1951 ANDRA KAMMAREN Nr 27 (Riksdagens protokoll 1951:27)

RIKSDAGENS

“PROTOKOLL

1951 ANDRA KAMMAREN Nr 27

16 oktober.

Debatter m. m.

Tisdagen den 16 oktober. Sid.

Talmannens hälsningsanförande..............................

Interpellationer av:

Herr Johnsson i Kastanjegården ang. ekonomiskt bistånd åt de
jordbrukare, som i sommar drabbats av skördeskador genom

svartrost, m. ........................................

Herr Persson i Svensköp ang. åtgärder för förbättring av den allmänna
trafiksäkerheten och för upprustning av vägväsendet .. 5

Herr Nihlfors ang. inrättande av en arbetsmarknadsnämnd vid

konflikter på den offentliga arbetsmarknaden, m. m......... 6

Herr Hagberg i Malmö om införande av lotsplikt för alla främmande
fartyg vid angörande av hamnarna i Karlskrona och

Fårösund............................................

Herr Hjalmarson om inrättande av en arbetsmarknadsnämnd till
förhindrande av samhällsskadliga arbetskonflikter på den offentliga
arbetsmarknaden.................................. ®

Herr Hansson i Skediga ang. avsättning av biodlarnas produkter 9

1—Andra kammarens protokoll 1951. Nr 27.

Tisdagen den 16 oktober 1951.

Nr 27.

Tisdagen den 16 oktober.

Kl. 2 em.

§ I Herr

TALMANNEN yttrade:

Jag ber att få hälsa kammarens ledamöter
välkomna åter till riksdagsarbetet.

Vid denna höstsession har riksdagen
att behandla ett stort antal ärenden, som
ej kunde medhinnas under vårsessionen.
Dessutom kommer ett antal nya propositioner
att avlämnas. För att undvika
att alltför många ärenden hopas på
kammarens bord under sessionens sista
dagar är det önskvärt, att arbetet med
de uppskjutna ärendena påbörjas snarast
möjligt. Därest så sker skulle det
också kunna bli möjligt att, såsom vi
alla hoppas, avsluta riksdagsarbetet i
god tid före julhelgen.

Med dessa ord förklarar jag detta
sammanträde öppnat.

§ 2.

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll: Protokoll,

hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 11 oktober 1951.

Till justitiedepartementet hade den
4 oktober 1951 från länsstyrelsen i
Stockholms län inkommit fullmakt för
filosofie doktorn Margit Wohlin, Stocksund,
vilken vid ny röstsammanräkning
blivit utsedd såsom ledamot av
riksdagens andra kammare i stället för
avgången ledamot av samma kammare.

Vid granskning av fullmakten, som
företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och riksgälds -

kontoret, framställdes mot fullmakten
icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit
skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till andra kammaren.

I ämbetet:

Oskar Adelsohn

Vid detta protokoll var fogad den
däri omförmälda fullmakten för filosofie
doktorn fru Margit Wohlin, Stocksund,
att inträda som ledamot av kammaren
för tiden till den 1 januari år 1953.

Herr talmannen meddelade, att fru
Wohlin intagit sin plats i kammaren.

§ 3.

Upplästes följande till kammaren inkomna
skrivelse:

Till Andra Kammarens Talman.

Fullmäktige i riksbanken få härmed
meddela, att statsrådet Gunnar Hedlund,
vilken den 20 maj 1949 utsetts till
suppleant för den för valperioden 1949
—1952 till fullmäktig i riksbanken valde
herr Gränebo, i och med sin utnämning
till statsråd den 1 oktober 1951 frånträtt
uppdraget att vara suppleant för fullmäktig
i riksbanken.

Stockholm den 4 oktober 1951.

Å Fullmäktiges vägnar:

Klas Böök.

I Gunnar Olsson.

Skrivelsen lades till handlingarna,
och beslöt kammaren på förslag av herr
talmannen, att val av en suppleant för
fullmäktig i riksbanken skulle anställas
samt uppdrog verkställigheten härav åt
de vid detta riksmöte av kammaren re -

Nr 27.

Tisdagen den 16 oktober 1951.

