1948 ANDRA KAM MÅR E N Nr 4 (Riksdagens protokoll 1948:4)

RIKSDAGENS

PROTOKOLL

1948 ANDRA KAM MÅR E N Nr 4

INNEHÅLL

Sid.

Torsdagen den 22 januari.

Fullmäktiges i riksbanken och riksgäldskontoret berättelser .. 3

Fredagen den 23 januari.

.................................................. 5

Lördagen den 24 januari fm.

Interpellationer av:

herr Skoglund i Umeå, ang. ny industri i Örviken...... 13

herr Pettersson i Dahl, ang. ökad byggnadsverksamhet å
landsbygden ...................................... 14

Lördagen den 24 januari em.

Interpellation av herr Carlsson i Bakeröd ang. byggnadstillståndsprövningen
.................................. 18

Måndagen den 26 januari.

Protokoll ang. fullmaktsgranskning...................... 19

Tisdagen den 27 januari.

1 Andra kammarens protokoll 1918. Nr 4.

Nr 4.

Innehåll.

Onsdagen den 28 januari.

Val av tillfälliga utskott .............................. 23

Val av valmän att utse justitieombudsmannens ställföreträdare 25

Skärpning av tobaksbeskattningen............................ 25

Ökad beskattning av spritdrycker m. m..................... 48

Skärpning av nöjesskatten.................................... 63

Interpellation av herr Edberg ang. prispolitiken beträffande
sågade trävaror ............................................ 67

Torsdagen den 22 januari 1948.

Nr 4.

Torsdagen den 22 januari

kl. 11 fm.

§ 1.

Justerades protokollet för den 16 innevarande
januari.

§ 2.

Herr statsrådet Sköld avlämnade
Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 27, angående arrendelindring för
vissa kronoegendomar;

nr 28, angående befrielse från viss
betalningsskyldighet till kronan; och
nr 29, angående avskrivning av visst
i flottledsfonden ingående fordringsbelopp.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 3.

Föredrogos var efter annan följande
på kammarens bord vilande motioner;
och hänvisades därvid

till statsutskottet motionerna:
nr 131 av herr Svensson i Vä in. fl.;
nr 132 av herr Staxäng in. fl.;
nr 133 av herr Andersson i Hyssna;
nr 134 och 135 av herr Pettersson i
Dahl m. fl.;

nr 136 av herrar Ståhl och Svensson
i Ljungskile; och

nr 137 av herr Edberg;

till bevillningsutskottet motionerna:
nr 138 av herrar Stjårne och Persson
i Svensköp;

nr 139 av herr Dickson;
nr 140 av herr Johnsson i Skoglösa
in. fl.; och

nr 141 av herrar Persson i Landafors
och Kempe;

till bankoutskottet motionerna:
nr 142 av herr Sundberg m. fl.; och
nr 143 av herr Spångberg m. fl.;

till behandling av lagutskott motionerna: nr

144 av herrar Andersson i Alfredshem
och Kärrlander;

nr 145 av herrar Karlsson i Grängesberg
och Gavelin; och

nr 146 av herr Persson i Vinberg;

till jordbruksutskottet motionerna:
nr 147 av herr Staxäng m. fl.; och
nr 148—150 av herr Vtbult m. fl.;

till bevillningsutskottet motionen nr

151 av herr Hansson i Skegrie m. fl.;

till jordbruksutskottet motionen nr

152 av herr Pettersson i Dahl m. fl.;

till tillfälligt utskott motionerna:
nr 153 av herr Svensson i Vä m. fl.;
och

nr 154 av herr Kempe m. fl.; samt

till behandling av lagutskott motionen
nr 155 av fru Nordgren.

§ 4.

Föredrogs den av herr Andersson i
Falun vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartemcntet
angående
tilldelningen av .spannmål för framställning
av maltdrycker, m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 5.

