1951 FÖRSTA KAMMAREN Nr 15 (Riksdagens protokoll 1951:15)

RIKSDAGENS

*0* PROTOKOLL

1951 FÖRSTA KAMMAREN Nr 15

21—24 april.

Debatter m. m.

Lördagen den 21 april. Sid.

Interpellation av fröken Andersson ang. höjning av underhållsbidrag
till frånskild make .................................. 5

Tisdagen den 24 april.

Svar på interpellationer:

av herr Andrée om beredande av ökad trygghet åt storgodsens

arrendatorer .......................................... 9

av herr Persson, Karl, ang. statens kostnader för äggproduktionen
och ang. prishöjningen å kraftfoder ................ 10

av herr Andersson, Jones Erik, ang. äganderätten till vissa
myrslogar inom Kopparbergs län ...................... 14

Interpellation av herr Arrhén ang. organisationen av arbetet på
rektorsexpeditionerna m. m................................. 17

1 Första kammarens protokoll 1951. Nr 15.

Ii '' < V

Lördagen den 21 april 1951.

Nr 15.

Lördagen den 21 april.

Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen;
och dess förhandlingar leddes
av herr andre vice talmannen.

Justerades protokollet för den 14 innevarande
månad.

Upplästes och lades till handlingarna
följande från justitiedepartementet ankomna Protokoll,

hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 20 april 1951.

Till justitiedepartementet hade den
20 april 1951 från länsstyrelsen i Malmöhus
län inkommit fullmakt för fru
Ingeborg Carlqvist, Hälsingborg, vilken
vid ny röstsammanräkning blivit utsedd
såsom ledamot av riksdagens förslå
kammare i stället för avgången ledamot
av samma kammare.

Vid granskning av fullmakten, som
företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot fullmakten
icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till första kammaren.

1 ämbetet:

Oskar Adelsohn.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat
läkarintyg var så lydande:

Till riksdagens första kammare.

Härmed får jag med åberopande av
bifogade läkarintyg vördsamt anhålla
om fortsatt ledighet från riksdagsarbetet
t. o. in. den 19 maj 1951.

Stockholm den 21 april 1951.

Harald Nordenson.

Riksdagsmannen fil. doktor Harald
Nordenson lider av sviterna efter Hepatitis
och är till följd härav fortfarande
oförmögen deltaga i riksdagsarbetet t.

o. m. den 19 maj 1951, intygas.

Stockholm, Ersta sjukhus den 19 april
1951.

Reinhold Nauclér,
leg. läkare, överläkare.

Den begärda ledigheten beviljades.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 8, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1951/52 under åttonde
huvudtiteln, avseende anslagen inom
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner; nr

127, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1951/52, i vad
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde; nr

128, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
om anslag för budgetåret
1951/52 till bidrag till driften av centrala
verkstadsskolor m. m. jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 129, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1951/52 till utförande av strandskydd
på ön Ven;

nr 130, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående en av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1950 vid dess trettiotredje
sammanträde antagen rekommendation;

nr 131, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1951/52 till anskaffande av viss ut -

Nr 15.

Lördagen den 21 april 1951.

rustning m. m. till vanföreanstalterna i
Göteborg och Hälsingborg;

nr 132, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fullmakt att i arbetslöshetsbekämpande
syfte igångsätta
arbeten, för vilka anslag uppförts å allmän
beredskapsstat för budgetåret 1950/
51 m. m.;

nr 133, i anledning av Kungl. Majrts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
om vissa anslag för budgetåret
1951/52 till regeringsrätten;

nr 134, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående vissa anslag för
budgetåret 1951/52 till fångvårdsanstalterna;
och

nr 135, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående provisorisk skatteersättning
till kommunerna i anledning
av ortsavdragsreformen in. m., såvitt
propositionen avser grunder för provisorisk
skatteersättning till kommunerna
i anledning av ortsavdragsreformen
m. m.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 136, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående vissa anslag ur
kyrkofonden för avlönande av präster
m. m.; samt

nr 137, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 5, 7 och 11 §§ förordningen
den 16 maj 1884 (nr 25) angående
patent, m. m.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 138, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av
1 och 3 §§ lagen den 14 juni 1929 (nr
131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

Anmäldes och godkändes konstitutionsutskottets
förslag till riksdagens
skrivelse, nr 139, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj ds proposition angående
provisorisk skatteersättning till

kommunerna i anledning av ortsavdragsreformen
m. m., i vad propositionen
hänvisats till konstitutionsutskottet.

Upplästes följande till kammaren inkomna
skrivelse:

Till riksdagen.

Undertecknad får härmed vördsamt
anhålla om befrielse från uppdraget att
vara ledamot av riksdagsbibliotekets styrelse.

Stockholm den 18 april 1951.

Frans Severin.

På särskilda propositioner biföll kammaren
berörda anhållan och beslöt att
val av en ledamot i styrelsen över riksdagsbiblioteket
i den avgångnes ställe
skulle i vederbörlig ordning äga rum.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
nedannämnda motioner:

nr 471, av herr Lindahl m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa ändringar i statens allmänna
avlöningsreglemente, m. in.; samt

nr 472, av herr Norling och herr Persson,
Ola, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående avtal om koordination
mellan statens järnvägar och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelö sunds

järnvägar.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott den av herrar Cassel
och Domö väckta motionen, nr 473, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändring i
lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning
av jord å landet, m. m.

Föredrogs och bordlädes ånyo statsutskottets
memorial nr 94.

Herr andre vice talmannen anmälde,
att till kammaren överlämnats Kungl.
Maj:ts proposition nr 205, angående godkännande
av avtal mellan Sverige och
Canada för undvikande av dubbelbeskattning
samt fastställande av bestäm -

Lördagen den 21 april 1951.

Nr 15.

Interpellation ang. höjning av underhållsbidrag till frånskild make.

melser angående ömsesidig handräckning
i fråga om inkomstskatter.

Den kungl. propositionen blev nu föredragen
och lagd på bordet.

Interpellation ang. höjning av underhållsbidrag
till frånskild make.

Fröken ANDERSSON erhöll på begäran
ordet och anförde: Herr talman! Vid
1949 års riksdag väcktes motioner om
utredning om ändringar i 11 kap. 26
och 27 §§ giftermålsbalken, vilka ändringar
skulle gå ut på att skapa möjligheter
för underhållsberättigad frånskild
make att, när väsentligen ändrade
förhållanden inträtt, få till stånd höjning
av tidigare genom domstols beslut
eller avtal bestämt underhållsbidrag. I
anledning av dessa motioner, vilka tillstyrktes
av första lagutskottet, avlät riksdagen
samma år en skrivelse till Konungen
med anhållan om utredning av
frågan om ändrade bestämmelser för
jämkning av underhållsbidrag till frånskild
make.

