till värnpliktstjänstgöring
................................................ 15

av herr Grym ang. utryckningstiden för vissa värnpliktiga m. m. 18

Samtliga avgjorda ärenden.

Torsdagen den 22 april.

Gemensamma omröstningar:

ang. anslag till fiskerilånefonden ............................ 3

ang. anslag till avlöningar vid lantmäteristaten .............. 4

1 Första kammarens protokoll 1954. Nr 15.

>. ■■ ka

J 10/10 ! < >fI*I

t ?/ \t t A i T ^ H O s

.ni ,m tuimN i

.iinfi tv

lr.<ti • xVf »;»n.*$««

•si- l iv * .sia, Ti-.ii 7

>ini aftannO

•nät t i: Hottnoji/uoiiriftUnh »qiiiil* ra#. ,

•! ir .in -uijbvif (wn 11I1 no cl -> t.

ni>(t*:! Jir 1 u .1. > (in i|>nt,l!<»ii( ■ Itiii.Tjhuif .jjni: /li.lflO tj#H vi;

Ht ■!« ni (»ifjliOn a ; »sä, i / !<>< .n>jl ilr-j; it in/''.• HiJ »fn; om*) it

»inojsj/js

liV|W Sit t!-ib tf. <5+«ll<''"»*> I’

Bffini t., n<ii;i'')>>
ihsajl/.»! JIM ,..i. >H

'';>-k,i/i-|''7h:n;iJ!(.:S (<••!>. !!,’> ;.ti; vin

Torsdagen den 22 april 1954.

Nr 15.

Torsdagen den 22 april.

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Herr Wehtje anmälde, att han åter infunnit
sig vid riksdagen.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat
läkarintyg var så lydande:

Till riksdagens första kammare.

Med stöd av bifogade intyg får undertecknad
härmed vördsamt anhålla om
tjänstledighet från riksdagsarbetet fr.

o. m. den 18 april t. o. m. den 2 maj
1954.

Värmlands Bro den 20 april 1954.

Dagmar Ranmark.

Riksdagsledamoten fröken Dagmar
Ranmark är intagen å härvarande lasarett
sedan den 18 april 1954 för gallblåse-
samt bukspottkörtelinflammation
och är oförmögen att deltaga i riksdagsarbetet
tills vidare minst två veckor
från den 18/4, vilket härmed å tjänstens
vägnar intygas.

Säffle den 20 april 1954.

Lars Dahlgren.

Lasarettslöveräkare.

Den begärda ledigheten beviljades.

Sedan kamrarna stannat i olika beslut
angående jordbruksutskottets i utlåtande
nr 9 punkten 11 gjorda hemställan
beträffande Kungl. Maj :ts i innevarande
års statsverksproposition framlagda förslag
om anslag till fiskerilånefonden
ävensom motionerna 1:269 och 11:344
samt I: 376 och II: 343, företogs nu jämlikt
§ ,65 riksdagsordningen omröstning
över följande av samma utskott i dess
memorial nr 16 föreslagna samt av båda
kamrarna godkända voteringsproposition: -

Den som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen må

1) avslå motionerna I: 269 och II: 344
samt I: 376 och II: 343, såvitt däri yrkats,
att det belopp, som av Kungl. Maj :t
årligen må disponeras för lån från fiskerilånefonden,
skall höjas till 2 500 000
respektive 3 000 000 kronor; samt

2) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna 1:269
och II: 344 samt I: 376 och II: 343 i övrigt
till Fiskerilånefonden för budgetåret
1954/55 anvisa ett investeringsanslag
av 700 000 kronor, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet
med andra kammaren beslutat att

1) med bifall till motionerna 1:269
och II: 344 i förevarande del ävensom
med anledning av motionerna I: 376 och
II: 343, såvitt nu är i fråga, medge att
tills vidare från och med budgetåret
1954/55 ett belopp av 2 500 000 kronor
må av Kungl. Maj:t årligen disponeras
för lån från fiskerilånefonden; samt

2) med anledning av Kungl. Maj:ts
förslag samt motionerna I: 376 och II:
343 i övrigt ävensom med bifall till motionerna
1:269 och 11:344 i övrigt till
Fiskerilånefonden för budgetåret 1954/
55 anvisa ett investeringsanslag av
1 200 000 kronor.

Sedan efter given varsel kammarens
ledamöter intagit sina platser och voteringspropositionen
upplästs, verkställdes
omröstningen medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 74;

Nej — 55.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Nr 15.

Torsdagen den 22 april 1954.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett
protokollsutdrag, nr 390 1/2, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 96 ja och
104 nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 170
ja och 159 nej, vadan beslut i frågan
blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med ja-propositionen.

Efter det kamrarna fattat olika beslut
rörande jordbruksutskottets i utlåtande
nr 1 punkten 173 gjorda hemställan beträffande
Kungl. Maj:ts under punkten
199 av nionde huvudtiteln i innevarande
års statsverksproposition framlagda
förslag om anslag till avlöningar vid

lantinäteristaten ävensom motionerna I:
122 och 11:105 samt 1:369 och 11:472,
anställdes nu jämlikt § 65 riksdagsordningen
omröstning över följande av
nämnda utskott i dess memorial nr 17
föreslagna samt av båda kamrarna godkända
voteringsproposition:

Den som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen må, i anledning
av Kungl. Maj :ts framställning ävensom
med bifall till motionerna I: 122 och II:
105 samt I: 369 och II: 472,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för lantmäteristaten, som angivits i
utlåtandet;

b) fastställa följande avlöningsstat för
lantmäteristaten, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1954/55:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis .......... 5 190 600

2. Avlöning till tjänsteman å övergångsstat, förslagsvis .............. 12 300

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis .............. 6 553 400

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................................... 6 217 400

Summa kronor 17 973 700;

c) till Lantmäteristaten: Avlöningar
för budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag
av 17 973 700 kronor, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet
med andra kammaren, med bifall till
Kungl. Maj:ts framställning ävensom

med avslag å motionerna 1:122 och II:
105 samt 1:369 och 11:472, beslutat att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen
för lantmäteristaten, som angivits i
propositionen;

b) fastställa följande avlöningsstat för
lantmäteristaten, att tillämpas tills vidare
från och med budgetåret 1954/55:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, förslagsvis .......... 5 190 600

2. Avlöning till tjänsteman å övergångsstat, förslagsvis .............. 12 300

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis................ 6 459 100

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................................... 6 193 500

Summa kronor 17 855 500;

c) till Lantmäteristaten: Avlöningar
för budgetåret 1954/55 anvisa ett förslagsanslag
av 17 855 500 kronor.

Sedan efter given varsel kammarens
ledamöter intagit sina platser och voteringspropositionen
upplästs, verkställ -

des omröstningen medelst omröstningsapparat;
och befunnos vid omröstningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 62;

Nej — 67.

Torsdagen den 22 april 1954.

Nr 15.

Därjämte hade 1 ledamot tillkännagivit,
att han avstode från att rösta.

Efter det protokoll över omröstningen
blivit uppsatt, justerat och avsänt till
andra kammaren, ankom därifrån ett
protokollsutdrag, nr 391, som upplästes
och varav inhämtades, att omröstningen
därstädes utfallit med 86 ja och 111
nej samt att båda kamrarnas sammanräknade
röster befunnits utgöra 148 ja
och 178 nej, vadan beslut i frågan blivit
av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionen.

Justerades protokollen för den 13 och
den 14 innevarande månad.

Herr TALMANNEN:

Efter samråd med andra kammarens
talman får jag föreslå, att första kammaren
ville besluta att vid sammanträde,
som kommer att hållas onsdagen den 5
instundande maj, företaga val av valmän
och suppleanter för utseende av ej
mindre fullmäktige i riksbanken och i
riksgäldskontoret än även suppleanter
för riksdagens fullmäktige i nämnda
bank och kontor.

Detta förslag antogs.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 183, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 6 och 8 § § lagen
den 27 juni 1924 (nr 322) om vård av
omyndigs värdehandlingar; samt

nr 184, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av lagen den 6 juni
1925 (nr 174) om tillämplighet å vissa
polismän av föreskrifter angående fjärdingsman.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 185, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i värnpliktslagen m. m.; samt
nr 186, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till allmän
förfogandelag m. m., dels ock i ämnet
väckta motioner.

