1950 ANDRA KAMMAREN Nr 6 (Riksdagens protokoll 1950:6)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1950 ANDRA KAMMAREN Nr 6

11—15 februari.

Debatter m. m.

Tisdagen den 14 februari.

Sid.

Interpellation av herr Bergstrand angående avhjälpande av de s. k.
flyktingstudenternas nödsituation .......................... 5

Onsdagen den 15 februari.

Uppdelning av finansdepartementet............................ 7

Decentralisering av tillståndsgivningen beträffande yrkesmässig biltrafik
.................................................. 13

Interpellation av herr Mårtensson i Smedstorp angående dispens från
skyldigheten att inregistrera sådan lastautomobil, varå monterats
speciell anordning för stenbrytning i jordbrukets tjänst.......... 16

Samtliga avgjorda ärenden.

Onsdagen den 15 februari.

Statsutskottets utlåtande nr 13, ang. utgifter å driftbudgeten (gemensamma
frågor).......................................... 7

— nr 16, ang. utgifter å tilläggsstat II (socialdepartementet) ...... 7

•— nr 17, ang. utgifter å tilläggsstat II (kommunikationsdepartementet) 7

-—• nr 18, ang. utgifter å tilläggsstat II (finansdepartementet) ...... 7

— nr 19, ang. utgifter å tilläggsstat II (ecklesiastikdepartementet) . . 7

— nr 21, ang. utgifter å tilläggsstat II (inrikesdepartementet)...... 7

— nr 23, ang. utgifter å tilläggsstat II (statens allmänna fastighets fond)

................................................ 7

—- nr 24, rörande uppdelning av finansdepartementet m. m......... 7

Första lagutskottets utlåtande nr 1, i anledning av granskning av justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning ...................... 12

-—■ nr 2, i anledning av granskning av militieombudsmannens ämbetsförvaltning
.................... 12

— nr 3, ang. upphävande av 15 kap. 13 och 22 §§ giftermålsbalken m. m. 13

1 —Andra kammarens protokoll 1.950. Nr 6.

Nr 6.

Innehåll.

Sid.

Första lagutskottets utlåtande nr 4, ang. ändrad lydelse av lagen om
indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark,
Finland, Island eller Norge................................ 13

— nr 5, ang. ändrad lydelse av lagen om polisväsendet i riket...... 13

Andra lagutskottets utlåtande nr 1, ang. tillägg till epidemilagen .... 13

— nr 2, ang. ändrad lydelse av civilförsvarslagen................ 13

— nr 3, ang. decentralisering av tillståndsgivningen för yrkesmässig

biltrafik .............................................. 13

— nr 4, ang. 1948 års konvention för betryggande av säkerheten för

människoliv till sjöss .................................... 16

— nr 5, ang. ändrad lydelse av lagen om tillsyn å fartyg.......... 16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1. ang. ändrad lydelse av brandstadgan 16

— nr 2, ang. upphävande av 14 § 5 mom. folkbokföringsförordningen 16

— nr 3, ang. ändrad lydelse av lagen om utrotande av berberis .... 16
■— nr 4, ang. ersättning från kyrkofonden för övertalig personal vid

domänverket .......................................... 16

Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 2, över
motion om reglering av export av vilda djur.................. 16

Lördagen den 11 februari 1950.

Nr 6.

Lördagen den 11 februari.

Kl. 2 em.

§ 1.

Justerades protokollet för den 4 innevarande
februari.

§ 2.

Föredrogs den av herr Norup vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
angående omfattningen av
statens inköp av varmblodiga hästar.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 3.

Föredrogs den av herr Christenson i
Malmö vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet
angående ökad licensgivning
för import från Schweiz av
fickur m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 4.

Anmäldes, att följande Kungl. Maj ds
propositioner tillställts kammaren, nämligen: nr

42, med förslag till förordning om
ändring i förordningen den 21 juli 1937
(nr 737) med vissa bestämmelser rörande
till människoföda avsedd mjölk
och grädde m. in.;

nr 51, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr
429) om hyresreglering m. in., så ock
fortsatt giltighet av samma lag; och

nr 55, rörande godkännande av en
mellan Sverige och Norge den 14 december
1949 avslutad konvention om
ändring i konventionen mellan de båda

länderna den 5 februari 1919 angående
flyttlapparnas rätt till renbetning, m. in.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 5.

Till bordläggning anmäldes
statsutskottets utlåtanden:
nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å driftbudgeten,
För flera huvudtitlar gemensamma
frågor, jämte i ämnet väckta motioner;

nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1949/50, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde;

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1949/50, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde; nr

18, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1949/50, i vad propositionen avser finansdepartementets
verksamhetsområde; nr

19, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

1949/50, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde; nr

21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

1949/50, i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde;

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

1949/50, i vad propositionen avser sta -

Nr 6.

Lördagen den 11 februari 1950.

ten. för statens allmänna fastiglietsfond;
och

nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med anhållan om riksdagens
yttrande rörande frågan om uppdelning
av finansdepartementet m. m.
jämte i ämnet väckta motioner;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av verkställd granskning
av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning; nr

2, i anledning av verkställd granskning
av militieombudsmannens ämbetsförvaltning; nr

3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om upphävande
av 15 kap. 13 och 22 §§ giftermålsbalken,
m. m.;

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 3 § lagen den 29 maj
1931 (nr 157) om indrivning i Sverige
av underhållsbidrag, fastställda i Danmark,
Finland, Island eller Norge; och
nr 5, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 11 § 4 mom. lagen
den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet
i riket;

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om tilllägg
till epidemilagen den 19 juni 1919
(nr 443);

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 30 och 47 §§ civilförsvarslagen
den 15 juli 1944 (nr 536);

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående viss decentralisering
av tillståndsgivningen beträffande yrkesmässig
biltrafik;

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående godkännande av 1948
års internationella konvention för betryggande
av säkerheten för människoliv
till sjöss; och

nr 5, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 11, 16 och 22 §§ lagen
den 16 oktober 1914 (nr 349) om
tillsyn å fartyg;

tredje lagutskottets utlåtanden:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. brandstadgan
den 15 juli 1944 (nr 522);

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om upphävande av 14 § 5 mom. folkbokföringsförordningen
den 28 juni
1946 (nr 469);

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen
den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande
av berberis å viss mark; och

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående ersättning från
kyrkofonden för övertalig personal vid
domänverket; samt

andra kammarens allmänna beredningsutskotts
utlåtande nr 2, över motion
om särskild reglering av export
av vilda djur.

