1953 FÖRSTA KAMMAREN Nr (Riksdagens protokoll 1953:25)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1953 FÖRSTA KAMMAREN Nr

19—21 oktober.

Debatter m. m.

Måndagen den 19 oktober. Sid.

Hälsningstal av talmannen .................................... 3

Minnesord över herr Gottfrid Karlsson .......................... 3

Interpellationer:

av herr Lundqvist ang. dyrortsindelningen för Stockholms inre

förortsområde .......................................... 4

av herr Lundqvist ang. vägväsendets planering .............. 5

av herr Osvald ang. vattenvårdskommitténs arbete m. m....... 5

av herr Magnusson ang. vägrat tillstånd för AB Linjebuss att

bedriva viss linjetrafik inom landet ...................... 7

av herr Wistrand ang. upphävande av passviseringstvånget för

västtyska medborgare .................................... 9

av herr Öhman ang. skydd för svensk handel och industri mot
utländsk kontroll ........................................ 9

1 Första kammarens protokoll 1953. Nr 25.

V ''

Måndagen den 19 oktober 1953.

Nr 25.

Måndagen den 19 oktober.

Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen.

Herr TALMANNEN öppnade sammanträdet
med följande ord: Då 1953 års
riksdags höstsession nu tager sin början,
får jag hälsa kammarens ärade ledamöter
välkomna och förklarar härmed sessionen
öppnad.

Herr TALMANNEN yttrade: Under

sommarferierna i år har en av oss alla
högt värderad kamrat avlidit. Den 29
sistlidne juni slocknade livslågan för
Gottfrid Karlsson, Vadstena. Han representerade
här Östergötlands län med
Norrköpings stad och skulle i år ha bevistat
sin 38 :e riksdag. Mångårigt förtroende
på olika områden kan vittna om
hans gedigna personlighet, och inte
minst här i riksdagen deltog han med
uppriktigt intresse i arbetet. Med saknad
av hans alltid vänliga och trofasta handslag
lysa vi nu frid över hans vackra
minne.

Detta anförande åhördes av kammarens
ledamöter stående.

Upplästes och lades till handlingarna
följande från justitiedepartementet ankomna Protokoll,

hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 23 juli 1953.

Till justitiedepartementet hade den 20
juli 1953 från länsstyrelsen i Östergötlands
län inkommit fullmakt för folkskolläraren
Nils Georg Strandler, Mjölby,
vilken vid ny röstsammanräkning blivit
utsedd såsom ledamot av riksdagens
första kammare i stället för avgången
ledamot av samma kammare.

Vid granskning av fullmakten, som företogs
inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vedergörande

fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot fullmakten
icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till första kammaren.

I ämbetet
Åke Mossler.

Herr Strandler infann sig nu och intog
sin plats i kammaren.

Ledighet från riksdagsgöromålen för
fullgörande av uppdrag såsom ombud
vid Förenta Nationernas generalförsamling
i New York beviljades envar av
herrar Bengtson, Sandler och Wahlund
för den tid, som åtginge för uppdragets
fullgörande.

Vidare beviljades herr Ohlon, fru Svenson
samt herrar Birger Andersson, Lindblom
och De Geer ledighet från riksdagsgöromålen
för utrikes resa, herr
Ohlon till och med den 22 innevarande
månad, fru Svenson till och med den 26
denna månad, herrar Birger Andersson
och Lindblom till och med den 28 oktober
samt herr De Geer till och med
den 31 oktober.

Härefter upplästes två till kammaren
inkomna ansökningar, vilka jämte därvid
fogade läkarintyg voro så lydande:

Till riksdagens första kammare.

Med stöd av närslutna läkarintyg får
jag vördsamt anhålla om tjänstledighet
från riksdagsarbetet från höstsessionens
början och tills vidare intill den tid,
som i läkarintyget angives.

Centrallasarettet, Karlstad den 14 oktober
1953.

Vördsamt
Alb. Ramberg.

Härmed intygas att ledamoten av
riksdagens första kammare herr Albert

Nr 25.

Måndagen den 19 oktober 1953.

Interpellation ang. dyrortsindelningen för Stockholms inre förortsområde.

Ramberg, som för närvarande vårdas å
medicinska avdelningen, centrallasarettet,
Karlstad, på grund av sjukdom är
oförmögen tjänstgöra tills vidare och
åtminstone en månad framåt.