Föredrogos och lades till handlingarna
bankoutskottets memorial:

nr 1, med överlämnande av fullmäktiges
i riksbanken till bankoutskottet
avgivna berättelse; och

Nr 4.

Torsdagen den 22 januari 1948.

nr 2, med överlämnande av fullmäktiges
i riksgäldskontoret till innevarande
riksdag avgivna, till bankoutskottet
avlämnade berättelse.

§ 6.

Avlämnades följande motioner, nämligen: nr

156, av herr Pettersson i Dahl
m. fl., i anledning av Ivungl. Maj:ts
framställning om anslag för budgetåret
1948/49 till allmän bostadsräkning
m. m.;

nr 157, av herr Jacobson i Vilhelmina
m. fl., om ändrade grunder för statsbidrag
till anordnande av skolmåltider;

nr 158, av herr Utbult m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag för budgetåret 1948/49 till
byggande och underhåll av fiskehamnar; nr

159, av herr Gavelin och fru Ericsson
i Luleå, om utökning av antalet
provinsialläkartjänster;

nr 160, av herr Jacobsson i Igelsbo
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om
ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen
den 8 juni 1923 (nr 155) angående
omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker samt om fortsatt
giltighet av förordningen, m. m.;

nr 161, av fru Nordgren, angående
ändring av bestämmelserna om änkepension
i lagen om folkpensionering;

nr 162, av herr Mårtensson m. fl., angående
viss ändring i lagen om semester; nr

163, av herr Allard, om pension åt
f. d. krutarbetaren G. A. Karlssons efterlämnade
maka Maria Josefina Karlsson; nr

164, av herr Eriksson i Stockholm,
om pension åt föreståndaren för skyddsvärnet
i Malmö O. E. Hansen;

nr 165, av herr Larsson i Karlstad
in. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts

framställning om anslag till Bidrag till
hushållningssällskapen: Avlöningar;

nr 166, av herr Utbult m. fl., om upprättande
av en fond för främjande av
maskinell utrustning på fiskebåtar;

nr 167, av herr Sveningsson m. fl.,
om åtgärder för tryggande av landets
behov av frukt och fruktprodukter medelst
ökad och förbättrad inhemsk odling; nr

168, av herr Onsjö, angående reglering
av rätten att hålla grindar över
enskild väg till vilken statsbidrag utgår;

nr 169, av herr Staxäng m. fl., angående
fördelningen av anslaget till Bidrag
till hushållningssällskapen: Omkostnader; nr

170, av herr Staxäng in. fl., angående
användningen av anvisade anslag
till befrämjande av landsbygdens
elektrifiering;

nr 171, av herr Österman in. fl., angående
Tännforsens och andra större
vattenfalls avsättande såsom nationalparker; nr

172, av herr Edberg in. fl., om
ökat anslag till befrämjande av landsbygdens
elektrifiering;

nr 173, av herr Boman i Kieryd m. fl.,
i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till bidrag till skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet;

nr 174, av herr von Seth m. fl., om
upphävande av den beslutade höjningen
av inträdesavgifterna för nya telefonabonnemang;
samt

nr 175, av herr Hagård och fru Boman,
om åtgärder för beredande av
större bekvämlighet åt resande barn och
mödrar med minderåriga barn å statens
järnvägar.

Dessa motioner bordlädes.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 11.09 fm.

In fidem
Gunnar Britth.

Fredagen den 23 januari 1948.

Nr 4.

Fredagen den 23 januari

kl. 11 fm.

i 1.

Föredrogos var efter annan och hänvisades
till jordbruksutskottet Kungl.
Maj:ts å bordet vilande propositioner:

nr 27, angående arrendelindring för
vissa kronoegendomar;

nr 28, angående befrielse från viss
betalningsskyldighet till kronan; och
nr 29, angående avskrivning av visst
i flottledsfonden ingående fordringsbelopp.

§ 2.

