1953 FÖRSTA KAMM AllEN Nr 5 (Riksdagens protokoll 1953:5)

RIKSDAGENS

[ I

[''♦t;?:

PROTOKOLL

1953 FÖRSTA KAMM AllEN Nr 5

7—11 februari.

Debatter m. m.

Onsdagen den 11 februari. Sid.

Svar på fråga av herr Jonsson, Jon, ang. fastighetsbildningssakkunnigas
utredningsarbete .................................. 6

Svar på interpellation av herr Pålsson ang. ändrad ordning för ägogränsbestämning
å landsbygden ............................ 8

Lagstiftningen rörande tysk egendom i Sverige .................. 9

Interpellation av herr Sten ang. de religiösa radioprogrammen .... 11

Samtliga avgjorda ärenden.

Onsdagen den 11 februari.

Konstitutionsutskottets memorial nr 1, med uppgift å vilande förslag
till ändring i grundlagarna .................................. 9

Statsutskottets utlåtande nr 14, ang. utgifter å tilläggsstat II: justiedepartementet
............................................ 9

—- nr 17, ang. utgifter å tilläggsstat II: socialdepartementet........ 9

— nr 22, ang. utgifter å tilläggsstat II: inrikesdepartementet...... 9

—• nr 25, ang. anslag till oförutsedda utgifter .................... 9

— nr 26, ang. anslag till avskrivning av oreglerade kapitalmedels förluster

.................................................. 9

—• nr 27, ang. stat för för statens allmänna fastighetsfond ........ 9

Bevillningsutskottets betänkande nr 1, ang. fortsatt tillämpning av
förordningen med provisoriska bestämmelser om särskilda investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier och lagertillgångar
.............................................. 9

— nr 2, om fortsatt giltighet av förordningen ang. rätt för Konungen

att åsätta särskild tullavgift ................................ 9

1 Första kammarens protokoll 1953. Nr 5.

Nr 5.

Innehåll.

Sid.

Första lagutskottets utlåtande nr 1, ang. justitieombudsmannens äm -

betsförvaltning ............................................ 9

— nr 2, ang. militieombudsmannens ämbetsförvaltning .......... 9

— nr 3, ang. ändrad lydelse av 1 § lagen med vissa bestämmelser

om rättegången i tryckfrihetsmål m. m....................... 9

— nr 4, ang. fortsatt giltighet av lagen om återställande av viss från

ockuperat land härrörande egendom m. m................... 9

Andra lagutskottets utlåtande nr 1, ang. ändrad lydelse av 10 § 1
mom. sinnessjuklagen ...................................... 10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1, ang. ändrad lydelse av 7 kap.

24 § vattenlagen............................................ 10

Jordbruksutskottets utlåtande nr 2, ang. utgifter å tilläggsstat II:
jordbruksärenden .......................................... 10

Lördagen den 7 februari 1953.

Nr 5.

Lördagen den 7 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen.

Justerades protokollen för den 31 nästlidne
januari och den 3 innevarande månad.

Upplästes och lades till handlingarna
följande från justitiedepartementet ankomna Protokoll,

hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 7 februari 1953.

Till justitiedepartementet hade den 5
februari 1953 från länsstyrelsen i Värmlands
län inkommit fullmakt för distriktsöverläraren
Dagmar Ranmark i
Värmlandsbro, vilken vid ny röstsammanräkning
blivit utsedd såsom ledamot
av riksdagens första kammare i stället
för avgången ledamot av samma kammare.

Vid granskning av fullmakten, som
företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande fullmäktige
i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot fullmakten icke
någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till första kammaren.

I ämbetet:

Oskar Adelsohn.

Här skulle antecknas, att fröken Ranmark
utsetts att inträda såsom ledamot
av kammaren i stället för herr Vougt,
vilken avlidit.

Anmäldes att till kammaren överlämnats
följande kungl. propositioner, vilka
nu var för sig föredrogos och lades på
bordet:

nr 36, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 530)
om särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders m. fl. barn;

nr 38, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 4 § och 8 § 3 mom.
förordningen den 18 maj 1934 (nr 168)
angående postverkets ansvarighet för försändelser
och medel, som mottagits till
postbefordran, m. m.; samt

nr 39, angående dispositionen av överskottsmedel
i vissa clearingkassor.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet inkommit
framställning från delegerade för
riksdagens verk rörande pensionsåldern
för kvinnliga befattningshavare vid riksdagens
verk.