Karlstad den 14/10 1953.

Nils Söderström,
Lasarettsläkare.

Till riksdagens första kammare.

Med stöd av bifogade läkarintyg får
jag härmed vördsamt anhålla om ledighet
tills vidare från riksdagsgöromålen.

Östersund den 14 oktober 1953.

Nils A. Larsson.

Att riksdagsman N. A. Larsson, Östersund,
på grund av genomgången operation
m. m. är förhindrad deltaga i
riksdagens arbete i minst en månad, intygas
härmed.

Östersund den 12/10 1953.

Axel Odelberg,
Lasarettsläkare.

De begärda ledigheterna beviljades
för den tid, de i respektive läkarintyg
omförmälda hindren varade.

Interpellation ang. dyrortsindelningen
för Stockholms inre förortsområde.

Herr LUNDQVIST (h) erhöll på begäran
ordet och yttrade: Herr talman!
I anledning av proposition nr 132 beslöt
1953 års vårriksdag sådana ändrade
grunder för den statliga lönegrupperingen,
att spännvidden mellan högsta och
lägsta dyrorten skulle minskas från 16
till 12 procent. Dessutom innebar beslutet,
att större dyrortsområden skulle skapas
samt att antalet dyrorter skulle minskas
från 5 till 4 genom att den lägsta
dyrorten slopades. Vid den nya dyrortsgrupperingen,
som skall träda i kraft
den 1 januari 1954, skulle enligt utskottet
hänsyn tas till skälighetssynpunkter.

Regeringen fastställde i konselj den 9
oktober 1953 den nya dyrortsgrupperingen
i enlighet med riksdagens principbeslut.
Sammanlagt 521 kommuner

beröres av uppflyttningar i högre dyrort,
medan 20 kommuner drabbas av
nedflyttningar. Den nu fastställda ortsgrupperingen
överensstämmer icke helt
med socialstyrelsens och dyrortsnämndens
förslag. Å ena sidan skall vissa städer,
som där föreslagits nedflyttade till
ortsgrupp 2, även i fortsättningen tillhöra
grupp 3. Å andra sidan innebär regeringens
förslag, när det gäller förorterna
kring de tre största städerna, en mindre
gynnsam placering än vad som föreslagits
från de sakkunniga instanserna. För
Stockholms förorter innebär regeringens
beslut, att endast en av tolv föreslagna
kommuner flyttas upp i högsta dyrorten,
trots att invånarna i dessa orter i regel
har dyrare omkostnader än invånarna i
Stockholm. Det är enligt min mening inte
att förundra sig över att människorna
i dessa orter känner sig orättvist behandlade.
De har genom regeringens beslut
blivit fråntagna en berättigad förmån
som de liksom de sakkunniga myndigheterna
räknat med.

För de här berörda kommunerna betyder
den fastställda ortsgrupperingen i
flera fall, att de redan uppgjorda budgetförslagen
för nästa års stat får göras
om, detta därför att budgetberäkningarna
grundats på antagandet att ett förslag,
som rekommenderats av såväl socialstyrelsen
som dyrortsnämnden, skulle
fastställas. Därtill kommer att Kungl.
Maj :ts beslut i ämnet inte utfärdats i så
god tid, att det kunnat beaktas vid höstens
budgetarbete. I detta avseende har
departementschefens uttalande i proposition
nr 132 på ett beklagligt sätt frångåtts,
och detta har skapat onödig irritation
hos de berörda kommunala instanserna.

Enligt min mening tar den av regeringen
fastställda dyrortsindelningen för
Stockholms förorter inte tillräcklig hänsyn
till de speciella förhållanden, som
är rådande i dessa. En bosättning i förorterna
innebär dyra resor, högre skatter
etc. Det synes mig vara orimligt, att
människor inom dessa orter skall ha såväl
lägre löner som lägre ortsavdrag.
Stockholms inre förortsområde med
kommunerna Lidingö, Solna, Sundby -

Måndagen den 19 oktober 1953. Nr 25.

Interpellation ang. vägväsendets planering. — Interpellation ang. vattenvårdskom mittens

arbete m. ni.

berg, Nacka, Djursholm, Stocksund, Danderyd,
Täby, Järfälla, Sollentuna, Saltsjöbaden
och Huddinge är också ganska
väl avgränsat från det yttre förortsområdet,
varför även principen om större enhetliga
dyrortsområden hade följts, om
dessa kommuner blivit placerade i
grupp 5.