§ 6.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelse, nr
1, till Konungen, i anledning av Kungl.
Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1950/51 under
första huvudtiteln, avseende anslagen
till hov- och slottsstaterna.

§ 7.

Justerades ett protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 2.04 em.

In fidein
Gunnar Britth.

Tisdagen den 14 februari 1950.

Nr 6.

Tisdagen den 14 februari.

Kl. 4 em.

§ 1.

Justerades protokollen för den 7 och
den 8 innevarande februari.

§ 2.

Herr talmannen meddelade, att herr
Levin, som vid kammarens sammanträde
den 7 innevarande månad med läkarintyg
styrkt sig tills vidare vara hindrad
att deltaga i riksdagsgöromålen,
denna dag åter intagit sin plats i kammaren.

§ 3.

Föredrogos var för sig följande Kungl.
Maj:ts å kammarens bord vilande propositioner;
och hänvisades därvid

till jordbruksutskottet propositionen
nr 42, med förslag till förordning om
ändring i förordningen den 21 juli 1937
(nr 737) med vissa bestämmelser rörande
till människoföda avsedd mjölk
och grädde m. in.; samt

till behandling av lagutskott propositionerna: nr

51, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr
429) om hyresreglering m. in., så ock
fortsatt giltighet av samma lag; och

nr 55, rörande godkännande av en
mellan Sverige och Norge den 14 december
1949 avslutad konvention om
ändring i konventionen mellan de båda
länderna den 5 februari 1919 angående
flyttlapparnas rätt till renbetning, m. m.

§ 4.

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets
utlåtanden nr 13, IG—19, 21,
23 och 24, första lagutskottets utlåtanden
nr 1—5, andra lagutskottets utlåtanden
nr 1—5, tredje lagutskottets ut -

låtanden nr 1—4 samt andra kammarens
allmänna beredningsutskotts utlåtande
nr 2.

§ 5.

Interpellation angående åtgärder för avhjälpande
av de s. k. flyktingstudenternas
nödsituation.

Ordet lämnades på begäran till

Herr BERGSTRAND, som anförde:
Herr talman! Bland de flyktingar som
kommit till Sverige under senare år
har även ingått studerande ungdom.
Antalet av dessa s. k. flyktingstudenter
uppskattas för närvarande till 300. I de
flesta fall ha dessa efter ankomsten hit
sökt fortsätta de avbrutna studierna.
Då de av uppenbara skäl själva saknat
ekonomiska tillgångar, ha de emellertid
härvid ställts inför stora svårigheter.
På grund av sin utländska nationalitet
ha de inte kunnat utnyttja de
statliga stipendie- och lånemöjligheterna.
De enskilda hjälpkällor som stått
till buds, t. ex. kommittén för internationella
studenthjälpen, ha visat sig
otillräckliga. Flyktingstudenterna ha
därför blivit i mer eller mindre hög grad
hänvisade åt möjligheterna att medelst
eget förvärvsarbete bekosta sina studier.

Enligt uppgifter i dagspressen har en
framställning till Konungen nyligen
gjorts i denna fråga av Sveriges förenade
studentkårer. Framställningen
ger vid handen, att nödsituationen för
flyktingstudenterna i Sverige nu blivit
mycket svår.

Inte minst mot bakgrunden av den
psykologiska situation, i vilken flyktingarna
leva, vore det enligt SFS:s
mening av stor betydelse om det allmänna
bär kunde träda in med ett

Nr 6.

Tisdagen den 14 februari 1950.

Interpellation angående åtgärder för avhjälpande av de s. k. flyktingstudenternas
nödsituation.

verksamt stöd. Önskvärt vore att de tillförsäkrades
rätt till samma stödåtgärder
som stå svenska studenter till buds
i form av doktorand- och licentiandstipendier,
räntefria studielån och statsgaranterade
studielån samt naturastipendier.
Vidare borde övervägas att bevilja
dem svenskt medborgarskap tidigare
än vad nu är rådande praxis.

Den principiella inställning till flyktingstudenternas
problem som här redovisas
är utan tvekan riktig. Statsmakterna
synas böra träda hjälpande
in. Som ett annat skäl kan vidare hänvisas
till den rådande bristen på kvalificerad
arbetskraft som gör att det ligger
i vårt lands intresse att närmare
knyta dessa studerande till oss.

Då enligt uppgift proposition kan
väntas till innevarande riksdag om utbyggnad
av de studentsociala åtgärderna,
borde det övervägas huruvida
inte i detta sammanhang även beslut
kunde fattas om beredande av statligt
stöd åt flyktingstudenterna.

Med hänvisning till att denna interpellation
berör flera olika områden anhåller
jag om kammarens tillstånd att
få framställa densamma till hans ecxellens
herr statsministern och till honom
därvid få rikta följande fråga:

Har regeringen för avsikt att vidtaga
åtgärder för avhjälpande av de s. k.
flyktingstudenternas nödsituation, och
kunna i så fall förslag härom väntas till
innevarande års riksdag?

Denna anhållan bordlädes.

§ 6.

Justerades protokollsutdrag.

§ 7.

Anmäldes, att följande Kungl. Maj:ts
propositioner tillställts kammaren, nämligen: nr

58, med förslag till förordning om
fortsatt giltighet av förordningen den
22 april 1949 angående rätt för Konungen
att åsätta särskild tullavgift;

nr 63, angående förvärv av viss tidigare
tyskägd gruvegendom m. m.; och

nr 64, angående fortsatt disposition
av ett äldre reservationsanslag.

Dessa propositioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 4.08 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Onsdagen den 15 februari.

Kl. 2 em.

§ K

Föredrogos var efter annan följande
Kungl. Maj:ts på kammarens bord liggande
propositioner; och hänvisades
därvid

till bevillningsutskottet propositionen
nr 58, med förslag till förordning om
fortsatt giltighet av förordningen den

22 april 1949 angående rätt för Konungen
att åsätta särskild tullavgift; samt

till statsutskottet propositionerna:
nr 63, angående förvärv av viss tidigare
tyskägd gruvegendom m. m.; och
nr 64, angående fortsatt disposition
av ett äldre reservationsanslag.

