1948 FÖRSTA KAMMAREN Nr 14 (Riksdagens protokoll 1948:14)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1948 FÖRSTA KAMMAREN Nr 14

10—17 april.

Debatter m. m.

Lördagen den 10 april.

Sid.

Svar på interpellation av herr Näsgård om tillgodoseende av skogsbrukets
maskinbehov m. m................................ 3

Interpellation om gottgörelse åt vissa f. d. statstjänstemän för erlagda
pensionsavgifter .................................... 6

Interpellation ang. handläggningen av kommunala indelningsfrågor
................................................... 7

Tisdagen den 13 april.

Svar på interpellation av herr Lundgren ang. dubbelbestraffning

genom domstol och administrativ myndighet ................ 12

Onsdagen den 14 april.

Beredande av större plats för s. k. personval .................. 19

Augustana-synodens 100-årsjubileum m. m..................... 21

Upprättande av ett hälsovårdsdepartement .................... 24

Samtliga avgjorda ärenden in. m.

Onsdagen den 14 april.

Val av statsrevisorer .......................................... 18

Val av valmän och valmanssuppleanter för utseende av riksbanksoch
riksgäldsfullmäktige jämte suppleanter för dem .......... 18

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 19, ang. utredning i syfte att
bereda större plats för s. k. personval .................... 19

Statsutskottets utlåtande nr 43, ang. disposition av vissa äldre anslag
å sjätte huvudtiteln in. m............................... 21

— nr 44, ang. godkännande av avtal ang. vissa för järnvägsändamål
avsedda markområden i Stockholm m. in............... 21

1 Första kammarens protokoll 10''oS. Nr 14.

Nr 14.

Inneliåll.

(Forts.)

Sid.

Statsutskottets utlåtande nr 45, ang. ytterligare utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten: kommunikationsdepartementet .......... 21

— nr 46, ang. svenska kyrkans deltagande i Augustana-synodens

100-årsjubileum m. m..................................... 21

— nr 47, ang. anslag å kapitalbudgeten: justitiedepartementet . . 23

— nr 48, ang. anslag å kapitalbudgeten: finansdepartementet . . 23

— nr 49, ang. statlig kreditgaranti för lån åt den som genomgått

polisskola ...................:............................ 23

Bevillningsutskottets betänkande nr 28, ang. ändring i förordningen
om nöjesskatt .......................................... 23

— nr 29, ang. tullfrihet för förtätade gaserna butan och propån . . 23

— nr 30, ang. rätt till avdrag även i annan kommun än hemortskommunen
.............................................. 23

— nr 31, ang. skattefrihet för kostnader för barns studier vid högre
läroanstalter............................................ 23

— nr 32, ang. utövandet av statens tobaksmonopol ............ 23

Första lagutskottets utlåtande nr 22, ang. skyldighet för innehavare
av järnväg, som delar fastighets ägor, att hålla anordningar för
övergång av järnvägen .................................... 23

— nr 23, ang. tillägg till lagen om aktiebolag .................. 23

— nr 24, ang. ändring av bestämmelserna om fastställande av

brandordningar för städerna m. m......................... 23

— nr 25, ang. införande av indexbundna kapital- och livförsäkringar
.................................................... 23

— nr 26, ang. fortsatt giltighet av lagen om fullgörande i vissa fall

av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m....... 23

Jordbruksutskottets memorial nr 19, ang. kamrarnas skiljaktiga beslut
i fråga om statsbidrag till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
...................................................... 23

Första tillfälliga utskottets utlåtande nr 5, ang. språklig granskning
av vissa kommittéers förslag till lagtexter .................. 24

— nr 6, ang. förenklade bestämmelser för val av ordinarie lärare

i folkskolan .............................................. 24

— nr 7, ang. intensifiering av trafikundervisningen inom olika

läroanstalter .............................................. 24

— nr 8, ang. samordnande av hälso- och sjukvårdsfrågor samt

idrott, gymnastik och friluftsliv m. in....................... 24

Lördagen den 10 april 1918.

Nr 14.

Lördagen den 10 april.

Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen;
och dess förhandlingar leddes
av herr andre vice talmannen.

Herr statsrådet Gjöres avlämnade
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 190, angående omorganisation av
justeringsväsendet m. m.; och

nr 201, med förslag till vissa ändringar
i gällande tulltaxa, m. m.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för
budgetåret 1948/49 under femte huvudtiteln,
avseende anslagen inom socialdepartementets
verksamhetsområde, jämte i
ämnet väckta motioner;

nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för
budgetåret 1948/49 under sjätte huvudtiteln,
avseende anslagen inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner; samt
nr 107, i anledning av 1947 års revisionsutrednings
betänkande rörande riksdagens
revisorers verksamhet, utom i vad
det avser förslag till ändrad lydelse av
§ 72 riksdagsordningen.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 106, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 13 §
3 mom. lagen den 6 juni 1925 (nr 170)
om polisväsendet i riket, m. m.

Om tillgodoseende av skogsbrukets
maskinbehov m. in.

Herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet
GJÖRES, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid
detta sammanträde besvara herr Näsgårds
interpellation om tillgodoseende
av skogsbrukets maskinbehov m. m., erhöll
ordet och anförde: Herr talman!
Med kammarens tillstånd har herr Näsgård
till chefen för folkhushållningsdepartementet
framställt följande interpellation:
Är statsrådet i tillfälle att meddeta,
huruvida skogsbrukets behov av maskiner
och redskap kommer att tillgodoses
genom den för innevarande år uppgjorda
importplanen?

Efter överenskommelse med chefen
för folkhushållningsdepartementet ber
jag nu att få besvara interpellationen.

Intill slutet av mars 1948 ha importlicenser
lämnats dels för omkring 150
sågar, dels för 9 skogstraktorer av olika
slag, som legat i svensk hamn, dels för
ytterligare 20 stycken skogstraktorer
med tillhörande hjälpmaskiner och
hjälptraktorer, likaså uppgående till 20
stycken. Licensbeloppet uppgår totalt till
närmare 2 milj. kr. Därutöver ha licenser
även lämnats för 5 traktorer av medelstorlek
för domänverkets räkning,
närmast avsedda att användas för domänverkets
skogsodlingsverksamhet.

Det deklarerade behovet omfattar ytterligare
15 å 20 skogstraktorer jämte
ett lika stort antal hjälptraktorer med
en kostnad av ca 1 miljon kronor. För
dessa ha licensansökningar ännu icke
inlämnats. Med hänsyn till alltmer ökade
krav på mekanisering av skogsbruket
kan man förutse, att ytterligare importönskemål
under året komma att framställas.

Nr 14.

Lördagen den 10 april 1948.

Om tillgodoseende av skogsbrukets maskinbehov m. m.

Något definitivt besked om möjligheterna
att fortsättningsvis lämna licenser
för dessa maskiner kan för dagen icke
ges. Inkommande ansökningar få behandlas
från fall till fall under hänsynstagande
till angelägenheten i de
enskilda fallen, varjämte en avvägning
även måste företagas i förhållande till
behoven av andra försörj ningsviktiga
maskiner.

Herr NÅSGÅRD: Herr talman! Jag ber
att få tacka statsrådet för svaret, och jag
kan säga att det ur min synpunkt är
tämligen tillfredsställande. Det är kanske
det mesta man kan begära just nu.

Jag vill i anslutning till svaret göra
några randanmärkningar. Då kan jag inte
underlåta att erinra om att det har suttit
en smula hårt inne med licensfrågorna.
Jag drar den slutsatsen av statsrådets
nu lämnade svar, att det har lossnat
på licensfronten för skogsbruket.

Föreningen Skogsarbetens arbetsstudieavdelning
har t. ex. sedan augusti i
fjol i inte mindre än 12 skrivelser till
statens handelskommission och statens
industrikommission sökt övertyga dessa
kommissioner om motorsågarnas berättigande
i svenskt skogsbruk och nödvändigheten
att införa sådana sågar till
landet. Enligt vad det har meddelats
mig har föreningen inte ens fått svar
från kommissionerna. Men jag tar det
som ett svar, att helt nyligen licenser ha
beviljats för ett hundratal motorsågar,
så att licens nu erhållits för sammanlagt
150 dylika sågar.

Statsrådet säger: »Med hänsyn till alltmer
ökade krav på mekanisering av
skogsbruket kan man förutse, att ytterligare
importönskemål under året komma
att framställas.» Att så kommer att
ske är tämligen säkert. Inte ens behovet
enligt den inventering, som företogs av
skogsstyrelsen i början av året, är fullt
tillgodosett genom de licenser, som nu
ha beviljats. Enligt svaret ha ännu inte
alla licensansökningar inkommit. I
skogsstyrelsens skrivelse till handelskommissionen
den 29 januari i år har
redovisats det behov, som angivits av

skogsvårdsstyrelserna, Skogssällskapet,
Sveriges skogsägareförbund och Sveriges
skogsägareföreningars riksförbund, men
inte av t. ex. flottningsföreningarna. Jag
har också hört, att en de! av de större
skogsägarna inte tagits med. Jag vet inte,
om det beror därpå, att de inte tillhöra
någon organisation, eller om de inte
svarat på förfrågningarna. Jag skulle därför
tro, att behovet är åtskilligt större än
som framgår av skrivelsen.

Jag vill stryka under det särskilt stora
behovet av vägbyggnadsmaskiner och
transportfordon jämte motorsågar. Traktorer
av olika slag ha den mest vidsträckta
användning inom skogsbruket,
och den kanske allra viktigaste användningen
är för vägbyggandet. Med traktorer
byggas vägar av alla tänkbara slag,
från ypperliga sommar- och vintervägar
för en kostnad av 20 till 30 kronor per
meter över bilbasvägar ned till tillfälliga
vintervägar, som släpas upp med en
bandtraktor för en kostnad av endast 8
öre per meter. Genom dessa vägbyggnadsarbeten
med motordrift har det
lyckats att öppna förut otillgängliga
skogsområden för avverkning, och jag
skulle tro, att det har en mycket stor
betydelse inte minst när det gäller att
förse vårt land med vedbränsle. Det har
sagts mig, att under åren 1942—1947 förlorade
Sverige inte mindre än en miljard
kronor i hårdvaluta på grund av att vi
voro nödsakade att använda massaved
till vedbränsle. Jag säger inte det som
någon anmärkning mot någon, vare sig
mot den nuvarande regeringen eller den
förutvarande. Det var en tvångssituation,
som landet befann sig i. Men om vi då
hade haft mekaniseringen genomförd i
den utsträckningen, att man hastigt kunde
ha byggt vägar i de avlägsna områdena,
skulle mycket — kanske det allra
mesta — av denna massaved, som är så
värdefull för export, ha kunnat sparas.

Mekaniseringen minskar också i mycket
stor utsträckning säsongvariationerna
vid skogsbruket. En skogschef för ett
stort bolag i nedre Norrland har sagt
mig, att genom mekaniseringen inom
detta bolag har avverkningstiden under
vintern kunnat utsträckas från tidigare

Lördagen den 10 april 1948.

Nr 14.

Om tillgodoseende av skogsbrukets maskinbehov m. in.

sex a sju veckor till lika inånga månader.
Det har ju en synnerligen stor betydelse
ur olika synpunkter, framför allt
i fråga om utvinnandet av virke, men
även och inte minst ur arbetskraftens
synpunkt.

Vid sidan av införandet av mekaniserade
arbetsmetoder vid vägbyggnader,
transporter o. s. v. intaga strävandena
att införa motordrift vid själva huggningsarbetena
en framskjuten plats. Det
är främst fällningsarbetet men även i
viss män kapningsarbetet, som med fördel
kan utföras med motorsåg, särskilt
när det gäller grövre skog. Det är ställt
utom tvivel, att mekaniseringen av
skogsbruket bidrar till att höja prestationen.
Den i nuvarande situation nödvändiga
ökningen av produktionen, som
alla äro övertygade om, kan för skogsbrukets
del snabbt och effektivt underlättas
genom införandet av motorer i den
utsträckning detta visat sig ändamålsenligt.

Vad motorsågarna beträffar lär det
förhålla sig så, att importen mycket väl
lönar sig, t. o. m. rent »hårdvalutamässigt»
sett. Vid de arbetsstudier, som Föreningen
Skogsarbeten har företagit, har
det nämligen framgått, att det utvinnes
mer av trädet vid fällning med motorsåg,
därför att fällskäret förlägges närmare
marken än vid manuell fällning.
Den ökade utvinningen är så stor, att
den inte endast täcker det hårdvalutakapital,
som investerats i och med inköp
av maskinerna och av bränsle och
smörjmedel, utan även ger en betydande
vinst i hårdvaluta.

Lösandet av den svåra frågan om anskaffning
av arbetskraft till skogsbruket
underlättas i hög grad, om skogsarbetet
mekaniseras, och då fällningsarbetet
är det mest ansträngande, ha motorsågarna
sin stora betydelse även ur
denna synpunkt. En i full utsträckning
genomförd mekanisering skulle höja
skogsarbetet till ett annat plan.

