1953 ANDRA KAMMAREN Nr 6 (Riksdagens protokoll 1953:6)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1953 ANDRA KAMMAREN Nr 6

14—18 februari

Debatter m. m.

Tisdagen den 17 februari.

Interpellationer av:

Herr Nilsson i Göingegården ang. omorganisationen av landsbygdens
polisväsen ................................. g

Fru Nilsson ang. redogörelse för vissa omständigheter i samband
med att en besättningsman avlidit vid kryssaren Gotlands besök
i Målaga ..................................... 6

Onsdagen den 18 februari.

Anskaffning av tygmateriel m. m. till armén.................... 10

Ansvarsbestämmelser i fråga om konossement ............... 13

Interpellation av herr Leander ang. utrustning av svenska fartyg med
räddningsflottar ................................... 17

Samtliga avgjorda ärenden.

Onsdagen den 18 februari.

Val av ledamöter och suppleanter i opinionsnämnden ......;..... 8

Statsutskottets utlåtande nr 13, ang. utgifter å driftbudgeten. För flera

huvudtitlar gemensamma frågor å driftbudgeten.............. 9

nr 15, ang. utgifter å tilläggsstat II (utrikesdepartementet) .... 10

nr 16, ang. utgifter å tilläggsstat II (försvarsdepartementet) .... 10

nr 21, ang. utgifter å tilläggsstat II (handelsdepartementet) .... 13

nr 24, ang. utgifter å tilläggsstat II (försvarets fastighetsfond) .. 13

Bevillningsutskottets betänkande nr 3, om skattelindring för vissa hörselskadade
skattskyldiga .............................. 13

nr 4, ang. vissa ändringar i villkoren för skattefri avsättning till

pensionsstiftelse m. m.................................. 13

Första lagutskottets utlåtande nr 5, ang. ändrad lydelse av 255 § sjölagen
m. m.......................................... 13

1 — Andra kammarens protokoll 1953. Nr 6.

Nr 6.

Innehåll.

Sid.

Första lagutskottets utlåtande nr 6, om ändring i lagen ang. stats- och
kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller
krigsfara m. m......................................... 17

— nr 7, om ändring i 17 kap. handelsbalken .................. 17

— nr 8, om ändrad lydelse av lagen om fri rättegång m. m....... 17

Andra lagutskottets utlåtande nr 2, om ändring i familj ebidragsförord ningen.

............................................... 17

— nr 3, om ändring i epidemilagen .......................... 17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 2, ang. ändrad lydelse av 19 kap. 4 §

lagen om delning av jord å landet m. m..................... 17

— nr 3, om ändring av folkbolcföringsförordningen.............. 17

— nr 4, ang. ändrad lydelse av 19 § lagen om vägnämnder och läns vägnämnder

.......................................... 17

— nr 5, ang. ersättning från kyrkofonden för övertalig personal vid

domänverket.......................................... 17

Lördagen den 14 februari 1953.

Nr 6.

Lördagen den 14 februari.

Kl. 2 em.

§ 1.

Justerades protokollet för den 7 innevarande
februari.

§ 2.

Föredrogos var efter annan och hänvisades
till behandling av lagutskott
följande å bordet liggande motioner:

nr 438 av herrar Johansson i Stockholm
och Hagberg i Stockholm; samt

nr 439 av herrar Carlsson i Bakeröd
och Larsson i Hedenäset.

§ 3.

Föredrogs den av herr Nilsson i
Bästekille vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet angående
import av matpotatis från Danmark.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 4.

Föredrogs den av herr Agerberg vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående resekosfnadsbidrag
ur postverkets understödskassa
för resor till privatägda turistanläggningar.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5.

Föredrogs den av herr Jansson i Benestad
vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
angående förslag

till 1953 års riksdag i syfte att undvika
skärpning av förmögenhetsbeskattningen.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6.

Föredrogs den av fru Eriksson i
Stockholm vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då
bordlagda anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet
angående körkortsbestämmelserna för
sockersjuka personer.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7.

Till bordläggning anmäldes

statsutskottets utlåtanden:

nr 13, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å driftbudgeten,
För flera huvudtitlar gemensamma
frågor;

nr 15, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1952/53, i vad propositionen avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde; nr

16, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1952/53, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1952/53, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde;
och

nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts

Nr 6.

Lördagen den 14 februari 1953.

proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1952/53, i vad propositionen avser staten
för försvarets fastighetsfond;

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 3, i anledning av väckta motioner
om skattelindring för vissa hörselskadade
skattskyldiga; och

nr 4, i anledning av väckta motioner
angående vissa ändringar i villkoren
för skattefri avsättning till pensionsstiftelse
m. m.;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 5, i anledning av dels Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 255 § sjölagen
och lag angående ändrad lydelse av
4 § 5 mom. lagen den 5 juni 1936 (nr
277) i anledning av Sveriges tillträde
till 1924 års internationella konvention
rörande konossement dels ock i ämnet
väckta motioner;

nr 6, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om ändring
i lagen den 13 mars 1942 (nr 87)
med särskilda bestämmelser angående
stats- och kommunalmyndigheterna och
deras verksamhet vid krig eller krigsfara
m. m.;

nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i 17 kap. handelsbalken; och
nr 8, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 1 § lagen den 10 juli
1947 (nr 632) angående ersättning av
allmänna medel till vittnen m. fl. samt
till lag angående ändrad lydelse av 4 §
lagen den 19 juni 1919 (nr 367) om fri
rättegång;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99); och

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i epidemilagen den 19 juni 1919
(nr 443); samt

tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 19 kap. 4 § lagen
den 18 juni 1926 (nr 326) om delning
av jord å landet m. m.;

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469);

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 19 § lagen den
30 juni 1943 (nr 436) om vägnämnder
och länsvägsnämnder; och

nr 5, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående ersättning från
kyrkofonden för övertalig personal vid
domänverket.

§ 8.

Anmäldes, att följande Kungl. Maj:ts
propositioner tillställts kammaren, nämligen nr

46, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 februari
1934 (nr 19) om fullgörande i vissa
fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.; och

nr 47, angående anslag till stödlån
till jordbrukare, in. in.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 2.03 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Tisdagen den 17 februari 1953.