Med stöd av vad ovan anförts hemställer
jag att till statsrådet och chefen för
civildepartementet få rikta följande frågor: 1.

Vill herr statsrådet redogöra för de
motiv, som legat till grund för Kungl.
Maj:ts frångående av socialstyrelsens
och dyrortsnämndcns förslag till dyrortsindelning
för Stockholms inre förortsområde? 2.

Har herr statsrådet för avsikt att inom
en nära framtid skapa en enhetlig
dyrortsindelning för Stockholm och dess
inre förortsområde?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Interpellation ang. vägväsendets planering.

Ordet lämnades ånyo till herr LUNDQVIST
(h), som nu anförde: Herr talman!
Svenska vägföreningen uppvaktade
den 23 april 1953 regeringen med vissa
förslag i fråga om vägväsendets planering.
Föreningen framhöll bl. a. att mot
bakgrunden av den nu pågående och i
fortsättningen ytterligare intensifierade
upprustningen av det svenska vägväsendet
den otillfredsställande planeringen av
vägbyggnadsverksamheten måste ägnas
större uppmärksamhet.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen omsätter
för närvarande över 600 miljoner
kronor om året. Pengarna användes för
långsiktiga investeringsändamål vilkas
tekniskt-ekonomiska betydelse icke nog
kan understrykas.

Inom kort kommer enligt uppgift 1951
års automobilskatteutredning att framlägga
sina resultat. Av de uppgifter som
hittills framkommit i pressdebatten kan

man utgå ifrån, att utredningens förslag
i varje fall icke kommer att innebära
någon sänkning av nu utgående automobilskatter.
Det framstår därför såsom
synnerligen angeläget, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
beredes tillfälle att
framlägga sådana planer, att bilskattemedlen
blir riktigt utnyttjade. Bilismen
har rätt att vänta, att den betydande beskattning,
den utsättes för, resulterar i
ekonomiskt välgrundade investeringar.

Denna fråga har vid flera tillfällen tagits
upp till behandling av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen i dess petitasltrivelser.
I remissyttrandet över Svenska
vägföreningens skrivelse har styrelsen
framfört den uppfattningen, att »arbetet
med den översiktliga planläggningen
borde ha bedrivits med betydligt
större insats än vad som kunnat ske,
varför en till sina konsekvenser allvarlig
eftersläpning föreligger på detta område».

Då jag utgår från att automobilskatteutredningens
förslag kommer att ligga
till grund för proposition angående bilskatterna
redan vid nästa års riksdag,
synes det mig angeläget att den här berörda
frågan snarast möjligt utredes. Jag
anhåller därför om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få rikta följande
fråga:

Har herr statsrådet för avsikt att med
anledning av Svenska vägföreningens
skrivelses av den 23 april 1953 och det
därpå av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
avgivna remissyttrandet angående
effektivisering av den översiktliga vägplaneringen
föranstalta om utredning i
frågan.

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Interpellation ang. vattenvårdskommitténs
arbete m. m.

Herr OSVALD (fp) fick nu ordet och
yttrade: Herr talman! Den svåra paratyfusepidemi,
som i somras gick över

Nr 25.

Måndagen den 19 oktober 1953.

Interpellation ang. vattenvårdskommitténs arbete m. m.

vårt land och som bl. a. hade till följd,
att massor av friluftsbad måste stängas,
väckte svenska folket till insikt om att
det råder ett nära samband mellan beskaffenheten
hos det vatten, vi dagligen
använder, och människornas hälsotillstånd.
Paratyfusepidemien synes ju för övrigt
ännu inte vara slut, och genom de
alltjämt inträffande poliofallen erinras vi
dagligen om sambandet mellan vattenkvaliteten
och folkhälsan.