Anmäldes och bordlädes

konstitutionstuskottets memorial nr 1,
med uppgift å vilande förslag till ändring
i grundlagarna;

statsutskottets utlåtanden:
nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/
53, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde;

nr 17, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/
53, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde;

nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/
53, i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde;

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1953/
54 till oförutsedda utgifter;

nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag om anslag för budgetåret 1953/
54 till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster;
samt

Nr 5.

Lördagen den 7 februari 1953.

nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående stat för statens allmänna
fastighetsfond för budgetåret
1953/54;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
fortsatt tillämpning av förordningen den
11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska
bestämmelser om särskilda investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier
och lagertillgångar; samt

nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
fortsatt giltighet av förordningen den 22
april 1949 angående rätt för Konungen
att åsätta särskild tullavgift;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av verkställd granskning
av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning; nr

2, i anledning av verkställd granskning
av militieombudsmannens ämbetsförvaltning; nr

3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om ändrad
lydelse av 1 § lagen den 22 april 1949
(nr 164) med vissa bestämmelser om

rättegången i tryckfrihetsmål, m. m.;
samt

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29 juni
1945 (nr 520) om återställande av viss
från ockuperat land härrörande egendom
m. m.;

andra lagutskottets utlåtande nr 1, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändrad lydelse
av 10 § 1 mom. sinnessjuklagen den 19
september 1929 (nr 321);

tredje lagutskottets utlåtande nr 1, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om ändrad lydelse
av 7 kap. 24 § vattenlagen; ävensom

jordbruksutskottets utlåtande nr 2,
med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat It
till riksstaten för budgetåret 1952/53, såvitt
propositionen avser jordbruksärenden.

Kammarens sammanträde avslutades
kl. 2.07 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Tisdagen den 10 februari 1953.

Nr 5.

Tisdagen den 10 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Fröken Ranmark infann sig och intog
sin plats i kammaren.

Justerades protokollet för den 4 innevarande
månad.

Upplästes följande till kammaren inkomna
ansökning:

Till riksdagens första kammare.

Härmed få undertecknade hemställa
om ledighet från riksdagsgöromålen för
deltagande i Nordiska rådets första möte
i Köpenhamn, undertecknade Herlitz,
Sjödahl och Ohlon under tiden den 12—-22 februari 1953 och övriga under tiden
den 13—den 22 februari 1953.

Stockholm den 10 februari 1953.

Nils Herlitz. Edgar Sjödahl,

Sven Em. Ohlon. A. Gillström.

Anna Sjöström-Bengtsson,

Osc. Werner.

Birger Andersson.

De begärda ledigheterna beviljades.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj :ts proposition
nr 36, med ''förslag till lag angående
ändring i lagen den 26 juli 1947
(nr 530) om särskilda barnbidrag till
änkors och invaliders m. fl. barn.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 38, med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 4 § och 8 § 3 mom.
förordningen den 18 maj 1934 (nr 168)
angående postverkets ansvarighet för
försändelser och medel, som mottagits
till postbefordran, m. m.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr 39,
angående dispositionen av överskottsmedel
i vissa clearingkassor.

Föredrogs och lades till handlingarna
den av bankoutskottet jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjorda anmälan, att till utskottet
inkommit framställning från delegerade
för riksdagens verk rörande
pensionsåldern för kvinnliga befattningshavare
vid riksdagens verk.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets
memorial nr 1, statsutskottets
utlåtanden nr 14, 17, 22 och
25—27, bevillningsutskottets betänkanden
nr 1 och 2, första lagutskottets utlåtanden
nr 1—4, andra lagutskottets utlåtande
nr 1, tredje lagutskottets utlåtande
nr 1 samt jordbruksutskottets utlåtande
nr 2.

Anmäldes att till kammaren överlämnats
följande kungl. propositioner, vilka
nu var för sig föredrogos och lades på
bordet:

nr 40, angående ersättning till V. G. G.
Andersson m. fl.;

nr 41, angående fortsatt disposition av
vissa äldre anslag;

nr 42, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§
förordningen den 16 maj 1884 (nr 25)
angående patent;

nr 43, med förslag till förordning om
ändring i förordningen den 3 maj 1946
(nr 175) med vissa bestämmelser rörande
skadeståndsskyldigheten för förare av
motorfordon, motorredskap och traktortåg,
som tillhöra eller nyttjas av staten;

nr 44, med förslag till förordning om
fortsatt tillämpning av förordningen den
30 maj 1952 (nr 325) med särskilda bestämmelser
om in- och upplåning vid
centralkassa för jordbrukskredit; samt

Nr 5.

