1948 FÖRSTA KAMMAREN Nr 6 (Riksdagens protokoll 1948:6)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1948 FÖRSTA KAMMAREN Nr 6

INNEHÅLL.

Sid.

Lördagen den 7 februari.

Interpellation av fru Svenson ang. gift kvinnas skatteavdrag.. 4

Tisdagen den 10 februari.

...................................................... 6

Onsdagen den 11 februari.

Svar på fråga av herr Näsgård ang. skattefria investeringsfonder
för skogsbruket................................ 7

Utgifter å driftbudgeten: för flera huvudtitlar gemensamma

frågor............................................... 9

Utgifter å tilläggsstat II: justitie-, inrikes-, kommunikations-,

ecklesiastik- och folkhushållningsdepartementen........... 9

Statsverkets andel i totalisator-, tips- och lotterimedel...... 9

Skatteavdrag för pensionsavgifter......................... 10

Justitieombudsmannens ämbetsberättelse .................. 11

Militieombudsmannens ämbetsberättelse.................... 15

Lagfaren domares ålder................................. 15

Lagfartsförteckningars avskaffande........................ 15

Upphävande av 5 § kyrkolagen m. m..................... 15

Arrendators ersättning för vissa förbättringar av fastighet.... 15

Lag om rätt för arrendator att bortföra stråfoder.......... 15

Lördagen den 11 februari.

...................................................... 16

1 Första kammarens protokoll 19A8. Nr 6.

Lördagen den 7 februari 1948.

Nr 6.

Lördagen den 7 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen;
och dess förhandlingar leddes
av herr förste vice talmannen.

Herr statsrådet Sträng avlämnade
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 48, angående stöd åt fiskerinäringen,
m. m.;

nr 49, angående inrättande av en
fiskeristyrelse med statens fiskeriförsök
m. m.;

nr 51, med förslag till förordning om
fortsatt giltighet av förordningen den 18
juni 1937 (nr 481) angående rätt för Konungen
att i vissa fall meddela särskilda
bestämmelser om stämpelavgift vid köp
och byte av fondpapper;

nr 52, angående fortsatt tullfrihet för
Svenska röda korset för viss sjukvårds-,
beklädnads- och sjuktransportmateriel;

nr 53, angående fortsatt tullfrihet i
vissa fall för Föreningen Rädda barnen
för kläder, beklädnadsmateriel och livsförnödenheter; nr

58, med förslag till lag om sambruksföreningar
m. m.;

nr 59, angående höjning av vissa postavgifter; nr

62 angående ersättning i vissa fall
i anledning av olycksfall i arbete eller
yrkessjukdom m. m.;

nr 63, med förslag till lag om ändring
i lagen den 11 maj 1934 (nr 140)
angående köttbesiktning och slakthus,
m. m.; samt

nr 64, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 13 § 3 mom. lagen den
6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i
riket, m. m.

Justerades protokollet för den 31 niistlidne
januari.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat läkarintyg
var så lydande:

Till riksdagens första kammare.

Med stöd av närslutna läkarintyg får
jag vördsamt anhålla om förlängd ledighet
från riksdagsarbetet från och med
den 8 till och med den 17 februari 1948.

Glava Glasbruk den 6 februari 1948.

Alb. Ramberg,

ledamot av riksdagens första kammare.

Att riksdagsman Albert Ramberg, som
från den 13 januari 1948 vårdats å härvarande
medicinska avdelning för blodpropp
i ena benet, är oförmögen att deltaga
i riksdagsarbetet från och med den
8 till och med den 17 februari 1948 intygas
härmed.

Centrallasarettet, Karlstad den 3 februari
1948.

John Svensson,
lasarettsläkare.

Den begärda ledigheten beviljades.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1948/49 under riksstatens
första huvudtitel, avseende anslagen
till hov- och slottsstaterna; samt
nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till kungörelse
om ändrad lydelse av 2 § avlöningsreglementet
den 15 juli 1944 (nr 546) för
personal i det allmänna civilförsvaret.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 7 § förordningen
den 15 juni 1934 (nr 265) om
statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor;
och

Nr 6.

Lördagen den 7 februari 1948.

Interpellation ang. gift kvinnas skatteavdrag.

nr 24, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till förordning
angående ändring i förordningen om ersättning
i anledning av kroppsskada,
ådragen under hemvärnstjänstgöring.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 39, angående befrielse för postbiträdet
Ingrid Maria Johansson från viss
ersättningsskyldighet;

nr 43, angående utbyggnad av Västerås
ångkraftstation;

nr 46, angående vissa frågor om befrielse
från ersättningsskyldighet; samt
nr 47, angående befrielse från skyldighet
att återbetala för mycket utbetalta
löne- och pensionsbelopp.

Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts propositioner: nr

54, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av allmänna förfogandelagen
den 22 juni 1939 (nr 293);

nr 55, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 12 december 1941
(nr 925) om reglering av förbrukningen
av elektrisk kraft och gas; samt

nr 56, med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 30 juni 1942 (nr
493) om avverkningsskyldighet.

Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr
57, angående godkännande av protokoll
rörande det fransk-svenska varuutbytet
m. m.

Föredrogos och bordlädes Kungl.
Maj :ts denna dag avlämnade propositioner
nr 48, 49, 51—53, 58, 59 och 62—
64.

Interpellation ang. gift kvinnas skatteavdrag.

Fru SVENSON erhöll på begäran ordet
och anförde: Herr talman! Enligt
den av fjolårets riksdag antagna förordningen
om statlig inkomstskatt äger
gift kvinna, som under året haft in -

komst av rörelse eller eget arbete, rätt
att åtnjuta avdrag med ett belopp, motsvarande
hälften av inkomsten, dock
högst med 1 000 kronor.

Enligt motionsvis framställda yrkanden
vid skattefrågans behandling borde
ifrågavarande avdrag kunna medgivas
även i de fall, då hustrun deltager i mannens
förvärvsarbete och sålunda icke
själv taxeras för någon inkomst, vilket
är särskilt vanligt när mannens förvärvsverksamhet
är jordbruk eller en mindre
rörelse.