Anmäldes och godkändes allmänna beredningsutskottets
förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 189, i anledning av väckta motioner
om ökad forsknings- och propagandaverksamhet
rörande barnolycksfallen;
samt

nr 190, i anledning av väckta motioner
dels om inrättande av en rådgivande
språknämnd och dels om inrättande av
ett språkvårdsråd.

Föredrogos och hänvisades till konstitutionsutskottet
nedannämnda motioner:

nr 532, av herr Bergvall m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till ändrad lydelse av § 49
inom. 2 regeringsformen samt § 1 mom.
2, § 38 mom. 2, § 45, § 55 inom. 1 samt
§§58 och 63 riksdagsordningen; samt
nr 533, av herr Boo och herr Jansson,
Axel, i samma ämne.

Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott nedannämnda
motioner:

nr 534, av herr Larsson, Nils Theodor,
in. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändring
i rättegångsbalken m. in.;

nr 535, av fru Gärde Widemar in. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
m. m.; och

nr 536, av fru Gärde Widemar in. fl.,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om personundersökning
i brottmål, m. m.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
nedannämnda motioner:

nr 537, av fru Gärde Widemar m. fl.,

Nr 15.

Lördagen den 24 april 1954.

i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om personundersökning
i brottmål, m. in.; och

nr 538, av fru Sjöström-Bengtsson
an. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående inrättande av en första
lärarhögskola.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet
nedannämnda motioner:

nr 539, av herr Svärd, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
förordning om skatt på fonderade vinstmedel
(fondskatt); och

nr 540, av herr Svärd, i samma ämne.

Anmäldes att till kammaren överlämnats
Kungl. Maj:ts proposition nr 214,
med anhållan om riksdagens yttrande
angående vissa av Europarådets rådgivande
församling år 1953 vid dess femte
ordinarie möte fattade beslut.

Den kungl. propositionen bler nu föredragen
och lagd på bordet.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.21.

In fidem
G. H. Berggren.

Lördagen den 24 april.

Kammaren sammanträdde kl. 14.00.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 187, i anledning av väckta motioner
om åtgärder för Tornedalens och
Överkalixbygdens försörjning medelst
där befintliga naturtillgångar och tillgänglig
arbetskraft; samt

nr 188, i anledning av väckta motioner
om utredning i syfte att främja näringslivet
och befolkningsutvecklingen å
landsbygden i Bohuslän.

Anmäldes och godkändes sammansatta
tredje lag- och jordbruksutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 191, till
Konungen i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition angående åtgärder till
skydd för Smålands Tabergs naturvärden,
dels ock i ämnet väckta motioner.

Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
214, med anhållan om riksdagens yttran -

de angående vissa av Europarådets rådgivande
församling år 1953 vid dess
femte ordinarie möte fattade beslut.

Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtande nr 12,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till landstingslag m. m.
ävensom i ämnet väckta motioner;

sammansatta konstitutions- och första
lagutskottets utlåtande nr 2, i anledning
av väckta motioner om utredning angående
åtgärder för en likformig reglering
av rätten till ersättning vid ingrepp i
enskilds äganderätt och frihet;
statsutskottets utlåtanden:
nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för
budgetåret 1954/55 under elfte huvudtiteln,
avseende anslagen inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde, jämte
i ämnet väckta motioner m. m.;

nr 73, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1954/55, i vad avser

Lördagen den 24 april 1954.

Nr 15.

socialdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner in. m.;

nr 79, i anledning av väckta motioner
om återbäring till Lifaco aktiebolag av
till statsverket erlagd varuskatt m. m.;

nr 80, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1953/54, i vad propositionen avser
utrikesdepartementets verksamhetsområde; nr

81, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1953/54, i vad propositionen avser
försvarsdepartementets verksamhetsområde; nr

82, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1953/54, i vad propositionen avser
handelsdepartementets verksamhetsområde; nr

83, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående förstärkning av
statens lånefond för den mindre skeppsfarten
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 84, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående gäldande av viss
livränta;

nr 85, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående anslag för budgetåret
1954/55 till avlöningar till personal
vid 1951 års jordbruksräkning;

nr 86, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1954/55, i vad avser finansdepartementets
verksamhetsområde;

nr 87, i anledning av väckta motioner
om förbättrade förmåner för i statens
tjänst återanställda pensionärer;

nr 88, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändring av gällande
bestämmelser om ersättning för tjänstgöring
på obekväm arbetstid m. m. jämte
i ämnet väckta motioner;

nr 89, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1954/55 till bidrag till driften av anstalter
för psykopatiska och nervösa
barn m. m.;

nr 90, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående försäljning av vis -

sa, allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter;
samt

nr 91, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1953/54, i vad propositionen avser
finansdepartementets verksamhetsområde; bevillningsutskottets

betänkanden:
nr 31, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m., jämte i
ämnet väckta motioner; samt

nr 32, i anledning av väckta motioner
om rätt att vid taxering till skatt för inkomst
göra avdrag för läkar- och sjukvårdskostnader
;

bankoutskottets utlåtanden:
nr 20, i anledning av väckt motion angående
utredning av frågan om kammarkansliernas
rationalisering eller upprättande
av en gemensam upplysningscentral
i riksdagen;

nr 21, i anledning av väckt motion
om installering av en högtalaranläggning
i första kammarens plenisal; samt

nr 22, i anledning av väckt motion om
pension åt riksdagsstenografen E. G. T.
Torbiörns änka och barn;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 21, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om fortsatt
giltighet av prisregleringslagen den
30 juni 1947 (nr 303), dels ock i ämnet
väckta motioner;

nr 22, i anledning av dels Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om yrkesskadeförsäkring
m. m. dels ock i ämnet
väckta motioner;

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 5 § lagen den 20
mars 1936 (nr 56) om socialregister;

nr 24, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om krigsförsäkring
för sjömän m. fl., in. in.;

nr 25, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under vistelse å anstalt
m. in.; samt

nr 26, i anledning av Kungl. Maj ds

Nr 15.

Lördagen den 24 april 1954.

proposition med förslag till förordning
om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret; tredje

lagutskottets utlåtanden:
nr 22, i anledning av väckta motioner
om inrättande av en stiftsadjunktur för
sjömansvård i Stockholms stift; samt
nr 23, i anledning av väckta motioner
angående dels upphävande av lagen om
inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet,
dels viss ändring i lagen
om uppsikt å jordbruk och upphävande
av lagen om kronans förköpsrätt m. m.,
dels översyn av sistnämnda lag, dels ock
viss ändring av samma lag;
jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 18, med anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda hemställan
om anslag till Befrämjande av landsbygdens
elektrifiering jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 19, med anledning av väckta motioner
angående förskott ur anslaget till
bidrag till jordbrukets rationalisering eller
ur jordfonden till byggande av en
fiskehamn vid Hallshuks fiskeläge;

nr 20, med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående förvaltningen av
vissa stödlån; samt

nr 21, med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående avveckling av
kommunskogslånefonden; ävensom
allmänna beredningsutskottets utlåtanden: nr

18, över motion om viss ändring i
stadgan angående hotell- och pensionatsrörelse;
samt

nr 19, över motion om upprättande av
förteckningar över sådana arbets- och
tjänsteuppgifter inom statliga verk och
inrättningar, som lämpligen kan anförtros
åt partiellt arbetsföra personer.

Anmäldes och bordlädes en av herr
Spetz under sammanträdet till herr talmannen
avlämnad, av honom och herr
Näslund undertecknad motion, nr 541, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående statsgaranti för lån till hantverks-
och småindustriföretag.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 14.07.

In fidem
W. Stenwall.

Tisdagen den 27 april 1954.

Nr 15.

Tisdagen den 27 april.

Kammaren sammanträdde kl. 16.00.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 168, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående bemyndigande att
försälja viss kronan tillhörig fast egendom,
m. m.;

nr 169, med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående inrättandet av en
veterinärklinik i Hälsingborg jämte i
ämnet väckta motioner;

nr 192, med anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda hemställan
rörande avveckling av jordbrukets
lagerhusfond in. m. jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 193, med anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande anslag till stipendier
m. m. jämte i ämnet väckta motioner;

nr 194, med anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda hemställan
rörande anslag till veterinärstaten
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 195, med anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda hemställan
rörande anslag till fiskerilånefonden,
jämte i ämnet väckta motioner; och
nr 196, med anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
rörande anslag till Lantmäteristaten:
Avlöningar jämte i ämnet väckta
motioner.

