1948. Första kammaren. Nr 24 (Riksdagens protokoll 1946:24)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1948. Första kammaren. Nr 24.

Lördagen den 15 juni.

Kammaren sammanträdde kl. 11 förmiddagen.

Anmäldes första lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser till Konungen
:

nr 826, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
örn införande av nya rättegångsbalken, dels ock en i ämnet väckt motion;

nr 827. i anledning av Kungl. Majda proposition med förslag till lag örn
handläggning av domstolsärenden m. m. ;

nr 328, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om
ändring i sjölagen m. m.;

o nr 329, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) örn expropriation, m. m.;

nr 330, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn
ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ förordningen den 20 november 1845 (nr 50 s.
1) i avseende på handel örn lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,
m. m.;

nr 331, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
ändring i vattenlagen;

nr 332, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av jord å landet;

nr 333, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, m. m.; samt

nr 334, i anledning av Kungl. Majda proposition med förslag till lag med
särskilda bestämmelser angående vittne vid vissa rättshandlingar.

Skrivelseförslagen godkändes under förutsättning beträffande vart och ett
av dem, att andra kammaren i avseende å motsvarande utskottsutlåtande fattade
samma beslut som första kammaren.

,.11?®rr s^sradet och chefen för folkhushållningsdepartementet Gjöres, som Äng. tilldeltillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid detta sammanträde besvara ningen av
herr Lindbloms interpellation angående tilldelningen av spannmål för bryggeri- sVannmål för
ändamål, erhöll ordet och anförde: Herr talman! Herr Lindblom har med karn- bry^manda.
marens tillstånd till mig riktat följande frågor, dels örn jag vore villig att
inför riksdagen lämna en redogörelse för nu tillämpade grunder vid tilldelning
av spannmål till bryggeriändamål, dels örn jag ansåge att läget i fråga örn vår
spannmålsförsörjning tilläte en fortsatt tilldelning av spannmål för tillverkning
av skattepliktiga maltdrycker i den omfattning som för närvarande skedde.

lill utgångspunkt för den följande redogörelsen vill jag först nämna några
ord arn bryggeriindustriens spannmålsförbrukning under åren närmast före spannmalsreglenngens
införande. Förbrukningen av korn — andra sädesslag komma
praktiskt taget icke i fråga — för tillverkning av maltdrycker vid skattepliktiga
bryggerier utgjorde under tillverkningsåren 1935—1940 i genomsnitt 32 000
ton per år med ett minimum av 29 100 ton tillverkningsåret 1935/36 och ett
Första kammarens protokoll 1946. Nr -t

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. tilldelningen av spannmål för hr y g ger iändamål. (Forts.)
maximum av 35 900 ton tillverkning-såret 1938/39. Vid de skattefria bryggerierna
var motsvarande genomsnittssiffra 300 ton med maximum tillverkningsåret
1936/37, 9 900 ton, och minimum tillverkningsåret 1939/40, 7 900 ton. Stamvörtstyrkan
för maltdrycker av klass II utgjorde 10,0 ä 10,1 procent, medan
stam vörtstyrkan hos maltdrycker av första klassen enligt 25 § förordningen
angående tillverkning och beskattning av maltdrycker normalt icke fick överstiga
6 eller understiga 4 procent.

I och med spannmålsregleringens införande vidtogos åtgärder för inskränkning
av kornförbrukningen vid bryggerierna. I december 1940 träffades i detta
syfte en överenskommelse mellan kontrollstyrelsen och de skattepliktiga bryggerierna
av innebörd, att stamvörtstyrkan hos maltdrycker av klass II skulle
från och nied den 1 januari 1941 successivt minskas, så att den från och med
den 16 mars 1941 tills vidare, så länge den knappa tillgången på spannmål
påkallade detta, skulle utgöra 8,2 procent. Samtidigt avstodo bryggerierna i
viss utsträckning från den rätt till inköp av korn, som livsmedelskommissionen
medgivit för tiden intill den 1 oktober 1941. Den 18 december 1942 förbundo
sig bryggerierna att ytterligare minska stamvörtstyrkan hos maltdrycker av
klass II, så att densamma från och med den 16 mars 1943 utgjorde högst 7
procent. Från och med den 1 augusti 1944 gäller åter en högsta gräns för
stamvörtstyrkan av 8,2 procent.

Vad angår maltdrycker av klass I inskränktes genom kungörelse den 30
december 1940 (nr 1038) den högsta tillåtna stamvörtstyrkan i dessa drycker
till 5 procent. Föreskriften upphävdes genom kungörelsen den 26 januari 1945,
nr 12, från och med den 1 februari samma år. Vidare bestämdes genom förordning
den 27 mars 1942 (nr 125) att maltdryck av klass I utan hinder av
förordningen angående tillverkning och beskattning av maltdrycker finge tillverkas
med en stamvörtstyrka av lägst 3 %. Stamvörtstyrkan hos maltdrycker
av ifrågavarande slag torde med hänsyn till tilldelningen för närvarande
hålla sig mellan 3,5 och 4 procent.

Produktionen vid de skattepliktiga bryggerierna motsvarade under tillverkningsåren
1940-—1945 em genomsnittsförbrukning av kom av omkring 20 000
ton per tillverkningsår. Minimum inträffade tillverkningsåret 1941/42, då produktionen
motsvarade en förbrukning av 19 200 ton korn. Maximum nåddes
tillverkningsåret 1944/45 då produktionen motsvarade en förbrukning av ca
23 600 ton. Tilldelningen av korn till bryggerierna under samma tid visar
mindre kvantiteter än förbrukningssiffrorna, beroende på att bryggerierna vid
krisens inträde hade vissa lager av malt, som kunde tagas i anspråk. Genomsnittstilldelningen
per tillverkningsår har utgjort 16 700 ton. Minst var tilldelningen
tillverkningsåret 1941/42, då tilldelningen utgjorde 7 359 ton. Under
vart och ett av tillverkningsåren 1943/44, 1944/45 och 1945/46 har tilldelningen
uppgått till 22 000 ton för varje år.

_Vad de skattefria bryggerierna beträffar motsvarade produktionen under
tillverkningsåren 1940—1945 en genomsnittsförbrukning av omkring 5 700
ton korn för tillverkningsår. Minimum inträffade här tillverkningsåret 1942/43,
då produktionen motsvarade en förbrukning av 4 900 ton korn. Maximum nåddes
tillverkningsåret 1944/45, då produktionen motsvarade en förbrukning av
5 800 ton. Även här ha av orsak som nyss nämnts tilldelningssiffrorna varit
lägre. Genomsnittstilldelningen av korn per tillverkningsår under nyssnämnda
period har utgjort 5 300 ton, med minimum tillverkningsåret 1941/42, 3 830
ton. Under tillverkningsåren 1943/44, 1944/45 och 1945/46 har tilldelningen
utgjort respektive 5 400, 5 000 och 5 300 ton.

Såsom framgår av de angivna siffrorna har tilldelningen av korn till de
skattepliktiga bryggerierna avsevärt reducerats och har under de tre senaste

Lördagen den 15 juni 1940.

Nr 24.

Ane/, tilldelningen av spannmål för bryggeriändamål. (Forts.)
åren understigit genomsnittsförbrukningen före kriget med 10 000 ton eller
nära Vs- Om hänsyn tages till ökningen av folkmängden sedan krigets början
blir nedskärningen något högre och torde kunna uppskattas till omkring 35
procent.

Interpellanten har utgått från de inskränkningar i fråga örn tilldelningen
av spannmål till bryggerierna, som nyligen verkställts i Amerikas förenta
stater. Enligt vad jag inhämtat innebära dessa restriktioner, att bryggerierna
under varje 3-månaders period från och med mars 1946 skola få använda endast
70 procent av den kvantitet spannmål, som förbrukades under motsvarande
period föregående år. Användningen av vete har helt förbjudits, varjämte av
ris få användas endast vissa kvaliteter, som äro odugliga till tmänniskoföda.

Att göra några bestämdare uttalanden örn tilldelningen av korn till de skattepliktiga
bryggerierna, innan årets skörderesultat kan med någon grad av säkerhet
bedömas, är icke möjligt, En reducering av stamvörtstyrkan hos maltdrycker
av klass II är visserligen ur teknisk synpunkt möjlig, och härigenom
skulle en viss begränsning av spannmålstilldelningen till de skattepliktiga
bryggerierna kunna äga runi. Det bör emellertid framhållas, att de myckenheter
spannmål som på detta sätt skulle kunna inbesparas, äro relativt obetydliga i
förhållande till vår totala spannmålsförbrukning.

Herr Lindblom: Herr talman! Jag ber att allra först få framföra till herr
statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet mitt tack för dea lämnade
redogörelsen. Jag tror att det är mycket värdefullt för kammaren liksom
ock för allmänheten att ha fått denna mycket utförliga redogörelse för denna
sak. Man kan därför vara statsrådet tacksam för de lämnade upplysningarna,
och jag är i den delen fullt tillfredsställd.

Vad däremot gäller den andra delen av interpellationen, den andra frågan, är
jag inte fullt lika belåten. Jag hade nog önskat, att man i det avseendet hade kunnat
få ett något mera positivt svar. Det är säkerligen en stark önskan från olika
håll, att denna fråga blir föremål för omprövning.

Jag har i interpellationen icke tagit sikte på något totalförbud för tillverkning
av maltdrycker av klass II utan endast ifrågasatt en återgång till den
ordning, som gällde under krigsåren, då inbryggningsprocenten var lägre, varigenom
avsevärda besparingar kunde göras.

Det finns naturligtvis mångå, som anse, att man i nuvarande läge borde alldeles
förbjuda användningen av spannmål för tillverkning av alkoholhaltiga
drycker. Därom kunna givetvis delade meningar råda. Personligen tycker jag
att det skulle vara en ringa grad av försakelse, örn man ville nöja sig med en
något svagare måltidsdryck för att därigenom kunna ge ytterligare hjälp åt
det svältande Europa.

Det bär gjorts vissa inskränkningar i ransonerna för att vi därigenom skulle
kunna bringa mera hjälp at de mest behövande, och när det dessutom har dragits
m på fodertilldelningen, så tycker man verkligen att det borde vara möjligt
att spara även på de kvantiteter, som tilldelas för öltillverkning. Fråga är väl
örn det inte vöre berättigat ali la ett krafttag på detta område.

Nu säger visserligen herr statsrådet, att de myckenheter spannmål, som på
det sättet skulle inbesparas, äro relativt obetydliga i förhållande till vår totala
spannmålsförbrukning. Äfen redogörelsen visar dock, att det i alla fall inte är
sa små kvantiteter, som mbesparats under krigsåren genom den anordning, som
då vidtogs. Många hungriga människor skulle kunna mättas med den kvant!teKorn
är en alldeles utmärkt brödföda — det vet en norrlänning, som allt
ifrån barndomen huvudsakligen har levt på korn som brödföda.

Herr statsrådet säger vidare, att man inte kan göra något bestämt uttalande

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. tilldelningen av spannmål för bryggeriändamål. (Forts.)
om tilldelningen, förrän nian kan med någon grad av säkerhet bedöma årets
skörderesultat. Ja, jag har en smula svårt att förstå det resonemanget. Finns
det inte möjlighet att på grund av lägets allvar redan nu med bryggerierna
träffa en uppgörelse i likhet med vad som skedde under krigsåren? Jag tror, att
vårt folk har svårt att förstå det angelägna i att låta 20 000 ä 30 000 ton
brödspannmål gå till detta ändamål under en tid, då svält råder i stora delar
av världen, och detta så mycket mer som det ju — vilket också herr statsrådet
här framhåller .—- inte stöter på några tekniska svårigheter att minska stamvörtstyrkan
hos maltdrycker av klass II. Den s. k. snabbutredningen kom ju
också''till det resultat, att den lägre alkoholhalten i klass II bidrog till att
minska antalet fylleriförseelser här i landet. Det skulle således vara en dubbel
välsignelse att nedbringa stamvörtstyrkan: för det första skulle detta spara en
del värdefulla livsmedel och för det andra skulle det främja nykterheten.

Herr talman! Jag skulle vilja sluta mitt anförande med att rikta en vädjan
till herr statsrådet att på nytt ta denna fråga under omprövning utan att avvakta
årets skörderesultat. Varför inte redan nu inleda underhandlingar med
bryggerierna på samma sätt som skedde tidigare? Jag hyser den uppfattningen,
att lägets allvar kräver detta och att stora delar av vårt folk vänta det.

Herr statsrådet (Höres: Herr talman! Herr Lindblom har påpekat det i och
för sig faktiska förhållandet att vi på grund av den spannmålsknapphet, som
för närvarande råder, ha nödgats göra inskränkningar i de utgående bröd- och
mjölransonerna liksom vi också ha fått lov att vidtaga begränsningar av fodertilldelningen,
och han kom därifrån över till den slutsatsen, såvitt jag förstod,
att omedelbara åtgärder för att minska stamvörtstyrkan i öl av klass II
skulle kunna leda till någon lindring i de vidtagna åtgärderna eller i varje
fall ge oss möjlighet till ökad insats för att hjälpa folk, som hade det sämre
ställt. Jag vill emellertid fästa uppmärksamheten vid att man här stöter på
en praktisk omständighet, som gör ett sådant arrangemang omöjligt. Den
korntilldelning, som bryggerierna fingo förra året, torde nu praktiskt taget
med undantag för rena skvättar vara omvandlad till malt och kan sålunda
inte disponeras på annat sätt än för framställning av maltdrycker.

Vad sedan angår frågan örn vad man i fortsättningen kan vinna genom att
återföra klass II till samma stamvörtstyrka som under den svåraste tiden av
kriget, äro vi ju beredda att vid den tidpunkt, då skörderesultatet kan överblickas,
beakta vad som då kan få lov att vidtagas.

Jag vill emellertid säga att det inte är anledning att överdriva den kvantitativa
betydelsen utav en reduktion av stamvörtstyrkan från 8,2 till 7 procent,
som vi hade då. Under förutsättning av en genomsnittlig skörd av brödsäd
och korn torde en sådan begränsning komma att innebära en besparing
av ungefär 3 pro mille, vilket ju inte är så överväldigande. Men av vad vi
gått igenom under kriget är det ju uppenbart att ett sådant läge kan uppkomma,
då även en sådan besparing kan vara av betydelse. Vi ha nu i klass
II en stamvörtstyrka av 8,2 procent, vilket ger detta öl en alkoholstyrka av
ungefär 2,5 viktprocent. Då det i denna diskussion, mer eller mindre uttalat,
göres jämförelse med det internationella läget, torde det kanske inte få anses
alldeles obehörigt att säga något örn vilken alkoholhalt man tillåter i maltdryckerna
i de länder, som lia varit med i kriget.

Örn jag då tänker först på våra grannländer, Danmark och Norge, så ligger
i bägge dessa länder inbryggningsstyrkan högre än i Sverige. Från slutet av
juni tillverkas i Norge en maltdryck, som för närvarande har en inbryggningsstyrka
av 8,5 procent men som fram till den 1 juni i år hade en inbryggningsstyrka
av 9 procent. Örn jag inte är fel underrättad, är korntilldelning -

Lönlagen den 15 juni 194(1.

Nr 24.

Äng. tilldelningen av spannmål för bryggeriändamål. (Forts.)
en för maltdryckstillverkningen i Norge nu uppe i samma nivå som före
kriget.

Vad Danmark beträffar, finnas där två t,yper av maltdrycker, av vilka
den ena håller 9,2 procent i inbryggningsstyrka och den andra 9.75 procent
med en alkoholstyrka som väl då ligger ungefär vid 2,7 viktprocent för den
förra typen och 2,9 viktprocent för den senare typen.

I Amerika — och det har uppenbarligen varit de i Amerika vidtagna restriktionerna
i korntilldelningen till bryggerierna, som närmast utgjort utgångspunkter
för interpellationen — rör man sig med rätt mycket högre värden. Den
svagaste ölsort, som tillverkas i Amerika även efter restriktionernas införande,
såvitt jag är rätt underrättad, håller 3 procent alkohol, men de mera gångbara
ölsorterna i Amerika ligga väsentligt högre. Den vanliga typen ale
håller 3,8 procent alkohol och lager 3,7 procent. Det amerikanska buckbeer
håller 4,5 procent, och man har där till och med en sorts öl, s. k. stock-ale,
som håller omkring 6 viktprocent alkohol.

Jag anför icke detta på något sätt såsom ett argument i denna diskussion,
men eftersom en internationell jämförelse här har spelat in, har jag inte ansett
det vara alldeles obehörigt att även anföra dessa siffror.

Jag kommer tillbaka, herr talman, till vad jag har uttalat i slutet av mitt
interpellationssvar, att frågan örn tilldelningen av korn till maltdryckstillverkning
liksom frågan örn dispositionen överhuvud taget av våra brödsädsoch
fodersädstillgångar väl måste få lov att anstå, till dess att vi ha kunnat
bilda oss en något så när säker uppfattning örn försörjningsläget. i vårt eget
land och även beträffande spannmålsförsörjningsläget i världen i allmänhet.

Herr Lindblom: Herr talman! Örn det förhåller sig så, att den spannmål,
som bryggerierna ha fått, redan är förvandlad till malt, förstår jag att det
i detta fall inte gärna kan gå att göra någon ändring. Annars var det ju så,
när inskränkningen ägde rum förra gången, att, såsom också framhållits i interpellationssvaret,
bryggerierna då avstodo från den rätt till inköp av korn,
som de hade fått intill den 1 oktober 1941. Men det är givet, att örn hela
partiet redan är inköpt och förvandlat till malt, är det ingenting att göra åt
den saken.

Jag noterar med tacksamhet det löfte, som givits, att frågan tas under omprövning
vid ett senare tillfälle.

Jag vill slutligen bara tillägga, att även örn det är fråga örn relativt små
kvantiteter, är detta väl ändå kanske inte bara en kvantitets fråga, utan det
kan också i viss mån i dagens läge vara en psykologisk fråga.

Herr Englund: Det är riktigt, som herr statsrådet framhöll, att den besparing
av spannmål, som kan vinnas genom en återgång till den inbryggningsstyrka
av 7 procent, som varit fastställd under den hårdaste krigstiden, procentuellt
sett inte är särdeles betydande. Inte heller är den totalkvantitet, som
förbrukas i bryggerierna, så särdeles betydande i förhållande till den totala
svenska spannmålsproduktionen. Men man får i alla fall en föreställning av
att denna förbrukning inte är alldeles betydelselös, om man erinrar sig att
spannmålsförbrukningen för framställning av havregryn är av ungefär samma
storleksordning som bryggeriernas förbrukning, och havregryn är ju en
ganska stor artikel i de svenska hushållen. Skulle man ställa den kvantiteten
till förfogande för de nödlidande folken, skulle det säkerligen inte vara alldeles
betydelselöst.

Jag har emellertid inte, herr talman, tagit till orda väsentligen för att påpeka
detta, utan för att framhålla att erfarenheten från den senaste tiden har

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. tilldelningen av spannmål för bryggeriändamål. (Forts.)
gett en annan aspekt åt detta problem. Man skulle kunna tycka, att bryggerierna
i detta läge, när de äro föremål för statsmakternas välvilja i sådan omfattning
att de i väsentliga stycken få bibehålla sin tillverkning, skulle nöja
sig med att tillgodose den kundkrets, som under tidigare förhållanden är van
att använda maltdrycker. Emellertid ha bryggerierna under den senaste tiden
satt i gång en utomordentligt kraftig kampanj för att utvidga omsättningen
av öl. Delegater ifrån Svenska bryggareföreningen resa land och rike kring
och anordna möten, där de försöka påverka de kommunala fullmäktigeförsamlingarna
att bevilja nya rättigheter för försäljning av pilsnerdricka. De äro
med andra ord i färd med att på detta område nyskapa en vana, som i vidsträckta
delar av landet för närvarande inte finns, tack vare den begränsning
av möjligheten till försäljning, som har åstadkommits genom det förefintliga
kommunala vetot. Det är ett handlingssätt, som jag tycker går ganska
illa samman nied den dem ålagda begränsningen i tillverkningen. Jag skulle
därför vilja underställa herr statsrådet frågan, huruvida det enligt hans mening
anses vara rimligt, att bryggerierna i det nuvarande läget inrikta sig
på att sprida en sedvänja, som, vad man än må säga örn den, ändå inte innebär
ett plus i det svenska folkets standard. Det är en fråga örn utformningen av
det svenska folkets framtida standard. Och eftersom herr statsrådet i sin tidigare
sysselsättning haft utpräglad anledning att överväga sådana problem,
skulle jag gärna vilja ha ett omdöme av honom i fråga örn denna särskilda
utvecklingslinje.

Herr statsrådet (Höres: Herr talman! På den senare frågan vet jag inte, om
jag är rätter svarande. Jag tjänstgör ju som folkhushållningsminister och
har velat begränsa mig till det området.

Jag begärde ordet endast för att rätta ett missförstånd. Herr Englund uppgav,
att den kornkvantitet, som ställes till förfogande för maltdryckstillverkuingen,
vore ungefär lika stor som den havremängd, som användes för framställning
av havregryn. Jag har inte siffrorna till hands här, men jag undrar,
örn det inte genomsnittligen förhåller sig så, att den tilldelning av korn till
bryggerierna, som under dessa år har utgått, är ungefär en dryg tredjedel av
den kvantitet havre, som samtidigt utgått för framställning av havregryn.
Från interpellantens sida har inte ifrågasatts, att man skulle stoppa maltdryckstillverkningen,
utan frågan har endast gällt att örn möjligt begränsa
stamvörtstyrkan från 8,2 till 7 procent. Nöjer man sig med detta, kommer
man fram till att denna begränsning skulle utgöra ungefär 0,5 procent av den
kvantitet havre, som ställes till förfogande för tillverkning av havregryn.

På framställning av herr talmannen heslöts att de å föredragningslistan upptagna,
endast en gång bordlagda ärendena skulle redan vid detta sammanträde
företagas till avgörande.

Föredrogos statsutskottets memorial:

nr 207, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn anslag för
budgetåret 1946/47 till rundradiosändare för kortvåg i Hörby; och

nr 208, i anledning av kamrarnas skijjaktiga beslut i fråga örn anslag till
vissa arbeten å fritidslägret vid Skönstavik.

De i dessa memorial föreslagna voteringspropositionerna godkändes.

Herr talmannen yttrade att under förutsättning att de nu godkända voteringspropositionerna
bleve godkända även av andra kammaren, enligt överens -

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

kommelse med nämnda kammares talman gemensamma omröstningar över dessa
voteringspropositioner komme att anställas vid kamrarnas sammanträden onsdagen
den 19 innevarande månad.

Vid förnyad föredragning av första lagutskottets utlåtande nr 45, i anledning
av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändring i utlänningslagen
den 15 juni 1945 (nr 315), dels ock väckt motion angående viss ändring
av 56 § samma lag, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande nr 29, i anledning av Kungl. Ang. ändring
Maj :ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni * barnavårds1924
(nr 361) örn samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Genom en den 8 mars 1946 dagtecknad proposition, nr 186, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, hade Kungl. Maj :t
föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag angående
ändring i lagen den 6 juni 1924 (nr 361) örn samhällets barnavård
och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att riksdagen, med förklarande att det genom propositionen framlagda lagförslaget
icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte för sin del antaga i
utlåtandet infört förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1924
(nr 361) örn samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

I berörda lagförslag vörö 1 och 2 mom. i 43 § så lydande:

(i Kungl. Maj:ts förslag:) (i utskottets förslag:)

1 mom. För beredande av skyddsuppfostran skola finnas av staten eller
andra upprättade skolor tillhörande harna- och ungdomsvården.

Särskilda skolor eller skolavdelningar
skola finnas:

a) för barn i skolpliktig ålder
(skolhem);

b) för barn, som vid omhändertagandet
avslutat sin skolgång men icke
fyllt aderton år, eller för personer,
som avses i 22 § d) (yrkesskolor);

c) för väntande mödrar och mödrar
med späda barn (hemskolor).

För omhändertagna över skolpliktig
ålder, vilka äro efterblivna till
förståndsutvecklingen, skola särskilda
yrkesskolor vara inrättade. Särskilda
skolhem och yrkesskolor skola därjämte
finnas för omhändertagna, som
på grund av själslig abnormitet böra
stå under särskild läkartillsyn.

Där Konungen beträffande viss yrkesskola
så medgivit, må person, som
avses i 22 § d), intagas i skolan, ändå
att denna ej är avsedd för sådana
personer.

Särskilda skolor eller skolavdelningar
skola finnas:

a) för barn i skolpliktig ålder
(skolhem);

b) för barn, som vid omhändertagandet
avslutat sin skolgång men icke
fyllt aderton år, eller för personer,
som avses i 22 § d) (yrkeshem);

c) för väntande mödrar och mödrar
med späda barn (hemskolor).

För omhändertagna över skolpliktig
ålder, vilka äro efterblivna till
förståndsutvecklingen, skola särskilda
yrkeshem vara inrättade. Särskilda
skolhem och yrkeshem skola därjämte
finnas för omhändertagna, som på
grund av själslig abnormitet böra stå
under särskild läkartillsyn.

Där Konungen beträffande visst
yrkeshem så medgivit, må person,
som avses i 22 § d), intagas i hemmet,
ändå att detta ej är avsett för
sådana personer.

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. ändring i barnavårdslagen. (Forts.)

(i Kungl. Maj.ts förslag:) (i utskottets förslag:)

Elever av olika kön må ej intagas
2 mom. För Stockholm och Göteborg
skola finnas erforderliga av städerna
själva upprättade eller för dem
anordnade skolhem och yrkesskolor
för barn, som vid omhändertagandet
icke fyllt aderton år. Vad nu sagts
gäller dock ej skolor för barn, som
på grund av själslig abnormitet böra
stå under särskild läkartillsyn.

i samma skola.

2 mom. För Stockholm och Göteborg
skola finnas erforderliga av städerna
själva upprättade eller för dem
anordnade skolhem och yrkeshem för
barn, som vid omhändertagandet icke
fyllt aderton år. Vad nu sagts gäller
dock ej skolor för barn, som på
grund av själslig abnormitet böra stå
under särskild läkartillsyn, eller yrkeshem
för barn över skolplikt^ ålder,
vilka åro efterblivna till förståndsutvecklingen.

Herr Bergguist: Herr talman! I proposition nr 186 har Kungl. Majit föreslagit
vissa ändringar i den gällande barnavårdslagen. De ändringar som framlagts
äro till synes av rent formell karaktär. Det gäller frågan örn hur de
institutioner skola betecknas, på vilka barn omhändertagas för skyddsuppfostran.
Enligt den gällande lagstiftningen betecknas dessa institutioner såsom
skyddshem, och man har sedan olika arter av sådana skyddshem. Här föreslås
nu i den kungl, propositionen, att man i stället för beteckningen skyddshem
skall använda »skola tillhörande harna- och ungdomsvården», och vidare
föreslås att dessa institutioner skola uppdelas i tre grupper: »skolhem» för de
yngre av detta klientel, »yrkesskolor» för dem som kommit till högre ålder
samt »hemskolor» för väntande mödrar. Andra lagutskottet har för sin del
godtagit Kungl. Maj:ts förslag i vissa avseenden men på en punkt ställt sig
avvisande till förslaget: utskottet har ansett sig kunna godtaga uttrycket »skola
tillhörande harna- och ungdomsvården» och även beteckningarna »skolhem»
och »hemskolor» men har reagerat mot tanken att man skulle kalla de institutioner,
där något äldre barn skulle få yrkesutbildning, för yrkesskolor och har
i stället föreslagit att de skulle kallas yrkeshem.

Anledningen till ändringarna i denna lagstiftning är ju inte bara terminologisk.
Det är inte fråga örn att försöka hitta på bättre namn på dessa institutioner
än man har haft tidigare, utan det ligger en realitet bakom och en
ganska betydelsefull realitet. Det har visat sig, att de nuvarande beteckningarna
på dessa institutioner faktiskt motverka syftet med den uppfostran, som
man vill ge på dessa anstalter. En pojke som betecknas som skyddshemspojke
har ganska svårt att återanpassas i samhället efter det han genomgått den utbildning
som han skall få här, och denna klassificering gör det ofta ganska
bekymmersamt för honom, då han skall söka sig in i arbetslivet. Överhuvud
taget har det ordet fått en klang av mindervärdighet, som faktiskt i praktiken
har visat sig motverka det syfte man vill nå med hela skyddsuppfostran, och
det är dessa skäl som gjort att Kungl. Majit föreslagit en ändrad beteckning
på dessa institutioner. Nu har, som sagt, andra lagutskottet godtagit den generella
beteckningen »skola tillhörande barn- och ungdomsvården». Jag erkänner
gärna, liksom andra lagutskottet gjort, att det är en mycket tung beteckning
och att det kanske inte är den bästa som man skulle finna här, men den är
dock bättre än den nuvarande, och den har kanske i sin tyngd den fördelen,
att den icke kan utnyttjas i något förklenande syfte.

Andra lagutskottet har, som nämnt, också godtagit beteckningarna »skol -

Lördagen den 15 juni 1946.

Xr 24.

Äng. ändring i barnavårdslagen. (Forts.)
hem» och »hemskolor», men det har reagerat inför tanken att man skulle kalla
de institutioner, där något äldre pojkar få lära sig ett yrke, för yrkesskolor,
och andra lagutskottet har i stället föreslagit att de skola kallas yrkephem. Anledningen
till att andra lagutskottet ställt sig mycket tveksamt till Kungl.
Maj :ts förslag är tydligen att utskottet fruktar, att man genom att kalla dessa
institutioner för missanpassad ungdom för yrkesskolor skulle kunna draga ned
de vanliga yrkesskolornas anseende, att det lätt skulle kunna bli en förväxling
och att man alltså skulle sänka anseendet för samtliga yrkesskolor i landet. Jag
tror nu att dessa farhågor äro betydligt överdrivna. Det behöver ingalunda bli
en sådan fara. Redan nu föreligger ett samarbete mellan skyddshemmen och
vissa yrkesskolor utan att det blivit några som helst olägenheter av detta. Vi
ha t. ex. uppe i Kalix ordnat det så att skyddshemselever gå på den vanliga
yrkesskolan och tillsammans med den vanliga ungdomen delta i yrkesutbildningen
där, och enligt vad som upplysts där uppifrån har man icke haft några
nackdelar av det systemet, utan det har visat sig vara av godo. Det har medfört
en lättnad för skyddshemsklientelet, när det gällt att åter kunna komma
ut i livet som vanliga människor. Vi ha för närvarande i socialstyrelsen underhandlingar
med landstingsmyndigheter nere i Malmöhus län för att försöka
vinna en liknande anordning där, så att pojkar från ett visst skyddshem skola
få gå på landstingets jnkesskola och få sin utbildning där. Det är en strävan
hos de myndigheter, som för närvarande ha med dessa frågor att göra, att
försöka att så litet som möjligt skilja detta skyddshemsklientel från den övriga
ungdomen, och jag tror inte att örn'' man, kallar dessa till hama- och ungdomsvården
hörande yrkesutbildningsanstalter för yrkesskolor, detta skulle
behöva medföra några nackdelar för de vanliga yrkesskolorna.

Man måste nog också säga att andra lagutskottet icke har varit fullt konsekvent,
när det just slagit ned på denna beteckning »yrkesskola» men samtidigt
godtagit beteckningarna »skolhem» och »hemskola». Vi ha nämligen, såsom
säkert kammarens ledamöter veta, här i landet skolhem, som inte alls falla
under barnavårdslagen och icke höra till skyddshemsinstitutionen utan sa att
säga äro en normal inrättning, och vi ha länge använt beteckningen »skolhem»
där. Ingen har velat göra gällande, att dessa utanför skyddsuppfostran
stående skolhem skulle bli lidande genom att vi inom skyddshemsinstitutionen
lia beteckningen »skolhem», och likadant är det med beteckningen »hemskola,».
Den förekommer också utanför skyddsuppfostrans område. Det finns åtskilliga
rent civila, privata hemskolor, och man har inte kunnat förmärka, att
deras anseende har sjunkit genom att vissa skyddshem kallas för hemskolor.

Jag tror alltså inte att man kan säga, att det skulle vara till skada för någon
annan verksamhetsgren, örn man följde Kungl. Majit och godtoge de benämningar
på de olika slagen av institutioner som äro föreslagna i propositionen.
Däremot kan den av utskottet föreslagna beteckningen »yrkeshem» möjligen
leda till skada. Den leder direkt tanken på arbetshem och dylikt; den kan
därför ge en förklenande karaktär och kan därigenom motverka syftet med
denna lagändring. Jag tror, fastän frågan i och för sig kan synas liten och
obetydlig, att det är av vikt att man verkligen försöker undanröja alla hinder
som kunna finnas för att återinföra den missanpassade ungdomen i ett ordnat
samhällsliv, och jag tror att denna terminologiska fråga kan, ha sin betydelse
i detta avseende. Hur är en väg, där man kan undanröja en av de stötestenar
som finnas då det gäller att återföra denna ungdom, och med hänsyn till att
frågan alltså har en verklig reell betydelse ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till Kungl. Majlis förslag oförändrat.

Häri instämde herr Olsson, Osear, och herr Elmgren.

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 194ö.

Äng. ändring i barnavårdslagen. (Forts.)

Herr Norman: Herr talman! Utskottets förslag är en kompromiss. Till en
början voro vi inom utskottet ganska betänksamma mot dessa namnändringar.
Vi beaktade det syfte med dem som herr Bergquist här så klart har framfört,
men vi trodde icke på effekten. Vi voro närmast inställda på att be Kungl.
Maj :t att överväga detta spörsmål ännu en gång. Det skulle finnas skäl för
det, därför att det som här av Kungl. Majit föreslås bara är en liten del av
de förslag som den s. k. skyddshemsutredningen kommit med. Vi tänkte oss,
att när fortsättningen följer, skulle det kanske bli litet klarare och bestämdare
uppfattning örn lämpligheten av att använda den ena eller den andra
beteckningen. Men undan för undan som vi överläde örn detta ärende och
kommo underfund med att det kanske kan för dessa ungdomar vara av ganska
stort värde, att det blir en namnändring, kommo vi till den uppfattningen,
att i den mån namnändringen icke skadar på andra områden, är det allt
skäl att försöka. Det blev då utskottets slutliga ståndpunkt utom beträffande
beteckningen »yrkesskolor». Överstyrelsen för yrkesutbildning har ju gjort
bestämda invändningar mot att överflytta detta namn, som man där är van att
röra sig med även på dessa institutioner, och inom utskottet var det en mycket
bestämd mening hos de medlemmar, som särskilt intresserade sig för den
yrkesskolundervisning och de yrkesskolor, som nu undan för undan upprättas
i landet, att de skulle så att säga hållas för sig själva.

Det är ju mycket betydelsefullt, att dessa planer, som herr Bergquist här
redogjort för, att så mycket som möjligt försöka flytta in detta klientel i det
vanliga livet, skicka dem till de vanliga yrkesskolorna o. s. v., bli förverkligade,
men det ligger litet annorlunda, när man skall flytta över namnet också;
åtminstone tyckte vi det inom utskottet. Nu ha vi inte hittat på detta namn,
yrkeshem, som herr Bergquist gjorde vissa anmärkningar mot, utan det är
den gamla, benämningen, som vi bibehållit, och när vi då kunde jämka på de
olika meningarna genom att sluta upp kring denna kompromiss, blev det till
sist, sedan förut rätt stora meningsskiljaktigheter rått, ett enhälligt utlåtande.

Jag hemställer om bifall till utskottets förslag.

Herr Sjödahl: Jag kan i allt väsentligt instämma i de synpunkter som här
framförts av herr Bergquist. Som aktiv medarbetare sedan många år i skyddshems
vården vill jag intyga, att det är en allmän mening ute bland skyddshemsstyrelsernas
och skyddshemspersonalens folk, att man måste försöka utplåna
allt som ger åt dessa hem — även i terminologien — en prägel som följer
med ungdomen, när den ger sig ut i förvärvslivet. Detta skulle bli en hjälp i
denna mycket svåra uppfostran, som jag och alla som arbeta inom skyddshemsfacket
skulle vara riksdagen synnerligen tacksamma för.

Jag skulle till herr Bergquists yrkande blott vilja göra ett visst ändringsförslag.
Det är nämligen så att det inte bara är i terminologiskt avseende, som
utskottet ändrat Kungl. Maj :ts förslag, utan även i ett annat avseende. Det är i
43 § 2 morn., som utskottet kommit med ett tillägg, att när det gäller skyddshem
i Stockholm och Göteborg dessa städer icke skola vara skyldiga att inrätta
vare sig skolor för barn som på grund av själslig abnormitet behöva stå under
särskild läkartillsyn — detta är föreslaget redan av Kungl. Majit — eller
yrkeshem för barn över skolpliktig ålder, vilka äro efterblivna till förståndsutvecklingen.
Det sista är utskottets tillägg, och det överensstämmer med nuvarande
praxis. Dessa städer ha icke för närvarande några sådana hem och
anses icke skyldiga att ha det. Det är antagligen en lapsus i propositionen;
jag tror inte det är en medveten ändring, då den inte såvitt jag vet är på något
sätt diskuterad i propositionen. Jag skulle därför vilja yrka bifall till herr
Bergquists förslag, som sammanfaller nied Kungl. Majits proposition, med det
tillägget, att man i 43 § 2 mom. bibehåller det tillägg, utskottet föreslagit,

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Äng. ändring i barnavårdslagen. (Forts.)
dock med den ändringen, att ordet yrkeshem utbytes mot yrkesskolor, så att
tillägget skulle lyda: »eller yrkesskolor för barn över skolpliktig ålder, vilka
äro efterblivna till förståndsutvecklingen».

I anledning av herr Normans anförande skulle jag vilja säga, att det är
en missuppfattning från utskottets sida, att man genom att föreslå ordet yrkeshem
i stället för yrkesskolor bibehåller den nuvarande beteckningen. Det är
riktigt, när det gäller pojkhemmen, som numera heta yrkeshem, men det är
oriktigt när det gäller de många flickhemmen, där det för närvarande heter
hemskola. Denna term tycker jag är synnerligen god, och den hade man gärna
kunnat använda där, men nu är den i Kungl. Maj:ts förslag reserverad för
en viss art av hem, nämligen hem för väntande mödrar och mödrar med späda
barn. Det skulle vara en avsevärd försämring, örn man överginge från den
nuvarande mycket goda beteckningen hemskola till beteckningen, yrkeshem.
Då är avgjort uttrycket yrkesskola att föredraga.

Jag ber alltså, herr talman, attia yrka bifall till Kungl. Maj:ts proposition,
liksom herr Bergquist gjort, dock med den ändring som jag nyss föreslagit,
att i 43 § 2 mom. skola tilläggas orden: »eller yrkesskolor för barn över skolpliktig
ålder, vilka äro efterblivna till förståndsutvecklingen».

I detta anförande instämde herr Persson, Ivar.

Herr Bergquist: Herr talman! Jag har samma inställning som herr Sjödahl
beträffande 43 § 2 mom. Jag återkallar därför mitt yrkande och ansluter mig
till herr Sjödahls.

Herr Linder: Jag har ju varit med om behandlingen av detta ärende i utskottet,
och jag kan nog säga, att det har varit ett fram och tillbaka hela
tiden. Utskottet har i grund och botten haft den meningen, att den kungl, propositionen
borde avslås, men nu finns det ju sedan gammalt en viss ärelystnad
hos statsråden, att en kungl, proposition inte skall avslås, åtminstone inte för
såvitt vederbörandes eget namn står under propositionen. Därför har i detta
fall statsrådet skickat upp den ene föredraganden efter den andre och har
också själv gjort propåer om att propositionen borde antagas. Propositionens
innehåll är i grund och botten inte någon hjärtesak för oss. Vi lia visserligen
gått nied på saken — det finns ingen reservation — men vi tycka att det inte
skulle lia skadat, att Kungl. Maj :t hade tänkt ett slag till på denna sak.

Man vill förkasta ett sådant namn som skyddshem, men det kan väl inte
vara felaktigt, när det gäller ett hem som skall skydda en vilsegången ungdom.
I stället inför man beteckningen »skola tillhörande harna- och ungdomsvården».
Vem, tror herr talmannen, kommer i vardagslag med ett så långt och
obekvämt ord? Man benämner ynglingarna t. ex. skrubbaelever och råbygossar;
de få namn efter stället, och det blir ingen ordning på det i alla fall.

Nu har emellertid saken avancerat så långt, att vi i utskottet voro tämligen
trötta på den. Nu kan man ju försöka, som herr statsrådet vill, med »skola tillhörande
harna- och ungdomsvården», så får ju herr statsrådet se, örn det har
någon nytta med sig. Det ha vi ju tid att vänta på.