Föredrogos var efter annan följande
på kammarens bord liggande motioner;
och hänvisades därvid

till statsutskottet motionerna:
nr 156 av herr Pettersson i Dahl
m. fl.;

nr 157 av herr Jacobson i Vilhelmina
m. fl.;

nr 158 av herr Utbult m. fl.; och
nr 159 av herr Gavelin och fru Ericsson
i Luleå;

till bevillningsutskottet motionen nr
160 av herr Jacobsson i Igelsbo m. fl.;

till behandling av lagutskott motionerna: nr

161 av fru Nordgren; och
nr 162 av herr Mårtensson m. fl.;

till bankoutskottet motionerna:

nr 163 av herr Allard; och

nr 164 av herr Eriksson i Stockholm;

till jordbruksutskottet motionerna:
nr 165 av herr Larsson i Karlstad
in. fl.;

nr 166 av herr Utbult in. fl.;
nr 167 av herr Sveningsson m. fl.;
nr 168 av herr Onsjö;
nr 169 och 170 av herr Staxäng in. fl.;
nr 171 av herr Österman in. fl.;

nr 172 av herr Edberg m. fl.; och
nr 173 av herr Boman i Kieryd m. fl.;
samt

till tillfälligt utskott motionerna:
nr 174 av herr von Seth m. fl.; samt
nr 175 av herr Hagård och fru Boman.

§ 3.

Avlämnades följande motioner, nämligen: nr

176, av herr Ohlin m. fl., om de
offentliga tjänstemännens rättsställning;

nr 177, av herr Ohlin m. fl., om revision
av gällande grunder för de statliga
och kommunala tjänstemännens
förhandlings- och avtalsrätt;

nr 178, av herr Haeggblom, om behörighet
för landsfiskal i stad under
landsrätt att väljas till stadsfullmäktig;

nr 179, av herrar Liedberg och Wiberg,
angående åtgärder för effektivisering
av förberedelsen till och förandet
av Sveriges handelsavtalsförhandlingar;

nr 180, av herr Mårtensson m. fl., i
anledning av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till stensättning av
vägar;

nr 181, av herr Norup m. fl., om åtgärder
i syfte att begränsa och avveckla
krisförvaltningen;

nr 182, av herr Onsjö m. fl., angående
grunderna för statsbidrag till provisoriska
skolbyggnader;

nr 183, av herr Olsson i Mellerud
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning om anslag till bidrag till
ambulatorisk behandling m. m. av vissa
tuberkulospatienter;

nr 184, av herr Svensson i Ljungskile,
om ersättning till textilarbetaren
E. S. Nilsson för skada, ådragen under
militärtjänstgöring;

Nr 4.

Fredagen den 23 januari 1948.

nr 185, av herr Svensson i Ljungskile
m. fl., i anledning av Kung]. Majrts
framställning om anslag till understöd
för utbildning av lärare vid folkhögskolor; nr

186, av herrar Hansson i Skediga
och Jonsson i Skutskär, om ökat statsbidrag
till avlönande av fjärdingsmän;

nr 187, av fru Ewerlöf, angående
byggande av en barnmorskeläroanstaltens
i Stockholm egen skolbyggnad;

nr 188, av herrar Skoglund i Umeå
och Jansson i Kalix, angående utredning
av frågan om inrättande av en
högskola i Norrland;

nr 189, av herr Sveningsson in. fl.,
i anledning av vissa av Kungl. Maj:t
gjorda framställningar om anslag till
vägunderhåll och vägbyggnader;

nr 190, av herr Sandberg m. fl., om
förhöjt anslag till bidrag till anläggningar
för vattenförsörjning och avlopp; nr

