1948 ANDRA KAMMAREN Nr 12
ProtokollRiksdagens protokoll 1948:12
RIKSDAGENS
PROTOKOLL
1948 ANDRA KAMMAREN Nr 12
1—3 april.
Debatter m. m.
Sid.
Torsdagen den 1 april.
Interpellationer av:
herr Hjalmarson ang. beredande av möjlighet för tidningar att
erhålla hårdvaluta för köp av memoarer o. d............. 5
herr Jansson i Örebro ang. upptagande av driften vid AB
Bofors’ industrianläggning vid Svartå.................... 6
Lördagen den 3 april.
Svar på fråga av herr Persson i Svensköp ang. prisbestämmelser
mot långtgående stegring av priserna på stråfoder .......... 7
Svar på interpellation av herr Nolin ang. redogörelse för övervägandena
om normalpriser på potatis .................... 9
Svar på interpellation av herr Dickson ang. priskontrollnämndens
beslut om priset å vissa maltdrycker ...................... 17
Avgjorda ärenden m. in.
Torsdagen 1 april.
Sid.
Statsutskottets memorial nr 41, ang. anslag till anskaffning av
järnvägsvagnar (gemensam omröstning).................... 3
1—Andra kammarens protokoll 19fi8. Nr 12.
Torsdagen den 1 april 1948.
Nr 12.
3
Torsdagen den 1 april.
Kl. 2 em.
§ 1.
Anställdes, jämlikt § 65 riksdagsordningen,
omröstning över följande av
statsutskottet i dess memorial nr 41 föreslagna,
av riksdagens båda kamrar
godkända voteringsproposition:
Den som i likhet med första kammaren
vill, att riksdagen må i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt med
bifall till motionerna I: 174 och II: 265
till Nyanskaffning av person- och resgodsvagnar
för budgetåret 1948/49 anvisa
ett investeringsanslag av 13 970 000
kronor, röstar
Ja;
Den det ej vill röstar
Nej;
Vinner Nej, har riksdagen i likhet
med andra kammaren med bifall till
Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionerna I: 174 och II: 265 till Nyanskaffning
av person- och resgodsvagnar
för budgetåret 1948/49 anvisat ett
investeringsanslag av 13 640 000 kronor.
Sedan efter given varsel kammarens
ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
blivit uppläst,
verkställdes omröstningen medelst omröstningsapparat,
och utföll densamma
med 83 Ja och 121 Nej, varjämte 2 av
kammarens ledamöter förklarade sig avstå
från att rösta.
Den omröstning över ovanintagna
voteringsproposition, som, enligt ankommet
och nu uppläst protokoll, blivit
av första kammaren samtidigt anställd,
hade utfallit med ............
71 Ja och 59 Nej,
vadan, då därtill
lades andra
kammarens
röster eller 83 Ja och 121 Nej,
sammanräkningen
visade 154 Ja och 180 Nej,
och hade alltså beslut i denna fråga
blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med nej-propositionens innehåll.
§ 2.
Justerades protokollen för den 13,
den 16 och den 17 nästlidna mars.
§ 3.
Herr talmannen meddelade, att herr
Fast, som vid kammarens sammanträde
den 10 januari med läkarintyg styrkt sig
tills vidare vara hindrad att deltaga i
riksdagsgöromålen, denna dag åter intagit
sin plats i kammaren.
§ 4.
Herr statsrådet Sköld avlämnade
Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 191, angående vissa investeringar
i statens järnvägars fond;
nr 192, med förslag till lantarbetstidslag;
nr
193, med förslag till lag om överflyttande
på arbetarskyddsstyrelsen av
de uppgifter och befogenheter, som tillkomma
arbetsrådet; och
nr 194, med förslag till lag om inskränkning
i rätten att förvärva jordbruksfastighet.
Dessa propositioner bordlädes.
§ 5.
Föredrogos var efter annan följande
Kungl. Maj:ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid:
till
konstitutionsutskottet propositionen
nr 140, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 6 juni 1930
(nr 251) om kommunalstyrelse på landet,
m. in.;
4
Nr 12.
Torsdagen den 1 april 1948.
till utrikesutskottet propositionen nr
183, angående godkännande av en mellan
Sverige och den belgisk-luxemburgiska
ekonomiska unionen träffad handelsöverenskommelse;
till
statsutskottet propositionerna:
nr 184, angående inrättande av en
arbetarskyddsstyrelse och förstärkning
av yrkesinspektionen m. m.; och
nr 185, angående vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. in.;
till behandling av lagutskott propositionen
nr 186, med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 31
mars 1922 (nr 130) angående uppbörd
av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten
jämlikt lagen om försäkring
för olycksfall i arbete;
till jordbruksutskottet propositionerna:
nr
187, angående social jordbrukskreditgivning
m. m.; och
nr 188, angående stödåtgärder för
maskinhållningen inom jordbruket;
samt
till behandling av lagutskott propositionen
nr 189, med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna
konferens år 1947 vid dess trettionde
sammanträde fattade beslut.
§ 6.
Föredrogos var för sig följande på
bordet liggande motioner; och hänvisades
därvid
till statsutskottet Motionen nr 434 av
herr Pettersson i Dahl m. fl.; samt
till behandling av lagutskott motionen
nr 435 av herrar Lindberg och Landgren.
§ 7.
Avlämnades följande motioner, nämligen
av :
herr Mattsson m. fl., nr 436, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition, nr
140, med förslag till lag angående ändring
i lagen den 6 juni 1930 (nr 251)
om kommunalstyrelse på landet, m. m.;
herr Nilsson i Landskrona m. fl., nr
437, i anledning av Kungl. Maj ds proposition,
nr 107, angående tillgodoseende
av universitetets i Lund och
Malmöhus läns sjukvårdsinrättningars
i Lund behov av tomtmark;
herr Persson i Norrby m. fl., nr 438,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition,
nr 115, angående avstående i vissa
fall av allmänna arvsfondens rätt till
arv, m. m.;
herrar Lager och Senander, nr 439,
i anledning av Kungl. Maj ds proposition,
nr 125, angående viss garanti åt
sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa;
herr Adolfsson och fru Linderot, nr
440, i anledning av Kungl. Maj ds proposition,
nr 135, angående anslag till
den sociala hemhjälpsverksamheten för
budgetåret 1948/49.
Vidare avlämnades följande motioner
i anledning av Kungl. Maj ds proposition,
nr 136, angående lönereglering
för övningslärare m. in., nämligen:
nr 441, av herr Allard m. fl.;
nr 442 och 443, av herr Kyling m. fl.;
nr 444, av herr Norup m. fl., och
nr 445, av herr Johansson i Kalmar
m. fl.
Herr Gavelin avlämnade en av honom
undertecknad motion, nr 446, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition, nr
141, angående bemyndigande för Kungl.
Majd att tillerkänna Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag samt Trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund rätt
till viss malmbrytning utöver i gällande
malmavtal medgivna kvantiteter.
Härpå avgåvos följande motioner i
anledning av Kungl. Maj ds proposition,
nr 145, angående anslag till statens sinnessjukhus:
avlöningar, m. m., nämligen:
nr 447, av herr Jansson i Örebro
m. fl.,
nr 448, av herr Österman m. fl., och
nr 449, av herr Lundqvist.
5
Torsdagen den 1 april 1948. Nr 12.
Interpellation ang. möjlighet för tidningar att erhålla hårdvaluta för köp av memoarer
m. m.
Vidare avlämnades följande motioner,
nämligen av:
herr Wiberg m. fl., nr 450, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr
152, angående anslag för budgetåret
1948/49 till avlöningar vid universiteten
i Uppsala och Lund m. in.;
herr Wiberg, nr 451, likaledes i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition, nr
152;
herr Larsson i Karlstad m. fl., nr 452,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 155, angående anslag för budgetåret
1948/49 till folk- och småskoleseminarierna;
herr
von Friesen, nr 453, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 158,
angående vissa anslag till riksförsäkringsanstalten
för budgetåret 1948/49;
herr Andersson i Malmö m. fl., nr
454, i anledning av Kungl. Maj ds proposition,
nr 184, angående inrättande av
en arbetarskyddsstyrelse och förstärkning
av yrkesinspektionen m. m.;
herr Håstad m. fl., nr 455, likaledes
i anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 184;
herr Håstad, nr 456, i anledning av
Kungl. Maj ds proposition, nr 129, angående
pensionsreglering för vissa befattningshavare
vid statens krisorgan;
herr Andersson i Falun, nr 457, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition,
nr 80, med förslag till lag om ändring
i strafflagen m. m.;
herr Staxäng m. fl., nr 458, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition, nr
156, angående vissa avlönings- och pensionsförbättringar
för präster m. m.;
herr Hallén m. fl., nr 459, likaledes i
anledning av Kungl. Maj ds proposition
nr 156;
herr Gustafsson i Bogla, nr 460, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition,
nr 174, angående välfärdsanordningar
för sjöfolk i hamn;
herr Kempe in. fl., nr 461, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition, nr
181, med förslag till lag med särskilda
bestämmelser om dispositionen av aktiebolags
vinstmedel, m. m.
Härefter avgåvos följande motioner
i anledning av Kungl. Maj ds proposition,
nr 149, angående organisationen
av rationaliseringsverksamheten på
jordbrukets område m. m., nämligen:
nr 462, av herrar Jönsson i Rossbol
och Andersson i Gisselås;
nr 463, av herr Larsson i Karlstad
m. fl.;
nr 464, av herrar Jonsson i Malmgrava
och Hseggblom;
nr 465, av herr Gustafson i Vimmerby
m. fl.;
nr 466, av herr Hseggblom m. fl., och
nr 467, av herrar Sveningsson och
Hseggblom.
Slutligen avlämnades följande motioner,
nämligen av:
herr Hseggblom, nr 468, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition, nr 161, angående
jordbruksförsöksverksamhetens
organisation m. m.;
herr Sundström m. fl., nr 469, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition,
nr 166, angående försäljning av vissa
kronoegendomar m. in.;
herr Hseggblom m. fl., nr 470, i anledning
av Kungl. Maj ds proposition,
nr 177, angående utbyggnad av lantbruks-,
veterinär- och skogshögskolorna
m. m.;
herrar Liedberg och Hseggblom, nr
471, likaledes i anledning av Kungl.
Maj ds proposition, nr 177; samt
herr Svensson i Stenkyrka m. fl., nr
472, i anledning av Kungl. Maj ds proposition,
nr 179, angående åtgärder till
stödjande av oljeväxt- samt lin- och
hampodlingen m. m.
Dessa motioner bordlädes.
§ 8.
Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till
6 Nr 12- Torsdagen den 1 april 1948.
Interpellation ang. upptagande av driften vid AB Bofors’ industrianläggning vid
Svartå.
Herr HJALMARSON, som anförde:
Herr talman! Enligt meddelanden i
pressen har valutakontoret i en rundskrivelse
till tidningarna i dagarna förklarat,
att tillstånd till fullgörande av
betalningsförpliktelse i dollar, schweizerfrancs
och annan hårdvaluta för
publiceringsrätt för memoarer och dylikt
för närvarande ej kan påräknas.