Att sedan utbyta ordet yrkesskola mot yrkeshem, anser jag vara mycket
olämpligt. Ledamöter av utskottet som äro mycket väl inne i denna sak och
förstå den, tycka att det är mycket olämpligt att använda ordet yrkesskola, ty
då komma dessa skolor att liksom falla in under misstänksamheten och bli
misskrediterade, och det ville man inte. Då föreslog ordföranden i utskottet i
stället namnet yrkeshem, och eftersom vi hade hört tillräckligt mycket örn denna
sak, jag vet inte vid hur många tillfällen, så säde vi: »Kalla dem då i Guds
namn för yrkeshem, så får vi se hur det går!»

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. ändring i barnavårdslagen. (Foris.)

Jag har inget yrkande alls i denna sak. Helst skulle jag se, att den kungl,
propositionen avsloges, ty det är vad andra lagutskottet i grund och botten
har velat.

Herr Englund: Jag hör till dem inom utskottet, som haft samma tveksamhet
som herr Linder inför denna proposition. Det heror därpå att jag haft det
intrycket, att den är ett utflöde av den inom vissa socialpolitiska kretsar allmänna
övertron på möjligheten att genom ändringar av miljön undanröja alla
missförhållanden. Jag skulle tro att den starka återfallsfrekvens, som karakteriserar
skyddshemsklientelet, i mycket stor omfattning får återföras på en
hereditär belastning, som är så utpräglad, att den icke är tillgänglig för de
miljöfaktorer man förfogar över. Och alldeles särskilt räknar jag inte med
mer än en tillfällig förbättring av miljöläget genom de beteckningar propositionen
föreslår. Allmänheten kommer snart att bli klar över de nya beteckningarna
och anpassa sina försiktighetsmått vid anställning av ny arbetskraft
efter det nya läget. Man lyckas således med denna åtgärd sannolikt bara för
en tid att hålla dem, som äro benägna att ta emot dessa elever, i okunnighet örn
deras ursprung. Och då har man samtidigt att räkna med den nackdelen, att
de, som även vid insikt örn ursprunget vilja anställa dem. icke bli i tillfälle
att vidtaga de säkerhetsåtgärder som äro önskvärda för att miljön skall bli så
gynnsam, att återfallen icke komma till stånd.

Beträffande den särskilt omstridda frågan, huruvida man skall använda beteckningen
yrkesskolor eller yrkeshem, tycker jag att överstyrelsens avstyrkande
väger mycket tungt i vågskålen gent emot ordet yrkesskola som beteckning
också för de missanpassades utbildningsanstalt. Yrkesutbildningen befinner
sig i ett ömtåligt utvecklingsläge för närvarande. Det är då önskvärt att
den får arbeta under så gynnsamma betingelser som möjligt. Man bör icke ta
risken av nackdelar för de betydande skaror av skötsam ungdom, för vilka de
egentliga yrkesskolorna äro avsedda, för att därmed nå en osäker vinst för ett
starkt begränsat skyddshemsklientel. Det förefaller mig tvärtom som örn riksdagen
skulle ha anledning att godtaga andra lagutskottets förslag, som ju är
en kompromiss mellan propositionen och utskottets ursprungligen helt avvisande
hållning.

Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Jag har redan instämt med herr Bergquist
i hans första anförande, men denna iver att skydda yrkesskolorna från
en fara, som skulle hota dem genom att i denna lag den av utskottet föreslagna
termen yrkeshem utbytes mot termen yrkesskola, har föranlett mig att understryka
och något närmare motivera detta mitt instämmande.

Denna lag avser, skulle jag vilja säga, att skydda de sjuka, och det är ett
så pass viktigt samhällsintresse, att den synpunkt, som anförts av överstyrelsen
för yrkesutbildning, inte kan ha berättigande i annat fall än att det verkligen
skulle vara sannolikt, att användningen av ordet yrkesskola när det gäller
detta yrkeshemsklientel verkligen skulle kunna skada yrkesskolorna. Men ordet
yrkesskola har en sådan klang att den fara, som här har utmålats, är av
ungefär samma art som om man skulle vilja taga bort termen skyddshem med
motiveringen att den skulle kunna skada de vanliga hemmens anseende.

Jag tror att man får vara något mera måttfull, när man målar upp sådana
bär faror på väggen, så att man inte hindrar en synnerligen behjärtansvärd
och socialt betydelsefull reform. Skyddshemsklientelet har inte haft det för
lätt, mycket beroende på det namn dessa ungdomar fått dragas med, och yrkeshemsklientelet
skulle säkerligen inte få det bättre. Skall ruan skapa en gynn -

Lördagen den 15 juni 1916.

Nr 24.

Ang. ändring i barnavårdslagen. (Forts.)
sammare miljö i detta hänseende, sker det säkrast genom att nian inte inför
ett namn, som redan från början har en komprometterande klang i det allmänna
medvetandet.

Jag ber att få uttala min anslutning till det yrkande, som har framställts
av herr Sjödahl och som innebär någon förändring av det av herr Bergquist
framställda yrkandet. På det sättet få vi ju den kungl, propositionen så att
säga renodlat ställd emot andra lagutskottets hemställan.

Herr Bergquist: Herr talman! Herrar Linder och Englund ha närmare utvecklat,
hur andra lagutskottet sett på denna fråga.

Herr Linder lämnade den upplysningen, att andra lagutskottet egentligen
hade önskat avslå den kungl, propositionen i dess helhet. Det kan jag förstå, örn
man har den ståndpunkten att det är fullkomligt onödigt att ändra på etiketterna
när det gäller dessa skolor. Men örn utskottet nu i huvudsak har gått in
för Kungl. Maj:ts proposition, tycker jag att man bör vara konsekvent. På
varje punkt där man kan visa, att den nuvarande ordningen är till nackdel,
bör man då också försöka komma till något bättre, och det är det som andra
lagutskottet enligt min mening inte har gjort.

Herr Linder sade också, att all den sakkunskap, som finns i andra lagutskottet,
var ense örn att det skulle vara olyckligt att använda beteckningen
yrkesskola för dessa institutioner. Jag har den allra största aktning för den
sakkunskap, som finns samlad i andra lagutskottet, men även utanför utskottet
finns åtskillig sakkunskap som haft tillfälle att taga ställning till denna fråga.
Jag vill erinra örn att den sakkunnigutredning, på vars förslag Kungl.
Maj :ts proposition bygger, enhälligt framlagt detta förslag och att det i remissyttrandena
i alldeles övervägande antal fall har vunnit tillstyrkan och
därefter av Kungl. Maj :t godtagits. Man kan ju inte bagatellisera all den sakkunskap,
som sålunda uttalat sig under förarbetena till denna kungl, proposition.

Herr Englund ansåg, att benämningen inte kan ha någon större betydelse;
den kan verka under någon tid, men sedan förlorar den helt och hållet sin
effekt. Jag tror för min del, att sådana här etiketter ha en ganska stor betydelse.
Har man i några år haft anledning att syssla med sådant klientel, som
på ett eller annat sätt blivit missanpassat och fått tagas örn hand av samhället
och som man sedan har strävat att återföra till ett ordnat samhällsliv, så
har man ganska snart fått klart för sig hur mycket vad man kan tycka är
bagateller betyder för att åstadkomma ett bättre sakernas tillstånd. Huruvida
en person får etiketten skyddshemselev på sig eller inte, kan i vissa situationer
bli avgörande för hans möjligheter att anpassa sig och bli en nyttig samhällsmedlem.

Jag vill inte att man skall överdriva betydelsen av denna sak, men jag anser
inte heller att man får bagatellisera den. Namnfrågan har verkligen en betydelse.
Kan man få bort sådana etiketter som redan från början säga, att den
eller den är en mindervärdig individ, så blir det tio gånger lättare än annars
att återföra vederbörande till ett ordnat samhällsliv. Och all strävan med en
lagstiftning sådan som denna bör dock gå ut på att tjäna det syftet. Kan man
åstadkomma någon förbättring genom en liten åtgärd i detta fall, så bör man
inte underlåta det.

Omsorgen om våra yrkesskolor förefaller mig bär ha drivits väl långt. Herr
Englund talade örn att denna sak är så ömtålig, därför att vi just nu hålla
på att bygga upp hela vårt yrkesskolsystem, och att man inte får belasta
det med någonting sådant här. Jag är förvissad örn att våra yrkesskolor ha
en så stark ställning, att dc utan att på något sätt taga skada kunna bära

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. ändring i barnavårdslagen. (Forts.)
den lilla belastning, som det möjligen skulle innebära, att pojkar, som äro omhändertagna
för skyddsuppfostran, få den beteckningen att de gå i en yrkesskola.

Herr Hage: Herr talman! Jag satt till en början i utskottet vid behandlingen
av denna fråga. När jag placerades i särskilda utskottet och därför inte längre
deltog i utskottets förhandlingar, låg faktiskt saken till på det sättet, som
herr Linder här har förklarat, att vi voro eniga örn att avstyrka liela förslaget.
Så småningom blev det sedan vissa underhandlingar kanske grundande sig
på prestige — hänsyn för det statsråd, Som framlagt förslaget — och slutresultatet
blev den kompromiss, som föreligger i utskottets utlåtande.

För min del tror jag att man överdriver, när man talar örn att en person,
som har vistats på ett skyddshem, därmed skulle vara stämplad för all framtid
och få särskilda svårigheter att ta sig fram i livet. Jag kunde i utskottet
påpeka, att vi i vårt län bland annat ha en präst, som vistats vid ett sådant
skyddshem, och jag har aldrig hört talas örn att det legat honom i fatet. Det
står ju för övrigt någonting i bibeln örn, att då en människa ångrar sig och
blir bättre, skall man betrakta henne från andra och nya utgångspunkter, och
då skall det inte ligga den människan till last, att vederbörande kanske under
en tidigare period av sitt liv har haft en mer eller mindre samhällsfärlig
inställning.

Denna tro på att man genom den föreslagna ändringen av titulaturen på dessa
skolor skall kunna åstadkomma mera betydande fördelar för de unga, som vistats
vid dessa anstalter, är — tror jag mig våga påstå — ett utslag av en
sorts politisk naivism, som jag tycker att vi här i riksdagen inte skulle göra
oss skyldiga till.

Överhuvud taget synes mig hela frågan örn vad denna verksamhet skall kallas
vara en oväsentlig sak. Huvudsaken är, att- idéinnehållet i verksamheten
är riktigt och avpassat på ett ur samhällets synpunkt gynnsamt sätt, varigenom
dessa unga påverkas till att bli samhällsnyttiga medborgare. Från den utgångspunkten
har jag bestämt sagt ifrån, att jag tycker det är en fullständigt
onödig ändring, som här föreslås, särskilt som man vill införa en så långtrådig
titulatur sorn. »skola tillhörande harna- och ungdomsvården». Det är väl
mera sällan man finner en sådan otymplig titulatur någonstans inom vårt undervisningsväsende
eller på något annat område.

Jag .skulle alltså helst, som jag från början hade tänkt mig, vilja yrka avslag
på det hela, men när man nu inom utskottet har kommit överens örn en
kompromiss, kan jag till nöds vara med örn den.

Herr Sjödahl: Herr talman! Jag tror att herr Hage gör saken alldeles för
enkel, när han säger att detta uteslutande eller väsentligen är en prestigefråga
för föredragande statsrådet.

Inom skyddshemsverksamheten har det blivit en mycket allmän uppfattning,
att man bör söka komma bort från sådana beteckningar för dessa skolor, Som
ge dem en särprägel i förhållande till andra skolor. Genom dessa få de elever,
som komma från dessa skyddshem, ett märke, som de kanske få släpa med
i hela sitt liv. Det är denna erfarenhet ute bland skyddshemsfolket, som sedermera
har återljuda i den kungl, kommitté, som utarbetat förslaget, och som
också återljuder i de tillstyrkande utlåtandena från praktiskt taget alla, som lia
sysslat med skyddshemsvård. Det är detta saken gäller. Det är inte fråga örn
Kungl. Maj:ts prestige.

Det är inte heller så, Som herr Hage säger, att ungdomarna när de lämna
dessa skolor inte behöva ha någon stämpel på sig, fastän man allmänt känner

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Äng. ändring i barnavårdslagen. (Forts.)
till från vilken skola de lia kommit. Herr Hage må hänvisa till bibeln så mycket
han vill. Herr Hage vet synnerligen väl, att en mångfald av bibelns
moraliska sentenser äro döda bokstäver för mycket stora delar av det svenska
folket. Under ''sådana omständigheter hjälper tyvärr inte den hänvisningen.

Denna fråga gäller ju dem som blivit påverkade till det bättre genom denna
ungdomsvård. Min erfarenhet från ett av dessa hem är, att uppfostran för 80
ä 90 procent av de unga har länt till goda resultat. Men alla dessa unga, som
sedermera gå ut till en verksamhet i samhället, böra så litet som möjligt belastas
av någon prickning på grund av den omständigheten, att de vistats vid det
eller det skyddshemmet. Det är detta saken faktiskt rör sig örn.

Sedan säger man, att beteckningen »skolor tillhörande harna- och ungdomsvården»
är otymplig, och det kan jag erkänna. Men lagutskottet har ju svalt
denna beteckning. På den punkten råder ingen strid. Striden står icke heller
örn skolhemmen för de skolpliktiga barnen. Den striden utkämpades någon
gång på 1930-talet, då en hel del myndigheter och åtskilliga herrar och måhända
även damer framförde precis samma synpunkter beträffande skolhemmen,
som nu ha anförts av herrar Hage och Englund i denna debatt örn beteckningen
yrkesskolor. Jag tror, att beteckningen skolhem inte på något sätt har
skadat t. ex. de många i Norrland befintliga skolhemmen för folkskolebarn
och andra. Jag tror inte heller att den skadar de skolhem, Som för närvarande
anordnas i våra läroverksstäder.

Striden gäller i stället huruvida man skall fortsätta på denna väg och införa
beteckningen yrkesskolor, när det gäller dem som lämnat den skolpliktiga
åldern. Jag vill återigen erinra örn att det blir en avsevärd försämring för
alla iflickhem, som numera skola kallas hemskolor. De ha ordet skola i Sitt
namn, och där gäller det en utbildning väsentligen för hemmets sysslor. Man
kan gå med på namnet yrkesskola, där skolbegreppet är kvar, men det andra
skulle för dem vara en avsevärd försämring. För pojkarnas del skulle det vara
en förbättring, örn man kunde komma ifrån ordet yrkeshem, sorn förordats av
utskottet, och i stället få beteckningen yrkesskola införd. Jag vill erinra örn
att föredragande departementschefen bär antytt, att han ämnar låta utreda huruvida
inte dessa yrkesutbildningsanstalter skulle kunna inpassas i hela yrkesskolväsendet.
Den frågan kommer ju då åter på riksdagens bord.

I den institution, där jag under många år suttit som ordförande, ha vi på skolbetygen
låtit dessa skolor bli en del av Göteborgs yrkesskolor. Detta ha vi gjort
för ungdomens bästa. De, som anställa dessa unga, få ju alltid vetskap om varifrån
de unga komma, och de anställa dem synnerligen gärna. Men det är för
att hjälpa dem mot alla de ovidkommande synpunkterna hos andra människor
som det är lämpligt afl här föra fram ordet yrkesskola officiellt, så att den
ordningen inte skall behöva praktiseras kanske litet vid sidan örn lagen på
grund av ett nödläge.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till Kungl. Maj:ts proposition med
det av mig föreslagna tillägget.

Herr statsrådet Erlander: Herr talman! Eftersom föredragande statsrådet
är förhindrad att deltaga i dagens överläggning om hans proposition, kanske
det är tillåtet att jag .säger några mycket få ord.

Jag blev litet ledsen, när jag hörde en av kammarens ledamöter beteckna
detta som en fullkomligt betydelselös fråga, där man egentligen inte hade något
annat skäl för bifall till Kungl. Maj:ts proposition än eventuella prestigehänsyn
gent emot föredragande statsrådet. Jag vill bara påpeka, att denna
namnreform ingår som ett lod — visserligen inte av så stor betydelse — i socialministerns
strävanden att rycka upp, revolutionera och förvandla samhäl -

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. ändring i barnavårdslagen. (Forts.)
tets omhändertagande av de barn, som av en eller annan anledning behöva
tagas örn hand på vad vi förr kallade våra skyddshem. Det är en väldig gärning
socialministern därvidlag bär utfört, en gärning av det slaget att man
infe skulle vilja göra vad som annars vöre det naturliga: att flytta över dessa
ärendens handläggning till ecklesiastikdepartementet, där de ju rätteligen höra
hemma, eftersom det här närmast gäller uppfostringsfrågor. Den nuvarande
socialministerns intresse för att åstadkomma en utplåning av skillnaderna mellan
skyddsuppfostran och den vanliga uppfostran har ju varit så starkt, att
de ärendena inte kunnat ligga i bättre händer.

Herr Hage säger att namnfrågan är likgiltig, därför att det är innehållet
Som betyder allt. Är herr Hage alldeles säker på det? Gör det tankeexperimentet,
att någon reaktionär människa föresloge, att man skulle ändra namnet
bakåt och ersätta beteckningen skyddshem med låt mig säga beteckningen
ungdomsfängelse. Skulle då herr Hage stiga upp här i kammaren och säga,
att detta är en bagatell och att det är betydelselöst vad man kallar dessa
skolor?

Vi skola inte överdriva frågans betydelse, men såsom ett led i de strävanden,
som präglat statsmakternas handläggning av skyddshemsvårdens revolutionering,
bör den inte heller underskattas.

Jag vill sluta med att säga, att det icke är fråga örn en enskild regeringsledamots
prestige. Bakom det framlagda förslaget står samlad praktiskt taget
hela den sakkunskap, som sysslar med skyddshemsfrågor.

Herr Linderot: Herr talman! Jag hade inte tänkt yttra mig i denna debatt,
ty jag är inte fackman och sakkunnig på området, men så mycket sakkunniga
äro väl ändå samtliga ledamöter i kammaren, att vi kunna bilda oss
en uppfattning örn den strid, som här står i namnfrågan.

Jag har en känsla av att de, som gå emot beteckningen yrkesskola, representera
något trångbröstat, obestämt, reaktionärt, som de inte riktigt vilja tala
örn utan som de dölja under talet örn att s^rkesskolstyrelsen skulle känna det
som en belastning för yrkesskolorna, örn en sådan här skola för vilsekomna
ungdomar finge beteckningen yrkesskola. Jag må säga, att argumenten både
från herr Englunds och herr Hages sida verka så ihåliga, att jag inte kunde
underlåta att begära ordet och uttala min mening i saken. Jag tror att det
inte behöver av mig upprepas, vad andra på området kapabla och skickliga
män ha sagt och vad senast också statsrådet Erlander har anfört. Det är tillräckliga
argument för en reform anförda, under det att de, som här vilja lia
bort beteckningen yrkesskola, enligt min mening icke anfört något hållbart
argument för denna sin ståndpunkt.

I Stockholm har under många år funnits en sådan yrkesskola på Söder. Jag
erinrar mig från den tid jag var ledamot av Stockholms stadsfullmäktige, att
man hade uteslutande goda erfarenheter av denna yrkesskola, där årligen 30—
40 pojkar vistas. De erfarenheterna ha här i Stockholm stärkt den uppfattningen,
att man bör förändra hela skyddshemsterminologien och i stället säga
yrkesskolor.

Jag ber därför, herr talman, att få ansluta mig till herrar Bergquists och
Sjödahls yrkande i denna fråga.

Herr Hage: Herr talman! Som svar på herr statsrådets fråga till mig vill
jag bara säga, att ordet skyddshem i sig inte har något förklenande. Ett
hem, där man skyddar ungdom, är väl enligt svenskt språkbruk _ inte någonting,
som kan tyda på att dessa ungdomar i allmänhet ha varit inne på kriminalitetens
vägar, under det att en sådan beteckning som ungdomsfängelse

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Ang. ändring i barnavårdslagen. (Forts.)
för dessa anstalter direkt skulle betona, att vederbörande varit kriminella.
Det är alltså en oerhört stor skillnad mellan de två orden och begreppen.

För övrigt tycker jag, som jag förut sagt, att när man nu kan påvisa, att
till och med en person, som kommit in i prästerskapet, har gått igenom en
sådan skola, så borde det vara ett gott bevis för, att det i verkligheten inte
är någonting så farligt att bibehålla beteckningen skyddshem.

Herr statsrådet Erlander: Herr talman! Genom språkliga analyser kan man
ju komma nästan vart man vill. Det är klart att ordet skyddshem i och för
sig låter mycket vackert, men jag vill erinra herr Hage örn att vi t. ex. ha
ett sådant ord som fritänkare, som också låter mycket vackert; en fritänkare
borde ju vara en människa, som tänker fritt. Men i religiösa kretsar inlägger
man någonting helt annat i det ordet. På samma sätt kan man tänka sig, att
ordet skyddshem har fått en speciell karaktär, som gör det mindre lämpligt
att använda.

Herr Linder: Herr talman! Jag vill minnas, att det för någon vecka sedan
var rätt mycket diskussion här i kammaren örn att ett statsråd hade samrått
med en utskottsordförande beträffande ett utskottsutlåtande. Och senast för
några dagar sedan hade vi ju här i kammaren en debatt örn anslaget till det
militära fritidslägret vid Skönstavik. Därför tycker jag, att man skall tala
ganska tyst örn enskilda statsråds prestigehänsyn. Det var vad jag vill säga
i denna sak.

Sedan var det någon som yttrade, att denna fråga kommer åter i ett större
sammanhang, och jag tycker, liksom jag sade i mitt första anförande, att det
hade varit skäl att vänta med denna reform, till dess frågan örn skyddshemselevernas
eftervård i dess helhet prövas. Då skulle det bli tid att tänka över
saken ännu närmare.

Jag vill för min del säga, att det kan bli rätt besvärligt för den enskilde
hantverkaren eller småföretagaren, som får i sin tjänst en pojke från en yrkesskola
av detta slag. Pojken uppför sig kanske utmärkt väl, men så en dagskickar
hantverkaren eller företagaren denne pojke för att hämta pengar eller
någonting dylikt, och så blir pojken borta. Hur kan detta komma sig, undrar
principalen, vad har inträffat med denne pojke, som alltid har varit så präktig?
Då kommer det kanske fram, att pojken är en skrubbaelev eller att han
har varit på Råbyhemmet eller någonting sådant. Man skall inte förundra
sig, örn denne hantverkare eller företagare då säger: »Varför sade ni inte det
till mig förut, så att jag kunnat hålla min hand mera över honom och mera
väglett honom?»

Nu skall allting camoufleras genom den av statsrådet föreslagna benämningen.
Man vill skydda ungdomen, som det heter, och det är ju vackert. Det
förstår jag mycket väl. Men att hålla sig till sanningen är dock nummer ett
av allt.

Herr Englund: Herr talman! Herr Linderot tillät sig att sätta en etikett
på sina motparter i denna tvist. Herr Hage och jag voro trångbröstade reaktionärer,
sade han. Jag tror, att den motsättning, som föreligger på detta område,
icke gäller någon olika värdering av samhällets socialpolitik, utan den
är en olikhet i fråga örn tolkningen av orsakssammanhanget.

Vi ha ett otal utredningar i socialpolitiska frågor, av vilka den nu föreliggande
är en. Jag bär inte läst alla dessa utredningar, men jag har läst ett
avsevärt antal, och det karakteristiska draget bos dem är, att de försumma
den grundläggande frågan om arvselementets och miljöelementets relativa roll.

Första hammarens protokoll 19Ji6. Nr 2b. 2

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. ändring i barnavårdslagen. (Foris.)

I regel supponerar man, att alla missförhållanden kunna rättas, bara man ingriper
mot ett eller annat miljöelement. Jag tror, att denna uppfattning är alldeles
särskilt felaktig i detta fall. Den miljöfaktor, som man vill ändra, har,
menar jag, inte den betydelse man tillagt den. I den mån herr Linderot kan
verksamt bidra till att klarlägga, att de grundläggande orsakssammanhangen
på detta område äro sådana att de jäva min mening, är jag naturligtvis villig
— eftersom jag har samma värdenormer som han — att modifiera min ståndpunkt.
Men till dess ett sådant bidrag föreligger, vidhåller jag således min
ståndpunkt.

Sedan blev jag överraskad att en så elegant och annars så logisk talare som
herr Bergquist sade, att vi antingen måste ta Kungl. Maj:ts förslag i dess
helhet, örn vi skola realisera syftet, eller också avslå framställningen — det
var i varje fall innebörden i hans ståndpunkt. Här föreligger en serie av yrkanden
örn ändringar, och jag föreställer mig att det riktiga sättet att göra
ett övervägande är att på varje särskild punkt balansera skälen för och emot.
Utskottet har inte funnit tillräckliga motiv att avstyrka ändringar på de andra
punkterna, men just i fråga örn benämningen yrkesskola har utskottet med
stöd av överstyrelsen för yrkesskolorna funnit ett alldeles särskilt skäl att avvisa
Kungl. Maj:ts förslag. Jag tror således, att den kompromisståndpunkt,
som utskottet har intagit, inte på något sätt lider av bristfällig logik, utan
mycket väl låter försvara sig.

Herr Norman: Herr talman! Av ecklesiastikministerns yttrande •— liksom
av herr Linders -—- fick jag klart för mig, att i denna debatt har frågan
örn statsrådens prestige indragits. Jag känner mig därför pliktig att säga ett
par ord i denna fråga.

Jag har efter ingående samtal med skyddshemsinspektören varit intresserad
av kompromissen i namnfrågan för att vi skulle komma till ett positivt beslut.
Med föredragande statsrådet har jag överhuvud taget inte haft något samtal i
det här ärendet under den tid det har diskuterats i utskottet, och jag skulle
inte heller tro, att han på något annat sätt har sökt intressera utskottsledamöterna
för den ena eller andra ståndpunkten. När vi hade skickat ut ett förslagstryck
— andra lagutskottet skickar sådana inte bara till utskott-sledamöterna,
utan också till kanslihuset, och jag skulle tro, att det är vanligt, att utskotten
göra så — hade jag ett kort telefonsamtal med föredragande departementschefen.
Jag frågade honom, hur han skulle ställa sig till vår kompromisslinje,
och han förklarade då, att han skulle acceptera den. Någon som helst
påverkan på vare sig ordföranden eller andra ledamöter i utskottet har föredragande
statsrådet inte utövat i den här frågan. Jag vill säga det för att
rehabilitera både honom och utskottets ledamöter.

Herr Bergquist: Herr talman! Med anledning av allt talet om att det endast.
skulle gälla en prestigefråga för föredragande statsrådet vill jag säga,
att jag, som öppnade debatten i denna fråga, inte har någon som helst anledning
att slå vakt örn den nuvarande regeringens prestige, snarare tvärtom.
Den har inte någon betydelse för mitt ståndpunktstagande, utan det är dikterat
av rent sakliga skäl. Jag anser, att örn regeringen lägger fram ett klokt
och väl genomtänkt förslag, så bör man kunna stödja det utan att misstänkas
för att därmed vara ängslig örn regeringens prestige.

Herr Linder var inte bara inne på prestigefrågan, utan yttrade i slutet av
sitt anförande ganska patetiskt, att det bär gäller att tänka på sanningen och
att man inte skall kränka sanningen genom att anta Kungl. Maj:ts förslag.
Jag tycker, att det var litet egendomligt uttryckt, att det skulle innebära ett

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Ang. ändring i barnavårdslagen. (Forts.)
brott mot sanningen att godta Kungl. Majlis förslag. Jag ser det tvärtom så,
att örn man godtar detta förslag och alltså får en förnuftig beteckning på de
institutioner, som det här är fråga om, är det mycket lättare att hålla sig till
sanningen än det kanske är med den nuvarande ordningen. Detta uttalande av
herr Linder tycker jag inte kan tillmätas någon som helst betydelse. Det är
inte fråga örn att smussla här. Jag anser, att då en pojke av denna kategori
anställes hos en arbetsgivare, bör man undferrätta arbetsgivaren örn hur saken
ligger till, men man har ingen anledning att skriva vem som helst på nåsan,
att pojken varit på ett skyddshem eller på en anstalt av visst slag. Det angår
inte folk i allmänhet, och man skall — som jag sade — inte göra det svårare
för den unge genom att klistra på honom etiketter.

Herr Englund förklarade, att jag hade varit ganska ologisk i mitt tidigare
anförande, då jag hade sagt, att utskottet av Kungl. Maj:ts förslag borde ta
allt eller intet. Det är inte någon bristande logik i vad jag sade, utan jag tror
att det står sig ganska väl. Det ligger ju nämligen så till — det har framhållets
flera gånger här i debatten — att precis samma invändning som vi kunna
göra mot beteckningen yrkesskola kunna vi rikta mot beteckningen skolhem
och beteckningen hemskola. Båda finnas utanför skyddshemsväsendet. Där
finnas alltså institutioner som enligt andra lagutskottets resonemang kunna
åsamkas skada genom att man på skyddshemsinstitutioner sätter samma beteckning
som de redan ha. Då är det väl logiskt, att man säger, att örn det
inte visat sig uppkomma någon skada genom beteckningen skolhem och hemskola,
så behöver det inte heller bli några skadliga verkningar av beteckningen
yrkesskola.

Herr Sjödahl: Herr talman! Jag skulle bara vilja bestyrka vad herr Bergquist
sade, att det är praxis åtminstone vid de två skyddshem, som jag har
haft att göra med, att arbetsgivaren får reda på varifrån flickan eller pojken
kommer. Jag skall nämna tvenne exempel för att belysa våra erfarenheter.

På ett lasarett kände arbetsgivaren till att en flicka varit på det och det

skyddshemmet. Det råkade komma ut bland några andra, som sedermera _

trots att flickan skötte sig väl — ansträngde sig att få henne bort från lasarettet.

Jag vill tillika erinra om att åtskilliga pojkar och flickor från skyddshem
kommit till folkhögskolorna. Rektorn har alltid känt till detta och möjligtvis
husmodern, men inga flera. Hur skulle det gå för pojken eller flickan, örn
han eller hon liksom hade en plåt på bröstet, där det stod »Jag kommer från
det och det skyddshemmet»?

Herr Linderot: Herr talman! Med anledning av herr Englunds sista anförande
vill jag för det första framhålla, att jag inte har karakteriserat herrar
Englund och Hage som reaktionärer i allmänhet. Men jag sökte efter en förklaring
till att de hade gått till kamp i denna fråga, och jag kunde då inte
hitta någon annan än att de äro trångbröstade reaktionärer i detta speciella
fall —- men icke i övrigt, då herrarna kunna vara lika radikala som jag i
många andra hänseenden.

För det andra, herr Englund, vill jag säga, att jag inte åtar mig att omskola
herr Englund i fråga örn miljö och arvsmassa och deras inbördes förhållande,
och jag har heller icke yttrat mig i denna fråga, eftersom jag icke varit sakkunnig.
Jag har bara sagt, att det av erfarenhet har visat sig vara bra, örn man
kan få bort .sådana där mindervärdesstämplar från ungdomen. Det kan hjälpa
iram många ungdomar i livet, som annars skulle bli stoppade och kanske bli
asociala. Det är det hela. Något annat har jag inte angivit mig begripa i dessa

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. ändring i barnavårddagen. (Forts.)
saker, men det tillåter jag mig begripa, och därför har jag intagit denna
ståndpunkt.

Herr Elowsson, Nils: Herr talman! För oss, som i utskottet lia behandlat
denna sak, är det ganska överraskande, att den väckt en inte bara så långrandig,
utan också så hetsig diskussion, som har förekommit under den sista timmen.
Såvitt jag har kunnat utläsa ur de olika yttrandena, är det väl praktiskt
taget ingen, som har företrätt en annan uppfattning än den som kommit till
uttryck i propositionen. Striden står egentligen örn huruvida man skall ändra
beteckningen yrkesskola för de manliga eleverna till yrkeshem. Men detta kan
väl ändå inte motivera, att man tar i så hårt som man nu har gjort på sina
håll här i kammaren.

När utskottet har föreslagit denna namnändring, har det skett uteslutande
därför att utskottet har velat få en neutral benämning för dessa hem och dessa
skolor —• vilket man nu vill kalla dem — en benämning som inte på något sätt
skulle gravera de nuvarande yrkesskolorna. Det är uteslutande av hänsyn till
dessa och till deras elever som förändringen har föreslagits. Detta kan väl
ändå inte anses så klandervärt, att det kan motivera vare sig de hårda orden
eller det högröstade talet.

Herr Linder: Herr talman! Herr Bergquist fann det vara ett egendomligt
uttryck, när jag talade örn sanningen. Ja, herr Bergquist, sanningen är alltid
illa hörd.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, yttrade herr talmannen, att i
avseende på det nu föredragna utlåtandet yrkats dels att vad utskottet hemställt
skulle bifallas, dels ock, av herr Sjödahl, att kammaren skulle bifalla
Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning, dock med den ändring, att i slutet
av 43 § 2 mom. i lagförslaget tillädes följande: »eller yrkesskolor för barn
över skolpliktig ålder, vilka äro efterblivna till förståndsutvecklingen».

Därefter gjorde herr talmannen propositioner enligt dessa båda yrkanden
och förklarade sig finna propositionen på bifall till utskottets hemställan vara
med övervägande ja besvarad.

Herr Bergquist begärde votering, i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad andra lagutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 29,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning med det
av herr Sjödahl under överläggningen påyrkade tillägget.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för nej-propositionen.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets utlåtanden:

nr 30, i anledning av väckt motion angående viss förbättring av semesterförmånerna
för arbetare, som uttaga sina semestrar under perioder av bristande
arbetstillgång;

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

nr 33, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 934) örn tjänsteplikt;
och

nr 34, i anledning av Kungl. Maj :t.s proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) om tillståndstvång för
byggnadsarbete.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande nr 35, i anledning av väckt Äng. överinse
motion örn ändrade bestämmelser angående överinseendet över anstalter för en^u°Jer^1
bildbara sinnesslöa. bildbara sin

I en inom första kammaren, väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 22, nessida.
vilken behandlats av andra lagutskottet .hade herr Ericson, Frans, m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning
angående en klarare gränsdragning mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens
uppgifter och befogenheter på sinnesslövårdens område och att
Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga de förslag, utredningen kunde
föranleda.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att förevarande motion) icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) av herr Wistrand, som dock ej antytt sin mening;

2) av herrar Englund, Larsson i Östersund, Osterman och Lundberg, som
ansett, att utskottets utlåtande bort hava följande lydelse:

»De praktiska svårigheter av organisatorisk art, som bevisligen framträtt
på sinnesslövårdens område efter införande av lagen om undervisning och
vård av bildbara sinnesslöa, äro såsom framgår av motionen och de till utskottet
inkomna remissyttrandena delvis en följd av en oklar gränsdragning
mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens befogenheter beträffande
vården av sinnesslöa. Dessa svårigheter äro av sådan storleksordning, att
en utredning på området kan anses vara motiverad. I detta sammanhang
torde även böra utredas frågan, angående riktlinjerna för vården av obildbara
sinnesslöa och äldre bildbara sinnesslöa samt undersökas, huruvida en enhetlig
lagstiftning rörande vården av samtliga sinnesslöa bör genomföras. Även
torde bestämmelsem;a rörande statsbidrag till uppförande och drift av sinnesslöanstalter
böra underkastas en granskning i syfte att möjliggöra, att statsbidrag
må kunna utgå till alla av landsting och städer utom landsting inrättade
sinnesslöanstalten, oberoende av det där vårdade klientelets beskaffenhet.

Då sinnesslövården övervägande måste anses'' vara en medicinsk eller medicinsk-social
angelägenhet, torde vid en eventuell utredning även böra övervägas,
huruvida icke visst överinseende över all sinnesslövård, oavsett örn denna
avser bildbara eller obildbara sinnesslöa, bör tillkomma medicinalstyrelsen.

Hinder synes icke föreligga att samtidigt åt skolöverstyrelsen uppdraga att i
huvudsak i samma omfattning som för närvarande utöva tillsyn över och ledning
av den pedagogiska verksamheten med avseende å bildbara sinnesslöa.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn utredning angående en klarare
gränsdragning mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens uppgifter och
befogenheter på sinnesslövårdens område samt att Kungl. Majit måtte för
riksdagen framlägga de förslag vartill utredningen må föranleda.»

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)

Herr Källman: Herr talman! Det är ganska nära två år sedan vi i kammaren
hade en mycket vidlyftig- överläggning, som rörde frågan, huruvida
medicinalstyrelsen eller skolöverstyrelsen skulle vara överinseende myndighet
beträffande sinnesslövården. Egendomligt nog kom Kungl. Maj :ts förslag på
den punkten att ändras, så att i stället för att — såsom måste vara det naturliga
— medicinalstyrelsen utsågs till tillsynsmyndighet, blev det riksdagens
beslut, att skolöverstyrelsen skulle vara det. Med hänsyn till den mycket ingående
överläggningen då, varunder alla tänkbara sakskäl för och emot anfördes,
skall jag inte i dag upptaga någon längre diskussion. Jag skall endast
anföra några skäl, varför jag anser, att kammaren i detta fall borde bifalla
reservationen.

Jag vill inledningsvis säga, att de som i detta land i stort sett ha hand örn
sinnesslövården — de svenska landstingen och de sex städer, som icke deltaga
i landsting — självfallet hävda, att det huvudsakligen gäller medicinska fall
och att därför medicinalstyrelsen borde vara tillsynsmyndighet, varvid naturligtvis,
då det gäller pedagogiska problem, skolöverstyrelsen genom vederbörande
inspektör skulle vara med.

Andra lagutskottet har emellertid i år modifierat sin ståndpunkt ganska
betydligt. Utskottet medger till och med, att vi, som år 1944 kämpade för att
de medicinska synpunkterna på denna fråga skulle beaktas mera, ha rätt. Utskottet
yttrar bland annat: »För landstingen och städerna är det nödvändigt,
att klara riktlinjer här uppdragas, då byggnadsminnen^ äro beroende härav.»
Medicinalstyrelsen, som haft tillfälle att yttra sig över motionen, anför bland
annat: »Medicinalstyrelsen anser därför en utredning i enlighet med motionen
vara synnerligen önskvärd. Enligt styrelsens mening skulle gränsdragningen
mellan de båda ämbetsverkens tillsynsskyldighet kunna göras liknande den
som förekommer vid anstalter för psykopatiska och nervösa barn, där anstaltsorganisationen
är underställd medicinalstyrelsen men skolorna inom anstalten
intaga en fristående ställning och äro direkt anslutna till skolväsendet.»

Landstingsförbundet hävdar med styrka, att en ändring snarast bör ske i det
här avseendet. Jag skall bara citera slutet av vad styrelsen för landstingsförbundet
yttrar i år: »Det torde vara otvivelaktigt, att en del av de svårigheter,
som visat sig vara förbundna med förevarande lagstiftning, härröra från dess
bestämmelser angående överinseendet över sinnesslövården. Styrelsen har därför
i ovannämnda yttrande ansett sig böra påyrka en ändring av dessa bestämmelser
därhän, att överinseendet över centralanstalterna uppdelas mellan
skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen, så att skolöverstyrelsen blir uppsiktsmyndighet
för själva sinnesslöskolan, medan övriga till centralanstalten
anslutna avdelningar sortera under medicinalstyrelsen. Kommer ej en dylik
uppdelning till stånd, är det att befara, att de nu förefintliga olägenheterna
i viss utsträckning komma att fortbestå. Styrelsen kan sålunda giva den
föreliggande motionen sin fulla anslutning.»

Huvudmotionären i år, herr Frans Ericson från Östergötlands län, har icke
tillfälle att vara här i dag, och därför får jag som medmotionär vikariera med
en inledning.

Medicinalstyrelsen har begärt ett yttrande angående organisationen av sinnesslövården
i Östergötlands län — där har man inte kommit så långt som vi
i Stockholms län. Jag skall be att få läsa upp de två första styckena ur den
promemoria, som inspektören för sinnesslövården med anledning därav upprättat:
»Ordnandet av sinnesslövården försvåras av att vissa faktorer trots tillkomsten
av lagen örn undervisning och vård av bildbara sinnesslöa (sinnesslölagen)
äro osäkra. Detta beror till stor del på att riksdagen i sitt beslut frångick
betänkandet och propositionen i vissa punkter, av vilka särskilt uppdel -

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Ang. överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
ningen av överinseendet mellan medicinalstyrelsen och skolöverstyrelsen blivit
betydelsefull, utan att en ordentlig utredning av konsekvenserna först gjordes.
Genom sinesslölagen ha landstingen ålagts skyldighet att ordna platser för
alla bildbara sinnesslöa i åldern 7—21 år. Dessutom bör upptagningshem för
sinnesslöa barn, som ej börjat skolan, vara anslutet till centralanstalten. Någon
skyldighet att ordna platser för alla sinnesslöa barn under skolåldern föreligger
dock ej, och skolöverstyrelsen tillämpar den principen, att endast bildbara
barn under skolåldern böra få vistas där. Medicinalstyrelsen däremot finner det
önskvärt, att upptagningshemmen göras så stora, att de kunna mottaga alla
sinnesslöa barn under skolåldern och att de få kvarstanna där tills de bli
12 år (vilket är tillåtligt enligt sinnesslölagen), då de skola överflyttas till
statliga anstalter.»

