1950 FÖRSTA KAMMAREN Nr 19 (Riksdagens protokoll 1950:19)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1950 FÖRSTA KAMMAREN Nr 19

19—20 maj.

Debatter m. m.

Fredagen den 19 maj. Sid.

Svar på interpellation av herr Norling om hjälp åt av Emåns översvämning
drabbade markägare m. m....................... 5

Lördagen den 20 maj.

Anslag till Stockholms högskola .............................. 7

Anslag till de allmänna läroverken m. m....................... 9

Folkskollärares lönegradsplacering vid tjänstgöring i högre skolor 11

Anslag till långvården m. m................................. 12

Anslag till skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m. . . 23

Folktandvårdens organisation m. m........................... 40

Avlöningsbcstämmelser för övningslärare m. m................. 56

Ändring i uppbördsförordningen .............................. 63

Reglering av arbetstiden vid flottning m. m................... 69

Översyn av lagen om folkpensionering ........................ 77

Bostadskostnadsgrupperingen inom folkpensioneringen m. m. . . 82

Semester åt företagare inom jordbruket m. m................... 83

Vidgad användning av inhemskt vedbränsle .................... 87

Uppförande av en wallboardfabrik i Mora .................... 92

Revision av 1946 års svensk-ryska kreditavtal .................. 94

Snabbare publicering av kamrarnas debatter ................... 111

Samtliga avgjorda ärenden m. m.

Fredagen den 19 maj.

Bankoutskottets anmälan jämlikt § 21 riksdagsstadgan, att till utskottet
inkommit framställning från fullmäktige i riksgäldskontoret
om engångsunderstöd till tapetseraren Elis Haglunds

änka Anna Haglund ......................................

1 Första kammarens j/rotokoll 1950. Nr 19.

Nr 19.

Innehåll.

Lördagen den 20 maj. Sid.

Statsutskottets memorial nr 171, ang. uppskov med behandlingen
av vissa ärenden .......................................... 7

Särskilda utskottets memorial nr 2, ang. uppskov med behandlingen
av vissa ärenden .......................................... 7

Statsutskottets utlåtande nr 158, ang. vissa byggnadsfrågor m. in.
inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde ........ 7

— nr 159, ang. anslag till Stockholms och Göteborgs högskolor

in. m....................................................... 7

— nr 160, ang. anslag till avlöningar vid de allmänna läroverken

in. m....................................................... 9

— nr 161, ang. anslag till farmaceutiska institutet .............. 11

— nr 162, ang. statsbidrag till avlönande av övningslärare in. m. . . 11

— nr 163, ang. extra ordinarie anställning för vissa folkskollärare

vid tjänstgöring i högre skolor ............................ 11

— nr 164, ang. vissa anslag till fångvården m. m................. 12

— nr 165, ang. anslag till skolor tillhörande barna- och ungdomsvården
m. m............................................... 23

— nr 166, ang. ändringar i foktandvårdens organisation m. ni..... 40

— nr 167, ang. tilläggsstat II till riksstaten .................... 55

Jordbruksutskottets utlåtande nr 43, ang. seminverksamhet bland
nötkreatur m. m........................................... 55

— nr 44, ang. reglering av priserna på fisk och av exporten av fisk 55

Bankoutskottets utlåtande nr 15, ang. teckning av aktier i den statliga
affärsbanken m. m..................................... 55

— nr 18, ang. regleringen av utgifterna under huvudtiteln Riksdagen
och dess verk m. m................................. 55

Statsutskottets utlåtande nr 155, ang. avlöningsbestämmelser för
övningslärare och kyrkomusiker m. m....................... 56

— nr 168, ang. ändringar i reglementet för pensionering av vissa

icke-statliga befattningshavare m. m......................... 63

— nr 169, ang. förhöjd pension åt f. d. konsulenten Jöns Nilsson . . 63

— nr 170, ang. understöd till arbetaren J. A. Forsberg .......... 63

Bevillningsutskottets betänkande nr 55, ang. ändring i uppbördsförordningen.
................................................. 63

Andra lagutskottets utlåtande nr 42, ang. ändring i lagen om arbetstidens
begränsning, in. in................................... 69

Bevillningsutskottets betänkande nr 54, ang. särskild skatt på exportens
devalveringsvinster ................................ 77

Andra lagutskottets utlåtande nr 40, ang. översyn av bestämmelserna
i lagen om folkpensionering ................................ 77

— nr 41, ang. avskaffande av bostadskostnadsgrupperingen inom

folkpensioneringen m. m................................... 82

Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 29,
ang. semester åt företagare inom jordbruket m. m............. 83

— nr 31, ang. vidgad användning av inhemskt vedbränsle........ 87

Jordbruksutskottets utlåtande nr 34, ang. inrättande av ett fiskets
forskningsråd.............................................. 92

Innehåll.

Nr 11).

Sid.

Jordbruksutskottets utlåtande nr 35, ang. lån till hushållningssällskapen
för inköp av gårdar att drivas som ekonomiska demonstrationsjordbruk
........................................ 92

— nr 36, ang. formerna för samarbete mellan hushållningssällskap

och landsting.............................................. 92

— nr 37, om ändrade bestämmelser angående val av lantbruks ombud

.................................................... 92

— nr 38, ang. utredning rörande organisationen av potatiskontrollen
inom landet .......................................... 92

— nr 39, ang. anskaffande av ett statligt undersökningsfartyg av

fiskebålstyp .............................................. 92

— nr 40, ang. upplysningsverksamhet på fiskets område.......... 92

— nr 41, ang. förbättring av beståndet av lax i svenska fiskevatten

m. m....................................................... 92

— nr 42, ang. uppförande av en wallboardfabrik i anslutning till

statens sågverk i Mora .................................... 92

Utrikesutskottets utlåtande nr 13, ang. revision av 1946 års svenskryska
kreditavtal .......................................... 94

Bankoutskottets utlåtande nr 16, ang. bidrag till f. d. materialförvaltaren
L. Mårtensson för fortsatt forskning i fråga om riksdagens
bondestånd ................................................ 111

— nr 17, ang. snabbare publicering av kamrarnas debatter........ 111

Jordbruksutskottets utlåtande nr 45, ang. ytterligare statsbidrag till
Garnsviken—Vadasjön—Helgösjön—Hedervikens torrläggningsföretag
i Stockholms län.................................... 112

Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 32,
ang. ändrade regler för framställande och besvarande av interpellationer
och enkla frågor................................ 112

Fredagen den 19 maj 1950.

Nr 19.

Fredagen den 19 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

rw ”------"— T~r‘ ‘ —

Justerades protokollet för den 12 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens
skrivelse, nr 264, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
nr 237, såvitt propositionen avser förslag
till förordning angående ändrad
lydelse av 1 § förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin
och motorsprit, m. m.

Om hjälp åt av Emåns översvämning
drabbade markägare m. m.

Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
STRÄNG, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att
vid detta sammanträde besvara herr Norlings
interpellation om hjälp åt av Emåns
översvämning drabbade markägare
m. in., erhöll ordet och anförde: Herr
talman! Med första kammarens tillstånd
har herr Norling riktat två frågor till
mig. Den första gäller, om jag har för avsikt
att undersöka, huruvida och i vilken
omfattning hjälp från statens sida kan
lämnas de markägare, som drabbats av
Emåns översvämning i vår. Den andra
gäller, om jag är beredd att vidtaga sådana
åtgärder, som kunna påskynda
Emåns reglering i de av översvämningen
drabbade områdena.

Den första frågan är enligt min mening
för tidigt väckt, översvämningen
har visserligen otvivelaktigt medfört skador.
Först när skördeutfallet kan överblickas,
är det emellertid möjligt att bedöma,
om dessa skador äro så stora, att
några särskilda hjälpåtgärder äro motiverade.

Vad den andra frågan angår, ligger,
som herr Norling själv nämnt i interpel -

lationen, ett förslag till reglering av området
nu hos vattendomstolen. Avgörandet
där måste avvaktas, innan vidare åtgärder
kunna vidtagas.

Herr NORLING: Herr talman! Jag får
till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
framföra mitt tack
för att jag erhållit svar på min interpellation.

Även om jag inte kan dela statsrådets
uppfattning, att min första fråga är för
tidigt väckt, kan jag förstå svårigheten
att för dagen ge ett positivt svar på frågan
om hjälpåtgärder. Jag uttalar dock
den förhoppningen, att om skördeutfallet
visar sig bli sådant, att markägarna
drabbas av avsevärda förluster, statsrådet
då prövar frågan om hjälpåtgärder.

Vad beträffar den andra frågan, så är
det ett gammalt problem för markägarna
i Emådalen. Redan 1896 måste dåvarande
markägare med anlitande av upplånade
medel själva företaga en upprensning
av ån. År 1904 anlades Finsjö kraftstation,
och i samband därmed ändrades
också vattennivån i Emån. Enligt markägarnas
uppfattning är det den ändrade
vattennivån, som nu förorsakar de svåra
översvämningarna. Medan utredningarna
om reglering av exempelvis Helgeån
och Lyckebyån genomfördes på relativt
kort tid, bär utredningen angående Emån
pågått i över 30 år, och först nu har
utredningen kommit så långt, att frågan
ligger hos vattendomstol. Markägarnas
önskan är att en reglering av vattennivån
kommer till stånd med bidrag från
staten, så att de nu återkommande översvämningarna
kunna förhindras.

Tolkar jag statsrådets svar riktigt, avböjer
inte statsrådet att medverka till att
frågan om Emåns reglering föres till
ett positivt resultat.

överläggningen förklarades härmed
slutad.

Nr 19.

Fredagen den 19 maj 1950.

Föredrogs och lades till handlingarna
den av bankoutskottet gjorda anmälan,
att till utskottet inkommit framställning
från fullmäktige i riksgäldskontoret
om engångsunderstöd till tapetseraren
Elis Haglunds änka Anna Haglund.

Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet
nedannämnda motioner:
nr 516, av herr Persson, Ivar m. fl.,

nr 517, av herr Näslund m. fl.,

nr 518, av herr Gränebo m. fl.,

nr 519, av herr Gränebo m. fl.,

nr 520, av herr Isaksson m. fl., samt
nr 521, av herr Werner m. fl.,

alla i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område.

Föredrogos och bordlädes ånyo utrikesutskottets
utlåtande nr 13, statsutskottets
utlåtanden och memorial nr
158—171, bevillningsutskottets betänkande
nr 55, bankoutskottets utlåtanden
nr 15—18, andra lagutskottets utlåde
nr 42, jordbruksutskottets utlåtanden
nr 43—-45, särskilda utskottets me -

morial nr 2 samt första kammarens allmänna
beredningsutskotts utlåtande
nr 32.

Herr TALMANNEN: Beträffande ärendenas
ordning på morgondagens föredragningslista
hemställer jag, att kammaren
måtte besluta, att bland två gånger
bordlagda ärenden skola i här angiven
ordning främst uppföras statsutskottets
memorial nr 171, särskilda utskottets
memorial nr 2, statsutskottets
utlåtanden och memorial nr 158—167,
jordbruksutskottets utlåtanden nr 43 och
44, bankoutskottets utlåtanden nr 15 och
18, statsutskottets utlåtanden nr 155 och
168—170, bevillningsutskottets betänkande
nr 55 och andra lagutskottets utlåtande
nr 42. övriga ärenden torde uppföras
i gängse ordning.

Denna hemställan bifölls.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.07 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Lördagen den 20 maj förmiddagen.

Kammaren sammanträdde kl. 11 förmiddagen.

Justerades protokollet för den 13 innevarande
månad.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
memorial nr 171, angående
uppskov med behandlingen av vissa till
utskottet hänvisade ärenden, bifölls vad
utskottet i detta memorial hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av särskilda
utskottets memorial nr 2, angående
uppskov med behandlingen av
vissa till utskottet hänvisade ärenden,
bifölls vad utskottet i detta memorial
hemställt.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning
av statsutskottets utlåtande nr
158, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa byggnadsfrågor
m. m. inom ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo och företogs avdelningsvis
till avgörande statsutskottets
utlåtande nr 159, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1950/51 till Stockholms och
Göteborgs högskolor m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

Avdelningen I.

Anslag till Stockholms högskola.

1 denna avdelning hade utskottet
hemställt, att riksdagen måtte, med bifall
till Kungl. Maj:ts i proposition nr
165 framlagda förslag samt med avslag
å motionerna I: 447 och II: 543, I: 446
och II: 544 samt II: 163.

a) godkänna under berörda avdelning
införd huvudstat för Stockholms högskola
att tillämpas under budgetåret
1950/51;

b) till Bidrag till Stockholms högskola
för budgetåret 1950/51 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 2 028 600 kronor.

I de likalydande motionerna I: 447,
av herr Bergvall m. fl., och II: 543, av
herr Larsson i Stockholm m. fl., hade
yrkats, att riksdagen måtte i anledning av
propositionen nr 165 dels besluta avskaffa
terminsavgifterna för de studerande
vid Stockholms högskola från och med
budgetåret 1950/51, dels ock anvisa såsom
bidrag till Stockholms högskola
för budgetåret 1950/51 ett förslagsanslag
av 2 335 200 kronor.

Herr BERGVALL: Herr talman! Tillsammans
med några ledamöter av kammaren
har jag väckt en motion, vari yrkas
avskaffande av terminsavgifterna
vid Stockholms och Göteborgs högskolor
— nu gäller det ju närmast Stockholms
högskola — och motsvarande höjning
av anslagen.

Frågan om avskaffande av dessa terminsavgifter
har dryftats åtskilliga gånger
i olika sammanhang, bl. a. här i riksdagen.
Förekomsten av dessa avgifter
vid Stockholms högskola konstituerar
en bestämd skillnad mellan högskolan
och statsuniversiteten, till avgjort förfång
för eleverna vid högskolan, vilka
betungas med större utgifter än de kamrater,
som ha tillfälle att studera vid
statsuniversiteten. Då sakkunniga utredde
frågan om upprustning, såsom man
brukar säga, av Stockholms högskola,
förutsatte de att man redan i första etappen
skulle ordna bidragen från staten
och Stockholm stads sida på ett sådant
sätt, att terminsavgifterna skulle kunna
borttagas. Av ekonomiska skäl skedde
detta icke. Högskolestyrelsen har av na -

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Anslag till Stockholms högskola,
turliga skäl varit alldeles speciellt intresserad
av att få ytterligare medel disponibla
för den vetenskapliga forskningen
och undervisningen och har därför
inte i första hand skjutit fram frågan
om terminsavgifterna. Men naturligtvis
har högskolestyrelsen varit på det klara
med önskvärdheten av att terminsavgifterna
avskaffas, och det liar också inom
styrelsen höjts röster för att denna fråga
skulle komma i allra första rummet.
Från studentkårens sida ha krav rests
i det här sammanhanget, även om man
inte heller där önskat att anslaget för
detta ändamål skulle konkurrera med
de andra anslagen.

Det förefaller mig som om vi här röra
vid ett problem av stor betydelse, om vi
se på den här saken som ett led i arbetet
på att skapa sådana ekonomiska
förutsättningar för de högre studierna
här i landet, att de elever som bedriva
sådana studier också kunna rekryteras
från samhällsgrupper, som ha det klenare
ställt ekonomiskt. Trehundra kronor
om året för en fattig student vid
Stockholms högskola är icke någon liten
utgift utöver alla övriga kostnader. Jag
bortser inte från att det i enstaka undantagsfall
kan medgivas avgiftsbefrielse
för den som har det särskilt illa
ställt ekonomiskt. Så mycket som det för
närvarande talas — enligt min mening
med rätta — om vikten av att taga vara
på den stora begåvningsreserv, val rustad
för högre studier, som finnes bland de
folklager som inte ha så gott om pengar,
tycker jag att detta vid sidan om andra
åtgärder, som man vidtager i fråga om
kreditgivning o. s. v., är någonting som
borde vinna statsmakternas snabba beaktande,
speciellt som det inte rör sig
om några verkligt betydande belopp ■—
det rör sig om inte fullt 400 000 kronor,
av vilket belopp Stockholm stad bidrager
med en del.

Jag annoterar givetvis med tacksamhet
att utskottet i år skrivit, att det tycker
att denna fråga är behjärtansvärd.
Utskottet framhåller sålunda önskvärdheten
av terminsavgifternas upphörande
så snart den ekonomiska situationen det
medgiver och hänvisar till att samma

uttalande gjordes av utskottet i fjol. Jag
tycker, herr talman, att de relativt små
belopp, som det här är fråga om, inte
kunna ha ett sådant inflytande på våra
ekonomiska förhållanden, att man inte
skulle kunna komma ut med dessa medel,
då det gäller ett rättvisekrav, då
det gäller att skapa lika möjligheter till
högre studier för dem som komma ifrån
mera burgna hem och dem som komma
från fattiga hem.

Jag vill, herr talman, med den motivering
som jag angivit i detta korta anförande
hemställa om bifall till den motion,
som jag jämte några andra ledamöter
avlämnat här i kammaren.

Häri instämde herr Näsgård.

Herr LARSSON, SVEN: Herr talman!
Jag medger att herr Bergvall har rätt i
att denna fråga har stor betydelse. Utskottet
sade redan i fjol att det är önskvärt
att denna fråga ordnas så snart den
ekonomiska situationen det medger. Nu
är väl emellertid inte den ekonomiska
situationen bättre i år än vad den var i
fjol, och därför är det ganska naturligt
att utskottet inte kunnat komma med något
positivt förslag när det gäller terminsavgifternas
avskaffande. Herr Bergvall
säger att beloppet är relativt litet.
Men vi ha ju fått pruta på belopp, som
inte äro tiondelen så stora som detta.
Därför kan jag inte hålla med om att beloppet
är relativt litet.

På grund av vad utskottet sade i fjol
och vad vi upprepat i år, alltså att den
ekonomiska situationen inte tillåter att
terminsavgifterna avskaffas, hemställer
jag om bifall till utskottets hemställan.

Herr OHLON: Herr talman! Jag kan till
alla delar instämma i vad herr Bergvall
nyss sade angående önskvärdheten av att
man får bort dessa avgifter. När statsutskottets
andra avdelning gick in på
detta problem befanns det att frågan
kanske var litet mera vittutseende än vi
från början trodde. Det förhåller sig
nämligen så att terminsavgifter utgå även
vid de statliga högskolorna i viss ut -

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

sträckning. Exempelvis ha de tekniska
högskolorna här i landet terminsavgifter
på icke mindre än 200 kronor, alltså
en avgift på 400 kronor per år såsom
normalavgift. Det förekommer emellertid
vid dessa högskolor att de som bli
efter i ett par ämnen i en årskurs få gå
upp i näst efterföljande årskurs som
extra elever, och avgiften är då bestämd
till 275 kronor per termin. Det är en
ganska stor procent av de tekniska högskolornas
studenter, som på så sätt få
vidkännas terminsavgifter om sammanlagt
550 kronor om året. Jag skulle vilja
uttala den önskan, att Kungl. Maj:t tar
upp hela detta problem till behandling
såsom en av de mest angelägna uppgifterna
och kommer in till riksdagen med
förslag om att samtliga avgifter, både vid
de statliga högskolorna och vid de numera
statsunderstödda fria högskolorna,
skola försvinna.

Herr BERGVALL: Herr talman! Det är
självfallet att herr Ohlon har rört vid en
punkt, där det är önskvärt att få en ändring
till stånd. Men om man tänker på
universiteten, så äro ju Stockholms och
Göteborgs högskolor de som mest likna
dessa, och jag är rädd att om man nu
omedelbart skulle ge sig in på herr
Ohlons linje, skulle man få en bekräftelse
på den gamla satsen att det bästa
är det godas fiende. Jag tror att man
skulle kunna ta detta steg nu, och sedan
fortsätta på den fullkomligt riktiga
väg som herr Ohlon har antytt.

Efter härmed slutad överläggning
gjordes enligt därunder förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall
till vad utskottet i den nu ifrågavarande
avdelningen hemställt samt vidare
på bifall till utskottets hemställan med
den ändring, som föranleddes av bifall
till motionen I: 447; och förklarades
den förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Avdelningarna II och III.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Anslag till de allmänna läroverken m. m.

Föredrogs ånyo samt företogs avdeiningsvis
och punktvis till avgörande
statsutskottets utlåtande nr 160, i anledning
av dels Kungl. Maj :ts proposition
angående anslag för budgetåret 1950/51
till avlöningar vid de allmänna läroverken
m. m. jämte i ämnet väckta motioner,
dels ock Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställning angående
anslag till ljus- och vedkassorna
vid de allmänna läroverken.

Avdelningen I.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Avdelningen II.

Punkten t.

I denna punkt hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts i proposition nr 154 framlagda
förslag samt med avslag å motionerna
I: 417 och II: 516,

1. bemyndiga Kungl. Maj:t att, med
tillämpning tills vidare från och med
budgetåret 1950/51, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för de allmänna
läroverken, vilka föranleddes av
vad departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den
3 mars 1950 förordat samt av de beslut
riksdagen kunde komma att fatta i fråga
om löneregleringen för övningslärare;

2. bemyndiga Kungl. Maj:t att — utan
hinder av fastställd personalförteckning
— tills vidare under budgetåret 1950/
51, då för realskolestadiet avsedd ordinarie
ämneslärarbefattning vid allmänt
läroverk skulle tillsiittas, besluta, huruvida
befattningen skulle kungöras ledig
såsom adjunktsbefattning eller ämneslärarinnebefattning; 3.

godkänna under punkten införd avlöningsstat
för de allmänna läroverken,
att tillämpas tills vidare från och med
budgetåret 1950/51;

4. bemyndiga Kungl. Maj:t att förordna
om de avvikelser från personalförteckningen
och de överskridanden av
maximerade poster i avlöningsstaten,
som föranleddes av ombildningen av

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Anslag'' till de allmänna läroverken m. m.
kommunala mdllanskolor till samrealskolor; 5.

till Allmänna läroverken: Avlöningar
för budgetåret 1950/51 under åttonde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 64 200 000 kronor.

I de likalydande motionerna I: 417, av
herr Arrhén, och II: 516, av herrar Kyling
och Nordkvist, hade hemställts, att
riksdagen måtte besluta antingen en höjning
med 50 procent av de nuvarande
arvodena för bibliotekarier vid högre
allmänna läroverk och likställda läroanstalter
eller alternativt att ett av skolöverstyrelsen
eller i sista hand ett av
statskontoret framlagt förslag till höjning
av nu utgående arvoden skulle
godtagas.

Herr ARRHÉN: Herr talman! Inom ramen
för detta utskottsutlåtande har jag
väckt en motion angående viss höjning
av det arvode, som nu utgår till bibliotekarierna
vid landets läroverk. Skolöverstyrelsen
har föreslagit, att arvodet
skulle höjas med 40 procent, och till och
med statskontoret har föreslagit en höjning
med 25 procent. Såsom motiv för
dessa höjningar har föreburits, att man
har mycket svårt för närvarande att finna
personer, som vilja åtaga sig bibliotekarietjänster
vid läroverken.

Nu har statsrådet liksom även utskottet
hänvisat till, att Kungl. Maj:t tillsatt
1949 års tjänsteförteckningskommitté i
syfte att genomföra en allmän reglering
av lönerna vid våra läroverk, ett arbete,
som beräknas vara färdigställt till nästa
år. Det har jag känt till tidigare, men
jag har varit av den meningen, att man
skulle kunna verkställa den här lilla justeringen
ändå, ty jag vet, hur förhållandena
för närvarande te sig ute på fältet.
Det är snart sagt ogörligt att i nuvarande
läge få innehavare till dessa tjänster. Jag
kommer naturligtvis att böja mig för det
uttalande, som här göres av utskottet,
men jag har inte kunnat underlåta att
begagna detta tillfälle att ännu en gång
— jag vet inte för vilken gång i ordningen
— understryka vikten av, att åtgärder

på löneområdet snarast vidtagas av de
statliga myndigheterna.

Det förefaller mig tyvärr ibland, herr
talman, som om de organ, vilka här i
riksdagen behandla dessa frågor och år
efter år skjuta dem ifrån sig, inte hade
fullt klart för sig att läget verkligen börjar
att bli prekärt. En hel del smärre
förslag till förändringar ha under de senaste
åren likväl framkommit, och detta
föranlett därav att på vissa nyckelområden
situationen tett sig särskilt mörk.
Det gäller naturligtvis inte denna lilla
fråga om bibliotekarierna vid våra läroverk,
men det gäller om exempelvis förhållandena
vid våra provårsläroverk, en
fråga som ju också behandlas i samband
med detta utskottsutlåtande. Dit hör också
frågan —• ehuru den inte är med i
detta utlåtande —- om avlöningsförhållandena
för våra lärarkandidater. Detta
är emellertid frågor, som komma att ligga
under 1949 års tjänsteförteckningskommittés
behandling. Då den frågan är
medtagen i det föreliggande utlåtandet,
skall jag tillåta mig att säga ett par ord
om verkställigheten av 1948 års beslut,
när det gäller övningslärarnas inplacering
i statens löneväsen.

Det är nog ett allmänt intryck bland
alla dem, som bli berörda av de förändringar,
som då beslutades, att dessa äro
ytterligt otillfredsställande. Det har till
och med talats om, att denna lönereglering
kommer att verka som en stamping
out, då det i framtiden gäller tillgången
på övningslärare vid de skolor, som komma
att beröras av dessa förändringar.
Det blir en löneförsämring vid nyanställning
för 65 procent av de lärare,
som bär komma i fråga, och för flertalet
blir det en sänkning med ända till två
lönegrader. Sedan skall inte förnekas, att
regleringen också innebär vissa förbättringar,
men de äro dock icke av den arten,
att de uppväga den allmänna försämring,
som man inom övningslärarkretsar
anser sig ha blivit utsatt för. Det torde
på detta område vara en särskilt allvarlig
sak.

Över huvud taget synes man bland lärarna
i övrigt ha den uppfattningen att
man blivit tillbakasatt i olika avseenden,

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Ang. folkskollärares lönegradsplacering vid tjänstgöring i högre skolor.

bland annat därigenom, att behandlingen
av lönefrågorna nu skjutits på framtiden.
Visserligen har man, såsom jag i
ett tidigare inlägg i en debatt här i kammaren
påpekat, fått löfte om en eventuell
lönereglering till 1952, men det är
en tidpunkt, som man i lärarkretsar anser
ligga för långt fram i tiden. Vad som
skall ske måste ske snabbare, om icke
äventyrliga följder skola inträffa för lärarrekryteringen.
Jag har fått det mycket
bestämda intrycket, att man hos de
generationer, som nu skulle kunna tänkas
börja lärarutbildningen, ställer sig
avvaktande. Man vill vänta och se, och
man hör sig mycket noga för, hur det
allmänna utgångsläget är. Vid ett tillfälle
för någon tid sedan höll ett undervisningsråd
i skolöverstyrelsen på ett sammanträde
med lektorernas förening ett
anförande, där han uppmanade de närvarande
lektorerna, att de skulle stimulera
lärjungarna att bli lärare. På denna
anmodan från undervisningsrådets sida
kom det svaret från ett av vårt lands
större läroverkskollegier, att det enda
man i detta avseende kan lova är, att
man för lärjungarna skall objektivt tala
om, hur landet ligger, när det gäller lönefrågorna.
Man ansåg sig alltså skyldig att
upplysa om, att den, som söker sig till
prästbanan efter fem års studier har goda
utsikter att nå 31 eller 33 lönegraden,
under det att en, som får adjunktskompetens
efter lika lång utbildningstid, når
endast 26 lönegraden, och att en, som
underkastar sig en dubbelt så lång utbildningstid
som en prästman eller en
adjunkt, kommer i 30 lönegraden, alltså
tre lönegrader under den, som kommer
en prästman till del i låt vara, vissa
gynnsamma lägen.

Det är ju så landet ligger, och när man
såväl i småsaker som när det gäller de
stora problemens lösning tycker sig iaktta
en viss kyla eller brist på intresse från
statsmakternas sida, måste man räkna
med, att detta kommer att få oundvikliga
följder för den framtida utvecklingen,
när det gäller lärartillgången över huvud
taget.

Det skulle vara mycket mer att säga
om detta, och man skulle kunna ge

många ytterligare exempel, men tillfället
kanske inte är så lämpligt för detta nu
— frågan återkommer.

Jag har emellertid, herr talman, med
detta anförande velat understryka vad
som här står uttalat i utskottets utlåtande,
nämligen att det synes angeläget, att den
utredning, som 1949 års tjänsteförteckningskommitté
skall utföra och som bl. a.
också avser frågorna om arvoden till bibliotekarier
och arvoden vid provårsläroverk,
så snart som möjligt blir slutförd.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i den nu
föredragna punkten hemställt.

Punkterna 2 och 3.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo och företogos punktvis
till avgörande statsutskottets utlåtanden: nr

161, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1950/51 till farmaceutiska institutet;
och

nr 162, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa frågor rörande
statsbidrag till avlönande av övningslärare
in. in.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. folkskollärares lönegradsplacering
vid tjänstgöring i högre skolor.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 163, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående extra ordinarie
anställning för vissa folkskollärare vid
tjänstgöring i högre skolor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts i
proposition n''r 185 framlagda förslag
hade utskottet i förevarande utlåtande
hemställt, att riksdagen måtte medgiva,
att folkskollärare, som med full undervisningsskyldighet
tjänstgjorde i högre
skolor, finge i enlighet med vad de -

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Anslag till fångvården in. m.
partementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 17
mars 1950 förordat kunna vinna extra
ordinarie anställning i lönegrad Ce 19
vid högre skola.

Herr OKLON: Herr talman! Frågan
gäller avlöning av folkskollärare som
tjänstgöra vid de högre skolorna.

Läget är nu sådant att man kan säga
att de folkskollärare, som äro villiga att
ta tjänst vid de högre skolorna, utgöra
dessa skolors sista reserv. Det har
gjorts ett försök att i vårt land få in exempelvis
norska lärare, speciellt inom
den naturvetenskapliga ämnesgruppen,
där bristen på lärare är störst, men det
har visat sig att inte heller Norge har
något överflöd på den kategorien lärare
och därför inte vill släppa naturvetarna
ifrån sig. Den resursen har alltså
sinat.

Vi ha ju redan ett rätt stort antal
folkskollärare tjänstgörande vid läroverken.
Man kan säga att principen för
deras avlöning är, att de få ersättning
för mistad lön vid anställning i folkskolan
och därutöver 1: 50 per läsärsdag.
Eftersom läsåret omfattar 273 dagar, 39
veckor, blir det 409 kronor 50 öre som
de få extra om året. Det har nu från
dessa lärares sida ansetts vara en alltför
liten kompensation för det arbete som
de prestera i realskolan jämfört med vad
de måste prestera i folkskolan, och det
har visat sig vissa tendenser till att de
folkskollärare, som det här är fråga om,
skulle dra sig undan tjänstgöring vid läroverken.
Problemet hänsköts till läroverkens
s. k. kriskommitté. Den föreslog
att folkskollärare som voro extra vid
folkskolan under tjänstgöring vid läroverk
skulle placeras i Cg 19, de som
voro berättigade till extra ordinarie anställning
vid folkskolan skulle placeras
i Ce 21, och den lärare som vid en högre
skola haft anställning i Ce 21 minst två
år skulle placeras i Ce 22. Vidare var
det kriskommitténs mening att det extra
dagarvodet på 1: 50 skulle försvinna.

Krisutredningens förslag tillstyrkes i
huvudsak av statens lönenämnd, men

statskontoret sade nej, och Kungl. Maj:t
har nu följt statskontoret, vilket innebär
att de lärare som äro berättigade till
extra ordinarie anställning vid folkskola
skulle placeras i Ce 19, och de som vid
folkskolan vore extra skulle placeras i
Cg 17. Andra vid läroverken tjänstgörande
folkskollärare skulle få ersättning för
vid folkskolan mistade avlöningsförmåner.
Alla skulle dessutom få ett dagarvode
som Kungl. Maj :t bestämmer. Ärendet
ligger nu hos Kungl. Maj:t.

Om jag inte är alldeles felaktigt orienterad,
kommer det att vålla vissa svårigheter
att få folkskollärarna att stanna
kvar vid läroverken, om de inte få ett
större bidrag per läsårsdag än vad de
hittills haft. Jag skulle därför vilja rikta
till statsrådet Weijne en vädjan, att han
måtte göra allt vad som på honom ankommer
för att arvodet sättes så pass
högt att läroverken bli garderade de
krafter från folkskolan som äro nödvändiga.

1 övrigt har jag, herr talman, inget
yrkande.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, bifölls vad utskottet i
det under behandling varande utlåtandet
hemställt.

Anslag till fångvården in. m.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 164, i anledning av Kungl. Majrts
proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1950/51 till fångvården m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

I detta utlåtande hade utskottet, med
tillstyrkande av Kungl. Maj:ts i proposition
nr 131 framlagda förslag, hemställt,
att riksdagen måtte

I. bemyndiga Kungl. Maj:t att i fångvårdsanstalternas
personalförteckning
vidtaga i statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för den 17 mars
1950 angivna ändringar;

II. fastställa i utlåtandet införd avlöningsstat
för fångvårdsanstalterna, att
tillämpas under budgetåret 1950/51;

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

III. under andra huvudtiteln för budgetåret
1950/51 anvisa

a) till Fångvårdsanstalterna: Avlö ningar

ett förslagsanslag av 8 234 300
kronor;

b) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag å motionerna I: 431
och 11:534 till Fångvårdsanstalterna:
Omkostnader ett förslagsanslag av
3 975 000 kronor;

c) till Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning
av beklädnads- och sängutrustning
m. m. ett reservationsanslag av
100 000 kronor;

d) till Fångvårdsanstalterna: Maskinoch
verktygsutrustning m. m. ett reservationsanslag
av 120 000 kronor;

e) till Fångvårdsanstalterna: Inventarier
in. m. för fångkolonier ett reservationsanslag
av 88 000 kronor;

f) till Fångvårdsanstalterna: Montering
och transport av baracker ett reservationsanslag
av 75 000 kronor;

IV. till Byggnadsarbeten m. in. vid
fångvårdsanstalterna på Skenäs och Håga
för budgetåret 1950/51 under statens allmänna
fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
av 378 500 kronor.

I de likalvdande motionerna I: 431, av
lierr Albert Hermansson m. fl., och II:
534, av fröken Nygren m. fl., hade hemställts,
att riksdagen måtte, för att möjliggöra
att Björkahemmet helt skulle
kunna användas för inackordering av
från ungdomsanstalt permitterade elever,
höja den i förevarande proposition
under anslaget till Fångvårdsanstalterna:
Omkostnader upptagna anslagsposten till
omkostnader för permitterade, frigivna
och utskrivna med 30 000 kronor.

Reservation hade avgivits av herr livar
Anderson, fröken Andersson, herrar Snndelin,
Andrée, Boman i Kieryd, Staxäng
och Bergstrand, fröken Elmén samt herr
Nihtfors, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort hava den ändrade lydelse, reservationen
visade, samt att utskottet
bort under 111 b hemställa, att riksdagen
måtte i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt med bifall till motionerna I:
431 ocli It: 534 till Fångvårdsanstalterna:
Omkostnader under andra huvud -

Anslag till fångvården m. in.
titeln för budgetåret 1950/51 anvisa ett
förslagsanslag av 4 011 000 kronor.

Herr ANDERSON, IWAR: Herr talman!
Jag har jämte åtta andra ledamöter
av statsutskottet reserverat mig till
förmån för ett motionsledes framfört yrkande
om en höjning av anslaget under
punkten Fångvårdsanstalterna: Omkostnader
med 36 000 kronor. Därigenom
skulle möjliggöras att fångvårdsstyrelsen
kan fortsätta sin år 1948 påbörjade verksamhet
vid det av Skyddsvärnet ägda
Björkahemmet.

Från ledande håll inom Skyddsvärnet
har det, jag kan gott säga i mycket kategorisk
form, förklarats, att om inte
högre anslag beviljas, så kommer Björkahemmet
av ekonomiska skäl att försäljas,
och då måste denna verksamhet upphöra
från och med den 1 juli i år. Fångvårdsstyrelsen
skulle då inte ha möjlighet att
på samma sätt som för närvarande sker
försöksutskriva till fängelsestraff dömda
ungdomar, vilket jag skulle finna vara
mycket beklagligt, då verksamheten vid
Björkahemmet enligt vad jag inhämtat
har givit mycket goda resultat.

Nu ämnar man visserligen undersöka
möjligheterna att i statlig regi starta en
liknande verksamhet som den som hittills
bedrivits vid Björkahemmet, men
det torde icke vara möjligt att redan under
nästa budgetår få i gång en statlig
anstalt. Jag är även övertygad om att
det inte kommer att bli billigare än att
inackordera ungdomarna vid Björkahemmet.

Vi tvingas, herr talman, på grund av
kända förhållanden att iakttaga sträng
sparsamhet på alla områden, men i detta
fall har jag blivit övertygad cm att det
skulle bli dyrare för staten, om Björkahemmet
skulle stängas. Därtill kommer
att denna lovvärda verksamhet bland
denna kategori ungdomar då skulle
abrupt avbrytas.

Jag ber, herr talman, att med dessa få
°rd få yrka bifall till den vid denna
punkt avgivna reservationen.

I detta anförande instämde herr Branting.

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Anslag till fångvården m. m.

Herr HERMANSSON, ALBERT: Herr
talman! Jag förmodar att statsutskottets
majoritet har trott sig slå ett kraftigt slag
för den allmänna sparsamhelen genom
att motsätta sig motionärernas framställning
om det anslag som behövs för att
Björkahemmet även under nästa budgetär
skall kunna användas såsom inackorderingshem
för från ungdomsanstalt permitterade
elever. Men man kan vara
sparsam på flera olika satt. Det finns en
sorts kortsynt snålhet som i längden leder
till direkt slöseri. Genom att spara
på en nödvändig utgift i dag kan man
åsamka staten mångdubbelt större utgifter
i en närliggande framtid. Enligt min
mening föreligger här just ett sådant fall.
Om Björkahemmet genom riksdagens
oinedgörligliet går fångvårdsstyrelsen ur
händerna, är det högst sannolikt att fångvårdsstyrelsen
mycket snart tvingas att
inrätta en provisorisk anstalt i egen regi
för att kunna ta emot alla de ungdomar
som dömas till ungdomsfängelse. Kostnaden
måste i sådant fall täckas genom
överskridande av befintliga reservationsanslag
eller på annat sätt. Åtminstone
statsutskottets ledamöter borde kunna
räkna ut att en sådan lösning skulle bli
åtskilligt dyrare för statsverket än den
utväg som anvisas av motionärerna och
reservanterna. Om riksdagen anslår de
36 000 kronor, som erfordras för att fullfölja
det preliminära avtalet mellan
Skyddsvärnet och fångvårdsstyrelsen för
nästa budgetår, skulle detta icke innebära
något slöseri med statens medel
utan tvärtom leda till mindre kostnader
för vården av de till ungdomsfängelse
dömda ungdomarna.

När jag säger detta, är det icke menat
som något skrämskott. Det är lätt för
vem som helst att övertyga sig om att
våra ungdomsfängelseanstalter för närvarande
äro överfulla och att en ytterligare
beläggning av dessa anstalter knappast
är möjlig. Jag gör mig inte skyldig
till någon överdrift, när jag säger, att
det alltjämt råder en skriande brist på
lämpliga och tillräckliga lokaler för förvaring
och utbildning av ungdomar som
dömas till ungdomsfängelse.

Det hör också till saken, att de orolig -

heter, som vid några tillfällen förekommit
vid de slutna ungdomsfängelseanstalterna
i Uppsala och Ystad, ha ägt rum
just vid de tidpunkter då överbeläggningen
varit störst och då det på grund därav
varit särskilt svårt att hålla de intagna
med lämplig sysselsättning.

När jag läser utskottets utlåtande, kan
jag inte värja mig för det intrycket, att
majoriteten varit så inställd på att motionerna
utan vidare skulle slås ihjäl,
att man inte givit sig tid till en saklig
prövning av vår framställning. Därför
går utskottets utlåtande på sidan om själva
sakfrågan.

Det förklaras i utlåtandet, att »åtskilliga
skäl tala för att försöksvis under någon
tid pröva systemet». I själva verket
har detta system redan prövats i mer än
två år. Vad det nu gäller är, huruvida
Björkahemmet skall få användas för samma
ändamål även under det kommande
budgetåret.

I utskottsutlåtandet förklaras vidare,
att hela frågan om Björkahemmets användande
bör bli föremål för en omfattande
utredning. Utskottsmajoriteten är
till och med så förutseende att den lämnar
vissa direktiv för hur denna utredning
skall företagas. Det är bara det felet
med utskottsmajoritetens utredningsinitiativ
att det kommer åtminstone ett
helt år för sent. I verkligheten är denna
fråga redan så utredd som den någonsin
kan bli. Nu är det inte tid vare sig
för några nya eller fortsatta utredningar
om Björkahemmets framtid. Björkahemmet
står till fångvårdens förfogande för
detta ändamål till och med den 30 juni
i år, men icke en dag längre. Om riksdagen
vägrar att bevilja det begärda anslaget,
kommer hemmet förmodligen att
mycket snabbt avvecklas. I varje fall blir
det då inte längre möjligt att ta emot
några permittenter från ungdomsanstalterna.
Därmed skulle en synnerligen värdefull
möjlighet att bereda hjälp åt vilsegången
ungdom gå förlorad utan att någon
lämplig ersättning för Björkahemmet
hade hunnit anskaffas.

Det anslag, som här begäres, är helt
enkelt villkoret för att Björkahemmet under
kommande budgetår skall kunna an -

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

vändas som övergångsliem för permitterade
ungdomsfängelseelever. Hittills
har hemmet drivits med hjälp av föreningen
Skyddsvärnets egna medlemsavgifter
och gåvor som föreningen kunnat
tigga ihop. Inackorderingsavgiften
har tack vare detta kunnat sättas så låg
som till 3 kronor per dag och person. För
min del anser jag det vara principvidrigt
och staten ovärdigt att en verksamhet,
som bedrives för statens räkning,
skall finansieras med hoptiggda medel.
Det torde heller inte i längden vara möjligt
att förfara på det sättet. I vilket fall
som helst anser sig Skyddsvärnet inte
längre kunna ta emot dessa inackorderingar
för en lägre avgift än 10 kronor
per dag. Detta pris är i alla fall åtskilligt
lägre än kostnaderna föh en intern
på fångvårdens egna anstalter.

Fångvårdsstyrelsen måste under alla
förhållanden på ett eller annat sätt ta
vård om alla som bli dömda till ungdomsfängelse
liksom man ju måste ta
hand om alla andra straffångar. Om
Björkahemmet nu lägges ned, måste de
pojkar, som inte längre kunna komma
dit, placeras på någon annan anstalt.
Någon tredje utväg finns härvidlag icke.
Men eftersom dagskostnaderna för intagna
på statens egna anstalter inte
stanna vid 10 kronor utan uppgå till avsevärt
högre belopp, kommer statsverket
att göra en direkt förlust genom att
Björkahemmet inte längre får ta emot
permittenter ifrån ungdomsanstalterna.
Detta är, herr talman, fakta som inte
låta sig bortförklara.

Ungdomsfängelsenämnden, som jag
själv har tillhört alltsedan dess tillkomst,
har satt mycket stort värde på
att ha tillgång till Björkahemmet under
de båda senaste åren, emedan det har
varit möjligt att där placera en del av
det ungdomsfängelseklientel som antingen
inte har kunnat beredas plats på
fångvårdsstyrelsens egna anstalter eller
som av olika anledningar inte har kunnat
inpassas i miljön på dessa anstalter.
Det har dels varit pojkar som av hälsoskäl
inte ha kunnat hållas kvar på en
sluten anstalt hur länge som Helst, och
dels sådana pojkar som för sin framti -

Anslag till fångvården m. m.
da utkomst ha behövt fortsatt utbildning
i ett speciellt yrke. En yngling,
som före intagningen t. ex. hållit på
med att utbilda sig i konditori-, restaurang-
eller frisöryrket, kan ju inte erhålla
fortsatt utbildning i dessa yrken
vid de vanliga ungdomsanstalterna. Men
om en sådan pojke, såsom i ett flertal
fall har skett, under två eller tre månader
före den villkorliga utskrivningen
kan inackorderas på Björkahemmet,
kan han om dagarna ha s. k. frigång
och sysselsättas inom sitt blivande arbetsområde.
Vid mångfaldiga tillfällen
har det också visat sig att en dylik anordning
i allra högsta grad har underlättat
elevernas placering i ett lämpligt
arbete efter provutskrivningen. Det torde
icke finnas någon som vill bestrida,
att ett lämpligt arbete efter frigivningen
utgör ett av de allra bästa medlen då
det gäller att återinpassa vilsegångna
ungdomar i det normala samhällslivet.

Jag upprepar, herr talman, att det här
icke är fråga om någon ny verksamhet,
såsom utskottsmajoriteten tycks föreställa
sig, utan att det endast gäller om
fångvården för detta ändamål skall
kunna behålla och i någon mån utvidga
den verksamhet, som redan har förekommit
och som under de senaste åren
har prövats med gott resultat, utan att
det finns något annat att sätta i stället.

Jag ber, herr talman, att få ansluta
mig till det yrkande som har framställts
av herr Iwar Anderson.

Herr MANNERSKANTZ: Herr talman!
När jag nu skall försvara utskottets
ståndpunktstagande i denna fråga, vilket
sammanfaller med Kungl. Maj:ts, är
det självklart, att jag inte kan påstå att
Björkahemmet eller liknande upptagningshem
inte skulle ha en stor mission
att fylla. Det enda som vi inom utskottsmajoriteten
ha fäst oss vid är, att Kungl.
Maj:t tydligen har ansett att avtalet mellan
fångvårdsstyrelsen och föreningen
Skyddsvärnet i Stockholm har varit
alltför spatiöst för att kunna godtagas
av Kungl. Maj:t. Vi ha på intet sätt a
priori varit inställda på att slå ihjäl

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Anslag till fångvården m. m.
herr Hermanssons motion, tv därtill ha
vi alltför stor veneration för både herr
Hermansson själv och det syfte som han
här talar för. Men vi ha vid vår granskning
inte kunnat undgå att finna, att
organisationen vid Björkahemmet är
alltför dyr och att den borde kunna förbilligas,
så att man kunde få debet och
kredit att gå ihop även med ett mindre
statsbidrag än 10 kronor per dag och
intern.

Vid Björkahemmet har man för alt ta
hand om 10 interner, som är maximum,
en föreståndare, som visserligen samtidigt
är assistent i Skyddsvärnet men
som bor på hemmet, en husmor, en arbetsledare
i snickeri och en arbetsledare
i trädgårdsskötsel. Denna stab vid
man nu komplettera med en kurator.
Det blir sammanlagt fem personer. Därtill
kominer en rådgivande psykiater.
Vi ha tyckt det vara väl kraftigt med en
så stor organisation för blott 10 interner,
och vi ha ansett att det borde ligga
inom möjligheternas gräns att rationalisera
det hela, så att man kunde
komma fram till ett lägre belopp än 10
kronor per dag och intern.

Utskottet har även ansett att det borde
vara möjligt att ta någon inackorderingsavgift
av de ungdomar som bo på hemmet
och beredas tillfälle att avsluta eller
komplettera sin yrkesutbildning genom
anställning hos företagare i närheten.
Dessa ungdomar ha därvid en icke föraktlig
dagsinkomst. Vi ha inte kunnat
komma från den uppfattningen, att om
dessa ungdomar, som kanske förtjäna 15
eller 20 kronor om dagen, betalade t. ex.
3 kronor per dag i inackorderingsavgift,
skulle detta inte bara vara till nytta för
hemmet ekonomiskt, utan det skulle kanhända
även vara nyttigt ur psykologisk
synpunkt för vederbörande interner. De
skulle då känna med sig att de själva
förtjänade pengar och betalade för sin
inackordering, vilket ofta är gynnsamt
för ungdomarna ur psykologisk synpunkt.

Det är, herr talman, dessa synpunkter
som ha gjort att utskottets majoritet
haft en viss förståelse för att Kungl.
Maj:t inte kunnat acceptera avtalet mel -

lan föreningen Skyddsvärnet i Stockholm
och fångvårdsstyrelsen.

Statsutskottet och dess tredje avdelning,
som förberett detta ärende i detalj,
ha heller inte varit okänsliga för de besvärligheter,
som föreningen Skyddsvärnet
i Stockholm har att brottas med. Vi
ha ju tidigare tillstyrkt ett anslag till
föreningen nästan lika stort som det belopp,
som det här är fråga om, för att
täcka en brist i Skyddsvärnets budget
för föregående år, vilket också beviljades
av riksdagen. Det var i samband
med behandlingen av justitiedepartementets
budget, när det gällde att täcka
föreningens kostnader för förundersökningar
och övervakning av villkorligt
dömda och villkorligt frigivna. Man kan
således ic£e säga, att vi ha varit kallsinniga
mot Skyddsvärnet.

Jag tror nog, herr talman, att det bör
finnas möjligheter att lösa denna fråga.
Utskottsmajoriteten har dock ansett, att
man inte utan vidare skall anslå de begärda
36 000 kronorna, utan att det bör
vara möjligt att förbilliga driften, så att
staten inte behöver satsa 10 kronor per
dag och intern vid Björkahemmet.

Herr Hermansson var nästan hånfull
mot vad vi sagt om behovet av fortsatt
utredning. Vad vi därvid framför allt
tänkt på är emellertid att det borde vara
möjligt att vid Björkahemmet ta hand
om åtminstone dubbelt så många interner,
ulan att personalen därför behövde
ökas med en enda befattning. Denna
sak har tydligen inte hittills tillräckligt
undersökts. Kanske vore det möjligt även
för föreningen Skyddsvärnet i Stockholm
att öka antalet interner för att på
så sätt förbättra ekonomien. Jag medger
gärna, att det kanske blir billigare
att ta hand om dessa ungdomar på detta
sätt än om staten själv genom fångvårdsstyrelsen
skulle organisera ett sådant
här upptagningshem. Vi veta ju alla, att
det ofta blir ganska kostsamt, särskilt
om staten skall bygga en ny anstalt. Å
andra sidan kanske man kunde göra ett
nytt hem i statens regi tre gånger så stort
som Björkahemmet, och på så sätt skulle
det ju bli flera interner per befattningshavare.
Vi ha velat att dessa omständig -

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

heter skola ytterligare utredas, innan vi
definitivt binda oss för att betala dessa
pengar.

Om kammaren följer utskottets hemställan,
skulle jag kunna tänka mig, att
detta inte behöver föranleda att driften
vid Björkahemmet måste nedläggas den
30 juni. Fångvårdsstyrelsen torde nog
kunna finna någon utväg för att i samförstånd
med Kungl. Maj:t uppnå en uppgörelse
om bur denna fråga skall lösas
i avvaktan på att vi kanske nästkommande
år skola kunna få till stånd en definitiv
uppgörelse.

Jag ber, herr talman, att med dessa
ord få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr GÖRANSSON: Herr talman! Jag
skall be att till debatt få ta upp ett par
punkter som herr Mannerskantz berörde
i sitt anförande.

Jag tror att statsutskottets inställning
till denna fråga beror på vissa ouppklarade
förhållanden och missförstånd. Låt
mig ta upp det sista som herr Mannerskantz
sade, nämligen att det måhända
blir billigare att driva ett sådant här inackorderingshem
i enskild regi än i statens
regi. Om herr Mannerskantz har
den uppfattningen, måste jag verkligen
fråga mig, om han då verkligen med fog
kan komma med det påståendet, att inackorderingsavgiften
är för hög, när
staten själv icke skulle kunna ordna det
billigare. Menar herr Mannerskantz att
man här skall pressa en enskild organisation
över dess förmåga för att försöka
komma ned i pris så långt som
möjligt?

Jag tror att hela inställningen bottnar
i bristande kännedom om hur dyrt anstaltsväsendet
egentligen är. I statsrevisorernas
berättelse till årets riksdag finnas
redovisade kostnaderna för ungdomsvårdsskolorna,
vilka anges uppgå
till 5 915 kronor per år och elev. Det
betyder It) kronor i dagskostnad per
elev. Kostnaderna för fångarna, som sitta
i fängelse, äro i det närmaste desamma,
kanske något lägre, beroende på hur
man räknar. Här åter är det fråga om

2 Forsla kammarens protokoll 1990. AV 19.

Anslag till fångvården m. m.

en dagskostnad av endast 10 kronor,
därför att det är ett hem som drives i
enskild regi. Nu säger statsutskottet, att
man säkerligen genom rationaliseringsåtgärder
skulle kunna komma från dessa
»oproportionerligt» höga kostnader. Det
är inte rim och reson i ett sådant resonemang.
Och det är det ännu mindre
när herr Mannerskantz frågar: »Kunde
inte Björkahemmet i stället ta 30 elever,
så att det blir ett mindre antal befattningshavare
på varje intagen?» Det är
just detta man vill komma ifrån. Ett litet
antal elever skulle vara placerade
där ute under den sista anstaltstiden för
att vänjas vid friheten och alla de svårigheter
och frestelser, som den medför.
Detta skulle ske under något så när hemliknande
former. Få vi 30 elever, blir
det genast anstaltskaraktär, och i och
med detsamma ha vi avsagt oss alla möjligheter
till en mera intensiv fostran,
som vi anse nödvändig just under den
sista övergångstiden.