Onsdagen den 15 februari 1950.

Nr 6.

§ 2.

Föredrogs den av herr Bergstrand vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till hans
excellens herr statsministern angående
åtgärder för avhjälpande av de s. k.
flyktingstudenternas nödsituation.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 3.

Föredrogos var för sig statsutskottets
utlåtanden:

nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å driftbudgeten,
För flera huvudtitlar gemensamma
frågor, jämte i ämnet väckta motioner;

nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tiiläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1949/50, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde;

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

1949/50, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde; nr

18, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

1949/50, i vad propositionen avser

finansdepartementets verksamhetsområde; nr

19, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

1949/50, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde; nr

21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret

1949/50, i vad propositionen avser
inrikesdepartementets verksamhetsområde;
och

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts

Uppdelning av finansdepartementet.

proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1949/50, i vad propositionen avser staten
för statens allmänna fastighetsfond.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa
utlåtanden hemställt.

§ 4.

Uppdelning av finansdepartementet.

Föredrogs statsutskottets utlåtande nr
24, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med anhållan om riksdagens
yttrande rörande frågan om uppdelning
av finansdepartementet m. m. jämte i
ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 3 hade Kungl.
Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden
för den 29 december
1949, anhållit om riksdagens
yttrande över framlagt förslag till uppdelning
av finansdepartementet genom
överförande därifrån —- liksom från
andra departement -—• till ett nytt departement,
förslagsvis benämnt civildepartementet,
av samtliga löne- och pensionsfrågor
och därmed sammanhängande
ärenden samt angående folkhushållningsdepartementets
upphörande.

I sambanil med propositionen hade
utskottet till behandling förehaft två
likalydande motioner, väckta den ena
inom första kammaren av herr Herlitz
m. fl. (I: 47) och den andra inom andra
kammaren av herr Hagberg i Malmö
(11:41), i vilka hemställts, att riksdagen,
om den tillstyrkte inrättandet av
ett nytt departement, måtte uttala sig
för att detta skulle erhålla annan benämning
än civildepartementet, förslagsvis
lönedepartementet eller personaldepartementet.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition, i skrivelse
till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad
utskottet i motiveringen anfört;

Nr 6.

Onsdagen den 15 februari 1950.

Uppdelning av finansdepartementet.

II. att motionerna 1:47 och 11:41
icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

I motiveringen hade utskottet yttrat,
bl. a., att utskottet icke funnit anledning
framställa någon invändning mot
den i propositionen angivna benämningen
på det nya departementet.

Reservationer hade avgivits

1) av herr Mannerskantz; samt

2) av fröken Andersson samt herrar
Skoglund i Doverstorp, Staxäng och
Widén, vilka ansett, att utskottet i anledning
av motionerna I: 47 och II: 41
bort uttala sig för benämningen lönedepartementet
för det nya departementet.

Sedan utskottets hemställan föredragits,
anförde:

Herr STAXÄNG: Av den reservation,
som jag jämte några andra av utskottets
ledamöter har fogat till utlåtandet,
framgår, att reservanterna inte velat
motsätta sig den föreslagna uppdelningen
av finansdepartementet — en
uppdelning av arbetet har i praktiken
varit genomförd sedan 1941 — och på
denna punkt är således utskottet i stort
sett enigt. Utskottet har dock velat
framhålla önskvärdheten av att organisationens
ansvällning i görligaste
mån begränsas, och vi ha likaledes uttalat,
att förefintliga möjligheter till en
avlastning, genom rationaliseringsåtgärder
eller eljest tillvaratas.

Denna formulering skulle naturligtvis
reservanterna velat ha betydligt
mera bestämd, men uppgörelsen i utskottet
är, som så ofta är fallet, frukten
av en kompromiss. Det är säkerligen
svårt att bromsa upp ansvällningen av
den statliga organisationen, men icke
minst betänksam blir man när förökningen
sker genom klyvning.

Jag har velat framhålla detta innan
jag kommer över till den punkt, där
meningarna i utskottet ha gått isär,

nämligen beträffande benämningen på
det nya departementet.

Jag skall, herr talman, inte göra
denna fråga större än den är. Likaväl
som många människor klara sig genom
livet trots att de, kanske på grund av
föräldrarnas tillfälliga nyck, ha tillagts
ett tokigt namn, skulle väl detta departements
framtid inte på något sätt
äventyras om det finge det ologiska,
oklara och vilseledande namn, som departementschefen
har förslagit, nämligen
civildepartementet.

Vid mitt ställningstagande på denna
punkt har jag inte stått främmande för
vad som framhålles i motionen, nämligen
att till detta departement skola
överföras lönefrågor från försvarsdepartementet,
alltså frågor från det militära
verksamhetsområdet, liksom även
ärenden från ecklesiastikdepartementet,
och att ordet civil därför inte borde
användas i detta sammanhang. Naturligtvis
har en sådan erinran skäl för
sig, men det är inte detta som har varit
utslagsgivande för mig. Mitt ställningstagande
har varit enkelt och grundar
sig på departementschefens motivering
för det nya departementets tillblivelse.
Jag skall tillåta mig citera något av
vad departementschefen yttrar i propositionen.
Statsrådet framhåller, att
finansärendena ha varit uppdelade sedan
1941. Tvenne statsråd ha delat upp
arbetsbördan inom finansdepartementet,
men detta har inte skett efter någon
preciserad plan. Departementschefen
säger därefter: »Denna uppdelning av
finansärendena är principiellt sett icke
tillfredsställande och kan knappast anses
rationell vare sig ur organisatoriska
synpunkter eller eljest.»

Jag tycker att detta är riktigt resonerat.
Departementschefens mening här
är tydligen den, att man visserligen kan
uppdela arbetet på nuvarande sätt men
att det inte är rationellt. Man bör i
stället föra över ärenden av speciellt
slag till det nya departementet. Vad är
det då för ärenden det därvidlag gäller?

Onsdagen den 15 februari 1950.

Nr 6.