Av meddelandet att döma skulle detta
förbud endast avse tilldelning av hårdvaluta
till tidningar för ifrågavarande
ändamål. Redan detta är emellertid allvarligt
nog. Skulle förbudet komma att
utsträckas till att avse även andra förvärv
av hårdvaluta för publiceringsrätt
till memoarer och dylikt, får frågan
ännu större och allvarligare aspekter.
Just denna sorts litteratur har på
senare tid fått en allt större betydelse
för den politiska upplysningen. I detta
avseende torde det vara till fyllest att
hänvisa till sådana namn som Byrnes,
Kravtjenko m. fl. för att få ett klart
begrepp om denna litteraturs betydelse
för den svenska allmänhetens upplysning
och ståndpunktstagande i politiska
frågor. Ingen ansvarig samhällsmedlem
torde kunna anse den litteratur av
detta slag, som hittills i tidningspressen
eller i bokform publicerats i Sverige,
såsom överflödig och icke heller
att det på detta område räcker med vad
som redan publicerats. Följden av det
av valutakontoret meddelade förbudet
blir helt enkelt, att på administrativ
väg genom en regering och riksdag underordnad
myndighets ensidiga dekret
införes ett slags censur, som icke står
i överensstämmelse med pressfriheten.
Om vårt lands valutapolitiska läge
verkligen är så prekärt att t. o. m. åtgärder
för att begränsa våra kulturella
och andliga kontaktmöjligheter med
vissa länder skulle vara nödvändiga,
böra dylika åtgärder givetvis icke ske
på denna väg. Man har dock svårt att
tro att valutaläget verkligen skulle ha
blivit så kritiskt att ett ingripande på
ifrågavarande ömtåliga område skulle
vara erforderligt.
Med anledning av vad sålunda förekommit
får jag anhålla om kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och chefen
för finansdepartementet framställa
följande frågor:
Är vårt lands valutapolitiska läge
verkligen så allvarligt att hårdvaluta ej
kan ställas till tidningarnas förfogande
för inköp av publiceringsrätt till memoarer
o. dyl.?
Är herr statsrådet villig att omedelbart
vidtaga åtgärder för att få detta
förbud upphävt?
Denna anhållan bordlädes.
§ 9.
Ordet lämnades på begäran till
Herr JANSSON i Örebro, som yttrade:
Herr talman! Aktiebolaget Bofors har
under och efter kriget företagit betydande
investeringar i byggnader och
maskiner. Bland de nybyggnadsföretag,
som bolaget låtit uppföra, är också
en större industribyggnad i Svartå. I
densamma är en hejarpress samt vällugnar
inmonterade. I övrigt stå de rymliga
lokalerna oinredda. Byggnaden
uppfördes under de första krigsåren.
Sedan dess har ingen som helst produktion
förekommit i denna industribyggnad
med undantag för några få
månader. Ortsborna förvåna sig över
att ett nybyggt och så materialkrävande
företag på detta sätt får stå oanvänt.
För att skydda rörledningar och
annan för kölden ömtålig apparatur
måste man varje vinter förbruka tusentals
kubikmeter brännved trots rådande
bränslebrist och ransonering.
När detta industribygge kom till stånd
ingav detsamma ortsborna stora förhoppningar
om större möjligheter till
arbete och utkomst på hemorten. För
den uppväxande ungdomen är det inte
stora möjligheter för närvarande att
Lördagen den 3 april 1948.
Nr 12.
7
Svar på fråga ang. prisbestämmelser mot stegring av stråfoderprisen.
få anställning på bruket. Ofta får den
söka sin utkomst på annat håll. Platsen
har därför i stor utsträckning avfolkats
på ungdom. Enligt uppgift är
medelåldern bland arbetarna vid Svartå
bruk 55 år. Det är därför ett både lokalt
och allmänekonomiskt intresse att
produktion av något slag igångsättes i
den uppförda industribyggnaden.
Till följd av dessa förhållanden och
med anledning av att Aktiebolaget Bofors
under kriget åtnjutit vissa ekonomiska
fördelar från statens sida anhåller
jag om kammarens tillstånd att till
statsrådet Kock få framställa följande
fråga:
Kan regeringsinitiativ förväntas i
syfte att åstadkomma ett upptagande av
driften vid Aktiebolaget Bofors’ industrianläggning
vid Svartå?
Denna anhållan bordlädes.
§ 10.
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 2.18 em.
In fidem
Gunnar Britth.
Lördagen den 3 april.
Kl. 2 em.
§ 1.
Herr statsrådet Sträng avlämnade
Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 110, angående försäljning av en
fabrik för tillverkning av syntetiskt
gummi; och
nr 195, med förslag till lag med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning.
Dessa propositioner bordlädes.
§ 2.
Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till
Chefen för folkhushållningsdepartementet,
herr statsrådet STRÄNG, som
anförde: Herr talman! Ledamoten av
denna kammare herr Persson i Svensköp
har frågat mig om möjligheterna
att hindra stegringen av priserna på
stråfoder.
Till svar härå får jag anföra följande.
För hö gäller normalpris enligt närmare
bestämmelser av livsmedelskom
-
missionen. Tillgången på denna vara är
växlande inom olika delar av landet,
men då varan är normalprisreglerad
har man icke anledning att räkna med
någon prishöjning. Frågeställaren torde
med sin fråga närmast ha syftat på förhållanden
å halmmarknaden, överskottsområden
för denna vara finnas i
huvudsak på Gotland samt inom Uppland,
Södermanland och Västmanland.
Från de tre sistnämnda provinserna har
halm i betydande mängder kunnat
överföras till underskottsområdena, företrädesvis
vissa västkustprovinser
samt vissa delar av Skåne.
Det pris som odlarna inom överskottsområdena
vid försäljning kunnat
erhålla för sin halm — beräknat för
opressad vara — har icke varit anmärkningsvärt
högt. Med tillägg för
pressningskostnader (2: 00—2: 50 kronor
per deciton) frakter (2:00—2:50)
och handelsmarginaler har dock varan
i de längst bort belägna underskottsområdena
(Skåne) betingat priser, som
i förhållande till halmens allmänna fo
-
8
Nr 12.
Lördagen den 3 april 1948.
Svar på fråga ang. prisbestämmelser mot
dervärde varit oproportionerligt höga.
Under januari—februari månader, då
priserna legat som högst, har emellertid
den reguljära stråfoderliandeln, enligt
vad jag inhämtat, för halm i balar
icke uttagit högre priser vid försäljningar
från banvagn på station i Skåne
än 12: 75 kronor per deciton för vårsädshalm
och 9: 75 kronor per deciton
för höstsädshalm. Dock torde högre priser
ha förekommit vid underhandsförsäljningar
i annan ordning.
Under senaste tiden ha utbuden av
halm i överskottsområdena ökats och
tillgången i underskottsområdena förbättrats.
Detta har medfört fallande priser.
Redan nu kunna sålunda förbrukare
i Skåne köpa vårsädshalm för
10:50—11:50 kronor och höstsädshalm
för 8:25—9:— kronor per deciton,
fritt banvagn. En ytterligare prissänkning
är snart att förvänta. Det förhåller
sig nämligen så, att ett par företag
— nämligen Svenska lantmännens
riksförbund och Svenska stråfoder
Aktiebolag — erhållit tillstånd att till
Norge exportera vissa kvantiteter halm
från överskottsområden. För att exporten
inte skall medföra någon olägenhet
för svenska jordbrukare ha företagen
i fråga förbundit sig att till underskottsområden
för halm överföra och
till nedsatt pris försälja minst lika stora
kvantiteter halm som exporteras. Exporten
är avsedd att omfatta tillsammans
högst 4 000 ton, men utförsellicenser
komma att utställas för mindre partier
åt gången. På järnvägsstation i Blekinge,
Skåne, Halland, Bohuslän och
Dalsland skola företagen i fråga sålunda
tillhandahålla återförsäljare vårsädshalm
till 10:— kronor och höstsädshalm
till 8: — kronor per deciton. Med
tillägg för återförsäljares marginal
torde priserna vid försäljning till förbrukare
komma att ligga ungefär 50 öre
högre per deciton. Tillförselbehovet av
halm till underskottsområdena uppskattas
allra högst till lika stort som den
nämnda exportmyckenheten, 4 000 ton.
stegring av stråfoderprisen.
Man har icke anledning antaga, att
på grund av exporten några högre priser
på halm senare i vår skola behöva
ifrågakomma, inte ens i de underskottsområden
som ligga långt bort från överskottsområdena.
Det är däremot icke
osannolikt att ytterligare prisfall sedermera
kunna inträffa. Man torde därför
icke behöva räkna med någon reglering
av handeln med halm eller av priset å
denna vara.
Härpå yttrade
Herr PERSSON i Svensköp: Herr talman!
Jag ber att få tacka statsrådet
och chefen för folkhushållningsdepartementet
för det lämnade svaret.
När jag för något mer än tre veckor
sedan reste denna fråga, avsåg jag endast
att fästa statsrådets uppmärksamhet
på de svårigheter i fråga om foderanskaffningen
som faktiskt förefunnos,
i synnerhet för mindre jordbrukare i
de delar av landet som förra året hårt
drabbades av skördeminskning beträffande
hö- och halmskörden. Såvitt jag
vet har stråfoder inom landet kunnat
framskaffas i tillräcklig mängd, men
priset har varit det som folkhushållningsministern
i sitt svar antyder och
i vissa fali ännu högre. Då priset inte
stått i rimlig relation till fodervärdet,
har anskaffningen för många djurägare
betytt avsevärda förluster. Huruvida
handelsmarginalen här har varit oskälig,
kan jag inte bedöma. I somliga fall tror
jag att så varit förhållandet, i andra
fall, där frakterna varit kostsamma,
har handelsvinsten måhända endast
täckt omkostnaderna. Möjligen hade det
varit påkallat att med något fraktbidrag
nedbringa priset på de ganska ansenliga
stråfodermängder, som under
denna vinter transporterats från mellersta
Sverige söderut. Här skall medgivas,
att fodersituationen i dag ställer
sig gynnsammare för jordbrukarna i
Sydsverige än vid det tillfälle, då denna
fråga framställdes. Av alla tecken att
Lördagen den 3 april 1948.
Nr 12.
9
Svar på interpellation ang. övervägandena om normalprissättningen å potatis.
döma kommer det att bli tidig vår, och
betesgången kan därför börja tidigare
än normalt. Jag tror att de jordbrukare,
som under den gångna vintern i stor
utsträckning fått köpa sitt stråfoder och
som säkerligen med någon förvåning nu
ta del av planerna på halmexport till
utlandet, med mycket stor tillfredsställelse
konstatera detta förhållande.
Härmed var överläggningen slutad,
i 3.
