1948 ANDRA KAMMAREN Nr 38 (Riksdagens protokoll 1948:38)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1948 ANDRA KAMMAREN Nr 38

27 november—1 december.

Debatter m. m.

Lördagen den 27 november.

Sid.

Interpellation av

herr Kyling ang. en av telegrafstyrelsen gjord framställning om höjning
av vissa avgifter.................................... 4

Tisdagen den 30 november.

Interpellationer av

herr Henriksson ang. bevarande av konkurrenshemligheter åt företag,
som lämna konfidentiella upplysningar i samband med statligt

utredningsarbete ...................................... 5

herr Hansson i Skediga ang. kristidsnämndemas kostnader för slaktgodemännens
verksamhet................................. 6

Onsdagen den 1 december.

Svar på interpellation av

herr Jonsson i Skedsbygd ang. restitution av skatt å bensin, som

förbrukas inom jordbruk och fiske......................... 7

Svar på frågor av

herr Fahlman ang. av riksdagen begärd utredning av kontrollen över

den privata yrkesutbildningen............................. 9

herr Sveningsson ang. resultatet av den genom slaktgodemännen utförda
kontrollverksamheten .............................. 10

herr Fahlman ang. för julkonsumtionen avsedd leverans av mandel

och nötkärnor, m. m..................................... 14

Sveriges anslutning till en överenskommelse angående intereuropeiska

betalningar och kompensationer m. m......................... 17

Pensionsreglering för vissa förutvarande anställningshavare vid av staten
övertagna enskilda trafikföretag m. fl..................... 23

1_Andra kammarens protokoll 1948. Nr 88.

Nr 38.

Innehåll.

Interpellationer av

herr Ohlin ang. redogörelse för regeringens stabiliseringspolitik .... 25
herr Hjalmarson ang. lättnader i kontrollen över försäljningsskattens
utgörande inom guldsmedsbranschen ...................... 26

Samtliga avgjorda ärenden.

Onsdagen den 1 december.

Utrikesutskottets utlåtande nr 21, i anledning av Kung], Maj:ts proposition
ang. godkännande av Sveriges anslutning till en överenskommelse
angående intereuropeiska betalningar och kompensationer

in. m............................................ 17

Bevillningsutskottets betänkande nr 61 ang. avtal med Schweiz för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande inkomst, förmögenhet

samt kvarlåtenskap.................................. 23

Bankoutskottets utlåtande nr 55, ang. ökning av antalet bankdirektörs tjänster

inom riksbanken................................. 23

— nr 56, ang. pensionsreglering vid av staten övertagna enskilda trafikföretag.
................................................ 23

Jordbruksutskottets utlåtande nr 70, ang. avtal mellan domänstyrelsen
och Göta Kanalbolag rörande dispositionen av vissa öar i Vättern
m. in.

Lördagen den 27 november 1948.

Nr 38.

Lördagen den 27 november.

Kl. 2 em.

§ I Justerades

protokollet för den 20 innevarande
november.

§ 2.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet
Kungl. Maj :ts på kammarens
bord vilande proposition, nr
319, med förslag till förordning om särskilt
anstånd med inbetalning av kvarstående
skatt på grund av 1948 års
taxering, m. in.

§ 3.

Föredrogs den av herr Fahlmcin vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet
angående det s. k.
martyravtalet mellan handelskonimissionen,
industrikommissionen och priskontrollnämnden.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 4.

Föredrogs den av herr Ohlin vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
statsrådet och chefen för handelsdepartementet
angående åtgärder för ökning
av de mindre företagens export.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5.

Föredrogs den av herr Falla vid
kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhål -

lan att få framställa interpellation till
statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet
angående viss av
priskontrollnämnden medgiven befrielse
från priskontrollmärkningen av
skor, m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6.

Till bordläggning anmäldes:

utrikesutskottets utlåtande nr 21, i
anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående godkännande av Sveriges anslutning
till en överenskommelse angående
intereuropeiska betalningar och
kompensationer m. in.;

bevillningsutskottets betänkande nr
61, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Schweiz för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
.skatter å inkomst och förmögenhet
samt beträffande .skatter å kvarlåtenskap; bankoutskottets

utlåtanden:

nr 55, i anledning av fullmäktiges i
riksbanken framställning om ökning
av antalet bankdirektörstjänster inom
riksbanken; och

nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående pcnsionsreglering
för vissa förutvarande anställningshavare
vid av staten övertagna enskilda
trafikföretag in. fl. ävensom efterlevande
till sådana anställningshavare jämte
eu i ämnet väckt motion; samt

jordbruksutskottets utlåtande nr 70,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av avtal
mellan domänstyrelsen och Göta Ka -

4 Nr 38. Lördagen den 27

Interpellation ang. en av telegrafstyrelsen

avgifter.

nalbolag rörande dispositionen av vissa
öar i Vättern m. in.

§ 7.

Interpellation ang. en av telegrafstyrelsen
gjord framställning om höjning avvissa
avgifter.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr KYLING, som yttrade: Herr talman!
Kungl. telegrafstyrelsen har nyligen
gjort en framställning om avgiftshöjningar
för vissa grenar av verkets
kundtjänst, såsom flyttning av apparat
eller ledning, hänvisning in. in. Styrelsen
har funnit det orimligt, att avgifterna
för nu ifrågavarande prestationer
fastlåsts vid en otillräcklig prisnivå,
varigenom verkets hela driftsrcsultat
försämrats. Av allt att döma synas avgifterna
för vissa av7 dessa prestationer
under nuvarande förhållanden icke
täcka verkets självkostnader, varför
man från styrelsens sida med den gjorda
framställningen tydligen avsett att
göra samtliga grenar av verkets uppgifter
självbärande. Priskontrollnämnden,
som haft frågan uppe till prövning,
lär ha avstyrkt framställningen
i dess helhet, varför ärendet nu gått
vidare till högsta instans för avgörande.

Härvid uppstår ett synnerligen intressant
motsatsförhållande: å ena sidan
ett statligt affärsdrivande verk
med en begäran om höjda priser och å
den andra det av regeringen proklamerade
prisstoppet. Enligt de av Kungl.
Maj :t den 21 juli 1948 beslutade provisoriska
riktlinjerna för den prisreglerande
verksamheten, vilka fortfarande
torde gälla, få prishöjningar »icke
medgivas annat än i sällsynta undantagsfall.
Eventuellt uppkommande kostnadsökningar
skola regelmässigt bäras
inom befintlig marginal. — — — Uppenbarligen
förlustbringande priser för

november 1948.

gjord framställning om höjning av vissa

enstaka artiklar utgöra i och för sig
intet motiv för prishöjning, så länge
företaget som helhet icke drives med
orimligt låg avkastning eller förlust.»

Beträffande telegrafstyrelsen torde
förhållandena vara just sådana, att sistnämnda
stadganden i prisdirektiven
kunna anses tillämpliga. Även om det
å ena sidan icke är förvånande, att telegrafstyrelsen
gör framställning om
höjda avgifter för vissa grenar av sin
verksamhet, vilka äro förlustbringande,
skulle det å den andra vara ytterst
egendomligt, därest Kungl. Maj:t anser
sig kunna bifalla framställningen från
verket, vilket ävenledes är underkastat
prisstoppet och de av Kungl. Maj:t
fastställda riktlinjerna för den prisreglerande
verksamheten, vilka ovan
omtalats. Konsekvensen torde fordra,
att dessa — så länge de äro gällande
— tillämpas lika på alla företag, såväl
enskilda som statliga. Därest så ej
skulle vara fallet, måste den nuvarande
stabiliseringspolitiken med pris- och
lönestopp anses innehållslös. Den statliga
affärsverksamheten omspänner betydande
områden av produktionslivet,
och prishöjningar inom dessa måste i
längden komma att riva upp grunden
för den nuvarande stabiliseringspolitiken.

Med anledning av vad jag sålunda
anfört får jag hemställa om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för kommunikationsdepartementet få
framställa följande fråga:

Anser icke herr statsrådet, att ett bifall
till telegrafstyrelsens framställning
om höjning av vissa avgifter skulle innebära,
att en ur prisstoppssynpunkt
omotiverad skillnad mellan enskilda
och statliga företag därigenom uppdroges
med hänsyn till de nu gällande
provisoriska riktlinjerna för den prisreglerande
verksamheten och att den
nuvarande stabiliseringspolitiken därigenom
kan sättas i fara?

Denna anhållan bordlädes.

Nr 38.

Tisdagen den 30 november 1948.

Interpellation ang. bevarande av konkurrenshemligheter åt företag, som lämna
konfidentiella upplysningar i samband med statligt utredningsarbete.

§ 8.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 467, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 61 § 1 mom.
lagen den 14 juni 1918 (nr 422) om
fattigvården, in. m.; och

nr 468, i anledning av Kungl. Maj ds
proposition med förslag till lag om änd -

ring av övergångsbestämmelserna till
lagen den 18 april 1935 (nr 113) med
vissa bestämmelser om arbetsförmedling.

§ 9-

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 2.06 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Tisdagen den 30 november.

Kl. 4 em.

§ 1.

Justerades protokollen för den 23 och
den 24 innevarande november.

§ 2.

Herr statsrådet Ericsson avlämnade
Kungl. Maj ds propositioner:

nr 316, angående godkännande av en
mellan Sverige och Spanien träffad
handelsöverenskommclse; och

nr 320, angående godkännande av en
mellan svenska regeringen och grekiska
regeringen träffad handelsöverenskommelse.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 3.

Föredrogos, men bordlädes åter utrikesutskottets
utlåtande nr 21, bevillningsutskottets
betänkande nr 61, bankoutskottets
utlåtanden nr 55 och 56 samt
jordbruksutskottets utlåtande nr 70.

§ 4.

Föredrogs den av herr Kylintj vid
kammarens nästföregående samman -

träde gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation till
herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
angående en av
telegrafstyrelsen gjord framställning om
höjning av vissa avgifter.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5.

Interpellation ang. bevarande av konkurrenshemligheter
åt företag, som lämna
konfidentiella upplysningar i samband
med statligt utredningsarbete.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr HENRIKSSON, som anförde:
Herr talman! Helt nyligen har ett intressant
spörsmål av stor principiell
räckvidd aktualiserats. Vid ett glasbruk
i södra Sverige har såsom disponent
utsetts en person, som tidigare anlitats
som biträdande sekreterare i 1946 års
glasindustrikommitté. Sagda kommitté
har bl. a. genom frågeformulär inhämtat
detaljupplysningar av såväl teknisk
som ekonomisk natur rörande förhål -

Nr 38.

Interpellation ang. kristidsnämndernas

samhet.

landena vid landets glasindustrier. Liksom
i övriga dylika fall har vid upplysningarnas
inhämtande från kommitténs
sida garanterats, att desamma icke
skulle komma till konkurrenternas kännedom.
Uppfyllandet därav har givetvis
även varit en förutsättning från
respektive företags sida för avlämnandet
av uppgifterna. Hemlighållandet av
de av kommittén inhämtade konfidentiella
uppgifterna synes emellertid mot
bakgrunden av det sålunda inträffade
icke vara till fullo garanterat.

Rent principiellt torde det inträffade
förtjäna beaktande. Inom det privata
näringslivet tillämpas i allmänhet
den principen, att personer, som genom
en anställning inom någon branschorganisation
äga möjligheter att erhålla
uppgifter av konfidentiell karaktär om
de olika företagen inom branschen, få
förbinda sig att inom en viss tidrymd
icke ställa sig till förfogande för sådana
uPPgifter inom berörda näringsområde,
att deras tidigare tillvunna kännedom
om konkurrenterna kan tänkas bli till
gagn för ett företag ur konkurrenssynpunkt.