Departementschefen säger, att man till
det nya departementet skulle överföra
samtliga löne- och pensionsfrågor och
därmed sammanhängande ärenden, inklusive
ärenden rörande dyrortsgrupperingen
och förhandlingsrätt för statens
tjänstemän. Till det nya departementet
skulle vidare överflyttas vissa
löne- och pensionsärenden, som för
närvarande behandlas i andra departement
än finansdepartementet.

Departementschefen säger vidare
någonting, som jag tycker är av stor
vikt, nämligen: »Frågan om en koncentration
av samtliga löne- och pensionsärenden
till finansdepartementet
har tidigare varit under diskussion
inom nämnda departement i samband
med utfärdandet av nu gällande löneoch
pensionsförfattningar, men någon
sådan ändring ansågs då icke möjlig
att genomföra med hänsyn till den
stora arbetsbörda, som med den dåvarande
organisationen åvilade finansdepartementet.
Vid en uppdelning av
detta departement enligt förut angivna
riktlinjer skulle samtidigt ernås den
såsom önskvärd ansedda koncentrationen
inom Kungl. Maj :ts kansli av ärendena
rörande tillämpningen av löneoch
pensionsförfattningarna. Vidare
skulle därigenom ökade möjligheter
kunna skapas för ett samråd beträffande
statens och kommunernas lönepolitik.
»

Jag tycker, att häri ligger en klar
motivering för detta departements tillblivelse.
Man vill koncentrera löneärenden
och därmed sammanhängande frågor
dit. Det förefaller mig då som om
denna argumentering automatiskt skulle
föra fram till en klar slutsats beträffande
benämningen på detta departement,
men härom säger statsrådet i en
enda råd: »Det nya departementet

torde böra erhålla benämningen civildepartementet.
»

Om i stället för civildepartementet
hade föreslagits löne- eller personaldepartementet
— jag har för min del till -

Uppdelning av finansdepartementet.

låtit mig föreslå lönedepartementet —
hade det inte behövts någon motivering
utöver vad statsrådet uttalat. Nu föreslås
utan någon motivering benämningen
civildepartementet. Det behövs naturligtvis
inte någon motivering på
denna punkt, ty Kungl. Maj:t har ju
suverän bestämmanderätt i denna fråga,
och hela betänkandet har formen av ett
yttrande, men Kungl. Maj:t har ju lämnat
motivering på andra punkter.

Jag har frågat mig, om det nya namnet,
som knappast svarar mot det blivande
departementets arbetsområde,
kommer att användas i dagligt tal. Jag
tror att det nya statsrådet får heta
löneminister i dagligt tal. Skola vi då
betrakta det som ett öknamn?

Denna enkla argumentering har lett
oss reservanter till den slutsatsen, att
det nya departementet bör benämnas
lönedepartementet. Jag ber, herr talman,
att få yrka bifall till reservation
2) som är avgiven av fröken Andersson
m. fl.

Herr LINDHOLM: Herr talman! Såsom
herr Staxäng redan har anfört, är
utskottet ganska enigt beträffande förslaget
om en uppdelning av finansdepartementet.
En sådan uppdelning har
i praktiken tillämpats sedan 1941, och
det kan ju då anses vara lämpligt att
man definitivt skiljer ut de frågor, som
ha handlagts av ett konsultativt statsråd,
och inrättar ett speciellt departement
för handläggningen av dem. Inom
statsutskottet är det endast herr Mannerskantz
som har haft en annan mening
på denna punkt.

Om vi således ha varit överens i huvudfrågan,
har det dock varit något delade
meningar i namnfrågan, huvudsakligen
som en följd av den motion som
har väckts. .lag vet inte om motionärerna
ha menat allvar eller om de ha ansett
tillfället lämpligt att raljera. När
man läser motionen mera ingående och
finner Strindbergscitat in. in., frestas

Nr G.

Onsdagen den 15 februari 1950.

Uppdelning av finansdepartementet.

man tro, att motionen icke är allvarligt
menad.

Det har diskuterats olika förslag till
namn, och man har i den diskussionen
funnit, att namnet civildepartementet är
det lämpligaste. Jag kan inte förstå herr
Staxäng när han säger, att namnet
skulle vara ologiskt och oklart. Departementet
skall ju handlägga uteslutande
civila frågor men inte enbart lönefrågor.
Om man i namnet på departementet
vill ha ett bestämt uttryck för de
större spörsmål, som handläggas av detsamma,
bör man naturligtvis lägga till
något som har hänsyftning på pensionsoch
dyrortsgrupperingsfrågorna förutom
förhandlingsrätten för statstjänstemän.
De tre sistnämnda spörsmålen
kunna ju ingalunda betraktas som enbart
lönefrågor.

Herr Staxäng pekade också på att departementschefen
mycket ingående hade
motiverat, varför departementsdelningen
borde verkställas, men endast
med en rad berört namnfrågan. Enligt
5 § regeringsformen är det emellertid
så, att det är Kungl. Maj :t som bestämmer
namnen på departementen under
det att riksdagen och regeringen gemensamt
bestämma antalet departement.

Ur statsrådets motivering kan man
läsa ut olika slutsatser beträffande det
lämpligaste namnet. Herr Staxäng har
kommit till den slutsatsen, att lönedepartementet
är den lämpligaste benämningen.
Jag har för min del ur den motiveringen
läst ut, att departementet huvudsakligen
skall handlägga civila frågor,
och följaktligen måste man kunna
anse, att namnet civildepartementet är
ett lämpligare namn än det herr Staxäng
vill förorda.

Jag ber, herr talman, att med stöd av
det anförda få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr HÅSTAD: Herr talman! Jag skall
också med ett par ord försöka bidraga
till denna debatt, dock utan att göra an -

språk på att komma med några nya
synpunkter.