Bevillningsutskottet förklarade sig dela
motionärernas uppfattning om det
otillfredsställande i att den ifrågavarande
avdragsrätten icke medgives i de
fall, där hustrun deltager i mannens förvärvsverksamhet.
När hustrun biträtt
mannen i hans jordbruk eller rörelse,
har även hustrun bidragit till förvärvandet
av mannens inkomst, och det måste
anses obilligt, framhöll utskottet, att det
ifrågavarande avdraget icke kan ifrågakomma
i sådana fall. Att i detta hänseende
finna en framkomlig väg beredde
emellertid stora svårigheter, och utskottet
kunde icke föreslå någon lämplig
lösning. Då vidare sambeskattningssakkunniga
förklarat sig komma att under
sitt fortsatta arbete upptaga frågan till
prövning samt den i propositionen föreslagna
avdragsrätten allenast utgjorde en
provisorisk anordning, fann utskottet ej
heller anledning att förorda skrivelse till
Kungl. Maj :t med hemställan om utredning
i ämnet. Utskottet förutsatte, att
det skulle visa sig möjligt för de sakkunniga
att finna en godtagbar lösning
av den föreliggande frågan.

Nyligen har Lantbruksförbundets skatteavdelning
i en framställning till sambeskattningssakkunniga
ånyo tagit upp
frågan och framhållit, att en betydande
orättvisa i nu gällande bestämmelser
skulle elimineras, om gift kvinna, som
deltager i mannens jordbruk eller rörelse,
finge skatteavdrag liksom gift
kvinna, som haft inkomst av rörelse eller
av eget arbete.

Då det enligt min mening är av mycket
stor betydelse, att frågan om skatteavdrag
för hustru, som deltager i man -

Lördagen den 7 februari 1948.

Nr 6.

Interpellation ang. gift kvinnas skatteavdrag.

nens förvärvsverksamhet, utan längre
dröjsmål vinner sin lösning, får jag hemställa
om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för finansdepartementet
framställa följande fråga:

Har regeringen för avsikt att för innevarande
års riksdag framlägga förslag
om rätt till skatteavdrag för gift kvinna,
som deltager i mannens förvärvsverksamhet? På

gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:
nr 13, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å driftbudgeten,
För flera huvudtitlar gemensamma
frågor;

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1947/
48, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde;

nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1947/
48, i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde;

nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1947/
48, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde; nr

21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1947/
48, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde;
samt

nr 23, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1947/
48, i vad propositionen avser folkhushållningsdepartementets
verksamhetsområde; -

bevillningsutskottets betänkanden:
nr 6, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med hemställan om bemyndigande
för Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder
för ökning av statsverkets andel i
totalisator-, tips- och lotterimedel, jämte
i ämnet väckta motioner; samt

nr 7, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av verkställd granskning
av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning; nr

2, i anledning av verkställd granskning
av militieombudsmannens ämbetsförvaltning; nr

3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om ändrad
lydelse av 4 kap. 1 § rättegångsbalken;

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om upphävande
av 17 § förordningen den 16 juni
1875 (nr 42) angående lagfart å fång
till fast egendom; samt

nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om upphävande
av kap. 5 kyrkolagen m. m.; ävensom andra

lagutskottets utlåtanden:
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 kap. 17 § lagen den
14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom; samt

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om rätt
för arrendator att bortföra stråfoder.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.14 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Nr 6.

Tisdagen den 10 februari 1948.

Tisdagen den 10 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Herr von Heland anmälde, att han åter
infunnit sig vid riksdagen.

Herr statsrådet Wigforss avlämnade
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 60, angående anslag till bidrag till
ersättning åt vissa förrättningsmän enligt
lagen om enskilda vägar; och
nr 61, angående ersättning från kyrkofonden
för övertalig personal vid domänverket.

Justerades protokollen för den 3 och
den 4 innevarande månad.

Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner: nr

48, angående stöd åt fiskerinäringen,
m. m.; och

nr 49, angående inrättande av en fiskeristyrelse
med statens fiskeriförsök
m. m.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner: nr

51, med förslag till förordning om
fortsatt giltighet av förordningen den 18
juni 1937 (nr 481) angående rätt för
Konungen att i vissa fall meddela särskilda
bestämmelser om stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper;

nr 52, angående fortsatt tullfrihet för
Svenska röda korset för viss sjukvårds-,
beklädnads- och sjuktransportmateriel;
samt

nr 53, angående fortsatt tullfrihet i
vissa fall för Föreningen Rädda barnen
för kläder, beklädnadsmateriel och livsförnödenheter.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 58, med förslag till lag om
sambruksföreningar m. m.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 59, angående höjning av vissa postavgifter.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr 62,
angående ersättning i vissa fall i anledning
av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom
m. m.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 63, med förslag till lag om ändring
i lagen den 11 maj 1934 (nr 140) angående
köttbesiktning och slakthus, m. m.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 64, med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 13 § 3 mom. lagen
den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet
i riket, m. m.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets
utlåtanden nr 13, 14, 18, 19, 21
och 23, bevillningsutskottets betänkanden
nr 6 och 7, första lagutskottets ut -

Onsdagen den 11 februari 1948.

Nr 6.

Ang. skattefria investeringsfonder för skogsbruket.

låtanden nr 1—5 samt andra lagutskottets
utlåtanden nr 3 och 4.

Föredrogos och bordlädes Kungl.
Maj:ts denna dag avlämnade propositioner
nr 60 och 61.

Herr Näsgård avlämnade en av honom
in. fl. undertecknad motion, nr 237, i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition

angående anslag till jordbruksekonomisk
undersökning, m. m.

Motionen bordlädes.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.03 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Onsdagen den It februari.

Kammaren sammanträdde kl. 11 förmiddagen.

Herr statsrådet Möller avlämnade
Kungl. Maj:ts proposition nr 65, angående
anslag för budgetåret 1948/49 till
överstyrelsen för yrkesutbildning.

Ang. skattefria investeringsfonder
för skogsbruket.