Därest icke verkliga garantier skapas
för att sådana händelser som den nu
inträffade icke komma att upprepas,
torde stora svårigheter komma att yppa
sig vid statligt utredningsarbete i fortsättningen.
Konkurrenshemligheters bevarande
är ofta nödvändigt för produktion.
I den mån risk föreligger att
dylika komma att blottas, måste slutsatsen
bli den, att själva tillvägagångssättet
vid statligt kommittéarbete måste
underställas granskning och nödig revision.

Då det inträffade synes mig vara av
viss principiell betydelse för ett fortsatt
förtroendefullt samarbete mellan
staten och näringslivet, och då det naturligen
är av intresse för de berörda
industrierna att få problemet ventilerat,
anhåller jag om kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen

slaktgodemännens verk för

handelsdepartementet få rikta följande
fråga:

Är herr statsrådet villig att lämna en
redogörelse för de möjligheter som förefinnas
att effektivt bevara konkurrenshemligheter
åt företag, som lämna konfidentiella
upplysningar i samband med
statligt utredningsarbete?

Denna anhållan bordlädes.

§ 6.

Interpellation ang. kristidsnämndernas
kostnader för slaktgodemännens
verksamhet.

Herr HANSSON i Skediga erhöll på
begäran ordet och yttrade: Herr talman!
I våras interpellerade jag dåvarande
folkhushållningsministern angående
ökat statsbidrag till kristidsnämndernas
kostnader för slaktgodemännens verksamhet.
Jag framhöll i interpeilationen
att kostnaderna härför äro ojämnt fördelade,
i det de så gott som enbart
drabba endast landsbygdskommunerna,
som mestadels ha ett förhållandevis
ringa skatteunderlag. Då slaktdjurskontrollen
måste anses vara en rent statlig
uppgift borde högre statsbidrag utgå
för de med denna verksamhet förbundna
kostnaderna.

I sitt svar förklarade folkhushållningsministern,
att han då icke var beredd
alt framlägga något förslag om
särskilt statsbidrag till kostnaderna för
slaktgodemännen. Statsrådet förklarade
emellertid, att livsmedelskommissionen
förberedde en undersökning om nämnda
kostnader för de olika kristidsnämndsområdena.
Folkhushållningsministern
ansåg sig dock icke då kunna taga ställning
till frågan, huruvida denna undersökning
kunde föranleda högre statsbidrag
till kristidsnämndernas kostnader
för slaktgodemännens verksamhet.

Då det gått ett halvår sedan min
förra interpellation besvarades, och då
slaktgodemannainstitutionens avskaf -

Tisdagen den 30 november 1948.

kostnader för

Onsdagen den 1 december 1948. Nr .38.

Svar på interpellation ang. restitution av skatt å bensin, som förbrukas inom jordbruk
och fiske.

fande icke synes vara omedelbart förestående,
får jag hemställa om kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen
för folkhushållningsdepartementet
rikta följande frågor:

Är statsrådet i tillfälle att lämna
kammaren en redogörelse för resultatet
av livsmedelskommissionens undersökning
om kristidsnämndernas kostnader
för slaktgodemännens verksamhet?
Och anser statsrådet resultatet av
denna undersökning motivera högre
statsbidrag till kristidsnämndernas kostnader
för nämnda verksamhet än vad
som utgår enligt gällande bestämmelser?

Denna anhållan bordlädes.

§ 7.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets
förslag till riksdagens skrivelse,
nr 469, till Konungen i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition angående
utgifter å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1948/49, såvitt angår
jordbruksärenden.

§ 8.

Justerades ett protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 4.08 em.

In fidem
Gunnar Britlh.

Onsdagen den 1 december.

Kl. 11 fm.

§ 1.

Svar på interpellation ang. restitution avskatt
å bensin, som förbrukas inom jordbruk
och fiske.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet WIGFORSS, som yttrade: Herr
talman! I en med andra kammarens tillstånd
framställd interpellation har herr
Jonsson i Skedsbygd till mig framställt
följande frågor:

Har herr statsrådet för avsikt att i
enlighet med riksdagens bemyndigande
låta vidtaga åtgärder, varigenom restitution
av tilläggsskatten å bensin medgives
för sådan bensin, som förbrukats
av i jordbrukets drift använda traktorer
under tiden 1 april 1948—31 mars
1949?

Har herr statsrådet för avsikt att i
god tid framlägga förslag för nästa års

riksdag angående åtgärder, varigenom
restitution medgives av bensinskatten
för den bensin, som förbrukas vid driften
inom jordbruk och fiske för tiden
efter den 31 mars 1949?

Beträffande interpellantens första fråga
får jag hänvisa till att Kungl. Maj:t
genom beslut den 12 november 1948
förordnat, att restitution må äga rum
av tilläggsskatt å sådan bensin, som förbrukats
vid jordbruket till bensindrivna
traktorer under tiden den 1 april 1948
—den 31 mars 1949. Samtidigt uppdrogs
åt livsmedelskommissionen att —
i överensstämmelse med vad kommissionen
föreslagit i en skrivelse av den
30 september 1948 •—- vidtaga erforderliga
åtgärder för restitutionens genomförande.

Vad härefter angår interpellantens
andra fråga eller alltså spörsmålet om
restitution av bensinskatt för bensin,
som förbrukas inom jordbruk och fiske
för tiden efter den 31 mars 1949, må

8 Nr 38. Onsdagen den 1 december 1948.

Svar på interpellation ang. restitution av skatt å bensin, som förbrukas inom jordbruk
och fiske.

nämnas att jag efter bemyndigande den
12 november 1948 tillkallat fem sakkunniga
med uppdrag att utreda frågan
om rätt till restitution av skatt för bensin,
som användes vid jordbrukets drift
eller för yrkesmässigt bedrivet fiske.
När denna utredning kan väntas bliva
slutförd är det ännu för tidigt att yttra
sig om. Därest utredningen icke hinner
avslutas i så god tid, att proposition
i ämnet kan föreläggas riksdagen
våren 1949, torde böra övervägas att, i
avvaktan på utredningens slutförande,
förlänga giltighetstiden för de nyssnämnda
provisoriska bestämmelserna
angående restitution av tilläggsskatt å
bensin, som användes för bensindrivna
traktorer i jordbruksdrift.

Härefter anförde:

Herr JONSSON i Skedsbygd: Herr talman!
Jag ber att till statsrådet och chefen
för finansdepartementet få framföra
mitt tack för interpellationssvaret.

Av detta framgår med all tydlighet,
att den bensinskattehöjning, som genomfördes
av riksdagen i våras och som i
statsverkspropositionen angavs vara av
tillfällig natur, kommer att bestå ännu
åtskillig tid framåt. Statsrådet säger
nämligen, att det är möjligt att den påbörjade
utredning rörande restitution
av bensinskatten för jordbrukets och
fiskets utövare, som nu tillsatts, kanske
icke hinner komma med något förslag i
så god tid, att frågan kan föreläggas
nästa års riksdag, utan att Kungl. Maj:t
kanske bör ges bemyndigande att utfärda
nya provisoriska föreskrifter rörande
restitutionsförfarandet.

Såsom framgår av svaret har livsmedelskommissionen
fått i uppdrag att
i överensstämmelse med vad kommissionen
föreslagit utfärda bestämmelser
och vidtaga åtgärder för restitutionens
genomförande. Stor oklarhet tycks emellertid
råda ute i bygderna i fråga om
vilka fordon och maskiner för jord -

bruksdrift, som kunna komma i åtnjutande
av restitution. Man använder sig
numera för jordbruksdriften i ganska
stor utsträckning av s. k. epatraktorer,
d. v. s. till traktorer omgjorda personoch
lastbilar, och nu frågar man sig,
huruvida även dessa skola räknas med
när det gäller restitution för förbrukad
bensin. Jag skulle vara tacksam, om
finansministern på denna punkt ville
ge ett svar, så att klarhet vunnes i denna
sak.

Jag förutsätter givetvis, att i direktiven
för utredningsmännen ingår bemyndigande
att ordna med restitutionsförfarande
icke bara för jordbrukets
traktorer utan för samtliga i jordbrukets
drift använda maskiner som drivas med
bensin, t. ex. mjölkmaskiner.

Beträffande utredningens direktiv i
fråga om restitution av skatten för sådan
bensin, som förbrukas vid yrkesmässigt
fiskes bedrivande, är även denna
fråga av sådan natur, att den behöver
lösas snabbast möjligt. Det kan
icke vara riktigt att fiskets utövare skola
erlägga en skatt med 45 öre per liter
för av dem förbrukad bensin. Bensinskatten
är ju avsedd att till viss del
finansiera vägväsendet, och man kan
väl knappast göra gällande, att fiskebåtarna
trafikera några vägar.

Den generella bensinskatterestitution,
som utgått hittills, då skatten endast
utgjort 18 öre per liter, har använts till
fiskerinäringens allmänna befrämjande,
och av erfarenhet på detta område vågar
jag säga att fiskets utövare åtminstone
på östkusten på denna punkt inte
önskat någon förändring. Med dessa
medel har man åstadkommit för fiskerinäringens
utövare gemensamma åtgärder,
som man annars svårligen kunnat
åstadkomma. Jag skall nämna några
exempel: byggande av fiskebryggor,

uppmuddringar av fiskehamnar, anskaffande
av telefonförbindelser till
fiskelägena, ordnande av inseglingsfyrar,
gemensamma förrådsbyggnader, in -

Onsdagen den 1 december 1948. Nr 38.

Svar på fråga ang. av riksdagen begärd utredning av kontrollen över den privata
yrkesutbildningen.

planteringar av fisk m. m. Vid de kontakter
jag i egenskap av fiskerinämndens
ordförande haft med fiskarena
inom södra Kalmar län, har jag inte
hört någon, som velat ha direkt restitution
av denna del av skatten. Helt annorlunda
ställer sig frågan, när det gäller
den nya 27-öresskatten. Man anser
att belastningen för fiskets utövare genom
denna tilläggsskatt blir onormalt
hög och önskar restitution av denna
skatt.

Ja, herr talman, jag har velat göra
dessa små påpekanden och hoppas
att utredningen noga överväger dessa
frågor.

Och så vore jag synnerligen tacksam,
om herr statsrådet ville svara på min
fråga, huruvida man får tyda livsmedelskommissionens
bemyndigande så,
att restitution kommer att utgå även för
till traktorer omgjorda bilar.

Chefen för finansdepartementet, herr
statsrådet WIGFORSS: Herr talman! De
direktiv livsmedelskommissionen fått
äro sådana, att, såvitt jag förstår, även
de traktorer herr Jonsson i Skedsbygd
här nämnde inbegripas.

Vad frågan om den nya utredningen
beträffar, är det också min förhoppning,
att det skall bli möjligt att framlägga
förslag i ämnet till 1949 års riksdag.
Med den kännedom man har om
svårigheterna för kommittéer att i tid
hinna bli färdiga, har jag emellertid
velat antyda, att i nödfall finns utvägen
att förlänga giltighetstiden för de provisoriska
bestämmelserna.

Herr JONSSON i Skedsbygd: Herr talman!
Jag ber att få tacka för det svar
statsrådet nu lämnat på min fråga om
tydningen av de direktiv livsmedelskommissionen
har fått. Det har verkligen
rått eu hel del oklarhet på denna
punkt. Man har under senare år genom
att göra om lastbilar skaffat sig traktorer,
som man använder dels direkt för

jordbruksdrift, dels också för jordbrukets
rationalisering, t. ex. vid stenröjning
och dylikt, och där är ju bensinåtgången
ganska stor. Enligt herr statsrådets
svar kunna även dessa inbegripas
i restitutionsförfarandet.