Onsdagen den 11 februari 1953.

Ang. fastighetsbildningssakkunnigas utredningsarbete.

nr 45, angående frågor om befrielse
från ersättningsskyldighet till kronan.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet inkommit
framställning från fullmäktige i riksgäldskontoret
med förslag till ändring av

avlöningsbestämmelserna för hos riksdagen
tillfälligt anställda tjänstemän.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.05 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Onsdagen den 11 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen.

Herr talmannen yttrade, att han efter
samråd med andra kammarens talman
finge föreslå, det första kammaren ville
besluta att vid sammanträde, som komme
att hållas onsdagen den 18 innevarande
månad, företaga val av ledamöter
och suppleanter i den nämnd, som äger
att döma, huruvida högsta domstolens
och regeringsrättens samtliga ledamöter
gjort sig förtjänta att i deras viktiga kall
bibehållas.

Detta förslag antogs.

Ang. fastighetsbildningssakkunnigas utredningsarbete.

Jämlikt § 20 av kammarens ordningsstadga
hade herr Jonsson, Jon, till herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet
framställt följande fråga: »Kan
herr statsrådet upplysa om den ungefärliga
tidpunkt, när fastighetsbildningssakkunniga
kan vara färdiga med sitt arbete
att utarbeta en ny lag om fastighetsbildningen,
och, om arbetet beräknas taga
ytterligare några år i anspråk, har herr
statsrådet för avsikt att vidtaga åtgärder
för att påskynda och underlätta utredningsarbetets
slutförande?»

Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
ZETTERBERG, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att
vid detta sammanträde besvara nämnda
fråga, erhöll ordet och anförde: Herr
talman! Herr Jon Jonsson har frågat
mig, när fastighetsbildningssakkunniga
kan vara färdiga med sitt arbete att utarbeta
en ny lag om fastighetsbildning
samt huruvida jag, därest arbetet beräknas
taga ytterligare några år i anspråk,
har för avsikt att vidtaga åtgärder för
att påskynda och underlätta utredningsarbetets
slutförande. Till svar härpå får
jag anföra följande.

Fastighetsbildningssakkunniga tillkallades
år 1939 för att utarbeta förslag till
en revision av fastighetsbildningsväsendet.
Detta lagstiftningsuppdrag är lika
betydelsefullt som svårt och vidlyftigt,
varför det uppenbarligen måste vara
mycket tidsödande.

Med hänsyn till behovet av skyndsamma
reformer har de sakkunniga icke odelat
kunnat ägna sig åt arbetet på en helt
ny fastighetsbildningslag. Jämsides med
detta arbete har de — för övrigt för att
tillmötesgå önskemål från riksdagens sida
— framlagt åtskilliga förslag till partiella
reformer, lämpade att genomföras
utan avvaktan på det slutliga lagförslaget.
Flera av dessa partiella reformförslag
har redan lett till lagstiftningsåtgärder.
Sålunda antogs 1947 ändrade reg -

Onsdagen den 11 februari 1953.

Nr 5.

Ang. fastighetsbildningssakkunnigas utredningsarbete.

ler om avstyckning och sammanläggning
i syfte att samordna dessa regler med
statsmakternas samma år fattade principbeslut
om jordbrukets rationalisering. År
1950 avskaffades länsstyrelsens befogenhet
att fastställa avstyckningar inom vissa
samhällen och planområden. Förenklingar
i förrättningsförfarandet och en
reform av ägoutbytesinstitutet genomfördes
1951. Under fjolåret antogs lag om
sammanföring av samfälld vägmark med
angränsande fastighet m. m. Vidare må
nämnas, att de sakkunniga i oktober 1951
framlagt en promemoria med förslag till
lag angående ändring i jorddelningslagen
m. in., vilken bl. a. innehåller förslag
till en provisorisk lösning av vissa
av de problem, som är förknippade med
de nu bestående sämjedelningarna. Förslag
till lagstiftning på grundval av denna
promemoria kommer att föreläggas
innevarande års riksdag.