Det är verkligen på tiden, att riksdagen behjärtar, vad målsmännen för
denna verksamhet oupphörligen sträva efter att vinna, nämligen att tillsynsmyndigheten
blir kvalificerad. Detta kan åstadkommas, endast örn vi betrakta
sinnesslövården som i huvudsak en medicinsk angelägenhet, men som pedagogisk
i den mån den angår skolorna, och där vilja även vi, att skolöverstyrelsen
skall vara med.

Jag hemställer om bifall till reservationen.

I herr Källmans yttrande instämde herrar Johan Bärg, Dahlström och
Fahlander.

Herr Elofsson, Gustaf: Herr talman! Det är säkerligen av behovet påkallat,
att klarare gränslinjer uppdragas^ mellan skolöverstyrelsens befogenheter
och medicinalstyrelsens i just denna fråga.

Jag kan inte''underlåta att i dag, då frågan är uppe till behandling med anledning
av motionen, tillkännagiva för kammaren, hur pass snedvridna förhållandena
kunna bli genom de nu gällande förordningarna.

Kristianstads läns landsting beslöt år 1945 att tillsätta en styrelse, som
fick i uppdrag att utreda frågan örn sinnesslövården i hela länet och framlägga
förslag till 1946 års landsting. Vi i styrelsen inköpte ett hem, som förut hade
använts privat som upptagningsanstalt eller för undervisning av sinnesslöa
barn. Hemmet omfattar en areal av 150 hektar, och där få barnen, när de ha
lämnat skolan, viss utbildning, som kan vara dem till gagn, då de bli fria
och släppas ut på den allmänna marknaden. Enligt föreskrifterna skall det
finnas en föreståndare för en dylik anstalt. Vi arbetade på att ordna upp det
hela, och till vår häpnad fingo vi någon gång på vårsidan ett meddelande, att
skolöverstyrelsen hade utsett föreståndarinnan för skolhemmet Fridhem i Hässleholm
till förståndare för hela anstalten. Denna lärarinna har skött undervisningen
i skolhemmet, och vi inom styrelsen hade tänkt oss, att hon skulle göra
det även i fortsättningen. Däremot hade vi inte tänkt oss, att vi skulle inrätta
en föreståndareplats för henne. Föreståndaren skulle äga en pedagogisk utbildning
och vad som i övrigt behövdes, och han skulle bli chef för hela anstalten.
Var och en förstår väl, att en småskollärarinna inte äger de kunskaper, som
behövas för att driva ett så stort jordbruk som det här är fråga örn. Men på
grund av kungl, skolöverstyrelsens åtgärd ha våra planer kullkastats. Skolöverstyrelsen
uttalade, att om vi hade någon anmärkning att göra, hade det
varit tillfälle att säga upp ifrågavarande person. Men hur skall man ^kunna
säga upp vederbörande, då skolöverstyrelsen utnämner henne till föreståndare,
innan ens landstinget har fattat beslut örn inrättande av en centralanstalt?
Detta finna vi högst anmärkningsvärt. Skolöverstyrelsen har sedan försökt
rätta till saken. Skolöverstyrelsen erkänner, att den gått fram litet fortare än
den borde ha gjort, men nu är det skett.

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)

Jag undrar, om sådant skall få fortsätta. Utnämning Ilar skett icke endast i
Kristianstads län utan också i andra län. Nu är som sagt småskollärarinnan
utnämnd till föreståndare för anstalten. Vi lia ingen möjlighet att få någon
annan föreståndare. Föreståndaren för Salbohed hade visserligen sökt och
fått befattningen — han var både agronom och utbildad på sinnesslövårdens
område — men när han hörde, hur det låg till, sade lian upp sig igen, och han
slutar den 15 juni. Där stå vi nu. Skolöverstyrelsen har skickat en promemoria
till oss, där -det heter, att det ankommer på anstaltens styrelse att försöka
ordna upp förhållandena med föreståndarinnan, fröken Carlsson. Men man finner
det ytterst förvånansvärt, att inte ens styrelsen för denna anstalt för sinnesslöa
höres och att inga som helst förhan-dsundersökningar göras av skolöverstyrelsen,
innan en sådan utnämning äger rum.

Därför kan jag inte i dag, herr talman, när detta ärende är föremål för
kammarens behandling, underlåta att framhålla, att en revidering av föreskrifterna
är av behovet påkallad, och med anledning därav ber jag att få
yrka bifall till reservationen.

Herr Norman: Herr talman! De föregående talarna lia framdragit en del
besvärligheter, som dte nuvarande huvudmännen brottas med på detta område.
Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen.

Andra lagutskottet har för att få en djupare inblick i detta spörsmål gjort
en studieresa till en av våra förnämligaste anstalter på området — för att inte
säga den allra förnämsta. Även där brottas huvudmännen med svårigheter. De
ha ju till uppgift — låta vara att paragrafen ännu inte trätt i kraft — att
göra erforderliga förarbeten, så att landstingen och deras styrelser kunna påtaga
sig det ansvar, som de enligt lagen ha, för att alla bil-dbara sinnesslöa
få den undervisning och den praktiska utbildning, som de behöva för att kunna
något så när reda sig.

Nu räknar man vid den här anstalten med att få ett betydligt större klientel
av denna kategori än man förut har haft, och därför måste man på ett eiler annat
sätt skaffa sig nya lokaler. Man är närmast intresserad av att skilja bort
asylfallen och använda de ifrågavarande lokalerna för den undervisning och den
uppfostran, som skall meddelas enligt lagen. Bygger man nytt för att tillgodose
skolplikten beträffande de bildbara sinnesslöa, får man statsbidrag. Men örn
man för detta ändamål använder de lokaler, som finnas, men bygger nya för
de obildbara sinnesslöa, är det tveksamt, hur det kan ordnas med ekonomisk
hjälp från statens sida.

På den anstalt vi besökte har man emellertid inte alls satt i fråga, att dessa
besvärligheter skulle bero på att skolöverstyrelsen har överinseendet över de
bildbara sinnesslöas undervisning och fostran. Och så ligger väl saken till i
själva verket. Motionärerna och talesmännen för motionen ha här satt in sitt
angrepp på fel punkt, enligt vad jag kan förstå. Lagen talar örn att de bildbara
sinnesslöa skola åtnjuta undervisning och fostran under en viss lid. De
skola samlas i upptagningshem och sedan få skolundervisning under en följd
av år och därefter utbildas i olika yrken — i arbetskunskap, om jag så får
säga. De få alltså lära sig olika praktiska yrken.

Däremot regleras inte alls omfattningen av det ansvar, som landstingen skola
ha för de icke bildbara sinnesslöa, vare sig dessa äro under skolåldern eller
över -den ålder av 21 år, före vilken de skola vistas på anstalterna för bildbara
eller genom anstaltsstyrelsens försorg utackorderas. Det är här, som felet
ligger, och det är detta som gör att det skär sig.

Vi ställdes inför en liten del av problemet för två år sedan, då vi togo ställning
till frågan örn -de bildbara sinnesslöa. I fråga örn hur vården och fostran

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Ang. överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
av de icke bildbara skulle ordnas blev det emellertid då inga författningsbestämmelser
beslutade. Hade vi då ställts inför hela problemet på. en gång tror
jag att det hade varit betydligt enklare att taga ståndpunkt till spörsmålet
om vem som skall vara tillsyningsmyndighet för de bildbara. Jag tror inte,
att det då skulle blivit sådana motsättningar i fråga örn denna sak, som det nu
har blivit. Ty det är väl ändå självklart, att vi här ha en art av skola i teoretiska
ämnen och i praktisk utbildning för ungdomar, som kunna tillgodogöra
sig en hel del av vad skolan har att bjuda. Många gånger är det inte någon
så oerhört stor skillnad — i varje fall ingen artskillnad — mellan dessa ungy
domar och ungdomar, som lia skolplikt och som vi taga hand'' om antingen i
svagklasser eller i hjälpklasser i våra vanliga skolor. En hel del av dessa ungdomar
skola till exempel få sin utbildning i externatskolor. Vi ha en sådän i
Stockholm, där barnen få bo i sina hem, gå till skolan på vanlig skoltid och
där syssla med samma ämnen som i en vanlig skola..

Kan det vara någon som helst mening i att medicinalstyrelsen skall ha överinseendet
över en sådan skola? Medicinalstyrelsen skall utöva det medicinska
och psykiatriska överinseendet, det är självklart, men det är från min utgångspunkt
sett lika självklart, att det är den pedagogiska myndigheten här i landet,
som skall handha ledningen av det hela, som ju har karaktären av en
skola. Vi hörde nyss i en föregående debatt, att man hade varit betänkt på att
eventuellt överflytta även den undervisning och fostran, som sker i skyddshemmen,
till ecklesiastikdepartementet. När socialministern i debatten här för
två år sedan drog en parallell och sade, att frågan örn skyddshemmen ju föll
under socialstyrelsen, deklarerade jag, att jag aldrig kunnat förstå idet riktiga
i detta utan att från min utgångspunkt sett även skyddshemmen äro anstalter,
som lämpligen böra övervakas och ledas av skolmyndigheterna bär i landet.

Från denna principiella utgångspunkt skulle jag i det här fallet närmast
lia varit benägen att få fram ett utlåtande, som säger ifrån, att de icke bildbara
fullständigt skola skiljas från de bildbara sinnesslöa. Jag tror att det Ördén
riktiga inställningen. Ehuru styrelseledamöterna och funktionärerna på
den anstalt nere i Västergötland, som vi besökte, vörö mycket försiktiga i sina
omdömen beträffande just detta detaljproblem, fingo vi ett mycket starkt intryck
av att de hade en ganska bestämd mening örn att det var olämpligt att
ha asylfallen på samma anstalt som de bildbara sinnesslöa. Så länge de barn,
som måste hänföras till asylfallen, äro små kan det gå an, men allt eftersom
de bli äldre bli de alltmer konstiga även till utseendet. Det kan inte vara lämpligt
för skolungdomarna att gå där och se dessa stackars människor. Och framför
allt tror jag att det är synnerligen hårt för föräldrarna — som ju hädanefter
bli ålagda att skicka sina barn till sådana här anstalter — att veta att
deras barn skola vistas bland rena idioterna, vilket man får säga, att dessa asylfall
äro.

Nu ha skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen olika uppfattning just örn
lämpligheten av denna sammanblandning. Medicinalstyrelsen menar, att det
går mycket bra att ha småttingar, som äro obildbara, på samma anstalt som
skolungdomar, under det att skolöverstyrelsen vill skilja dem åt, Jag skulle,
som sagt, helst ha velat se ett utskottsutlåtande, där riksdagen inbjöds att taga
en bestämd ståndpunkt till denna principfråga, Jag har emellertid inte tyckt,
att det varit riktigt lämpligt att inbjuda riksdagen till att fatta ett sådant beslut
nu, då frågan befinner sig under Kungl. Majlis prövning. Här har landstingsförbundet
gjort en framställning, och här har skolöverstyrelsen för Konungen
framlagt vissa riktlinjer. Det skulle inte vara riktigt örn riksdagen
innan Kungl. Majit prövat frågan skulle göra ett förhandsuttalande, som
skulle binda Kungl. Majit, Från den utgångspunkten sett har jag förordat

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
den motivering-, som utskottsmajoriteten framlagt som skäl för sitt avstyrkande
av motionen.

Nu har här yrkats bifall till reservationen. Jag ber då att få påpeka, att
det i reservationen framhalles, att »i detta sammanhang torde även böra utredas
frågan angående riktlinjerna för vården av obildbara sinnesslöa och äldre
bildbara sinnnesslöa samt undersökas, huruvida en enhetlig lagstiftning rörande
vardén av samtliga sinnesslöa bör genomföras». Det står vidare: »Även
torde bestämmelserna rörande statsbidrag till uppförande och drift av sinnesslöanstalter
böra underkastas en granskning i syfte att möjliggöra, att statsbidrag
ma kunna utgå till alla av landsting och städer utom landsting inrättade
sinnesslöanstalten oberoende av det där vårdade klientelets beskaffenhet.»

Detta är alltsammans bra saker, som samtliga inom utskottet önska få utredda.
^ Men att som reservanterna bygga önskemålet att här få en utredningtill
stånd genom att yrka att riksdagen skall begära, att Kungl. Majit gör en
utredning »angående en klarare gränsdragning mellan skolöverstyrelsens och
medicinalstyrelsens uppgifter och befogenheter», är att gå alldeles vid sidan
örn själva kärnan i spörsmålet. Det blir enligt reservationen detta avgörande,
som riksdagen nu får ta, som också herr Källman motiverade. Han hade den
bestämda uppfattningen, att det är medicinalstyrelsen, som skall ha inseendet
även över de bildbara sinnesslöa.

Örn riksdagen sålunda — vilket jag finner naturligt — håller fast vid sin
för tva ar sedan fattade ståndpunkt, att vardén och fostran av bildbara sinnesslöa
huvudsakligen är en pedagogisk fråga och en fråga, som särskilt
lämpar sig att handhas av skolöverstyrelsen, då skall inte riksdagen i år binda
sig genom att kräva en sådan utredning, som motionärerna och reservanterna
önska. Bifalles utskottsutlåtandet veta vi, att Kungl. Majit ändå har dessa
olika mycket viktiga detaljspörsmål under övervägande. Det är alldeles nödvändigt,
att man här kommer fram till bestämmelser, som klara upp vilken
myndighet, som skall vara huvudman för de icke bildbara. För den händelse
landstingen skola vara det — vilket kan vara tveksamt då det kan ifrågasättas
örn inte staten skall övertaga alltsammans — bör man också göra klart för
sig omfattningen av den ekonomiska hjälp, som landstingen kunna erhålla från
statsmakternas sida för skötseln av detta huvudmannaskap. Det är för landstingen
och för styrelserna vid dessa anstalter viktigt att få besked i detta
stycke. I fråga örn vardén och fostran av de bildbara sinnesslöa går det däremot
alldeles utmärkt under de förhållanden, som nu föreligga, med den ledning
som finns pa de enskilda anstalterna och med den överledning som skolöverstyrelsen
utövar. Vad som återstår är att skaffa tillräckliga utrymmen
åt det större klientel, som man far lov att taga hand örn på grund av att den
obligatoriska skolplikten har blivit genomförd.

Jag tron att det skulle vara till nackdel för det klientel, som det här närmast
är fråga örn, nämligen de bildbara sinnesslöa, örn det skulle bli någon
ändring i det riksdagsbeslut, som fattades för två år sedan. På grund därav.
herr talman, hemställer jag örn bifall till utskottets förslag.

Häri instämde herr Franzon.

Fru Sjöström-Bengtsson: Herr talman! Jag skulle kunna nöja mig med att
instämma i herr Normans anförande, men jag skall be att få göra ett par små
påpekanden med anledning av motionen.

_ I motionen, som till största delen utgöres av citat av yttranden, som fälldes
vid 1944 års debatt här i kammaren, och av andra yttranden från olika håll,
anföres bland annat ett yttrande av en föreståndarinna för en anstalt. Hon
skulle ha sagt: »Jag såväl som de flesta inom sinnesslövården ansåg att sak -

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Ann. överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
kunnigeförslaget var det enda riktiga; som det nu är hyser jag stora betänkligheter
för sinnesslöa asylister under 12 år samt äldre bildbara över 21 år,
vilka jag tror skulle bli olyckliga och rotlösa vid en förflyttning.»

Med anledning av detta yttrande ha vi inom sinnesslöskolornas lärarförbund
frågat föreståndare och lärare vid samtliga sinnesslöskolor i Sverige, vilken
tillsynsmyndighet de ansågo lämpligast, medicinalstyrelsen eller skolöverstyrelsen.
Vi gjorde detta då vi tänkte att vi kanske missförstått deras inställning.
och vi ville ha klarhet i detta. Lärarkåren svarade hundraprocentigt, att
den ansåg det lämpligast att anstalterna sorterade under skolöverstyrelsen. Av
samtliga föreståndare, trettiotvå stycken, ha endast två ansett medicinalstyrelsen
vara den lämpligaste tillsyningsmyndigheten. En är osäker örn vilken
myndighet, som är den lämpligaste. De tjugonio övriga föreståndarna ha
emellertid oförbehållsamt ansett, att skolöverstyrelsen även i fortsättningen
bör vara tillsynsmyndighet över skolhemmen. Bland dessa senare föreståndare
befinna sig även föreståndarna vid de anstalter, som motionärerna representera.

I den del av motionen, som icke utgöres av citat, har man bland annat skrivit
på detta sätt: »Genom riksdagens beslut att skolöverstyrelsen skall vara
tillsynsmyndighet för centralanstalterna har det uppstått en hel del olösta problem,
för vilka i de sakkunnigas förslag icke finnas några riktlinjer utarbetade.
Man frågar sig exempelvis, vem som skall taga hand om obildbara barn
upp till 12 år och bildbara skolbarn och arbetshemselever över 21 år.»

Här säger man bestämt ifrån, att de sakkunniga — som inom parentes sagt
bestodo av två läkare — inte givit några riktlinjer för hur man skall förfara
med just de kategorier sinnesslöa, beträffande vilka det har uppstått svårigheter.
I den första meningen, som jag citerade, sägs emellertid, att detta
beror på att skolöverstyrelsen är tillsyningsmyndighet. Jag kan inte förstå
hur motionärerna kunna komma fram till den slutsatsen. Jag tror inte att
man under det år som gått skulle kommit till rätta med dessa svårigheter även
för den händelse medicinalstyrelsen varit den överordnade myndigheten; åtminstone
hade ingenting kunnat göras i kraft av 1944 års lag, då denna, som
herr Norman nyss sade, inte berör dessa kategorier sinnesslöa, nämligen de
obildbara och de äldre arbetseleverna.

Jag skall emellertid i likhet med herr Norman säga, att motionärerna ha
rätt i att det råder mycket stora svårigheter just för de obildbara och de äldre
arbetseleverna, som inte kunna komma ut i förvärvsarbete. Svårigheterna
ligga mest däri, att man inte kan bereda plats på anstalterna för de bildbara
sinnesslöa, vilka lagen omfattar. Man har nämligen på anstalterna — åtminstone
på de allra flesta — ganska stora vårdhemsbyggnader upplåtna för
just vården av obildbara sinnesslöa. Dessa byggnader behöva så väl tas i anspråk
för skolhemmens behov, men detta låter sig inte göra, så länge vi inte
ha någonstans att göra av de obildbara. Vi kunna nämligen inte gärna skicka
dem till sina hem och inte heller få dem överflyttade till privata asyler, då
dessa inte alls räcka till härför.

Jag liksom även den styrelse, som jag representerar, anser att. landstingen
här stå inför nödvändigheten att bygga särskilda asyler för obildbara. Jag
tror i likhet med herr Norman, att om bara landstingen fingo ett ordentligt
statsbidrag för detta ändamål, skulle frågan vara i det närmaste löst.

I den anstaltsstyrelse, som jag tillhör, ha vi övervägt att inbjuda närliggande
landsting för att överlägga örn inte dessa asyler skola kunna byggas
gemensamt för två eller tre landstingsområden. Detta skulle väl antagligen
åtskilligt förbilliga anläggningarna, och de skulle kunna bli stora, moderna
och lättskötta. Jag vill inom parentes säga, att för det klientel, som det här
är fråga om, bör man inte bygga för små hem. Dessa barn äro tyvärr i den

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
situationen, att de inte ha någon känsla för var de vistas. Det viktigaste är
att barnen få en^ ordentlig kroppslig vård, och det kravet anser jag kan tillgodoses
bättre på en stor anstalt med modern utrustning än på de små anstalterna.
Örn vi få dessa större anstalter och kanske med dem kunna samordna
åtminstone arbetshemmen för de flickor, som vi inte kunna tänka på att
skicka ut i livet, är det naturligtvis inte på något sätt meningen att skolöverstyrelsen
skall vara. översyningsmyndighet för denna del av sinnesslövården.
Det skall naturligtvis medicinalstyrelsen vara, och jag tror inte att någon av
oss, som är intresserad i saken, tänkt sig någonting annat.

Jag skall återigen säga, liksom jag säde då det förra gången var debatt örn
denna sak, att man bör låta våra sinnesslöskolor verkligen vara skolor. Anstalterna
äro inte sjukhus och barnen inte patienter. Jag vill i detta sammanhang
påpeka, att skillnaden till exempel mellan lågtstående hjälpskolebarn och högtstående
sinnesslöa kan vara hårfin, och jag vet att det på en hel del håll, i
synnerhet uppe i Norrland, på sinnesslöskolorna finns många barn, som mycket
väl skulle kunna klara sig i en hjälpklass örn de bara haft tillgång till
sådan undervisning. Men det ha de inte haft, och därför ha de placerats i sinnesslöskola.
Det är ju ändå meningen att barnen och eleverna, i den mån detta
är möjligt, under sin vistelse på skolhemmen skola beredas för ett liv ute i samhället.
Många av dem ha, möjlighet att försörja sig — örn också inte helt så
ofta till en del, kanske till hälften eller tre fjärdedelar. I denna tid, då även
den ringaste arbetskraft är mycket värdefull, borde det ligga i allas vårt intresse
att tillvarataga även de efterblivnas möjligheter till arbete. Detta göra
vi absolut bäst genom att ge dem en uppfostran och en undervisning, som så
mycket som möjligt liknar de normala barnens. Det äro vi förhindrade till
många gånger, om vi skola betrakta dem som patienter, vilka i första hand behöva
vård, under det att undervisning och uppfostran komma i andra hand;
det har varit på det viset innan den nya lagen kom till och under den tid anstalterna
sorterat under medicinalstyrelsen.

Jag skulle till sist vilja säga. att bildbara sinnesslöa skola betraktas som
skolbarn. ^Sinnesslöskolornas undervisning bör liksom all annan abnormundervisning
fa vara en gren, örn än den svagaste, på vårt allmänna undervisningsväsendes
träd. När man har den synen på undervisningen, är det också naturligt
och riktigt att skolöverstyrelsen är tillsyningsmyndigheten över den. Kan
det för övrigt vara rimligt, att riksdagen frångår ett beslut, vars verkningar
man ännu inte haft möjlighet att överblicka, då beslutet inte varit omsatt i
praktiken mer än ett enda år?

Till herr Källman skulle jag, i anledning av att han citerade landstingsförbundet
och medicinalstyrelsen, vilja säga, att vi ha ännu flera myndigheter,
som i sina yttranden tydligt säga ifrån att de anse skolöverstyrelsen böra
vara tillsyningsmyndigheten. I detta sammanhang kan jag mot landstingsförbundets
yttrande ställa stadsförbundets, som återfinnes i utlåtandet och vari
tydligt och klart säges ifrån, att de svårigheter, som vidlåda lagförslaget, torde
kunna undanröjas utan att man för den skull behöver lägga hela denna sak
på nytt under medicinalstyrelsen.

Jag skall inte lägga mig mycket i vad herr Elofsson i Yä sade. Men var
det inte så, herr Elofsson, att denna föreståndarinna redan innan Backagården
köptes var utnämnd till föreståndarinna för centralanstalten? Hon hade, örn
jag inte missminner mig, hos skolöverstyrelsen begärt, att hon skulle förklaras
behörig för denna tjänst. Örn jag inte är fel underrättad hade styrelsen då
ingen anmärkning mot henne; jag tror tvärtom att de förordade henne. Det
var först, när man för arbetshemmet inköpte denna gäld av en privatperson
och det blev fråga örn att tillsätta en föreståndare för hemmet,sorn det läget

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Ang. överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
uppkom, att man ville lia bort denna föreståndarinna och i stället besätta platsen
med en man. Jag är inte så insatt i denna sak, att jag kim säga vilket som
var lämpligast. Jag vet inte hur man skulle gjort i en sådan här situation.
Kan man avsätta en människa från en tjänst, som hon redan har och som hon
blivit utnämnd till efter, skulle jag tro, samarbete mellan styrelsen och skolöverstyrelsen? Av

vad jag anfört, herr talman, framgår tydligt att jag kommer att rösta
för utskottets förslag.

Herr talmannen tillkännagav, att anslag utfärdats till sammanträdets fortsättande
kl. 7.30 eftermiddagen.

Herr Kamberg: Herr talman! Då jag är medmotionär i den föreliggande
frågan, tillåter jag mig att säga några ord i densamma.

Andra lagutskottet och dess företrädare här i debatten synas ha velat pressa
motionen på så sätt, att man vill tolka densamma i den riktningen, att vi enbart
skulle vilja undanröja skolöverstyrelsens inflytande över sinnesslöundervisningen.
Jag understryker, att detta ingalunda är vår avsikt. Alla, som arbeta inom
sinnesslövården, äro angelägna örn att såvitt möjligt söka befria landstingens
centralanstalter från ett vårdklientel, som genom sin närvaro där ovillkorligen
måste verka synnerligen ogynnsamt för de elever, som äro bildbara och som
där skola fostras för nyttiga uppgifter i samhället. Det råder, emellertid så
stor oklarhet i fråga örn sinnesslövårdens utbyggnad, att vi på något sätt velat
ge uttryck för våra svårigheter och söka få en fastare grund för landstingen
att bygga upp sinnesslövården på.

I mitt eget landsting ha vi under innevarande år sysslat med att utarbeta
en byggnadsplan för vårt sjukvår ds väsende. Denna plan omfattar också sinnesslövården
inom länet. Vi stå nu inför en mycket, brydsam situation. Med
anledning av lagen örn undervisning och vård av bildbara sinnesslöa, sådan
den antogs vid 1944 års riksdag, är det landstingen angeläget att söka ordna
denna fråga i så god tid, att vi kunna vara färdiga därmed vid den tidpunkt,
då man kan påräkna Kungl. Maj :ts beslut örn ikraftträdandet av 2 § i lagen.
Yi vilja därför redan nu i god tid, och därför att alla omständigheter det
påkalla, få denna fråga utredd. I våra folkskolor strävar man nu alltmer efter
att från de vanliga klassavdelningarna skilja de barn, som inte kunna följa
undervisningen, och överföra dem tili särskilda skolavdelningar, där undervisningen
är bättre lämpad med hänsyn till dessa barns intellektuella möjligheter
och krafter. För närvarande utgöra dessa barn i många skolor en svår belastning
för den ordinarie undervisningen.

En annan omständighet, som påfordrar att denna fråga snart löses, är att
den kvinnliga arbetskraften i hemmen tryter i en allt större utsträckning. I
den mån det finns sinnesslöa barn i dessa hem, innebära de också en börda.
Vi måste söka att så småningom komma dithän, att dessa barn överföras till
särskilda hem, som kunna taga hand örn dem. Glädjande nog märker man också,
att föräldrarna fått ett allt större förtroende till våra sinnesslöinrättningar och
villigt lämna sina barn dit.

I lagen föreskrives, att det skall finnas särskilda upptagningshem för de
sinnesslöa barnen. Villkoren för intagning till dessa hem lia emellertid gjorts
så snäva att man där endast kan intaga sådana barn, som redan på ett mycket
tidigt stadium visat sig bildbara och kunna upptagas såsom skolelever. Jag
tror att denna gräns är för snäv. Av humanitära skäl bör gränsen utsträckas
så, att barnen få stanna kvar på upptagningshemmen intill 12 års ålder. Det
torde nämligen knappast finnas några barn, som ligga föräldrarna så varmt

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
om hjärtat som just dessa, vilka råkat ut för denna svåra situation att bli
sinnesslöa. Det är mycket svårt att kunna få föräldrarna att förstå, att man
redan så tidigt som vid sju års ålder kan konstatera att barnen äro obildbara
och därför måste överföras till en statlig sinnesslöanstalt. Det skulle vara till
stort gagn örn bestämmelserna kunde ändras så, att barnen kunde tagas om
hand i upptagningshemmen redan före skolåldern, men få stanna där ända
till tolv års ålder innan de skiljas ut; vid tolv års ålder skall nämligen staten
taga hand örn dem.

För några veckor sedan behandlade riksdagen en plan för utbyggnad av
sinnessjukvården inom landet. Riksdagen godkände vissa delar av den framlagda
planen, medan andra åter hänskötos till Kungl. Maj :t för förnyad utredning.
Det är tydligt, att vi måste räkna med att staten inte omedelbart
kan taga band örn hela det stora klientel av obildbara sinnesslöa barn, som
för närvarande äro omhändertagna på landstingens anstalter. Vi måste säkerligen
räkna med att ha dem kvar på landstingens anstalter kanske tio, femton
år framåt i tiden. Jag är emellertid mycket angelägen om att detta svårskötta
klientel kan flyttas bort från landstingens centralanstalter. Den tanken bar
jag länge hyst. Det är i varje fall angeläget för oss att handla efter ekonomiska
beräkningar och förnuftiga planer även i detta avseende.

När det gäller den anstalt, som är avsedd att tjänstgöra som centralanstalt
i vårt län, skulle det vara mycket lämpligt, om vi i vår nybyggnadsplan finge
räkna ^med att förlägga den asylinrättning, som nu i huvudsak mottar kvinnliga
vårdtagare, på lämpligt avstånd från centralanstalten. Om vi lade den väl
isolerad, skulle vi då för de båda anläggningarna kunna lia en gemensam
ekonomiavdelning och i många avseenden gemensam personal. Det gäller ju
nu för tiden för oss att söka utnyttja personalen så effektivt som möjligt. Det
är därför angeläget för oss i landstinget att genom en utredning få klarhet örn
huruvida vi kunna ordna var sinnesslövard pa detta sätt. Det är nödvändigt
för oss att hushålla med våra ekonomiska resurser, och det är därför önskvärt
att vi genom en förnyad utredning snarast möjligt få besked på denna punkt.
Det är ett ofrånkomligt behov för oss att få frågan örn våra sinnesslöanstalters
utbyggnad utredd inom det allra närmaste året.

Jag fäster även uppmärksamheten på ett annat problem, som förefaller mig
icke vara tillräckligt klarlagt. Jag riktar mig härvidlag framför allt till den
pedagogiska sakkunskapen. Det är ju meningen, att de bildbara eleverna skola
hållas kvar i centralanstalterna till 21 års ålder. Jag ifrågasätter om detta
är riktigt. Det vöre. enligt min uppfattning lyckligare, örn dessa sedan de
slutat sin skolundervisning vid 15 ä 16 års ålder överflyttades, där centralanstalten
ligger i närheten av stad, till arbetshem belägna i en lugnare miljö.
Dessa ungdomar i åldern 16—21 år ha nämligen mycket lätt att bli rotfasta
pa den inrättning, som de komma till under detta skede av sitt liv. Det är
nödvändigt för oss att på allt sätt söka få dessa människor att känna med sig
att de ha en fast tillflyktsort att söka sig till i livet. Efter sin yrkesutbildning
skola de ju ut i familjevård, och deras krafter skola utnyttjas på arbetsmarknaden.
Var och en som sysslat med detta klientel vet emellertid att det
under arbetena med familjevårdens ordnande kommer att uppstå många komplikationer.
Det är nödvändigt för dessa människor att ha en fast tillflyktsort
och veta med sig, att de kunna vända sig till föreståndaren eller föreståndarinnan
för arbetshemmet och rådgöra örn sina besvärligheter. Även under sina
semestrar måste de ha en tillflyktsort, där de känna sig hemma och kunna
få stöd och hjälp. De ha i många fall ingen annan fast punkt i livet än det
hem där de varit intagna. Det är därför nödvändigt att även denna sida av
Dagan blir närmare omprövad.

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Ang. överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)

Alla som syssla inom sinnesslövården lia säkerligen också iakttagit, att de
bildbara sinnesslöa, när de komma ut i livet, i allmänhet lia en kortare tid pa
sig än normala människor, utrustade med sunt förstånd. Man finner ofta, att
det rent intellektuella hos de sinnesslöa har en kortare omloppstid. De återvända
snart till en svagare ställning. Även deras fysiska krafter äro mer begränsade
än hos normala människor. För dessa kategorier arbetshemselever och
bildbara sinnesslöa måste vi därför ordna det så, att de efter en tids bortovaro
i familjevård eller på annat sätt kunna återvända till arbetshemmet. De måste
känna det såsom ett naturligt hem och en lugn tillflyktsort under ålderns
dagar, som för dem inträda på ett tidigare stadium i livet än för vanliga, friska
personer. Samma problem, som jag här redogjort för, uppställa sig även för
de kvinnliga arbetshemseleverna. __ . . .

När vi nu gå att bygga upp sinnesslövårdorganisationen, stöta vi inom landstingen
på så många praktiska svårigheter, att vi med nuvarande ordning inte
kunna lägga några allmängiltiga regler till grund för vårt handlande, då vi
ju samtidigt måste ta hänsyn till de ekonomiska faktorerna. Det är därför,
upprepar jag, av största vikt för oss att genom en förnyad utredning ta klarhet
om hur den kommande organisationen skall gestalta sig. Utskottet understryker
i starka ordalag nödvändigheten av en dylik utredning för att snarast
möjligt få klarhet på dessa punkter, så att landstingen kunna fullgöra sina
uppgifter. Det är helt enkelt nödvändigt för oss att snabbt fa klara riktlinjer
uppdragna. Då ju utskottet och inte minst dess ordförande här understrukit
att det finns många olösta problem, är det angeläget för oss att hemställa till
Kungl. Majit att få till stånd denna utredning för att landstingen snarast möjligt
skola få klarhet örn hur sinnesslövården skall uppbyggas.

Jag bär, herr talman, under mina försök att tränga in i denna fråga stoft
på så många svåra problem då det gäller att med de.lagar och författningar.
som nu finnas, och med hänsynstagande till ekonomiens krav ordna, en god
sinnesslövård. Jag ansluter mig därför till kravet på en ny utredning tor
att få fram fastare direktiv för landstingens uppgifter harvidlag. 1 dagens
läge är den enda möjligheten härför att följa den reservation som fogats till
utskottets utlåtande. Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Herr Englund: Herr talman! Det är med stor tvekan som jag yttrar mig i
detta ärende — det sker väsentligen under trycket av den etikettsregel, som
säger att någon företrädare för reservationen bör motivera reservanternas
ståndpunkt.

I utskottet ha experter från olika håll dryftat detta spörsmål. När jag har
suttit och lyssnat till diskussionen i utskottet, har jag funnit de starkaste skälen
anförts av läkarexperterna, närmast företrädda av sinnessjukläkaren Osterman,
vilka anse att det är ändamålsenligt att få till stånd en annan ordning
än den nuvarande på detta område. De skäl, som tala för en sådan omläggning,
har herr Ramberg senast med stor sakkunskap utvecklat, och jag kan i väsentliga
stycken hänvisa till vad han har yttrat. Jag vill dock i förtätad form
ange de argument som varit avgörande för mig när jag hamnat bland reservanterna.

Det framhölls sålunda, att klientelet på detta område icke är av den naturen,
att det kan fast fich allmängiltigt registreras såsom hildbart eller icke hildbart.
Bildbarhet och obildbarhet äro icke åtskilda genom ett språng utan bilda
ett kontinuum. Det gör att gränsdragningen är vansklig. En person kan sålunda
vid den ena tidpunkten hänföras till de bildbara och vid en annan tidpunkt
till de icke bildbara sinnesslöa. Är klientelet av denna art, är en strikt

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
renodling av anstalterna därhän, att man på den ena anstalten Ilar bildbara och
på den andra anstalten icke bildbara sinnesslöa, inte möjlig att genomföra.
Tyngden mot en sådan anordning ökas genom den omständigheten att, såsom
framhållits av några sakkunniga på detta område, totalklientelet i flera län
inte är av sådan omfattning, att man utan att kränka viktiga sparsamhetsgrundsatser
har möjlighet att klyva klientelet på flera anstalter, varför det är
nödvändigt att hålla dem samman på en anstalt.

Är man således bunden vid att i vidsträckt omfattning ha ett klientel av
båda typerna på samma anstalt, är det inte ändamålsenligt att göra en vertikal
klyvning av inspektionen på det sätt som utskottet här förordar, utan det blir
nödvändigt att träffa en annan anordning. Överhuvud taget bortfalla ju inte
— det är en allmän biologisk synpunkt på spörsmålet — de medicinska synpunkterna
på klientelet i och nied att en del av dessa personer underkastas undervisning.
Abnormiteterna äro av den naturen, att den främsta expertisen på
området alltid måste representeras av medicinalstyrelsen. De framsteg i behandlingen
av de sinnesslöa, som kunna tänkas förekomma, måste bli en frukt
av vidgade medicinska kunskaper. Med den inträngande analys av sambandet
mellan psyke och kroppsliga funktioner, som är en frukt av den senaste medicinska
forskningen, finns det ju all anledning att antaga, att det inte ligger
utom det möjligas gräns, att den medicinska forskningen skall kunna ge anvisning
örn vidgade möjligheter att med användande av medicinska metoder
uppnå förbättrad behandling av detta klientel och eventuellt måhända modifiera
de sinnesslöas kroppsliga egenskaper därhän, att det blir en förskjutningav
gränsen mellan de icke bildbara och bildbara.

Jag anser att herr Norman förenklade problemet i sitt försvar för utskottet.
Han tycktes förutsätta, att den enda tänkbara lösningen här är en vertikal
klyvning i fråga örn inspektionen, d. v. s. att det antingen skall vara medicinalstyrelsen
eller skolöverstyrelsen, som skall utgöra inspektionsorgan. Med
all den reservation, som ligger i att jag saknar personlig förtrogenhet med
detta material och således bara grundar mitt omdöme på vad jag hört då jagsuttit
och lyssnat i utskottet, vill jag säga, att det förefaller mig, som om det
vore naturligt att ge medicinalstyrelsen allbefogenhet i fråga örn samtliga anstalter
och koppla in skolöverstyrelsen som ett inspektionsorgan för anstaltsvården
på de punkter, där anstaltsvården får karaktären av skolutbildning. I
stället för ett antingen—eller i fråga örn inspektionen av dessa anstalter föreslår
jag således ett både—och. Inom svenskt statsliv finns det säkerligen exempel
på en sådan samverkan mellan olika myndigheter till båtnad för gemensamma
uppgifter, och jag tror att det skulle vara ändamålsenligt att på denna
punkt pröva en dylik samverkan.

Det är från dessa synpunkter, herr talman, som jag för min del har funnit
de starkare skälen ligga hos reservanterna, varför jag ber att få yrka bifall
till reservationen.

Herr Bärg, Johan: Herr talman! Jag skall inte ta kammarens tid länge i anspråk,
men anser mig dock böra säga några ord utöver det instämmande som
jag gav herr Källman.

Jag vill då först göra-den reflexionen, att det är märkvärdigt att allt blir så
konstigt och invecklat sa fort vi komma in pa skolfrågor. Någon har travesterat
ett bibelspråk så, att »mycken lärdom gör visa män galna», och jag har
ofta haft anledning att fundera över den sanning som kan ligga i denna travestering.
Det är tråkigt att dispyterna i skolfrågorna skola återkomma även
på detta område och tvinga oss att nöta bort mycken tid i onödan. Det avgörande
för alla som ute i livet syssla med dessa''frågor måste bli de praktiska

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Ane/. örn inseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts. )
hänsyn, som vi inte kunna komma ifrån. Kivct örn huruvida medicinalstyrelsen
eller skolöverstyrelsen bör vara högsta instans på detta område synes mig ha
blivit en ren maktstrid, där de olika lägren kämpa mot varandra bara för att
hävda sin uppfattning. För oss som ute i landstingen syssla med dessa ting är
det viktiga att vi på ett förnuftigt sätt få klara linjer uppdragna, så att vi
veta. hur vi skola handla.

I mitt eget län ha vi en ganska stor gård, dit sinnesslöanstalten är förlagd.
På gården ligger också länets sanatorium. En kommitté sysslar emellertid med
att utreda frågan örn sanatoriets förflyttning, och när sanatoriet kommer bort
från egendomen komma vi att få goda utrymmen att ta vara på. Det är därför
angeläget för oss att få klarhet örn hur vi skola ordna med de lokaler, som bli
lediga efter sanatoriets förflyttning. Vi ha givetvis inte råd att låta de lediga
utrymmena stå oanvända. Vi måste därför snarast möjligt ha klarhet örn hur
den blivande organisationen av sinnesslövården på detta område skall se ut.