Någon utredning med uppgift att taga
denna fråga under särskilt övervägande
har mig veterligen icke blivit tillkallad.
Kungl. Maj:t har i stället nöjt
sig med att tillkalla en utredningsman
för att utarbeta en sammanfattning av
erfarenheter och synpunkter från det
praktiska rättslivet angående giftermålsbalkens
tillämpning och behovet
av ändringar däri. Denna utredning
torde emellertid icke kunna komma att
bilda tillräckligt underlag för ett förslag
om ändringar i jämkningsbestämmelserna
för frånskilda, då utredningsmannen
endast har till uppgift att inventera
behovet av de ändringar i balken
i skilda hänseenden som efter hand
visat sig erforderliga.

Jag vill icke här ånyo upptaga alla de
olika skäl för en ändring av lagstiftningen
på denna punkt som kunna anföras,
utan hänvisar till det utlåtande
första lagutskottet avgav vid behandlingen
av de tidigare nämnda motionerna.

Behovet av en lagändring har emellertid
ytterligare aktualiserats genom
den oupphörliga och på senare tid alltmer
markerade försämringen av penningvärdet.
Realvärdet av de tidigare
bestämda underhållsbidragen har härigenom
väsentligen nedgått. Det synes mig
bland annat med hänsyn till denna omständighet
vara synnerligen angeläget
att såväl en utredning som ett förslag i
denna fråga med det snaraste komma
till stånd.

Under hänvisning till vad ovan anförts
får jag härmed hemställa om första
kammarens tillstånd att till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
rikta följande fråga:

Anser herr statsrådet skäl föreligga
att företaga en omedelbar utredning om
sådan ändring av giftermålsbalkens It
kap. 26 och 27 §§, varigenom frånskild
make eller maka tillförsäkras bättre
möjligheter påkalla höjning av utgående
underhåll än enligt nu gällande lag?

När beräknar i så fall statsrådet att
förslag om sådan ändring skall kunna
föreläggas riksdagen?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes
utrikesutskottets utlåtande nr S, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av Sveriges anslutning
till en konvention rörande privilegier
och immunitet för Förenta Nationernas
fackorgan;

statsutskottets utlåtanden:
nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1951/52 under sjiitte
huvudtiteln, avseende anslagen inom
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 81, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1951/52, i vad

Nr 15.

Lördagen den 21 april 1951.

avser justitiedepartementets verksamhetsområde; nr

82, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1951/52, i vad
avser socialdepartementets verksamhetsområde; nr

83, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1951/52, i vad
avser inrikesdepartementets verksamhetsområde; nr

84, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående anslag för budgetåret
1951/52 till fria resor för barn m. m.
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 85, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag å sjätte huvudtiteln
m. m.;

nr 86, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående anslag till bidrag
till vissa handelshamnar;

nr 87, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten föibudgetåret
1950/51, i vad propositionen
avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 88, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1950/51, i vad propositionen
avser staten för statens allmänna fastighetsfond; nr

89, i anledning av väckta motioner
om rätt för justitieråd och regeringsråd
att med sin tjänst förena vissa skiljemannauppdrag; nr

90, i anledning av väckta motioner
om viss ändring i avlöningsbestämmelserna
för civila befattningshavare,
som åtnjuta tjänstledighet för fullgörande
av viss militär tjänstgöring;

nr 91, i anledning av väckt motion
angående rätt för statstjänstemän, som
innehaft anställning hos Förenta Nationerna
eller övriga mellanstatliga samarbetsorgan,
att vid återinträde i statstjänst
få tillgodoräkna anställningstiden
som tjänstår i fråga om lönetur och pension; -

nr 92, i anledning av väckta motioner
om rätt till uppskjuten livränta för befattningshavare,
som dömts till avsättning
eller på grund av tjänstefel skilts
från tjänsten före år 1935;

nr 93, i anledning av väckt motion om
pensionsrätt för vissa kvinnliga f. d. befattningshavare,
som på grund av giftermål
avgått från statstjänst;

nr 95, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1950/51, i vad propositionen avser
justitiedepartementets verksamhetsområde; nr

96, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1950/51, i vad propositionen avser
inrikesdepartementets verksamhetsområde; nr

97, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående anslag för budgetåret
1951/52 till bidrag till sjukkassor
m. m.;

nr 98, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1951/
52 till Finansdepartementet: Avlöningar
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 99, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående provisoriskt tilllägg
å vissa från handelsflottans pensionsanstalt
utgående pensioner;

nr 100, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1950/51, i vad propositionen avser
finansdepartementets verksamhetsområde; nr

101, i anledning av Kungl. Majds
proposition angående rörelsekapital åt
Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet;

nr 102, i anledning av väckt motion
om årlig livränta åt värnpliktige K. A.
E. Jacobsson; och

nr 103, i anledning av väckt motion
om understöd åt arbetaren J. A. Forsberg; bevillningsutskottets

betänkanden:

nr 26, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
om fortsatt tillämpning i viss del av för -

Lördagen den 21 april 1951.

Nr 15.

ordningen den 4 juni 1948 (nr 278) med
provisoriska bestämmelser om investeringsfond
för ersättande av normallager,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner;

nr 30, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående tullfrihet för utrustning,
som inkommer såsom gåva till
vetenskapliga institutioner, jämte en i
ämnet väckt motion;

nr 32, i anledning av väckta motioner
om vissa åtgärder till stöd åt den svenska
fruktodlingen;

nr 33, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 3 § 3 mom.
och 4 § 2 mom. förordningen den 3
maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å
bensin och motorsprit;

nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 11 juni
1926 (nr 207) angående tillverkning och
beskattning av brännvin;

nr 35, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av den vid förordningen
den 25 maj 1941 (nr 251) om
varuskatt fogade varuförteckningen m.
m.; och

nr 36, i anledning av väckta motioner
om restitution av skatt å bensin, som
förbrukas vid jordbruket till bensindrivna
traktorer, m. in.;

bankoutskottets utlåtanden:

nr 10, i anledning av väckta motioner
angående avveckling av s. k. clearingkassor
in. m.; och

nr 11, i anledning av väckt motion om
ändrad lönegradsplacering för de hos
kamrarna anställda postvaktmästarna;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 23, i anledning av väckta motioner
om beredande av vidgade möjligheter att
vid krig eller krigsfara ingripa mot verksamhet,
som hotar rikets yttre eller inre
säkerhet; och

nr 24, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående godkännande av
en den 2 februari 1951 avslutad överenskommelse
mellan Konungariket Sverige
och Förbundsrepubliken Tyskland angående
förlängning av prioritctsfrister pa

det industriella rättsskyddets område,
m. m.;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 21, i anledning av väckta motioner
om uppskov med ikraftträdande av nattarbetsförbudet; nr

22, i anledning av väckta motioner
om viss ändring av bestämmelserna om
statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor;
och

nr 23, i anledning av väckta motioner
om förslag till 1951 års riksdag i syfte
att genomföra reformen med fria läkemedel; tredje

lagutskottets utlåtanden:

nr 5, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
med vissa bestämmelser till motverkande
av svinsjukdomar, dels ock i ämnet väckta
motioner;

nr 6, i anledning av dels Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30
juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för
byggnadsarbete, dels ock i ämnet väckta
motioner;

nr 7, i anledning av väckta motioner
om ändrad lydelse av 6 § lagen om rätt
till fiske;

nr 8, i anledning av väckta motioner
om ändrad lydelse av 3 § lagen om rätt
till fiske; och

nr 9, i anledning av väckta motioner
om åtgärder för tryggande av fiskerätt
åt befolkningen i Norrland;

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 9, med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1950/51, såvitt propositionen avser
jordbruksärenden;

nr 10, med anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående garantipris å bruna
bönor av 1951 års skörd;

nr 11, med anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående försäljning av vissa
allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter; nr

12, med anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående ändring i villkoren
för vissa tomtupplåtelser i staden
Kiruna; och

Nr 15.