En annan invändning bär den formuleringen,
att man borde ta ifrån dessa
ungdomar litet av deras arbetsinkomst
och alltså låta dem betala för sig. Tanken
är riktig, och det är föreslaget i vår
skrivelse till Kungl. Maj:t, att eleverna
skulle betala 1 å 2 kronor om dagen,
där de så kunna. I medeltal vistas ungdomarna
ett par eller kanske tre månader
på övergångshemmet och få under
den tiden en arbetsinkomst, som understundom
kan uppgå till rätt väsentliga
belopp. Men det är att märka att ungdomarna
under denna tid måste skaffa
sig den utrustning som de behöva i fortsättningen.
Jag vet inte, om statsutskottet
känner till att vårt omkostnadsanslag
är så knappt tilltaget, att det inte sedan
ungdomsfängelserna år 1938 startade har
varit möjligt för oss att tillhandahålla
ungdomsfängelsets elever överrockar pa
statens bekostnad. Vi ha i stället fått ta
de nödvändiga medlen från ett särskilt,
starkt begränsat understödsanslag, avsett
för att lämna hjälp vid frigivningen till
alla kategorier av intagna och till villkorligt
dömda. Det är, om jag får använda
ett hårt ord, en fullständigt oanständig
situation att man mitt i vintern

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Anslag till fångvården m. m.

skickar ut unga människor från anstalterna
utan att kunna förse dem med en
överrock. Det första dessa elever behöva
använda sina arbetsinkomster till är alltså
att skaffa sig bland annat en överrock
för att ha när vintern kommer. Det
finns också många andra utgifter, som
nödvändigt följa med frigivningen.

Jag kan inte återhålla en känsla av
harm, när man kastar sig över Skyddsvärnet
och säger: »Ni kunna säkert
pressa kostnaden ytterligare. Ni kunna
belägga hemmet med tre gånger så
många intagna som hittills.» Jag behöver
inte ytterligare ingå på tanken att
öka antalet vårdplatser utan vill framhålla
att det dock är känt, att Skyddsvärnet
bara till en del lever på statliga
anslag och varje år måste tigga ihop
pengar till en verksamhet, som det noga
besett är statens skyldighet att bekosta.
Skyddsvärnet utger en tidning, och jag
avslöjar väl ingen hemlighet om jag säger,
att huvudsaken i den är annonserna,
eftersom de ge pengar. Man går omkring
och samlar in pengar hos enskilda
och företag för att kunna hjälpa dem,
som komma ut från fängelset, att få hyresbidrag
eller medel till uppehället under
den närmaste tiden eller till arbetskläder.
Vi äro inom fångvården så illa
ställda, att vi inte ens kunna tillhandahålla
de intagna arbetskläder i den omfattning
som behövs.

Det är opåkallat att bär komma och
efterlysa ytterligare sparsamhet. Med
erbjudandet om en ersättning av 10 kronor
per plats och dag bär man kommit
ned så lågt som det över huvud taget
är möjligt. Det skulle kunna göras
till en prisfråga, om det finns någon i
kammaren eller utanför som är villig och
beredd att mot en lägre ersättning ställa
sig till förfogande för att tillhandahålla
fullgod vård åt dessa ofta spralliga ungdomar,
som det gäller att söka styra in
i ett ordnat liv.

Skyddsvärnet har utfört ett oerhört
arbete under de många år det bestått,
men nu säger man där: »Vi kunna inte
fortsätta denna verksamhet, om vi inte
få pengar.» Jag förstår det och vill tilllägga,
att man inte kan fresta männi -

skor i enskild hjälpverksamhet till det
yttersta. Ändå få vi i detta läge höra
den invändningen, att den statsfinansiella
situationen tvingar till inskränkningar
även på denna punkt.

Konsekvensen av ett bifall till utskottets
förslag blir, att den inackordering
på Björkahemmet, som med gott resultat
praktiserats under två och ett halvt
år, måste avbrytas den 1 juli 1950. Man
säger, att Kungi. Maj:t kan överväga olika
tänkbara möjligheter att skaffa erforderliga
medel. Om det är så, kan väl
riksdagen själv anvisa det belopp som
nu behövs för ändamålet, så att man
slipper ifrån att ytterligare tänja ut saken
i det ovissa.

Skall man verkligen för att spara in
3G 000 kronor spränga en anordning,
som har bestått i två och ett halvt år
och som de därav berörda anse vara
synnerligen betydelsefull? Kammaren
må ursäkta, om jag på denna punkt känner
mig upprörd. Här talas ofta ■— särskilt
i högtidliga sammanhang — rätt
klangfullt om ungdomsvård och ungdomsfostran
och om nödvändigheten av
att skapa ett friskt och starkt ungt släkte
o. s. v., men när det gäller den lilla
summa som här begäres till en organisation,
vars syfte är att under former,
som erbjuda vissa garantier för ett lyckligt
resultat, söka »sila» ut tio unga
människor till friheten, då tar man
fram det spökelse, som statsfinanserna
i detta ögonblick utgöra, och säger:
»Det är omöjligt för riksdagen att bevilja
dessa pengar — måhända kan
Kungl. Maj:t finna en utväg.»

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Fröken ANDERSSON: Herr talman!

Efter herr Göranssons anförande kan
jag fatta mig mycket kort.

Jag har i kammaren vid flera tillfällen
betonat, hur farligt och rent ut sagt
slösaktigt det i längden kan vara att försöka
spara på ett område som detta. Det
gäller bär inte bara den ekonomiska
utan också den mänskliga sidan, men
om jag nu begränsar mig till den rent

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

ekonomiska, så vill jag instämma i vad
jag tror att det var herr Hermansson
som betonade, nämligen att om man
sparar på detta sätt kan det i längden
bli så dyrbart, att man till slnt kanske
inte förmår klara upp det.

Nu säger man, och herr Göransson
har bemött det, att kostnaderna borde
kunna sänkas. Det hade varit tacknämligt
om utskottet, främst då avdelningen,
hade kommit med några konkreta
förslag i det hänseendet, men så vitt jag
förstår har man nöjt sig med att, på
känt maner, hänskjuta saken till utredning.
Här rör det sig emellertid om en
begränsad del av hela problemkomplexet,
nämligen frågan om Björkaihemmets
vara eller icke vara, och därvidlag hinner
man inte med någon utredning,
utan det hänger nästan på dagarna om
hemmets verksamhet skall upphöra i
brist på erforderliga anslag.

Det har gång på gång betonats, att de
intagna själva böra kunna betala en del,
och jag tror att herr Mannerskantz har
fullkomligt rätt i att det skulle vara
psykologiskt betydelsefullt att uttaga
sådana bidrag av eleverna, där det går.
Nu hörde jag till min glädje av herr Göranssons
anförande, att fångvårdsstyrelsen
har föreslagit detta i sin skrivelse
till Kungl. Maj:t, och jag ber då bara att
få understryka den synpunkten, eftersom
den inte har framhållits i den reservation,
som också jag har skrivit på.

Sparsamhet är naturligtvis nödvändig
här som på andra områden, men jag
kan inte värja mig för en känsla av att
man är särskilt ivrig att spara när det
gäller samhällets rättsvårdande uppgifter
— det må nu gälla att utöka personalen
vid ordningsmakten eller att tillse
att vi få skyddskonsulenter, så alt
den villkorliga domen kan fungera o. s.
v. Här ha vi ett nytt exempel på denna
iver att spara niir det gäller den rättsvårdande
verksamheten. Man behöver
inte i detta sammanhang, tycker jag, ingå
på frågan huruvida enskilda eller offentliga
anstalter ha de största möjligheterna
att nå goda resultat. Rättsvården
hör ju till statens uregna uppgifter,
och oavsett hur den organiseras anser

Anslag till fångvården m. m.
jag att det är statens skyldighet att tillse,
att denna rättsvård kan fungera.

Med dessa ord ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till reservationen.

Herr MOGÅRD: Herr talman! Ehuru
jag kanske främst skulle vilja säga några
ord i min egenskap av ledamot i
styrelsen för den förening, som äger
Björkahemmet, ber jag att till en början
få anföra några enkla tankar beträffande
statsutskottets yttrande om
departementschefens mycket vidlyftiga
program för fångvårdens utveckling och
om hur den år 1945 antagna straffverkställighetslagen
skall komma till riktig
användning. Den delen av utlåtandet
synes mig betydligt mera viktig än det
lilla ärendet rörande Björkahemmet.

Alla som ha kontakt med människor,
som måste vara i fängelse och friges därifrån,
hade en stor glädjens stund när
straffverkställighetsreformen beslutades
år 1945. Tyvärr måste nog både vi och
andra konstatera, att denna som så
många andra av våra stora reformer ser
vackrast ut på papperet. Det är mycket
som brister inom vår straffverkställighet,
och de största bristerna finner man
nog när det gäller behandlingen av de
intagna under den tvungna isolering
från samhället, som ett fängelsestraff utgör.
Departementschefen har i propositionen
antytt ed långt och vidlyftigt program
för vad han anser nödvändigt, om
1945 års straffverkställighetsreform skall
få någon effekt. När man sedan kommer
till statsutskottets här föreliggande
utlåtande, finner man att detta program
har reducerats högst betydligt. Det synes
mig inte vara mycket som återstår
av vad departementschefen tänkt och
syftat till.

Utskottet konstaterar visserligen teoretiskt,
att man inte kan komma ifrån
ett betydande nybyggnadsprogram för
våra fängelser, och yttrar dessutom att
det, som departementschefen framhållit,
iir angeläget att finna de rätta formerna
för rekrytering och utbildning av fångvårdspersonalen.
Utskottet framhåller
emellertid, alt man inte får överdriva

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Anslag till fångvården m. m.

betydelsen av teoretisk utbildning, och
ställer sig mycket tveksamt till användningen
av kvinnlig personal vid våra
fängelser.

Jag skall inte uppehålla mig vid dessa
frågor, ehuru jag nog tror, att utskottet
alldeles för mycket underskattar betydelsen
av att vår fängelsepersonal får
en mera djupgående utbildning på olika
områden, och ehuru utskottet kanske
inte riktigt insett vilken betydelse exempelvis
de kvinnliga fängelsekuratorerna
haft när det gällt att förmedla övergången
från fängelsevistelsen till livet
i frihet.

Jag skulle däremot i anslutning till departementschefens
och statsutskottets uttalanden
i övrigt vilja framhålla, att det
för närvarande kanske är ännu viktigare
— då det gäller våra allmänna fängelser,
sådana som Långholmen och dylika —
att man kan finna den rätta formen för
att uppehålla en human och hjälpande
disciplin. För den, som i likhet med mig
är nära granne till Långholmen och kan
följa verksamheten där tämligen ingående,
är det nästan tragiskt att höra de
anställda vid detta stora och dyrbara
fängelse beklaga, hur litet de förmå uträtta
och hur ringa inflytande fängelsevistelsen
synes ha på fångarna. Den har
inte straffets gamla betydelse att vara
avskräckande, och den fyller inte uppgiften
att verka fostrande. De, som
tjänstgöra vid fängelset, tycka faktiskt
ofta att deras tillvaro är skäligen meningslös.
Det framstår för dem på många
sätt som om just den bristande möjligheten
att uppehålla en viss ordning leder
till att fängelsevistelsen kan bli till
direkt skada för de intagna. Skolundervisningen,
som på Långholmen under
vissa skeden varit av stor betydelse, synes
nu efter vad jag kan förstå vara
tämligen obegagnad. Under den senaste
helgdagen, alltså i torsdags, var det tre
fångar som åhörare i fängelsets kyrka.

Nu kanske man säger att här i landet
råder religionsfrihet, och det är alldeles
riktigt. Det råder religionsfrihet
även på Långholmen. Men vad gjorde
fångarna i stället för att sitta denna
korta stund i kyrkan och lyssna på de

funktionärer, som staten nu en gång avlönar
för att de på sitt sätt — som jag
inte tror är det olämpligaste — skola
söka att verkligen föra fångarna till rätta?
Jo, de vistades i stället ute i korridorerna,
de spelade kort och pingpong
med det larm och det pandemonium,
som följer härmed.

Jag tror att en sådan svaghet i själva
den inre ordningen i våra stora fängelser
mera motverkar syftet med den dyra
anstaltsvården än bristen på teoretiskt
utbildad personal eller den omständigheten,
att fängelset inte är riktigt modernt
eller i alla hänseenden väl utrustat.
Jag hör inte alls till dem, som påyrka
någon gammaldags knektdisciplin
eller dylikt, men jag känner många av
dem som befolka våra fängelser, och
vet att de ha behov av fasthet och reda
i både det ena och det andra hänseendet.
De tro sig visserligen ibland vara
mycket intelligenta, men i regel äro
de skäligen barnsliga och naiva människor.
Tjuvar och dylika äro mycket
sällan, utom kanske i detektivberättelserna,
några djuplodande snillen eller
genier. För deras känsla av samliällsauktoritet
över huvud taget måste det
vara ganska upplösande, att de skola äga
rätt att under det fängelseledningen anordnar
en föreläsning eller en predikan
sitta tillsammans och trumfa med sina
kort. Jag har hört en gammal hedervärd
fångkonstapel uppge, att han vid något
tillfälle sett skymta flera hundra kronor
i vad som visst kallas för »potten» i något
sådant där kortspel. Och detta har
förekommit i ett fängelse, där människorna
sitta för att korrigeras och
återvända till samhället som förbättrade
individer.

Det är därför verkligen inte opåkallat
att framhålla — särskilt som fångvårdspersonalen
häromdagen i en tidning
skildrades som gamla knektar med
knektarnas anda — att det inte är så
lätt för denna personal att besörja sina
åligganden, om den inte har vissa fasta
normer att gå efter. Det är inte heller
lätt att vara fånge, även om man är aldrig
så snäll och beskedlig, om man inte
så att säga känner att här finns ett visst

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

schema, som man skall gå efter för att
ändå vänja sig vid ordnade levnadsvillkor.

Enligt min mening är detta ett för vår
fångvård ytterst angeläget spörsmål. Det
är gott och bra med frihet, men det gäller
för människor som kunna bära den.
Personer, som inte kunna bära friheten
när de ha den i fullt mått, böra milt men
bestämt fostras och läras att bära den.
Jag tror att vårt fångvårdsväsende på
det sättet skulle göra en god gärning
för sig självt och för sina interner.

Jag kommer slutligen in på den mindre
frågan, om fångvårdsstyrelsen skall få
förhyra Björkahemmet. Detta hem hr liksom
Skyddsvärnets organisation i Stockholm
en gammal skapelse av religiöst
ideellt intresse. Ända sedan år 1928 har
Skyddsvärnet bedrivit verksamhet i en
mycket vacker och välbelägen liten fastighet
i Hässelby villastad, där internerna
fått bo under inackorderingsvillkor,
medan de haft sitt arbete ute i angränsande
trädgårdar och i staden eller, när
de varit arbetslösa, i Björkahemmets
egen trädgård och i dess snickeriverkstad.

I början var hemmet avsett för hemlösa
ynglingar över huvud taget, men det
har mer och mer övergått till att bli ett
organ för fångvårdsstyrelsen. Under de
senaste tio åren ha inte mindre än 448
interner mottagits i Björkahemmet. År
1949 var antalet mottagna 47. Hemmets
uppgift är i främsta rummet att bereda
pojkarna ett hyggligt arbete och en hygglig
placering. De skola inte gå där länge,
utan hemmet är ett så kallat övergångshem,
där de vistas några månader för att
sedan komma ut till livet i frihet. Av de
förra året mottagna 47 ungdomarna kommo
inte mindre än 22 från ungdomsfängelserna,
18 voro villkorligt dömda,

3 voro nyss frigivna, som inte kunnat få
någon placering, och dessutom hade vi

4 ostraffade — pojkar som vi tagit in
därför att vi räknade med att de skulle
öva ett gott inflytande på de övriga och
ha liksom lättare att föra sina kamrater
ut i ett normalt ungdomsliv.

Skyddsvärnet har under de gångna tio
åren förlorat 211 843 kronor på denna

Anslag till fångvården m. m.
verksamhet. Förra året uppgick förlusten
till 19 855 kronor. Dessa pengar ha vi fått
skaffa fram genom att gå omkring med
hatten hos snälla människor, hos bolag,
företag och sådana som vi veta att välgörenheten
kan hänvända sig till för att få
hjälp och bidrag. Vi ha inte haft råd att
anställa nödig personal, och personalbeståndet
har därför varit otillfredsställande.
När fångvårdsstyrelsen inledde förhandlingar
med oss om att övertaga Björkahemmet,
förklarade vi därför att kostnaden
vid hemmet kommer att uppgå till
minst 12 kronor per plats och dag. Under
trycket av besparingssträvandena i
departementet nödgades vi sänka kostnadssiffran
till 10 kronor per plats och
dag, men detta innebär i själva verket att
vi måste fortsätta vår insamlingsverksamhet
för att täcka den brist, som kan
väntas uppstå. Det kan alltså inte ett
ögonblick vara fråga om att Skyddsvärnet
skulle kunna göra någon vinst på att
upplåta Björkahemmet till fångvårdsstyrelsen.
Tvärtom blir det alltjämt en förlust
på hemmet.

Jag skall inte närmare ingå på behandlingsmetoderna
vid ett sådant övergångshem.
överdirektör Göransson har ju på
sitt som vanligt lysande sätt för kammarens
ledamöter visat — mycket bättre än
jag någonsin skulle kunna göra det —
vad fångvårdsstyrelsen själv finner nödigt
och lämpligt härvidlag.

Det synes mig som om statsmakterna
skulle handla mycket ovist, om man nu
verkligen vägrade att gå med på föreningens
erbjudande. Skyddsvärnet har
redan nödgats inleda underhandlingar
med Stockholms stad om att försälja detta
hem till staden, och förhandlingarna
torde snart vara avslutade. Vi ha dock i
köpevillkoren infört den klausulen, att vi
under ytterligare två år skola kunna få
använda Björkahemmet för det ändamål,
som vi här i dag diskutera.

Så ligger saken till, och jag måste därför
säga, att kammaren sällan haft ett ur
det allmännas synpunkter mera välgrundat
och genomtänkt förslag framför sig
än det, som statsutskottets reservanter
här hemställa om bifall till.

Nr 19.

Lördagen den 20 mai 1950 fm.

Anslag till fångvården m. m.

Herr GÖRANSSON: Herr talman! Det
var ett par saker i herr Mogårds anförande,
som jag inte vill låta stå oemotsagda.

Framför allt tänker jag på hans yttranden
om gudstjänstbesöken på Långholmen.
Vi ha inget gudstjänsttvång på
Långholmen, och jag anser det principiellt
riktigt att vi inte genom några kollektiva
påtryckningar påverka fångarna
för att förmå dem att deltaga i gudstjänsterna.

Att de ha tillåtelse att exempelvis spela
kort är en sak som denna anstalt har gemensam
med de flesta andra anstalter.
Kortspel förekommer också på våra alkoholistanstalter
och sinnessjukhus. Man
kan naturligtvis ha olika inställning till
kortspelet. För min del är jag ingen vän
av det, men jag anser mig inte kunna
förbjuda det. Jag skulle också finna det
imcket svårt att förbjuda del till och
med under gudstjänsttid.

Att de intagna tidigare deltogo i gudstjänsten
och besökte skolan mycket flitigare
än nu är riktigt. Förändringen sammanhänger
med att fångarna numera ha
lyfts ut ur sin isolering och träffa andra
människor utan att behöva besöka skola
eller gudstjänstlokal. Cellstraffets principiella
avskaffande har medfört en så väsentlig
förändring i dessa människors
liv, att man kan tala om en fullständig
omvälvning. Deras inställning till studier,
gudstjänstliv och annat bär därigenom
kommit att likna den stora allmänhetens.

Att genomföra en reform, som innebär
så stora förändringar och så stor frihet
som den senaste verkställighetsreformen,
är — det vill jag säga till herr Mogård —-en mycket bekymmersam sak, som kräver
sin övergångstid. Inte minst bekymmersam
är den under ett tidsskede som
det vi nu leva i, då regler och normer,
som tidigare haft ganska absolut karaktär,
i många fall betraktas såsom betydelselösa.
När man därtill skall genomföra
denna reform utan att ha ekonomiska
resurser för om- och nybyggnader av
lokaler, blir uppgiften dubbelt svårare.
Jag vet, att personalen är hårt ansträngd.
Jag behjärtar mycket de anställdas situa -

tion och jag säger ofta till dem, att det
här gäller att hålla ut tills vi hunnit få de
yttre anordningar, som behövas för att
man skall kunna på ett lyckligt sätt genomföra
reformen.

Herr Mogårds resonemang borde leda
till — och förde också för hans del till
— att man med ännu större iver bör intressera
sig för till exempel den övergångsanstalt,
som stått i centrum för diskussionen
i dag. Det gäller att få ut dessa
unga människor till ett övergångshem,
där man kan fostra dem under den sista
tiden för att göra dem mogna och skickade
att träda ut i det fria livet.

Herr MOGÅRD: Herr talman! Till

överdirektören för fångvårdsstyrelsen
vill jag lämna det svaret, att för trettio
år sedan blev det s. k. kyrkofrihet på
Långholmen — i trettio år ha alltså
fångarna haft full frihet att besöka eller
inte besöka gudstjänsterna — och jag
finner detta fullständigt på sin plats.
För tio år sedan gällde den regeln, att
gemensamhetsfångarna en timme före
gudstjänst skulle vara i sina celler och,
om de inte ville gå i kyrkan, kvarstanna
i cellerna och fördriva tiden med att
läsa någon bok eller syssla med något
annat stillsamt göromål. För fem år sedan
— det var när den närmast föregående
direktören tillträdde — förkortades
denna timme till en halvtimme, och
numera är bestämmelsen borttagen. Vad
jag härvidlag finner anmärkningsvärt är
att under den tid, då för folk i allmänhet
likväl råder en viss gudstjänststillhet
och då man, om man också inte går i
kyrkan, känner att det är någonting man
bör stilla sig inför, tillåtas fångarna i
ett statligt fängelse att spela kort och
pingpong som om det vore en vanlig
lördagseftermiddag. Jag tycker det bör
råda så mycket husfaderlig ordning
hland dem, att de förstå, att de åtminstone
under denna korta tid av en timme
skola avhålla sig från att syssla med
mera bullersamma och som jag tror för
flertalet av dem ganska störande tidsfördriv
som kortspel eller pingpong.

Vad jag velat framhålla med mitt ut -

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Anslag till skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m.

talande är att det nu inte är nog med
att utreda byggnadsfrågor o. d. inom
fångvården och att utreda frågan om rekryteringen
av dess personal, utan att
man ännu en gång får ta upp frågan
om disciplinen, en som jag kallar hjälpande
disciplin, inte en disciplin i
knektbemärkelse, såsom jag nyss sade.

Jag skulle vilja fråga: Vad skall man
göra med en fånge, som vägrar arbeta,
trots att han är fullt arbetsför och frisk?
Jag tänker på en person, som man hört
talas om i samband med en stor rånhistoria
nyligen och som dömts till
straffarbete. Han är konstaterat frisk till
kropp och själ, men han vägrar arbeta.
Han vänder ryggen till och lägger sig
att sova. Han äter och sover, och äter
och sover igen. Det finns inga möjligheter
att få honom att arbeta med det
disciplinförfarande, som är rådande på
fängelset. Vad skall personalen göra inför
en sådan tydlig obstruktion, i dubbel
bemärkelse obehaglig obstruktion,
när den utövas av en person, som är
dömd för ett grovt rån och som är stor
och kraftig och arbetsduglig, men som
vägrar att över huvud taget rätta sig efter
några tillsägelser? Jag kan inte finna
en sådan ordning tillfredsställande,
och så länge har jag arbetat på detta
område, att jag vet, att även en smula
av gammal god disciplin har en uppfostrande,
stärkande och lyftande inverkan
på dessa människor. Om man nu
skall reformera på alla områden inom
fångvården, anser jag det vara av vikt,
att man ännu en gång tar under övervägande,
huruvida inte en viss disciplinförbättring
kan vara till nytta för
denna verksamhet.

I herr Mogårds yttrande instämde herrar
Carl Sundberg, Isaksson och Arrhén.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
angående punkten III b av utskottets i
förevarande utlåtande gjorda hemställan
och särskilt beträffande utskottets hemställan
i övrigt.

I fråga om punkten III b, fortsatte
herr talmannen, hade yrkats dels att utskottets
hemställan skulle bifallas, dels
ock att det förslag skulle antagas, som
innefattades i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på bifall
till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Anderson, Iwar, begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes
en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 164 punkten
III b, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas
i den vid utlåtandet avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen
genom uppresning; och befanns
därvid, att flertalet röstade för nej-propositionen.

Därefter bifölls på gjord proposition
vad utskottet i övrigt hemställt.

Anslag till skolor tillhörande barna- och
ungdomsvården m. m.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 165, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1950/51 till skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården in. m. jämte i
ämnet väckta motioner, dels ock riksdagens
revisorers berättelse, i vad gäller
den sociala ungdomsvården.

I en till riksdagen avlåten proposition,
nr 98, hade Kungl. Maj:t, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 17

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Anslag till skolor tillhörande barna- och
februari 1950, föreslagit riksdagen att fatta
beslut i fråga om anslag till skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården
m. m. på sätt i propositionen närmare
angivits.

Utskottet hade i förevarande sammanhang
till behandling förehaft följande
motioner, nämligen

från förslå kammaren:

1:206 av herr Cassel och fröken Andersson,

I: 389 av herrar Domö och Cassel samt

I: 390 av herr Ivar Persson m. fl. ävensom från

andra kammaren:

II: 264 av herr förste vice talmannen
Skoglund m. fl.,

II: 485 av herr Andersson i Dunker
m. fl.,

II: 486 av fru Boman m. fl.,

II: 487 av herr Johnsson i Stockholm
samt

II: 488 av herrar förste vice talmannen
Skoglund och Nilsson i Bästekille.

I de likalydande motionerna I: 389 av
herrar Domö och Cassel och II: 488 av
herrar förste vice talmannen Skoglund
och Nilsson i Bästekille hade hemställts,
att riksdagen vid behandlingen av nu
förevarande proposition måtte besluta,
att slutna avdelningar skulle inrättas enligt
ett av socialstyrelsen framlagt förslag.

I de likalydande motionerna I: 390 av
herr Ivar Persson m. fl. och II: 485 av
herr Andersson i Dunker m. fl. hade
hemställts, att riksdagen måtte besluta
om inrättande av en sluten avdelning vid
ytterligare en ungdomsvårdsskola samt
anvisa härför erforderliga medel.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet avfattat sin hemställan i särskilda,
med A—C, Dl—D8 och E—I betecknade
punkter. I punkten D 3 hade utskottet
hemställt, att riksdagen måtte
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt
med avslag å motionerna 1:389 och II:
488 samt I: 390 och II: 485, såvitt de berörde
medelsanvisningen under detta anslag,
till Statens skolor tillhörande bar -

ungdomsvården m. in.

na- och ungdomsvården: Byggnadsarbeten
m. m. för budgetåret 1950/51 under
femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 660 000 kronor.

Enligt eu vid utlåtandet avgiven reservation
hade herrar Gränebo, Mannerskantz
och Heiding, fröken Andersson,
herrar Sundelin, Alfred Nilsson, Skoglund
i Doverstorp, Svensson i Grönvik,
Boman i Kieryd, Rubbestad, Staxäng och
Bergstrand, fröken Elmén samt herr
Nihlfors ansett, att utskottet bort i anledning
av motionerna I: 389 och II: 488
samt 1:390 och 11:485 tillstyrka inrättandet
av ytterligare två slutna avdelningar
vid ungdomsvårdsskolorna. I enlighet
härmed hade reservanterna ansett,
att utskottets yttrande bort erhålla den
ändrade lydelse, som i reservationen angivits,
samt att utskottet bort i punkten
D 3 hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj :ts förslag och motionerna
1:389 och 11:488 samt 1:390
och 11:485, såvitt de berörde medelsanvisningen
under detta anslag, till Statens
skolor tillhörande barna- och ungdomsvården:
Byggnadsarbeten m. m. för budgetåret
1950/51 under femte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 1 075 000
kronor.

Herr MANNERSKANTZ: Herr talman!
Det ärende, som avhandlas i detta utskottsutlåtande,
är ett ärende, vars aktualitet
har varit i ständigt stigande under
många års tid. När jag för fem år
sedan var i statsrevisionen fingo vi ständiga
påstötningar från olika delar av
landet från folk, som bodde i närheten
av ungdomsvårdsskolor av det slag det
är fråga om i förevarande utlåtande, och
man påtalade därvid de olägenheter, som
äro förknippade med grannskapet till
dessa skolor. Statsrevisorerna skrevo redan
då, jag tror det var år 1946, att det
var nödvändigt att vidtaga åtgärder för
att se till att handhavandet av eleverna
i dessa skolor blev sådant, att man minskade
de ogynnsamma följder, som hade
kunnat påvisas. Senare har också efter
motioner anvisats ett anslag, som skall
användas för att ersätta de personer,

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Anslag till skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m.

som lidit skada genom rymningar från
ungdomsvårdsskolor. Detta anslag har
börjat tagas i anspråk, men inte på långt
när i proportion till skadegörelsen.

Det är här inte bara en fråga om folks
legitima och berättigade krav att få leva
i samma trygghet som människor, vilka
inte bo i närheten av ungdomsvårdsskolor,
utan det gäller ju här också att sörja
för att dessa ungdomar, som ha kommit
på sned i livet, få den lämpligaste
skötseln. Det har kanske rått olika meningar
även under senare år om i vilken
utsträckning friheten för dessa ungdomar
att göra ungefär vad de vilja
skall utgöra ett moment i deras uppfostran,
och många ha nog ansett att
man har gått väl långt i det avseendet.
Jag hör till dem som anse, att man i
princip inte bör underlåta att pröva ett
sådant system som har lanserats under
senare år, men jag menar att man inte
får hålla på hur många år som helst
utan att låta erfarenheterna tala, och
man måste nog säga, åt vi här i landet
ha så många års erfarenhet att bygga på
att vi ha ganska säkra hållpunkter åtminstone
för att vissa åtgärder skulle
kunna vidtagas.

Vi som ha reserverat oss i detta ärende
ha inte kunnat dela departementschefens
uppfattning, att man inte redan nu
skulle ha tillräckligt stor erfarenhet för
att kunna ta ställning till frågan om inrättande
av slutna avdelningar vid ett
visst antal av ungdomsvårdsanstalterna.
Avdelningen inom utskottet har ägnat
en betydande uppmärksamhet åt detta
ärende. Vi ha rest omkring och sett på
många ungdomsvårdsanstalter i år, och
vi ha tagit god tid på oss över huvud
taget vid dessa besök för samtal med
olika personer, som på ett eller annat
sätt äro inkopplade i ungdomsvården.
Vi ha också besökt den anstalt, som heter
Långanäs, där det sedan mer än ett
år tillbaka finns en sluten avdelning inrättad,
och vi ha nog samt och synnerligen
— jag tror även de som inte reserverat
sig — blivit på det klara med
att detta var den anstalt, där man nått
de bästa resultaten, ocli det trots att det
klientel, som man där hade, sannolikt

var det sämsta. I varje fall hade det
skickats dit sådana ungdomar, som visat
sig alltför besvärliga på andra anstalter.

Om jag nu säger, att hela avdelningen
och utskottet varit ense om att denna
anstalt ostridigt givit ett gott resultat,
är det bara därom meningarna skilja
sig, hur snabbt vi böra vidtaga ytterligare
åtgärder för att komma till rätta
med missförhållandena på detta område.
Vi reservanter ha inte ansett oss kunna
stå till svars med att det blir en alltmera
fortgående aversion mot hela den
princip, som ligger till grund för den
moderna sociala ungdomsvården. Om vi
inte snabbt göra någonting, som kan
åstadkomma betydande förbättringar,
märkbara även för allmänheten, kommer
den princip, som departementschefen
har gjort till sin och som även jag
anser vara i stort sett riktig, inte att
kunna stå sig inför kraven på en återgång
till eu betydligt hårdare typ av
uppfostran på dessa hem. Jag tror därför
att den som vill vakta de principer,
efter vilka ungdomsvården bedrivits under
senare år, har det största intresse av
att åtgärder vidtagas på detta område
med hänsyn till den folkopinion, som
är särskilt utpräglad i närheten av dessa
ungdomsvårdsskolor, där rymningar förekommit
i stort utsträckning, och även
i en ganska stor räjong däromkring, men
som håller på att sprida sig över hela
landet. Vi ha ansett oss inte kunna stå
till svars med att medverka till att en
utredning skulle fördröja åtgärder ytterligare
ett år, utan vi vilja handla genast.

Utskottsmajoriteten och reservanterna
skilja sig således däri, att reservanterna
redan för nästa budgetår vilja anslå medel
till ytterligare två slutna avdelningar,
men jag understryker att det är slutna
avdelningar vid i övrigt öppna anstalter.
Det är således inte fråga om att
göra några helt slutna anstalter — den
terminologiförväxlingen hör man ibland
— utan här är det fråga om att inrätta
ungefär liknande slutna avdelningar som
den som nu finnes på Långanäs, och vi
äro ganska säkra på att det skulle komma
att relativt snabbt ge till resultat

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Anslag till skolor tillhörande barna- och

bättre vårdmöjligheter och därigenom
en minskning av rymningarna.

En annan verkan, som dessa slutna
avdelningar skulle kunna få, vore att
omsättningen på klientelet i skolorna,
skulle bli större. Det skulle betyda, att
man kunde avlasta det svåraste klientelet
från andra skolor, som inte ha slutna
avdelningar, och på så sätt minska
det sammanlagda antalet vårdplatser
inom hela ungdomsvården. Det skulle
därigenom bli möjligt att lägga ned någon
eller några redan befintliga anstalter,
och då givetvis sådana som ligga
sämst till och där olägenheterna varit
störst, exempelvis anstalter, som ligga
i närheten av kvinnliga ungdomsvårdsskolor,
och på det sättet få bort orosanledningar,
som ha varit alldeles extra
påtagliga. Jag tror alltså att det skulle
gå att snabbt avhjälpa de mest akuta
missförhållandena inom denna ungdomsvård.

Jag tror också, att det skulle vara
affär för statsverket, om man vidtoge de
av oss förordade åtgärderna. Jag vet ju,
att man inom statsutskottet har så lätt
att dra på mun åt sådana optimistiska
spådomar, och det har jag nog också
själv gjort kanske mera än de flesta,
men i detta fall tror jag faktiskt på möjligheterna
att spara, efter de noggranna
forskningar som vi lagt oss vinn om att
göra i den bär frågan. Kan man lägga
ned en anstalt, där man har tjugu befattningshavare,
och spara in kostnaderna
inte bara för denna personal utan
även driftkostnaderna i övrigt mot att
man inrättar två slutna avdelningar, vore
det ju en direkt löpande utgiftsminskning,
som säkerligen blir större än räntan
och amorteringen på den investering,
som här föreslås. Såväl ur ungdomarnas
egen synpunkt —■ herr Mogård
talade ju i det förra ärendet om nyttan
av ordning och disciplin — som med
hänsyn till allmänheten, vilken har rätt
att ställa krav på en viss säkerhet mot
alltför våldsamma yttringar från dessa
ungdomar, som rymma och förorshka
obehag på olika sätt, liksom även i affärsmässigt
hänseende ur statens synpunkt
tror jag att det skulle vara syn -

ungdomsvården m. m.
nerligen lämpligt att följa reservanternas
förslag, som går ut på att vi redan
för nästa budgetår skola anslå 415 000
kronor för upprättande av ytterligare
två slutna avdelningar.

Vi ha tänkt oss att en sluten avdelning
skulle förläggas till Råby i enlighet
med socialstyrelsens förslag, bland
annat därför att där finns en byggnad,
som utan större kostnad kunde ställas
i ordning för ändamålet. Kostnaderna
skulle på det viset kunna nedbringas betydligt.
Vi ha emellertid inte velat direkt
fastslå att det skall bli en förläggning
vid Råby, utan vi ha sagt att det får
Kungl. Maj:t avgöra i samråd med socialstyrelsen,
men riksdagen skulle ställa
pengar till förfogande. Enligt de uträkningar,
som vi ha gjort och som vi förmena
vara mycket hållbara — till grund
för dessa ligga kostnaderna för den slutna
avdelningen vid Långanäs — skulle
en anslagsökning på 415 000 kronor vara
tillräcklig för att vi skulle kunna få två
sådana slutna avdelningar, som skulle
kunna vara färdiga redan under nästa
budgetår. Man kanske kan säga att personalbostäderna
inte äro tillräckliga,
men i stort sett tror jag behovet skulle
tillgodoses. Vissa saker finge väl ordnas
provisoriskt. Vi ha ju sett att man vid
flera anstalter kunnat ordna ganska bra
bostäder åt personalen i befintliga byggnader,
och man kan ju också tänka sig
att vid behov hyra bostäder i närheten
av anstalterna. Något ökat anslag för att
täcka driftkostnaderna ha vi inte ansett
behövligt, utan vi ha räknat med
att genom nedläggandet av någon eller
några anstalter kunna göra besparingar,
som minst motsvara dessa kostnader.

Vi ha för vår del blivit ganska fullständigt
övertygade om möjligheterna att
åstadkomma en förbättring av ungdomsvården
på sätt jag här skildrat, och jag
tycker att det skälet, att det brådskar
härvidlag, är så starkt, herr talman, att
jag ber att få yrka bifall till den reservation,
som här är avgiven och som innebär,
att åtgärder skola vidtagas för atl
snabbare åstadkomma en förbättring på
detta område än som det är möjligt att

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Anslag till skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m.

göra med propositionens och utskottets
förslag.

Ilerr KARLSSON, GUSTAF: Herr talman!
Att påverka missanpassade ungdomar,
så att de om möjligt bli goda och
dugliga medborgare, är förvisso en av
de allra mest angelägna samhällsuppgifterna,
och alltsedan skyddshemsreformens
tillkomst år 1936 ha också i detta
avseende gjorts betydande insatser, och
om alla dessa insatser torde samtliga
partier och samtliga representanter i
detta hus ha varit i stort sett eniga. Den
meningsskiljaktighet, som nu har uppstått,
rör inte frågan om angelägenheten
av att ge dessa ungdomar vård och
skydd och en lämplig personlig uppfostran,
utan den rör ett detaljspörsmål.

Såsom herr Mannerskantz har redogjort
för vilja reservanterna omedelbart
inrätta tvenne slutna avdelningar. Socialstyrelsen
har, vilket också framgick
av hans redogörelse, hemställt till departementschefen,
att han skulle för
riksdagen framlägga förslag om inrättande
av två sådana avdelningar. Departementschefen
har emellertid ställt
sig avvaktande och först velat undersöka,
om det inte skulle vara möjligt att
på andra vägar och efter andra metoder
motverka dessa rymningar, som ha
irriterat befolkningen i närheten av
ungdomsvårdsskolorna. Plan har också
något längre velat avvakta erfarenheterna
från den slutna avdelningen på
Långanäs. Denna avdelning har ju varit
i verksamhet knappt ett år, och även
om resultatet av verksamheten måste
betecknas såsom gott är det ändå en
alltför kort tid för att man skall kunna
dra några mera djupgående slutsatser
av densamma.

Reservanterna ha till väsentlig del biträtt
socialstyrelsens förslag. Socialstyrelsen
hade föreslagit tre slutna avdelningar,
av vilka en vid Råby, vilken
man tänkte sig ordna provisoriskt för
70 000 kronor. Vi ha emellertid inom utskottet
fått sådana upplysningar, att det
för oss framstått såsom omöjligt att nöj -

aktigt ordna en sluten avdelning vid
Råby, i varje fall för denna relativt låga
kostnad. Nu föreslår man således inrättandet
av två nya avdelningar, vilka
skulle kosta 433 000 kronor stycket. Det
belopp, som reservanterna förorda, i
runt tal 415 000 kronor, täcker alltså bara
halva den kostnaden. Reservanterna
räkna med att det icke skall behövas
mer än 415 000 kronor för nästa budgetår.
Och så har man tydligen tänkt
sig att återstoden skall betalas under
den därefter kommande tiden.

Nu ligga emellertid kanske meningsskiljaktigheterna
ändå inte så mycket
på det ekonomiska planet, trots att kostnaderna
äro anmärkningsvärt höga för
de slutna avdelningarna, där man skulle
ha endast tio elever på varje avdelning.
Ehuru kostnaderna uppgå till så pass
stora belopp, är det likväl inte utskottsmajoritetens
mening, att de skulle avhålla
statsmakterna från att vidtaga åtgärder
på detta område, om det efter
närmare undersökningar skulle befinnas
vara oundgängligen nödvändigt.
Under sådana förhållanden få de ekonomiska
konsekvenserna vika, och man
får försöka göra det bästa möjliga, men
innan vi göra dessa mycket stora utgifter,
anse vi att det bör ytterligare undersökas,
huruvida inte vården utan
slutna avdelningar skall kunna effektiviseras,
och det är dylika undersökningar
som utskottsmajoriteten i likhet
med departementschefen förmenat först
böra göras.

Till min gamle vän och trätobroder
herr Mannerskantz skulle jag nog vilja
säga, att han understundom är ganska
generös. Reservanterna, vilkas talan
han för, ha nämligen rekommenderat
att om det inte skulle vara möjligt att
ordna en avdelning vid Råby på detta
relativt billiga sätt skulle ytterligare
medel få anvisas på tilläggsstat. Det är
någonting ur statsutskottets synpunkt
ganska säreget, att man rekommenderar
en departementschef att ta pengar till
utgifterna för eu verksamhet på tilläggsstat,
och särskilt anmärkningsvärt är
det eftersom statsutskottet bara för något
år sedan varnade för att överskrida

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Anslag till skolor tillhörande barna- och

anslagen och använda tillägsstaterna
såsom man gjort under senare år.

Men inte heller detta har varit det avgörande
för utskottsmajoriteten, utan
det har varit att vi ansett, att man bör
avvakta den utredning, som departementschefen
har ifrågasatt rörande
möjligheterna att åstadkomma en effektiv
ordning med billigare medel inom
ramen av den organisation, som redan
finns. Därtill komer en annan sak, som
inte har omnämnts i utskottsutlåtandet,
nämligen att man inom strafflagberedningen
överväger att föreslå en sänkning
av straffbarhetsåldern från 18 till
16 år för att på den vägen, eftersom vi
nu fått en humaniserad fängelsevård
och ungdomsfängelser, slippa det värsta
klientelet på våra ungdomsvårdsskolor.
Vi som hade kontakt med ungdomsvårdsskolorna
på den tiden, då landstingen
voro huvudmän för skolorna, veta
ju, att vi då inte hade de problem,
som vi nu ha, och det beror nog till en
del på att man där fått ta emot det klientel,
som kommer direkt, jag höll på
att säga, från domstolarna och att man
försöker få över klientelet från ungdomsfängelserna
till dessa ungdomsvårdsskolor.
Vi anse att man bör klara
upp denna gränsdragning, åtminstone
på ett ungefär, innan man bestämmer
sig för dessa dyra slutna avdelningar.

Det är, herr talman, väsentligen dessa
synpunkter, som ha varit vägledande
för utskottsmajoriteten, då den förordat
Kungl. Maj:ts förslag, och jag ber att få
yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr statsrådet MÖLLER: Herr talman!
Jag anser mig skyldig att ingripa i
denna debatt, ehuru jag ju måste konstatera,
att argumentationen för eller mot
dessa så kallade slutna avdelningar inte
kan ha något vidare värde i en kammare,
som knappast är till mer än 20 procent
besatt. Men även om jag sålunda för tillfället
i varje fall inte i någon större utsträckning
får tala till kammarens ledamöter,
får jag väl som så många andra
tala till protokollet.

När jag för min del inte har velat ac -

ungdomsvården m. m.

ceptera socialstyrelsens förslag om nya
slutna avdelningar, så beror det på en hel
rad av olika överväganden. Jag kan inte
gå in på dem alla här, men jag vill åtminstone
redovisa några.

Man får verkligen på statsutskottets sida
ursäkta mig, om jag, innan jag kommer
in på dessa spörsmål, gör anmärkning
på en särskild punkt i utlåtandet.
.Tåg medger, att jag blev verkligt förvånad,
när jag fann att utskottet förklarar,
att det har »inhämtat, att värdet av vad
som tillgripits eller försökt tillgripas i
samband med rymningar under år 1949
av elever från en yrkesskola för pojkar
uppgått till ca 290 000 kronor».

Jag måste för min del fråga mig, varifrån
en sådan uppgift har kommit, då
utskottet anser det vara lämpligt att anföra
den — naturligtvis till mycket stort
värde för den propaganda, som pågår till
förmån för de slutna avdelningarna. Det
gäller att skrämma upp inte bara den befolkning,
som bor närmast skolorna, utan
om möjligt hela vårt folk på denna punkt,
så att man underlåter att göra vanliga
och sansade överväganden och i stället
driver denna sak såsom det egentligen
enda saliggörande medlet om man vill
bringa ned rvmningsfrekvensen.

Siffran 290 000 kunde ju ha varit vilken
siffra som helst. Låt oss säga att det
hade funnits en bank — det var någon,
som påpekade detta för mig — i närheten
av en ungdomsvårdsskola och att
någon rymling från denna ungdomsvårdsskola
kanske inte hade stulit en
miljon i banken, men försökt stjäla en
miljon där — ja, då hade det kunnat bli
en helt annan och mycket kraftigare siffra,
som statsutskottet hade kunnat anföra.
Det är ju en ren tillfällighet att man
inte bär kommit till 100 000, utan till
290 000 eller till 1 290 000 kronor.

Det är klart, att de siffror, som jag här
skall anföra, inte i och för sig utgöra någon
bevisning emot riktigheten av den
uppgift, utskottet lämnat, ehuru jag inte
alls tror på den. Vi ha under några år
haft till vårt förfogande ett anslag, som
har använts för att ersätta skador, som
ha orsakats på grund av rymningar både
från ungdomsvårdsskolor, fångvårdsan -

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Anslag till skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m.

staltcr och sinnessjukhus. Under budgetåret
1948/49 anslogos till ersättning åt
dem, som yrkade på sådan ersättning, för
sådana skador 16 700 kronor orsakade av
rymlingar från ungdomsvårdsskolor. Under
1949 och till och med den 19 maj
1950 ha anvisats 24 800 kronor för samma
ändamål. Siffran växer givetvis därför
att kännedomen om möjligheten att
få ersättning nog inte var så utbredd år
1948. Men numera torde nog de allra
flesta veta, att de kunna göra anspråk
på ersättning för skada vållad av rymlingar.
De siffror jag nyss anförde gälla
alltså bara ungdomsvårdsskolorna; fångvårdsanstalterna
ha ocskså haft rymningar,
som kostat staten 7 500 kronor,
och sinnessjukhusens rymningar ha kostat
omkring 5 000 kronor.

Jag vill att dessa siffror i alla fall skola
finnas till jämförelse med de 290 000
kronor, som statsutskottet hittat från en
enda skola under år 1949. Jag ifrågasätter
inte räknekunnigheten hos dem, som
ha lämnat uppgiften, men eftersom det
är en uppskattningssiffra, åtminstone
delvis, kan man ha rättighet att tvivla på
att den återger en faktisk verksamhet.

Jag vill heller inte underlåta att i denna
debatt nämna något om rymningsfrekvensen
vid våra ungdomsvårdsskolor.
Det är inte fråga om annat än att
den naturligtvis är mycket stor. Under
år 1948 voro 1 585 elever intagna vid
dessa skolor. Cirka 1 200 elever ha under
det året inte någon gång gjort sig skyldiga
till rymning. Det rör sig för all del
om en stor siffra ändå, ty skillnaden mellan
dessa siffror visar ju, att det är cirka
300 som ha deltagit i rymningar. Men det
är inte så, att alla eleverna då och då
befinna sig på rymmarstråt, utan det är
framför allt en särskild typ av den ungdom,
som finnes i skolorna, som rymmer.

Det är naturligtvis vanskligt att säga,
varför rymningsfrekvensen under de senaste
åren har befunnit sig i tillväxt,
men det beror möjligen på en försämring
av klientelet. Denna försämring ar
då resultatet av ett mycket hedervärt försök
att placera ungdomar i ungdomsvårdsskolor
i stället för i ungdomsfängel -

se. Det är klart att detta försök är en humanitär
strävan, vars värde jag ingalunda
vill underkänna. Men jag kan för
min del inte acceptera något slags fängelseinrättning
vid ungdomsvårdsskolorna,
förrän man har undersökt, huruvida
det verkligen är en riktig metod för behandling
av ungdomarna, att så många
som över luivud är möjligt, alldeles oavsett
vilka kvalificerade brott de än ha
gjort sig skyldiga till, skola komma till
ungdomsvårdsskolorna.

Jag är inte övertygad om, att det är
en riktig metod. Under de senaste 14 eller
15 åren ha vi försökt bygga upp en
skolorganisation för så kallad vanartig
ungdom av eu alldeles speciell karaktär.
Jag tror inte att någon, som känner till
utvecklingen på detta område och som
deltager i arbetet på detta område, skall
kunna förneka att den reformuppbyggnadsperiod,
som vi ha haft under dessa
år, bär varit mycket fruktbar i jämförelse
med tillståndet på skyddshemmen,
när dessa stodo under landstingens benägna
beskydd. Om man nu vid dessa
skolor placerar en hel mängd ungdomar,
som inte tidigare skulle ha kommit dit
utan hade blivit föremål för en annan
behandling — observera att jag inte har
tagit ståndpunkt definitivt till frågan,
vilken som är den lämpligaste — så är
risken den, det vill jag säga, att vi komma
att förstöra ungdomsvårdsskolorna,
därför alt vi inte vilja tillgripa låt mig
säga ungdomsfängelseåtgärder mot en
del av klientelet utan vilja placera alla
i ungdomsvårdsskolorna. Risken att därigenom
förstöra skolorna är i varje fall
så betydande, att man, innan man har
undersökt denna del av problemet på
ett helt annat sätt än som hittills har
gjorts, inte bör taga något steg i den
riktning, som här föreslås.

Jag kan inte utfärda någon garanti för
att de åtgärder, som utskottet och Kungl.
Maj:t — och naturligtvis reservanterna
— äro eniga om, skola bli tillräckliga
för att på ett mera avsevärt sätt nedbringa
rymningsfrekvensen. Men vad
jag vill är, att man åtminstone skall pröva,
hur långt sådana åtgärder bära. Det
gäller t. ex. en förbättring av flitpengar -

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Anslag till skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m.

na och det galler anordningar för fritidssysselsättningen,
som tyvärr har
varit försummad vid åtminstone ett antal
av skolorna. Detta är de positiva åtgärder,
som nu föreslås. Hur långt de
kunna hjälpa, det vet jag inte något särskilt
om.

Att jag inte utan vidare har velat acceptera
erfarenheterna från Långanäs
under ett års tid — alla få väl ändå medge,
att det är en kort tid — beror väsentligen
på att Långanäs från begynnelsen
var avsett för en alldeles speciell
kategori av ynglingar. När vi ifrån lösdriveriet
togo bort 18—21-åringarna och
ställde dem under barnavårdslagen, så
inrättades Långanäs i huvudsak för dem,
som eljest skulle ha riskerat att komma
till Svartsjö. Detta var avsikten med
uppbyggandet av Långanäs. Men det betydde
ju att man utgick ifrån att det
klientel, som kom till Långanäs, måste
vara mera svårhanterligt. På den tid,
när Långanäs byggdes ut, var dess klientel
också mera svårhanterligt än de ungdomar,
som funnos på de andra ungdomsvårdsskolorna.

Om man nu har den erfarenheten, att
utbrytandet ur lösdrivarlagen ledde till
att man fick ett klientel, som behövde
omhändertagas med något andra medel
anstaltsmässigt sett än de vanliga ungdomsvårdsskolornas
klientel och alltså
vid Långanäs har inrättat denna första
slutna avdelning, så kan jag lika gärna
som jag talar om de goda erfarenheterna
därifrån ju också peka på att det här
finns en uppenbar risk för att vi skola
få fängelseformer införda i våra ungdomsvårdsskolor.
Och det är emot detta
som jag med all makt vill försöka värja
mig.

Jag vill naturligtvis inte påstå, att dessa
slutna avdelningar kunna likställas
med fängelser i ordets egentliga mening,
men jag måste ju ändå fråga mig, hur
man har kunnat komma på den idén att
bygga slutna anstalter, där det skall vara
fyra stycken tjänstemannabostäder för
personalen, en i varje hörn av anstalten.
Redan detta förslag till uppbyggnad av
en anstalt verkar ganska skrämmande
på mig. Skall man behöva vidtaga sådana

åtgärder, att det i varje hörn av den
speciella del av en ungdomsvårdsskola,
som den slutna avdelningen utgör, skall
byggas tjänstebostäder på det viset? Redan
det faktum, att man anser sig böra
göra det, vittnar om att den slutna anstalten
blir mycket personalkrävande.

Det skulle i och för sig inte avskräcka
mig från att gå med på att tillstyrka vad
som bär föreslås, om jag bleve övertygad
om, att det inte finns något annat
rimligt medel, varigenom rymningsfrekvensen
kunde minskas. Men frågan är
just, om det inte finns något sådant annat
medel.

Statsutskottets ledamöter, i varje fall
reservanterna, ha ju nära nog oreserverat
låtit övertyga sig om att den slutna
avdelningen just är det fina i kråksången.
När jag hörde herr Mannerskantz’
ganska vältaliga anförande höll jag nästan
på alt bli rörd: vi skulle spara massor
av pengar på att göra dessa anstalter;
naturligtvis kunde vi kanske lägga ned
någon annan anstalt, etc. Detta resonemang
förefaller mig lika löst som uppgiften
om de 290 000 kronorna, som man
hade »försökt» att åstadkomma skada för.

Herr talman! Detta är vad jag anser
mig böra anföra emot reservationen ocli
till förmån för statsutskottets majoritets
förslag. Även om jag gjort en anmärkning
mot uppgifter i motiveringen betyder
det inte, att jag vill motsätta mig,
att utskottsmajoritetens förslag blir accepterat.
Men jag har som sagt velat åtminstone
redogöra för några av de skäl,
som gjort, att jag ändå inte är mogen
att ta det steg, som reservanterna förorda.

Herr KARLSSON, GUSTAF (kort genmäle):
Herr talman! Då herr statsrådet
anmärkt på en siffra i utskottets utlåtande,
ber jag få meddela, varifrån den
har kommit och hur den har kommit
till.