191, av herr Kempe in. fl., om
sänkning av räntan å vissa statliga bostadslån,
m. m.;

nr 192, av herr Hseggblom in. fl., angående
utredning av det statliga vägväsendets
organisation;

nr 193, av herr Ljungqvist in. fl., i
anledning av Kungl. Maj :ts framställning
om anslag till Landsmålsarkiven:
Insamling och bearbetning av vetenskapligt
material;

nr 194, av herr Svensson i Ljungskile
m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning om
särskild automobilskatt, m. m.;

nr 195, av herr Falla m. fl., om utredning
angående det gällande skattesystemets
verkningar i vissa avseenden;

nr 196, av herr Hansson i Skediga,
om rätt till avdrag vid inkomsttaxeringen
för nyanskaffning av maskiner inom
jordbruket;

nr 197, av herrar Mosesson och Kristensson,
om befrielse från varuskatt för
vissa etylacetatfabrikat;

nr 198, av herr Ohlin in. fl., om utredning
rörande en moderat höjning

av arvslottsbeskattningen samt om avskaffande
av kvarlåtenskapsskatten;

nr 199, av herr Edberg, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning om särskild automobilskatt,
m. m.;

nr 200, av herr Hwggblom in. fl., angående
skattefrihet för föräldrars eller
anhörigas kostnader för barns studier
vid högre läroanstalter;

nr 201, av herr Swedberg, om förhöjd
pension åt fanjunkaren K. G.
Malmgren;

nr 202, av herr Holmström in. fl., angående
provisoriskt pensionstillägg till
officerare och underofficerare, som avgått
med pension från frivillig övergångsstat
;

nr 203, av herr Holmström in. fl., angående
provisoriskt pensionstillägg till
pensionerade f. d. beställningshavare
på försvarsväsendets reservstater;

nr 204, av herr Holmström in. fl., angående
höjning av maximiåldern för
ingående av äktenskap medförande rätt
till familjepension;

nr 205, av herr Kempe, om pension
åt förre banarbetaren K. O. Fäger;

nr 206, av herr Jansson i Kalix, om
pension åt förre vägstyrelseordföranden
A. Fjellström;

nr 207, av herrar Werner och Rubbestad,
angående statens övertagande av
tingshusbyggnadsskyldigheten på landsbygd
och i städer utan magistrat;

nr 208, av fru Nordgren, om införande
av en svenska folkets nationaldag;

nr 209, av fru Västberg m. fl., om
rätt för make, som vid äktenskapsskillnad
fått vårdnaden om barnen, att
övertaga den av makarna förhyrda
lägenheten;

nr 210, av herr Nilson i Spånstad,
angående utredning av frågan om överförande
i vissa fall av arrendegårdar i
brukares ägo, m. in.;

nr 211, av fröken Öberg m. fl., om
översyn av gällande lagbestämmelser
om allmänna barnbidrag, m. in.;

nr 212, av herrar Jacobson i Vilhelmina
och Kärrlander, angående revi -

Fredagen den 23 januari 1948.

Nr 4.

sion av lagen om förlängning av tiden
för vissa servitut;

nr 213, av herr Svensson i Alingsås
m. fl., angående rätt för arrendatorer å
mark, tillhörande donationer och stiftelser,
att inlösa av desamma innehavda
jordbruksfastigheter;

nr 214, av herrar Fröderberg och
Johnsson i Kastanjegården, angående
dyrtidstillägg å folkpensioner;

nr 215, av herr Kempe m. fl., om rätt
i vissa fall för kommunal myndighet
på ort, där hyresregleringslagen är tilllämplig,
att pröva ingångna hyresavtal;

nr 216, av herr Dahlgren, om ändring
av 6 § lagen om försäkring för
olycksfall i arbete;

nr 217, av herr Hedberg in. fl., i anledning
av vissa av Kungl. Maj:t gjorda
framställningar om anslag under nionde
huvudtiteln;

nr 218, av herr Hseggblom in. fl., om
restitution av skatt för bensin, som användes
för jordbrukets drift;

nr 219, av herr Onsjö m. fl., om ökat
anslag till bidrag till byggnadsarbeten
vid vissa lantbruksundervisningsanstalter; nr