Statsrådet säger i sitt svar, att något
definitivt besked om möjligheterna att
forfsiiltningsvis lämna licenser för dessa
maskiner för dagen inte kan ges. Jag
har inte heller viintat mig att få något

löfte för framtiden, men jag hoppas, att
skogsbruket vid licensgivningen blir behandlat
med all den välvilja, som dess
vikt för landet gör befogad.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj ds proposition nr 196,
angående anslag till svenska farmakopékommittén
m. m.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj ds proposition
nr 197, med förslag till förordning angående
frihet från utskiftningsskatt vid
upplösning av Bergslagernas järnvägsaktiebolag
m. fl. bolag.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj ds proposition nr 199,
angående anslag till kostnader för särskild
polisverksamhet för hindrande och
uppdagande av spioneri in. m.

Föredrogos och hänvisades till konstitutionsutskottet
nedannämnda motioner:
nr 332, av herr Domö m. fl.,
nr 333, av herr Ericsson, Carl Eric,
in. fl.,

nr 334, av herr Lodenius in. fl., samt
nr 335, av herr Sundelin m. fl.,
alla i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till lag angående ändring
i lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om
kommunalstyrelse på landet, m. m.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
nedannämnda motioner:
nr 336, av fröken Osvald in. fl.,
nr 337, av herr Sten in. fl., samt
nr 338, av herrar Åman och Petrén,
alla i anledning av Kungl. Maj ds proposition
angående inrättande av en arbetarskyddsstyrelse
och förstärkning av yrkesinspektionen.

Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet
nedannämnda motioner:

nr 339, av herr Arrhén, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition angående
social jordbrukskrcditgivning in. in.; och

Nr 14.

Lördagen den 10 april 1948.

Interpellation om gottgörelse åt vissa f. d. statstjänstemän för erlagda pensionsavgifter.

nr 340, av herr Hollertz in. fl., i samma
ämne.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
den av herr Ohlon m. fl. väckta
motionen, nr 341, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående inrättande
av en arbetarskyddsstyrelse och förstärkning
av yrkesinspektionen m. m.

Föredrogos och bordlädes Kungl.
Maj:ts denna dag avlämnade propositioner
nr 190 och 201.

Herr Domö avlämnade en av honom
in. fl. undertecknad motion, nr 342, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om inskränkning i
rätten att förvärva jordbruksfastighet.

Motionen bordlädes.

Interpellation om gottgörelse åt vissa f. d.

statstjänstemän för erlagda pensionsavgifter.

Ordet lämnades på begäran till herr
LUNDQVIST, som yttrade: Herr talman!
Genom riksdagens beslut i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition nr 283 till
1947 års riksdag med förslag till reglering
av vissa tjänste- och familjepensioner
in. m. uppnåddes en glädjande förbättring
av pensionsförhållandena för
stora flertalet statsanställda.

Emellertid väntar alltjämt ett mindre
antal f. d. ordinarie befattningshavare
på att få sina hithörande intressen i någon
mån beaktade. Jag tänker härvid
på de kategorier av f. d. ordinarie tjänstemän,
som lämnat sin statstjänst utan
att ha hunnit bli berättigade att uppbära
pension och som avgått så tidigt,
att de ej heller enligt då gällande bestämmelser
äga rätt att åtnjuta s. k. uppskjuten
livränta eller annat vederlag för
de under tjänstetiden erlagda pensioneringsbidragen.

Denna fråga var föremål för riksdagens
prövning redan år 1942 i anledning
av motion II: 110 av herr Eriksson i
Stockholm. I enlighet med bankoutskottets
hemställan beslöt riksdagen därvid
att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
alt Kungl. Maj :t ville i anslutning till
vad utskottet anfört låta verkställa utredning
av frågan, huruvida och i vad
mån återbetalning av erlagda tjänstepensionsavgifter
må kunna medgivas i sådana
fall, då befattningshavare vid avgång
ur statens tjänst icke erhållit vederlag
för avgifterna vare sig genom inbetalning
till pensionsstyrelsen för beredande
av pension därifrån eller i form
av uppskjuten livränta, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen
kunde giva anledning.

Trots att redan sex år förflutit sedan
detta riksdagens beslut, har något förslag
i frågan ännu icke avhörts. Såsom
bankoutskottet i sitt ovannämnda utlåtande
framhöll, måste starka skäl anses
tala för att gottgörelse i någon form lämnas
även här ifrågavarande f. d. statstjänstemän.
Med hänsyn härtill och då
de personer, som här kunna komma i
fråga, till övervägande del redan torde
ha nått hög ålder, måste det få anses i
hög grad önskvärt, att ett positivt beslut
av statsmakterna träffas utan alltför
stor tidsutdräkt.

Med stöd av vad sålunda anförts anhåller
jag härmed att till herr statsrådet
och chefen för finansdepartementet
få rikta följande fråga:

Kan det förväntas, att den av 1942 års
riksdag begärda utredningen om eventuell
gottgörelse åt sådana befattningshavare
i statens tjänst, som lämnat denna
utan att vara berättigade att i någon
form erhålla vederlag för pensionsavgifterna,
hinner avslutas så, att eventuellt
förslag till frågans ordnande kan
framläggas senast till 1949 års riksdag?

På gjord proposition medgav kammaren,
att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Lördagen den 10 april 1948.

Nr 14.

Interpellation ang. handläggningen av kommunala indelningsfrågor.

Interpellation ang. handläggningen av
kommunala indelningsfrågor.

Herr FORSLUND erhöll härefter på
hegäran ordet och anförde: Herr talman!
Gällande indelningslag föreskriver, att
ändring av den kommunala indelningen
skall kunna beslutas av Kungl. Maj :t när
vägande allmänna skäl tala härför. Hänsyn
skall emellertid tagas till den mening,
som görs gällande i indelningsfrågan
av den kommun eller kommundel,
som genom ändringen avses överflyttad
till annan kommun. Därest ändringen
finnes medföra avsevärd olägenhet för
den berörda kommunen, må därom mot
kommunens bestridande förordnas, endast
då ändringen finnes vara påkallad
av betydande allmänt behov.

Vid lagstiftningens tillkomst var denna
fråga om säkerställande av att de berörda
intressena tillmätas tillräckligt beaktande
föremål för särskilt övervägande.
Visserligen avvisades i detta sammanhang
tanken på att en ifrågasatt indelningsändring
skulle kunna göras beroende
av ett formligt medgivande från den
berörda kommunens sida, men lagstiftaren
avsåg tydligen, att vid avgöranden
i kommunala indelningsfrågor särskild
vikt borde fästas vid att den kommunala
självständigheten och tryggheten ävensom
de betydande privaträttsliga intressen,
som äro sammanförda i kommunen,
icke lida otillbörligt förfång vid så betydande
ingrepp som vid förändringar
av kommuns område eller än mera kommuns
fullständiga upplösning. En sådan
åtgärd, som till sina följder är på många
områden djupt ingripande, har lagstiftaren
ansett kunna ifrågakomma endast
undantagsvis i de fall, där enighet om
indelningsändringen eller villkoren för
denna icke föreligger och i fall av oenighet
mellan kommunerna endast därest
ur allmän synpunkt tungt vägande skäl
föreligga för densamma.

I detta syfte har i indelningslagen
upptagits elt stadgande av innehåll att
om kommun, som beröres av ifrågasatt
ändring i kommunal indelning, motsätter
sig sådan ändring eller villkor, som
förbindas med densamma, och ändringen

eller villkoret skulle finnas medföra avsevärd
olägenhet för kommunen, därom
må förordnas, endast då ändringen finnes
vara av betydande allmänt behov påkallad.
Vad därmed förstås har utan anspråk
på fullständighet exemplifierats i
lagen.

Då den berörda kommunen sålunda
icke tillagts formlig bestämmanderätt i
fråga om kommunal indelningsändring,
har det ej heller ansetts påkallat att i
lagen söka giva uttryck åt det avseende,
som må tillmätas den ställning till frågan,
som må intagas av en till överflyttning
till annan kommun avsedd kommundel.
Enligt grunderna för ifrågavarande
lagstiftning är det emellertid uppenbart
att synnerlig hänsyn bör tagas
till de önskningar, som även från sådant
håll framföras, liksom även att så i
verkligheten i allmänhet sker. En dylik
kommundels inflytande på ändringsförslaget
torde alltså, särskilt om kommundelen
är av något större omfattning, i
regel böra utmätas efter samma mått
som kommuns.

Av vad som kan utläsas ur lagen och
dess förarbeten beträffande förutsättningarna
för kommunal indelningsändring
mot därav berörd kommuns eller
kommundels bestridande lär även framgå,
att en sådan införlivning med stad, för
vilken plägar användas beteckningen kolonisatorisk
— vars ändamål således är
att, innan ännu behovet gjort sig gällande
eller inom rimlig tid kan tillgodoses
inom det till införlivning ifrågasatta området,
bereda staden nödigt utrymme för
en önskad framtida utveckling — icke
kan, då något annat skäl ej är för handen,
genomföras mot bestridande av
grannkommunen. Därest cn expanderande
stad på ett tidigt stadium önskar tillgodose
sina framtida behov, bör förutsättningen
under alla omständigheter
vara cn överenskommelse om villkoren
för en indelningsändring.

Enligt ett av Kungl. Maj:t nyligen fattat
beslut har Spånga kommun tvångsvis
blivit föremål för en uppdelning mellan
angränsande kommuner. Till grund
för detta beslut låg ursprungligen en
mellan Spånga och Stockholm redan på

Nr 14.

Lördagen den 10 april 1948.

Interpellation ang. handläggningen av kommunala indelningsfrågor.

ett tidigl stadium på frivillighetens väg
grundad överenskommelse angående total
införlivning av socknen med huvudstaden.
Kort tid innan detta ärende var
moget för beslut, inkommo Solna och
Sundbybergs städer samt Sollentuna köping
med en hemställan att i samband
härmed få sig tilldelade betydande delar
av de redan bebyggda delarna av
Spånga kommun jämte vidsträckta områden
inom det för militärt ändamål reserverade
Järvafältet. Såväl Spånga kommun
som invånarna i de berörda kommundelarna
motsatte sig enhälligt en delning
av kommunen. De till införlivning
av städerna och köpingen föreslagna områdena
kunde icke utnyttjas för bebyggelse,
då därinom belägna samhällen
voro fullbyggda. Vederbörande militära
instanser förklarade kategoriskt, att någon
upplåtelse av det militära övningsområdet
för civil bostadsbebyggelse icke
kunde komma i fråga.

Enligt vad kammarkollegiets utredningsman
och sedermera även kammarkollegiet
uttalade kunde i lagen föreskriven
hänsyn till den av indelningsändringen
berörda kommunens mening
emellertid i detta fall icke tagas, då
Spånga kommun genom sin tidigare begäran
att bliva införlivad med Stockholm
måste anses ha förlorat sin rättskapacitet
och indelningsfrågan därför borde
ses som ett mellanhavande mellan Stockholm
å ena sidan och Sundbyberg, Solna
och Sollentuna å den andra. Då den
ifrågasatta indelningsändringen icke
kunde anses medföra avsevärd olägenhet
för Stockholm, syntes för bifall till
förslaget allenast böra förutsättas, att
indelningsändringen skulle medföra allmänt
gagn. De kvalificerade indelningsgrunderna
behövde alltså i detta fall
icke föreligga.

Kammarkollegiet har med hänvisning
härtill icke ansett sig behöva fästa något
mera väsentligt avseende vid den
mening, som uttalats från Spånga kommunala
representation eller den fjärdedel
av socknens befolkning, som ifrågasattes
skola frånskiljas den kommunala
gemenskapen. Kungl. Maj ds beslut i indelningsfrågan
innefattade ett bifall till

kollegiets förslag. Härigenom får anses
bestyrkt, att lagen formellt sett kan tolkas
på detta för lagstiftaren säkerligen
främmande sätt.

Ur medborgerlig synpunkt kan emellertid
ett sådant åsidosättande av betydande
folkgruppers enhälligt uttalade
mening i en fråga, som så intimt berör
deras dagliga liv, icke anses tillfredsställande
eller ens förenligt med de
grundsatser, på vilka den svenska demokratien
är uppbyggd. Det skydd mot
godtyckliga administrativa ingripanden,
som regeringsformen tillförsäkrar medborgarna
— ingen skall mot sin vilja
kunna från ort till annan förvisas — innebär
uppenbarligen en maning till alldeles
särskilt stor försiktighet vid
tvångsregleringar av nu ifrågakommande
slag. Den grundval för det svenska
samhällsskicket, som fått ett pregnant
uttryck i 16 § regeringsformen, får icke
undermineras genom till synes opåkallade
eller svagt motiverade ingrepp i
det kommunala liv, som är en levande
verklighet i stora folkgruppers medborgerliga
tillvaro. Man har i varje fall rätt
att begära, att övertygande allmänna skäl
skola ha förebragts, innan beslut fattas
om en så djupgående förändring av ett
samhälle, som en tvångsvis genomförd
uppdelning av en livskraftig kommun
på grannkommunerna måste anses innebära.