överläggningen var härmed slutad.

§ 2.

Svar på fråga ang. av riksdagen begärd
utredning av kontrollen över den privata
yrkesutbildningen.

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet WEIJNE, som yttrade:
Herr talman! Ledamoten av andra kammaren
herr Fahlman har till mig riktat
följande frågor:

»Har 1946 års riksdags skrivelse nr
283 med begäran om utredning angående
kontroll över den privata yrkesutbildningen
föranlett några utredningsåtgärder? I

så fall är herr statsrådet villig lämna
en redogörelse för resultatet därav?

Om den begärda utredningen ännu
icke verkställts, har herr statsrådet då
för avsikt att inom den närmaste tiden
föranstalta därom?»

Som svar på dessa frågor kan jag
meddela, att 1946 års skolkommission i
februari 1947 uppdrog åt en särskild
yrkesutbildningsdelegation att verkställa
bl. a. den av 1946 års riksdag begärda
utredningen. Yrkesutbildningsdelegationen
sysslar med den lägre yrkesutbildningen.
1 juni 1948 tillsattes
emellertid inom ecklesiastikdepartementet
eu särskild kommitté rörande de stadier
av den tekniska utbildningen i vårt
land, som ligga mellan den lägre yrkesutbildningen
och den tekniska högskoleutbildningen.
Två särskilda utredningar
pågå således för närvarande för översyn
av hela yrkesundervisningen, den
privata såväl som den .statliga och kom -

10 Nr 38. Onsdagen den 1 december 1948.

Svar på fråga ang. resultatet av den genom slaktgodemännen utförda kontrollverksamheten.

munala. Syftet med 1946 års riksdagsskrivelse
har således tillgodosetts. Utredningarna
pågå ännu, varför jag icke
för närvarande ser mig i stånd att lämna
en redogörelse för några utredningsresultat.

Vidare anförde:

Herr FAHLMAN: Herr talman! Om jag
förstått herr statsrådets svar riktigt, så
har den kommitté, som skall utreda just
det spörsmål jag frågat om, tillsatts
1948. I så fall kan jag inte underlåta
att göra reflexionen om kvarnar som
mala litet långsamt. Jag ber emellertid
att till herr statsrådet få framföra min
tacksamhet för att en kommitté nu i
alla fall är tillsatt, och jag vill endast
uttala den förhoppningen, att utredningen
skall komma till ett resultat,
som blir till nytta för den yrkesutbildning
det här är fråga om.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet WEIJNE: Herr talman!
Jag är en aning förvånad över den slutsats
herr Fahlman drager. Jag meddelade,
att skolkommissionen i februari

1947 uppdrog åt en särskild yrkesutbildningsdelegation
att verkställa bl. a.
den av 1946 års riksdag begärda utredningen.
Vidare meddelade jag, att en
kommitté tillsatts, som arbetar på ett
något högre stadium av yrkesutbildning,
vilken kommitté tillsatts i juni

1948 men måhända i mindre utsträckning
får syssla med de saker herr Fahlman
avser. Då drager herr Fahlman
den slutsatsen, att först 1948 gjorde
man någonting i denna fråga, och så
tycker han, att kvarnarna mala litet
långsamt. Tvärtom, herr Fahlman, ha
kvarnarna malt mycket snabbt, då man
redan i februari året efter det utredningen
begärdes satte i gång med en
sådan och sedan kompletterat den.

Jag kan meddela herr Fahlman, att
om man snabbt skulle expediera alla

riksdagens framställningar om utredningar,
skulle vi få se på kommittékostnader
av helt annan storleksordning
än vi nu ha. Inte minst den politiska
meningsriktning herr Fahlman
representerar skulle då få nya möjligheter
att tala om utredningsraseri och
svällande kommittékostnader.

Herr FAHLMAN: Jag ber att få tacka
för det förtydligande, som lämnats av
detta, som jag hade missuppfattat.

Chefen för ecklesiastikdepartementet,
herr statsrådet WEIJNE: Herr talman!
Det var icke något förtydligande utan
ett direkt återgivande av vad som står
i svaret.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3.

Svar på fråga ang. resultatet av den genom
slaktgodemännen utförda kontrollverksamheten.

Chefen för folkhushållningsdepartementet,
statsrådet fru KOCK, erhöll på
begäran ordet och yttrade: Herr talman!
Ledamoten av denna kammare
herr Sveningsson har frågat mig, vilka
resultat som uppnåtts genom den nu förekommande
slaktgodemannakontrollen.

Till svar härå får jag anföra följande.

Den s. k. nya given på köttransoneringens
område innefattade ett flertal
olika åtgärder, som alla syftade till att
begränsa den illegala slakten och försäljningen
av köttvaror vid sidan av
ransoneringsbestämmelserna. En av
dessa åtgärder var återinförandet av en
fortlöpande, genom slaktgodemän utövad
kontroll över djurbesättningarna,
ett system som tidigare tillämpats under
åren 1942—1944. För att kristidsnämnderna
skulle ha möjlighet att i
samband med den nya kontrollverksamhetens
igångsättande företaga de

Onsdagen den 1 december 1948. Nr 38.

Svar på fråga ang. resultatet av den genom slaktgodemännen utförda kontrollverksamheten.

personförändringar, som kunde befinnas
lämpliga, upphörde den 22 februari
i år samtliga då gällande förordnanden
för slaktgodemän, och kristidsnämnderna
ålades att utfärda nya sådana förordnanden.

Erfarenheterna under den tid, som
därefter förflutit, ge vid handen, att
den nya given otvivelaktigt medförde
en betydande uppryckning i fråga om
efterlevnaden av såväl slaktföreskrifterna
som ransoneringsbestämmelserna i
övrigt, något som under våren och sommaren
flera gånger vitsordades av representanter
för jordbrukarnas föreningsrörelse
och konsumentkooperationen.
I vilken utsträckning denna
förbättring är att tillskriva införandet
av slaktgodemän är givetvis synnerligen
svårt att närmare precisera, men
säkert är att slaktgodemännen betytt
mycket för nedbringande av den illegala
slakten. Någon sammanställning angående
de fall av olaga slakt, som myndigheterna
kommit på spåren tack vare
slaktgodemän, har visserligen icke hunnit
göras. Man måste emellertid ha
klart för sig, att nyttan av slaktgodemän
mindre tar sig uttryck däri att de
vid sin kontroll upptäcka olaga slakt
än däri att genom deras existens olaga
slakt förhindras.

Att exakt ange vilken ökad tillförsel
av slaktdjur till den legala handeln,
som slaktgodemannakontrollen resulterat
i, och vad detta betytt i form av
större tilldelningar, är givetvis omöjligt.
I detta sammanhang kanske det
dock kan vara av värde att nämna att
kvantiteten oredovisad slakt för regleringsåret
194G/47 uppskattats till cirka
21 miljoner kilogram och för 1947/48
till cirka 13,5 miljoner kilogram. Skillnaden
mellan dessa kvantiteter betyder,
omräknat i benfri vara, två veckoransoner
vid nuvarande tilldelning och
motsvarar ungefär den mängd köttvaror,
som under det senaste året kunnat
importeras. Denna import har upp -

gått till cirka 7 000 ton till ett värde av
cirka 17 miljoner kronor.

Under de senaste månaderna har tyvärr
enligt samstämmiga uppgifter från
handeln den olaga försäljningen av
köttvaror ökat. Såvitt man kan bedöma,
rör det sig här framför allt om försäljning
av s. k. grått kött, d. v. s. köttvaror,
som på vederbörligt sätt stämplats
och »kommit in» i ransoneringen
men som av handlandena sedan försålts
utan mottagande av inköpsbevis.
Detta resulterar givetvis i att vederbörande
handlande tär på sitt ingångslager
och till slut kan komma att helt
förbruka detta.

Vad beträffar kostnaderna för denna
kontroll må framhållas att livsmedelskommissionen
genom kristidsstyrelserna
införskaffat uppgifter angående
kristidsnämndernas beräknade kostnader
per kvartal för slaktgodemännens
verksamhet inom respektive kristidsnämndsområden.
Av den verkställda
undersökningen framgår, att de totala
kostnaderna kunna beräknas till omkring
385 000 kronor i kvartalet.

Såsom framgår av redogörelsen synes
återinförandet av slaktgodemannakontrollen
ha givit ett ganska tillfredsställande
resultat. Någon avveckling
av denna kontroll överväges därför
icke för närvarande.

Härpå anförde:

Herr SVENINGSSON: Herr talman!
Till statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet
ber jag att få
uttala ett tack för det svar jag erhållit
på den fråga jag framställt. Av detta
svar framgår, att man ännu har den
uppfattningen att denna slaktgodemanslcontroll
har en viss betydelse och är
av ganska stort värde. .lag kan förstå
svårigheten att här visa fram några
direkta siffror på vad som tillförts den
legala handeln efter det denna kontroll
ånyo införts. Man får här, såsom i sva -

Nr 38.

Onsdagen den 1 december 1948.

Svar på fråga ang. resultatet av den genom slaktgodemännen utförda kontrollverksamheten.

ret anförts, röra sig med siffror uppskattningsvis.

När jag framställde denna fråga, hade
jag samma uppfattning som jag också
bär vid detta tillfälle, nämligen att jordbrukarna
anse, att denna slaktgodemanskontroll
i mycket stor utsträckning
är både meningslös och verkningslös,
sedan må det lämnas vilka rapporter
som helst av myndigheterna. Jag
anser för min del, att denna kontroll
är den del av det ransonerings- och
regleringssystem på livsmedelsområdet
vi ännu ha kvar, som allra först bör
avvecklas. Det var ett misstag som begicks,
när denna kontroll ånyo infördes.
Man har mycket mindre förståelse för
slaktgodemanskontrollen nu än man
hade under krigsåren. Det finns alldeles
säkert hundratusentals och åter
hundratusentals jordbrukare, som äro
fullständigt solidariska och lojala mot
samhället. Varför skall denna kontroll
riktas mot dessa? Borde man inte kunna
finna ett system, där man riktade kontrollen
mot den säkert obetydliga lilla
procent av jordbrukare, som håller sig
något utanför författningarna och lagens
råmärken. Jag anser också för min
del, att jordbrukarna under hela denna
kristid ha visat en sådan solidaritet
mot samhället, i alla situationer visat
ett sådant intresse för att hålla produktionen
uppe och om möjligt öka
tillgången av livsmedel, att denna kontroll
även ur den synpunkten är ovärdig.

Hur utövas då denna kontroll av
slaktgodemännen? Där skulle man
kunna visa fram en mycket brokig provkarta.
Det är säkerligen svårt att finna
något enhetligt system som användes.
Jag tror t. o. m., att det är ganska svårt
att finna två socknar nära varandra,
där slaktgodemannasvstemet tillämpas
på likartat sätt. Kanske finns det en
och annan slaktgodeman, som verkligen
går in i ladugårdarna och undersöker
djurbesättningarna och antalet djur,
men i stor utsträckning är nog detta

en kontroll på papperet. Man kontrollerar
journalerna och jämför dessa, och
sedan sker ömsesidig underteckning.
Jag har också hört, att denna kontroll
i en hel del socknar skötes per telefon.
Jag vet inte närmare, hur man då går
till väga, men man kan mycket väl förstå,
att en sådan kontroll inte kan vara
av något värde. Vidare finns det en hel
del kommuner, där någon slaktgodeman
ännu inte blivit tillsatt. Man har ännu
inte funnit någon person, som varit
villig att åtaga sig detta uppdrag. Där
går det lika bra ändå. Denna brokiga
provkarta på hur detta kontrollsystem
ter sig i praktiken visar väl, bara den,
att det inte fungerar på ett tillfredsställande
sätt. Man har därför anledning
att beklaga, om verkligen myndigheterna
och vederbörande i folkhushållningsdepartementet
ha den uppfattningen,
att detta system är tillfredsställande.