Det var så, att statsutskottets tredje
avdelning företog en resa ned till Skåne
och bland annat besökte Ljungaskog och
andra skolor därnere. Avdelningen fick
av landsfiskalen i Örkeljunga distrikt
en tabellarisk uppställning över de för -

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Anslag till skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m.

hållanden, som sammanhängde med
rymningarna. Där talades det om, att
från Ljungaskogs yrkesskola hade under
1949 förekommit 82 rymningar,
stöld och snatteri i 35 fall, inbrott i 33
fall, tillgrepp av motorfordon i 36 fall,
försök till tillgrepp av motorfordon 16
gånger, tillgrepp av cyklar 52 gånger —
allt till ett''värde av 289 026 kronor. Det
var alltså den uppgift, som landsfiskalen
lämnade statsutskottet vid de överläggningar,
som fördes därnere.

Siffrorna kunna naturligtvis verka
skrämmande, det vill jag gärna medge.
Men så tillvida avviker nog socialministerns
uppfattning från vår, att vi tro
att det inte tjänar någonting till att liuttla
med vad som förekommer vid dessa
skolor —- det vinner man inte något på,
och det är bäst att säga ut detta direkt.

Jag är dock övertygad om att departementschefens
linje är riktig och att det
trots dessa skrämmande siffror är klokt
att i detta fall följa utskottets majoritet.

Herr CASSEL: Herr talman! Jag skall
inte här mycket uppehålla mig vid de
personliga obehag, som orsakas personer
som bo runt omkring de anstalter,
som det här gäller, av rymlingar därifrån.
Dessa obehag kunna dock icke bagatelliseras.
Den känsla av otrygghet,
som de kringboende känna är ganska
naturlig, när man vet att varje år en
tredjedel av det intagna manliga klientelet
över 15 år rymmer.

Låt mig deklarera, att jag fullt ut ansluter
mig till de huvudlinjer, som ligga
till grund för den fria ungdomsvården
och inte alls är vän av något fängelsesystem
för detta klientel. Det är
framför allt av humanitära skiil, som
vi böra ha slutna avdelningar vid ungdomsvårdsskolorna,
inte en enda sluten
anstalt, där man skall plocka in pojkar
från hela landet, utan små slutna avdelningar
vid några stycken skolor.

De humanitära skäl, som tala för detta,
äro två. Först och främst, alt man
vill ge möjlighet för domstolarna att ge
dessa pojkar villkorlig dom, iiven om de
ha rätt mycket på sitt samvete. Nu för -

håller det sig så, att de ofta få villkorlig
dom endast under den förutsättningen,
att de kunna bli intagna på en
ungdomsvårdsskola, som har en sluten
avdelning. Att så sker är emellertid mycket
svårt att garantera när vi bara ha
Långanäs utrustad på deftta sätt. Det
förekommer också att åklagare, när det
gäller frågan om åtalseftergift, fråga sig:
är det möjigt att få in pojken på en ungdomsvårdsskola
med sluten avdelning?
Finns den möjligheten, får han åtalseftergift,
men annars blir han åtalad i
vanlig ordning.

I princip måste man på alla sätt försöka
hindra att en ung man kommer
v fängelse. Det är både för honom själv
öch för hans anhöriga en mycket allvarsam
historia, om fängelsestämpeln
har kommit på honom, och det blir föga
skillnad om straffet kallas för vanligt
fängelse eller för ungdomsfängelse. Därför
bör man göra våra ungdomsvårdsskolor
sådana, att det blir möjligt för
dem att ta hand om även ganska besvärliga
element.

Den andra humanitära synpunkt, som
man skulle vilja anlägga, är följande.
Tar man på sig ansvaret att beröva en
pojke friheten, och säger att samhället
skall tillrättaföra denna pojke, måste
man se till att detta förbättringsarbete
blir effektivt. Gör man inte det, så har
man ju berövat vederbörande chansen
att komma tillbaka in på de laglydigas
väg och att slippa den oändligt dystra
utveckling, som det innebär att bli en
vaneförbrytare för framtiden. Man har
dock ett betydande ansvar för den pojke,
som blir intagen. Låter man pojken
få tillfälle att rymma gång på gång, blir
för var gång en sådan rymning sker
hela det uppbyggande arbete, som gjorts
för denne pojke i skolan, nedbrutet och
raserat. Det iir -inte längre värt något,
utan man får lov att börja om från början
igen och röner då ofta ett hårdare
motstånd än man mött tidigare.

På grund av dessa båda humanitära
skäl tror jag, att dessa slutna avdelningar
ha en stor mission att fylla.

Nu säges det, att man inte vid ungdomsvårdsskolorna
skall ha in någon -

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Anslag till skolor tillhörande barna- och

ting som liknar fängelse, och den uppfattningen
kan jag förstå. De som emellertid
lia varit och tittat på Långanäs,
ha säkert erfarenhet av att den skolan
inte alls liknar ett fängelse.

Jag skulle vilja läsa upp vad en av
våra förnämsta experter på detta område,
byråchefen Torsten Eriksson, har
sagt om Långanäs. Han säger: »Man
skall allt ha ringa kunskap om fängelser,
om man kallar ''Torpet’ —• Torpet
är den slutna avdelningens namn —
för ett fängelse. Det är omgärdat av ett
vanligt trädgårdsstängsel. Dettas funktion
är inte att vara rymningshindrande
utan att avgränsa området. Själva huset
är av sten med säkerhetsanordningar
för fönstren till sovrummen och med
dörrar i dessa rum som inte kan öppnas
från insidan. När pojken om natten är
inne i det rummet, så kan han inte
rymma. På dagen är han däremot i arbete
tillsammans med andra i huset eller
utanför det, vanligen utanför stängslet.
Mera slutet är det inte. Regimen på
denna avdelning är något helt annat än
vad som bjudes i fängelser. Det är den
lilla gruppens pedagogik förbunden
med vissa säkerhetsåtgärder. Ty på
Torpet blir den unge intagne föremål
för en särskild kontaktsökande behandling
från en speciellt utvald personalgrupp.
Stommen i denna utgöres av en
tillsyningsman och tre vårdare. De går
inte och ''vaktar'' sina skyddslingar. De
lever med dem, äter med dem, arbetar
med dem och deltar i deras fritidssysselsättningar.
De tillhör ''ligan'', och därför
blir det ingen liga som är sammansvetsad
mot överheten.»

Denna skildring är säkerligen mycket
riktig. Vi fingo samma intryck, när
första lagutskottet var på Långanäs och
såg på »Torpet». Jag tror att utskottets
nuvarande ledamöter då voro fullständigt
eniga om att Långanässystemet var
riktigt och att det var värdefullt att vid
en och samma ungdomsvårdsskola ha
tre olika etapper för vården. Om det är
fråga om en besvärlig pojke, får han
börja i den slutna avdelningen och stanna
där under fem, sex veckor. Han skrives
sedan ut till den litet friare avdel -

ungdomsvården m. m.

ningen. Sköter han sig bra där, kommer
han till den alldeles fria avdelningen.
Skulle han däremot sköta sig dåligt på
den friare avdelningen, har ledningen
möjlighet att inskrida emot honom genom
att för några veckor sätta honom
tillbaka på den slutna avdelningen.
Denna möjlighet att utan bundna former
överflytta pojken från den ena avdelningen
till den andra är ett utomordentligt
värdefullt stöd vid uppfostringsarbetet.

Ungdomsvårdsskolan i Långanäs har
emellertid inte själv kunnat få utnyttja
sin slutna avdelning på det sätt som meningen
var vid avdelningens inrättande,
eftersom denna avdelning varit den enda
av detta slag i landet, utan avdelningen
har belagts med pojkar från
andra skolor, som inte själva kunnat taga
hand om dem. Trots att denna slutna
avdelning på Långanäs har fått så
många klienter från andra håll, har resultatet
ändå blivit mycket bra. Det visar
sig, att antalet rymningar har sjunkit
med inte mindre än 50 procent.

Det sägs, att Långanässystemet inte
är tillräckligt prövat och att man därför
skall vänta. Det är dock prövat inte
bara i ett år, utan i ett och ett halvt
år, och det är 60 pojkar, som ha gått
igenom den slutna avdelningen vid
Långanäs; i de flesta fall med mycket
gott resultat.

Jag tror, herr talman, att man gör
klokt i att omedelbart sätta i gång och
bygga slutna avdelningar vid de två
skolor, för vilka sådana åtgärder påyrkas,
och jag ber att få yrka bifall till
förslaget därom.

Fru SJÖSTRÖM-BENGTSSON: Herr

talman! Det är alldeles givet, att rymningarna
från ungdomsvårdsskolorna
äro ett problem som vi inte lyckats råda
bot på hittills. Rymningarna i och för
sig kan man förstå och möjligen ha överseende
med, om de inte också förenades
med bilstölder och andra kriminella
handlingar, som ökade dessa ungdomars
syndaregister. Att det är detta senare,
som irriterar människorna i de bygder,

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Anslag till skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m.

där skolorna äro belägna, är inte underligt.
Det kan ju inte vara så trevligt
att ständigt få gå i fruktan för att bli
avhänd egendom av det ena eller det
andra slaget.

Men vi få därför inte glömma ungdomsskolornas
egentliga uppgift, som ju
är att återföra de unga, vilka av en eller
annan anledning ha kommit på avvägar,
till ett ordnat och samhällsnyttigt liv. De
siffror, som anföras på sidan 4 i utskottets
utlåtande och som jag inte nu vill
trötta med att anföra, ge ju också vid
handen, att man har lyckats ganska bra
i dessa strävanden. Det står i utskottets
utlåtande, att av de 1 229 elever, vilka
den 1 oktober 1949 voro villkorligt utskrivna,
skötte sig 770 (63 %) utan anmärkning.
Man måste ju säga, att detta
i alla fall är ett mycket gott resultat.

Om man fortfarande skall kunna räkna
med ett lika gott eller kanske ännu
bättre resultat, måste vi nog för denna
vård alltjämt ha till förfogande huvudsakligen
öppna anstalter, där det dagliga
livet, så långt det över huvud taget är
möjligt på en anstalt, liknar det vanliga
livet utanför anstalten.

Det kan tänkas att utvecklingen ger
vid handen, att vi behöva flera slutna
avdelningar än den vid Långanäs, men
ännu är prövotiden vid denna anstalt
kort, och man har kanske svårt att efter
ett års verksamhet verkligen bedöma
dess resultat. Visserligen ha, som herr
Cassel sade och som jag också förut har
fått uppgift om från annat håll, rymningarna
från Långanäs nedgått med ungefär
50 procent under det gångna året.
Men om detta uteslutande beror på den
slutna metoden, vill jag låta vara osagt.
Det kan tänkas att det åtminstone i någon
mån beror på det personalskifte som
där ägt rum.

Jag skulle vilja säga, att innan man
tillgriper metoden att inrätta slutna avdelningar
vid ungdomsvårdsskolorna,
bör man göra allt annat som står till
buds för att förbättra förhållandena där.
Jag tänker då givetvis på vad socialministern
redan har sagt om en förbättrad
fritidssysselsättning och kanske också
på litet mer samvaro mellan de olika

3 Forsla kammarens protokoll 101)0. AV 10.

personalgrupperna och klientelet. Och
eftersom jag vidare anser att de utgifter,
som det här är fråga om, icke äro oundgängligen
nödvändiga, åtminstone i den
situation som vi nu befinna oss i, ber
jag, herr talman, att få yrka bifall till
utskottets förslag.

Herr MANNERSKANTZ: Herr talman!
Socialministern beklagade sig över att
kammarens ledamöter inte voro inne
och ville höra på honom. Nu har han
själv avlägsnat sig! Jag får beklaga, att
han inte vill höra på vad de som bemöta
honom ha att säga, men vi få väl tala till
protokollet, vi också.

Jag tycker att socialministerns anförande
var fyllt av en terminologi, som
för mig med osviklig säkerhet röjde
okunnighet om det som han talade om.
Jag misstänker bland annat, att han aldrig
varit på Långanäs och sett den anstalten
i funktion. Jag dömer av uttalandet
här i kammaren. Jag var inte säker på
den saken förut, men nu är jag så säker
på den, att jag nästan vågar påstå, att
han aldrig har varit där. Den som har
sett den anstalten skulle knappast komma
sig för att i debatten dra in ett sådant
ord som »fängelseformer». Den idéassociationen
kan man knappast få, när
man själv har varit på platsen och följt
med saken.

Det är också efter vad jag förstår mest
de, som inte ha varit i tillfälle att personligen
konfronteras med dessa saker,
som ställa sig tveksamma. Jag vet inte,
om den föregående ärade talarinnan själv
har varit på Långanäs och där personligen
övertygat sig om det som hon nu
talar om eller icke. Av vissa uttryck fick
jag den uppfattningen, att inte hon heller
hade varit där — om jag skulle ha
misstagit mig, hoppas jag att hon är i
tillfälle att upplysa oss om det verkliga
förhållandet. För övrigt tror jag inte
att herr Karlsson i Munkedal heller har
varit där. Eftersom han här representerar
utskottsmajoriteten, så tycker jag det
är mycket tråkigt att han inte var med
pa den resa som avdelningen gjorde dit.

Jag kan också nämna, herr talman, att
den som nu är föreståndare för Långa -

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Anslag till skolor tillhörande barna- och

näsanstalten tidigare inte alls var övertygad
om riktigheten av att ha en sluten
avdelning. Tvärtom var han inte så litet
skeptisk mot detta. Men han har förklarat,
att han numera är alldeles övertygad
om att han då inte hade en klar uppfattning
om vad det gällde och att han
nu inte vill att någonting skall ändras
på anstalten.

Jag tror inte det är någon mening med
att — såsom herr socialministern gör -—
vänta sig att en höjning av flitpengarna
och en förbättring av fritidssysselsättningen
skola ge de verkligt stora resultat,
som här ovillkorligen fordras — vi
kunna inte ha det som vi ha det. Det är
för små åtgärder att vänta sig avgörande
resultat av, och de kunna ju utföras
de också. Däremot tror jag mera på denna
andra utväg, även om den kostar mera
pengar. Det är ju alltid så, att man
inte får någonting för ingenting, och som
jag tidigare sade tror jag att staten får
igen de pengarna.

För min del skulle jag vilja påstå,
herr talman, att de slutna avdelningarnas
huvuduppgift knappast skall vara
att hindra rymningar. Jag tror däremot
att den intensiva personliga påverkan,
som där kan anordnas, när en eller två
av personalen ständigt äro tillsammans
med dessa sju eller åtta pojkar hela dagen,
kommer att kunna göra pojkarna
till bättre människor. Jag tror inte att
det finns något lämpligare sätt än sådan
påverkan, men då fordras det just
en sådan anordning som den vi föreslå.
Dessutom är det nog så, att om några
pojkar på de mera öppna avdelningarna
av anstalten eller på den helt öppna
anstalten göra något olämpligt, så
måste det finnas en påföljd, och då är
denna påföljd en barmhärtig påföljd,
emedan de känna sig bli väl omhändertagna
på den slutna avdelningen.

Jag tycker hela denna tanke ligger så i
linje med vad jag förstår att socialministern
egentligen menar om ungdomsvården,
att det något förvånar mig, att han
inte satt sig mera in i de senaste årens erfarenheter
— det kan ju delvis bero
på att hans hälsa inte varit den bästa
och att han därför inte varit i tillfälle

ungdomsvården m. m.

att personligen följa utvecklingen. I varje
fall tycker jag, att kammaren har anledning
att fästa minst lika stort avseende
vid erfarenheterna hos dem, som
direkt kunnat vara i kontakt med förhållandena
och samtala med dem som
sysslat med saken vid personliga besök
på en hel del anstalter av de olika typer
som vi ha, vilket vi faktiskt ha gjort.
Jag tycker att man skulle kunna sätta
tro till vad vi säga lika mycket som till
det som socialministern har skrivit i sin
proposition eller sagt här i dag, i synnerhet
som ju även socialstyrelsen är
fullt inne på vår linje.

Jag kan inte förstå annat än att det
bara finns ett skäl att följa utskottsmajoriteten,
och det är att man inte vill
rubba de budgetekonomiska cirklarna
för statsrådet Sköld — den synpunkten
förstår man mycket väl, men knappast
de andra skäl som förts fram här i dag.
Men här är det ju fråga om en engångsutgift,
och jag skulle till och med vilja
säga, att man inte behöver göra några
avskrivningar på de investeringarna nu
genast. Det är också min tro, att finansministern
kommer att tjäna på saken under
de kommande budgetåren. Jag skulle
kunna tänka mig, att det bästa vore, om
man kunde lägga ned fem eller sex anstalter.
Om man sedan finge det ordnat
på det bästa sättet inom de anstalter,
som skulle vara kvar, då hade man gjort
både ungdomarna, den allmänhet som
nu känner sig betryckt och vårt lands finanser
den bästa tjänsten.

Herr Gustaf Karlsson har redan talat
om de 290 000 kronorna. Jag tycker det
är ganska djärvt av socialministern att
påstå, att man inte kan få belägg för en
skadegörelse av denna storleksordning.
Jag är fullt övertygad om att det inte
bara är fråga om försök till skadegörelse,
utan att bilar och cyklar och fönsterrutor
och materiel och värdeföremål äro
förstörda och fördärvade och bortförda
för miljoner om året här i Sverige genom
dessa ungdomar. Det är heller ingen
överdrift, när det sägs, att detta problem
håller på att bli större och större. Det
går inte an att vi rent ut sagt slöa när
det gäller dess lösning.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Anslag till skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m.

Det är därför, herr talman, som jag
tycker att det är nödvändigt att handla
redan under nästa budgetår, och jag ber
att få vidhålla mitt yrkande.

Herr GÖRANSSON: Herr talman! Det
är bland annat två faktorer, som man bör
taga med vid bedömandet av denna
fråga.

Den ena faktorn är, att rymningarna
ifrån ungdomsvårdsskolorna och även
ifrån fångvårdsanstalterna skapa oro och
otrygghet och att denna oro och otrygghet
hos befolkningen utlöser motkrafter,
som kunna bli riskabla för den öppna
vården.

Vill man inte fästa så stort avseende
vid detta faktum, så har man att ta hänsyn
till ett annat ännu mera realistiskt,
och det är domstolarnas inställning till
ungdomsvårdsskolornas omhändertagande
av vissa ungdomar. Visserligen är det
barnavårdsnämnderna som förordna om
intagande på ungdomsvårdsskolor, men
det kan också inträffa, att domstolen, när
en ungdom på 15—18 år lagföres, kan
ge honom villkorlig dom på villkor att
han intages i en ungdomsvårdsskola. Nu
har man under senaste tiden kunnat iakttaga,
att domstolarna ha blivit mindre benägna
att använda villkorlig dom med åtföljande
anstaltsvistelse på ungdomsvårdsskola
i de fall, då man ansett, att
man har haft framför sig en vanerymmare
eller en ungdom som eljest dokumenterat
sig som skadegörare. Resultatet
av denna betänksamhet från domstolarnas
sida har blivit, att vi inom fångvården
under de senaste åren ha fått mottaga
ett större antal ungdomar mellan 15 och
18 år än för några år sedan. Detta beror
icke på någon ökning av brottsligheten i
och för sig, utan det beror helt enkelt
på en tendens hos domstolarna.

Följaktligen blir den fråga vi diskutera
en fråga om vilket man föredrar: vård
på en ungdomsvårdsskola, eventuellt en
sluten avdelning där, eller vård i ett
fängelse. 1 något undantagsfall ha vi inom
fångvården kunnat placera iiven 15—
18-åriga ungdomar i öppen vård på våra
kolonier, men när det gäller vanerym -

lingar eller svårare skadegörare ha vi
icke vågat ta det ansvaret. Då måste vi
placera dem på slutna anstalter, men vi
ha inga slutna anstalter som äro lämpade
eller skickade att ta emot dem.

Jag upprepar att det gäller ungdomar
i åldern mellan 15 och 18 år, och jag ställer
följaktligen den frågan: Kan det vara
lämpligt och riktigt, att man underlåter
att inom ungdomsvårdsskolorganisationen
vidtaga nödvändiga åtgärder och genom
denna underlåtenhet pressar in ett
stort antal 15—18-åringar i fängelse? Det
finns en dansk fängelsedirektör, som
skrev sina memoarer för några år sedan.
Han säger att det värsta han minns från
sin tjänstetid var de barn, som hamnade
i fängelse.

Jag vet att det i detta sammanhang har
skrivits någonstans att man genom att
upprätta ytterligare slutna avdelningar
vid ungdomsvårdsskolorna skulle skapa
något som man kallar för barnfängelser.
Men det ligger en oerhörd överdrift i det
påståendet, och jag vill återigen fråga:
Vilket föredrar man, en sluten avdelning
vid en ungdomsvårdsskola eller barn i
vanligt fängelse? Det är i första hand
fråga om de yngsta — 15—16-åringarna
— och därvidlag skall man akta sig, så
att man inte nu tar ett steg tillbaka.

Här har talats om humanitet, och det
är riktigt. Men humaniteten har många
aspekter. Det ligger också humanitet i att
man inom själva ungdomsvårdsskolorganisationen
förser sig med de lokaler, som
behövas för att kunna tygla och fostra
dessa ungdomar.

Jag tror vi skola lämna åsido vad
strafflagberedningen sysslar med i detta
sammanhang. Det är alldeles för stora
frågor som där behandlas i jämförelse
med denna rätt obetydliga sak. Man har
nu sju platser på sluten avdelning på
ungdomsvårdsskolorna. Skall man öka
dem till 27? Det är frågeställningen. Då
påpekar man, att detta är clt intrikat
problem, som måste noggrant övervägas,
och man hävdar enligt gammal riksdagsterminologi,
att det gäller att inte på
något sätt »föregripa». Men det finns
dock ungefär 1 000 ungdomar på ungdomsvårdsskolorna.
År det någon som

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Anslag till skolor tillhörande barna- och
tror, att med den försämring som inträtt
även beträffande detta klientel, bland
annat genom att man ditfört även dem
som tidigare intogos på Svartsjö, 27 platser
på slutna avdelningar skulle innebära
ett så stort utrymme, att man därigenom
skulle ha skaffat lokaler, som framdeles
skulle bli obehövliga?

Det har också talats om att man skulle
fundera på om inte dessa ungdomar skulle
kunna omhändertas på annat sätt och
i andra former, t. ex. av något annat organ.
Ja, det är en olycka, att vi under
25 år haft en benägenhet att kasta över
bottenklientelet inom olika vårdformer
till något annat område. Det gjorde man
t. ex. inom skyddshemsorganisationen år
1925, då man skickade över de mest svårfostrade
på skyddshemmen, till tvångsuppfostringsanstalten
på Bona, men utan
att där vidtaga tillräckliga åtgärder för
att skaffa dem erforderlig vård.

.lag tror att vi främst måste lösa problemet
inom ungdomsvårdsskolorganisationens
ram. Det har inträffat en försämring
inom detta klientel; det är dokumenterat
från det mest sakkunniga
håll. Denna försämring har uppenbart
bidragit till att oron på ungdomsvårdsskolorna
har blivit större än tidigare,
och vi ha lått rymningar, som ha i sin
mån eggat upp människorna så att de fått
anledning att säga, att den öppna vården
egentligen inte är så mycket värd. Vi ha
samma erfarenhet inom fångvården.

Jag tror att det för den öppna vården
är av synnerlig betydelse, att man skaffar
sig ett redskap, utformat efter en ömsint
humanitets krav, men ett redskap
som ändå gör det möjligt att under en
kortare eller längre tid utsätta dessa ungdomar
för en intensiv påverkan i slutna
vårdformer. Detta är av betydelse för humanitetens
vidmakthållande inom uppfostringsverksamheten.

Det är detta, herr talman, som föranleder
mig att yrka bifall till leservationen.

Herr PERSSON, IVAR: Herr talman!
Jag hör till dem som obetingat hålla
på att vi skola ha en öppen ungdoms -

ungdomsvården m. m.

vård, men man kan dock inte förbise,
att rymningarna från våra ungdomsvårdsskolor
ha blivit ett så stort problem,
att ytterligare åtgärder måste vidtagas
— och vidtagas snabbt — för att
få rättelse till stånd. Jag har liksom
herr statsrådet Möller fäst mig vid siffran
290 000 kronor, och eftersom jag
känner litet till, hur den har tillkommit,
så vill jag säga, att det var kanske inte
så riktigt att sätta in en sådan siffra
bär. Den anger nämligen bara vad man
tillgripit eller försökt tillgripa, men
däremot talar den ju inte om, att hela
detta värde ingalunda har förstörts,
utan att tvärtom det mesta är återställt.

Jag har emellertid ingenting'' emot att
man pekar på att problemet är stort.
Det är verkligen stora värden det gäller
för den befolkning, som är utsatt för
tillgreppen, och man förstår dess oro.
Jag vill inte på något sätt bagatellisera
detta problem, utan tvärtom vill jag vara
med om att göra allt vad som kan
göras för att åstadkomma rättelse.

Jag förbiser inte heller vad departementschefen
här anfört utan anser
tvärtom, att såväl de ökade medlen till
fritidssysselsättning som till flitpengar,
som Kungl. Maj :t här ställer till förfogande,
iiro av verkligt värde. Och inte
minst fäster jag vikt vid att det skall
bli möjligt att anordna en mera tillfredsställande
isolering av rymmare vid
de skolor, som icke snabbt kunna förses
med ännu bättre anstalter för detta
ändamål.

Jag menar alltså att dessa saker komma
att ha sin betydelse, men jag är å
andra sidan övertygad om att man bär
kan gå ut ifrån de erfarenheter, som låt
vara efter kort tid men i alla fall med
stor klarhet peka i en viss riktning och
som ha vunnits vid den slutna avdelningen
på Långanäs. Jag har, liksom
det här mycket tydligt utvecklats i ett
annat anförande, klart för mig, att denna
slutna avdelning ingalunda är av
verklig fängelsekaraktär. Så som den är
anordnad och med den, som herr Mannerskantz
sade, intensiva påverkan av
en rikligt tillmätt personal, som där
äger rum, är jag övertygad om att så -

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Anslag till skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m.

dana slutna avdelningar komma att
högst väsentligt medverka till att förbättra
tillståndet vid våra ungdomsvårdsskolor.
Det är otvivelaktigt så, att
vi ha fått ett försämrat klientel där, och
vi äro också synnerligen angelägna om
att verkligen göra det bästa möjliga för
detta, så att, som det också sagts tidigare,
fängelsevistelse verkligen kan undgås
för dessa ungdomar.

När det ligger till på det sättet, har
jag bildat mig den uppfattningen på
denna punkt, att det ingalunda är att
föregripa den pågående utredningen,
som i och för sig är tacknämlig, om
man går in på de linjer som reservationen
här har angivit. De två slutna avdelningar
ytterligare, som det här skulle
beviljas medel till, behövas alldeles
säkert, och om man verkligen vill ge
folk den uppfattningen, att statsmakterna
här vilja göra någonting, vore det enligt
min mening olyckligt om vi inte kunde
bygga dessa avdelningar under nästa
budgetår. Ett ytterligare dröjsmål
skulle ge allmänheten, alldeles särskilt
i de trakter där man har ungdomsvårdsskolorna,
den uppfattningen, att statsmakterna
ta alldeles för lätt på detta
problem.

Jag ber alltså, herr talman, att få yrka
bifall till reservationen.

Herr NORMAN: Herr talman! Riksdagens
revisorer diskuterade dessa problem
i sin berättelse i fjol. Jag skulle
kanske i egenskap av revisionens ordförande
inte behöva yttra mig i denna debatt,
när två av revisorerna ha varit
med om handläggningen i statsutskottet
och stå bakom utskottets utlåtande. Jag
kan inte heller komma med några nya
synpunkter utöver dem som redan ha
framförts här. Det är dock en liten sak
som jag vill påpeka.

Utgångspunkten för revisorerna, när
vi togo upp dessa problem, kanske kommer
fram i vad vi uttalade, att vi anse
att en avvägning bör komma till stånd
mellan å ena sidan behandlingssynpunkterna
samt å andra sidan kraven å
säkerhet och samhällsskydd från all -

mänhetens sida. Vad vi framför allt i
det sammanhanget diskuterade var de
olika slag av klientel, som man här har
att göra med, och hur man skall kunna
komma fram till en lämplig differentiering,
som ger möjlighet att tillgodose
kravet på samhällsskydd från allmänhetens
sida. Vi ha där pekat på att det
skulle vara till stor fördel, om man över
huvud taget kunde undvika anstaltsvården
för den mindre kvalificerade vanarten,
och vi ha framkastat den tanken,
att staten skulle ekonomiskt bidraga till
att ge bättre möjligheter för barnavårdsnämnderna
att i stället få ut dessa
ungdomar i familjevård. Jag tror att
rätt mycket skulle vinnas genom en sådan
åtgärd.

Beträffande den mera kvalificerade
vanarten ha vi diskuterat denna slutna
anstaltsvård i anslutning till det uppslag,
som vi visste diskuterades inom
socialstyrelsen, och ifrågasatt om det
räcker. Nu säger utskottet beträffande
revisorernas resonemang i det sammanhanget
så här: »Vad beträffar riksdagens
revisorers påpekande om de slutna
vårdformerna, synes detta närmast
utmynna i att en särskild helt sluten anstalt
för det svåraste klientelet bör inrättas.
I likhet med socialstyrelsen och
departementschefen anser utskottet en
sådan anstalt icke lämplig inom socialvårdens
ram.»

Ja, jag har verkligen underskrivit det
uttalande av revisorerna, som pekar åt
det hållet. Men jag kan också underskriva
vad statsutskottet här säger, att
en sådan anstalt icke är lämplig inom
socialvårdens ram, sådan den nu föreligger.
Men vad skall man göra med det
mera svårartade klientelet?

Nu menade överdirektör Göransson,
att man inte skulle diskutera de tankar
som göra sig gällande om att sänka den
där åldern, som jag i likhet med herr
Gustaf Karlsson inte vet vad den heter
— straffverkställighetsåldern eller vad
den kallas. Jag tror nog i alla fall att
det bör övervägas i detta sammanhang,
om inte det kan vara ett spörsmål som
kan förtjäna beaktande.

Det svåra spörsmålet här iir, hur man

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Anslag till skolor tillhörande barna- och
lämpligen skall kunna hjälpa de unga
■vanartiga av mera kvalificerat slag och
hur man samtidigt skall kunna ge rättvisa
åt allmänhetens krav på ett tillfredsställande
skydd. Jag har ju vissa
erfarenheter av hur allmänhetens knorr
växer och växer, då det inom den stad
där jag är mantalsskriven finns en sådan
här ungdomsvårdsskola och då jag
år efter år har sett, hur allmänhetens
inställning undan för undan har blivit
mera kritisk och mera tveksam på
grund av de olägenheter, som många utsättas
för i samband med rymningarna.
Om man skall få en möjlighet för lämplig
behandling av detta mera svårartade
klientel inom socialvården eller inom
kriminalvården, är en fråga, som jag
för min del tills vidare lämnar öppen.
Att någonting behöver göras är min bestämda
övertygelse.

I det läge, som frågan nu befinner sig,
då det hela blir föremål för fortsatta
överväganden, kan jag för min del ansluta
mig till utskottets förslag.

Herr KARLSSON, GUSTAF: Herr talman!
Jag begärde ordet, när herr Mannerskantz
ville göra gällande, att de,
som inte ansluta sig till reservanternas
ståndpunkt, bara äro slöa och låta tiden
gå utan att göra någonting.

Jag tycker inte, att detta kan stå
oemotsagt. Den som liar läst utskottsutlåtandet
måste finna, att utskottsmajoriteten
är minst lika positivt inställd
till själva problemet som reservanterna
äro. På sidan 12 i utlåtandet, där utskottet
redogör för situationen, talas om
rymningarna. Utskottet säger där: »Utskottet
vill bestämt understryka, att åtgärder
för att undanröja de ur dessa
förhållanden härrörande orosmomenten
snarast böra vidtagas.» Utskottet påpekar
förhållandena vid Skarvik-Tallåsen
och Lövsta, där det bor flickor i den
ena skolan och pojkar i den andra och
där skolorna ligga tämligen nära varandra,
vilket vållar vissa svårigheter.
Detsamma är ju förhållandet med ett
par skolor nere i Skåne. Departementschefen
har vidtagit förberedande åtgär -

ungdomsvården m. m.
der för en förflyttning, så att detta orosmoment
kommer bort.

Sedan kommer det väsentliga på sidan
13. Departementschefen har därvidlag
också föreslagit positiva åtgärder.
Ökade medel föreslås sålunda till
fritidssysselsättning och flitpengar. »För
att tillfälligt hålla återförda rymmare
avskilda från övriga elever har även beräknats
ett mindre belopp för anordnande
av tillfredsställande isoleringsmöjligheter.
» Man är positivt inställd
och vill försöka bemästra de svårigheter,
som rymningarna utgöra, men man
vill fundera ännu en gång på de slutna
avdelningarna.

Detta är ju inte underligt, ty även
om reservanterna äro övertygade om
de slutna avdelningarnas fördel, så råder
det i alla fall, särskilt med hänsyn
till den korta tid av ett år, som det
varit en sådan vid Långanäs, delade
meningar om dessa i högst sakkunniga
kretsar. Det finns styrelser för sådana
här skolor i detta land, som ha blivit
tillfrågade, om de vilja vara med om att
inrätta slutna avdelningar, men ha avböjt
och sagt: Ge oss i stället litet ökade
möjligheter till yrkesutbildning! Ger
man en skola — jag syftar närmast på
den i Norrbotten — möjlighet att inköpa
några motorer eller någonting annat,
som pojkarna få hålla på med, så slipper
man kanske att bygga denna dyrbara
slutna avdelning. Rektorn för en skola,
där det är ifrågasatt att inrätta en
.sluten avdelning, lär säga: Skulle jag
här få en sluten avdelning, skulle jag
sätta en ära i att hålla den öppen!

Vad är det då för mening att bygga
slutna avdelningar för dryga pengar?

Jäg vill i anledning av herr Mannerskantz
anförande understryka, att vi
äro positivt inställda och minst lika intresserade
som reservanterna för detta
problem, men vi ta kanske en liten smula
mera praktiskt på frågan.

Herr Ivar Persson åberopade befolkningens
vrede och ansåg, att man med
hänsyn till den skulle omedelbart vidta
åtgärder. Det ha vi hört också i utskottsavdelningen,
när vi diskuterade den
saken. Jag skulle tro, att vi handla

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Anslag till skolor tillhörande barna- och ungdomsvården m. m.

klokt, om vi här försöka sakligt bedöma
läget. För min egen del skulle jag vara
glad, om man alltid toge hänsyn till befolkningens
mening i skilda avseenden,
men det finns frågekomplex, då man inte
alls är så angelägen om att höra efter
befolkningens mening. Man gör detta
endast när det passar.

Sedan vill jag också säga några ord i
anledning av herr Göranssons anförande.
Han ville å ena sidan göra gällande,
att detta är en så liten detalj, att det inte
har så mycket att betyda om riksdagen
nu går på reservanternas linje. Men
innan han kom fram till den ståndpunkten,
hade han dock berört ett mycket
väsentligt problem, nämligen det om våra
ungdomsskolor, såsom departementschefen
sade, skola bli ungdomsfängelser
eller förbli ungdomsvårdsskolor.
Det är ett mycket väsentligt problem,
som herr Göransson där snuddade vid.
Jag tror det behöver undersökas, och
jag hoppas också, att den undersökningen
kommer att göras vid den utredning,
som departementschefen har signalerat
och vars angelägenhet utskottet har understrukit.

Jag måste säga, att ingenting bär anförts
från reservanternas sida, som har
rubbat åtminstone mig i min uppfattning,
att utskottslinjen är den bärkraftigaste.

Jag vill slutligen säga, att det måste
vara en ren händelse, att linjen här går
mellan de politiska partierna, så att vi
på den ena sidan finna den socialdemokratiska
utskottsmajoriteten och på den
andra den borgerliga minoriteten. Det
kan inte vara möjligt, att detta skall
uppfattas som en politisk fråga — det
kan inte vara möjligt, att det inte också
bland de borgerliga skall finnas människor,
som ha samma uppfattning som
den, vilken förestavades av departementschefen
och utskottsmajoriteten,
liksom jag nog förmodar, att det kan
finnas en och annan på den socialdemokratiska
sidan, som kan ansluta sig
till reservanternas linje. Jag vill understryka,
herr talman, att detta icke är
någon politisk fråga. Det är en praktisk
fråga, visserligen av mycket stor räckvidd.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall
till utskottets förslag.

Häri instämde herr Hesselbom.

Efter härmed slutad överläggning yttrade
herr talmannen, att med anledning
av de därunder förekomna yrkandena
propositioner komme att framställas särskilt
beträffande punkten D 3 av utskottets
hemställan och särskilt rörande utskottets
hemställan i övrigt.

Sedermera gjorde herr talmannen
jämlikt de yrkanden, som framkommit i
fråga om punkten D 3, propositioner,
först på bifall till utskottets hemställan
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den vid utlåtandet avgivna
reservationen; och förklarade herr
talmannen, efter att hava uprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Mannerskantz begärde votering,
i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes
en omröstningsproposition av följande
lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 165 punkten
D 3, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr talmannen
förklarade, att enligt hans uppfattning
flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Mannerskantz begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och
befunnos vid omröstningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:

Ja — 65;

Nej — 52.

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. folktandvårdens organisation m. m.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

På därefter gjord proposition bifölls
vad utskottet i övrigt hemställt.

Ang. folktandvårdens organisation m. m.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 166, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ändringar i folktandvårdens
organisation m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen avlåten proposition,
nr 84, hade Kungl. Maj:t, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 17
februari 1950, föreslagit riksdagen att
dels godkänna av departementschefen
angivna grunder för folktandvårdens
fortsatta utbyggnad och organisation,
dels medgiva, att det senast för budgetåret
1946/47 uppförda reservationsanslaget
till Bidrag till utrustning av polikliniker
för folktandvård finge disponeras
jämväl under budgetåret 1950/51,
dels ock under elfte huvudtiteln för
budgetåret 1950/51 anvisa till Bidrag till
driften av folktandvården ett förslagsanslag
av 2 250 000 kronor, till Bidrag till
utrustning av polikliniker för folktandvård
ett reservationsanslag av 75 000 kronor
och till Lindring i obemedlades och
mindre bemedlades tandvårdskostnader
ett förslagsanslag av 45 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande
förslag hade utskottet till behandling
förehaft följande motioner, nämligen från

första kammaren:

I: 386 av herr Herbert Hermunsson,

I: 387 av herr Sjödahl m. fl.,

1:393 av herr Elon Andersson in. fl.
samt

1:394 av herr Lundgren m. fl.; ävensom från

andra kammaren:

II: 474 av herr Carlsson i Bakeröd
m. fl.,

11:475 av herr Bergstrand m. fl.,

11:476 av herr Andersson i Malmö
in. fl.,

II: 477 av herr Olsson i Mellerud m.
fl. samt

11:478 av herr Hagård m. fl.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
hemställt, att riksdagen måtte

a) beträffande grunderna för folktandvårdens
fortsatta utbyggnad och organisation
i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag samt motionerna I: 386 och II:
474, I: 387 och II: 476, I: 393 och II: 477,
I: 394 och II: 478 samt II: 475 godkänna
vad utskottet i utlåtandet anfört;

b) medgiva, att det senast för budgetåret
1946/47 uppförda reservationsanslaget
till Bidrag till utrustning av polikliniker
för folktandvård finge disponeras
jämväl under budgetåret 1950/51;

c) under elfte huvudtiteln för budgetåret
1950/51 anvisa

1) till Bidrag till driften av folktandvården
ett förslagsanslag av 2 250 000
kronor;

2) till Bidrag till utrustning av polikliniker
för folktandvård ett reservationsanslag
av 75 000 kronor;

3) till Lindring i obemedlades och
mindre bemedlades tandvårdskostnader
ett förslagsanslag av 45 000 kronor.

I motiveringen hade utskottet yttrat
bland annat följande:

»Departementschefen har förordat en
sådan ändring i statsbidragsgrunderna,
att i stället för att knytas till antalet
tjänster inom distriktstandvården driftbidraget
till landstingen skulle utgå med
visst årligt belopp. På grundval av den
fördelning av kostnaderna på stat, landsting
och kommun, som beräknades vid
beslutet 1938 om folktandvårdens anordnande,
ha de sakkunniga föreslagit ett
statsbidrag till såväl landsting som ickelandstingsstäder
med 16 kronor per
barn. Departementschefen förordar, att
bidragsbeloppet till landsting fastställes
till 9 kronor per behandlat barn, ungefärligen
motsvarande statens andel av
folktandvårdens kostnader enligt nu gällande
bidragsgrunder. Statsbidraget till

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

icke-landstingsstäder föreslås utgå med
oförändrat 4 kronor per behandlat barn.

I motionerna I: 386 och II: 474 samt
I: 393 och II: 477 föreslås, att driftbidraget
till landstingens folktandvård måtte
fastställas till 16 kronor per barn.

1 motionerna 1:387 och 11:476 förordas,
att statsbidraget till städer utanför
landsting måtte utgå efter samma
grunder som bidraget till landsting.

Utskottet vill beträffande dessa frågor
för egen del framhålla, att ett bifall till
i nämnda motioner framställa yrkanden
om ökat bidragsbelopp per barn icke
medför någon kostnadsökning för det
allmänna, utan endast att vissa utgifter
överföras från landstingen till staten.
Såsom framhållits i motionerna, ha till
landstingen överförts betydande kostnader,
vilket kan beräknas leda till en
avsevärd höjning av landstingsskatten
under de närmaste åren. 1 samband med
det nu föreliggande förslaget till fortsatt
utbyggnad av folktandvården synes
det enligt utskottets åsikt lämpligt, att
den av statsmakterna år 1938 beslutade
kostnadsfördelningen mellan stat och
landsting återställes. Bärande skäl häremot
ha icke anförts. Utskottet förordar
sålunda bifall till motionerna 1:386
och 11:474 samt 1:393 och 11:477.

Utskottets förslag här ovan innebär,
att driftbidraget till landsting i stort sett
fördubblas.

Med hänsyn bl. a. härtill finner utskottet
det befogat att statsbidraget till
städer utanför landsting ävenledes i huvudsak
fördubblas. Utskottet förordar
därför, att statsbidraget till sådana städer
ökas från 4 till 8 kronor per behandlat
barn. Härav följer, att utskottet icke
ansett sig kunna helt förorda bifall till
det i motionerna I: 387 och II: 476 framställda
yrkandet.

Vad beträffar kostnaderna för folktandvården
kan nämnas, att de sakkunniga
uppgivit, att antalet behandlade
barn under år 1947 utgjorde 199 000.
Kostnaderna för driftbidrag till landsting
uppgå — under förutsättning att
250 000 barn behandlas per år — enligt
Kungl. Maj:ts förslag till 2 250 000 kronor
samt enligt den av utskottet föror -

Ang. folktandvårdens organisation m. m.
dade bidragsgrunden, 16 kronor per
barn, till 4 000 000 kronor. Antalet behandlingsbara
i de icke-landstingsstäder,
som hittills anordnat folktandvård, beräknas
i propositionen uppgå till 53 500.
Med nuvarande bidrag av 4 kronor per
barn, som departementschefen föreslår
skall utgå även framgent, uppgå de sammanlagda
bidragskostnaderna till 214 000
kronor. Vid bifall till utskottets förslag
om bidrag med 8 kronor per barn fördubblas
denna summa. Om Stockholms
stad inordnas i organisationen — departementschefen
framhåller, att tidpunkten
härför ännu är oviss — tillkommer
ett beräknat antal av 66 000 behandlingsbara.
»

I fråga om anslagsbehovet för budgetåret
1950/51 hade utskottet — under
framhållande, att det för nämnda budgetår
erforderliga anslaget avsåge verksamheten
under kalenderåret 1950 samt
att de föreslagna ändringarna i folktandvårdens
organisation vore avsedda
att tillämpas först från och med ingången
av år 1951 — förklarat, att Kungl.
Maj ds förslag rörande anslag för ifrågavarande
budgetår icke givit utskottet
anledning till erinran.

Vid utlåtandet hade reservation avgivits
av herrar Rickard Lindström,
Ilesselbom, Skoglund i Doverstorp,
Ward, Bergström och Mårtensson i Uddevalla,
vilka ansett dels att den del
av utskottets yttrande, som började med
orden »Utskottet vill» och slutade med
»66 000 behandlingsbara», bort hava
följande lydelse:

»Utskottet vill beträffande dessa frågor
för egen del framhålla, att de sakkunnigas
förslag, innebärande ett återställande
av den ursprungligen beslutade
kostnadsfördelningen, i princip är
riktigt. Med hänsyn till det statsfinansiella
läget har utskottet dock ansett sig
böra biträda de av departementschefen
föreslagna beloppen. Utskottet förutsätter
emellertid, att de nu förordade bidragsgrunderna
omprövas så snart de
ekonomiska betingelserna härför föreligga.
Utskottet är således icke berett
förorda bifall till motionerna 1:386 och

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. folktandvårdens organisation m. m.
11:474, 1:387 och 11:476 samt 1:393
och II: 477.»

dels ock att utskottet bort under a
hemställa, att riksdagen måtte beträffande
grunderna för folktandvårdens fortsatta
utbyggnad och organisation i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt
motionerna 1:394 och 11:478 samt II:
475 ävensom med avslag å motionerna
1:386 och 11:474, 1:387 och 11:476
samt I:393 och II: 477 godkänna vad
i reservationen anförts.

Herr LINDSTRÖM: Herr talman! I detta
ärende har Kungl. Maj :t i stort sett
följt de rekommendationer, som gåvos av
1946 års folktandvårdssakkunniga, vilkas
utlåtande också har varit grundvalen för
propositionen. I dessa mera allmänna
stycken ha varken utskottets majoritet
eller reservanterna gått några andra vägar.
Tvisten i denna fråga, som åstadkommit
en uppdelning inom statsutskottet,
gäller, hur kostnaderna för folktandvården
skola fördelas på staten å ena
sidan och landstingen samt städer, som
inte delta i landsting, å den andra.

I stort sett kan man säga, att regeringen
och med den utskottsreservanterna ha
kommit i cn liten konflikt igen med riksdagens
mäktiga landstingsparti! Detta
parti har ju stort inflytande, och det kan
vara farligt att komma på kant med detsamma,
men, herr talman, även den risken
måste man utsätta sig för ibland.

När 1938 års riksdag fattade beslut om
en ny folktandvårdsorganisation, fastställdes
fördelningen mellan de olika intressenterna
på det sättet, att driften för
poliklinikerna beräknades till 16 910 kronor
för var och en. Av detta belopp skulle
staten bidra med 24 procent, landstingen
med 14, och behandlings- och taxeavgifter
skulle klara resten. Sedan 1938 ha
dessa fördelningsgrunder inte ändrats,
och det har gjort, att — det måste erkännas
— stora förskjutningar härvidlag ägt
rum, huvudsakligen beroende på att lönekostnaderna
ha stigit i höjden avsevärt
och på att penningvärdet har fallit.
Statens relativa andel av bidraget till
denna folktandvård har sålunda sjunkit

år 1947 till 11,9 procent, och landstingens
bidrag under samma tid ha stegrats från
de beräknade 14 procenten till 39,3. Det
måste sålunda erkännas, att här har skett
en ombalansering, och man förvånar sig
inte över att det har väckt uppseende
inom landstingen och bland dem, som
syssla med landstingens verksamhet på
detta område.

Nu ha 1946 års folktandvårdssakkunniga
ansett det vara skäligt, att man i
stort sett återställer den ursprungliga relationen
i fråga om kostnaderna mellan
de olika intressenterna. Det är här som
konflikten egentligen uppstår. Emellertid
äro regeringen och folktandvårdssakkunniga
principiellt ense därutinnan, att den
gamla fördelningsgrunden, som byggde
på att det från staten skulle utgå ett visst
belopp för varje heltidsanställd tandläkare
och tandsköterska, skall ändras på
det sättet, att det i stället skall utgå ett
visst årligt belopp från staten till varje
barn — det är barnen det gäller här —
som undergått fullständig behandling
inom folktandvården. Sakkunniga ansågo,
att detta bidrag efter de nya grunderna
skulle fastställas till åtminstone 16
kronor per barn, lika för landsting och
städer utanför landstingen.

Jag understryker, att när det gäller
själva principen härvidlag existerar det
ingen motsättning, men däremot är man
icke ense, då det gäller storleken av
statsbidraget per barn för tandvården.
Kungl. Maj:t har föreslagit, att bidraget
till landstingen skall bli nio kronor per
barn, dock endast fyra för städer utanför
landsting. Utskottets majoritet har
gjort ett avsteg från sakkunnigas förslag
därhän, att utskottsmajoriteten vill ge 16
kronor per barn till landstingen och
hälften till städer utom landsting. Reservanterna
vilja här följa Kungl. Maj:ts
förslag.

Skälet därtill är uteslutande det statsfinansiella
läget, som vi ha varit vana
vid att ta den allra största hänsyn till
vid denna riksdag och som vi alltid måste
räkna med, men alldeles särskilt i dagens
läge.

Enligt propositionen skulle statens
kostnader på folktandvårdens nuvarande

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

nivå, då man har 500 tandläkare och en
kvarts miljon behandlingsbara i landstingsområdena,
uppgå till 2 4C4 000 kronor.
Om man följer utskottsmajoriteten,
skulle dessa kostnader öka till 4 428 000
kronor, alltså en stegring på detta stadium
med två miljoner. Man har planerat
en vidare utveckling, som när den är
fullt klar skulle kräva ungefär 2 200
tandläkare och ta emot sammanlagt
1 300 000 barn, vilka skulle få den tandvård,
till vilken staten lämnar bidrag.
Om man nu tänker sig ett mellanskede
mellan dagens läge och den fulla utbyggnaden
av folktandvården, då vi
skulle ha 1 000 tandläkare och en halv
miljon barn, skulle kostnaderna enligt
propositionens regler uppgå till fem miljoner
kronor och enligt statsutskottsmajoritetens
till nio, alltså fyra miljoner
mer. Kommer man slutligen fram till den
fulla utbyggnaden, skulle enligt propositionens
regler kostnaderna per år bli
10 700 000 kronor och efter statsutskottsmajoritetens
19 200 000 kronor. Här
skulle vi alltså få en kostnadsökning på
9 miljoner.

Som kammaren ser, gäller det inga
små belopp, och jag vill ytterligare poängtera,
att det är av den anledningen
som reservanterna skilja sig från majoriteten.

Finansministern liar flera gånger under
årets riksdag framhållit för oss, att
det är nödvändigt att redan nu visa den
största återhållsamhet i fråga om statsutgifter.
Han har vidare låtit skymta
fram — och gjort det tydligt nog — att
för budgetåret efter det, för vilket vi
nu göra upp beräkningarna, ser det ut
att bli ännu svårare att få statsfininsiell
balans. Med hänsyn till detla är det angeläget,
att man på denna punkt, där det
gäller rätt stora utgifter, håller tillbaka
så gott man kan.

I utskottsmajoritetens resonemang på
denna punkt sägs det som ett argument
för dess ståndpunkt, att detta inte, om
man tar hela landets ekonomi med i beräkningen,
kan betyda så mycket, ty det
är bara en fråga om huruvida landstingen
eller staten skall ge ut pengarna. Dessa
måste i alla fall skjutas till, menar

Ang. folktandvårdens organisation m. m.
man, och det i ännu större utsträckning,
om folktandvården skall byggas ut enligt
de ursprungliga planerna.

Ja, naturligtvis kan man resonera på
det sättet, och naturligtvis kan man ömma
för våra landstingsledamöter, som få
ökade bekymmer hemma i sina län genom
detta. Men ser man saken i stort, är
det väl på det sättet, att statens finanser
på ett helt annat sätt stå i medelpunkten
för de ekonomiska resonemangen över
huvud taget, och det är inför förmågan
att balansera budgeten, som människorna
mycket starkare reagera, med den
psykologiska inverkan detta kan få på
hela den ekonomiska utvecklingen.

Jag vill gärna trycka på detta, herr
talman, och om man ser denna sak från
något vidare synpunkter än de lokala,
måste man ställa sig på den ståndpunkt
som har intagits av Kungl. Maj :t och reservanterna.

Nu påpekar utskottet till yttermera
visso, att de föreslagna förändringarna
i folktandvårdsorganisationen äro avsedda
att tillämpas från och med ingången
av år 1951, och statsbidraget till driften
av folktandvården utbetalas kalenderårsvis
i efterskott. Alltså blir det ingen
ökning av statsutgifterna, om statsutskottsmajoriteten
får sin vilja igenom,
för nästkommande budgetår. Därför
sammanfalla också reservanternas och
majoritetens yrkanden i fråga om summan.
Men detta är intet skäl för att gå
på den linje, som utskottsmajoriteten
förordar, att man här får ett litet uppskov
med ganska avsevärda utgifter till
en situation, som enligt den diagnos man
nu kan ställa i varje fall inte blir bättre
än den nuvarande. Det är inget reellt
skäl, det är att gå utanför svårigheterna,
och det hjälper inte alls. I stället
kan det verka i motsatt riktning.

Här ha nu fem socialdemokrater inom
statsutskottet jämte förste vice talmannen
i andra kammaren herr Martin
Skoglund, som också är vice ordförande
i Östergötlands läns landsting och bör
känna dessa frågor från landstingens sida,
reserverat sig. Niir man på landstingssidan
nu får vissa önskade ändringar
i själva organisationen, när man

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. folktandvårdens organisation ni. m.

får principen om grunderna för dessa
bidrag ändrad efter landstingens åstundan,
då tycker jag, att man på det hållet
tills vidare kunde vara nöjd och belåten.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till den av mig och andra ledamöter
i utskottet till utlåtandet fogade reservationen.

Herr MANNERSKANTZ: Herr talman!
Den ärade representanten för reservanterna
har fullt riktigt satt kammaren in
i de mera siffermässiga förhållandena,
och jag behöver således icke upprepa
detta. Jag kan konstatera, att han har
gjort det på ett riktigt sätt, utom att jag
tror, att han misstog sig om en siffra,
som skulle vara 19 miljoner och inte 9,
som han sade. För det budgetår, som
kommer närmast efter det vi nu behandla,
skulle alltså skillnaden bli ungefär
två miljoner kronor. Det är det vi i dagens
läge resonera om.