Lördagen den 21 april 1951.

nr 13, med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område
under senare delen av produktionsåret
1950/51 jämte i ämnet väckta motioner;
samt

första kammarens allmänna beredningsutskotts
utlåtanden:

nr 8, i anledning av väckt motion angående
vissa åtgärder i abortförebvggande
syfte;

nr 9, i anledning av väckt motion angående
utredning om lämpligaste formen
för en förenkling av kommunernas finansstatistik;
och

nr 10, i anledning av väckt motion om
avskaffande av drickspenningssystemet
på hotell och restauranger.

Anmäldes och bordlädes en av bankoutskottet
jämlikt § 21 riksdagsstadgan
gjord anmälan, att till utskottet inkommit
framställning från fullmäktige i
riksgäldskontoret angående vissa änd -

ringar i reglementet för riksgäldskontoret,
m. m.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr andre vice
talmannen avlämnade motioner:

nr 474, av herr Holmbäck, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag med särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning,
m. m.;

nr 475, av herr Osvald m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
grunderna för fortsatt stöd åt
lin- och hampodlingen m. m.; samt
nr 476, av herr Osvald m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
grunderna för fortsatt stöd åt
lin- och hampodlingen m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.22 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Tisdagen den 24 april 1951.

Nr 15.

Tisdagen den 24 april.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Fru Carlqvist infann sig och intog sin
plats i kammaren.

Herr Lodenius anmälde, att han åter
infunnit sig vid riksdagen.

Justerades protokollen för den 17 och
den 18 innevarande månad.

Om beredande av ökad trygghet åt
storgodsens arrendatorer.

Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
STRÄNG, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att
vid detta sammanträde besvara herr
Andrées interpellation om beredande av
ökad trygghet åt storgodsens arrendatorer,
erhöll ordet och anförde: Herr
talman! Med första kammarens tillstånd
har herr Andrée frågat mig, om
jag har observerat att trots den nuvarande
arrendelagstiftningen stora möjligheter
finnas att kringgå syftet med
denna samt om jag vill skyndsamt låta
utreda frågan på vad sätt bättre trygghet
kan skapas åt den jordbrukarbefolkning,
som denna lagstiftning avser.

Av motiveringen till interpellationen
framgår, att herr Andrée närmast har
tänkt på den lucka i skyddet, som består
i att en innehavare av ett större
gods, som omfattar flera arrendegårdar,
vid arrendetidens utgång kan säga upp
arrendatorcrna ocli föra samman gårdarna
i större enheter. Herr Andrée pekar
också på att sådana åtgärder kunna
medverka till en avfolkning av landsbygden,
som är onödig ekonomiskt sett
och skadlig ur det allmännas synpunkt.

Till svar vill jag först framhålla, att
interpellationen egentligen berör två
problem, som vart för sig äro mycket

svårlösta. Man kommer nämligen in dels
på frågan om förhållandet mellan jordägare
och arrendator och dels på frågan
hur långt det ur olika synpunkter kan
vara lämpligt att gå i fråga om sammanslagning
av brukningsdelar.

Det skydd, som en arrendator har,
består ju i första hand i de sociala arrendebestämmelserna.
Dessa ge arrendatorn
optionsrätt vid ny utarrendering
men erbjuda i och för sig inte något
skydd, i händelse jordägaren vill själv
överta driften av jordbruket. Även en
omreglering av arrendeställenas storlek
kan under vissa omständigheter medföra
att optionsrätten bryts. Men vid sidan
av arrendelagen finns det en annan
lag, som utgör ett hinder för olämpliga
sammanslagningar och därmed också
utgör ett skydd för arrendatorerna. Enligt
1947 års lag om uppsikt å jordbruk
gäller nämligen, att om två förut självständiga
brukningsdelar slås ihop till en
brukningsenhet, så får ägaren inte utan
vidare låta byggnaderna på någon av
de förutvarande brukningsdelarna förfalla
eller föra bort dem. För att så skall
få ske fordras enligt lagen, att sammanslagningen
står i överensstämmelse med
en ändamålsenlig planläggning av jordbruket
i orten. Det är klart, att denna
skyldighet att fortfarande underhålla
byggnaderna på de förutvarande brukningsdelarna
bör vara ett ganska gott
medel att motverka i och för sig olämpliga
sammanslagningar.

När en sammanslagning kan anses
olämplig, är självfallet omöjligt att ange
generellt. 1947 års jordbruksprogram
förutsätter ju, som herr Andrée också
påpekar, att man, där så behövs, skall
söka förvandla ofullständiga jordbruk
till bärkraftiga enheter. Även där det
inte direkt är fråga om ofullständiga
jordbruk kan ibland en sammanslagning
vara motiverad av olika anledningar. Jag
vill i det sammanhanget erinra om vad
som i 1947 års jordbruksbeslut anförts

Nr 15.

Tisdagen den 24 april 1951.

Ang. statens kostnader för äggproduktionen m. m.

om att det s. k. tvåfamiljsjordbruket i
vissa delar av landet måste anses vara
en lämplig jordbrukstyp. Men sedan är
det också klart, att det finns många fall,
där de befintliga brukningsdelarna ha
en sådan storlek och bärkraft, att en
sammanslagning ur allmänna synpunkter
måste anses uppenbart olämplig.
Utan att närmare känna till de fall som
anges i interpellationer vill jag helt
allmänt säga, att om det gäller att sammanslå
fastigheter, som var för sig omfatta
40—50 hektar av Skånes bästa jord
och ha goda byggnader, så förefaller
en sådan sammanslagning klart olämplig Frågan

om vad som bör göras för att
motverka olämpliga sammanläggningar
av brukningsdelar är emellertid ett
problem, som inte bara gäller gods med
arrendegårdar utan lika väl kan uppkomma
när det är fråga om större bondejordbruk.
Bedömningen bör naturligtvis
vara densamma i båda fallen.