Interpellation ang. ekonomiskt bistånd åt de jordbrukare, som i sommar drabbats

av skördeskador genom svartrost, m. m.

dan tillsatta valmän och suppleanter för
utseende av riksdagens fullmäktige i
riksbanken jämte deras suppleanter.

§ 4.

Interpellation ang. ekonomiskt bistånd
åt de jordbrukare, som i sommar drabbats
av skördeskador genom svartrost,
m. m.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr JOHNSSON i Kastanj egården,
som anförde: Herr talman! De skador,
som svartrosten förorsakat på höstens
veteskörd, äro omfattande. Enligt en av
professor Äke Åkerman utförd preliminär
undersökning beräknas totalt cirka
100 000 ton eller omkring 20 procent av
den normala svenska veteskörden ha
blivit förstörda. Skadorna ha beräknats
representera ett värde av cirka 50 miljoner
kronor.

De skördeskador, som sålunda anställts
genom svartrostens härjningar,
påkalla en skärpt uppmärksamhet från
statsmakternas sida. De problem, som
i första hand anmäla sig, synas vara
följande.

Enligt gällande lagstiftning äger
Kungl. Maj:t på framställning av vederbörande
hushållningssällskap och
landsting förordna, att berberis skall
utrotas inom hushållningssällskapets
område. I förordnandet skall fastställas
den tid, inom vilken utrotningen skall
vara färdig. Skyldigheten att verkställa
utrotning åligger jordägaren. Statsbidrag
kan vidare utgå till hushållningssällskap
för undersökning av förekomsten
av berberis liksom, under särskilda
omständigheter, till jordägaren för utrotningens
verkställande.

Den nuvarande lagstiftningen är således
fakultativ; dess ikraftträdande är
i varje särskilt fall beroende på hemställan
från vederbörande landsting och
hushållningssällskap. Det har säkert
överraskat mången, att berberislagen

inte varit i kraft i de områden, där
svåra skördeskador genom svartrost nu
inträffat eller i Malmöhus, Kronobergs,
Gotlands, Värmlands och Göteborgs och
Bohus län samt inom Älvsborgs läns
södra landstingsområde. Det inträffade
synes därför visa, att den gällande lagstiftningen
icke är ändinålsenlig i sin
nuvarande utformning. En översyn av
lagstiftningen torde vara motiverad.
Eventuellt borde prövas, huruvida inte
den statliga växtskyddsorganisationen
borde givas en starkare ställning på
detta område. Den utredning, som pågår
i fråga om den statliga växtskyddsorganisationens
effektivitet, borde därför
ägna uppmärksamhet åt även detta
problem.

Slutligen anmäler sig frågan om vilka
åtgärder statsmakterna böra vidtaga för
att snabbt bistå de jordbrukare, som
drabbats av de genom svartrosten förorsakade
skördeskadorna. Med hänsyn
till skadornas svårighetsgrad måste det
anses rimligt att staten, förslagsvis genom
tillfällig kredithjälp, bereder de
odlare, som genom svartrostens härjningar
försatts i en svår ekonomisk situation,
ett ekonomiskt stöd. Det kan
här erinras om att jordbruksnämnden
nyligen gjort framställning till Kungl.
Maj:t om anslag å 15 miljoner kronor
till stödlån åt drabbade jordbrukare.

Med stöd av det ovan anförda får jag
anhålla om andra kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet få rikta följande
frågor:

1. Anser statsrådet att nu gällande
lagstiftning angående utrotande av berberis
är ändamålsenlig? Om icke, vilka
åtgärder avser statsrådet vidtaga för
vinnande av större ändamålsenlighet?

2. Vilka åtgärder har statsrådet för
avsikt att vidtaga för att ekonomiskt
bistå de jordbrukare, som i sommar
drabbats av skördeskador genom svartrost? Denna

anhållan bordlädes.

Tisdagen den 16 oktober 1951.

Nr 27.

§ 5.

Interpellation ang. åtgärder för förbättring
av den allmänna trafiksäkerheten

och för upprustning av vägväsendet.