Jag vill bär inte underlåta att framhålla,
att jag tror, att jordbrukarna för
närvarande inte äro nämnvärt irriterade
av denna kontroll. Man kanske därför
inte borde avslöja, hur det i verkligheten
går till. Jag förutsätter emellertid
att myndigheterna omöjligt kunna
vara främmande för hur detta kontrollsystem
i verkligheten tillämpas, och
man kan väl ändå inte tänka sig, att
man skulle överväga en skärpning av
kontrollen, ty en sådan åtgärd skulle
komma att verka oförmånligt på produktionen.
Jag hörde härom dagen någon
som framhöll, att denna kontroll
med slaktgodemän kommer nog att do
bort och försvinna av sig själv. Det
måste vara en farlig utveckling med
tanke på vad som ännu finns kvar av
laganda och ransoneringsmoral, att en
utfärdad förordning kan tolkas på det
sättet och gå ett sådant öde til! mötes.
Jag återkommer till vad jag redan sagt,
nämligen att man i mycket stor utsträckning
anser detta kontrollsystem
vara meningslöst och verkningslöst. Jag

Onsdagen den 1 december 1948. Nr 38.

Svar på fråga ang. resultatet av den genom slaktgodemännen utförda kontrollverksamheten.

bär också denna höst sett i tidningsreferat,
att de kommunala organen i en
hel del socknar, när de gjort upp den
kommunala staten, reagerat på det sättet,
att de inte tagit upp något anslag
till slaktgodemannaarvoden. Man anser
att de inte skola ha något arvode, och
då komma de väl inte heller att arbeta.

Jag vill sluta med att säga, att jag
har den förhoppningen, att statsrådet
och chefen för folkhushållningsdepartementet
så snart som möjligt skall ta
initiativ till att avveckla denna kontroll.
Det skulle vara ett initiativ, som
skulle bli både uppmärksammat och
uppskattat, tv denna kontroll har inte
längre något berättigande och har inte
något värde, som svarar emot de stora
kostnader, som vi här få vidkännas.

Chefen för folkhushållningsdepartementet,
statsrådet fru KOCK: Herr talman!
Herr Sveningsson nämnde, att
man skulle lägga upp denna kontroll på
sådant sätt, att man endast kontrollerade
dem som felade mot bestämmelserna.
Det blir naturligtvis en ganska
svår uppgift. Då måste vi först be att
få en förteckning över dem, som fela
mot bestämmelserna. All kontroll måste
ju gå till på det sättet, att man gör
den mer eller mindre generell genom
att utföra stickprov eller kontrollera
över hela linjen för att man över huvud
taget skall kunna få en uppfattning om
vad som försiggår. Detta gäller ju inte
bara på detta område utan på alla områden,
där staten utövar kontroll över
bestämmelsernas efterlevnad.

Med anledning av herr Sveningssons
uttalande, att slaktgodemännen i vissa
fall ta mera lätt på saken — att kontroll
per telefon skulle förekomma, har jag
inte hört talas om — vill jag framhålla,
att slaktgodemännen ha vissa instruktioner
att gå efter, som de böra följa.
Det kan naturligtvis hända, alt de under
sin kontrollverksamhet komma under -

fund med eller på grund av personlig
kännedom veta, att vissa personer äro
så lojala, att de i enstaka fall kunna ta
lättare på kontrollen och hålla sig mera
till de fall, där de ha en känsla av att
försök göras att kringgå bestämmelserna.
När man emellertid kan konstatera
en förbättring på detta område,
vilken väl delvis måste tillskrivas kontrollen,
skulle det nog vara att gå för
långt att i nuvarande stund upphäva
den. Det är ju klart, att man på detta
område liksom på andra måste följa utvecklingen
för att se vad som händer
och sker, och det är jag naturligtvis beredd
att göra, men jag är inte beredd
att för närvarande gå till ett upphävande
av kontrollen.

Herr SVENINGSSON: Herr talman!
Statsrådet efterlyser en förteckning över
dem som icke äro fullt lojala mot samhället
utan bedriva svart handel. När
man kan uppskatta, hur mycket denna
svarta handel rör sig om både vid tidigare
tillfällen och under det senaste
året måste man väl ha någon ledtråd
att gå efter och någon möjlighet som
kan leda fram till att åstadkomma en
sådan förteckning.

Jag vill bara ytterligare understryka,
att den arbetskraft man sysselsätter
med kontroll som denna är illa använd
arbetskraft i dessa tider. Hade man här
kunnat visa fram i hur många fall slaktgodemännen
hittat något, som de ha
anmält till myndigheterna, skulle det
säkerligen ha blivit ett mycket magert
resultat.

Jag ber även att få tacka för löftet
att statsrådet skall följa utvecklingen,
och jag räknar då med att i den mån
detta löfte infrias denna kontroll kommer
att avvecklas inom den närmaste
tiden.

Chefen för folkhusliållningsdepartementet,
statsrådet fru KOCK: Herr talman!
Med anledning av herr Svenings -

Nr 38.

Onsdagen den 1 december 1948.

Svar på fråga ang. för julkonsumtionen

kärnor, m. m.

sons sista yttrande vill jag framhålla,
att den uppskattning man gör av den
illegala slakten, som herr Sveningsson
torde ha sig bekant, grundar sig på den
skillnad i kvantiteten försålda hudar
och kvantiteten försålt kött, som man
statistiskt kan konstatera. Men det
torde vara svårt att av hudarna avgöra,
om det är svart slakt som ligger bakom
eller ej. Det är säkerligen en omöjlig
metod att på den vägen få fram vad som
slaktas illegalt. Likaså är det oriktigt
att bedöma effekten av en kontroll efter
det antal fall, då anmälningar om olaga
slakt skett. Jag har redan i mitt första
svar framhållit, att det icke går att göra
en räknemässig värdering av kontrollen,
därför att redan dess existens verkar
hämmande på dem, som möjligen
annars skulle slakta svart. Det blir ett
mindre antal fall av lagöverträdelser
och således ett mindre antal fall att
beivra.

Herr SVENINGSSON: Herr talman!
Hudarna, som man räknat så många
gånger, tror jag att man icke skall räkna
allt för ofta eller fästa så mycket avseende
vid, vare sig vid prisuppgörelser
i fråga om jordbrukets produkter eller
vid andra tillfällen. Med anledning avvad
statsrådet här har sagt kan väl
ändå tänkas, att utvecklingen nu går i
den riktningen, att om det slaktas något
djur vid sidan om den legala slakten,
komma icke hudarna ut i handeln, utan
i viss mån förstöras de och komma
icke produktionen till godo.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4.

Svar på fråga ang. för julkonsumtionen
avsedd leverans av mandel och
nötkärnor, m. m.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Chefen för folkhushållningsdepartementet,
statsrådet fru KOCK, som ytt -

avsedd leverans av mandel och nöt rade:

Herr talman! Ledamoten av denna
kammare herr Fahlman har frågat
mig, av vilken anledning leverans av
mandel och nötkärnor, avsedda för julkonsumtion,
ännu icke kunnat ske och
om jag är villig tillse att den legala
marknadens behov av dessa varor för
framtiden kommer att tillgodoses.

Till svar härå får jag anföra följande.

Importen av mandel och nötkärnor
höll sig före kriget vid omkring 3 000
ton per år till ett värde av cirka 7 miljoner
kronor. I dagens valutaläge har
en viss reduktion av importen måst
ske med hänsyn till att mandel och nötkärnor
— trots den betydelse importen
i fråga otvivelaktigt har för bagerier
samt för choklad- och annan livsmedelsindustri
— icke kunna hänföras till
de ur försörjningssynpunkt angelägnaste
importvarorna. Ändock ha hittills under
året importerats cirka 1 900 ton mandel,
d. v. s. vad som motsvarar den ursprungligen
beräknade importen för
hela året. 300 ton härav ha inkommit
under de senaste dagarna. Värdet av
den hittillsvarande importen i år har
utgjort cirka 6,5 miljoner kronor. Ytterligare
700 ton mandel och nötkärnor ha
inköpts, varav 250 ton beräknas inkomma
om cirka 14 dagar.

Importen av mandel och kärnor omhänderhaves
av kolonialhandelns sammanslutning,
Svenska kolonialvaruimportföreningen
u. p. a. Myndigheterna
ha för handeln understrukit önskvärdheten
av att importen lägges så, att så
stora kvantiteter mandel som möjligt
finnas till förfogande inför julen. Uppenbarligen
ha också importörerna inom
handelsavtalens ram sökt åvägabringa
detta. Planläggningen av senaste köp i
Italien började sålunda redan i augusti
månad. Genomförandet av den italienska
reciprocitetsaffären har tyvärr tagit
synnerligen lång tid. Även de spanska
köpen ha varit förenade med vissa
svårigheter på grund av interna spanska
förhållanden vad gäller mandelexporten.

Onsdagen den 1 december 1948.

Nr 38.

Svar på fråga ang. för julkonsumtionen avsedd leverans av mandel och nötkärnor,
m. m.

Härigenom ha de senaste leveranserna
något fördröjts.

Någon ökning av importen nästa år
är, såvitt nu kan bedömas, ej att påräkna
med hänsyn till nödvändigheten
att uppnå balans i importplanen. Tyvärr
understiger importen väsentligt efterfrågan
i dagens läge. Möjligen skulle
man kunna överväga att med hjälp av
licensgivningen i större utsträckning
än i år koncentrera importen till andra
halvåret. Det är dock tveksamt i vilken
mån så bör ske, enär affärerna ofta
draga långt ut på tiden på grund av
omständigheter, varöver varken importörerna
eller myndigheterna kunna råda.

Vidare anförde:

Herr FAHLMAN: Herr talman! Jag
ber att till statsrådet och chefen för
folkhushållningsdepartementet få framföra
mitt tack för svaret.

Det ena skälet till min fråga är omsorgen
om konditorinäringen och oron
för yrkets existens, en oro som ingalunda
minskats sedan regleringarna tenderat
att permanentas på grund av att
bristen på råvaror alltjämt är så stor.
Det andra skälet är de ständigt växande
kraven från konsumenterna.

Konsumtionen av konditorivaror är
som bekant i dag icke koncentrerad till
någon liten privilegierad grupp. Hela
vårt folk har blivit konditorikunder. Av
dessa är det många hundratusen, för
vilka konditorivarorna äro den enda
stimulans som ges. Det går icke att få
dessa hyggliga människor att förstå, att
det kan vara brist på konditorivaror,
då det finns fullt upp med tobak och
vin, som till hela sin kvantitet äro importvaror.
Skola konditorivarorna kunna
bibehålla sin egenskap av stimulans,
måste deras karaktär av njutningsmedel
upprätthållas. Mandeln är därvid en betydelsefull
ingrediens, icke minst därför
att tilldelningen av andra högvärdiga
ingredienser är ganska starkt be -

gränsad i detta nu. Tvånget att utöka
varukvantiteten med ersättningsvaror
av tvivelaktigt värde, däribland s. k.
mandelmassor, intager en framskjuten
plats. Konditorivarornas näringsvärde
nedslittes därigenom liksom deras karaktär
av njutningsmedel. Med eller
utan mandel tillverkas denna ersiittningsvara
till höga priser och belägges
med samma skatt som mandelmassa
av prima mandel. Att detta kan ske beror
antingen på den ringa tillgången på
råvaran eller på en felaktig fördelning
därav, möjligen bådadera.