Jag tror inte det är riktigt, som ordföranden
i avdelningen i statsutskottet,
herr Lindholm, gjorde, att alldeles bagatellisera
denna fråga ur principiell
synpunkt. Jag kan förstå, att man vill
ha ett klangfullt namn på det nya departementet,
och civildepartementet är
ett sådant klangfullt namn sedan den
tid då civilministern ofta ansågs vara
den främste näst efter de båda excellenserna
inom regeringen. Måhända kan
det te sig utmanande gentemot tjänstemannagrupperna
att heta löneminister
eller personalvårdsminister. Jag kan
förstå det statsråd som föredrar den
gamla klangfulla titeln. Men en sak kunna
vi icke bortse ifrån i detta sammanhang,
och det är våra gamla begrepp
på detta område. Det är evident att det
nya departementet inte bara skall handlägga
vad vi i allmänhet kalla för civila
ärenden, utan det skall också syssla
med ärenden rörande försvaret och det
kyrkliga. Det civila får alltså här en
helt ny begreppsbestämning, som är, såvitt
jag förstår, alldeles främmande för
vår offentliga rätt. För att styrka detta
skall jag gå till den mest auktoritativa
av våra grundlagskommentatorer, professor
Malmgren, som skriver i sin kommentar
till § 6 regeringsformen., där det
står att bland statsråden utan departement
minst två böra hava förvaltat civil
beställning: »förvaltat civil beställning:
varit ordinarie innehavare av
eller på förordnande förestått sådan befattning
i statens tjänst, som ej är vare
sig militär eller ecklesiastik (prästerlig).
»

Där har man klart fastslagit, att med
civil i Sverige menas något som varken
är militärt eller prästerligt. Men nu
skola vi alltså utan vidare kasta om
dessa gamla begrepp. Det bör i alla fall
ge kammaren tillfälle till en stunds begrundan.
.

Det har sagts i propositionen, och det
upprepades nyss av herr Lindholm, att

Nr 6.

Onsdagen den 15 februari 1950.

detta departement kommer att handlägga
ärenden som huvudsakligast äro civila.
Jag tror inte det är den riktiga accenten.
Det väsentliga är väl att det
skall omfatta ärenden som äro gemensamma
för alla departement. Och då
komma vi tillbaka till frågan om begreppsbestämningen.
Här har anförts,
att åtskilliga av dessa löneärenden
skulle vara sådana, att de skulle kunna
ge en erinran om det gamla civildepartementet.
Men det var inte på något vis
utmärkande för det gamla civildepartementet
att det handlade ärenden rörande
löner. Det gjorde inte detta i större
utsträckning än andra ämbetsverk. Utmärkande
för civildepartementet var att
det hade ärenden rörande landsstaten
och socialvården, två områden som ligga
komplett utanför det område som
här är föreslaget såsom det nya departementets
verksamhetsfält.

Bägge dessa argument, som jag nu anfört
och som även åberopats tidigare,
äro så starka att det bör ge oss verklig
anledning till tvekan.

Nu kan man säga: Här ha vi ett ledigt
namn. Varför inte göra som i England,
när någon skall adlas och det
finns ett gammalt adelsnamn ledigt?
Varför inte låta det nya departementet
få låna namnet? Men ha vi verkligen
följt denna princip? Vi ha inte så förfärligt
många historiskt traditionella
namn, att vi kunna låta dem kastas hur
som helst. I allmänhet vilja vi, att de
skola bibehålla den betydelse de liaft i
historien. Vi ha gjort ett litet undantag
för några år sedan beträffande lagmanstiteln,
men det är inte riktigt samma
sak. Den nye lagmannen har samma
funktion som den gamle lagmannen hade,
nämligen att vara domare, fastän
han är domare i en annan instans än
den gamle lagmannen. Men här är det
fråga om att ge ett helt nytt begrepp åt
ett departement samtidigt som man rubbar
hela den gamla begreppsbestämningen.

.lag skulle därför helst ha sett, att

Uppdelning av finansdepartementet.

andra kammaren i dag hade avstått från
att taga ställning och endast uppmanat
Kungl. Maj :t att innan Kungl. Maj :t kommer
att fastställa ett nytt namn taga
frågan under förnyat övervägande. Jag
tillåter mig därför att föreslå den ändring
i motiveringen, att det stycke
överst på s. 4, som börjar med orden
»Utskottet, som finner att goda skäl
kunna anföras» erhåller följande lydelse:
»Utskottet, som finner att goda
skäl kunna anföras för benämningen
personal- eller lönedepartementet, förordar
att det nya departementets namn
tages upp till förnyad prövning innan
Kungl. Maj :t fastställer detsamma.»

I anslutning härtill yrkas att utskottets
hemställan måtte få följande ändrade
lydelse:

»att riksdagen må, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition och motionerna
1:47 och 11:41, i skrivelse till
Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet
ovan anfört.»

Herr LINDHOLM: Herr talman! Det
är riktigt att om man ser på detta namn
ur historisk synpunkt och gör jämförelse
mellan vad det gamla civildepartementet
sysslade med och vad det nya
skall syssla med, föreligger en betydande
skillnad. De frågor, som det gamla
civildepartementet hade att behandla,
ligga för närvarande hos andra departement,
nämligen inrikes- och socialdepartementet.

Det var en passus i herr Håstads anförande
som jag i någon mån fäste mig
vid. Han talade om att de militära lönefrågorna
skulle vara militära frågor. Jag
vet inte om jag missuppfattade herr
Håstad på den punkten — i så fall ber
jag om ursäkt — men har jag tolkat honom
rätt måste jag säga, att det är inte
lönefrågorna som äro militära utan det
är den uppgift militären har som är en
militär fråga. Alltså, lönefrågor är en
rent civil sak, som mycket väl kan behandlas
av civildepartementet.

Jag tror inte att det är nödvändigt

Nr 6.

Onsdagen den 15 februari 1950.

Uppdelning av finansdepartementet.

att i detta fall hålla så hårt på gamla
traditioner beträffande departementets
arbetsuppgifter, att man fördenskull
skall reagera såsom reservanterna gjort
i dag.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande.

Herr STAXÄNG: Herr talman! Herr
Lindholm framhöll i sitt första anförande,
att han ansåg namnet civildepartementet
motiverat därför att det var civila
frågor som detta departement skulle
handlägga. Häremot kan man invända,
att även kommunikationsärendena
äro civila frågor, men att de tillhöra ett
annat departement.