Jämlikt § 20 av kammarens ordningsstadga
hade herr Näsgård till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet
framställt följande fråga: »Kommer
proposition om skattefria investeringsfonder
för skogsbruket att föreläggas
årets riksdag?»

Herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
WIGFORSS, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid
detta sammanträde besvara nämnda fråga,
erhöll ordet och anförde: Herr talman!
Hem Näsgård har frågat mig, huruvida
proposition om skattefria investeringsfonder
för skogsbruket kommer
att föreläggas årets riksdag.

I anledning härav vill jag erinra om
att bevillningsutskottet vid förra årets
riksdag i sitt betänkande i anledning av
den då framlagda propositionen med
förslag till förordning om investeringsfonder
jämte i ämnet väckta motioner
uttalade, att utskottet i likhet med motionärerna
ansåge det önskvärt, att lagstiftningen
om investeringsfonder så -

vitt möjligt utsträcktes att omfatta jämväl
jordbruk och skogsbruk. Utskottet
sade sig emellertid icke kunna förorda,
att så skedde förrän den ifrågasatta lagstiftningen
om bokföringsskyldighet för
vissa jordbrukare blivit genomförd.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit
och då den av utskottet berörda frågan
om bokföringsskyldighet för jordbrukare
nu kommer att upptagas till behandling
inom finansdepartementet,
har jag icke för avsikt att för närvarande
framlägga förslag om investeringsfonder
för skogsbruket.

Herr NÄSGÅRD: Herr talman! Jag ber
att få tacka statsrådet för svaret, och
särskilt tillfredsställande är det, att jag,
fastän det gällde en enkel fråga, fått ta
del av svaret i förväg. Jag hoppas, att
detta blir praxis här i riksdagen hädanefter.

Det är riktigt som statsrådet säger,
att bevillningsutskottet i sitt betänkande
i fjol sammanknöt frågan om investeringsfonder
för jordbruk och skogsbruk
med en eventuell lagstiftning om bokföringsskyldighet,
men utskottet fortsatte
omedelbart: »Vad särskilt angår investeringsfond
för skogsbruk bör enligt utskottets
mening, oberoende av om en
lagstiftning angående bokföringsskyldighet
kommer till stånd eller ej, undersökas,
huruvida skogsägare skulle kunna
beredas möjlighet att hos vederbörande
skogsvårdsstyrelse deponera viss del av
inkomsten av skogsbruk för framtida

Nr 6.

Onsdagen den 11 februari 1948.

Ang. skattefria investeringsfonder för skogsbruket.

användning till skogsvårdande åtgärder.
»

Utskottet har här alltså tydligt och
klart utsagt, att man skulle kunna lösa
denna fråga oberoende av en lagstiftning
om bokföringsskyldighet, och jag
vill i detta sammanhang framhålla, att
bokföringsskyldigheten, såvitt jag vet,
inte är avsedd att gälla alla jordbruk.
Jag tror att det förslag, som föreligger,
begränsar densamma till jordbruk med
minst 60 000 kronors taxeringsvärde.
Inom landet finnas inte mindre än
168 000 brukningsdelar med mindre än
25 hektar skog och 56 000 brukningsdelar
med mellan 25 och 50 hektar. Jag
skulle tro att dessa brukningsdelar tillhöra
så små jordbruk, att de inte bli underkastade
bokföringsskyldighet, även
om en lag därom kommer till stånd.

Såsom det nu ligger till äro skogsägarna
sämre ställda än andra näringsidkare
på detta område av skattelagstiftningen.
Enligt denna lagstiftning föreligger
avdragsrätt för bland annat sådana
arbeten som hyggesrensning, sådd,
plantering, bränning, markberedning,
dikesrensning och övriga icke grundförbättrande
arbeten, som ingå i den
av lagen reglerade reproduktionsplikten.
Med hänsyn till att skogsvårdsarbetena
så gott som aldrig kunna utföras under
samma år som inkomsterna från skogen
ha erhållits, åtminstone inte när det
gäller de små skogsegendomarna, blir
denna avdragsrätt illusorisk. Skogsägaren
berövas möjligheten att från inkomsten
av skogsbruket göra de avdrag,
som han enligt skattelagarna har rätt att
göra.

Man kan ur allmän synpunkt uttrycka
förhållandet så, att under en högkonjunktur
finnas i regel penningmedel
för skogsvårdsarbeten, men arbetskraften
är otillräcklig. Under lågkonjunktur
däremot, då inkomsterna från
skogen sina, saknas ofta penningmedel.
Särskilt i dessa tider, då man så mycket
talar om åtgärder till förebyggande av
en inflatorisk utveckling, skulle en avsättning
till dessa skattefria investeringsfonder
för skogsbruket vara till

mycket stor nytta. Avsättning till dylika
fonder vore närmast att jämföra med insättning
av sparmedel på bank.

Jag vill i detta sammanhang erinra
om att statsmakterna under den långa
krisen på 30-talet måste genom ett särskilt
anslag till tillfälliga skogsvårdsåtgärder
betala ut mycket pengar för att
skaffa arbete i skogarna. Från detta anslag,
som huvudsakligen kom bolagen
till del, utbetalades inte mindre än 12
miljoner kronor mellan 1932 och 1939.
Om en fondavsättning hade skett, skulle
detta ha varit onödigt, och vi kunna ju
mycket väl få en ny depressionsperiod
inom en ganska kort tid.

Jag tror mig kunna säga, att jag i
denna fråga har både den praktiska och
den teoretiska sakkunskapen bakom
mig. Föreningen Sveriges skogsvårdsstyrelser
gjorde i höstas, i slutet av oktober
eller i början av november, hos
Kungl. Maj :t en framställning i frågan.
Skogsstyrelsen har sedermera i skrivelse
till Kungl. Maj:t den 9 januari
1948 framlagt ett fullt utarbetat förslag
om investeringsfonder för skogsvårdsarbeten.
Under hösten angav professorn
i skogsskötsel vid skogshögskolan Bertil
Lindquist i sin installationsföreläsning
inrättandet av investeringsfonder såsom
en av de mest önskvärda åtgärderna till
skogsvårdens främjande. Nyligen höll
vidare professorn i skogsekonomi
Thorsten Streyffert ett föredrag vid
lantbruksakademiens sammankomst, i
vilket han kraftigt förordade dylika fonder.