Genom de nu åsyftade tilldragelserna
har limnologien, läran om sambandet
mellan sötvattensorganismerna och deras
miljö, d. v. s. sjöar och vattendrag, kommit
att tilldraga sig starkt ökad uppmärksamhet.
Särskilt gäller detta om den
tillämpade limnologien — d. v. s. den del
av denna vetenskap, som bl. a. behandlar
nedsmutsningens biologiska och sociala
effekt på vattnen, vattnens självrenande
förmåga, olika metoder att rena
vattnen m. m. Kunskaper i limnologi
måste numera räknas som en nödvändig
förutsättning för en hygieniker. Det ges
nu också vid Limnologiska institutionen
i Lund kurser i limnologi för medicine
studerande och vatteningenjörer. Det är
synnerligen glädjande, att limnologien
på detta sätt kommit i rampljuset. Ty det
fordras i främsta rummet limnologisk
forskning och limnologisk kunskap, om
det skall bli möjligt att lösa de problem,
som kraven på det moderna samhällets
vattenförsörjning ställer oss inför.

Sällan torde en kungl. kommitté ha
arbetat med ett så starkt stöd av den allmänna
opinionen som den nu sittande
vattenvårdskommittén. I vida kretsar avvaktas
också med intresse resultatet av
kommitténs arbete.

På de håll, där man långt tidigare
ehuru förgäves sökt fästa statsmakternas
uppmärksamhet på de faror, som äro
förknippade med våra vattens nedsmutsning
i en för varje år allt raskare takt,
väckte det förvåning, att den limnologiska
vetenskapen inte blev starkare representerad
i vattenvårdskommittén. Detta
är inte någon kritik mot den limnologiska,
särskilt fiskeribiologiska sakkunskap
(från fiskeristyrelsens tillsynsavdelning),
som finns representerad i

kommittén. Men med den grundläggande
betydelse limnologien har för kommitténs
arbete, hade det varit naturligt, om
vårt lands äldsta limnologiska institution,
nämligen den vid Lunds universitet,
blivit representerad, t. ex. genom sin föreståndare.
Man kan helt enkelt inte begära,
att en institution som fiskeristyrelsens
tillsynsavdelning, som i första hand
har att ägna sig åt fiskeribiologiska vattenföroreningsproblem
och som icke är
utrustad med tillräcklig arbetskraft ens
för denna uppgift, skall kunna ägna erforderlig
tid åt den allmänna översikt
över de limnologiska problem, som erfordras
för en utredning, som verkligen
vill gå till grunden. Den debatt om våra
nedsmutsade vatten, som förts i sommar,
torde också ha gjort det klart, att man
på många håll gärna skulle se, att vattenvårdskommittén
finge en förstärkning
genom att tillföras ytterligare limnologisk
sakkunskap. Det är helt visst ännu
inte för sent att så göra.

Debatten kring våra nedsmutsade vatten
torde också bl. a. ådagalagt, att allmänheten
väntar snabba och effektiva
åtgärder för att få vattnen renade. Man
vill inte i många år framåt riskera att
dricka ett med kloakvatten mer eller
mindre starkt förorenat, kanske smittoförande
vatten. Man vill inte löpa risken,
att friluftsbaden avstänges, då badsäsongen
börjar. Likaledes är av allt att
döma många kommunala myndigheter
nu synnerligen angelägna om att få möjlighet
att sätta i gång med att bygga reningsanläggningar,
som varit planerade
sedan flera år tillbaka.

Det är därför naturligt, om man inom
vida kretsar med intresse emotser icke
bara vilka förslag, som vattenvårdskommittén
kan komma att framlägga för att
få de nu antydda problemen lösta på
ett tillfredsställande sätt, utan också vilka
åtgärder, som regeringen planerar för
att vattenvårdskommitténs arbete skall
kunna bedrivas med så stor effektivitet
som möjligt och för att kommitténs förslag
utan onödiga dröjsmål skall kunna
förverkligas. Alldeles oavsett de resultat,
till vilka kommittén eventuellt kan komma,
finns det emellertid redan nu möj -

Måndagen den 19 oktober 1953.

Nr 25.

Interpellation ang. vägrat tillstånd för AB Linjebuss att bedriva viss linjetrafik inom

landet.

lighet att åtminstone i många fall åstadkomma
betydande förbättringar.

Med stöd av vad sålunda anförts, anhåller
jag om första kammarens tillstånd
att till herr statsrådet Hjalmar Nilson
få rikta följande frågor:

1. Har herr statsrådet för avsikt att
förstärka vattenvårdskommittén med ytterligare
limnologisk sakkunskap?

2. När kan man vänta sig, att vattenvårdskommitténs
arbete kan vara avslutat,
och när kan resultaten av utredningen
beräknas bli förelagda riksdagen?