Ang. reglerna för resning i mål.

Hans excellens herr statsministern ERLANDER,
som tillkännagivit, att han
hade för avsikt att vid detta sammanträde
besvara herr Stens interpellation
angående reglerna för resning i mål, erhöll
ordet och anförde:

Herr talman! Med kammarens tillstånd
har herr Sten frågat mig, om jag har uppmärksammat
den redogörelse för den s. k.
förräderiprocessen och för Ivan Oljelunds
resningsansökan som Z. Höglund lämnat
i andra delen av sina memoarer samt
om detta och andra fall föranleder mig
att överväga något initiativ till att söka
lösa frågan om ur rättsvårdens och rättssäkerhetens
synpunkt betryggande regler
för resning.

Som bekant dömdes Oljelund genom
högsta domstolens utslag den 6 september
1916 till fängelse i åtta månader. Det
brott domstolen lade honom till last var
att han i ett anförande vid en av Socialdemokratiska
ungdomsförbundet anordnad
kongress i Stockholm i mars 1916
sökt förleda åtminstone till sådan straffbar
ohörsamhet mot laga myndighet,
som består i värnpliktigas underlåtenhet
att efterkomma inkallelse till krigstjänstgöring.
I april 1938 anhöll Oljelund om
resning i detta mål. I utslag den 29 november
1938 förklarade högsta domstolen
att resningsansökningen icke kunde
bifallas. Två av domstolens ledamöter
var dock av skiljaktig mening och ville
bifalla ansökningen.

Interpellanten — som tydligen anser
att sakliga skäl finns för att målet bort
kunna upptagas till ny prövning — ifrågasätter
ej annat än att högsta domstolens
beslut att avslå resningsansökningen
överensstämt med gällande bestämmelser
om resning. Hans slutsats blir
därför att det måste vara något fel på
reglerna om möjligheten att få resning i
ett mål.

Nu är att märka att lagstiftningen om
resning undergått genomgripande ändringar,
sedan Oljelunds resningsansökan
prövades 1938. Enligt då gällande bestämmelser
kunde resning beviljas endast
under den förutsättningen att det
förelåg »nya skäl». Därmed förstods att

Nr 15.

Tisdagen den 27 april 1954.

Ang. reglerna för resning i mål.
det skulle föreligga faktiska omständigheter
eller bevis, som icke åberopats i
den tidigare rättegången. Dessutom krävdes,
att resningssökanden ej känt till
dessa omständigheter eller bevis, när målet
handlades, eller att han då ej insett
eller bort inse deras betydelse.

År 1939 genomfördes en lagstiftning
om särskilda rättsmedel, vilken trädde i
kraft den 1 januari 1940. I denna lagstiftning
upptogs i åtskilliga punkter
skilda grunder, på vilka resning kunde
beviljas. Såvitt avser resning i brottmål
till förmån för den tilltalade —- vilket
synes vara det fall interpellanten närmast
åsyftar — angavs en resningsgrund
vara att omständighet eller bevis, som ej
tidigare förebragts, åberopas och dess
förebringande sannolikt skulle ha lett
till att den tilltalade frikänts eller brottet
hänförts under mildare straffbestämmelse
än den som tillämpats eller ock
med hänsyn till vad sålunda åberopas
och i övrigt förekommer synnerliga skäl
är att frågan, huruvida den tilltalade
förövat det brott, för vilket han dömts,
prövas ånyo. En annan grund för resning
är att rättstillämpning, som ligger
till grund för domen, uppenbart strider
mot lag. Lagstiftningen 1939 innebar sålunda
en ej obetydlig utvidgning av möjligheterna
för den som dömts till ansvar
att erhålla resning.

I lagstiftningsärendet 1939 var också
under bedömande frågan på vilket organ
prövning av resningsansökning
skulle ankomma och hur förfarandet
skulle ordnas. Det må nämnas att under
ärendets behandling förslag framkom
om medverkan på visst sätt av lekmän.
Någon ändring gjordes dock ej i
den redan tidigare gällande ordningen
att prövningen av frågor om resning
skall ankomma på högsta domstolen.
Däremot upptogs den bestämmelsen att
då avdelning av högsta domstolen behandlar
ansökan om resning i något i
högsta domstolen avgjort mål, ledamot,
som deltagit i det tidigare avgörande!, ej
må tjänstgöra på avdelningen, om domfört
antal ledamöter ändå är att tillgå.

De genom 1939 års lagstiftning införda
reglerna har i huvudsak oförändrade

upptagits i den nya rättegångsbalken,
vilken som bekant trädde i kraft 1948.
De gäller sålunda alltjämt.

Av vad jag sålunda anfört torde framgå,
att bestämmelserna om resning sedan

1938 undergått sådan omarbetning att
man icke torde kunna lägga utgången
av Oljelunds resningsansökan till grund
för ett bedömande, huruvida nu gällande
resningsbestämmelser har en lämplig
utformning. Interpellanten säger emellertid
att det även i andra fall visat sig
omöjligt att få resning. I anledning härav
vill jag anföra några statistiska uppgifter
för att belysa verkningarna av

1939 års lagstiftning.

Uppgifterna avser tre tidsperioder,
nämligen dels den 7-årsperiod som ligger
närmast före 1939 års resningslag,
alltså åren 1933—1939, dels 7-årsperioden
närmast därefter, d. v. s. åren 1940
-—1946, och dels den följande 7-årsperioden
1947—1953. Enligt denna statistik
har antalet avgjorda resningsansökningar
i tvistemål varit ungefär detsamma under
var och en av de tre perioderna, eller
omkring 250. Antalet avgjorda ansökningar
i brottmål har däremot ökat från
omkring 90 under första perioden till
ungefär 180 under envar av andra och
tredje perioderna. Det må anmärkas att
det alldeles övervägande flertalet resningsansökningar
i brottmål avser resning
till förmån för den tilltalade. Av
ansökningarna under tredje perioden
gällde sålunda endast 7 resning till men
för den tilltalade. I förhållande till antalet
avgjorda resningsansökningar har
antalet bifallna ansökningar i brottmål
ökat. Under den första perioden bifölls
sålunda ungefär 1/12 av de avgjorda ansökningarna,
under den andra perioden
något mer än 1/6 och under den tredje
perioden mellan 1/4 ocli 1/3.

De anförda uppgifterna visar att resning
i brottmål beviljas i relativt stor
omfattning. Självfallet går det dock ej
att ur dylika statistiska uppgifter direkt
utläsa om gällande resningsbestämmelser
har en lämplig utformning. Men mot
bakgrunden av uppgifterna måste det visas
föreligga ett klart behov av ändring
för att en prövning skall anses motive -

Tisdagen den 27 april 1954.

Nr 15.

Ang. vidgad avdragsrätt vid kommunal inkomsttaxering.

rad av de 1939 tillkomna stadgandena i
ämnet. Det är i varje fall tydligt att behandlingen
av Oljelunds resningsansökan,
vilken ägde ram i enlighet med de
dessförinnan gällande rättsreglerna, icke
kan tillmätas någon betydelse i nyssnämnda
avseende.

Herr STEN (s):

Herr talman! Jag framför mitt tack till
hans excellensen herr statsministern för
svaret. I den mån det varit arbetskrävande,
tröstar jag mig med att det icke
endast ökar mina kunskaper på området
utan även att det är intressant och
värdefullt ur den stora allmänhetens
synpunkt.

Jag känner icke anledningen till att
Oljelund icke har återkommit, sedan bestämmelserna
fått en annan avfattning.
Det har över huvud taget inte förekommit
någon kontakt mellan honom och
mig i någondera riktningen i denna sak.
Anledningen kan ju helt enkelt vara den,
att det för hans medborgerliga anseende
är likgiltigt, om han är dömd och
straffad eller om han får resning och
blir frikänd. Men man kan ju då fråga
sig, om det är tillfredsställande ur samhällets
synpunkt, att sakförhållandet kan
vara sådant.