220, av herr Svensson i Ljungskile
m. fl., om ökat anslag till understöd åt
kontrollföreningsverksamheten;

nr 221, av herrar Svensson i Ljnngskile
och Hammarlund, om ökat anslag
till understödjande av den praktiskt
vetenskapliga verksamheten å Weibullsholm; nr

222, av herr Nilson i Spånstad,
om restitution av skatt för bensin, som
användes inom jordbruket;

nr 223, av herrar Jonsson i Malmgrava
och Hseggblom, om anslag till
försöksverksamhet med ekolodsutrustning
inom ostkustfisket;

nr 224, av herr Persson i Norrby
in. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning om anslag till bidrag till
markkartering och grundkalkning;

nr 225, av herr Sundström m. fl., om
anslag till fraktlindring för kalk;

nr 226, av herr Jacobson i Vilhelmina,
angående viss ändring av bestämmelserna
om inventarielån till innehavare
av kronotorp, m. m.;

nr 227, av herr Larsson i Stockholm
in. fl., om utvidgning av beställningsavdelningen
vid rikets allmänna kartverk; nr

228, av herrar Skoglund i Umeå
och Lövgren, om höjning av premierna
för dödande av säl;

nr 229, av herr Jacobsson i Igelsbo
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning om anslag till fiskets
befrämjande i de särskilda orterna;

nr 230, av fru Boman m. fl., angående
en omreglering av de kvalifikationsbestämmelser,
som gälla för bidrag till
lindring i mindre bemedlades kostnader
för djursjukvård;

nr 231, av herr Jansson i Kalix m. fl.,
om viss ändring av 55 § lagen om allmänna
vägar;

nr 232, av herr Stjärne, om anslag
för utdelande av stipendier i syfte att
underlätta ett utbyte av elever vid skolor
på jordbrukets område i de nordiska
länderna, m. in.;

nr 233, av herr Nilsson i Göingegården
m. fl., om viss ändring av bestämmelserna
om statsbidrag till uppförande
av fruktlagerhus;

nr 234, av herr Jonsson i Malmgrava
in. fl., om åvägabringande av enhetlighet
i fråga om öppethållningstiderna
vid vissa telefonstationer på landsbygden;
samt

nr 235, av fru Hönn-Christiansson
och fru IAnderot, angående utredning
om lagfästande av likalönsprincipen.
Dessa motioner bordlädes.

§ 4.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 11.08 fm.

In fidem
Gunnar Britlh.

Nr 4.

Lördagen den 24 januari 1948 fm.

Lördagen den 24 januari

kl. 2 em.

§ 1.

Justerades protokollen för den 19 innevarande
januari.

§ 2.

Herr statsrådet Vougt avlämnade
Kungl. Maj:ts proposition, nr 30, angående
godkännande av en mellan Sverige
och Bulgariska Folkrepubliken ingången
handelsöverenskommelse m. m.
Denna proposition bordlädes.

§ 3.

Föredrogos var efter annan följande
på bordet liggande motioner; och hänvisades
därvid

till konstitutionsutskottet motionen
nr 176 av herr Ohlin m. fl.;

till behandling av lagutskott motionen
nr 177 av herr Ohlin m. fl.;

till konstitutionsutskottet motionen nr
178 av herr Hxggblom;

till utrikesutskottet motionen nr 179
av herrar Liedberg och Wiberg;

till statsutskottet motionerna:
nr 180 av herr Mårtensson m. fl.;
nr 181 av herr Norup m. fl.;
nr 182 av herr Onsjö m. fl.;
nr 183 av herr Olsson i Mellerud m. fl.;
nr 184 av herr Svensson i Ljungskile;
och

nr 185 av herr Svensson i Ljungskile
m. fl.;

till behandling av lagutskott motionen
nr 186 av herrar Hansson i Skediga och
Jonsson i Skutskär;