Staten ställer stora fordringar på landstingen inte bara i fråga örn den allmänna
sjukvården utan även beträffande sinnessjukvården. Landstingen handha
också med största allvar sina uppgifter härvidlag och söka åstadkomma
bästa möjliga resultat. Såsom herr Ramberg påpekade måste emellertid landstingen
även söka handla ekonomiskt förståndigt, i den mån det är möjligt att
göra detta utan att skada de uppgifter som landstingen ha att fylla på detta
område. Vi måste, upprepar jag, få besked örn huruvida vi skola ha en eller
flera olika anstalter för vården av det klientel, som debatten nu närmast gäller.
Detta kiv örn var maktbefogenheterna skola ligga får inte försvåra för
landstingen att fullgöra den plikt som de så gärna vilja uppfylla. Det är faktiskt
sa, att maktstriden här gör det svårare för oss ute i landstingen att lösa
våra uppgifter.

Jag förstår överhuvud taget inte, varför man motsätter sig att få till stånd
en utredning i syfte att dra upp klarare linjer på detta område. Örn utskottsmajoriteten
anser, att utlåtandet skall täcka även det önskemålet, så borde detta
i utlåtandet ha understrukits kraftigare än vad som har skett. Då hade det inte
behövts någon reservation. Som utlåtandet nu är skrivet, får man nästan det
intrycket, att utskottsmajoriteten vill förhindra den utredning som reservanterna
påyrka. I varje fall fäster utskottsmajoriteten inte det avseende vid detta
önskemål, som jag anser att man borde göra. Jag ber örn ursäkt, ifall jag tar
fel, men det förefaller som om de som kämpa på den motsatta linjen ha för liten
erfarenhet av hur uppgifterna te sig ute i det verkliga livet. Örn de hade haft
tillräcklig erfarenhet härav, skulle de säkerligen ha en annan syn på hela detta
.spörsmål.

Så vitt jag förstår, är det särskilt ett uttalande i reservationen, som stöter
dem som vilja slå vakt om skolintressena i sinnesslövården. Det an föres nämligen
i reservationen: »Då sinnesslövården övervägande måste anses vara en
medicinsk eller medicinsk-social angelägenhet, torde vid en eventuell utredning
även böra övervägas, huruvida icke visst överinseende över all sinnesslövård,
oavsett örn denna avser bildbara (dier obildbara sinnesslöa, bör tillkomma
medicinalstyrelsen.» Låt oss stryka hela denna mening, som ligger hindrande
i vägen för dem som här i så hög grad representera skolintressena, och låt oss
sedan företaga den önskade allmänna utredningen i övrigt!

Jag vädjar till kammaren att söka underlätta för landstingen att fullgöra
sina uppgifter och inte genom onödigt maktkiv lägga hinder i vägen för deras
arbete. Med det intresse för saken som finns hos Kungl. Majit är det min övertygelse,
att även örn vi stryka den av mig citerade meningen i reservationen,
kommer man vid den kommande utredningen att överväga spörsmålet hur fördelningen
av uppgifterna skall ske mellan skolöverstyrelsen och mcdicinalst.v Första

kammarens protokoll 1946. Nr 2h. 3

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
reisen. Vi behöva grundligt syna hela detta problem, innan vi ta definitiv
ståndpunkt. Det är ingen anledning för oss att stå här och kivas om hur det
skall ordnas, ty varken jag eller ni, ärade kammarkamrater, som tala för den
motsatta ståndpunkten, äro innerst inne så tvärsäkra på vår sak, utan man bara
»tycker» det ena eller andra.

Jag hemställer därför, herr talman, örn bifall till reservationen med strykande
av det stycke i motiveringen, som börjar med orden »Då sinnesslövården»
och slutar med »bildbara sinnesslöa»!.

Herr Jonsson: Herr talman! Den fråga, som vi här diskutera, har inte från
början blivit upplagd på ett sådant sätt som varit önskligt.

De som följt med utvecklingen av sinnesslövården i landet veta, att den
från början upptogs såsom en humanitär uppgift av enskilda och stiftelser.
Så småningom ha landstingen övertagit ansvaret även för vården av de sinnesslöa.
För ett par år sedan fingo vi en ny lag om vården av bildbara sinnesslöa.
Kungl. Maj :ts proposition grundade sig den gången på en utredning
som, såsom bär nedan påpekats, företagits av två läkare. De voro givetvis
kunniga på sitt område, och jag vill inte alls uttala mig nedsättande örn deras
insatser. Då det emellertid gällde att utreda ett problem, som inte bara är
medicinskt utan också i stor utsträckning socialt, pedagogiskt och humanitärt,
borde kommittén ha haft en allsidigare sammansättning. Kungl. Majlis proposition
gjordes upp helt med utgångspunkt från det förslag som kommittén
framlade. Följden blev att medicinalstyrelsen blev den myndighet som skulle
ha hand örn denna del av sinnesslövården.

Andra lagutskottet omarbetade emellertid Kungl. Maj :ts förslag och föreslog
att skolöverstyrelsen skulle utöva den högsta tillsynen över vården av de
bildbara sinnesslöa. Då ett utskott så där i all hast företar en så genomgående
förändring av ett framlagt förslag, riskerar man givetvis att en del saker
kanske inte bli riktigt klarlagda. Det inträffade även i detta fall, och därför
har, såsom redan framhållits, en del irritationsmoment uppkommit.

Det är emellertid förvånande, att man, från motionärernas och ännu mer från
reservanternas sida vill göra det till det centrala i svårigheterna, att det blev
skolöverstyrelsen och icke medicinalstyrelsen som skall ha överinseendet över
denna del av sinnesslövården. Vi som. praktiskt ha sysslat med sinnesslövården
ute i landstingen måste nog säga, att denna anordning är vad som minst har
irriterat oss. Såsom min kammarkamrat herr Ramberg här förut påpekat, är
det snarare mera praktiska spörsmål som ha vållat svårigheterna för oss, och
jag ber att få helt instämma i hans resonemang. Det är just beträffande de
praktiska sakerna, som bestämmelserna inte äro klara, men de kunna bli det
med bibehållande av utgångspunkten eller grundprincipen för beslutet, nämligen
att skolöverstyrelsen skall handha överinseendet över de bildbara sinnesslöa.
Det synes mig, att som en utgångspunkt för en förnyad utredning
och ett förnyat övervägande i denna sak skulle landstingsförbundets yttrande
kunna bättre användas än reservationen. Landstingsförbundet säger, att det
riktiga bör vara, att i fråga örn de obildbara sinnesslöa skall medicinalstyrelsen
handha överinseendet, men när det gäller de bildbara skall skolöverstyrelsen
göra det. Hade reservanterna utgått härifrån och sedan också påpekat, att
det är just de praktiska och ekonomiska problemen, som skola läggas till rätta,
i den män de inte äro klarlagda genom den hittills gällande bestämmelsen, hade
jag också kunnat förena mig med reservanterna.

När nu herr Bärg från reservationen tagit bort det som gjort det omöjligt
för mig att kunna gå med på den, nämligen uttalandet, att medicinalstyrelsen
bör ha visst överinseende över all sinnesslövård, kan jag låta mina betänklig -

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Äng. överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
heter vika. Visserligen skulle man ha velat få även klämmen i reservationen
skriven på ett annat sätt, ty där är frågan om gränsdragningen mellan skolöverstyrelsen
och medicinalstyrelsen det centrala — herr Englund påpekar
nu för mig, att densamma är en avskrift av motionens. Jag vill dock hoppas,
att om det blir riksdagens beslut att ta reservationens kläm, så söker Kungl.
Maj :t komma till rätta också med de praktiska olägenheter, som finnas.

Jag vill även framhålla, att örn man företager denna översyn, är det nödvändigt,
att man också gör klart för sig, hur det skall förfaras med de obildbara
sinnesslöa under 12 år och de bildbara över 21 år. Även i Gävleborgs län
stå vi i begrepp att ordna byggnadsfrågorna för att kunna tillgodose ökade
krav på platser för de bildbara sinnesslöa. Hur skall man ordna det för dem,
när man inte vet, hur det blir med de obildbara sinnesslöa under 12 år — örn
landstingen skola ha dem, örn de skola vara på centralanstalten eller örn det
kommer en bestämmelse, att de måste flyttas därifrån? Likadant är det med
de bildbara sinnesslöa över 21 år. Skola särskilda anstalter byggas för dem,
eller skola de vara kvar på sina avdelningar inom centralanstalten? Rörande
allt detta sväva vi ännu i ovisshet, och det är nödvändigt att komma till
klarhet.

Med hänsyn till detta förhållande och nied hänsyn till att herr Bärg nu bär
yrkat, att det andra stycket på s. 9 skall strykas, kan också jag, herr talman,
förena mig med hans yrkande men med den bestämt uttalade förhoppningen,
att även de praktiska och ekonomiska problemen komma med i den utredning,
som Kungl. Maj:t enligt yrkandet i reservationen skall företaga.

Herr Elofsson, Gustaf: Herr talman! Jag kan inte underlåta att med några
få ord bemöta fru Sjöström-Bengtssons uttalande örn att föreståndarinnan
skulle ha utnämnts till chef för centralanstalten, innan Backagården inköptes.
Tyvärr, fru Sjöström-Bengtsson, är det nog så, att skolöverstyrelsen, hade utnämnt
en föreståndare, innan landstinget ännu beslutat att bilda en anstalt.
Det är väl inte obekant, att det var fem års övergångstid för landstinget att
ordna denna fråga. Örn landstinget inte fattat sitt beslut detta år och det således
inte nu blivit någon centralanstalt, vad skulle då föreståndaren ha gjort?
Vi ha vänt oss mot skolöverstyrelsens handlingssätt, men vi ha aldrig ifrågasatt,
som fru Sjöström-Bengtsson ville göra gällande, att man skulle avsätta
en befattningshavare. Jag kan inte underlåta att citera följande ord ur en
skrivelse, som vi i dessa dagar avlåtit till skolöverstyrelsen: »Det har icke från
styrelsens sida vid något tillfälle ifrågasatts att avsätta fröken Carlsson eller
rubba på hennes rättsliga ställning. Örn fröken Carlssons duglighet som lärarinna
eller som föreståndarinna för skolhemmet, har styrelsen icke uttalat
sig. Men styrelsen anser, att fröken Carlsson saknar både den teoretiska utbildning
och den praktiska erfarenhet, som erfordras för att ordna och leda
arbetet jämte den ekonomiska förvaltning som är förenat med en anstalt av
denna omfattning. Hon har förut icke ens haft den ekonomiska ledningen av
skolhemmet örn hand. Det må väl då icke förtänkas, att styrelsen, som är
ansvarig för förvaltningen, vill själv välja den föreståndare som bäst passar
att leda arbetet.»

Det har som sagt inte alls varit tal om annat än att fröken Carlsson, som
har varit chef för själva skolhemmet förut, skulle få inneha den tjänsten
också i fortsättningen. Men det måste väl ändå erkännas — det tror jag, att
jag vågar påstå — att skolöverstyrelsen har utsett föreståndare för dylika
anstalter, utan att skolöverstyrelsen verkligen har tagit reda på örn anstalterna
redan bildats eller inte. Det är inte bara i Kristianstads län som missnöje
råder häröver. Det råder missnöje i många andra län, men där avvaktar

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1940.

Äng. överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
nian utvecklingen. Man vet, att vi inte godkänt skolöverstyrelsens åtgärd i
denna sak, och man vill se, vad resultatet blir.

Jag kail också nämna, att skolöverstyrelsen är mycket angelägen att få saken
ur världen. Två tjänstemän i skolöverstyrelsen reste ned till oss och framlade
sina synpunkter. Då frågade vi den nyutnämnda föreståndarinnan, örn
hon kände sig kompetent att handha ledningen av hela den stora anstalten. Hon
svarade: »Nej, det gör jag inte. Jag besitter inte de kunskaper, som fordras.»
Då kan man väl ändå fråga, fru Sjöström-Bengtsson, örn utvecklingen går åt
rätt håll? Yi vilja inte motsätta oss, att fröken Carlsson får behålla den ställning
som lion hade innan anstalten bildades, d. v. s. som föreståndare för skolhemmet.
Däremot kunna vi inte godkänna henne som föreståndare för en anstalt
av så stor omfattning som denna i Kristianstads län.

Av den anledningen, herr talman, ber jag att få biträda kravet på en utredning,
och det gör jag bäst genom att yrka bifall till den vid utskottets utlåtande
fogade reservationen.

Herr Norman: Herr talman! Situationen är ganska förvirrande i detta
ärende. Här ha herrar Ramberg och Bärg framfört synnerligen beaktansvärda
synpunkter på de praktiska problem, som det gäller att få en rätsida på. Det
hade varit önskvärt om dessa herrar motionärer även hade tittat på klämmen
i den motion, de skrevo under, när de ville få fram just de praktiska spörsmålen
till övervägande.

Herr Bärg säde, att det förefaller, som örn resonemangen om vem som skall
Ira överinseendet över de olika anstalterna mera är ett kiv örn makten än
någonting annat. Det kanske ligger något i det. Men nog blir situationen
egendomlig, om man nu kommer till den slutsats, som till exempel herr Bärg
bär har kommit till. Man vill kringgå meningsskiljaktigheterna örn var överinseendet
skall ligga och stryker därför den sista punkten i reservationens motivering,
men så kommer man fram till denna konstiga kläm, vari just begäres,
att Kungl. Maj :t skall göra en utredning, så att vi få klarare gränsdragning
mellan de bägge tillsynsmyndigheterna. Det innebär i själva verket att riksdagen
begär att Kungl. Majit skall inrikta sig på att lösa den eventuella
maktstridsfrågan. Men det är inte det vi vilja, utan vi vilja ha klarhet örn
hur landstingen med hjälp från staten skola kunna på ett praktiskt sätt ordna
omvårdnaden av de olika kategorierna av sinnesslöa, utan att landstingen själva
skola behöva ikläda sig alltför stora kostnader. Härom äro vi alla ense,
men då tycker jag inte, att vi skola skriva till Kungl. Majit och begära i
första hand någonting helt annat.

Nu har utskottet i sitt yttrande varit försiktigt och inte lagt sig i frågan
örn hur det skall bli med de slutliga bestämmelserna örn överinseendet. Så länge
vi lia en lagstiftning bara örn de bildbara sinnesslöa och deras vård och fostran,
skall det vara som det nu är. När vi sedan få en lagstiftning, som omfattar
bestämmelser örn vård och fostran även beträffande de icke bildbara,
då kan frågan örn tillsynsmyndigheten komma i ett annat läge. Utskottet har
inte förbisett det, men har inte velat säga någonting på den punkten.

Alla de andra frågor, som vi önska få klarhet i — statsbidragsbestämmelserna,
hur man skall kunna ordna centralanstalterna på bästa sätt, vilken omfattning
de skola ha beträffande klientelets karaktär o. s. v. — äro föremål
för Kungl. Maj :ts prövning genom framställningar från landstingsförbundet
och skolöverstyrelsen. Utskottets majoritet menar alltså, att dessa spörsmål
komma att prövas av Kungl. Majit, utan att riksdagen här säger någonting
•— och jag tycker, att det är en ståndpunkt, som särskilt en gammal utskottsordförande
som herr Bärg skulle känna sig tilltalad ax. Men då skola vi väl

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Ang. överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
inte komplicera spörsmålet örn hur dessa praktiska ting- skola lösas genom
att skriva till Kungl. Maj :t och begära, att Kungl. Maj :t söker få slut på det
här kivet, som herr Bärg talar om. Jag tror, att vi vinna allt genom att ansluta
oss till utskottets förslag. Yi göra kanske inte någonting annat än förskjuta
lösningen av dessa praktiska frågor genom att begära vad som står i
reservationens kläm. Det blir väl det huvudsakliga resultatet —- även örn vi
stryka i motiveringen, så att det inte finns något sammanhang alls mellan
motivering och kläm.

Herr Bärg, Johan: Herr talman! Jag vill bara säga till herr Norman, att
med den roll som kompetensfrågan har spelat hitintills, så är det nog alldeles
nödvändigt, att Kungl. Maj:t behandlar även den saken.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr förste vice
talmannen, som för en stund övertagit ledningen av kammarens förhandlingar,
att under överläggningen yrkats 1 :o) att vad utskottet i det under behandling
varande utlåtandet hemställt skulle bifallas; 2:o) att kammaren skulle godkänna
den av herr Englund m. fl. vid utlåtandet avgivna reservationen; samt
3 :o), av herr Bärg, Johan, att nämnda reservation skulle godkännas med den
ändring, att sista stycket i motiveringen utelämnades.

Sedermera gjorde herr förste vice talmannen propositioner enligt berörda
yrkanden och förklarade sig anse propositionen på bifall till utskottets hemställan
vara med övervägande ja besvarad.

Herr Bärg, Johan, begärde votering, i anledning varav och sedan till kontraproposition
därvid antagits bifall till det av honom framställda yrkandet uppsattes
samt efter given varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition
av följande lydelse:

Den, som bifaller vad andra lagutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 35,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, godkäpnes den av herr Englund m. fl. vid utlåtandet avgivna
reservationen med den av herr Johan Bärg påyrkade ändringen.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en, början omröstning genom uppresning. Herr
förste vice talmannen förklarade, att enligt hans uppfattning flertalet röstat
för nej-propositionen.

Då emellertid herr Norman begärde rösträkning, verkställdes nu votering
medelst omröstningsapparat; och befunnos vid omröstningens slut rösterna hava
utfallit sålunda:

Ja — 32;

Nej ■— 54.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit, att de avstode från att rösta.

Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande nr 36, i anledning av väckta Äng. frivillig
motioner örn utredning angående en frivillig pensionering av i enskild tjänst pensionering
anställda. tjänsl

Andra lagutskottet hade till behandling förehaft två inom riksdagen, väck- anställda.
ta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 162 i första kammaren av herr Andersson,
Elon, m. fl. och nr 257 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

Nr 24.

Lördagen deli 15 juni 1946.

Äng. frivillig pensionering av i enskild tjänst anställda. (Forts.)

I motionerna, vilka voro likalydande, hade hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn utredning rörande skapandet av former
för frivillig enskild tjänstepensionering utan användande av premiereservsystem.

Utskottet hade i det ira föredragna utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade anförts av herrar Englund och Jacobsson i Igelsbo, vilka
ansett, att utskottets yttrande bort hava den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort hemställa, att riksdagen i anledning av förevarande motioner
ville i skrivelse till Konungen anhålla, att de synpunkter, som i reservationen
anförts, måtte vinna beaktande vid den departementala handläggningen av försäkringsutredningens
betänkande (1946: 33 och 34) och vid utformningen
av direktiven för den utredning angånde pensionering av i enskild tjänst anställda,
varom 1944 års riksdag hemställt.

Herr Andersson, Elon: Herr talman! Den fråga, som kammaren nu har att
ta ställning till, har som kammarens ledamöter väl torde känna till mycket
stor social betydelse. Det gäller frågan örn hur man på lämpligaste sätt skall
säkerställa bärgningen på ålderdomen för de i enskild tjänst anställda, således
för de mycket betydande arbetstagargrupper, som inte kunna inbegripas i
den genom statens försorg ordnade tjänstepensioneringen.

Det framgår med all möjlig tydlighet av den diskussion, som tidigare har
förekommit i denna fråga, och av de utredningar, som ha gjorts i skilda etapper,
att frågans lösning medför mycket betydande svårigheter. Svårigheterna
begränsa sig inte bara till det spörsmål, som motionerna beröra, nämligen möjligheten
att ordna en frivillig pensionering för de i enskild tjänst anställda,
utan sammanhänga också med de försök att utröna möjligheten av en obligatorisk
pensionering för i enskild tjänst anställda, som lia gjorts. Jag vågar
säga, att man alltjämt hyser — säkerligen också med all rätt — mycket starka
tvivel på möjligheten att åstadkomma en obligatorisk tjänstepensionering för
i enskild tjänst anställda. Att man även inom andra lagutskottet tidigare haft
och säkerligen även nu har en klar uppfattning örn dessa svårigheter framgår
av utskottsutlåtandet över den motion örn utredning angående obligatorisk
pensionering för i enskild tjänst anställda, som behandlades vid 1944 års riksdag
och som då på utskottets tillstyrkan ledde till ett beslut från riksdagen
att begära utredning i frågan. Det Amr endast de tidigare ådagalagda svårigheterna
att ordna denna pensionering på frivilligt sätt, som då föranledde utskottet
att tillstyrka motionen örn obligatorisk pensionering.

De svårigheter, som föreligga för den frivilliga pensioneringen av i enskild
tjänst anställda, äro av många slag, men de bestå bland annat i de tekniska
besvärligheter, som bero av den sammankoppling med premiereservsystemet
som den frivilliga pensioneringen har ansetts nödvändiggöra. Det är ju också
på denna punkt, som motionärernas resonemang främst sätter in. Motionärerna
ha ansett det önskvärt att utröna, huruvida man inte kunde med ett system,
som icke nödvändiggör samlandet av en stor premiereserv, ordna en frivillig
pensionering för i enskild tjänst anställda, ett system som samtidigt också
skulle kunna undanröja en del av de ekonomiska betänkligheter, som arbetsgivarna
ha haft emot pensioneringen. Det är av intresse att konstatera, att
även försäkringsutredningen i sitt i år avgivna betänkande är inne på samma
tankegångar, även örn resonemanget inte fullföljes på det sätt, som motionärerna
ha gjort. Grundlinjerna i motionärernas resonemang ha emellertid upptagits
även av försäkringsutredningen.

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Äng. frivillig pensionering av i enskild tjänst anställda. (Forts.)

Jag konstaterar dessutom, herr förste vice talman, att även utskottet ger
sitt erkännande åt motionärernas uppslag. Det konstateras i utskottets motivering,
att »motionärernas förslag innefattar ett beaktansvärt uppslag». Att
även det av motionärerna föreslagna tillvägagångssättet kommer att medföra
vissa svårigheter, äro motionärerna själva inte blinda för. Det är bland annat
möjligheten att undvika dessa svårigheter, som den begärda utredningen skulle
få syssla med.

Sedan utskottet således erkänt, att det uppslag, som motionärerna ha kommit
med, är beaktansvärt — jag drar den slutsatsen av utskottets resonemang,
att man också medger, att det är ett nytt uppslag, som hittills inte har prövats
i den förda diskussionen i denna fråga — gör emellertid utskottet enligt mitt
förmenande en rätt egendomlig tillämpning av sitt resonemang.

Läget är ju, herr förste vice talman, följande. Riksdagen har ansett det nödvändigt
att begära en utredning örn anordnande av obligatorisk pensionering
för i enskild tjänst anställda. Riksdagen har gjort detta främst därför att det
har visat sig medföra mycket stora svårigheter att mera allmänt genomföra en
frivillig pensionering, och dessa svårigheter ha framför allt bottnat i de tekniska
besvärligheter, som bero på sammankopplingen ^ av den frivilliga pensioneringen
och de stora premiereserverna. Detta är således utgångsläget för
den utredning örn obligatorisk pensionering, som riksdagen har beslutat begära.

Nu föreligger här ett förslag till åtgärder, som måhända skulle kunna undanröja
en betydande del av de svårigheter, som hittills ansetts sammanhöra med
den frivilliga pensioneringen. Den tankegång, som ligger till grund för detta
förslag, har som nämnts förts fram även av den försäkringstekniska sakkunskap,
"som finnes representerad i försäkringsutredningen. Det föreligger således
i frågan ett alldeles nytt moment, som tidigare inte har prövats _ och som
måhända skulle kunna möjliggöra en allmän pensionering av i enskild tjänst
anställda, utan att man behöver tillgripa den obligatoriska pensioneringen,
som ju också har konstaterats medföra mycket stora besvärligheter. Då skulle
det enligt mitt förmenande vara lämpligare, att man innan man tar upp Dagan
örn obligatorisk pensionering prövar detta nya uppslag örn möjligheterna
av en frivillig pensionering, att man i varje fall samtidigt som man diskuterade
nödvändigheten av att trots de stora svårigheterna lösa de i enskild tjänst anställdas
pensionsfråga på obligatorisk väg prövar den nya möjlighet som nu
har påvisats att ordna frågan på frivillig väg.

Utskottet vill för sin del göra tvärtom. Utskottet vill fortsätta att utreda
frågan örn en obligatorisk pensionering, och först sedan den utredningen är
klar, kan man enligt utskottets mening uppta till omprövning det. av motionärerna
framkastade förslaget örn nya möjligheter att ordna den frivilliga pensioneringen.
Jag tycker, som sagt, att detta är att gå baklänges i den utvecklingsgång,
som frågan i framtiden bör ha. För mig förefaller det naturligt,
attnär det nu har kommit upp ett nytt uppslag, som kan möjliggöra pensionsfrågans
lösning på frivillig väg. skall man låta detta uppslag undersökas
samtidigt som man undersöker den eventuella nödvändigheten att genomföra
en obligatorisk pensionering. Det kan ju hända, att uppslaget visar sig sa värdefullt.
att den obligatoriska pensioneringen blir onödig, och då synes det mig
ganska rimligt, att man, innan man binder sig vid ett förslag om obligatorisk
pensionering, undersöker denna nya möjlighet till en frivillig pensionering.

Jag kan därför inte värja mig för en mycket bestämd känsla av att reservanterna
emot utskottets förslag stå på mycket stark grund, då de hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna matte hos Kungl. Majit anhålla, att
de anförda synpunkterna vinna beaktande vid den utredning angående pensionermg
av i enskild tjänst anställda, som 1944 ars riksdag begärde, att sa -

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. frivillig pensionering av i enskild tjänst anställda. (Forts.)
ledes direktiven för denna utredning — vilka ännu inte äro utformade, eftersom
utredningen inte är tillsatt — vidgas till att gälla en utredning även örn
de nya möjligheter att anordna en frivillig pensionering, som de väckta motionerna
kunna innebära. Kommitténs uppdrag bör således gälla inte bara en
utredning örn en obligatorisk pensionering, utan även en undersökning, om man
på frivillig väg kan lösa pensioneringsfrågan med beaktande av det uppslag,
som de i år väckta motionerna innehålla, och med beaktande av de tankegångar
av samma art, som försäkringsutredningen i år har givit uttryck åt.

Jag ber därför, herr talman, med hänvisning till vad jag har anfört att få
hemställa örn bifall till den vid utskottets utlåtande fogade reservationen.

Herr Norman: Herr talman! Elon Andersson har förbisett ett motiv till
utskottets och riksdagens ståndpunktstagande då vi hade frågan örn den obligatoriska
försäkringen före. Det var nog inte bara de av honom antydda svårigheterna
beträffande lösandet av frågan, som voro bestämmande för riksdagens
standpunktstagande, utan det var alldeles säkert även den synpunkten, att örn
det allmänna skall göra någonting på detta område, så bör det hjälpa så många
som möjligt. Den frivilliga försäkringen kan ju aldrig få den omfattning som
är önskvärd, så att varje medborgare är garanterad trygghet på ålderdomens
dagar.

Nu komma vi ,]u ganska snart ett stycke längre på vägen, mot förverkligandet
av det önskemålet. När vi i utskottet behandlade frågan örn den obligatoriska
försäkringen för två år sedan, voro vi på det klara med att det inte
skulle komma att bli mycket gjort i fråga om utredningsarbetet i denna fråga
förrän folkpensioneringsspörsmålet var mera definitivt löst. Jag tror att det
är riktigt ^att vänta och se hur den reformen kommer att verka i det praktiska
livet också. — Dessutom hänvisar utskottet till att man nog bör avvakta vad
det blir för resultat av försäkringsutredningens olika förslag i lagstiftningsväg.

Nu lia reservanterna inte lagt sitt yrkande och sin motivering precis så. som
herr Elon Andersson gjorde, när han motiverade sitt ställningstagande till
reservationen, ty de yrka faktiskt att riksdagen skall gå ifrån det beslut den
fattade för två år sedan. Reservanterna vilja nämligen förorda, att den ännu
icke påbörjade utredningen »även och i första hand» — märk väl i första hand
— »må avse möjligheten och sättet att nk väsentliga resultat genom en frivillig
pensionering utformad efter de riktlinjer, vilka angivits av motionärerna».
Ett uttalande i den riktningen skulle innebära, att riksdagen backade från de
önskemål som framfördes för två år sedan. Jag tror nog att det riktiga är att
trots de svårigheter, som vi veta föreligga, få en undersökning — i den mån
det kommer att behövas efter genomförandet av den nya folkpensioneringen —
huruvida vi inte kunna få bestämmelser, som ytterligare trygga levnadsförhållandena
på ålderns dagar för samtliga medborgare här i landet.

Det är visserligen gott och väl att taga initiativ, som lyfta upp den ena
gruppen efter den andra och hjälpa dem, men vi måste sträva efter att uppnå
mera allmängiltiga resultat. Och har riksdagen en gång begärt en sådan utredning
synes det mig att riksdagen inte bör taga något sådant initiativ, som
föreslås i motionerna och reservationen. Det är alldeles säkert så, att de däri
framförda synpunkterna under alla förhållanden komma till beaktande vid
utredningen, när den kommer till stånd.

Jag hemställer, herr talman, örn bifall till utskottets yrkande.

Herr Wistrand: Herr talman! Då jag har biträtt utskottets hemställan i
denna fråga, har det inte varit därför, att jag på något sätt skulle anse att

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

.4n,7. frivillig ''pensionering av i enskild tjänst anställda. (Forts.)
en obligatorisk försäkring borde givas företräde framför en frivillig försäkring.
Jag tror att man har all anledning att pröva båda vägarna, och det torde
väl också, som utskottsord föran den här har anfört, bli anledning till att
göra det.

Orsaken till att jag inte har kunnat yrka bifall till motionen är den, att
det förefaller mig som arn motionen vöre så lös i sin utformning att man har
mycket svårt att se hur det föreslagna systemet verkligen skulle fungera, och
alldeles särskilt har jag också haft den uppfattningen, att frågan örn en frivillig
försäkring möjligen först borde undersökas inom det enskilda näringslivet
innan man begär en undersökning, örn försäkringen skall ordnas av staten
eller i varje fall under statlig medverkan på ett eller annat sätt. Det är nog
alldeles rätt, att man antagligen förr eller senare mäste komma ifrån premiereservsystemet
och att det bör finnas möjlighet att basera försäkringen på
annat sätt, men jag har inte kunnat finna att det förslag, som här har framlagts
som grund för yrkandet, har kunnat anvisa en väg som i nuvarande situation
skulle kunna väsentligt bidraga till en lösning av frågan.

Herr Andersson, Elon: Herr talman! Jag har visst inte förbisett, som utskottets
värderade ordförande trodde, att det utom de tekniska svårigheterna,
som utskottet år 1944 åberopade, även förekom en önskan att hjälpa så
många som möjligt, något som man vid den tiden inte trodde sig kunna förverkliga
genom en frivillig pensionering. Men jag påpekar, att motionärerna
med sitt förslag tro sig kunna komma fram till ett bättre resultat även i det
hänseendet, att en frivillig pensionering, ordnad efter ungefär de _ grundlinjer
som motionärerna ha tänkt sig, skulle kunna mycket verksamt bidraga till
att ett större antal i enskild tjänst anställda, än man tidigare har vågat antaga,
bli hjälpta genom en frivillig pensionering.

Utskottets ordförande fäster avseende huvudsakligen vid att man skall
vänta och se hur den inom kort beslutade folkpensionsreformen skall verka
på frågan om pensionering av i enskild tjänst anställda, men det som förefaller
mig vara det huvudsakliga i utskottets avstyrkande utlåtande är dock
den mening, varmed sista stycket börjar och där det står: »Det synes utskottet
som örn spörsmålet angående obligatorisk pensionering av arbetstagare i
enskild tjänst bör närmare undersökas, innan det av motionärerna framlagda
förslaget göres till föremål för mera ingående prövning.» Och det är detta
som jag tycker är alldeles felaktigt. Örn man överhuvud taget har något intresse
för att vid sidan av tanken på en obligatorisk pensionering pröva
de nya möjligheter till frivillig pensionering, som nu lagts fram, så bör väl
den prövningen komma samtidigt med prövningen av den obligatoriska pensioneringens
möjligheter och inte efter.

Jag fick det intrycket, att utskottets värderade ordförande i likhet med
herr Wistrand tyckte att uppslaget nog .skulle behöva prövas, men att man
trots detta inte behövde tala om det. Iferr Wistrand var för sin del säker
på att båda sakerna borde prövas samtidigt. Men örn utskottets ordförande
och ledamöter ha den uppfattningen, varför kunna de då inte säga det? Varför
inte säga som reservanterna, att samtidigt med att man prövar frågan
örn den obligatoriska försäkringen bör man kunna pröva frågan örn en frivillig
försäkring, ordnad efter dessa nya grunder, som man icke tidigare har
diskuterat?

I det ärende, vari kammaren nyss fattade sitt beslut, fäste utskottets värderade
ordförande stort avseende vid att klämmen i ett yrkande inte stämde
överens med motiveringen, och han lade därvid större vikt vid den förra
än vid den senare. Örn utskottets ordförande vidhåller denna uppfattning

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. frivillig pensionering av i enskild tjänst anställda. (Forts.)
skulle jag vilja påpeka, att det i motiveringen till reservationen visserligen
står »även och i första hand», men att det i klämmen, som skall ligga till
grund för beslutet, inte står annat än att man vid utformningen av direktiven
för den utredning, som riksdagen begärde år 1944 och som ännu inte
är tillsatt, skall uttala, att utredningen skall pröva även det uppslag
till pensionering på frivillig väg, som nu har framförts. Det är. såvitt jag
förstår, inte något nytt initiativ riksdagen därmed tar, utan endast en ''begäran
örn utökning av ett initiativ, som riksdagen tog 1944 men som Kungl.
Maj :t — säkerligen på grund av vad riksdagen själv uttalade vid det tillfället
— ännu icke har funnit anledning att effektuera.

Om, som sagt, herrarna äro på det klara med att det är nödvändigt att
pröva båda sakerna samtidigt, så tycker jag att herrarna också skola kunna
medge det riktiga i att säga ut det och inte låta Kungl. Majit gissa sig till
vad som menas.

Herr Englund: Herr talman! Jag kanske får börja med en liten reflexion
örn riksdagens arbetsformer, vilken har en lämplig anknytning till det vi nu
diskutera. Den som är relativt ny riksdagsman och kommer in i utskottsarbetet
blir.imponerad av det sakliga och ingående sätt, på vilket ärendena handläggas
i utskotten — med en reservation: så långt som ärendena falla inom ramen
av den erfarenhet, som utskottsledamöterna ha förvärvat, och det är ju en
mycket vidsträckt ram. Men så fort det kommer in ett tekniskt och abstrakt
element, som ligger utanför den allmänna erfarenheten, är säkerheten i prövningen
inte lika stor.

Det utlåtande som vi nu. behandla är ju ganska omfattande, och det synes
häntyda på att det skulle ligga ett ganska avsevärt utskottsarbete bakom det.
Men jag skulle tro att invändningarna mot det förslag, som ställes i motionen,
under utskotts debatten,; knappast ha tagit längre tid än tio minuter! Sedan har
utskottssekreteraren gjort ett förnämligt arbete. Då har man kommit till ett
resultat som visar att utskottsprövningen, örn den verkligen hade varit tillräckligt
ingående, egentligen borde ha utmynnat i ett yrkande örn bifall till motionärernas
tankegångar. Och det väsentliga momentet därvid är ju det, att sedan
motionen väcktes har det kommit ett betänkande av en speciell utredning på
detta område, försäkringsutredningen, som har angivit mycket vägande argument
till stöd för motionärernas yrkande.

dag har personlig erfarenhet av tyngden i försäkringsutredningens yrkande
på denna punkt. Det är ju så — om jag får ett ögonblick uppehålla mig vid
denna tekniska detalj, som är grundläggande för motionen — att premiereserven
och den därmed korresponderande försäkringsfonden, som ge trygghet för
framtida utbetalningar, spela en avgörande roll för vår föreställning örn försäkring.
Denna premiereservberäkning är i och för sig frukten av en lång historisk
utveckling. Vi ha i själva verket i svensk försäkringsutveckling prövat en
anordning, som i början föreföll mångå människor mycket naturlig och som
innebar att man helt enkelt sköt ihop ett belopp när någon dog; på det sättet,
med s. k. uttaxeringsföreningar, kunde man komma förbi alla ytterligare förutseende
åtgärder. Man lyckades emellertid så småningom övertyga försäkringstagarna
örn att det av vissa skäl inte var möjligt att fortsätta på detta
sätt, och då kom man fram till rutinen med premiereserv och försäkringsfond.

Detta system medför emellertid en alldeles särskild svårighet när det gäller
de ifrågasatta nya tj.änstepensioneringarna. Redan med de försäkringsformer
vi nu ha medför nämligen anhopningen, av premiereserver för försäkringarna
en utpräglad snedinriktning av vår investeringspolitik. Den som under de gångna
krigsåren har haft tillfälle att se ett försäkringsföretag från insidan, måste

Lördagen elen 15 juni 1940.

Nr 24.

Ant), frivillig pensionering av i enskild tjänst anställda. (Joris.)
säga sig, att det hade varit nästan omöjligt att finna placeringsobjekt inom
den i försäkringslagen uppdragna linjen om inte herr Wigforss genom sina försvarslån
uppträtt som en räddande ängel. Hade denna placeringsmöjlighet inte
skapats, så vet jag inte hur det skulle lia gått för försäkringsföretagen. De lia
nämligen att konkurrera med ett stort antal andra placerare, som äro bundna
av samma stränga villkor.

Av rent investeringspolitiska skäl är det således överhuvud taget knappast
möjligt att utan avgörande nackdelar för framtiden skapa en tjänstepensionering
med konsekvent vidmakthållande av de nuvarande reglerna för placering
av försäkringsfonder. Detta har också försäkringsutredningen med mycken
styrka framhållit. o .

Då är frågan, hur nian skall kunna lösa de spörsmål som härigenom uppstå.
Motionärerna ha därvidlag tänkt sig, att man skulle kunna gå tillbaka till
en form utan premiereserv och med direkt utbetalning vid försäkringsfallet
och därvid skapa den trygghet för försäkringsutfästelsens fullgörande som
man hittills har sökt finna genom premiereservsystemet, genom inbördes garantier
mellan ett stort antal företagare. Visserligen kan man inte utan ingående
utredning bedöma framkomligheten i detalj av denna väg, men jag tycker
ändå att motionärernas uppslag är så fruktbart och så väl anpassat till
förhållandena på vår penningmarknad, att man redan av det skälet skulle ha
anledning att pröva det. Det skulle också, såvitt jag kan se, vara en mycket
stor fördel för de stora företagare, som endast i undantagsfall kunna tänkas
råka i lägen, där de icke förmå infria sina betalningsutfästelser, att kunna
bibehålla sitt kapital inom sina respektive rörelser med den högre förräntning,
som det har där, i stället för att placera det vid sidan örn verksamheten i form
av en premiereserv och försäkringsfond för den speciella pensioneringen, naturligtvis
till en alltmer sjunkande ränta.

Olika investeringspolitiska skäl samverka således till att gynna motionärernas
tankegång. Och därtill kommer ytterligare en sak, nämligen att folkpensioneringen,
genom att den ger ett grundbelopp av icke oväsentlig storleksordning
och därmed möjliggör för arbetsgivarna att nå ett gott resultat med
mycket mindre tillskott än tidigare, kan väntas ge en ytterligare impuls till
en sådan frivillig pensionering, som motionen handlar om. Konvergensen av
olika synpunkter till förmån för motionen är således enligt mitt sätt att se
så utpräglad, att utskottets förtjänstfulla utredning också borde lia utmynnat
i ett yrkande örn bifall till motionärernas förslag.

Herr Wistrand hade en anmärkning mot detta förslag, vilket han eljest ur
vissa synpunkter sympatiserade med. Den anmärkningen innebar, att det skulle
vara rimligt att man i första hand läte den enskilda företagsamheten själv
skapa förutsättningar för en frivillig tjänstepensionering, utan stöd av statsmakterna.
Jag skulle för min personliga del kunna helt och hållet ansluta mig
till den tankegången, örn det inte hade funnits ett väsentligt hinder, nämligen
att lagen för närvarande inte tillåter en anordning av (leii av motionärerna
föreslagna typen. Försäkringsutredningens förslag, som citeras i utskottets motivering.
avser ju att undanröja en lagföreskrift, solli hindrar en sådan försäkring.
Och jag skulle tro att det också psykologiskt ligger till pa det sättet, att
man inte kan vänta att de anställda skola bli nöjda med en tjänstepensionslörsäkring
av denna nya typ, såvida det inte genom en utredning av statsmakterna
klarlägges, att den kan beräknas ge samma trygghet för utfästelsens
fullgörande som en försäkring byggd på premiereservsystemet oell således till
sitt värde är jämförbar med en försäkring av ''det sistnämnda slaget. Intill dess
så sker komme dessa anställda, med hänsyn till att ovannämnda tekniska spörsmål
äro av ganska svåröverskådlig natur, troligen att betrakta en sådan

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. kronojägares
lönegradsplacering
m. m.