Jag vill, herr talman, rikta en vädjan
till statsrådet och chefen för finansdepartementet
att med det allra snaraste
taga denna fråga under förnyat övervägande.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 60, angående anslag till bidrag till
ersättning åt vissa förrättningsmän enligt
lagen om enskilda vägar.

Onsdagen den 11 februari 1948.

Nr 6.

Ang. statsverkets andel i totalisatormedlen m. m.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott Kungl. Maj :ts proposition
nr 61, angående ersättning från
kyrkofonden för övertalig personal vid
domänverket.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet
den av herr Näsgård m.
fl. väckta motionen, nr 237, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till jordbruksekonomisk undersökning,
m. m.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

13, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å driftbudgeten,
För flera huvudtitlar gemensamma
frågor;

nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1947/
48, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde;

nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1947/48, i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde; nr

19, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1947/
48, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde; nr

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1947/
48, i vad propositionen avser folkhushål
lningsdepartementets verksamhetsområde.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Ang. statsverkets andel i totalisatormedlen
m. m.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 6, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med hemställan om
bemyndigande för Kungl. Maj :t att vidtaga
åtgärder för ökning av statsverkets
andel i totalisator-, tips- och lotterimedel,
jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 3 januari 1948 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 9, hade Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, hemställt om
riksdagens bemyndigande för Kungl.
Maj :t att vidtaga åtgärder för ökning
av statsverkets andel i totalisator-, tipsoch
lotterimedlen på nedan angivna
sätt, nämligen

1) genom överföring till statsverket
av — utöver de belopp som enligt hittills
gällande föreskrifter skulle till
statsverket överföras — ytterligare 10
procent av insatserna vid totalisatorspel,
vilken ändring borde träda i tilllämpning
den 1 april 1948;

2) genom höjning av priset för deltagande
i av aktiebolaget tipstjänst anordnade
tippningstävlingar från 25 till 30
öre för varje rad, vilken höjning borde
genomföras från och med den 1 juli
1948; samt

3) genom höjning av priset för lottsedel
i Svenska penninglotteriet aktiebolag
från 10 till 12 kronor för varje
lottsedel, vilken höjning borde gälla i
fråga om lottsedlar som försåldes till
dragningen i maj 1948 och senare dragningar.

Till utskottets behandling hade överlämnats
den i anledning av propositionen
väckta motionen II: 109 av herr
Hagberg i Luleå m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte avslå förevarande
proposition.

Vidare hade till utskottet hänvisats de
likalydande motionerna I: 175 av herr
Domö in. fl. samt It: 237 av herr Håstad
in. fl., vari hemställts ■—- förutom att
riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition
nr 5 med förslag till förordning

Nr 6.

Onsdagen den 11 februari 1948.

Ang. rätten till avdrag för pensionsavgifter.

om särskild automobilskatt, m. m. -—
att de i motionerna framförda synpunkterna
måtte beaktas vid behandlingen
av bland annat propositionen nr 9.

Utskottet hade i det nu föredragna
betänkandet på åberopade grunder hemställt,

1) att riksdagen måtte, med avslag å
motionen II: 109 av herr Hagberg i Luleå
m. fl., bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 9; samt

2) att de likalydande motionerna I:
175 av herr Domö m. fl. och 11:237 av
herr Håstad m. fl. i vad desamma avsåge
propositionen nr 9 måtte, i den mån
de icke kunde anses besvarade genom
vad utskottet förut i betänkandet anfört
och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Veländer, Axel Ivar Anderson,
Hagberg i Malmö och Henriksson,
vilka hänvisat till en vid utskottets
betänkande nr 1 fogad reservation; samt

2) av herr Sandberg, som dock ej antytt
sin mening.

Herr NORLING: Herr talman! Med hänvisning
till och utan att återupprepa den
motivering, som förut från kommunisternas
sida — i denna kammare av herr
Öhman — har anförts beträffande denna
nya indirekta beskattning, vill jag, herr
talman, kort och gott yrka bifall till
den av herr Hagberg m. fl. i andra kammaren
väckta motionen nr 109, i vilken
hemställes att riksdagen måtte avslå förevarande
proposition.

Herr ANDERSSON, ELON: Herr talman!
Med en lika kort motivering som
herr Norling och med åberopande av
vad som tidigare anförts under debatten
i dessa frågor yrkar jag bifall till
bevillningsutskottets hemställan.

Herr SJÖDAHL: Herr talman! Den
kommunistiske talaren hänvisade för sitt
avslagsyrkande till en motivering av herr
Öhman i ett anförande här i kammaren.
Jag ber dock, herr talman, att få hänvisa
den kommunistiske representanten till

den herr öhman, vilken såsom medlem
av konsumtionsskatteberedningen tillstyrkt
bifall till beredningens förslag i
de i dag föreliggande frågorna, vilket
förslag upptagits av Kungl. Maj :t.

Med denna hänvisning till herr öhmans
ställningstagande i dessa frågor ber
jag att få instämma i bifallsyrkandet till
utskottets förslag.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, gjordes enligt de därunder förekomna
yrkandena propositioner, först
på bifall till vad utskottet i det nu ifrågavarande
betänkandet hemställt samt
vidare därpå att kammaren skulle, med
bifall till den i ämnet väckta motionen
11:109, avslå Kungl. Maj:ts förevarande
proposition; och förklarades den förra
propositionen, som upprepades, vara
med övervägande ja besvarad.

Ang. rätten till avdrag för pensionsavgifter.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets
betänkande nr 7, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändring i kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370), m. m.

I detta betänkande hade utskottet hemställt,
att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 35, antaga vid propositionen fogade
förslag till

1) lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370);
samt

2) förordning angående ändrad lydelse
av övergångsbestämmelserna till
förordningen den 26 juli 1947 (nr 576)
om statlig inkomstskatt.