Nr 6.

Tisdagen den 17 februari.

Kl. 4 em.

§ 1.

Justerades protokollen för den 10 och
den 11 innevarande februari.

§ 2.

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:

Härmed intygas att riksdagsman Erik
Fast, Nässjö, på grund av akut luftrörskatarr
vårdas å Garnisonssjukhuset sedan
den 14/2 1953 och att han tills vidare
är arbetsoförmögen.

Garnisonssjukhuset, Eksjö, den 16/2
1953.

Wilhelm örn.

Chefläkare.

Kammaren beviljade herr Fast ledighet
från riksdagsgöromålen från och
med den 14 innevarande februari tills
vidare.

§ 3.

Föredrogos var för sig följande Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner
och hänvisades därvid

till behandling av lagutskott propositionen
nr 46, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den
16 februari 1934 (nr 19) om fullgörande
i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet m. m.; samt

till jordbruksutskottet propositionen
nr 47, angående anslag till stödlån till
jordbrukare, m. m.

§ 4.

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 13, 15, 16, 21
och 24, bevillningsutskottets betänkanden
nr 3 och 4, första lagutskottets utlåtanden
nr 5—8, andra lagutskottets

utlåtanden nr 2 och 3 samt tredje lagutskottets
utlåtanden nr 2—5.

§ 5.

Interpellation ang. omorganisationen av
landsbygdens polisväsen.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr NILSSON i Göingegården (h),
som anförde: Herr talman! Vid 1951
års höstsession påtalade herr Anderberg
i en interpellation i första kammaren,
att länsstyrelserna var i färd
med att genomföra det förslag till omorganisation
av polisväsendet, som
framlagts av 1948 års polisutredning,
och att man därvid handlade som om
förslagets kommunala alternativ redan
vore antaget av statsmakterna. I ett betydande
antal fall hade kommunerna
fallit undan för påtryckningarna från
länets polisledning och bildat kommunalförbund
eller gått med på att inrätta
sådana befälstjänster, som blivit erforderliga
till följd av landsfiskalsreformen.

I sitt svar på herr Anderbergs interpellation
meddelade statsrådet Hedlund
att den översyn av polisdistriktsindelningen,
som vore påkallad av den nya
kommunindelningen och den nya landsfiskalsorganisationen,
icke avsåg att
innebära någon genomgripande omorganisation
av landsbygdens polisväsen.
Enligt statsrådets mening visade praxis
hos Kungl. Maj :t, att länsstyrelserna
handhaft sina befogenheter till tvångsingripande
mot kommunerna i fråga om
polisväsendet med varsamhet.

Nu anser man sig nog i kommunerna
ha rätt att tycka att det ofta är si och
så med denna varsamhet. Sedan frågan
i anslutning till den nyssnämnda inter -

Nr 6.

Tisdagen den 17 februari 1953.

Interpellation ang. redogörelse för vissa omständigheter i samband med att en besättningsman
avlidit vid kryssaren Gotlands besök i Malaga.

peilaiionen i november 1951 debatterades
i första kammaren har det näppeligen
kunnat förmärkas någon avmattning
i länsstyrelsernas strävanden att i
grunden omorganisera landsbygdens
polisväsen. Kraven på större polisdistrikt
och på nyinrättande av befattningar
som kriminalkonstaplar och
överkonstaplar har ytterligare skärpts.
I många fall har kommunerna — om
ock med tvekan och olust — ansett sig
böra rätta sig efter de önskemål, som
uttalats från länsstyrelserna. Om — såsom
inte varit ovanligt — både landshövdingen,
landssekreteraren och landsfogden
rest ut till en kommun för att
tala kommunalmännen till rätta, så är
det inte att undra på att man fått kommunerna
med sig. Men i många fall har
det inte varit tillräckligt att länsstyrelserna
hotat med tvångsförelägganden.
Föreläggandena har också fått sättas i
verket. Sedan en länsstyrelse på det
sättet meddelat ett föreläggande, torde
man i de berörda kommunerna i allmänhet
ha åtnöjt sig, även om förfaringssättet
knappast ökat den kommunala
förståelsen för polisväsendet. Men
i över hundratalet fall har kommuner
överklagat länsstyrelsernas resolutioner.
Det är en med hänsyn till omständigheterna
mycket hög siffra, och det lär
väl inte finnas något exempel från något
annat förvaltningsområde, där kommunerna
i så stor omfattning hävdat en
mening, som avviker från den regionala
statliga myndighetens.

I Kungl. Maj:ts kansli ligger sålunda
nu över hundratalet besvärsmål i polisärenden.
Vissa av dessa besvärsärenden
torde vara mera än årsgamla. Så länge
kommuner och länsstyrelser icke genom
avgörandet av dessa besvär fått
reda på Kungl. Maj ds uppfattning i
frågan, kommer nuvarande märkliga
förhållanden att fortfara. Länsstyrelserna
kommer sin plikt likmätigt att
med olika medel verka för en successiv
omorganisation av polisväsendet. Vissa

kommuner kommer att helt eller delvis
rätta sig efter länsstyrelsernas intentioner.
Andra kommer att direkt säga
ifrån och, om så behövs, bringa frågan
under regeringens prövning. Totalt sett
kommer polisorganisationen på landsbygden
att bli mycket egendomlig och
olikformig, särskilt om de många anförda
besvären skulle i huvudsak bifallas.
Det måste vara önskvärt att såväl
kommuner som länsstyrelser snarast
får besked om regeringens ställningstagande
till detta spörsmål.

Med anledning av vad här anförts anhåller
jag om andra kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen
för inrikesdepartementet få framställa
följande interpellation.

Anser herr statsrådet, att de omorganisationssträvanden
i fråga om landsbygdens
polisväsen, som oavbrutet pågått
sedan denna fråga debatterades i
riksdagens första kammare den 13 november
1951, står i överensstämmelse
med de då gjorda uttalandena? Är herr
statsrådet i tillfälle meddela när de
ovannämnda besvärsmålen kan väntas
bli avgjorda?