Chefen för folkhushållningsdepartementet,
herr statsrådet STRÄNG, erhöll
på begäran ordet och anförde: Herr
talman! I en till mig riktad interpellation
har herr Nolin frågat, om jag
vore villig att lämna en redogörelse för
de överväganden, som föregått utfärdandet
av gällande bestämmelser rörande
normalpriser på potatis. Med anledning
härav får jag anföra följande.
Herr Nolin säger i sin interpellation,
att tillgången på potatis är för årstiden
mycket god och att någon risk för en
bristsituation under våren icke behöver
befaras. I dag kan det finnas visst fog
för ett dylikt uttalande. Detta var emellertid
icke fallet vid den tidpunkt, då
normalprisregleringen genomfördes. Jag
vill erinra om att potatisskörden, liksom
andra grödor, år 1947 blev betydligt
lägre än man från början hade räknat
med. Vid skördeuppskatlningen i
augusti månad kalkylerade man med
en potatisskörd av endast 1 533 000 ton.
Visserligen höjdes siffran vid oktoberuppskattningen
till 1 687 000 ton, men
även denna kvantitet är lägre än normalskörd.
I jämförelse med 1946 års
potatisskörd innebar oktoberuppskattningen
en sänkning med omkring
250 000 ton. Det ansågs därför nödvändigt
att reservera den marknadsförda
potatisen för täckande av behovet av
matpotatis och för tillverkning av potatismjöl,
på vilken vara det sedan
länge icke varit möjligt alt lielt tillgodose
efterfrågan. Livsmedelskommis
-
sionen har sålunda icke ansett sig
kunna medge någon tillverkning av potatissprit
under innevarande tillverkningsår.
Den förhållandevis knappa tillgången
på potatis satte också mycket tydliga
spår i potatisprisernas utveckling under
hösten 1947. Herr Nolin säger i sin
interpellation, att priserna vid tiden för
normalprisregleringens genomförande
icke lågo på någon för årstiden anmärkningsvärt
hög nivå, i varje fall
icke på de större konsumtionsorterna.
Även bortsett från denna reservation,
som i sammanhanget är ganska betydelsefull
och som jag strax skall återkomma
till, kan jag icke finna, att herr
Nolins karakteristik av prisläget är riktigt
uttömmande. I själva verket var det
nämligen på det sättet, att potatispriserna
under hela hösten 1947 lågo betydligt
högre än under samma tid år
1946. Redan i september månad var
stockholmsnoteringen på potatis, som
innefattar producentpriset med tillägg
av kostnaderna för frakt och emballage
samt uppköparens och grossistens provision,
uppe i 17 kronor 59 öre för
deciton, vilket var 2 kronor 52 öre mer
än i september 1946. Sedan höll sig
stockholmsnoteringen under oktober
och november i 17 kronor och i december
vid 17 kronor 8 öre. Det var sålunda
ett visst prisfall i förhållande till
september, men i jämförelse med
samma månader år 1946 inneburo dessa
noteringar en uppgång med 3 kronor
33 öre i oktober, 2 kronor 69 öre i november
och 2 kronor 16 öre i december
månad.
Redan dessa mycket höga potatisnoteringar
under höstmånaderna voro
i och för sig ägnade att ingiva farhågor
för den fortsatta utvecklingen av potatispriserna
under vintern. I januari inträffade
också en säsongmässig höjning
av priset, ehuru inte fullt så stark som
föregående år. Med en januarinotering
på 18: 25 i år mot 10: 83 i januari 1917
fanns det emellertid all anledning att
10
Nr 12.
Lördagen den 3 april 1948.
Svar på interpellation ang. övervägandena
befara, att potatispriset i händelse avsträng
vinter skulle stiga till en mycket
hög nivå. Jag vill erinra om att potatisnoteringen
i mars månad i fjol steg
ända till 20: 88, trots att tillgången på
potatis tidigare under vintern bedömts
såsom mycket riklig och priserna hela
tiden från och med september 1946 till
och med januari 1947 legat på en betydligt
lägre nivå än fallet varit under den
gångna hösten och vintern.
Härtill komma emellertid vissa påfallande
ojämnheter i konsumentprisernas
utveckling. Herr Nolin gjorde försiktigtvis
den reservationen till sitt påstående
att potatispriserna i allmänhet
icke legat på någon för årstiden anmärkningsvärt
hög nivå, att detta i
varje fall gällde för de större konsumtionsorterna.
Situationen var emellertid
mycket olika i olika delar av landet.
Inom vissa områden, speciellt inom
Skåne och Kalmar län samt i översta
Norrland, synas detaljpriserna ha hållit
sig på en nivå, som kan anses såsom
skälig i förhållande till det rådande
producentpriset. Inom andra delar
av landet — framför allt i mellersta
Sverige och i södra Norrland — stego
priserna däremot undan för undan.
Detta berodde delvis på att producentpriserna
inom dessa områden voro
högre än de priser, som lågo till grund
för potatisnoteringen i Stockholm, vilken
grundar sig på producentpriserna
i södra Sverige. Delvis berodde emellertid
prisuppgången på att handeln på
en del orter betingade sig för höga marginaler.
På ganska många orter tillämpades
sålunda ett konsumentpris av
upp till 30 öre för kilogram, och i vissa
fall uttogos ännu högre priser.
Med hänsyn till potatisprisets betydelse
för levnadskostnaderna måste
denna utveckling på potatismarknaden
inge allvarliga betänkligheter. Redan
under hösten 1947 gjorde också priskontrollnämnden
vissa framställningar
till livsmedelskommissionen om utfärdande
av normalprisbestämmelser för
om normalprissättningen å potatis.
potatis. Nämnden utgick därvid framför
allt ifrån att man icke kunde taga
risken av att under en eventuell köldperiod
få till och med ännu högre priser
än under tiden mars—april 1947.
Emellertid är en normalprissättning
på potatis alltid förbunden med vissa
svårigheter, bl. a. med hänsyn till prisområdesindelningen
och i fråga om en
i och för sig önskvärd differentiering
av priset för potatis av olika kvalitet.
Livsmedelskommissionen menade därför,
att man borde vänta med en normalprissättning,
till dess en sådan vore
oundgängligen nödvändig, en uppfattning
som även jag anslöt mig till, när
jag under hand tog del av ärendet på
detta tidigare stadium. Kommissionen
försökte därför till att börja med att i
stället få till stånd en viss maximering
av potatispriserna genom frivilliga
överenskommelser med potatishandeln
på olika orter. I vissa fall visade det sig
också möjligt att nå godtagbara resultat
på denna väg. Så var förhållandet bland
annat i Stockholm och Göteborg. Beträffande
ett stort antal städer och
andra konsumtionsorter visade det sig
emellertid icke möjligt att genom frivilliga
överenskommelser bemästra prisläget,
bl. a. på grund av att någon fastare
organisation inom potatishandeln
icke fanns på dessa platser. För att undanröja
rådande missförhållanden och
samtidigt förebygga risken för en ytterligare
prisstegring i händelse av stark
kyla genomfördes i början av februari
normalprisreglering.
Vid utformandet av normalpriserna
har man i huvudsak accepterat de producentpriser,
som vid denna tidpunkt
tillämpades i Skåne. På grundval härav
ha producentpriserna inom de olika
prisområdena bestämts efter en från
söder till norr stigande prisskala med
slutresultat, att producentpriset i det
nordligaste prisområdet, omfattande
Norrland samt Värmlands och Kopparbergs
län, blivit 4 öre per kilogram
högre än producentpriset i Skåne. De
-
Lördagen den 3 april 1948.
Nr 12.
11
Svar på interpellation ang. övervägandena om normalprissättningen å potatis.
taljpriset har bestämts med ledning av
såväl producentpriset inom respektive
prisområden som kostnaderna för potatisens
transport från Sydsverige till
de olika underskottsområdena.
Med avseende på konsumentpriserna
på potatis har normalprisregleringen
inneburit en nedjustering på sådana
konsumtionsorter, där priset tidigare
ansetts vara för högt. Normalprissättningen
har vidare medfört en viss nedpressning
även av producentpriserna,
detta dock endast i Mellansverige och
vissa delar av Norrland. Även efter genomförandet
av normalprisregleringen
beräknas emellertid producentpriset på
potatis under år 1947/48 komma att
ligga högre än man räknat med i den
inkomst- och kostnadskalkyl, som låg
till grund för uppgörelsen om årets
jordbrukspriser.
Härpå yttrade:
Herr NOLIN: Herr talman! Till statsrådet
och chefen för folkhushållningsdepartementet
vill jag framföra mitt
tack för svaret på min interpellation.
Herr statsrådet vitsordar i viss mån
mitt uttalande i interpellationen, att
»tillgången på potatis är för årstiden
mycket god och att någon risk för en
bristsituation under våren icke behöver
befaras». Men statsrådet säger: »Detta
var emellertid icke fallet vid den tidpunkt,
då normalprisregleringen genomfördes.
» Regleringen genomfördes vid
månadsskiftet januari—februari. Sedan
dess har ju tillgången icke kunnat ökas.
Visserligen kunde man då icke vara säker
på att icke stark kyla även därefter
kunde inträda och att till följd därav
vissa lagringsskador kunde ha förekommit.
Men detta är enligt mitt förmenande
ett något långsökt skäl för en normalprisreglering
vid det tillfället. En
grundligare undersökning av marknadsläget
vid denna tid — d. v. s. då regleringen
genomfördes —• skulle nog ha
visat, att tillgången även då var till
-
fredsställande. Beträffande den då möjligen
föreliggande risken för stark köld,
som skulle ha äventyrat lagringen i
större utsträckning, kan det väl ifrågasättas,
om producenterna ensamma skulle
svara för denna eller om icke en viss
priskompensation för större skador då
varit befogad.
Herr statsrådet säger vidare, att potatispriset
under hösten 1947 och förvintern
var betydligt högre än under
motsvarande tid året förut. Ja, det är
möjligt, men därtill kanske vissa andra
orsaker ha medverkat. För det första
ha produktionskostnaderna oupphörligt
stigit även på detta område, vilket i sin
mån berättigar till någon prisstegring
på varan. För det andra har staten, enligt
vad jag erfarit, genom sina organ
uppträtt som köpare i avsevärd utsträckning
och erbjudit ganska höga priser
redan på hösten, vilket ju måste ha verkat
stimulerande på prisbildningen.
Jag skall emellertid icke uppehålla
mig så mycket vid själva priserna såsom
sådana, men beträffande standardiseringskommissionens
bestämmelser för
s. k. kontrollpotatis måste jag säga, att
de sakna praktisk betydelse, eftersom
de knappast kunna tillämpas på den för
året tillgängliga varan. Att med tillämpning
av dessa föreskrifter få ut ett högre
pris torde knappast låta sig göra.
Följden blir således, att potatisen föres
ut i marknaden i ganska osorterat skick,
vilket icke kan vara till gagn för konsumtionen.
Jag är övertygad om att priset
på potatismarknaden hade reglerat
sig självt utan större olägenheter för
någon part, om handeln hade fått försiggå
utan statligt ingrepp. Ty då tillgången
på en vara är god, går det ej att
uttaga överpris för densamma.