Vidare säger herr Lindholm, att militära
lönefrågor icke äro militära frågor.
I mitt första anförande framhöll jag,
att man visserligen kunde göra den invändningen,
att eftersom en del av de
frågor, som skulle behandlas av det nya
departementet, kommer från försvarsdepartementet
och ecklesiastikdepartementet,
man knappast kunde använda
namnet civildepartementet, men att detta
icke för mig var huvudsaken. Huvudsaken
var att då det sker en samordning
av lönefrågorna inom Kungl. Maj :ts
kansli det bör vara ett fullt logiskt
namn på detta departement i anknytning
till dessa frågor. Då genmälde herr
Lindholm, att vi i så fall finge vidga
ramen, eftersom även dyrortsgrupperingen
och pensionsfrågorna skulle höra
till det nya departementet. Pension är
ju uppskjuten lön, om vi skola diskutera
den saken, och för övrigt behöver
inte namnet täcka alla avsnitt av verksamheten.
Till detta departement äro
emellertid lönefrågorna och därmed
sammanhängande frågor koncentrerade,
och det torde vara tillfyllest.

Överläggningen var härmed slutad.
Herr talmannen gav propositioner på
1 :o) bifall till vad utskottet i förevarande
utlåtande hemställt; 2:o) bifall
till den av fröken Andersson in. fl. av -

givna, vid utlåtandet fogade reservationen;
samt 3 ro) bifall till det av herr
Håstad under överläggningen framställda
yrkandet; och fann herr talmannen
den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Staxäng begärde emellertid votering,
i anledning varav och sedan till
kontraproposition antagits den under
3:o) anmärkta propositionen följande
voteringsproposition efter given varsel
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande
nr 24, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit
det av herr Håstad under överläggningen
framställda yrkandet.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Håstad begärde likväl
rösträkning, vadan votering medelst
omröstningsapparat anställdes. Därvid
avgåvos 135 ja och 66 nej, varjämte 9
av kammarens ledamöter förklarade sig
avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit vad utskottet
hemställt.

§ 5.

Föredrogos vart efter annat och lades
till handlingarna första lagutskottets utlåtanden: nr

1, i anledning av verkställd
granskning av justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning; och

nr 2, i anledning av verkställd
granskning av militieombudsmannens
ämbetsförvaltning.

Onsdagen den 15 februari 1950.

Nr 6.

Decentralisering av tillståndsgivningen beträffande yrkesmässig biltrafik.

§ 6.

Föredrogos vart för sig:
första lagutskottets utlåtanden:
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om
upphävande av 15 kap. 13 och 22 §§
giftermålsbaiken, m. in.;

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 3 § lagen den 29 maj
1931 (nr 157) om indrivning i Sverige
av underhållsbidrag, fastställda i Danmark,
Finland, Island eller Norge; och
nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 11 § 4 mom. lagen
den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet
i riket; samt

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om tilllägg
till epidemilagen den 19 juni 1919
(nr 443); och

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av 30 och 47 §§ civilförsvarslagen
den 15 juli 1944 (nr 536).

Kammaren biföll vad utskotten i
dessa utlåtanden hemställt.

§ 7.

Decentralisering av tillståndsgivningen
beträffande yrkesmässig biltrafik.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande
nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående viss decentralisesering
av tillståndsgivningen beträffande
yrkesmässig biltrafik.

Genom en den 4 januari 1950 dagtecknad
proposition, nr 26, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av
andra lagutskottet, hade Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden, anhållit om

riksdagens yttrande över ett vid propositionen
fogat förslag till förordning
om ändrad lydelse av 5 § förordningen
den 25 oktober 1940 (nr 910) angående
yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Enligt förslaget skulle ifrågavarande
paragraf erhålla följande ändrade lydelse: (Nuvarande

lydelse.)

Yrkesmässig trafik---tillstånd

(trafiktillstånd).

Trafiktillstånd skall — — -—- släpfordon
befordras.

Släpfordon, som---yrkesmäs sig

trafik.

Tillstånd att bedriva linjetrafik å vägsträcka,
som är belägen i mer än ett
län, eller mellan orter inom skilda län
eller att i beställningstrafik för godsbefordran
använda lastautomobil med
maximilast överstigande 3 500 kilogram
eller att i sådan beställningstrafik använda
lastautomobil jämte släpvagn,
vilkas sammanlagda maximilast överstiger
4 000 kilogram, meddelas av biltrafiknämnden.

Tillstånd till---i staden.

I övriga---skall föreläggas.

(Föreslagen lydelse.)

Yrkesmässig trafik---tillstånd

(trafiktillstånd).

Trafiktillstånd skali---släpfor don

befordras.

Släpfordon, som---yrkesmäs sig

trafik.

Tillstånd att bedriva linjetrafik å
vägsträcka, som är belägen i mer än
ett län, eller mellan orter inom skilda
län eller att i beställningstrafik för
godsbefordran använda lastautomobil
med maximilast överstigande 4 500 kilogram
eller att i sådan beställningstrafik
använda lastautomobil jämte släpvagn,
vilkas sammanlagda maximilast överstiger
5 500 kilogram, meddelas av biltrafiknämnden.

Tillstånd till---i staden.

I övriga--- — skall föreläggas.

Nr 6.

Onsdagen den 15 februari 1950.

Decentralisering av tillståndsgivningen beträffande yrkesmässig biltrafik.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anmäla,
att riksdagen icke funnit skäl att
i anslutning till det vid propositionen
nr 2G fogade förslaget till förordning
om ändrad lydelse av 5 § förordningen
den 25 oktober 1940 (nr 910) angående
yrkesmässig automobiltrafik m. m. göra
andra uttalanden än utskottet i förevarande
utlåtande upptagit.

Utskottet hade i motiveringen uttalat,
bl. a., att utskottet ansåge sig kunna
tillstyrka den i förslaget förordade höjningen
av viktgränserna vid kompetensfördelningen
mellan länsstyrelserna och
biltrafiknämnden i fråga om tillståndsgivningen.

Reservationer hade avgivits

dels av herr Sten, utan angivet yrkande; dels

ock av herrar Hallagård, Bengtson,
Isaksson, Nilsson i Göteborg och
Hagård, vilka ansett att utskottet bort
uttala sig för att ifrågavarande viktgränser
borde höjas till 5 000 resp.
G 000 kg.