3. Kan man räkna med att vissa av
kommitténs arbetsuppgifter hinner bli
avslutade redan inom den allra närmaste
framtiden — och i så fall vilka •—
och att därav föranledda förslag snarast
kan komma till utförande?

4. Vilka åtgärder har regeringen vidtagit
eller övervägt för att påskynda byggandet
av reningsanläggningar?

På gjord proposition bifölls herr Osvalds
berörda anhållan.

Interpellation ang. vägrat tillstånd för
AB Linjebuss att bedriva viss linjetrafik
inom landet.

Ordet lämnades härefter till herr
MAGNUSSON (h), som anförde: Herr
talman! Aktiebolaget Linjebuss ansökte
den 25 juni i år hos statens biltrafiknämnd
om tillstånd att bedriva internationell
linjetrafik för person- och godsbefordran
mellan Stockholm och Malmö
samt Stockholm och Göteborg. Ansökan
beviljades den 26 juni, och biltrafiknämnden
förordnade tillika att tillståndet
skulle gälla utan hinder av att det
icke vunnit laga kraft.

I det närmaste en månad därefter, den
20 juli, inkom till kommunikationsdepartementet
en besvärsskrivelse från
statens järnvägar över det beviljade tillståndet.
Till stöd för sina besvär anförde
järnvägsstyrelsen en del synpunkter
som enligt styrelsens uppfattning borde
leda till att det beviljade tillståndet upphävdes
och att statens järnvägar erhölle

ensamrätt att trafikera de nämnda sträckorna.

Bl. a. göres mot Aktiebolaget Linjebuss
antydningar om att bolaget icke skulle
komma att följa de i trafiktillståndet stipulerade
bestämmelserna i alla delar. Då
järnvägsstyrelsen mig veterligt icke har
kunnat anföra något fall där bolaget
överträtt sådana bestämmelser framstår
sådana insinuationer mot ett i hela Västeuropa
respekterat och välkänt företag
som föga motiverade.

Järnvägsstyrelsen anför vidare att statens
järnvägar bl. a. redan bedriver reguljär
busstrafik å de berörda sträckorna.
Detta var visserligen förhållandet
vid besvärens avgivande men Kungl.
Maj:ts tillstånd till denna trafik beviljades
först den 11 juli, alltså mer än två
veckor efter det Linjebuss erhållit sitt
tillstånd av statens biltrafiknämnd.

Järnvägsstyrelsen har gjort vissa invändningar
mot tolkningen av den för
tillståndets beviljande åberopade kungörelsen.
Häremot har statens biltrafiknämnd
anfört bl. a. följande:

»Då biltrafiknämnden anser den trafik,
vartill Aktiebolaget Linjebuss erhållit
tillstånd, vara i den mening, som avses
i 1940 års förordning angående yrkesmässig
trafik, såväl behövlig som i
övrigt lämplig, får nämnden under hänvisning
till vad härförut anförts, i undånighet
hemställa att de av järnvägsstyrelsen
anförda besvären måtte lämnas
utan bifall.»

Det förefaller mig anmärkningsvärt
om det statens organ som har till sin
uPPoiff aft behandla ifrågavarande tillståndsgivning
icke skulle äga förmåga
att rätt tolka de för densamma gällande
författningarna.

Mot bakgrunden av bl. a. de här anförda
omständigheterna framstår Kungl.
Maj:ts bifall till järnvägsstyrelsens besvär
som svårförståeligt, detta så mycket
mera som någon förklaring till beslutet
icke står att finna i Kungl. Maj:ts resolution.
Där konstateras endast att trafiken
är obehövlig.

För några år sedan beviljades två utländska
bussbolag, det franska TREG

8 Nr 25. Måndagen den 19 oktober 19o3.

Interpellation ang. vägrat tillstånd för AB

landet.

och det italienska CIAT tillstånd till internationell
linjetrafik på sträckan
Stockholm—Hälsingborg. Aktiebolaget
Linjebuss, förmodligen det mest välskötta
och mest kända europeiska bussbolaget,
vilket tillika är svenskt, skulle således
försättas i en sämre ställning än
de utländska företagen. Bolaget är vidare
pionjär på den här ifrågavarande trafiken.
Att betydande risker för bolagets
fortsatta verksamhet kan komma att uppstå
genom Kungl. Maj :ts beslut har omvittnats
från flera håll. Statens biltrafiknämnd,
som så vitt jag förstår måste anses
vara en fullt objektiv bedömare av
Linjebuss’ verksamhet, har sålunda framhållit
bl. a. följande:

»Aktiebolaget Linjebuss påbörjade redan
under år 1940 internationell trafik
med omnibuss med utgångspunkt från
Hälsingborg. Denna trafik har sedermera
utvidgats och omfattar för närvarande reguljär
trafik från Hälsinborg till Paris,
Nice och Rom. Därjämte utövar bolaget
en synnerligen omfattande, icke reguljär
trafik på de västeuropeiska länderna. I
den internationella trafiken nyttjas under
högsäsong cirka 40 fordon. Bolaget
har en vittutgrenad försäljningsorganisation
såväl med egna kontor som med
annan form av resebyråverksamhet. Bolaget
har erhållit tillstånd till reguljär
busstrafik i Norge, Danmark, Tyskland,
Holland, Belgien, Frankrike, Schweiz
och Italien. Den verksamhet på den internationella
busstrafikens område, som
bolaget utövat efter år 1946, har uppenbarligen
varit av stor betydelse för den
svenska turismen.

Bolaget har inom Sverige upprätthållit
en till den internationella trafiken anknytande
busstrafik, vilken tidigare utövats
i form av beställningstrafik. Bolaget
har vidare under sommaren 1952 —
i likhet med SJ — under nämnda form
upprätthållit reguljär trafik dels mellan
Stockholm och Malmö med tre turer i
veckan, varvid tidtabellerna voro så
upprättade, att SJ och bolaget varannan
dag utförde en tur i vardera riktningen,
dels ock mellan Stockholm och Göteborg
med två turer i vardera riktningen.

Linjebuss att bedriva viss linjetrafik inom

Bolaget har jämväl nedlagt ett omfattande
arbete i de internationella förhandlingarna
inom ECE i Geneve för
åstadkommande av förbättrade busskommunikationer
inom Västeuropa. En vägran
från svenska myndigheters sida, att
medge bolaget rätt att på de viktigaste
lederna här i riket utöva busstrafik i anslutning
till bolagets egen och andra internationellt
verksamma trafikföretags
trafik utom Sverige skulle med säkerhet
komma att verka försvårande för bolaget
att erhålla fortsatta koncessioner för
reguljär trafik i utlandet.»

Kungl. Maj:ts bifall till järnvägsstyrelsens
besvär synes innebära ett allvarligt
ingrepp i den privata företagsamhetens
intressen. Bolaget kan genom statsmakternas
ställningstagande komma att
berövas underlaget för sin verksamhet
utan någon möjlighet för bolaget att få
saken rättsligt prövad.

Statens biltrafiknämnd har dessutom
mycket kategoriskt uttalat sig angående
biltrafikförordningens föreskrifter och
bl. a. framhållit:

»Av denna p. m. framgår, att författningsrummet
icke avsetts innebära någon
undantagslös företrädesrätt för redan
bestående trafikföretag. Biltrafikförordningens
föreskrifter utgöra sålunda,
enligt nämndens mening, icke hinder för
att meddela tillstånd till långväga linjetrafik
mellan orter med redan befintliga
järnvägskommunikationer jämväl för annat
företag än järnvägsföretaget. Det i
sista hand avgörande för denna fråga,
är att trafikanternas intressen skola på
bästa sätt tillgodoses.»

Då varken det ifrågavarande bolagets
eller trafikanternas intressen synes mig
ha blivit beaktade vid Kungl. Maj :ts behandling
av frågan, anhåller jag om första
kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
få rikta följande fråga:

Är herr statsrådet beredd att lämna
kammaren en redogörelse för de omständigheter
som föranlett Kungl. Maj:t att
upphäva statens biltrafiknämnds beslut
att bevilja Aktiebolaget Linjebuss tillstånd
att bedriva internationell linjetra -

Måndagen den 19 oktober 1953.

Nr 25.

Interpellation ang. upphävande av passviseringstvånget för västtyska medborgare.
— Interpellation ang. skydd för svensk handel och industri mot utländsk kontroll.

fik för person- och godsbefordran å vägsträckorna
Stockholm—Malmö och
Stockholm—Göteborg.