Vad arrendegårdarna beträffar kan
man väl tänka sig att motverka olämpliga
sammanslagningar genom att inskränka
jordägarnas rätt att återta gårdarna
i eget bruk vid arrendetidens
slut. Fn sådan åtgärd kan emellertid
tänkas få den konsekvensen, att den ytterligare
minskar benägenheten att upplåta
jord på arrende, och kan därigenom
bli till större skada än nytta för arrendatorskategorien.
Jag anser därför att
man i vart fall tills vidare bör nöja sig
med det indirekta medel, som man för
närvarande bär till förfogande, d. v. s.
uppsiktslagen. Jag förutsätter givetvis
därvid, att lantbruksnämnderna komma
att ha uppmärksamheten på hithörande
förhållanden och att de inte skola tveka
att använda de möjligheter till ingripande,
som uppsiktslagen erbjuder, i fall
så kan anses påkallat. Skulle utvecklingen
på området bli sådan, att de av herr
Andrée påtalade förhållandena få en
omfattning som ur allmän synpunkt
måste anses betänklig, får problemet
tas under omprövning.

Herr ANDRÉE: Herr talman! Jag ber
att få tacka jordbruksministern för sva -

ret, däri han klart deklarerar att det
är olämpligt att sammanslå fastigheter
av den storleksordning min interpellation
närmast gällde, alltså gårdar om
40—50 hektar tillhörande Trollebergs
gods.

När det gäller interpellationens principiella
sida, anser jordbruksministern
att en skärpning av lagstiftningen skulle
kunna få besvärliga konsekvenser på
det sättet, att den ytterligare skulle
minska benägenheten att upplåta jord
på arrende. Jordbruksministern hänvisar
till uppsiktslagen, som skulle kunna
användas i fall sådana som de nu ifrågavarande.
Jag anser det mycket viktigt
att här understryka att lantbruksnämnderna,
såsom jordbruksministern
förutsätter, med uppmärksamhet följa
vad som sker på detta område och inte
tveka att vidtaga åtgärder, när så anses
påkallat.

Vad slutligen gäller det i interpellationen
vidrörda speciella fallet, så har
interpellationen fyllt den uppgiften att
ägarna deklarerat att de av dem vidtagna
åtgärderna icke syfta till att köra
bort arrendatorerna.

Överläggningen förklarades härmed
slutad.

Ang. statens kostnader för äggproduktionen
m. m.

Ordet lämnades ånyo till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet
STRÄNG, som meddelat, att han ämnade
vid detta sammanträde besvara
jämväl herr Karl Perssons interpellationer
angående statens kostnader för äggproduktionen
och angående prishöjningen
å kraflfoder, och nu yttrade: Herr talman!
Med första kammarens tillstånd
har herr Karl Persson framställt två interpellationer
till mig. I den ena frågas,
om jag är i tillfälle att redogöra för statens
verkliga subventioner under år
1950 för sådant importerat foder, som
användes för äggproduktionen, samt för
upprätthållande av iiggexporten under
samma tid och för hur stora kostnaderna
härför för närvarande äro. I den

Tisdagen den 24 april 1951.

Nr 15.

Ang. statens kostnader för äggproduktionen m. m.

andra liar lian frågat vad orsaken är
till den nyligen företagna höjningen av
priserna på kraftfodermedel och om
denna stora prishöjning är i överensstämmelse
med den senaste jordbruksuppgörelsen.

Vad först gäller frågan om subventionernas
storlek under år 1950 och för
närvarande har jag för en tid sedan behandlat
den saken i ett interpellationssvar
i andra kammaren. Jag skall därför
nu bara upprepa några av de siffror,
som jag då anförde. Jag skall då
be att i stället för kalenderår få hålla
mig till regleringsår. Enligt en beräkning,
som statens jordbruksnämnd gjort,
uppgick förlusten på sådant importerat
fodermedel, som använts för fjäderfä,
under regleringsåret 1949/50 till cirka
5,3 milj. kronor. Under de första 5 månaderna
av innevarande regleringsår
beräknas förlusten till 5,‘J milj. kronor.
Beträffande dessa siffror är då att märka,
att de skulle ha varit inte så litet
högre, om man inte då delvis haft att
tillgå varor, som köpts tidigare till relativt
förmånliga priser. Utgår man från
det aktuella läget beträffande både importpriser
och utförsäljningspriser skulle
förlusten under en tolvmånadersperiod
bli över 20 milj. kronor.

Med vad jag nu sagt har jag egentligen
också besvarat herr Perssons fråga
om vad som varit anledningen till den
senaste prishöjningen på olika slag av
kraftfoder. Anledningen är helt enkelt
den utomordentligt starka prisstegring,
som ägt rum under de senaste månaderna.
.Tåg skall också här inskränka mig
till att anföra ett par exempel. För majs
var t. ex. importpriset i mitten av mars
ungefär 15 kronor högre än medelpriset
under tiden september 1950—januari
1951 och närmare 25 kronor högre än
medelimportpriset under konsumtionsåret
1949—1950. För det importfoder,
som ingår i oljekraftfoderblandningar,
har prisstegringen utgjort 17 respektive
26 kronor, och för vetekli liar prisstegringen
varit cirka 12 respektive 21 kronor.
Importprisläget har inte förändrats
nämnvärt under tiden därefter. Denna
prisstegring liar ju endast till mycket

ringa del kompenserats genom höjda
kraftfoderpriser, och det har i stället
blivit staten som via Spannmålsbolaget
fått bära förlusten. Hur utvecklingstakten
här varit, belyses kanske bäst, om
jag säger att Spannmålsbolagets totalförlust
på imporerat fodermedel under
produktionsåret 1949/50 uppgick till ca
16 miljoner kronor men vid nuvarande
prisförhållanden för en tolvmånadersperiod
och under förutsättning av oförändrad
import kan beräknas till närmare
100 miljoner kronor.

Vad till slut gäller frågan, om den i
februari 1951 vidtagna höjningen av utförsäljningspriserna
på kraftfodermedei
stått i överensstämmelse med den träffade
jordbruksuppgörelsen, vill jag endast
hänvisa till att de prisreglerandc
myndigheterna alltid ansetts ha rätt att,
även sedan en överenskommelse träffats,
vidtaga sådana justeringar, som varit
betingade av försörj ningsmässiga
skäl, förutsatt att man lämnat kompensation
därför. Detta har också uttryckligen
uttalats vid flera tillfällen. 1 det
här fallet är det enligt min mening uppenbart
att prishöjningen varit nödvändig
med hänsyn till stegringen av importpriserna
och försämringen av exportmöjligheterna
för mejeriprodukter
och ägg. Kompensation för prishöjningen
har också lämnats särskilt genom eu
justering uppåt av fläskpriset. Någon
befogad erinran mot åtgärden kan därför
enligt min mening inte göras.

Med detta anser jag mig ha besvarat
interpellationer!.

Herr PERSSON, KARL: Herr talman!
Jag ber åt! till statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet få framföra milt
tack för svaret.

Jag ber även att få tacka statsrådet
för att han medverkat till att den s. k.
utjämningsavgiften vid export av ägg
borttagits. Och i detta tack instämmer
säkert hela den del av den svenska småbrukarkåren,
för vilken äggproduktionen
har väsentlig betydelse, även om
den uppfattningen givetvis är riktig, att

Nr 15.

Tisdagen den 24 april 1951.