-1n*j. frivillig pensionering av i enskild tjänst anställda. (Forts.)
tjänstepensionsförsäkring, som motionärerna föreslagit, som varande av lägre
valör.

Det är således med hänsyn .till den omständigheten, att det kräves direkta
lagändringar och en statlig auktorisation av den nya försäkringstypen jämsides
med den traditionella, vilken använder premiereservsystemet, som jag
inte, hur benägen jag än är att i allmänhet godtaga sådana tankegångar som
den herr Wistrand nyss framförde, i detta fall kan dela hans ståndpunkt, att
det enskilda näringslivet bör lia första ordet och staten det andra, Redan den
omständigheten, att den ifrågasatta tjänstepensioneringen icke kan komma
till stand utan lagändring, ger staten i detta fall en förstahandsuppgift.

Överläggningen ångsågs härmed slutad, varefter herr talmannen i enlighet med
de yrkanden, som därunder framkommit, gjorde propositioner, först på bifall
Vat* utsk°ttet i det nu förevarande utlåtandet hemställt samt vidare på
godkännande av den vid utlåtandet avgivna reservationen; och förklarade herr
talmannen, sedan han upprepat propositionen på bifall till utskottets hemställan,
sig finna denna proposition vara med övervägande ja besvarad.

Herr Andersson, Elon, begärde votering, i anledning varav uppsattes samt
efter given varsel upplästes och godkändes en så lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad andra lagutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 3G,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

\ inner Nej, godkännes den vid utlåtandet avgivna reservationen.

0 Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början omröstning genom uppresning. Herr
talmannen förklarade, att enligt hans uppfattning flertalet röstat för ja-propositionen.

Då emellertid herr Andersson, Elon, begärde rösträkning, verkställdes nu
votering medelst omröstningsapparat; och befunnen vid omröstningens slut rostema
hava utfallit sålunda:

Ja — 71;

Nej -— IG.

Därjämte hade 4 ledamöter tillkännagivit, att de avstode från att rösta.

■ Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 62, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående fastställande av personalförteckning för domänverket,
m. m. jämte i ämnet väckt motion.

I en till riksdagen avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr
125, hade Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbrubsärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

1) med tillämpning tills vidare från och med den 1 juli 1946 för domänverket
fastställa i propositionen införd personalförteckning;

2) medgiva, att i tjänsteförteckningen finge vidtagas av chefen för jordbruksdepartementet
i propositionen förordad förändring.

Pa sätt berörda statsrådsprotokoll utvisade, hade domänstyrelsen föreslagit,
att kronojägarbefattningarna, som nu voro placerade i lönegraderna A 9, A 10

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Äng. kronojägares löne gradsplacering m. m. (Forts.)
och A 12, skulle i tjänsteförteckningen för domänverket uppföras i lönegraden
A 12 samt att de biträdande kronojägarbefattningama, som nu voro placerade
i lönegraden A 7, skulle i nämnda förteckning uppföras i lönegraden A 9. Föredragande
departementschefen hade emellertid ansett, att frågan örn kronojägarnas
och de biträdande krono jägarnas lönegradsplacering lämpligen borde
anstå i avbidan på resultat av nu pågående allmänna lönerevision.

I detta sammanhang hade utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 268, av herrar Grym och
Franzon, däri hemställts, att riksdagen i avseende å kronojägarna måtta besluta
sådan ändring av tjänsteförteckningen, som domänstyrelsen i ärendet föreslagit,
med den avvikelsen att kronojägarna placerades i lägst lönegraden A 13
och de biträdande kronojägarna i lägst lönegraden A 10.

Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet på anförda skäl hemställt,

A. att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas;

B. att motionen I: 268 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Enligt en vid utlåtandet avgiven reservation hade herrar Dahlström, Svedberg.
Bondeson, Liedberg, Jacobson i Vilhelmina samt Nilsson i Varuträsk ansett,
att utskottets motivering bort hava den lydelse, som i reservationen angivits.
samt att utskottet bort hemställa,

A. att riksdagen måtte

1) med tillämpning tills vidare från och med den 1 juli 1946 för domänverket
fastställa i reservationen införd personalförteckning;

2) medgiva, att i tjänsteförteckningen finge vidtagas av reservanterna i det
föregående förordade förändringar;

B. att motionen I: 268 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservanternas förslag innebar bland annat, att hela antalet nu befintliga
kronojägarbefattningar skulle placras i 12 lönegraden, att 30 biträdande kronojägarbefattningar
i lönegraden A 9 skulle inrättas ävensom att befattningarna
som kronojägare i A 10 och A 9 samt biträdande kronojägare i A 7 skulle
utgå ur tjänsteförteckningen för domänverket.

Herr Svedberg: Herr talman! Jag har inom jordbruksutskottet anslutit
mig till den vid detta utlåtande fogade reservationen, och jag har begärt ordet
endast för att få framföra de synpunkter, som jag anser motivera ett
bifall till denna reservation.

Redan år 1942, när jordbruksutskottet och riksdagen togo ställning till
ett förslag om ändring av tjänsteförteckningen för domänverkets personal, anförde
utskottet bland annat afl; det ansåg kronojägarna befinna sig i ett särskilt
lågt löneläge. Vidare framhöll utskottet i sin motivering de mindre
gynnsamma konsekvenser, som skulle kunna bli följden av kronojägarbefattningarnas
uppdelning på olika lönegrader. När vi för någon tid sedan, i riksdagen
hade att taga ställning till förslaget örn omorganisation av skogsvårdsstyrelserna,
bifölls jordbruksutskottets hemställan, som bland annat gick ut på
inplacering av länsskogvaktarna i lönegrad A 12, och man hade anledning
tro att samma lönegradsplacering skulle tillstyrkas beträffande kronojägarna
vid behandlingen av den proposition, som ligger till grund för det nu
föreliggande utlåtandet. Utskottsmajoriteten har emellertid när det gäller kronojägarnas
lönegradsplacering avstyrkt ett yrkande i denna riktning, med
hänvisning till en pågående lönerevision. Jag måste dock framhålla som min
bestämda uppfattning, att örn man bär gör jämförelser mellan de arbetsuppgifter,
som åvila å ena sidan länsskogvaktarna och å andra sidan domän -

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. kronojägares lönegradsplacering rn. m. (Forts.)
styrelsens tjänstemän i närmast motsvarande ställning-, d. v. s. kronojägarna,
så måste man finna dels att utbildningen är precis densamma för dessa båda
slag av tjänstemän och dels att kronojägarna lia ett mer omfattande åliggande
än länsskogvaktarna, i det att de förra utöver den vanliga skogsvårdstjänsten
även ha att sköta arbetsledningen för den arbetsstyrka, som
är anställd inom vederbörande bevakningstrakt. I den kungliga propositionen,
citeras ett yttrande av domänstyrelsen, vari denna som ett belägg för ökningen
av kronojägarnas arbetsuppgifter under de senaste åren anför, att medan arbetslönerna
till arbetare år 1939 uppgingo till i medeltal 40 000 kronor per
bevakningstrakt, utgjorde de år 1944 93 000 kronor.

Därtill kommer, att medan länsskogvaktarna ofta bo i de centrala delarna
av en kommun, så äro kronojägarna många gånger, icke minst i Norrbotten,
placerade på bevakningstrakter som ligga långt från bebyggelse; i varje fall
gäller detta för sådana bevakningstrakter där boställen äro anordnade.

Utöver dessa synpunkter kan man även anföra, att det ur rättvisesynpunkt
framstår såsom orimligt att å ena sidan acceptera placeringen av
länsskogvaktarna i 12 lönegraden och å andra sidan kvarhålla kronojägarna
i 9 respektive 10 och 12 lönegraderna, ehuru inga skäl tala för att kronojägarna
böra ha lägre lön.

Med hänsyn till rekryteringen i framtiden måste ju följden härav bli, att
de mest meriterade söka sig till skogsvårdsstyrelserna i stället för till de
tjänster, som stå till förfogande inom domänstyrelsen. Då jag har den bestämda
uppfattningen, att det är av stor vikt att man har en lika kvalificerad
tjänstemannakår inom domänstyrelsens förvaltning, särskilt när det gäller
skogsvården, som inom skogsvårdsstyrelsernas verksamhetsområde, har
denna synpunkt för mig varit vägledande när jag tagit ståndpunkt till denna
fråga i utskottet.

Domänstyrelsen anförde ju också i sitt yttrande angående skogsvårdsstyrelsernas
omorganisation, att länsskogvaktare och kronojägare borde placeras
i samma lönegrad. Det vore enligt domänstyrelsens mening av stor betydelse,
att löneplaceringen bleve så väl avvägd som möjligt i förhållande till
den som borde gälla för domänverkstjänstemännen, såväl ur rättvisesynpunkt
som med hänsyn till önskvärdheten av att för framtiden likvärdiga rekryteringsmöjligheter
skapades.

Även allmänna lönenämnden anförde då några synpunkter, som jag har
tillmätt vikt då det gällt att taga ställning till den föreliggande frågan
och som jag därför vill återge: »Det vill synas lönenämnden, som örn utredningen
vid den verkställda jämförelsen med närmast motsvarande befattningshavare
vid domänverket genomgående värderat arbetsuppgifterna för
skogsvårdsstyrelsepersonalen något högre än arbetsuppgifterna för domänverkets
personal utan att övertygande skäl härför framlagts.» Härav torde
det stå klart för de flesta, att man ur rättvisesynpunkt bör acceptera
reservationens linje.

Jag ber också att få hänvisa till det uttalande riksdagen gjorde redan år
1942, vilket även utskottsmajoriteten omnämner längst ner på s. 5 i sitt utlåtande.
Vid det tillfället framhöllos de ogynnsamma konsekvenser, vartill
kronojägarnas placering i olika lönegrader kunde leda, och kungl, domänstyrelsen
bär ju nu efter fyra års erfarenhet kommit till samma uppfattning,
vilket framgår av den skrivelse, som ligger till grund för Kungl. Maj:ts
proposition i detta ärende. Utskottet hänvisade särskilt till svårigheterna när
det gäller förflyttningar från en mera avlägset liggande bevakningstrakt till
en bevakningstrakt, som har bättre kommunikationer men där kronojägartjänsten
samtidigt kanske är placerad i lägre lönegrad; lönegradsplaceringen föl -

Lördagen den 15 juni 1940.

Nr 24.

Äng. kronojägares lönegradsplacering m. m. (Forts.)
jer ju inte tjänsteinnehavaren, då han söker från en bevakningstrakt till en
annan.

Dessa synpunkter ha för mig varit vägledande, då jag intagit ståndpunkt
i utskottet, och jag ber, herr talman, att med det anförda få yrka bifall till
den reservation, som är undertecknad av herr Dahlström m. fl.

I detta anförande instämde herr Linderot.

Herr Grym: Herr talman! När innehållet i den proposition, där bland annat
kronojägarnas lönefråga behandlas, blev bekant bland kårens medlemmar,
väckte det, måste jag säga, förbittring och olustkänslor och synnerligen stor
besvikelse. Kronojägarna hade nämligen invaggats i den föreställningen, att
propositionen skulle ge en godtagbar lösning av deras lönefråga och att denna
lönefråga därmed skulle få den hyfsning, som den så väl behöver.

Nu tror jag dock, att kronojägarkåren skulle göra mindre rätt i att rikta
sin anklagelse mot vederbörande departementschef, nämligen statsrådet _ Sköld.,
för att denna frågas riksdagsbehandling fått en så dålig start. Jag vill inte
närmare ingå på dessa detaljspörsmål, men det är klart att det är en mängd
olika faktorer som statsrådet Sköld vägt mot varandra, när han intagit sin
ståndpunkt. Det är inte många tröstens ord som kronojägarna få till livs i
propositionen. Men jag anser, att kåren trots detta inte bör tappa hoppet helt
och hållet. Jag för min personliga del — jag är ju själv kronojägare — har
inte förlorat hoppet. Först och främst grundar jag detta på att riksdagen ännu
inte fattat sin ståndpunkt till frågan.

Man kan också av statsrådets uttalande utläsa så pass mycket som att han
villigt erkänner, att åtminstone en del av kronojägarna för närvarande äro
för dåligt avlönade. Statsrådet skriver nämligen i propositionen bland annat:
»Vissa skäl synas tala för att de i 9 och 10 lönegraderna placerade kronojägarna
beredas cn förbättrad löneställning. Med hänsyn till pågående lönerevision
anser jag mig dock icke nu böra till slutligt avgörande upptaga denna
fråga.» Jag för min del kan inte tolka detta uttalande på annat sätt än att
det även på högsta ort medges, att en lönereglering för kronojägarna är fullt
berättigad.

För närvarande äro kronojägarna i lönehänseende uppdelade på så sätt, att
200 äro placerade i lönegrad A 9, 200 i lönegrad A 10 och 70 i lönegrad A 12.
Denna uppdelning genomfördes, som också herr Svedberg påpekade, år 1942.
Det är på grund av de stora olägenheter, som detta uppdelningssystem visat
sig medföra, som domänstyrelsen hos Kungl. Majit har hemställt att samtliga
kronojägare skola hänföras till lönegrad A 12 och att biträdande kronojägare
till ett antal av ungefär 30 borde placeras i lönegraden A 9. I sin skrivelse till
Kungl. Majit erkänner domänstyrelsen, att det var mindre välbetänkt att genomföra
differentieringen av kronojägarnas löneställning efter bevakningstrakterna.
Denna differentiering var också från första början synnerligen
impopulär såväl bland kronojägarna som bland revirförvaltarna och överjägmästarna.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att den nuvarande chefen
för domänverket, generaldirektör von Stockenström, ännu inte fått delina sin
befattning vid den tidpunkt, då differentieringen kom till stånd.

När jordbruksutskottet på sin tid behandlade denna fråga, gav det uttryck
för sina betänkligheter örn lämpligheten att genomföra denna uppdelning. Utskottet
framhöll, att den kunde tänkas medföra mindre tilltalande konsekvenser,
men utskottet förutsatte dock att Kungl. Majit skulle ha sin uppmärksamhet
riktad på spörsmålet, och, därest så skulle visa sig behövligt, vidtaga lämpliga
åtgärder för avhjälpande av denna olägenhet.

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Ant/, kronojägares lönegradsplacering m. m. (Forts.)

De skäl, som domänstyrelsen åberopat för en enhetlig placering av kronojägarna
i lönehänseende, torde kunna sammanfattas på följande sätt. På grund
av skogsskötselns intensifiering sker en successiv förskjutning i kronojägarnas
arbetsuppgifter, vilket gör att en omprövning av lönegradsplaceringen tid efter
annan måste företagas. Olikhet i arbetsuppgifterna kan utjämnas genom insättande
av extra kronojägare och arbetsförmän. Trots olikheter i bevakningstrakternas
storlek m. m. finns det möjligheter att fullt utnyttja varje befattningshavare.
Vid jämförelse med andra statstjänstemän, anför domänstyrelsen
vidare, torde kronojägarna närmast vara att likställa med föreståndare för
banmästaravdelning, vilka äro placerade i lönegraderna A 10, A 12 och A 14.
Domänstyrelsen gör också en jämförelse mellan vägmästamas och kronojägarnas
arbetsuppgifter — vägmästarna äro ju alla placerade i lönegrad A 13 —
och anför därvid bland annat: »En kronojägares arbetsbefäl synes alltså snarast
vara större än en vågmästares, vartill kommer att kronojägarna hava ett
större antal arbetsuppgifter, som var för sig kräva särskild erfarenhet och särskilda
kvalifikationer. Dessutom äro arbetsplatserna i skogen ofta spridda och
stundom svårtillgängliga.

Den jämförelse, som här gjorts och det utgångsläge som föreligger beträffande
kronojägarnas nuvarande lönegradsplacering talar för att kronojägarbefattningar
icke böra vara placerade lägre än i lönegrad A 12.»

Statskontoret har också för sin del ställt sig mycket förstående och tillstyrkt
en viss uppfattning, varjämte en av de i statskontorets behandling av ärendet
deltagande tjänstemännen, nämligen statskommissarie Norberg, reservationslöst
har velat placera samtliga kronojägare i lönegrad A 12.

Jordbruksutskottet förklarar i det föreliggande utlåtandet, att utskottet finner
»goda skäl tala för att de i lönegraderna A 9 och A 10 placerade kronojägarna
beredas en förbättrad löneställning». Men trots detta uttalande har
utskottets majoritet inte gått med på någon förändring till det bättre i jämförelse
med vad som föreslagits i den kungl, propositionen. Utskottets majoritet
vill slippa ifrån det hela så lindrigt som möjligt.

Reservanterna inom utskottet — till vilka jag ber att få rikta kronojägarkårens
vördsamma tack för visat intresse för denna fråga — ha däremot sagt
rent ut, att »starka skäl tala för att en förbättring av kronojägarnas löneförmåner
kommer till stånd redan nu». Reservanterna föreslå, att samtliga ordinarie
kronojägare placeras i lönegrad A 12 och biträdande kronojägarna i lönegrad
A 9.

Jag vädjar till denna kammares ledamöter att bifalla denna reservation. Jag
tänker inte alls enbart på kårens bästa, utan jag har samtidigt det allmännas
bästa i åtanke. Min synpunkt på saken är nämligen även den, att den lilla merkostnad,
som skulle bli följden av ett bifall till reservationen — det rör sig i
runt tal örn 160 000 kronor per år — i verkligheten kan leda till att ett ännu
större belopp från statens skogsförvaltning ytterligare inflyter i statskassan.
Vi måste förstå, att det inte är tillrådligt att på statens skogar ha ungefär 400
kronojägare, som gå där besvikna och bittra mot samhället. Det är stora värden
som stå på spel. Vi måste komma ihåg att kronojägarna arbeta ganska självständigt
Om stämningen är god och det råder arbetsglädje bland dem, tror jag
att förhållandet kan bli ett helt annat.

Jag vill också påpeka ännu en sak. Det är ett faktum, att den negativa inställningen
till kronojägarnas lönefråga har fört med sig vissa icke önskvärda
återverkningar. Statens skogsväsende får för närvarande inte i sin tjänst skogsskoleutbildat
folk i tillräckligt antal. Domänstyrelsen förklarade för fem eller
sex veckor sedan 18 extra kronojägartjänster till ansökan lediga, och summa
14 sökande anmälde sig. Då är det också att märka, att praktiskt taget samt -

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Äng. kronoiägares lönegradsplacering m. m. (Forts.)
liga dessa 14 voro transportsökande. Domänstyrelsen fick alltså intet nytt folk
till statens skogar, vilket den. dock så väl skulle ha behövt. Jag för min del
har svårt att finna någon annan förklaring än att det enskilda skogsbruket
betalar sin personal bättre än vad staten gör, och då föredra de unga skogsmannen
att ta anställning hos den arbetsgivare, som betalar bäst; örn det sedan
är klokt handlat i det långa loppet, låter jag verkligen vara osagt. Jag har
många gånger talat med unga extra kronojägare i dessa frågor. De äro ofta
duktiga män, och de ha svarat mig ungefär på det sättet, att de inte lia råd
och inte heller anledning att idka välgörenhet mot ett statligt affärsverk, som
självt gör så lysande affärer.

Till slut ber jag, herr talman, få påpeka att kronojägarkåren har behandlats
ganska styvmoderligt när det gällt lönefrågor. Denna kår har fått bönfalla
örn löneförbättringar mångfaldiga gånger, och resultatet har alltid blivit magert.
Det är först sedan vi fingo den nuvarande generaldirektören von Stockenström
som man har börjat värdera kronojägarnas arbete på ett riktigare och
mera förstående sätt än vad förut har varit fallet. Det är beklagligt, att generaldirektörens
syn på krono jägar kår ens lönefråga inte har mött förståelse på högsta
ort.

Jag vädjar än en gång till kammarens ledamöter att bifalla den vid utskottets
utlåtande fogade reservationen, till vilken jag, herr talman, för min
del ber att få yrka bifall.

I herr Gryms yttrande instämde herrar Hage, Franzon och Carlström.

Herr Tjällgren: Herr talman! Jag tror knappast det är nödvändigt att upptaga
någon längre debatt i detta ärende.

Jag vill för egen del säga, att jag fullkomligt delar de tvenne föregående
talarnas uppfattning, att kronojägarnas löner böra regleras och att de böra få
samma löneställning som länsskogvaktarna. Utan att göra mig skyldig till
någon överdrift tror jag mig kunna betyga, att denna uppfattning delas av
utskottets samtliga ledamöter. Detta framgår också av utskottets föreliggande
utlåtande, där det bland annat säges: »Utskottet finner goda skäl tala för att
de i lönegraderna A 9 och A 10 placerade kronojägarna beredas en förbättrad
löneställning. I likhet med departementschefen anser dock utskottet, att frågan
örn kronojägarnas och de biträdande kronojägarnas lönegradsplacering
lämpligen bör anstå i avbidan på resultatet av nu pågående allmänna lönerevision.
» Det är ju, som jag tror att jag sagt tidigare här i kammaren under
denna riksdag, praxis att riksdagen, om utredning i ett visst ärende pågår,
inte föregriper denna genom att fatta beslut i frågor, som där äro föremål för
överväganden.

Jag tror inte det är nödvändigt att i detta sammanhang uppdraga någon
jämförelse mellan å ena sidan kronojägarnas och å andra sidan länsskogvaktarnas
arbetsuppgifter och tjänsteåligganden. Den saken ha vi ju här diskuterat
tidigare, när vi fattade beslut örn skogsvårdsstyrelsernas omorganisation. Jag
delar herr Gryms uppfattning, när han säger att det är orimligt att en del
kronojägare, sedan nu länsskogvaktarna kommit upp i lönegrad A 12, skola
vara placerade i lönegrad A 10. Men både herr Grym och andra veta ju, att
länsskogvaktarna uppflyttades på grund av att de skulle, om jag så får säga,
inrangeras i en ny organisation. Hade inte omorganisationen av skogsvårdsstyrelserna
skett, är det väl ovisst örn denna lönegradsuppflyttning för länsskogvaktarna
blivit av riksdagen beslutad. Det kan hända, att denna frågas lösning
i annat fall hade fått anstå, till dess utredningen örn kronojägarnas löner
varit färdig.

Första kammarens protokoll 1040. Nr 2h.

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. kronojägares lönegrads placering m. m. (Forts.)

Under debatten^ bär både av herr Svedberg och herr Grym påpekats, vad
riksdagen beslöt år 1942 med anledning av jordbruksutskottets utlåtande nr
49 just beträffande kronojägarnas löneförhållanden. Jag vill för egen del säga,
att jag då anslöt mig^ till jordbruksutskottets ståndpunkt, och jag skall för
att få dess uttalande återigen taget till kammarens protokoll tillåta mig att
citera några rader ur detsamma: »Utskottet har intet att erinra mot nu angivna
förslag, i all synnerhet som därigenom för en väsentlig del av kronojägarkåren
åstadkommes en förbättring i nuvarande väl låga löneställning. Emellertid
har utskottet uppmärksammat, att den föreslagna lönesättningen i vissa fall
kan tänkas medföra mindre tilltalande konsekvenser. Det torde nämligen kunna
inträffa att en kronojägare, som under större delen av sin tjänstetid tjänstgjort
i en avlägsen och krävande bevakningsman, vid tilltagande ålder önskar
få förflyttning till ett mera lättskött och icke fullt så avlägset beläget tjänstgöringsområde.
Svårigheter kunna då tänkas uppkomma för honom att utan
försämring av avlöningsförmånerna erhålla dylik transport.» Detta uttalande
gäller tydligen fortfarande, och jag har som sagt för att bringa det i kammarens
erinran velat citera vad jordbruksutskottet då sade.

Jag tror, som jag nämnde i början av mitt anförande, att det inte är nödigt
att nu upptaga en längre diskussion i detta ärende, utan jag ber med dessa
få ord, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Hagman: Herr talman! Jordbruksutskottets ärade ordförande har givetvis
på ett alldeles riktigt sätt tolkat den uppfattning, som var rådande bland
utskottets ledamöter, vilka stå för utskottets utlåtande och bland vilka jag
var en.

Att kronojägarna böra få en förbättrad löneställning, tyckas alla vara ense
örn. Också jordbruksministern synes ju vara av den uppfattningen. Det står
nämligen i den kungl, propositionen, som ligger till grund för detta utlåtande,
följande: »Vissa skäl synas tala för att de i 9 och 10 lönegraderna placerade
kronojägarna beredas en förbättrad löneställning.» Därmed synes statsrådet
hava erkänt det berättigade i att kronojägarna få sina löneförmåner förbättrade.
Därefter fortsätter emellertid statsrådet: »Med hänsyn tili pågående lönerevision
anser jag mig dock icke nu böra till slutligt avgörande upptaga
denna fråga.»

_ Vid behandlingen av detta ärende i utskottet upplystes det att en lönerevision,
såsom statsrådet omnämnt, fortgick och beräknades vara färdig inom
den allra närmaste tiden. Jag blev med anledning av vissa uppgifter, som jag
sedan fick, intresserad av att skaffa närmare upplysningar örn vilken utredning
som avsågs. Jag förfrågade mig i finansdepartementet och blev då upplyst
örn att uttalandet avser 1945 års allmänna lönerevision. Jag genmälde
då, att denna lönerevision ju inte har fått i uppdrag att reglera sådana lönefrågor
varom här är fråga, utan närmast att företaga en allmän reglering av
lönerna för att i möjligaste mån återställa reallönerna före kriget, i varje fall
skulle det vara utredningens huvudsakliga uppgift. Min sagesman i finansdepartementet
bekräftade, att detta var riktigt. Jag frågade då, örn någon annan
utredning i dessa frågor pågick, måhända inom 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga,
men fick till svar att de avslutat sitt arbete och att någon
annan lönerevision icke pågår.

Jag vore tacksam att här få ett meddelande från vederbörande statsråd
eller någon annan, som kan lämna uppgifter, vilka vederlägga de upplysningar
jag sålunda fått, ty skulle de vara riktiga, förhåller det sig ju så, att här icke
pågår någon revision av lönegradsplaceringar för vare sig kronojägarna eller
andra. Örn alltså ingen lönerevision pågår synas mig såväl statsrådets som

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Äng. kronojägares löne gradsplacering m. m. (Forts.)
utskottets uttalanden något egendomliga. Enligt vad som meddelats har 1945
års allmänna lönerevision för kort tid sedan avlämnat sitt betänkande, men
har inte däri upptagit frågor sådana som denna till behandling.

Skulle de upplysningar, som jag från olika håll fått, visa sig vara riktiga,
så är den grund, på vilken jag i utskottet byggde mitt ställningstagande, inte
längre till finnandes. Jag måste då förklara, att jag anser mig nödsakad att
ändra mitt ställningstagande och att jag kommer att rösta med reservationen.
Under utskottsbehandlingen, liksom här i kammaren, ha alla talare givit uttryck
åt den uppfattningen, att de kronojägare som äro placerade i lönegraderna
A 9 och A 10 rättvisligen böra uppflyttas till den lönegrad, som riksdagen
för kort tid sedan ansåg skälig för länsskogvaktare. Dessa båda kategorier
av tjänstemän ha ju samma utbildning och ungefär samma ansvar i
tjänsten. Och det måste, som herr Grym här tidigare har sagt, kännas mycket
hårt för kronojägarna att utan sakliga skäl eller bärande motiv bli på detta
vis skjutna åt sidan. Det kan jag för min del inte vara med örn.

Då jag såsom tidigare anförts anslöt mig till utskottets ståndpunkt, var det
under den uttryckliga förutsättningen att en lönerevision såsom i propositionen
angavs pågick, vid vilken denna fråga upptagits eller skulle upptagas till behandling,
och att resultatet av utredningen kunde motses inom en snar framtid.
Under sådana förhållanden ansågo jag och även andra, att man lämpligen
borde gå den vanliga vägen och invänta resultatet av den pågående utredningen.
Någon sådan utredning tycks nu inte förekomma, men jag vore som
sagt mycket tacksam för upplysning örn hur därmed förhåller sig.

Herr Åman: Herr talman! Jag ber att få instämma i reservanternas synpunkter.
Jag delar visserligen herr Tjällgrens mening, att man när det gäller
sådana här frågor inte bör föregripa utredningar, som äro i gång, men örn
riksdagen finnér, och det tycker jag att vi i detta fall gjort, att en grupp
behandlats ovanligt snävt kan man företa en korrigering utan att avvakta en
allmän tjänsteförteckningsrevision.

_ Jag har begärt ordet närmast av samma anledning som herr Hagman. Jag
finner nämligen i likhet med honom utskottets skrivning synnerligen egendomlig.
Utskottet hänvisar till den allmänna lönerevision, som för närvarande pågår,
men jag vill då framhålla, att finansministerns direktiv inte innefatta
någon tjänsteförteckningsrevision, utan hela lönerevisionen arbetar kan man säga,
med några få undantag, inom ramen av ett återställande av 1935—39 års reallöner.
Det inbördes förhållandet mellan de olika lönegrupperna blir således
väsentligen inte rubbat av denna revision. Därför förefaller det rimligt, att
man tillmötesgår kronojägarnas önskemål och inte utsätter dem för en så snäv
behandling, som de uppenbarligen blivit utsatta för i detta sammanhang.

Jag ber för den skull att få yrka bifall till reservationen.

Herr Svedberg: Herr talman! Jag vill med anledning närmast av det anförande,
som utskottets ärade ordförande nyss höll, säga några ord.

o Jag delar fullkomligt hans uppfattning, att det är mindre lämpligt att rubba
på de olika lönegradsplaceringarna, men jag anser, att i detta fall särskilda
omständigheter föreligga. Jag vill fråga jordbruksutskottets ärade ordförande,
huruvida denna principfasthet alltid tidigare förekommit. Jag vill endast erinra
örn att för någon tid sedan föreslog jordbruksutskottet ändrade lönegradsplaceringar
i samband med omorganisationen av kartverket, och jag vill erinra
om att riksdagen redan år 1942 fastställde lönegradsplaceringarna ''i tjänsteförteckningen
för domänverket, varvid man höjde de extra jägmästarnas lönegradsplacering
från 19 lönegraden till 22.

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Äng. Jcronojägares lönegradsplacering m. m. (Forts.)

Med dessa erfarenheter från jordbruksutskottets utlåtande tidigare anser jag,
att man i detta fall tryggt kan acceptera det förslag, som inneslutes i reservationen.

När jag tidigare gjorde jämförelsen med länsskogvaktarnas arbetsförhållanden
och deras lönegradsplacering, menade jag ingalunda, att dessa länsskogvaktare
voro placerade i en alltför hög lönegrad. Jag skulle gärna, när
den frågan var uppe, ha accepterat en placering av dessa befattningshavare i
13 lönegraden, örn det funnits några som helst förutsättningar för ett bifall
till den motion, som innefattade förslag örn en sådan lönegradsplacering. När
jag gjorde denna jämförelse, var det för att framhålla, att kronojägarna, i
varje fall i Norrland på dess arbetstyngda bevakningsområden, utöver arbetsledning,
tillsyn över dikningar, skogskultiveringsarbeten och kontrolltumningar,
ha att uppbära influtna medel från försäljning av mindre virkesposter och
alltså ha ansvar även för penningförvaltning, samtidigt som de sköta ett arbete,
som man kan jämföra med länsskogvaktarnas arbete när det gäller översyn
av skogsvården.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande.

Herr Dahlström: Herr talman! Jag har inom utskottet vid den överläggning,
som skett i förevarande ärende, bibringats den uppfattningen, att det är en
rättviseåtgärd att här följa reservanterna.

Både departementschefen, allmänna lönenämnden och utskottet äro eniga om
att kronojägarna böra uppflyttas i en högre lönegrad. Dessa äro ju de lägst
avlönade befattningshavarna, och jag tror inte den lönegradsplacering, som
skulle komma att fastställas, örn riksdagen följer reservanterna, går längre
än att den kan försvaras vid den löneöversyn, som här förebådas.

Jag har också den uppfattningen, att man bör vara litet försiktig i fråga
örn behandlingen av dessa befattningshavare. De arbeta dock på ett område,
där staten bedriver produktiv verksamhet, och man bör inte uppdraga alltför
snäva gränser vid lönesättningen där, utan följa de linjer, som man i allmänhet
följer på andra håll. I annat fall torde staten bli handikappad. Med hänsyn
till vad som nu försiggår på arbetsmarknaden -— örn det är skäligt eller
oskäligt, vill jag inte yttra mig örn — tycker jag för min del att det är riksdagen
värdigt att se till, att de sämst placerade arbetarna inom detta verk
beredas anställningsförmåner, som göra dem hågade och villiga att utföra
det viktiga arbete de ha för händer.

Jag finner, herr talman, starka skäl tala för att riksdagen följer reservanternas
hemställan i föreliggande ärende och ber alltså att få yrka bifall till
reservationen.

Herr Tjällgren: Herr talman! Jag tillåter mig än en gång hänvisa till vad
utskottet sagt i sitt utlåtande på s. 5. Det står där: »I likhet med departementschefen
anser dock utskottet, att frågan om kronojägarnas och de biträdande
kronojägarnas lönegradsplacering lämpligen bör anstå i avbidan på
resultatet av nu pågående allmänna lönerevision.» Vi ha således ansett oss
ha goda skäl för vårt ställningstagande.

Herr Svedberg åberopade, att det gjorts en ändring i fråga örn vissa befattningshavare
vid kartverket. Det är alldeles riktigt, men herr Svedberg vet lika
väl som jag, att det i detta fall förelåg särskilda skäl. Att riksdagen tidigare
någon gång gjort avvikelser från en allmän regel, tycker jag inte är något
skäl för att ytterligare göra en sådan avvikelse.

Sedan vill jag säga, att jag är ganska förvånad över herr Hagmans uppträdande.
Såsom framgår av utskottets utlåtande, har herr Hagman varit med

Lördagen den 15 juni 1940.

Nr 24.

''Äng. kronojägaren lönegradsplacering m. m. (Forts.)
vid behandlingen av detta ärende, men herr Hagman har inte, såvitt jag kan
se, reserverat sig mot utskottets beslut. Nu yrkar han ändå bifall till reservationen,
vilket han naturligtvis i och för sig har sin fulla rätt att göra.

Jag tror jag nämnde i början av mitt förra anförande, att jag fullkomligt delar
reservanternas uppfattning, att kronojägarnas löner böra bli föremål för en
reglering, så att de komma i samma löneställning som länsskogvaktarna. Det
är emellertid helt enkelt av de skäl, som äro anförda i utskottets utlåtande,
som jag intagit den ståndpunkt jag här deklarerat. Dylika skäl bruka ju av
riksdagen respekteras.

Jag tror mig kunna åberopa ett bevis för att jag ingalunda velat vara på
den snåla sidan i fråga örn dessa spörsmål. Jag frambar nämligen en motion
till riksdagen när det gällde länsskogvaktarnas lönegradsplacering, i vilken
jag yrkade, att dessa befattningshavare skulle placeras i 13 lönegraden, men
då jag inte vann någon resonans för detta yrkande inom utskottet, reserverade
jag mig inte heller. . .

Vill emellertid riksdagen följa reservationen, skall det inte ta mig alltför
hårt. Det vill jag gärna erkänna. Jag har dock ansett mig skyldig att följa
den regel, som enligt min mening är en god regel, att man inte skall föregripa
en pågående utredning, och jag vidhåller mitt yrkande, herr talman.

Herr Hagman: Herr talman! Ordföranden i jordbruksutskottet påpekade,
att jag inte reserverat mig mot utskottets beslut och att jag alltså här talat
för en annan mening än jag gjort i utskottet. Jag trodde att jag i mitt förra
anförande klargjort, varför jag tänkt ändra votum. Anledningen därtill är, att
de förhållanden, som lågo till grund för vårt ställningstagande, då vi voterade
i saken, visat sig i verkligheten inte föreligga.

Jag har nämligen inte fått något svar på min fråga, och det får jag tolka
så, att det icke pågår någon lönerevision, som kommer att ta ställning till dessa
befattningshavares löneplacering. Det var upplysningen i propositionen, att
en revision pågick, och meddelandet i utskottet, att denna lönefråga inom
några månader skulle ordnas i samband med denna revision, som gjorde att
vi röstade som vi gjorde. Hade ovannämnda upplysningar icke lämnats, hade
vi röstat på ett annat sätt, ty alla voro ense om att kronojägarna borde få en
bättre ställning i lönehänseende.

Jag kommer därför nu att rösta för reservationen.

Efter härmed slutad överläggning gjorde herr talmannen enligt de därunder
förekomna yrkandena propositioner, först på bifall till vad utskottet i det nu
föredragna utlåtandet hemställt samt vidare på antagande av det förslag, som
innefattades i den vid utlåtandet avgivna reservationen; och förklarade herr
talmannen, sedan han upprepat propositionen på bifall till utskottets hemställan,
sig anse denna proposition vara med övervägande ja besvarad.

Herr Grym begärde votering, i anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition av följande lydelse:

Den, som bifaller vad jordbruksutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 62,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Ang. vägnämnds
arbetsuppgifter m.

Äng. kronojägares lönegradsplacering m. m. (Forts.)

Sedan kammarenis ledamöter intagit sina platser samt voteringspropcsitionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen genom uppresning; och befanns därvid,
att flertalet röstade för nej-propositionen.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 63, i anledning av väckta motioner örn utredning angående statligt stöd
åt seminföreningar för nötboskap; och

nr _ 64, i anledning av väckta motioner örn utbetalning av premier till fiskare
för viss trålsill som fiskas i Nordsjön.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 65, i anledning av väckta
motioner örn översyn av gällande bestämmelser angående vägnämnds arbetsuppgifter
och befogenhetsområde, m. m.

Jordbruksutskottet hade till behandling i ett sammanhang förehaft följande
inom riksdagen väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen:

1) II: 114 av herr Jonsson i Haverö, däri hemställts, att riksdagen ville i
framställning till Kungl. Maj:t anhålla örn översyn av gällande bestämmelser
angående vägnämnds arbetsuppgifter och befogenhetsområde i syfte att dessa
bestämmelser genom avfattning och tillämpning måtte bringas i full överensstämmelse
med uppgivna utgångspunkter för tillkomsten av dylik nämnd ävensom
att Kungl. Maj :t ville, efter utredning av ordningen och sättet för en önskvärd
samverkan mellan statens vägförvaltning och lokala intressen till främjande
av en ändamålsenlig utveckling av det allmänna vägväisendet i dess
helhet, för riksdagen framlägga därav föranledda förslag;

2) I: 180 av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl., och II: 279 av herr
Staxäng m. fl., likalydande, däri hemställts, att riksdagen för sin del måtte
besluta örn inrättandet av vägombudsstämma inom varje vägnämndsområde i
enlighet med de riktlinjer, som uppdragits i motionerna.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att motionerna II: 114 samt I: 180 och II: 279, likalydande, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade anmälts av herr Hagman, som likväl ej antytt sin åsikt.

Herr Hagman: Herr talman! Då jag till detta utlåtande fogat en blank
reservation, ber jag få säga några ord.

I de båda motioner, som avhandlas i utlåtandet, framhålles att de lokala vägintressena,
som enligt gällande författning skola tillvaratagas av vägnämnder
och länsvägnämnder inte haft möjlighet att göra sig gällande, sedan staten övertog
väghållningen. Att så även i verkligheten varit fallet — inte överallt, men
av allt att döma flerstädes — bestyrkes av under utskottsbehandlingen lämnade
meddelanden av representanter från olika orter och även av de yttranden, som
avgivits dels av styrelsen för landskommunernas förbund och dels av styrelsen
för Svenska stadsförbundet. När man läser dessa yttranden, kan man inte värja
sig för intrycket, att de farhågor som uttalades redan under förarbetena till den
nya väglagen, nämligen att organisationen för tillgodoseende av de lokala vägintressena
kunde befaras bli endast en skuggorganisation, tyvärr håller på att
besannas. Jag skall inte ta kammarens tid i anspråk med att söka redogöra
för de uppgifter, som enligt väglagstiftningen tilldelats vägnämnder och läns -

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Ang. vägnämnds arbetsuppgifter m. m. (Forts.)
vägnämnder. Dessa uppgifter äro ju väl kända och ha för övrigt till huvudsaklig
del återgivits i det tryck, som utdelats. Säkert är, att därest inte de
lokala vägintressena få komma till sin rätt och därest inte nämnderna i fråga
få tillfälle att fylla sina funktioner, kommer det att bli till men för väghållningen.