till statsutskottet motionerna:
nr 187 av fru Ewerlöf;
nr 188 av herrar Skoglund i Umeå
och Jansson i Kalix;

nr 189 av herr Sveningsson m. fl.;
nr 190 av herr Sandberg m. fl.; och
nr 191 av herr Kempe m. fl.;

till jordbruksutskottet motionen nr
192 av herr Hxggblom m. fl.;

till statsutskottet motionen nr 193 av
herr Ljungqvist m. fl.;

till bevillningsutskottet motionerna:
nr 194 av herr Svensson i Ljungskile
in. fl.;

nr 195 av herr Falla in. fl.;
nr 196 av herr Hansson i Skediga;
nr 197 av herrar Mosesson och Kriste
nsson;

nr 198 av herr Ohlin in. fl.;
nr 199 av herr Edberg; och
nr 200 av herr Hxggblom m. fl.;

till bankoutskottet motionerna:
nr 201 av herr Swedberg;
nr 202—204 av herr Holmström m. fl.;
nr 205 av herr Kempe; och
nr 206 av herr Jansson i Kalix;

till behandling av lagutskott motionerna: nr

207 av herrar Werner och Rubbestad; nr

208 av fru Nordgren;
nr 209 av fru Västberg m. fl.;
nr 210 av herr Nilson i Spånstad;
nr 211 av fröken Öberg m. fl.;
nr 212 av herrar Jacobson i Vilhelmina
och Kärrlander;

nr 213 av herr Svensson i Alingsås
m. fl.;

nr 214 av herrar Fröderberg och
Johnsson i Kastanjegården;

nr 215 av herr Kempe m. fl.; och
nr 216 av herr Dahlgren;

till jordbruksutskottet motionen nr

217 av herr Liedberg in. fl.;

till bevillningsutskottet motionen nr

218 av herr Hxggblom m. fl.;

till jordbruksutskottet motionerna:
nr 219 av herr Onsjö m. fl.;
nr 220 av herr Svensson i Ljungskile
m. fl.; och

Lördagen den 24 januari 1948 fm.

nr 221 av herrar Svensson i Ljungskile
och Hammarlund;

till bevillningsutskottet motionen nr
222 av herr Nilson i Spånstad;

till jordbruksutskottet motionerna:
nr 223 av herrar Jonsson i Malmgrava
och Hseggblom;

nr 224 av herr Persson i Norrby m. fl.;
nr 225 av herr Sundström m. fl.;
nr 226 av herr Jacobson i Vilhelmina;
nr 227 av herr Larsson i Stockholm
m. fl.;

nr 228 av herrar Skoglund i Umeå och
Lövgren;

nr 229 av herr Jacobsson i Igelsbo
in. fl.;

nr 230 av fru Boman in. fl.;
nr 231 av herr Jansson i Kalix m. fl.;
nr 232 av herr Stjärne; och
nr 233 av herr Nilsson i Göingegården
m. fl.; samt

till tillfälligt utskott motionerna:
nr 234 av herr Jonsson i Malmgrava
m. fl.; och

nr 235 av fru Rönn-Christiansson och
fru Linderot.

§ 4.

Avlämnades följande motioner, nämligen: nr

236, av herrar Holmström och
Falilman, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen
den 8 juni 1923 (nr 155) angående
omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker samt om fortsatt
giltighet av förordningen, in. in.;

nr 237, av herr Håstad m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts propositioner nr
5—10;

nr 238, av herr Skantze in. fl., angående
ändrad tid för lagtima landstingsmöte
m. in.;

nr 239, av herr Mattsson m. fl., angående
vissa ändringar i lagen om ordning
och villkor för ändring i kommunal
och ecklesiastik indelning;

nr 240, av herr Pettersson i Dahl
m. fl., angående mandatfördelningen

mellan valkretsarna vid val till riksdagen
;

nr 241, av herr Hedlund i Rådom
in. fl., angående mandatfördelningen
mellan valkretsarna vid val till riksdagen; nr