Det s. k. Järvsöfallet, som jag också i
förbigående omnämnde, visar ju i alla
fall att även med nuvarande bestämmelser
kan en klyfta uppstå ibland mellan
det folkliga rättsmedvetandet och det resultat,
som en domstol kommer till vid
avgörandet av en resningsansökan.

Jag förstår emellertid att de statistiska
uppgifter, som finns i svaret, icke för
närvarande ger statsministern stöd för
att svara ja på min fråga. Han har ju
inte heller svarat nej utan håller frågan
öppen. Det vore av intresse att få veta
— jag menar inte i dag, utan det är en
sak som kan klarläggas under den fortsatta
uppmärksamhet, som man gör denna
sak till föremål för — huruvida det
i praktiken visat sig finnas ett tillräckligt
antal ledamöter av högsta domstolen,
som icke tidigare deltagit i målets
handläggning, när det gällt att samman -

sätta högsta domstolen för behandling
av en resningsansökan. Jag menar inte
att detta är någon avgörande sak. Den
aktning, som jag har betygat för Nils
Alexanderson, kan jag mycket väl utsträcka
till hela högsta domstolen. Jag
menar att den kan fullgöra både den ena
och den andra funktionen, alltså både
döma i sista instans och pröva en resningsansökan,
även om förhållandet rent
principiellt icke kan anses vara fullt
tillfredsställande.

Intressant är ju uppgiften i svaret, att
tanken på ett lekmannainslag i en domstol
för prövning av resningsansökningar
icke första gången har framkastats i
interpellationen. Även om alltså ansatser
gjorts för att få till stånd en bättre
ordning på detta område och även om
de lett till vissa resultat, såsom framgår
av den statistik statsministern åberopar,
är frågan därför helt visst förtjänt av
fortsatt uppmärksamhet. Dess roll i vår
rättsvård står säkerligen klar för hela
folket.

överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. vidgad avdragsrätt vid kommunal
inkomsttaxering.

Ordet lämnades härefter till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet
SKÖLD, som meddelat, att han ämnade
vid detta sammanträde besvara herr
Magnussons interpellation angående vidgad
avdragsrätt vid kommunal inkomsttaxering,
och nu yttrade:

Herr talman! I en med första kammarens
tillstånd framställd interpellation
har herr Magnusson till mig riktat följande
fråga: Har herr statsrådet för avsikt
att inom kort för riksdagen framlägga
något förslag i syfte att undanröja
den orättvisa, som består i att vissa
skattskyldiga är berövade möjligheten
att vid taxeringen till kommunal inkomstskatt
tillgodogöra sig allmänna avdrag
och ortsavdrag?

Nr 15.

Tisdagen den 27 april 1954.

Ang. vidgad avdragsrätt vid kommunal inkomsttaxering.

I anledning härav får jag anföra följande.

Kommunalskattelagen medger de skattskyldiga
viss rätt att vid taxeringen tillgodogöra
sig s. k. allmänna avdrag, ortsavdrag
och extra avdrag för nedsatt
skatteförmåga. Till allmänna avdrag
hänföres exempelvis underskott i förvärvskälla.
Sådant underskott får avdragas
allenast mot inkomst i den kommun,
där underskottet uppkommit. Övriga
här avsedda avdrag får göras endast
mot inkomst i hemortskommunen. Bestämmelserna
kan med andra ord sägas
vara mer restriktivt utformade vid den
kommunala än vid den statliga taxeringen,
där någon hänsyn motsvarande den
som påkallats av kommunernas rätt till
skatteunderlag ej behövt tagas.

Det är mot innebörden av de nu antydda
bestämmelserna, som interpellanten
riktar invändningar.

Dessa spörsmål har tidigare uppmärksammats.
I ett sakkunnigförslag 1945 föreslogs
även en utvidgad avdragsrätt på
ifrågavarande område. Vid förslagets remissbehandling
framfördes såväl från
taxeringsmyndigheternas som från kommunernas
sida erinringar mot detsamma.
Ur materiell synpunkt ansågs förslaget
icke invändningsfritt. Det skulle därjämte
komplicera taxeringsförfarandet
och medföra ett icke oväsentligt merarbele
för taxeringsmyndigheterna.

Sakkunnigförslaget överlämnades den
20 maj 1953 till 1950 års skattelagssakkunniga
för att tagas under övervägande
vid dessa sakkunnigas översyn av skatte-
och taxeringsreglerna.

Sedan 1945 års nyssnämnda förslag
framlagts har några omständigheter tillkommit,
som gör att ökade möjligheter
föreligger att tillgodogöra sig avdrag i
de hänseenden som interpellanten åsyftar.
Fr. o. m. 1954 års taxering är kommungränserna
utan betydelse, när det
gäller att fastställa omfattningen av särskild
förvärvskälla för jordbruksfastighet.
Detta innebär, att om jordbruksfastigheter,
som utgör en förvaltningsenhet,
ligger i olika kommuner, en utjämning
mellan fastigheternas avkastning, däri

inberäknat underskott å någon av fastigheterna,
automatiskt kommer till stånd
vid den skattemässiga inkomstberäkningen.
Vidare har kommunindelningsreformen
medfört en minskning av det
antal fall, där ifrågavarande regler om
begränsning av avdragsmöjligheterna
blir tillämpliga.

Det sagda innebär icke, att jag tagit
någon ståndpunkt mot ytterligare åtgärder
av det slag, som interpellanten
åsyftar. Särskilt synes enligt min mening
frågan om vidgade möjligheter att
utnyttja ortsavdrag böra uppmärksammas.
Med en fortsatt prövning av hithörande
spörsmål bör dock av skilda skäl
anstå till dess skattelagssakkunniga redovisat
resultatet av sina överväganden.

Herr MAGNUSSON (h):

Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för finansdepartementet
få uttala mitt tack för svaret å min interpellation.

Denna interpellation avser att fästa
uppmärksamheten på den orättvisa, som
ligger i att inte alla skattskyldiga vid
den kommunala beskattningen kan tillgodogöra
sig avdrag för förlust å förvärvskälla
eller andra allmänna avdrag
eller ortsavdrag. Detta förhållarfde uppstår
t. ex. då en person gjort förlust
på en rörelse i en kommun och haft
skattepliktig inkomst i en annan kommun.
Skulle han driva en rörelse på annat
ställe än hemortskommunen och sedan
icke ha någon inkomst inom hemortskommunen,
går han ju förlustig allmänna
avdrag och ortsavdraget vid den
kommunala beskattningen.

Med hänsyn till principen, att skatt
skall uttagas efter vederbörandes skatteförmåga,
kan dessa förhållanden icke anses
tillfredsställande. Det kan inte anses
rättvist, att vissa medborgare skall gå
förlustiga avdrag som tillkommer det
stora flertalet skattebetalare.

Det var också med denna motivering
som 1944 års skattesakkunniga framlade
förslag till ändringar i kommunalskattelagen.

Tisdagen den 27 april 1954.

Nr 15.

Om skärpt deklarationskontroil beträffande handel med livdjur m. m.

Finansministern säger i sitt svar, att
sedan år 1945 har tillkommit omständigheter,
som innebär att ökade möjligheter
finnes att tillgodogöra dessa avdrag,
men jag tror inte att man skall tillmäta
dessa omständigheter så stor betydelse.
När det gäller jordbruksfastigheter, som
förvaltas såsom en enhet men som är
belägna i olika kommuner, kan det inte
vara något större antal som beröres
härav.

Det är nog riktigt att kommunsammanslagningarna
hjälpt en del människor.
Men fortfarande kvarstår dock det
stora flertalet av dem som år 1945 inte
kunde utnyttja ifrågavarande avdrag.
Jag skulle för min del snarast tro, att
det i dag är flera människor som blir
utsatta för denna orättvisa beskattning.
Det förhållandet har närmast uppstått
genom den stora bostadsbristen, som ju
medför att människorna ofta måste bo
i eu annan kommun än den där de har
sin sysselsättning förlagd. Det är särskilt
vanligt, att företagare är bosatta
i ett egnahems- och villaområde i den
utanför staden liggande landskommunen.
Av denna anledning anser jag att det i
dagens läge är mycket angeläget att rättelse
kommer till stånd.