Herr OHLON: Herr talman! Enligt nu
gällande bestämmelser i kommunalskattelagen
har skattskyldig rätt att vid
taxering göra avdrag för under närmast
föregående år erlagda pensionsavgifter.
I den nu framlagda kungl. propositionen
framhålles, att denna bestämmelse inte
längre kan tillämpas efter källskattens
tillkomst, och därför föreslås, att man
hädanefter skall ha rätt att göra avdrag

Onsdagen den 11 februari 1948.

Nr 6.

Ang. justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

för under beskattningsåret påförda pensionsavgifter.
Eftersom inga pensionsavgifter
ha påförts för år 1947, utan de
pensionsavgifter, som föregående år betalades,
voro påförda för år 1948, skulle
alltså skattebetalarna i år, om denna
nya bestämmelse genomfördes, inte få
göra några avdrag för pensionsavgifter.
Fördenskull föreslås i en övergångsbestämmelse,
att man i år skall få göra
samma avdrag för dessa avgifter som vid
1947 års taxering. Vidare hemställes, att
dessa nya bestämmelser skola träda i
kraft dagen efter den, då lagen utkommit
från trycket i svensk författningssamling.
Meningen är emellertid, att denna
bestämmelse skall tillämpas vid årets
deklaration, och deklarationsperioden
utgår om fem dagar, för att inte tala
om att ett stort antal skattebetalare redan
ha inlämnat sina deklarationer. För
dessa gäller ju fortfarande den äldre bestämmelsen,
att man har rätt att göra
avdrag för under beskattningsåret erlagda
pensionsavgifter.

Mot detta invänder Kungl. Maj:t att
man svårligen kan tillämpa denna bestämmelse,
eftersom inte alla skattebetalare
veta, hur stora pensionsavgifter
de ha betalt förra året i och med källskattens
införande, och det kan ju vara
sant beträffande dem som ha A-skatt,
men är inte sant beträffande dem som
ha B-skatt. Dessa senare ha betalt fem
sjättedelar av de på B-skattesedeln upptagna
pensionsbeloppen. Detta betyder,
att det blir en merbeskattning i många
fall utöver vad den gamla lagen har
stadgat, och jag fruktar, att det, när nu
den kungl. propositionen kommer så
sent, finns många skattedragare som
komma att begagna sig av den gamla bestämmelsen
för avdrag, under det att
taxeringsmyndigheterna väl måste tilllämpa
vad som i dag kommer att beslutas,
vilket kommer att ge taxeringsnämnderna
ökat arbete oh utgöra ett ytterligare
bidrag till det Krångel-Sverige,
vari vi leva.

Nu kan det ju invändas, att Kungl.
Maj:t har varit så förutseende, att Kungl.
Maj.-t redan för flera månader sedan
visste vad riksdagen i dag skulle kom -

ma att besluta, i det att Kungl. Maj :t på
de deklarationsblanketter, som trycktes
förra året, redan har upptagit den bestämmelse,
som här redovisas i den föreliggande
propositionen. Jag får ju säga,
att det är ett rätt anmärkningsvärt
förhållande, att Kungl. Maj :t genomför en
beskattningsåtgärd på eget initiativ utan
att riksdagen på förhand har hörts.

Jag har, herr talman, ingen invändning
att göra mot Kungl. Maj:ts proposition.
Jag har endast velat påtala det
förhållandet, att detta ärende kommit
så sent på riksdagens bord. Det borde
ha förelagts redan föregående års riksdag
eller i varje fall ha kommit in till
riksdagen omedelbart efter dess öppnande
i år.

Herr SJÖDAHL: Herr talman! .lag begärde
ordet, herr talman, bara för att
lämna det meddelandet, att vederbörande
myndigheter tydligen ha förutsett det
beslut, som riksdagen i dag sannolikt
kommer att fatta, varför det inte blir
krångligt för deklaranterna.

Genom denna beslutsamma åtgärd, att
man redan i deklarationsblanketterna
lämnat anvisningar om hur det i detta
fall lämpligen skulle förfaras, har således
min ärade vän herr Ohlon berövats
en chans att ytterligare utsträcka sin
kritik mot Krångel-Sverige. Jag beklagar
detta, samtidigt som jag, herr talman, yrkar
bifall till utskottets förslag.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, bifölls vad utskottet i det
nu föredragna betänkandet hemställt.

Ang. justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande
nr 1, i anledning av verkställd
granskning av justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning.

I detta utlåtande hade utskottet anmält,
att vid den granskning av justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning, som
utskottet grundlagsenligt förehaft, någon
anledning till anmärkning icke förekommit.

Nr 6.

Onsdagen den 11 februari 1948.

Ang. justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

Herr BRANTING: Herr talman, mina
damer och herrar! I sammanhang med
den av lagutskottet företagna granskningen
av justitieombudsmannens ämbetsberiittelse
har jag för min del icke
kunnat undgå att observera det bedrövliga
kapitlet om sinnessjukvården och
förekommande anmärkningsvärda interneringar,
respektive utskrivningar från
sinnessjukhusen. Det är naturligt, och
på samma gång beklagligt, att det finns
ett samband mellan dessa tvenne sakligen
motsatta företeelser. Den enkla förklaringen
både till de obefogade interneringarna
och till de misslyckade utskrivningarna
är ju, att det föreligger
stora svårigheter för sinnessjukläkarna
att rätt bedöma de individuella fallen.
Den psykiatriska vetenskapen står tydligen
inte på den ståndpunkten, att ett
säkert och felfritt bedömande är i varje
fall möjligt, vare sig det gäller att avgöra,
om en människa såsom sinnessjuk
bör interneras, eller om hon är så frisk,
att hon utan fara kan sättas på fri fot.