Ordet lämnades på begäran till

Herr PERSSON i Svensköp, som yttrade:
Herr talman! Under föregående
år uppgick antalet anmälda trafikförsäkringsskador
till omkring 56 900, varvid
6 809 personer skadades och 321
dödades. De materiella förlusterna i
fråga om vagnsskador, vårdkostnader,
förlorade arbetsförtjänster o. d. uppskattas
enligt en av Nationalföreningen
för trafiksäkerhetens främjande gjord
utredning till sammanlagt omkring en
kvarts miljard kronor. Olycksfrekvensen
den senaste tiden visar en oroväckande
stegring trots en omfattande
propaganda för ökad trafiksäkerhet. Antalet
anmälda trafikförsäkringsskador
ökade sålunda med 5 600 från år 1949
och har under första halvåret i år uppgått
till ca 42 600. Per 1 000 m3 förbrukade
drivmedel var antalet trafikolyckor
i genomsnitt för månaderna januari—augusti
1950 45 mot 60 för samma
tid innevarande år.

Orsakerna till denna skrämmande utveckling
kunna givetvis vara flera, men
tvenne faktorer kunna med all sannolikhet
främst utpekas. För det första är
vägunderhållet så eftersatt, att vägarnas
dåliga beskaffenhet utgör ett starkt hot
mot all motortrafik. För det andra hålles
som regel farten i den allmänna trafiken
så hög, att risker för säkerheten
därigenom uppkomma.

Trots den gradvisa ökning som väginvesteringarna
undergått sedan krigsslutet
ligga de, om de omräknas til!
1948 års penningvärde, det senaste hudgetåret
under förkrigstidens nivå. Trafikintensiteten
har emellertid kraftigt
ökat. Antalet inregistrerade bilar har
från slutet av 1939 till början av 1951
ökat från cirka 249 000 till cirka 366 000
eller med omkring 40 procent. Samtidigt
har en övergång skett till tyngre
fordon. Av den totala lastbilsparkcn

hade sålunda 3 procent år 1939 ett
större hjultryck än 3 ton, medan motsvarande
antal i april 1951 var 12 procent.

Frågan om vägväsendets upprustning
var under riksdagens senaste vårsessions
slutskede föremål för två interpellationer.
Några försäkringar från det
då ansvariga statsrådets sida om sådana
ökade insatser, som läget kunde
anses påfordra, lämnades icke. Den nu
gångna sommarens erfarenheter torde
emellertid än mer understryka den
utomordentliga angelägenheten av att
den länge eftersatta upprustningen av
vägväsendet icke ytterligare fördröjes.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhåller i sina nyligen avlämnade
petita för budgetåret 1952/53 bl. a. följande:
»Utvecklingen har emellertid lett
till ett sådant tillstånd på vägområdet,
att ökade investeringar äro icke blott
berättigade utan oundgängligen nödvändiga,
såvida man icke vill riskera, att
innevarande års förhållanden — med
tidvis avbrott i betydelsefulla vägförbindelser
och under längre tid svårframkomliga
vägar — skola upprepas
alltför många år framåt. Det är nämligen
icke längre möjligt undvika, att
sådana förhållanden som i år — och till
och med i försvårad grad — kunna
komma alt inträda under de år framåt,
som erfordras för att taga igen på
vägväsendets område vad som hittills
eftersatts.» Längre fram anför styrelsen:
»Antingen måste man taga konsekvensen
av den hittills inträdda trafikutvecklingen
och av det som närmast
tillätes fortgå på trafikområdet genom
att besluta om samt genomföra en snabb
och genomgripande förbättring av vägarna,
eller måste man genom tvångsregleringar
och effektiv kontroll av deras
tillämpning återföra vägtrafiken till
vad som svarar mot vägarnas tillstånd.»

På senare tid har i tidningspressen
och på trafiksäkerhetskongresser allvarligt
diskuterats ett återinförande av
fartbegränsning inom vägtrafiken. Man
bär framhållit att av våra grannländer

Nr 27.

Tisdagen den IG oktober 1951.