Det är som bekant en tradition i vårt
land, att julen skall bjuda på vissa godsaker
från sockerbagarnas produktion.
Numera äro — med något undantag —
sockerbagarna de enda tillverkarna av
marsipan. Av allt att döma kommer
denna vara att helt saknas i jul eller
tillhandahållas i ytterst ringa omfattning,
beroende på att leveranserna av
mandel, den ringa kvantitet det rör sig
om, skett alldeles för sent. Ett obetydligt
parti har kommit in under dessa
sista dagar, och lagren äro fullkomligt
slut. Detta är den första julen sedan
andra världskriget, som vi här i landet
få vidkännas en inskränkning av ifrågavarande
slag. Förhållandena borde ju
heller icke vara jämförbara i försörjningshänsecnde
med krigsårens. När vi
nu kunna köpa en vara sådan som mandel
fritt och därigenom eliminera mindervärdiga
surrogat, varför skall lagerpåfyllningen
varje gång uppskjutas till
dess det gamla lagret är förbrukat? .lag
skulle vara fru statsrådet tacksam om
jag finge ett svar på detta och om hon
framdeles såge till, att en bättre lagerhållning
och en bättre fördelning kommer
till stånd.

•lag skall slutligen, herr talman, endast
säga några ord om den olust näringsutövarna
känna inför den brist på
förståelse från myndigheternas sida,
som tager sig uttryck i eu förutfattad
mening om konditorinäringens möjlig -

16 Nr 38. Onsdagen den 1 december 1948.

Svar på fråga ang. för julkonsumtionen
kärnor, m. m.

heter till en obegränsad ekonomisk anpassning.
Förhandlingar med priskontrollnamnden
ha vid många tillfällen
varit alldeles resultatlösa, trots att endast
en obetydlig kompensation lämnats
yrkesutövarna sedan 1942. Icke heller
har priskontrollnämnden gått med på
någon kompensation för den under året
ökade varubeskattningen, som dock enligt
riksdagens beslut skulle slå igenom
i konsumentpriserna. I en av Hantverksoch
Småindustriorganisationens utredningsavdelning
företagen utredning
framhålles, att räntabiliteten stigit under
några av krigsåren för att därefter
hastigt sjunka. Räntabiliteten var år
1946 2/3 mot vad den var under år 1939
— och år 1939 betraktas ur yrkessynpunkt
som ett synnerligen dåligt jämförelseår.
Jag skall icke närmare gå in
på detta, då statsrådet i en skrivelse
från Sveriges konditorförening med
överklagande av priskontrollnämndens
beslut kan erhålla nödig information.

Till sist vill jag framhålla, att konditorinäringen
för att icke rutscha utför
alltför mycket måste få tillgång till
de råvarukvantiteter dess utövare skola
arbeta med utan onödig omgång. Framför
allt måste det bli en omställning av
myndigheternas sätt att se på denna
yrkesutövning. Mandeln är ingen lyxvara,
och det är icke motiverat att med
mandelns avräkningspris tillföra andra
varugrupper medel. Det har sagts mig,
att denna clearingavgift skulle ha gått
till tobaken vid tidigare tillfällen. Jag
har icke kunnat kontrollera denna uppgift,
men har ingen anledning att betvivla
den. Det skulle enligt min mening
vara ganska anmärkningsvärt, om så
skett. Fn gynnsammare inställning är,
som jag nämnt, nödvändig, och en förståelse
för konditorinäringen är icke
bara ett ensidigt yrkesintresse utan även
en fördel för konsumenterna.

Chefen för folkhushållningsdepartementet,
statsrådet fru KOCK: Herr tal -

avsedd leverans av mandel och not

man! Med anledning av herr Fahlmans
kommentarer till mitt svar på hans fråga
rörande leveranserna av mandel och
nötkärnor ber jag att få understryka,
att i svaret nämndes, att hela den för
året planerade importen kommit in före
mitten av november månad, sålunda
icke endast viss mindre kvantitet, som
herr Fahlman sade. Vidare har inköpts
ytterligare ett parti på 700 ton, varav
en del beräknas komma in under de
närmaste fjorton dagarna.

I fråga om dröjsmålet med leveranserna
— förhandlingar upptogos redan
i augusti månad — så har förseningen
berott på omständigheter, som det icke
stått i vår förmåga att påverka. Förhandlingar
med Italien och Spanien ha
tagit så lång tid, att leveranserna icke
kunnat ske förrän under den sista tiden.

Herr FAHLMAN: Herr talman! Vad
som kommit in har icke kunnat distribueras
förrän under denna vecka till
avnämarna. Och även om kvantiteten
hade varit tillräcklig, hinner den i alla
fall icke bearbetas för den produktion,
som avses till julen. Det är, som jag
framhållit, ytterst beklagligt att man
icke kunnat tillse, att det åtminstone
vid ett sådant tillfälle, då traditionen
bjuder en viss konsumtion, finns nödiga
råvaror, utan att dessa skola komma
så sent att detta hindrar få fram
den erforderliga produktionen i tid.
Detta förorsakar de många konsumenterna
vissa olägenheter, som även tillverkarna
få känna av. Man får med
dyra pengar betala denna försening.
Det är ofta på detta sätt med ransonerade
varor; det är svårt att få dem vid
den rätta tidpunkten, varigenom svårigheter
och fördyring av produktionen
uppkomma.

Jag beklagar emellertid, att mandelkvantiteten
nu och i framtiden skall
behöva skäras ned. Jag vill erinra om
att konsumtionen av konditorivaror nu

Onsdagen den 1 december 1948. Nr 38.

Sveriges anslutning till en överenskommelse ang. intereuropeiska betalningar och
kompensationer m. m.

är omkring 75 procent högre än tidigare
— det är en ungefärlig siffra, som
jag inte kan absolut stå för, men den
håller sig däromkring. Den nedskärning
som nu sker blir ju för yrkesutövarna
katastrofal. Om vi räkna med
en import av 3 000 ton mandel per år,
gör detta dock inte mer än omkring
400 gram per person och år. Det är
en oerhört liten konsumtion, om man
beaktar att varor av detta slag äro stimulansmedel
för en stor del av de
människor, som icke bruka tobak, sprit
eller dylikt. Jag tycker att man, trots
det allvarliga ekonomiska läget, borde
kunna sträcka sig något längre, när
man dock betalar ut rätt mycket pengar
för andra varor till stimulans.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 5.

Föredrogos var efter annan och hänvisades
till utrikesutskottet Kungl.
Maj:ts på bordet liggande propositioner: nr

316, angående godkännande av en
mellan Sverige och Spanien träffad handelsöverenskommelse;
samt

nr 320, angående godkännande av en
mellan svenska regeringen och grekiska
regeringen träffad handelsöverenskommelse.

§ 6.

Föredrogs den av herr Henriksson
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet
angående bevarande
av konkurrenshemligheter åt företag,
som lämna konfidentiella upplysningar

1 samband med statligt utredningsarbete.

Kammaren biföll denna anhållan.

2 — Andra kammarens protokoll 1948.

§ 7.

Föredrogs den av herr Hansson i
Skediga vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet
angående kristidsnämndernas
kostnader för slaktgodemännens
verksamhet.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8.

Sveriges anslutning till en överenskommelse
ang. intereuropeiska betalningar
och kompensationer m. m.

Föredrogs utrikesutskottets utlåtande
nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av Sveriges
anslutning till en överenskommelse
angående intereuropeiska betalningar
och kompensationer m. m.

Genom en den 5 november 1948 dagtecknad,
till utrikesutskottet hänvisad
proposition, nr 314, hade Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 5 november 1948
samt med överlämnande av en den 16
oktober 1948 undertecknad överenskommelse
angående intereuropeiska betalningar
och kompensationer jämte därvid
fogade bihang och tilläggsprotokoll,
ävensom av svenska regeringens den 21
oktober 1948 till Organisationen för
europeiskt ekonomiskt samarbete avgivna
svar rörande ett ekonomiskt program
för tiden till och med år 1952, föreslagit
riksdagen att godkänna Sveriges
anslutning till berörda överenskommelse
ävensom att lämna Sveriges riksbank
bemyndigande att i form av överdragningsrätter
ställa vissa medel till
förfogande.

Till utskotlet hade jämväl hänvisats
en av herr Hagberg i Luleå m. fl. inom
andra kammaren väckt motion, nr 628,
i anledning av Kungl. Maj:ts nyssnämn Nr

38.

Nr 38.

Onsdagen den 1 december 1948.

Sveriges anslutning till en överenskommelse ang. intereuropeiska betalningar och
kompensationer m. m.

da proposition. I motionen hemställdes,
att riksdagen, i anslutning till propositionen,
måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställa, att Sverige i enlighet
med Artikel IX, moment 2, uppsade
överenskommelsen av den 30 juni
1948 angående ekonomiskt samarbete
mellan Sverige och Amerikas Förenta
Stater samt i enlighet med Artikel 27 i
konventionen angående europeiskt ekonomiskt
samarbete av den 8 maj 1948
uppsade konventionens tillämpning på
Sverige.

Utskottet hemställde, att riksdagen
måtte, med avslag å motionen II: 628,
meddela av Kungl. Maj:t äskat godkännande
av Sveriges anslutning till den i
Paris den 16 oktober 1948 undertecknade
överenskommelsen angående intereuropeiska
betalningar och kompensationer
jämte därtill hörande bihang
och tilläggsprotokoll ävensom lämna
Sveriges riksbank bemyndigande att i
form av överdragningsrätter ställa vissa
medel till förfogande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
yttrade därvid:

Herr HAGBERG i Luleå: Herr talman!
Det ärende som nu formellt skall avgöras
gäller Sveriges anslutning till en
konvention om betalningsöverenskommelser
och kompensationer mellan de
olika Marshalländerna. Regeringen har
emellertid markerat ett samband mellan
detta ärende och Marshallpolitiken
i stort genom att regeringen fogat den
s. k. fyraårsplanen som särskild bilaga
till propositionen.

När vi för kort tid sedan hade remissdebatt
angående detta ärende, uttryckte
folkpartiledaren herr Ohlin
den meningen, att utrikesutskottet efter
att ha fått tillfälle att behandla propositionen
skulle skapa klarhet i oklara
punkter och säkert presentera riksdagen
en klarläggande motivering. Jag

tror att man kan konstatera, att utskottets
utlåtande inte innehåller något av
betydelse i det avseendet utöver propositionen.
Utskottets 16 rader tillhöra ju
de knappaste av motiveringar, och utskottet
tycks utgå från att Marshallpolitiken
inte är något att tala om för
Sveriges riksdag.