Indelningslagen anvisar också ett sådant
förfarande vid kommunala indelningsändringar,
som i görligaste mån
skall lämna garantier för att onödiga eller
alltför kraftiga åtgärder för att komma
till rätta med påstådda missförhållanden
i kommunalt hänseende icke skola
behöva befaras. Det har tydligen varit
en ledande tanke för lagstiftaren, att
varje beslut om en indelningsändring
skall föregås av ett sorgfälligt vägande
av skäl och motskäl för den ifrågasatta
regleringen. 1 detta syfte föreskriver lagen
skyldighet för utredningsmannen
och de instanser, som ha att handlägga
dylika ärenden, att göra sig noggrant
underrättad om parternas ståndpunkter
och vad som från skilda håll kan anföras
till stöd för dessa.

Lördagen den 10 april 1948.

Nr I t.

Interpellation ang. handläggningen av kommunala indelningsfrågor.

1 nu förevarande fall ha några överläggningar
angående den sedermera beslutade
delningen av Spånga kommun
icke förekommit. Kammarkollegiets utredningsman
har icke sökt kontakt med
Spånga kommunala organ eller inhämtat
dessas mening. Duvbo municipalsamhälle
med 2 200 invånare, som förutsatts
överfört till Sundbybergs stad, bar icke
blivit hört, och samhället har alltså icke
— lika litet som Spånga kommun — haft
möjlighet att före förslagets framläggande
taga ställning till de förutsättningar,
under vilka indelningsändringen kunde
komma att äga rum, trots att indelningslagen
föreskriver rätt för kommun och
kommundel att få tillfälle att vid utredningen
uttala sig i ärendet. Några överläggningar
mellan de berörda kommunerna
ha icke heller i annan ordning
kommit till stånd. Konungens befallningshavande
har före avgivandet av
begärt yttrande icke gjort sig närmare
underrättad om parternas ståndpunkter
eller tagit initiativ till förhandlingar
mellan dem.

Det kan under sådana förhållanden
med fog ifrågasättas, om förevarande
ärende fått den allsidiga prövning, som
gällande lag förutsätter. I statsrådet har
ärendet behandlats allenast på grundval
av det föreliggande förslaget och däröver
inkomna remissyttranden. Spånga
kommun och de av den föreslagna indelningsändringen
närmast berörda kommundelarna
ha ansett sig kunna ifrågasätta,
huruvida alla på frågan inverkande
omständigheter härigenom blivit till
fullo beaktade. Kommunen anser sig i
varje fall alltjämt böra efterlysa några
övertygande skäl för en upplösning av
en kommunal gemenskap, som ägt bestånd
i mer än 700 år, mot de berörda
kommunmedlemmarnas bestämda vilja.

Utredningsmannen och kammarkollegiet
ha tydligen utgått från att Kungl.
Maj ds återremiss av indelningsärendet
den 10 juli 1947 för vidare utredning av
samtliga i ärendet uppkomna indelningsfrågor
måste anses ha inneburit
ett underkännande av kammarkollegiets
vid detta tillfälle framförda mening, att
något omedelbart behov av indelnings -

ändring utöver en sammanläggning av
hela Spånga kommun med Stockholm
icke påkallades. Kollegiet antyder i sitt
nu avgivna utlåtande, att osäkerheten i
åtskilliga på frågan inverkande omständigheter
talar för att med frågan om
Spångas delning borde anstå, men att,
därest Kungl. Maj d funne anledning att
i detta sammanhang förordna om en
reglering av gränserna mellan Stockholm,
Spånga, Sundbyberg, Solna och
Sollentuna, vissa skäl — dock icke av
kvalificerad natur — talade för en delning
av Spånga.

Därmed får denna indelningsfråga en
räckvidd utöver den rent lokala. De närmast
berörda kommunala organens och
kommunmedlemmarnas mening beträffande
en för dem så vital fråga som bevarandet
av den kommunala enheten,
har ansetts kunna åsidosättas allenast
med hänvisning därtill, att kommunen i
sin helhet kommer att sammanläggas
med annan kommun. Hade en sådan
sammanläggning icke varit förestående,
hade delningsfrågan kommit i ett annat
läge. Det är en allmän övertygelse inom
socknen, att om frågan om införlivning
av Spånga med Stockholm icke varit aktuell
i detta sammanhang, skulle förslaget
att dela socknen ansetts alltför svagt
grundat och frågan härom icke värd utredning.

Sett mot bakgrunden av att en vittsyftande
omreglering av den kommunala
indelningen är nära förestående får denna
fråga en betydande räckvidd. Får
man av behandlingen av spångaärendet
draga den slutsatsen, att i de fall då en
kommun avses bliva i sin helhet sammanlagd
med annan kommun, kommunen
därigenom mister sin rättskapacitet
enligt indelningslagen och berövas
möjligheten att påkalla den skärpta prövning
av skälen för andra samtidigt uppdykande
indelningsfrågor, som beröra
kommunens område, en prövning, som
lagen i vanliga fall föreskriver i de fall,
då enighet i frågan icke kunnat åvägabringas
mellan de berörda parterna? Om
så är fallet, kan det med fog ifrågasättas,
om icke gällande indelningslag är
mogen för en översyn i syfte att få till

Nr 14.

Lördagen den 10 april 1948.

Interpellation ang. handläggningen av kommunala indelningsfrågor.

stånd regler, som bättre tillvarataga de
allmänna och enskilda intressena av ett
kommunalt medinflytande vid dessa frågors
avgörande.

I nu föreuarande ärende har denna
fråga om den närmast berörda partens
medverkan till indelningsändringen
bragts till sin spets, därigenom att
Spånga kommun ansett sig böra meddela
Kungl. Maj:t, att kommunen framför
en uppdelning av kommunens område
föredroge att bestå i sin nuvarande
omfattning med bibehållen självstyrelse.

När Kungl. Maj:t emellertid mot en bestämd
och enhällig folkmening inom
kommunen likväl ansett sig böra förordna
om en ändring av den kommunala
indelningen, innebärande att dess
område delades ut till de fyra grannkommunerna,
har detta för kommunen
och de närmast berörda kommundelarnas
invånare tett sig som en oförståelig
åtgärd. För kommunmedlemmarna har
det i detta läge synts vara ett rimligt
önskemål att åtminstone få en redovisning
av de skäl, som förestavat beslutet.

Det må i detta sammanhang vara tillräckligt
att hänvisa till en av invånarna
i ett av de berörda samhällena nyligen,
med anledning av Kungl. Maj :ts beslut,
avgiven meningsyttring. Där heter det
bl. a.: »Vi är lojala svenska medborgare,
som är vana att respektera sakligt motiverade
ställningstaganden var och hur
vi än möter dem. Vi är medvetna om
att ett sakligt motiv för en delning av
Spånga kommun icke fanns för fjorton
dagar sedan. Vi är även medvetna om
att Kungl. Maj :t icke har någon skyldighet
att offentligen motivera ett beslut.
Vi kräver ändock i demokratiens namn
att Kungl. Maj :t deklarerar det eller de
sakskäl, som ligger till grund för tvångsdelningen
av Spånga kommun och förnekandet
av dess invånares självbestämmanderätt.
»

Utöver vad nu sagts påkallar spångaärendet
uppmärksamhet jämväl ur en
annan synpunkt. Enligt den praxis, som
utbildat sig inom kammarkollegiet —
det statens organ, som har att svara för
utredningar i indelningsärenden — äro

kollegiets tjänstemän oförhindrade att
åtaga sig av kommun lämnat uppdrag att
göra utredning i indelningsärenden,
oaktat att dessa senare kunna bliva föremål
för kollegiets prövning eller att vederbörande
tjänstemän till äventyrs kunna
få som tjänsteåliggande att jämväl
inom kammarkollegium göra i lagen föreskriven
utredning i ärendet. Att denna
dubbelställning kan inverka på de berörda
kommunmedlemmarnas tilltro till
utredningsmannens opartiskhet vid hans
handläggning av ärendet inom kollegiet
är uppenbart. Omsorgen om kollegiets
anseende för oberoende och oväld synes
under alla förhållanden motivera en omprövning
av lämpligheten av denna ordning
för ärendenas handläggning inom
kollegiet, vilken icke torde stå i överensstämmelse
med de arbetsmetoder, som
eljest tillämpas inom de statliga verken.

Med hänsyn till vad jag sålunda anfört
och då den nu aktuella indelningsfrågan
torde ha intresse utöver de rent
lokala, finner jag skäl att hemställa om
kammarens tillstånd att till hans excellens
herr statsministern få framställa
följande interpellation:

1. Är hans excellens villig att inför
kammaren lämna en redogörelse för de
skäl, som legat till grund för Kungl.
Maj :ts beslut att emot Spånga kommuns
bestridande dela kommunen i fyra delar
för att tillgodose angränsande kommuners
utvidgningsanspråk?

2. Om hans excellens är villig att
lämna en dylik redogörelse, är hans
excellens då också villig att uttala sig
om huruvida gällande indelningslag kan
anses tillgodose kraven på en rättvis
avvägning av det kommunala medinflytandet
vid liknande indelningsärendens
behandling? samt

3. Är hans excellens beredd att uttala
sig om huruvida det nu tillämpade administrativa
förfarandet vid de kommunala
indelningsfrågornas handläggning
inom kungl. kammarkollegium kan anses
innebära tillräckliga garantier för
en opartisk handläggning?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades
av kammaren.

Lördagen den 10 april 1948.

Nr 14.

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets utlåtande nr 19,
i anledning av väckt motion angående
utredning av det nuvarande valsystemet
i syfte att bereda större plats för s. k.
personval;

statsutskottets utlåtanden:

nr 43, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående disposition av
vissa äldre anslag å sjätte huvudtiteln
in. m.;

nr 44, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Kungl. Maj :t och kronan
samt Stockholms stad angående vissa
för järnvägsändamål avsedda markområden
i Stockholm m. in.;

nr 45, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1947/48, i vad propositionen avser
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
;

nr 46, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående svenska kyrkans
deltagande i Augustana-synodens 100-årsjubileum och Sveriges deltagande i
pionjärjubileet i Amerikas förenta stater
1948;

nr 47, i anledning av Kungl. Maj :ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1948/49, i vad avser
justitiedepartementets verksamhetsområde; nr

48, i anledning av Kungl. Majrts i
statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1948/49, i vad avser finansdepartementets
verksamhetsområde;
samt

nr 49, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående statlig kreditgaranti
för lån åt den som genomgått polisskola
;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 28, i anledning av väckt motion om
viss ändring av 9 § tredje stycket förordningen
den 21 december 1945 om nöjesskatt; -

nr 29, i anledning av väckt motion om
tullfrihet för förtätade gaserna butan och
propån;

nr 30, i anledning av väckta motioner
om rätt för skattskyldig att vid
taxering åtnjuta avdrag även i annan
kommun än hemortskommunen;

nr 31, i anledning av väckta motioner
angående skattefrihet för föräldrars eller
anhörigas kostnader för barns studier
vid högre läroanstalter; samt

nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utövandet av statens
tobaksmonopol;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 22, i anledning av väckta motioner
om skyldighet för innehavare av
järnväg, som delar fastighets ägor, att
hålla anordningar för övergång av järnvägen; nr

23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om tilllägg
till 72 § lagen den 14 september
1944 (nr 705) om aktiebolag;

nr 24, i anledning av väckt motion
angående ändring av bestämmelserna i
brandstadgan om fastställande av brandordningar
för städerna m. m.;

nr 25, i anledning av väckt motion
angående utredning om eventuellt införande
av indexbundna kapital- och livförsäkringar
av individuell natur; samt
nr 26, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 februari
1934 (nr 19) om fullgörande i vissa fall
av betalningsskyldighet i förhållande till
utlandet m. in.;

jordbruksutskottets memorial nr 19,
angående kamrarnas skiljaktiga beslut i
fråga om statsbidrag till skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet; ävensom

första kammarens första tillfälliga utskotts
utlåtanden:

nr 5, i anledning av väckt motion angående
språklig granskning av vissa
kommittéers förslag till lagtexter;

nr 6, i anledning av väckt motion om
förenklade bestämmelser för val av ordinarie
lärare i folkskolan;

nr 7, i anledning av väckt motion om

12 Nr 14.

Tisdagen den 13 april 1948.

intensifiering av trafikundervisningen
inom olika läroanstalter; samt

nr 8, i anledning av väckt motion om
utredning angående samordnande av hälso-
och sjukvårdsfrågor samt idrott,
gymnastik och friluftsliv m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.35 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Tisdagen den 13 april.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Dubbelbestraffning genom domstol och
administrativ myndighet.

Herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
NILSSON, som
tillkännagivit, att han hade för avsikt
att vid detta sammanträde besvara herr
Lundgrens interpellation angående dubbelbestraffning
genom domstol och administrativ
myndighet, erhöll ordet och
anförde: Herr talman! Med första kammarens
tillstånd har dess ledamot herr
Lundgren till statsrådet och chefen för
justitiedepartementet framställt följande
frågor:

Har herr statsrådet observerat den
faktiska dubbelbestraffning, som ligger
däri, att en person, som av domstol dömes
för viss förseelse, dessutom av administrativ
myndighet kan på grund av
samma förseelse berövas av administrativ
myndighet utfärdade tillstånd till viss
näring eller dylikt?

Anser herr statsrådet, att denna faktiska
dubbelbestraffning står i överensstämmelse
med gällande rättsprinciper?

Interpellantens frågor äro visserligen
så allmänt formulerade, att desamma
kunna avse varje fall av administrativ
påföljd utöver ett av domstol utdömt
straff, men då interpellanten i sin motivering
uteslutande uppehållit sig vid den
dubbelbestraffning, som enligt hans mening
ligger i körkortsindragning på
grund av en begången förseelse, och då
dessutom detta fall obestridligen är det
i praktiken vanligaste av den typ, som
han i sin interpellation åsyftar, har mellan
chefen för justitiedepartementet och

mig överenskommits, att svaret å interpellationen
lämpligen bör lämnas från
kommunikationsdepartementet. I anledning
härav får jag anföra följande.

Gällande regler om indragning av körkort
innehållas i motorfordonsförordningen
den 23 oktober 1936, 21 §. Deras
slutliga utformning är resultatet av
mångsidiga och omfattande förarbeten.
Bestämmelser om utfärdande och indragning
av körkort infördes nämligen första
gången genom förordningen om automobiltrafik
den 30 juni 1916, på grundval
av förslag av särskilda utredningsmän
och efter riksdagens hörande. Bestämmelserna
omarbetades delvis år
1920 (kungl. förordning den 25 september
1920) samt ersattes av nya och utförligare
stadganden i förordningen den
15 juni 1923 om motorfordon, vilka båda
författningar tillkommo efter liknande
förarbeten. Ånyo omarbetades och kompletterades
bestämmelserna i samma ordning
före utfärdandet av motorfordonsförordningen
den 20 juni 1930. I det betänkande
av 1934 års vägtrafiksakkunniga,
som ligger till grund för 1936 års
proposition med förslag till nu gällande
motorfordonsförordning och vägtrafikstadga,
upptogs en förnyad diskussion
om utformningen av reglerna för
återkallande av körkort; denna diskussion
upptar i betänkandet över nio sidor,
i propositionen (nr 213) åtta sidor och
i andra lagutskottets utlåtande (nr 55)
nio sidor. Utskottet hade därvid att behandla
även fem motioner i ämnet.

Denna redogörelse torde innefatta svar
på vissa av interpellanten gjorda reflexioner.
Interpellanten har gjort gällande,
att befogenheten att beröva för
trafiksäkerheten farliga personer rätten

Tisdagen den 13 april 1918.

Nr 14.

Dubbelbestraffning genom domstol och administrativ myndighet.

att föra motorfordon borde överföras
från administrativ myndighet till domstol,
när det gäller av domstol för trafikförseelser
dömda personer, eller att
i varje fall ett samråd med domstolen
bör äga ram. Interpellanten har vidare
hävdat, att bestämmelserna i motorfordonsförordningen
angående indragning
av körkort äro så vagt formulerade, att
ett betydande utrymme för olika meningar
eller godtycke föreligger. Jag vill
härtill endast anmärka, att det förfarande
med avseende å körkortsindragningar,
som stadgas i nu gällande bestämmelser,
liksom ordalydelsen av samma
bestämmelser, såsom av det föregående
framgår, så många gånger dryftats
och, på grundval av gjorda erfarenheter,
så många gånger omformulerats av
Kungl. Maj :t i samråd med riksdagen,
att det förefaller fruktlöst att i detta
sammanhang upptaga kammarens tid
med en ny diskussion beträffande det av
interpellanten väckta principiella spörsmålet,
huruvida befogenheten att indraga
körkort bör överflyttas från den myndighet,
som utfärdar körkort, nämligen
länsstyrelserna, till domstolarna, eller
beträffande frågan, huruvida nuvarande
regler i ämnet äro tillräckligt tydligt utformade.
Det må erinras, att två kommittéer,
nämligen 1945 års trafiksäkerhetskommitté
och 1944 års trafikförfattningssakkunniga,
också haft anledning
att på grund av för dem meddelade direktiv
granska nu gällande bestämmelser
i ämnet och att det därför torde bli
tillfälle att, om anledning därtill förekommer,
upptaga frågan om en ny utformning
av ifrågavarande bestämmelser,
då nämnda kommittéers betänkanden
skola upptagas till prövning.

Beslutanderätten i fråga om indragning
av körkort ligger, såsom interpellanten
erinrat, hos länsstyrelserna och,
om besvär över länsstyrelses beslut anföres,
hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten.
Interpellanten har efterlyst, huruvida
någon enhetlig praxis utbildat sig hos
de berörda myndigheterna vid avgörandet
av dylika frågor. Med anledning härav
får jag meddela följande.

I och för sig är givetvis den omstän -

digheten, att samtliga mål om indragning
av körkort kunna besvärsvis av
körkortsinnehavaren dragas under regeringsrättens
prövning en viss garanti
för att alltför stora differenser i
rättstillämpningen icke skola uppkomma.
Sannolikheten för att de 24 länsstyrelserna
och överståthållarämbetet
på grundval av regeringsrättens praxis
skola kunna åstadkomma enhetlighet,
såvitt detta över huvud är möjligt, är
åtminstone lika stor som för att domstolarna
vid avgörandet av exempelvis
rattfylleri- och andra trafikmål skola
kunna åstadkomma ett enhetligt bedömande
på grundval av hovrätternas eller
högsta domstolens praxis. Emellertid ha
sedan lång tid tillbaka särskilda åtgärder
vidtagits för att hos länsstyrelserna
befrämja sådan enhetlighet i rättstilllämpningen,
som av interpellanten efterlyses.
Vid ett landshövdingemöte år 1934
höll dåvarande föredraganden i regeringsrätten
ett föredrag om regeringsrättens
praxis i detta ämne. I samband
därmed utdelades till samtliga länsstyrelser
en sammanställning av regeringsrättens
utslag i samtliga dittills från och
med år 1929 avgjorda mål om indragning
av körkort eller trafikkort, i vilken
sammanställning målen med hänsyn till
grunden för indragningen indelats i nio
grupper. Redan dessförinnan hade en
redogörelse för samma praxis lämnats i
tryck genom en uppsats i ämnet av samme
föredragande i Nordisk Administrativ
Tidsskrift år 1933. År 1938 lämnades
en kompletterande redogörelse genom
en av dåvarande föredraganden i
regeringsrätten författad, i regeringsrätten
genomsedd uppsats angående nyare
praxis i fråga om indragning av körkort,
vilken uppsats inflöt i Förvaltningsrättslig
Tidskrift 1938. Denna uppsats följdes
året därpå, 1939, av en ny uppsats
angående trafikkort av samma föredragande
i samma tidskrift. Under år 1946
gjordes ånyo inom regeringsrätten och
utdelades till samtliga länsstyrelser en
ny förteckning över de i regeringsrätten
under den senaste treårsperioden handlagda
mål angående indragning av körkort
och trafikkort. Vid en av inrikes -

14 Nr 14.

Tisdagen den 13 april 1948.

Dubbelbestraffning genom domstol och administrativ myndighet.

departementet den 18—21 november
1947 anordnad studiekonferens för länsstyrelsetjänstemän
hölls slutligen ett föredrag
beträffande praxis i fråga om indragning
av körkort och återbekommande
av körkort, vilket föredrag inom kort
torde bliva tillgängligt i tryck.

Interpellanten har påpekat, att indragningen
av ett körkort kan för en yrkeschaufför
medföra utomordentligt allvarliga
konsekvenser genom att både han
och hans familj berövas sina existensmedel.
I detta påpekande har interpellanten
otvivelaktigt rätt; men det skulle
säkerligen vara att underskatta omdömet
hos de rättstillämpande myndigheterna,
om man förutsatte, att denna synpunkt
icke skulle även hos dem skänkas tillbörligt
beaktande. I en av andra lagutskottet
år 1936 citerad motion i ämnet
påpekades, att körkortets indragning
även för kortare tid är en synnerligen
allvarlig angelägenhet för den enskilde
individen. Ofta vore försörjningsmöjligheten
helt beroende av körkortet. I det
föredrag, som hölls i november 1947 vid
den förut omförmälda studiekonferensen
för länsstyrelsetjänstemän, framhölls också
bl. a., att det allmännas, av trafiksäkerhetskravet
uppburna intresse av att
en person, som felat, berövas möjligheten
att föra motorfordon, ofta kommer
i strid med personliga intressen. Så sker
i det otal fall, i vilka körkortsinnehavet
utgör en nödvändig förutsättning för
vederbörandes försörjning. Föredragshållaren
påpekade vidare, att man i dessa
fall ofta har särskilda skäl att räkna
med att vederbörande skall låta sig rätta
utan återkallelse och därför kan tillgripa
varning, när detta går för sig enligt
lagen.

Interpellanten har även påtalat det
förhållandet, att en person, som berövats
sitt körkort på viss tid, icke har
någon som helst säkerhet för att efter
demia tid återfå rätten att föra bil. Det
kan, framhåller interpellanten, lika
gärna dröja både tre och fyra månader,
beroende på de administrativa myndigheternas
godtycke eller expeditionsliastighet.

Vad interpellanten i detta avseende

anfört tyder på en missuppfattning av
inneborden av körkortsindragningen.
Att en viss indragningstid fastställts, innebär
icke och får icke innebära, att
vederbörande efter utgången av denna
tid skulle automatiskt återfå sitt körkort.
Det innebär närmast, att en viss
minimitid fixerats, efter vars utgång
frågan om förarens rätt att ånyo erhålla
körkort må, på ansökan av föraren, upptagas
till prövning. Uppenbarligen är
effektiviteten i hela systemet med återkallelse
av körkort i hög grad beroende
av att frågor om återbekommande av
körkort och utfärdande av nytt körkort
behandlas med den största omsorg. I
det stadgande, 21 § 2 mom. motorfordonsförordningen,
som närmare reglerar
förfarandet vid ansökan om återbekommande
av körkort eller om utfärdande
av nytt körkort, preciseras därför
också vilka intyg som skola biläggas
ansökningen, med tillägg att det är länsstyrelsen
obetaget att i varje fall, där så
prövas nödigt, oavsett tiden för återkailelsen,
infordra övriga handlingar,
som skola åtfölja ansökan om erhållande
av körkort första gången.

I detta sammanhang må erinras, att
två motionärer vid 1936 års riksdag ansågo
det otillfredsställande, att av polismynd
ghet utfärdat lämplighetsintyg för
ansökan om nytt körkort eller återbekommande
av körkort endast skulle —
såsom i propositionen föreslogs och såsom
nu gällande bestämmelser i ämnet
föreskriva — avse tid efter begående av
den förseelse, som givit anledning till
körkortets indragning. Motionärerna
framhöllo med avseende härå, att det
ofta torde inträffa, att polismyndigheten
i hemorten förvärvat kännedom om åtskilliga
omständigheter rörande förarens
levnadssätt före körkortsindragningen,
vilka icke varit kända av länsstyrelsen,
då den haft att besluta om körkortsindragningen.
Det syntes vara önskvärt,
att hänsyn kunde tagas till dylika omständigheter,
om de voro av väsentlig
betydelse. Den vägledande synpunkten
borde givetvis vara, att vederbörande
förare icke finge beviljas rätt att föra
motorfordon, förrän han genom ändrad

Tisdagen den 13 april 1948.

Nr 14.

Dubbelbestraffning genom domstol och administrativ myndighet.

livsföring under relativt lång tid skapat
någorlunda säkra garantier för att han
icke på nytt komme att äventyra trafiksäkerheten.

Andra lagutskottet framhöll med anledning
härav, att länsstyrelsernas prövning
av frågan om återlämnande av körkort
eller utfärdande av nytt körkort i
flertalet fall torde kunna inskränkas till
att avse endast tiden efter begående av
den förseelse, som givit anledning till
körkortets indragning. I mera svårartade
fall syntes emellertid denna prövning
böra omfatta en längre tidrymd än
vad sålunda angivits. Enligt utskottets
mening borde länsstyrelserna även efter
utfärdandet av en motorfordonsförordning
med det av Kungl. Maj :t föreslagna
innehållet vara oförhindrade att
vid prövning av frågor om återbekommande
av körkort eller utfärdande av
nytt körkort taga hänsyn till förhållanden,
som ligga i tiden före den förseelse,
som föranlett körkortsindragningen,
med den begränsning, som följer av bestämmelsen,
att avseende icke må fästas
vid förseelse, vilken antecknats i körkortsregistret
mer än två år före begåendet
av den förseelse, som givit anledning
till att frågan om körkortets
återkallelse upptagits till prövning.