Han sade också, att han erkänner det
riktiga i att landstingen inte skola få
allt större och större procentuell andel
av kostnaderna i förhållande till den
dag då reformen inleddes. Där äro vi
också ense. Inte annat än jag kan se
ligger skillnaden mellan utskottet och
reservationen — och det framgick också
av herr Lindströms anförande — uteslutande
i de statsfinansiella skälen. Man
kan ju förstå, att det blir svårigheter
med statsbudgeten, men då vill jag rikta
en fråga till herr Lindström — som jag
förmodar, att han inte egentligen bär
någon som helst möjlighet att svara på,
därför att han inte är inkopplad vare
sig i landstingens eller i icke-landstingsstädernas
beslutande organ: Blir det
bättre för landstingen?

Tyvärr samverka ju åtskilliga omständigheter
till att man med stort bekymmer
måste se på landstingens ekonomi
i framtiden. Härtill medverkar inte bara,
att vi få fler saker att sköta om inom
landstingen. Dessa äro ju i allmänhet väl
med sin tid, i den mån det finns möjlighet
för dem att få tillstånd till byggnationer
och anskaffa medel för att vara

med i den medicinska utvecklingen. De
följa med i fråga om folkhögskolor, lanthushållsskolor
och lantmannaskolor samt
alla de övriga områden, som landstingen
ha under sin domvärjo. Detta medför för
framtiden alltmera ökad belastning på
landstingens ekonomi, vilket — om det
inte blir en fortsatt utökning av skatteunderlaget
-— redan det kommer att få
mycket besvärande verkningar. Dessa
äro kanske minst lika svåra för många
landsting som den nuvarande situationen
är för staten.

Men därtill kommer, herr talman, att
vi nu stå inför det hot, som sammanhänger
med den förestående höjningen
av de kommunala ortsavdragen med därav
följande risk för skattestegringar. Visserligen
kommer reformen kanske att
verka olika i olika landsting, men i medeltal
för landstingen kommer den att
höja landstingsskatten med sannolikt åtminstone
50 öre per skattekrona — i
vissa landsting har man räknat ut, att
det skulle kunna behövas en höjning
med nästan det tredubbla.

Enligt den proposition och det utskottsutlåtande,
som behandla frågan om
ersättning till kommunerna i samband
med ortsavdragens höjande, komma väl
landstingen att i praktiken få ingenting,
utan de måste ta stöten även av den reformen.

Vidare få landstingen bära de ökade
kostnader, som uppkomma på grund av
penningvärdets fall och på grund av utökning
av deras verksamhet enligt statsmakternas
beslut och intentioner. Vad är
då naturligare än att man åtminstone
försöker neutralisera de ökade kostnader,
som penningvärdesförsämringen
åstadkommer på olika områden? Detta
är ju ett typiskt sådant område.

Om man följer utskottets förslag —
vilket jag verkligen hoppas kommer att
ske — innebär det bara, att den ursprungliga
relationen mellan landstingens
del och statens del av kostnaderna
för folktandvården bibehålies. Jag tycker,
att det vore orimligt att inte göra
detta i ett ögonblick, när vi veta, vilka
verkningar kommunalskattereformen
kommer att få. Man kan inte bortse från

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

att kombinationen av dessa två skäl är
stark.

Om herr Rickard Lindström åberopar
de statsfinansietla skälen, så kan var och
en i sitt landsting med samma rätt tala
om de landstingsfinansiella synpunkterna.
De väga lika tungt som omtanken om
det statsfinansiella läget.

Då här inte har bestritts, att utskottets
förslag är rättmätigt i princip, och
då det är lika viktigt att landstingens
ekonomi är god som att staten balanserar
sin budget, vill jag yrka bifall till
utskottsförslaget.

Jag vill endast tillägga en sak. Det går
inte, såsom herr Rickard Lindström försökte
antyda mot slutet av sitt anförande,
att föra in den synpunkten i resonemanget,
att statsfinanserna skulle vara
det centrala. Om vi, sade han, skulle få
svårt att balansera statsbudgeten, så
skulle alla människor — jag förstod inte
riktigt om han menade i in- eller utlandet
— påverkas av det. Men om landstingen
Sverige runt skulle bli tvungna att
underbalansera sina budgeter eller över
huvud taget få sitt finansiella underlag
minskat, har ju detta nationalekonomiskt
och i varje fall balansmässigt sett exakt
samma verkan som om det i stället hade
gällt statens budget. Den nationella budgetbalansens
problem kan uppenbarligen
inte föras in i detta sammanhang, tv
landstings- och kommunalskatter måste
ju vara fullt jämställda med statsskatter.
Herr Lindströms resonemang kan inte
framföras såsom något skäl för att man
här skall försöka ändra relationen mellan
statens och landstingens kostnader
allt mer till landstingens nackdel.

Jag ber alltså, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr ANDERSSON, ELON: Herr talman!
Herr Rickard I,indström framhöll
i sitt anförande, att genom den proposition,
som riksdagen nu har att behandla,
komma att företagas sådana ändringar
i folktandvårdens organisation, att
man från landstingens sida borde vara
ganska belåten med vad som uppnås och
inte i samband härmed kräva ett återställande
i större eller mindre grad av

Ang. folktandvårdens organisation m. m.

den balans mellan landstingens och statens
utgifter, som från början var avsedd.

Ja, jag är beredd att uttala min tillfredsställelse
med de ändringar i folktandvårdens
organisation, som företas,
och jag tror att de också i viss mån skola
kunna underlätta landstingens bekymmer
för att få folktandvården ordnad så
effektivt som det under nuvarande förhållanden
är möjligt. Men jag skulle gentemot
herr Lindström vilja påpeka, att
de ändringar i folktandvårdens organisation,
som han och jag därmed åsyfta,
icke ha tillkommit i första hand för att
göra det mindre bekymmersamt för
landstingen, utan för att effektivisera
folktandvården. Detta är således ett intresse
som bör vara gemensamt för landstingen
och staten. De ändringar 1 propositionen,
som utskottet föreslagit, ha uteslutande
tillkommit för att möjliggöra
ett effektivare utnyttjande av arbetskraften
och följaktligen också ett effektivare
tillgodoseende av folktandvårdens krav.
De ha däremot inte någon som helst inverkan
— åtminstone inte såsom reservanterna
tolka propositionen — på
landstingens ekonomiska möjligheter.

Jag skulle, herr talman, till detta vilja
lägga ett beklagande av att man av olika
skäl inte har ansett sig kunna helt acceptera
den tankegång, som föresvävade
1946 års folktandvårdssakkunniga, då de
tillrådde, att den s. k. ungdomstandvården
skulle inrangeras i folktandvården
på liknande villkor som för närvarande
gälla för barntandvården. Det finns ingen
anledning nu att ägna den saken någon
större uppmärksamhet. Men jag tror,
att jag bör ha rätt att erinra om det ganska
otillfredsställande i att det allmänna
kostar på åtskilliga miljoner för att
ge barnen upp till 14 å 15 års ålder en
god tandvård, när man sedan lämnar
dem åt sidan. Visserligen skola ungdomarna
mellan 15 och 20 år få billigare
tandvård än de vuxna, men den regelbundna
kontakt mellan tandläkaren och
patienten, som när det gäller barnen har
befunnits alldeles nödvändig för att under
uppväxtåren hålla deras tänder i gott
stånd, släpper man i fråga om ungdomar -

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. folktandvårdens organisation m. in.
na. Resultatet blir, att när det allmänna
återigen får ta hand om denna kategori
— i värnpliktsåldern då det gäller pojkarna
eller genom mödrahjälpen då det
gäller flickorna — får man återigen börja
på samma sätt som man började i
sex-sjuårsåldern och bygga upp en god
tandvård med de stora kostnader, som
därmed äro förenade.

Folktandvårdssakkunniga tyckte, att
detta var ett ganska irrationellt system,
men varken departementschefen eller utskottet
har ansett sig kunna på det området
följa de sakkunnigas förslag. Man
har därvid åberopat olika omständigheter,
dels bristen på arbetspersonal och
dels de kostnader, som skulle vara förenade
med förslaget. Jag har i dag, herr
talman, ingenting annat att göra än att
beklaga, att omständigheterna ha befunnits
vara sådana, att detta förslag inte
har kunnat följas.

Det var inte bara för att säga detta som
jag begärde ordet, utan jag tänkte också
göra några reflexioner i anledning av
herr Lindströms anförande. Herr Mannerskantz
har redan berört en hel del
av de synpunkter som jag ville framföra,
och det kanske inte är så mycket
nytt som jag har att komma med. Jag
kan säkerligen fatta mig ganska kort.

Jag kan till nöds förstå det resonemang
som ligger bakom reservanternas
ståndpunkt, om jag begränsar detta till
någonting som jag skulle kunna kalla
en korttidssyn på problemet, d. v. s. att
man anser sig på reservantsidan på
grund av de nuvarande statsfinansiella
svårigheterna inte kunna tillstyrka en
anordning, som för dagen och för de
närmaste åren framåt skulle kosta staten
ett par miljoner kronor mera per
år än vad folktandvården nu kostar. Men
jag tyckte mig kunna utläsa av herr
Lindströms anförande en tendens att låta
den övervältring på landstingen, som
nu sker, bli inte bara en tillfällig och
av dagens statsfinansiella svårigheter betingad
omständighet, utan någonting som
skulle bestå även för framtiden.

När herr Lindström laborerade med
sina siffror, försökte han skrämma kammarens
ledamöter med att påpeka, vilka

stora inerutgifter för staten som ett bifall
till utskottets förslag skulle vålla
inte bara i nuvarande läge, utan också
i det läge i framtiden, om 15 eller 20
eller 25 år, när folktandvården är helt
utbyggd. Om herr Lindström baserar sitt
resonemang på dessa ekonomiska konsekvenser
måste det ju betyda, att det
inte endast är dagens statsfinansiella
svårigheter som ha föresvävat reservanterna.
De ha också tänkt sig, att den enligt
vår mening oriktiga fördelning av
kostnaderna mellan staten och landstingen,
som nu tillämpas, skall bestå för
framtiden. Det är detta som jag tycker
är orimligt och som jag för min del inte
kan ansluta mig till.

Det är nödvändigt, framhöll herr
Lindström, att under nuvarande statsfinansiella
svårigheter hålla tillbaka utgifterna.
Ja, det kan vara sant. Men om
man håller tillbaka statens utgifter för
detta ändamål, betyder ju det i och för
sig inte, att utgifterna minska — det är
herr Lindström på det klara med, och
det har herr Mannerskantz understrukit.
Det betyder bara, att utgifterna flyttas
över på en annan huvudman än staten.
Skall man hålla tillbaka eller minska utgifterna
för folktandvården, kan det inte
gå med mindre än att man håller tillbaka
folktandvårdens utveckling och att
man helst pressar den tillbaka. Men jag
föreställer mig, att varken herr Lindström
eller någon annan ledamot av denna
kammare vill medverka till det.
Tvärtom ha vi väl den uppfattningen alt
— i den mån tillgänglig arbetskraft anmäler
sig till tjänst i folktandvården -—
folktandvården skall ytterligare utvidgas
och effektiviseras.

Att statens utgifter hållas tillbaka betyder
således inte, att utgifterna minska,
det betyder bara att de övervältras från
staten till ett annat skatteunderlag. Det
är allmänt känt, att det kommunala skatteunderlaget
anses olämpligare än det
statliga skatteunderlaget som grundval
för vissa allmänna sociala utgifter. Den
förändring beträffande kommunalskattens
tyngd, som kommer att ske genom den
sannolikt vid årets riksdag beslutade höjningen
av de kommunala ortsavdragen,

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

kommer visserligen i någon mån att ändra
detta, men det kommunala skatteunderlaget
kommer fortfarande att ha en
helt annan karaktär än det statliga. Alltjämt
kvarstår den proportionella skattegrunden,
när det gäller de kommunala
skatterna, medan man beträffande de
statliga skatterna som bekant tillämpar
ett progressivt system. Det kan varken ur
allmänna synpunkter eller ur de enskilda
medborgarnas synpunkter vara eu
fördel, att kostnaderna för en allmän social
uppgift, som riksdagen har beslutat
och som de statliga myndigheterna ha
gett landstingen i uppdrag att förmedla,
skola till allra största delen bäras
av det kommunala skatteunderlaget, medan
blott en mindre del faller på det
statliga skatteunderlaget.

Herr Lindström menade, att om man
såg något vidare på denna sak än enbart
från de lokala utsiktspunkterna, skulle
man komma till det resultatet, att det
var viktigare att hålla statsutgifterna nere
och hålla statsbudgeten balanserad än
att låta landstingen slippa bära större
delen av bördan. Jag har nog för min
del den uppfattningen, att om man här
ser något vidare på saken, kommer man
till ett alldeles motsatt resultat. Det måste
vara oriktigt att på de svenska landstingen
med deras högst skiftande skatteunderlag
övervältra huvudparten av
kostnaderna för en uppgift, som de ha
åtagit sig till följd av ett statsmakternas
beslut.

Lägger man till detta, herr talman, den
omständigheten, att landstingens skatteunderlag
genom beslutet om de kommunala
ortsavdragens höjning kommer att
minska rätt betydligt, framstår det enligt
min mening som ännu angelägnare,
att staten försöker återställa den balans
mellan statens och landstingens utgifter,
som man tänkte sig när folktandvården
infördes och som landstingen givetvis,
åtminstone från början, lade till grund
för sina kalkyler över kostnaderna för
att medverka i denna sociala uppgift.

Enligt mitt förmenande, herr talman,
tala mycket starka skäl för att man återgår
till den fördelning av kostnaderna
mellan landstingen och staten, som ur -

Ang. folktandvårdens organisation m. m.
sprungligen var avsedd. Det kan inte
vara riktigt att staten skall underlåta att
bära sin andel av den automatiska utgiftsökningen,
utan övervältra hela denna
del på landstingen. Dessa äro beredda
att bära sin del, och även enligt det
förslag som bär föreligger från utskottets
sida skulle landstingen komma att
påtaga sig en större andel än som från
början var avsett. Skall den ursprungliga
balansen återställas, räcker det inte
med de 16 kronor per barn, som statsutskottet
nu föreslår, utan summan skulle
säkerligen behöva ökas med ett par
kronor till, kanske mera.

Landstingen äro således för sin del
beredda att bära sin ursprungligen avsedda
andel och mera därtill, och det
förefaller mig rimligt att under sådana
förhållanden staten också borde vara
beredd att bära sin från början avsedda
andel.

Jag tycker som sagt, att mycket starka
skäl tala för att detta skall ske. Skulle
det vara så att herr Lindström i sitt försvar
för reservationen verkligen avsåg,
att den nuvarande — som han själv säger
oriktiga — fördelningen mellan
landstingen och staten skulle bestå ända
fram till dess folktandvården blir til)
fullo utbyggd och även därefter, ja, då
är det så mycket mer angeläget, att det
så snart som möjligt från landstingens
och riksdagens sida påpekas det rimliga
i att den ursprungliga fördelningen blir
återställd.

Jag ber, herr talman, för min del att
få yrka bifall till utskottets hemställan.

I defta anförande instämde herrar
Anderberg, Herbert Hermansson och
Werner.

Herr statsrådet SKÖLD: Herr talman!
Det är inte min avsikt att här plädera
för en ändring av de en gång beslutade
grunderna för fördelning mellan stat
och landsting på längre sikt räknat,
utan jag vill bara hålla mig till det nuvarande
liiget. Men samtidigt kan det ju
inte hjälpas, att man får sig en tankeställare
inför det förhållandet, att kost -

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. folktandvårdens organisation m. m.
naderna för denna reform visa sig bli
mycket högre än beräknat. Enligt nu
föreliggande kalkyler bli statens kostnader
nästa budgetår 2,5 miljoner kronor
med nuvarande fördelningsgrunder. Enligt
de fördelningsgrunder, som utskottet
föreslår, komma statens utgifter att uppgå
till 4,5 miljoner kronor. Vid full utbyggnad
ha statens utgifter stigit till
10,5 miljoner kronor med nu tillämpade
fördelningsgrunder och till 19,5 miljoner
kronor enligt de av utskottet förordade
fördelningsgrunderna. Det är sådant
som kallas automatiska utgiftsstegringar
och som riksdagens ledamöter
ofta vända sig så kraftigt emot. I det
avseendet böra de nu nämnda siffrorna
utgöra en tankeställare.

Men det är som sagt inte min avsikt
att här plädera för att vi skola ändra de
ursprungliga bidragsgrunderna, utan
jag vill enbart hålla mig till den nuvarande
statsfinansiella situationen. Det
är ur mina synpunkter ingenting att invända
emot att man kommer tillbaka till
de ursprungliga fördelningsgrunderna,
om vi uppnå ett sådant statsfinansiellt
läge, att det blir möjligt att genomföra
detta.

Jag vill förbereda kammarens ledamöter
på att nästa års budgetbehandling
kommer att visa sig innefatta betydande
svårigheter. Det blir svårt att balansera
budgeten utan skattehöjning.
Det finns de som optimistiskt nog tro,
att det kommer att bli lysande tider för
riksdagen under nästa år med obegränsade
möjligheter till skattesänkningar.
Ärade kammarledamöter, det kommer att
bli ett bittert uppvaknande, det försäkrar
jag!

Låt mig nu gå över till att tala om
denna mycket mera begränsade fråga
om hur vi skola göra nu — om vi i nuvarande
situation skola ändra bidragsgrunderna
och ge större bidrag till
landstingen än som lämnas nu. Representanterna
för utskottet ha sagt, att
man mycket väl kan göra det. De anse,
att det allmännas kostnader — och därmed
mena de då statens, landstingens
och kommunernas kostnader — ju inte
stiga av den anledningen, att en större

del faller på staten. lTtgifterna minskas
inte, säger herr Elon Andersson.

Så kan man resonera. Men då frågar
jag: Kommer ett beslut av riksdagen om
fördelningsgrunder, som äro gynnsammare
för landstingen, att leda till att
landstingsskatten kommer att sänkas?
Nej, herr Mannerskantz har redan svarat
på det. Landstingen äro väl med sin
tid. De spana efter att göra alla möjliga
förbättringar, att genomföra nya reformer.
Det är inte tal om annat än att de
pengar, som landstingen ytterligare
skulle få av staten, komma landstingen
att ge ut för nya uppgifter. Skattebetalarna
få ingen känning av det ökade
statsbidraget. Det blir alltså nya utgifter,
över vilka riksdagen icke har något
inflytande — väl riksdagens landstingsparti,
men inte riksdagen som sådan.

Men då har man ett skäl till. Man säger,
att på grund av den föreslagna reformeringen
av de kommunala ortsavdragen
komma landstingens skattesatser
att stiga och att man följaktligen behöver
dessa extra miljoner för att motverka
denna stegring.

Men, förlåt mig, beror inte detta på
ett tankefel? Ortsavdragsreformen siktar
ju inte på att ge landstingen mera
pengar eller mindre pengar än förut.
Den siktar på att lindra skatten för de
mindre inkomsttagarna. Själva mekaniken
är ju den, att å ena sidan ökas ortsavdragen,
och å andra sidan stiger utdebiteringen.
Man har räknat med att det
skall bli en stegrad utdebitering, tv om
så inte blir fallet, blir ju skattesänkningen
större än vad man räknat med.
Utdebiteringen stiger. Det motverkas
dock intill en viss inkomstgräns av de
höjda ortsavdragen, och för att inte de,
som ha högre inkomst, skola få stegrade
skatter, kommer det att framläggas
förslag till justering av statsskattetabcllerna,
varigenom icke heller dessa inkomsttagare
skola få högre skatt än
förut.

Följaktligen är det inte riktigt att
draga in denna fråga i detta sammanhang.
Det är meningen, att ortsavdragsreformen
icke skall inverka på storle -

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

ken av landstingens inkomster under
förutsättning att utdebiteringen stiger i
samma mån som skatteunderlaget sjunker.

Då komma vi tillbaka till frågan:
Komma landstingen att använda det förhöjda
statsbidraget till att sänka skatten,
eller komma de att »vara med sin
tid», som herr Mannerskantz säger, och
besluta ökade utgifter? Det senare är
det troliga, och följaktligen kan man
med lika stort skäl säga, herr Elon Andersson,
att det allmännas utgifter inte
minskas genom en högre tilldelning av
statsbidrag, utan de komma att ökas.

Det är klart, att det är tacknämligt
för landstingen att få ett högre statsbidrag.
Det förstår jag väl. Och det är
också på sätt och vis rättvist. Men jag
vill påpeka, att nu är landstingens ekonomi
av naturliga skäl anpassad till den
nuvarande bidragsgrunden. Ett bibehållande
därav förändrar inte läget för
landstingen. De få inte den förbättring,
som utskottet vill ge dem, men det blir
inte heller någon försämring att tala
om. Men för statens del betyder det, att
vi skola skaffa två miljoner kronor för
att kunna balansera budgeten.

Det är klart att två miljoner kronor i
en budget på 5 000 miljoner kronor inte
är mycket att tala om. Men här får jag
lov att förehålla kammarens ledamöter,
vilken betydelse 10, 30 eller 50 tusen
kronor ha, ty många bäckar små
göra en stor å. Jag kan inte annat än
säga till kammarens ledamöter, att det
blir ytterligare två miljoner kronor,
som skola anskaffas, och alla ökningar
av utgifterna nästa år komma att medföra
vånda och gnissel. Det är ingen
tvekan om den saken. Och jag är ganska
övertygad om att när jag — om det
nu blir jag —- skall förelägga riksdagen
nästa års statsverksproposition, så komma
både jag ocli många av dem, som nu
rösta för bifall till utskottets förslag, att
få höra talet om det oansvariga i att
öka statens automatiska utgifter och att
fatta beslut, som ingenting kosta för
ögonblicket, men som året därpå föranleda
utgifter. Vi få se, om det inte blir
på det sättet, att man i dag handlar

t Första kammarens protokoll 1950. Nr 19.

Ang. folktandvårdens organisation m. m.
utifrån en åsikt och nästa år, när man
skall betala notan, handlar utifrån en
annan åsikt.

Därför skulle jag gärna be kammarens
ledamöter att litet tänka över, huruvida
det ändå inte i den nuvarande
situationen är klokast att inte rubba bidragsförhållandet,
ty landstingen äro
anpassade efter den fördelningsgrund,
som gäller i dag. En ändring skulle däremot
betyda, att staten måste skaffa sig
ökade inkomster, om vilka vi i dag inte
veta, var vi skola ta dem.

Herr ANDERSSON, ELON (kort genmäle):
Herr talman! Konstruktionen av
statsbidraget till kommunerna kommer
ovillkorligen genom de höjda ortsavdragen
att leda till att landstingens skatteunderlag
minskas. Det tror jag herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet
måste vara beredd att erkänna. Det
statsbidrag, som skall utgå, skall gå till
kommunerna. Det beräknas visserligen,
att detta skall täcka en ökad utdebitering
inom både kommunerna och landstingen,
men för landstingens del komma
verkningarna säkerligen att vara mycket
ojämna, och i varje fall kommer landstingens
skatteunderlag att sjunka.

Det förefaller av herr statsrådets yttrande,
som om han hade den uppfattningen,
att landstingen skulle använda
det ökade statsbidraget till sådana utgifter,
som egentligen äro ganska onödiga
och som mycket väl ur landstingens synpunkt
skulle kunna vara olösta. Jag tror
inte att det finns någon landstingsman,
som är villig att acceptera den synen
på landstingens arbete. Jag skulle för
resten vilja säga, att landstingen inte behöva
söka efter nya uppgifter. De nya
uppgifter, som staten pålägger landstingen,
äro tillräckliga för att landstingen
själva inte skola behöva leta reda på
några.

Herr statsrådet hade vidare den uppfattningen,
att landstingen nu vore så
införstådda med den nuvarande bidragsfördelningen,
att ett bibehållande av den
inte skulle vålla landstingen några svårigheter.
Jag skulle inte bli förvånad om

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. folktandvårdens organisation m. m.

kostnaden för folktandvården har gått
till sådana belopp inom vissa landsting,
att man, i den mån möjlighet därtill finnes,
drar sig för att ytterligare utbygga
den. Det är tänkbart att en förändring
av bidragssystemet skulle göra det möjligt
för landstingen att, i den mån arbetskraft
blir eller finns tillgänglig, hastigare
utbygga folktandvården. En sådan
utbyggnad kan förhindras, om staten bibehåller
den nuvarande bidragsfördelningen.
Om det är detta, som lierr statsrådet
eftersträvar, skall jag inte neka
till att ett behållande av de nuvarande
grunderna kan få en sådan följd, men,
herr talman, är det verkligen kammarens
mening, att landstingen på grund av att
staten ej vill fullgöra sina från början
gjorda åtaganden skola försena och försvåra
utbyggnaden av folktandvården, en
angelägenhet som eljest ansetts vara av
mycket stor vikt?

Herr MANNERSKANTZ (kort genmäle)
: Jag skulle vilja fråga herr statsrådet,
om hans yttrande skall uppfattas på
det sättet, att han ogillar, att landstingen,
så gott de förmå, söka att fullfölja de
uppgifter, som pålagts dem av statsmakterna.
Jag tycker nog själv, att i så fall
är det bättre, att statsmakterna först
ändra sina beslut om vad landstingen
skola göra, men så länge de besluten stå
kvar, tycker jag att det är riktigt, att
landstingen göra så gott de kunna för att
fullgöra de uppgifter, som besluten avse.

Herr statsrådet SKÖLD: Till herr Elon
Andersson vill jag säga, att det är riktigt,
att genom ortsavdragsreformen kommer
landstingens skatteunderlag att
minskas, och det är avsett, att den minskningen
skall kompenseras med ökning
av utdebiteringen. Denna ökning kommer
inte att leda till skatteökning för medborgarna.
Det är mekaniken, och därför
behöver man inte draga in det förslaget
i detta sammanhang. Det kan hända, att
det inte blir precis likadant i alla landsting,
men det finns ingen möjighet att
åstadkomma ett resultat, som i alla fall
skapar full rättvisa.

Jag har inte sagt, att landstingen äro
införstådda med den nuvarande fördelningsgrunden,
men jag har sagt, att deras
ekonomi och faktiska utgifter måste
vara anpassade därefter. Det antar jag
är riktigt.

Till sist vill jag säga, att jag ingalunda
ogillar, att man gör förbättringar av olika
slag i fråga om landstingens anordningar.
Jag vill inte heller säga, att de utgifter,
som man till äventyrs här kommer
att göra tack vare de ytterligare
statsmedlen, komma att vara onödiga.
Jag bara vet, att det inte skulle vara
någon konst att framlägga ett program,
upptagande ur statens synpunkt högst
nödvändiga utgifter på olika områden,
som sammanlagt skulle sluka flera hundra
miljoner kronor. Ingen människa
skulle säga, att det var onödiga utgifter,
utan de skulle anses vara högst
nyttiga, men situationen är sådan, att
man får fara litet långsamt fram. Det kan
inte hjälpas, att vi för närvarande måste
reformera i något långsammare takt med
hänsyn till att våra resurser äro begränsade.

Herr SJÖDAHL: Herr talman! Jag
måste först deklarera, att jag inte ämnar
lägga mig i den debatt, som har förts
mellan finansministern och representanter
för det s. k. landstingspartiet. Jag vill
i stället göra mig till talesman för de
s. k. icke-landstingsstäderna, eftersom
jag jämte några andra av kammarens ledamöter
väckt en motion, som berör dessa
städer.

Jag vill erinra om att i propositionen
föreslås ett bidrag till landstingen med
9 kronor per behandlat barn och till
icke-landstingsstäderna med 4 kronor.
I motionen ha vi yrkat, att bidragen till
städer utanför landsting skola utgå efter
samma grunder som bidragen till landsting.

Varken utskottet eller reservanterna ha
upptagit detta förslag. Utskottsmajoriteten
förordar bidrag med 16 respektive
8 kronor, medan reservanterna följa
Kungl. Maj:ts linje och föreslå bidrag
med respektive 9 och 4 kronor.

Jag skulle kanske inte ha tagit upp

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

denna sak, om inte utskottets majoritet
trott sig ha tillmötesgått motionärerna.
Utskottet säger nämligen, att utskottet
»icke ansett sig kunna helt förorda bifall
till det i motionen framställda yrkandet».
Vi vilja ju att samma grunder
skola tillämpas för städer utanför landsting,
under det att enligt propositionens
och enligt utskottsmajoritctens förslag
dessa städer skola endast erhålla hälften
så mycket som landstingen. Hur man
kan få det till att man inte har kunnat
helt tillmötesgå motionärerna — utan på
något sätt till hälften eller så •— begriper
inte jag, men kanske utskottsmajoriteten
begriper det.

Det hade varit för mig åtminstone mera
förståeligt, om man hade kunnat tillmötesgå
oss så, att städerna utanför
landsting, ifrån att nu få hälften så stora
bidrag, hade fått tre fjärdedelar av
landstingens bidrag eller något sådant.
Då hade man kunnat tala om något tillmötesgående.
Nu har yrkandet i motionen
inte på något sätt tillmötesgåtts. Den
enda skillnaden är, att om utskottsmajoritetens
förslag kommer att bifallas, komma
landstingen att få ett bidrag till folktandvården,
som med 7 kronor per barn
överstiger det i propositionen föreslagna
bidraget, och städer utanför landsting
få 4 kronor per barn mera än förut, men
det är icke ett tillmötesgående av motionens
princip.

När man på sin tid kom fram till att
icke-landstingsstäderna skulle få lägre
bidrag än landstingen, berodde det på att
man trodde, att dessa städer skulle ordna
folktandvården mer självständigt och
efter andra och friare regler än landstingen,
och därför fingo de klara eu hel
del saker på egen hand även ekonomiskt.
Sedan visade det sig — det ha
folktandvårdssakkunniga bestyrkt — att
medicinalstyrelsen, då den fastställt reglementen
för dessa städer, helt enkelt
åberopat kungörelsen om statsbidrag till
folktandvård och förklarat, att den skall
vara tillämplig även för dessa städer.

Folktandvårdssakkunniga ha inte velat
föreslå särbestämmelser för folktandvården
inom berörda städer. Tandvården
borde enligt deras mening tillgodoses

Ang. folktandvårdens organisation m. m.

efter samma linjer som beträffande
landstingsområden, och anledning saknades
att i ekonomiskt hänseende giva
dessa städer eu sämre ställning. Detta
har inte mig veterligt bestritts i de remissyttranden,
som ha kommit in.

Nu kan det kanske sägas, att dessa
icke-landstingsstäder ha det ekonomiskt
mycket bättre än en del landsting eller
landstingen i genomsnitt. Jag vill då erinra
om att 1918 utgjorde det genomsnittliga
kommunala skattetrycket för städerna
10 kronor 10 öre och för landskommunerna
10 kronor 4 öre — där är
landstingsskatten inberäknad — men de
fyra städer, som då hade folktandvård
och erliöllo statsbidrag, nämligen Göteborg,
Malmö, Hälsingborg och Gävle, hade
ett varierande skattetryck från 9 kronor
till 11 kronor 10 öre. Medeltalet för
dessa fyra städer låg således ungefär på
motsvarande höjd som för landstingen.
Därför kan icke den större ekonomiska
bärigheten hos de städer, som icke tillhöra
landsting, anföras som förevändning
för att man skall ha andra grunder
för statsbidraget till icke-landstingsstäderna
än till landstingen.

Nu stå, herr talman, ju utskottets och
reservationens huvudyrkanden emot varandra.
Att här kasta in ett tredje yrkande
om likställighet mellan de berörda städerna
och landstingen anser jag vara
hopplöst i nuvarande ögonblick. Jag har
likväl velat framföra dessa synpunkter.
Efter den debatt och den strid, som här
har uppstått mellan utskottsmajoriteten
och reservanterna, kanske icke-landstingsstädernas
representanter skulle kunna
bilda en så pass stor grupp, att de
skulle kunna verka som en tredje makt
och slita den andra tvisten, som bär föreligger.

För närvarande har jag dock, herr talman,
inte något yrkande.

I herr Sjödahls yttrande instämde herrar
Berling och Sten.

Herr LINDSTRÖM: Herr talman! Jag
skulle vilja säga ett par ord till herr
Elon Andersson. Ilan förklarade, att han
skulle förstå oss, som ha den mening jag

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. folktandvårdens organisation m. m.
företräder, om vi lade en korttidssynpunkt
på frågan. Det göra vi; vi betrakta
den med tanke på de närmaste
åren. Men jag ansåg det icke vara ur
vägen, att jag pekade på vad förslaget
kommer att kräva av staten även i fortsättningen.
Det gjorde sedermera också
herr finansministern utan att han lade
någon annan synpunkt på frågan nu än
den, som herr Elon Andersson kallade
en korttidssynpunkt. Vad fortsättningen
skall bli, få vi avgöra, när vi se, vilka
medel vi ha att röra oss med.

Herr Elon Andersson menade vidare,
att jag skulle ha erkänt, att det nu existerar
en orättvis fördelning av bördan
mellan stat och landsting. Den frågan
har jag icke varit inne på; den är jag
knappast kompetent att bedöma. Vad jag
har sagt är, att tar man 1938 års beslut
till utgångspunkt, har nu skett en rubbning,
som naturligtvis måste observeras
av dem, som sköta landstingspolitiken.
Jag har icke, jag upprepar det, gått in
på någon prövning ur vidare synpunkter,
om detta är rättvist eller orättvist,
om man över huvud taget i detta sammanhang
kan tala om rättvisa och orättvisa;
här får man väl mera hålla sig till
det som är lämpligt och det som man
orkar med.

Det har inte bara under denna överläggning
utan ofta nog tidigare slagit
mig, att resonemanget när det gäller utgiftsfrågor
inte bär mycket rimligt sammanhang
med det som sägs, när man
reflekterar över vad man skall göra för
att skapa inkomster åt staten. Här kräver
man och röstar för skattelättnader i olika
hänseenden och på olika områden,
men när det sedan gäller faktiska utgifter,
vill man i alla fall lägga ytterligare
bördor på staten. Det skulle vara
mera sympatiskt, om man hölle samman
sin politik härvidlag och försökte att,
när man har skattelättnader på sitt program,
även jämka på utgifterna, så att
det kan bli någonting annat än ganska
tom deklaration av allt detta, som bar
samband med skattelättnader.

Herr KARLSSON, GUSTAF: Herr talman!
Efter finansministerns ganska

verkningsfulla salva skulle väl kanske
en representant för utskottsmajoriteten,
som tillhör samma parti som han, ha litet
svårt för att stå rak i ryggen och
säga sin mening. Men jag måste säga,
att jag inte är värre träffad av finansministerns
argumentation emot utskottsmajoritetens
sätt att se på denna fråga
än att jag anhåller om att få anföra några
synpunkter.

Först skulle jag vilja säga, att hade
det varit fråga om att för nästa budgetår
votera för de två miljoner kronor,
som det här gäller, hade jag nog inte
vågat mig på det. Då hade jag ansett
det vara en alltför kort tid att kunna
passa in det beloppet i budgeten, och
finansministern bör därvidlag ha tillräckligt
rådrum. När kamrarna då och
då bevilja anslag med ganska stora belopp,
som finansministern inte har ansett
sig kunna gå med på, har jag i regel
varit emot detta, ty jag har ansett,
att den, som står ansvarig för finanserna,
måste ha tid på sig för att få fram
pengarna. I det här fallet gäller det
emellertid inte ett anslag för nästa budgetår.
Anslagen för folktandvården gå ut
i efterhand, och det gäller därför ett
belopp, som vi få återkomma till, när
vi behandla anslagen för budgetåret
1951/52. Därför tycker jag mig ha fullt
fog för att säga, att finansministern har
möjlighet att passa in de två miljonerna
i budgeten.

Då man invänder, att man inte i förväg
bör binda sig för utgifter, vill jag
säga, att jag har stor respekt för pengar,
herr talman. Om jag skulle få göra en
bekännelse, så vill jag säga att den respekten
var betydligt större, innan jag
blev riksdagsman, än den är nu, ty jag
tycker, att riksdagen handskas så vårdslöst
med miljonerna — ibland även på
regeringens förslag — att jag blir betänksam.
Det kan ha varit fråga om en
tillfällig historia, till vilket det kanske
behövts en åtta, tio miljoner, och även
större belopp har man varit med om att
bevilja. Pengarna komma fram, man vet
inte riktigt varifrån, och man beslutar
om utgifter utan vidare. Vi ha bundit oss
för beställningar på olika områden och

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

kanske främst på försvarets område för
många hundra miljoner, som skola betalas
under kommande år, då vi få bevilja
pengarna.

I det här fallet gäller det ett anslag på
två miljoner kronor under den närmaste
tiden. Jag tror nämligen inte, ärade ledamöter,
att det ännu på många år blir
någon väsentlig höjning av detta belopp,
ty förutsättningarna saknas därför.
Det saknas tandläkare, och få vi inte i
gång det tredje tandläkarinstitutet, behöva
vi inte räkna med någon höjning
av detta belopp över huvud taget. Det
skulle jag beklaga i högsta grad, ty folktandvården
är en förebyggande åtgärd
på hälsovårdens område, som, om vi
kunna skaffa oss ett ökat antal tandläkare,
utan tvivel skulle inbespara mycket
stora belopp.

Landstingen ha ju fått påtaga sig mycket
stora utgifter, som riksdagen har beslutat
och som landstingen — utan protester,
det måste vi erkänna — ha accepterat.
Därvid har man förutsatt vissa
statsbidrag, men på praktiskt taget varje
sådant nytt verksamhetsområde, som
landstingen ha fått, ha statsbidragen blivit
väsentligt mindre än man har räknat
med. Jag skulle tro att det även på folktandvårdens
område finns utgifter som
man inte har kalkylerat med — frågan
är, om ens folktandvårdssakkunniga ha
kalkylerat med dem — och dessa utgifter
få gå in i den procent som man räknar
med att landstingen skola betala.

Jag kan som exempel nämna tandsköterskorna.
Det har varit brist även på
sådana, och i brist på kvalificerade sköterskor
har man fått anställa dem man
har kunnat få tag på. Detta ha landstingen
fått göra utan statsbidrag, tv statsbidrag
utgår endast för anställande av
kvalificerade tandsköterskor, men landstingen
ha i förekommande fall måst anställa
de sköterskor som funnits att få.
De ha velat hålla folktandvården flytande
och ha inte kunnat vara utan tandsköterskor
vid de kliniker där det har
funnits tandläkare att tillgå. Exemplet
skulle kunna mångfaldigas. Då kan det
inte vara annat än billigt och rättvist,
om man försöker att åtminstone på

Ang. folktandvårdens organisation m. m.

någon punkt åstadkomma en utjämning,
och därför bär detta förslag kommit
fram i form av motioner, avgivna av
flera av riksdagens ledamöter från olika
partier.

Jag vill alltså göra gällande att den
här summan på 2 miljoner kronor trots
allt inte är av sådan storleksordning att
vare sig finansministern eller riksdagen
behöver bekymra sig något nämnvärt för
den. Jag har bär i min hand Kungl.
Maj:ts proposition till riksdagen angående
statsverkets tillstånd och behov under
budgetåret 1950/51. De egentliga
statsutgifterna balansera, som jag tror att
finansministern redan bär nämnt, på
5 138 537 500 kronor. Av dessa egentliga
utgifter gå till inrikesdepartementet, dit
folktandvården ju hör, 295 002 900 kronor,
och i inrikesdepartementets stat gå
185 617 300 kronor till hälso- och sjukvården.
Jag nämner dessa siffror för att
kammarens ledamöter skola förstå, vilken
storleksordning det här är fråga
om, även om jag erkänner att 2 miljoner
kronor är mycket pengar. Jag har
ju många gånger försökt hävda finansministerns
ståndpunkt när det här gällt
10 000, 15 000 eller 20 000 kronor, alltså
rena småpengarna, och i jämförelse med
dessa små summor är 2 miljoner kronor
ett stort belopp, det medger jag gärna,
men sett i sitt sammanhang är beloppet
icke större än att det skall kunna placeras
in i budgeten — om det icke kan
ske, herr finansminister, då är det ute
med oss. Men jag tror att finansministern
klarar den uppgiften väl och måste
göra det.

Finansministern har också sagt, att utskottets
förslag ju inte medför någon
skattesänkning och att det därför är tämligen
omotiverat alt staten påtager sig
den högre utgiften. Jag skulle tro att det
i verkligheten kommer att bli på det sättet,
att landstingsskatten, om detta utskottets
förslag går igenom, inte behöver
höjas så mycket som eljest skulle
vara nödvändigt. Få vi detta högre statsbidrag,
behöva vi inte höja landstingsskatterna
så mycket som vi eljest ovillkorligen
skulle behöva göra på grund
av andra ting som staten har beslutat

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. folktandvårdens organisation m. m.

att landstingen skola sköta. Jag blev en
smula chockerad, när vi för några år
sedan fingo ett förslag om att staten
skulle betala undervisningsmaterielen för
barnen i våra skolor, och det förslaget
motiverades på precis samma sätt som
utskottsmajoritetens förslag motiveras
nu. Den gången hade finansministern •—
det var visserligen inte samme finansminister
som nu, men jag tror inte att
den nuvarande finansministerns uppfattning
i berörda avseende skiljer sig så
mycket från den dåvarandes — ingenting
att invända mot att man överförde ungefär
8 miljoner kronor från kommunernas
utgifter till statens. Man sade att det
var fråga om allmänna utgifter och att
det under alla omständigheter skulle vara
folket som skulle betala dem. Det är
precis likadant i det här fallet. Man änddar
väl inte uppfattning som man byter
skjorta, utan man får väl hålla fast vid
en linje.

Finansministern sade också att utskottets
linje nog i princip var riktig
men att vi borda skynda långsamt och
inte fatta ett beslut nu. Jag skulle vilja
säga både herr finansministern och kammarens
ledamöter, att även om vi i dag
votera enligt utskottsmajoritetens förslag,
skynda vi långsamt, ty det finns
så många andra områden, där det finns
oerhörda behov att fylla men där dessa
behov få vänta med hänsyn till det statsfinansiella
läget. Vi skynda alltså enligt
min uppfattning långsamt, även om vi
besluta i enlighet med utskottets förslag.

Till sist skulle jag vilja säga ett ord
till herr Sjödahl. Han brukar ju alltid
yttra sig över ekonomiska problem och
skattefrågor, som jag för min del mycket
litet begriper, och jag måste säga att jag
inte här förstod herr Sjödahl. Det måste
vara en högre matematik detta, att om
man får ett belopp höjt till det dubbla,
så betyder det ingenting •— det innebär
inte ett tillmötesgående av en motionärs
krav på höjda belopp. De städer, som
inte deltaga i landsting, få nu 4 kronor
per barn i ersättning för folktandvården,
och enligt utskottsmajoritetens förslag
skola de få 8 kronor. Och så säger herr
Sjödahl, att motionärernas önskemål inte

har tillmötesgåtts! Denna argumentering
måste ha att göra med principer och
med den högre matematiken, som i varje
fall jag inte förstår. Utskottsmajoritetens
förslag följer en genomgående linje, nämigen
att man skall åstadkomma samma
relation mellan å ena sidan statens, å
andra sidan landstingens och icke-Iandstingsstädernas
kostnader sådana de utformades
år 1938.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Häri instämde herr Andersson, Karl,
och herr Spetz.

Herr SJÖDAHL (kort genmäle): Herr
talman, blott en replik! Jag förstår inte
riktigt, hur herr Gustaf Karlsson kan
mena att det här är en fråga om högre
matematik. Jag tycker att det närmast är
en fråga om en mycket enkel matematik.
Vår motion gick ju ut på att samma
grunder skulle tillämpas för städer utanför
landsting som för landsting. Vårt yrkande
blir ju inte på något sätt tillgodosett
genom ett bifall till utskottsmajoritetens
förslag. Anslaget till landstingen
blir fortfarande dubbelt så stort som till
städerna utanför landstingen. Ingen människa
kan väl påstå att det då är samma
grunder som tillämpas för landsting och
för städer utanför landsting.

Det är alltså inte fråga om högre matematik,
herr talman, knappast ens om
lägre. Det är en princip det här gäller

— det hade herr Gustaf Karlsson rätt i

— även om herr Karlsson rynkar på näsan
åt denna mycket enkla princip.

Herr statsrådet SKÖLD: Herr talman!
Jag lyssnade uppmärksamt till herr
Gustaf Karlsson för att försöka komma
underfund med vad som var kärnpunkten
i hans resonemang, och jag tyckte
mig efter allvarligt begrundande komma
till att själva kärnpunkten i anförandet
var att det ofta förekommer att
riksdagen fattar lättsinniga beslut och
bollar med miljoner, ibland också på
förslag av regeringen, och att herr Gustaf
Karlsson därför tycker att också han
bör få lov att bolla med miljoner.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Herr ANDERSSON, ELON: Herr talman!
Jag vill bara med anledning av
herr Lindströms senaste anförande säga,
att jag vid denna riksdag har röstat
emot anslag av betydligt större storleksordning
än det nu förevarande och anslag,
som jag har ansett mindre angelägna
än det som kammaren nu diskuterar
om.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, yttrade herr talmannen, att med
anledning av vad därunder yrkats propositioner
komme att framställas särskilt
rörande punkten a samt särskilt
angående punkterna b och c av utskottets
i förevarande utlåtande gjorda hemställan.

Därefter gjorde herr talmannen i enlighet
med de i fråga om punkten a förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till utskottets hemställan samt
vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid utlåtandet avgivna
reservationen; och förklarade herr
talmannen, sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Lindström begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 166 punkten
a, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr Lindström begärde
rösträkning, verkställdes nu votering

Ang. folktandvårdens organisation m. ra.

medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 77;

Nej — 37.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Sedermera bifölls på gjord proposition
vad utskottet i punkterna b och c
hemställt.

Herr talmannen tillkännagav, att anslag
utfärdats till sammanträdets fortsättande
kl. 7.30 eftermiddagen.

Vid förnyad föredragning av statsutskottets
memorial nr 167, angående tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1949/50, bifölls vad utskottet i detta
memorial hemställt.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets
utlåtanden:

nr 43, med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående seminverksamhet
bland nötkreatur m. m. jämte i ämnet
väckta motioner; samt

nr 44, med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reglering av priserna
på fisk och av exporten av fisk
jämte i ämnet väckta motioner.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Vid förnyad föredragning av bankoutskottets
utlåtande nr 15, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
teckning av aktier i den statliga affärsbanken
m. m. såvitt propositionen hänvisats
till bankoutskottet, jämte en i ämnet
väckt motion, bifölls vad utskottet i
detta utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis
till avgörande bankoutskottets utlåtande
nr 18, angående regleringen för
budgetåret 1950/51 av utgifterna under
huvudtiteln Riksdagen och dess verk
m. m.

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. avlöningsbestämmelser för övningslärare m. m.

Punkterna 1•—-7.

Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 8.

Lades till handlingarna.
Punkten 9.

Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 10.

Lades till handlingarna.
Punkten 11.

Utskottets hemställan bifölls.

Ang. avlöningsbestämmelser för övningslärare
m. m.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 155, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till avlöningsbestämmelser
för övningslärare
och kyrkomusiker m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

I en till riksdagen avlåten proposition,
nr 234, hade Kungl. Maj:t, under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för
den 31 mars 1950, föreslagit riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att dels utfärda
avlöningsreglemente för övningslärare
och avlöningsreglemente för kyrkomusiker
i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i propositionen förordats;
dels under de förutsättningar och
i den omfattning, som i propositionen
förordats, vidtaga ändringar i sålunda
utfärdade reglementen; dels med iakttagande
av de huvudgrunder, som i propositionen
förordats, utfärda erforderliga
bestämmelser om övergång till sagda
reglementen; dels ock med avseende
å ämneslärare vid fortsättnings- och ersättningsskolor
meddela bestämmelser
av i huvudsak den innebörd, som i propositionen
angivits.

Kungl. Maj :ts förevarande förslag innebar,
att de principbeslut angående lönereglering
för övningslärare och kyrkomusiker,
som fattats av 1948 och 1949
års riksdagar, nu skulle kompletteras
med beslut om avlöningsbestämmelser

för berörda befattningshavargrupper
samt med erforderliga stadgebestämmelser,
varefter den nya löneregleringen
skulle träda i kraft den 1 juli 1950
eller, såvitt angick vissa kyrkomusiker,
så snart lagakraftägande beslut i organisatoriskt
avseende förelåge.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande
förslag hade utskottet till behandling
förehaft

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herrar
Lindén och Norman (1:469) och
den andra inom andra kammaren av
herrar Allard och Sundström (11:559);

dels två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren av herr
Sjödahl m. fl. (1:470) och den andra
inom andra kammaren av herrar Kyling
och Malmborg i Skövde (11:558);

dels ock en inom andra kammaren av
herr Mosesson m. fl. väckt motion (II:
560).

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet hemställt,

I. att riksdagen måtte med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å
motionerna 1:470 och 11:558 samt I:
469 och 11:559 bemyndiga Kungl. Maj:t
att utfärda avlöningsreglemente för övningslärare
och avlöningsreglemente för
kyrkomusiker i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i propositionen förordats,
med beaktande dock av vad utskottet
anfört;

II. att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj:t

a) att under de förutsättningar och i
den omfattning, som i propositionen
förordats, vidtaga ändringar i sålunda
utfärdade reglementen;

b) att med iakttagande av de huvudgrunder,
som i propositionen förordats,
utfärda erforderliga bestämmelser om
övergång till sagda reglementen;

c) att med avseende å ämneslärare
vid fortsättnings- och ersättningsskolor
meddela bestämmelser av i huvudsak
den innebörd, som i propositionen angivits; -

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Ang. avlöningsbestämmelser för övningslärare m. m.

III. att motionen 11:560 icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

I motiveringen hade utskottet anfört
bland annat:

»Enligt principbeslutet beträffande
övningslärare skulle full tjänstgöring
omfatta 30 veckotimmar, varvid i vissa
särskilda fall nedsättning av timtalet
för dylik tjänstgöring skulle kunna ske.
Detta skulle vara fallet bl. a. beträffande
lärare i teckning, musik och gymnastik
vid folk- och småskoleseminarier,
vilkas undervisningsskyldighet
skulle begränsas till lägst 27 veckotimmar.
I de likalydande motionerna I: 470
och 11:558 påyrkas, att även för lärare
i manlig och kvinnlig slöjd vid folkoch
småskoleseminarier måtte gälla
enahanda nedsättning av tjänstgöringsskyldigheten.

Utskottet vill i anledning härav understryka,
att den ifrågavarande differentieringen
mellan seminariernas tecknings-,
musik- och gymnastiklärare å
ena och slöjdlärare å andra sidan ingår
såsom ett led i 1948 års principbeslut.
Den sakliga motiveringen för differentieringen
är, enligt vad utskottet inhämtat,
att slöjdlärarnas vid seminarierna
arbetsuppgifter med avseende å utbildningen
av folk- och småskollärare icke
kunna anses lika krävande som motsvarande
uppgifter för seminariernas tecknings-,
musik- och gymnastiklärare. Det
bör även beaktas, att de ordinarie slöjdlärarna
vid seminarierna placerats 5—
7 lönegrader över normalgraden för
slöjdlärare, medan motsvarande avstånd
för tecknings-, musik- och gymnastiklärare
är 4 lönegrader. Slöjdlärarna
vid seminarierna får sålunda redan
genom sin lönegradsplacering anses relativt
förmånligt ställda i lönehänseende.
Då enligt utskottets mening tillräckliga
skäl icke föreligga att nu frångå
1948 års beslut på denna punkt, finner
sig utskottet icke kunna tillstyrka yrkandet
i de nyssnämnda motionerna.
Frågan synes emelcrtid förtjänt av att
följas med uppmärksamhet, och erfarenheten
får utvisa huruvida framdeles
anledning kan föreligga att upptaga
densamma till förnyat övervägande.»

Reservation hade avgivits av herrar
Rickard Lindström och Heiding, fröken
Andersson samt herrar Lundqvist, Malmborg
i Skövde, Boman i Kieryd, Birke
och Nihlfors, vilka ansett

dels att det senare av de båda nyss
återgivna styckena av utskottets yttrande
bort ersättas med följande uttalande:

»Utskottet har icke kunnat undgå att
fästa avseende vid vad i de nyssnämnda
motionerna anförts. Arbetsuppgifterna
för lärarna i slöjd vid folk- och småskoleseminarierna
med avseende å lärarutbildningen
torde i stort sett vara likvärdiga
med övriga övningslärares, vartill
kommer slöjdlärarnas i motionerna berörda
arbete med skötsel av maskiner
och verktygsuppsättningar, inköp och
förvaltning av material m. m. Då sålunda
i det hela tillräckliga skäl icke synas
föreligga att med avseende å undervisningsskyldighetens
omfattning göra skillnad
mellan seminariernas tecknings-,
musik- och gymnastiklärare å ena sidan
och deras slöjdlärare å den andra, finner
sig utskottet böra tillstyrka det i de
nu ifrågavarande motionerna framförda
förslaget.»;

dels ock att utskottet bort under I
hemställa, att riksdagen måtte i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionerna 1:470 och 11:558
samt med avslag å motionerna I: 469 och
II: 559 bemyndiga Kungl. Majt att utfärda
avlöningsreglemente för övningslärare
och avlöningsreglemente för kyrkomusiker
i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i propositionen förordats, med
beaktande dock av vad i reservationen
anförts.

Fröken ANDERSSON: Herr talman!
Den reservation, som har fogats till detta
utskottsutlåtande, går ju ut på att
slöjdlärarna vid folk- och småskoleseminarier
skola få tillgodoräkna sig veckotimmar
på samma sätt som lärarna i
exempelvis teckning, musik och gymnastik
vid samma seminarier.