Denna anhållan bordlädes.

§ 0.

Interpellation ang. redogörelse för vissa
omständigheter i samband med att eu
besättningsman avlidit vid kryssaren
Gotlands besök i Malaga.

Ordet lämnades på begäran till

Fru NILSSON (k), som yttrade: Herr
talman! Under kryssaren Gotlands besök
i den spanska hamnstaden Målaga
i januari blev en besättningsman, värnpliktige
korpralen Hylén, överfallen och
bringad om livet på ett synnerligen rått
sätt. Det inträffade har väckt en viss
förstämning här hemma, särskilt som
det rörde sig om en ung svensk, som
efterlämnar hustru och barn.

Tisdagen den 17 februari 1953.

Nr 6.

Interpellation ang. redogörelse för vissa omständigheter i samband med att en be^
sättningsman avlidit vid kryssaren Gotlands besök i Målaga.

Det måste anses märkligt, att kryssarens
befäl gav order om avsegling på
fastställd tid, trots att det — bl. a. med
ledning av upplysningar av besättningsmän,
som varit i Hyléns sällskap under
landpermissionen — fanns anledning
befara att ett brott låg bakom hans uteblivande
vid permissionstidens utgång.
I stället nöjde sig fartygsbefälet med att
rapportera saken till svenske konsuln
på platsen, en spanjor. Det har väckt
förvåning, att kryssarens befäl, som
borde känna starkt ansvar för den till
övervägande del ungdomliga besättningen,
behandlat saken på detta sätt.
Följden blev också, att det tog inemot
två veckor, innan Francos polis, synbarligen
utan att ha gjort större ansträngningar,
påträffade liket efter
Hylén.

Det kan naturligtvis inte med säkerhet
göras gällande, att kryssarens kvarstannande
på platsen — i förening med
ett på svensk tillskyndan bedrivet energiskt
efterforskningsarbete — hade
möjliggjort Hyléns räddande till livet.
Men saken hade av allt att döma kunnat
redas upp snabbare och den dräpte
åtminstone tillförsäkras en jordfästning
under vederbörliga svenska former.

Det inträffade aktualiserar dels frågan
om fartygsbefälets dispositioner
vid tillfället i fråga, dels vilka instruktioner,
som finnes utfärdade med avseende
på besättningsmedlemmars liv
och säkerhet, särskilt vid angörandet
av fascistiska länders illa beryktade
hamnar. Jag hemställer därför om kammarens
tillstånd att till statsrådet och
chefen för försvarsdepartementet få
rikta frågan:

Är statsrådet i tillfälle att ge en redogörelse
för de närmare omständigheterna
i fallet Hylén, dels med avseende
på de dispositioner som vidtogs av
kryssarens befäl, dels rörande innehållet
i de instruktioner, som eventuellt
finns utfärdade till skydd för besättningsmedlemmars
liv och säkerhet vid

angörande av främmande länders hamnar
under dylika utfärder?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29
juni 1945 (nr 520) om återställande av
viss från ockuperat land härrörande
egendom, m. m.; och

nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 1 § lagen den 22 april
1949 (nr 164) med vissa bestämmelser
om rättegången i tryckfrihetsmål, m. m.

Vidare anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen
från statsutskottet:

nr 30, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

1952/53, i vad propositionen avser justi tiedepartementets

verksamhetsområde;

nr 31, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

1952/53, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde;

nr 32, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

1952/53, i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde;

nr 33, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret
1953/54 till oförutsedda utgifter;

nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag om anslag för budgetåret 1953/54
till avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster;
och

nr 35, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda fram -

Nr 6.

Onsdagen den 18 februari 1953.

ställning angående stat för statens allmänna
fastighetsfond för budgetåret
1953/54; samt

från andra .lagutskottet:
nr 29, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 10 § 1 mom. sinnessjuklagen
den 19 september 1929 (nr 321).

§ 8.

Anmäldes, att följande Kungl. Maj ds
propositioner tillställts kammaren:

nr 48, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr
314) angående rätt för Konungen att i
vissa fall meddela särskilda bestämmel -

ser om bankaktiebolags kassareserv,
in. m.;

nr 49, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av valutalagen den 22 juni 1939
(nr 350); och

nr 50, angående försäljning av vissa
kronoegendomar m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 4.10 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Onsdagen den 18 februari.

Kl. 2 em.

§ 1.

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:

Riksdagsman Per A. Johnsson, född
31 mars 1898, Mörrum, är sedan den
17 febr. 1953 intagen vid med. avd.
lasarettet, Karlshamn. Han är tills vidare
oförmögen deltaga i riksdagsarbetet.
Vilket härmed intygas på heder
och samvete.

Karlshamn den 17 febr. 1953.

K. G. Morsing
t.f. lasarettsläkare.

Herr Johnsson i Kastanjegården beviljades
ledighet från riksdagsgöromålen
från och med den 17 februari tills
vidare.

§ 2.

I enlighet med kammarens därom
den 11 innevarande februari fattade beslut
skulle nu val företagas av ledamöter
och suppleanter i den nämnd, som
enligt § 103 regeringsformen och § 69

riksdagsordningen äger döma, huruvida
högsta domstolens och regeringsrättens
samtliga ledamöter gjort sig förtjänta
att i deras viktiga kall bibehållas;
och lämnades, då till en början
val av ledamöter i nämnden skulle äga
rum, på begäran ordet till

Herr LINDBERG (s), som anförde:
Herr talman! För vart och ett av de val
som skall företagas vid detta plenum ber
jag att få avlämna en gemensam lista,
vilken godkänts av de av kammaren
valda ledamöterna i talmanskonferensen.
Varje lista upptar namn å så många
personer, som det ifrågavarande valet
avser.

Den av herr Lindberg för valet av
ledamöter avlämnade listan upptog under
partibeteckningen »Gemensam lista»
följande namn:

Bergström

Malmborg i Skövde

Fast

Hall

Onsdagen den 18 februari 1953.

Nr 6.