Det av interpellanten anmärkta förhållandet,
att den tid, inom vilken den
sökande efter utgången av tiden för indragningen
av körkortet erhåller besked
från länsstyrelsen om återfåendet
av körkortet, kan växla, torde tillräckligt
förklaras av nyss anförda omständigheter.
Även om sökanden icke själv
är vållande till dröjsmål med ärendets
avgörande genom att icke ingiva fullständiga
ansökningshandlingar, så måste
i många fall den utredning, som länsstyrelsen
före meddelandet av sitt beslut
har att företaga och som förutsättes
i gällande bestämmelser, taga viss
tid i anspråk.

.lag torde genom vad nu anförts hava
i det väsentliga belyst de synpunkter,
som interpellanten anfört i motiveringen
till sin interpellation, och återkommer
slutligen till de frågor, i vilka interpellationen
utmynnar. Interpellanten

frågar, huruvida jag observerat den faktiska
dubbelbestraffning, som ligger
däri, att en person, som av domstol dömes
för viss förseelse, dessutom av administrativ
myndighet kan på grund av
samma förseelse berövas av administrativ
myndighet utfärdade tillstånd till
viss näring eller dylikt, samt huruvida
jag anser, att denna faktiska dubbelbestraffning
står i överenstämmelse med
gällande rättsprinciper.

Det torde till en början vara nödvändigt
erinra, att sådant återkallande av
körkort eller trafikkort, som interpellanten
närmast åsyftar, i och för sig givetvis
icke är att anse såsom ett straff,
som ådömes vederbörande motorfordonsförare
utöver en av domstol ådömd
bestraffning. Återkallelsen innebär i
stället en i samhällets intressen vidtagen
skyddsåtgärd, föranledd av att föraren
visat sig icke vara i besittning av
de kvalifikationer för framförande av
motorfordon, som han vid erhållande
av körkort eller trafikkort förutsattes
äga. Det allmänt kända förhållandet, att
en trafikförseelse kan på en gång föranleda
såväl straff som återkallelse av
körkort eller trafikkort, har jag givetvis
icke kunnat undgå att observera, särskilt
som ju tillämpningen av motorfordonsförordningen
och förordningen om
yrkesmässig automobiltrafik i väsentliga
delar ankommer på kommunikationsdepartementet.
Med hänsyn till återkallelsens
nyss anförda karaktär av skyddsåtgärd
kan jag emellertid icke finna, att
densamma skulle i och för sig vare sig
innebära en dubbelbestraffning eller stå
i strid mot gällande rättsprinciper, och
detta även i det fall, då återkallelsen
följer efter och är föranledd av en av
domstol behandlad trafikförseelse. Det
är uppenbart, atl en återkallelse i många
fall kan, såsom förut framhålilts, bliva
ytterst kännbar för individen; men det
är vid prövning av frågan, huruvida
återkallelse bör ske, icke allenast hans
intressen som komma i betraktande.
Samhället kan icke giva avkall på sin
befogenhet att till skydd för trafiksäkerheten
återkräva rätten att föra motorfordon
från den, som visat sig icke

16 Nr 14.

Tisdagen den 13 april 1948.

Dubbelbestraffning genom domstol och administrativ myndighet.

hava förutsättningar att begagna denna

rätt.

Jag torde emellertid slutligen böra understryka
vad som redan från början
inledningsvis framhållits, nämligen att
mitt nu lämnade svar närmast anknyter
till det konkreta fall, som interpellanten
i sin motivering berört, nämligen tilllämpningen
av gällande bestämmelser
om återkallelse av körkort och trafikkort.
Jag har därmed ingalunda velat
bestrida, att frågan, huruvida dubbelbestraffning
på andra områden förekommer,
kan innefatta ett problem, som förtjänar
allvarligt övervägande. Att diskutera
detta problem helt allmänt utan att
anknyta det till något speciellt område
av rättslivet skulle emellertid föra för
långt och innefatta spörsmål, som väsentligen
falla utanför mitt verksamhetsområde.
Jag har därför ansett mitt
svar böra begränsas på sätt som nu skett
och som även interpellanten i sin motivering
synes hava avsett.

Herr LUNDGREN: Herr talman! Jag
ber att till herr statsrådet få framföra
mitt tack för det mycket uttömmande
och klarläggande svaret på min interpellation.
Likaså ber jag att få tacka
statsrådet för att svaret lämnats på en
dag, då jag kunde vara närvarande i
kammaren, och för jag på förhand fått
taga del av statsrådets svar.

Statsrådets svar ger mig anledning till
några korta kommentarer. Inledningsvis
vill jag erinra om att min fråga hade
ett betydligt vidare syfte än att avse endast
körkortsindragningen. Jag frågade
nämligen, om statsrådet observerat den
faktiska dubbelbestraffning som ligger
däri, att en person, som av domstol dömes
för viss förseelse, dessutom av administrativ
myndighet kan på grund av
samma förseelse berövas av administrativ
myndighet utfärdat tillstånd till näring
eller dylikt. Detta var anledningen
till att jag riktade min fråga till statsrådet
och chefen för justitiedepartementet,
och jag beklagar att jag genom att i min
motivering uteslutande tala om körkortsindragningar
misslett statsrådet på denna
punkt.

Jag känner väl till att frågan om indragning
av körkort och de former, enligt
vilka detta bör ske, vid upprepade
tillfällen har varit föremål för statsmakternas
prövning, och jag är fullt medveten
om att de administrativa myndigheterna
måste äga möjlighet att beröva
för trafiksäkerheten farliga personer rätten
att föra motorfordon. Men jag kan
icke komma ifrån att denna rätt i praktiken
kommer att innebära något som
man kan kalla en klasslagstiftning. Den
gör det därför att en indragning av tillstånd
att föra bil träffar en ekonomiskt
mindre bärkraftig person, som är yrkesverksam
inom bilismen, betydligt hårdare
än den träffar en person, som har
annan huvudsaklig sysselsättning. Detta
är särskilt fallet, om man vid indragningarna
av körkort handlar schematiskt och
icke tager hänsyn till vederbörandes yrke,
och jag har för min del en känsla av
att så i viss mån är fallet. Härtill kommer
ytterligare en sak, nämligen att de
administrativa myndigheterna måste döma
uteslutande med ledning av handlingarna
i ärendet, under det att en domstol
i regel får en personlig uppfattning av
den åtalade.

Statsrådet framhöll i sitt svar, att bestämmelserna
om indragning av körkort
vid upprepade tillfällen ändrats. Detta
talar enligt min uppfattning möjligen för
att dessa bestämmelser icke äro fullt
lyckligt formulerade.

Jag är, såsom jag också framhållit i
interpellationer väl medveten om att indragningen
av körkort icke är något
straff i vanlig mening, utan endast en
skyddsåtgärd som samhället måste vidtaga
för att i vissa fall skydda sig för
olämpliga bilförare, som på grund av
sitt uppträdande kunna beräknas vålla
faror både för sig själva och för andra.
För den enskilde innebär emellertid indragningen
av körkort i praktiken, om
han för sin utkomst är beroende av att
föra bil, en extra och högst avsevärd
skärpning av straffet, då det hindrar
hans försörjning och svårigheterna att
byta yrke alltid äro stora.

Som jag inledningsvis nämnde, hade
min interpellation ett vidare syfte än

Tisdagen den 13 april 1948.

Nr 14.

Dubbelbestraffning'' genom domstol och administrativ myndighet.

att endast avse körkortsindragning. Jag
vill emellertid icke närmare gå in på
den delen av problemet, då interpellationen
icke besvarades av justitieministern,
men jag vill icke underlåta att erinra
om ett ärende, som tidigare diskuterades
i denna kammare efter en interpellation
av herr Herlitz år 1945. I syfte
att på vinst och förlust indriva en, såsom
det sedermera genom rättegång visats,
oberättigad fordran föranledde kontrollstyrelsen
livsmedelskommissionen att avstänga
ett företag från tilldelning av råmaterial,
av vilket det för sin fabriksrörelse
var beroende, så att det var tvunget
att — visserligen under protest — betala
till kontrollstyrelsen den begärda summan.
1 detta fall har alltså den administrativa
myndigheten indragit en licens
för ett företag i syfte att indriva
en, såsom det sedermera visade sig, oberättigad
fordran.

1 detta liksom i andra fall är det enligt
min uppfattning nödvändigt att skiija
mellan anklagad och dömd. Först sedan
en person av domstol blivit dömd för
en förseelse, bör han betraktas såsom
skyldig. Det förefaller, som om vissa administrativa
myndigheter betrakta en
person såsom skyldig, blott en anklagelse
har rests mot honom.

Jag skall emellertid, herr talman, icke
vidare gå in på denna sak, utan jag vill
sluta med att än eu gång framföra mitt
tack till statsrådet för det lämnade svaret.

Herr HOLMBÄCK: Herr talman! Herr
statsrådet har enligt min mening på ett
utomordentligt förtjänstfullt sätt besvarat
den förevarande interpellationen.
Värdet av svaret förhöjdes ytterligare
därav, att det framfördes på ett sådant
sätt, att man verkligen uppfattade dess
innehåll.

Vad som uppkallade mig att begära
ordet var, herr talman, herr Lundgrens
yttrande, att administrativa myndigheter
stundom betraktade en anklagad person
såsom redan dömd. Jag tror icke, att
detta påstående är berättigat. Inte heller
torde den parallell, som herr Lundgren
drog med det fall som föranledde

2 Första kammarens protokoll 1948. Nr 14.

herr Herlitz att framställa en interpellation
här i kammaren för ett par år sedan,
vara bärande. Jag vill, herr talman,
dessutom påpeka, att det i motorfordonsförordningen
står direkt utsagt, att då
motorförare hotas att drabbas av körkortsindragning
på grund av en förseelse,
som är föremål för domstols prövning,
får i princip vederbörande länsstyrelse
icke indraga hans körkort, förrän
domstolen har fällt sin dom.

Justerades protokollen för den 6 och
den 7 innevarande månad.

Herr statsrådet Nilsson avlämnade
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 198, angående godkännande av en
mellan Sverige och Finland träffad överenskommelse
rörande varuutbytet;

nr 200, angående statsbidrag till byggande
av fiskehamnar m. m.;

nr 202, angående anslag till utbildning
av tandläkare m. m.;

nr 203, angående anslag för budgetåret
1948/49 till universitetssjukhusen;
samt

nr 204, med förslag till förordning
med provisoriska bestämmelser om investeringsfond
för ersättande av normallager,
m. m.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition nr
190, angående omorganisation av justeringsväsendet
m. m.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 201, med förslag till vissa ändringar
i gällande tulltaxa, in. m.

Föredrogs och hänvisades till behandling
av lagutskott den av herr Domö
m. fl. väckta motionen, nr 342, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition med
förslag till lag om inskränkning i rätten
åt! förvärva jordbruksfastighet.

18 Nr 14.

Onsdagen den 14 april 1948.

Föredrogos och bordlädes ånyo
konstitutionsutskottets utlåtande nr 19,
statsutskottets utlåtanden nr 43—49, bevillningsutskottets
betänkanden nr 28—
32, första lagutskottets utlåtanden nr 22
—26, jordbruksutskottets memorial nr
19 samt första kammarens första tillfälliga
utskotts utlåtanden nr 5—8.

Föredrogos och bordlädes Kungl.
Maj:ts denna dag avlämnade propositioner
nr 198, 200 och 202—204.

Avgåvos och bordlädes nedannämnda
motioner:

nr 343, av herr Nilsson, Bror, m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om inskränkning i
rätten att förvärva jordbruksfastighet;
nr 344, av herr Sundelin m. fl., i an -

ledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om inskränkning i
rätten att förvärva jordbruksfastighet;

nr 345, av herrar Sundelin och Osvald,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lantarbetstidslag; nr

346, av herr Niklasson och herr
Nilsson, Bror, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lantarbetstidslag;
samt

nr 347, av herr Isaksson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lantarbetstidslag.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.30 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Onsdagen den 14 april.

Kammaren sammanträdde kl. 11 förmiddagen.

Företogs val av dels sex revisorer för
granskning av statsverkets, riksbankens
och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse
och förvaltning, dels ock sex
suppleanter för dessa revisorer; och befunnos
efter valförrättningens slut följande
ledamöter av riksdagens första
kammare hava blivit utsedda till

revisorer:

fröken Andersson, Ebon

M. I.,	med	88	röster.
herr Andersson, Gustav
Emil,	»	88	»
» Björkman, P. Gus-
taf,	»	88	»
» Karlsson, K. Gustaf,	»	88	» «
» Norman, David R.,	»	88	»
» Pauli, Ivan H. E.,	»	88	»
suppleant för fröken	Andersson:
herr Lundqvist, Ragnar,	med	88	röster.

suppleant för herr Andersson:
herr Gustavson, John A., med 88 röster,
suppleant för herr Björkman:
herr Sundberg, Carl G., med 88 röster,
suppleant för herr Karlsson:
herr Johanson, Karl August,
med 88 röster,

suppleant för herr Norman:
herr Sjödahl, H. L. Ed gar,

med 88 röster,

suppleant för herr Pauli:
herr Forslund, J. Albert, med 88 röster.