1941 års lärarlönesakkunniga ha jo —
utan motivering, såvitt jag kunnat finna
— bortsett från lärarna i slöjd vid

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. avlöningsbestämmelser för övningslärare m. m.

dessa läroanstalter. Dessa lärare ha
emellertid, i likhet med de lärare, som
jag räknade upp nyss, en hel del förberedelser
för sitt arbete att göra vid sidan
av lektionerna. Det förefinns alltså,
såvitt jag kan förstå, samma motivering
för att slöjdlärarna skola inrangeras
i stadgan för övningslärarna, § 12,
mom. 1, som för att de andra nämnda
kategorierna inrangeras där.

Nu säger utskottet att arbetsuppgifterna
för slöjdlärarna inte kunna anses
lika krävande som motsvarande uppgifter
för seminariernas tecknings-, musikoch
gymnastiklärare. Det är rätt egendomligt,
detta påstående. Vi hade nämligen
i femte avdelningen representanter
för just dessa lärare uppe, och deras
uppgifter gingo i rakt motsatt riktning
mot vad utskottet säger.

De ordinarie slöjdlärarnas lönegradsplacering,
säger utskottet vidare, motiverar
inte att de skola behandlas enligt
den paragraf och det moment jag här
nämnde. Lönegradsplaceringen för
slöjdlärarna vid dessa seminarier ligger
nämligen, säger utskottet, fem till sju
lönegrader över normalgraden för slöjdlärare,
medan motsvarande skillnad för
tecknings-, musik- och gymnastiklärarna
endast är fyra lönegrader.

Nu vill jag i förbifarten bara påpeka
att lärarna i dessa ämnen dock äro placerade
i lönegrad Ca 25, medan slöjdlärarna
endast ha Ca 23. Dessa slöjdlärare
ha dock, väl att märka, folkskollärarexamen
plus påbyggnad i form av
slöjdlärarutbildning, över huvud taget
tycker jag att det är rätt egendomligt
att man drar fram det argumentet, att
lönegradsplaceringen skall motivera att
man gör en skillnad mellan de olika kategorier
som jag har nämnt, ty om man
menar att det redan i lönegradsplaceringen
skall ligga ett medräknande av
det extra arbete dessa lärare ha, så frågar
man sig, varför det inte har förfarits
på samma sätt beträffande t. ex. lärarna
i teckning, musik och gymnastik.
Det vore rätt intressant, tycker jag, att
få en motivering för denna skiljaktighet.

Jag skall bara taga upp en synpunkt

till. Utskottet säger att erfarenheten bör
få utvisa, om det finns anledning att senare
taga upp frågan till förnyat övervägande.
Varför? Vilka erfarenheter är
det man väntar på? Man vet ju redan
nu vad vederbörande lärares arbete går
ut på. Man vet att de ha förberedelsearbete
i likhet med de andra här nämnda
lärarna, och såvitt jag kan förstå kan
exakt samma motivering, som har förebragts
för dessa övriga lärares tillgodoräknande
av visst antal timmar, förebringas
för medtagande av dessa slöjdlärare
vid seminarierna.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka
bifall till reservationen.

Herr SUNDELIN: Herr talman! Det är
ju så, att riksdagen år 1948 i princip
fattade beslut om denna lönereglering,
och när vi inom utskottets femte avdelning
ha behandlat den här frågan, ha vi
fäst rätt stort avseende vid detta beslut
och ansett att vi inte nu borde föreslå
några mera omfattande ändringar i denna
lönereglering, jämfört med vad som
beslutades år 1948. I den fråga, som fröken
Andersson hör berörde och som ju
har behandlats i en reservation till utskottsutlåtandet,
kan jag erinra om att
de sakkunniga hade föreslagit att det för
full tjänstgöring för övningslärarna i
allmänhet skulle räknas 30 veckotimmar
men att vissa undantag från denna regel
förutsattes böra medgivas. De sakkunniga
pekade i detta sammanhang på att det
vid folk- och småskoleseminarierna särskilt
var lärarna i teckning, musik och
gymnastik som hade ett betydande arbete
vid sidan om lektionstimmarna och
att det därför för dessa kunde vara befogat
med en nedsättning av undervisningsskyldigheten
till 27 timmar per
vecka.

Nu har man velat göra gällande att
slöjdlärarna i det sammanhanget utgjorde
en bortglömd grupp, som man egentligen
inte hade tänkt på vid principbeslutets
fattande år 1948. Jag tror inte,
att detta kan med fog påstås. I propositionen
nr 13G år 1948, där förslaget om
principbeslutet framlades, finns det refererat
bland annat att övningslärarorga -

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Ang. avlöningsbestämmelser för övningslärare m. m.

nisationerna hade framhållit att även lärare
i manlig och kvinnlig slöjd vid seminarierna
hade ett betungande merarbete
vid sidan av lektionstimmarna och att
även för dessa lärare en reducering av
undervisningsskyldigheten kunde ifrågasättas.
Departementschefen sade emellertid
i anledning av detta och av det
remissyttrande statskontoret hade avgivit:
»Vad rör nedsättningen av undervisningsskyldigheten
anser jag mig, på
av de sakkunniga anförda skäl, böra biträda
föreliggande förslag. Med hänsyn
till vad statskontoret framhållit, finner
jag mig emellertid icke kunna tillstyrka
generell nedsättning av undervisningsskyldigheten
för ytterligare lärarkategorier.
» Det är alltså rätt tydligt att man
inte kan hävda att slöjdlärarna så att
säga blivit bortglömda och att man inte
vid principbeslutets fattande har tagit
dem med i beräkningen i ifrågavarande
avseende.

Fröken Andersson anmärkte också på
att utskottet skulle ha sagt, att slöjdlärarnas
arbete inte är lika krävande som
andra lärares. Jag ber få påpeka att vad
som står att läsa härom i utskottets yttrande
är ett referat. Utskottet säger nämligen
att utskottet har inhämtat, att den
sakliga motiveringen för differentieringen
skulle varit den, att slöjdlärarnas vid
seminarierna arbetsuppgifter icke kunna
anses lika krävande som motsvarande
uppgifter för seminariernas tecknings-,
musik- och gymnastiklärare. Jag vill bara
lägga saken till rätta med att påpeka
att det inte är utskottet som kommer
med detta påstående. Vi ha över huvud
taget inte tagit upp denna fråga till bedömning,
och vi ha kanske inte heller
kunnat göra det.

Vad jag här bär velat betona är att
utskottet har ansett att man inte haft
tillräcklig anledning att frångå principbeslutet
av år 1948, och jag ber, herr
talman, att med dessa ord få yrka bifall
till utskottets hemställan.

Fröken ANDERSSON (kort genmäle):
Herr talman! Jag skall bara helt kort
säga att när utskottet har refererat ett

uttalande och inte på något sätt motsagt
det, anser jag enligt reglerna för citat,
att detta uttalande stämmer överens med
utskottets mening.

Herr SJÖDAHL: Herr talman! Jag

skulle vilja diskutera en sak med utskottets
ärade talesman. Han sade att man
fattade ett principbeslut vid 1948 års
riksdag. All right, men om man fattar
ett principbeslut, har man då bundit sig
i varenda liten detalj, hur obetydlig den
än må vara? Man har väl bara bundit
sig för det väsentliga. Man skall väl inte
vara så klavbunden av ett principbeslut,
att man inte kan företaga någon ändring,
vilka synpunkter som än anföras.
Det kan väl inte vara rimligt att fatta
principbeslut på det sättet, att beslutet
skall vara en fullständig tvångströja, och
jag undrar, om herr Sundelin vid närmare
eftertanke vill hålla fast vid en sådan
linje.

Efter vad jag kan förstå — men den
här saken kanske herr Sundelin känner
till bättre än jag —- har denna fråga
egentligen inte behandlats i den föregående
beredningen av detta ärende. I
kommittébetänkandet säges det, att man
bör nedsätta arbetstiden för de grupper
av lärare — av övningslärare bland andra
— som ha med utbildningen av lärare
att göra, och så säges det att särskilt
tecknings-, musik- och gymnastiklärare,
eller åtminstone dessa, böra komma
i fråga, och på mig verkar det faktiskt,
som om dessa i kommittébetänkandet
angivna grupper skulle vara tämligen
godtyckligt valda. När man ansluter
sig till själva principen, säger man
att samtliga övningslärare vid folk- och
småskoleseminarierna med vissa undantag
deltaga i utbildningen av lärare i respektive
övningsämnen, att deras tjänstgöring
därför är väsentligt mer kvalificerad
och åtskilligt mer betungande än
övriga övningslärares och att deras undervisningsskyldighet
av denna anledning
bör minskas något. Folkskollärarna
skola ju undervisa i teckning, i sång —
i den mån de kunna — och i gymnastik
och lek, och det övervägande fler -

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. avlöningsbestämmelser för övningslärare nt. m.

talet av dem, utom de folkskollärare som
komma till vissa storstäder, där man har
speciella slöjdlärare, skola också undervisa
i slöjd. Det betyder att deras utbildning
för denna undervisning i slöjd
är driven mycket långt. Den omfattar
inte bara en enda slöjdart, inte bara
träslöjd, utan också metallslöjd och
pappslöjd. Det är alltså ett mycket betydande
verksamhetsområde som de ha att
utbilda lärarna i. När man desslikes vet
vad slöjden numera betyder i läroanstalterna
i gemen, kan man inte undervärdera
det arbete som bedrives för lärarnas
utbildning i slöjd. När man vidare
vet vad slöjden är avsedd att betyda
i den nya skolan, som vi nästa fredag
skola diskutera här i kammaren, tycker
jag att man borde tänka på att även ställa
de lärare, som skola utbilda slöjdlärarna
för den nya skolan, i samma ställning
som övriga övningslärare vid seminarierna.

Jag är själv gammal seminarielärare,
och för mig är det alldeles ofattbart, det
får jag uppriktigt säga, bur man kan ge
sig till att skilja mellan det förberedelsearbete,
som en slöjdlärare har vid
handledningen av blivande lärare, och
det förberedelsearbete, som tecknings-,
musik- och gymnastiklärare ha i motsvarande
fall.

Det är av denna anledning jag använder
ordet »godtyckligt». Det verkar, om
man skall våra hård, som om utskottet
såg på dessa personer, som äro lärare i
ett manuellt yrke, med den överlägsenhet,
som förr inte var alls ovanlig när
det gällde dem som syssla med handens
arbete — jag vill med detta inte alls påstå
att min vän herr Sundelin eller statsutskottet
gjort det. Men om man betänker
vad slöjden betyder, om man betänker
att det inte kan vara förenat med
rättvisa och billighet att placera dessa
lärare i annan klass än övriga ämneslärare,
borde man inse det lämpliga i att
jämka i detta lilla avseende på det beslut
som fattades 1948, då mig veterligt
inte denna sak var uppe till debatt.

Nu vill jag villigt erkänna de ord som
statsutskottet säger, att denna fråga är
»förtjänt av att följas med uppmärk -

samhet, och erfarenheten får utvisa huruvida
framdeles anledning kan föreligga
att upptaga densamma till förnyat
övervägande». Man bär en känsla av att
utskottet varit vänligt inställt och även
en känsla av att utskottet tyckt sig stå
på något osäker mark. Jag, som kanske
mera ingående än de flesta känner denna
grupp av lärare, förstår denna osäkerhet.

Herr talman! Med hänsyn till den vikt,
som den nu föreliggande frågan har,
icke minst för den nya skolan och med
hänsyn även till att denna lärarkår kanske
setts litet över axeln och inte behandlats
med tillbörlig rättvisa och billighet,
kan jag inte annat än yrka bifall
till den vid utlåtandet fogade reservationen.

Herr statsrådet LINGMAN: Herr talman!
Jag vill till en början meddela att
jag har ingen erinran mot de ändringar,
som utskottet har gjort i förhållande till
propositionen. Det gäller dels en komplettering
av Kungl. Majts förslag angående
den som efter minst tio års oavbruten
anställning som kantor utan eget
förvållande förflyttas till enbart folk- eller
småskollärartjänst, och dels gäller
det en ändring av reduktionsprocenten
för kyrkomusiker som förvärvat pensionsrätt.

I fråga om reservanternas yrkande
skulle jag sedan vilja säga ett par ord.
Propositionen ansluter sig i fråga om beräkningen
av tjänstgöringstiden till det
beslut, som fattades vid 1948 års riksdag.
Det beslutet ansluter till det betänkande,
som hade avgivits av lärarutredningen.
Uppgifter, som jag har kunnat få fram
från denna utredning, visa att man inom
utredningen var tveksam, huruvida 30
timmar kunde anses vara en skäligt avvägd
tjänstgöringstid för slöjdlärare eller
om man skulle fordra en längre tid. Med
hänsyn till vissa organisatoriska svårigheter
stannade man dock för 30 timmar.
Man får i det här sammanhanget inte
helt bortse från att lärare vid yrkesskolorna
ha mer än 40 timmars undervisningstid
per vecka. Å andra sidan är

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Öl

Ang. avlöningsbestämmelser för övningslärare m. m.

det klart att det finns skäl många gånger
att gå ned till ett lägre timantal för vissa
lärarkategorier, som utöver undervisningstimmarna
ha mycket arbete, som
inte kan läggas in direkt i schemat. Den
saken har också berörts av de sakkunniga,
när det gäller vissa lärare vid seminarierna.
Frågan har således varit
uppe för tcckningslärarnas, musiklärarnas
och gymnastiklärarnas del. Då det
gäller exempelvis musiklärarna hänvisas
till att de ha ett visst förberedande arbete
för sina lektioner med avskrift och
duplikation av noter och dessutom särskilt
arbete med skolkörerna och skolorkestrarna
och även medverkan vid
fester och dylikt. Det är ett arbete alltså,
som inte ingår i undervisningen men ändå
åvilar dessa lärare. På liknande sätt
ligger det till för gymnastiklärarna; de
sakkunniga hänvisa till att dessa få offra
mycken tid på planläggning och övervakning
av verksamheten och som ledare
av den frivilliga idrottsverksamheten.

I motiveringen för en nedsättning av
tjänstgöringstiden för slöjdlärare hänvisa
motionärerna till dessa grupper och
anse att för slöjdlärarnas del motsvarande
nedsättning bör äga rum. Motionärerna
framhålla att de sakkunniga
»utan någon motivering utelämnat lärarna
i slöjd, trots att dessa ha samma arbetsuppgifter
som sina kolleger i teckning,
musik och gymnastik». Innan man
gör sådana uttalanden, måste man vara
fullt medveten om att slöjdlärarna verkligen
ka lika mycket förberedelser till
lektionerna och även eljest ha lika mycket
arbete utöver lektionstimmarna som
dessa andra lärare ha. Sedan i motionen
framhållits att slöjdlärarna ha samma
arbetsuppgifter som sina kolleger i teckning,
musik och gymnastik, hänvisas till
att för slöjdlärarna tillkommer »ett omfattande
och tidsödande arbete med skötsel
av en mängd maskiner och verktygsuppsältningar
samt inköp och förvaltning
av material och andra förnödenheter».
Där skulle jag vilja sälta ett par
frågetecken. Ilar verkligen en lärare i
slöjd vid ett seminarium så mycket tidsödande
arbete med skötsel av verktyg?
•lag föreställer mig att den lärare, som

skall utbilda andra till slöjdlärare, i
första hand får undervisa dessa i skötsel
och vård av verktyg. Jag tror knappast
att någon kan bli en god slöjdlärare,
som inte lärt sig själv skötsel och vård
av verktyg. Detta måste väl ske under
lektionstid, och ha eleverna lått sådan
undervisning, böra de själva kunna ta
hand om de verktyg, som de skola arbeta
med, i all synnerhet om de sedan skola
undervisa eleverna i de skolor, dit de
komma, i samma sak.

Jag känner inte till hur pass stor maskinpark
man kan ha vid ett seminarium,
men jag föreställer mig att den inte kan
vara så omfattande, att vad jag nu sagt
om verktygen inte kan gälla också för
maskinparken. Eleverna måste själva
lära sig sköta de arbetsmaskiner som de
skola handskas med. Uppstår det svårare
fel på maskinerna, anlitas, enligt vad
jag under hand blivit underrättad om,
särskild reparationskunnig personal för
att ställa maskinerna i ordning.

Hur lång tid som kan åtgå för inköp
av material och förnödenheter till undervisningen,
kan jag inte med bestämdhet
säga, men jag föreställer mig att det
inte kan åtgå någon så avsevärd tid för
att köpa in det virke som åtgår för träslöjden,
och jag tror inte att det kan vara
förenat med något omfattande arbete.
Det kan inte heller vara ett så omfattande
arbete att köpa in den papp,
som behövs i pappslöjden, eller det material,
som behövs för metallslöjden. Jag
tycker inte att man här skall överdriva
arbetsbelastningen för lärarna då det
gäller vare sig skötsel och vård av verktygen
eller inköp av material och förnödenheter.
De sakkunniga anse själva att
de tagit rimlig hänsyn till dessa förhållanden
vid lönesättningen.

Den här frågan kan synas liten, då
den gäller en begränsad grupp, men den
kan bli stor. Jag tror att det skulle bli
mycket svårt att framdeles dra gränsen
gent emot andra grupper, om man nu,
med hänsyn till de arbetsuppgifter för
slöjdlärarna man kan räkna upp, skulle
gå in för en nedsättning av arbetstiden
per vecka. Hur skall man då handla när
man kommer till andra grupper, soih

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. avlöningsbestämmelser för övningslärare m. m.

äro mycket stora, exempelvis arbetsledare
i olika befattningar inom den statliga
förvaltningen, vilka med all säkerhet
ha betydligt mycket mer arbete att
utföra utöver den ordinarie arbetstiden
per vecka än vad slöjdlärarna kunna
ha att utföra utöver undervisningstimmarna? Jag

vill inte alls att det sagda skall
tolkas som någon nedvärdering av dessa
lärares arbete, utan jag har den allra
största aktning för den undervisning
som de bedriva. Men vad jag opponerar
mig emot är att man vill tillgodoräkna
slöjdlärarna tid, som jag inte är övertygad
om åtgår utöver undervisningstiden,
för en nedsättning av den tjänstgöringstid,
som skulle åvila dem per
vecka. Jag tror, som sagt, att en på så
svaga grunder beräknad nedsättning av
undervisningstiden för slöjdlärarna kan
medföra besvärligheter om man vid ett
annat tillfälle skall bedöma arbetstiden
för andra grupper av tjänstemän i ungefär
motsvarande löneställning. Jag är
inte övertygad om att man skulle vara
villig att för andra grupper räkna med
så kort arbetstid som nu kräves för
slöjdlärarna. Reservanternas förslag
kan dra med sig konsekvenser, som man
knappast kan överblicka.

Jag tror därför att utskottets skrivning
på denna punkt är till fyllest. Är
det så, att det framdeles kan påvisas att
arbetsuppgifterna utöver undervisningstimmarna
för dessa lärare äro så omfattande,
att de böra likställas med
andra lärarkategorier, som ha ett omfattande
arbete vid sidan om själva undervisningen,
bör man ta upp frågan.
Men jag tror inte att man här bör avkorta
arbetstiden enbart därför att
slöjdlärarna räknas till övningslärarkategorien,
utan arbetstidens längd måste
bedömas mot bakgrunden av vad man
kräver av den enskilde läraren eller enskilde
tjänstemannen utöver den i övrigt
fastställda tjänstgöringstiden.

Herr SJÖDAHL: Herr talman! Herr
statsrådet nämnde någonting om att vi
i motionen berört det arbete som slöjd -

lärarna ha med vården av verktyg och
maskiner samt med inköp. Statsrådet
menade att dessa arbetsuppgifter nog
inte voro så omfattande som vi i motionen
hade gjort gällande.

Jag vill då säga att detta anfördes
i motionen såsom ett argument vid sidan
av många andra. Jag kan instämma
med statsrådet däri, att det är vid lönesättningen
som hänsyn skall tagas till
omfattningen av vederbörande lärares
arbetsuppgifter på själva arbetsplatsen.
Jag tog inte heller upp den saken i mitt resonemang,
men vad jag gjorde gällande
och särskilt uppehöll mig vid var att de
sakkunniga sagt att samtliga övningslärare
med vissa undantag deltogo i utbildningen
av lärare i respektive övningsämnen
och att de sakkunniga av
denna anledning hade föreslagit en något
minskad undervisningsskyldighet.
Det är det som utgör motiveringen för
en nedsättning av arbetstiden. Det motivet
har åberopats för lärare i teckning,
musik och gymnastik. Men med
den kännedom jag har om seminarierna
vill jag säga att det är lika påkostande
för slöjdlärare som lärare i de
övriga övningsämnena att vara handledare
för blivande lärare. Då kan jag
icke förstå meningen med att sätta
slöjdlärarna i en annan ställning än de
övriga.

Nu säger herr statsrådet att man måste
tänka på grupper som finnas på andra
håll inom den statliga eller kommunala
verksamheten. Det är riktigt, men
då bör man göra denna jämförelse även
när det gäller lärarna i teckning, musik
och gymnastik. Vad man här har att
jämföra är övningslärare vid samma
institution och med samma arbetsuppgifter,
och de böra enligt min mening
behandlas lika. Enligt min mening ha de
varken i propositionen eller i utskottsförslaget
behandlats lika.

Hur utgången av denna debatt än må
bli, vill jag ändå anknyta till vad herr
statsrådet sade om att man får ha uppmärksamheten
riktad på denna fråga
— orden kanske inte föllo precis så,
men de anslöto sig tydligen till det resonemang
som statsutskottets majoritet

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

har fört i betänkandet. Jag tror att redan
med detta är åtskilligt vunnet, men
man har inte vunnit den fulla rättvisan.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, yttrade herr talmannen,
att med anledning av de därunder förekomna
yrkandena propositioner komme
att göras särskilt angående utskottets
hemställan i punkten I och särskilt beträffande
utskottets hemställan i övrigt.

I fråga om punkten I, fortsatte herr
talmannen, hade yrkats dels att vad utskottet
hemställt skulle bifallas, dels ock
att det förslag skulle antagas, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner
enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig anse propositionen på
bifall till utskottets hemställan vara med
övervägande ja besvarad.

Fröken Andersson begärde votering, i
anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en
omröstningsproposition av följande lydelse: Den,

som bifaller vad statsutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 155 punkten
I, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

På därefter gjord proposition bifölls
vad utskottet i punkterna II och III hemställt.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: -

Ang. ändring i uppbördsförordningen.
nr 168, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa ändringar i
reglementet för pensionering genom statens
pensionsanstalt av vissa icke-statliga
befattningshavare m. m. jämte i ämnet
väckt motion;

nr 169, i anledning av väckt motion
angående lörliöjd pension åt f. d. konsulenten
Jöns Nilsson; och

nr 170, i anledning av väckt motion
om understöd till arbetaren J. A. Forsberg
i anledning av skada, som ådragits
genom olycksfall i domänverkets tjänst.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. ändring i uppbördsförordningen.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 55, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändring i uppbördsförordningen
den 31 december 1945 (nr 896),
jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 31 mars 1950 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 244, hade Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning om
ändring i uppbördsförordningen den 31
december 1945 (nr 896).

Den kungl. propositionen innehöll i
huvudsak följande.

I syfte att ernå närmare överensstämmelse
mellan preliminär och slutlig skatt
samt sålunda minska den kvarstående
skatten hade i propositionen föreslagits,
att de i skattetabellerna angivna skattebeloppen
skulle uträknas så, att något högre
preliminärskatt uttoges än för närvarande
skedde. Vidare hade föreslagits,
att ränta efter 6 procent skulle uttagas
å kvarstående skatt, om denna uppginge
till minst en femtedel av den slutliga
skatten. Ränta skulle dock endast utgå
å kvarstående skatt, som överstege 300
kronor. Om den erlagda preliminära
skatten överstege den slutliga skatten,
skulle den skattskyldige under motsvarande
förutsättningar gottgöras ränta efter
2 procent å det överskjutande be -

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. ändring i uppbördsförordningen.

loppet. Slutligen hade föreslagits att löneavdrag
för kvarstående skatt skulle verkställas
med 25 procent av arbetstagares
lön, om han icke överlämnade debetsedel
å .slutlig skatt till arbetsgivaren eller
styrkte, att han icke hade att erlägga
kvarstående skatt. Vad sålunda föreslagits
skulle dock icke gälla beträffande
sjöman, inskriven vid sjömanshus.
De nya bestämmelserna hade föreslagits
skola träda i kraft den 1 januari 1951.
Bestämmelserna angående ränta skulle
dock gälla först beträffande 1952 års
taxering.

Till utskottet hade överlämnats följande
i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen:

1) de likalydande motionerna 1:476
av herr Werner m. fl. och II: 566 av herr
Hedlund i Rådom in. fl.;

2) de likalydande motionerna 1:486
av herr Veländer in. fl. och II: 580 av
herr Nilsson i Svalöv m. fl.; samt

3) de likalydande motionerna 1:487
av herr Söderquist m. fl. och 11:579 av
herr Svensson i Ljungskile.

I sammanhang med den förevarande
propositionen hade utskottet till behandling
upptagit de vid riksdagens början
väckta likalydande motionerna 1:61 av
herr Boo m. fl. och 11:28 av herr Hagård,
vari hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla,
att försöksorganisation beträffande indrivningsväsendet
i städer med egna
uppbördsverk måtte anordnas i lämplig
omfattning i huvudsaklig anslutning till
i motionerna angivna grunder.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
betänkandet hemställt,

A) att riksdagen måtte — med förklarande
att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, nr 244, icke kunnat oförändrad
bifallas och i anledning av de
likalydande motionerna 1:476 av herr
Werner m. fl. och 11:566 av herr Hedlund
i Rådom m. fl., de likalydande motionerna
1:486 av herr Velander m. fl.
och 11:580 av herr Nilsson i Svalöv
m. fl. samt de likalydande motionerna
1:487 av herr Söderquist m. fl. och

11:579 av herr Svensson i Ljungskile
— för sin del antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning
om ändring i uppbördsförordningen
den 31 december 1945 (nr 896) med
vissa under punkten angivna ändringar;

B) att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
ville verkställa ytterligare utredning av
frågan om ränta å kvarstående skatt
och å för mycket erlagd preliminär
skatt;

C) att riksdagen måtte i anledning av
de likalydande motionerna I: 61 av herr
Boo m. fl. och II: 28 av herr Hagård
bemyndiga; Kungl. Maj St medgiva, att
indrivning, avkortning, avskrivning
samt upprättande av balanslängd beträffande
skatt, böter och andra därmed
likställda medel i stad med egen uppbördsförvaltning
finge, utan hinder av
vad i uppbördsförordningen eller annan
av riksdagen beslutad författning stadgades,
försöksvis under viss tid ske i
den särskilda ordning Kungl. Maj:t föreskreve; D)

att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna 1:476
av herr Werner m. fl. och 11:566 av
herr Hedlund i Rådom m. fl.,

2) de likalydande motionerna 1:486
av herr Velander m. fl. och 11:580 avherr
Nilsson i Svalöv m. fl. samt

3) de likalydande motionerna 1:487
av herr Söderquist m. fl. och 11:579 av
herr Svensson i Ljungskile,

i den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad utskottet förut anfört
och hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

I motiveringen hade utskottet yttrat
bland annat:

»I propositionen har föreslagits att ränta
skall av skattskyldig erläggas med
6 procent å kvarstående skatt, som utgör
minst en femtedel av den slutliga
skatten; ränta skall dock utgå endast i
den mån den kvarstående skatten överstiger
300 kronor. Under motsvarande
förutsättningar skall ränta gottgéras

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

skattskyldig med 2 procent å för mycket
erlagd preliminär skatt.

Utskottet finner icke anledning till erinran
mot förslaget att den, som med
eller utan avsikt utnyttjar en skattekredit
genom att erlägga för låg preliminär
skatt, skall erlägga ränta å den
kvarstående skatten och att i konsekvens
härmed den, som medgiver det
allmänna en skattekredit genom att erlägga
för hög preliminär skatt, skall
erhålla ränta å den för mycket erlagda
skatten. Däremot har utskottet icke funnit
utformningen av de föreslagna räntebestämmelserna
tillfredsställande. Utskottet
är därför icke berett att nu taga
slutlig ställning till frågan om ränta å
kvarstående skatt och å för mycket erlagd
preliminär skatt och finner fördenskull
lämpligt, att 1949 års uppbördssakkunniga
under sin fortsatta utredning
ytterligare överväga nämnda fråga.
Utskottet föreslår därför skrivelse till
Kungl. Maj:t med hemställan om ytterligare
utredning av den berörda frågan.»

Vid betänkandet hade reservation anmälts
av herrar Velander, Niklasson,
Wehtje, Werner, Jonsson i Skedsbygd
och Hagberg i Malmö, vilka dock ej antytt
sin mening.

Herr WERNER: Herr talman! De erfarenheter,
som vunnits efter tre års tilllämpning
av den nu gällande uppbördsförordningen,
kunna knappast sägas ha
varit alltigenom goda. Systemet, som från
början avsågs skola bli effektivt och
enkelt, har utvecklats till en mycket
tung apparat, där en växande byråkrati
fått göra sig gällande och allt större anspråk
på arbetskraft kommit att ställas.
Vid sidan av dessa allmänna synpunkter
är det emellertid några särskilda omständigheter
som jag skulle vilja påtala.

Jag vill då i förbigående nämna den
belastning, som arbetsgivarna såsom
skatteuppbördsmän åt staten fått vidkännas.
Jag tänker närmast på de mindre
arbetsgivarna, som ha att innehålla
preliminärskatten för sina anställda. Därvid
uppstå ofta friktioner som äro myc r>

Forsla kammarens protokoll 1900. Nr 10.

Ang. ändring i uppbördsförordningen.

ket obehagliga och vålla stora besvärligheter.

Detta är emellertid inte det enda. Systemet
har ju visat sig ineffektivt så till
vida, att mycket stora skattebelopp inte
ha kunnat inkasseras via preliminärskatten
utan kommit att ligga kvar hos de
skattskyldiga.

Chefen för finansdepartementet har
därför på grundval av ett sakkunnigbetänkande
avgivit vissa förslag till riksdagen,
mot vilka kunna resas mycket allvarliga
invändningar. Jag har i en motion
vidrört några punkter, där en mycket
bestämd kritik har riktats mot finansministerns
förslag.

Till en början har i propositionen
föreslagits en omräkning av preliminärskattetabellerna
söm medför en höjning
av skattebeloppen på sådant sätt, att dessa
komma att ligga vid den övre gränsen
för de olika marginalskikten. Detta
leder till en höjning av det preliminära
uttaget med cirka 200 kronor. Men dessutom
har borttagits det nu gällande 200-kronorsavdraget, som egentligen var avsett
att svara mot vissa i författningarna
medgivna avdrag för den skattskyldige,
särskilt försäkringsavdraget men
även avdraget för kostnader för intäkternas
förvärvande såsom resekostnader
o. s. v. Jag har ansett detta borttagande
av 200-kronorsavdraget i skattetabellerna
vara oriktigt, och åtgärden förefaller
mig ännu mera oförklarlig, sedan bevillningsutskottet
nu föreslagit att försäkringsavdraget
för äkta makar får höjas
från 200 kronor till 400 kronor sammanlagt.

Men det är en annan detalj som
jag vill påtala, nämligen straffräntebeläggningen
å utestående kvarskattebelopp.
Det är ibland inte riktigt tacksamt
att tala om rättsförhållandet mellan
individen och staten, det är tyvärr
ofta så, att den enskilde individens
rättsliga ställning inte i tillräcklig grad
beaktas, när det gäller hans förhållande
till samhället och staten. Denna den
enskildes underlägsenhet gentemot staten
kommer till ett alldeles särskilt uttryck
i det förslag som har avgivits om
den ränteberäkning som i det här sam -

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. ändring i uppbördsförordningen.

manhanget skall tillämpas för den skattskyldige
och för staten. Finansministern
föreslår nämligen att innestående kvarskattebelopp
skall räntebeläggas med 6
procent, medan den skattskyldige å för
mycket inbetald preliminärskatt skall få
en räntegottgörelse efter endast 2 procent.
Jag vill göra gällande att varken
staten eller den skattskyldige äger rätt
att under dessa förhållanden utkräva en
högre gottgörelse än beräknad efter normal
räntefot, alltså till lika storlek för
staten och för den skattskyldige. Det föreligger
inte här någon som helst rättsgrund
för att den skattskyldige skulle
diskrimineras genom en s. k. straffränta.
Jag måste alltså hävda att förhållandet
mellan staten och den skattskyldige bör
grundas på rättslig likställighet. Det är
ur dessa synpunkter helt oantagligt att
på detta område konstituera ett straffrättsbegrepp
och ett straffansvar i form
av en straffränta, vilken skulle bli större
än som erfordras för alt täcka den eventuella
ränteförlust som staten gör på utestående
kvarskattebelopp. Det är någonting
som jag inte kan anse vara på något
sätt godtagbart.

Jag har velat, innan detta förslag återgår
till kommittén, ge uttryck för en bestämd
opposition mot den olikhet i fråga
om ränteberäkningen som förslaget
innehåller. Jag anser att det hade varit
möjligt och riktigt av utskottet att i fråga
om räntebeloppens storlek, i enlighet
med ett yrkande som gjordes i utskottet,
utan ytterligare utredning föreslå att
staten och den skattskyldige skola betala
lika hög ränta och att denna bestämts
till tre procent. Den skattskyldige
skulle alltså haft att till staten betala
tre procent ränta på den del av skatten,
som han innehöll vid preliminärskatteinbetalningen,
samtidigt som staten skulle
till den skattskyldige betala tre procent
på för mycket inbetald preliminärskatt.

I propositionen föreslår finansministern
att kvarskattebelopp som överstiga
300 kronor skola räntebeläggas. Jag har
föreslagit att detta belopp höjs till 500
kronor. Jag är nämligen övertygad om
att den skytteltrafik som uppstår vid ett

bifall till förslaget, med åtföljande arbetsbelastning
för uppbördsmyndigheterna,
kommer att hundraprocentigt äta upp
de större ränteinkomster som kunna påräknas,
om man går så långt ned som
till 300 kronor. Det är ur dessa synpunkter
som jag anser att en höjning av det
räntefria beloppet till 500 kronor är försvarbar
och även praktiskt riktig.

I fråga om förslagets verkningar för
den skattskyldige, vilka jag förut något
berört, vill jag inte underlåta att påpeka
att det ju här gäller s. k. B-skattskyldiga
eller egna företagare och rörelseidkare.
Jag vill särskilt framhålla att det är icke
möjligt för en sådan skattskyldig att vid
preliminär deklaration enligt uppbördsförordningen
ett år i förväg exakt angiva
storleken av den inkomst som den
skattskyldige kan förvärva ett nästpåföljande
beskattningsår. Detta gäller
särskilt jordbrukarna, vilkas inkomster
äro beroende av så många omständigheter:
goda eller dåliga skördar, konjunkturväxlingar
o. s. v. En jordbrukare
kan exempelvis ha svårt att avgöra, om
det är möjligt att under ett beskattningsår
sälja en skörd eller om han måste
sälja två skördar på samma beskattningsår.
Liknande förhållanden gälla för
skogsbruket, där man är beroende av
konjunktur- och driftförhållandena. Det
är alltså i dessa fall inte möjligt att i
förväg kunna bestämma inkomsterna
och därmed den slutliga skattens storlek.
Detta kan ske först sedan den skattskvldige
i februari året efter avgivit sin
deklaration och gjort sitt sammandrag
över fjolårets inkomster och utgifter.
Först då uppstår den rättsgrund, på vilket
ett eventuellt ränteuttag kan by ggas.

Jag kan medge att det kan vara riktigt
att räntebelägga större kvarskattebelopp,
men räntan bör då inte vara högre än
den ränta staten själv betalar.

I slutet av min motion har jag också
vänt mig emot att för den arbetstagare,
som inte lämnar sin slutskattesedel till
arbetsgivaren, 25 procent av lönen innehållas.
Jag kan medge att det finns skäl
som tala för en sådan anordning, men
jag vill fästa uppmärksamheten på hur
det i praktiken ställer sig för den, som

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

skall göra ett så stort skatteavdrag från
arbetstagaren och tvingas föra den diskussion
som då uppstår i fråga om skatteavdragets
storlek. Det är ingen lätt
uppgift, särskilt inte för mindre arbetsgivare,
och jag fruktar att det är mänga
som inte kunna fullgöra sin skyldighet
att verkställa detta stora avdrag.

Herr talman! Jag har velat anlägga
några rättsliga synpunkter på denna
fråga, men i sakens nuvarande läge har
jag intet särskilt yrkande.

Herr statsrådet SKÖLD: Herr talman!
Det förslag, som innefattas i propositionen,
om en viss räntebeläggning av
kvarstående skatt och för mycket erlagd
preliminär skatt, har ju inte accepterats
av utskottet, som i stället förordat, att
frågan skall tas under förnyat Övervägande
av uppbördssakkunniga. Jag opponerar
mig på intet sätt häremot och förstår
mycket väl, att det kan finnas skäl för
att få detta spörsmål ytterligare belyst.
Jag har heller inte begärt ordet för att
konstatera detta utan för att säga några
ord i anledning av vad herr Werner yttrade.
Jag skall därvid inte alls ingå på
herr Werners rent rättsfilosofiska betraktelser,
som han får ha för sig själv, utan
i stället försöka att ur några praktiska
synpunkter belysa det spörsmål som det
här gäller.

Det har visat sig, vilket i och för sig
inte är märkvärdigt, att åtskilliga personer,
som ha att betala B-skatt, finna det
vara med sin ekonomiska fördel förenligt
att låta bli att betala skatt i tid för att i
stället få betala kvarskatt. Vederbörande
vinna nämligen då ränteinkomst på beloppet
under den tid som de vänta med
att inbetala det såsom skatt. Var och en
måste väl ändock anse, att detta är något
som man från det allmännas sida icke
kan tolerera. Inte bara ur statens utan
även ur alla andra skattebetalares synpunkt
är detta ett onaturligt tillvägagångssätt.
Förslag har därför uppkommit att
minska denna lust hos folk att betala
skatten för sent genom att pålägga ränta
å kvarstående skatt. Man kan emellertid
inte beräkna ränta för hela liden utan

Ang. ändring i uppbördsförordningen.
blott från och med den tidpunkt, då det
blivit konstaterat att restskatt föreligger,
vilket enligt mitt förslag inte blir fallet
förrän i april månad året efter det då
pengarna rätteligen borde ha inbetalts.
Men om man vill vinna syftet, att folk
icke skall ha ekonomisk fördel av att låta
bli att betala sin skatt i tid, bör räntan
vara så hög, att det inte medför någon
vinst för vederbörande att låta bli att betala
sin skatt i tid. Jag medger att man
sedan kan diskutera, hur hög räntan bör
vara. Det är möjligt att 6 procent, såsom
jag föreslagit, är en onödigt hög räntesats
och att man skulle kunna nå resultat
även med en något lägre ränta. Jag hävdar
emellertid att man rent principiellt
sett måste räkna med en ränta som motsvarar
utlåningsräntan.

Då uppstår emellertid frågan, hur man
skall göra med dem som äro så ambitiösa
— eller så slarviga — att de betala in för
mycket pengar. De ha ju då ställt vissa
medel till förfogande för staten under en
viss tid. För att svara på den frågan vill
jag först säga, att staten egentligen inte
har något intresse av en dylik förhandsinbetalning
av skatt. Det är naturligtvis
ingenting att vara ledsen över, utan man
bör ju tvärtom vara glad över att folk
ser om sitt hus och uppfyller sina förpliktelser,
även om det sker i förtid. Men
det finns faktiskt inget intresse från statens
sida att få pengarna förrän i laga
tid. Yi räkna nämligen med statens inkomster
för en viss period och även med
dess utgifter för samma period. Det viktiga
är att pengarna flyta in under just
den period, då man räknat med att de
skola inflyta.

Då staten således inte har något egentligt
intresse av att folk betalar in sin
skatt i förtid, kan man väl säga, att det i
och för sig är onödigt att staten betalar
ränta på för tidigt inbetalda skattebelopp.
Men även om man vill uppmuntra
denna ambition, om jag så får säga, bör
väl staten i varje fall inte betala mer
än inlåningsränta på pengarna. Det kan
väl inte vara någon mening i att staten
betalar mer än inlåningsränta på pengar
som staten egentligen inte har något intresse
av att få in i förtid. På detta sätt

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. ändring i uppbördsförordningen.
har jag resonerat, och jag tror att vi få
hålla oss till denna grund, ty i annat fall
förorsaka vi staten en onödig utgift. Utgångspunkten
är således, att om staten
skall betala ränta på för tidigt inbetalda
skattebelopp, bör det vara inlåningsränta.

Jag kan alltså, herr talman, icke godtaga
herr Werners uppfattning, att båda
räntesatserna böra vara lika höga, vilket
enligt min mening är orimligt. Jag vill
tillägga att man inte får se frågan om
räntebeläggning av för sent inbetalda
skattemedel enbart ur den synpunkten,
att man genom räntan skall täcka statens
kostnader. Det är nämligen icke det som
i detta fall är det väsentliga. Räntesatsens
funktion är icke att täcka statens
förlust på grund av den försenade inbetalningen,
utan dess uppgift är att förmå
folk att fullgöra sina förpliktelser i tid.
Därför kan man inte här godkänna det
jämlikhetskrav som herr Werner uppställer.

Jag har, herr talman, när frågan nu
skall gå till förnyat övervägande, gärna
velat säga, att jag icke kan godkänna den
s. k. rättsgrundsats som herr Werner här
framförde.

Herr WERNER (kort genmäle): Herr
talman! Jag hoppas att herr finansministern
riktigt uppfattade vad jag sade,
då jag erkände att det föreligger ett visst
berättigande i att ta ut en viss normal
ränta av den skattskyldige på kvarstående
skatt och att även staten till den
skattskyldige bör betala ränta på för
mycket erlagd preliminär skatt. Denna
ränta bör, sade jag, sättas så låg, att det
inte innebär någon vinst för någondera
sidan. Därmed vinner man den dubbla
stimulans, som finansministern önskar
åstadkomma, nämligen att den skattskyldige
känner med sig att han ingenting
har att vinna på att innehålla ett större
skattebelopp, samtidigt som den skattskyldige
stimuleras att betala in ett belopp
som så nära som möjligt ansluter
sig till den slutliga skatten. Frångår man
denna grundsats om en rättslig likställighet
mellan staten och den skattskyldige,

skapar man när det gäller den skattskyldige
ett straffrättsbegrepp som icke vilar
på saklig grund. Man bör icke tillskapa
en ordning, där en diskriminering
av den skattskyldige blir följden
för förhållanden, för vilka han icke kant
göras ansvarig. Vi böra akta oss för att
väcka ovilja mot systemet som sådant,
då ju systemet i sig innehåller en del
värdefulla principer. Jag är rädd för att
hela uppbördssystemet kan komma att
skadas, om man manar fram en rättsopinion
mot en alltför hård tillämpning,
vilket i grund och botten är alldeles
onödigt.

Herr VELANDER: Herr talman! Det
kan måhända vara på sin plats, att även
jag säger ett par ord i anslutning till
bevillningsutskottets föreliggande betänkande.
Utskottet vill ju hänskjuta frågan
om ränta å kvarstående skatt och å för
mycket erlagd preliminär skatt till förnyad
utredning utan att dock ge den
minsta antydan om efter vilka linjer utredningen
skall ske.

Herr Werner har redan ingående varit
inne på dessa spörsmål, och jag kan
till alla delar instämma i de synpunkter,
som han har framfört. Från såväl bondeförbunds-
som högerhåll har det väckts
vissa motioner i ämnet, och de synpunkter,
som jag har företrätt inom utskottet
och som jag hoppas även skola bli beaktade
av uppbördssakkunniga vid den
fortsatta utredningen, finnas redovisade
i dessa motioner. Jag vill gärna understryka
den Wernerska synpunkten, att
staten icke bör gottskriva sig en ränta,
som ligger på en avsevärt högre nivå än
den ränta staten själv avser att betala,
detta åtminstone så länge som denna
ränta inte överstiger statens medellåneränta.

Finansministern gav några antydningar
om varför han hade föreslagit en så
hög ränta på kvarstående skatt som den
som upptagits i propositionen. Han ansåg,
av ordalagen att döma, att en hel
del skattebetalare funno det med sin fördel
förenligt att betala kvarskatt och alltså
inrättade sig därefter. Jag är inte benägen
att utan vidare instämma i finans -

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Ang. reglering av arbetstiden vid flottning m. m.

ministerns uppfattning härvidlag. När
det gäller rörelseidkare och jordbrukare
finns det, åtminstone som regel, ingen
möjlighet för dessa kategorier skattskyldiga
att före eller under beskattningsåret
klarlägga, hur stor deras inkomst vid beskattningsårets
slut faktiskt kommer att
vara. Från den utgångspunkten anser
jag, att den ränta, som skall påföras dem
på grund av att de kommit att häfta för
kvarstående skatt, icke får sättas högre
än att det inte uppkommer någon vinst
för dem och detta sålunda icke heller
för den skattebetalare, som till äventyrs
söker planmässigt inrätta sig så, att det
för honom skall uppkomma kvarstående
skatt. Om alltså den räntesats, som
man stannar för, när det gäller kvarstående
skatt, är så hög, att det inte kan
bli någon vinst för skattebetalaren genom
att han spekulerar i kvarstående
skatt, har man, synes det mig, åstadkommit
en reaktion som bör vara tillräcklig.

Det kan enligt min mening till och
med ifrågasättas, huruvida någon räntepåföring
över huvud taget bör ifrågakomma.
En del remissinstanser ha ju
också varit inne på den tanken, som jag
tycker icke saknar fog. Jag är emellertid
beredd att på den punkten följa finansministerns
inställning och följaktligen
acceptera att ränta skall debiteras
på kvarstående skatt och utgå även å för
mycket erlagd preliminär skatt.

När man här talar om spekulation, som
skulle bestå i att folk söker undgå att
i tid betala sin skatt för att kunna tillgodogöra
sig ränta på beloppet — en
tanke som framskymtade i finansministerns
anförande — vill jag säga att det,
såsom jag nyss antydde, som regel finns
utomordentligt litet utrymme för dylik
spekulation. Om de skattskyldiga inte
vid slutet av visst år avge deklaration för
sina inkomster under det kommande beskattningsåret,
påföras de nämligen skatt
efter det taxeringsresultat, som kommit
till uttryck vid det förra årets taxering.
För att denna spekulation skall bli möjlig
annat iin för ett visst enstaka år krävs
en undan för undan stigande inkomst,
vilket nog inte i allmänhet motsvarar
det verkliga förhållandet.

Jag tror således inte att det över huvud
taget förekommer så många fall av
spekulation i kvarskatt. Om det föreligger
sådana spekulationer, betager man
säkerligen vederbörande lusten därtill,
om man går in för en räntefot som inte
ligger under den allmänna räntenivån.
Det har framstått för mig, som om man
då skulle kunna reflektera på 3 eller 4
procent; 4 procent ligger kanske något
för högt och 3 procent är väl i lägsta
laget.

Eftersom denna fråga nu skall ytterligare
utredas, inskränker jag mig, herr
talman, till det sagda.

Herr SJÖDAHL: Herr talman! Jag kan
efter dessa yttranden från reservanternas
sida, som inte följdes av yrkande,
inskränka mig till att helt kort yrka bifall
till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i det nu föredragna
betänkandet hemställt.

Ang. reglering av arbetstiden vid flottning
m. m.

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 42, i anledning av dels
Kungl. Maj :ts proposition med förslag till
lag om ändring i lagen den 16 maj 1930
(nr 138) om arbetstidens begränsning,
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 24 mars 1950 dagtecknad
proposition, nr 192, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av
andra lagutskottet, hade Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till

l:o) lag om ändring i lagen den 16
maj 1930 (nr 138) om arbetstidens begränsning; 2:o)

lag om fortsatt giltighet av arbetstidslagen
den 23 maj 1947 (nr 216)
för hotell, restauranger och kaféer.

Den av Kungl. Maj:t föreslagna ändringen
i lagen om arbetstidens begränsning
innebar bland annat, att en i 1 §
under f) upptagen bestämmelse, enligt
vilken flottning vore undantagen från

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. reglering av arbetstiden vid flottning m. m.

lagens tillämpning, skulle från och med
den 1 januari 1951 utgå ur lagen.

I samband med propositionen hade
utskottet till behandling förehaft fyra i
anledning av densamma väckta motioner,
nämligen

inom första kammaren:
nr 500 av herr Lundqvist och
nr 501 av herr Lundgren samt

inom andra kammaren:

nr 581 av herr Hagberg i Malmö och

nr 582 av herr östlund m. fl.

I motionerna I: 500 och II: 581, vilka
voro likalydande, hade yrkats, att riksdagen
vid behandling av Kungl. Maj ds
proposition nr 192 angående lag om
fortsatt giltighet av arbetstidslagen den
23 maj 1947 för hotell, restauranger och
kaféer måtte besluta, att lagens 4 § skulle
erhålla sådan lydelse, att turisthotell
finge använda arbetstagare till arbete
under en tid av högst 288 timmar under
loppet av 6 kalenderveckor.

I motionerna I: 501 och II: 582, vilka
jämväl voro likalydande, hade hemställts,
att riksdagen vid behandling av Kungl.
Maj ds proposition nr 192 angående flottningsarbetets
infogande i den allmänna
arbetstidslagen måtte besluta, att endast
sådant flottningsarbete skulle medtagas,
som utfördes vid skiljeställen.

Utskottet hade i det nu förevarande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,

A) att riksdagen måtte bifalla förevarande
proposition oförändrad;

B) att motionerna I: 501 och II: 582
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd; samt

C) att motionerna I: 500 och II: 581
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation hade avgivits av herr
Wistrand och fröken IVetterström, vilka
på åberopade grunder yrkat,

att Kungl. Maj ds proposition nr 192
måtte avslås, i vad den avsåge ändring
av 1 § punkt f i lagen den 16 maj 1930
(nr 138) om arbetstidens begränsning,

samt att förty den föreslagna lagen om
ändring i nämnda lag måtte erhålla den
ändrade lydelse, som i reservationen angivits.

Herr WISTRAND: Herr talman! Alltsedan
arbetstiden reglerades här i landet
för 30 år sedan, har flottningsarbete
varit undantaget från arbetstidsreglering.
Det har naturligtvis inte varit nårit
någon tillfällighet att så har varit fallet.
Orsaken har enkelt varit, att det är
mycket svårt att underkasta flottningen
arbetstidsreglering.

Andra lagutskottet begärde på sin tid
att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa en
undersökning om möjligheterna till en
laglig reglering av arbetstiden vid flottningsarbete
samt för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kunde
föranleda. En sådan utredning har nu
också verkställts, från industriens sida
med ett par flottningschefer såsom bisittare.
Utredningen har resulterat i ett
förslag, vari konstateras, i hög grad på
skruvar, att flottningsarbete till nöds kan
indragas under arbetstidens reglering under
förutsättning att en mängd undantag
beviljas från lagbestämmelserna. Flottningsarbete
pågår nämligen endast under
en mycket kort tid av året och är över
huvud taget beroende av väderlek, vattentillgång
o. s. v.

Såsom varje människa, som haft med
flottningsarbete att göra, känner till, är
det fullständigt omöjligt att utföra flottningsarbete
med en regelbunden, lagligen
fastställd arbetstid per dygn. Resultatet,
om denna lag antages, kommer bara
att bli, att man kommer att tillämpa
samma arbetstid som man har gjort tidigare,
visserligen med utnyttjande intill
bristningsgränsen av de dispensmöjligheter
som lagen förutsätter, och så tror
man att man har fått arbetstiden reglerad.
Detta är ju ingenting annat än en
produkt av det mest typiska Krångelsverige.
Man kommer inte till något annat
resultat än det som redan gäller, och
man får bara en mängd skriverier uteslutande
för nöjet, att det skall heta att
arbetstiden är reglerad.

Därutöver kan det ju förekomma fall,

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Ang. reglering av arbetstiden vid flottning m. m.

särskilt då det är fråga om små vattendrag,
där det inte är möjligt att ens med
tillämpande av alla dispensbestämmelser
bedriva flottningsarbete inom lagens
gränser.

Det kan svårligen finnas något socialt
behov att reglera arbetstiden vid flottningsarbete,
då ju detta arbete fortgår
blott ungefär en månad om året och även
då är av mycket växlande längd och med
uppehåll som många gånger kunna vara
hela dygnet och kanske mer.

Det förefaller mig under sådana förhållanden
meningslöst att bryta det långvariga
tillstånd som har rått, att flottningsarbete
varit undantaget från lagen
om arbetstidens begränsning. Jag kan åtminstone
för min del icke finna någon
anledning därtill. Jag ber därför, herr
talman, att få yrka bifall till den reservation,
som är fogad vid utskottets utlåtande.

Herr LUNDQVIST: Herr talman! I detta
utskottsutlåtande behandlas också en
motion, som jag har tillåtit mig att väcka
om arbetstiden vid en mindre del av
hotellen, nämligen turisthotellen. Jag har
i motionen föreslagit, att arbetstiden vid
turisthotell skall få beräknas för en
längre tidsperiod än som gäller för hotell
i övrigt, nämligen tre veckor.

Utskottet framhåller i sitt utlåtande,
att vid den allmänna översyn av arbetstidslagen,
som arbetstidsutredningen har
i uppdrag att verkställa, skall detta
spörsmål bli föremål för en grundlig
prövning ifrån skilda utgångspunkter,
varför utskottet av denna anledning ej
är berett att ta ställning till det väckta
spörsmålet.