Det är således själva regleringsingripandet
såsom sådant jag reagerar emot.
Att statsmakterna på detta sätt, utan att
trängande skäl föreligga, ingripa reglerande
på olika områden är enligt min
mening ägnat att framkalla irritation
och olust. Det är ju på det sättet, att
12
Nr 12.
Lördagen den 3 april 1948.
Svar på interpellation ang. övervägandena
producenter på olika områden — icke
minst inom jordbruket — sträva efter
att förbättra sin produktion både kvantitativt
och kvalitativt. Med den osäkerhet
producenterna måste känna, att ett
ingripande i reglerande syfte kan förekomma
när som helst utan att starkare
skäl härför föreligga, är det förklarligt
att de betagas lusten att företaga några
mera kostnadskrävande åtgärder för att
öka eller förbättra produktionen.
Jag är väl medveten om att regleringar
måste företagas då svåra bristsituationer
hota att inträda. Men jag
har också den uppfattningen, att man
icke bör vidtaga eller upprätthålla regleringar
då sådana kunna undvaras. Gör
man det, kan det hända att regleringarna
skapa en bristsituation på längre
sikt, då viljan att göra insatser i ökande
och förbättrande syfte avtrubbas och
produktionen minskar i stället för att
öka. Min uppfattning är att jordbrukets
utövare under den gångna kristiden med
tålamod funnit sig i ganska långt gående
ingrepp i den fria utövningen av sin
näring. De ha gjort sitt bästa att söka
frambringa så många och så goda produkter
som möjligt, till gagn för såväl
sig själva som för hela folkhushållet.
Men då statsmakterna nästan i oträngda
situationer vidtaga åtgärder, vilka endast
försvåra deras lojala insatser och
misstänkliggöra deras lojalitet, är det
icke underligt om olusten griper dem
och de låta sin produktion gå litet mera
slentrianmässigt, i medvetande om att
det ej tjänar någonting till att göra några
ansträngningar för att förbättra produktionen.
Chefen för folkhushållningsdepartementet,
herr statsrådet STRÄNG: Herr
talman! Herr Nolins anförande föranleder
mig till en mycket kort kommentar.
Man måste, när man arbetar med ransoneringar,
regleringar, normalprissättning
o. d., även ha i beaktande, att man
om normalprissättningen å potatis.
använder apparaturen i vissa förebyggande
syften. Här kan man ju säga, att
normalprisingripandet kom vid månadsskiftet
januari—februari och att det
fanns lika mycket potatis då som i dag,
men det hör till historien, att myndigheterna
näppeligen kunde ha reda på
det, när potatisen var inlagd i stulcor
och man inte hade kännedom om lagringsförlusterna.
Jag kan försäkra herr
Nolin, att om vi i år haft lagringsförluster
i samma utsträckning som föregående
år, hade vi inte haft något överskott
på potatis nu utan en klar bristsituation
med alla tendenser till stigande
priser. Nu visade det sig, när man
bröt stukorna, att lagringsförlusterna,
glädjande nog, voro osedvanligt små.
Därför uppstod denna situation, att vi
i dag ha en relativt hygglig och riklig
tillgång på potatis. Man kan sålunda i
efterhand säga, att såsom det utvecklat
sig, med mycket små lagringsförluster
och relativt mild vår, hade det varit
ganska överflödigt med detta normalprisingripande.
Emellertid hade det ju
funnits lika stora möjligheter, att det
blivit vanliga normala lagringsförluster
och en kall och kylig vår med besvärligheter
i transportavseende och besvärligheter,
när man bröt stukorna. Jag
är övertygad om att det i så fall hade
blivit en prisstegring, som nödvändiggjort
normalprisingripande, men i ett
sämre utgångsläge. Då hade det nämligen
inte blivit fråga om att sätta normalpriser,
som auktoriserat marknadspriserna
med några smärre justeringar
nedåt på vissa konsumtionsorter,
utan då hade det förmodligen blivit fråga
om att sätta normalpriser, som skulle
inneburit en ganska avsevärd prisreduktion
för producenterna över hela linjen,
utan att därför normalpriserna i deras
absoluta höjd skulle varit annorlunda
än i dag. Den irritation som herr Nolin
talar om skulle i ett sådant läge varit
mycket mera markerad och säkerligen
gjort hela läget betydligt mera besvärande.
Lördagen den 3 april 1948.
Nr 12.
13
Svar på interpellation ang. övervägandena om normalprissättningen å potatis.
Nu kan man säga, att detta är en teoretisk
diskussion, eftersom det aldrig
hände, men jag kommer tillbaka till vad
jag inledningsvis sade, nämligen att det
är bättre att göra ett sådant ingripande
i förebyggande syfte och sedan ha glädjen
konstatera, att ingripandet tack vare
att det gick bra på alla områden kanske
a priori icke till alla delar var nödvändigt,
än att i efterhand bli tvingad till
ett ingripande, som föranleder väsentligt
större irritation. Jag förmenar dessutom,
att man kan försvara normalprissättningen
framför allt från den synpunkten,
att de normalpriser som fixerades
blevo till sin absoluta höjd för
producenterna några ören högre än de
kalkylpriser på potatis innevarande produktionsår,
vilka producenterna genom
sina ekonomiska organisationer gjort
upp med myndigheterna om att de skulle
acceptera utan protester.
Herr NOLIN: Herr talman! Jag vill
erinra om att potatisskörden vid skördetiden
visade sig vara betydligt bättre
än man uppskattade den till under växtperioden.
Tack vare den vackra väderleken
på senhösten gav ju potatisen ett
betydligt bättre utbyte än man hade
väntat. Vidare skall jag be att få framhålla,
att risken för lagringsförluster
inte är så stor, så länge potatisen befinner
sig hos odlarna. Det är först när
stukorna brytas, om detta måste ske vid
kall och ogynnsam väderlek, och vid
transporter som stora förluster kunna
uppstå. Något sådant var väl knappast
att befara vid den tidpunkt då regleringen
genomfördes, i början av februari.
Visserligen kunde då stark kyla inträffa,
men det är klart, att den i så
fall varit av kort varaktighet.
Chefen för folkhushållningsdepartementet,
herr statsrådet STRÄNG: Herr
talman! Det är självfallet riktigt, att
skördesiffrorna under vegetationsperioden
1947 så småningom förbättrades.
Det bar jag också angivit i mitt inter
-
pellationssvar. Men kvar står ändå, att
enligt de senaste skördesiffrorna var
kvantiteten 250 000 ton lägre än föregående
år, och skördekvantiteten föregående
år medförde ju en prisstegring
på våren 1947, som vi alla betraktade
som ur prissynpunkt utomordentligt
ofördelaktig och ogynnsam.
Herr NORUP: Herr talman! Med anledning
av statsrådets uttalande, att det
är bättre att företaga en normalprissättning
i förebyggande syfte, vill jag framhålla,
att om jag inte är fel underrättad
var frågan om normalprissättning på
potatis föremål för diskussion, innan
den åtgärden vidtogs. Det har säkerligen,
som herr Nolin säger, medfört en
hel del irritation bland potatisodlarna,
att normalpris blev satt på potatis. Men
även om det inte blivit någon irritation,
har det nog i varje fall mötts med en
viss undran även inom andra grupper,
att normalpris på potatis blev satt, därför
att innan den åtgärden vidtogs, inkallades
livsmedelskommissionens råd,
och detta råd, som dock har representanter
för de flesta samhällsgrupper,
uttalade sig enhälligt mot normalprissättning.
Potatisen har ju under hela kristiden
utgjort ett mycket gott underlag för hela
vår försörjning. Den vädjan som gjorts
av livsmedelskommissionen och jag tror
också någon gång av regeringen, att
jordbrukarna borde se till att upprätthålla
en stor potatisodling, bär även
vunnit gehör hos jordbrukarna under
de år som gått. Många av dem som tidigare
odlade potatis för fabriksändamål
ha fortsatt med denna odling i förvissning
om att det skulle ges dem möjligheter
att finna god avsättning för potatisen.
När vi i år i livsmedelskommissionen
diskuterade potatispriset, rådde det
enighet om att man skulle ha ett fritt
pris på potatis. Man räknade med en
oförändrad prisbildning, men åtminstone
fick jag den uppfattningen — och
14 Nr 12. Lördagen den 3 april 1948.
Svar på interpellation ang. övervägandena om normalprissättningen å potatis.
jag var inte ensam om den — att det
var meningen, att priset på potatis
skulle vara fritt i fortsättningen. Med
hänsyn härtill förefaller det litet egendomligt,
att man, när det under någon
vintermånad blev svårt att komma i
stukorna och svårt att tillgodose efterfrågan,
så snabbt införde normalpris.
Det uppmuntrade inte jordbrukarna till
att företa en sådan där säkerlietsodling,
som dock hade varit en oerhört stor
tillgång för folkhushållet. Nog kan det
vara bra med förebyggande åtgärder.
Herr statsrådet säger, att det var bättre
för odlarna, att man liksom i tid satte
ett normalpris, ty i annat fall hade
man, om priserna gått uppåt ytterligare,
måst, när man satte normalpris, skära
ned priserna så mycket mer.
Jag är icke övertygad om att normalpriset
kom till på grund av omtanke
om jordbruket. Det kom till på grund
av omtanke om konsumenterna, och
man skyndade nog därvidlag litet för
fort. Efter det uttalande, som gjorts dels
i fjol av livsmedelskommissionen, dels
i år av livsmedelskommissionens råd,
hade man icke behövt så snabbt införa
normalpriset.
Vad beträffar tillgången på potatis
vid den tidpunkt normalpriset fastställdes
och senare, vill jag gärna medgiva,
att det är svårt att bedöma lagringsförlusten
i januari—februari, men jag tror,
att om man hade gjort en undersökning
då, skulle man ha fått till svar,
att tillgången var så stor, att även med en
ganska betydande lagringsförlust skulle
potatisförrådet ha räckt till. Det hade
förmodligen blivit en sådan utveckling,
om icke normalpris genomförts, att när
vintern gett med sig och jordbrukarna
i större utsträckning brutit stukorna
tillförseln av potatis till de stora konsumtionsorterna
skulle ha ökats. Då
hade priset reglerat sig självt, och man
hade icke behövt införa något normalpris.
Jag tror för min del att det är lyckligare
att vänta med regleringarna så
länge som möjligt. Här får man en
känsla av att det i regleringarnas tidevarv
införes onödiga regleringar och
onödigt pristvång, och jag vill, herr talman,
livligt instämma i den protest herr
Nolin framförde mot att man infört
normalpris. Detta förfarande är icke i
enlighet med de överenskommelser,
som äro träffade, och dess införande
var omotiverat.