Ang. statens kostnader för äggproduktionen m. m.

orsaken till avgiftens slopande är den
proteststorm som förekommit mot denna
avgift både inom och utom riksdagen.
Statsrådets i detta fall sundare omdöme
har dock gjort, att om än bocken
råkat bli placerad som trädgårdsmästare,
så har han motats undan, innan
han lyckats förstöra hela denna näring.
Resultatet skulle givetvis ha blivit
detta senare, om det fått fortgå under
någon längre tid att man uttagit det
starkt höjda priset på kraftfodermedel,
som av allt att döma kommer att höjas
ytterligare, och att äggpriset samtidigt
ännu mera tryckts nedåt under världsmaknadspriset.

Det bör observeras att den drastiska
höjningen av priserna på kraftfodermedel
vidtogs endast någon månad efter
det att jordbruksuppgörelsen skett
och innan den därav föranledda propositionen
ännu var färdigtryckt. I uppgörelsen
hade ju stipulerats, att äggpriset
skulle få stiga med i genomsnitt 10
öre per kilogram, och med denna bakgrund
var det väl ändå otänkbart att
prishöjningarna på kraftfoder och ännu
mindre utjämningsavgiften vid äggexport
kunde ha något som helst stöd i
uppgörelsen, detta i synnerhet som priset
inte alls tenderade att närma sig det
överenskomna taket av 3 kronor per kilogram.

Enligt statsrådets redogörelse ha statens
subventioner till sådant importerat
fodermedel, som använts vid äggproduktionen,
under regleringsåret 1949/
50 uppgått till cirka 5,3 miljoner kronor
och beräknas för de första fem månaderna
av innevarande produktionsår
uppgå till 5,2 miljoner kronor. Utgår
man från nuvarande import- och utförsäljningspriser
och räknar med att de
bli bestående ett helt år framåt, skulle
statens kostnader komma att uppgå till
över 20 miljoner kronor.

Mot dessa siffror bör man givetvis
ställa de subventioner till det svenska
folkhushållet, som äggproducenterna bestått
genom de tidigare exportavgifterna.
De ha enligt direktör Stensgårds beräkningar
sänkt det inhemska äggpriset
med i genomsnitt 17 öre per kilogram

och representera ett totalbelopp av 19,5
miljoner kronor, varav 16,5 miljoner
direkt kommit folkhushållet till
godo, medan cirka 3 miljoner finnas
kvar hos exportorganet och troligen
inte komma att användas — de få i
varje fall inte användas annat än om
världsmarknadspriset på ägg understiger
1 krona 80 öre per kilogram. Tänker
man på den hittills gångna tiden,
ha således de svenska äggproducenterna
gett betydligt mer till samhället än
de mottagit, och även om man räknar
med att de nuvarande prisförhållandena
komma att bestå under en tolvmånadersperiod,
skulle uppoffringar och
subventioner slå ganska jämnt. Det är
emellertid att märka, att vi ha faktiska
siffror för den gångna tiden, medan vi
endast kunna röra oss med kalkyler då
det gäller den framtida prisutvecklingen.

Det är väl i synnerhet två skäl som
gjort att statens jordbruksnämnd blivit
nervös för utvecklingen. Dels blev den
svenska fodersädsskörden betydligt
mindre än som beräknades i kalkylen
och dels steg världsmarknadspriset. Det
ökade importbehovet och de höjda priserna
vålla givetvis större utgifter för
staten, men ett avtal ingås väl ändå för
att hållas under den tid det avses gälla.
Och det rör sig ju här framför allt om
en av de ekonomiskt svagaste grupperna
i samhället, småbrukarna, som väl
få bära sin del av bördan av den allmänna
prisuppgången.

Beträffande kraftfoderpriserna över
huvud taget och den därmed sammanhängande
frågan om en produktionsomställning
vill jag säga, att det naturligtvis
principiellt är riktigt att det svenska
lantbruket i första hand skall tillgodose
vårt eget behov av livsmedel. Men en
omställning av driften kostar ju också
pengar och måste därför beräknas på
lång sikt. Om vi nu i ett slag genom
drastiska åtgärder skulle minska den
produktion, som ger exportöverskott,
skulle det självfallet dröja flera år, innan
vi kunna få fram en annan produktion
i tillräckligt stor skala, i detta fall
en ökad fläsk- och köttproduktion. När

Tisdagen den 24 april 1951.

Nr 15.

Ang. statens kostnader för äggproduktionen m. m.

det gäller fläsket måste ett större antal
modersuggor först uppfödas för att tillgången
på smågrisar skall bli bättre,
och vad beträffar köttet tar det inemot
två år att uppföda ungdjur till slakt.

För övrigt är jag inte alls säker på att
de hittills genomförda åtgärderna stimulera
till ökad fläskproduktion. Höjningen
av fläskpriset med 40 öre per
kilogram, som utlovas i den nya jordbruksuppgörelsen,
ätes förmodligen upp
av de redan genomförda och bebådade
prishöjningarna på kraftfoder. Statsrådet
Sträng sade, att jordbruket redan i
viss mån fått kompensation för det högre
kraftfoderpriset, men jag ifrågasätter,
om kompensationen ger täckning för
mera än den fördyrade fläskproduktionen.
Jag tror inte att det blir något över
för att kompensera de högst avsevärda
fördyringarna i övrigt på kraftfodret.

Det förtjänar också framhållas, att om
fläskproduktionen skall kunna bedrivas
rationellt, måste den stå i ett bestämt
förhållande till mjölkproduktionen. Utan
tillräckliga mängder skummjölk är det
åtminstone uteslutet att med framgång
bedriva smågrisuppfödning, och detsamma
gäller även gödsvinsproduktionen,
fastän skummjölken där i viss utsträckning
kan ersättas av annan animalisk
äggvita. Jag erkänner villigt att det nuvarande
smöröverskottet är ett besvärligt
problem, men vi ha ju tidigare klarat
sådana situationer med hjälp av
margarinaccisen och borde väl kunna
gå samma väg också nu. Om man tar
hänsyn till den ökade folkmängden, är
ju inte produktionen större nu än tidigare.
En annan möjlighet skulle vara
att övergå till normal fetthalt i konsumtionsmjölken.
Det är ju en ganska dyrbar
anordning att mejerierna sälja två
sorters mjölk och mjölk med högre fetthalt
endast i glasflaskor. Det enda riktiga
är väl att standardisera all konsumtionsmjölk
till 3,5 procents fetthalt. Vi
skulle därmed återgå till en tidigare
standard, och den prishöjning med 3,">
eller 4 öre, som skulle bli följden, är
jag säker om att det svenska folket mycket
väl skulle bära.

Detta var, herr talman, några mera

allmänna synpunkter som jag velat lägga
på problemet.