Redan när höstriksdagen började,
förelåg mellan regeringen och partiernas
talesmän i båda kamrarna samförstånd
om att man borde ha en särskild
utrikespolitisk debatt och att just detta
ärende skulle lämpa sig alldeles utmärkt
för en sådan debatt. I den remissdebatt
som vi hade i början av
höstriksdagen förklarades det från olika
håll, att man avstod från att tala
utrikespolitik just med hänsyn till den
särskilda utrikesdebatt, som man skulle
ha i anslutning till Marshallpropositionen.
Nu tiger man. Såvitt jag kan förstå
har man inte vidtagit några åtgärder
för att i enlighet med det tidigare
resonemanget utnyttja detta ärendes
behandling för att taga upp vissa aktuella
utrikespolitiska frågor. Jag hade
ju redan i remissdebatten den uppfattningen,
att det fanns anledning att tala
om några sådana utrikespolitiska frågor
med regeringen, men jag hade oturen
att få ordet, när det var lunchdags,
och även den bästa regering i världen
måste ju ha lunch, varför jag var full
av förståelse för dess ringa intresse för
dessa utrikespolitiska frågor.

Men, herr talman, jag kan inte frigöra
mig från den uppfattningen, att
det ligger en särskild innebörd i vad
som inte säges, när det gäller dessa
viktiga utrikespolitiska spörsmål, liksom
det finnes ett långtgående sammanhang
mellan Marshallpolitiken och olika
företeelser på utrikespolitikens område.
Det handlar sålunda enligt min
mening om en tystnad från regeringens
och — jag vågar väl inte använda uttrycket
regeringspartiernas men de

Onsdagen den 1 december 1948. Nr 38.

Sveriges anslutning till en överenskommelse ang. intereuropeiska betalningar och
kompensationer m. m.

med regeringen åtminstone i fråga om
utrikespolitiken tämligen eniga partiernas
sida.

Till själva propositionen skall jag
inte säga många ord. Sverige får under
ett år låna 22 miljoner dollar för
att importera amerikanska varor. Beloppet
representerar mindre än 2 procent
av Sveriges import under år 1947
och är, sett ur den synpunkten, av
mycket ringa betydelse. Dessutom får
Sverige låna 25 miljoner dollar för att
leverera varor till länder, som leverera
mindre varor än de taga från Sverige,
och med dessa 25 miljoner dollar avbetalar
Sverige i den mån sådana varuleveranser
fullgöras också detta lån till
Förenta staterna. Det är tydligt att
denna transaktion kommer att ge vissa
arbetstillfällen ■— jag tänker bland annat
på varven — men det är också enligt
min mening tydligt, att den ligger
i linje med fyraårsplanens allmänna
riktpunkt att utveckla exporten: denna
skall utvecklas med 25 procent samtidigt
som man skär ned importen med
ungefär samma belopp. Det är tydligt
att detta ligger helt i linje med den
huvudtanke, som har diskuterats i samband
med denna fyraårsplan, nämligen
att man måste sänka standarden för det
svenska folket. Det finns en fördel
med arrangemanget, som jag tidigare
redan erkänt, och det är att genom
detsamma frigöras vissa pundfordringar.
Men är det inte ganska märkligt,
att en socialdemokratisk regering i ett
land inte kan göra upp sina mellanhavanden
med en socialdemokratisk regering
i ett annat land, med mindre
amerikanerna skola bland sig i en sådan
sak?

Men om jag alltså erkänner, att häri
ligger en fördel, måste jag samtidigt
konstatera, att priset för denna fördel
är att vårt land bindes ännu fastare in
i Marshallpolitiken. Det är detta som
är orsaken till att jag och några kam -

rater i en motion ha rekommenderat
åtgärder i syfte att befria landet från
dessa förpliktelser, innan det är för
sent.

Vi ha nyss remitterat ett par propositioner.
Den ena handlar om ett handelsavtal
med Franco-Spanien, den
andra om ett handelsavtal med den
fascistiska regeringen i Grekland. Vi
hade år 1939 ett varuutbyte med Spanien,
som balanserade på 12,8 miljoner
kronor. År 1941 sjönk det till 7 miljoner
kronor. År 1947 — sedan Förenta
Nationerna beslutat vissa åtgärder för
att isolera Franco-Spanien — var det
uppe i 70 miljoner kronor. Nu räknar
man för år 1949 med att handelsutbytet
skall uppgå till 115 miljoner kronor. Vi
hade år 1939 med Grekland en handel,
som balanserade på 18 miljoner kronor.
I fjol var siffran uppe i 22,7 miljoner
kronor och skall för år 1949 fördubblas
till 45 miljoner kronor. Härav
kommer Sverige att leverera varor för
30 miljoner kronor och får i gengäld
15 miljoner kronor. År inte detta också
något som ligger i linje med den nya
handelspolitik, som Marshallpolitiken
har grundlagt?

När vi hade den lilla remissdebatten
om denna proposition, erinrade jag om
att denna fyraårsplan innebär att utvecklingen
av handeln bland annat
västerut kommer att ske på bekostnad
av handeln österut. Finansministern
tyckte att det var ett pessimistiskt antagande.
Men man har ju ingenting
annat att hålla sig till än vad regeringen
själv skrivit under, och när jag ser
de uppgörelser, som nu träffats med
Franco-Spanien och den fascistiska
grekiska regimen, stärkes jag i min
misstro mot huvudtendensen i denna
Marshallpolitik.

Jag har redan haft anledning påpeka,
att anslutningen till Marshallplanen
driver fram en ny svensk utrikespolitik.
Ännu i början av detta år talade

20 Nr 38. Onsdagen den 1 december 1948.

Sveriges anslutning till en överenskommelse ang. intereuropeiska betalningar och
kompensationer m. m.

som bekant regeringen om att vi skulle
föra en alliansfri politik och att vi i
händelse av stormaktskrig skulle försöka
hålla vårt land neutralt. För några
månader sedan har emellertid denna
regering tillsatt en delegation för
att tillsammans med delegationer från
Norge och Danmark klarlägga betingelserna
för eu skandinavisk allians. Det
är en ny politik, en kovändning i den
svenska utrikespolitiken under loppet
av några månader, och jag kan, herr
talman, inte låta bli att ställa detta i
samband med Marshallpolitiken. Jag
kan inte heller bortse från amerikanernas
iver att skapa ett militärt västblock
och där få med Skandinavien. Jag kan
inte bortse ifrån, hur man talar om att
en skandinavisk allians skulle kunna
vara ett lämpligt medel att draga in
det motspänstiga Sverige — som dock
i en stormaktskonflikt skulle vilja hålla
sig neutralt — i ett västblock. Det är
ingen hemlighet för någon att regeringen
före Marshallorganisationens
tillkomst ansåg att Förenta Nationernas
Europakommission skulle vara det
naturliga förbindelsemedlet mellan staterna,
när det gällde att befordra det
ekonomiska samarbetet mellan dem.
Jag tycker att det redan är ganska klart
att Förenta Nationernas Europakommissions
uppfattning om det ekonomiska
samarbetets organisation mycket
dåligt korresponderar med den tillskapade
Parisorganisationens. Med särskilt
eftertryck har Europakommissionen
understrukit vikten av ett utvidgat
ekonomiskt samarbete mellan östra och
västra Europa, medan strävandena hos
Parisorganisationen — eller Marshallorganisationen,
om jag använder det
uttrycket — gå i en helt annan riktning,
vilket ju inte minst det svenska
fyraårsprogrammet illustrerar. Jag kan
inte finna annat än att regeringen även
i denna fråga bytt ståndpunkt.

Men, herr talman, eftersom regeringschefen
nu är närvarande, kanske jag

kan få tillfälle att upprepa ett par andra
saker. Jag tror inte att han har något
emot att jag talar om, att han på en
fråga i morse uttryckte den meningen,
att det måhända skulle bli ett tillfälle
till en utrikespolitisk debatt i dag.

Jag tänker på den ståndpunkt, som
Sveriges representanter intagit i Förenta
Nationerna i några mycket viktiga frågor.
Jag vill erinra om att när försvarskommitténs
förslag kastades under bordet
och regeringen i våras föreslog åtgärder,
som komma att betyda mycket
ökade rustningsutgifter, motiverades
detta med den spända internationella
situationen. Nu föreslår Sovjetunionen
i Förenta Nationerna, att de ledande nationerna
skola skära ned sina stridskrafter
med en tredjedel. Jag kan inte
tänka mig annat än att ett sådant beslut
skulle vara ett stort steg på vägen för
att avlägsna den internationella oron,
att minska spänningen i världen, och
jag tycker att Sverige borde ha intresse
därav. Men såvitt jag kunnat se ha Sveriges
representanter i Förenta Nationerna
inte alls utåt visat att de äro intresserade
av ett sådant beslut. Och jag
kan inte låta bli att ställa även detta i
samband med Marsliallpolitiken.

I fråga om atomproblemet tycker jag
att de svenska representanternas ståndpunktstagande
varit ett direkt ståndpunktstagande
på den amerikanska linjen.
Det är ingen tvekan om att atomvapnets
betydelse ligger framför allt
däri att det är ett terrormedel mot storstädernas
civilbefolkning. Jag tror inte
att atomvapnet kommer att kunna framgångsrikt
utnyttjas för att framtvinga
militära avgöranden mot stater, som
verkligen ha förberett sig för ett atomvapenkrig.
Men just på grund av denna
atomvapnets karaktär av att främst vara
ett terrorvapen mot den civila befolkningen
beslöt Förenta Nationerna redan
i januari 1946 — vilket beslut konfirmerades
i december 1946 — att man
skulle tillsätta en särskild kommission

Onsdagen den 1 december 1948. Nr 38.

Sveriges anslutning till en överenskommelse ang. intereuropeiska betalningar och
kompensationer m. m.

med uppgift, för det första att förbereda
förstöring av befintliga atomvapen,
för det andra att genomföra förbud mot
atomvapenkrig, för det tredje att samtidigt
tillse att utvecklingen av atomenergien
i fredliga värv icke hindrades
samt för det fjärde att genomföra en
internationell kontroll för att trygga
genomförandet av ett sådant program.
Man tillsatte en sådan internationell
atomkommission. Meningarna inom densamma
ha emellertid splittrats, och Sovjetunionen
och Förenta staterna stå som
huvudopponenter emot varandra. Sovjetunionen
har i denna kommission föreslagit,
att beslut skulle fattas i enlighet
med Förenta Nationernas heslut av
januari och december 1946, d. v. s. att
man skall förbjuda atomkrigföring och
förstöra befintliga atomvapen och att
man skulle tillsätta ett kontrollorgan
för att trygga genomförandet av beslutet.
De stater som följde Förenta staterna
ha däremot gått emot dessa principer
och bitit sig fast vid att man skulle
tillsätta ett kontrollorgan utan att närmare
fixera vad detta organ skulle kontrollera.
Det skulle visserligen kontrollera
atomproduktionen men icke för
att nu åstadkomma ett förbud mot atomkrigföring
eller förstöring av atomvapnet.
Ja, man skulle t. o. m. få möjlighet
att utveckla atomproduktionen i förstörande
syfte. Majoriteten av denna atomkommission,
ledd av Förenta staterna,
har sedan föreslagit att kommissionen
skulle nedlägga sitt arbete.

I denna situation ställdes återigen i
Förenta Nationerna, denna gång genom
Sovjetunionens representanter, förslag
om att man skulle förbjuda användning
av atomvapen, att befintliga atomvapen
skulle förstöras och att man samtidigt
skulle tillsätta ett kontrollorgan för att
kontrollera genomförandet av denna
linje. Sveriges representanter vände sig
emot dessa förslag. De vände sig emot
att atomvapnen skulle förstöras och icke
skulle få användas i händelse av ett

krig. Jag måste verkligen fråga: Kan
detta vara en politik i Sveriges intresse?
Makter som Sovjetunionen och Förenta
staterna med sina oerhörda geografiska
områden befinna sig i ett helt annat
läge när det gäller ett atomvapenkrig
än små stater, som ligga i skarven mellan
dessa världsmakter, stater av exempelvis
Sveriges karaktär. Jag vet att det
visserligen finns svenska militärer, som
gissa alt atomvapen kunna bli till hjälp
för ett litet land som vårt eget genom
att de skulle kunna ge en möjlighet att
utöva ett hot om repressalier mot en
angripande stormakts befolkningscentra,
men jag kan inte tänka mig annat
än att regeringen delar min mening,
att detta tänkesätt bygger på illusioner.
Men varför motsätta sig då Sveriges regering
och Sveriges representanter i
Förenta Nationerna förslag, som syfta
till att omöjliggöra ett atomvapenkrig?