Ewerlöf, fru
Svensson i Ljungskile
Lindberg

Jonsson i Skedsbygd
Nilsson i Göteborg
Antby

Svedberg, fru
Nilsson i Landskrona
Håstad

Liljedahl, fröken

Pettersson i Norregård

Öberg, fröken

Hedqvist

Vinge, fröken

Levin

Kyling

Svensson i Alingsås
Nordkvist i Kalmar
Andersson i Alfredshem
Carlsson i Bakeröd.

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst listan, blev denna av kammaren
godkänd; och förklarades de personer,
vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till ledamöter.

§ 3.

Företogs val av suppleanter för ledamöterna
i den i § 2 omförmälda nämnden.

Den av herr Lindberg för detta val
avlämnade listan upptog under partibeteckningen
»Gemensam lista» följande
namn:

Arweson

Nestrup

Jonsson i Haverö
Johansson i Norrfors
Staxäng
Hamrin.

Sedan herr talmannen för kammaren
uppläst listan, blev denna av kammaren
godkänd; och förklarades de personer,
vilkas namn upptagits å listan,
utsedda till suppleanter.

§ 4.

Justerades protokollsutdrag angående
de i §§ 2 och 3 omförmälda valen.

§ 5.

Föredrogos var för sig följande Kungl.
Maj:ts på kammarens bord liggande
propositioner; och hänvisades därvid

till bankoutskottet propositionerna:

nr 48, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 3 juni 1949 (nr
314) angående rätt för Konungen att i
vissa fall meddela särskilda bestämmelser
om bankaktiebolags kassareserv,
m. m.; och

nr 49, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av valutalagen den 22 juni
1939 (nr 350); samt

till jordbruksutskottet propositionen
nr 50, angående försäljning av vissa
kronoegendomar m. m.

§ 6.

Föredrogs den av herr Nilsson i
Göingegården vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då
bordlagda anhållan att få framställa
interpellation till herr statsrådet och
chefen för inrikesdepartementet angående
omorganisationen av landsbygdens
polisväsen.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7.

Föredrogs den av fru Nilsson vid kammarens
nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att
få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
angående redogörelse för
vissa omständigheter i samband med att
en besättningsman avlidit vid kryssaren
Gotlands besök i Malaga.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8.

Föredrogos vart för sig statsutskottets
utlåtanden:

nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å driftbud -

Nr 6.

Onsdagen den 18 februari 1953.

Anskaffning av tygmateriel m. m. för armén.

geten, För flera huvudtitlar gemensamma
frågor; och

nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1952/53, i vad propositionen avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 9.

Utgifter å tilläggsstat II
(F örsvarsdepartementet).

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
16, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1952/53,
i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde, jämte
i ämnet väckta motioner.

Punkterna 1 och 2.

Yad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 3.

Anskaffning av tygmateriel m. m. för
armén.

I propositionen nr 2 hade Kungl. Maj :t
föreslagit riksdagen (punkt 3) att dels
bemyndiga Kungl. Maj.''t att medgiva
utläggande av beställningar å tygmateriel
m. in. inom en kostnadsram av
147 000 000 kronor, dels ock till Armén:
Anskaffning av tygmateriel m. m. å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1952/53 anvisa ett reservationsanslag av
83 000 000 kronor.

Vidare hade i två likalydande motioner,
väckta den ena inom första kammaren
av herr öhman m. fl. (I: 206) och
den andra inom andra kammaren av
herr Hagberg i Stockholm in. fl. (II: 276),
hemställts, att riksdagen måtte avslå det
av Kungl. Maj :t äskade beställningsbemyndigandet
samt att det av Kungl.
Maj:t äskade anslaget måtte begränsas
till 3 000 000 kronor, att användas för

återköp från Finland av viss vapenmateriel.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 206
och II: 276,

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att medgiva
utläggande av beställningar i tygmateriel
in. m. inom en kostnadsram av
147 000 000 kronor;

b) till Armén: Anskaffning av tygmateriel
m. m. å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1952/53 anvisa ett
reservationsanslag av 83 000 000 kronor.

Punkten föredrogs. Därvid yttrade:

Herr SENANDER (k): Herr talman!
Det är inte min avsikt att i detta sammanhang
ta upp försvarskostnaderna
till bedömning ur principiell synpunkt.
Den saken får vi ju anledning att återkomma
till då äskandena för nästa budgetår
skall behandlas. Då det emellertid
här rör sig om stora utgiftsstegringar
för nu löpande budgetår och betydande
engagemang i form av beställningsbemyndiganden,
så kan man inte
underlåta att säga några ord.

Vad utskottet nu föreslår innebär, att
de kontanta utgifterna för militärapparaten
för innevarande budgetår stiger
med i runt tal 117,5 miljoner kronor.
Till detta kommer över 13 miljoner i
investeringar. Sammanlagt har vi alltså
att räkna med en utgiftsstegring för innevarande
budgetår på över 130 miljoner
kronor.

Utgifterna till militärapparaten beräknades
för budgetåret 1952/53 till
1 502 963 000 kronor. Vid behandlingen
av fjärde huvudtiteln vid fjolårets riksdag
framhölls från den kommunistiska
gruppens sida, att detta belopp skulle
komma att överskridas. De 130 miljoner,
som nu äskas i tilläggsanslag, bekräftar
riktigheten i vad som då framhölls.
Utöver dessa jag måste säga
glupska krav från militärens sida, som
nu liksom alltid under de senare åren
vinner den fullkomligaste förståelse från

Onsdagen den 18 februari 1953.

Nr 6.

Anskaffning av tygmateriel m. m. för armén.

regeringens och statsutskottets sida,
kräves fullmakter att beställa krigsmateriel
till hundratals miljoner. De bemyndiganden,
som föreslås utöver vad
som tidigare beslutats för budgetåret,
uppgår till inte mindre än 147 miljoner
kronor.

Dessa väldiga engagemang sker vid
en tidpunkt, då det är ebb i statskassan
och staten har stora svårigheter att anskaffa
pengar för finansiering av sina
utgifter. Man behöver inte vara nationalekonom
av facket för att begripa,
att denna vanvettiga militärpolitik förr
eller senare måste ruinera landets ekonomiska
liv. Det är emellertid tydligt
att man söker rädda situationen genom
eu ökad beskattning och en sänkning
av folkets levnadsstandard. Klara tendenser
i sådan riktning har visat sig
i årets budget och vid avtalsuppgörelserna
i år.