Interpellation ang. inrättande av en arbetsmarknadsnämnd vid konflikter på den
offentliga arbetsmarknaden, m. m.

har Danmark — oaktat avsevärt bättre
vägförhållanden i jämförelse med våra

— aldrig frångått bestämmelsen om 60
km i timmen såsom högsta tillåtna hastighet.
Flera röster ha höjts för den
meningen, att ett strypande av farten
på vägarna vore en rationell åtgärd,
som tillfälligtvis borde genomföras i
avvaktan på en allmän förbättring av
vägväsendets tillstånd. Mot en sådan åtgärd
har — och säkerligen med all rätt

— framhållits, att något sådant skulle
betraktas som ett steg tillbaka för vägtrafiken,
att åtgärden skulle innebära
ett större våld än nöden krävde, att bestämmelsen
utan tvivel skulle skapa ett
mycket stort antal lagbrytare och att
kontrollen över efterlevnaden skulle
vålla oöverstigliga svårigheter.

De förhållanden på vägtrafikens område,
som jag här påtalat, ge anledning
till allvarliga bekymmer och måste
frammana bestämda ställningstaganden.
Jag anhåller därför om andra kammarens
tillstånd att till det statsråd, som
handlägger till vägväsendet och vägtrafiken
hörande frågor, få framställa
följande interpellation:

Vilka åtgärder övervägas inom regeringen
för åstadkommande av en snar
förbättring av den allmänna trafiksäkerheten
på våra vägar och en så snabb
upprustning av vägväsendet som möjligt? Denna

anhållan bordlädes.

§ 6.

Interpellation ang. inrättande av en arbetsmarknadsnämnd
vid konflikter på
den offentliga arbetsmarknaden, m. m.

Herr NIHLFORS erhöll på begäran
ordet och anförde: Herr talman! Den
intensiva och delvis upprörda debatt,
som förekom i anledning av att regeringen
för att lösa sjuksköterskekonflikten
inför riksdagen i september i år
framlade ett förslag om obligatorisk

skiljedom och tjänsteplikt för sjuksköterskorna,
gav klart besked om att dylika
ingripanden på arbetsmarknaden
genom tvångslagstiftning icke äro rätta
vägen i en tillspetsad situation som den,
vilken uppstod i slutet av augusti.

En motsvarande tvångslagstiftning
genomfördes under allmän olust år 1947
för att stoppa den då aktuella poliskonflikteu.
Lyckligtvis behövde aldrig
tjänstepliktslagen för poliser träda i
kraft. Även andra tjänstemannagrupper
ha på senare år vid konflikter känt
hotet av tvångslagstiftning som ett
extra tryck på sig. Här kan blott i
korthet erinras om läget vid sjöfartsbefälets
tillspetsade löneförhandlingar
och vid löneaktionerna för några år sedan
från de yngre juristerna vid rådhusrätterna.
I samtliga fall har det gällt
specialutbildade tjänstemannakategorier
på arbetsområden, som ansetts såsom
samhällsviktiga.

Den omständigheten att sjuksköterskorna
kunde nå en uppgörelse med sin
motpart i sista stund, så att regeringsförslaget
kunde återkallas från riksdagen,
bör icke medföra, att problemet
hur man i framtiden skall kunna bemästra
motsvarande tillspetsade situationer
på den offentliga arbetsmarknaden
skjutes åt sidan. Man kan förutsätta,
att löntagarorganisationerna på
detta område äro beredda att för sin del
medverka till en lösning för att förhindra,
att statsmakterna tillgripa lagstiftning
av denna karaktär.

I detta sammanhang vill man gärna
framhålla som ett föredöme det s. k.
Saltsjöbadsavtalet, varigenom Arbetsgivareföreningen
och Landsorganisationen
förbinda sig att icke tillgripa stridsåtgärder
utan att först ha sökt lösa uppkommen
konflikt genom fredliga förhandlingar.
Den enligt avtalet tillsatta
arbetsmarknadsnämnden skall ha till
uppgift att pröva varje konfliktsituation,
där skydd för allmänt intresse påkallas
av någon part och där en öppen

Tisdagen den 16 oktober 1951.

Nr 27.

Interpellation om införande av lotsplikt för alla främmande fartyg vid angörandet
av hamnarna i Karlskrona och Fårösund.

strid skulle betraktas som samhällsfarlig.
Att denna överenskommelse slöts
torde bland annat ha berott på att SAF
och KO ville skydda den fria arbetsmarknaden
från statliga ingripanden
mot s. k. samhällsfarliga konflikter.