Chefen för folkhushållningsdepartementet,
herr statsrådet STRÄNG: Herr
talman! I anledning av herr Norups anförande
vill jag erinra om att innan
herr Norup lämnade livsmedelskommissionen
hade han tillfälle att taga ställning
via den stora jordbrukskalkylen
till vad som skulle vara det riktiga potatispriset
för de svenska potatisodlarna
under innevarande konsumtionsår. Herr
Norup gjorde detta, och sedan har regeringen
fixerat ett normalpris, som i
sitt absoluta läge är ett par öre högre
än det medelpris herr Norup i egenskap
av ledamot av livsmedelskommissionen
ansåg riktigt och lämpligt. Är det därför
så, att potatisodlarna mottagit regeringens
normalprissättning på potatis
med någon undran, såsom herr
Norup uttryckte det, måste man i rättvisans
intresse säga sig, att deras undran
också i någon mån måste rikta sig
mot herr Norups inställning.
Herr NILSSON i Göingegården: Herr
talman! Jag tillåter mig att till vad som
anförts av interpellanten och herr Norup
få foga ytterligare ett par synpunkter.
Den reglering, som staten härvidlag
har tillåtit sig, har faktiskt trasslat till
saken alldeles i onödan. Det gäller icke
bara prissättningen utan även avsättningen
av potatis. Det förhåller sig ju
på det sätt herr Norup mycket riktigt
relaterade, att då frågan var uppe i
livsmedelskommissionen efter begäran
av priskontrollnämnden att få fastställa
ett normalpris, livsmedelskommissionens
Lördagen den 3 april 1948.
Nr 12.
15
Svar på interpellation ang. övervägandena om normalprissättningen å potatis.
råd enhälligt avstyrkte ett sådant förfarande.
Jag måste säga mig, att det
icke kan vara riktigt att statliga myndigheter
vidtaga dylika åtgärder direkt
emot detta råd, som har en ingående
kännedom om förhållandena. Det har
också visat sig, att livsmedelskommissionens
råd hade rätt. Det var onödigt
med prisregleringen, och den har satt
spår efter sig. Statsrådet säger, att vid det
tillfälle, då prisregleringen företogs, visade
potatispriset en tendens att stiga.
Jag vill i likhet med interpellanten betona,
att det icke var så underligt, om
man på potatisodlarhåll vid detta tillfälle
fick den uppfattningen, att priset
borde ligga vid 18 å 20 öre, eftersom
staten vid ett tidigare tillfälle i höstas
köpte upp potatis till 12 kronor 50 öre
+ en lagringsersättning på 5 kronor 25
öre. Vidare säger statsrådet, att prisregleringen
kom till för att förebygga
en onormal prisstegring i den mån en
hård kyla skulle inträda. Men det lager
staten hade var väl avsett att tjäna ett
prisreglerande syfte samtidigt som det
skulle säkra tillgången på potatis. Det
hade vid det tillfället varit lätt för staten
att släppa ut av sitt lager och därigenom
samtidigt med att den försåg
marknaden med potatis hålla priset på
den nivå som man ansåg önskvärd.
Ett resultat som blev omedelbart synligt,
framför allt i de stora avsättningsorterna
Stockholm och Göteborg, var
just det som livsmedelskommissionens
råd befarade skulle komma att visa sig,
nämligen en kvalitetsförsämring av varan.
Det finns väl icke något livsmedel,
som kan så mycket som potatisen föranleda
konsumenterna i detta land att
så hårt och även berättigat klanka på
kvaliteten hos varan. Detta hänger samman
med att det icke tillätes en ordentlig
prisskillnad mellan en verkligt förstklassig
vara och den vara som man torde
kunna säga icke borde säljas som
matpotatis utan avsättas till stärkelsefabrikerna,
till brännerierna och såsom
foderpotatis. En kvalitetsförsämring
blev, som sagt, omedelbart märkbar då
prisregleringen trädde i kraft, framför
allt i Stockholm. Enligt noggranna beräkningar
vid det tillfället var det knappast
mer än 1 % av vad som salubjöds i
Stockholm efter regleringens ikraftträdande,
som var kvalitetsvara.
Jag måste i likhet med interpellantcn
och herr Norup säga, att de prisreglerande
myndigheterna borde ha
haft sådana erfarenheter från tidigare
tillfällen att de, i all synnerhet med
hänsyn till avstyrkandet från livsmedelskommissionens
råd, skulle ha avstått
från en prisreglering.
Den avsättning som nu står till buds
för lantbrukarna dels till stärkelsefabrikerna,
dels möjligen i någon mån genom
export på andra länder -—- vi få
hoppas att en dylik kommer till stånd
och i en sådan utsträckning, att den
kommer att utjämna den stora lagerhållning
som för närvarande finnes —
kan icke ske till sådana priser som
statsrådet anser skäliga och som man
även räknat med i jordbrukskalkvlen.
När det gäller avsättningen till stärkelsefabrikerna
rör sig väl priset omkring
9 öre, och i den mån man får
avsättning till utlandet för vissa partier
blir det väl några öre mer, kanske
12 eller 13 öre. Dessa priser ligga på en
helt annan nivå än de som statsrådet
ansåg skäliga för fullgod potatis.
Herr NORUP: Herr talman! Statsrådet
ställde den frågan, hur jag som ledamot
i livsmedelskommissionen kunde
tillstyrka ett pris, som låg ungefär 2 öre
under normalpriset. Man hade anledning
att rikta sin undran gentemot min
inställning, sade statsrådet. Men det var
väl ändå så, att livsmedelskommissionen
i fjol - det var en lång tid innan
den potatis blivit satt, som det nu blivit
normalpris på — försökte så gott
sig göra lät överblicka möjligheterna
för den kommande skörden. Sedan har
skörden kommit och marknaden har
utvecklats. Läget bar följts av livsme
-
16
Nr 12.
Lördagen den
Svar på interpellation ang. övervägandena
delskommissionen, och det var med
kännedom om skörderesultatet och
marknadsutvecklingen som livsmedelskommissionens
råd enhälligt avstyrkte
normalpris. Det är väl icke så lätt att
långt innan potatisen blivit satt ställa
en rätt prognos. Men i det helas intresse
och för att vi skulle få ihop
jordbrukskalkylen i fjol tillstyrkte jag
detta pris, dock under den uttryckliga
förutsättningen — en sak som icke tagits
till protokollet, men ingen av dem
som voro närvarande förnekar väl, att
det var så vi resonerade — att det
skulle vara fri prisbildning. Då ett råd
enhälligt avstyrker, borde statsrådet
taga hänsyn till detta. Rådet hade följt
utvecklingen hela tiden och kunde se
saken klarare än vi som sutto i kommissionen
och skulle på ett så tidigt
stadium bedöma utvecklingen. Jag tycker
nog, att jag i detta fall blir något
överskattad. Det hade varit glädjande,
om man tagit lika stor hänsyn till vad
jag framförde på andra punkter — då
det kanske gällde en högre prissättning
— som man enligt statsrådets mening
skall göra i fråga om min åsikt
om det blivande priset på innevarande
års potatisskörd.
Chefen för folkhushållningsdepartementet,
herr statsrådet STRÄNG: Det
var kanske inte meningen, att denna
debatt skulle draga ut så långt på tiden,
men eftersom det så enträget argumenterats
här, att jag borde taga mera hänsyn
till opinioner, som förekommit i
denna fråga, och till livsmedelskommissionens
råd, ber jag att få erinra
om att jag självfallet har skyldighet
att taga hänsyn till olika kommissioners
opinioner och ställningstaganden.
Här hade priskontrollnämnden på ett
rätt tidigt skede aviserat, att man önskade
ett normalprisingripande. Det fördes
vid det tillfället debatter inför regeringen,
där både priskontrollnämnden
och livsmedelskommissionen fingo
3 april 1948.
om normalprissättningen å potatis.
framföra sina synpunkter. Dessa debatter
föranledde visserligen inte, att man
såsom priskontrollnämnden önskade
omedelbart ingrep med en normalprissättning,
men man ansåg från regeringens
sida, att livsmedelskommissionen
skulle få fullmakt att fixera ett normalpris
längre fram, om sannolikheten
skulle tala för att det vore nödvändigt.
En månad efter denna första debatt
ansågo regeringen och livsmedelskommissionen,
att det var rimligt att göra
detta ingripande, som följaktligen då
kom till stånd.
Jag ville ha sagt detta, för att man
inte skall få den ensidiga uppfattningen,
att en folkliushållningsminister
bara har att effektuera en beställning
från en kriskommission. Det finns
andra kriskommissioner, vilkas opinioner
i fråga om kompetens väl få väga
lika tungt. Självfallet måste man taga
hänsyn åt båda hållen, och det tror
jag man kan säga, att man har gjort
i det här sammanhanget.
Jag kommer tillbaka till detta, att
det inte är någon av jordbruksrepresentanterna,
som vänt sig mot normalpriset
i och för sig. Man har inte sagt, att
det är för lågt, utan man har sagt, att
man vänder sig mot ett dylikt regleringsingripande.
Men som jag sade i
mitt första anförande efter svaret:
skulle förhållandena ha utvecklat sig
ogynnsamt, hade vi måst ingripa i
efterhand, och det har åtskilliga gånger
riktats anmärkningar mot regeringen
för att den inte varit förutseende i tid
utan ingripit för sent, då det kanske
mött vissa besvärligheter att rätta till
det hela. Det är ju klart, att man har
ett intresse av att det inte skall behöva
bli någon repetition i onödan av dessa
anmärkningar.
Gentemot herr Nilsson i Göingegården
vill jag säga, att om han har den
känslan, att man genom de statliga uppköp
som gjordes i höstas skulle ha haft
en reserv att möta en köldperiod med,
är det en betydlig överskattning av om
-
17
Lördagen den 3 april 1948. Nr 12.
Svar på interpellation ang. priskontrollnämndens beslut om pris å vissa maltdrycker.
fattningen av de statliga uppköpen. Jag
vill minnas, att vi här i landet ha en
konsumtion av potatis för direktförbrukning
på omkring 850 000 eller
900 000 ton, och direktiven till Spannmålsbolaget
inneburo, att man föregående
år skulle köpa upp en kvantitet
av 5 000 ton. Det är således ur alla synpunkter
otillfredsställande, om man
räknar med att använda detta såsom
något speciellt beredskapslager i händelse
av ogynnsamma väderleksbetingelser.
Överläggningen var härmed slutad.
§ 4.
Ordet lämnades på begäran till
Chefen för folkhushållningsdepartementet,
herr statsrådet STRÄNG, som
anförde: Herr talman! I en till statsrådet
och chefen för finansdepartementet
riktad interpellation har herr Dickson
kritiserat priskontrollnämndens
handläggning av frågan om prissättningen
på maltdrycker i samband med
ikraftträdandet av den av riksdagen beslutade
skattehöjningen. Herr Dickson
anser, att priskontrollnämnden egenmäktigt
satt sig över riksdagens beslut,
och frågar, om finansministern ämnar
vidtaga sådana åtgärder, att något dylikt
inte kommer att upprepas i fortsättningen.
Då priskontrollnämnden tillhör
folkhushållningsdepartementets verksamhetsområde,
torde det ankomma på
mig att besvara denna interpellation.