Det är också självklart, att detta slöseri
till militära ändamål hämmar och
kanske slutligen omöjliggör en framstegsvänlig
social och kulturell omvårdnad.
Kulturen är redan satt på svältkost,
och kulturinstitutionerna får allt svårare
att klara sina uppgifter. Dessa institutioner
får sannerligen inte alltid
kompensation för ofrånkomliga kostnadsstegringar,
medan det däremot anses
givet, att militärväsendet skall ha
anslagshöjning för utgiftsstegring'' på
varje delpost.

Staten söker i allt större utsträckning
övervältra de sociala utgifterna på
kommunerna, som får allt större svårigheter
att finansiera sin verksamhet.
Det är många berättigade och nödvändiga
sociala åtgärder, som fått stå tillbaka
i kommunerna på grund av att
staten i allt större grad överflyttar sina
utgifter på dem. Däremot finns det inga
hämningar hos statsmakterna när det
gäller militära ändamål. Ja, fråga är
om statsmakterna ens utövar den erforderliga
kontrollen över att miljardbeloppen
till militären får sin rätta användning.
I det sammanhanget måste

jag ställa frågan, hur det kan komma
sig att inte mindre än 60,5 miljoner
kronor nu begäres i tilläggsstaten för
kostnadsökningar. Materielpriserna tenderar
ju att sjunka, men ändå krävs
detta jättebelopp för att täcka prisstegringarna.
Partiprisindex för järnmanufaktur
respektive metallmanufaktur har
från juni till december förra året sjunkit
från 268 till 266 respektive från 293
till 287. Hur kan det då vara möjligt,
att betydande prisstegringar kunnat ske
från den 1 juli förra året och för vilka
man nu begär nya anslag? Hur är det
ställt med priskontrollen på detta område,
och hur är det med handläggningen
av beställningarna från de militära
myndigheternas sida?

I förslaget till tilläggsstat II ingår ett
beställningsbemyndigande på 100 miljoner
kronor och ett anslag på 50 miljoner
kronor som betalningsreserv för
möjliggörande av vissa beställningar
av brådskande art. Vad som här åsyftas
är tydligen beställningen av tanks
ifrån England. Denna beställning är
märklig i mer än ett avseende. Den
bedömning av olika vapens värde, som
sakkunskapen här i landet gjorde efter
det senaste världskriget, gav vid handen,
att tanksvapnet föga lämpade sig
för försvaret av vårt starkt kuperade
land; i varje fall ansågs försvaret inte
vara betjänt av tyngre tanks. I stället
sköts i förgrunden betydelsen av att
anskaffa antitanksvapen. Nu handlar
man i rakt motsatt riktning och skall
inköpa tanks från England. Den förklaring
som givits är enkel, förtvivlat
enkel: de engelska stridsvagnarna skall
användas i Skåne. År det för att man
skall kunna köra bekvämt på slätmark?
Eller är det för att samordna det svenskengelska
tanksvapnet med det danska?
Eller är det fråga om en samordning
med A-paktsstaternas krigsmakter över
huvud taget?

Jag väntar mig inget uppriktigt svar
på dessa frågor. Men om nu den svenska
militärmakten var i så starkt behov

Nr 6.

Onsdagen den 18 februari 1953.

Anskaffning av tygmateriel m. m. för armén.

av en förstärkning av stridsvagnsvapnet,
så borde väl beställningarna ha
kunnat placeras i vårt land. Det är ju
ett faktum att vi nu befinner oss i ett
tillstånd av vikande konjunkturer med
arbetslöshet i släptåg. De hundra miljonerna
— för övrigt stannar det nog
inte vid den summan •— kunde ha placerats
i beställningar inom landet, där
de åtminstone haft den fördelen med
sig, att de bidragit till att trygga sysselsättningen.

Herr talman! Med vad jag här i korthet
anfört och med utgångspunkt från
att vi återkommer till detta spörsmål
då anslagen för kommande budgetår
skall behandlas, ber jag få yrka bifall
till motionerna 206 i första kammaren
och 276 i andra kammaren, den senare
av herr Hagberg i Stockholm m. fl.

Herr WARD (s): Herr talman! Jag vill
helt instämma med den föregående talaren
i hans inledande ord, då han
nämnde att det väl inte kan tjäna mycket
till att vid detta tillfälle, då det
gäller en tilläggsstat, röra upp en allmän
debatt om försvarsfrågan. Inom
kort får ju kammaren ta ställning till
fjärde huvudtiteln, och då kan det vara
ett lämpligare tillfälle än nu att diskutera
den saken. Jag lovar för min del
också att följa den linje, som herr Senander
inledningsvis angav, mera konsekvent
än vad han gjorde. Jag tyckte
att hans anförande svällde ut över alla
bräddar, och det kom som vanligt att
beröra saker som inte alls har något
sammanhang med svensk försvarspolitik.

Herr Senander anmärkte på kostnadsstegringarna,
men om han uppmärksamt
läser propositionen och utskottets
utlåtande, finner han genast att
dessa ökningar till betydande del beror
på ökade kostnader för materiel och
delvis även för löner, och det är ju ett
förhållande som man måste respektera.
Herr Senander talar om att priserna
på industriella produkter är vikande,

och det kan ju vara riktigt, men kontrakterade
priser måste ju i alla fall
betalas. I den mån kontrakt har tecknats
i annat prisläge, lär man inte
kunna komma undan konsekvenserna
därav — det gäller ju inte bara för
försvarsdepartementet och andra statliga
myndigheter utan också för privatpersoner
och enskilda företag.