Jag kan naturligtvis förstå en sådan
inställning från utskottets sida. Vad som
särskilt har förvånat mig är emellertid
ett uttalande, som finns refererat i utlåtandet,
av arbetarskyddsstyrelsen, som
ganska reservationslöst förklarar, att
»hittills vunna erfarenheter av lagens
verkningar icke givit stöd för uppfattningen,
att en beräkning av arbetstiden
för längre tid än tre veckor i allmänhet
skulle vara erforderlig». Det är under -

ligt att läsa detta uttalande, som står refererat
omedelbart efter de remissyttranden
som avgivits av de berörda hotellens
egen organisation och även vissa
andra organisationer, vilka samtliga, såvitt
jag förstår, med all rätt hävda en
diametralt motsatt uppfattning. Var och
en som känner till, hur turisttrafiken
fluktuerar under året och därmed också
besöksfrekvensen vid de olika turisthotellen,
torde lätt förstå, att det speciellt
för dessa hotell är mycket besvärligt att
kunna ordna servicen för gästerna på
tillfredsställande sätt, om man inte har
rättighet att utjämna arbetstiden under
en längre period än tre veckor.

Jag förstår att det för närvarande inte
går att komma längre med denna fråga.
Jag har emellertid velat göra en
framstöt i syfte att på denna punkt
åstadkomma en ändring, som jag tror
är mycket starkt sakligt befogad. Jag
vill nu bara uttala den förhoppningen
att man, när arbetstidsutredningen tar
befattning med denna fråga, måtte söka
komma fram till ett resultat så snart
som möjligt och att detta resultat då
också skall komma att innebära en rättelse
av de förhållanden som i dag gälla
och som ur olika synpunkter måste anses
vara allt annat än tillfredsställande.

Jag bär, herr talman, intet yrkande.

Herr STEN: Herr talman! Såsom kammarens
ledamöter känna till, har det
varit en strävan under den tid, som har
gått, sedan den allmänna arbetstidslagen
antogs i vårt land, att utsträcka dess
principer till allt flera arbetargrupper.
Detta har tagit sig uttryck i stiftandet
av speciella arbetstidslagar, såsom lantarbetstidslagen,
sjöarbetstidslagen, arbetstidslagen
för detaljhandeln, den i
detta utlåtande förevarande arbetstidslagen
för hotell och restauranger o. s. v.
Beträffande flottningsarbetet har det,
såsom kammarens ledamöter se av det
föreliggande utlåtandet, visat sig vara
tekniskt möjligt att lösa frågan på del
enkla sättet, att man slopar undantaget
för flottningsarbete i den allmänna arbetstidslagen
och inordnar även detta

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Ang. reglering av arbetstiden vid flottning m. m.

arbete i denna lag. Det framgår av utskottets
utlåtande att möjligheten att genomföra
en lagstiftning på förevarande
område har erkänts av representanter
för arbetsmarknadens båda parter. Att
under sådana förhållanden även i fortsättningen
hålla flottningsarbete utanför
måste främst ur psykologisk synpunkt
vara mindre välbetänkt.

När utredningen har föreslagit, att
den allmänna arbetstidslagens tillämpningsområde
skulle utvidgas till att omfatta
även flottningsarbete, har ju detta
skett under två uttryckliga förutsättningar.
Den första förutsättningen är att
den ordinarie arbetstiden utan maximering
för dygn regleras för längre tidsperiod
än en vecka, och den andra
förutsättningen är att tilldelning av extra
övertid sker i sådan omfattning, att
flottningsarbetets rationella bedrivande
icke försvåras. Det är alltså icke meningen
att förfara i strid mot de naturliga
förutsättningarna för detta arbetes
bedrivande.

Till vad herr Wistrand anförde vill
jag endast säga, att det rör sig ju här
icke endast, om än i mycket stor utsträckning,
om arbete, som pågår ett
par, tre veckor, utan i de stora sjöarna
och älvarna kan det röra sig om kanske
tusen arbetstimmar, och det är ju en arbetssäsong
av en avsevärd längd. Även
om man naturligtvis i de stora sjöarna
uppe i Lappland och i älvarna neråt
Mellansverige måste inrätta sig efter vattenförhållandena,
förstår man ju att detta
uppenbarligen går lika bra eller, i varje
fall matematiskt, bättre med åtta än med
tio timmars skift, om man nu måste utnyttja
dygnets alla tjugufyra timmar.

Till vad jag har anfört om det psykologiskt
riktiga i denna lagstiftning ur
flottningsarbetarnas synpunkt skulle
kunna läggas, att den också är ett steg
i rätt riktning ur näringens och företagarnas
synpunkter, då det har börjat
yppa sig vissa rekryteringssvårigheter
även i fråga om flottningsarbetet. Under
sådana förhållanden spelar nog den
omständigheten, att man får en gemensam
utgångspunkt beträffande arbetstiden,
även om man sedan måste laga ef -

ter läglighet, en betydande roll, inte endast
psykologiskt utan även reellt, när
det gäller rekryteringen till ett viktigt
arbetsområde.

Jag ber att med denna korta motivering
få yrka bifall till utskottets hemställan.

I detta anförande instämde herr Persson,
Einar.

Herr NORMAN: Herr talman! Såsom
framgår av utskottets utlåtande, är det
två lagar, som kammaren här har att ta
ståndpunkt till. Endast beträffande den
första lagen har det i den reservation,
som här föreligger, yrkats ändring i utskottets
hemställan.

Jag kan nog hålla med herr Wistrand
om att det inte är riktigt tillfredsställande,
att man beslutar en arbetstidsreglering,
som man vet till att börja med inte
går att tillämpa utan att man utnyttjar
alla lagens undantagsbestämmelser, d. v.
s. alla bestämmelser som skola göra det
möjligt att övervinna de svårigheter,
som eljest kunna föreligga. Det har ju
också utskottet givit uttryck åt. Men det
var väl kanske litet för mycket sagt, när
herr Wistrand menade, att denna reglering
endast skulle leda till en massa i sig
självt onödigt skrivbordsarbete. I fråga
om ett arbetsområde, nämligen när det
gäller arbetet vid skiljeställena, är nog
lagen behövlig, och där kan den också
tillämpas utan att man behöver anlita
dessa olika dispensmöjligheter. Beträffande
dessa arbeten tror jag nog, att det
är fullt försvarbart med en lag, som reglerar
arbetstiden.

Vad flottningsarbete i övrigt beträffar
är det, såsom utskottet har erkänt, kanske
inte fullt tillfredsställande, att läget
skall vara sådant, att man till att börja
med måste utnyttja dispensmöjligheter
av olika slag, men jag tror att även härvidlag
kommer lagen att ha en positiv
betydelse, nämligen på det sättet att den
på grund av den övervakning, som här
skall ske, och de olika initiativ, som därvid
kunna tagas, skall kunna, visserligen
inte reglera naturförhållandena, men i
övrigt bidra till att det inom några år

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Ang. reglering av arbetstiden vid flottning m. m.

skall gå lättare att tillämpa lagens bestämmelser
utan att behöva anlita alla
dessa dispensmöjligheter.

Jag hemställer om bifall till utskottets
förslag.

Herr WISTRAND: Herr talman! Det är
alldeles rätt att lagen mycket väl skulle
kunna tillämpas vid skiljeställena, och
hade man velat inskränka sig till det i
utskottet, skulle det inte ha blivit någon
tvist. Att jag inte ansett det behövligt att
hänföra arbetet vid skiljeställena till lagens
tillämpningsområde, beror på att arbetstidsbegränsningen
i realiteten redan
tillämpas där på grund av kollektiv överenskommelse.

Ett bevis för hur ömtålig denna sak är
— jag glömde att nämna det i mitt första
anförande — har man i det utlåtande arbetsmarknadsstyrelsen
avgivit. Till formen
är det visserligen tillstyrkande, med
hänsyn till den utredning som gjorts,
men det låter mycket tydligt och klart
förstå, att styrelsen anser att en reglering
i själva verket knappast bör ifrågakomma.
Det är alltså fortfarande, trots de anföranden,
som hållits här till stöd för utskottets
ståndpunkt, enligt min mening
inte anledning att reglera arbetstiden i
detta fall.

I utskottet har det omvittnats av fackmännen,
att förbättringar redan skett och
att de undan för undan tränga sig fram
under den ideliga pressen att förbilliga arbetet
genom att rationalisera, genom att
anlita mindre arbetskraft o. s. v., och
vidare under pressen från fackföreningarnas
sida för att förbättra flottningsarbetarnas
villkor, en press som tidigare
har utövats utan någon som helst lagstiftning
— jag tror den har varit mycket
verksammare än någon lagstiftning —•
och som naturligtvis kommer att fortfara
utan lagstiftning.

Herr STEN: Herr talman! Den passus
i arbetsmarknadsstyrelsens utlåtande,
som herr Wistrand åsyftade, innehåller
följande: »Då representanter för arbetsmarknadens
båda parter på förevarande

område vitsordat möjligheterna att under
vissa i betänkandet återgivna förutsättningar
hänföra flottningsarbete under
allmänna arbetstidslagen, vill arbetsmarknadsstyrelsen
tillstyrka utredningens
förslag att lagens tillämpningsområde
utsträckes till att omfatta även flottning.
»

Vad kan herr Wistrand ha att invända
mot att arbetsmarknadsstyrelsen på
detta område stöder sig på de sakkunniga
arbetsmarknadsparterna, när dessa
äro i saken ense?

Herr WISTRAND: Herr talman! Jag
har grundat min uppfattning på att arbetsmarknadsstyrelsen
uteslutande stöder
sig på kommittéutlåtandet och tydligt
låter skymta, att den själv liar en annan
uppfattning. Jag vill tillägga att detta
utlåtande, som biträtts av några flottningschefer,
sedermera inte har vunnit
någon anslutning från flottningsföreningarna,
som — om jag minnes rätt — samtliga
tillkännagivit en helt annan uppfattning.

Överläggningen ansågs härmed slutad,,
varefter herr talmannen yttrade, att i
avseende på det under behandling varande
utlåtandet yrkats dels att vad utskottet
hemställt skulle bifallas, dels ock,
av herr Wistrand, att utskottets hemställan
skulle bifallas med den ändring
i det under punkten 1 i den kungl. propositionen
upptagna lagförslaget, som
påyrkats i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedermera gjordes propositioner enligt
berörda yrkanden; och förklarades
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med övervägande ja besvarad.

På framställning av herr talmannen
beslöts att handläggningen av återstående
ärenden på föredragningslistan skulle
uppskjutas till aftonsammanträdet.

Anmäldes och godkändes riksdagens
kanslis förslag till

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

dels riksdagens skrivelse, nr 225, till
Konungen angående val av ombud i Europarådets
rådgivande församling med
suppleanter;

dels ock riksdagens förordnanden;
nr 226, för herr Ernst Wigforss att
vara ombud i Europarådets rådgivande
församling;

nr 227, för herr Axel Gjöres att vara
ombud i Europarådets rådgivande församling; nr

228, för herr Karl Wistrand att
vara ombud i Europarådets rådgivande
församling;

nr 229, för herr Rolf Edberg att vara
ombud i Europarådets rådgivande församling; nr

230, för herr Bertil Ohlin att vara
ombud i Europarådets rådgivande församling; nr

231, för herr Gunnar Hedlund att
vara ombud i Europarådets rådgivande
församling;

nr 232, för herr Bengt Elmgren att
vara suppleant för ombud i Europarådets
rådgivande församling;

nr 233, för herr Rickard Lindström
att vara suppleant för ombud i Europarådets
rådgivande församling;

nr 234, för herr James Dickson att vara
suppleant för ombud i Europarådets
rådgivande församling;

nr 235, för fröken Hildur Kristina Nygren
att vara suppleant för ombud i Europarådets
rådgivande församling;

nr 236, för herr Bertil von Friesen att
vara suppleant för ombud i Europarådets
rådgivande församling; och

nr 237, för herr Bernhard Näsgård att
vara suppleant för ombud i Europarådets
rådgivande församling.

Anmäldes och godkändes utrikesutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 262, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
mellan Sverige och Polen träffade uppgörelser
rörande ersättning för vissa
svenska privata ekonomiska intressen
m. in.; samt

nr 263, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslutning till en

av Förenta Nationernas generalförsamling
under andra delen av dess tredje
ordinarie möte i New York i april 1949
antagen reviderad generalakt om avgörande
på fredlig väg av internationella
tvister.

Anmäldes och godkändes tredje lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 265, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (nr
46) angående stenkolsfyndigheter m. m.;

nr 266, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i lagen den 12 maj 1917 (nr 269)
om fastighetsbildning i stad, m. m.;

nr 267, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag
angående fortsatt giltighet av lagen den
30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång
för byggnadsarbete, dels ock i ämnet
väckta motioner;

nr 268, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
med särskilda bestämmelser rörande
mantalsskrivningen för år 1951 i anledning
av folkräkningen den 31 december
1950; samt

nr 269, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i lagen den 14 juni 1928 (nr
289) angående handel med utsädesvaror,
dels ock en i ämnet väckt motion.

Anmäldes bevillningsutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 270, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till förordning om
ändring i uppbördsförordningen den 31
december 1945 (nr 896), jämte i ämnet
väckta motioner.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
betänkande nr 55 bifölles även av andra
kammaren.

Anmäldes och bordlädes
utrikesutskottets utlåtanden:
nr 14, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående godkännande av

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

Nr 19.

Sveriges anslutning till en överenskommelse
angående intereuropeiska betalningar
och kompensationer för 1949/

50 m. m.; samt

nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
en handelsöverenskommelse mellan Sveriga
och det ockuperade Japan;

konstitutionsutskottets utlåtande och
memorial:

nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående finansieringen av
kostnaderna för den nya kyrkomusikerorganisationen
m. m. i vad propositionen
hänvisats till konstitutionsutskottet;
samt

nr 19, med föranledande av kamrarnas
skiljaktiga beslut beträffande utskottets
utlåtande nr 13 i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 6
juni 1939 (nr 251) om kommunalstyrelse
på landet m. m., ävensom i ämnet
väckta motioner;

statsutskottets utlåtanden och memorial: nr

156, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1950/51
till inskrivningskostnader;

nr 157, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående disposition av medel
för skjutbana för Södra skånska infanteriregementet
i Ystad;

nr 172, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående studentsociala
stödåtgärder m. m. jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 173, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1950/51 till avlöningar vid blindoch
dövstumskolorna m. m. jämte i ämnet
väckt motion;

nr 174, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag för budgetåret 1950/

51 till vissa skyddsarbeten å Uppsala
domkyrka;

nr 175, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1950/51 till universitetssjukhusen
in. in.;

nr 176, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1949 vid dess trettioandra
sammanträde fattade beslut, såvitt
propositionen angår rekommendation
nr 87 angående yrkesvägledning;

nr 177, i anledning av riksdagens år
1949 församlade revisorers berättelse angående
verkställd granskning av statsverkets
jämte därtill hörande fonders tillstånd,
styrelse och förvaltning jämte vissa
motioner m. m.;

nr 178, i anledning av väckta motioner
om viss ändring av bestämmelserna
för disposition av fonden för vissa stödåtgärder
inom malmkommunerna (3-miljonersfonden);

nr 179, i anledning av väckta motioner
om byggande av en cykelstig inom övre
Sopperoområdet i Norrbottens län;

nr 180, i anledning av väckta motioner
om en järnvägsförbindelse mellan
Malung och Flisa över Medskogen;

nr 181, i anledning av väckt motion angående
åtgärder för tillgodoseende av
behovet av bostäder åt arbetare vid
kraftverksbyggen och liknande anläggningar; nr

182, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående teckning av aktier
i den statliga affärsbanken m. m., såvitt
propositionen avser anslagsfrågan;

nr 183, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till vissa ändringar
i 1947 års allmänna tjänste- och
familjepensionsreglementen m. m. jämte
i ämnet väckta motioner;

nr 184, i anledning av väckta motioner
angående tjänste- och familjepensionering
för statsråd;

nr 185, i anledning av väckta motioner
om retroaktiv lönefyllnad åt vissa
e. o. tjänstemän vid krigsflygskolan å
Ljungbyhed;

nr 186, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928, nr 370, m. m., i vad propositionen
avser grunder för utbetalande
av statsbidrag, jämte i ämnet väckta motioner;
samt

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 fm.

nr 187, i anledning av kamrarnas skiljaktiga
beslut beträffande Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1950/51 till främjande av bostadsförsörjningen,
såvitt gäller grunderna
för trekronorsbidragets bestridande,
jämte i ämnet väckta motioner;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 57, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m., såvitt propositionen
hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner;
samt

nr 58, i anledning av väckt motion angående
förhöjning av ortsavdragen i fråga
om den statliga beskattningen;

bankoutskottets memorial och utlåtande: nr

19, angående uppskjutande av behandlingen
av dels frågan om ordnandet
av riksdagshusplanen m. m., dels ock
motionen I: 401 angående konstnärlig utsmyckning
av första kammarens plenisal
m. m.; samt

nr 20, i anledning av väckta motioner
om framläggande för riksdagen av en
plan för övergången till en friare ekonomi
efter ingången av år 1951, m. in.;

första lagutskottets utlåtanden och memorial
:

nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den
17 juni 1948 (nr 433) om försäkringsrörelse; nr

27, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om svenskt medborgarskap, dels ock i
ämnet väckta motioner;

nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts
propositioner med förslag till lag om
fortsatt tillämpning i viss del av lagen
den 23 april 1948 (nr 175) med särskilda
bestämmelser om dispositionen av
aktiebolags vinstmedel m. m. samt med
förslag till lag angående ändrad lydelse
av 2 § 11 :o), 15:o), 17ro) och 19:o) lagen
den 26 maj 1909 (nr 38 s. 3) om
Kungl. Maj :ts regeringsrätt ävensom mo -

tioner, väckta i anledning av den förstnämnda
propositionen; samt
nr 29, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående finansieringen av
kostnaderna för den nya kyrkomusikerorganisationen
m. m., såvitt propositionen
hänvisats till lagutskott;

andra lagutskottets utlåtanden och memorial: nr

43, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den 11
juni 1937 (nr 339) om mödrahjälp;

nr 44, i anledning av väckta motioner
angående sättet för utbetalning av de allmänna
barnbidragen m. m.;

nr 45, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om kommuns bidrag till kostnaderna för
folktandvården;

nr 46, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i värnpliktslagen m. m., dels
ock i ämnet väckta motioner; samt

nr 47, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i vissa delar av lagen den 12
juni 1885 (nr 27) angående lösdrivares
behandling, m. m., dels ock i ämnet
väckta motioner; ävensom

jordbruksutskottets utlåtanden och memorial: nr

46, med anledning av väckta motioner
angående utredning om vissa åtgärder
för en förbättrad skogsvård;

nr 47, med anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen under nionde
huvudtiteln gjorda framställning angående
Täckande av förluster på grund av
statlig kreditgaranti m. m.;

nr 48, med anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda hemställan
rörande anslag till Grundförbättringar:
Statens avdikningsanslag, Statens avdikningslånefond
samt Bidrag till jordbrukets
rationalisering m. m. jämte i ämnena
väckta motioner;

nr 49, angående uppskov med behandlingen
av vissa till utskottet hänvisade
ärenden;

nr 50, angående departementsvis uppgjorda
förteckningar över försäljningar

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19.

m. m. av viss kronan tillhörig fast egendom; nr

51, angående Kungl. Maj:ts proposition
angående komplettering av riksstatsförslaget
för budgetåret 1950/51
m. in., såvitt angår jordbruksärenden;
samt

nr 53, med anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående upplåtelsevillko -

ren för kronotorp m. fl. lägenheter m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

Justerades protokollsutdrag för detta
sammanträde, varefter kammaren åtskildes
kl. 5.14 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Lördagen den 20 maj eftermiddagen.

Kammaren sammanträdde kl. 7.30
eftermiddagen.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets
betänkande nr 54, i anledning
av väckt motion om upptagande
av en särskild skatt på exportens
devalveringsvinster, bifölls vad utskottet
i detta betänkande hemställt.

Ang. översyn av lagen om folkpensionering.

Föredrogs ånyo andra lagutskottets
utlåtande nr 40, i anledning av väckta
motioner dels om utredning av förutsättningarna
för ett system med efter
pensioneringsålder differentierade folkpensionsförmåner,
dels om successiv
minskning av de inkomstprövade avdragen
på statliga och kommunala förmåner
jämlikt folkpensioneringslagen
och därtill anslutna författningar, dels
ock om översyn av bestämmelserna i
lagen om folkpensionering.

Andra lagutskottet hade till behandling
föreliaft fem inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner,
nämligen

de likalydande motionerna nr 250 i
första kammaren av herr Andrén m. fl.
och nr 293 i andra kammaren av herr
Hjalmarson in. fl.;

de likalydande motionerna nr 327 i
första kammaren av herr Andersson,
Elon, m. fl. och nr 389 i andra kammaren
av herr Ohlin m. fl.; samt

nr 119 i andra kammaren av herr
Senander m. fl.

I motionerna 1:250 och 11:293 hade
hemställts, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte begära utredning av
förutsättningarna för ett system med
efter pensioneringsålder differentierade
folkpensionsförmåner.

I motionerna 1:327 och 11:389 hade
hemställts, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning
rörande en successiv minskning
av de inkomstprövade avdragen på statliga
och kommunala förmåner jämlikt
folkpensionslagen och därtill anknutna
författningar, varvid möjligheterna
att snabbt underlätta den s. k. arbetarpensioneringen
genom ett provisoriskt
återinförande av s. k. privilegiering
särskilt borde beaktas, samt framläggande
för riksdagen av de förslag,
vartill utredningen kunde föranleda.

I motionen II: 119 hade hemställts,
att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t
anhålla, att Kungl. Maj :t måtte låta verkställa
en översyn av lagen om folkpensionering
i syfte att rätta till bristfälligheterna
i lagen och snarast för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Ang. översyn av lagen om folkpensionering.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet gjort vissa uttalanden rörande
behovet av en översyn av gällande
avdragsregler samt av en omprövning
av frågan om bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen
m. in., varefter
utskottet yttrat:

»Såsom i olika remissyttranden framhållits
sammanhänga de nu berörda
spörsmålen i lagen om folkpensionering
nära med frågan om ordnandet av
en pensionering för anställda i privat
tjänst. Sistnämnda fråga utredes för
närvarande av pensionsutredningen,
som beräknar kunna avgiva principbetänkande
under innevarande år. Vidare
har, såsom av den här ovan lämnade
redogörelsen framgår, chefen för socialdepartementet
i propositionen nr 167
till innevarande riksdag uttalat, att han
hade för avsikt att utverka Kungl. Maj:ts
bemyndigande att tillkalla särskilda utredningsmän
för översyn av de nu gällande
avdragsreglerna i lagen om folkpensionering.
Härtill kommer att i de
ovan omförmälda yttrandena över den
utredning, som verkställts av de sakkunniga
för utredning rörande folkpensionärernas
bostadsförhållanden och
bostadskostnader, hemställts om utredning
rörande bostadstilläggen och bostadskostnadsgrupperingen.
Vad särskilt
angår bostadskostnadsgrupperingen föreligger
uppenbarligen ett visst samband
mellan denna gruppering och dyrortsgrupperingen,
beträffande vilken en
allmän omgruppering på basis av en ny
dvrortsundersökning torde vara förestående.
Det material, som därvid kommer
att förebringas, synes bliva av stor
betydelse för en bedömning av bostadskostnadsgrupperingen.
Som underlag
för den kommande dyrortsundersökningen
skall, enligt vad som framgår av
statsrådsprotokollet för den 21 april
1950, en utredning angående principerna
för dyrortsgrupperingen nu verkställas.
Slutligen vill utskottet framhålla,
att utformningen av det väntade
förslaget till lag om socialhjälp
torde bliva av viss betydelse för bedömningen
av nu ifrågavarande spörsmål.

Med hänsyn till det läge, vari de ovan

berörda frågorna sålunda befinna sig,
och då Kungl. Mai :t har sin uppmärksamhet
riktad på spörsmålen samt bäst
torde kunna bedöma, hur det fortsatta
utredningsarbetet bör bedrivas, har utskottet
ej ansett påkallat, att riksdagen
nu hos Kungl. Maj:t anhåller om ytterligare
utredningar, utan funnit lämpligast
att föreslå riksdagen att i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva till känna
vad utskottet ovan anfört.

På grund av vad sålunda anförts får
utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande
motioner, I: 250, I: 327, II: 119,
11:293 och 11:389, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t som sin mening giva
till känna vad utskottet ovan anfört;

B. att motionerna 1:250 och 11:293,
i den mån de icke kunna anses besvarade
genom vad utskottet under A. hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd;

C. att motionerna 1:327 och 11:389,
i den mån de icke kunna anses besvarade
genom vad utskottet under A. hemställt,
icke måtte föranleda någon riksdagen
åtgärd; samt

I). att motionen II: 119, i den män
den icke kan anses besvarad genom
vad utskottet under A. hemställt, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
»

Reservationer hade anförts

1) av herrar Hallagård, W istrand,
Bengtson, Hagård och Carlsson i Bakeröd,
vilka likväl ej antytt sin åsikt;

2) av herrar Sunne och Jacobsson i
Igelsbo samt fröken Höjer, vilka beträffande
den i motionerna I: 327 och II:
389 berörda frågan rörande successiv
minskning av de inkomstprövade avdragen
samt i samband därmed underlättande
av den s. k. arbetarpensioneringen
genom ett provisoriskt införande av
s. k. privilegiering av dylik pension ansett,
att utskottet bort uttala, att ifrågavarande
spörsmål vore av sådan betydelse,
att en skyndsam utredning borde
verkställas berörande hela komplexet av
ifrågavarande avdrag inklusive privilegieringen
av enskild arbetarpension,

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19.

Ang. översyn av lagen om folkpensionering.

samt att utskottet i enlighet härmed bort
hemställa,

A. att riksdagen i anledning av motionerna
I: 327 och II: 389 samt I: 250 och
II: 293 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om utredning rörande dels en
successiv minskning av de inkomstprövade
avdragen på statliga och kommunala
förmåner jämlikt folkpensioneringslagen
och därtill anknutna författningar,
varvid möjligheterna att snabbt underlätta
den s. k. arbetarpensioneringen genom
ett provisoriskt återinförande av
s. k. privilegiering särskilt borde beaktas,
och dels övriga i motionerna berörda
spörsmål samt framläggande för riksdagen
av de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda; samt

B. att motionen II: 119, i den mån den
icke kunde anses besvarad genom vad
utskottet under A. hemställt, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Herr HALLAGÅRD: Herr talman! Jag
skall be att i korthet få ange anledningen
till att vi från vårt håll avgivit en
blank reservation till det nu föredragna
utskottsutlåtandet.

Utskottet har i sin motivering erinrat
om att socialministern har för avsikt att
tillkalla särskilda sakkunniga »för översyn
av de nu gällande avdragsreglerna i
lagen om folkpensionering». Utskottet
åberopar också remissyttrandena över
den utredning, som verkställts av de
sakkunniga rörande folkpensionärernas
bostadsförhållanden och bostadskostnader,
i vilka remissyttranden hemställes
om utredning rörande bostadstilläggen
och bostadskostnadsgrupperingen. Vad
särskilt angår bostadskostnadsgrupperingen,
säger utskottet, föreligger uppenbarligen
ett visst samband mellan
denna gruppering och dyrortsgruppcringen,
beträffande vilken eu allmän
omgruppering på basis av en ny dyrortsundersökning
torde vara förestående.

Med hänsyn till det liige, vari dessa
frågor befinna sig, bär utskottet icke ansett
nödvändigt att gå in för en ytterligare
utredning, och utskottet förutsät -

ter, att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet
riktad på detta spörsmål.

När det gäller dessa så kallade avdragsregler
får man ju därför förvänta,
att det snarast möjligt kan bli en utredning,
men hur det sedermera kan gå
med bostadskostnadsgrupperingen kanske
blir en annan sak. Utskottet har därvidlag
hänvisat till att denna bostadskostnadsgruppering
har ett visst samband
med dyrortsgrupperingen. Denna
debatterades ju i riksdagen för någon
tid sedan.

Beträffande dyrortsgrupperingen ha
särskilda sakkunniga tillsatts med upDgift
att verkställa utredning angående
principerna för dyrortsgrupperingen.
Den nya kommunindelningen är ju också
ett skäl för att revidera dyrortsgrupperingen.

Emellertid har det i direktiven för
denna utredning framhållits, att det förfaringssätt,
som i den föreliggande situationen
synes vara det bästa, är att
låta gällande dyrortsgruppering provisoriskt
bibehållas oförändrad i avbidan
på en allmän omgruppering på basis av
en ny dyrortsgruppering, vars resultat
inte kan föreligga förrän efter kommunindelningsreformens
ikraftträdande.
Denna utredning skall alltså företagas
först och en särskild utredning i detta
spörsmål sedermera. Det torde väl i sådant
fall antagligen dröja länge, innan
vi få fram ett förslag om revidering av
bostadskostnadsgrupperingen.

På föredragningslistan för i dag ha v;
efter detta ärende att behandla andra
lagutskottets utlåtande nr 41, vari denna
fråga om bostadskostnadsgrupperingen
också upptagits. Jag vill bara erinra om
att det där återfinnes en reservation från
vårt håll med anhållan om en .skrivelse.
Det hade varit riktigt om båda dessa
frågor hade kunnat behandlas på en
gång. Meningsskiljaktigheten inom utskottet
gäller att vi reservanter inom utskottet
intagit en mera positiv inställning
till dessa uttalanden angående bostadskostnadsgrupperingen,
vilket jag
härmed velat påpeka.

Vad beträffar den andra reservationen,
den från folkpartiets sida, kanske

•80

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Ang. översyn av lagen om folkpensionering.

det inte är alldeles nödvändigt att begära
en sådan utredning därför att uppmärksamheten
redan har fästs på den
saken i utskottets motivering, där det
sägs, att frågan ligger så till, att Kungl.
Maj :t har sin uppmärksamhet riktad på
saken. Jag vill i korthet nämna detta
som en förklaring till att vi avgivit en
blank reservation.

Herr ANDERSSON, ELON: Herr talman!
De motioner, som föranlett det föreliggande
utskottsutlåtandet, äro förestavade
av de erfarenheter man vunnit efter
den senaste folkpensioneringsreformen.

Jag tror att utskottet på ett mycket riktigt
sätt har uttolkat erfarenheternas innebörd,
när utskottet i sitt utlåtande skriver,
att det har »kommit till den uppfattningen,
att de nuvarande förhållandena
icke kunna anses vara tillfredsställande
och att avdragsreglerna förty äro i behov
av översyn».

Såvitt jag har kunnat uttolka innebörden
av detta utskottets uttalande rätt,
råder ingen skiljaktighet i sak mellan utskottet
och motionärerna. Den lilla tvist,
som kvarstår och som jag inte tillmäter
någon större betydelse, herr talman, rör
sig om vilka åtgärder som från riksdagens
sida kunna vara behövliga för att
så snart som möjligt vinna rättelse i de
missförhållanden, som motionärerna ha
påtalat och som utskottet har bestyrkt.

Uskottet har för sin del funnit sig till
freds med den kända omständigheten, att
de i motionerna berörda frågorna redan
äro föremål för Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
och att från Kungl. Maj:ts sida
har signalerats tillsättandet av en utredning,
som skulle verkställa en översyn
över hithörande bestämmelser i folkpensioneringslagen.
Jag har för min personliga
del också konstaterat samma förhållande,
och jag måste säga, att jag känner
mig inte så förfärligt upprörd över
att utskottet nu vill nöja sig med de åtgärder,
som ha ställts i utsikt från Kungl.
Maj:ts sida.

Emellertid har det förefallit mina partivänner
i utskottet såsom angeläget, i
varje fall inte opåkallat, att riksdagen vi -

sar så stort intresse för de problem, som
här föreligga, att riksdagen borde i särskild
skrivelse till Kungl. Maj :t ge till
känna sin uppfattning och begära tillsättandet
av en särskild utredning. Jag förutsätter
att det bakom detta yttrande ligger
ett önskemål, att riksdagen skall för
Kungl. Maj :t ge till känna detta mycket
stora intresse, som man från riksdagens
sida hyser i frågan, och att framförandet
av detta önskemål skulle vara ägnat att
påskynda inte bara utredningens igångsättande
utan också utredningsarbetet.

Även om jag således erkänner det riktiga
i den iakttagelse, som utskottet har
gjort, att ärendet redan är föremål för
Kungl. Maj:ts uppmärksamhet, och även
om jag förstår de förhoppningar, som ligga
bakom utskottets mycket neutrala inställning
till motionärernas yrkande om
särskild utredning, förhoppningen om att
denna utredning också mycket snart
skall leda till ett resultat, vill jag för
min del ge mitt stöd åt den synpunkt,
som reservanterna i utskottet ha anfört
till förmån för sitt yrkande om en särskild
utredning. Jag tror som sagt att det
inte skulle vara ur vägen, att man från
riksdagens sida poängterade frågans
utomordentliga betydelse för folkpensionärerna
och i realiteten också för det
svenska arbetslivet. Detta sker bäst genom
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller
om en särskild utredning av de i
motionerna anförda spörsmålen och inte
låter dem försvinna i den mycket större
utredningsbunke, som Kungl. Maj:t är
beredd att överlämna till den signalerade
utredningen.

Med denna motivering, herr talman,
ber jag att få yrka bifall till den reservation,
som är fogad vid utlåtandet av herr
Sunne från denna kammare tillsammans
med ett par kamrater från andra kammaren
och som är betecknad med 2).

I detta anförande instämde herr Wahlund.

Herr WISTRAND: Herr talman! Detta
utskottsutlåtande utgör ju en kompott på
en hel rad olika yrkanden, som ha fram -

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19.

Ang. översyn av lagen om folkpensionering.

förts här i riksdagen, och det framgår iu
också av de anföranden, som redan äro
hållna. Jag skall be att få fästa uppmärksamheten
på ytterligare ett inslag
i utlåtandet, där jag inte kan vara tillfredsställd
med utskottets behandling.

Det har väckts en motion om utredning
av förutsättningarna för ett system
med differentierade folkpensioner efter
pensionsåldern. Detta förslag innebär, att
man vill ha undersökt ett system, som
skulle kunna medföra, att en person, som
önskar stå kvar i arbetet och känner sig
ha krafter därtill, skulle kunna uppskjuta
sin pensionsframställning till en senare
tidpunkt men då komma i åtnjutande
av en högre pension. Det är ett liknande
system som pensionsstyrelsen redan
tillämpar vid sin frivilliga pensionsförsäkring;
där kan man ta ut pensionen
på olika tidpunkter, när man anser att
det bäst passar, och där blir pensionens
storlek alltså beroende av när detta
sker.

Emot denna som jag tycker mycket naturliga
försäkringsmässiga anordning har
utskottet anfört en rad av skäl, bland
annat det, att den skulle »komma att
medföra en ganska komplicerad administrativ
apparat». Jag måste ju säga, att
jag inte alls tror på att denna administrativa
apparat skulle behöva bli så stor för
de fall, som säkerligen inte komma att
bli alltför många, som skulle uppstå, då
detta system skulle komma i tillämpning.
Kan man sköta den saken inom den frivilliga
försäkringen, kan man helt säkert
också göra det inom den obligatoriska.
Jag har mycket svårt att förstå de skäl,
som radats upp emot detta förslag.

Då emellertid utskottet, visserligen inte
i sitt yrkande men ändå i sin motivering,
säger, att det — ehuru synbarligen
motvilligt — förutsätter, att även denna
fråga komme att beaktas vid en översyn
av avdragsreglerna, skall jag inte ställa
något särskilt yrkande utan endast fastslå
att utskottet dock uttalat sig för en
utredning i samband med de andra frågorna.
.Tåg hoppas att den utredningen
skall kunna ske under välvilligare auspi -

eier än vad utskottet har visat vid sin behandling
av denna, som jag tycker, inte
alls uppseendeväckande utan mycket naturliga
fråga.

Herr NORMAN: Herr talman! Herr Wistrand
anförde, att det var en kompott,
som utskottet här lagat till. Jag tror att
jag kan tillägga, att det är en mycket
vällagad kompott! Jag kan hålla med
om att den kanske var starkt kryddad
från den synpunkt, som herr Wistrand
här hade, och personligen skulle jag nog
gärna ha varit med om att använda litet
mildare kryddor inom det avsnittet. Men
jag tror inte det betyder så mycket.

I övrigt tror jag att vi i stort sett äro
ganska överens, vilket också framgick
av herr Elon Anderssons anförande. Jag
tycker att detta utskottsutlåtande är sådant,
att samtliga motionärer och reservanter
— med undantag möjligen för
herr Wistrand —- lämpligen borde ha
stått upp och tackat utskottet för välvillig
behandling.

Nu har herr Elon Andersson yrkat bifall
till en reservation, men jag undrar,
om man gör saken någon tjänst, ifall
man skulle ta denna reservation. Ty den
har ju ingen motivering, och vad som
här är det väsentliga är den välskrivna
motivering, som utskottet har avgivit för
sin hemställan. Frågan bringas ju till
Kungl. Maj :ts kännedom även genom den
kläm, som utskottet har.

Jag hemställer därför om bifall till utskottets
yrkande, herr talman!

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes i enlighet med de yrkanden,
som därunder framkommit, propositioner,
först på bifall till vad utskottet
i det nu ifrågavarande utlåtandet hemställt
samt vidare på antagande av det
förslag, som innefattades i den av herr
Sunne in. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarades den 1''örra
propositionen, vilken förnyades, vara
med övervägande ja besvarad.

(> Första kammarens protokoll 1950. Yr 19.

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Ang. bostadskostnadsgrupperingen inom

folkpensioneringen m. m.

Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande
nr 41, i anledning av väckta motioner
om avskaffande av bostadskostsnadsgrupperingen
inom folkpensioneringen
m. in.

Andra lagutskottet hade till behandling
förehaft två inom riksdagen väckta, till
lagutskott hänvisade motioner, nr 248 i
första kammaren av herr Wahlund m. fl.
samt nr 388 i andra kammaren av herr
Pettersson i Dahl m. fl.

I motionerna, vilka voro likalydande,
hade hemställts, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om skyndsam utredning syftande
till att avskaffa bostadskostnadsgrupperingen
inom folkpensioneringen samt
att i avvaktan härpå uppflytta lägsta bostadskostnadsgrupp
till nästa lägsta.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
av angivna orsaker hemställt,
att förevarande motioner, 1: 248 och II:
388, i den mån de icke kunde anses besvarade
genom vad utskottet förut i utlåtandet
anfört, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Enligt en vid utlåtandet avgiven reservation
hade herrar Hallagård, Bengtson
och Carlsson i Bakeröd ansett, att
utskottets utlåtande bort hava den lydelse,
reservationen visade, och avslutas
med en hemställan

A. att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville
med beaktande av de synpunkter reservanterna
anfört låta verkställa utredning
om folkpensioneringslagens bestämmelser
om bostadstilläggen samt för
1951 års riksdag framlägga de förslag,
vartill utredningen kunde föranleda;
samt

B. att förevarande motioner, I: 248 och
II: 388, i den mån de icke besvarats genom
vad under A. hemställts, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Herr WAHLUND: Herr talman! I frågans
nuvarande läge skall jag inte bli
mångordig.

Jag vill liksom herr Hallagård nyss
gjorde påminna om den diskussion, vi
hade i dyrortsgrupperingsfrågan för två
eller tre veckor sedan och hurusom jag
då kunde konstatera — trots att vi från
bondeförbundets sida regelmässigt fått
våra motioner avslagna eller på annat
sätt avfärdade — att frågan i alla fall
går framåt i den riktning, som vi från
bondeförbundets sida önska, även om
vi gärna skulle se, att takten skulle vara
snabbare.

Sedan dess har det hänt, att riksdagen
i enighet avskaffat dyrortsgrupperingen
vad beträffar familjebidragssystemet och
därvid också följt den ordning, som vi
från vårt håll rekommenderat, genom
att höja lägre ortsgrupper till högre. Och
i dag kunna vi konstatera, att andra lagutskottet
avgivit ett mycket välvilligt utlåtande,
och det tacka vi för.

Andra lagutskottet säger, att starka
skäl tala för en omprövning av bestämmelserna
om folkpensionärernas bostadstillägg
och bostadskostnadsgruppering,
och andra lagutskottet citerar utan
reservation bostadsstyrelsen, som säger,
att det är uppenbart att folkpensionärerna
på landsbygden vid nuvarande utformning
av folkpensioneringssystemet
icke kunna förutsättas bli delaktiga i
den pågående standardhöjningen. Det är
ju starka ord detta, men sanna.

Utskottet hänvisar till det ärende, som
behandlades här alldeles nyss, och utskottet
menar sig i det sammanhanget
ha fäst Kungl. Maj :ts uppmärksamhet på
hithörande problem, och det tycker att
det kan stanna vid detta.

Ja, det kan kanske förefalla litet
otacksamt att i en sådan situation driva
en avvikande mening, men jag gör det
ändå, i likhet med reservanterna. Det
finns ett yrkande i den motion, som jag
och andra ha framfört, som går ut på
att omedelbara åtgärder skola vidtagas
såtillvida, att vi skola höja nuvarande
lägsta bostadskostnadsgrupp till den
näst lägsta. Det tycks nu enligt utskottets
mening inte gå för sig med detsamma,
och det är beklagligt. Men man kan
ju konstatera, att alla nu äro ense om
att folkpensionärerna i de lägsta ortsgrupperna
ha kommit i en dålig ställ -

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19.

Om semester åt företagare inom jordbruket m. m.

ning. Till och med Svenska stadsförbundets
styrelse säger i ett remissvar, att
det obestridligt är så, att de nuvarande
reglerna för bostadskostnadsgrupperingen
särskilt missgynnat åtskilliga av de
kommuner, som nu äro placerade i bostadskostnadsgrupp
I, och stadsförbundet
tillägger, att en — låt vara — »försiktig
uppflyttning av kommuner från
grupp I till grupp II---synes be fogad.

Jag vill påminna om att det här gäller
fattiga människor, och jag menar,
att man i ett sådant fall borde ha skäl
att snabbare gå från ord till handling.
Det är därför, även om jag här vill framföra
mitt tack till utskottets majoritet
för dess välvilliga utlåtande, som jag,
herr talman, vill yrka bifall till reservationen.

Herr NORMAN: Herr talman! Denna
fråga sammanhänger så nära med den
i det förra utlåtandet behandlade, att jag
inte tror att man lämpligen kan försöka
lösa densamma utan att se den i samband
med den ytterligare översyn, som
utskottet har förordat i det föregående
utlåtandet.

Jag hemställer därför om bifall till vad
utskottet här har yrkat med hänvisning
till att utskottet i detta sammanhang pekar
på den motivering, som vi diskuterade
beträffande utlåtandet nr 40.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen
jämlikt därunder förekomna yrkanden
propositioner, först på bifall till vad utskottet
i del nu förevarande utlåtandet
hemställt samt vidare på antagande av
det förslag, som innefattades i den vid
utlåtandet avgivna reservationen; och för
klarade herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets
hemställan, sig anse denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Wahlund begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en så
lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad andra lagutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 41, röstar Ja; Den,

det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en
början omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade, att enligt
hans uppfattning flertalet röstat för japropositionen.

Då emellertid herr von Heland begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja —70;

Nej —18.

Därjämte hade 3 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Om semester åt företagare inom jordbruket
m. m.

Föredrogs ånyo första kammarens allmänna
beredningsutskotts utlåtande nr
29, i anledning av väckta motioner dels
om utredning av vissa jordbrukarhustrurs
och likställdas semesterproblem,
dels angående utredning av frågan om
semester för företagare och deras hustrur
inom jordbruket, dels om beredande
av semester åt i lantbruket sysselsatta, å
vilka semesterlagen icke äger tillämpning,
dels ock om beredande av en verklig
folksemester åt alla svenska medborgare.

I en inom första kammaren väckt, till
dess allmänna beredningsutskott hänvisad
motion, nr 14, hade herr Slen hemställt,
att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte hemställa om utredning av
i hushåll och ladugård arbetande jordbrukarhustrurs
och likställdas semesterproblem.

84 Nr 19. Lördagen den 20 maj 1950 em.

Om semester åt företagare inom jordbruket m. m.

I en likaledes inom första kammaren
väckt och till utskottet hänvisad motion,
nr 192, hade fru Svenson m. fl. hemställt,
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte anhålla om skyndsam utredning av
frågan huru möjligheter skulle skapas
för företagare och deras hustrur inom
jordbruket och annan mindre förvärvsverksamhet
att komma i åtnjutande av
semester med beaktande av de synpunkter,
som i motionen angivits.

Vidare hade i en inom kammaren
väckt och till utskottet hänvisad motion,
nr 353, herr Andersson, Elon, m. fl.
hemställt, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning
av frågan om beredande av semester för
de i lantbruket sysselsatta, vilka nu icke
fölle under allmänna semesterlagens tilllämpning,
och till riksdagen inkomma
med de förslag, vartill utredningen kunde
föranleda.

Slutligen hade herr Wahlund m. fl.
i en inom kammaren väckt och till utskottet
hänvisad motion, nr 352, hemställt,
att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att i
samband med pågående utredning rörande
utökad semester för vissa grupper
frågan om möjligheterna att bereda alla
svenska medborgare en verklig folksemester
måtte bliva föremål för skyndsam
och allsidig utredning.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att första kammaren för sin del
måtte besluta, att riksdagen skulle i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att motionerna
nr 14, 192, 352 och 353 måtte överlämnas
till arbetstidsutredningen för att
med iakttagande av vad i utlåtandet anförts
närmare utredas.

Reservation hade anförts av herrar
Lundqvist, Carl Eric Ericsson och Göransson,
vilka ansett, att utskottets utlåtande
bort hava den lydelse, som i reservationen
angivits, slutande med en
hemställan, att första kammaren för sin
del i anledning av motionerna nr 14,
192, 352 och 353 måtte besluta, att riksdagen
skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om skyndsam utredning av lrågan
om semester för småföretagare med
hustrur inom jordbruk och andra näringsgrenar.

I sammanhang med utskottets förevarande
utlåtande föredrogs ett från andra
kammaren ankommet protokollsutdrag,
nr 406, med delgivning av nämnda
kammares beslut vid behandling av dess
allmänna beredningsutskotts utlåtande,
nr 41, i anledning av tre där väckta motioner
i samma ämne.

Sistnämnda utskott hade i sitt berörda
utlåtande av angivna orsaker hemställt,
att andra kammaren för sin del måtte besluta,
att riksdagen skulle i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att motionerna II:
204, 390 och 405 måtte överlämnas till
arbetstidsutredningen för att med iakttagande
av vad i utlåtandet anförts närmare
utredas.

På sätt protokollsutdraget utvisade,
hade andra kammaren bifallit denna
hemställan.

Herr NÄSGÅRD: Det beslut, som andra
kammaren redan fattat i denna fråga,
innebär detsamma som första kammarens
allmänna beredningsutskott föreslagit
i det nu föredragna utlåtandet. Motiveringarna
äro i sak lika, men de äro
inte identiska. För att det inte skall bli
några svårigheter, ifall kammaren nu bifaller
utskottets förslag, tillåter jag mig,
för att formellt förenkla frågan, föreslå
att första kammaren godtar den motivering,
som andra kammaren redan godkänt.

Jag yrkar således, herr talman, att
första kammaren måtte dels biträda andra
kammarens beslut i ämnet, dels ock
för sin del besluta, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhåller, att jämväl
motionerna 1:14, 192, 352 och 353
överlämnas till arbetstidsutredningen för
att med iakttagande av vad i andra kammarens
allmänna beredningsutskotts utlåtande
nr 41 anförts närmare utredas.

Herr LUNDQVIST: Herr talman! Vi ha
i utskottet varit praktiskt taget eniga på
de väsentligaste punkterna i detta ären -

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19.

Om semester åt företagare inom jordbruket m. m.

de. Det är egentligen i två avseenden meningarna
ha gått isär. Det ena gäller,
vilken omfattning utredningen borde ha,
och det andra gäller vilket organ, som
lämpligast borde handha utredningsuppdraget.

I en av alla de motioner, som ligga till
grund för utskottets utlåtande, nämligen
motionen nr 352 i första kammaren
och dess motsvarighet i andra kammaren,
understrvkes, att frågan om en folksemester
inte bör göras till föremål för
dellösningar utan lösas genom ett beslut,
omfattande alla folkgrupper. Utskottets
majoritet har accepterat denna uppfattning,
medan vi tre, som stå som reservanter
under utlåtandet, ansett klokheten
bjuda, att utredningen nu begränsas
till de folkgrupper, för vilka behovet av
semester måste anses vara särskilt trängande,
nämligen småföretagare inom jordbruk
och andra näringsgrenar samt hustrur
till sådana småföretagare.

Om det är så, herr talman, att man
inom rimlig tid vill hjälpa dem, som
bäst behöva hjälp i detta avseende, bör
man åtminstone till en början, såvitt jag
förstår, med fördel koncentrera sig på
dessa och inte med en gång spänna över
alltför vida fält. Att det just är de grupper,
som jag nyss nämnde, som i första
hand böra uppmärksammas, lärer nog
ingen vilja eller kunna förneka. Jag anser
alltså personligen, att det är fullkomligt
oriktigt att följa den mening,
som uttalas i motionen nr 352 i första
kammaren, nämligen att man inte skall
ha några dellösningar av denna fråga.

Vad sedan själva utredningsorganet
angår är det väl ganska ovanligt, att man
såsom utskottet här gör föreslår, att riksdagen
skall bestämma, åt vilka regeringen
skall lämna uppdraget att göra utredningen.
.lag är också tveksam, huruvida
det organ, som nu liar föreslagits, nämligen
arbetstidsutredningen är det lämpligaste
organet när det gäller att ordna
dessa frågor för självständiga företagare,
som det här gäller. Arbetstidsutredningen
bar ju att syssla med de anställdas arbetsförhållanden.
Jag tycker i varje fall,
att det skulle ha varit mycket bättre, ifall
riksdagen med förtroende hade överläm -

nat åt Kungl. Maj:t att själv bestämma
genom vilket organ eller på vilket sätt
denna utredning skulle göras.

Jag nöjer mig med denna korta motivering
och yrkar bifall till den reservation,
som finnes fogad till utskottets utlåtande.

Herr WAHLUND: Det är riktig, herr
talman, som herr Lundqvist säger, att
det inte är så stor skillnad här mellan
utskottet och reservanterna. Skillnaden
gäller till en början avgränsningen av
den utredning, som begäres, och jag kanske
får be kammarens ärade ledamöter
att se på s. 1 av utlåtandet, där motionerna
äro presenterade. Vi ha först en
motion av herr Sten. Han vill ha en utredning
av i hushåll och ladugård arbetande
jordbrukarhustrurs och likställdas
semesterproblem. Man har en något vidare
ram i folkpartimotionen, där det begärs
att man skall göra en utredning av
frågan om beredande av semester för de
i lantbruket sysselsatta, vilka icke falla
under allmänna semesterlagens tillämpning.
Och så har man en än vidare ram
i den motion, som har väckts av fru
Svenson m. fl., där det gäller företagare
och deras hustrur inom jordbruket och
annan mindre förvärvsverksamhet. Det
yrkandet överensstämmer ju närmast
med reservationen. I reservationen står
det visserligen att det skall gälla småföretagare
också inom jordbruket, men
eftersom det svenska jordbruket är så
utpräglat småbruksbetonat, är ju skillnaden
inte så stor.

Så ha vi den sista motionen av mig
in. fl., som yrkar på eu folksemester för
alla svenska medborgare, vilket förordats
av utskottsmajoriteten. Det är ju
klart att vi härvidlag avse sådana som
vilja ha semester men icke kunna få det
av ekonomiska skäl eller av det skälet,
att det inte går att sätta arbetskraft i
stället för den som skall ha semester. Motionen
tar, såsom mycket riktigt framhållits
i utskottsutlåtandet, icke sikte på
några särskilda yrkesgrupper, utan vi
vilja framhålla såsom ett allmänt socialt
rättvisekrav, att alla folkgrupper skola
beredas möjlighet till semester. Vi mena

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Om semester åt företagare inom jordbruket m. m.

att frågan om folksemester icke bör göras
till föremål för en dellösning utan
bör utredas i samband med de utredningar
som pågå angående ökad semester
för vissa yrkesgrupper.

Om man ser på dessa motioner, kan
man ju lägga märke till en sak, och det
är att vi från bondeförbundet icke ha
drivit någon jordbruksegoistisk politik.
Vi notera också en annan sak, när vi
jämföra yrkandena, och det är, att samtliga
dessa motioner ha tagit med jordbrukarhustrurna,
och för att undvika
missförstånd vill jag här stryka under,
vad herr Lundqvist sade på den punkten.
Det är naturligtvis framför allt småbrukarhustrun,
som i allmänhet har det värst
ställt i semesterhänseende. Hon har en
ladugård, och det går inte att stänga igen
den på fjorton dagar eller tre veckor.
Hon har en orimlig arbetsbörda. Man
gjorde en utredning om den saken före
kriget genom tidsstudier och det visade
sig, att hustrurna vid småbruken på vardagarna
behövde arbeta 8V2 timmar i
hemmet och köket, men dessutom tillkonimo
4''/= timmar för arbete inom jordbruket,
summa 13 timmar. Till det kommo
2 timmar, som hon behövde för personlig
hygien: för att tvätta sig, klä sig,
äta vid bordet och dylikt. Vi äro då uppe
i 15 timmar, och dessa hustrur hade alltså
i genomsnitt 9 timmar över till sömn
och småpauser i arbetet.

Vi äro glada över att man verkligen
här vill göra något. Vi påminna oss, hur
det var för ett par år sedan, när herr
Pehrsson-Bramstorp väckte en motion i
ett liknande ämne och den blev avslagen.
Men nu är ju utskottet ense med motionärerna
om önskvärdheten av att även
de folkgrupper, vilka icke omfattas av
semesterlagstiftningen, må kunna komma
i åtnjutande av semesterledighet.