Under årets debatt har från ledande
håll inom tjänstemannarörelsen förts
fram tanken på en liknande anordning
för den offentliga arbetsmarknaden. I
ett organ med motsvarande uppgifter
skulle på arbetsgivarsidan staten och
kommunerna vara representerade.

Ett visst samband med här berörda
spörsmål ha de problem, som behandlas
av de år 1948 tillsatta sakkunniga
för utredning av frågan om vidgad förhandlingsrätt
för stats- och kommunalanställda
tjänstemän, som äro underkastade
ämbetsmannaansvar. I direktiven
till dessa sakkunniga framhölls
bland annat, att utredningen även skulle
avse tjänstemännens rätt att erhålla
begärt entledigande och rätt att vidtaga
stridsåtgärd i form av arbetsnedläggelse,
varvid sambandet med frågan om
den för tjänstemännen gällande s. k.
oavsättlighetsprincipen borde beaktas.
Enligt förljudanden skulle de sakkunniga,
vilkas ordförande till helt nyligen
varit civilministern, inom den närmaste
tiden komma att slutföra sitt uppdrag.

Med anledning av vad ovan anförts
får jag hemställa om andra kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och chefen
för civildepartementet få ställa följande
frågor:

Har herr statsrådet för avsikt att
inom den närmaste tiden taga initiativ
till en undersökning, på vad sätt och
i vilka former en arbetsmarknadsnämnd
skulle kunna tillskapas vid konflikter
på den offentliga arbetsmarknaden?

Har herr statsrådet för avsikt att till
1952 års riksdag framlägga förslag till
reglering av de frågor, som ha samband
med en utvidgad förhandlingsrätt för
i offentlig tjiinst anställda?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7.

Interpellation om införande av lotsplikt
för alla främmande fartyg vid angörandet
av hamnarna i Karlskrona och Fårösund.

Herr talmnanen lämnade på begäran
ordet till

Herr HAGBERG i Malmö, som yttrade:
Herr talman! I samband med den på
senare tid starkt ökade tillströmningen
av polska flyktingar till Sverige har det
väckt uppmärksamhet, att ett flertal
från utlandet anländande fartyg gått in
i Karlskrona hamn och därvid passerat
Karlskrona fästnings skyddsområde. Då
man icke på förhand kan veta om det
rör sig om verkliga flyktingar som söka
asyl eller om det är personer som ha
ärenden, vilka kunna innebära hot mot
rikets säkerhet och skada vårt försvar,
har från flera håll begärts att åtgärder
skulle vidtagas för att hindra främmande
fartyg att anlöpa vissa örlogshamnar
utan att ha kontroll i form av svensk
lots ombord.

Sålunda har chefen för marinen den
27 oktober 1949 i skrivelse till Kungl.
Maj:t begärt att samtliga fartyg, oberoende
av storlek och nationalitet, skola
vara skyldiga att taga lots ombord vid
infarten till hamnarna i Karlskrona och
Fårösund. Något svar därå synes ännu
icke ha avlåtits.

Det torde finnas skäl förmoda, att
flyktingar även i fortsättningen komma
att med båt från andra sidan Östersjön
söka sig över till Sverige och att de därvid
komma att taga sin tillflykt just till
Karlskrona. Med hänsyn härtill torde
kravet på en ändring av nu gällande
föreskrifter i förevarande avseeende
vara väl motiverat.

Jag hemställer därför om kammarens
tillstånd att Ull statsrådet och chefen
för handelsdepartementet få rikta följande
fråga:

Kommer herr statsrådet att inom den

Nr 27.

Tisdagen den 16 oktober 1951.

Interpellation om inrättande av en arbetsmarknadsnämnd till förhindrande av samhällsskadliga
arbetskonflikter på den offentliga arbetsmarknaden.

närmaste framtiden låta införa bestämmelser
om lotsplikt för alla främmande
fartyg, oberoende av storlek och nationalitet,
vid ingående till hamnarna i
Karlskrona och Fårösund?

Denna anhållan bordlädes.

§ 8.