Anställdes val av tjugufyra valmän för
anställande av föreskrivna val av dels
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
dels ock suppleanter för riksdagens
fullmäktige i nämnda bank och
kontor; och befunnos efter valförrättningens
slut hava blivit till valmän utsedda: -

Onsdagen den 14 april 1948.

Nr 14.

Om beredande av större plats för s. k. personval.

herr Andersson, Elon,	med	73	röster,
»	Anderson, Gustaf
	Iwar,	»	73	»
»	Bergh	»	73	»
»	Björkman	»	73	»
»	Branting	»	73	»
»	Ekman	»	73	»
»	Elofsson, Gustaf,	»	73	»
»	Eriksson, Carl Ed-
	mund,	»	73	»
»	Gustavson	»	73	»
»	Johansson, Johan
	Bernhard,	»	73	»
»	Johanson, Karl Au-
	gust,	»	73	»
»	Karlsson, Gottfrid,	»	73	»
»	Lindblom	»	73	»
»	Lindström, Ric-
	kard,	»	73	»
»	Ljungdahl	»	73	»
»	Mannerskantz	»	73	»
»	Näsgård	»	73	»
»	Olsson, Oscar,	»	73	»
»	Sjödahl	»	73	»
»	Söderkvist	»	73	»
»	Wahlmark	»	73	»
»	Velander	»	73	»
»	Wistrand	»	73	»
»	Åkerberg	»	73	»

Företogs val av tio suppleanter för
kammarens valmän för anställande av
föreskrivna val av dels fullmäktige i
riksbanken och riksgäldskontoret, dels
ock suppleanter för riksdagens fullmäktige-i
nämnda bank och kontor; och befunnos
efter valförrättningens slut hava
blivit till suppleanter för kammarens
ifrågavarande valmän utsedda:
herr Nilsson, Ernst Hjal -

	mar,	med	67	röster,
»	Kriigel	»	67	» ,
»	Nordenson	»	67	» ,
»	Olsson, Karl Johan, »	67	» ,
»	Åman	»	67	» ,
»	Löthner	»	67	» ,
»	Andersson,	Birger, »	67	» ,
»	Andersson,	Lars, »	67	» ,
»	Sundelin	»	67	» »
»	Wehtje	»	67	» ,

sedan ordningen dem emellan blivit genom
lottning bestämd.

Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
Kungl. Maj :ts proposition
nr 198, angående godkännande av en
mellan Sverige och Finland träffad överenskommelse
rörande varuutbytet.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 200, angående statsbidrag till byggande
av fiskehamnar m. m.;

nr 202, angående anslag till utbildning
av tandläkare m. in.; samt

nr 203, angående anslag för budgetåret
1948/49 till universitetssjukhusen.

F^öredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj:ts proposition
nr 204, med förslag till förordning med
provisoriska bestämmelser om investeringsfond
för ersättande av normallager,
in. m.

Föredrogos och hänvisades till behandling
av lagutskott nedannämnda
motioner:

nr 343, av herr Nilsson, Bror, m. fl., i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om inskränkning i
rätten att förvärva jordbruksfastighet;

nr 344, av herr Sundelin m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om inskränkning i
rätten att förvärva jordbruksfastighet;

nr 345, av herrar Sundelin och Osvald,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lantarbetstidslag; nr

346, av herr Niklasson och herr
Nilsson, Bror, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lantarbetstidslag;
samt

nr 347, av herr Isaksson m. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lantarbetstidslag.

Om beredande av större plats för s. k.
personval.

Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets
utlåtande nr 19, i anledning av väckt
motion angående utredning av det nu -

20 Nr 14.

Onsdagen den 14 april 1948.

Om beredande av större plats för s. k. personval.

varande valsystemet i syfte att bereda
större plats för s. k. personval.

I en inom första kammaren väckt, till
konstitutionsutskottet hänvisad motion,
nr 105, av herr Persson, Karl, hade hemställts,
att riksdagen måtte anhålla om
skyndsam utredning av det nuvarande
valsystemet i syfte att bereda större
plats för s. k. personval i enlighet med
vad i motionen anförts.

Utskottet hade i det nu föreliggande
utlåtandet på anförda skäl hemställt, att
förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Herr PERSSON, KARL: Herr talman!
Som motionär i denna fråga skall jag
be att få taga kammarens tid i anspråk
ett par minuter.

Jag skall inte kritisera konstitutionsutskottet
för att det har avstyrkt motionen.
Ett konstitutionsutskott bör väl vara
konservativt. Det är kanske riktigt, att
det håller hårt på det bestående och endast
ger efter för mycket starka skäl.
Detta är kanske riktigt med hänsyn till
att landets konstitution bör vila på så
solid grund som möjligt. Men å andra
sidan böra väl inte utskottets principer
härvidlag vara så benhårda, att det inte
kan kosta på sig något som helst erkännande
av att de i motionen föreslagna
ändringarna i något avseende skulle
kunna innebära en förbättring av den
nuvarande valmetoden.

Annars tycker man, att den föreslagna
ordningen — att valmännen skulle
få pricka för den kandidat, som de i
första hand önska vald — borde vara
att föredraga framför det nuvarande
systemet, där det är partiet som bestämmer
vilka kandidater som skola placeras
först och således i första hand bli
valda. Partierna själva ha ju för övrigt
mer och mer erkänt det berättigade i
denna princip genom att anordna provval
eller företaga mer eller mindre
bristfälliga gallupundersökningar för
att utröna just hur väljarna ställa sig
till personvalen.

Konstitutionsutskottet skriver, »att
det bleve vanskligt att utforma regler

för röstsammanräkningen och att denna
i varje fall måste bliva svåröverskådlig».
Detta vågar jag bestrida. Det bleve
ju precis på samma sätt som nu, då det
gällde att bestämma antalet platser för
partier och karteller. Det vore först då
det gällde att bestämma de inom de
olika partierna valda personerna, som
det bleve den ändringen, att det inte
bleve de, som partierna satt främst, som
ovillkorligen bleve valda, utan de, som
det största antalet väljare prickat för.
Den, som hade fått de flesta väljarnas
röster, ginge in först o. s. v., och de,
som kommo närmast därefter i väljarnas
gunst, bleve suppleanter. Det kunde
väl inte erbjuda någon större svårighet
vare sig att utforma reglerna härför
eller att efter valen utföra beräkningarna.

Om konstitutionsutskottet däremot
med »svåröverskådlig» menar, att det
bleve svårare att i förväg räkna ut vilka
som skulle bli valda, kan jag i någon
mån ge utskottet rätt, fastän det
säkerligen inte skulle äga rum några
stora omkastningar i jämförelse med
det nuvarande systemet. Säkerligen
skulle då som nu personer, som tidigare
gjort sig kända genom av valmännen
gillat arbete, få deras förnyade förtroende.

I eit fall skulle ändringen säkerligen
betyda en förenkling, nämligen i fråga
om antalet listor. En annan sak, som
också förtjänar påpekas i detta sammanhang,
är att ändringen skulle komma
att bidraga till ett livligare deltagande
i valen, då valmännen ju inte bara
såsom nu finge rösta på ett parti, utan
åtminstone i någon mån — de som så
önskade — själva finge vara med och
bestämma vilka personer som skulle bli
valda.

Trots att jag både innan jag lämnade
motionen och senare har fått bevis för
att förslaget önskas genomfört av stora
grupper bland valmännen ute i bygderna,
så anser jag det nu meningslöst att
mot ett enigt utskott yrka bifall till motionen.
Jag skall alltså inte göra det,
men jag tror mig i stället kunna lova,
att motionen i en eller annan form åter -

Onsdagen den 14 april 1948.

Nr 14.

Anslag till deltagande i Augustana-synodens 100-årsjubileum m. m.

kominer under kommande år. Alldeles
så lätt tror jag inte att utskottet i längden
kommer ifrån problemet som det
har gjort i år.

Herr KARLSSON, GOTTFRID: Herr
talman! Då den föregående ärade talaren
inte framställde något yrkande, hade
det kanske inte varit nödvändigt för
mig att ta ordet, men jag kan inte underlåta
att ändå med några ord beröra
den motion som här föreligger.

Den ärade motionären har med sitt
förslag velat få till stånd ett enklare
valsystem än det vi nu ha, samtidigt
som han velat göra det möjligt för väljarna
att rösta på person. I det hänseendet
har han i sin motion framfört
olika uppslag. Man skulle ha en lång
lista, där samtliga kandidater vore uppsatta,
och så skulle valmännen få sätta
ett nummer eller ett märke framför den
kandidat, på vilken de önskade rösta.
Utskottet förmenar, att det system, som
vi för närvarande ha, ger valmännen
lika stora möjligheter att ange vilka personer
de önska rösta på. Är det någon,
som man inte vill ge sin röst, så finns
det ju möjlighet att stryka det namn
på valsedeln, som man inte gillar.

Den ärade motionären har också sagt
något om att man på detta sätt skulle
komma ifrån partiröstningen. Men han
säger samtidigt i sin motion, att en väljare,
som inte finner någon av de uppställda
kandidaterna acceptabel, ändå
bör kunna rösta på partiet och att en
sådan röst skulle tillfalla partiet utan
att någon av de på valsedeln uppsatta
kandidaterna skulle få del av den rösten
vid placeringen. Den tankegången
strider enligt mitt förmenande helt emot
motionens tankegång i övrigt — alltså
att valet hör vara ett personval. Vi ha
inom utskottet inte kunnat fatta, att det
förslag, som här föreligger, skulle vara
mera ögnat att ge utrymme för personröstning
än det system, som vi för närvarande
ha — den ärade motionären må
sedan kalla denna ståndpunkt konservativ
eller inte.

Vi ha sökt ur sakliga synpunkter be -

döma på vilket sätt man, om det anses
önskvärt, skulle kunna åstadkomma en
bättre ordning än den nuvarande. Men
den motion, som här föreligger, kan enligt
mitt förmenande inte ligga till grund
för en förändring i det syfte, som motionären
har angivit.

Den ärade motionären säger, att han
skall komma tillbaka. Det må nu vara
hans ensak, om han vill göra det. Kommer
motionen tillbaka i ungefär samma
skick som i år, så lär den väl också
komma att röna samma öde som årets
motion har rönt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets
hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls
vad utskottet i det nu föredragna
utlåtandet hemställt.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

43, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående disposition av
vissa äldre anslag å sjätte huvudtiteln
in. in.;

nr 44, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan
samt Stockholms stad angående vissa för
järnvägsändamål avsedda markområden
i Stockholm in. m.; och

nr 45, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret
1947/48, i vad propositionen avser
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Anslag till deltagande i Augustana-synodens
100-årsjubileum m. m.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande
nr 46, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående svenska kyrkans
deltagande i Augustana-synodens 100-årsjubileum och Sveriges deltagande i
pionjärjubileet i Amerikas Förenta Stater
1948.

22 Nr 14.

Onsdagen den 14 april 1948.

Anslag till deltagande i Augustana-synodens 100-årsjubileum m. m.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts i
proposition nr 173 framlagda förslag
hade utskottet i förevarande utlåtande
hemställt, att riksdagen måtte å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1947/
48 under tredje huvudtiteln såsom reservationsanslag
anvisa

a) till Svenska kyrkans deltagande i
Augustana-synodens 100-årsjubileum
56 000 kronor;

b) till Sveriges deltagande i pionjärjubileet
i Amerikas Förenta Stater 1948
165 000 kronor.

Herr STEN: Herr talman! Att jag har
begärt ordet i denna fråga har inte något
samband med den vid utlåtandet fogade
reservationen. Om den, såsom man
kan ha anledning att förmoda, innebär
några betänkligheter i frågan om pengarna,
så är jag inte reservantens meningsfrände,
utan i fråga om anslaget ansluter
jag mig helt och hållet till Kungl.
Maj :ts och utskottets förslag.

Däremot kan jag inte underlåta att
anföra några synpunkter beträffande
sammansättningen av de bägge delegationer
som detta ärende gäller. Det är
ju, såsom kammarens ledamöter finna,
fråga om två olika jubileer. När det gäller
det ena av dem, nämligen Augustanasynodens
100-årsjubileum, har en kommitté,
som förberett saken, föreslagit
tillsättande av en delegation, bestående
av två biskopar, två professorer och två
kyrkoherdar, men ingenting därutöver.
Jag finner det ganska anmärkningsvärt
att man inte har kunnat nöja sig med
att låta dessa tre kategorier representeras
av vardera en delegat, varigenom
man hade kunnat bereda plats även åt
representanter för det meniga folket. Vi
ha ju hundratals kyrkvärdar i det här
landet — även med språkkunskaper, om
så skulle erfordras — som mycket väl
skulle kunna vara representativa i det
här sammanhanget, och man skulle ju
med det arrangemang, som jag nämnde,
också kunnat få plats för en manlig och
en kvinnlig representant för vad man
brukar kalla kyrkofolket. Man har, såvitt
jag kan finna, inte sökt få fram någon

representation för de bygder och de
skikt, som dessa pionjärer på det kyrkliga
området i Förenta staterna ha utgått
ifrån.