Den andra punkten, där det något skiljer
mellan utskottet och reservanterna,
är frågan om vem som skall handha den
önskade utredningen. Reservanterna visa
ju mycket stort förtroende för Kungl.
Maj:t och överlämna till Kungl. Maj:t att
avgöra, om detta skall ankomma på ett
ämbetsverk eller ett redan befintligt utredningsorgan
eller särskilt tillkallade

sakkunniga. Ja, jag menar det inte heller
här är så stor skillnad mellan utskott
och reservanter. Jag är nämligen, herr
Lundqvist, övertygad om att om Kungl.
Maj:t enligt reservanternas förslag får
detta ärende, kommer Kungl. Maj:t att
överlämna saken till arbetstidsutredningen
eller, rättare, till en förstärkt arbetstidsutredning.

Jag tror inte alls att det är så betydelsefullt,
vem som gör denna utredning,
men jag undrar om det inte dock ligger
eu fördel i att arbetstidsutredningen med
en viss förstärkning får ta band om frågan,
vilken enligt vår mening bör lösas
i samband med samma fråga för andra
yrkesgrupper.

Med hänvisning till vad jag sagt ber
jag, herr talman, att få hemställa om bifall
till det av herr Näsgård under överläggningen
gjorda yrkandet.

Överläggningen ansågs härmed slutad,
varefter herr talmannen yttrade, att därunder
yrkats 1 ro), av herr Näsgård, att
kammaren skulle dels biträda andra kammarens
beslut i ämnet, dels ock för sin
del besluta, att riksdagen skulle i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att jämväl
motionerna 1:14, 192, 352 och 353
skulle överlämnas till arbetstidsutredningen
för att med iakttagande av vad
i andra kammarens allmänna beredningsutskotts
utlåtande nr 41 anförts närmare
utredas; samt 2:o), av herr Lundqvist,
att kammaren skulle antaga det förslag,
som innefattades i den vid utskottets
förevarande utlåtande avgivna reservationen
och icke biträda andra
kammarens beslut.

Sedermera gjordes propositioner enligt
berörda yrkanden; och förklarades
propositionen på bifall till herr Näsgårds
yrkande vara med övervägande ja besvarad.

Jämlikt £ 63 riksdagsordningen skulle
kammarens beslut i detta ärende, såvitt
detsamma föranletts av de i första kammaren
väckta motionerna nr 14, 192, 352
och 353, genom utdrag av protokollet
delgivas andra kammaren.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19.

Om vidgad användning av inhemskt vedbränsle.

Föredrogs ånyo första kammarens allmänna
beredningsutskotts utlåtande nr
31, i anledning av motioner dels om användande
av inhemskt vedbränsle vid
.statens stationära värmeanläggningar
och dels angående vidgad användning
av inhemskt vedbränsle.

I en inom första kammaren väckt, till
dess allmänna beredningsutskott hänvisad
motion, nr 280, hade herr Niklasson
in. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte ålägga de
statliga upphandlingsmyndigheterna att
inköpa inhemskt vedbränsle till statens
stationära värmeanläggningar, under förutsättning
att kostnaden icke överstege
motsvarande kostnad för en med hänsyn
till den utnyttjningsbara värmemängden
likvärdig myckenhet importerat bränsle,
samt att därvid i första rummet anbud
måtte infordras under hand från producenter
eller försäljningsorganisationer,
som vore bildade av producenter.

Därjämte hade i en likaledes inom
första kammaren väckt och till utskottet
hänvisad motion, nr 349, herr Werner
m. fl. hemställt, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte besluta att anhålla
om skyndsam utredning och förslag
angående vidgad användning av inhemskt
vedbränsle för att såmedelst stärka
vår handelsbalans och gynnsamt påverka
avkastningen från landets skogar
och att i avvaktan härpå försök i praktisk
drift omedelbart måtte igångsättas
med flisstoker samt att riksdagen måtte
anvisa härför erforderliga medel.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt,

1) att motion nr 349 ej måtte till någon
första kammarens åtgärd föranleda;

2) att första kammaren för sin del i
anledning av motion nr 280 måtte besluta,
att riksdagen skulle i skrivelse till
Kungl. Maj:t framhålla angelägenheten
av att de statliga myndigheterna, där så
kunde ske, utnyttjade inhemskt vedbränsle,
särskilt i vad anginge större

uppvärmningsanläggningar, under förutsättning
att samtliga kostnader för eldning
med sådant bränsle icke överstege
motsvarande kostnader vid användning
av importerat bränsle.

Reservation hade avgivits av herrar
Sandberg, Birger Andersson, Einar Eriksson
och Ngström, som ansett, att utskottets
utlåtande bort hava den lydelse, reservationen
visade, och avslutas med en
hemställan, att motionerna nr 280 och
349 ej måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

I sammanhang härmed föredrogs ett
från andra kammaren ankommet protokollsutdrag,
nr 404, med delgivning av
nämnda kammares beslut vid behandling
av dess allmänna beredningsutskotts
utlåtande, nr 39, i anledning av två där
väckta motioner i samma ämne.

Enligt vad berörda protokollsutdrag
utvisade, hade andra kammaren för sin
del beslutit, att riksdagen skulle till
Kungl. Maj:t avlåta en skrivelse av det
innehåll, som angivits i punkten 2 av
första kammarens allmänna beredningsutskotts
i nu förevarande utlåtande gjorda
hemställan.

Herr NÄSGÅRD: Herr talman! Jag hemställer
att kammaren måtte bifalla allmänna
beredningsutskottets hemställan
och samtidigt biträda andra kammarens
i samma ärende fattade beslut.

Herr SANDBERG: Herr talman! Jag
känner inte någon särskild lust att skapa
någon sorts stridsläge kring denna
fråga. Jag vill bara i korthet referera vad
det bär gäller.

Här förelågo till behandling två motioner,
den ena av herr Werner i denna
kammare in. fl., som avsåg eu utredning
angående vedbränslets användning, och
den andra av herr Niklasson in. fl., som
innehöll en begäran att riksdagen skulle
i ganska kategorisk form hemställa hos
regeringen, att den skulle ålägga .statliga
institutioner att använda vedbränsle,
visserligen under förutsättning att de
sammanlagda kostnaderna, vari då inräk -

Nr 19.

Lördagen den 20 mai 1050 em.

Om vidgad användning av inhemskt vedbränsle.

nades åtskilliga faktorer, icke komme att
överstiga vad fossilt bränsle skulle lia
kostat.

De av kammarens ärade ledamöter som
möjligen haft tillfälle att ägna detta lilla
oskyldiga betänkande några ögonblicks
uppmärksamhet ha måhända där kunnat
göra den observationen, att motiveringarna
för utskottsmajoritetens ståndpunkt
och för reservationen äro i stort sett desamma.
Det i den ena motionen ställda
yrkandet om utredning kunde både majoriteten
i utskottet och minoriteten avvisa
under hänvisning till att Kungl.
Maj:t i januari månad detta år har tillsatt
en utredning, som skall syssla med
slika ting. När det gäller den motion som
angår själva åläggandet, så har utskottsmajoriteten
hesiterat lika väl som reservanterna
ha gjort, och sedan bär majoritetens
hemställan fått den mycket milda
och mjuka och nästan en smula honungsljuva
formuleringen, att man framhåller
för Kungl. Maj:t angelägenheten
och påpekar att det här föreligger någonting,
som man kan ha anledning att ägna
sin uppmärksamhet åt. Reservanterna ha
däremot yrkat avslag på båda dessa motioner.

Om man nu gör en jämförelse mellan
motiveringarna och finner att de äro
tämligen analoga åtminstone i sak, om än
icke formellt, kan man fråga sig, varför
utskottet inte har kunnat skriva ihop sig
och komma till en gemensam ståndpunkt,
•la, det politiska livet har ju sina mysteriösa
sidor understundom —• irrationella
faktorer, som inte alltid äro så lätta att
bemästra. Och då kan även i de mest
oväntade sammanhang, ibland i väldiga
och betydelsefulla spörsmål, men ibland
även i andra frågor, som i och för sig
äro viktiga men kanske inte ha det stora
formatet, möjligheten till kontroversiella
ståndpunkter mellan de s. k. borgerliga
partierna i enhetsgemenskap och
socialdemokraterna springa fram!

Detta har skett även i detta fall. Det
där kan kanske den som är intresserad
för politisk psykologi och politisk analys
och det mänskliga bakom problemen
möjligen har intresse för. Vår lid är hårt
trängd, och jag skall akta mig för att do -

cera i dessa stycken, i synnerhet som jag
inte är alldeles säker på att jag äger de
kvalifikationer som äro nödvändiga för
att komma till rätta med saken.

Med den milda formulering som utskottsmajoriteten
har kommit fram till
och sedan andra kammaren har fattat beslut
i enlighet därmed, har jag ingen anledning
att försöka driva fram min mening
till någon tillspetsad votering i rösträkningens
form, även om det kunde ha
sina poänger och vara ett nöje. Som skäl
för reservanternas ståndpunkt skulle
man kanske ändå våga anföra, att man
ju inte egentligen i onödan bör fästa
Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på sådana
här för Kungl. Maj:t säkert mycket
självklara, ja, solklara förhållanden.

Jag ber emellertid, herr talman, för att
detta en liten smula kåserande inlägg
ändå skall få en avslutning, att få yrka
bifall till den reservation som är fogad
vid utskottets utlåtande.

Herr NÄSGÅRD: Herr talman! Det var
inte något vidare entusiastiskt yrkande
om bifall till reservationen, som herr
Sandberg kom med, och jag förstår honom
helt och fullt.

Det märkvärdiga i detta utskottsutlåtande
är, att det på något sätt har blivit
en s. k. front mellan borgerliga och
socialdemokrater. Jag vet inte vad som
flög i reservanterna då de helt plötsligt
skulle motsätta sig den lilla åtgärd
till skogens förmån, som majoriteten
här föreslagit. Majoriteten och reservanterna
äro överens på de flesta punkter.
Vi äro överens om att det är svårigheter
för avsättningen av skogsprodukterna,
d. v. s. av klenvirket, på grund av den
stora importen av fossilt bränsle efter
kriget, och vi äro överens om att det är
önskvärt — och mycket önskvärt —- att
bereda avsättning för detta klenvirke
för att befordra den rationella skogsvården.

Jag vill i förbigående erinra, att gränsen
mellan klenvirke och gagnvirke är
flytande under olika konjunkturer, vilket
mycket försvårar skogsvården under
förhållanden som de nu rådande.

Lördagen den 20 maj 1950 eni.

Nr 19.

Om vidgad användning av inhemskt vedbränsle.

Gränsen mellan massaveden och brännveden
t. ex. är inte alls fastslagen. Jag
skulle också vilja sticka in en anmärkning
om att man inte bör helt glömma
bort, att det importerade hushållsbränslet
för närvarande är subventionerat av
staten. Under innevarande budgetår ha
inte mindre än 45 miljoner kronor anslagits
till subvention av importerat
hushållsbränsle, och för första hälften
av nästa budgetår äro 30 miljoner kronor
anslagna. Från den 1 december 1949
har koksen varit subventionerad med
34 kronor per ton och antraciten med
27 kronor.

När det nu gäller vedbränsle är det
däremot inte alls fråga om någon subvention,
utan vi ha endast i utskottet
yrkat på att Kungl. Maj:t skulle fästa
myndigheternas uppmärksamhet på angelägenheten
av att använda inhemskt
vedbränsle, när det kan ske utan att det
uppstår merkostnader. Jag måste säga,
att när det gäller en så stor produktion
som det svenska skogsbruket är detta ett
ytterligt blygsamt krav.

Det importerade bränslet motsvarar för
närvarande, om man omräknar alltsammans
till stenkol, omkring 12 miljoner
ton. För varje miljon ton stenkol som vi
importera få vi betala omkring 70 miljoner
kronor. Nu är det ju inte alls fråga
om att ersätta någon mera väsentlig del
av detta importbränsle med vedbränsle
för närvarande, men varje miljon ton
stenkol som vi kunna ersätta med vedbränsle
betyder en vinst av 70 miljoner
kronor i handelsbalansen.

Skogen får sannerligen inte negligeras
av statsmakterna. Under de handelspolitiskt
svåra åren har skogen lämnat
oss ungefär två tredjedelar av inkomsterna
i hårdvaluta, och den svarar fortfarande
för omkring hälften av vår import.

Nu är reservanternas ståndpunkt den.
att om vedbränslet är lika billigt eller
kanske billigare, skall det av sig självt
komma till användning inom de statliga
inrättningarna. Jag tror inte att det är
så säkert. Vi ha erfarenheterna från
1920- och 1930-talen att åberopa. När stalen
och myndigheterna på 1930-talet

äntligen togo en positiv ståndpunkt, visade
det sig ofta, att det inte blev någon
kostnadsökning för de statliga verken,
när de övergingo till vedbränsle,
men de behövde den påstötning de då
fingo från Kungl. Maj:t efter riksdagens
anmodan. Jag tror att det även nu i
många avseenden går slentrianmässigt
till och att en uppmaning från riksdagen
genom Kungl. Maj:t skulle ha sin
mycket goda verkan.

Jag vidhåller, herr talman, det yrkande
jag nyss ställt.

I herr Näsgårds yttrande instämde herrar
Niklasson och Mannerskantz.

Herr HESSELBOM: Herr talman! Jag
var på grund av annat utskottsarbete
icke i tillfälle att deltaga i allmänna
beredningsutskottets slutbehandling av
denna fråga, men jag vill ändå göra
några korta reflexioner till denna debatt.

Under krigsåren var man ju inte bara
inom de statliga institutionerna utan
också inom näringslivet till stor del
hänvisad till att elda med ved av olika
sorter och kvaliteter. Hade det funnits
rent ekonomiska förutsättningar för att
fortsätta med användandet av vedbränsle
så hade det helt säkert också skett.
Om nu, som utskottsmajoriteten vill göra
gällande, vedbränslet kan konkurrera
med det fossila bränslet, då har man
rättighet att ställa frågan, varför inte
det enskilda näringslivet använder detta
förnämliga och billiga vedbränsle.
Jag tror även att jag kan ställa frågan,
varför jordbrukarnas egna ekonomiska
organisationer i sina anläggningar inte
i större utsträckning använda vedbränsle
än vad fallet tydligen är.

Jag anser en hemställan till Kungl.
Maj:t om en anmodan till de statliga
myndigheterna att använda ved vara
tämligen meningslös, då jag är övertygad
om att veden inte kan konkurrera
med de fossila bränslena på grund av
svårigheten att utnyttja vedens värmevärde
lika effektivt som man kan göra
med andra bränslesorter. Om man däremot
menar att på denna väg söka få

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Om vidgad användning av inhemskt vedbränsle.

till stånd en ökad användning av vedbränsle
till högre kostnad, ja då måste
ju det, herr talman, innebära att man på
en bakväg vill söka subventionera användningen
av vedbränsle. Om man nu
anser att det är så angeläget — vilket
det till äventyrs kan vara — att denna
ved kommer till användning, att man
är beredd till en subvention på ett eller
annat sätt, så får naturligtvis riksdagen
taga upp frågan från denna utgångspunkt.

Jag står alltså, herr talman, helt på
reservanternas sida och instämmer i yrkandet
om bifall till reservationen.

Herr NÄSGÅRD: Herr talman! Herr
Hesselbom undrade, varför inte användningen
av vedbränsle hade fortsatt efter
krigets slut, när det var så allmänt
under kriget. Jag måste säga herr Hesselbom,
att det under kriget i mycket
stor utsträckning var nödvändigt att använda
vedbränsle även där det inte var
ekonomiskt bärigt, och då är det ju liclt
naturligt, att man lämnade den linjen
när importen kom i gång.

Vad beträffar jordbrukarnas organisationer
anser jag att de böra använda
vedbränsle i sina inrättningar i den utsträckning
som det är ekonomiskt bärigt,
liksom de statliga inrättningarna
böra göra det. Och jag kan glädja herr
Hesselbom med att t. ex. Svenska mejeriernas
riksförening nyligen utskickat
en uppmaning till sina underlydande
organisationer att undersöka, om de icke
kunna använda vedbränsle i stället för
importerat bränsle.

Sedan försökte herr Hesselbom föra
in i diskussionen den frågan, om det
inte kunde bli så att vedbränsle skulle
användas även om det skulle dra högre
kostnader. Men därom rör sig inte utskottsutlåtandet.
Då har herr Hesselbom,
som inte var med vid behandlingen i
utskottet, kommit ut på ett helt annat
fält, som inte är aktuellt nu.

Herr WERNER: Herr talman! Herr
Sandberg gjorde gällande, att det fanns
i denna fråga något slags politisk psykologi
eller vad det nu var för uttryck

han använde. Men jag kan försäkra, att
det här i stället gäller en mycket omfattande
fråga om praktisk ekonomi. Jag
skall ge några siffror på frågans materiella
innehåll.

Under 1948 importerade vi hit till
landet fossilt bränsle för omkring 850
miljoner kronor eller över 10 miljoner
ton fossilt bränsle. Det är ett kapitalutflöde,
som mycket hårt anstränger vår
redan förut mycket ansträngda handelsbalans.
Det är nu inte fråga om att
på något sätt underkänna det oerhörda
värde, som denna bränsleimport äger
för hela vårt näringsliv, utan frågan är
att övergången från vedbränsle till importerat
bränsle bär blivit allt för hastig
och att man numera har i allt för
hög grad lämnat den inhemska bränsletillgången
helt åt sidan. Vårt lands skogar
ge en tillväxtproduktion på omkring
56 miljoner kubikmeter per år, och i
denna produktion ingå inte mindre än 8
—9 miljoner kubikmeter avfallsvirke,
som om det icke kan borttagas och utnyttjas
utövar ett hämmande inflytande
på den värdefullare skogsproduktionen.
Det är väl alldeles uppenbart, att om
detta får fortgå och vi icke kunna utföra
nödiga gallringar i våra skogar genom
att tillvarata det mindervärdiga
virket, så lider hela vår skogsproduktion
av detta förhållande.

Vad var det som inträffade under
kriget? Ja, vi kunna ju säga, att under
de besvärligheter som avspärrningen
medförde samlade landet mycket betydande
tillgångar i valutor till följd av
att vi försökte reda oss på landets egna
tillgångar. Jag rekommenderar inte
utan vidare en fullständig återgång till
detta system, men att nu helt och hållet
övergå från vedbränslet till importbränslet
är ur flera synpunkter icke
försvarbart. Detta medför att vissa tider
ledig arbetskraft, som skulle kunna
erhålla inkomster genom utvinning av
vedbränsle i våra skogar, inte har dessa
möjligheter. Vår kommunikationsapparat,
biltrafiken och järnvägarna,
har haft betydande inkomster av frakter
av vedbränsle. Detta har nu i mycket
stor utsträckning upphört. Under

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19.

Om vidgad användning av inhemskt vedbränsle.

tiden sker denna väldiga kapitalutströmning
ur landet, som väl i hög grad
har belastat vår, som jag nyss sade,
mycket ansträngda handelsbalans. Här
är inte meningen att åstadkomma några
tvångsåtgärder utan att påpeka nödvändigheten
av att vi göra två saker:
söka gallra vårt skogsbestånd och använda
avfallsvirket för inhemskt behov,
så långt detta är möjligt och ekonomiskt
försvarbart.

Jag har härmed velat utveckla de synpunkter,
som jag har anfört i den motion
som herr Sandberg här nämnde.
Jag hoppas, att den utredning, som får
ta hand om motionen, skall kunna leda
till att dessa skogstillgångar varom här
är fråga på ett förnuftigt sätt tillföras
folkhushållet.

Herr SANDBERG: Herr talman! Jag
har begärt ordet därför att herr Werner
tydligen helt och hållet missförstått
mig. Jag sade några ord om politisk
psykologi och politisk analys. Det hade
inte det allra minsta att göra med saken
i och för sig. Jag sade: Det förhållandet,
att utskottsmajoritet och reservanter inte
här kunnat komma fram till enahanda
resultat och till en gemensam skrivning,
när motiveringarna äro så gott
som identiskt sammanfallande med
varandra, det skulle kunna inbjuda till
en liten studie i ämnet.

Som kanske herr Werner förstår var
det där ett litet försök att kåsera — om
det var lyckligt i formen eller inte vill
jag'' inte själv yttra mig om.

Sedan kan herr Werner se, att vad
reservanterna sagt är, att det är ett i
många hänseenden betydelsefullt problem,
som berörs i motionen. Det framgår
tydligt av den reservation, som jag
tillsammans med några andra i utskottet
avgivit. Det där om den politiska analysen
och psykologien hänförde sig
alltså till det inre arbetet inom utskottet
och resultatet av detsamma.

Herr STEN: Herr talman! Sedan andra
kammaren såsom framgick av voteringssiffrorna
uppenbarligen under medverkan
av ledamöter från samtliga par -

tier bifallit samma yrkande, som här
framställts av herr Näsgård, och sedan
jag åhört det första inlägget av reservantgruppens
talesman, trodde jag, att
det var meningen, att vi här utan strid
skulle besluta i överensstämmelse med
herr Näsgårds yrkande, d. v. s. inta samma
ståndpunkt som andra kammaren.
Jag skulle mycket beklaga, om vi skulle
komma till något annat resultat. Jag är
rädd för att skogens folk av olika kategorier
skulle betrakta det som en ovänlig
handling.

Vi få komma ihåg, att man har mycket
stora omställningssvårigheter på detta
område. Vi ha varit uppe i en årlig
vedproduktion på 40—50 miljoner in3,
och vi ha kommit ned till förkrigssiffrorna,
som jag vill minnas voro 6—7
miljoner m3. Den enda regulator, som
man har i övergångsskedet och som jag
hoppas att man utnyttjar, är att man
passar på att hugga ett års förlag av
vedbränsle. Jag minns, att i 1930 års
skogsutredning, som jag deltog i före
världskriget, framstod det som ett angeläget
önskemål att man alltid skulle ha
minst ett års förlag av torr ved, så att
man skulle kunna utnyttja vedbränslets
hela värmevärde.

Vidare tillkomma skogsvårdsintressena.
Nu har vedhuggningen i betydande
utsträckning verkat som en skogsvårdsåtgärd.
Går man tillbaka till de gamla
förhållandena, blir resultatet, att man
måste vidta skogsvårdsåtgärder i alla
fall, och i dem kommer att ingå röjning
och gallring. Om man inte kan utnyttja
de sortiment, som äro lämpliga
som vedbränsle, måste man låta dem
ruttna ned, därför att man i alla fall genom
ändamålsenliga skogsvårdsåtgärder
måste sörja för att tillväxten blir så vitt
möjligt den maximala.

Så försiktigt som utskottsutlåtandet är
skrivet tror jag inte, att det behöver
väcka några betänkligheter ens hos de
ledamöter, som ha att göra med enskilda
och offentliga företag av olika slag. Jag
hoppas alltså, att första kammaren kommer
att besluta i överensstämmelse med
herr Näsgårds yrkande.

Häri instämde herr Xi/nmm.

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Efter härmed slutad överläggning yttrade
herr talmannen, att därunder yrkats
dels, av herr Näsgård, att kammaren
skulle bifalla vad utskottet i det nu föredragna
utlåtandet hemställt och biträda
andra kammarens i ämnet fattade beslut,
i vad det delgivits första kammaren, dels
ock, av herr Sandberg, att kammaren
skulle med godkännande av den vid utlåtandet
avgivna reservationen besluta
att icke biträda andra kammarens beslut.

Sedermera gjordes propositioner i enlighet
med dessa båda yrkanden; och förklarades
propositionen på bifall till herr
Näsgårds yrkande vara med övervägande
ja besvarad.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets
utlåtanden:

nr 34, med anledning av väckta motioner
om inrättande av ett fiskets forskningsråd; nr

35, med anledning av väckta motioner
om beredande av möjlighet för
hushållningssällskapen att genom lantbruksnämndernas
förmedling erhålla lån
för inköp av gårdar att drivas som ekomiska
demonstrationsjordbruk;

nr 36, med anledning av väckta motioner
angende formerna för samarbete
mellan hushållningssällskap och landsting; nr

37, med anledning av väckta motioner
om ändrade bestämmelser angående
val av lantbruksombud;

nr 38, med anledning av väckta motioner
om utredning rörande organisationen
av potatiskontrollen inom landet; nr

39, med anledning av väckta motioner
om anskaffande av ett statligt undersökningsfartyg
av fiskebåtstyp;

nr 40, med anledning av väckt motion
angående viss upplysningsverksamhet
på fiskets område; samt

nr 41, med anledning av väckta motioner
om åtgärder i syfte att förbättra
beståndet av lax i svenska fiskevatten
m. m.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Om uppförande av en wallboardfabrik i
Mora.

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande
nr 42, med anledning av väckta
motioner om uppförande av en wallboardfabrik
i anslutning till statens sågverk
i Mora.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet
hänvisade likalydande
motioner, nämligen 1:185 av herr Persson,
Einar, in. fl. och II: 217 av herr
Ericsson i Sörsjön m. fl., hade yrkats
att riksdagen måtte besluta att i skrivelse
till Kung]. Maj:t hemställa om utredning
angående uppförande av en
wallboardfabrik i anslutning till statens
sågverk i Mora.

Utskottet hade i det nu förevarande
utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att motionerna 1:185 och 11:217
icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservationer hade anmälts

1) av herr Jon Jonsson, som dock ej
antytt sin mening;

2) av herr Einar Persson och fru
Lindskog, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort hava den lydelse, som i reservationen
angivits, samt att utskottet
bort hemställa, att riksdagen måtte bifalla
motionerna 1:185 och 11:217.

Herr PERSSON, EINAR: Herr talman!
Det skulle kanske vara onödigt att här
ta upp en debatt i denna fråga, då vi nyligen
ha i stort sett diskuterat samma
sak, men jag tycker nog, att denna fråga
ligger på ett annat plan. Kring den
minskade råvaruförsörjningen för våra
skogsindustrier har på sista tiden uppstått
en rätt så livlig debatt om hur man
på bästa sätt skulle avhjälpa denna brist.
Man har härvid pekat på en hel del olika
åtgärder. Dels har man tänkt sig att
plantera skog på våra kalmarker, dels
har man varit inne på andra skogsvårdsåtgärder.

Man bär här alltså uppmärksammat,
att vi ha en mycket god tillgång i vårt
småvirke, och dit skulle jag också vilja

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19.

Om uppförande av en wallboardfabrik i Mora.

föra gallringsvirket i våra skogar. Med
småvirkc menar man det virke, som är
under tre tum i topp. Av sådant ha vi för
närvarande enligt sista riksskogstaxeringen
41/, miljoner m3 årligen, men om
man endast räknar med det, som är mellan
två och tre tum i topp, uppgår tillgången
på detta virke till 2,7 miljoner
in3 årligen.

När man diskuterat, hur man skulle
kunna finna lämpliga industrier, som
kunde utnyttja detta småvirke, har man
kanske i första hand tänkt på vår wallboardindustri.
Det var väl också tanken,
när den på 1920-talet anlades här i Sverige,
att den skulle kunna tillgodogöra
sig ett virke av sämre kvalitet än det
som går till vår massaindustri.

Nu är småvirket mycket svårt att
transportera. Det går nämligen inte att
transportera det på samma sätt som gagnvirket,
i våra flottleder. Man har visserligen
på senare tid gjort försök med att
bunta detta virke och så flotta det, men
det är nog rätt så besvärligt, och de försök,
som ha gjorts, ha inte slagit val ut
då buntarna lätt gå sönder i våra strida
älvar. Andra möjligheter är transport på
bilar och järnvägar, men det förra förutsätter,
att det finns goda skogsbilvägar.

Det gäller alltså att förlägga en sådan
industri så nära råvaran som möjligt,
och då ha vi motionärer tänkt oss, att
Siljanstrakten eller närmare bestämt Mora
skulle vara en lämplig förläggningsort
för en sådan industri.

Som var och en känner till, har ju övre
Dalarna ett mycket stort sammanhängande
skogsområde. Vi ha anfört
några siffror i motionen. 1 Orsa, Mora,
Älvdalens och Särna tingslag utgör den
sammanlagda produktiva skogsmarken
752 821 hektar. Av denna produktiva
skogsmark rår staten om 214 800 hektar.
Om man tittar på dessa siffror, tycker
man, som jag nyss sade, att här
skulle vara en lämplig förläggningsplats
för denna industri. Det sammanlagda
taxeringsvärdet för .statens skogar inom
dessa socknar utgjorde över It) miljoner
kronor år 1940.

Det väsentligaste skälet för oss motionärer
har ju varit, att man genom en

sådan industri skulle kunna ge sysselsättning
åt skogsarbetarna. Det blir nog
rätt så svårt att ge denna grupp av yrkesvana
skogsarbetare full sysselsättning
hela året, särskilt under sommartid.
Det är väl ändå inte betydelselöst
för vårt skogsbruk, att denna grupp också
erhåller arbete året runt. Nu säger
domänstyrelsen i sitt yttrande till utskottet
ingenting om arbetskraften. Man
tycker, att detta är rätt egendomligt, då
domänstyrelsen har många skogsarbetare.
Det bör väl också vara ett intresse
för domänstyrelsen att bereda sina
skogsarbetare arbete året runt.

Domänstyrelsen är dock rätt välvilligt
inställd till vår motion, vilket framgår
av att den säger följande: »I den
mån tillverkningen kan baseras på mindervärdigt
virke, skulle en fabrik av tilltänkt
slag sålunda vara till fördel för
skogsbruket.» Man är alltså införstådd
med att det skulle vara en fördel, och
då skulle väl konsekvensen ha bjudit,
att man skulle ha tillstyrkt en sådan
utredning, varom här är fråga, men detta
vill man inte vara med om utan säger,
att mindervärdigt virke inte kan
användas för denna wallboardindustri.
Härom torde nog meningarna vara delade.
Detta fick man ett belägg för när
man lyssnade på de föredrag, som hällos
under skogsveckan.

Man menar också i den promemoria,
som är fogad till domänstyrelsens yttrande,
att man genom att tillbygga den
fabrik, som domänverket för närvarande
bär i Skinnskatteberg, skulle kunna
utöka tillverkningen där. Man säger följande:
»Om ytterligare råvara kan erhållas
antingen genom rundved eller genom
sågverkshack, torde ytterligare en
pressektion i Skinnskatteberg kunna
uppföras för en kostnad av ca 2 000 000
kr. lägre än vad en fristående enhet i
moratrakten skulle kosta, vilken senare
därjämte skulle bliva ej obetydligt dyrare
i drift än eu ytterligare sektion,
som kopplas på Skinnskattebergsfabriken.
»

Jag är för min del inte så helt övertygad
om alt detta är riktigt, ty fraktkostnaden
mellan Mora och Skinnskatte -

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Om revision av 1946 års svensk-ryska kreditavtal.

berg uppgår till 3 kronor per in3, och
tänker man sig att frakta t. ex. 40 000
m3 av detta småvirke mellan Mora och
Skinnskatteberg, skulle detta draga en
fraktkostnad av 120 000 kronor. Jag tänker
här alltså, att man skulle kunna förränta
ett kapital på detta belopp och ge
en ränta på 6 procent. Under sådana
förhållanden kan jag inte inse, att det
skulle vara ekonomiskt lyckligt att tillbygga
fabriken i Skinnskatteberg, utan
jag anser, att det skulle vara ekonomiskt
förmånligare att uppföra en fristående
fabrik i Mora.

Nu är det ju här endast fråga om en
utredning, men detta har varken domänstvrelsen
eller utskottet velat vara med
om. Jag dristar mig i alla fall att yrka
bifall till den reservation, som är avgiven
av mig och fru Lindskog.

Häri instämde herrar Sten och Lindblom.

Herr ANDERBERG: Utskottet har inte
ansett sig kunna gå med på en skrivelse
om utredning med anledning av den
motion, som herr Einar Persson har
väckt. Detta utskottets ställningstagande
liar skett efter samråd med och införskaffande
av utlåtande från domänstvrelsen
och AB Statens skogsindustrier.
Sedan domänstyrelsen har redogjort för
de olika synpunkter, som man kan lägga
på denna fråga, slutar den med att
kraftigt säga ifrån, att därför »får domänstvrelsen,
som tillsammans med .statens
skogsindustrier noggrant följer
spörsmålet om det mindervärdiga virkets
avsättningsmöjligheter inom berörda
områden, uttala att den ifrågasatta utredningen
för närvarande icke kan anses
vara av behovet påkallad».

Nu har herr Persson i ett längre anförande
motiverat, varför denna motion
väckts, och hans synpunkter äro inte
utskottet främmande. De ha varit föremål
för en grundlig diskussion i utskottet,
där de blevo vederbörligen belysta
från olika håll. Likväl stannade utskottet
för att motionerna icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd. Det ansågs
vara ett bärande skäl, att det upp -

fördes en fabrik i Skinnskatteberg, som
utan svårighet kan motta även det mindervärdiga
bränsle, som kan komma
fram i de av herr Persson omnämnda
bygderna i Dalarna. För övrigt räkna
vi med att det nog bär ske ett samarbete
med skogsägarföreningen däruppe,
så att man får initiativ också därifrån
för att komma till rätta med detta problem.

Jag skall inte uppta kammarens tid
mer utan ber endast att få yrka bifall
till utskottets utlåtande.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes enligt de därunder förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet i det under behandling
varande utlåtandet hemställt
samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den av herr Einar
Persson och fru Lindskog vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.

Om revision av 1946 års svensk-ryska
kreditavtal.

Föredrogs ånyo utrikesutskottets utlåtande
nr 13, i anledning av väckta motioner
angående upptagande av förhandlingar
om en revision av 1946 års svenskryska
kreditavtal.

I en inom första kammaren väckt motion,
nr 2, av herr Elon Andersson m. fl.,
ävensom i en likalydande, inom andra
kammaren väckt motion, nr 2, av herr
Ohlin in. fl., vilka motioner hänvisats till
utrikesutskottet, hade hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa, att förhandlingar måtte snarast
möjligt upptagas med Sovjet-Ryssland
om en revision av 1946 års svenskrvska
kreditavtal i syfte att åstadkomma
en begränsning av den svenska kreditgivningen.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
yttrat:

»Utskottet, som under ärendets föredragning
tagit kännedom om utveckling -

Lördagen den 20 maj 1950 ein.

Nr 19.

Om revision av 1946 års svensk-ryska kreditavtal.

en av ifrågavarande avtals tillämpning,
liar icke funnit anledning hemställa om
bifall till motionärernas yrkande och får
därför hemställa, att motionerna I: 2 och
11:2 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.»

Reservation hade anförts av herrar
Domö, Bergvall, Ohlin, Svensson i
Ljungskile och Hjalmarson, som ansett,
att utskottets yttrande och hemställan
hort hava följande lydelse:

»Sedan riksdagen år 1948 hade att taga
ställning till frågan om en eventuell
revision av det svensk-rvska kreditavtalet,
har utvecklingen av de svenska kreditleveranserna
blivit en helt annan än
den då av regeringen i utsikt ställda.
Kreditbelastningen har ökat med ett
hundratal milj. kronor. Risk föreligger
dessutom för en ytterligare väsentlig ansvällning
av kreditbeloppet till en total
summa överstigande en halv miljard.
Med hänsyn till riksdagens uttalande år
1948 att det vore ''utomordentligt angeläget
att undvika en ökning av vår redan
avsevärda kreditbelastning’, hade det
funnits anledning för regeringen att —
liksom skett med avtal med andra stater
när förutsättningarna undergått påtagliga
förändringar — upptaga förhandlingar
med Sovjet-Ryssland om en begränsning
av nya kreditleveranser. Även
i rådande läge framstår det som motiverat
att upptaga förhandlingar i och för
undvikande av eu ytterligare stegring av
kreditgivningen, vilken för vårt lands
ekonomi eljest kan bli en icke ringa belastning.

Med hänsyn härtill hemställer utskottet,
att riksdagen med bifall till motionerna
I: 2 av herr Elon Andersson m. fl.
och II: 2 av herr Ohlin in. fl. måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställa att förhandlingar
snarast möjligt upptagas med
Sovjet-Ryssland om en revision av 1940
års svensk-ryska kreditavtal i syfte att
åstadkomma eu begränsning av den
svenska kreditgivningen.»

Herr BERGVALL: Herr talman! Det
svensk-ryska kreditavtalet hör ju till
de mest omdiskuterade frågorna i svensk

politik under senare år. Även de ivrigaste
tillskyndarna och förespråkarna
för detta avtal lära väl i dag vara tvungna
att medge, att avtalet var resultatet
av en felbedömning av den ekonomiska
utvecklingen i landet under de närmaste
efterkrigsåren. De lära väl också vara
tvungna att medge, att det i onödan ansträngt
våra på många områden knappa
resurser och vår knappa tillgång på arbetskraft.
Och det tredje, som jag också
tycker är självklart, är att man numera
måste medge, att det inte alls haft
det inflytande på det normala varuutbytet
med Sovjetunionen vid sidan om
kreditavtalet, som man förutsatte under
diskussionerna före avtalets tillkomst.
Delta normala varuutbyte har under dessa
år varit bara en ringa bråkdel av
vad man räknade med, när förhandlingarna
om kreditavtalet med Sovjetunionen
först togos upp. Och även med hänsyn
till det något reducerade varuutbyte,
som man förutsåg när kreditavtalet sedermera
slöts, har likväl det rena varuutbytet
vid sidan om kreditavtalet rört
sig bara om ungefär en tredjedel av
vad man då räknade med.

Jag skall inte gå igenom hela den
långa historien från avtalets tillkomst
och till nu. Den har ju varit föremål för
en mångfald diskussioner, och argumenten
ha väl uttömts både från talarstolarna
i riksdagen och i pressen. Jag skall
bara syssla med vad som har inträffat
från och med år 1948.

Vid 1948 års riksdag förelåg en motion
om revision av kreditavtalet. I den
hemställdes om en skyndsam undersökning
rörande möjligheterna att med
hänsyn till landets försämrade ekonomiska
läge få till stånd en revision av
gällande kreditutfästelser gentemot utlandet.
Jag tror, att det fanns en ganska
stark och allmänt utbredd stämning för
att revisionskravet i och för sig var
berättigat och att det ekonomiska läget
var sådant, att man inte rimligen kunde
ta på sig den stora belastning, som kreditavtalet
medgav. Resultatet av utskottsbehandlingen
av denna motion blev
emellertid ett enhälligt avstyrkande av
utredningskravet från utskottets sida.

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Om revision av 1946 års svensk-ryska kreditavtal.

Varför kom detta avstyrkande till? Jo
helt enkelt därför, att de upplysningar,
man kunde erhålla och som främst förmedlades
från regeringshåll, inneburo
att man inte alls behövde vara orolig
för detta avtal. Det hade reviderat sig
självt. Man behövde inte räkna med som
sannolikt, att kreditleveranserna skulle
stiga i någon större omfattning. Man kunde
räkna med att de skulle stanna vid
ungefär 300 miljoner kronor.

Då detta var själva utgångspunkten
och man trodde, att dessa uppgifter
grundade sig på en noggrann analys
av läget och att avtalet sålunda inte
skulle visa sig bli en så stor belastning,
som man hade anledning att befara, var
det naturligt, att utskottet förhöll sig i
viss mån avvisande till motionerna. Utskottet
konstaterade: »Efter de upplysningar
utskottet erhållit angående utvecklingen
av vår kreditgivning anser
utskottet icke den av motionärerna begärda
allmänna undersökningen erforderlig.
»

Men utskottet nöjde sig inte med detta
enkla konstaterande. Det finns ett
drag av stark försiktighet i utskottsutlåtandet,
som visar, att man inom utskottet
var medveten om att vi eventuellt
skulle få en utveckling av kreditleveranserna,
som inte stämde med den
gynnsamma bild man gav från försvararnas
sida, och man slutade därför med
den konklusionen i utskottsutlåtandet,
att utskottet »finner det uppenbart, att
den långsamma återhämtningen i världen
och vårt eget lands nuvarande ekonomiska
läge gör det utomordentligt angeläget
att undvika en ökning av vår1
redan avsevärda kreditbelastning».

Vad som sades i det utlåtandet underströks
mycket markerat i den debatt,
som fördes i andra kammaren. Bland
annat uttalades av ordföranden för folkpartiet,
att han med hänsyn till detta
utskottsutlåtande fann det alldeles uteslutet,
att regeringen skulle iaktta fullständig
passivitet »för den händelse»
— för att citera ordagrant — »det skulle
framträda tendenser till en väsentlig ökning
av de kontrakt, som innebära
svenska kreditleveranser till Ryssland

inom ramen för detta avtal». Han poängterade,
att det var av vikt att detta blev
fastslaget, ty han hade en känsla av att
man från regeringshåll undvikit att röra
vid dessa frågor.

Den socialdemokratiska andrakammargruppens
ledare uttalade: »Jag vill i
delta sammanhang också säga, att det
inte heller föreligger någon större risk
för att det belopp, för vilket leveranser,
såvitt utskottet nu kan överskåda, komma
att äga rum, skall väsentligt överskridas.
Det kan väl i detta sammanhang
röra sig i båda riktningarna.»

Detta var utgångspunkten för att man
vid det tillfället avstod från att kräva
ett försök att få till stånd en revision av
det svensk-ryska kreditavtalet. Men, jag
vill stryka under det en gång till, den
andra förutsättningen för den hållningen
var, att man, då ingen motsägelse på
den punkten kom från regeringens sida,
utgick ifrån såsom självfallet, att därest
kreditbelastningen komme att mera
väsentligt ökas, skulle regeringen göra
vad som stode i dess makt för att hålla
kreditgivningen nere.

Jag vill för att undvika varje missförstånd
tillägga, att de uttalanden, som
från olika håll gjordes om att det skulle
vara meningen att bryta redan ingångna
kontrakt, inte ha något stöd i någonting
som sagts från kriticis sida, och
det har inte heller för dem varit fråga
om något brytande av antalet genom en
ensidig svensk åtgärd. Frågan har allenast
gällt, om man skall uppta förhandlingar
med Sovjetunionen för att på
överenskommelsens väg söka få en revision
av avtalet till stånd.

Hur har det nu utvecklat sig efter den
tidpunkt då utskottsutlåtandet skrevs
och då man av tillgängliga upplysningar
att döma kunde räkna med att kreditleveranserna
skulle hålla sig omkring 300-miljonersstrecket? I dag ha de väl stigit
med något hundratal miljoner, och det
finns obetingat risk för att de skola
stiga med ytterligare något hundratal,
d. v. s. att man går upp över den halva
miljarden. Lägger man därtill den belastning
på kreditavtalet, som är en
följd av vissa tidigare krediter jämte vis -

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19.

Om revision av 1946 års svensk-ryska kreditavtal.

sa ersättningsproblem rörande de baltiska
staterna, kan man kanske komma en
bra bit över de 500 miljonerna, och man
har ingen garanti för att inte beloppet
kan stiga ytterligare.

Jag måste med hänsyn till riksdagsbehandlingen
år 1948 —■ utskottsutlåtandet
och riksdagsdebatterna —- säga, att
det för mig ter sig förvånande, att man
från regeringshåll inte ansett sig så bunden
av detta riksdagsuttalande, att man
försökt få till stånd en revision.

I och för sig är det inte något märkvärdigt
att man, då utvecklingen i ett
land inte blir precis den önskade, försöker
få till stånd en revision av ett gällande
avtal. Det ha vi gjort exempelvis
med Förenta staterna i fråga om vårt
stora handelsavtal. Jag förstår inte, varför
man på den punkten skall ställa
Sovjetunionen i något slags särklass.
Man kan ju alltid göra en ordentlig
kraftansträngning för att komma till ett
hyggligt resultat.

Det finns ingen anledning att bagatellisera
den summa det gäller. Den
som hört uttalanden från regeringsbänken
gång på gång, hur farligt det är att
öka bostadsbyggandet med 100 miljoner
kronor, hur vi inte ha råd till det ena
och det andra, hur omöjligt det är med
skattesänkningar, eftersom de rubba
den samhällsekonomiska balansen, måste
fyllas av en viss förvåning, då han konstaterar,
att farhågor av den typen aldrig
dyka upp i regeringsledamöternas själar
då det gäller det svensk-ryska kreditavtalet.
Det föres åt sidan, och man
betonar, att det är en ganska bagatellartad
historia.

Jag vill också säga, att utskottsutlåtandet
i dag är någonting ganska originellt.
Man har inte — och jag förmodar,
att det beror på att man tycker att
saken bränns och inte gärna vill ingå
på en argumentering — åstadkommit
mera än följande tre rader, när man
motiverar sitt avstyrkande: »Utskottet,
som under ärendets föredragning tagit
kännedom om utvecklingen av ifrågavarande
avtals tillämpning, har icke funnit
anledning hemställa om bifall till motionärernas
yrkande.»

7 Första kammarens protokoll 1950. Nr 19

Jag förmodar, att man har gjort en
sådan kort motivering därför att man
tvoker att det bränns. Men man har ändå,
trots att man har skrivit bara tre
rader, råkat ut för någonting som jag
tycker skulle vara ur utskottets synpunkt
rätt obehagligt, och som framgår,
då man jämför detta utskottsutlåtande
med utskottsutlåtandet av år 1948. Man
säger nämligen i utlåtandet av i dag som
grund för utskottets ställningstagande,
att utskottet »tagit kännedom om utvecklingen
av ifrågavarande avtals tilllämpning».
Till detta kan man ju kort
och gott konstatera, att »utvecklingen av
ifrågavarande avtals tillämpning» har
blivit precis rakt motsatt den med vilken
utskottet räknade år 1948 och som
då var skälet till att man avstyrkte
ett försök att ernå en revision av avtalet.

Utvecklingen har som sagt blivit den
rakt motsatta. Kreditbelastningen hav
inte stannat ungefär vid den nivå, som
den befann sig på år 1948, utan den har
undergått en kraftig ökning —- ett par
hundra miljoner kronor eller mera, som
det kan bli, innan avtalets giltighetstid
är till ända, är ingen bagatell för vårt
land.

Sedan man emellertid konstaterat detta,
kommer man den här gången också,
— men från en helt annan utgångspunkt,
med en motivering som slår ihjäl
den första — till det resultatet, att man
inte skall söka få någon revision till
stånd.

Mig förefaller det, som om det här
problemet behandlas på ett helt annat
sätt än övriga problem. Det är närmast
så att man får en stark känsla av att
när man talar om möjligheten att få till
stånd en revision av avtalet så ger man
sig in på förbjuden mark. Det är höga
stängsel kring det området! Jag tror
emellertid att det finns en fullgod motivering
för att göra vad vi kunna för
att slippa en ytterligare kreditbelastning.

Med den motivering, som jag nu anfört,
herr talman, hemställer jag om bifall
till reservationen.

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Om revision av 1946 års svensk-ryska kreditavtal.

Herr ANDRÉN: Herr talman! Ehuru
jag på grund av arbetet i skolutskottet
inte har varit i tillfälle att delta i utskottsbehandlingen
av detta ärende, vill
jag i alla fall säga ett par ord.

I anknytning till den föregående talarens
slutord vill jag först göra en formell
anmärkning. Det torde vara ytterst
ovanligt i den svenska riksdagens historia,
att en motion, avgiven av riksdagens
näst största parti och behandlande ett
ärende av den vikt, som nu föreligger
till kammarens behandling, avfärdas på
tre rader — tre rader, som inte säga någonting
alls! Har det möjligen varit svårt
för utskottet att hitta en för alla godtagbar
motivering för det avslagsyrkande,
varmed utskottet har slutat? Vi ha ju i
detta avtal visat en mycket stor generositet
när det gäller krediter. Här har utskottet
på ett osedvanligt sätt låtit sitt
utlåtande stå under knapphetens kalla
stjärna.

Det är uppenbart, att det svensk-ryska
handels- och kreditavtalet av 1946 ingicks
— från svensk sida —- under felaktiga
förutsättningar eller under falska förespeglingar.
Jag skall tillåta mig att som
bevis härför citera ett par yttranden i
riksdagen av den föredragande handelsministern,
statsrådet Myrdal. Han sade
den 13 november 1946 bland annat: »Jag
utgår från att herr Ohlin delar min, andra
nationalekonomers och andra förnuftiga
människors uppfattning, att den nuvarande
knapphetssituationen icke kan
komma att bestå längre, än en tidrymd
som kan räknas i månader eller något
år.»

Det var i november 1946. Man måste
verkligen även nu säga: Med vilken ringa
visdom styres icke världen! Statsrådet
Myrdal yttrade vidare i samma debatt,
att avtalet vore »ett led i depressionsförberedelserna».
Andra talare på regeringssidan
gingo ännu längre i denna
utläggning.

Fyra år ha snart gått, sedan dessa ord
fälldes, och ännu se vi inga tecken till
den lågkonjunktur, som regeringen och
statsrådet Myrdal ville bekämpa bland
annat med detta avtal. Tvärtom — under
en tid, då vi haft brist på varor och

brist på arbetskraft, då vi strängt ha fått
begränsa våra egna investeringar, ha vi
mot kredit fått göra investeringar i främmande
länder. Krediten bara till Ryssland
torde nu komma att överskrida en
halv miljard kronor, och leveranserna ha
till icke ringa del gällt varor, som vi ytterst
väl skulle ha behövt i vårt eget
land.

Naturligtvis kunna vi icke ensidigt
bryta ett avtal. Något sådant har heller
icke begärts. Vad motionärerna önskat är
blott, att förhandlingar skola upptagas
med Sovjetunionen om en revision av avtalet.
Sådana förhandlingar ha upptagits
tidigare med andra stater och betyda
icke vare sig en prestigeförlust för den
part, som inleder förhandlingarna, eller
en förnärmelse mot den andra parten.
Vad som avses är ju ingenting annat än
en för båda parter frivilligt godtagbar
revision. Hela det system av mycket
kortfristiga handelsavtal, som vi haft under
senare tid, är ju bland annat dikterat
av en strävan att anpassa avtalen efter
snabbt förändrade situationer. Det är under
en sådan tid icke en orimlig tanke,
att ett mera långfristigt avtal kan bli föremål
för revisioner i anpassningens tecken.

Det är emellertid en annan prestigefråga,
som är inkluderad, och det är regeringens.
Vi ha redan sett, att den föredragande
departementschefen, statsrådet
Myrdal, gick till verket med vissa förutfattade
och felaktiga meningar. Man får
väl förmoda, att han övertygat åtminstone
sina regeringskamrater om att de voro
riktiga. Och regeringar •— liksom partiledningar
— ha en alltför mänsklig lust
att framstå som omänskligt felfria. Man
har emellertid helt enkelt spekulerat fel.
Detta är inte så märkvärdigt, ty planhushållning
är inte en så lätt sak, så länge
människan saknar profetians gåva, och
den gåvan kommer hon väl alltid att vara
förutan. Även den bästa regering behöver
felräkningspengar, och ingen annan
kan betala dessa felräkningspengar än
folket självt.

Indirekt har man emellertid genom arten
av sin argumentering erkänt, att avtalet
var i behov av en revision. När man

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19.

Om revision av 1946 års svensk-ryska kreditavtal.

år 1948 tog upp revisionstanken i en motion,
som avslogs, sades från försvararnas
sida, att det ryska kreditavtalet hade
reviderat sig självt, dels därigenom att
man för tillfället icke behövt åtaga sig
några större kreditutfästelser, dels därför
att man för framtiden icke räknade med
någon väsentlig ökning av kreditbeloppen,
som då uppgingo till 300 miljoner
kronor. Man räknade med andra ord med
att avtalets miljardutfästelse icke skulle
behöva aktualiseras. Ännu i årets remissdebatt
anslog utrikesministern optimistiska
tonfall. För närvarande torde det
icke vara möjligt att se lika lätt på kreditutfästelsernas
omfång. Det kan väl
knappast förnekas, att krediten till Ryssland
nu fått en sådan omfattning, att den
utgör en allvarlig belastning på vår ekonomi.
Mer än halva årsproduktionen
1950 av svenska bostäder skulle kunna
betalas med de insatser, som denna kredit
har krävt.

När man vänder sig mot revisionstanken
anför man vidare, att vårt ekonomiska
läge nu är bättre än det var 1946
och 1948. Det ligger något i detta — men
därmed har man väl också erkänt, att
det ursprungliga avtalet icke varit anpassat
för de ekonomiska förhållanden
som rådde i vårt land 1947, 1948 och
1949. För min del betvivlar jag, att det
passar för 1950 — men det beror mycket
på den vidare utvecklingen bland
annat av kreditutfästelserna.

Den svenska riksdagen blir aldrig något
Oxfordmöte. Men låt oss göra ett
djärvt tankeexperiment! Vi tänka oss,
att vår värderade andre vice talman i
ett anfall av total Cauxanda träder fram
till talarstolen, rycker och sliter i dess
mässingsarmar, så att det knakar i estradens
bokvirke, och fritt säger hela sanningen.
Vad skulle han inte kunna säga?
.lag kan inte göra efter den bohemiskt elganta
stil, vari han skulle kläda sina
högst moraliska tankar. Hans stil är ■—
såsom vi alla veta — oefterhärmligt personlig.
Herr andre vice talmannen var
för övrigt gripen av Cauxanda redan
194G, niir han förklarade, att vi måste
dra åt svångremmen för att genomföra
avtalet.

Men låt oss i stället göra ett annat
tankeexperiment — med en helt anonym
riksdagsman, herr X, gripen av renaste
Oxfordanda. Skulle han inte ha kunnat
hålla ett tal av ungefär följande innehåll?
—Vi hade 1946 en entusiast som
handelsminister, med stor förmåga att
rycka med sig både unga och gamla, särskilt
om de icke voro härdade mot hans
förföriska charm. Han var en obotlig
optimist och trodde, att det var hans
självklara uppgift att varje år frälsa världen.
Han skrev visserligen pessimistiska
böcker, men det var endast för att visa
hur illa det skulle gå, om man icke
anammade hans storvulna planer. Och
så stor var kraften av hans nationalekonomiska
lärdom, att vi följde honom.
Det var förskräckligt dumt. Men vi
trodde då, att den ekonomiska planeringen
var en relativt lätt sak, och vår
handelsminister ryckte oss med sig, även
när vi icke förstodo honom. Inte ens
vi, som sutto i utrikesnämnden, fingo
veta något, förrän det var för sent. Det
finns alltså förmildrande omständigheter.
Men detta till trots måste jag bekänna
mina misstag och försöka få dem
rättade så långt det går. Naturligtvis
måste vi handla som hederliga män även
mot ryssarna. Vi skola uppriktigt tala
om för dem hur vi ha det och be dem
vara med om en revision. Misslyckas vi
i detta, få vi tyvärr uppfylla våra förpliktelser.