242, av herr Håstad in. fl., angående
de kommunala tjänstetillsättningarna; nr

243, av herr von Friesen, angående
åtgärder för stärkande av den riksdagens
kontrollmakt, som beröres i §§ 105,
106 och 107 regeringsformen;

nr 244, av herr Lager m. fl., om tillsättande
av en kommission för utarbetande
av förslag till en tidsenlig och
demokratisk författning;

nr 245, av herr Ohlin in. fl., angående
införande av fakultativ avgörande folkomröstning; nr

246, av herr Johansson i Stockholm,
om förstärkning av justitieombudsmannainstitutionen
med lekmannarepresentanler; nr

247, av herr Ståhl in. fl., om visst
tillägg till 1 § lagen rörande ny indelning
av riket i borgerliga kommuner;

nr 248, av herr Holmström m. fl., om
åtgärder för avhjälpande av bostadsbehovet
för de vid ämbetsverken å Ladugårdsgärde
och Mariebergsområdet
anställda tjänstemännen;

nr 249, av herr Larsson i Luttra in. fl.,
om utredning rörande dyrortssystemets
avskaffande;

nr 250, av herrar Olson i Göteborg
och von Friesen, om ökat anslag till bidrag
till Svenska textilforskningsinstitutet; nr

251, av herr Olson i Göteborg m. fl.,
om anslag till förbindelsebana och ny
hangar på Göteborg-Torslanda flygplats;

nr 252, av herr Gavelin m. fl., om
ökat anslag till bidrag till undervisnings-
och upplysningsverksamhet in. in.
för nykterhetens främjande;

nr 253, av herr Sveningsson in. fl.,
om ökat anslag till byggande av enskilda
vägar;

Nr 4.

Lördagen den 24 januari 1948 fin.

nr 254, av herr Sveningsson, om förhöjt
statsbidrag till byggande, iståndsättande
och underhåll av enskild väg;

nr 255, av herr Ekdahl, om medgivande
i vissa fall av statsbidrag till nyoch
ombyggnad av ålderdomshem utan
hinder av att byggnadsarbetet påbörjats
före den 1 juli 1946;

nr 256, av herrar Lindberg och Lundgren,
om anslag till anskaffande av nytt
tjänstefartyg för mellersta lotsdistriktet;

nr 257, av herrar Lindberg och Lundgren,
angående bidrag till uppförande
av ett sjömanshem i Antwerpen;

nr 258, av herr Lindberg, om ökat anslag
till upplysningsarbete rörande mellanfolkligt
samarbete och utrikespolitiska
frågor;

nr 259, av herr Lindberg, angående
rese- och traktamentsbidrag till befattningshavare
vid statsunderstödda alkoholistanstalter
för deltagande i konferenser
och kurser rörande nvkterhetsvården; nr

260, av herr Lindberg, angående
anslag till kommittén för samarbete
mellan nykterhetsrörelsen och fackföreningsrörelsen; nr

261, av fru Svedberg m. fl., angående
åtgärder till förbättring av mödrahjälpstandvården; nr

262, av herr Skantze m. fl., om anslag
till fasta anläggningar för luftbevakningsorganisationen; nr

263, av herr Skantze m. fl., om anslag
till påbörjande av ett fartygstunnelssystem; nr

264, av herr Pehrsson-Bramstorp
m. fl., i anledning av vissa av Kungl.
Maj:t gjorda framställningar om anslag
till bostadsbyggande m. m.;

nr 265, av herrar Birke och Sveningsson,
om ökat anslag till nyanskaffning
av elektromotorvagnar samt person- och
resgodsvagnar;

nr 266, av herr von Friesen, om utredning
beträffande psykologiens och
pedagogikens behov och forskningsvillkor
m. m.;

nr 267, av herr von Friesen, om ökat
anslag till stipendier åt tonsättare;

nr 268, av herr von Friesen, angående
anslag till kontorsbiträden vid de allmänna
läroverken;

nr 269, av berr von Friesen, om ökat
anslag till Svenska naturskyddsföreningen; nr