Kammaren medgav, att ifrågavarande
spörsmål finge framställas.

Interpellation ang. upphävande av passviseringstvånget
för västtyska
medborgare.

Herr WISTRAND (h) erhöll på begäran
ordet och yttrade: Herr talman! Den 17
oktober 1951 interpellerade jag med
denna kammares tillstånd hans excellens
utrikesministern huruvida Sveriges regering
hade för avsikt att i den allmänna
samfärdselns intresse föreslå den
västtyska regeringen ömsesidigt upphävande
av passvisumtvång vid resor till
eller genom resp. länder.

Hans excellens utrikesministern avlät
på min interpellation den 7 november
samma år ett svar, vilket i princip gick
i välvillig riktning. Han meddelade, att
för svenskt vidkommande saken fördröjts
därigenom att man ansett sig böra
avvakta en planerad internationell konferens,
vid vilken bl. a. vissa tekniska
pass- och viseringsspörsmål av intresse
även i förevarande sammanhang skulle
behandlas.

Sedermera har från västtysk sida kravet
på passvisering för svenska undersåtar
frånträtts utan att motsvarande lättnad
beretts västtyska medborgare vid resa
till Sverige. I fullständighetens intresse
må dock meddelas att svensk visering
för inresa hit numera lämnas dem kostnadsfritt.

Emellertid har i västtysk press framförts
önskemål om lättande av viseringstvånget
till Sverige. Man har åberopat att
ett frågeformulär av tämligen inkvisitorisk
art måste ifyllas av den viseringssökande
och har ifrågasatt en procedur,
som åtminstone präglas av mindre misstänksamhet.

Det synes mig som om den tidpunkt
numera borde vara nådd, då vi kunde
med allvar fullfölja de sedan länge när 2

Första kammarens protokoll 1953. Nr 25.

da förhoppningarna att öppna gränserna
inom Västeuropa för fredlig samfärdsel
utan onödigt betungande formaliteter
för den resande allmänheten. Västtyskland
har visat vägen genom att upphäva
viseringstvånget. Övervägandena
synes nu böra kunna resultera i en motsvarande
svensk åtgärd, som upphäver
de undantagsbestämmelser vilka i förhållande
till andra västeuropéer ställer
västtyskar i en oförmånlig särställning.

Jag utber mig därför första kammarens
tillstånd att till hans excellens ministern
för de utrikes ärendena rikta följande
fråga:

Anser hans excellens utrikesministern
det möjligt att utan dröjsmål gå i författning
om upphävande av visumtvånget
för västtyska medborgare vid resa till
Sverige?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Interpellation ang. skydd för svensk handel
och industri mot utländsk
kontroll.

Herr ÖHMAN (k) fick nu ordet och anförde:
Herr talman! Under den senaste
tiden har avslöjats, att tjänstemän vid
amerikanska ambassaden i Stockholm
utsätter svenska affärsmän för närgångna
förhör angående deras affärer med
firmor i andra länder än USA. De frågor,
som amerikanska ambassadtjänstemän
har ställt, gäller bland annat, till vilken
produktion importerade råvaror skall
användas i Sverige. Därvid har man
krävt så detaljerade upplysningar om
svenska produktionsförhållanden, att det
hela måste karakteriseras som en form
av handelsspionage.

Affärsmän, som enligt vanlig affärssed
och på grund av sin lojalitet som svenska
medborgare nekat lämna önskade upplysningar
till den främmande ambassaden,
har utsatts för obehöriga påtryckningar
och trakasserier från amerikanskt
håll och exempelvis hindrats att genomföra
planerade importaffärer.

Nr 25.

Måndagen den 19 oktober 1953.

Interpellation ang. skydd för svensk handel och industri mot utländsk kontroll.

Enligt uppgift av en affärsman, som
utsatts för ett dylikt förhör, hade denne,
innan han besvarade de amerikanska
frågorna, vänt sig till svenska utrikesdepartementet
och anhållit om råd, huruvida
han skulle lämna de av USA-ambassaden
begärda upplysningarna eller
ej. Vederbörande tjänsteman på utrikesdepartementet
hade vid sitt svar inte
formellt tagit ställning till affärsmannens
frågor, alltså inte heller avrått från att
utlämna informationerna, men framhållit
att om vederbörande icke lämnade de
önskade uppgifterna måste han räkna
med att den planerade importaffären
icke skulle komma till stånd.