Finansministern säger att det förslag,
som framlades år 1945, blev utsatt för
erinringar vid remissbehandlingen. Ja,
detta är väl ett vanligt förhållande vid
presentationen av nya förslag. Särskilt
skulle förslaget, säges det, komma att
medföra merarbete ur taxeringssynpunkt.
Den invändningen göres ofta av
taxeringsmyndigheterna, men den får
inte i alla lägen vara utslagsgivande och
stå hindrande i vägen när det gäller att
eliminera så uppenbara orättvisor ur
beskattningssynpunkt, som föreligger
inom det område denna interpellation
berör.

Finansministern förklarar nu att detta
sakkunnigförslag har överlämnats till
1950 års skattesakkunniga.

Med hänsyn till alla de andra frågor,
som gått till dessa sakkunniga, är det
väl emellertid icke troligt, att denna fråga
inom den närmaste tiden kan komma
till avgörande. Jag skulle därför vilja

ifrågasätta, om icke herr statsrådet kunde
påskynda frågan och om det icke kunde
anses motiverat att den utbrytes från
alla andra uppdrag som dessa sakkunniga
fått.

Jag vågar göra detta så mycket mera
som herr statsrådet slutade sitt svar med
en antydan om att även han anser att
ökade möjligheter till utnyttjande av
ortsavdraget bör medgivas.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Om skärpt deklarationskontroil beträffande
handel med livdjur m. m.

Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
SKÖLD, som förklarat sig
ämna vid detta sammanträde besvara
jämväl herr Karl Perssons interpellation
om skärpt deklarationskontroil beträffande
handel med livdjur m. in., erhöll
ånyo ordet och anförde:

Herr talman! I en med första kammarens
tillstånd framställd interpellation
har herr Karl Persson frågat mig,
om jag vid den bebådade skärpningen av
deklarationskontrollen ämnar föreslå sådana
bestämmelser, att veterinärerna
vid köttbesiktningsbyråer blir skyldiga
att journalföra från vilken jordbrukare
besiktigat kött levererats jämte vikten på
detsamma samt bestämmelser om journalföring
över handel med livdjur.

Frågan har motiverats därmed, att förutsättningar
för en ändamålsenlig taxeringskontroll
beträffande jordbrukarnas
inkomster för närvarande föreligger i
fråga om leveranser till jordbrukarnas
ekonomiska organisationer, vilka har
fullständig och välskött bokföring, men
att motsvarande kontrollmöjligheter i
vissa fall saknas beträffande leveranser
till andra uppköpare av produkter från
jordbruket.

Bestämmelserna i 35 § taxeringsförordningen
ger möjlighet till viss kontroll
i de hänseenden interpellanten åsyftar.
Enligt nämnda föreskrifter åligger
det nämligen idkare av jordbruk, skogsbruk
eller rörelse att efter anmaning

Nr 15.

Tisdagen den 27 april 1954.

Om skarpt deklarationskontroll beträffande handel med livdjur m. m.

lämna uppgifter om belopp, som utbetalas
till annan näringsidkare och i mottagarens
hand utgör intäkt av jordbruksfastighet
eller av rörelse. Anmaning kan,
om den avser viss namngiven mottagare,
meddelas av taxeringsnämndsordförande,
taxeringskonsulent eller taxeringsintendent.
Befogenhet att meddela anmaning
att för viss grupp icke namngivna
mottagare avlämna uppgifter av ifrågavarande
art tillkommer endast taxeringsintendent.

Som bekant arbetar f. n. eu särskild
kommitté, 1950 års skattelagssakkunniga,
med en översyn av taxeringsförordningens
bestämmelser. Av direktiven för utredningen
framgår, att även frågor av
den art, som åsyftas i interpellationen,
ingår i utredningsuppdraget.

De sakkunnigas förslag i ämnet är enligt
vad jag inhämtat att förvänta inom
sådan tid, att därav föranledda förslag
kan underställas 1955 års riksdag.

Hur de bestämmelser, som interpellanten
tar sikte på, i detalj bör utformas, är
jag för närvarande icke beredd att yttra
mig om.

Herr PERSSON, KARL, (bf):

Herr talman! Jag ber att till statsrådet
och chefen för finansdepartementet få
framföra mitt tack för svaret. Trots svarets
korthet eller kanske just på grund
av svarets korthet tar jag mig friheten
att tro att statsrådet är positivt inställd
till frågans lösning.

Det är egentligen två orsaker till min
interpellation. Den ena orsaken är att
det från olika håll har gjorts och görs
gällande, att jordbrukets inkomster inte
skulle bli så fullständigt redovisade i
taxeringshänseende som övriga inkomster
blir. Nu tror inte jag att så är förhållandet
i allmänhet, men det finns
dock kanske ett hak i bestämmelserna
därvidlag. Och därmed är jag'' inne på
den andra orsaken till interpellationen.

De jordbrukare, som levererar sina
djur och även andra produkter till jordbrukets
organisationer, har givetvis inga
möjligheter att komma ifrån taxering

därför, utan dessa inkomster blir fullständigt
redovisade. Men vi har ju alla
dessa småslaktare och även andra uppköpare
av livdjur, som reser omkring på
landsbygden och som inte har någon
ordnad bokföring utan har, kan man
säga, kontoret på fickan. De gör många
gånger i mer eller mindre förtäckta ordalag
gällande att de, om jordbrukarna
säljer sina djur till dem, skall se till att
några uppgifter inte lämnas till taxeringsmyndigheterna
beträffande dessa
djur. Detta betyder ju inte bara att det
kan bli, såsom jag sade, ett hak i taxeringsarbetet
utan även att de bedriver,
kan man gott säga, en viss illojal konkurrens
med jordbrukets egna organisationer.
Det är givetvis inte riktigt att sådant
skall få förekomma. Det blir ju i
regel dessa uppköpare som genom förmånliga
köp i stället för det allmänna
får inkomsterna i sin ficka.

Det finns ytterligare en orsak till interpellationen,
och det är den rent allmänna
synpunkten, att om några grupper
inte redovisar sina inkomster fullständigt,
är det andra grupper som får
betala så mycket mer i stället.

Vad beträffar slaktdjur gäller som regel
hundraprocentigt numera, att dessa
skall besiktigas av köttbesiktningsbyråerna.
Jäg hade härvid föreslagit, att
köttbesiktningsbyråerna skulle vara
skyldiga att inte bara journalföra för
vems räkning köttet besiktigas, utan
även anteckna namn och adress på de
jordbrukare, från vilka köttet levererats,
och sedan skulle taxeringsmyndigheterna
vid behov kunna göra utdrag av dessa
journaler. Jag är säker på att detta är
ett så gott som fullständigt vattentätt
system då det gäller redovisningen av
försålda slaktdjur.

Jag hade vidare föreslagit att de, som
bedriver handel med livdjur, skulle vara
skyldiga att även i detta fall föra
journaler över från vem de inköpta djuren
kommer. Det är kanske möjligt att
detta system inte blir så fullständigt vattentätt,
men det skulle i varje fall säkerligen
bidraga till att inkomsterna av försäljningen
av sådana djur inte blir un -

Tisdagen den 27 april 1954.

Nr 15.

Ang. studerandes inkallande till värnpliktstjänstgöring.

dandragna taxeringskontrollen, något
som åtminstone kan antas i viss utsträckning
vara fallet för närvarande.

Herr statsrådet säger, att bestämmelserna
i 35 § taxeringsförordningen ger
taxeringsnämndsordförande och i all
synnerhet taxeringsintendenter möjlighet
att infordra uppgifter från vederbörande.
Men jag tror att denna bestämmelse
för närvarande är ganska illusorisk,
därför att alla de, som reser omkring
som uppköpare, i allmänhet inte
har någon ordnad bokföring, även om
de möjligen för in dagsinkomster och
dagsutgifter för försäljningar, enligt bestämmelserna
säkerligen inte är skyldiga
att journalföra från vem de köper,
och då kan inte denna bestämmelse i
taxeringsförordningen vara tillräcklig.