Jag har hört anföras, att riksdagen
skulle, om den antar statsutskottets förslag
till uttalande, binda sig för en tioårsplan
för materielanskaffningen till
försvaret. Försvarsministern har ju i
fjärde huvudtiteln angivit, att han tänker
sig en tioårsplan, och det är naturligt
att han också bygger förslagen om
anslag på tilläggsstat på denna tioårspian.
Utskottet har emellertid inte velat
att riksdagen nu skall binda sig för
denna tioårsplan, ty det skulle ju föregripa
behandlingen av de väsentliga
förslagen om försvarets angelägenheter,
nämligen årets fjärde huvudtitel, och
därför har utskottet på tal om denna
långtidsplan framhållit, att det sedermera
skall återkomma till principerna
för anskaffningsverksamheten. Därmed
menas naturligtvis frågan, huruvida det
skall antagas en plan för tio år eller för
längre eller kortare tid, och följaktligen
binder man inte genom detta uttalande
riksdagens handlingsmöjligheter
vid behandlingen av fjärde huvudtiteln.

Jag ber, herr talman, att med dessa
ord få yrka bifall till statsutskottets
hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets i punkten gjorda
hemställan dels ock på bifall till samma
hemställan med den ändring som föranleddes
av bifall till de i ämnet väckta
motionerna; och biföll kammaren utskottets
hemställan.

Punkterna 4—25.

Yad utskottet hemställt bifölls.

Onsdagen den 18 februari 1953.

Nr 6.

Ansvarsbestämmelser i fråga om konossement.

§ 10.

Föredrogos vart efter annat

statsutskottets utlåtanden:

nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

1952/53, i vad propositionen avser staten
för försvarets fastighetsfond; samt
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 3, i anledning av väckta motioner
om skattelindring för vissa hörselskadade
skattskyldiga; och

nr 4, i anledning av väckta motioner
angående vissa ändringar i villkoren för
skattefri avsättning till pensionsstiftelse
in. in.

Kammaren biföll vad utskotten i
dessa utlåtanden och betänkanden hemställt.

§ 11.

Ansvarsbestämmelser i fråga om konossement.

Föredrogs första lagutskottets utlåtande
nr 5, i anledning av dels Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 255 § sjölagen
och lag angående ändrad lydelse av 4 §
5 mom. lagen den 5 juni 1936 (nr 277)
i anledning av Sveriges tillträde till

1924 års internationella konvention rörande
konossement dels ock i ämnet
väckta motioner.

Genom en den 19 december 1952 dagtecknad,
till lagutskott hänvisad proposition,
nr 5, vilken behandlats av första
lagutskottet, hade Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagda, i
statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga följande
vid propositionen fogade förslag till

1) Lag angående ändrad lydelse av 255 § sjölagen.

Härigenom förordnas, att 255 § sjölagen skall erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

255 §. 255 §.

Är ansvarigheten —------fartygets dräktighet.''

I förhållande------stycket angivits.

I förhållande till fordringsägare som
tillhör främmande stat skall vad i första
stycket andra punkten och andra stycket
stadgas om att där angivna belopp
skola beräknas efter guldvärde ej gälla,
med mindre detta följer av fördrag med
den främmande staten och denna genomfört
motsvarande beräkning till förmån
för svenska fordringsägare.

Att redaren------och 259 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1953; dock skall äldre lag gälla, då redarens
ansvarighet uppkommit dessförinnan.

Nr 6.

Onsdagen den 18 februari 1953.

Ansvarsbestämmelser i fråga om konossement.

2) Lag angående ändrad lydelse av 4 § 5 mom. lagen den 5 juni 1936 (nr 277) i anledning
av Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande

konossement.

Härigenom förordnas, att 4 § 5 mom. lagen den 5 juni 1936 i anledning av
Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande konossement
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

4 §. 4 §.

5 mom. Bortfraktaren och------verkliga värde.

Genom avtal------förut sagts.

I förhållande till fordringsägare som
tillhör främmande stat skall vad i första
stycket första punkten stadgas om att
där angivet belopp skall beräknas efter
guldvärde ej gälla, med mindre detta
följer av fördrag med den främmande
staten och denna genomfört motsvarande
beräkning till förmån för svenska
fordringsägare.

Har avlastaren--------denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1953; dock skall äldre lag gälla, då bortfraktarens
ansvarighet uppkommit dessförinnan.

I samband med propositionen hade
utskottet till behandling förehaft två
i anledning av densamma inom riksdagen
väckta motioner, nr 301 i första
kammaren av herrar Svärd och Ohlon
samt nr 377 i andra kammaren av herr
Edström. I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, »att riksdagen
måtte besluta bifalla Kungl.
Maj ds proposition nr. 5 med de ändringarna,
att orden ’i guld’ utgår ur
255 § första och andra styckena sjölagen
samt 4 § 5 mom. första stycket
konossementlagen, att det stycke, som
enligt propositionen föreslås fogat till
255 § sjölagen, erhåller följande lydelse:
’I förhållande till fordringsägare, som
hör hemma i främmande stat, skola i
första stycket andra punkten och andra
stycket angivna belopp beräknas efter
guldvärde, därest detta följer av fördrag
med den främmande staten och
denna genomfört motsvarande beräkning
till förmån för svenska fordringsägare’,
samt att det stycke, som enligt

jjropositionen föreslås fogat till 4 §
5 mom. konossementlagen, erhåller följande
lydelse: ’I förhållande till fordringsägare,
som hör hemma i främmande
stat, skall det. i första stycket
första punkten angivna beloppet beräknas
efter guldvärde, därest detta följer
av fördrag med den främmande staten
och denna genomfört motsvarande beräkning
till förmån för svenska fordringsägare’.
»

Utskottet hemställde, att riksdagen
med avslag å motionerna 1:301 och
II: 377 måtte bifalla förevarande proposition,
nr 5.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr EDSTRÖM (h): Herr talman! Jag
kan inte låta denna fråga gå förbi utan
att göra några påpekanden med anledning
av min motion nr 377 i denna
kammare.

Jag vill då först framhålla, att den

Onsdagen den 18 februari 1953.

Nr 6.