Sedan utskottets hemställan föredragits,
yttrade:

Herr NILSSON i Göteborg: Herr talman!
Vid detta utskottsutlåtande har
fogats en reservation, enligt vilken biltrafiknämndens
inflytande över tillståndsgivningen
beträffande de större
lastbilarna bör begränsas ytterligare i
jämförelse med det förslag som kommunikationsministern
här har framlagt.
Det gäller här uteslutande lastbilar i
lokaltrafiken. Jag har den uppfattningen
att länsstyrelserna äro kompetenta
att ombesörja tillståndsgivningen även
för de större lastbilarna i beställningstrafik
inom de lokala områdena. Om
kammaren till äventyrs skulle följa reservanterna,
innebär icke detta att vi
skulle få flera större lastbilar på vägarna.
Antalet kommer att bli detsamma
som förut. Kärnfrågan är huruvida

ärendet skall avgöras av länsstyrelsen
eller om det skall behöva avgöras uppe
i biltrafiknämnden. Här inträffar det
säregna förhållandet, att den omständigheten
att länsstyrelserna få flera ärenden
att avgöra, såvitt angår tillståndsgivningen
beträffande de tunga lastbilarna,
innebär en lättnad i länsstyrelsernas
arbetsbörda. När länsstyrelsen
skall avgöra ärendet, granskas handlingarna
och beslut fattas. Men skall
ärendet avgöras av biltrafiknämnden,
då skall vederbörande tjänsteman på
länsstyrelsen sätta sig ned och skriva
ett yttrande, bifoga detta till de övriga
handlingarna och sedan översända det
hela till biltrafiknämnden. Varje minskning
av biltrafiknämndens inflytande
betyder sålunda en lättnad i länsstyrelsernas
arbete, och jag förmodar att det
skulle medföra även vissa besparingar
beträffande arbetet i biltrafiknämnden.
Jag har räknat ut att om den ordning
som föreslagits i propositionen varit
gällande år 1949, skulle biltrafiknämnden
ha haft omkring 38 procent av
ärendena att avgöra, medan länsstyrelserna
skulle ha haft omkring 61 procent.
Om däremot reservanternas förslag
då varit genomfört och alltså viktgränsen
varit 5 000 resp. 6 000 kg, skulle
biltrafiknämndens inflytande ha blivit
beskuret och länsstyrelsernas arbetsbörda
lättad. Biltrafiknämnden skulle
ha fått omkring 29 procent av ärendena
och länsstyrelserna omkring 70 procent.

Nu kan man ju säga att det inte har
så stor betydelse, vilket förslag, utskottets
eller reservanternas, som genomföres.
Men om man läser utskottets utlåtande,
finner man att utskottet har
svävat på målet. Utskottet har till och
med sträckt sig så långt, att utskottet
säger: »Vissa skäl tala enligt utskottets
uppfattning för decentraliseringsutredningens
förslag att länsstyrelserna skulle
helt handha tillståndsgivningen för
beställningstrafik med lastbil samt frågor
om tillstånd till linjetrafik, som ej
berör mer än två län.» Vid behandling -

Nr 6.

Onsdagen den 15 februari 1950.

Decentralisering av tillståndsgivningen beträffande yrkesmässig biltrafik.

en av ärendet inom utskottet var jag
inne på den linjen, att det skulle ha
varit klokt om man gått den väg som
decentraliseringsutredningen förordat.
När herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
satt sig att
författa denna proposition, har han haft
inte mindre än tre olika förslag att välja
på. 1944 års trafikutredning har föreslagit
den viktgräns av 5 000 resp. G 000
kg, som reservanterna här förorda. Biltrafiknämndsutredningen
har framlagt
det förslag som Kungl. Maj :t stannat för.
Decentraliseringsutredningen slutligen
vill överflytta all tillståndsgivning beträffande
beställningstrafik till länsstyrelserna.

Det är ju en allmän strävan efter förenkling
av den administrativa apparaten,
och decentraliseringsutredningen
har här anvisat en väg. Jag har vidare
den meningen att här är ett område,
där man utan risk kan överlåta åt länsstyrelserna
att avgöra ärendena. Biltrafiknämnden
blir inte därför ställd åt
sidan, ty vid de principiella avgörandena,
och jag förmodar även vid överklagningar
o. d., har nämnden sitt inflytande
kvar. Den blir alltså fortfarande
en övervakningsmyndighet på det
trafikpolitiska området. Men när det
gäller de rent praktiska avgörandena i
de särskilda fallen är reservationens
linje ett steg på vägen mot en förenkling.

Detta förslag till kungl. förordning
har ju endast förelagts riksdagen för
yttrande, och det är kommunikationsministerns
sak att fatta beslut. Men jag
vill framhålla att kommunikationsministern
här har en möjlighet att göra
en förenkling, som inte skulle vara till
men utan till gagn.

Ur dessa synpunkter ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till reservationen.

Herr JACOBSSON i Igelsbo: Herr talman!
Reservanterna och utskottsmajoriteten
äro ju eniga om att inte helt
decentralisera tillståndsgivningen för

lastbilar för närvarande. Det finns nog
alltjämt skäl att behålla den nuvarande
ordningen när det gäller tillståndsgivningen
för beställningstrafik, detta inte
minst ur transporthushållningssynpunkt.
Skillnaden i uppfattningen gäller vid
vilken viktgräns länsstyrelsernas befogenheter
skola upphöra och biltrafiknämnden
ta vid. Den ärade reservanten
har nyss framhållit, att utskottet
självt är mycket tveksamt beträffande
denna viktgräns. Jag skall för min del
be att få läsa upp följande mening ur
reservationen: »Frågan om vilka viktgränser,
som böra vara avgörande för
kompetensfördelningen, synes i viss
mån svårbedömlig och tveksam.» Alltså
synas även reservanterna vara tveksamma.

Herr Nilsson i Göteborg talade nyss
om de föreslagna viktgränserna och
om den betydelse de kunde ha i det
ena eller andra fallet. Om man nu följer
utskottets förslag, så stannar länsstyrelsernas
kompetensområde vid bilar på
4 500 respektive 5 500 kilogram för bilar
med släpvagn, men det skulle enligt
hans mening innebära en betydande
förbättring, om man höjde denna
viktgräns till 5 000 respektive G 000
kilogram. Man gör då den reflexionen,
om inte ett liknande förhållande inträder
med den av reservanterna föreslagna
viktgränsen och om inte en höjning
även då kunde anses erforderlig.
Varje gränsdragning — det må gälla
vilket område som helst — medför ju
alltid vissa olägenheter. Jag vill tilllägga,
att jag nog är ense med reservanterna
om att dessa bestämmelser kanske
inte kunna bli gällande så länge, utan
att man snart får ändra dem. Tveksamheten
är ju som jag förut sagt tillfinnandes
även hos reservanterna. Utskottets
majoritet har dock ansett att det
för närvarande inte funnits skäl att
frångå det förslag som kommunikationsministern
har framlagt.