Jag kom att intressera mig för saken
därför, att jag för några månader sedan
fick klart för mig att det meniga folket
inte saknar intresse för sådana här saker.
Det var vid ett föredrag, som jag
höll i Hassela i norra Hälsingland vid ett
folkrörelsejubileum. Nykterhetsrörelsen
hade verkat där i 65 år i höstas och
fackföreningsrörelsen i 40, och jag
nämnde i mitt föredrag några av de märkesmän
på dessa områden, som hade utgått
ifrån norra Hälsingland: pastor Anders
Wiberg, som var en av baptismens
märkesmän, goodtemplarordens svenske
grundläggare Olof Bergström och några
andra. Då jag steg ned från talarstolen
efter föredraget, kom en bonde fram till
mig — det var för resten en av Arthur
Engbergs bröder — och sade: »Du kunde
ju mycket väl också ha nämnt en man,
som har utgått från en av skogsbyarna
här i Hassela och som har varit president
i Augustana-synoden — jag minns
nu inte, om han var stiftaren, den förste
presidenten, eller inte. Jag menar, att
en sådan representant för det meniga
svenska folket ju mycket väl skulle ha
kunnat komma i fråga i ett sådant här
sammanhang.

När det gäller det andra jubileet, som
avser sekelminnet av de första svenska
emigranternas ankomst till Mellersta västern
och av den svenska insatsen i övre
Mississippidalens uppodling och fortsatta
utveckling, har det också varit en
kommitté som har förberett det svenska
deltagandet — en ganska stor kommitté
för övrigt. Den har föreslagit att det
skall sändas en representant för kungahuset,
en för regeringen och dessutom
fem andra, och sammansättningen skulle
i denna del »återspegla olika sidor av
svenskt samhällsliv». Det är en riktig
grundsats, men när kommittén har försökt
förverkliga denna tanke, har den
gjort på det sättet, att den som delegater
har föreslagit dels några av sina
egna ledamöter, dels några andra representanter
för vad man brukar kalla Or -

Onsdagen den

Anslag till deltagande i

ganisations-Sverige. Jag har naturligtvis
all aktning för Organisations-Sverige —
jag tillhör själv några av folkrörelserna,
och jag är funktionär i en av dem ■—-men jag tycker inte att organisationerna
äro representativa just i ett sådant här
sammanhang. Det är ganska anmärkningvärt
att man inte har eftersträvat
att i denna delegation få med någon representant
för den jordbrukarbefolkning
och den lantarbetarbefolkning, som ha
rekryterat emigrationen både i allmänhet
och i detta speciella fall. Jag finner det
med andra ord anmärkningsvärt, även
när delegationen har en så begränsad
omfattning som här, att man icke låter
den innesluta någon svensk bonde eller
någon svensk arbetare.

Det är endast detta, herr talman, som
jag har velat anföra. Beträffande själva
saken yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Häri instämde herr Nilsson, Bror.

Sedan överläggningen ansetts härmed
slutad, bifölls vad utskottet i det nu
ifrågavarande utlåtandet hemställt.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden: nr

47, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1948/49, i vad avser
justitiedepartementets verksamhetsområde; nr

48, i anledning av Kungl. Maj :ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1948/49, i vad avser
finansdepartementets verksamhetsområde;
samt

nr 49, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående statlig kreditgaranti
för lån åt den som genomgått polisskola.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Föredrogos ånyo bevillningsutskottets
betänkanden:

14 april 1948. Nr 14. 23

Augustana-sy nodens 100-årsjubileum m. m.

nr 28, i anledning av väckt motion
om viss ändring av 9 § tredje stycket
förordningen den 21 december 1945 om
nöjesskatt;

nr 29, i anledning av väckt motion om
tullfrihet för förtätade gaserna butan
och propån;

nr 30, i anledning av väckta motioner
om rätt för skattskyldig att vid taxering
åtnjuta avdrag även i annan kommun
än hemortskommunen;

nr 31, i anledning av väckta motioner
angående skattefrihet för föräldrars eller
anhörigas kostnader för barns studier
vid högre läroanstalter; samt

nr 32, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utövandet av statens
tobaksmonopol.

Vad utskottet i dessa betänkanden
hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo första lagutskottets
utlåtanden:

nr 22, i anledning av väckta motioner
om skyldighet för innehavare av
järnväg, som delar fastighets ägor, att
hålla anordningar för övergång av järnvägen; nr

23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om tilllägg
till 72 § lagen den 14 september
1944 (nr 705) om aktiebolag;

nr 24, i anledning av väckt motion angående
ändring av bestämmelserna i
brandstadgan om fastställande av brandordningar
för städerna m. m.;

nr 25, i anledning av väckt motion
angående utredning om eventuellt införande
av indexbundna kapital- och livförsäkringar
av individuell natur; samt
nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16
februari 1934 (nr 19) om fullgörande i
vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet in. m.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt
bifölls.

Vid förnyad föredragning av jordbruksutskottets
memorial nr 19,angående

24 Nr 14.

Onsdagen den 14 april 1948.

Om upprättande av ett hälsovårdsdepartement m. m.

kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om
statsbidrag till skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet, godkändes den i detta memorial
föreslagna voteringspropositionen.

Vid ånyo skedd föredragning av första
kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande
nr 5, i anledning av väckt motion
angående språklig granskning av
vissa kommittéers förslag till lagtexter,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt;

och skulle jämlikt § 63 riksdagsordningen
detta beslut genom utdrag av protokollet
delgivas andra kammaren.

Vid förnyad föredragning av första
kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande
nr 6, i anledning av väckt motion
om förenklade bestämmelser för
val av ordinarie lärare i folkskolan, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande
hemställt;

och skulle jämlikt § 63 riksdagsordningen
detta beslut genom utdrag av
protokollet delgivas andra kammaren.

Vid ånyo skedd föredragning av första
kammarens första tillfälliga utskotts
utlåtande nr 7, i anledning av väckt
motion om intensifiering av trafikundervisningen
inom olika läroanstalter,
bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Om upprättande av ett hälsovårdsdepartement
m. m.

Föredrogs ånyo första kammarens
första tillfälliga utskotts utlåtande nr 8,
i anledning av väckt motion om utredning
angående samordnande av hälsooch
sjukvårdsfrågor samt idrott, gymnastik
och friluftsliv m. m.

I en inom första kammaren väckt, till
dess första tillfälliga utskott hänvisad
motion, nr 211, hade herrar Öhman och
Linderot hemställt, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa om utredning angående ett
samordnande av hälso- och sjukvårdsfrågor
samt idrott, gymnastik och friluftsliv
och om lämpligheten av upprättandet
av ett hälsovårdsdepartement,
under vilket handläggningen av dessa
frågor skulle förenas.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet
av angivna orsaker hemställt,
att motionen I: 211 icke måtte föranleda
någon första kammarens åtgärd.

Herr NORLING: Herr talman! I den
motion det här gäller har man hemställt
om utredning angående samordning av
såväl hälso- och sjukvårdsfrågor som
idrott, gymnastik och friluftsliv samt om
dessa frågors läggande under ett särskilt
departement.

Jag skall här endast vidröra några
av de tankegångar, som ha legat bakom
motionen. Riksdagen har ju nu beslutat
om en allmän sjukförsäkringsreform,
som innebär att medborgarnas sjukvård
tryggas utan hänsyn till deras ekonomiska
ställning, en reform som är utomordentligt
värdefull. Däremot saknas ett
samverkan organ, som grundligt studerar
orsakerna till sjukdomarnas uppkomst
och sätten för deras förebyggande.
Visserligen har ett statligt medicinskt
forskningsråd tillsatts, men någon kollektiv
modern forskning bedrives inte.
Att så ej blivit fallet, är ganska naturligt,
då hälso- och sjukvården fortfarande är
uppdelad på ett flertal departement. Sålunda
lyder pensionsstyrelsens sjukvårdande
verksamhet under socialdepartementet,
undervisningssjukhusen och
även den rena sjukvården vid dessa sjukhus
lyda under ecklesiastikdepartementet,
medan övrig sjukvård hör under inrikesdepartementet
och sjukvården inom
försvarsväsendet sorterar under försvarsdepartementet.
Vissa hälsovårdsfrågor,
som höra samman med veterinärvetenskapen,
sortera dessutom under jordbruksdepartementet.
Det synes alltså
klart att sjukvårdsfrågorna fortfarande,
trots reformen av departementsindelningen,
handläggas inom inte mindre än
fyra eller fem olika departement.

Onsdagen den 14 april 1948.

Nr 14.

Om upprättande av ett hälsovardsdepartement m. m

1 målsättningen för ett hälsovårdsdepartemcnts
arbete, framhålles det i motionen,
måste ingå inte bara att organisera
sjukvården och förebyggandet av
sjukdomar samt att stödja och i förekommande
fall planlägga den forskning och
undervisning som har samband härmed,
utan också att organisera eller främja
sådan aktivitet, som höjer vårt folks hälsostandard
mot högsta möjliga gräns.
Den hälsovård, som tar sikte på att
skapa en maximal folkhälsa, är självfallet
mer avancerad än den, som nöjer
sig med att behandla eller till och med
förebygga sjukdom. Bland de mera framträdande
medlen i detta sammanhang
komma idrott, gymnastik och friluftsliv.
Motionärerna ha därför ansett, att även
denna verksamhet bör inrymmas inom
ramen för ett hälsovårdsdepartement.

Det är inte utan förvåning man i utskottsutlåtandet
finner, att Sveriges riksidrottsförbund
icke hör till de instanser,
vilkas yttrande inhämtats av utskottet.
Riksidrottsförbundet har ju dock
i runt tal 640 000 medlemmar. Vad orsaken
till denna lucka är, känner jag
inte, men nog tycker man att yttrande
över motionen hade kunnat infordras
från Riksidrottsförbundet, eftersom i motionen
begäres att även idrotten skulle
inordnas under det ifrågasatta nya departementet.

Vad beträffar de över motionen avgivna
yttrandena, så ha ju socialstyrelsen,
skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen
avstyrkt motionen. Motiveringen är genomgående
den, att en departementsindelning
nyligen har skett och att man
därför inte finner den nuvarande tidpunkten
lämplig att påbörja en ny utredning
om departementsindelningen.

Däremot vill jag säga, att framstående
fackmän ha uttalat sin tillfredsställelse
över att frågan väckts. Jag skall bara
fästa uppmärksamheten vid ett par av
dessa uttalanden, som gjorts av fackmän
i den stad jag här representerar, nämligen
Göteborg. Förste stadsläkaren i Göteborg
dr Bladini har i ett uttalande
framhållit, att han skulle hälsa med glädje
att ett hälso- och sjukvårdsdepartement
inrätlas här i Sverige. Han åbero -

par just att ett liknande departement
finnes i England och att tack vare detta
en hel del kunnat uträttas dels på
det socialmedicinska området och dels
i form av förebyggande åtgärder, som
man inte har någon motsvarighet till här
i landet på grund av att organisationen
inte varit samordnad. Ett annat uttalande
har gjorts av sjukhusdirektör Höglund
i Göteborg, som säger, att allt ingalunda
är bra som det är ur organisatorisk
synpunkt, inte heller efter departementsreformen,
eftersom sjukvården alltjämt
är uppdelad på ett flertal departement.

Två ganska framstående fackmän ha
alltså ansett att den motion, som är
väckt, verkligen är värd beaktande och
att en utredning borde företagas. Jag
kan därför inte finna utskottets motivering
bärande, när utskottet åberopar
den nyss genomförda departementsindelningen
som ett skäl till att man
inte nu vill gå med på förslaget om en
utredning av dessa frågor.

Beträffande sedan förslaget att samordna
hälso- och sjukvårdsfrågorna med
frågor rörande idrott, gymnastik och
friluftsliv under ett särskilt hälsovårdsdepartement
säger utskottet, att det delar
den motivering för ett avstyrkande
av detta förslag, som socialstyrelsen har
anfört Utskottet anser således, att ett
inordnande under ett dylikt departement
av idrott, gymnastik och friluftsliv
inte bör ske utan att det är angeläget
att verksamheten på dessa områden
alltjämt får skötas under fria former. Ja,
men motionärerna ha ju heller inte ansett,
att man skulle upphäva de fria
former, under vilka idrotten lever. Motionärerna
anse, att dessa fria former
böra bestå. I motionen sägs sålunda:
»För Sveriges vidkommande är det
självklart, att de fria idrottsorganisationernas
verksamhet hör fortsätta och
på allt sätt befrämjas. Men detta utesluter
ingalunda, att samhället kan och bör
positivt ingripa i större utsträckning
och på ett mera energiskt sätt än vad
f. n. är fallet. Tvärtom skulle detta vara
det fria och frivilliga idrottsarbetet till
gagn.» Stöd för den meningen finns för

26 Nr 14.

Onsdagen den 14 april 1948.