Ansvarsbestämmelser i fråga om konossement.

föreslagna ändringen i lagstiftningen
har tillkommit därför att, som utskottet
uttrycker det, den hittillsvarande ordningen
innebär betydande olägenheter
för den svenska rederinäringen och att
det på grund härav framstår som en
angelägen lagstiftningsuppgift att på
lämpligt sätt begränsa tillämpligheten
av guldklausulen enligt svensk sjörätt.
Så till vida innebär denna ändring en
fördel och ett klarläggande, och vi som
sysslar med dessa frågor är mycket
tacksamma härför. Det har emellertid
insmugit sig en viss oklarhet, nämligen
beträffande hur de svenska fordringsägarna
skall behandlas.

Enligt lagförslaget kommer de svenska
fordringsägarnas fordringar att vara
försedda med guldklausul, medan däremot
i Norge, Danmark och Finland
det icke finns någon guldklausul beträffande
inhemska fordringar. Vi har
föreslagit i vår motion, att borttagandet
av gulklausulen skulle gälla även
för svenska fordringsägare, men utskottet
framhåller i sitt utlåtande, att det
icke kan tillstyrka en sådan begränsning
av guldklausulens tillämplighet
utan en samtidig höjning av de nominella
ansvarsbeloppen. Utskottet hänvisar
härvid till att en sådan höjning har
ägt rum i Finland. I realiteten har emellertid
inte någon sådan höjning ägt
rum i Finland. Det har skett en formell
ändring, men den finska marken har
sjunkit så katastrofalt, att man trots
den genomförda ändringen icke ens
kommit upp till det värde, som skulle
erhållas, om pappersvärdet i kronor
skulle tillämpas för svenska fordringsägare.
Jag vill nämna att ansvarsbeloppet
i Finland tidigare varit 18 000 mark
i guld. När guldvärdet togs bort, höjdes
beloppet till 60 000 finska mark. Detta
motsvarar i dag 1 350 svenska kronor.
Det är således lägre än det ansvarsmaximum
på 1 800 kronor i svenska
papperskronor, som ett bifall till vår
motion skulle innebära.

I detta sammanhang vill jag också

nämna, att man i Norge och Danmark
har behållit ansvarsbeloppet vid 1 800
kronor, vilket i nuvarande svenska kronor
motsvarar för Norge 1 300 och för
Danmark 1 350 kronor. Således är det
maximala ansvarsbeloppet, även om vi
tar bort guldklausulen för svenska fordringsägare,
avsevärt högre än vad som
gäller både i Norge, Danmark och Finland.

Vidare vill jag nämna, att ansvarsbeloppet,
om det skulle omräknas efter
guldvärdet, skulle motsvara ett nuvärde
av 4 200 kronor, och det måste väl anses
vara alltför högt i jämförelse med
de siffror som jag just nyss nämnde för
Norge, Danmark och Finland.

Det är således att beklaga, att man
icke kunnat fullfölja det av utskottet
framhållna önskemålet om största möjliga
likformighet mellan de nordiska
ländernas sjölagstiftning utan radikalt
har frångått denna.

Vad är det egentligen då för fara
med att vi har eu svensk guldklausul
för de svenska fordringsägarna? Jo, faran
ser vi däri, att det är mycket svårt
att kunna fastställa, vem som är ägare
av ett konossement. Saken gäller både
konossementkonventionen och den i
sjölagen fastställda andra ansvarigheten.
Det är omöjligt att veta, vem som
är ägare av varan just när haveriet
äger rum. 50 procent av dem som träffas
av dessa haverier är svenska leverantörer
eller importörer, och då uppkommer
alltid frågan: År detta en fordran
med guldklausul eller är det en
fordran efter papp er sklausul? Denna
fråga kommer under alla förhållanden
att vara mycket oklar. Man behöver
inte förutsätta, att det är någon ond
avsikt. Redan det förhållandet, att det
är så svårt att avgöra vem som är rätt
ägare, gör att det blir omöjligt eller
svårt att utreda dessa förhållanden.
Men härtill kommer att det alltid är
möjligt för eu utländsk ägare til! konossement,
som inte har rätt till guldklausul,
att vid lämpligt ögonblick ef -

Nr 6.

Onsdagen den 18 februari 1953.

Ansvarsbestämmelser i fråga om konossement.

ter ett haveri överföra detta konossement
till en svensk, som då blir innehavare
av hans fordran. På så sätt
kan han tillgodoräkna sig fördelen med
guldklausulen. Hela denna lagstiftning,
som är till för att hjälpa den svenska
rederinäringen, är alltså ett slag i vattnet.
Den kommer nämligen i realiteten
inte att kunna genomföras såsom den
är tänkt, utan lagen kommer att kunna
kringgås på det enklaste sätt utan att
man har möjlighet att kontrollera det.

Det var med anledning härav, som
jag kände mig föranlåten att väcka min
motion. Jag finner emellertid, att utskottet
inte har företagit någon realbehandling
av den och inte försökt att
verkligen undersöka förhållandena,
utan utskottet har enbart ansett, att
det av olika skäl inte gått att genomföra
mitt förslag, och har därvid godtagit
den av departementschefen uttalade
åsikten. Det är således strävan att
vara rättrogen mot departementschefen,
som i detta fall har fått tala mot de
sakskäl, som finns för att gå motionärerna
till mötes.

Jag ber, herr talman, att med dessa
ord få yrka bifall till min motion.

Herr LINDBERG (s): Herr talman!
Med anledning av motionärens yrkande
ser jag mig tvingad att säga några ord
om detta utlåtande. Han har anfört en
rad exempel på de svårigheter som
skulle uppstå, därest olika bestämmelser
skulle gälla för fordringsägare i
Sverige och för fordringsägare i utlandet.
Det kan hända, att dessa svårigheter
alltid kommer att bestå när det gäller
att avgöra vem som är ägare till ett
konossement och vem som inte är det,
men de blir väl varken mindre eller
större vilka bestämmelser man än har.
De kommer allt fortfarande att bestå.

Utskottet har diskuterat frågan ganska
ingående, och man har också diskuterat
motionerna ganska ingående men
kommit till det resultatet, att om man
skulle följa motionärerna, skulle man

ha varit tvungen att räkna upp beloppet
efter pappersvärde, och detta ansåg
sig utskottet inte kunna göra. Det ifrågasattes
också, om det kan vara av någon
större betydelse att göra det, därför
att fordringsägarna ju i alla fall på
något sätt måste hållas skadeslösa, när
det är fråga om haveri.