Statsrådet säger vidare, att en utredning
i frågan pågår. Det är nog gott och
väl. År 1947 väckte jag en motion om
förstärkt taxeringskontroll när det gällde
de s. k. fria yrkena —- läkare, tandläkare,
chaufförer och en del andra ■—
och utskottet hänvisade därvid till en
pågående utredning. Nu har ju vissa
händelser inträffat, som har aktualiserat
just detta problem. Herr statsrådet säger,
att han hoppas att den utredning,
som pågår, skall bli färdig med sitt betänkande
i så god tid, att det kan föreläggas
1955 års riksdag. Jag tror nog att
man mer kan lita på statsrådets uppgifter
i detta fall än vad man många gånger
kan göra när det gäller ett utskottsutlåtande,
i vilket det hänvisas till en pågående
utredning; utskottet gör det kanske
många gånger mera för att bli av
med en besvärlig motion. Jag hoppas ju,
att utredningens betänkande, även om
det kanske inte blir färdigt så att proposition
kan föreläggas 1955 års riksdag,
med herr statsrådets resoluta sätt
och stora arbetsförmåga inte skall dröja
så länge som har varit förhållandet i det
fall, jag nyss berörde.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. studerandes inkallande till värnpliktstjänstgöring.

Ordet gavs nu till herr statsrådet och
chefen för försvarsdepartementet TORSTEN
NILSSON, som tillkännagivit, att
han hade för avsikt att vid detta sammanträde
besvara herr Ohlons interpellation
angående studerandes inkallande
till värnpliktstjänstgöring, och nu yttrade: Herr

talman! I en interpellation har
herr Ohlon frågat mig

1) om jag underrättats om det nya
förfarande för studerande värnpliktigas
inkallelse till första värnpliktstjänst som
i år föreskrivits;

2) om, därest så ej är fallet, jag ämnar
skyndsamt vidtaga någon åtgärd för
att motverka den störning i de studerandes
utbildning som måste bli följden av
detta förfaringssätt.

Frågan angående inryckningstiderna
till första tjänstgöring innevarande år
var före generalorderns utfärdande föremål
för ingående överläggningar inom
försvarsdepartementet. Jag är därför insatt
i bestämmelsernas innebörd och
konsekvenser.

Frågan ligger i korthet till på följande
sätt.

Efter samråd med arbetsmarknadsmyndigheter,
skolmyndigheter m. fl. har
följande tider fastställts för de värnpliktigas
inryckning till första tjänstgöring
vid armén innevarande vår: underbefälsuttagna
den 27/4, värnpliktiga i allmänhet
den 17/5 och underofficersuttagna
den 31/5.

De underbefälsuttagna värnpliktiga
tjänstgör under sitt sista utbildningsskede,
i regel januari—mitten av mars, som
gruppchefer vid förband av övriga värnpliktiga.
Såväl av praktiska utbildningsskäl
som ur psykologisk synpunkt är
det därför ett önskemål, att dessa två
kategorier värnpliktiga rycker ut vid
samma tidpunkt. Underbefälsuttagna,
som har att fullgöra 324 dagars första
tjänstgöring, måste därför inrycka 20
dagar tidigare än värnpliktiga i allmänhet,
vilka endast fullgör 304 dagars
första tjänstgöring. En senareläggning av

Nr 15.

Tisdagen den 27 april 1954.

Ang. studerandes inkallande till värnpliktstjänstgöring.

de olika inrvckningstiderna för att tillgodose
sådana värnpliktiga, som under
våren avlägger slutexamen av olika slag,
skulle medföra motsvarande senareliiggning
av utryckningstiden för åldersklassen
nästa år. Detta är av olika skäl icke
möjligt. Ur såväl militära som arbetsmarknadssynpunkter
är det nämligen
nödvändigt, att utryckningen äger rum
i mitten av mars. Omdelbart efter denna
utryckning måste nämligen såväl kaserner
som utbildningsbefäl tas i anspråk
för våromgångens repetitionsövningsförband.
En senareläggning av inryckningstidpunkten
för dessa är icke heller möjlig,
då huvuddelen av häri deltagande
värnpliktiga måste rycka ut i tid för
vårbruket. Ur såväl övnings- som markskadesynpunkt
är det också ett önskemål,
att åldersklassens utryckning sker
så tidigt, att de större övningar, som
avslutar första tjänstgöringen, kan hållas
utan att större markskador uppstår,
d. v. s. innan tjälen gått ur marken.

Jag är fullt medveten om att de fastställda
inryckningstiderna kan vara till
olägenhet för vissa av dem, som under
våren avslutar skolutbildning av olika
slag — bland andra studentabiturienter,
som vid inskrivningarna uttagits till underbefälsutbildning.
För de underofficersuttagna
och även för dem som är
uttagna till värnpliktiga i allmänhet med
inryckning 31/5 respektive 17/5 torde
däremot inga större svårigheter föreligga,
särskilt som dessa kategorier enligt
utfärdade bestämmelser antingen medgives
inställa sig till tjänstgöring senast
andra dagen efter examens avläggande,
dock senast åttonde dagen efter inryckningsdagen,
eller ock, om synnerliga och
styrkta skäl föreligger, kan erhålla högst
fem dagars ledighet för examens avläggande.

De studentabiturienter — cirka 8 procent
— som uttagits till underbefälsutbildning
står emellertid i ett sämre läge.
Något åtta dagars anstånd med inryckningen
i likhet med för underofficersuttagna
och värnpliktiga i allmänhet är
med hänsyn till den korta tiden för underbefälsutbildning
icke möjligt och
skulle för övrigt endast vara ett fåtal

till hjälp, då studentexamen icke börjar
förrän några dagar in i maj. För vissa
kan måhända nyssnämnda fem dagars
ledighet vara till hjälp. Ett mindre antal
underbefälsuttagna, vilka vid inskrivningarna
befunnits underofficerslämpliga
men på grund av begränsat behov
icke kunnat uttagas till underofficersutbildning
utan endast till underbefälsutbildning,
har på grund av efter inskrivningarna
uppkomna vakanser bland de
underofficersuttagna även möjlighet att
efter frivilligt åtagande uttagas för sådan
utbildning med inryckning 31/5.
Flertalet underbefälsuttagna studerande
kommer emellertid att få fullgöra sin
första tjänstgöring först nästa år.

Jag vill till slut nämna, att frågan angående
tidpunkten för de värnpliktigas
inryckning till första tjänstgöring sedan
länge varit föremål för ingående överläggningar
mellan de militära myndigheterna,
skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen.
Som jag tidigare här
framhållit, medför en senareläggning av
inryckningstiderna bestämda nackdelar
ur såväl arbetsmarknads- som militär
synpunkt. Jag kommer emellertid att
upptaga frågan om inryckningstiderna
för den studerande ungdomen till förnyad
prövning med berörda myndigheter.

Herr OHLON (fp):

Herr talman! Jag tackar herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet
för det nu upplästa svaret, som jag
fick del av redan i lördags. Av statsrådets
svar framgår, att frågan inte hör
till de lättlösta. Det är väl också anledningen
till att svaret blivit, i varje fall
i vissa avseenden, så övervägande negativt.
Mest tillfredsställande synes den
sista meningen vara, där löfte ges, att
frågan om de militära inryckningstiderna
för den studerande ungdomen skall
upptagas till förnyad prövning med berörda
myndigheter. Av detta yttrande,
liksom av statsrådets framställning i övrigt,
kan man sluta sig till att statsrådet
har klart för sig, att nu gällande inryckningstider
är behäftade med avsevärd

Tisdagen den 27 april 1954.

Nr 15.

Ang. studerandes inkallande till värnpliktstjänstgöring.

olägenhet för stora skaror studerande
ungdom, inte bara för dem, som står i
färd med att avlägga studentexamen utan
även för andra grupper.

Men detta utgör ingen lindring för
dem, som rycker in i militärtjänst i dag,
den 27 april. Herr statsrådet säger, att
inryckningsdagarna fastställts efter samråd
med bland annat skolmyndigheterna.
Jag förutsätter, att skolöverstyrelsen
aldrig har kunnat vara med om att ge
de nuvarande inryckningsbestämmelserna
sin välsignelse, i varje fall inte beträffande
de för underbefälsutbildning uttagna.
De underofficersuttagna, som skall
rycka in den 31 maj, och andra värnpliktiga,
vilkas inryckningsdag är den
17 maj, har det betydligt bättre ställt.
Om dessa utlovar ju statsrådet, att de
medges uppskov med inställelse till
tjänstgöring till senast andra dagen efter
examen, dock senast åtta dagar efter
inryckningsdagen. Om detta schema inte
skulle passa dem, utlovas de högst fem
dagars ledighet för att avlägga examen.
Allra gynnsammast ställda är de, som
avses för handräckning. Om dessa heter
det i tjänstemeddelandet, att värnpliktig,
som avlägger tentamen, studentexamen
eller annan slutexamen efter den
föreskrivna inryckningstiden, må medges
anstånd med inryckningen erforderligt
antal dagar, varvid dock utryckningen
skall förskjutas motsvarande antal dagar.