Om upprättande av ett hälsovårdsdepartement m. m.

övrigt i Riksidrottsförbundets officiella
organ Svensk idrott nr 2 1946, där det
heter: »Ett departement för fysisk fostran
har länge diskuterats, och mycket
vore vunnet, om något av departementen
åtminstone tills vidare finge en särskild
avdelning för dessa frågor.»

Det förefaller således, som om utskottet
i sin motivering slår in öppna dörrar,
ty motionen säger ju ingenting om
att denna idrottsrörelsens fria verksamhet
skulle på något sätt förhindras, utan
tvärtom att den bör få utvecklas som
den för närvarande gör. Därtill kommer,
att man genom ett samordnande
från statens sida bättre skulle kunna
stödja verksamheten än man hittills
gjort.

Åtskilliga ganska kända och framstående
idrottsledare ha också uttalat sig
positivt för motionen, vilken de anse tar
sikte på ett fruktbärande samarbete med
de samhälleliga organen, och svensk
idrotts högsta ledning har vid flera tillfällen
beklagat, att det inte finns något
speciellt regeringsorgan för att handlägga
dessa idrottsliga frågor.

Jag kan inte finna, att den motivering,
som utskottet här har anfört för
ett avstyrkande av motionen, är bärande
till den grad, att kammaren borde
följa utskottets förslag. Jag ber därför,
herr talman, att få yrka bifall till motionen.

Herr SANDBERG: Herr talman! Den
siste ärade talaren har utvecklat en rätt
lång och ingående kritik av det utlåtande,
som föreligger från utskottets sida,
och han har därvid ansett sig kunna
åberopa auktoriteter till förmån för
motionens syften och dess yrkande gentemot
de auktoriteter, på vilka utskottet
har ansett sig kunna bygga sitt avstyrkande
av motionen.

Jag skulle, herr talman, knappast tro,
att det gagnar så mycket att föra någon
längre diskussion i detta ärende. Jag
tror att den motivering, som utskottet
har presterat, kan vara till fyllest, och
jag ber därför att få yrka bifall till utskottets
utlåtande.

Efter det överläggningen förklarats
härmed slutad, gjordes enligt de därunder
förekomna yrkandena propositioner,
först på bifall till vad utskottet i
det under behandling varande utlåtandet
hemställt samt vidare på bifall till
den i ämnet väckta motionen; och förklarades
den förra propositionen, som
upprepades, vara med övervägande ja
besvarad.

Anmäldes statsutskottets förslag till
riksdagens skrivelser till Konungen:

nr 108, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1947/48, i vad propositionen
avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde; och

nr 109, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående svenska kyrkans
deltagande i Augustana-synodens 100-årsjubileum och Sveriges deltagande i
pionjärjubileet i Amerikas Förenta Stater
1948.

Skrivelseförslagen godkändes under
förutsättning, beträffande förslaget nr

108, att utskottets hemställanden i utlåtande
nr 45 samt, i fråga om förslaget nr

109, att utskottets hemställan i utlåtande
nr 46 bifölles även av andra kammaren.

Anmäldes bevillningsutskottets förslag
till riksdagens skrivelse, nr 110, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående utövandet av statens
tobaksmonopol.

Skrivelseförslaget godkändes under
förutsättning att utskottets hemställan i
betänkande nr 32 bifölles även av andra
kammaren.

Herr Domö avlämnade en av honom
in. fl. undertecknad motion, nr 348, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag med särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning.

Motionen bordlädes.

Lördagen den 17 april 1948.

Nr 14.

Upplästes en till kammaren inkommen
ansökning, som jämte därvid fogat läkarintyg
var så lydande:

Till riksdagens första kammare.

Med hänvisning till vidfogade läkarintyg
får jag härmed vördsamt anhålla
om ledighet från riksdagsarbetet från
den 14 april 1948 och tills vidare.

Visby den 12 april 1948.

K. F. Söderdahl.

Riksdagsman Karl Fredrik Söderdahl,
född den 1882, från Visby, är sedan
den 8 april 1948 intagen på Visby lasarett
för maglidande. Riksdagsman Söderdahl
är på grund av denna sin sjukdom
för närvarande och tills vidare arbetsoförmögen
samt då även oförmögen

deltaga i riksdagsarbetet, vilket allt intygas.

Visby den 12 april 1948.

Olof Odén,
lasarettsläkare.

På gjord proposition bifölls ansökningen
för den tid, varunder herr Söderdahl
på grund av den i läkarintyget
angivna sjukdomen vore oförmögen att
deltaga i riksdagsarbetet.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 12.12 på dagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Lördag-en den 17 april.

Kammaren sammanträdde kl. 2 eftermiddagen.

Herr statsrådet Sträng avlämnade
Kungl. Maj:ts proposition nr 205, angående
vissa anslag till alkoholistvården.

Justerades protokollet för den 10 innevarande
månad.

Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 111, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående disposition av
vissa äldre anslag å sjätte huvudtiteln
m. in.;

nr 112, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan Kungl. Maj :t och kronan
samt Stockholms stad angående vissa
för järnvägsändamål avsedda markområden
i Stockholm m. in.;

nr 113, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapital -

budgeten för budgetåret 1948/49, i vad
avser justitiedepartementets verksamhetsområde; nr

114, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag å kapitalbudgeten
för budgetåret 1948/49, i vad avser
finansdepartementets verksamhetsområde;
samt

nr 115, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående statlig kreditgaranti
för lån åt den som genomgått polisskola.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 116, i anledning av väckta motioner
om skyldighet för innehavare av
järnväg, som delar fastighets ägor, att
hålla anordningar för övergång av järnvägen
;

nr 117, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om tilllägg
till 72 § lagen den 14 september
1944 (nr 705) om aktiebolag;

nr 118, i anledning av väckt motion
angående ändring av bestämmelserna i

Nr 14.

Lördagen den 17 april 1948.

brandstadgan om fastställande av brandordningar
för städerna m. m.; samt
nr 119, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16
februari 1934 (nr 19) om fullgörande i
vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande
till utlandet in. m.

Anmäldes och godkändes konstitutionsutskottets
förslag till riksdagens
skrivelser till Konungen:

nr 122, i anledning av väckt motion
med förslag till ändrad lydelse av § 16
regeringsformen; och

nr 123, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 104, med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 54 § 2, 5
och 7 mom. samt 70 § 1 mom. lagen den
26 november 1920 (nr 796) om val till
riksdagen, m. m.

Efter föredragning av ett från andra
kammaren ankommet protokollsutdrag,
nr 291, med delgivning av nämnda kammares
beslut över dess första tillfälliga
utskotts utlåtande nr 3, i anledning av
väckt motion om åtgärder till undvikande
av att polisförhör anställes med person
som utskrivits från sinnessjukhus,
beslöt första kammaren hänvisa detta
ärende till sitt andra tillfälliga utskott.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet
den av herr Domö m. fl. väckta
motionen, nr 348, i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition med förslag
till lag med särskilda bestämmelser rörande
riksbankens sedelutgivning.

Föredrogs och bordlädes Kungl. Maj :ts
denna dag avlämnade proposition nr
205.

Anmäldes och bordlädes
utrikesutskottets utlåtanden:
nr 6, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående godkännande av en
mellan Sverige och Nederländerna träffad
handelsöverenskommelse;

nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående godkännande av
en mellan Sverige och den belgiskluxemburgiska
ekonomiska unionen
träffad handelsöverenskommelse; samt
nr 8, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av en
mellan Sverige och Italien ingången handelsöverenskommelse
m. m.;

statsutskottets utlåtanden:
nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1948/49 under elfte
huvudtiteln, avseende anslagen inom inrikesdepartementets
verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts
i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1948/49 under tolfte
huvudtiteln, avseende anslagen under
folkhushållningsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckt motion; nr

50, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående beredande av
täckning för viss i lotsstyrelsens räkenskaper
redovisad brist;

nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående övergångsersättning
till förre furiren vid flottan H. E.
Ahlström;

nr 52, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre reservationsanslag;

nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående bidrag till Stockholms
enskilda bank aktiebolag till täckande
av vissa rättegångskostnader;

nr 54, i anledning av väckta motioner
om vidgad rätt till flyttningsersättning
för vissa beställningshavare vid Norrbottens
flygbaskår;

nr 55, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1947/48, i vad propositionen
avser justitiedepartementets verksamhetsområde; nr

56, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1947/48, i vad propositionen

Lördagen den 17 april 1918.

Nr 14.

avser socialdepartementets verksamhetsområde; nr

57, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1947/48, i vad propositionen
avser inrikesdepartementets verksamhetsområde; nr

58, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1947/48, i vad propositionen
avser finansdepartementets verksamhetsområde; nr

59, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1948/49 till landsfogdarna m. fl.:
avlöningar;

nr 60, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående eftergift av viss
ogulden arvsskatt för Fliseryds fideikommiss;
samt

nr 61, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående anslag för budgetåret
1948/49 till undersökningar rörande
levnadsvillkor och husliållsvanor;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 33, i anledning av väckta motioner
om ändring av gällande bestämmelser
rörande avdragsrätt och skattskyldighet
för medlemsavgifter till vissa föreningar;
samt

nr 34, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag om ändring
av anvisningarna till 29 och 36 §§
kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);

bankoutskottets utlåtanden:

nr 15, i anledning av fullmäktiges i
riksgäldskontoret framställning i fråga
om engångsunderstöd åt städerskan vid
riksdagshuset Mary Nancy Viveka Jonasson,
född Samuelsson;

nr 16, i anledning av framställningar
angående pensioner eller understöd åt
vissa i .statens tjänst anställda personer
in. fl.;

nr 17, i anledning av framställningar
om understöd åt efterlevande till vissa
i statens tjänst anställda personer;

nr 18, i anledning av väckta motioner
angående pensionsförbättring för vissa

arbetare vid ammunitionsfabriken å Marieberg; nr

19, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående pensionsrätt för
kaptenen i livgrenadjärregementets reserv
E. A. Clementz in. in.;

nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående pension åt förre
extra ordinarie folkskolläraren P. G.
Bohlins efterlevande m. m.;

nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående utgivande av livränta
till T. A. B. Johansson m. fl., såvitt
angår under punkten 4 gjord framställning
om årlig livränta till änkan
Elina Olofsson;

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående rätt till uppskjuten
livränta för vissa professorer vid enskilda
högskolor;

nr 24, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående reglering av vissa
tjänste- och familjepensioner jämte i
ämnet väckta motioner; samt

nr 25, i anledning av väckt motion om
förhöjd pension åt fanjunkaren å frivillig
övergångsstat K. G. Malmgren;

första lagutskottets utlåtanden:
nr 27, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 2 och 4 §§ lagen den 26
maj 1909 (nr 38 s. 7) om tjänstgöringen
i Kungl. Maj:ts lagråd;

nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 20 juni 1924
(nr 225) med särskilda bestämmelser angående
olovlig befattning med spritdrycker
och vin, in. m.;

nr 29, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående vissa decentraliserings-
och förenklingsåtgärder inom handelsdepartementets
verksamhetsområde,
såvitt propositionen hänvisats till lagutskott;
samt

nr 30, i anledning av dels Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till lag
med särskilda bestämmelser om dispositionen
av aktiebolags vinstmedel,
in. m., såvitt propositionen hänvisats till
lagutskott, dels ock i ämnet väckta motioner; -

Nr 14.

Lördagen den 17 april 1948.

andra lagutskottets utlåtanden:
nr 18, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 30 juni
1943 (nr 444) om tillståndstvång för
byggnadsarbete samt fortsatt giltighet av
samma lag, dels ock i ämnet väckta motioner; nr

19, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1947 vid dess trettionde
sammanträde fattade beslut; samt

nr 20, i anledning av väckta motioner
angående utredning om rätt för arrendatorer
att i vissa fall inlösa av dem arrenderade
jordbruksfastigheter;

jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 34, med förslag till
skogsvårdslag m. m. jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 11, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition, nr 41, angående lån och bidrag
till vissa skogsförbättringsåtgärder;

nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående inrättande av en
fiskeristyrelse med statens fiskeriförsök
m. m. jämte i ämnet väckta motioner;
nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition angående anslag till fiskredskapsförsäkring; nr

17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående stöd åt fiskerinäringen,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner;
samt

nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 180 angående anslag till
åtgärder mot skadegörelse av skogsinsekter;
ävensom

första kammarens första tillfälliga utskotts
utlåtanden:

nr 9, i anledning av väckt motion om
beredande av möjlighet åt sockersjuka,
som äro fullt arbetsföra, att söka och
innehava befattningar i statens tjänst;
samt

nr 10, i anledning av väckt motion
angående utredning om beredande av
ersättning åt kommun för kostnader,
åsamkade genom kommunal brandkårs
deltagande i släckning av brand i staten
tillhörig oförsäkrad egendom m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna
dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 2.12 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Stockholm 1948. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

481416