Vi anslå varje år ganska stora belopp
till förbättring av i synnerhet nötkreatursbeståndet.
Är det inte då inkonsekvent
att inte utnyttja detta i det svenska
folkhushållet, utan samtidigt driva en
sådan ekonomisk politik, att margarinet,
som dock är ett surrogat, skall utestänga
smöret i det svenska hushållet. Vi skola
komma ihåg, att det främst är det svenska
småbruket som uppehåller denna produktion,
och det är även det som får ta
konsekvenserna av en försämrad bärighet
för denna näringsgren och även svara
för kostnaderna för en omläggning av
driften, vilken omläggning om några år
kanske visar sig vara ett misstag och
måhända föranleder en ny omläggning
eller en återgång till det gamla systemet.
Vid varje omläggning måste uppbyggda
värden i viss mån tillspillogivas,
och detta har sin tillämpning i
mycket högre grad inom jordbruket än
inom andra näringsgrenar.

Herr statsrådet STRÄNG: Herr talman!
Jag skall inte ta upp någon polemik
med herr Persson på hela det vida verksamhetsfält,
som han spänt över i sitt
anförande, vilket kanske mindre rörde
sig om kraftfoderprishöjningen och mera
om utjämningsavgiften på ägg och de
allmänna principerna för jordbruksoch
prispolitiken i landet.

Jag vill ytterligare understryka vad
jag har sagt i interpellationssvaret, att
beträffande just det som herr Persson
har frågat om, nämligen kraftfoderprishöjningen,
har man från jordbrukarhåll
inte gjort gällande, att det skulle föreligga
något brott mot avtalet i och för
sig. Från de förhandlande jordbruksorganisationernas
sida och från deras ledares
och företrädares sida har man
förstått, att i en sådan fullkomligt abnorm
situation, som den internationella
prisutvecklingen på detta område uppvisar,
kan man inte vara fastspikad vid
en ordalydelse i avtalet. I den mån man
liar diskuterat avtalsbrott har det ju
skett i samband med utjämningsavgiften.
Därvidlag ha jordbrukarna i rätt

Nr 15.

Tisdagen den 24 april 1951.

Ang. äganderätten till vissa myrslogar inom Kopparbergs län.

stor utsträckning haft den uppfattningen,
att jordbruksnämndens aktion inte
stod i överensstämmelse med avtalet. Men
därom rör sig ju inte interpellationen.
Den inskränker sig till att diskutera
kraftfoderprishöjningen, och på den
punkten tror jag nog, att det bland de
avtalsslutande parterna egentligen inte
råder några delade meningar. Jag vågar
nog också hävda att genom den direkta
prishöjning, som skett på fläsket,
och genom uraktlåtenheten att göra den
prissänkning på denna vara, som enligt
decemberuppgörelsen skulle ha skett,
har en tillfredsställande kompensation
erhållits för de 2 å 3 öres förhöjning av
kraftfoderpriset som det här rör sig om,
om jag slår ut det på det hela.

Jag vill också korrigera herr Perssons
historieskrivning, när han talade
om bocken som trädgårdsmästare. Han
uttalade visserligen ett tack till departementschefen
för att man fått håll på
bocken, innan någon större olycka skett.
Jag tror emellertid att det när det gäller
generaldirektören i jordbruksnämnden
var en högst oriktig karakteristik,
som herr Persson här gav. Jag tror nog
att de jordbrukare, som under en följd
av år haft tillfälle att diskutera med honom
såsom representant för myndigheterna,
äro beredda att ge mig rätt, om
jag säger att det svenska jordbruket i
honom har en varm och hängiven vän
och, det skall villigt erkännas, en framgångsrik
företrädare för de svenska
jordbruksintressena inom statsförvaltningen.
Jag har tyckt att en sådan korrigering
kunde vara på sin plats.

Herr PERSSON, KARL: Herr talman!
Det är väl ändå litet skillnad, om en
kraftfoderprishöjning sker i samband
med en ny jordbruksuppgörelse, när
priserna på de färdiga varorna diskuteras
samtidigt. Då medger jag att det
kan vara skäl för en höjning, givetvis
under förutsättning att man tar hänsyn
till den ekonomiska utvecklingen av näringen
i gemen. Men den starka prishöjningen
i samband med utjämningsavgifterna
på ägg vidtogs ju strax efter det

att uppgörelsen hade träffats med jordbrukets
förhandlare. Varken i jordbruksuppgörelsen
eller i propositionen
har det stått någonting om att en korrigering
skulle ske på detta sätt. Det visade
sig ju också senare, att när priserna
omräknats, blev det ett underskott i
kalkylen på ett hundratal miljoner kronor.
Den prispolitik, som förts, gjorde
väl åtminstone till en del sitt till att det
uppstod ett underskott.

överläggningen ansågs härmed slutad.

Ang. äganderätten till vissa myrslogar
inom Kopparbergs län.

Herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
ZETTERBERG, som
förklarat sig ämna vid detta sammanträde
besvara herr Jones Erik Anderssons
interpellation angående äganderätten till
vissa myrslogar inom Kopparbergs län,
fick nu ordet och anförde: Herr talman!
Med kammarens tillstånd har herr Jones
Erik Andersson frågat mig, om den
av 1948 års riksdag begärda utredningen
angående äganderätten till myrslogarna
inom de storskiftade delarna av Kopparbergs
län, särskilt Ore socken, kan
väntas bli slutförd inom den närmaste
tiden.

Till en början skall jag med några
ord beröra vad den åsyftade utredningen
avser. I dessa trakter gåvo under
äldre tider de egentliga inägorna ringa
höavkastning och försörjningen med hö
säkrades genom bärgning å s. k. myrslogar,
d. v. s. slåttermyrar belägna ute
i skogarna. Dessa skogar voro odelade.
Vid de under 1800-talet verkställda storskiftena
nödgades man avstå från alt
uppnå lämplig arrondering beträffande
myrslogarna. Myrslogsinnehavarna fingo
sålunda i åtskilliga socknar behålla sina
myrslogar även om dessa kommo att
ligga inom andra byars, senare inom
andra jordägares, skogsskiften. Någon
enhetlig behandling av myrslogarna förekom
dock ej vid skiftena utan förfarandet
har växlat. Detta har lett till att
rättsläget i fråga om myrslogarna är
osäkert och växlande. Rätten till myr -

Tisdagen den 24 april 1951.

Nr 15.

Ang. äganderätten till vissa myrslogar inom Kopparbergs län.

slog innefattar sålunda stundom äganderätt,
i andra fall åter endast viss nyttjanderätt.
I anslutning härtill må ock
framhållas, att myrslogarna numera så
gott som undantagslöst upphört att begagnas
för det urspungliga ändamålet.
Detta lärer ha lett till att man i viss utsträckning
glömt bort myrslogarnas
läge.