Diskussionen torde därför kunna inskränkas
till de underbefälsuttagna. På
sina håll i landet lär de ha utlovats
bara tre dagars ledighet för studentexamen,
av vilka två dagar beräknats
för resor fram och åter mellan den militära
utbildningsplatsen och orten för
examen. Envar måste inse, vilka påfrestningar
och spänningar dessa stackars
examinander utsättes för. Nu säger försvarsministern,
att för vissa av dessa
kan måhända nyssnämnda fem dagars
ledighet vara till hjälp. Jag vill med anledning
härav fråga herr statsrådet, om
han är villig att låta utfärda sådana förhållningsorder,
att de underbefälsuttagna
värnpliktiga verkligen får en dylik
längre ledighet. I själva verket är den

2 Första kammarens protokoll 1954. Nr 15.

nog tilltagen i kortaste laget. Under alla
omständigheter får man hoppas, att vederbörande
examinatorer och censorer
i studentexamen behandlar den här kategorien
abiturienter med stor försiktighet.

Jag har en viss erfarenhet av hur det
känns att genomgå ett prov under fullgörande
av militärtjänst. Jag har nämligen
granskat slutkorrekturet på min
doktorsavhandling i Oxelösunds hotells
kök. Det var under beredskapen i november
1914. Men då var man synbarligen
mera generös än nu. Jag fick ledighet
åtta dagar för disputationen, varav
två dagar efter densamma för återhämtning
efter provet och de i samband med
disputationer på den tiden förekommande
företeelserna.

Det har gjorts gällande, att de för underbefälsutbildning
uttagna abiturienterna
borde begära uppskov med sin första
värnpliktstjänst till ett kommande år,
och den synpunkten framskymtar också
i herr statsrådets nyss upplästa svar. De
som så påstår torde inte ha reda på att
det allt övervägande antalet studenter
fullföljer sin utbildning på ett eller annat
sätt efter studentexamen. Resultatet
skulle bli, att de skulle få sitt första eller
andra universitets-, högskole- eller seminarieår
sönderhackat. Föreläsningsoch
laborationskurserna är ju som regel
inte avslutade i slutet av april. För
många skulle kanske det första studieåret
efter studentexamen bli spolierat
med åtföljande ekonomiskt avbräck, för
att inte tala om studiesvårigheter av psykologisk
natur. När universitetsberedningen
på sin tid verkade, kunde den
konstatera, hur oroväckande vanliga studieavbrotten
var och att studenterna inte
fullföljde sina studier. Studieavbrotten
ökade under krigsåren, tydligen beroende
på den störande verkan på studierna,
som militärinkallelserna utgjorde. Ingenting
är mera fördärvbringande för en intensiv
studiegång än en avbruten rytm
i arbetet.

Det råder inget tvivel om att den lyckligaste
ordningen för studenternas värnpliktstjänstgöring
är, att den förlägges
mellan studentexamen och den fortsatta

Nr 15.

Tisdagen den 27 april 1954.

Ang. utryckningstiden för vissa värnpliktiga m. in.

utbildningen, så att den senare kan få
fortgå ostörd. Det skulle sannolikt liela
folkhushållet vinna på. På grund av detta
faktum begagnar sig ju också många
studenter av möjligheten att rycka in
före inträdet i värnpliktsåldern.

Jag är emellertid tacksam för att försvarsministern
vill verkställa en översyn
av dessa frågor. Det tillkommer inte
mig att lämna några anvisningar om hur
de skall lösas. Må det likväl tillåtas mig
att komma med några förslag, som varken
är nya eller originella.

Jag har ingen invändning att göra mot
nu gällande ordning för de till underofficersutbildning
eller handräckning uttagna.
Frågan gäller endast underbefälet
bland de studerande. De är ju relativt få
men kan ändå räknas i åtskilliga hundratal
varje år. En möjlighet vore, att de
som förklarar sig ha för avsikt att bedriva
akademiska studier eller annan fortsatt
utbildning, för vilka värnpliktstjänstgöringens
början i april skulle medföra
allvarliga hinder, icke uttages till underbefälstjänst
utan placerades i andra beställningar
inom försvaret, till vilka de
finge inrycka senare så att studierna
inte väsentligen förrycktes. Jag vet emellertid
inte, om det uppslaget går att förverkliga.

En annan och bättre möjlighet vore,
att de till underbefälstjänst inkallade
finge börja vid en senare tidpunkt för
att under några månader underkastas
forcerad utbildning i särskilda utbildningsgrupper,
eventuellt tillsammans
med de till underofficersutbildning uttagna.

En tredje möjlighet vore, att anstånd
med den första tjänstgöringen beviljades
de till underbefälsutbildning uttagna studerande,
tills avsedd examen vid universitet
eller högskola avlagts eller yrkesutbildningen
fullbordats. Mot den
sistnämnda möjligheten talar, att åtskilliga
skulle bli alltför gamla för den första
tjänstgöringen.

.Tåg vill, herr talman, sluta som jag
började och uttala mitt tack till herr
statsrådet dels för det intresse han visat
denna fråga, dels för hans löfte om

en fortsatt översyn av dessa bestämmelser.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. utryckningstiden för vissa värnpliktiga
m. m.

Herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
TORSTEN NILSSON,
som meddelat, att han ämnade vid detta
sammanträde besvara jämväl herr Gryms
interpellation angående utryckningstiden
för vissa värnpliktiga m. m., fick
nu åter ordet och anförde:

Herr talman! I en interpellation har
herr Grym ställt följande två frågor till
mig:

1) Finns det möjlighet att förskjuta
de värnpliktigas 1. tjänstgöring så, att
säsongarbetarna i övre Norrland får
rycka ut från denna tjänstgöring under
ur arbetsmarknadssynpunkt gynnsammare
tid än nu?

2) Om inte in- och utryckningstiderna
för dessa grupper kan ändras, är det
då möjligt att genom andra åtgärder underlätta
deras inlemmande i arbetslivet
efter första tjänstgöringen?

Av naturliga skäl kan säsongarbetare
av olika slag icke sammanföras till särskilda
utbildningsenheter med för läget
på arbetsmarknaden inom olika delar av
landet avpassade in- och utryckningstider
utan måste inordnas i det allmänna
utbildningssystemet tillsammans med
åldersklassen i övrigt.

Ett tillgodoseende av herr Gryms önskemål
beträffande förskjutning av inryckningstiden
för säsongarbetarna i
övre Norrland skulle därför innebära en
ändring av nu gällande in- och utryckningstider
för åldersklassen i sin helhet.
En sådan ändring är av olika skäl
icke möjlig. Ur allmänna arbetsmarknadssynpunkter
har det nämligen visat
sig nödvändigt att fastställa inryckningstiden
för huvuddelen av de värnpliktiga
— d. v. s. sådana som icke är uttagna
till underofficers- eller underbefälsutbildning
— till mitten av maj med ut -

Tisdagen den 27 april 1954.

Nr 15.

Ang. utryckningstiden för vissa värnpliktiga m. in.

ryckning i mitten av mars påföljande år.
Utryckningstidpunkten är härvid kanske
den avgörande. Omedelbart efter åldersklassens
utryckning börjar nämligen
våromgångens repetitionsövningar, och
dessa måste avslutas i så god tid, att huvuddelen
av häri deltagande värnpliktiga
kan komma hem i tid för vårbruket,
d. v. s. i slutet av april eller början av
maj.

Ur militär synpunkt är det också ett
önskemål att nuvarande in- och utryckningstider
i stort bibehålies. Första
tjänstgöringen bör nämligen till tiden
förläggas så att gynnsamma ljus- och väderleksförhållanden
erhålles för den
grundläggande enskilda utbildningen
under de första månaderna samt att tjällossningen
med därav följande stora
markskador undvikes under den sista tiden
av tjänstgöringen, då fältmässiga övningar
i större förband äger rum.