Det är uppenbart, att genom arbetet
på de nu antydda partiella reformerna
tiden för framläggandet av förslag till
den helt nya fastighetsbildningslagstiftningen
förskjutits. Genom de partiella
reformerna har dock betydelsefulla tidsbesparande
förenklingar åstadkommits i
fråga om förfarandet vid ändringar i
fastighetsindelningen samt jordbrukets
yttre rationalisering i viktiga avseenden
underlättats.

I och med avlämnandet av 1951 års
promemoria har de sakkunniga avslutat
sitt arbete på partiella reformer, och i
fortsättningen torde de alltså kunna odelat
ägna sig åt arbetet på en helt ny fastighetsbildningslag.
Enligt vad jag inhämtat
föreligger utkast till flera olika
avsnitt av lagkomplexet. Med hänsyn till
lagstiftningsuppdragets omfattning och
svårighetsgrad måste man dock, ehuru
detta självfallet i och för sig är att beklaga,
räkna med att det dröjer åtskillig
tid, innan de sakkunniga kan framlägga
sitt slutliga förslag i frågan.

Av de sakkunniga har ordföranden och
en ledamot, som tillika är de sakkunnigas
huvudsekreterare, heltidssysselsättning
med arbetet på en ny fastighetsbildningslag.
Vidare har de sakkunniga

en heltidsanställd biträdande sekreterare.
Under år 1952 har dessutom den
förstärkningen vidtagits, att två befattningshavare
vid lantmäteristyrelsen förordnats
att biträda de sakkunniga vid
utredningen av vissa speciella frågor.
Av dessa är den ene för närvarande odelat
sysselsatt med dessa utredningsuppdrag.
Att ytterligare utöka de sakkunnigas
arbetskrafter torde, såvitt nu kan
bedömas, knappast låta sig göra, bl. a.
med hänsyn till att de personella och
ekonomiska resurserna är begränsade.

Herr JONSSON, JON (s): Herr talman!
Jag ber att till herr statsrådet och chefen
för justitiedepartementet få framföra
mitt tack dels för svaret och dels
för att svaret varit så utförligt. Jag vill
säga, att jag i likhet med herr statsrådet
är glad över att vissa av de av herr statsrådet
nämnda partiella reformerna har
kunnat komma till stånd, och det är ju
uppenbart, att detta har underlättat för
lantmäteriet att kunna fullgöra sina uppgifter.
Men jag vill ändå till vad herr
statsrådet här har framhållit om själva
huvudförslaget, d. v. s. frågan om en ny
fastighetsbildningslag, bara säga, att även
om vi nu har fått dessa partiella reformer,
som underlättat detta arbete, återstår
ändå så stora problem och svårigheter
på fastighetsbildningens område
olösta, inte minst när det gäller själva
proceduren, att man på en hel del håll
ändå inte kan komma till rätta med fastighetsbildningen,
därför att vissa omskiftningar
måste ske. Därför är det av betydelse,
att denna utredning kan påskyndas,
så att dess förslag kan föreligga så
snart som möjligt.

När herr statsrådet i svaret i dag har
sagt, att utredningen nu verkligen på
allvar satt in sin arbetsintensitet på detta
område, får vi väl också förutsätta, att
utredningen lägger fram sitt förslag så
snart som möjligt till vårt övervägande.
Jag vill sluta med att uttala den förhoppningen,
att såväl från utredningens som
från justitieministerns sida allt göres för
att påskynda detta utredningsarbete, som

Nr 5.

Onsdagen den 11 februari 1953.

Ang. ändrad ordning för ägogränsbestämning å landsbygden.

kan resultera i dels ett underlättande av
fastighetsbildningsförfarandet och dels
också att hela lantmäterilagstiftningen
anpassas efter den jordpolitiska rationalisering
som just pågår.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. ändrad ordning för ägogränsbestämning
å landsbygden.

Ordet lämnades ånyo till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
ZETTERBERG, som meddelat, att han
ämnade vid detta sammanträde besvara
jämväl herr Pålssons interpellation
angående ändrad ordning för ägogränsbestämning
å landsbygden, och nu yttrade:
Herr talman! Med kammarens tillstånd
har herr Pålsson frågat mig, när
proposition kan förväntas om sådan ändring
i jorddelningslagen, att även på
landsbygden gränsbestämning blir gällande
utan fastställelseprövning.