Såsom interpellanten framhållit aktualiserades
frågan om myrslogarna genom
motioner vid 1948 års riksdag. Motionerna
behandlades av andra lagutskottet,
som i sitt av riksdagen godkända
utlåtande framhöll angelägenheten av
att den på grund av myrslogarna rådande
ägoblandningen bringades att upphöra.
En av de svårigheter som mött
härvid hade varit att olika meningar
rätt om den rättsliga innebörden av rätten
till myrslogarna. För den enskilde
torde det, fortsatte utskottet, i regel vara
både svårt och kostsamt att förebringa
utredning i detta hänseende. Det framstode
därför som önskvärt, att under
medverkan av offentlig myndighet utredning
företoges i syfte att klarlägga
rättsläget beträffande myrslogarna i de
socknar, som undergått storskifte. Sedan
sådan idredning i varje särskilt fall vunnits,
borde undersökning verkställas beträffande
spörsmålen i vilken utsträckning
anspråk på myrslogarna gjordes
gällande av nuvarande rättsinnehavare
och huru den rådande ägoblandningen
skulle bringas att upphöra. Utredningen
om rättsläget borde enligt utskottets mening
företagas så snart som möjligt, då
omfattande skiftesförrättningar påbörjats
eller vore förestående inom olika
delar av Kopparbergs län.

Riksdagens skrivelse med begäran om
utredningen har, såsom interpellanten
framhållit, i maj 1949 överlämnats till
fastighetsbildningssakkunniga för att tagas
i (ivervägande vid fullgörandet av de
sakkunnigas uppdrag. Såsom den tidigare
lämnade redogörelsen ger vid handen,
innefattar första etappen i utredningen
ett klarläggande av det rättsliga läget beträffande
myrslogarna. Utredningen måste
i denna del grunda sig på en genomgång
av skiftesprotokoll och skiftes -

handlingar. Genomgången, som måste ske
där handlingarna förvaras eller å lantmäterikontoret
i Kopparbergs län, är
tidsödande och drager betydande kostnader.
Fastighetsbildningssakkunniga —
som ha även andra tidsödande och betydelsefulla
lagstiftningsuppdrag — kunna
ej med nuvarande personal utföra
detta arbete utan att deras större arbetsuppgifter
eftersättas. Tanken har
emellertid varit, att de sakkunniga härför
skulle förses med särskilt biträde.
Jag nödgas dock med beklagande konstatera,
att det hittills icke visat sig
möjligt att inom ramen av tillgängliga
personella och ekonomiska resurser
ställa för uppdraget kvalificerad arbetskraft
till förfogande. Det ligger i öppen
dag, att med den åtstramning, som numera
måste ske beträffande kommittéoch
utredningsarbete över huvud taget,
även framdeles svårigheter möta då det
gäller att giva de sakkunniga erforderligt
biträde. Att jag emellertid i den
mån omständigheterna det medgiva
skall söka tillgodose de sakkunnigas behov
av biträde är självklart. Såsom av
det anförda framgår kan jag nu ej angiva
den tidpunkt då den ifrågavarande
utredningen kan väntas bli slutförd.

Härutöver vill jag endast tillägga några
ord i anledning av att interpellanten
framhållit, att frågan är brådskande
med hänsyn till de pågående skiftesförättningarna
i Kopparbergs län. Självfallet
skulle det vara av visst värde redan
om en utredning av den art förut
antytts rörande rättsläget beträffande
myrslogarna föreligger före en skiftesförrättning.
Härigenom blir denna — i
vilken eljest utredningen får verkställas
helt från grunden — i någon mån förenklad.
Av vida större betydelse skulle
det dock vara, om inte blott dylik utredning
kommit till stånd utan det även
hade meddelats föreskrifter om ett förfarande
för att få äganderättsfrågan
rättskraftigt avgjord och om formen för
undanröjande av ägoblandningen. Det
må emellertid anmärkas, att de uppslag
som i diskussionen framförts i sistnämnda
avseende innebära införande av
visst preklusionsförfarande och följakt -

Nr 15.

Tisdagen den 24 april 1951.

Ang. äganderätten till vissa myrslogar inom Kopparbergs län.

ligen äro av den art att full verkan av Överläggningen förklarades härmed

dem kan väntas bli uppnådd först efter slutad.

en betydande tidrymd. -

Herr ANDERSSON, JONES ERIK: Herr
talman! Jag ber att till herr statsrådet
och chefen för justitiedepartementet få
framföra mitt tack för det snabba svaret
på min framställning i denna sak.
Det är dock beklagligt att man genom
de av herr statsrådet åberopade svårigheterna
på grund av personalbrist ej
kunnat fullfölja den utredning, som riksdagen
år 1948 begärde. Frågan om dessa
myrslogars rättsliga ställning är dock av
den brådskande natur, att den utan alltför
stor tidsutdräkt borde bringas till
en lösning. Skulle det vara så omöjligt,
herr statsråd, att i utredningen koppla
in ett sådant av herr statsrådet antytt
särskilt biträde för att speciellt ägna sig
åt denna sak?

Det gäller dock här marker, som en
gång i tiden brukats av våra fäder till
bygdefolkets livnäring och uppehälle,
och det bör väl vara en angelägen sak
att sambandet mellan dem och deras efterkommande
på dessa områden hålles
vid liv och kommer till sin fulla rätt. Om
denna angelägenhet ej i tillbörlig tid
bringas till en nöjaktig lösning, är det
fara värt —- och det är icke någon konstruktion
från min sida — att främmande
intressen passa på tillfället att hålla
sig framme på ett sätt som föga överensstämmer
med bygdens eget bästa och vad
därmed sammanhör.

Till sist en liten antydan, herr statsråd,
som i samband med denna sak kan
ha sitt värde. Om det vid utredningen -—
såsom för övrigt är ganska troligt —
skulle förekomma svårbedömliga fall av
personligt rättsinnehav, vore det säkerligen
en god lösning, att dylika områden
avskildes till byalags gemensamma undantag,
ett förfaringssätt, som ju ingalunda
är obekant och som har förekommit
i forna tider och är en utväg, som
jag är övertygad om skulle hälsas av
bygdefolket med största tillfredsställelse.

Jag förväntar att herr justitieministern
i fortsättningen gör allt vad möjligt är
för att få utredningen till stånd.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungi. Maj:ts proposition
nr 205, angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Canada för
undvikande av dubbelbeskattning samt
fastställande av bestämmelser angående
ömsesidig handräckning i fråga om inkomstskatter.

Föredrogs och lades till handlingarna
den av bankoutskottet gjorda anmälan,
att till utskottet inkommit framställning
från fullmäktige i riksgäldskontoret angående
vissa ändringar i reglementet för
riksgäldskontoret, m. m.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
herr Holmbäcks motion, nr
474, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,
m. m.

Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet
nedannämnda av herr
Osvald m. fl. väckta motioner:

nr 475, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående grunderna för fortsatt
stöd åt lin- och hampodlingen m. in.;
samt

nr 476, i samma ämne.

Föredrogos och bordlädes ånyo utrikesutskottets
utlåtande nr 8, statsutskottets
utlåtanden nr 6, 81—93 och 95—103,
bevillningsutskottets betänkanden nr 26,
30 och 32—36, bankoutskottets utlåtanden
nr 10 och 11, första lagutskottets utlåtanden
nr 23 och 24, andra lagutskottets
utlåtanden nr 21—23, tredje lagutskottets
utlåtanden nr 5—9, jordbruksutskottets
utlåtanden nr 9—13 samt första
kammarens allmänna beredningsutskotts
utlåtanden nr 8—10.