Bakgrunden till det av interpellanten
berörda ärendet var följande. I proposition
nr 7 föreslog Kungl. Maj:t
bland annat, att skatten på maltrycker
av andra klassen skulle höjas från 30
till 39 öre för liter. Avsikten var att
denna skattehöjning tillsammans med
vissa andra beskattningsåtgärder skulle
möjliggöra eu överbalansering av budgeten
och bidraga till att minska balansen
mellan köpkraft och varutillgång.
Sedan bevillningsutskottet t i 11-
2 Andra kammarens ]>rot<)koll 1048.
styrkt förslaget, bifölls detsamma den
28 januari av riksdagen, varefter Kungl.
Maj:t den 30 januari utfärdade en kungörelse
om skattehöjningen, vilken
trädde i kraft den 1 februari.
Med anledning av skattehöjningen
hade priskontrollnämnden att pröva
frågan om priset på maltdrycker. Denna
prövning skedde i två etapper. Den 30
januari beslöt nämnden att medgiva en
höjning av priserna på maltdrycker av
klass 2 med 6 öre för liter, motsvarande
2 öre för flaska om */s liter. Prishöjningen,
som sålunda för liter räknat
var 3 öre lägre än skattehöjningen,
skulle enligt nämndens beslut gälla tills
vidare, intill dess annorlunda förordnades
av nämnden. Någon prishöjning
på maltdrycker i samband med servering
å näringsställen medgavs i detta
sammanhang icke. En vecka senare,
den G februari, hade nämnden ärendet
uppe till förnyad behandling och beslöt
då medge att priserna vid försäljning
från tillverkare och nederlag skulle få
höjas med ytterligare 3 öre för liter,
d. v. s. att hela skattehöjningen skulle
täckas av prishöjningen. Samtidigt beslöts
också att priserna vid servering
på näringställen skulle få höjas med
motsvarande belopp.
För herr Dickson ter sig tydligen
denna priskontrollnämndens handläggning
av ärendet såsom ett försök från
nämndens sida att godtyckligt och i
strid med de syften, som varit vägledande
för riksdagen vid dess beslut,
vältra över en del av skattebördan från
konsumenterna på bryggeriidkarna.
Detta innebär dock en alltför stark förenkling
av frågeställningen, och herr
Dickson har för att komma fram till
denna slutsats bortsett från vissa i sammanhanget
viktiga omständigheter.
Beträffande principen, att en ny varuskatt
eller en höjning av en förut utgående
varuskatt i och för sig skall
taga sig uttryck i en höjning av konsumentpriset
på den beskattade varan,
kan det enligt min mening icke råda
r Vi.
18
Nr 12.
Lördagen den 3 april 1948.
Svar på interpellation ang. priskontrollnämndens beslut om pris å vissa maltdrycker.
någon som helst tvekan. Varuskatter,
av vad slag de vara må, äro konsumtionsskatter
och skola bäras av dem
som förbruka varorna, icke av producenterna.
I och för sig böra alltså skattehöjningar
av detta slag få täckas genom
prishöjningar. Jag tror inte att
priskontrollnämnden har eller har haft
någon annan mening på denna punkt.
Emellertid har priskontrollnämnden
till uppgift att fortlöpande följa prisoch
kostnadsutvecklingen. I de fall, där
priskontrollnämnden konstaterar att
priset på en viss vara är för högt i förhållande
till kostnaderna sedan hänsyn
tagits till skälig handelsvinst, bör
nämnden se till att det justeras. Detta
gäller naturligtvis oavsett om en vara
är skattebelagd eller inte.
I det nu aktuella fallet förhöll det
sig på det sättet, att priserna på maltdrycker
sedan lång tid tillbaka varit
föremål för priskontrollnämndens uppmärksamhet.
Nämnden hade, enligt
vad jag inhämtat, vid flera tillfällen
förhandlat med Svenska bryggareföreningen
om möjligheterna att sänka
maltdryckspriserna, dock utan att man
kunnat få till stånd någon överenskommelse.
Inom priskontrollnämnden hade
man också gjort en del undersökningar
rörande bryggerinäringens lönsamhet.
Resultaten av dessa hade visat, att lönsamheten
visserligen under senare år
något försämrats, men att densamma år
1945/46, det sista undersökta året, fortfarande
var så god att enligt nämndens
mening en viss prissänkning borde
komma i fråga. Emellertid hade från
föreningens sida framhållits, att bryggerierna
under år 1946/47 fått vidkännas
vissa kostnadsökningar och att sådana
kunde emotses även år 1947/48.
År 1946/47 hade emellertid maltdrycksförsäljningen
varit ovanligt stor, varför
de högre tillverkningskostnaderna icke
kunde väntas återspegla sig i företagens
vinstresultat för nämnda år.
Priskontrollnämnden ansåg på grundval
av det material, som sålunda före
-
låg, att en viss prissänkning på maltdrycker
borde kunna genomföras. Det
ar mot bakgrunden härav, som man får
se nämndens beslut den 30 januari att
tillåta en prishöjning med endast 6 öre
för liter trots att skattehöjningen uppgick
till 9 öre för liter.
Emellertid fortsattes förhandlingarna
mellan Bryggareföreningen och nämnden
omedelbart efter detta nämndens
beslut. Härvid preciserade Bryggareföreningen
närmare de kostnadsökningar,
som industrien fått vidkännas, bland annat
genom att svenskt maltkorn måst
utbytas mot importerad malt och maniokamjöl
samt råsocker ävensom genom
lönehöjningar. Med anledning av
vad sålunda framkommit ändrade priskontrollnämnden
sitt beslut därhän, att
maltdryckspriset fick höjas med hela
det belopp, varmed skatten ökat.
Även beträffande priserna på maltdrycker
vid servering på näringsställen
pågingo förhandlingar då nämnden
först behandlade ärendet. Då dessa förhandlingar
slutförts och resulterat i en
överenskommelse, fattade nämnden sitt
definitiva beslut i frågan.
I och för sig hade det varit önskvärt,
att priskontrollnämnden före sin
behandling av prisfrågan den 30 januari
kunnat genomföra de förhandlingar
med Bryggareföreningen och restaurangnäringens
representanter, som
sedermera lades till grund för nämndens
beslut den 6 februari. Beträffande
frågans principiella sida har jag redan
uttalat, att en konsumtionsskatt givetvis
skall bäras av konsumenterna. Å andra
sidan är det enligt min mening lika
självklart, att ett införande av en ny
eller en höjning av en förut bestående
konsumtionsskatt icke får utgöra något
hinder för priskontrollnämnden i dess
vanliga priskontrollerande verksamhet.
Skattebelagda varor måste i detta hänseende
vara jämställda med andra varor.
Huruvida det sedan är lämpligt att
kombinera en prishöjning, som föranletts
av en skattehöjning, med en av
19
Lördagen den 3 april 1948. Nr 12.
Svar på interpellation ang. priskontrollnämndens beslut om pris å vissa maltdrycker.
kostnadsläget eller andra omständigheter
föranledd prissänkning, är en fråga
som får avgöras med hänsyn till omständigheterna
i det enskilda fallet,
även om det av olika skäl kan vara
önskvärt, att dessa båda slag av prisjusteringar
hållas isär. Därutöver får
givetvis förutsättas, att dylika prisändringar
grundas på ett tillfredsställande
utredningsmaterial, varjämte de böra
föregås av förhandlingar med berörda
parter inom näringslivet.
Vidare yttrade:
Herr DICKSON: Herr talman! Jag ber
att få tacka folkhushållningsministern
för de ansträngningar han har mobiliserat
för att få fram detta svar och för
den del av svaret som må kunna ha besvarat
vad jag frågade. Jag kan väl inte
tro, att folkhushållningsministern gjort
sig några illusioner om att svaret av
mig skulle anses tillfredsställande, och
skulle vi ställa saken så på huvudet, att
jag frågade statsrådet, undrar jag om
inte statsrådet själv skulle tycka, att det
vidlådes av en hel del rätt tråkiga skönhetsfel.
Jag vill emellertid i detta sammanhang
till statsrådets försvar säga, att
han ju inte själv varit engagerad i den
här frågan, utan det är hans underlydande
institution priskontrollnämnden,
som här står i rampljuset, och det har
ju blivit praxis — en i och för sig mycket
ridderlig och flott praxis — att en
förman i så gott som alla väder skall
hålla sina underlydande om ryggen. Jag
föreställer mig, att det är det som gjort,
att detta svar blivit så långt och invecklat
och så fullt av »å ena sidan, å
andra sidan, med hänsyn till» o. s. v.
Jag tror, att om ansvaret hade legat
helt på statsrådet Sträng, hade vi kunnat
få ett kort, koncist och sakligt svar,
som hade onödiggjort vidare debatt i
saken. Ett misstag kan ju alltid göras;
det är mänskligt även hos ett statsråd,
men det har tyvärr blivit en sorts vana
här i riksdagen och i det politiska livet
över huvud taget, att ett fel aldrig får
erkännas utan skall försvaras, även om
det är aldrig så befängt.
Själva sakfrågan har här beskrivits i
god kurialstil, och om jag skulle tilllåta
mig att förenkla det hela något,
gick det ju till så, som kammarens få
härvarande ledamöter säkert komma
ihåg, att riksdagen mycket snabbt bragtes
att godkänna det förslag, som Kungl.
Maj:t hade framställt och som gick ut
på att man, efter att ha funnit ett objekt
som var relativt oskyldigt, skulle sterilisera
allmänhetens köpkraft genom att
höja priset på de varor det här rörde
sig om, nämligen maltdryckerna.
Regeringens ståndpunkt var ju därvidlag
fullkomligt klar, och statsrådet
betonade i sitt svar också, att den här
historien kom till delvis för att överbalansera
budgeten men också för att
sterilisera köpkraften. Den 28 januari
fattade riksdagen beslut, den 30 januari
utfärdades en kungörelse om saken —
snabbt och perfekt — och så kom då
priskontrollnämndens mycket överraskande
beslut strax därpå. Den 1 februari
trädde det hela i kraft.
Jag riktade felaktigt interpellationen
till finansministern; hela tiden föresvävade
mig hans bild, och den föresvävar
mig i viss mån ännu. Jag kan inte neka
till att det skulle ha varit intressant att
ha honom här i dag för att få höra honom
omvittna den reaktion han själv
erfor, när han såg, hur frågan löstes i
praktiken. Här hade riksdagen — på
många håll säkerligen med en viss självövervinnelse
men med biträde från alla
partier — gått in för den här lösningen
som bidrag till att hjälpa upp vårt valutaläge,
och så förstöres det hela till
hälften genom att intentionerna inte
fullföljas. Mekanismen i detta är det för
mig omöjligt att få fram. Jag förmodar,
att den ligger i telefonsamtal mellan
olika höga potentater på de områden
det här gäller. Men ett faktum är, att
det är en egendomlig koincidens med
20 Nr 12. Lördagen den 3 april 1948.
Svar på interpellation ang. priskontrollnämndens beslut om pris å vissa maltdrycker.
denna hastiga ändring av priskontrollnämndens
beslut till att sammanfalla
med regeringens och riksdagens från
att ha varit mycket divergerande några
dagar tidigare.