Som svar vill jag nämna, att i ett den
23 januari i år till lagrådet remitterat
förslag till ändringar i jorddelningslagen
tanken på att nu genomföra den
av interpellanten åsyftade ändringen i
jorddelningslagen avvisats. Då propositionen
i ämnet inom kort torde komma
att föreläggas riksdagen, finner jag mig
icke i detta sammanhang höra ingå på
skälen till att regeringen intagit denna
ståndpunkt.

Herr PÅLSSON (bf): Herr talman! Då
jag nu till statsrådet och chefen för
justitiedepartementet framför mitt tack
för det erhållna svaret på min interpellation,
vill jag därtill anknyta följande
reflexion.

Som ett led i strävandena att till gagn
för fastighetsbildningen i landet förbilliga
och påskynda förrättningsförfarandet
avlät riksdagen förlidet år en skrivelse
till Kung]. Maj:t med begäran om
utredning om sådan ändring av jorddelningslagen,
att gränsbestämning bleve
gällande utan fastställelseprövning. Ändringen
hade föreslagits i motioner i bå -

da kamrarna och tillstyrktes — förutom
av hörda myndigheter — av ett enhälligt
utskott, vars hemställan bifölls utan diskussion.
Då det, såsom utskottet framhöll,
är angeläget att varje möjlig åtgärd
i förenklings- och rationaliseringssyfte
med det snaraste vidtages inom jorddelningsväsendet,
och då dessutom, såsom
även vitsordats, ändringen är lagstiftningstekniskt
enkel, är det icke utan
förvåning jag tagit del av departementschefens
svar. Jag hoppas emellertid, att
den kommande propositionen skall ge
en tillfredsställande förklaring och redovisa
de nytillkomna omständigheter,
som motiverat regeringsbeslutet.

Herr WISTRAND (h)'': Herr talman!
Jag ber att få fråga, varför detta inte alls
vidlyftiga interpellationssvar inte har
blivit stencilerat och utdelat i bänkarna.

Överläggningen ansågs härmed slutad.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 40, angående ersättning till V. G. G.
Andersson m. fl.; och

nr 41, angående fortsatt disposition av
vissa äldre anslag.

Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts propositioner: nr

42, med förslag till lag om ändrad
lydelse av 4 § 3 mom. samt 7 och 11 §§
förordningen den 16 maj 1884 (nr 25)
angående patent; samt

nr 43, med förslag till förordning om
ändring i förordningen den 3 maj 1946
(nr 175) med vissa bestämmelser rörande
skadeståndsskyldigheten för förare
av motorfordon, motorredskap och
traktortåg, som tillhöra eller nyttjas av
staten.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr
44, med förslag till förordning om fortsatt
tillämpning av förordningen den 30

Onsdagen den 11 februari 1953.

Nr 5.

Ang. lagstiftningen rörande tysk egendom i Sverige,
maj 1952 (nr 325) med särskilda bestäm- nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts i
melser om in- och upplåning vid central- statsverkspropositionen gjorda framställkassa
för jordbrukskredit. ning angående stat för statens allmänna

_ fastighetsfond för budgetåret 1953/54.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition nr 45,
angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet
till kronan.

Föredrogs och lades till handlingarna
den av bankoutskottet jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjorda anmälan, att till utskottet
inkommit framställning från fullmäktige
i riksgäldskontoret med förslag
till ändring av avlöningsbestämmelserna
för hos riksdagen tillfälligt anställda
tjänstemän.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande konstitutionsutskottets memorial
nr 1, med uppgift å vilande förslag
till ändring i grundlagarna.

De i detta memorial införda vilande
grundlagsändringsförslagen antogos.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

14, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/53,
i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde;

nr 17, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/53,
i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde;

nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/
53, i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde;

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1953/54
till oförutsedda utgifter;

nr 26, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
om anslag för budgetåret 1953/54 till
avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster;
och

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo bevillningsutskottets
betänkanden:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
fortsatt tillämpning av förordningen den
11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska
bestämmelser om särskilda investeringsfonder
för ersättande av förlorade inventarier
och lagertillgångar; och

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om
fortsatt giltighet av förordningen den 22
april 1949 angående rätt för Konungen
att åsätta särskild tullavgift.

Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo och lades till handlingarna
första lagutskottets utlåtanden:

nr 1, i anledning av verkställd granskning
av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning;
och

nr 2, i anledning av verkställd granskning
av militieombudsmannens ämbetsförvaltning.

Vid förnyad föredragning av första
lagutskottets utlåtande nr 3, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 1 § lagen
den 22 april 1949 (nr 164) med vissa bestämmelser
om rättegången i tryckfrihetsmål,
m. m., bifölls vad utskottet i
detta utlåtande hemställt.

Ang. lagstiftningen rörande tysk egendom
i Sverige.

Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande
nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29 juni
1945 (nr 520) om återställande av viss

Nr 5.

Onsdagen den 11 februari 1953.

Ang. lagstiftningen rörande tysk egendom i Sverige.

från ockuperat land härrörande egendom,
m. m.

Genom en den 19 december 1952 dagtecknad,
till lagutskott hänvisad proposition,
nr 6, vilken behandlats av första
lagutskottet, hade Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

1) lag angående fortsatt giltighet av
lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om återställande
av viss från ockuperat land
härrörande egendom;

2) lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 29 juni 1945 (nr 522) om kontroll
å viss utländsk egendom m. m.;

3) lag angående fortsatt giltighet av
lagen den 14 december 1945 (nr 885) om
administration av vissa bolag m. in.; och

4) lag angående fortsatt giltighet av
lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dödande
av vissa utanför Sverige befintliga
handlingar.

Med förmälan, att utskottet icke funnit
anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
i ämnet framlagda förslag, hade utskottet
i det nu föreliggande utlåtandet hemställt,
åt! förevarande proposition, nr 6,
måtte av riksdagen bifallas.

Reservation hade anmälts av herr
Lundgren, som dock ej antytt sin mening.

Herr LUNDGREN (h): Herr talman!
Vid olika tillfällen har vi här i riksdagen
debatterat de problem som sammanhänger
med de fyra lagar, vilka enligt
den proposition som vi nu behandlar är
avsedda att förlängas under ytterligare
ett år.

Jag har till utskottsutlåtandet fogat en
blank reservation. Anledningen till denna
reservation är att jag anser, att ifrågavarande
lagstiftning är ägnad att inge
mycket allvarliga principiella betänkligheter.
Men jag förstår, herr talman,
att det, såsom förhållandena nu ligger
till, inte finns möjlighet att framställa
något yrkande. Jag har därför, herr talman,
icke heller för avsikt att göra
detta, utan har endast vid detta tillfälle
velat avge denna deklaration.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i det nu ifrågavarande
utlåtandet hemställt.

Vid förnyad föredragning av andra lagutskottets
utlåtande nr 1, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 10 § 1 mom.
sinnessjuklagen den 19 september 1929
(nr 321), bifölls vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av tredje
lagutskottets utlåtande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 7
kap. 24 § vattenlagen, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning
av jordbruksutskottets utlåtande nr
2, med anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående utgifter å tilläggssstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/53,
såvitt propositionen avser jordbruksärenden,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för
budgetåret 1953/54 under första huvudtiteln,
avseende anslagen till hov- och
slottsstaterna; samt

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/
53, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde.

Anmäldes konstitutionsutskottets förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen: nr

15, angående ändrad lydelse av § 9
riksdagsordningen;

nr 16, angående ändrad lydelse av § 7
mom. 2 riksdagsordningen;

Onsdagen den 11 februari 1953.

Nr 5.

Interpellation ang. de religiösa radioprogrammen.

nr 17, angående ändrad lydelse av § 53
regeringsformen samt § 36 mom. 1—2,
§ 44, § 55 mom. 2 samt §§59 och 63
riksdagsordningen;

nr 18, angående ändrad lydelse av
§ 70 mom. 1—2 riksdagsordningen;

nr 19, angående ändrad lydelse av
dels §§ 4, 5 och 28 regeringsformen, dels
ock 7 kap. 4 § tryckfrihetsförordningen;

nr 20, angående ändrad lydelse av 12
kap. 1 § tryckfrihetsförordningen;

nr 21, angående ändrad lydelse av
§ 53 riksdagsordningen;

nr 22, angående ändrad lydelse av
§13 och § 15 mom. 2—3 riksdagsordningen; nr

23, angående ändrad lydelse av
§ 36 mom. 6 riksdagsordningen; och
nr 24, angående ändrad lydelse av
§ 55 mom. 1 riksdagsordningen.

Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning beträffande vart och ett av
dem, att ifrågavarande grundlagsändringsförslag
antoges även av andra kammaren.

Anmäldes bevillningsutskottets förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen:

nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om fortsatt tillämpning av förordningen
den 11 maj 1951 (nr 230) med provisoriska
bestämmelser om särskilda investeringsfonder
för ersättande av förlorade
inventarier och lagertillgångar; samt
nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om fortsatt giltighet av förordningen den
22 april 1949 angående rätt för Konungen
att åsätta särskild tullavgift.

Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning beträffande vart och ett av
dem, att andra kammaren i avseende å
motsvarande utskottsbetänkande fattade
samma beslut som första kammaren.

Interpellation ang. de religiösa radioprogrammen.

Herr STEN (s) erhöll på begäran ordet
och anförde: Radion har blivit en

stormakt i det nutida kulturlivet, vid
sidan av pressen, litteraturen, filmen
cfc. Dess utveckling har varit mycket
hastig. Att den är föremål för ständig
diskussion, i tidningar och tidskrifter
samt ute i folket, är därför helt naturligt.
Som ett allmänt omdöme torde man
kunna säga att den svenska radioverksamheten
står på ett högt plan. Åtskilliga
av såväl de anställda som de anlitade
krafterna är geniala eller konstnärliga
på sitt område, och de övriga torde i
allmänhet fylla måttet som goda yrkesmän
och lämpliga med hänsyn till radions
speciella krav. Det har ju gällt att
rekrytera för ett nytt område, för vilket
någon särskild utbildning inte finnes.
Liksom i fråga om pressen spelar väl
därvid de olika anlagen en stor roll,
jämte den på olika sätt förvärvade fackinsikten
eller allmänbildningen.

Tar man hänsyn till de stora svårigheterna
att tillgodose skilda intressen
och smakriktningar, kan man även konstatera
att den svenska radion i stort sett
funnit sin form med avseende på sändningstidens
fördelning. Endast mycket
starka skäl kan, efter så lång tids erfarenhet,
föranleda mindre jämkningar
härutinnan. Men även om man bortser
från ensidig och kortsynt kritik, finner
man att meningsbrytningar emellanåt
framträder på mera betydelsefulla områden.
Sålunda har det ofta med styrka
framhållits att arbetslivet, arbetsmarknaden
och organisationsväsendet borde tillgodoses
bättre. Att sådana önskemål gör
sig särskilt gällande vid tidpunkter, då
avtalsrörelserna dominerar flertalet befolkningsgruppers
intresse, är ganska naturligt.
I dessa önskemål kan man helt
och fullt instämma. Den enda begränsningen,
här liksom i fråga om kunskapsstoff
på det politiska området, är den
som tidningar och tidskrifter känner
från sin egen fördelning av utrymmet,
nämligen att ett mångsidigt innehåll i
övrigt ökar uppmärksamhetsfrekvensen
beträffande sådant som man vill införliva
med den medborgerliga allmänbildningen.

Sedan någon tid tillbaka har de önskemål
som det nu är fråga om kommit till

Nr 5.

Onsdagen den 11 februari 1953.

Interpellation ang. de religiösa radioprogrammen.

sin rätt i radions nyhetsförmedling, föredrag,
diskussioner och reportage. På
andra områden går diskussionen vidare.
Det har visat sig att när man framhäver
ett önskemål eller ett ämnesområde,
ligger det nära till hands att rikta sig
emot något annat. Icke så sällan blir då
detta underhållningsprogrammen. Även
om dessa, sedda var för sig eller tillsammans,
naturligtvis kan ställas under diskussion,
torde till sist andras önskemål
och krav motivera utrymme för vad
man själv inte gillar eller behöver. Musiken
är ju mest generöst tillgodosedd.
Även med vetskap om att en stor lyssnarkrets
betraktar radion nästan uteslutande
som ett musikinstrument — och
om att den utan tvivel betyder mycket
i fråga om musikfostran — kan man möjligen
föreställa sig att det kunde räcka
med litet mindre, om det är trångt om
utrymmet.