Men det förekommer också ett annat
och mera beklagligt sammanhang mellan
misstagen. Det har hänt att livsfarliga
sinnessjuka av misstag släppts ut
och omedelbart förövat mord, och dylika
s. k. olyckshändelser ha ibland fått
den effekten, att vederbörande läkare
av försiktighetsskäl dröjt alltför länge
med att utskriva andra personer, som
måste anses vara fullt friska. Ett sådant
fall förekommer enligt min uppfattning
i justitieombudsmannens berättelse.
Jag syftar på det å s. 104—113
refererade fallet, där en, såvitt jag förstår,
fullt normal och klok person har
behandlats på ett sätt, som förefaller
åtminstone mig ganska upprörande, och
detta tydligen delvis därför, att man på
läkarhåll har blivit förskräckt över resultatet
i ett annat fall, nämligen det
s. k. Göteborgsfallet, där en frisläppt
sinnessjuk gick direkt hem och tog livet
av hustru och barn.

Genom pressen få vi för övrigt ganska
ofta nya belägg för den uppfattningen,
att anmärkningsvärda förhållanden råda
på detta område. I går berättades i
Aftontidningen om en till livstidsstraff

dömd person, som efter några månader
hade benådats såsom sinnessjuk för att
sedan efter ytterligare några månader
frisläppas från sinnessjukhuset. På någon
punkt i den historien måste det väl
ha förekommit något egendomligt läkarutlåtande.
För knappt två månader sedan
inträffade den beklagliga händelsen
med italienske ministern, som mördades
av en direkt från sinnessjukhuset
utkommande person.

Åtminstone vill jag för min del dra
den slutsatsen av dessa olika fall, herr
talman, att man från läkarhåll inte borde
vara så säker, när man yttrar sig i
hithörande frågor, och om nu läkarna
anse sig kunna yttra sig om dessa olika
internerings- respektive utskrivningsfall
med en sådan säkerhet som sker, borde
i varje fall icke de juridiska instanserna
fästa sig så mycket vid dessa läkarutlåtanden.

I det av mig nyss omnämnda fallet
i justitieombudsmannens ämbetsberättelse
har JO till sist resolverat, att klagomålen
icke skulle föranleda någon
hans vidare åtgärd. JO motiverar sin
ståndpunkt med en hänvisning till medicinalstyrelsens
yttrande. Jag har dock
för min del det bestämda intrycket, att
justitieombudsmannen i detta fall har
varit i sak synnerligen tveksam. Han har
emellertid tydligen ansett sig inte böra
gå emot den formellt auktoritativa ståndpunkt,
som företräddes av medicinalstyrelsens
rättspsykiatriska nämnd. Å andra
sidan skulle han knappast ha så noga
refererat fallet i sin ämbetsberättelse, om
han inte ansett det vara värt att observera.

Det rör sig här om en person, som
under mer än nio månader varit berövad
friheten och försatts under förmynderskap,
på grunder och under omständigheter,
som åtminstone måste synas en
lekman och en jurist synnerligen svaga.
Från läkarhåll har man velat göra gällande,
att personen i fråga var att betrakta
som en höggradigt psykopatisk,
abnorm individ, farlig för annans säkerhet.
Det är verkligen ganska häpnadsväckande,
mina damer och herrar,
att i ett fall som detta — och även i

Onsdagen den 11 februari 1948.

Nr 6.

Ang. justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

andra fall — stå inför å ena sidan dylika
omdömen från llikarhåll och å andra
sidan en överväldigande utredning
från lekmannahåll, som klart ådagalägger,
att det varit fråga om en lugn,
skötsam, duktig, välbalanserad och
plikttrogen man, som åtnjutit och i denna
stund alltjämt åtnjuter allmänt förtroende.

Just därför att dessa motsättningar i
uppfattningen slagit mig, har jag i detta
fall tillåtit mig införskaffa en senare,
extra utredning. Den har på ett evident
sätt ådagalagt, att läkaromdömena grundat
sig på otillförlitliga primäruppgifter.
Mannens goda anseende har bekräftats
av en mängd omdömesgilla personer.
Det är emellertid i detta fall liksom
i många andra inte bara fråga om
eu läkarinstans; man finner som vanligt
en storartad sammanhållning och
samstämmighet mellan överläkare, sinnessjuknämnd
och medicinalstyrelse.

Det är förvisso mycket svårt att säga,
vilka förbättringsåtgärder man skall föreslå
när det gäller dessa angelägenheter.
Men det är icke bra som det är.
Bara den omständigheten att sinnessjuknämnden
i de allra flesta fall aldrig
får tillfälle att se vederbörande och således
inte kan bilda sig något eget omdöme,
utan måste inskränka sig till att
fatta ståndpunkt med ledning av föreliggande
handlingar — polisutredningar
o. d. av ibland ganska tvivelaktig beskaffenhet
och naturligtvis även läkarutlåtanden
— medför ju, att lekmannainflytandet
i denna nämnd måste bli
ganska illusoriskt. Jag vill, herr talman,
i detta sammanhang erinra om att riksdagen
förra året, i anledning av väckta
motioner om inrättande av lokala utskrivningsnämnder
vid sinnessjukhusen,
beslöt eu skrivelse i detta ärende.
Jag har fått reda på att denna .skrivelse
överlämnats från justitiedepartementet
till inrikesdepartementet, som
ju nu närmast har överinseendet över
sinnessjukvården. Där har en promemoria
upprättats, och sedan har statens
sinnessjukvårdsberedning fått i uppdrag
att verkställa ytterligare utredning
i ärendet. Det förefaller därför

åtminstone möjligt, att det kan dröja
ganska länge, innan det blir någon effekt
av denna riksdagsskrivelse.

Med de ord jag här yttrat har jag
givetvis icke, herr talman, velat framställa
någon anmärkning mot justitieombudsmannens
ämbetsförvaltning. Men
jag har velat begagna tillfället att betona
vikten av att en proposition snarast
möjligt framlägges med anledning
av den nyssnämnda riksdagsskrivelsen
om inrättande av lokala utskrivningsnämnder
vid sinnessjukhusen. Enligt
min mening bör man i dessa fall så
snart som möjligt komplettera den medicinska
sakkunskapen med ett sunt lekmannaomdöme.