Ja, herr talman, jag har tyckt att det
vore skäl att byta ord med regeringen
om dessa frågor för att få höra vad regeringen
har för motivering för detta
sitt handlande. Ty den ende som har
levererat någon motivering är landshövding
Sandler. Hans motivering är ju, att
han betraktar en sådan amerikansk
atomkommission som ett led i strävandena
att åstadkomma en världsregering.
Det är någonting som jag för min del
fattar som ett illusionsmakeri större än
något annat. Men från regeringen har
det inte sagts ett ord om vad man har
för mening i denna viktiga fråga utöver
det som i Förenta Nationerna framförts
av regeringens talesmän.

Herr talman, det förhåller sig på det
sättet, att vi för vår del inte kunna betrakta
konventionen om betalningsförhållandena
mellan Marshallstaterna som
eu isolerad fråga utan anse att den har
samband med den stora frågan om Sveriges
utrikespolitik, med den nya utrikespolitiska
kurs, som Sverige slagit in
på. Det är såsom statsministern ganska
riktigt uttryckte det den 29 juni detta

Nr 38.

Onsdagen den 1 december 1948.

Sveriges anslutning till en överenskommelse ang. intereuropeiska betalningar och
kompensationer m. m.

år, en fråga om liv och död för våra
pojkar, en fråga om liv och död för
vårt land, en fråga om huruvida man
skall styra in på en kurs för att försvara
freden eller om man skall stödjp
krafter, som verka i rakt motsatt riktning.

Som jag redan har påpekat ha vi i
den motion som vi ha väckt inte yrkat
avslag på själva propositionen, och anledningen
därtill är dels att ett bifall
till densamma medför vissa omedelbara
fördelar genom att man får tillbaka
hl. a. pundfordringarna och dels att vi
anse att genom uppsägningsbestämmelserna
är i alla fall Sverige bundet till
en viss tid, åtminstone till dess att Sverige
i enlighet med klausulerna vidtar
åtgärder för att befria sig ifrån Marshallavtalets
förpliktelser. Därför står
den motion som vi ha väckt inte i den
meningen i motsättning till propositionen,
att jag skulle ha någon anledning
att yrka avslag på densamma. Vi ha
emellertid i motionen föreslagit, att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
skulle hemställa om att man i enlighet
med de särskilda klausuler, som gälla i
avtalet mellan Förenta staterna och Sverige
och som gälla för den s. k. Parisorganisationen,
skulle vidtaga åtgärder
i syfte att befria Sverige från de fortsatta
förpliktelser, som medlemskap i
denna organisation och undertecknandet
av avtalet med Förenta staterna pålägga
vårt land. Med hänsyn härtill
skall jag endast be, herr talman, att utan
att yrka avslag på propositionen yrka
hifall till den motion, som vi ha väckt.

Herr SKOGLUND i Doverstorp: Herr
talman! Själva syftet med Sveriges deltagande
i Parisorganisationen är klart
och kan inte på något sätt anses svårfattbart.
Vi vilja medverka till återställandet
av normala ekonomiska förbindelser
länderna emellan. Ett friare

varuutbyte är utan tvekan nödvändigt
för att ge människorna en bättre försörjning
i Europa. Det är inte fråga
om något särskilt ädelmod från svensk
sida, när vi godtaga en sådan överenskommelse.
Europas tillfrisknande är
helt enkelt ett livsvillkor för oss själva.
Den amerikanska finansiella hjälp, som
det i detta sammanhang också blir fråga
om, måste bli av stor betydelse för både
en förbättring av produktionen och en
uppryckning av varudistributionen i
Europa. Sverige hör ju också till de
länder, som anmält sig som låntagare,
och räknar med att på den vägen
kunna uppnå åtminstone någon lättnad
i de nuvarande valutasvårigheterna.

Vad återigen beträffar själva betalningssystemet
och avräkningsförfarandet
de olika länderna emellan, så förefaller
det nog rätt så invecklat och kan
säkerligen komma att medföra vissa
svårigheter. Utskottet har inte förbisett
den saken. Vi ha inom utskottet vid de
föredragningar som där ägt rum ganska
ingående diskuterat de olika förfarandena
i detta fall. Men vi ha sagt oss, att
det ju dock öppnas vissa möjligheter
för revision av dragningsrätterna, när
man kan bevisa eller det åtminstone
kan anses antagbart, att de äro grundade
på felbedömning eller att ändrade
förhållanden inträtt. Jag skulle i
detta sammanhang vilja tillägga, att det
nog vore klokt av regeringen att vid
uppläggningen och genomförandet av
de penningtransaktioner och betalningsåtgärder,
vilka ingå som ett led i
våra åtaganden, hålla god kontakt med
näringslivets organisationer. Vi sporde
inom utskottet efter kontakten med näringslivets
representanter och fingo då
anledning att just göra en sådan reflexion.

Herr Hagberg i Luleå har här talat
för sin motion. Såvitt jag kan läsa ut
erkännes i den kommunistiska motionen,
så länge man håller sig till fakta

Onsdagen den 1 december 1948.

Nr 38.

Pensionsreglering vid av staten övertagna enskilda trafikföretag.

i propositionen, att propositionen icke
bör inge några särskilda betänkligheter
utan kan godtagas. Herr Hagberg försöker
emellertid att tillmäta denna proposition
en politisk betydelse av sådan
storleksordning, att vi skulle nödgas
omedelbart säga upp vårt medlemskap
i denna internationella organisation.

Denna fråga har ju redan diskuterats
vid remissen av propositionen, och jag
skulle knappast tro, att kammaren har
någon särskild önskan att denna debatt
skall upprepas här i dag. Jag skall, herr
talman, kort och gott be att få yrka bifall
till utskottets hemställan. Det är ett
fullständigt enhälligt utskott, som hemställer
att riksdagen måtte bifalla Kungl.
Maj :ts proposition, vilket givetvis också
innebär ett avslag på den av herr Hagberg
m. fl. väckta motionen.

Överläggningen var härmed slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels
ock på bifall till utskottets hemställan
med den ändring däri, som föranleddes
av bifall till den i ämnet väckta motionen;
och fattade kammaren beslut i enlighet
med innehållet i den förra propositionen.

§ 9.

Föredrogos vart efter annat:

bevillningsutskottets betänkande nr
<51, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående godkännande av avtal
mellan Sverige och Schweiz för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet
samt beträffande skatter å kvarlåtenskap;
samt

bankoutskottets utlåtande nr 55, i anledning
av fullmäktiges i riksbanken
framställning om ökning av antalet
bankdirektörstjänster inom riksbanken.

Kammaren biföll vad utskotten i
nämnda betänkande och utlåtande hemställt.

§ 10.

Pensionsreglering vid av staten övertagna
enskilda trafikföretag.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande
nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående pensionsreglering
för vissa förutvarande anställningshavare
vid av staten övertagna enskilda
trafikföretag m. fl. ävensom efterlevande
till sådana anställningshavare jämte
en i ämnet väckt motion.

I en den 22 oktober 1948 dagtecknad
proposition nr 313, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning,
hade Kungl. Maj :t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen
att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i propositionen förordats utfärda
bestämmelser angående pensionsreglering
för vissa förutvarande anställningshavare
vid av staten övertagna enskilda
trafikföretag m. fl. ävensom efterlevande
till sådana anställningshavare.

I förevarande sammanhang hade utskottet
till behandling förehaft en i anledning
av propositionen inom andra
kammaren under nr 627 av herr Holmström
väckt motion, vari hemställts, »att
riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj :t
att utfärda bestämmelser om att de av
staten övertagna enskilda järnvägarnas
pensionärer och efterlevande till beställningshavare
vid sådana järnvägar
må få sina pensioner omreglerade så,
att i princip full likställighet med motsvarande
pensionärer m. fl. vid statens
järnvägar må ernås».

Utskottet hemställde, att riksdagen,
med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och med avslag å motionen
II: 627, måtte bemyndiga Kungl.
Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i propositionen förordats
utfärda bestämmelser angående pensionsreglering
för vissa förutvarande

Nr 38.

Onsdagen den 1 december 1948.

Pensionsreglering vid av staten övertagna enskilda trafikföretag.

anställningshavare vid av staten övertagna
enskilda trafikföretag m. fl. ävensom
efterlevande till sådana anställningshavare.

Sedan utskottets hemställan föredragits,
anförde:

Herr HOLMSTRÖM: Herr talman! Jag
har i detta ärende avgivit en motion,
i vilken jag yrkar »att riksdagen må
bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser
om att de av staten övertagna
enskilda järnvägarnas pensionärer
och efterlevande till beställningshavare
vid sådana järnvägar må få sina
pensioner omreglerade så, att i princip
full likställighet med motsvarande pensionärer
m. fl. vid statens järnvägar må
ernås».

Bankoutskottet avstyrker motionen
och säger, »att några rättsliga förpliktelser
gentemot dessa pensionärsgrupper
över huvud taget icke åvila staten»,
vadan förslaget »närmast kan karakteriseras
som ett statligt inskridande av
humanitära bevekelsegrunder». Enligt
min mening kan det nog diskuteras om
det föreligger rättsliga förpliktelser eller
ej, men jag skall inte göra det. Jag anser
nämligen att det är alldeles tillräckligt
med de humanitära bevekelsegrunderna.

Utskottet säger vidare, att då »ett bifall
till motionen skulle innebära en
ökning av de årliga utgifterna för pensionsförbättringen
från omkring 1,3 till
omkring 3,1 milj. kronor, finner utskottet
— liksom i fjol —- jämväl kostnadsskäl
lägga hinder i vägen för en dylik
åtgärd». Gentemot detta vill jag erinra
om att de personer, det här gäller, redan
voro pensionerade, när staten övertog
järnvägarna. De äro alltså nu mycket
gamla och do undan med en stor
procent för varje år. Inom en kort tid
äro de allesamman borta.

Då utskottet emellertid anför att ett
bifall till motionen skulle föranleda den
angivna ökningen av de årliga kostna -

derna utan att samtidigt nämna vad
som dock står uttalat i motionen, nämligen
att det är en automatiskt mycket
hastigt sjunkande årlig utgift, så frestas
man att vara något vanvördig emot
hankoutskottet. Men, herr talman, det
skall jag inte vara. Utskottsutlåtandet
är ju enhälligt och därför nödgas jag
endast yrka bifall till motionen.

I detta yttrande instämde herrar Hagård
och Gustafsson i Bogla.

Herr WIBERG: Herr talman! Till det
yrkande om bifall till utskottets hemställan,
söm jag avser framställa, skall
jag be att få knyta några korta ord till
utskottets utlåtande.