Från affärskretsar har också uppgivits,
att utrikesdepartementet har personal
avdelad för samarbete med amerikanska
myndigheter när det gäller kontroll
av svensk handel, varvid det föregivna
syftet skulle vara att hindre export
till vissa länder av vad den amerikanska
regeringen kallar »strategiska
varor».

Med anledning av dessa uppgifter anhåller
jag om kammarens tillstånd att
til! statsrådet och chefen för handelsdepartementet
få framställa följande frågor:
.

1. Är det med regeringens vetskap som kl.
den amerikanska regeringens representanter
utsätter svenska affärsmän för sådana
förhör som ovan skildrats?

2. Vilka åtgärder kan väntas från regeringen
i syfte att skydda svenska affärsmän,
svensk handel och svensk industri
för den utländska kontroll och insyn
som på detta sätt äger rum?

Även denna anhållan bifölls.

Anmäldes att till kammaren överlämnats
Kungl. Maj:ts proposition nr 234,
angående täckning av kostnaderna för
svenskt deltagande i stilleståndsövervakning
samt vid repatriering av krigsfångar
i Korea.

Den kungl. propositionen blev nu föredragen
och lagd på bordet.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 501, av herr Herlitz, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till kommunallag m. m.; och

nr 502, av herr Lundgren, i samma
ämne.

Kammarens sammanträde avslutades
2.30 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Tisdagen den 20 oktober 1953.

Nr 25.

Tisdagen den 20 oktolber.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 392, till Konungen angående auktorisering
för offentlig kemisk undersökningsverksamhet.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr 234,
angående täckning av kostnaderna för
svenskt deltagande i stilleståndsövervakning
samt vid repatriering av krigsfångar
i Korea.

Föredrogos och hänvisades till konstitutionsutskottet
nedannämnda motioner:

nr 501, av herr Herlitz, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till kommunallag m. in.; och

nr 502, av herr Lundgren, i samma
ämne.

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna

Protokoll, hållet vid sammanträde
med herr talmannen och
herrar vice talmän i riksdagens
första kammare samt de kammarens
ledamöter, som blivit
utsedda att jämte dem tillsätta
befattningshavare hos kammaren,
den 19 oktober 1953.

På därom gjorda ansökningar beviljade
herrar deputerade kanslisterna hos
kammaren C. Lidbom och H. Karlgren
tjänstledighet under innevarande höstsession,
Lidbom för tjänstgöring hos

Svea hovrätt och Karlgren för uppehållande
av ett förordnande såsom stenograf
hos andra kammaren; och antogos
till vikarier för Lidbom och Karlgren
förste kanslisekreteraren F. af Petersens
respektive kanslisten hos andra kammaren
G. Schenning.

Vidare beviljades stomnotarien hos
kammaren L. Wistrand tjänstledighet för
enskilda angelägenheter under tiden den
19—den 24 innevarande månad. Till vikarie
för Wistrand under ifrågavarande
tid förordnades kanslisten S. Gemert.

År och dag som ovan.

In fidem
G. H. Berggren.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 503, av herr Lodenius m. fl.,
nr 504, av herr Svensson,
nr 505, av herr Weiland m. fl.,
nr 506, av herr Spetz och herr Ohlsson,
Ebbe,

nr 507, av herr Sunne m. fl., samt
nr 508, av herr Nilsson, Patrick,
ni. fl.,

alla i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till kommunallag
m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.03 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Nr 25.

Onsdagen den 21 oktober 1953.

Onsdagen den 21 oktober.

Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen.

Föredrogos och hänvisades till konstitutionsutskottet
nedannämnda motioner:
nr 503, av herr Lodenius m. fl.,
nr 504, av herr Svensson,
nr 505, av herr Weiland m. fl.,
nr 506, av herr Spetz och herr Ohlsson,
Ebbe,

nr 507, av herr Sunne m. fl. samt
nr 508 av herr Nilsson Patrick, m. fl.,

alla i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till kommunallag
m. m.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet inkommit
framställning från fullmäktige i riksgäldskontoret
angående pension för f. d.
städerskan vid riksdagshuset Karin Andersson,
född Hedlund.

Justerades ett protokollsutdrag för
denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.01 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Stockholm 1953. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

532588