Tisdageii den 24 april 1951.

Nr 15.

Interpellation ang. organisationen av
arbetet på rektorsexpeditionerna
m. m.

Ordet lämnades på begäran till herr
ARRHÉN, som yttrade: Herr talman! I
en interpellationsdebatt i denna kammare
den 1 mars 1949 uttalade numera
framlidne ecklesiastikminister Josef
Weijne, att han vore böjd för att så snart
förhållandena det medgåve framlägga en
proposition på basis av de förslag, som
den *%« 1947 framlagts av 1947 års särskilda
sakkunniga för utredning rörande
organisationen av arbetet på rektorsexpeditionerna
vid de allmänna läroverken
in. fl. läroanstalter. Huvudsyftet med
denna utredning hade angivits vara att
»i största möjliga utsträckning befria
rektorerna från administrativa göromål,
så att de kunna ägna mera tid och arbetskraft
åt sina pedagogiska uppgifter».
En proposition på området bär dock
ännu icke avhörts.

Som här i riksdagen känt är har det
praktiska problem, som här föreligger,
ordnats genom provisoriska åtgärder.
Enligt läroverksstadgan § 217 har rektor
rätt att anlita ljus- och vedkassan för
renskrivningsutgifter. Denna väg har anvisats
både av 1947 års utredning, av
statsrevisorerna i 1947 års berättelse och
i statsutskottets utlåtande nr 8 vid 1948
års riksdag. Vissa normerande bestämmelser
utfärdades av skolöverstyrelsen
tidigast den 13 februari 1948 beträffande
det anslag, som finge utgå ur kassan,
vilket ställdes i proportion till antalet
elever vid de olika skolorna. Sedan dess
har en lång tid förflutit med väsentliga
förskjutningar i det allmänna liiget.

Under budgetåret 1948/49 beviljades
till ljus- och vedkassorna 1 miljon kronor,
under det att 1 725 000 kronor togos

1 anspråk. Budgetåret 1949/50 voro siffrorna
respektive l,r> miljoner och

2 039 877 samt budgetåret 1950/51 2 miljoner
kronor i beviljat anslag. För budgetåret
1951/52 har riksdagen beviljat
2 200 000 kronor. Dessa siffror markera
visserligen en ökning men måste för dagen
ses mot bakgrunden av att t. ex.
bränslepriset sedan december 1950 — cn 2

Första knmmarentt protokoll 1951. Nr 1'',

Egt socialstyrelsens nyligen offentliggjorda
indextal — gått upp med 15,8 %
och alla löner ökats med omkring 20 %.
Man kan i detta sammanhang också erinra
om skolöverstyrelsens cirkulär av
den 25 januari 1951, enligt vilket tillåtelse
lämnas att även använda ljus- och
vedkassornas medel för avlöning av extra
vaktmästare vid institutioner samt för
avlöning av viss skrivhjälp i samband
med den egentliga undervisningen. Dessa
här påpekade förhållanden äventyra
möjligheten att för framtiden anlita vägen
över ljus- och vedkassorna för att
få de nämnda behoven fyllda, om icke
kassorna erhålla väsentligt höjda tillskott
av statsmedel. Detta faktum torde just nu
verka oroande på rektorsexpeditioner av
den typ, det här gäller, landet runt. Ett
utslag för denna oro utgör ett uttalande
från Mälardalens rektorsförening den 24
februari 1951, vari man bl. a., efter att
ha påpekat att rektorernas arbetsbörda
genom åren oavlåtligt stegrats, framhåller,
att »gränserna för det belopp, som
får uttagas ur ljus- och vedkassorna för
bestridande av vissa arbeten på rektorsexpeditionerna,
böra höjas med belopp
motsvarande penningvärdets fall, sedan
bestämmelserna tillkommit i maj 1949,
och dessa anslag böra få användas för
expeditionsändamål, ej endast som nu
formellt till ''renskrivning m. m.’». Man
framhöll i den nämnda skrivelsen ytterligare,
att pengar därutöver i särskilt anslag
borde anslås till arvoden åt vissa
lärare med pedagogiska eller övervakande
uppgifter, i syfte att lätta rektors arbetsbörda.

Under hänvisning till det sagda anhåller
jag om första kammarens tillstånd att
till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
få framställa följande frågor: 1.

Kan statsrådet ställa i utsikt att till
nästa budgetår framlägga förslag om ett
slutgiltigt ordnande av arbetsorganisationen
på rektorsexpeditionerna?

2. Om så icke är fallet, är statsrådet
beredd att till nästa budgetår förstärka
det nu utgående anslaget till ljus- och
vedkassorna, så att det motsvarar de ökningar,
som betingas av penningvärdets

Nr 15.

Tisdagen den 24 april 1951.

Interpellation ang. organisationen av arbetet på rektorsexpeditionerna m. m.

fall, pris- och lönehöjningar samt de ökade
anspråk, som myndigheterna själva
synas resa i dessa sammanhang?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes följande under
sammanträdet till herr talmannen
avlämnade motioner:

nr 477, av herrar Ltmdqvist och Arrhén,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående ändrade bestämmelser
rörande avgångsåldern för civila anställningshavare
i statens tjänst, m. m.;

nr 478, av herr Mannerskantz in. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående avtal om koordination mellan
statens järnvägar och Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösunds järnvägar;

nr 479, av herr Arrhén, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
ändringar i 1947 års allmänna tjänsteoch
familjepensionsreglementen, in. m.;

nr 480, av herrar Eskilsson och Arrhén,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående löne- och pensionsreglering
för präster m. in.;

nr 481, av herr Bergh och herr Andersson,
Lars, i samma ämne;

nr 482, av herr Bergh och herr Andersson,
Lars, i samma ämne;

nr 483, av herr Nilsson, Bror, i samma
ämne;

nr 484, av herr Forslund in. fl., i samma
ämne;

nr 485, av herr Herlitz, i samma ämne;
nr 486, av herr Landquist, i samma
ämne;

nr 487, av herr Andrén in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående fortsatt giltighet

av lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering in. m.;

nr 488, av herrar Lindblom och Weiland,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändring
i civilförsvarslagen den 15 juli 1944 (nr
536);

nr 489, av herr Herlitz, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition angående inhämtande
av riksdagens samtycke till
förordnande om tillämpning av vissa bestämmelser
i allmänna förfogandelagen
den 22 juni 1939 (nr 293);

nr 490, av herr Lundgren, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om skyldighet för vissa värnpliktiga
att fullgöra repetitions- och beredskapsövningar
m. m.;

nr 491, av herr Andersson, Lars, och
herr Lodenius, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 3 juni 1938
(nr 274) om rätt till jakt m. in.;

nr 492, av herr Werner, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);

nr 493, av herr Näsström m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
grunderna för fortsatt stöd åt linoch
hampodlingen m. m.; samt

nr 494, av herr Mossberger in. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
grunderna för fortsatt stöd åt linoch
hampodlingen m. in.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.45 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Stockholm 1951. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

511391