Som den föregående talaren framhöll
har Kungl. Maj:t icke ansett några
rättsliga förpliktelser för statsverket i
detta fall föreligga. Utskottet har delat
denna uppfattning. Kungl. Maj:t har
som bekant, trots att några förpliktelser
inte ansetts föreligga, förordat vissa
ganska betydande förbättringar beträffande
pensionerna till de personalkategorier,
som beröras i motionen. Härigenom
skulle de årliga kostnaderna
för dessa grupper, såsom framgår på
s. 2 i utlåtandet, komma att uppgå
till respektive 730 100 kronor och
407 600 kronor eller sammanlagt mer
än 1 100 000 kronor. Ett bifall till motionen
skulle, såsom också den ärade
talaren påpekade, medföra en ytterligare
kostnadsstegring med ungefär 1,8 miljoner
kronor per år. Det är naturligtvis
alldeles riktigt att dessa utgifter årligen
skulle minskas för att så småningom
helt bortfalla. Men när utskottet har
gått så långt, att utskottet anslutit sig
till Kungl. Maj:ts förslag och sålunda
funnit, att man av humanitära bevekelsegrunder
kan motivera en så pass betydande
utgift för statsverket som mer
än 1,1 miljoner kronor per år, har utskottet
samtidigt menat att därmed vore
gränsen nådd. Man kan enligt utskottets
uppfattning i nuvarande statsfinan -

Onsdagen den 1 december 1948.

Nr 38.

Interpellation ang. redogörelse för regeringens stabiliseringspolitik.

siella läge svårligen gå längre. Naturligtvis
skulle man ha önskat, att tiderna
varit sådana, att man kunnat tillmötesgå
den stora grupp, vars intressen ha framförts
i motionen. Men man har inom
utskottet enhälligt funnit att detta icke
var möjligt.

Herr talman! Jag ber att få hemställa
om bifall till utskottets yrkande.

Efter härmed slutad överläggning gav
herr talmannen propositioner dels på bifall
till utskottets hemställan dels ock
på bifall till den i ämnet väckta motionen;
och biföll kammaren utskottets
hemställan.

§ 11.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande
nr 70, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående godkännande av
avtal mellan domänstyrelsen och Göta
Kanalbolag rörande dispositionen av
vissa öar i Vättern in. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12.

Herr TF iberg avlämnade en av honom
undertecknad motion, nr 629, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition,
nr 319, med förslag till förordning om
särskilt anstånd med inbetalning av
kvarstående skatt på grund av 1948 års
taxering, in. in.

Denna motion bordlädes.

§ 13.

Interpellation ang. redogörelse för regeringens
stabiliseringspolitik.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr OHLIN, som yttrade: Herr talman
! Den svenska samhällsekonomien
utmärkes som allmänt erkännes sedan
några år av en brist på balans. Den
samlade efterfrågan på varor och tjän 3

— Andra kammarens protokoll 1948.

sler för konsumtion och för investering
har varit och är alltjämt för stor i förhållande
till det löpande produktionsresultatet.
Följden har blivit en tendens
till prisstegring samt en överskottsimport
som tärt på våra guld- och valutareserver.
Representanter för folkpartiet
liksom för andra oppositionspartier ha
alltsedan år 1946 vid en rad tillfällen
förordat en politik, som skulle återställa
den samhällsekonomiska balansen.
De av regeringen vidtagna åtgärderna,
t. ex. för reduktion av investeringen
och ökning av sparandet, ha
emellertid som utvecklingen visar varit
otillräckliga. När den ekonomiska politiken
diskuterades av riksdagen den 3
juli med utgångspunkt från en nationalbudget
i förkortad form, vilken tycktes
tydligt ange en väsentlig brist på balans,
lämnades intet närmare svar på
de från oppositionshåll framställda frågorna
rörande de åtgärder regeringen
hade för avsikt att tillgripa för att verkligen
trygga jämviktens återställande.
Ej heller vid debatten den 3 november
presenterades från regeringshåll en
mera ingående redogörelse för det tillvägagångssätt
regeringen tänkte följa
för att uppnå de uppställda målen.

Då det ligger en uppenbar fara i
dröjsmål, synes det vara synnerligen
betydelsefullt att snarast möjligt ett på
alla väsentliga punkter fullt utarbetat
program för den ekonomiska politik regeringen
har för avsikt att föra för att
åstadkomma en grundläggande ekonomisk
jämvikt blir föremål för offentlig
debatt. Regeringens strävanden att uppnå
överenskommelser med olika organisationer
om en stabilisering av inkomstnivån
äro förtjänta av allt erkännande.
Framgång däri skulle underlättas
om den oklarhet som alltjämt råder
på avgörande punkter hleve avlägsnad.

En av de punkter där oklarheten är
.särskilt framträdande gäller regeringens
avsikter och åtaganden i fråga om
prisnivåns stabilisering. En rad uttalanden
synas antyda att regeringen

Nr 38.

26 Nr 38. Onsdagen den 1 december 1948.

Interpellation ang. lättnader i kontrollen över försäljningsskattens utgörande inom
guldsmedsbranschen.

skulle sikta till en stabilisering av prisnivån
som en förutsättning för de fackliga
organisationernas återhållsamhet
i fråga om inkomstbildningen. Konsumtionen
skulle då bli i stort sett oförändrad
eller möjligen långsamt stigande i
takt med en eventuell produktionsökning.
Uppgiften att återställa den samhällsekonomiska
balansen skulle alltså i
huvudsak lösas genom en mycket hårdhänt
begränsning av investeringsverksamheten.
I andra uttalanden från representativt
håll antydes emellertid att
en försiktig konsumtionsinskränkning
skall åvägabringas, förmodligen utöver
vad man hoppas kunna uppnå genom
propaganda för ökat sparande. Närmare
upplysningar om regeringens planer
och vilka metoder som eventuellt skola
användas för att öka sparandet och
minska konsumtionen saknas emellertid.
Detta gäller bl. a. en så viktig sak
som företagens sparande och verkan
därpå av de nya riktlinjerna för priskontrollen
samt återverkningar därav
på produktionens och exportens utveckling
samt på behovet av en kompenserande
ökning av annat sparande. Likaså
saknas upplysningar rörande de metoder
som skola komma till användning
för att öka exportindustriens produktionsförmåga
och export, utöver viss
preferensbehandling i fråga om byggnadstillstånd
och import.

Det framgår av det anförda att regeringens
s. k. åttapunktsprogram behöver
kompletteras och förses med närmare
förklaringar för att det skall bli
möjligt för Sveriges folk att bilda sig en
mening om den planerade ekonomiska
politikens verkliga innebörd. Den naturliga
formen för en sådan närmare redovisning
torde vara en förklaring inför
riksdagen. Den kan icke utan stor olägenhet
uppskjutas till början av nästa
år. På väsentliga punkter måste eller
kunna avgöranden träffas redan före
årets slut. Det är angeläget att de berörda
folkgrupperna dessförinnan ha

full insikt rörande de egna beslutens relation
till den ekonomiska politiken i
övrigt.

Med hänvisning till det här anförda
anhåller jag vördsamt om kammarens
tillstånd att till herr statsministern få
rikta följande interpellation:

År Ers Excellens villig att inför riksdagen
under innevarande höstsession
lämna en redogörelse för regeringens
stabiliseringspolitik sådan den närmare
utformats den senaste månaden i samband
med de förhandlingar, som förts
eller föras med olika fackliga sammanslutningar
eller näringsorganisationer?

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 14.

Interpellation ang. lättnader i kontrollen
över försäljningsskattens utgörande inom
guldsmedsbranschen.

Herr HJALMAUSON erhöll på begäran
ordet och anförde: Herr talman! I början
av detta år utfärdades en förordning
om försäljningsskatt å bl. a. guldsmedsvaror.
Enligt förordningen skall
kontroll över skattens behöriga utgörande
utövas av kontrollstyrelsen. Åt
kontrollorganet ha givits vidsträckta
befogenheter. Kontrollstyrelsen bär i
särskilda cirkulärskrivelser meddelat
ytterst detaljerade föreskrifter att iakttagas
vid tillämpningen av förordningen.

Försäljningsskatten skall uttagas enligt
försäljarens på tro och heder avgivna
deklaration, till riktigheten styrkt
av två trovärdiga personer.

När försäljaren efter ett ansökningsförfarande
hos kontrollstyrelsen blivit
»registrerad försäljare» skall han enligt
förordningen »ordna sin bokföring på
sådant sätt, att den enligt kontrollstyrelsens
beprövande möjliggör kontroll
över tillverkning, inköp och försäljning
i rörelsen» samt »vid anfordran tillhandahålla
kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman
sina handelsböcker med

Onsdagen den 1 december 1948.

Interpellation ang. lättnader i kontrollen

guldsmedsbranschen.

tillhörande handlingar». Han skall även
»ställa sig till efterrättelse de särskilda
föreskrifter, som kontrollstyrelsen för
erhållande av en betryggande kontroll
över skattens behöriga utgörande meddelar,
ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman
i enlighet med kontrollstyrelsens
föreskrifter kan komma att
lämna».

Enligt förordningen äger kontrolltjänsteman
vidare påfordra att när som
helst erhålla tillträde till samtliga lokaler
och utrymmen som användas för tillverkning,
lagerhållning eller försäljning
av skattepliktiga varor. Polismakten
kan anlitas till »betryggande av
kontrollen».

Guldsmeden har att på noga föreskrivet
sätt ordna, numrera och samla
fakturorna å inköpta varor. Införing
skall ske i en särskild inköps- och försäljningsbok
med 15 olika kolumner.
Särskilda lagerkort skola föras. Varorna
skola noggrant grupperas enligt föreskrivet
system; först i varugrupper och
inom varje varugrupp sker uppdelning
i särskilda huvudgrupper. Varje grupp
skall betecknas med särskild littera.
Varje vara med försäljningsvärde över
50 kronor skall särskilt numreras. Litterabeteckning
och nummer skola antecknas
å prislappar. Vid varje försäljning
skall särskild försälj ningsnota upprättas
med löpande nummer och »uppgift
om leveransdag, varans myckenhet
och benämning, beteckning och nummer
ävensom beskattningsvärde».

Redan denna korta uppräkning —
där alla detaljer förbigåtts —- låter oss
ana vilken oerhörd arbetsbörda man
genom de nya bokföringsföreskrifterna
lagt på ifrågavarande bransch. På vissa
håll lär till och med ha förekommit, att
man under någon tid måst stänga affären
för att hinna med att sätta sig in i
alla detaljerna och ordna bokföringen.

Nr 38.

över försäljningsskattens utgörande inom

Den stränga uppsikt och övervakning
som här utövas mot en viss företagargrupp
måste sägas vara malplacerad.
När det gäller kriminalitetsproblemen
låter man sig numera i stor utsträckning
vägledas av förtroendets och frihetens
tankar. Det är egendomligt att
en rakt motsatt tendens framträder
inom skattelagstiftningen.

På grund av vad sålunda anförts får
jag anhålla om kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för
finansdepartementet få rikta följande
fråga:

Är herr statsrådet villig medverka
till erforderliga lättnader i den orimligt
betungande kontroll över försäljningsskattens
behöriga utgörande, som
genom kontrollstyrelsens direktiv lagts
på guldsmedsbranschen?

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 15.

Justerades protokollsutdrag.

§ 16.

Upplästes följande till kammaren inkomna
anhållan:

Till riksdagens andra kammare.

På grund av utrikes resa får jag härmed
vördsamt anhålla om ledighet från
riksdagsgöromålen från och med den 4
innevarande december till och med dagen
för avslutandet av årets riksdag.

Stockholm den 1 december 1948.

Birger Gezelius.

Denna anhållan bifölls.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 12.41 em.

In fidem
Gunnar Britth.