Det sades också, att man i Finland
inte följde de bestämmelser man har på
detta område. Det undandrar sig i varje
fall utskottets bedömande huruvida så
skett eller inte. Men ett faktum är, att
man i Finland har räknat upp beloppet
ganska avsevärt, naturligtvis beroende
på finska markens fall. Emellertid har
den svenska kronan också fallit, och
skulle man följa principen från Finland,
måste en uppräkning komma till
stånd.

Vi har alltså ansett att det var nödvändigt
att följa Kungl. Maj:ts förslag i
frågan, allra helst som intressenterna
på detta område inte har dragit fram
de synpunkter i fråga om olika svårigheter,
som motionären har gjort sig till
talesman för.

Jag ber alltså att få yrka bifall till
utskottets förslag.

Herr EDSTRÖM (h): Herr talman!
Med anledning av vad den föregående
talaren sade vill jag framhålla, att frågan
om vem som är ägare förlorar all
betydelse, om guldklausulen för svensk
fordringsägare bortfaller. Då blir det en
betydligt mindre fråga vem som är
ägare.

Sedan vill jag framhålla, att finska
marken ju har fallit så katastrofalt i
värde, att ansvarsbeloppet knappast
skulle ha något värde alls, om man inte
hade skrivit upp det. Däremot har den
svenska kronan fallit i proportion lika
mycket som danska och norska kronan,
och därför finns det ingen anledning
för oss att skriva upp ansvarsbeloppet,
när inte Norge och Danmark har ansett
nödvändigt att göra det och när
Finland skrivit upp marken till ett be -

Onsdagen den 18 februari 1953. Nr 6.

Interpellation ang. utrustning av svenska fartyg i utrikesfart med räddningsflottar.

lopp, som i alla fall är avsevärt mindre
än nuvarande svenska pappersvärde.

Överläggningen var härmed slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till de i ämnet väckta motionerna;
och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 12.

Föredrogos vart efter annat
första lagutskottets utlåtanden:
nr 6, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om
ändring i lagen den 13 mars 1942 (nr
87) med särskilda bestämmelser angående
stats- och kommunalmyndigheterna
och deras verksamhet vid krig eller
krigsfara m. m.;

nr 7, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om ändring
i 17 kap. liandelsbalken; och
nr 8, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 1 § lagen den 10 juli
1947 (nr 632) angående ersättning av
allmänna medel till vittnen m. fl. samt
till lag angående ändrad lydelse av 4 §
lagen den 19 juni 1919 (nr 367) om
fri rättegång;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
om ändring i familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99); och
nr 3, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om ändring
i epidemilagen den 19 juni 1919
(nr 443); samt

tredje lagutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 19 kap. 4 § lagen
den 18 juni 1926 (nr 326) om delning
av jord å landet in. m.;

nr 3, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
om ändring i folkbokföringsförordningen
den 28 juni 1946 (nr 469);

nr 4, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 19 § lagen den
30 juni 1943 (nr 436) om vägnämnder
och länsvägnämnder; och

nr 5, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ersättning från
kyrkofonden för övertalig personal vid
domänverket.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 13.

Interpellation ang. utrustning av svenska
fartyg i utrikesfart med räddningsflottar.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr SENANDEIt (k), som yttrade:
Herr talman! Den senaste tidens sjöolyckor
har starkt upprört sinnena i
vårt land. Motortankern Avantis haveri
i Japanska sjön, ångfartyget Aspös undergång
i Nordsjön och motorseglaren
Dans i Östersjön har ställt frågan om
säkerhetsanordningarna ombord i fartygen
på sin spets. För besättningarnas
räddning vid hastigt inträdande haveritillfällen
synes inte livbåtar vara till
fyllest. Om tiden är knapp, vädret hårt
eller om det uppstått skador på tekniska
detaljer kan livbåtarna ofta inte utsättas,
och besättningen är därmed prisgiven.

Senast under andra världskriget gällde
en förordning, enligt vilken svenska
handelsfartyg skulle vara utrustade
med räddningsflottar. Härigenom bärgades
många människoliv. Flottarna är
en utomordentlig tillgång särskilt när
tidsnöd eller andra omständigheter inte
medger livbåtarnas utsättande. Det är
troligt att människoliv kunnat räddas,
om dylika anordningar funnits att tillgå
vid de haveritillfällen som jag förut
omnämnt.

Med anledning härav vill jag anhålla
om kammarens tillstånd att till statsrådet
och chefen för handelsdepartementet
få framställa följande interpellation:

2 — Andra kammarens protokoll 1953. Nr 6.

18 Nr 6. Onsdagen den 18 februari 1953.

Interpellation ang. utrustning av svenska fartyg i utrikesfart med räddningsflottar.

Anser statsrådet att flottar ombord å
fartyg har en viktig uppgift att fylla
även i fredstid?

Om så är fallet, kan man förvänta att
statsrådet tar initiativ till utfärdandet
av en ny förordning med åläggande för
svenska fartyg i utrikesfart att vara utrustade
med räddningsflottar?

Denna anhållan bordlädes.

§ 14.

Anmäldes att Kungl. Maj ds proposition
nr 53, angående anslag för budgetåret
1953/54 till statens bosättningslånefond
m. in. tillställts kammaren.

Denna proposition bordlädes.

§ 15.

Anmäldes och godkändes följande
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen

från statsutskottet:

nr 36, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående utgifter å til läggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1952/53, i vad propositionen avser för -

svarsdepartementets verksamhetsområde; från

tredje lagutskottet:

nr 37, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 7 kap. 24 § vattenlagen;
och

från jordbruksutskottet:

nr 39, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1952/53, såvitt propositionen avser
jordbruksärenden.

Vidare anmäldes och godkändes andra
lagutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 38, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj ds proposition med
förslag till förordning om ändring i
familjebidragsförordningen den 29 mars
1946 (nr 99).

§ 16.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 2.47 em.

In fidem
Gunnar Britth.

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 53
316159