Beträffande herr Gryms andra fråga
har bestämmelser utfärdats i generalorder
att de värnpliktiga före utryckning
skall ges yrkesvägledning och hjälp vid
arbetsanskaffning. Detta har även visat
sig nödvändigt av den anledningen, att
ungdomen i stor utsträckning byter yrke
i samband med avslutandet av 1. tjänstgöringen.

Bestämmelserna innehåller i stort att
ungefär tre månader före utryckningen
en orientering om det aktuella läget på
arbetsmarknaden skall äga rum för
samtliga värnpliktiga. Orienteringen hålles
av personalvårdsassistenten vid förbandet
eller yrkesvägledare från länsarbetsnämnd.
De som därefter önskar personlig
yrkesvägledning eller begär bistånd
med arbetsanskaffning erhåller
detta av tjänsteman som ställes till förfogande
av länsarbetsnämnd. I en i dagarna
utkommande instruktion för förbandens
personalvårdsassistenter har
dessa ärenden särskilt poängterats.

Herr GRYM (s):

Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet
och chefen för försvarsdepartementet
få framföra mitt tack för det

svar, som har lämnats på min interpellation.

Jag måste erkänna, att jag helst hade
velat ha anledning att vara ännu mer
tacksam över svaret, och det skulle jag
ha blivit, om det varit möjligt att ur
svaret finna en utväg ur de svårigheter,
vilka föranlett min interpellation.

Det är faktiskt på det sättet, att många
säsongarbetare i övre Norrland tvingas
gå sysslolösa ett par månader efter utryckningen
från sin första tjänstgöring,
som upphör i mitten av mars. Vad beträffar
mitt eget verksamhetsområde,
nämligen skogen, är det praktiskt taget
omöjligt att i mars månad få skogsarbete,
om vederbörande inte förut under
säsongen varit knuten till detta arbete,
och det har ju inte den varit,
som varit inkallad till militärtjänstgöring
sedan föregående vår. Först i mitten
av maj kanske det lättar på arbetsmarknaden,
så att vår värnpliktige kan
placeras i verksamhet.

Jag vill inte på något sätt göra gällande,
att vi bör anställa räfst- och rättarting
med försvaret för att de värnpliktiga
icke kan få arbete inom rimlig tid
efter utryckningen från sin första tjänstgöring.
Men å andra sidan kan vi heller
inte komma ifrån, att de värnpliktiga
just genom militärtjänstgöringen satts ur
stånd att bevaka sina intressen i sysselsättningshänseende.
Det är ur min
synpunkt kärnan i problemkomplexet i
nu aktuellt sammanhang.

Och självfallet måste något göras. Den
arbetslöshet jag här åsyftar drabbar
många enskilda ekonomiskt hårt. Även
en annan synpunkt måste man tänka på;
den kan folkpsykologiskt sett verka avgnagande
på menige mans positiva inställning
till försvaret som sådant. Jag
tror, att man på den punkten får vara
lyhörd för den värnpliktiges situation efter
utryckningen.

När det gäller att praktiskt söka finna
utvägar ur svårigheterna, medger jag
gärna, att frågan inte är lättlöst. Självfallet
kan det inte ifrågakomma att säsongarbetarna
sammanförs till särskilda utbildningsenheter.
Men jag hade tänkt
mig, att man kanske kunde förskjuta in -

Nr 15.

Tisdagen den 27 april 1954.

Ang. utryckningstiden för vissa värnpliktiga m. m.

och utryckningstiderna för, låt oss säga
de värnpliktiga inom 6:e militärområdet,
varifrån jag har erfarenheter om de svåirigheter,
viilka föranlett interpellationen.
Om utryckningen ägde rum exempelvis
i mitten av maj mot för närvarande
i mars, så vore mycket vunnet
ur de värnpliktigas sysselsättningssynpunkt.
Och varför kunde inte de värnpliktiga
i övre Norrland rycka in och
ut vid en annan tidpunkt än de värnpliktiga
i exempelvis Skåne?

Jag respekterar självfallet herr statsrådets
allmänna syn på ljus- och väderleksförhållandens
betydelse för utbildningen.
Men jag tror, att åtminstone tjälförhållandena
i Norrland medger en viss
förskjutning av utryckningstiden.

Det är tacknämligt att de värnpliktiga
före utryckningen beredes yrkesvägledning
och hjälp vid arbetsanskaffning.
Men vad hjälper detta, om det inte finns
arbete att få? Och det är just denna situation
skogsarbetarna och många andra
säsongarbetare möter vid utryckningen
från sin första tjänstgöring. Arbetsmarknadsmyndigheterna
åtminstone i Norrbotten
har vissa år synnerligen stora svårigheter
att bereda folk sysselsättning,
då vintersäsongen friställer arbetskraften.

Om man nu — vilket jag finner av
statsrådets anförande —- inte kan ändra
in- och utryckningstiderna för de värnpliktiga,
måste man försöka hjälpa dessa
på annat sätt. Bäst vore då, om man
genom kraftansträngningar kunde bereda
dem sysselsättningsmöjligheter. Men
möjligheterna att anordna beredskapsarbeten
är vid denna tid på året långt
ifrån de bästa. Vidare är det då även
så många andra, som måste få sysselsättningen
tryggad genom beredskapsarbete.
Därför tror jag, att man för att hjälpa
den kategori värnpliktiga, som det här
gäller, får överväga ytterligare åtgärder.
Vore det inte möjligt att överväga någon
sorts utryckningspremie, som skulle hjälpa
de av arbetslöshet drabbade värnpliktiga
över den svåraste tiden efter utryckningen
från första tjänstgöringen?
Frågan om hur denna stödverksamhet
skulle vara tekniskt konstruerad ligger

naturligtvis utom ramen för min framställning
här. Men jag vill dock sluta
med att vädja till herr statsrådet att i
annat sammanhang söka få klarlagt, om
denna väg kan beträdas, ty det problem
vi diskuterat här i dag är ett livsviktigt
problem för många människor i övre
Norrland.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Herr ANDRE VICE TALMANNEN erhöll
på begäran ordet och yttrade:

Herr talman! Jag ber att få föreslå, att
kammaren måtte besluta, att antalet
suppleanter för de valmän, som skall utse
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret
jämte suppleanter för dem,
bestämmes till tio.

Vad herr andre vice talmannen sålunda
hemställt bifölls.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
den av herrar Spetz och Näslund
väckta motionen, nr 541, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
statsgaranti för lån till hantverksoch
småindustriföretag.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets
utlåtande nr 12, sammansatta
konstitutions- och första lagutskottets
utlåtande nr 2, statsutskottets
utlåtanden nr 11, 73 och 79—91, bevillningsutskottets
betänkanden nr 31 och
32, bankoutskottets utlåtanden nr 20—-22, andra lagutskottets utlåtanden nr 21
—26, tredje lagutskottets utlåtanden nr
22 och 23, jordbruksutskottets utlåtanden
nr 18—21 samt allmänna beredningsutskottets
utlåtanden nr 18 och 19.

På framställning av herr talmannen
beslöts att bevillningsutskottets betänkanden
nr 31 och 32 skulle på föredragningslistan
för morgondagens sammanträde
uppföras näst efter andra lagutskottets
utlåtande nr 22.

Tisdagen den 27 april 1954.

Nr 15.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 542, av fru Gärde Widemar in. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående reformering av läkarutbildningen; nr

543, av herr Lundgren in. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition angående
reformering av läkarutbildningen
;

nr 544, av herrar Ollén och Huss, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition angående
reformering av läkarutbildningen; nr

545, av herr Arrhén, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
inrättande av en första lärarhögskola;

nr 546, av herr Arrhén, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
inrättande av en första lärarhögskola;
nr 547, av herr Persson, Ola, m. fl.,

i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående åtgärder i prisreglerande syfte
på jordbrukets område m. m.;

nr 548, av herr Persson, Karl, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
åtgärder i prisreglerande syfte
på jordbrukets område in. in.;

nr 549, av herr Eskilsson in. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition angående
åtgärder i prisreglerande syfte
på jordbrukets område m. in.; och
nr 550, av herr Ohlon m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
åtgärder i prisreglerande syfte på
jordbrukets område in. in.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 17.02.

In fidem
G. H. Berggren.