Ibland kommer även de religiösa programinslagen
med i reflektioner och jämförelser.
Tänker man närmare på saken,
så finner man emellertid ■— vilket
bestyrkes i den Sävströmska radioutredningen
för några år sedan — att morgonandakterna
och gudstjänsterna tillhör
de fasta punkterna i radioprogrammen.
Näst efter dags- och idrottsnyheterna
samt, för vissa befolkningsskikt
och vid vissa årstider väderleksrapporterna,
torde inga programpunkter göra
så väl rätt för sig, vad lyssnarfreltvensen
beträffar, som dessa. Man kan heller
inte säga att de disponerar för lång sändningstid.
Ekonomi och politik, kultur
och religion är lika naturliga föremål
för mänskliga intressen. Att ett par timmar
av en sju, åtta gånger så lång sändningstid
en söndag ägnas åt dessa program
kan icke sägas vara för mycket.
På vardagarna rör det sig ju om 20 minuter.
De religiösa programmen på söndags-
och torsdagseftermiddagarna har
varit föremål för vissa ändringar, som
förefaller onödiga på ett område där traditionen
bör betyda mycket. Rykten och
experiment förebådar en »radiomässig»
rationalisering och inskränkning även
i fråga om högmässotiden, vilket väckt
en stark oro. Med utgångspunkt ifrån

den åberopade utredningens uttalande,
att få torde på allvar ifrågasätta dessa
programs plats i radioverksamheten,
borde man på alla håll inom den miljonhövdade
lyssnarkretsen kunna enas med
radioledningen därom att hundratusentals
gamla, sjuka, avlägset boende och
andra »radiokyrkan» tillhörande lyssnare
får en obestridd och tryggad företrädesrätt
till dessa sändningstider. Och att
man, i varje fäll i fråga om högmässan,
låter dessa lyssnares önskemål om att
få vara med om en vanlig gudstjänst
väga tyngre än den tekniska radiomässighetens
krav.

Någon motsättning emellan önskemålen
exempelvis beträffande en bredare
bas och större aktualitet i fråga om ekonomiska
och fackliga program å ena
sidan och de religiösa intressenas tryggande
å den andra kan inte föreligga.
Den fördelning av människornas intressen,
som interpellanten utgått ifrån, innebär
ju inte att den ene är uteslutande
intresserad för det ena och den andre
för det andra. Även hos dem som lägger
tyngdpunkten på ekonomi eller politik
utesluter detta inte kulturella eller religiösa
intressen. Tvärtom är alla dessa
intressen normalt förenade hos samma
människor, även om fördelningen är olika.
Detta betyder, i fråga om radioprogrammen,
att hundratusentals medlemmar
av fackföreningsrörelsen eller av
andra ekonomiska sammanslutningar,
liksom av deras anhöriga, lyssnar på de
religiösa programmen. En stor del av
dessa är säkert glada åt att arbetsmarknadsfrågor
och annat, som ligger även
deras intressen nära, kommit bättre till
sin rätt. Och de som endast lyssnar på
religiösa program har säkerligen ingenting
emot detta.

Radioverksamheten har i vårt land sin
självstyrelse i enlighet med överenskommelser,
och någon ändring därutinnan
torde inte vara önskvärd. Riksdagens intresse
för radioprogrammen har endast
sporadiskt kommit till uttryck. Att man
i stort sett är nöjd med dem framgår på
sitt sätt av att propositionen om höjda
priser på licenserna inte frammanade
någon debatt om dem. De programpunk -

Onsdagen den 11 februari 1953.

Nr 5.

Interpellation ang. de religiösa radioprogrammen.

ter som i det föregående närmast behandlats
har emellertid sedan dess aktualiserats.
Detta förklarar att en interpellation
är motiverad. Statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet är
därvid att betrakta som kontaktman med
radioledningen. Han har även kännedom
om de redogörelser som radionämnden
enligt överenskommelsen skall avlämna
varje år.

Under hänvisning till det anförda anliålles
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande
interpellation:

Kan herr statsrådet göra — eller förmedla
— något uttalande i syfte att »de
stilla i landet» erhåller lugnande försäkringar
om att de religiösa programmen
i radio lämnas oantastade, vad sändningstid
och karaktär angår?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes en av herr
Wahlund under sammanträdet till herr
talmannen avlämnad, av honom m. fl.
undertecknad motion, nr 359, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen
den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders m.
fl. barn.

Ledighet från riksdagsgöromålen beviljades
herr Andersson, Elon, för tiden
den 13—den 21 innevarande månad för
deltagande i Nordiska rådets möte i Köpenhamn.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.42 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.