Herr LUNDGREN: Herr talman! Såsom
herr Branting anförde, beslöt förra årets
riksdag på framställning av enskilda motionärer
att hos Kungl. Maj :t begära inrättandet
av lokala utskrivningsnämnder.
Jag tror att åtskilliga av de olägenheter,
som obestridligen äro förknippade
med det nuvarande in- och utskrivningsförfarandet
vid sinnessjukhusen,
skulle elimineras just genom inrättandet
av dylika lokala nämnder. Dessa organ
skulle nämligen till skillnad från den
centrala sinnessjuknämnden ha möjligheter
att bilda sig en personlig uppfattning
om de sjuka. Genom att lekmannainflytandet
får göra sig gällande vid bedömandet
tror jag att förtroendet för
sinnessjukvården skulle bli större, och
detta är framför allt i nuvarande situation
utomordentligt viktigt.

Jag vill dessutom endast, herr talman,
erinra därom, att medicinen visserligen
är en naturvetenskap och såsom sådan
är principiellt exakt men att man på här
ifrågavarande speciella område, nämligen
inom psykiatrien, rör sig med så
många obekanta faktorer, att man givetvis
måste räkna med att de läkare, som
äro ansvariga för intagningen på och utskrivningen
från sinnessjukhusen, då
och då begå misstag. Detta ligger i hela
sakens natur.

Herr SCHLYTER: Herr talman! Jag
ber att få instämma i vad den siste ära -

Nr 6.

Onsdagen den 11 februari 1948.

Ang. justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

de talaren har anfört och likaså i det av
herr Branting framförda önskemålet, att
förra årets riksdagsskrivelse om inrättande
av lokala utskrivningsnämnder
vid sinnessjukhusen måtte snarast möjligt
leda till något initiativ från Kungl.
Maj ds sida.

Härutöver skall jag endast be att i
allra största korthet — jag har inte haft
tillfälle att deltaga i utskottets behandling
av justitieombudsmannens ämbetsberättelse
— få uttrycka min tillfredsställelse
över de bidrag utskottet har
lämnat till belysning av där upptagna
frågor. Den tabell angående av JO handlagda
ärenden, som återges på s. 4 i utlåtandet,
är av mycket stort intresse.
Det visar sig att justitieombudsmannens
ursprungliga verksamhetsområde — landets
domstolar — har försett honom allenast
med 55 klagomål. Traditionsenligt
har han emellertid haft sin uppmärksamhet
starkt riktad på domstolarna och har
på eget initiativ gjort 114 anmärkningar.
Två andra grupper av ärenden, rörande
fångvården och sinnessjukvården,
representeras av 77 respektive 106 inkomna
klagomål. Justitieombudsmannen
har här funnit anledning till anmärkning
i 21 respektive 2 fall.

Nu innebär naturligtvis inte antalet
anmärkningar från JO:s sida någon mätare
på omfattningen eller arten av ombudsmannens
granskning. För min del
har jag den uppfattningen, att justitieombudsmannens
granskning av fångvård
och sinnessjukvård är så mycket mera
tilltalande ju mindre antalet anmärkningar
blir. Men denna granskning är i alla
fall av utomordentligt värde och enligt
min uppfattning av vida större betydelse
än granskningen av alla de petitesser i
fråga om domstolarna, som enligt tradition
bli föremål för uppmärksamhet.
Jag har såsom gammal representant för
domstolarna inte haft något som helst
önskemål att inskränka på justitieombudsmannens
uppsikt över domstolarna.
Mitt intresse för fångvård och sinnessjukvård
har emellertid vid förra årets riksdag
tagit sig uttryck i en motion med
hemställan om en utvidgning av riks -

dagens granskning av dessa verksamhetsområden.

Det antydes i fortsättningen av utskottets
utlåtande, att man haft sin uppmärksamhet
riktad på denna fråga. Konstitutionsutskottets
yttrande förra året
refereras, och därefter säger utskottet:
»Under åberopande av detta konstitutionsutskottets
uttalande har sedermera
justitieombudsmannen på anförda skäl
hemställt om viss förhöjning av förslagsanslaget
till avlöningar åt icke-ordinare
personal vid ämbetet för nästkommande
budgetår.» Det tillkommer nu statsutskottet
att taga ståndpunkt till detta
önskemål, och första lagutskottet har
självfallet inte velat blanda sig i dess
granskning. »Utskottet har emellertid» —
heter det sedan — »i detta sammanhang
önskat bringa sin uppfattning rörande
önskvärdheten av en utvidgning av justitieombudsmannens
verksamhet till
riksdagens kännedom.»

I detta uttalande ber jag, herr talman,
att få mycket livligt instämma. Det innebär
då ett understrykande av önskemålet,
att fångvården och sinnessjukvården
i fortsättningen bli föremål för justitieombudsmannens
synnerliga intresse,
liksom det av ämbetsberättelsen framgår,
att så redan nu är fallet. Dessa förvaltningsområden
beröra ett mycket
stort antal medborgare, som äro berövade
den värdefullaste av alla medborgerliga
rättigheter, nämligen den personliga
friheten. Många av dessa av staten på
anstalter omhändertagna personer äro
själva mycket ovissa om huruvida omhändertagandet
av dem varit befogat liksom
om det befogade i det sätt, varpå de
behandlats. I flertalet fall äro deras klagomål
antagligen inte grundade, men det
är ett mycket stort samhällsintresse att
de få tillfälle att framlägga sina klagomål
inför en vederhäftig och omdömesgill,
fristående myndighet. Det är också
av vikt, att denna myndighet oberoende
av klagomål utför sin granskning, eftersom
ett mycket stort antal av dessa intagna
på grund av anspråkslöshet och
tillbakadragenhet inte själva ta initiativ
för att skriva till några myndigheter

Onsdagen den 11 februari 1948.

Nr 6.

Ang. justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

men ändå, om man besöker dem, visa
sig ha mycket på hjärtat.

För att tillgodose detta stora samhällsintresse,
att en omdömesgill myndighet
ger sig god tid att pröva frihetsberövade
medborgares förhållanden, räcker det
inte, herr talman, att begära en förhöjning
av förslagsanslaget till avlöningar
åt icke-ordinarie personal. Jag har i
detta sammanhang inte anledning att
framföra synpunkter på hur frågan bör
lösas. Jag har endast velat ge uttryck
åt den uppfattningen, att det är den kvalificerade
högre personalen som behöver
förstärkas, för att det av mig berörda
samhällsintresset skall kunna fullt tillgodoses.