Interpellation om inrättande av en arbetsmarknadsnämnd
till förhindrande av
samhällsskadliga arbetskonflikter på den
offentliga arbetsmarknaden.

Ordet lämnades på begäran till

Herr HJALMARSON, som anförde:
Herr talman! Den debatt, som för icke
så länge sedan fördes med anledning av
Kungl. Maj:ts förslag om tvingande skiljedom
i arbetstvisten om sjuksköterskornas
anställningsförhållanden, gav
vid handen, att det var ett starkt allmänt
önskemål att söka undvika skiljedomsföreläggande
för att lösa dylika
arbetskonflikter.

På den privata sektorn av arbetsmarknaden
ha parterna genom det s. k. huvudavtalet
den 20 december 1938 mellan
Svenska arbetsgivareföreningen och
Landsorganisationen i Sverige överenskommit
om inrättandet av en s. k. arbetsmarknadsnämnd.
Vardera av de avtalsslutande
parterna utser en ledamot
av arbetsmarknadsnämnden, och gemensamt
utse parterna en opartisk ordförande.
En av arbetsmarknadsnämndens
uppgifter Ur att i möjligaste mån
förhindra, att arbetskonflikter inverka
störande på samhällsviktiga funktioner.

I förevarande sammanhang må anmärkas,
att Arbetsgivareföreningen och
Landsorganisationen genom det nämnda
avtalet åtagit sig att låta arbetsmarknadsnämnden
ingripa i samhällsskadliga
konflikter även i sådana fall, då
ingendera av de avtalsslutande parterna
är direkt berörd av en viss konflikt.

Varje konfliktsituation skall nämligen
gemensamt av de nämnda parterna upptagas
till skyndsam prövning, så snart
skydd för ett allmänt intresse påkallas
av utav konflikten berörda organisationer
eller av offentlig myndighet. Man får
emellertid räkna med att i praktiken
varken arbetsgivare, som står utanför
Arbetsgivareföreningen, eller arbetstagare,
som tillhöra annan organisation
än Landsorganisationen, komma att begära
arbetsmarknadsnämndens ingripande
i en viss konfliktsituation. Detta
medför att den offentliga sektorn av arbetsmarknaden
i endast begränsad omfattning
kommer att draga nytta av arbetsmarknadsnämnden.

Det synes vara en brist, att icke det
allmänna och sådana arbetstagarorganisationer,
som äro verksamma inom
den offentliga sektorn, ha inrättat en
arbetsmarknadsnämnd motsvarande den
privata. Denna brist måste förefalla så
mycket allvarligare, som intressekonflikter,
där något av det allmännas organ
är arbetsgivaren, icke sällan kunna
i hög grad inverka störande på samhällsviktiga
funktioner.

Det måste på anförda skäl synas angeläget,
att åtgärder snarast vidtagas i
syfte att för den offentliga delen av arbetsmarknaden
skapa en arbetsmarknadsnämnd,
som på ett auktoritativt sätt
kan bidraga till avveckling av samhällsskadliga
konflikter, där något offentligt
organ är arbetsgivare.

Under åberopande av det anförda anhåller
jag om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet och chefen för civildepartementet
få rikta följande fråga:

Ämnar statsrådet vidtaga åtgärder i
syfte att för den offentliga sektorn av
arbetsmarknaden söka få till stånd en
arbetsmarknadsnämnd, vilken skall ha
till huvudsaklig uppgift att i möjligaste
mån förhindra arbetskonflikter, som
kunna inverka störande på samhällsviktiga
funktioner?

Denna anhållan bordlädes.

Tisdagen den 16 oktober 1951.

Nr 27.

§ 9. lan Sverige och Schweiz m. m. till .

ställts kammaren.

Interpellation ang. avsättning av biodlar nas

produkter. Denna proposition bordlädes.

Herr HANSSON i Skediga erhöll på
begäran ordet och yttrade: Herr talman!
Avsättningen av honungen för biodlarna
inger för närvarande verkliga bekymmer.
Sedan rapsodlingen slagit igenom
ha skördarna av honung ökat väsentligt,
varför fara föreligger att avsättningsmöjligheterna
bli mindre och mindre
och att denna viktiga gren av vårt näringsliv
så småningom dör ut.