Beträffande de åtgärder, som i motionerna föreslagits för att råda bot på
de omnämnda missförhållandena, kan nämnas, att i motion nr 180 i första
kammaren förordats, att de vägombud, vilkas enda uppgift för närvarande
är att välja ledamöter i vägnämnd, skulle ges en mera verksam funktion
inom vägväsendet. Detta skulle ske, på så sätt att ombuden minst
en gång örn året, förslagsvis i oktober månad, samlades till ombudsstämma
för att därvid till debatt uppta de frågor, som kunde vara av intresse
för bygderna. Dessa vägombud skulle därigenom på sätt och vis få en
funktion, liknande sockenombudens vid de tidigare vägstämmorna, och därigenom
skulle säkerligen även vinnas en bättre uppsikt över det lokala vägväsendet
i enlighet med de önskemål, som kunde förefinnas i de olika bygderna.
Motionärerna erinra örn att överrevisorerna för väg- och vattenbyggnadsväsendet
givit en antydan därom i sin senast avgivna revisionsberättelse.
Dessa ombud skulle såsom bygderepresentanter kunna förutsättas äga en mycket
god kännedom örn vägväsendet i resp. kommuner, vilket knappast ledamöterna
i vägnämnden kunna beräknas besitta, enär varje ledamot av vägnämnden
representerade ett alltför stort område. Genom en dylik ordning
skulle enligt motionärerna åtskilligt vinnas. Förhandlingarna vid dessa stämmor
skulle givetvis vara offentliga, och bygden skulle på så sätt få tillfälle
att i viss utsträckning följa och påverka utvecklingen, vilket allt skulle bli
till nytta för vägväsendet.

Den för ett bifall till motionerna erforderliga författningsändringen ha motionärerna
ansett vara mycket enkel, varför den borde kunna utarbetas av
vederbörande utskott. Så har emellertid inte skett, och det finns därför vid
detta tillfälle icke någon möjlighet att yrka bifall till motionen.

I motionen nr 114 i andra kammaren säges, att det är av stor vikt, att vägnämnderna
få tillfälle att fylla sina av statsmakterna givna funktioner. Motionären
framhåller att så inte är fallet för närvarande. Erfarenheterna på
området ge vid handen — heter det i motionen — att vägnämnderna allenast
anlitas för avgivande av yttranden i den mån sådant uttryckligen påkallas av
överordnad myndighet men i övrigt ställas helt utanför varje slags befattning
med ärenden rörande vägväsendet inom respektive vägnämndsområden. Ett sådant
sakernas tillstånd, kan givetvis inte vara önskvärt eller i enlighet med
statsmakternas mening.

Vad som här sagts vitsordas i allt väsentligt av bl. a. styrelsen för landskommunernas
förbund, som ju bör känna till dessa förhållanden. Det kunde
helt visst ur flera synpunkter anses önskvärt, att en utredning i enlighet med
vad i motionen yrkas komme till stånd, men då utskottet inte velat tillstyrka
den begärda utredningen finner jag det lönlöst att yrka bifall till motionen.

Vad menar nu utskottet med sitt ställningstagande? Utskottet förnekar
ingalunda, att det finns skäl för vissa anmärkningar mot de nu rådande förhållandena
på detta område, men hänvisar till den korta tid som gått, sedan
staten övertog vägväsendet, samt till de under denna tid rådande onormala
förhållandena, och förmenar, att det ännu är för tidigt att dra några bestämda
slutsatser örn bur organisationen, då den hunnit få nödig stadga, kommer
att fungera. Med hänvisning till det anförda har utskottet avstyrkt de båda
motionerna.

Det är ju i och för sig riktigt vad utskottet här sagt. Den tid — inte fullt

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Anslag till
sjökarteverket.

Äng. vägnämnds arbetsuppgifter m. m. (Forts.)
två och ett halvt år — som organisationen varit i verksamhet, är kort, och tiderna
ha inte varit normala, men å andra sidan kan och hör man inte helt
förbise den tendens i förut angiven riktning, som kommit till synes beträffande
utvecklingen på detta område. Fråga är, örn riksdagen skall stillatigande
åse och därmed också i tysthet godkänna en utveckling på detta område,
vilken tar sig uttryck i ett undanskjutande av de lokala organen från medinflytande.
Det förefaller mig, som örn riksdagen hade ali anledning att tillse,
att av regering och riksdag utfärdade direktiv också lända till efterrättelse i
det praktiska livet.

Av förut angivna skäl anser jag det lönlöst att yrka bifall till motionerna.
Jag ber emellertid att få understryka de ord i för motionerna gynnsam riktning,
som jordbruksutskottet uttalat i motiveringen, där det heter, att »utskottet
utgår ifrån att saväl Kungl. Majit som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
ha sin uppmärksamhet riktad på nu berörda frågor och vidtaga de åtgärsorn
i förevarande avseende kunna anses lämpliga». Jag vill hoppas, att
sa matte ske, och skulle sa ej bli fallet, komma säkerligen motionärerna åter
ett annat år.

För dagen har jag, herr talman, intet yrkande.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, bifölls vad utskottet i det under
behandling varande utlåtandet hemställt.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 66, i anledning av väckta motioner örn rätt för landskommuner att övertaga
byggande och underhåll av enskilda vägar och broar;

nr 67, i anledning av väckta motioner örn upphävande av priskontrollen på
rundvirke och rotstående skog;

nr 68, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående anslag till rikets
allmänna kartverk för budgetåret 1946/47 m. m. jämte i ämnet väckt motion;
samt

nr 69, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1946/47, såvitt angår jordbruksärenden.

iVad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 192, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående vissa avlöningsm.
fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1946/47 jämte
i ämnet väckta motioner.

Punkterna 1—5.

.Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 6 och 7.

Lades till handlingarna.

Punkterna 8—28.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 29.

I denna punkt hade utskottet hemställt, att riksdagen måtte

I. i anledning av Kungl. Maj:ts i proposition nr 120 framlagda förslag och
motionen 11:421

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Anslag till sjökar teverket. (Forts.)

a) fastställa under punkten införd personalförteckning för sjökarteverket,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47;

b) godkänna under punkten införd avlöningsstat, att tillämpas tills vidare
från och nied budgetåret 1946/47;

c) till Sjökarteverket: Avlöningar för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag
av 536 000 kronor;

II. med bifall till motionen 11:422 samt i anledning av motionerna 1: 271
och 11:423 i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta
verkställa utredningar i fråga om ej mindre den framtida ställningen i organisatoriskt
hänseende rörande dels sjökarteverkets kontrollstationer och den föreståndarna
för nämnda ''stationer åliggande kompass- och lanternekontrollen, dels
sjökarteverkets jordmagnetiska avdelning, dels ock statsisbrytarverksamheten
än även anställningsformen och löneställningen för föreståndarna för sjökarteverkets
kontrollstationer i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Kungl. Maj :ts förslag innebar bland annat, att den å nautiska avdelningen
tjänstgörande assistent, som handhade redigeringen av tidskriften Underrättelser
för sjöfarande, skulle uppflyttas från lönegrad A 21 till lönegrad A 22
och erhålla benämningen redaktör.

I motionen II: 421, av herr Lindberg, hade hemställts, att riksdagen ville
dels besluta lönegradsplaceringama vid sjökarteverket i enlighet med vissa av
motionären framställda förslag samt dels besluta öka sjökarteverkets avlöningsanslag
för budgetåret 1946/47 till 542 000 kronor. Motionärens förslag
innebar bland annat, att nyssnämnda redaktörsbefattning skulle placeras i lönegrad
A 24.

Utskottets förslag innebar i denna del bifall till det av Kungl. Majit framlagda
förslaget.

Herr Ericsson, Carl Eric: Herr talman! Herr Wetter och jag lia ^äckt en
motion rörande föreståndarnas vid sjökarteverkets kontrollstationer i Stockholm,
Göteborg och Malmö anställningsförhållanden. Denna motion gar ut
på, dels att dessa anställningar skola bli ordinarie, dels att de skola placeras
i lönegrad 23. I anledning av denna motion skriver utskottet i sitt utlåtande
att utskottet vill ifrågasätta »huruvida icke behovet av nämnda kontrollstationer
får anses numera vara så konstant och arbetet vid nämnda
stationer innebära med hänsyn till sjöfartens säkerhet ett sadant ansvar, att
en fastare anställning och måhända en något förbättrad löneställning än vad
för närvarande är fallet borde beredas dem». Detta visar, ^att utskottet tagit
noggrann del av de förhållanden, under vilka dessa föreståndare arbeta. Jag
tycker nog, att den uppfattning, till vilken utskottet kommit, borde lia tagit
sig uttryck i ett förslag i enlighet med vad som föreslås i motionen. Emellertid
har utskottet här yttrat, att det anser, att frågan örn dessa befattningshavares
anställningsförhållanden bör bli föremål för övervägande, och
utskottet förutsätter, att resultatet av denna förnyade översyn skall kunna
föreläggas nästa års riksdag. Detta uttalande är ju så pass välvilligt, att man
kanske kan vänta, att det kommer att göras någonting inom den tiden. Jag
vill med det sagda närmast ha uttalat den förhoppningen, att departementschefen,
då han gör denna utredning, vill taga hänsyn till de förhållanden,
under vilka dessa föreståndare arbeta. Jag har alltså på denna punkt intet

yrkande. 0 „ .

Nästa punkt, som jag vill beröra, står på samma sida i utlåtandet, s. 116,
och där behandlar utskottet frågan örn den assistent, som handhar redigeringen
av »Underrättelser för sjöfarande». Herr Lindberg i andra kammaren

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Anslag till sjökarteverket. (Forts.)

Ilar föreslagit, att denne assistent skall uppflyttas från lönegrad A 21 till
lönegrad A 24. Kungl. Maj :t har föreslagit, att lian skall flyttas från A 21
Kli A 22. Nu förhåller det sig så, att denne assistent har ett mycket maktpåliggande
uppdrag, och de kompetensvillkor, som äro uppställda för hans
befattning, äro sådana, att jag inte anser, att befattningen är placerad i den
lönegrad, i vilken han rätteligen hör hemma. Av denne befattningshavare
lordras nämligen, att han skall ha avlagt sjöofficers- eller sjökaptensexamen.
Han skall vidare besitta en speciell nautisk kännedom och ha lång erfarenhet
som befälhavare i transocean fart. Han skall också äga språkkunskaper
och god omdömesgillhet för att kunna avgöra vilka uppgifter rörande
främmande farvatten, som böra inflyta i den tidskrift, som han redigerar.
Örn man nu jämför de kompetensfordringar, som gälla för honom och de
fordringar, som gälla t. ex. för en lotsdirektör, som är placerad i lönegrad
A 27, eller kommerskollegii byrådirektör vid sjöfartssociala avdelningen, som
är placerad i A 26, eller den sjötekniska konsulenten, också placerad i A 26,
måste man nog tycka, att assistenten blivit satt rätt mycket i efterhand!
Redaktören i kommerskollegium, som, såvitt jag kan förstå, i fråga örn
tjänstgöring ganska nära svarar mot denne befattningshavare, är placerad
i A 24. Jag kan nämna, att Sveriges ångfartygs assuransförening, som mycket
noga följer alla haveriolyckor, som inträffa till sjöss, har skickat ut ett
cirkulär till praktiskt taget samtliga rederier, som äro anslutna till föreningen
~ vilket de flesta i Sverige äro — där föreningen framhåller vikten av
att befälhavarna erhålla nummer av »Underrättelse för sjöfarande». Beträftande
ett flertal svåra haverifall, som inträffat under sista tiden,'' har det
visat sig att »Underrättelser för sjöfarande» saknats ombord på det havererade
fartyget. Jag anför detta för att visa vikten och betydelsen även rent
ekonomiskt av att denna tidskrift skötes på ett sådant sätt, att den uppfyller
de krav, som kan ställas på den; och innehållet beror ju i första hand
på den, som redigerar tidskriften.

Nu har jag fått reda på, att man i andra kammaren kommer att yrka
bifall till den av, herr Lindberg m. fl. väckta motionen i detta ärende; jag
skall be att här få yrka bifall till motionen.

Herr Lindström: Herr talman! Jag konstaterade med tillfredsställelse, att
den föregående ärade talaren inte framställde något yrkande med anledning
av sin motion rörande kontrollstationsföreståndarnas löneställning. Han
har observerat, att utskottet här skrivit i en klart positiv riktning till förmån
för motionärens tankegång. Då lian tog upp frågan örn löneställningen
för den assistent pa nautiska avdelningen, som sköter redigeringen av »Underrättelser
för sjöfarande», är det emellertid angeläget att säga några ord.

Personalens i sjökarteverket löneplacering har nyligen varit föremål för en
utredning, och den utredningen ligger till grund för Kungl. Maj:ts förslag.
Den assistent, som det här är fråga örn, blir också, som redan påpekats, uppflyttad,
från A 21 till A 22. Utskottet har icke funnit anledning att gå
längre än vad Kungl. Majit föreslagit. Jag vill för min del gärna vitsorda,
att denne befattningshavares uppgift är av stor betydelse för sjöfarten. Han
måste äga mycket god omdömesförmåga och kunnighet. Jag tror också att
man kan säga, att den nuvarande befattningshavaren uppfyller de anspråk,
som man härvidlag kan ställa. Det är väl emellertid på det sättet, att frågan
genom ett beslut i dag i enlighet med utskottsförslaget icke kommer att läggas
i graven för evigt, sa mycket mindre som det här i en motion av en av
styrelsemedlemmarna i verket, herr Lindberg i andra kammaren, har framställts
önskemål örn att man skulle företaga en utredning örn vissa föränd -

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Anslag till sjökarteverket. (Forts.)

ringar i sjökarteverkets organisation. Dessa förändringar tyckas på vissa
punkter vara av ganska stor betydelse. Utskottet understryker i sin motivering,
att det anser, att det framställda förslaget innehåller spörsmål, som
torde vara förtjänta av att bli föremål för en närmare utredning. Örn utskottets
förslag bifalles av riksdagen, får man väl hoppas, att Kungl. Maj:t ganska
snart åter riktar sina blickar på verket, och då har även den befattningshavare,
som herr Ericsson med rätta så varmt ivrar för, möjlighet att komma
igen med krav på bättre löneställning.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan i denna
punkt.

Herr Ericsson, Carl Eric: Herr talman! Av formella skäl ber jag att få
återtaga mitt yrkande i denna punkt och instämma med herr Lindström.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, bifölls vad utskottet i
den nu ifrågavarande punkten hemställt.

Punkterna 30—37.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 193, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning om aaslag för budgetåret
1946/47 till Krigsmaterielverket: Avlöningar;

nr 194, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till avveckling av beredskapen m. m.;

nr 195, i anledning av väckt motion örn utbetalning av retroaktivt arvode
m. m. åt f. d. extra ordinarie kontorsskrivaren C. H. Svensson;

nr 196, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till uppförande av byggnader för konserverings forskning
m. m.;

nr 197, i anledning av väckt motion örn obligatorisk läkarundersökning av
navigationsskolornas elever;

nr 198, i anledning av väckt motion angående lärarinnorna Lily Lundins
och Gertrud Matz’ löneklassplacering;

nr 199, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till statens bosättningslånefond jämte i ämnet väckta motioner: nr

200, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning örn anslag för budgetåret
1946/47 till stipendier för blivande distriktstandläkare m. fl.;

nr 201, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete m. m.;

samt . .

nr 202, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag till värmeledningsanläggning m. m. vid rannsakningshäktet
i Halmstad.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets betänkande nr 38, i anledning
av väckta motioner örn utvidgning av skattskyldigs rätt att åtnjuta
familjeavdrag för barn, bifölls vad utskottet i detta betänkande hemställt.

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1046.

Om skyddande Föredrogs ånyo bevillningsutskottets betänkande nr 39, i anledning av väcktioiishemliä
ta mo1:ioner om: utredning och förslag angående åtgärder för skyddande av deketen.
? klarationshemligheten.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna 1:92 av herrar Mannerskantz och Arrhén samt 11:165 av herr
Staxäng hade hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla
dels om skyndsam utredning angående åtgärder för skyddande av
deklarationshemligheten, dels ock om framläggande för riksdagen snarast möjligt
av de författningsförslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Utskottet hade i det nu föredragna betänkandet på åberopade grunder hemställt,
att de likalydande motionerna 1:92 av herrar Mannerskantz och Arrhén
samt 11:165 av herr Staxäng örn utredning och förslag angående åtgärder
för skyddande av deklarationshemligheten icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Herr Mannerskantz: Herr talman! Jag vill endast säga, att jag hoppas, att
det,_ som utskottet anser sannolikt, kommer att ske; då blir syftet med min
motion till stor del uppfyllt.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande betänkande
hemställt.

o Vid förnyad föredragning av första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande
nr 10, i anledning av väckt motion örn åstadkommande av för hela riket
enhetliga varupriser, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Om ökat stat- _ Föredrogs ånyo första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 11,
llnom ^socker * ^^ning av väckt motion örn ökat statligt inflytande inom sockerindustrien.

industrien. I detta utlåtande hade utskottet på anförda skäl hemställt, att första kammaren
för sin del måtte i anledning av motionen 1:185, av herr Anderberg
m. fl., besluta, att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla örn utredning
rörande förutsättningar och former för det statliga inflytandet inom
sockerindustrien och örn föreläggande för riksdagen av de förslag, som utredningen
kunde föranleda.

Reservation hade avgivits av herrar Ekströmer, Albert Andersson och Albertsson,
vilka ansett, att utskottets utlåtande bort hava den lydelse, reservationen
visade, och avslutas med en hemställan, att ifrågavarande motion icke
måtte till någon första kammarens åtgärd föranleda.

o Herr Ekströmer: Herr talman! Till grund för det föreliggande utskottsutlåtande^
ligger ju en av herr Anderberg m. fl. väckt motion nr 185 örn ökat
statligt inflytande inom sockerindustrien. Jag måste säga, att jag tycker, att
motionens motivering är mer än lovligt mager. Man utgår i den pliktskyldigast
från arbetarrörelsens efterkrigsprogram och dess krav på bättre utnyttjande
av landets resurser av arbetskraft, kapital och naturtillgångar. Man talar
givetvis också örn sysselsättningsproblemet, men som slutledning i detta avsnitt
kommer man inte fram till annat än en förväntan, att sockerbolaget går
in för överläggningar med staten i vitala frågor. Motionärerna snudda vidare
något vid utdelningen till aktieägarna, som är 5,8 procent, och mena, att detta
är en utdelning i överkant. Sedan talar man örn den subvention som landets

Lördagen den 15 juni 1940.

Nr 24.

Örn ökat statligt inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
sockernäring får av staten för att å ena sidan garantera betodlarna ett sådant
betpris, att dessa få intresse för denna odling och möjlighet att betala betarbetarna
tillfredsställande priser och å andra sidan hålla sockerpriserna nere för
allmänheten, alltså en ren konsumtionssubvention. Motionärerna redogöra också
för den kontroll, som numera utövas av statens sockernämnd, och konstatera,
att den är »ganska ingående» ävensom att staten har ett avgörande inflytande
på sockerpriset och stora möjligheter att inverka på betpriserna och på arbetslönerna
för betfolket. Det talas i förbigående örn 1944 års arbetskonflikt,
och man antyder, att sockerbolaget självt säkerligen kunnat bära ^den merutgift
av tre öres timlöneförhöjning, som staten betalade. Slutligen återkommer
man till kontrollen igen och menar, att sockernämnden väsentligen är ett kontrollorgan,
som i efterhand granskar vidtagna åtgärder. Detta är allt, som
sägs i motionen.

Jag kan som sagt inte värja mig för att motionens motivering är ytterligt
mager, byggd som den är på antaganden och bedömanden utan några som helst
fasta hållpunkter. De myndigheter och institutioner, till vilka motionen remitterats,
ha också jävat praktiskt taget alla de i motionen anförda skälen för
ett ingripande.

Beträffande utnyttjandet av arbetskraft, kapital och naturtillgångar vitsordas
allmänt, att sockerbolaget är synnerligen välskött både tekniskt och merkantilt.
Sannolikt är det ett av de bäst skötta företagen i landet. Jag skulle
kunna tänka mig, att detta är ganska allmänt bekant, och det borde väl därför
också vara bekant för motionärerna. Man talar också örn det epokgörande forskningsarbete,
som sockerbolaget åstadkommit, inte blott för sin industris rationalisering,
utan även för själva betodlingen, varigenom hektarskördarna väsentligen
ökats och betingelserna för jordbrukarna att odla betor väsentligen
förbättrats. Följden av detta är, att vi under hela kriget haft en relativt riklig
sockertilldelning och ett socker av allra högsta kvalitet till mycket låga priser:
det sägs ett av de lägsta sockerpriserna i världen.

På tal örn överläggningar med statsmakterna vitsordas, att sådana ha påbörjats
redan på ett mycket tidigt stadium, redan under förra världskriget, och vi
veta alla, att dessa sedan fortsatt och blivit mer och mer ingående.

Beträffande kontrollen över sockerbolaget tycks det sannerligen ej vara något
fel på den, ty intet företag lär vara så kontrollerat på alla håll och kanter
som detta. Man kan ju nämna priskontrollnämnden, livsmedelskommissionen,
industrikommissionen och framför allt sockernämnden, som ju uteslutande
har till uppgift att kontrollera sockerbolaget, och denna kontroll inskränker
sig icke till vanlig revision, utan omfattar jämväl — som egendomligt nog
även motionärerna påpeka — »överläggningar med bolagets ledning och inspektion
av fabriker, varigenom nämnden kan bilda sig en uppfattning av de
viktigaste affärshändelserna och genom kalkyler och kostnadsberäkningar
följa tillverkningskostnaderna». Motionärerna motsäga faktiskt sig själva, då
de längre fram påstå att nämnden väsentligen är »ett kontrollorgan, som i
efterhand granskar vidtagna åtgärder».

När motionärerna antyda, att den timlöneförhöjning med tre öre, sorn genomfördes
efter 1944 års konflikt, säkerligen kunnat bårås av bolaget självt,
påpekas i sockerbolagets eget yttrande, att det här rörde sig örn en utgift av
sådan storleksordning, att den omöjligen kunde tagas utan att aktieägarna
blivit lidande. Detta synes mig också ganska självklart.

Nu antydes ju, som sagt, i motionen, att utdelningen till aktieägarna, vilken
som jag nämnde förut är .9,8 procent, är för hög och därför borde kunna sänkas.
Emellertid meddelar sockerbolaget, ali aktieägarnas antal i bolaget för

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Örn ökat statligt inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
närvarande uppgår till i det närmaste 19 000 personer, varav det allt övervägande
antalet utgöres av småfolk, äldre personer, som funnit det fördelaktigt
att placera sina besparingar i detta välskötta och stabila företag. Hur
mycket dessa aktieägare betalat för sina aktier, kan man givetvis inte säga, men
börsvärdet på aktierna har sedan lång tid tillbaka legat icke obetydligt’ över
pari. Man kan nog inte räkna med att räntan på det insatta kapitalet går upp
till mer än omkring 3 1/2 k 4 procent, motsvarande något mer än en vanlig
obligationsränta, Jag tycker inte att det kan ligga något så upprörande i detta.
Däremot tycker jag, att det skulle vara upprörande, örn man sänkte utdelningen,
vilket skulle drabba alla dessa människor, som kanske i stort sett äro
beroende av de inkomster, som de få genom utdelningen på dessa aktier.

Man skulle tycka, att utskottet, efter motionens ytterst svaga- motivering
och myndigheternas praktiskt taget enhälliga underkännande av densamma,
skulle ha begravt motionen i stillhet. Men enligt vad man kan förstå, ville
utskottet ha ett positivt beslut i frågan och föll därför tillbaka på kontrollen.
Utskottet säger då, att utskottet icke är övertygat, att denna kontroll »alla
gånger har möjlighet att sätta in på ett tillräckligt tidigt stadium». Detta är
utskottets hela motivering. Motionärerna ha emellertid själva sagt, att sådana
möjligheter finnas, och även sockernämnden säger detsamma. Av de hörda
myndigheterna tycker jag, att lantbruksstyrelsen klarast uttrycker hur saken
ligger till, och jag skall därför be att få läsa upp något av lantbruksstyrelsens
yttrande. Det står där: »De befogenheter, som tillkomma nämnden, medgiva
för denna att erhålla en ingående inblick i sockernäringens förhållanden, varigenom
nämnden också kan tillvarataga statens intressen, samtidigt som nämnden
kan bedöma örn ledningen av bolaget handhaves på ett såväl tekniskt som
ekonomiskt tillfredsställande sätt. Styrelsen anser, att betryggande garanti
förefinnes för att det allmännas intressen vederbörligen beaktas.» Då utskottet
trots detta icke är övertygat om att kontrollen över bolaget är tillfredsställande,
menar väl utskottet, att sockernämnden icke fullgjort sina skyldigheter. Då
vore det väl mera logiskt örn utskottet yrkade på tillsättande av en ny sockernämnd
än att, som utskottet nu gjort, förorda strängare kontrollbestämmelser
— vilket praktiskt taget inte låter sig göra.

Lantbruksstyrelsen har emellertid i sitt yttrande ifrågasatt, huruvida statens
tillsyn över sockerbolaget allt framgent skall åvila en särskild nämnd och
tänker sig möjligheten av ett centralorgan för handlägggning av ärenden rörande
prisregleringen på jordbrukets område i sin helhet, till vilket organ sockernämndens
nuvarande uppgifter då skulle överföras. Även sockemämnden
betraktar nuvarande kontrollsystem såsom en temporär anordning och ifrågasätter
en utredning örn andra former för denna kontroll. Utskottet har också
tagit fasta pa dessa uttalanden, men en dylik utredning faller helt utanför
motionens ram och bör göras från helt andra utgångspunkter och insättas i ett
större sammanhang och, örn den skulle anses behövlig, som sockemämnden
säger, igångsättas när mera normala förhållanden inträtt på folkhushållningens
område. I det här sammanhanget hör den inte hemma.

Då utskottet alltså.icke kunnat rikta någon berättigad kritik mot sockerbolagets
sätt att sköta sin verksamhet, och då det inte är att förvänta, att man
genom något slags ökad statlig kontroll skall kunna nå bättre resultat än som
uppnäs nu, finns ingen anledning till en utredning. Jag tror för mm personliga
del, att vi kunna ha fullt förtroende för det sätt, på vilket sockerbolaget sköter
sockernäringen i riket, och därför, herr talman, skall jag be att få yrka bifall
till den reservation, som jag jämte herrar Andersson och Albertsson avgivit i
detta ärende.

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Örn ökat statligt inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)

Herr Heuman: Herr talman! Utskottet har i sitt utlåtande framhållit vad
det syftar till och i viss omfattning även orsakerna till syftemålet.

Utskottet anser, att det betydande ekonomiska engagemang, som staten har i
sockernäringen, bör berättiga till en utredning angående en kontroll över verksamheten,
så beskaffad, att man från det allmännas sida erhåller erforderliga
garantier för en i möjligaste män effektiv och ekonomisk drift inom berörda
industri.

Enligt utskottets mening bör härvid utredas icke blott formerna för kontrollen,
utan även frågan, vilken omfattning den bör lia.

Vi gå nu mot en tid, då handelsvägarna till och från den övriga världen
komma att stå öppna på ett helt annat sätt, än som varit förhållandet under
krigsåren. Man har anledning förvänta, att sockernäringen då — som nu är
fallet — kommer att bli i behov av statens stöd i en eller annan form. Det kan
också tänkas, att staten även framdeles —- åtminstone under en viss tid —
nödgas gripa in i prisreglerande syfte. Inför denna framtid kan det finnas
skäl till att statens förhållande visavi sockernäringen omprövas.

Statens, sockernämnd, som ju närmast representerar statens intresse inom
sockernäringen, har ju också ansett, att behov av en omprövning på berörda
område föreligger. Nämnden framhåller, att det hittills tillämpade systemet
med ettåriga avtal och sockernämnden såsom kontrollorgan måste anses vara
en temporär anordning, till viss del betingad av de under krigsåren rådande
särskilda förhållandena. Nämnden anser skäl föreligga, att — i god tid, innan
fråga uppkommer örn nu gällande avtals eventuella förlängning för tiden efter
1946/47 — spörsmålet örn de framtida formerna för statens reglering och kontroll
över sockertillverkning samt socker- och betpris upptages till utredning
och omprövning. Samma uppfattning gör sig lantbruksstyrelsen till tolk för.

Utskottet är underrättat örn att verksamheten redan nu är underkastad en
ingående statlig kontroll. Utskottet anser dock, att — då man nu står inför en
tidpunkt, vid vilken förhållandet mellan staten och sockerbolaget bör omprövas
— frågan bör upptagas i hela dess vidd.

Reservanterna framhålla, att förhållandena på området för närvarande äro
tillfredsställande, och livsmedelskommissionen anser statens insyn i bolagets
verksamhet ganska fullständig, »så länge nuvarande ordning råder». Men det
är ju denna ordning, som anses icke vara tillfredsställande för framtiden, och
det är ju för denna framtid, som det bör planeras.

Industriförbundet yttrar: »Mot bakgrunden av de betydelsefulla insatser,
som bolaget under hittillsvarande ledning gjort för den svenska sockernäringens
höjande, torde man från det allmännas sida kunna med tillförsikt anförtro
den fortsatta effektiviseringen at denna ledning. Dess ansträngningar i detta
hänseende skulle säkerligen underlättas, om principerna för samarbetet mellan
bolaget och staten icke allt för ofta ändrades utan kunde ernå en viss grad av
stabilitet.» Till detta skulle jag vilja säga, att då nu frågan om förhållandet
mellan staten och bolaget ändock måste omprövas, denna omprövning bör bli
av den art och omfattning, att den kan utmynna i ett bestående resultat. 1 annat
fall torde frågan oupphörligen återkomma och den stabilitet, som eftersträvas,
säkerligen utebli.

En annan m.ycket^viktig orsak till att frågan bör utredas i hela dess vidd
utgöres av det förhållandet, att den allmänna opinionen har benägenhet att
vid varje tillfälle, som därtill bjudes, ställa sig kritisk mot den verksamhet,
som bedrives av ett hela landet omfattande monopolföretag. Vågar jag säga,
att denna kritik oftast ger sig till känna, då den icke har något berättigande
och därmed skapar onödig irritation? En dylik kritik skulle i största utsträckning
elimineras, därest allmänheten visste med sig, att verksamheten

Xr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Örn ökat statligt inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
bedrevs efter linjer uppdragna efter noggrann prövning oell under tillfredsställande
kontroll från det allmännas sida.

Svenska grov- och fabriksarbetareförbundet ■—- till vilket sockerindustriens
arbetare äro anslutna -— har uttalat sig till förmån för en utredning av den
art, som utskottet förordar. Detta förhållande utgör i och för sig icke skäl för
en utredning, men det fäster uppmärksamhet på en sak, som bör beaktas, nämligen
den opinion till förmån för ett större samhälleligt inflytande över näringslivet,
som alltmer breder ut sig icke endast i vårt land, utan i hela världen.
Jag är övertygad örn att icke heller vi i vårt land kunna fly undan
denna opinion och komma i lä för de nya starka vindar, som hålla på att
blåsa upp. Det går icke att vifta bort denna opinion. Den låter sig överhuvud
taget icke viftas bort. Det är icke min avsikt att härmed i debatten vilja dra
in frågan örn samhällets kontroll över näringslivet i allmänhet. Men jag vill
framhålla, att vad jag anfört övat inflytande på mitt ställningstagande i det
speciella fall vi nu behandla. Jag har nämligen den uppfattningen, att örn man
skall kunna övertyga opinionen, detta måste ske med skäl, frambragta efter
en grundlig och opartisk prövning. En sådan prövning i fråga om statens
ställning i förhållande till sockernäringen i framtiden anser jag att jag icke
har anledning att avböja. Jag begär icke, att reservanterna skola betrakta
frågan från samma synpunkter, som jag gjort. Men det hade varit tacknämligt,
om så skett. Jag säger detta under hänvisning till vad jag anfört i fråga örn
hänsynstagande till opinionsbildningarna. Varken utskottet eller jag har velat
gå händelserna i förväg, utan överlämnar frågan med förtroende till den utredning,
som eventuellt kommer till stånd. Vi förutsätta, att den kommer att
handha uppdraget med oväld och att resultatet av dess arbete kommer att bli
sådant, att statsmakternas ståndpunktstagande kommer att underlättas.

Jag ber, herr talman, att, under hänvisning till vad jag nu anfört, få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr Anderberg: Herr talman! Sedan utskottsmajoritetens talesman nu
så utförligt redogjort för de synpunkter, som utskottet har lagt på vår motion
med begäran om hemställan till regeringen om undersökning och utredning
rörande förutsättningar och former för det statliga inflytandet inom sockerindustrien,
behöver egentligen inte mycket tilläggas från motionärernas sida.
Jag ber dock att få framföra ytterligare några synpunkter.

Jag förstår att man på visst håll kan anse att motionärerna på sätt och vis
rikta en anmärkning mot sockernämnden, då de begära nya former för det statliga
inflytandet inom sockerindustrien. Jag försäkrar dock, att vi från motionärernas
sida alls inte ha velat rikta någon kritik mot sockernämnden och
dess sätt att handha sitt uppdrag. Avsikten med vår framställning har endast
varit att få till stånd en undersökning örn möjligheterna för ökad statlig kontroll
över sockerindustrien, sedan vi nu kommit igenom krisåren.

Reservanternas talesman framhöll, att motionärerna inte kunnat anföra några
graverande anmärkningar mot sockerbolagets tekniska skötsel och drift. Det är
givet att vi i motionen inte kunnat gå in på detaljer härvidlag, men faktum
är att det nog finns anledning att undersöka en del av bolagets åtgöi anden i
fråga örn dess drift och skötsel. De rationaliseringsåtgärder, som bolagets ledning
har företagit, ha i många fall visat sig vara kapitalförstörande. Man har
t. ex. det ena året gjort stora ombyggnader för att ett följande år göra en ny
ändring. Dyrbara maskiner ha anskaffats för att kanske örn något år ersättas
av nyutexperimenterade typer. Det finns många dylika åtgärder som kunna
vara förtjänta av undersökning. Det är givetvis svårt för lekmannen att kunna
bedöma bolagets åtgärder härvidlag. Då sockerbolaget emellertid erhåller så

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Örn ökat statligt inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
stora belopp från staten, bör staten enligt vår uppfattning också ha större inflytande
över företaget. Soekernämnden utövar visserligen redan nu en viss
kontroll över bolaget, men den sker i efterhand. I den proposition nr 243 angående
sockernäringen i riket, vilken för någon tid sedan behandlades av riksdagen,
fanns även en fyllig och redig berättelse, som sockernämnden avgivit
över sin verksamhet. Där fanns en hel del att ta fasta på. Faktum är att intet
annat svenskt företag har så stora förmåner från staten som Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
Bolaget åtnjuter faktiskt monopolställning och har tillförsäkrats
ensamrätt i fråga om införsel av socker till landet. Då sockerbolaget
har fått så stora statliga förmåner, talar enligt motionärernas uppfattning mycket
för att dess verksamhet bör förstatligas. Tänkbart är dock att man kanske
kan finna andra former än ett direkt förstatligande för att säkerställa ökat
statligt inflytande över sockerindustrien. Huvudsaken är att vi nå bästa möjliga
resultat inom denna del av produktionen, till gagn för samhället i dess
helhet.

Sockernämndens inflytande över bolaget utövas, upprepar jag, i främsta
rummet genom efterhandsgranskning, och det är blott i ringa utsträckning fråga
örn förhandskontroll. Sockernämnden har visserligen medverkat vid vissa större
uppgörelser, men i övrigt intar den närmast ställningen av ett slags revisionsutskott.

Vid den av motionärerna föreslagna och av utskottsmajoriteten tillstyrkta
utredningen bör man bl. a. undersöka möjligheterna för en omläggning av sockernämndens
kontroll. Det bör t. ex. övervägas, huruvida inte representanter
för det allmänna böra insättas i bolagets styrelse för att på så sätt på ett tidigare
stadium tillförsäkra staten större inflytande över bolagets drift och skötsel.
Örn staten hade direkta representanter i bolagets styrelse, skulle dessa kunna
ge direktiv för företagets skötsel och i övrigt kunna följa verksamheten på
ett helt annat sätt än vad sockernämnden kan göra.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget driver även en del binäringar så att säga
och har en rad dotterbolag. Bolaget utövar rederirörelse, har torvmossar, jordbruk,
fröodlingsförsök o. s. v. Sammanlagt är betydande kapital investerat i
denna verksamhet. Staten har för närvarande ingen som helst kontroll över
dessa grenar av bolagets rörelse. I utredningens uppgifter bör även ingå att
undersöka, huruvida det inte ur det allmännas synpunkter är nödvändigt att
få kontroll över denna del av sockerbolagets investeringar.

Svenska sockerfabriksaktiebolaget har under de senaste åren lämnat en utdelning
av 5,8 procent på sina aktier. Aktieägarna ha således fått god ränta
på det insatta kapitalet. När bolaget bildades år 1907, var aktiekapitalet 135
miljoner kronor, men sedermera har det nedskrivits till 81 miljoner kronor.
Aktiekapitalet har minskats dels genom avskrivningar och dels genom återbetalning
till aktieägarna. Utdelningen till aktieägarna har hela tiden hållit
sig på en relativt hög nivå, och av bolagets balansräkningar framgår att företaget
har en mycket solid ställning.

Mot motionärernas framställning invändes, att bolaget är ett mycket välskött
företag, varför det icke skulle finnas anledning att få till stånd en utvidgad
statlig kontroll över detsamma. Motionärerna anse emellertid, att statens
bidrag till bolaget äro så betydande, att staten också bör ha större inflytande
över företaget och dess skötsel, dag erinrar i detta sammanhang om
att arbetarna inom sockernäringen trots allt äro bland de sämst betalda yrkesgrupperna
i landet. Alla minnas väl den stora lönestriden för några år sedan,
då sockerarbetarna gingo till aktion för att få bättre ersättning för sitt arbete.
Bolaget ansåg sig inte utan vidare kunna gå med härpå, och för att arbetarna

Första kammarens protokoll 1946. Nr 24 5

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Om ökat statligt inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
skulle få sin timlön höjd med 8 öre måste staten ge bolaget kompensation för
cirka 3 öres förhöjning av timlönen. Det är uppenbart, att sockerindustriens
arbetare anse, att de böra få del av produktionsresultatet på så sätt, att de få
bättre betalt, så att de liksom arbetarna vid andra industrier kunna höja sin
levnadsstandard. Vi inrikta ju för närvarande våra ansträngningar på att bereda
tryggad sysselsättning och höjd levnadsstandard för vårt folk. Motionärernas
framställning är ett led i dessa strävanden, då vi vilja tillförsäkra
arbetarna inom sockerindustrien god sysselsättning och höjd levnadsstandard.
Det blir utredningens uppgift att undersöka, vilka vägar som härvidlag böra
väljas, d. v. s. örn vi böra gå in för ett direkt förstatligande av sockerindustrien
eller örn vi på andra vägar kunna tillförsäkra staten större inflytande
över bolagets verksamhet. Här gäller det endast att få till stånd en utredning
rörande förutsättningar och former för det statliga inflytandet inom sockerindustrien,
varjämte utskottet hemställer att Kungl. Maj :t måtte för riksdagen
framlägga de förslag som utredningen kan föranleda. Det säges således endast
att en av vägarna för att uppnå detta mål är förstatligande. Vi kunna nämligen
även tänka oss andra vägar för att nå vårt mål. Mycket talar enligt vår
uppfattning för att man bör undersöka möjligheterna för ett ingripande från
samhällets sida i fråga örn denna industri, till gagn och nytta för samhället.

Jag är såsom motionär tillfredsställd med det resultat, vartill utskottet har
kommit, och ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Wehtje: Herr talman! I de likalydande motionerna I: 185 och II: 303
ifrågasattes, »om inte staten, till sitt inflytande rörande näringen i övrigt, även
bör äga inflytande i industriens ledning, driftens planläggning och företagets
skötsel». Det förklaras vidare, att »det gäller att få fram en företagsform som
ger bästa resultatet under hänsynstagande till alla berättigade faktorer och
omständigheter». I motionen finns emellertid ingenting som kan anföras som
stöd för dessa krav. Utskottet anser »det vara angeläget, att ifrågavarande
kontroll är så beskaffad, att man från det allmännas sida erhåller erforderliga
garantier för en i möjligaste män effektiv och ekonomisk drift inom berörda,
industri». Inte heller utskottet har emellertid anfört något till stöd för sitt yrkande.