Med dessa ord ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till utskottets förslag.

Nr 6.

Onsdagen den 15 februari 1950.

Interpellation angående dispens från skyldigheten att inregistrera sådan lasfautomobil,
varå monterats speciell anordning för stenbrytning i jordbrukets tjänst.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till vad utskottet i förevarande
utlåtande hemställt, dels ock på bifall
till utskottets berörda hemställan med
den ändringen beträffande motiveringen,
som föreslagits i den av herr Hallagård
m. fl. avgivna reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Nilsson i Göteborg begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
vad andra lagutskottet hemställt i utskottets
förevarande utlåtande nr 3,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets
berörda hemställan med den
ändringen beträffande motiveringen,
som föreslagits i den av herr Hallagård
m. fl. avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning;
och befanns därvid flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen, vadan kammaren bifallit
utskottets hemställan med oförändrad
motivering.

§ 8.

Föredrogos vart efter annat:

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
1948 års internationella konvention för
betryggande av säkerheten för människoliv
till sjöss; och

nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 11, 16 och

22 §§ lagen den 16 oktober 1914 (nr
349) om tillsyn å fartyg;

tredje lagutskottets utlåtanden:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 § 1 mom.
brandstadgan den 15 juli 1944 (nr 522);

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om upphävande av 14 § 5 mom. folkbokföringsförordningen
den 28 juni
1946 (nr 469);

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 3 och 4 §§ lagen
den 26 maj 1933 (nr 231) om utrotande
av berberis å viss mark; och

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ersättning från
kyrkofonden för övertalig personal vid
domänverket; samt

andra kammarens allmänna beredningsutskotts
utlåtande nr 2, över motion
om särskild reglering av export
av vilda djur.

Kammaren biföll vad utskotten i
dessa utlåtanden hemställt.

§ 9.

Interpellation angående dispens från
skyldigheten att inregistrera sådan lastautomobil,
varå monterats speciell anordning
för stenbrytning i jordbrukets
tjänst.

Herr MÅRTENSSON i Smedstorp erhöll
på begäran ordet och anförde:
Herr talman! Förekomsten av större
jordfasta stenar i åkerjorden har länge
vållat jordbruksnäringen betydande
svårigheter och kostnader. Under de
senare åren har under trycket av jordbrukets
rationaliserings- och mekaniseringsprocess
problemet om rationellare
och effektivare stenbrytningsmetoder
alltmer trätt i förgrunden. Olika —-mer eller mindre lyckade —- stenbrytningsaggregat
ha också kommit till ut -

Onsdagen den 15 februari 1950.

Nr 6.

Interpellation angående dispens från skyldigheten att inregistrera sådan lastautomobil,
varå monterats speciell anordning för stenbrytning i jordbrukets tjänst.

förande och förts ut i marknaden samt
otvivelaktigt verksamt bidragit till underlättandet
av det betungande rationaliseringsarbete,
som stenbrytningen
utgör.

Ett av dessa aggregat är så konstruerat,
att det för sin användning skall
påkopplas en lastautomobil. Enligt uppgift
är detta aggregat synnerligen praktiskt
och effektivt. Nu har det emellertid
inträffat att en lantbrukare, som inköpt
en äldre, oregistrerad lastautomobil
och å denna inmonterat stenbrytningsaggregatet,
blivit ålagd att inregistrera
fordonet enligt motorfordonsförordningen
och således att betala fordonsskatt
för detsamma. Vidare blev
han ställd till ansvar för att han inte
jämlikt vägtrafikstadgan ansökt om särskilt
tillstånd att framföra bilen.

Då det emellertid torde vara tveksamt
huruvida det här är fråga om motorfordon
i motorfordonsförordningens
mening, kan det ifrågasättas, huruvida
vederbörande skall vara skyldig erlägga
fordonsskatt. Sedan stenbrytningsaggregatet
inmonterats på bilen,
förlorar den uppenbarligen sin karaktär
av motorfordon och kan närmare
klassificeras som motorredskap i jordbrukets
tjänst (såsom traktorer o. d.).
Det borde därför övervägas, huruvida
dessa fordon, eventuellt via dispensförfarande,
kunna befrias från fordonsskatt
under förutsättning att de endast
användas för stenbrytningsarbete i
jordbrukets tjänst och därmed sammanhängande
oundgängliga transporter.

Med stöd av vad som ovan anförts
får jag härmed anhålla om andra kammarens
tillstånd att till herr statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet
framställa följande frågor:

1. Anser statsrådet att nu gällande
motorfordonsförordning ger möjlighet
att bevilja dispens från skyldigheten
alt inregistrera sådan lastautomobil,
varå monterats speciell stenbrytnings -

anordning och vilken uteslutande användes
för stenbrytning i jordbrukets
tjänst och i samband därmed erforderliga,
oundgängliga transporter?

2. Om så icke är fallet, är statsrådet
villig att medverka till sådan ändring
av gällande motorfordonsförordning att
här avsett dispensförfarande bliver
möjligt?

Denna anhållan bordlädes.

§ 10.

Justerades protokollsutdrag.

§ 11.

Anmäldes, att följande Kungl. Maj:ts
propositioner tillställts kammaren, nämligen: nr

57, angående anslag för budgetåret
1950/51 till bevakningsfartyg för
sillfisket vid Island;

nr 65, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av hembiträdeslagen den
30 juni 1944 (nr 461);

nr 66, med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni
1943 (nr 444) om tillståndstvång för
byggnadsarbete;

nr 67, angående fortsatt disposition
av vissa äldre anslag å sjätte huvudtiteln
in. m.; och

nr 70, angående riktlinjer för det
svenska skolväsendets utveckling.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 12.

Anmäldes, att till herr talmannen
under sammanträdet överlämnats en
motion, nr 422, av herr Andersson i
Dunker in. fl., i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 60, med förslag
till lag om rätt till fiske in. m.

Denna motion bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 3.19 em.

In fidem
Gunnar Brilth.

-Andni kammarens protokoll 1950. Nr II.