Det har sagts mig från restauranghåll,
vilket statsrådet i sitt svar tyvärr tagit
mycket lätt på, att vid de plötsliga förhandlingar
som inträffade i slutet på
januari dekreterades det bl. a., att restaurangerna
finge taga två öres förlust,
och bryggerierna skulle taga det andra
örets förlust. Konsumenterna skulle inte
ha något ont av det här. Man fick där den
uppfattningen, att detta var ett definitivt
beslut, och så kom som en överraskning
för vederbörande på det hållet en
påringning från priskontrollnämnden
några dagar senare — om jag tolkat det
riktigt sedan det stått i tidningarna, sedan
interpellationen var framställd och
sedan, förmodar jag, även andra ting
hänt. Jag är inte alldeles övertygad om
att bevillningsutskottets ledamöter suttit
fullkomligt stilla på sina platser, när
de sågo hur det hela utvecklade sig.
Nog av, då fick restaurangfolket en
påringning från priskontrollnämnden,
där man till deras överraskning sade,
att »de där förhandlingarna som vi förde
blevo ju aldrig riktigt slutförda, men
det kanske vi skulle kunna göra nu»,
och så blev det då detta resultat. Ordalydelsen
är ju min, men andemeningen
har jag förstått var den som jag här
sökt att efter fattig förmåga beskriva.
Kärnan i detta är ju den osäkerhet,
som säkert många kammarledamöter erfarit,
då de bevittnat en sådan här sak.
Riksdagens beslut var klart, och det
gick i enlighet med regeringens intentioner,
men lika fullt kommer ett underordnat
organ och ställer det hela på
huvudet. Jag framställde i den här interpellationen
en fråga, som visserligen
också var riktad till finansministern,
men jag förmodar, att det hade kunnat
komma någon antydning till svar även
på den punkten, nämligen huruvida
man från regeringshåll försökt trygga
oss alla för ett upprepande av en sådan
händelse som den nyss passerade och
nu påtalade. Frågan besvarades till låt
oss generöst säga 22 procent. De övriga
procenten äro mycket svävande, och
jag kan därför, herr talman, trots att
jag är en välvilligt stämd man och inte
road av slagsmål, inte säga att jag är
nöjd med det svar som statsrådet lämnat.
Chefen för folkhusliållningsdepartementet,
herr statsrådet STRÄNG: Jag är
naturligtvis kolossalt smickrad över det
utomordentligt välformade tack som
herr Dickson bestod mig för interpellationssvaret.
.lag försäkrar, att jag inte
heller i fortsättningen skall tveka att
göra alla de ansträngningar som äro
mig möjliga för att kunna svara herr
Dickson på kommande interpellationer
ungefär lika utförligt som jag svarat på
den här.
Jag är självfallet också smickrad över
att herr Dickson tillägger mig en så god
egenskap som ridderlighet, som han uttryckte
det. Jag har en känsla av att
det betyget från herr Dicksons sida är
värt något alldeles särskilt. Herr Dickson
bör ju i sin egenskap av kammarherre
och hovman ha vissa möjligheter
att bedöma just den karaktärsegenskapen.
Men när herr Dickson fortsatte, hade
jag en känsla av att herr Dickson slog
in öppna dörrar. Huruvida det är någon
speciellt ridderlig egenskap vill jag
låta vara osagt, men herr Dickson hade
ett behov av att koppla ihop de här
båda frågorna: dels priskontrollnämndens
räntabilitetsundersökning för bryggerinäringen
och vad den i och för sig
föranledde för prisjusteringar, dels den
andra helt fristående frågan om konsumtionsbeskattningen.
Jag har sagt i
interpellationssvaret, att det självfallet
varit önskvärt, att tidtabellen varit sådan,
att de här båda frågorna inte kom
-
Nr 12.
21
Lördagen den 3 april 1918.
Svar på interpellation ang. priskontrollnämndens beslut om pris
mit på samma gång, och jag har ju argumenterat
så pass klart och utförligt, att
det inte bör råda tvekan om, att det här
rör sig om två skiljaktiga frågor och två
skiljaktiga saker.
Eftersom herr Dickson anförde, att
jag mycket hastigt gått förbi frågan om
restaurangernas, kaféernas och matserveringarnas
prisjustering på pilsner,
kan jag kanske komplettera detta i någon
män. Det var nämligen så, att det
försiggick förhandlingar mellan å ena
sidan priskontrollnämnden och å andra
sidan matserveringar, kaféer och restauranger.
Man sade då redan från början
ifrån, att när det gäller ölkaféerna är
det ingen diskussion om att hela skattehöjningen
skall slå igenom till det sista
öret. Däremot förde man när det gällde
serveringar, som servera även andra
slag av läskedrycker, det resonemanget,
att man i stället skulle söka åstadkomma
en förhållandevis större justering
beträffande läskedryckerna och en
mindre justering beträffande pilsnern.
Detta var cn praktisk förhandlingsfråga,
som man debatterade just vid den tidpunkt
då skattehöjningen skulle träda i
kraft. Man var färdig med denna fråga
veckan efteråt och kunde då också reda
upp den till båda parternas belåtenhet.
Jag har med detta ytterligare velat
förklara denna för herr Dickson kanske
litet underliga utveckling i fråga om
prisjusteringen på dessa varor. Jag har
vidare så pass bestämt som man kan
begära i själva interpellationssvaret sagt
ifrån, alt det inte är någon tvekan om
att en konsumtionsbeskattning skall
drabba konsumenterna. Men det är lika
naturligt alt nämnden måste förbehålla
sig rätten atl driva den priskontrollerande
verksamhet, som nämnden til
syvende og sidst är satt att bevaka.
Herr DICKSON: Herr talman! Det
tycks vara ett djupt svalg befäst mellan
folkhushållningsministerns och finansministerns
ståndpunkt i denna
å vissa maltdrycker.
fråga. Jag instämmer till fullo med finansministern
i detta synnerligen betydelsefulla
spörsmål, nämligen att man
måste ta ut denna skatt just från den
öldrickande allmänheten. Detta moment
har skjutits i bakgrunden såväl i priskontrollnämndens
handlingar som i
herr statsrådets svar, i varje fall till viss
del. Jag tror att herr statsrådet är väl
medveten om, att det inte är någon
konst att komma åt bryggeriernas eller
restaurangernas stora vinster, om det
var dessa man ville åt, men det var ju
just det fina med dessa skattearrangemang,
att man skulle komma åt de
pengar som allmänheten hade för mycket.
Att det här gäller två skilda saker,
dels priskontrollnämndens ordinarie
rutinverksamhet, dels denna speciella,
brådskande fråga är ju alldeles uppenbart.
Det har aldrig varit någon tvist
om den saken. Herr statsråd, nog hade
det väl ändå varit bättre om man hade
kunnat skilja på dessa båda ting och
sålunda låtit riksdagens beslut om skattehöjning
i enlighet med regeringens
intentioner vara cn sak och priskontrollnämndens
önskan att sänka priset
vara en annan. Ölet hade då blivit tre
öre dyrare per flaska, och priskontrollnämnden
hade fått litet mera tid att
tänka sig för och sluppit begå denna
fadäs.
Chefen för folkhushållningsdepartementet,
herr statsrådet STRÄNG: Herr
talman! Jag är icke så säker på att man
i detta sammanhang kan tala om en
fadäs. Det är möjligt att herr Dickson
från sina utgångspunkter har benägenhet
att tala om en fadäs av nämnden
när han i dag finner att hans interpellation
inte gör precis den effekt, som
den var avsedd att göra när den ställdes.
Men om man ser på denna fråga
utan att som herr Dickson vara engagerad
som part i målet, tror jag nog
man kan säga, alt nämndens ståndpunktstagandc
och motivering för sitt
22
Nr 12.
Lördagen den 3 april 1918.
Svar på interpellation ang. priskontrollnämndens beslut om pris å vissa maltdrycker.
handlingssätt äro mycket plausibla. Jag
delar emellertid herr Dicksons uppfattning,
och detta har kommit till uttryck
i svaret, att det hade varit önskvärt, att
nämndens behandling av dessa två frågor
inte hade råkat sammanfalla på ett
sådant sätt, att de för den icke initierade
kunna synas vara sammankopplade.
Men man uppgör inte så där utan
vidare på förhand en tidtabell i dylika
fall. Det har mellan nämnden och bryggeriindustrien
förekommit resonemang
om denna industris räntabilitet i akt
och mening från nämndens sida att
pressa priset på den färdiga produkten.
Nu inträffar detta samtidigt med den
höjda beskattningen. Jag tycker därför
inte att man bör fästa större vikt vid
denna omständighet än vad den är
värd.
Vidare tror sig herr Dickson finna
skiljaktigheter mellan min uppfattning
och finansministerns. Jag förstår inte
detta resonemang. Jag har sagt i mitt interpellationssvar,
att en konsumtionsbeskattning
skall belasta konsumenterna.
Jag vet att finansministern har samma
uppfattning, och han har ju också
apostroferats från herr Dicksons sida.
Men om man ordnar det på det sättet,
att Andersson, som dricker vichyvatten
eller andra läskedrycker, betalar 5 öre
i skatt, och Pettersson, som dricker Öl,
betalar 2 öre, spelar detta inte någon
principiellt avgörande roll. Det blir i
princip detsamma som att Andersson
och Pettersson betala 3 öre var oavsett
om de dricka vichyvatten eller Öl. Detta
var bakgrunden till nämndens resonemang
beträffande matserveringarna.
I och med att man från nämndens
sida under hela tiden var inställd på att
beskattningen skulle slå igenom, äro
mina, finansministerns och herr Dicksons
synpunkter i det avseendet tillgodosedda.
Herr Dickson kan väl inte
gärna mena, att enbart den omständigheten,
att en beskattning införes på en
viss vara, skall göra det omöjligt att
sänka denna varas bottenpris. En sådan
sänkning får ju till följd att det inte
blir lika stor absolut uttagning av köpkraft
ifrån allmänheten som det skulle
bli ifall man läte bottenpriset vara
orört. Vi ha varit överens om att det i
detta fall rör sig om två skilda saker.
Ett någorlunda logiskt resonemang har
därför lett oss fram till den slutsats,
som väl även herr Dickson innerst inne
anser vara den riktiga.
Herr OLSON i Göteborg: Herr talman!
Jag skall be att få framföra ett
kanske inte alldeles betydelselöst tillrättaläggande
med anledning av herr
statsrådets senaste inlägg.
Herr statsrådet säger att det förekommit
förhandlingar mellan priskontrollnämnden
och bryggerierna angående
möjligheten att sänka priserna med hänsyn
till den goda utvecklingen och till
de goda vinsterna inom bryggerinäringen.
Detta uttalande tål nog en modifikation.
Det förhåller sig nämligen på det
viset, att priskonlrollnämnden i mars
månad 1946 ifrågasatte en sådan prissänkning
som herr statsrådet här antydde.