I utskottets utlåtande redovisas en rad remissyttranden från, myndigheter
och organisationer. Man ställer sig där överlag frågande till motionärernas förslag.
I många av remissyttrandena uttalar man sig bestämt mot motionärernas
förslag, medan man i andra fall tveksamt tillstyrker en utredning, såsom t. ex.
sockernämnden, som anser att en utredning bör företagas för att undersöka,
hur den kontrollerande verksamhet som sockemämnden hittills handhaft skall
utövas i framtiden. Jag finnér det beklagligt, att utskottet i sitt utlåtande inte
har gjort ett fylligare referat av de inkomna remissyttrandena, vilket skulle
ha givit en bättre och klarare bild av den inställning som de hörda myndigheterna
och organisationerna intagit.

Jag skall tillåta mig att här anföra en del citat ur det remissyttrande, som
bär avgivits av Kooperativa förbundet. Kooperativa förbundet måste ju i detta
fall anses intaga en opartisk ställning. Då en av de ledande männen inom
Kooperativa förbundet är ledamot av sockernämnden, har man säkerligen också
kunnat bygga uttalandet på en noggrann kännedom örn sockerbolagets verksamhet.
Det heter i Kooperativa förbundets yttrande: »Den verksamhet som
sockernämnden sålunda utövar är på det hela taget icke — såsom de likalydande
motionerna göra gällande — väsentligen blott en i efterhand företagen kontroll
utan synes ge utrymme för det allmännas inflytande, sådant som de lika -

Lördagen den 15 juni 1940.

Nr 24.

Örn ökat statligt inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
lydande motionerna synas åsyfta, vid planläggningen av bolagets drift och

vid företagets allmänna skötsel.---Den insyn över bolagets verksamhet,

som sockernämnden äger, är sålunda icke — som man i motionerna förmodar
-—- inskränkt till vissa områden av bolagets kostnader och övriga redovisning
utan omfattar hela området för bolagets verksamhet och sammanfattande bokföring
för sockerrörelsen. — — — Betkostnaden är sockerindustriens största
och för verksamheten mest avgörande kostnadspost.»

Angående redovisningen av sockerbolagets driftresultat framhalles i Kooperativa
förbundets yttrande: »I samband härmed torde böra påpekas, att det
system för kostnadsgarantien, som ingår i nu gällande avtal, icke innebär,
att kostnaderna för utdelningen äro garanterade av staten, varför utdelningen
vilken ju står i förhållande till driftsresultatet väl kan komma att bli^ lägre

men icke högre än den maximerade.---Man torde kunna utgå ifrån att

utrymme finnes inom ramen av sockerindustriens nuvarande organisation för
tillgodoseende av rimliga krav på en förbättring av sockerarbetarnas allmänna
arbets- och levnadsförhållanden.» Denna sista mening citerar jag som ett direkt
genmäle till herr Anderberg, då han påpekade önskemålet av att de anställda
skola få bättre villkor.

I Kooperativa förbundets yttrande heter det vidare: »På det hela taget har
det statskontrollsystem, som genomförts sedan början av 1930:talet och örn
vars huvuddrag i det ovanstående erinras, icke tillkommit i avsikt att bereda
stöd åt sockerindustrien i vårt land utan tvärtom främst motiverats med att
tillvarataga den vid betodlingen sysselsatta jordbruksbefolkningens intressen.
----Systemet synes under den tid det varit i funktion--— ha fungerat
relativt tillfredsställande under önskvärd avbalansering mellan de olika intressen
som beröras av statskontrollen. Jämförelser mellan sockerpriserna i skilda
länder, med hänsyn tagen till beskattningen, uppvisade före kriget för vårt
lands vidkommande ett g5Tnnsamt läge i förhållande till de flesta andra länder
i Europa.»

Sedan säger Kooperativa förbundets styrelse: »Styrelsen vill emellertid för
sin del framhålla, att det är svårt att tänka sig de praktiska former i vilka
statens inflytande över sockerindustrien skulle kunna ytterligare ökas, då under
nuvarande förhållanden såväl råvaruförsörjningen och produktionen som
prissättningen på råvaran och på den färdiga produkten är reglerad genom avgöranden
av statsorgan eller under statsorganens övervakning. Ett direkt förstatligande
skulle enligt styrelsens mening icke kunna medföra några som helst
omedelbara praktiska konsekvenser för någon av de av kontrollen berörda parterna.
»

Jag har velat anföra detta därför, att det ju egentligen belyser alla de punkter,
som man har velat anföra till stöd för motionärernas yrkanden örn utredning.

Jag kan inte finna annat än att dessa mycket bestämda uttalanden, uttalanden
som måste vara grundade på en verklig erfarenhet, borde ha gjort utskottet
betänksamt och också tagits ad notam av detsamma.

Jag får vidare som min egen uppfattning som industriman anföra, att man
måste ge sockerbolaget det vitsordet, att det är ett utomordentligt välskött
företag, som arbetar rationellt och effektivt. Resultatet bär också visat sig både
i vårt lands försörjning med socker under en kritisk tid — vi ha ju haft en förhållandevis
riklig tilldelning, rikligare än de flesta av våra grannländer, och
vi ha också haft ett icke oväsentligt lägre sockerpris än några av dessa jämförbara
länder, detta även örn man bortser från den subvention som har lämnats.

Det har redan framhållits här, och jag vill understryka det ytterligare, att

''68

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1940.

Örn ökat statligt inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
man inom företaget arbetar vidare, till synes med framgång, på att ytterligare
rationalisera tillverkningen och öka sockerutvinningen. Man arbetar inte bara
på det rent industriella området, utan också på jordbruksområdet, i det att
man försöker få till stånd en förbättring av betodlingens resultat genom en
■ökad sockerutvinning. Det är helt visst ett mycket behjärtansvärt önskemål
att både industrien och den därmed samarbetande jordbruksproduktionen få
arbetsro och få fortsätta att arbeta med. det fria initiativet bibehållet.

Angående utredningsförslaget skulle jag vilja säga, att det vöre välbetänkt,
örn staten och de statliga myndigheterna, som särskilt i dessa tider lia^ så utomordentligt
stora uppgifter, ville inrikta sina disponibla krafter på mera
produktiva uppgifter än att på ett område som detta verkställa ytterligare utredningar.
Jag har sett exempel på hur man faktiskt har utrett så mycket
inom industriell verksamhet och industriella företag, att produktionen direkt
har blivit lidande på det, och jag skulle vilja bestämt varna för att man nu
med avseende på sockerindustrien beträder denna farliga väg.

Jag skulle sedan vilja yttra något örn subventionen, ty den är tydligtvis
grundligt missuppfattad. Det säges, att sockerindustrien åtnjuter stora årliga
subventioner, men så är ju ingalunda fallet. Subventionerna lämnas för att
under nuvarande förhållanden hålla priset nere på det nödvändiga livsmedel,
som sockret utgör, och komma alltså konsumenterna direkt till del. Den garanti,
som staten har lämnat för sockerbolagets kostnader, avser ju vissa
kostnadsposter som äro av stor betydelse men som det är svårt för industrien
att överblicka och bedöma. I övrigt bedrives tillverkningen på beting, örn jag
får kalla det så. Det är vissa låsta kostnadsposter, för vilka nu ersättning
utgår med något över 17 öre per kilogram, och inom den ramen har företaget
att verkställa utvinningen och förädlingen av sockret. Inom denna ram ligger
också överskottet för bolaget, den s. k. vinsten och utdelningen. Genom att
denna blir påverkad av hur arbetsresultatet kan utfalla inom ramen för de
låsta kostnaderna, finns det ingen garanti — vilket också framhölls i Kooperativa
förbundets yttrande — och ett påstående, att verksamheten är fullkomligt
fri från risk, är därför felaktigt.

Vad utredningsalternativen beträffar kan jag förstå, att man kan framföra
ett önskemål örn en utredning för att söka finna former för sockernämndens
fortsatta verksamhet eller örn ett klarläggande av vilka organ som lämpligen
skola övertaga dess arbetsuppgifter, men jag vill peka på att 1942 års jordbrukskommitté,
som helt nyligen har slutfört sitt uppdrag, kommer att i ett
omfattande betänkande framlägga det resultat, vartill den har kommit på de
fyra år, under vilka den har arbetat, och där kommer det att framläggas förslag
även rörande sockernäringen. Det är i detta betänkande närmast fråga örn
betodlingen, men det är ju det som är den första stora frågan, nämligen hur
denna odling skall kunna upprätthållas och stödjas för framtiden, när gränserna
en gång öppnas och det billigare rörsockret kommer åter. I samband
med övervägandet av stödet åt betodlingen kommer även planeringen och det
fortsatta bedrivandet av sockertillverkningen att tagas under omprövning.

Vad till sist angår, huruvida utredningen även skall taga sikte på ett förstatligande
av hela sockernäringen, får jag säga att uttalandena örn detta utredningsalternativ
äro ägnade att förvåna. Visserligen åberopar man arbetarrörelsens
efterkrigsprogram, men i detta säges det, att åtgärder främst skola
sättas in, där den s. k. fria företagsamheten visar de största bristerna i fråga
örn planmässighet, god försörjning och billig produktion, och utskottsmajoriteten
går nu den rakt motsatta vägen. Jag kan inte förstå annat än att detta
är ett utslag av en doktrinär inställning. Män går ju direkt emot de önskemål
som äro uttalade i ingressen till motionen, där man pekar på att produktionens

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Örn ökat statligt inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
effektivitet är underlaget för graden av välståndet i landet och att möjligheterna
till stegrad levnadsstandard äro beroende på utnyttjandet av de produktiva
resurserna samt en strävan mot förbättrad produktionsteknik. I utskottsutlåtandet
går man helt och hållet på de principiella linjer, som dragits upp
i ett partiprogram. Jäg kan inte tolka detta pa annat sätt, eftersom man inteanför
några reella skäl. Man ansluter sig till teser och ger därmed uttryck
mera för en munnens bekännelse än en hjärtats.

Jag frågar mig vad som talar för att staten skulle kunna mera effektivt
än ett välskött enskilt företag sköta en näringsgren som denna. Det har, som
sagt, inte anförts några som helst reella skäl härför, och jag kan inte annat
än uttala önskvärdheten av att man följer reservationen, som är fogad vid utskottets
utlåtande, och avslår yrkandet örn en fullkomligt obehövlig utredning*

Herr Bergvall: Herr talman! Det karakteristiska i den nu behandlade motionen
och det med anledning av denna skrivna utskottsutlåtandet är ju inte
det, som såväl en av motionärerna som utskottets talesman huvudsakligen här
ha rört vid, nämligen formerna för kontrollen över sockerbolagets verksamhet,
utan det karakteristiska är, att utlåtandet utmynnar i ett yrkande, vilket som
ett nära till hands liggande alternativ upptar frågan örn ett helt förstatligande
av sockerindustrien.

Vi ha upprepade gånger hört från regeringsbänkarna här i riksdagen och
från talarstolarna ute i landet — särskilt från regeringschefen själv — att socialisering
i och för sig inte är någonting som socialdemokratien är intresserad
av; man är intresserad av förstatligande och dylikt endast i de fall, där man
på den vägen kan nå ett bättre produktionsresultat än man når på andra
vägar. Skall det vara någon mening i det talet, så kan det naturligtvis inte
bara innebära att man ställer till en utredning örn varje gren av näringslivet
för att se, om den bör förstatligas eller örn den fortfarande skall bedrivas i
privata former, utan det måste betyda någonting mer; annars är det hela ett
föga värdefullt prat. Ståndpunkten måste innebära, att man icke skall ställa
till utredningar örn förstatligande i oträngt mål, utan endast när det kan finnas
väsentliga skäl för ett förstatligande.

Jag har nu en känsla av, att så fort det väckes en motion, som går ut på
en begäran örn utredning och där ordet förstatligande är nämnt, så är detta
ords trollmakt över riksdagsmajoriteten så stor, att man inte kan tänka sig
att gå emot motionärerna och säga: i detta fall är det då inte nödvändigt att
undersöka möjligheten av ett förstatligande. Det är med andra ord så, som
den föregående ärade talaren sade, att det inte är praktiska, utan rent doktrinära
synpunkter som läggas på spörsmålet, och det tycker jag är beklagligt,
ty det aktualiserar i onödan meningsmotsättningar, som eljest inte behövde nå
en sådan skärpa, som de måste nå nu, när man lägger upp problemen på detta
sätt.

Jag måste säga, när jag läser utskottsutlåtandet och ser att det skall vara
motiveringen för ett yrkande örn en omfattande utredning, som eventuellt skall
leda fram till ett helt förstatligande av en mycket stor näringsgren i vårt land,
att jag nog har svårt att tänka mig ett magrare dokument. Hela motiveringen,
i den mån den gäller ett förstatligande, utgöres väl av dessa ord: »Det vill dock
synas, som om denna kontroll» ■— som sockernäringen är underkastad från
statsmakternas sida — »icke alla gånger har möjlighet att sätta in på ett tillräckligt
tidigt stadium.» Man kan möjligen misstänka, att kontrollen inte alla
gånger kan sätta in på ett tillräckligt tidigt stadium, och följaktligen skall
man utreda frågan om ett förstatligande! Vad som står i den följande satsen
örn betydande subventionsbelopp skulle man inte ha kunnat skriva, om vi inte

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Om ökat statligt inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
under kristiden av omsorg om levnadskostnadsindex och örn konsumenternas
knappa tillgångar hade hållit sockerpriset nere på en artificiellt låg nivå, varför
den ovan citerade meningen utgör hela motiveringen för utskottets hemställan.
Man kanske från utskottets sida anser att det är en tillräckligt uttömmande
och övertygande motivering, men jag undrar, örn man skulle kunna få någon
utanförstående, som läste den, att känna sig fullt övertygad därav.

Jag har genom omständigheternas makt fått anledning att titta litet på sockernämndens
kontroll över sockerindustrien, och jag måste säga att den kontrollen
är så ingående och så djupgående, att den har fyllt mig med mycket
stor respekt, och jag är inte utan all erfarenhet när det gäller kontroll.

Jag har inte någon anledning att ytterligare fördjupa mig i ämnet, men jag
måste säga, att skall man komma fram till den position, som speciellt statsministern
vid åtskilliga tillfällen har proklamerat, nämligen att man skall
diskutera förstatligandet, inte utifrån doktrinära, utan från praktiska synpunkter,
bör man demonstrera sin anslutning till den ståndpunkten genom att
här rösta för bifall till reservationen, då det inte förebragts några som helst
tillräckliga motiv för den av utskottet förordade utredningen.

Herr Öhman: Herr talman! Jag kan på alla väsentliga punkter instämma
i vad som anföres i utskottets utlåtande och likaså i det yrkande, som utskottsmajoriteten
ställer. Jag vill därför inte förlänga debatten med så många minuter
men ändå anföra en del synpunkter.

Man har här från de borgerliga talarnas sida hävdat den meningen, att örn
man skall förstatliga, så hör det föreligga praktiska skäl därför, och man bör
inte förfalla till att intaga någon doktrinär ståndpunkt, såsom senast herr Bergvall
uttryckte sig. Jag för min del tillhör icke dem, som under alla förhållanden
och beträffande alla företag förordar förstatligande för närvarande, men
jag anser att när det gäller ett sådant företag som Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
föreligger det faktiskt alldeles särskilda motiv för en utredning örn
lämpligheten av ett förstatligande, som jag förstår att utskottet här har haft
i sikte. Ty vad är det för ett företag det här gäller? Jo, det gäller ett mycket
typiskt monopolföretag, ett monopolföretag med uteslutande privilegium skulle
jag vilja säga, som behärskar en hel industrigren, och ett företag till vilket
staten i åratal har fått satsa betydande belopp. I gengäld härför lia statsmakterna
en viss kontroll över företaget, en kontroll som av många, bland andra
av utskottet, påstås vara en bristfällig kontroll, ett slags revision, en efterhandskontroll
utan möjligheter att ingripa för att förebygga uppkomsten av missförhållanden
och bidraga till att dirigera den näring det är fråga örn.

Det är ju så, att det privatkapital, som är satsat i bolaget och som nu uppgår
till 81 miljoner kronor, genom statens stödåtgärder tillförsäkras en mycket
jämn och relativt hög utdelning och för den skull är en mycket riskfri kapitalplacering,
och jag måste fråga mig: när nu staten i alla fall årligen måste
satsa betydande belopp och därmed också garantera, att det privata kapitalet
erhåller sina utdelningar, varför skola vi då icke se till, att staten också tar
äganderätten och skaffar sig en effektiv kontroll över hur detta företag i verkligheten
skötes?

Här har reservanternas huvudtalare, herr Ekströmer, som är en mycket tapper
kämpe för privatkapitalets intressen, hävdat att detta sockerföretag är
mycket välskött, och han har tillskrivit det mycket stora förtjänster — ja, till
och med det, att vi under kriget ha kunnat hålla en relativt hög sockerranson,
anser han har möjliggjorts tack vare att den svenska sockerindustrien drives
enligt privatkapitalistiska principer. Jag vet inte, örn man skall tillmäta ett
sådant argument så värst stort värde. Jag kan inte tänka mig, att socker -

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Om ökat st atlin t inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
betorna skulle få lägre sockerhalt, om staten skulle övertaga sockerfabrikationen,
så att därigenom sockerransonerna skulle behöva minskas.

Herr Ekströmer ömmar vidare för aktieägarna. Det finns nitton tusen aktieägare
i sockerbolaget, av vilka de flesta äro småfolk och beroende av de utdelningar
de få på sina aktier, säger herr Ekströmer. Det låter väldigt vackert;
det är nästan rörande, när man hör herr Ekströmer och andra tala så varmhjärtat
för de små i samhället. Men det hade varit av väsentligt större intresse,
örn herr Ekströmer också hade upplyst oss örn hur stor del av det samlade
aktiekapitalet som verkligen ligger i småfolkets händer och hur stor den del
är, som ligger i händerna på de stora kapitalägarna här i landet. Da hade vi
kanske fått en bild av läget, vilken hade varit mera korrekt än när man endast
i allmänna ordalag meddelar att det finns en del småfolk bland aktie ägarna.

'' 0 ,

Till sist bara ett par repliker till herr Wehtje. Han har liksom några andra
bär talat örn att sockerbolaget är ett mycket välskött företag och att man därför
inte bör göra några ingripanden i dess verksamhet. Jag vill inte här inga
på någon diskussion örn hur pass välskött detta företag är, men jag förmodar
att de tjänstemän, som för närvarande verka i detta företag och som ha äran
av att det är så välskött som det enligt herr Wehtjes mening är, inte bil överflödiga
i händelse staten övertar det hela. Jag förmodar att de lika gärna
skulle kunna ägna sin kapacitet för att driva företaget vidare och kanske göra
det ännu mera välskött, örn samhället övertoge driften och kontrollen..

Vad beträffar herr Wehtjes tal örn den fria företagsamheten vill jag fråga
honom: vad finns det för fri företagsamhet på detta område? Svenska sockerfabriksaktiebolaget-
är ett monopolistiskt företag, och ingen annan kan sätta
upp en sockerfabrik här i landet. Under sådana förhållanden tycker jag inte
man skall tala örn fri företagsamhet; den har upphävts genom den monopolbildning,
som här föreligger och som endast kan leva på statsmakternas stöd.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Wistrand: Herr talman! Den siste ärade talaren var åtminstone mycket
uppriktig, då han gjorde klart för oss, att för hans del var innebörden av utskottsutlåtandet
ingenting annat än en direkt väg till socialisering, och det är
väl också klart att det är det huvudsakliga som man skulle vinna ut ur ett
stärkt statligt inflytande över sockerindustrien. Det statliga inflytandet är ju,
som så många gånger här har betonats, mycket starkt redan förut, och har
detta inflytande inte ansetts effektivt, så kan detta enligt min mening inte
innebära annat än en grov anklagelse gentemot det organ som för närvarande
här har att tillvarata statens intressen, nämligen sockernämnden.

Men det var inte så mycket därom jag ville yttra mig, som fastmer på en
annan punkt, där jag för övrigt i stor utsträckning är förekommen av herr
Bergvall. Jag skulle vilja säga, att det väl är sällan som det på riksdagens
bord kommer ett utlåtande, vilket innehåller så bestämda, så klara och så
tydliga avstyrkan den från så gott som alla håll som detta utlåtande gör. Inte
ens på sådana håll, där man med ledning av politiska ståndpunkter skulle förvänta,
att det skulle finnas ett mycket starkt intresse för ett ökat statsinflytande,
har man visat något sådant intresse. Jag vill påpeka att landsorganisationens
yttrande, i vilket motionen visserligen tillstyrkes, innehåller följande
ord — det är ett citat ur utskottets referat: »Även örn landsorganisationen anser,
att den i motionerna begärda utredningen kan förefalla mindre angelägen,
kan det å andra sidan med fog göras gällande, att utredningen lätt kan verkställas,
varför den tillstyrkes.» När landsorganisationen säger att utredningen
är mindre angelägen, så tycker man ju verkligen att detta skulle kunna vara

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Om ökat statligt inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
ett av de fall, då kammarmajoriteten skulle kunna göra halt och försöka effektuera
statsministerns utfästelse, att man endast i sådana fall, då det är
verkligt påkallat, skall gå in för större statligt inflytande över olika grenar
av näringslivet.

Det, är alldeles så, som herr Bergvall här har sagt, att denna utfästelse icke
har hållits. Det behövs bara en liten, svag viskning här i riksdagen, för att
vederbörande utskott skall effektuera en begäran örn utredning örn socialisering
och ökat statligt inflytande. Mig veterligt har icke i anledning av alla dessa
många framställningar, som ha gjorts motionsledes i riksdagen på senare tid,
ett enda utlåtande framkommit som har tagit bestämt och klart avstånd från
tanken på en socialisering. Hur man med detta ställningstagande skall försöka
intala svenska folket att man vill vara försiktig beträffande socialiseringsfrågan,
det förstår inte jag, och resultatet blir ju, precis som herr Bergvall
sade, motsättningar som bli långt större och allvarligare än de borde behöva
vara.

Jag. skulle verkligen vilja hemställa till kammarmajoriteten att taga sig en
besinningens minut och tänka efter, örn inte detta är just ett tillfälle, som kan
gå förbi, då den verkligen kan visa svenska folket att en vilja att socialisera
på alla områden som kunna tänkas icke är för handen.

Herr Ekströmer: Herr talman! Det var egentligen ett yttrande av herr
Heuman som kom mig att begära ordet. Han talade örn att anledningen dels till
att motionen kom till och dels till att utskottet har tillstyrkt densamma är
den, att man ville ge efter för en opinion, som har kommit till synes och som
begär klara papper.

Jag känner inte till den där opinionen, jag vet inte, var den finns eller vad
den omfattar för grupper i samhället, men jag vill säga: inte skall man behöva
ställa till en så vidlyftig apparat som en stor statlig utredning för att
tillfredsställa en opinion, då man precis lika gärna kunde trycka de utlåtanden,
som ha kommit som remissvar till utskottet — även Kooperativa förbundets
och landsorganisationens — och sprida ut dem bland de missnöjda elementen.
Jag är fullkomligt övertygad om att denna s. k. opinion, örn den finge
läsa dessa dokument, skulle hålla med örn vad som här har sagts, särskilt av
herr Bergvall, om att det inte är någon som helst mening med att företaga en
sådan utredning.

Herr Heuman förutsatte, att det skulle bli en utredning med bestående resultat,
men det kan det ju inte bli, såsom jag nämnde i mitt första anförande,
örn man uteslutande tar sikte på sockernäringen. Skall det bli bestående resultat,
så måste utredningen sättas in i ett vidare sammanhang och alltså avse
hela jordbruksregleringen; kanske man då kan komma fram till ett organ sorn
kan vara lämpat att handha även sockerindustrien.

Herr Anderberg sade någonting örn att det förekom kapitalförstöring inom
sockerbolaget. Jag har inte hört talas örn detta och inte sett någonting av det
heller, men jag bor ju inte i Skåne. Men örn det har förekommit, så skall väl
sockernämnden vara ansvarig därför, ty det ingår i dess uppgift — det säger
den själv — att syssla med viktigare ting inom bolaget. Örn det har förekommit
någonting sådant, så få vi skylla på sockernämnden och inte på bristande
kontrollföreskrifter.

Jag vidhåller vad jag och andra här ha sagt, att sockerbolaget är så kontrollerat
som det någonsin skulle kunna bli, och jag säger som herr Wistrand
och herr Bergvall: jag vädjar till kammaren att — jag höll på att säga taga
sitt förnuft till fånga och inte komma med någon begäran örn en fullständigt
meningslös utredning.

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Örn ökat statligt inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)

Herr Elowsson, Nils: Herr talman! Det förhåller sig otvivelaktigt så, att
den enskilda företagsamhetens talesmän i den här frågan ha det ovanligt bra
förspänt, beroende på att sockerbolaget utan tvivel är ett välskött företag.
Men det är ett företag, som inte har skött denna näring alldeles gratis,
utan det har varit i tillfälle att taga betalt för sina tjänster oell även gjort
det i sådan omfattning, att man har kunnat dela ut betydande vinster åt sina
aktieägare.

Efter hand som detta företag allt mer och mer har blivit föremal för statsmakternas
intresse, har det emellertid också mer och och mer anpassat sig
till vad man kan kalla samhällsnyttan, och följden har blivit att företagets
monopolställning nu givetvis inte är lika osympatisk för den stora allmänheten
som tidigare och att bolaget inte heller är utsatt för lika mycket klander
nu som det var förut. Men man kan när det gäller detta företag, inte
komma ifrån, att det intar en särställning, såsom förut har framhållits, i
sin egenskap av monopolföretag, detta i så mycket högre grad som detta
bolag på olika sätt kan behärska även själva produktionen av råvaran. När
ett företag på grund av den ekonomiska krisen kommit i den ställningen,
att det Ilar måst underkastas en ytterligare skärpt statlig kontroll med hänsyn
till angelägenheten att tillgodose försörjningen med ifrågavarande näringsmedel
under den tid kriget och avspärrningen varade, Ilar ju därmed
ett ökat statligt inflytande på denna näringsgren kommit till stånd. Men
detta inflytande är ju bara tillfälligt, Därför vill jag säga, att när några talare
här vädja till majoriteten i kammaren att, såsom herr Ekströmer sade, ta
sitt förnuft till fånga oell inte begära en utredning, så tärnka sig dessa talare
nog inte för. Ty en utredning måste ändå komma till stånd när sockernämndens
verksamhet skall avvecklas. Utskottets uttalande går inte heller
ut på någonting annat än att med tanke på avvecklingen av sockernämnden
en utredning skall ske, så att nian har någonting annat att sätta i nämndens
ställe. Det är vad som avses och ingenting annat. När utskottet har tagit
ställning till motionen och också till frågan, hur vidsträckt denna utredning
skall bli, har utskottet inte utgått från ett blivande förstatligande såsom
någonting absolut givet eller absolut oundvikligt. Jag för min del skulle
mycket väl kunna tänka mig en annan form för Svenska socker fabriksaktiebolagets
fortsatta verksamhet än ett förstatligande, men om den saken veta
vi ingenting. Å andra sidan har utskottsmajoriteten inte velat skriva bort
denna möjlighet att eventuellt också undersöka frågan örn ett förstatligande.
Någonting annat ligger det inte i vad utskottet sagt i det sammanhanget.

När man på reservanthåll med sådan bestämdhet nu i debatten gör gällande,
att det inte finns någon anledning att rikta någon som helst anmärkning
gentemot skötseln av Svenska sockerfabriksaktiebolaget och att detta överhuvud
taget inte kan skötas på ett bättre sätt, kan det. förtjäna erinras, om
att man vid författandet av den reservation, som föreligger, uppenbarligen
inte varit lika säker på den saken. Där säger man. nämligen: »Sorn emellertid
den inhemska sockerfabrikationen i såväl tekniskt som driftsekonomiskt
hänseende synes vara väl organiserad och sannolikt överlägsen^ de flesta andra
länders, torde någon effektivitetsförbättring icke kunna påräknas genom
en utvidgad statlig kontroll eller eventuellt helt förstatligande.»

För egen del har jag ingen mening örn på vilket sätt sockernäringens
framtida organisation skall ordnas, och jag är tämligen säker pa att ingen
annan i kammaren kan säga, hur det bör ske. Men det är å andra sidan uppenbart,
att den måste ordnas på sådant sätt, att dels försörjningen av det
viktiga näringsmedel, som sockret utgör, tryggas och dels staten får hand
eller åtminstone kontroll över ett monopolbolag som har den ställning

örn

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Om ökat statligt inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
som Svenska sockerfabriksaktiebolaget intar och rör sig med så pass stort
kapital som detta bolag gör. Det är från dessa synpunkter som utskottsmajoriteten
har motiverat sin hemställan, till vilken jag skall be att få yrka
bifall.

Herr Bergvall erhöll nu ordet för kort genmäle och anförde: Herr talman!
Herr Elowsson sade, att det enda utskottsmajoriteten begär är att det, när
sockernä.mnden en gång försvinner, skall föreligga en utredning om sockerindustriens
framtida kontroll och organisation. Det betyder, översatt till ett
annat sprak, att örn sockernämnden blir bestående, är herr Elowsson inte
intresserad av en utredning örn sockerindustriens förstatligande.

Herr Löfvander: Herr talman! Då jag är betodlare skulle jag kanske kunna
anse mig som motpart till sockerbolaget, men efter att ha åhört debatten här
i dag anser jag mig böra säga några ord till bolagets förmån.

Min erfarenhet sedan mångå , år är, att sockerindustrien skötes förnämligt.
Jag har med intresse följt bolagets verksamhet ända sedan den tid då jag
var tjänsteman där, och jag har kunnat konstatera, att det är ett synnerligen
val skött företag. Jag tror därför inte att det finns anledning till sådant
ingripande mot bolaget som motionärerna tänkt sig, örn nu motionärerna
innerst inne tänkt sig ett så långt gående ingrepp, som de ha ifrågasatt
och som anges i utskottsutlåtandet.

Det sägs i utlåtandet, att staten har kostat på sockerindustrien betydande
summor. Det är riktigt, men det har resulterat i det låga sockerpris, som vi
Ira haft hela denna tid och särskilt under kristiden. Vidare har man kritiserat,
att sockerbolaget lagt ned stora kostnader i nya maskiner. Det är alldeles
klart, att bolaget gjort detta — jag har också följt med den saken, så
gott jag kunnat — men det har ytterst, bottnat i en åstundan att rationalisera
driften. Örn man jämför sockerindustrien nu och i början av århundradet,
da jag var tjänsteman där, är skillnaden avsevärd. Man har tvingats att rationalisera
på grund av de ökade arbetskostnaderna och svårighet att få arbetskraft.

När man har läst vad som förekommit i ärendet och har följt debatten här,
kommer man otvivelaktigt till den uppfattningen, att det säkerligen finns
andra områden, som motionärerna haft större anledning att ägna sitt intresse.

Jag skall, herr talman, inte förlänga debatten ytterligare, utan inskränker
mig till att yrka bifall till reservationen.

Herr Heilman: Herr talman! Det är att märka, att opponenterna mot utskottet
utgå från den ställning, sockerbolaget för närvarande intar i förhållande
till staten. Man säger, att det inte finns någonting att anmärka på
detta område; statens kontroll har varit effektiv, och sockernäringen har skötts
på ett utmärkt sätt. Men det är inte därom vi skola diskutera, utan örn en
helt annan sak, nämligen statens förhållande till sockernäringen i framtiden,
då den ordning, som nu är rådande, inte längre bör gälla. Jag anser att man
bör lägga upp Hagan ur den synpunkten. Vi böra således främst diskutera
vilka förhållanden som framdeles skola vara rådande mellan sockerbolaget och
staten.

Herr Wistrand sade, att utskottet yrkar på större inflytande från statens
sida över sockernäringen, men jag vill påpeka, att det inte är riktigt. Så står
det i motionen, men inte i utskottsutlåtandet. Det ströks av utskottet under
behandlingen av ärendet, och i utskottets kläm står endast, att man anhåller
örn »utredning rörande förutsättningar och former för det statliga inflytandet

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Örn ökat statligt inflytande inom, sockerindustrien. (Forts.)
inom sockerindustrien». Det talas inte om större inflytande, utan endast örn
inflytande. Redan nu Ilar ju staten inflytande över sockerindustrien, och utskottet
vill bara ha en utredning- örn hurudant förhållandet skall bli framdeles.
Men utskottet har då ansett det vara lämpligt att ta upp frågan i hek dess
vidd och därför i motiveringen talat örn att man under utredningen också bör
diskutera frågan örn ett förstatligande. Kommer utredningen till det resultatet,
att ett förstatligande är lämpligast, hoppas jag att inte ens de borgerliga här
i kammaren ha någonting däremot. Kommer utredningen tvärtom till det. resultatet,
att statens inflytande lämpligast bör utövas i andra former, skall inte
heller jag lia någonting emot det.

När herr Ekströmer i repliken till mig sade, att jag gjort gällande, att utskottet
byggt sitt utlåtande på grundvalen av en viss^ opinion, är det fel, herr
Ekströmer. Jag sade endast, att opinionen inverkat på mitt ställningstagande.
Men jag kan ju, när jag nu ännu en gång talar örn saken, framhålla, att det
inte i längden går att vifta bort denna opinion, som gör sig allt mer gällande
över hela världen, att staten bör ha mer inflytande över näringslivet. Skall
nian kunna möta denna opinion, skall det, såsom jag tidigare säde, ske med
skäl som bygga på grundlig och saklig prövning. Opinionen låter inte nöja
sig annars. Jag ställer frågan: vilja ni på borgerligt hall inte vara med örn
att företa en sådan prövning för att komma till det ur alla synpunkter bästa
möjliga resultatet? Vilja ni inte vara med örn att skaffa fram argument som
kunna hjälpa er själva att bemöta kravet på ett ökat statligt inflytande, i fall
detta skulle bli resultatet av utredningen?

Jag skulle vilja säga att det varit tre saker som ha varit avgörande för mitt
ståndpunktstagande. Här diskuteras inte ett vanligt fristående privat företag,
såsom herr Wehtje sade, utan som herr Holmberg framhöll, har detta företag
under senare tid inte varit fritt, utan har i viss mån stått under statligt inflytande,
i det att ganska omfattande subventioner lämnats till sockemäringens
bedrivande. När staten redan nu är engagerad i företaget, måste man ju ha en
utredning örn hur förhållandena skola bli, när den nuvarande ordningen inte
längre anses vara lämplig. En annan orsak till mitt standpunktstagande är,
såsom det också har sagts här i debatten, att frågan rör ett hela landet omfattande
monopol. Det är en ganska betydelsefull sak. Som jag sade i mitt tidigare
anförande, veta vi, att monopol utsättas för ganska stark kritik från
folket i landet. Det lära de statliga monopolen ha fått känna av. Örn man därför
överhuvud taget skall kunna möta denna opinion och kritik, bör företaget ställas
på en grund, som åstadkommits genom en saklig diskussion av problemet, en
lösning som framkommit efter en grundlig utredning och prövning av frågan.
Det är detta utskottet vill ha. Jag sade tidigare att det inte går att vifta bort
opinionen. Örn vi inte gå till grunden med denna fråga i hela dess vidd, komma
vi att få upprepa dessa debatter i kammaren kanske varje år hädanefter. Då få vi
inte den arbetsro, som industriförbundet har begärt, och då kommer under hela
tiden detta damoklessvärd att hänga över sockernäringen. Skall man inte från
borgerligt håll kunna gå med på denna utredning, då man kan få antaga att
opinionen kommer att rätta sig efter det resultat, som utredningen kommer
till. och då vi lia förhoppning om att därigenom nå ett bestående resultat som
kan ge arbetsro?

Herr Mannerskantz: Herr talman! Det har ju blivit en ganska omfattande
debatt i detta ärende, och här framkomma saker och ting som göra att man
nästan sitter och förargar sig över en del uttalanden.

Här har mest talats örn förhållandet mellan staten och sockorbolaget och örn
allmänheten och sockerpriset o. s. v. Men här finns ännu en part, som 1. ö.

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Örn ökat stall! g t inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
herr Löfvander berörde, nämligen betodlarna. Jag skulle vilja starkt understryka,
att de, som odla sockerbetor, ha otaliga tillfällen att komma i konflikt med
dem, till vilka de leverera betorna. Det är vägning, transportplaner, provtagning
och hundratals andra detaljer, som måste fungera smidigt och elegant. Jag hör
själv till dem, som odla sockerbetor, och jag vill påstå, att vi betacka oss för
att vara hänvisade till att leverera en så stor vara som sockerbetor till ett statligt
företag, där det kommer att gå till ungefär på samma sätt som i fråga örn
post och telegraf och i spritmonopolet och tobaksmonopolet. Man kan inte helt
och hållet nonchalera den del av folket här i landet, som med oerhörda besvär
levererar ifrågavarande råvara. Det är en så känslig sak, huru alla detaljer
under sockerbetskampanjen på höstarna skötas, att man måste vara allvarligt
rädd för att, örn detta skötes stelt, det skulle påverka hela sockerbetsodlingen
här i landet i den riktningen, att folk mer och iner ledsnade på denna verksamhet.

Här har sagts, att sockerbolaget är ett monopol. Det är riktigt, men hur har
det blivit det? Förut hade vi också Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag,
men örn jag inte är fel underrättad, har just staten mycket stor del i att det
bolaget blev uppslukat av Svenska sockerfabriksaktiebolaget. I den trakt, där
jag bor, levererades betorna till Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag. Jag
för min del anser att det var bättre ur många synpunkter, då det fanns två
bolag att leverera betorna till. Det var inte så, att man kunde välja vilket
bolag man ville leverera till, men allehanda detaljer i förhållandet till leverantörerna
påverkades av att det ena bolaget hade möjlighet att vara hyggligare
än det andra. Örn man nu åberopar, att vi ha ett monopol, bör man också
tänka på hur det har uppkommit. Jag tror att det hade varit bättre, om det
funnits två bolag, men monopolet har väl uteslutande tillkommit för sockerkonsumenternas
skull.

Det har här sagts, att det inte skulle ha spelat någon roll för sockerförsörjningen
under kriget, om bolaget varit statligt eller enskilt, ty det kan inte
förutsättas, att sockerbetorna skulle ha haft lägre sockerhalt, om det varit ett
statligt företag. Jag anser emellertid att det är ganska troligt, att så hade varit
fället. Svenska sockerfabriksaktiebolaget har nämligen under en mansålder bedrivit
ett skickligt och envist genomfört arbete på att förädla sockerbetsfröet.
Bolaget odlar självt sockerbetsfröet, och det har inte varit något litet arbete att,
som skett, få sockerhalten i de svenska sockerbetorna höjd med två, tre procent,
vilket gjort att utvinningen av socker av betskörden i Sverige är större än på
andra håll i världen. Jag är inte fullt säker på att förädlingsarbetet i fråga örn
vi haft helt statsägda företag hade bedrivits med samma uthålliga och envisa
energi. Det är många andra saker i den vägen som bolaget har gjort och fortfarande
håller på med, som ha varit till hela denna närings gagn. Det är kanske
inte rätta tiden att här utbreda sig örn dessa ting, men skall det nämnas mer
därom, är jag beredd att lämna ytterligare exempel.

Jag hör givetvis, herr talman, till dem, som ämna rösta för reservationen.
Enligt vad som står i utskottsutlåtandet diskutera vi här, huruvida det kan
vara lämpligt med ett förstatligande av hela sockernäringen. Men vi veta hur
utredningar sättas till här i landet. Utredningen blir sammansatt efter politiska
grunder, och man kan ha anledning anta, att även örn det inte är sakligt befogat,
resultatet av utredningen blir ett förslag örn förstatligande just på
grund av den sammansättning som utredningen får.

Herr Elowsson, Nils: Herr talman! Bara en kort replik till herr Bergvall!
Han undrade, huruvida utskottsmajoriteten skulle vara till freds och låta bli
att yrka på en utredning, örn sockernämnden skulle fortsätta sin verksamhet.

Lördagen den 15 juni 1940.

Nr 24.

Örn ökat statligt inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
Till det vill jag bara säga, att man inom utskottet bär utgått från att sockernämnden
inte skulle fortsätta sin verksamhet längre än den tid ransoneringen
varar och att frågan därefter skulle aktualiseras.