Då honungen hör till de näringsrikaste
och mest hälsosamma produkter
som frambringas och biodlingen mest
förekommer bland de mindre företagargrupperna,
vilkas existens till stor del
är beroende av avsättningen av denna
vara, och bina dessutom ha en stor uppgift
att fylla för all fröodling, är det en
riksviktig sak för samhället att se till
att avsättningen tryggas och näringen
upprätthålles. Många biodlare ligga inne
med partier från förra året, och då det
senaste årets goda skörd av honung gjort
avsättningssvårigheterna ännu större
föreligger en fara att odlingen på många
håll helt kommer att läggas ned.

Då blir frågan: Vad kan sättas i stället,
när det bl. a. gäller den allmänna
nytta som bina göra fröodlingen?

Med anledning av det anförda hemställes
om andra kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet få framställa
följande fråga:

Har herr statsrådet uppmärksammat
avsättningssvårigheterna för biodlarnas
produkter, och, om så är fallet, vilka
åtgärder äro att förvänta?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11-

Anmäldes, att till herr talmannen under
sammanträdet avlämnats följande
motioner, nämligen

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 110, angående vissa avlöningsm.
fl. anslag under riksstatens fjärde
huvudtitel för budgetåret 1951/52 m. m.
motionen nr 644 av herr Löfroth;

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 197, angående plan för folktandvården
i Stockholms stad motionen nr
645 av herr Larsson i Stockholm;

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 170, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m. motionerna: nr

646 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.,

nr 647 av herrar Edström och Braconier
samt

nr 648 av herr Fagerholm;

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 191, med förslag till lag om
ändring i kommunalskattelagen den 28
september 1928 (nr 370), m. m. motionen
nr 649 av herr Nilsson i Svalöv
m. fl.; samt

i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 63, med förslag till livsmedelsstadga
m. m. motionerna:

nr 650 av herr Nordkvist in. fl. och

nr 651 av herr Huss.

Dessa motioner bordlädes.

§ 10.

Anmäldes, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 215, om godkännande av överenskommelse
angående varuutbytet mel2
— Andra kammarens protokoll 1951.

§ 12.

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:*

Att fru Gerda Nilsson under tiden
fr. o. m. den 4^10 1951 minst 14 dagar

Nr 27.

Onsdagen den 17 oktober 1951.

på grund av luftrörs- och strupkatarr
varit till arbete oförmögen, intygas.

Den 11 okt. 1951.

K. E. Froste,
leg. läkare.

Kammaren beviljade fru Nilsson ledighet
från riksdagsgöromålen från och
med denna dag tills vidare.

§ 13.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 2.23 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Onsdagen den 17 oktober.

Kl. 2 em.

§ 1.

Upplästes följande till kammaren inkomna
läkarintyg:

På begäran intygas att fru Hildur
Humla, född den 2/9 1889, på grund av
sjukdom tillrådes vila från allt arbete
åtminstone till årets slut.

Lasarettet, Karlstad den 15 okt. 1951.

O. Ljung,
bitr. las.-läk.

Kammaren beviljade fru Humla ledighet
från riksdagsgöromålen från och
med den 16 innevarande oktober tills
vidare.

§ 2.

Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
Kungl. Maj:ts å kammarens
bord vilande proposition nr 215, om
godkännande av överenskommelse angående
varuutbytet mellan Sverige och
Schweiz m. m.

§ 3.

Föredrogos var efter annan följande
på bordet liggande motioner; och remitterades
därvid

till statsutskottet motionerna:

nr 644 av herr Löjrolh; och

nr 645 av herr Larsson i Stockholm;

till bevillningsutskottet motionerna:

nr 646 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.;

nr 647 av herrar Edström och Braconier; nr

648 av herr Fagerholm; och

nr 649 av herr Nilsson i Svalöv m. fl.;
samt

till behandling av lagutskott motionerna: nr

650 av herr Nordkvist m. fl.; och

nr 651 av herr Huss.

§ 4.

Föredrogs den av herr Johnsson i
Kastanjegården vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då
bordlagda anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet angående
ekonomiskt bistånd åt de jordbrukare,
som i sommar drabbats av skördeskador
genom svartrost, m. m.