Priskontrollnämnden påvisade
det förändrade läge som inträtt genom
att bryggerierna kunnat överge gengasdriften
och återgå till bensindrift vid
automobiltransporterna. Men vid de förhandlingar,
som på grund av denna
hänvändelse sattes i gång, fann priskontrollnämnden
att en prissänkning inte
var betingad av förhållandena.
Emellertid tog priskontrollnämnden
upp frågan på nytt i maj månad 1947.
Det är väl på denna omständighet som
herr statsrådet närmast syftar. Därvid
begärde priskontrollnämnden vissa uppgifter
från bryggerierna, vilka den önskade
få före den 20 juni samma år. De
förhandlingar, som man möjligen i detta
sammanhang skulle kunna tala om, begränsade
sig till att bryggeriindustrien,
med hänsyn till den brådska som råder
inom denna verksamhet just vid sommarens
ingång, hos priskontrollnämn
-
23
Lördagen den 3 april 1948. Nr 12.
Svar på interpellation ang. priskontrollnämndens beslut om pris å vissa maltdrycker.
den hemställde om att tidpunkten för
avlämnandet av dessa uppgifter skulle
få framskjutas till den 1 september, vilket
också bifölls av priskontrollnämnden.
Sedan dessa uppgifter inkommit
ha inga förhandlingar ägt rum.
Jag ger interpellanten alldeles rätt
när han säger att dessa tvenne frågor,
å ena sidan frågan om en eventuell
sänkning av priset på grundval av priskontrollnämndens
prisvårdande uppgifter
och å andra sidan frågan om en
höjning av skatten, kommit att bli sammanblandade.
Då några förhandlingar
uppenbarligen icke ägt rum, hade det
legat nära till hands, att frågan om en
sänkning av priset hade uppskjutits tills
sådana förhandlingar verkligen kommit
till stånd.
Chefen för folkliushållningsdepartementet,
herr statsrådet STRÄNG: Herr
talman! Begreppet förhandlingar har
ju en ganska vid omfattning. Dessa förhandlingar
pågingo efter vad jag vill
minnas under år 1946. Under 1947 fortsattes
granskningen av bryggeriindustriens
kostnads- och inkomstutveckling,
vilken hos priskontrollnämnden
föranledde den uppfattningen att det på
detta område var rimligt att företaga
en prissänkning sett ifrån kostnadsutvecklingens
synpunkt. .Tåg vet inte huruvida
herr Olson i Göteborg deltog i den
uppvaktning ifrån industriens representanter,
som ägde rum för mig i samband
med att skattefrågan kom på dagordningen.
Därvid erkände man att
bryggeriindustrien — som för resten
alla veta — i jämförelse med övriga industrier
har en god ekonomisk ställning.
Vi behöva väl inte sticka under
stol med att denna industri har utvecklats
på ett sätt som ligger avgjort över
vad som är normalt för företag i allmänhet.
Därför är det ju inte så överraskande
att priskontrollnämnden, som
är van att röra sig med kalkyler, som
inte ge samma goda resultat, ansåg att
det här kunde vara lämpligt med en
justering av priset. Vid den nyssnämnda
uppvaktningen från denna industris
representanter anförde man vad jag
bl. a. i svaret har refererat, nämligen
att man förväntade löneökningar för
1948 och att man hade haft vissa löneökningar
under 1947, som icke hade
kommit till uttryck i de siffror varmed
priskontrollnämnden arbetade, och tilllika,
att man hade haft fördyringar på
råvarufronten. Dessa argument föranledde
priskontrollnämnden att ta frågan
under nytt övervägande. Därvid fingo
bryggeriindustriens representanter gehör
för sina synpunkter. Jag vill konstatera,
att kontakten mellan nämnden och
bryggeriindustrien icke varit avbruten,
eftersom nämnden under hela år 1947
har sysslat med bryggeriindustriens
räntabilitetsutveckling.
Härmed var överläggningen slutad.
§ 5.
Föredrogos var efter annan följande
Ivungl. Maj :ts å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid
till
statsutskottet propositionen, nr
191, angående vissa investeringar i statens
järnvägars fond; samt
till behandling av lagutskott propositionerna:
nr
192, med förslag till lantarbetstidslag;
nr
193, med förslag till lag om överflyttande
på arbetarskyddsstyrelsen av
de uppgifter och befogenheter, som tillkomma
arbetsrådet; och
nr 194, med förslag till lag om inskränkning
i rätten att förvärva jordbruksfastighet.
§ 6.
Föredrogos var för sig följande på
bordet liggande motioner; och hänvisades
därvid
24
Nr 12.
Lördagen den 3 april 1948.
till konstitutionsutskottet motionen nr
436 av herr Mattsson m. fl.;
till statsutskottet motionerna:
nr 437 av herr Nilsson i Landskrona
m. fl.,
nr 438 av herr Persson i Norrby
m. fl.,
nr 439 av herrar Lager och Senander,
nr 440 av herr Adolfsson och fru Linde
rot,
nr 441 av herr Allard in. fl.,
nr 442 och 443 av herr Kyling m. fl.,
nr 444 av herr Norup in. fl.,
nr 445 av herr Johansson i Kalmar
m. fl.,
nr 446 av herr Gavelin,
nr 447 av herr Jansson i Örebro m. fl.,
nr 448 av herr Österman m. fl.,
nr 449 av herr Lundqvist,
nr 450 av herr Wiberg in. fl.,
nr 451 av herr Wiberg,
nr 452 av herr Larsson i Karlstad
m. fl.,
nr 453 av herr von Friesen,
nr 454 av herr Andersson i Malmö
in. fl. och
nr 455 av herr Håstad in. fl.;
till bankoutskottet motionen nr 456
av herr Håstad;
till behandling av lagutskott motionerna:
nr
457 av herr Andersson i Falun,
nr 458 av herr Staxäng m. fl.,
nr 459 av herr Hallén m. fl.,
nr 460 av herr Gustafsson i Bogla
och
nr 461 av herr Kempe in. fl.; samt
till jordbruksutskottet motionerna:
nr 462 av herrar Jönsson i Rossbol
och Andersson i Gisselås,
nr 463 av herr Larsson i Karlstad
in. fl.,
nr 464 av herrar Jonsson i Malmgrava
och Hseggblom,
nr 465 av herr Gustafson i Vimmerby
m. fl.,
nr 466 av herr Hseggblom m. fl.,
nr 467 av herrar Sveningsson och
Hseggblom,
nr 468 av herr Hseggblom,
nr 469 av herr Sundström in. fl.,
nr 470 av herr Hseggblom m. fl.,
nr 471 av herrar Liedberg och Hseggblom
och
nr 472 av herr Svensson i Stenkyrka
in. fl.
§ 7.
Föredrogs den av herr Hjalinarson
vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan
att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
om beredande av
möjlighet för tidningarna att erhålla
hårdvaluta för inköp av publiceringsrätt
till memoarer och dylikt.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 8.
Föredrogs den av herr Jansson i Örebro
vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till statsrådet fru Kock, angående upptagande
av driften vid AB Bofors’ industrianläggning
vid Svartå.
Kammaren biföll denna anhållan.
§ 9-
Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets betänkande
och utlåtanden:
nr 16, med förslag till ändrad lydelse
av § 72 riksdagsordningen;
nr 17, i anledning av väckt motion
med förslag till ändrad lydelse av § 16
regeringsformen; och
nr 18, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 54 § 2, 5 och 7
mom. samt 70 § 1 mom. lagen den 26
november 1920 (nr 796) om val till
riksdagen, m. m.;
statsutskottets utlåtanden:
nr 5, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda fram
-
Lördagen den 3 april 1948.
Nr 12.
25
ställningar rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1948/49 under femte
huvudtiteln, avseende anslagen inom
socialdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;
nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts i
statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter
för budgetåret 1948/49 under sjätte
huvudtiteln, avseende anslagen inom
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta
motioner; och
nr 42, i anledning av 1947 års revisionsutrednings
betänkande rörande
riksdagens revisorers verksamhet, utom
i vad det avser förslag till ändrad lydelse
av § 72 riksdagsordningen;
första lagutskottets utlåtande nr 21,
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående ändrad
lydelse av 13 § 3 inom. lagen den 6 juni
1925 (nr 170) om polisväsendet i riket,
m. in.;
jordbruksutskottets utlåtande nr 1, i
anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under nionde huvudtiteln
gjorda framställningar jämte i ämnet
väckta motioner;
andra kammarens första tillfälliga utskotts
utlåtande nr 4, i anledning av
väckt motion angående viss ändring av
stadgan för den kommunala yrkesundervisningen;
samt
andra kammarens andra tillfälliga utskotts
utlåtande nr 5, över motion om
beredande av möjlighet för sockersjuka,
som äro fullt arbetsföra, att söka och
innehava befattningar i statens tjänst.
§ 10.
Avlämnades följande motioner, nämligen
av
herr Sundberg, nr 473, i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition, nr 130, angående
lönereglering för övningslärarc
in. in.; och
herrar Österman och Swedberg,
nr 474, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition, nr 145, angående anslag
till statens sinnessjukhus: avlöningar,
m. in.
Vidare avlämnades följande motioner
i anledning av Kungl. Maj :ts proposition,
nr 149, angående organisationen
av rationaliseringsverksamheten på
jordbrukets område m. m., nämligen av
herr Svensson i Ljungskile m. fl.,
nr 475,
herr Nilsson i Göingegården m. fl.,
nr 476,
herrar Johansson i Mysinge och Pettersson
i Dahl, nr 477 och
herr Boman i Stafsund m. fl., nr 478
och 479.
Härpå avlämnades följande motioner
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 161, angående jordbruksförsöksverksamhetens
organisation m. m.,
nämligen av
herr Persson i Svensköp m. fl., nr
480,
herr Sandberg m. fl., nr 481,
herr Lundberg, nr 482,
herr Carlsson i Bakeröd in. fl., nr 483
och 484 samt
herr Svensson i Stenkyrka m. fl., nr
485.
Herr Larsson i Stockholm avlämnade
en av honom m. fl. undertecknad motion
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 172, angående anslag till
lantmäteristyrelsen och lantmäterikontoren
i länen för budgetåret 1948/49.
Slutligen avlämnades följande motioner
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 177, angående utbyggnad av
lantbruks-, veterinär- och skogsliögskolorna
in. in., nämligen av
herr Svensson i Stenkyrka m. fl., nr
487 samt
herrar Persson i Svensköp och Stjärne,
iir 488 och 489.
Dessa motioner bordlädes.
§ 11.
Anmäldes och godkändes statsutskottets
förslag till riksdagens skrivel
-
26
Nr 12.
Lördagen den 3 april 1948.
se, nr 104, till Konungen i anledning av
Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under statens affärsverksfonder, statens
järnvägar, gjorda framställning angående
anslag för budgetåret 1948/49 till
nyanskaffning av person- och resgodsvagnar.
§ 12.
Justerades protokollsutdrag.
Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 3.29 em.
In fidem
Gunnar Britth.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1918
S1G808