Herr talman! Jag tror uppriktigt sagt
inte, att Cauxandan kommer att bli sä
total. Vi komma icke att få höra ett sådant
anförande som det jag nu har skisserat!
Människans intelligens har en vidunderlig
förmåga att lura eller undergräva
hennes moral. När denna debatt
är slut, skall första kammaren antaga
utskottets förslag, med dess obefintliga
motivering. Men en eller annan av majoritetens
medlemmar skall måhända i sina
okontrollerade och mera djärva
drömmar hålla det tal, som bäst skulle
ha passat herr andre vice talmannen eller
den anonyme riksdagsmannen herr X.

Jag hälsar för min del, herr talman,
med glädje en utvidgning av det internationella
varuutbytet. Det innebär, att

100 Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Om revision av 1946 års svensk-ryska kreditavtal.

alla länder få göra de produktiva insatser
som passa dem och att — i specialiseringens
tecken — ett större välstånd
kan byggas upp. Jag skulle också
med tillfredsställelse se ett vidgat handelsutbyte
med Ryssland. Jag beklagar
sålunda, att handelsutbytet med Ryssland
— utan krediter — icke har fått
en större omfattning. Ideologiska motsättningar
få därvid icke stå hindrande
i vägen. Men det måste vara en stor
olägenhet för ett land som vårt att leverera
stora varumängder till utlandet
på sådana villkor, att en motsvarande
införsel av varor, som vårt land behöver,
icke kommer till stånd.

Självklart anser jag, att avtal skola hållas
— men jag anser också, att ett förslag
att revidera ett avtal icke kan betraktas
som ens ett försök till ett avtalsbrott.

Det är på dessa grunder, herr talman,
som jag yrkar bifall till reservationen.

Herr GJÖRES: Herr talman! Utgångspunkten
för den motion, vars behandling
inom utskottet utmynnat i ett avslagsyrkande,
som de båda föregående
talarna tyckte var väl knapphändigt motiverat,
är de överläggningar som skedde
i riksdagen år 1948 i anledning av
en motion rörande utredning om vår
kreditbelastning på grund av åtaganden
åt skilda håll. I anledning av denna
motion — som i denna kammare inte
föranledde ett ords debatt, men som i
andra kammaren blev föremål för rätt
ingående överväganden — uttalade utskottet,
att utskottet fann det uppenbart,
»att den långsamma återhämtningen i
världen och vårt eget lands nuvarande
ekonomiska läge gör det utomordentligt
angeläget att undvika en ökning av vår
redan avsevärda kreditbelastning».

När man studerar detta utskottsutlåtande
finner man, att hela den behandling
av frågan, som då ägde rum, tog
sikte på att undvika en ökning av den
totala kreditbelastning, som vi då hade
enligt våra olika åtaganden. Den doktrin,
som sedermera har utvecklats och
som här i dag med mycken ensidighet

har förfäktats, viil göra gällande, att
utskottet år 1948 tog sikte uteslutande
på vårt avtalsförhållande till Sovjetunionen.
Det finns i utskottsutlåtandet, såvitt
jag kan förstå, ingenting som ger
stöd för denna mycket ensidiga tolkning
av utskottets ståndpunkt.

Det är visserligen riktigt, att i den
debatt, som fördes i andra kammaren,
sovjetavtalet framhävdes mycket starkt,
och de bedömningar, som man då gjorde
beträffande avtalsutvecklingen på
denna punkt, uppmärksammades också
från olika håll.

I det läget hade vi, såsom herr Bergvall
nyss erinrade om, kommit fram till
att de beställningar, som hade avslutats
inom ramen för kreditavtalet, stannade
vid någonting sådant som 300 miljoner
kronor — jag skulle tro, att den exakta
siffran var 317 miljoner kronor — och
det uttalades från skilda håll den förmodan,
att någon ytterligare större ökning
av beställningar knappast vore att
förvänta. I så måtto har utvecklingen
de bägge senare åren inneburit en stark
korrigering av denna bedömning, som
det nu har gjorts beställningar på kanske
uppåt 100 miljoner —• jag kan inte
säga exakt hur mycket. I detta belopp
ingå de även i pressen apostroferade
båtbeställningarna, som man år 1948
icke hade någon anledning att räkna
med.

Emellertid återgår jag till vad som
var själva kärnpunkten i utrikesutskottets
utlåtande vid 1948 års riksdag, nämligen
den totala kreditbelastningen.
Denna var då mycket betydande. Den
uppgick till icke mindre än 1 473 miljoner
kronor. Däri ingingo i främsta
rummet de stora krediterna till våra
grannländer och vidare den stora krediten
till Storbritannien, vilken kredit
hade formen av en betalningsöverenskommelse,
som innebar en bindning av
betydande pundtillgodohavanden. Enbart
kreditbeloppet till Storbritannien
uppgick våren 1948 till 329 miljoner
kronor. Inalles var då, såsom jag nyss
sade, kreditbelastningen 1 473 miljoner
kronor, och utskottets uttalande om angelägenheten
att undvika en ytterligare

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19. 101

Om revision av 1946 års svensk-ryska kreditavtal.

ökning av denna kredit tog — såvitt
man förstår det, om man inte vill lägga
in rent partipolitiska biavsikter i
tolkningen — sikte på den totala förändringen
i kreditbelastningcn.

Under de år. som sedan ha gått, ha
dessa förhållanden i viss mån ändrats.
I fråga om Sovjetunionen har självklart,
allteftersom beställningarna ökat, kreditbelastningen
också stigit. Den uppgår
nu — den 30 april i år — till 237 400 000
kronor. Andra kreditengagemang från
svenska statens sida ha däremot minskat.
Den totala kreditsumman uppgår
till 1 156 miljoner kronor, alltså avsevärt
mindre än vid den tidpunkt år
1948. då man förde den här diskussionen.
Man kan sålunda säga, att den utveckling
som har ägt rum sedan våren
1948 har inneburit en ganska betydande
avlastning av den kredittunga, som
olika avtal, slutna mellan Sverige och
andra stater, då hade medfört för oss.

Utifrån den bedömning av utrikesutskottets
utlåtande, som jag här har gjort
och som jag tror är den riktiga, har det
icke heller från regeringens sida funnits
anledning att företaga några revisioner
av ingångna avtal. Det är emellertid
tydligt, att den utveckling av beställningarna
inom det ryska avtalets
ram, som nu har skett under det senaste
året, kommer att leda till att kreditbelastningen
på grund av Sovjetunionens
köp här kommer att öka under det
följande året. Men jag skulle knappast
tro att man ens med den stora ökning
av beställningarna, som figurerade i
herr Bergvalls föreställning, ändå kommer
upp till samma belopp i fråga om
total kreditbelastning som vid den tidpunkt
då riksdagen tog ställning till utrikesutskottets
utlåtande år 1948.

Om det ryska avtalet kan man naturligtvis
diskutera ganska mycket. Herr
Andrén liar här velat frammana någon
Oxfordanda, någon bekännelsens anda.
.lag är för min del beredd att bekänna,
att jag redan vid den tidpunkt då detta
avtal ingicks var av den meningen, att
det var för stort tilltaget och att det
inte svarade emot de försörjningsmöjligheter
som man då kunde räkna med

att vårt land hade eller kunde komma att
få de närmaste åren. Men även om man
hade stannat vid ett avtal av de dimensioner,
som jag för min del skulle ha
velat rekommendera och i de förberedande
instanserna pläderade för, måste
man säga, att den senare utvecklingen
har kommit att korrigera också denna
uppfattning om avtalets rimliga storlek.
Jag kan gärna säga, att jag för egen del
hade föreställt mig, att leveransåtaganden
på ungefär 725 miljoner kronor
skulle ha varit någonting som svarade
mot våra möjligheter. Om nu kreditens
omfattning stannar vid den halva miljard.
som jag tror herr Bergvall antytt,
visar det, att den i verkligheten inte ens
kommer att bli så stor som den enligt
min mera försiktiga bedömning kunde
få bli. Den kommer i själva verket att
bliva betydligt mindre.

Här liar också anmärkts, att det varuutbyte
vid sidan av kreditleveranserna,
som man då räknade med och som ju
ingick som ett allmänt annex i avtalskomplexet,
har blivit mycket litet. Att
så har blivit fallet är, det måste man säga,
en besvikelse. Men jag tror att man
måste vara ganska försiktig då man söker
bilda sig en uppfattning om varpå
det beror att det direkta varuutbytet vid
sidan av kreditavtalet har fått så liten
omfattning.

Jag har också varit handelsminister
här i landet ett slag, och jag har därför
haft anledning att under ett visst skede
mycket nära följa den inre utvecklingen
av det här avtalsförhållandet. Jag kan i
bekännelsestil ytterligare säga, att det i
varje fall under en viss avtalsperiod ■—
jag talar bara om den period som jag
personligen mycket väl känner till -—
förnämligast berodde på svensk oförmåga
att leverera varor, att det direkta varuutbytet
med Sovjetunionen, eller rättare
sagt vår export dit, fick så liten omfattning
som faktiskt blev fallet.

Det undandrager sig mitt bedömande,
vilka omständigheter som kunna ha bidragit
till att varuutbytet även under de
senaste två åren bar blivit så litet. Men
i varje fall manar mig den erfarenhet,
som jag haft av förhållandena till myc -

102 Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Om revision av 1946 års svensk-ryska kreditavtal.

ket stor återhållsamhet när det gäller att
bedöma, var orsakerna kunna ligga till
att det direkta varuutbytet har blivit så
litet.

Vi stå nu knappt ett och ett halvt år
från den tidpunkt då de första fem åren
av avtalsperioden ha löpt ut, och jag
måste säga att det för mig ter sig såsom
något ganska opraktiskt, för att inte använda
ett mycket starkare ord, att i detta
ögonblick, då en mycket väsentiig del
av de gjorda beställningarna ligga halvfärdiga
eller mer än halvfärdiga, riva
upp en diskussion med vår handelspartner
om det avtal som nu har varit i kraft
sedan 1946. Och jag skulle knappast tro,
att det ens från motionärernas sida är
allvarligt menat att man skulle ge sig ut
i sådana förhandlingar.

Ja, herr talman, det här blev mer än
de tre rader, som av de föregående ärade
talarna ha ansetts vara genom sin knapphet
odiösa. Jag vet inte om den utförligare
utläggning jag här har gjort faller
dem bättre på läppen, men jag ber i alla
fall, herr talman, att med hänvisning till
vad jag nu har sagt få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Herr BERGVALL (kort genmäle): Herr
talman! Utskottets ärade talesman ägnade
sig i hög grad åt en analys av vad
utskottets utlåtande år 1948 innebar. Den
analysen är riktig så långt, att det är
klart att vad utskottet där behandlade
icke enbart var frågan om kreditgivningen
till Sovjet, utan också rörde sig om
kreditgivningen till övriga länder, men
såvitt jag har kunnat finna både av den
erfarenhet jag har av utskottsbehandlingen
och av en genomgång av kammardebatten
vore det en efterrationalisering
att tro att utskottsutlåtandet, såsom det
skrevs, avsåg att vi, om vi kunde få till
stånd en minskning av krediten på andra
håll, skulle acceptera en ökning av
kreditgivningen till Sovjetunionen. Jag
ber bara den föregående ärade talaren
tänka sig in i det ganska paradoxala förhållandet
att vi skulle ha skrivit det rent
ut i utlåtandet, att om vi kunde få några
återbetalningar exempelvis från Norge

och Danmark, då skuile vi ha rätt och
möjlighet att öka kreditgivningen till
Sovjetunionen. Det är litet rakt på sak,
men det skulle ju vara andemeningen i
den tankegång, som, enligt vad herr Gjöres
gör gällande, var utskottets. Hela diskussionen,
som jag kunde se den då, rörde
sig om att man inte hade anledning
att revidera avtalet med Sovjetunionen
därför att detta avtal hade reviderat sig
självt. Det fanns ingen rimlig risk för
att leveranserna skulle komma att öka.
Det fanns, för att tala med herr Fast, i
stället möjlighet att det skulle kunna röra
sig i bägge riktningarna. Jag vet att
det finns ett senare uttalande av annan
innebörd från ett statsråd, men jag är
på det klara med, och jag tycker att det
framgår ganska tydligt av andrakammardebatten,
att man gick ut ifrån att man
skulle försöka undvika en ökning av kreditgivningen
till Sovjetunionen, sedd
som isolerat faktum. Jag tror som sagt
att den andra ståndpunkten är en efterrationalisering,
vilket man kanske också
kan se om man studerar en liten debatt
som fördes om vissa justeringar i protokollet
i andra kammaren.

Jag vill också säga att det i och för
sig är glädjande att höra att herr Gjöres
var så framsynt, att han redan på ett tidigt
stadium rekommenderade ett totalt
kreditbelopp på 725 miljoner kronor,
men jag kan konstatera att det icke har
någon beviskraft om man säger att den
summan är större än den kredit som det
nu är anledning att räkna med att vi få ge,
tv så mycket är klart, att vi allihop sågo
på Sveriges ekonomiska läge litet annorlunda
när man förhandlade om detta avtal
än vi sedan ha fått anledning att se
på detta. Om summan 725 miljoner kronor
vid den tidpunkten representerade
en klok försiktighet, så kan den summan
ändock behöva högst väsentligt korrige*.
ras i belysning av de ekonomiska svårigheter
som vi i fortsättningen ha fått.

Jag vill också säga att den argumentering,
som berör mig minst gynnsamt i
det här sammanhanget, är den, att nu
återstår det bara ett och ett halvt år.
Den måste ju betyda, att om man tar den
kortaste avtalsperioden — det finns ju

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19.

103

Om revision av 1946 ars svensk-ryska kreditavtal.

möjligheter till leveranser senare — så
är det för sent att förhandla. Jag måste
säga att det är klart att det är en drawback
att det är bara ett och ett halvt år
kvar. Regeringen har försuttit de två
åren mellan 1948 och 1950, och därför
har tiden blivit så knapp, att herr Gjöres
kan tala om att det bara återstår ett
och ett halvt år. Personligen tycker jag
att anmärkningarna mot regeringen därför
måste bli ännu mycket starkare.

Herr ANDRÉN (kort genmäle): Herr
talman! Jag kan fatta mig ganska kort
efter det inlägg i debatten som har gjorts
av herr Bergvall.

Jag vill börja med att ge herr Gjöres,
min ärade vän, en komplimang för hans
tal. Det var ett anförande i bästa Cauxanda,
präglat av saklighet och ärlighet.
Jag skall ändå tillåta mig att göra ett
par kommentarer till hans inlägg.

Jag behöver inte gå in på innebörden
av utrikesutskottets beslut av år 1948,
helt enkelt därför, att jag inte berörde
den saken i mitt första uttalande. När
herr Gjöres anmärker att den återstående
avtalstiden är så kort, att redan
detta förhållande bör göra att riksdagen
icke kan inledas i någon frestelse
att begära en revision, vill jag först
och främst hänvisa till den argumentering
som herr Bergvall bär presterat
mot detta påstående. Jag vill emellertid
dessutom tillägga, att erfarenheterna
från den sista tiden ha visat, att dessa
kreditutfästelser komma i accelererad
fart. Därför torde det nog finnas anledning
att taga upp denna fråga. Därtill
kommer emellertid att det är en ganska
lång frist som skall gälla för de krediter
som beviljas under denna femårsperiod;
om jag inte missminner mig är det en
period på femton år. Det vore säkerligen
anledning att taga upp frågan, om
vi verkligen ha råd att vänta så länge
som femton år för att få tillbaka de
pengar som det här gäller.

Herr talman! Jag tror att tiden för
min replik är ute, och jag kan sluta.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Herr talman! Jag har deltagit i hand -

läggningen av detta ärende i utrikesutskottet,
och jag har inte reserverat mig
mot utskottets beslut att hemställa, att
motionerna icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd. Att jag inte har reserverat
mig beror på att jag tror att det
inte är mycket att vinna med en framställning
till Ryssland om att upptaga
förhandlingar om en revision av avtalet.
Såsom herr Gjöres har nämnt, återstår
det inte längre tid än ett och ett halvt
år till dess avtalet utgår. Jag tror inte
att det skulle leda till något resultat, om
man nu hemställde om förhandlingar
med Ryssland. Det har ju också alltid
sina sidor att upptaga dylika förhandlingar,
och kanske inte minst nu, dels
därför, att man ju kan fråga sig, hur
den andra parten kommer att uppfatta
en sådan hemställan, dels därför, att avtalet
nu löper och att vissa beställningar
äro utlagda hos leverantörer inom vårt
eget land. Det betyder ju också något.

Vidare bär jag för min del alltid känt
det såsom en hederssak att man såvitt
möjligt skall hålla ingångna avtal och
uppfylla deras förpliktelser. Det skall
inte förnekas att detta åtagande, som vi
gjorde 1946, var alldeles för stort för
våra förhållanden, men de som då stodo
för ledningen inom vårt land voro ju
ganska sangviniska. De gåvo krediter åt
det ena landet efter det andra, och varför
skulle vårt land inte då även ge kredit
åt Rvssand? Vår ekonomiska ställning
liksom vår valutabehållning var ju
då förhållandevis mycket stark, och detta
gjorde att vi ansågo oss tåla vid dessa
krediter, men detta kreditavtal bär ju
ändå blivit en viss belastning i olika
avseenden.

Jag gav visserligen vid behandlingen
inom utrikesutskottet och riksdagen vid
den tiden icke i vidare mån än som
anfördes i den reservation som avgavs
vid utskottets utlåtande uttryck för att
jag ansåg att avtalet gällde en för stor
summa, och därför kan jag inte hänvisa
till något sådant uttalande, men
nog hade jag själv den uppfattningen att
det var alldeles för stora åtaganden vi
då gjorde. Det sades ju visserligen, att
vårt fria handelsutbyte med Ryssland

104 Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Om revision av 1946 års svensk-ryska kredilavtal.

skulle ökas om vi voro villiga att lämna
denna kredit, men förhoppningarna härpå
ha ju inte infriats, och de komma
sannolikt inte heller att göra det. Nu
synes det mig i varje fall i detta läge
vara en viss tröst att avtalet inte har
blivit utnyttjat i större utsträckning än
som har blivit fallet. Det är väl snarare
en fördel i det läge vari vi nu befinna
oss. Som frågan nu ligger till få vi väl
därför försöka bära de förpliktelser vi
ha åtagit oss, och det hör ju lända till
en viss lärdom.

Om man alltså kan peka på åtskilligt
som det skulle vara önskvärt att uppnå
ifråga om avtalet, kan jag inte se att
man har någonting att vinna på ett bifall
till motionärernas förslag.

Jag behöver inte nu uppehålla mig vid
gången av ärendet — det har gjorts förut
— och inte heller behöver jag peka
på att vi, samtidigt som vi lämna kredit
exempelvis åt Ryssland, erhålla hjälp
och stöd västerifrån genom Marshallplanen.
Detta tyder icke på att vårt ekonomiska
läge är sådant att vi borde ha
åtagit oss sådan kredit som detta avtal
innebär, men i det läge som denna fråga
nu befinner sig tror jag inte att vi
ha något att vinna på vad som i reservationen
föreslås.

Jag kommer, herr talman, fördenskull
att stödja utskottets hemställan.

Herr von HELAND: Herr talman! Herr
Sandberg har tidigare i kväll på ett mästerligt
sätt kåserat om vilka underliga
vägar en riksdagsman kan vandra under
ett valår. Frågor som man hoppas skola
göra sig i valrörelsen haussas upp i högsta
möjliga grad. Otvivelaktigt är denna
fråga en dylik fråga, som man önskar
haussa upp såsom ett lämpligt objekt i
valrörelsen.

Att jag särskilt vågar påpeka detta beror
på att jag har läst högerns och folkpartiets
tidningspress. Jag tar som exempel
Dagens Nyheter.

Dagens Nyheters ledare i denna fråga
betecknar oss bondeförbundare såsom
några skygga bondeförbundare, som
stödja detta tvivelaktiga utskottsutlåtande.

Då jag är en av de där skygga ledamöterna
i utskottet, kan jag mte underlåta
att yttra mig i frågan, och jag gör det
på ett sätt som kanske är lämpligt med
hänsyn till det sätt, på vilket högern och
folkpartiet ha lagt upp den här frågan.

Man torde säkerligen kunna erinra sig
hur vi ifrån vårt håll på ett mycket tidigt
stadium, när regeringen efter kriget
skulle börja att »skörda frukterna», framförde
en mycket skarp kritik emot handels-,
kredit- och investeringspolitiken,
som enligt vårt förmenande skulle leda
till en katastrofal situation, vilket ju också
inträffade. Det är kanske lämpligt att
påminna om hur genom frisläppningen
av handeln man tömde vår valutareserv
på mer än två miljarder under åren 194G
och 1947, till stor del genom onödig lyximport.
Vidare har utrikesministern i en
sammanställning visat hur vi även på
några år lånade ut och skänkte bort mer
än 3 miljarder kronor. Slutsumman blir
alltså någonting mellan fem och sex miljarder
kronor, en fantastisk summa på så
kort tid för vårt lilla land.

Emot denna handels- och kreditpolitik
var det till en början endast bondeförbundet
som opponerade sig. Högern och
folkpartiet drevo till och med på denna
liberalisering av handeln ända tills rysskrediten
blev aktuell, då man tydligen
tyckte det började gå för långt. Jag hänvisar
till riksdagsprotokollen bland annat
från första kammaren, av vilka det
framgår att det nu sagda är riktigt relaterat.

De borgerliga voro sålunda eniga därom,
att i det läge som uppstått skulle det
ryska avtalet medföra en för stor belastning
för svensk ekonomi och produktionsförmåga.
Jag var med i den kommitté,
som utarbetade den borgerliga reservationen,
och konstaterar, att även om
de borgerliga vid det tillfället helst hade
velat gå på rent avslag, så ansåg man sig
inte kunna göra detta med hänsyn till
det läge den socialdemokratiska regeringen
åstadkommit. Reservationen blev
sålunda endast en demonstration mot regeringens
politik att försätta riksdagen
och svenska folket i ett besvärligt läge.

Det är tydligen nödvändigt att lämna

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19.

105

Om revision av 1946 års svensk-ryska kreditavtal.

denna historik, varvid man samtidigt kan
göra den reflexionen, att högern och
folkpartiet i år tyckas bortse ifrån att ett
avslagsyrkande år 1940 hade varit mera
motiverat och haft ett båttre utgångsläge
än ett revideringsyrkande år 1950. Herr
Gjöres har ju bland annat på ett mästerligt
sätt påvisat detta, hur läget sålunda
har förändrat sig, om man skall betrakta
rysskrediten ur vårt ekonomiska läges
synpunkt. Man bör även uppmärksamma
att de svenska industrierna ju i praktiken
själva avgöra om de önska ingå några
exportavtal. Den under det sista året
starkt ökade kreditsumman har liksom
vissa uttalanden visat att önskemålen om
beställningar stegrats. Detta har ju tidigare
anförts, och man har då .särskilt pekat
på båtbeställningarna under det sista
året. Den .svenska varvsindustrien löper
säkerligen risk att bli den första industrigrenen
som kan drabbas av brist på
sysselsättning och därmed arbetslöshet.
Vi böra väl inte bortse från detta vid
vår bedömning av rysskrediten, liksom
inte heller från andra statliga krediter
och kreditrisker. Jag vill erinra om att
jag i onsdags begärde rösträkning just i
samband med andra krediter, som gällde
300 miljoner kronor och vid vilka 30
miljoner kronor skulle lämnas för konsignationslager.
Man måste väl bedöma
alla dessa frågor på en gång och inte
bara resonera om enda kredit.

Det är givetvis onödigt att upprepa de
av herr Gjöres redan anförda skälen för
att det är mindre lyckligt att följa högerns
och folkpartiets reservation. Jag
tillhör även dem som i likhet med herr
förste vice talmannen anse det synnerligen
viktigt att, om man gör en överenskommelse,
man också försöker att
hålla den. Om revideringsyrkandet skulle
bifallas, torde ingenting därmed vinnas,
1y ingen tror väl — inte heller herr Bergvall,
antar jag — att ryssarna skulle släppa
ett för dem fördelaktigt avtal utan
full kompensation. Om det å andra sidan
inte finnes något intresse för ryssarna
att utnyttja avtalet, så behövs ej heller
någon revidering av detsamma.

Därutöver, herr talman, skulle jag vilja
rikta en kritik mot regeringen för att

den icke i god tid upptog förhandlingar
med ryssarna om hur det skulle förfaras
vid en eventuell devalvering av
svenska kronan. Jag tror att den dubbelsidiga
förlust, som Sverige åsamkades
i samband med devalveringen, var
onödig och att man skulle ha kunnat
åstadkomma en överenskommelse med
ryssarna i den frågan, om man i god tid
hade upptagit förhandlingar därom.

Slutligen bör framhållas att det från
svensk sida — på den punkten vill jag
rikta en hemställan till handelsministern
-— givetvis måste förutsättas att den varierande
skuld, som Sverige haft till Ryssland
såsom resultat av den årliga normala
handeln, även i fortsättningen blir
oreglerad och varierande med hänsyn
till kommande affärsmöjligheter. Skulle
man från rysk sida önska upptaga förhandlingar
om principerna för den normala
handeln, då borde det enligt mitt
förmenande också finnas anledning att
från svensk sida föra in diskussionen på
kreditavtalet, så att hela det rvsk-svenska
handelsutbytet skulle komma under
omprövning.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
förslag.

Herr ANDRE VICE TALMANNEN:
Herr talman! Jag hade inte tänkt yttra
mig i den här frågan. Efter herr Andréns
tal kan jag inte underlåta att säga ett
par ord, men jag svävar ännu i tvivelsmål
om vad det var som föranledde herr
Andrén att apostrofera mig den ena
gången efter den andra. Jag tyckte att
herr Andrén inte ens var spirituell, som
han älskar att vara eller kallas att vara.
Han talade mycket dunkelt, och jag kan
inte få fram någon mening ur lians tal.
Jag vill inte påstå att jag är någon specialist
på rvssavtalet. Jag minns från de
första gångerna då vi diskuterade ryssavtalet.
att det var herr Bertil Ohlin,
den dåvarande handelsministern, som
tog upp saken och till och med nämnde
den summa som avtalet skulle omfatta.
Det var ju synd att Per Albin Hansson,
när han bildade sin regering, inte behöll
herr Ohlin som handelsminister.

106 Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Om revision av 1946 års svensk-ryska kreditavtal.

Om han hade gjort det, hade herr Ohlin
säkert i dag stått på skansen och
kämpat för bibehållande av det avtal
som han skulle ha undertecknat.

Det förefaller mig som om det inte
skulle vara rent mjöl i påsarna hos alla
som uppträda i den bär frågan. Det förefaller
mig som om det skulle vara uteslutande
politiska spekulationer som ligga
bakom, och eftersom jag anser att
man i fråga om affärer, som det dock
här gäller, bör hålla de politiska spekulationerna
borta, tycker jag att särskilt
herr Ohlin, som ju en gång i tiden har
givit signalen till det här avtalet, borde
hålla sig fri ifrån sådant.

I övrigt kan jag instämma med herr
förste vice talmannen, som påpekade att
man bör hålla ett avtal som man en
gång har ingått. Jag kan gå så långt att
jag säger att jag tror att avtalet var överdimensionerat
när det ingicks, men det
är ju en sak för sig. En annan sak är,
att när man bär träffat ett avtal på felaktiga
förutsättningar, skall man försöka
hålla det ändå. Herr Ohlin smet ifrån
sitt löfte, som han hade avgivit någon
gång under de sista krigsåren — eller
kanske det var året efter kriget — men
den nuvarande regeringen har inte lika
lätt att smita ifrån sina avtal.

Varken det som herr Bergvall har sagt
eller ännu mindre det som herr Andrén
har sagt har övertygat om att deras avsikter
äro renhjärtade. De ha, förefaller
det, spekulerat i att det är valår i år,
men det tycks som om de skulle ha spekulerat
fel. De ha inte fått sina egna
med sig. Jag ser i utskottets utlåtande
att herr Skoglund, herr Andréns berömde
partivän, som är antecknad såsom
närvarande i utskottet, inte har antecknat
sig som reservant. Jag vet inte om
det betyder att han ogillar herr Andréns
uppträdande här i dag eller om det betyder
någonting annat. Jag bara konstaterar
faktum. Jag tycker i alla fall att
jag för närvarande har anledning att instämma
med herr Skoglund, som tydligen
bär samma mening som jag, att man
skall hålla ett avtal som man bär ingått.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr ANDRÉN (kort genmäle): Herr
talman! När jag hörde herr andre vice
talmannens inlägg mot mig, förstod jag
att det var riktigt som han sade, när
han påstod att han inte hade begripit
vad jag hade sagt. Jag kan försäkra herr
andre vice talmannen att jag endast sade
en råd artigheter till honom; jag beklagar
själv att de inte voro spirituella.

När jag nu har begärt ordet igen, är
det emellertid inte för att säga detta,
utan för att tala om för andre vice talmannen,
att hans kommentar till utskottsutlåtandet
byggde på ett tryckfel.
Högern har nämligen endast en representant
för andra kammaren i utrikesutskottet,
och den representanten är
herr Hjalmarson. Herr Hjalmarson har
reserverat sig, men herr Skoglund i Doverstorp
har inte kunnat göra det. Jag
vill endast lämna denna förklaring till
herr andre vice talmannen, så att inte
han eller någon annan skall kunna påstå
att andra kammarens höger är splittrad
i denna fråga, såsom han försökte
antyda.

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena UNDÉN: Herr talman!
Jag vet inte, om det egentligen är någon
anledning för en regeringsmedlem att
deltaga i denna debatt om en motion,
som en majoritet i utrikesutskottet bär
avstyrkt, men om jag inte tar till orda,
kanske jag utsätter mig för risken att
hem Andrén förklarar, att det är någonting
högst ovanligt i riksdagens historia,
att när det näst största partiet har väckt
en motion, det inte kommer ett uttalande
också från regeringshänken vid sidan
om det utförligare utlåtande från utskottet,
som han redan har framställt anspråk
på. Jag skall därför be att få säga
några ord.

Herr Bergvall stödde sig i sin argumentering
i mycket hög grad på 1948
års uttalande av utrikesutskottet. Herr
Gjöres har visat upp, att utvecklingen
har blivit sådan, att det inte finns något
hinder för ett fortsatt utnyttjande
av krediterna inom den ram, som är
sannolik, utan att man kommer i strid

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19. 107

Om revision av 1946 års svensk-ryska kreditavtat.

med utskottsuttalandet, som naturligtvis
i och för sig endast var ett önskemål.
Det var inte såsom herr Bergvall gjorde
gällande ett preciserat direktiv för regeringen,
utan det var endast ett önskemål
av utskottet.

För min del kan jag inte se annat än
att herr Gjöres har fullständigt rätt i
sin tolkning, och jag tror att var och en,
som objektivt läser utskottets utlåtande,
måste i likhet med mig komma till det
resultatet, att det inte är herr Gjöres,
som har efterrationaliserat uttalandet,
utan herr Bergvall som gjort det. Jag
kan mycket väl förstå herr Bergvall, tv
omedelbart efter det utlåtandet kommit,
var det några demagogiskt anlagda folkpartitidningar,
som gjorde en utomordentlig
affär av utlåtandet och tolkade
det just enligt sitt eget önsketänkande
och sade: »Nu har riksdagen satt en bestämd
gräns för kreditengagemangen
gent emot Ryssland, och nu är alltså regeringen
bunden därav.» Det var förklaringen
i några av folkpartiets tidningar,
och jag kan förstå, att herr
Bergvall gärna vill efterrationalisera en
smula i den riktningen.

Det föreföll också, som om herr Bergvall
för att försvara sin tolkning av utskottsutlåtandet
ville göra gällande, att
det skulle vara någonting mycket besynnerligt,
om riksdagen hade talat om
kreditbelastningen i dess helhet ocli inte
bara i förhållande till Ryssland och menat
att den kunde ökas i förhållande till
Ryssland om den minskades gent emot
andra länder. Det verkade, som om han
rent av ansåg, att det var något omoraliskt
att resonera på det sättet. I själva
verket är det ju ett resonemang, som
ständigt föres i samband med varje avtal,
där det förekommer ett kreditengagemang.
Från Sveriges sida studerar
man kredittermometern och tar reda
på hur det är med våra engagemang och
om vi kunna ge ytterligare krediter. Då
sitter man inte och moraliskt väger de
olika länderna och säger: »Vi kunna inte
öka krediten till det här landet. Då
kanske vi hellre borde ge en större kredit
till ett annat land, som står oss närmare
eller som vi tycka bättre om.» Man

mäter inte med så förfärligt fina mått,
när man sluter handelsavtalen.

Dessutom tycks herr Bergvall alldeles
ha förbisett, att det inte gällde frågan
om ett nytt kreditavtal med Ryssland,
utan det gällde, huruvida vi skulle
stå fast vid det redan slutna avtalet
eller försöka ge oss in på förhandlingar
om en revision av det, och det är någonting
helt annat än ta ställning till
frågan om ingående av nya kreditavtal.

Herr Bergvall försökte också med den
allvarligaste min i världen framställa det
så, att avtalet var en mycket farlig belastning
för vår ekonomi och att det
fanns så utomordentligt starka skäl att
försöka åstadkomma en revision. Men
såsom den kloke politiker han är kunde
han inte undgå att också ta i betraktande
den möjligheten, att den andra parten
inte skulle acceptera en revision av
avtalet, och då tog han det med ganska
stort jämnmod. Då finge vi fullfölja avtalet,
men då hade vi i alla fall gjort
någonting.

Om man lägger mera politiska synpunkter
på saken, kan jag lätt förstå, att
det skulle vara ytterst smakligt för herr
Bergvall och hans parti att få regeringen
att göra en démarche i en fråga, där
regeringen har en verkligt dålig förhandlingsposition,
och sedan kunna
säga: »Se, vilka klåpare ni äro, som inte
lyckats med det här!» Det måste nämligen
vara så, att vi skulle få en ganska
dålig förhandlingsposition — det kunna
vi gärna vara ense om. Antag att vi hänvände
oss till Ryssland och sade, att
visserligen antogo regeringen och riksdagen
detta avtal 1946 med en beräknad
totalkredit av en miljard kronor, men
nu ha sedan dess förutsättningarna för
detta avtal ändrats till den grad, att vi
måste begära förhandlingar om en revision.
Vi måste då omedelbart få denna
replik från den andra parten: »Ja, men
det är inte längre tal om en miljard. Det
är inte ens tal om halva det beloppet. Är
det inte ett tillräckligt tillgodoseende
av edr(i synpunkter?» Skulle vi verkligen
kunna säga, att en revision, som skulle
betyda en ytterligare sänkning av kreditbeloppet,
skulle vara nödvändig på

108 Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Om revision av 1946 års svensk-ryska kreditavtal.

grund av det nödställda ekonomiska läge,
vari Sverige nu befinner sig? Varken
herr Bergvall eller herr Andrén kan på
allvar tro, att vi verkligen skulle ha en
god förhandlingsposition, om vi försökte
följa deras råd att begära en revision.

Även om vi, när vi ingingo avtalet,
överskattade våra möjligheter, har utvecklingen
i alla händelser visat, att avtalet
inte har lett till några mera besvärande
konsekvenser för oss. I detta
ögonblick kunna vi överblicka vad som
ytterligare kan ske. Det är inte någonting
som med hänsyn till våra kreditförpliktelser
och handelsförbindelser i det
hela taget innebär någon stor andel i våra
engagemang, och det kan inte betyda
någon verklig svårighet för oss. Då
tycker jag för min de!, att vi kunna vara
så pass stolta, alt vi säga, att vi fullfölja
avtalet. Det kan inte vara någon
prestigesynpunkt i dålig bemärkelse. Vi
begära inte att få t. ex. 50 miljoner kronor
mindre i kreditengagemang, än som
skulle bli följden, om vi inte få till stånd
en revision. Det är verkligen för små
belopp, som det kan bli fråga om, för
att vi skulle vilja taga upp en sådan
förhandling, förefaller det mig.

Jag kan inte hjälpa, att jag med beundran
lyssnade till både herr Bergvall
och herr Andrén, eftersom de allt igenom
kunde behålla en saklig ton och försöka
göra det intrycket på kammaren,
att det här är en ytterst allvarlig fråga,
som gäller vår framtida ekonomi och
balansen i våra affärsförbindelser och
ingenting annat. Det finns, mena de, inte
ett spår av partipolitik i detta.

När riksdagen 1948 senast debatterade
denna fråga, var det en mycket animerad
diskussion i andra kammaren
mellan motionären, herr Ljungqvist, som
redan då ville ha en revision, och herr
Ohlin, som hade all möda i världen
att avvärja revisionskravet. Herr Ljungqvist
drog fram en valannons från folkpartiet,
där man redan förskotterat revisionskravet,
och förklarade, att det enligt
folkpartiets mening var nödvändigt
att åstadkomma en revision av detta fördärvbringande
ryska handelsavtal. Herr

Ohlin fick då förklara, att annonsen var
inlämnad så tidigt, att den kom att stå
där även sedan han själv fått klart för
sig, att ett revisionskrav var omotiverat.
Nog var det ändå litet politik i frågan
1918, och nog går det litet politik i frågan
även 1950, mina herrar.

Herr BERGVALL: Herr talman! Jag
måste först uppehålla mig vid det som
var huvudtemat i såväl herr Gjöres’ anförande
som utrikesministerns anförande
nu, och det är innebörden av utrikesutskottets
uttalande 1948.

Jag tror åt! man får en ganska klar
uppfattning om hur fullkomligt omöjlig
såväl herr Gjöres’ som utrikesministerns
ståndpunkt är, om man går till protokollet
över andrakammardebatten. Det var
nämligen ingen debatt i första kammaren.
Jag har protokollet framför mig här
och har gått igenom hela referatet av
debatten.

1 debatten yttrade herr Ohlin: »Såvitt
jag kan förstå måste det, om riksdagen
godkänner detta utskottsutlåtande, vara
alldeles uteslutet att regeringen därefter
skulle iakttaga fullständig passivitet för
den händelse det skulle framträda tendenser
till en väsentlig ökning av de
kontrakt, som innebära svenska kreditleveranser
till Ryssland inom ramen för
detta avtal. Jag tror att det är av vikt
att detta blir fastslaget, ty både utrikesministern
och handelsministern ha vid
vissa tillfällen måhända visat en benägenhet
att ställa regeringen åt sidan när
det gällt avtalets fullgörande i större
eller mindre grad i praktiken.»

Efter herr Ohlin uppträdde som talare
i debatten herr Fast, ordförande i den
socialdemokratiska andrakammargruppen.
Han sade icke ett ord, som gick
emot den tolkning, herr Ohlin givit av
utskottets utlåtande. Herr Fast talade om
det sjäivreviderande avtalet, ett uttryck
som vi ha hört från många håll, inte
minst från regeringsbänken. Herr Fast
slutade med följande ord: »Jag har med
det anförda endast velat yrka bifall till
utskottets förslag. Något sådant yrkande
var icke ställt när jag begärde ordet. Ha -

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19. 109

Om revision av 1946 års svensk-ryska kreditavtal.

de jag väntat med att begära ordet tills
herr Ohlin hade talat och yrkat bifall
till utskottets förslag, kunde jag kanske
ha avstått från att yttra mig.» Sålunda
icke ett ord till reaktion mot den tolkning,
herr Ohlin har givit av utrikesutskottets
uttalande.

Nästa talare var herr statsrådet Wigforss,
dåvarande finansminister, och i
det korta yttrande, som han hade, sades
inte ett ord till invändning mot herr
Ohlins tolkning.

Jag hoppar över ett par yttranden av
herrar Ljungqvist, Fast och Ohlin. Därefter
kommer ett yttrande av en för hans
excellens herr utrikesministern icke
okänd person; det var nämligen hans excellens
själv som yttrade sig. Hans anförande
upptar en sida i protokollet, och
däri förekommer icke ett ord till gensaga
mot den Ohlinska tolkningen av avtalets
innebörd. Sedan finns det ingenting
mera betydelsefullt i den debatten.

Efter att ha gått igenom protokollet
och konstaterat, hur debatten förlöpte,
måste jag nog säga att — med beaktande
även av den erkännansvärda påpasslighet,
som man onekligen från regeringens
sida brukar visa, när det gäller
att polemisera med herr Ohlin —
var och en av kammarens ledamöter bör
finna det uppenbart, vilken tolkning av
utrikesutskottets utlåtande som är en efterrationalisering.
Innebörden var, att
om kreditleveranserna till Sovjet stego,
skulle man försöka att på överenskommelsens
väg ernå en modifikation.

Det är utomordentligt intressant att såsom
en kontrast till utrikesministerns
yttrande i dag, när han viftar bort den
påfrestning på vår ekonomi, som kreditleveranserna
innebära, ställa uttalanden,
som man eljest hör från regeringsbänken.
.lag har aldrig påstått, att dessa
leveranser på kredit till Sovjetunionen
försätta oss i nödläge, men jag har haft
anledning att vid upprepade tillfällen
jämföra dem med belopp, som varit på
tal i andra sammanhang och om vilka
man från statsrådsbänken får höra de
allra största veklaganden och lamentationer.
De beloppen, som alls inte varit
större än vad dessa kreditleveranser

avse, ha av regeringen karakteriserats
såsom i och för sig innebärande betydande
risker för den samhällsekonomiska
balansen. Jag vill inte säga, att jag alltid
varit så imponerad av dessa uttalanden.
Ibland ha de varit lika överdimensionerade
som svensk-ryska kreditavtalet.
Jag måste säga, att om de uttalandena
varit överdimensionerade, blir
utrikesministerns uttalande i detta sammanhang
i någon mån underdimensionerat.

När utrikesministern ironiserar över
att man på folkpartihåll — han vände sig
direkt mot herr Ohlin — år 1948 avstyrkte
en revision av avtalet men nu
är så ivrig att få en sådan, bortser
han från det enda väsentliga i denna
historia, nämligen att man 1948 från regeringshåll
bibragtes den uppfattningen
på basis av de undersökningar och
utredningar, som regeringen hade gjort,
att det var fråga om ett avtal, som reviderat
sig självt. Så långt vill jag ge utrikesministern
rätt, att har man ett avtal,
som har reviderat sig självt — det var
uppfattningen på regeringshåll då, och
det har sagts vid olika tillfällen i olika
debatter — är det verkligen en överflödsåtgärd
att begära förhandlingar för
att få avtalet reviderat. Men det har visat
sig, att den uppfattning, som låg till
grund för 1948 års avvisande beslut, var
orealistisk. Kreditleveranserna ha ökat,
och det finns anledning att räkna med
en ytterligare tillväxt.

Jag förstår inte, varför det är så förfärligt
konstigt att begära förhandlingar
med Sovjetunionen, när man kan förhandla
med alla andra. Jag har en känsla
av att man i detta sammanhang på regeringshål!
placerar Sovjetunionen i särklass
och anser att man noga skall akta
sig för att ingå i förhandlingar med Sovjetunionen.
Jag skall inte närmare analysera
den saken. Jag får väl i det fallet
ägna mig åt att avlyssna yttrandena,
men nog tror jag att man kan göra ett
försök utan att därför draga över sig så
stora obehag och risker, som man talar
om.

Jag vidhåller mitt yrkande om bifall
till reservationen.

no Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Om revision av 1946 års svensk-ryska kreditavtal.

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena UNDÉN: Det är bara två
punkter, som jag skall beröra.

Herr Bergvall tycks inte anse, att en
minskning av kreditengagemangen från
en miljard till ungefär en halv miljard
innebär, att avtalet reviderat sig självt.
Fortfarande ha vi det läge, som vi hade
1948, även om kalkylerna visa något
större belastning nu än de då inneburo.
Men vid sidan av denna förändring i
belastande riktning har det, såsom herr
Gjöres tidigare bär belyst, skett förändringar
i motsatt riktning.

Vad beträffar debatten 1948, förvånar
det mig, att herr Bergvall inte läste upp
de korta rader, som herr Wigforss yttrade.
Kanske jag får be honom att göra
det nu.

Herr BERGVALL: Jag skall be att få
efterkomma utrikesministerns önskemål.
De korta raderna av herr Wigforss lydde
på följande sätt: »Eftersom herr
Ljungqvist ställde en direkt fråga till regeringen
om regeringen bär för avsikt
att i överensstämmelse med motionens
önskemål taga upp förhandlingar om revision
av olika avtal, så kan jag bara
på den frågan svara, att inte minst efter
det utskottsutlåtande, som här föreligger,
har regeringen ingen sådan avsikt.»

Det innebär sålunda icke något sorn
helst uttalande i den fråga, som jag diskuterade,
d. v. s. innebörden av utskottsutlåtandet,
utan det innebar från
herr Wigforss’ sida bland annat en hänvisning
just till detta på oriktiga förutsättningar
grundade utskottsutlåtande,
som gjorde att han inte ville göra något
åt saken. Kvar står alltså, att tolkningen
av utskottsutlåtandets innebörd är alldeles
självklar.

Hans excellens herr ministern för utrikes
ärendena UNDÉN: Herr Wigforss’
uttalande innebar, att det inte fanns någon
anledning att företa någon revision,
allra minst efter utskottets utlåtande.
Herr Bergvall vill ju tolka utskottet så,
att regeringen eventuellt skulle företa en

revision, om de och de händelserna inträffade.

Herr BERGVALL: Jag måste konstatera,
att utskottet byggde sin uppfattning
på att krediterna icke skulle öka
något väsentligt. Om det förhållandet
fortbestod, avstyrkte utskottet revision.
Det var under den förutsättningen debatten
fördes. Om man fick en avvikelse
från det som var själva grunden för
utlåtandet, måste naturligtvis också slutsatserna
bli helt andra.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjorde herr talmannen i
enlighet med de yrkanden, som därunder
framkommit, propositioner, först på bifall
till vad utskottet i det nu förevarande
utlåtandet hemställt samt vidare
på antagande av det förslag, som innefattades
i den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen,
sedan han upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig
anse denna proposition vara med övervägande
ja besvarad.

Herr Bergvall begärde votering, i anledning
varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad utrikesutskottet
hemställt i sitt utlåtande nr 13, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som
innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit
sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början
omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans
uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Bergvall begärde
rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19. 111

Ang. snabbare publicering av kamrarnas debatter.

Ja — 60;

Nej — 22.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit,
att de avstode från att rösta.

Vid förnyad föredragning av bankoutskottets
utlåtande nr 16, i anledning av
väckta motioner angående bidrag till f. d.
materialförvaltaren L. Mårtensson för
fortsatt forskning i fråga om riksdagens
bondestånd, bifölls vad utskottet i detta
utlåtande hemställt.

Ang. snabbare publicering av kamrarnas
debatter.

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande
nr 17, i anledning av väckt motion
om anställande av försök för möjliggörande
av en snabbare publicering av
kamrarnas debatter.

I en inom första kammaren väckt, till
bankoutskottet hänvisad motion, nr 166,
hade herrar Holmbäck och Näsgård hemställt,
att riksdagen ville låta anställa
försök för möjliggörande av en snabbare
publikation av debatterna vid kamrarnas
sammanträden.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande
utlåtandet bland annat erinrat om att fullmäktige
i riksgäldskontoret den 20 oktober
1949 uppdragit åt riksgäldsdirektören
att i samråd med sekreterarna i riksdagens
kamrar och representanter för
riksdagsstenograferna samt eventuellt vederbörande
tryckerier verkställa en undersökning,
huruvida ett preliminärt debattprotokoll
vore möjligt att åstadkomma
efter de angivna förutsättningarna
och att i så fall jämväl utreda frågan om
de ökade kostnader, som kunde uppkomma.

Utskottet hade därefter för egen del
anfört:

»Såsom av den lämnade redogörelsen
framgår, är frågan om en snabbare publicering
av protokollen över kamrarnas
debatter f. n. föremål för utredning genom
riksgäldsfullmäktiges försorg. Sådana
av motionärerna förordade försök

med framställning av protokoll, som föreligga
tryckta dagen efter debatterna, ha
också nyligen verkställts i båda kamrarna.
I avvaktan på utredningens slutförande
vill utskottet, under åberopande
av sina år 1947 gjorda uttalanden, nu
endast uttrycka den förhoppningen, att
anordningar skola kunna träffas, varigenom
denna för den politiska diskussionen
så viktiga fråga skall trots de tekniska
svårigheter, som onekligen föreligga,
kunna inom en nära framtid lösas på
ett tillfredsställande sätt.

Då motionens syfte sålunda redan är
tillgodosett, får utskottet hemställa, att
förevarande motion I: 166 icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda.»

Herr HOLMBÄCK: Herr talman! Vid
denna sena timma och efter den nyss
avslutade stora debatten skall jag endast
tillåta mig att uppta kammarens tid ett
par minuter, och det med att framställa
en fråga.

Det ärende, som vi nu ha att behandla,
rör frågan om snabbare publicering
av riksdagens protokoll. Såsom kammarens
ledamöter veta, har man gjort två
försök med snabbare publicering av protokollet
vid innevarande års vårsession.
Den kanske förnämsta anledningen till
att man önskar snabbare publikation av
riksdagens protokoll är, att pressen skall
kunna få ett tillförlitligt material för sitt
bedömande av riksdagsärendena och att
därigenom allmänheten snabbt skall kunna
få pålitliga underrättelser och pålitliga
ledande artiklar att läsa.

Det har emellertid slagit mig, att de
protokoll, som nu ha publicerats snabbt
och som ha haft preliminär karaktär,
icke ha använts av pressen. Får jag med
anledning därav, herr talman, till bankoutskottets
ordförande ställa frågan: Ha
icke dessa preliminära protokoll, som
ha utarbetats vid två tillfällen under
denna riksdag, delgivits tidningarna?
Ha dessa inte på förhand fått reda på
att försök beträffande snabbare publikation
skulle företagas? Ha de inte fått
det, har ett viktigt syftemål med försöken
inte kunnat uppfyllas, nämligen att
se, vilken betydelse den snabbare pro -

112

Nr 19.

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Ang. snabbare publicering av kamrarnas debatter.

tokollföringen kan ha och vilken, nytta
man kan få av den.

Herr ANDRE VICE TALMANNEN: Ja,
herr talman, jag har inte kännedom om
vilken kommunikation som har ägt rum
med pressen, men åtminstone det första
försöket med snabbare publicering av
protokollet omnämndes i tidningarna dagen
efter, och därav torde framgå, att
en kommunikation har skett. Att tidningarna
inte ha utnyttjat den snabbare
publiceringen — jag förmodar att herr
Holmbäck menar, att de skulle ha skrivit
ledare om de ärenden, som förekommo
— kan man kanske inte förvåna sig
över. Jag minns faktiskt inte vad det
rörde sig om för sammanträden, men
jag tror inte att de ärenden, som omnämndes
i de protokollen, voro av någon
större politisk innebörd. Därför kan
man kanske både förstå och förlåta, att
några uttalanden inte ha förekommit i
tidningarna. Det betyder ju inte, att vid
en framtida snabbare publicering av
samtliga protokoll dessa inte komma att
utnyttjas av tidningarna.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr HOLMBÄCK: Herr talman! Jag
tillåter mig då att uttrycka det önskemålet,
att nästa gång det sker ett sådant
försök, som nu är i fråga, protokollet
omedelbart tillställes tidningarna, så att
man ser, om de begagna det och vilken
nytta de ha av det.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i det nu föredragna
utlåtandet hemställt.

Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets
utlåtande nr 45, med anledning
av väckta motioner om ytterligare
statsbidrag till Garnsviken—Vadasjön—Helgösjön—
Hedervikens torrläggningsföretag
i Stockholms län, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av första
kammarens allmänna beredningsutskotts
utlåtande nr 32, i anledning av
väckt motion angående ändrade regler
för framställande och besvarande av interpellationer
och enkla frågor, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 241, i anledning av Kungi. Maj ds
proposition angående anslag till statens
försöksgårdar för budgetåret 1950/51,
m. m.;

nr 242, i anledning av Kungl. Maj ds
i 1950 års statsverksproposition gjorda
framställning om anslag till Befrämjande
av landsbygdens elektrifiering jämte
i ämnet väckta motioner;

nr 243, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående bestridande av
vissa kostnader för omskifte å Tybble
by i Askers socken, Örebro län;

nr 244, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående anslag till befrämjande
i allmänhet av fiskerinäringen för
budgetåret 1950/51 m. m. jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 245, i anledning av Kungl. Maj ds
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
om anslag för budgetåret
1950/51 till Odling av gummiförande
växter samt till Bidrag till Föreningen
för växtförädling av fruktträd jämte i
ämnet väckta motioner;

nr 246, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående lantbruksmötesverksamhetens
ordnande m. m. jämte i
ämnet väckta motioner;

nr 247, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående vissa anslag till
understöd åt jorddelningsväsendet m. m.
jämte i ämnet väckta motioner; och
nr 248, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition angående inrättande av statens
jordbruksnämnd m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

Anmäldes och godkändes sammansatta
stats- och andra lagutskottets förslag till
riksdagens skrivelser till Konungen:

Lördagen den 20 maj 1950 em.

Nr 19.

113

nr 291, i anledning av dels Kungl.
Maj ds proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 29 juni
1946 (nr 431) om folkpensionering,
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner;
samt

nr 292, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 20 § 1 och
2 mom. förordningen den 15 juni 1934
(nr 264) om erkända arbetslöshetskassor,
m. m.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivel -

se, nr 293, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj ds proposition med förslag
till militärersättningsförordning m. m.,
såvitt propositionen hänvisats till lagutskott.

Justerades ytterligare protokollsutdrag
för denna dag, varefter kammarens
sammanträde avslutades kl. 10.34 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

8 Första kammarens protokoll 1950. Nr 19.