Efter härmed slutad överläggning lädes
förevarande utlåtande till handlingarna.

Föredrogs ånyo och lades till handlingarna
första lagutskottets utlåtande nr
2, i anledning av verkställd granskning
av militieombudsmannens ämbetsförvaltning.

Föredrogos ånyo första lagutskottets
utlåtanden:

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändrad
lydelse av 4 kap. 1 § rättegångsbalken;

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om upphävande
av 17 § förordningen den 16 juni
1875 (nr 42) angående lagfart å fång
till fast egendom; samt

nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om upphävande
av kap. 5 kyrkolagen m. in.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets
utlåtanden:

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 2 kap. 17 § lagen den
14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom; och

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om rätt för
arrendator att bortföra stråfoder.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogs och bordlädes Kungl. Maj:ts
denna dag avlämnade proposition nr 65.

Anmäldes bevillningsutskottets förslag
till riksdagens skrivelser till Konungen:

nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med hemställan om bemyndigande
för Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder
för ökning av statsverkets andel
i totalisator-, tips- och lotterimedel; samt
nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.

Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning, beträffande förslaget nr
26, att utskottets hemställan i betänkande
nr 6 samt, i fråga om förslaget nr 27,
att utskottets hemställan i betänkande
nr 7 bifölles även av andra kammaren.

Avgåvos och bordlädes nedannämnda
motioner:

nr 238, av herrar Sundelin och Näslund; nr

239, av herr Näsgård; samt
nr 240, av herr Mannerskantz m. fl.,
alla i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till skogsvårdslag
m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 11.53 förmiddagen.

In fidem
G. II. Berggren.

Nr 6.

Lördagen den 14 februari 1948.

Lördagen den 14 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen.

Justerades protokollen för den 7 och
den 10 innevarande månad.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat läkarintyg
var så lydande:

Till riksdagens första kammare.

Åberopande bilagda läkarintyg från
överläkaren vid Sabbatsbergs sjukhus dr
Stig Björkman, får jag härmed vördsamt
hemställa om befrielse från riksdagsarbetet
under tre veckor, räknat från och
med den 10 februari 1948.

Stockholm den 13 februari 1948.

Fredrik Ström.

Riksdagsman Fredrik Ström, som lider
av hypertoni + angiospasmus cerebri,
är på grund härav oförmögen att
deltaga i riksdagsarbetet under tre veckor
från den 10 februari 1948, intygas.

Stockholm den 12 februari 1948.

Stig Björkman,
leg. läkare.

Den begärda ledigheten beviljades.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om upphävande
av 17 § förordningen den 16
juni 1875 (nr 42) angående lagfart å
fång till fast egendom; och

nr 29, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om upphävande
av kap. 5 kyrkolagen m. m.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 30, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 2 kap. 17 § lagen den
14 juni 1907 (nr 36 s. 1) om nyttjanderätt
till fast egendom; och

nr 31, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om rätt
för arrendator att bortföra stråfoder.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser til
Konungen:

nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å driftbudgeten,
För flera huvudtitlar gemensamma frågor; nr

33, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1947/
48, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde;

nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret
1947/48, i vad propositionen avser inrikesdepartementets
verksamhetsområde;

nr 35, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1947/
48, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde; nr

36, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1947/
48, i vad propositionen avser ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde;
samt

nr 37, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggs -

Lördagen den 14 februari 1948.

Nr 6.

stat II till riksstaten för budgetåret 1947/
48, i vad propositionen avser folkhushållningsdepartementets
verksamhetsområde.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr G5,
angående anslag för budgetåret 1948/49
till överstyrelsen för yrkesutbildning.

Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet
nedannämnda motioner:

nr 238, av herrar Sundeliri och Näslund; nr

239, av herr Näsgård; samt
nr 240, av herr Mannerskantz,
alla i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till skogsvårdslag
m. in.

Anmäldes och bordlädes
utrikesutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
protokoll angående det svensk-isländska
varuutbytet;

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
en mellan Sverige och Bulgariska Folkrepubliken
ingången handelsöverenskommelse
m. m.; samt

nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
protokoll rörande varuutbytet mellan
Sverige och Tjeckoslovakien;

konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 1, i anledning av väckta motioner
angående ändring av bestämmelsen om
stads indelning i valkretsar vid stadsfullmäktigeval; nr

2, i anledning av väckta motioner
om ändrade bestämmelser rörande valkretsindelningen
vid landstingsmannaval; nr

3, i anledning av väckta motioner
angående ändrad tid för lagtima landstingsmöte
m. in.;

nr 4, i anledning av väckt motion om
ändrad lydelse av § 4 regeringsformen;
samt

nr 5, i anledning av väckt motion med
förslag till lag om förvärvande av
svenskt medborgarskap i vissa fall;

statsutskottets utlåtanden:

nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1947/
48, i vad propositionen avser utrikesdepartementets
verksamhetsområde;

nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1947/
48, i vad propositionen avser försvarsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 22, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1947/
48, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 25, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående täckande av vissa
medelsbrister, redovisade såsom propriebalanser
i försvarets civilförvaltnings räkenskaper;
samt

nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående täckande av viss
genom valutakursförändring uppkommen
medelsbrist;

första lagutskottets utlåtande och memorial: nr

6, i anledning av väckt motion om
ökat statsbidrag till avlönande av fjärdingsmän;
samt

nr 7, med föranledande av kamrarnas
skiljaktiga beslut beträffande första lagutskottets
utlåtande nr 3, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 4 kap. 1 §
rättegångsbalken; ävensom

andra lagutskottets utlåtande nr 5, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag med särskilda bestämmelser
om fastighetsbildning inom
vissa områden av stad, in. in.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.00 eftermiddagen.

In fidem
G. II. Berggren.

Första kammarens protokoll 1948. Nr 6.