Herr Wistrand: Herr talman! Såvitt jag har kunnat avlyssna denna debatt,
föreligger det tre olika relationer örn innebörden av utskottsmajoritetens
yrkande örn utredning. Enligt herr Elowsson innebär det endast, att när sockernämnden
upphör, skall man göra en utredning angående formen för en
fortsatt statlig kontroll över sockerbolaget. Någon framställning örn utredning
av den anledningen tror jag inte behövs, ty det torde ligga tämligen i sakens
natur, att en sådan utredning aktualiseras av sig själv. Den ^andra relationen
är herr Hedmans, enligt vilken man begär en utredning angående de former,
under vilka ett statligt inflytande överhuvud bör förekomma utan att det
därför behöver vara fråga örn ett ökat statligt inflytande. Jag‘ mäste då säga,
att emot herr Hedmans relation strider nog andemeningen i den motivering
som utskottet givit sitt yrkande, däri frågan örn socialisering av sockerindustrien
särskilt framhäves. Slutligen ha vi herr Öhman, som glupskt har kastat
sig över den fetaste biten och anser, att utskottet syftar just till socialisering
och ingenting annat.

Jag vet nu inte, örn här föreligger en mefistofelisk formulering för att halla
alla vägar öppna och allt efter omständigheter och behov kunna angiva, att
man i det akuta fallet inte har menat det och inte det, utan någonting annat än
vanligen inlägges däri, eller om utskottsutlåtandet är att betrakta som något
slags konkordieformel, som skall kunna ena socialdemokrater och kommunister.

Den förvirrade debatten synes göra det klart att den första utredning som
är av nöden är en utredning örn vad utskottets framställning örn utredning i
själva verket avser.

Herr Ekströmer: Herr talman! Herr Hedman sade först att det bara val
han personligen, som hade fallit offer för opinionen, men sedan kom han fram
till att denna var en världsopinion, och då lär väl herr Hedman icke vara ensam,
men man förstår också, varthän det hela syftar, örn också utskottsutlåtandet
ser ganska oskyldigt ut. „

örn jag hörde rätt, frågade han vidare, örn vi s. k. borgerliga, hade någonting
emot att saken prövades i hela sin vidd. Det lia vi visst inte. Jag bär
från början sagt, att saken redan är prövad. Man behöver bara läsa de utlåtanden
som utskottet inhämtat. Och den större utredning, som lanbruksstyrelsen
har ifrågasatt, skulle gälla inte bara sockerindustrien, utan frågan i hela dess
vidd. Men den utredningen behöva vi inte^ begära, ty den kommer alldeles säkert
av sig själv, när mera normala förhållanden inträda för var livsmedelsförsörjning.

Herr Löfvander: Herr talman! Jag vill vitsorda vad herr Mannerskantz
anfört örn det goda förhållandet mellan sockerbolaget och betodlarna. Betod1
ingen och betleveranserna äro en stor apparat, och den kan ge anledning tilltvister
i många avseenden, men i den mån de yppa sig, lösas de nu lätt och
ledigt utan att lämna några spår efter sig.

Vidare vill jag tillägga, att bolaget visat stort intresse lör markundersokningar.
De ha'' kostat mycket pengar men varit av mycket stor betydelse för
jordbruket. Dessa undersökningar ha betodlarna kostnadsfritt fått utförda.

Jag är övertygad örn att det inte gar o.tt hos betodlarna väcka intresse för
det ökade statsingripande, som motionärerna och förmodligen också utskottet
lia avsett.

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

Örn ökat statligt inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)

Herr Heuman: Herr talman! Herr Mannerskantz talade örn att utredningar,
som förekomma, nu för tiden göras uteslutande politiska och därför kunna betraktas
som fullständigt värdelösa. Har man den, uppfattningen, bör det överhuvud
taget inte företas någon som helst utredning, utan då bör hela utredningssystemet
slopas. Jag tror emellertid inte att utredningar nu äro mera politiska
än de voro på den tid då det parti, som herr Mannerskantz tillhör, hade majoritet
i den svenska riksdagen.

Herr Wistrand tycks ha svårt att läsa både utskottets kläm och motiveringen.
Vi ha inte i klämmen påyrkat något större statligt inflytande utan bara
begärt en utredning örn statens framtida förhållande till sockernäringen, men
vi lia i motiveringen sagt, att vid denna utredning bör frågan tagas upp i hela
sin vidd, varvid man också bör pröva ett eventuellt förstatligande. Jag tycker
att den saken är ganska klar.

När herr Ekströmer säger, att saken redan är prövad genom utlåtandena till
utskottet, måste jag säga att det är en mycket underlig uppfattning, ty de flesta
utlåtandena gå ut på att det nuvarande systemet inte kan, tillämpas under
fredstid utan måste utbytas mot ett annat. Men utlåtandena säga ingenting
örn hur det skall bli i framtiden, och det är den saken vi önska få utredd.

Herr Glimån: Herr talman! Det var en mening i herr Wistrands senaste
yttrande, sorn föranledde mig att begära ordet för en kort replik.

Herr Wistrand ansåg sig kunna konstatera, att det förelåg tre olika meningar
örn vad denna utredning skulle innebära, och en av dessa meningar skulle
jag förfäkta.

Jag vill bara säga, att jag i mitt första anförande har sagt, att jag ansluter
mig i allt väsentligt till vad utskottet här har förordat. Utskottet förordar
sorn bekant utredning örn olika alternativ, däribland även helt förstatligande, av
sockerindustrien. Denna ståndpunkt sammanfaller helt med den uppfattning
sorn jag hyser.

Medan jag ännu har ordet, vill jag passa på att helt kort säga något till
herr Mannerskantz, som här så frejdigt hävdar, att sockerhalten i betorna
skulle sjunka, örn staten toge hand örn sockerfabrikationen. Jag blev till en
början förbluffad, när jag hörde detta yttrande, men, jag fick sedermera en
viss förklaring, då herr Mannerskantz sade sig mena, att inte lika mycken
möda som man hittills hade nedlagt för att förädla sockerbetorna skulle nedläggas
därpå för den händelse sockerindustrien skulle förstatligas.

Jag tror att herr Mannerskantz i det fallet är alltför pessimistisk. Det finns
väl ingen anledning för oss att förutsätta, örn staten skulle ta hand örn sockerindustrien,
att vi då inte samtidigt skulle se till, att ett nödvändigt förädlingsarbete
bedrives för att ytterligare höja sockerhalten i betorna, och det borde ju
bli en huvuduppgift också för riksdagen att se till, att sa sker. När vi här lia
sådana kapaciteter som herr Mannerskantz, herr Wehtje m. fl., som ha så stort
intresse för denna forskargärning, tycker jag att det borde vara en tillräcklig
garanti för att den sidan av saken inte skulle behöva bli åsidosatt.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen jämlikt därunder
förekomna yrkanden gjorde propositioner, först på bifall till vad utskottet
i det under behandling varande utlåtandet hemställt samt vidare därpå
att kammaren skulle med avslag å utskottets hemställan godkänna den vid utlåtandet
avgivna reservationen; och förklarade herr talmannen, sedan han upprepat
propositionen på bifall till utskottets hemställan, sig finna denna proposition
vara med övervägande ja besvarad.

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Örn ökat statligt inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)

Herr Ekströmer begärde votering, i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad första kammarens andra tillfälliga utskott hemställt
i sitt utlåtande nr 11, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, avslås utskottets hemställan och godkännes den vid utlåtandet
avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början omröstning genom uppresning.

Då herr talmannen fann tvekan kunna råda angående omröstningens resultat,
verkställdes härefter votering medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 33;

Nej — 25.

Därjämte hade 12 ledamöter tillkännagivit, att de avstode från att rösta.

Jämlikt § 63 riksdagsordningen skulle kammarens beslut i detta ärende genom
utdrag av protokollet delgivas andra kammaren.

Då alla ärenden på föredragningslistan nu blivit behandlade, medgav kammaren,
på framställning av herr talmannen, att de anslag, som utfärdats till
sammanträdets fortsättande på aftonen, finge nedtagas.

Anmäldes jordbruksutskottets förslag till riksdagens skrivelse, nr 298, till
Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag till rikets
allmänna kartverk för budgetåret 1946/47 m. m.

Skrivelseförslaget godkändes under förutsättning att utskottets hemställan i
utlåtande nr 68 bifölles även av andra kammaren.

Anmäldes första lagutskottets förslag till riksdagens skrivelse, nr 335, till
Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
ändring i utlänningslagen den 15 juni 1945 (nr 315).

Skrivelseförslaget godkändes under förutsättning att utskottets hemställanden
i utlåtande nr 45 bifölles även av andra kammaren.

Herr Elofsson, Hustaf, erhöll på begäran ordet och yttrade: Herr talman!
Sveriges betodlares centralförening u. p. a. består av 21 lokala betodlareföreningar
såsom medlemmar, och föreningens egentliga inkomster bestå i huvudsak
av medlemsavgifter som sockerbolaget innehåller av betlikviden och redovisar
till statens sockernämnd, som sedan i sin tur redovisar beloppet till Sveriges
betodlares centralförening; för föregående år utgjorde detta belopp cirka
220 000 kronor.

Beträffande denna inkomstpost märkes, att sedan lång tid tillbaka en s. k.
arealavgift uttages för värjo hektar av vederbörande odlares sockcrbetsareal.
Efter bemyndigande från Kungl. Maj:! utbetalar statens sockernämnd dessa

Interpellation
ang. granskningen
av
Sveriges betodlares
centralförenings

räkenskaper.

Nr 24.

Lördagen deli 15 juni 1940.

Interpellation äng. granskningen av Sveriges betodlares central förening s räkenskaper.
(Forts.)

arealavgifter till Sveriges betodlares centralförening med de belopp denna
styrker sig äga utbekomma för egen och för anslutna lokalföreningars räkning.

Då statens sockernämnd i juni 1945 yttrade sig över centralföreningens ansökan
om anslag ur arealavgiftsmedlen, ifrågasatte densamma, huruvida icke
en av staten utsedd revisor borde beredas tillfälle att deltaga i granskningen
av centralföreningens räkenskaper. Då centralföreningen fick kännedom härom,
anförde densamma i skrivelse till Konungen följande: »Vad slutligen beträffar
sockernämndens ifrågasättande huruvida icke en från statens sida utsedd
revisor borde beredas tillfälle att i fortsättningen deltaga i granskningen
av centralföreningens räkenskaper kan centralföreningen icke finna detta
motiverat. Det är visserligen sant att centralföreningens och jämväl lokalföreningarnas
verksamhet numera till övervägande delen bestrides av betavgiftsmedel.
Såväl centralföreningen som lokalföreningarna lia också till sockernämnden
lämnat fullständiga uppgifter om de utgifter, som helt eller delvis bestridas
nied betavgifter, och äro villiga att örn sockernämnden så önskar än ytterligare
detaljera och bestyrka dessa uppgifter. Användningen av de medel som tillflyta
föreningarna på annat vis, t. ex. genom medlemsavgifter eller kapitalräntor,
synes dock vara föreningarnas enskilda angelägenhet som icke vidkommer
statsmyndigheterna. Ytterligare kan framhållas att deltagande i revisionen
av centralföreningens räkenskaper som konsekvens skulle medföra
deltagande i revision jämväl av lokalföreningarnas. — Det förtjänar kanske
också i detta sammanhang framhållas att cirka 95 procent av dem som erlägga
betavgifter äro medlemmar av organisationen och därigenom i stånd utöva inflytande
vid val av centralföreningens revisorer.

Såsom en praktisk olägenhet med det ifrågasatta deltagandet i centralföreningens
revision kan framhållas att tiden härför är mycket knappt tillmätt,
då största delen av centralföreningens utgifter komma på årets sista månader,
varav följer att bokslutsarbetet ej kan påbörjas förrän någon vecka in i januari,
under det att stadgarna föreskriva att ordinarie föreningsstämma med
behandling av bl. a. dechargefrågan skall hållas före januari månads utgång.
På anförda grunder förklarar sig centralföreningen villig lämna den ytterligare
redovisning angående utgifter som helt eller delvis bestridas med betavgiftsmedel
som kan påfordras men anser sig icke böra bereda från statens sida utsedd
revisor tillfälle att deltaga i granskningen av föreningens räkenskaper».

Numera har emellertid statsrådet och chefen för kungl, jordbruksdepartementet
i skrivelse den 10 maj 1946 till statens sockernämnd lämnat föreskrift
örn dylik av statens sockernämnd utsedd revisor. Åtgärden synes innebära en
opåkallad inblandning i betodlareorganisationens inro angelägenheter.

Visserligen uttages den s. k. arealavgiften, som tilldelas centralföreningen
och därtill anslutna lokalföreningar för täckande av kontrollkostnader, tvångsvis
av alla betodlare, men av dessa äro åtminstone 95 procent medlemmar av
organisationen. Liknande avgifter t. ex. mjölkregleringsmedel uttagas och
överlämnas till jordbrukarnas organisationer utan att dessa därför ställas under
dylik kontroll. Även örn emellertid mera ingående kontroll över dessa medels
användande anses erforderlig, synes det vara att gå för långt att föreskriva,
att särskild statlig förtroendeman skall deltaga i revisionen och sålunda
taga del av alla handlingar även dem som icke beröra arealavgiftens användning.
Rimligare hade väl varit att föreskriva, att redovisning för arealavgiftens
användning skall lämnas genom insändande eller ställande till förfogande
av verifikationer därom.

Betodlareorganisationen är tillkommen för att tillvarataga betodlarnas intressen,
bl. a. vid bestämmande av pris och odlingsvillkor för sockerbetor. För -

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

Interpellation äng. granskningen av Sveriges betodlares centralförenings rä •

j,. , , kenskaper. (Forts.)

handlingarna härom fördes tidigare med Svenska sockerfabriks AB men efter

,?,taten allt1mer reglerande ingripit i sockernäringen, ha de egentliga
sent!''^hand^Imgarn;a kommit att förås mellan betodlareorganisationernas representanter
och statsdelegera,de, varl sockernämndens representanter ingått. Det
ar latt att föreställa sig att örn någon gång uppgörelse icke kan träffas, föliden
blir en skärpning av relationerna mellan betodlareorganisationen och sta

del''uv bpimt0lJ lghet s“n,.staten g®110™ n,u vidtagna åtgärd berett sig att taga
lel av betodlareorganisationens alla handlingar, protokoll angående interna för Si1(ngar’

°- ++ v. mäste under sådana förhållanden bringa betodlareorganitens
ansnräk I)rekar.sta,11™g’ Slutligen förtjänar framhållas, att sta der^P!

p k ra de|taSaa.de 1 ett 20-tal revisioner på olika ställen i landet under
en synnerligen kort tidsrymd medför tidsutdräkt och praktiska olägenheter
över huvud. Åtminstone ett par av de lokala betodlareföreningarna ha affärer

bi; ivirCis sr®’ *“ kosl°a,ien f5r s"e“ re"sor sv“iedes mäste

■ Den gJ’orda föreskriften att en av staten utsedd revisor skall deltaga i gransk melfenntVdVdeua

„TkJda forenmfafs räkenskaper står knappast i överensstämskildes
r-d4L almänna uppfattningen örn gränserna mellan statens och en SlraÄT^hgen

k“ Kungl. MaJ;t sås°m förutsättning för utbetalning
till betodlareorgamsationen av under senaste kampanj insamlade

Fke kVglfter kravet att fa revldera räkenskaperna, men då synes kravet

areniaUnT+ utstfa?kas! mera an till räkenskaperna i de delar, vartill bidrag ur
aiealavgiften utgår. Det torde aven kulina ifrågasättas, om icke detta krav

b°l\fede LvT riMagen 1 sammanhang med propositionen örn sockerregleringen
Med stod av vad som ovan anförts får jag vördsamt anhålla örn första W

°Ch CllGfen fÖr Jordbruksdepartementet få

skaber? ^ ^ 1 granskningen av Sveriges betodlares centralförenings räken Av

särskild vikt är att få veta, örn anledningen är, att cirka fem nroeent
av venges betodlare icke äro anslutna till föreningen men ändå erlägga arealnämnd
V1 ken f°rmedlas tdl betodlareorganisationen genom statens socker framställas.

PrOP°sition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge

Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:

anledmng av väckta motioner örn revision av riksdagens arbetsför Hiet

lil» lil. y

tunf; 1 a/dedmng av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nied förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den G juni 1930 (nr 251) örn

isSÄSÄT "• 1 vat’ ti» tomtita nr

22, i anledning av Kungl Majlis proposition lill riksdagen med förslag
lil lag örn övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet m m 1
vad propositionen angar förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 §''lagén

Ion 28 maj 19.>7 (nr 249) örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar;

Första hammarens protokoll 1946. Nr 24. g

Nr 24.

Lördagen den 15 juni 1946.

statsutskottets utlåtanden:

nr 203, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda förslag
om anslag för budgetåret 1946/47 till oförutsedda utgifter;

nr 204, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till stat för riksgäldsfonden;
nr 205, i anledning av väckta motioner angående framläggande för riksdagen
av förslag till anläggande av en storflygplats invid Stockholm m. m.;

nr 206, i anledning av väckta motioner örn förläggande till Västerbottens län
av ett statligt eller under statlig medverkan tillkommet pappersbruk;

nr 209, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till folkskoleseminarierna m. m. jämte i ämnet väckta motioner;
. .

nr 210, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
örn anslag för budgetåret 1946/47 till kristillägg till erkända arbetslöshetskassor;
samt

nr 211, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å
vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom;

sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtanden:
nr 3, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till vissa ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.,
dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av
6 och 9 §§ lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete,
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner; samt

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående förhöjning av vissa
ersättningar enligt lagen den 11 juni 1937 örn krigsförsäkring för ombord å
fartyg tjänstgörande personer;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 40, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251) örn kommunalstyrelse
på landet, m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner; samt

nr 41, i anledning av väckta motioner om inrättande av en riksskattenämnd;

bankoutskottets utlåtanden och memorial:

nr 56, i anledning av väckt motion örn ändrade pensionsbestämmelser för
vissa häradsskrivare;

nr 57, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning i fråga
örn anvisande av medel till anordnande av nya lunchlokaler inom riksgäldskontoret
m. m.;

nr 58, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning i fråga örn
ändrad lydelse av § 7 bankoreglementet;

nr 59, i anledning av väckt motion örn pension åt vaktmästaren hos riksdagens
första kammare M. J. Ericsson;

nr 60, angående avlöningsförmånerna åt förste kanslisten hos riksdagens
första kammare Eric Carlén under tjänstledighet på grund av sjukdom;

nr 61, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning i fråga örn engångsunderstöd
åt förra städerskan Selma Natalia Jönsson; samt

nr 62, angående instruktion för nästkommande riksdags bankoutskott;

första lagutskottets utlåtanden och memorial:

nr 46, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251) örn kommunalstyrelse
på landet, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott;

Lördagen den 15 juni 1946.

Nr 24.

nr 47, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) om återställande av
viss från ockuperat land härrörande egendom m. m.;

nr 48, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1942 (nr 550) med särskilda bestämmelser
örn uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen
m. m.; „ .

nr 50, i anledning av väckta motioner örn utredning angående ändring av
gällande bestämmelser om försäljning av kyrklig jord; samt

nr 51, angående ersättning åt av utskottet vid behandling av visst ärende anlitat
biträde;

andra lagutskottets utlåtanden: __ .

nr 31 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
angående fortsatt giltighet av förordningen den 15 december 1944 (nr 779) örn
kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor; .

nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 21 § 2 och 3 morn. förordningen den 15 juni 1934
(nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor, ... .

nr 37 i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag tili lag
angående ändring i lagen den 29 juni 1945 (nr 420) om semester, m. m., de s

ock i ämnet väckta motioner; . . , ... . .... ,

nr 38, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn övervakning
av, konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m., såvitt propositionen
hänvisats till lagutskott; o .

nr 39, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk
förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, dels
ock en i ämnet väckt motion;

nr 40, i anledning av väckt motion angående viss ändring av 1 § lagen örn
behandling av alkoholister;

nr 41, i anledning av väckta motioner örn obligatoriskt införande av byggnadsnämnd
i alla kommuner m. m.; samt

nr 42, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
förlängd giltighet av gällande indelning i ortsgrupper jämlikt lagen den
28 juni 1935 (nr 434) om folkpensionering;

jordbruksutskottets utlåtande och memorial: „ „ .

nr 70, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i pnsreglerande
syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner; samt
nr 71, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn tillgodoräkningsförfarande
för befattningshavare hos skogsvårdsstyrelserna; ävensom

första kammarens första särskilda utskotts utlåtanden:

nr 1, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
folkpensionering m. m., dels ock i ämnet väckta motioner; samt

nr 2, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten,
dels ock i ämnet väckta motioner.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 6.15 eftermiddagen.

In fidem
G. II. Berggren.

Nr 24.

Tisdagen den 18 juni 1946.

Ang. bättre
förmåner åt
efterlevande
till förolyckad
militär personal.

Tisdagen den 18 juni.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Herr _ statsrådet och chefen för finansdepartementet Wigforss, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid detta sammanträde besvara herr
Arrneiis interpellation angående bättre förmåner åt efterlevande till förolyckad
f.1.1,1™1'' personal, erhöll ordet och anförde: Herr talman! Med första kammarens
tillstånd har dess ledamot herr Arrhén till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet
framställt följande frågor:

1. Har herr statsrådet uppmärksammat, att bestämmelserna i militära avlönmgsreglementet,
militära icke-ordinariereglementet och manskapsavlöningsreglementet
icke på ett skäligt sätt tillgodose efterlevandes till i tjänsten förolyckade
befattningshavare berättigade intressen?

2. Har herr statsrådet för avsikt att med anledning av upprepade olyckshändelser
inom försvarsmakten framlägga förslag till ändrade och för efterlevande
mera rimliga bestämmelser?

Då de av interpellanten, berörda avlöningsreglementena utfärdats på finansdepartementets
föredragning, har interpellationen överlämnats till mig för besvarande.

. J-nferpellationen har närmast föranletts av en olyckshändelse, som inträffade
i februari detta år under förflytta,ing av ett flygförband från Västerås till
Luleå. Under färden norröver möttes förbandet av snöstorm och tjocka, varvid
ett av de i förbandet ingående planen försvann utan att sedermera ha anträffats.
Det måste därför antagas, att flygplanet förolyckats och att dess besättning,
en fänrik, en furir och en värnpliktig flygförare, omkommit. I enlighet
med bestämmelserna i militära avlöningsreglementet respektive manskapsavlöningsreglementet
utbetalades till fänrikens och furirens efterlevande lön för
de omkomna för tiden till och med den förmodade dödsdagen samt begravningshjälp.
Till fänrikens efterlämnade maka utgår vidare från och med dagen
efter den antagna dödsdagen familjepension med ett belopp av 112 kronor 66
öre i månaden, inberäknat rörliga tilläggsförmåner.

Med utgångspunkt från nämnda fall har interpellanten n,u ansett, att de
ekonomiska villkor, som tillämpades på efterlevande till under tjänsteutövning
förolyckade befattningshavare, vore alltför restriktivt hållna. I första
hand krävde enligt hans'' mening rätt och billighet, att lönen utbetalades under
hela den månad, under vilken olyckshändelsen ägde rum. Enligt hans åsikt
funnes'' också fog för den meningen, att lön, borde utgå under ytterligare två å
tre månader efter det förmodade eller konstaterade dödsfallet.

Det av interpellanten berörda spörsmålet örn utbetalande av lön under viss
tid efter befattningshavares frånfälle har redan tidigare varit föremål för
uppmärksamhet. Frågan berördes sålunda i två likalydande motioner vid 1937
års riksdag och upptogs härefter till behandling av 1936 års lönekommitté i
dess år 1937 avgivna betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente.
I syfte att bereda en, avliden befattningshavares efterlevande ökat ekonomiskt
stöd under den allra första tiden efter dödsfallet föreslog kommittén, att till

Tisdagen den 18 juni 1946.

Nr 24.

Ang. bättre förmåner åt efterlevande till förolyckad militär personal.

(Forts.)

befattningshavarens stärbhus skulle — utöver ett för samtliga befattningshavare
lika belopp i begravningshjälp å 400 kronor, avsett för de direkta begravningskostnaderna
— utgå lön under en, månads tid efter frånfället under
förutsättning att befattningshavaren efterlämnade familjepensionsberättigade
efterlevande. Det förutsattes därvid även, att sådan ändring skulle vidtagas
i allmänna familjepensionsreglementet, att familjepensionen för tjänsteman,
som avlidit i tjänst, skulle börja utgå först en månad efter dödsfallet. Kommitténs
förslag mötte emellertid vissa erinringar från remissmyndigheternas
sida. Sålunda framhölls bland annat från flera håll, att indragning av familjepension
under en månad och dess ersättande med avlöning skulle betyda, att
avlöningen, icke bleve tillförsäkrad de familjepensionsberättigade personligen,
vilket däremot vore fallet med familjepensionen. Även ur vissa andra synpunkter
föranledde kommitténs förslag anmärkningar under remissbehandlingen.
Med anledning av de av myndigheterna framställda erinringarna ansåg jag
mig för egen del i propositionen nr 203 till 1938 års riksdag med förslag till
civilt avlöningsreglemente icke kunna förorda den av kommittén föreslagna
anordningen. Jag föreslog i stället en annan lösning av frågan, vilken i sak
innebar detsamma som vad lönekommittén föreslagit. Mitt förslag gick ut på
att bestämmelserna i familjepensionsreglementet skulle lämnas orubbade, men
att i de fall, där befattningshavare efterlämnade familjepensionsberättigade
efterlevande samt hans lön för månad jämte därå belöpande rörligt tillägg
översteg familjepensionen, den av kommittén föreslagna begravningshjälpen å
400 kronor skulle ökas med ett belopp motsvarande skillnaden mellan lönen
och pensionen. Vad jag sålunda föreslagit föranledde icke någon erinran från
Kungl. Ma,j:ts och riksdagens sida. I enlighet härmed innehåller det nu gällande
civila avlöningsreglementet en bestämmelse av nyss angiven innebörd.
I analogi härmed ha vidare i de efter civila avlöningsreglementet utfärdade
civila icke-ordinariereglementet, militära avlöningsreglementet, militära ickeordinariereglementet
och manskapsavlöningsreglementet intagits liknande bestämmelser
örn förhöjning av begravningshjälpen i de fall, där familjepensionsberättigade
efterlevande finnas.

Såsom framgår av det anförda innehålla alltså redan, nu samtliga gällande
statliga avlöningsreglementen bestämmelser, som för flertalet fall i sak innebära
detsamma, som interpellanten i första hand ansett påkallat, nämligen att
en avliden befattningshavares efterlevande skulle erhålla lön, under en månad
efter dödsfallet. Detta gäller vare sig anledningen till dödsfallet är olycksfall
i tjänsten eller befattningshavaren avlidit av annan anledning. Att härutöver,
såsom interpellanten avsett, i avlöningsreglementena införa bestämmelser örn
utbetalande av lön under ytterligare två ä tre månader i de fall, där befattningshavare
förolyckats under tjänsteutövning, synes mig knappast lämpligt.
Frågan örn särskilda förmåner till efterlevande efter befattningshavare, som
avlidit till följd av olycksfall i tjänsten, bör i stället liksom för närvarande
regleras i annan ordning. Beträffande militära befattningshavare gäller i detta
hänseende, att efterlevande till officerare och underofficerare samt högbåtsman
oell överfurirer bland manskapet erhålla ersättning enligt 1916 års olycks''-fallförsäkring.slag, medan ersättningsrätten för fast anställt manskap i övrigt
regleras av 1927 års militärersätfningsförordning. Till efterlevande efter den,
sorn omkommit under flygtjänstgöring, utgå vidare enligt en förordning av år
1910 vissa tillägg å de enligt olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen
utgående livräntorna. Nämnda författningar äga alltså lilllämpning
på de i interpellationer! omnämnda befattningshavarna. Enligt vad jag
inhämtat från riksförsäkringsanstalten har sålunda fänrikens änka tillerkänts

Nr 24.

Tisdagen den 18 juni 1946.

Äng. bättre förmåner åt efterlevande lill förolyckad militär personal.

(Forts.)

en ersättning å 55 kronor 91 öre per månad, medan furirens änka och dotter
erhållit ersättningar å tillsammans 176 kronor 5 öre i månaden. Det Ilar i olika
sammanhang framhållits, att de enligt olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen
utgående ersättningarna vore för låga för att bereda
efterlevande en skälig levnadsstandard. Nämnda förhållande har också uppmärksammats
av statsmakterna. I propositionerna nr 250 och 251 till årets
riksdag ha sålunda förslag framlagts örn vissa ändringar i såväl militärersättningsförordningen
som olycksfallsförsäkringslagen. Vid bifall till dessa förslag
komma förbättringar att inträda i fråga om vissa ersättningar till efterlevande
i fall liknande det, som åberopats i interpellationen.

Sammanfattningsvis'' får jag alltså såsom svar på de av interpellanten framställda
frågorna anföra, att jag icke finner tillräckliga skäl föreligga att i
militära avlöningsreglementet, militära icke-ordinariereglementet och manskapsavlöningsreglementet
införa sådana ändrade bestämmelser, som av interpellanten
åsyftats.

Herr Arrhén: Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet få framföra mitt tack för det avgivna svaret samt för
att det beretts mig tillfälle att i förväg ta del av detsamma.

Det är givetvis riktigt, när statsrådet i sitt svar erinrar örn att frågor av
denna natur vid flera tillfällen under de senaste åren lia varit föremål för
uppmärksamhet här i riksdagen. Jag skulle kunna erinra örn den interpellation
i ett liknande ämne, som vid fjolårets riksdag framställdes av herr
Ström och som besvarades av statsrådet Sköld den 28 februari. Jag kunde
också erinra örn en av mig väckt motion i ett likartat ämne vid samma riksdag.
Utgångspunkten var i bägge de nämnda fallen för övrigt den bekanta
olyckshändelsen i Trollhättan i slutet av år 1944.

Det spörsmål, som utgjorde huvudtemat i mina frågeställningar den 2 april
i år, då den interpellation som vi nu sysselsätta oss med framställdes, var
inte fullt så generellt, som statsrådets svar ger anledning att förmoda. Jag
avsåg nämligen närmast de förhållanden som göra sig gällande inom flygvapnet
och speciellt hur de efterlevandes situation blir, då en militär »beställningshavare
under tjänstutövning blir borta», som det heter i författningarna,
d. v. s. då en formell dödförklaring icke föreligger. Givetvis får
inte denna detalj ses isolerad; den måste — som också statsrådet i sitt svar
gjorde — placeras in i sitt större sammanhang. Jag vill emellertid här uttryckligen
betona, att åtminstone enligt min mening gällande bestämmelser på
området, enkannerligen berörande det av mig särskilt apostroferade, hittills
lidit av en beklaglig oklarhet.

Just denna omständighet föranledde också i våras försvarets civilförvaltning
att sammanställa en promemoria, daterad den 8 mars 1946 och närmast
föranledd av olyckshändelsen i Norrland, som jag citerade i min interpellation.
Men det synes som örn också denna »klarläggning» lede av brister, ty
också den har blivit föremål för missuppfattningar, sedan den utfärdades.

I en till Konungen ställd skrivelse av den 30 mars 1946 har chefen för
flygvapnet berört frågan om ersättning till anhöriga efter omkommen flygpersonal.
Därvid åberopades den nyss omnämnda promemorian, vilken dock
uppgavs innehålla rätt att i fall, då beställningshavare »blivit borta», utbetala
begravningshjälpen örn 400 kronor. »Enligt samma grunder», heter det
vidare i flygvapenchefens skrivelse, »synes ett belopp motsvarande familjepensionen
kunna utbetalas.» Det vill alltså förefalla, som örn även flygvapenchefen
i dessa avseenden har en viss osäkerhetskänsla, när han läser författ -

Tisdagen den 18 juni 1946.

Nr 24.

Ang. bättre förmåner åt efterlevande till förolyckad militär personal.

(Forts.)

ningarnas bestämmelser. Ja, det förefaller mig till oell med, som örn det i
statsrådets interpellationssvar finns möjlighet till två olika läsningar. Det sägs
nämligen: »I enlighet med bestämmelserna i militära avlöningsreglementet
respektive manskapsavlöningsreglementet utbetalades till fänrikens och furirens
efterlevande lön för de omkomna för tiden till och med den förmodade
dödsdagen samt begravningshjälp. Till fänrikens efterlämnade maka utgår
vidare från och med dagen efter den antagna dödsdagen familjepension med
ett belopp av o. s. v.» Det är den tolkning, som intendenterna ute på flygflottiljerna
tydligen hittills tillämpat åtminstone i det fall som föranlett interpellationen.

Det verkligt betydelsefulla i statsrådets svar här i dag synes mig emellertid
vara, att han understrukit, att bestämmelserna enligt den 1938 av riksdagen
antagna propositionen nr 263 innebär, att begravningshjälpen ökas med
en summa motsvarande skillnaden mellan lönen och pensionen, varjämte pensionen
skall räknas från dödsdagen. Detta betyder, som statsrådet anmärker

1 sitt svar, att full lön under den första månaden efter dödsfallet utgår till
de efterlevande, »vare sig anledningen till dödsfallet är olycksfall i tjänsten
eller befattningshavaren avlidit av annan anledning».

Jag är glad över denna auktoritativa tolkning. Den är sannerligen av ett
visst behov. I promemorian från försvarets civilförvaltning talar man nämligen
först om olycksfall i allmänhet i tjänsten och ger därvid en tolkning,
som överensstämmer med statsrådets, men därefter övergår man till att tala
om »beställningshavare, som under tjänsteövning blir borta». Då skall enligt
promemorian begravningshjälp — de 400 kronorna — utgå samt »den beräknade
familjepensionen för månad». Man har alltså i verkligheten, när dessa
bestämmelser tolkats av flottiljintendenterna, som det här närmast är fråga
om, misstänkt, att en specialbestämmelse här förelåge, och det framgår också,
som jag nyss påpekade, av flygvapenchefens marsskrivelse, att också han
är tveksam. Han säger sig anse, att familjepension »synes» kunna utbetalas.

Andra lagutskottet uttryckte i sitt utlåtande nr 75 vid 1945 års riksdag en
önskan, att hänsyn borde tagas till omständigheterna i varje särskilt fall.
De sakkunniga, som tillsattes av regeringen den 29 juni 1945, ha i sitt den
11 februari 1946 avgivna betänkande förklarat sig anse, att den bästa metoden
vore att utbygga den supplementära hjälpen, för vilken bl. a. kungafonden
svarar. De föreslogo här ett statsbidrag för fondens verksamhet, utgörande

2 procent av de reguljära ersättningarnas totalbelopp eller omkring 150 000
kronor. Kungl. Maj :t har nu i proposition förklarat sig icke för närvarande
vilja tillmötesgå detta förslag men dock vilja upptaga det till fortsatt övervägande.
Kungl. Maj :ts ståndpunktstagande härvidlag synes välmotiverat,
men det förefaller med hänsyn till kungafondens verksamhet finnas anledning
att understryka, att man gärna sage, att Kungl. Maj :ts fortsatta övervägande
ledde till det resultat, som 1945 års sakkunniga förorda. Jag föreställer mig dock
att man ej har anledning till annat än att med förtroende överlämna denna
angelägenhet till statsrådets och departementets bedömande.

Statsrådet har vidare hänvisat till propositionerna nr 250 och 251 vid
årets riksdag, daterade den 3 maj 1946. Dessa båda propositioner behandlas i
andra lagutskottets utlåtande nr 39 respektive sammansatta stats- och andra
lagutskottets utlåtande nr 3, vilka, utlåtanden skola behandlas av riksdagen i
morgon. Jag har tagit del av propositionerna och med tillfredsställelse konstaterat,
att genom de förslag, som där ställas och örn vilka enighet nåtts, även det
område synes bli täckt, som föranledde min interpellation den 2 april. Det gäller

88 Nr 24. Tisdagen den 18 juni 1946.

Äng. bättre förmaner åt efterlevande till förolyckad militär personal.

(Forts.)

i det ena fallet provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning av
kroppsskada, ådragen linder militärtjänstgöring, m. m., och i det andra fallet
förslag till lag angående ändrad lydelse av 6 och 9 §§ lagen den 17 juni 1916
(nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete, m. m. Statsrådet säger i
proposition nr 250 på ett ställe, att bestämmelserna »bli både invecklade och
ur författningsteknisk synpunkt mindre tillfredsställande». Detta skaparens
egen karakteristik av verket är beklaglig. Den gäller, som jag redan sagt,
tyvärr även för de bestämmelser på detta område, som vi ha bakom oss. Dessa
bestämmelser te sig nog för de flesta, som nalkas dem, som en labyrint, där
ariadnetraden lätt slites av, innan man får tillfälle att ta tjuren vid hornen,
d. v. s. att åberopa de rätta, eller kanske man hellre skulle säga de eventuellt
rätta paragraferna. Som det knappast är antagligt, att de, som skola tillämpa
bestämmelserna — jag avser i detta sammanhang närmast intendenterna vid regementen
och flottiljer — äro jurister, förefaller det mig, som örn stor uppmärksamhet
borde ägnas underhandsdirektiven i syfte att erhålla en rätt tillämpning.

Jag vill emellertid gärna ater betona den tillfredsställelse, som hänvisningen
till propositionerna nr 250 och 251 måste bereda var och en som har intresse
för dessa frågor. Att man använt sig av andra medel än de av mig i interpellationen
antydda har självfallet ingen betydelse. Det kan dock kanske finnas
anledning att betona, att den första förutsättningen för att förbättringarna
skola bli varaktiga är ett stabilt penningvärde.

Hela det problem saväl detaljen som helheten — som jag här berört är
av en mycket stor betydelse, särskilt för det vapenslag, som interpellationen
närmast markerat. Flygvapenschefen säger i sin skrivelse till Konungen av
den 30 mars: »Humanitära och psykologiska skäl tala för att staten i fall som
detta och motsvarande (d. v. s. olycksfall, där tjänstinnehavare »blivit borta»)
visar generositet. Härför talar även det faktum, att personal, som icke har
familjepension sig tillförsäkrad, visat stark motvilja mot att fullgöra flygtjänst.
» Jag skulle kunna exemplifiera dessa antydningar, men avstår. Yad
detta betyder för vår militära beredskap är emellertid uppenbart. En med sina
förhållanden missnöjd trupp — och här gäller det närmast en kader — är
icke vad vi ur olika synpunkter önska.

Jag ber till sist, herr talman, att än en gång få tacka för statsrådets svar
och för den förståelse för frågans vidd och betydelse, varom det bär vittne.

Justerades protokollen för den 11 och den 12 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 12, angående regleringen för budgetåret 1946/47 av utgifterna under
riksstatens^ tolfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsväsendet, utom
i vad angår anslagen till allmänna indragningsstaten;

nr 321, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med .förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 34 och 56 §§ förordningen den 5 juni 1942
(nr 325) örn jordbrukets kreditkassor; samt

• nr j?22’ / anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsreglermg
tor vissa befattningshavare vid skogsvårdsst.yrelserna jämte en i ämnet
vackt motion.

Tisdagen den 18 juni 1940.

Nr 24.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 346, i anledning av väckta motioner örn utbetalning av premier till fiskare
för viss trålsill som fiskas i Nordsjön;

nr 347, i anledning av väckta motioner örn rätt för landskommuner att övertaga
byggande och underhåll av enskilda vägar och broar;

nr 348, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1946/47, såvitt angår jordbruksärenden; samt

nr 372, i anledning av väckta motioner örn utredning angående statligt stöd
åt seminföreningar för nötboskap.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets utlåtanden nr 20—
22, statsutskottets utlåtanden nr 203—206 och 209—211, sammansatta statsoch
andra lagutskottets utlåtanden nr 3 och 4, bevillningsutskottets betänkanden
nr 40 och 41, bankoutskottets utlåtanden och memorial nr 56—-62, första
lagutskottets utlåtanden nr 46—48 och 50 samt memorial nr 51, andra lagutskottets
utlåtanden nr 31, 32 och 37—42, jordbruksutskottets utlåtande nr 70
och memorial nr 71 ävensom första särskilda utskottets utlåtanden nr 1 och 2.

På framställning av herr talmannen beslöts att på föredragningslistan för
morgondagens sammanträde skulle bland två gånger bordlagda ärenden främst
uppföras första särskilda utskottets utlåtande nr 2 och därefter samma utskotts
utlåtande nr 1 ävensom att på berörda lista konstitutionsutskottets utlåtande
nr 21 och första lagutskottets utlåtande nr 46 skulle i angiven ordning
uppföras näst efter bevillningsutskottets betänkande nr 40.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.25 eftermiddagen.

In fidem
G. II. Berggren.

Första kammarens protokoll 1946. Nr