270, av herr von Friesen, angående
anordnande av utbildningskurser för
skolpsykologer;

nr 271, av herr von Friesen, angående
översyn av gällande bestämmelser
rörande löneförmåner för pensionerade
befattningshavare, som utnyttjas i statstjänst; nr

272, av herr von Friesen, i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning om
anslag till social upplysningsfilm;

nr 273, av fru Linderot m. fl., om ökat
anslag till särskilda barnbidrag till
änkors och invaliders barn;

nr 274, av fru Möller och fru Boman,
angående anslag till premier till uppfinnare
av tekniska hjälpmedel på hemhushållningens
område;

nr 275, av herr Ohlin in. fl., i anledning
av Kungl. Maj :ts framställningar
om anslag å riksstatens fjärde huvudtitel; nr

276, av fru Ewerlöf och herr
Hagård, om ökat anslag till bidrag till
anskaffande och drift av hörapparater;

nr 277, av herr Dickson, om inrättande
av en professur i flygplansstatik
och flygplansbyggnad vid tekniska högskolan
i Stockholm;

nr 278, av herrar Ljungqvist och von
Friesen, angående införande vid vissa
läroanstalter av obligatorisk undervisning
rörande den enskildes och hemmets
ekonomi;

nr 279, av fru Gustafson m. fl., om
ökade anslag till fonderna för idrottens
främjande och för friluftslivets främjande; nr

280, av herr Johansson i Stockholm,
om inrättande av en fond för internationellt
ungdomsutbyte;

nr 281, av herr Johansson i Stockholm,
om avskaffande av terminsavgifterna
vid de allmänna läroverken och
därmed jämförliga skolor;

Lördagen den 24 januari 1948 fm.

Nr 4.

nr 282, av herrar Johansson i Stockholm
och Johanson i Norrköping, om
ökning av anslaget till teknisk-vetenskaplig
forskning;

nr 283, av herr Hoppe in. fl., om ökade
anslag till bokinköp och bokbindning
för universitetsbiblioteken i Uppsala
och Lund;

nr 284, av herrar Severin i Gävle och
Brandt, om höjning av kommittéanslagen
under femte och tionde huvudtitlarna; nr

285, av herrar Severin i Gävle och
Brandt, angående personalförstärkning
vid kommerskollegii monopolutredningsbyrå
m. m.;

nr 286, av fru Alvén in. fl., om ökat
anslag till bidrag till undervisningsoch
upplysningsverksamhet m. m. för
nykterhetens främjande;

nr 287, av fru Boman och herr Sveningsson,
om ökat anslag till bidrag till
anläggningar för vattenförsörjning och
avlopp;

nr 288, av herr Hagberg i Luleå in. fl.,
om utredning angående inrättande av
ett universitet i Norrland;

nr 289, av herr Holmström, angående
anslag till underhåll av arméns tygmateriel; nr

290, av herr Holmström m. fl., angående
anslag till hemvärnets tygmateriel; nr

291, av herr Dahlgren, om ersättning
till värnpliktige K. G. Sjöberg för
skada, ådragen under militärtjänstgöring; nr

292, av herr Johanson i Norrköping
in. fl., om utredning angående
samordnande av hälso- och sjukvårdsfrågor
samt idrott, gymnastik och friluftsliv,
m. in.;

nr 293, av herrar Ljnngqvist och Henriksson,
angående en revision av gällande
kreditutfästelser gentemot utlandet; nr

294, av herr Jonsson i Skedsbygd
m. fl., om avskaffande av kvarlåtenskapsskatten; nr

295, av herr Pehrsson-Bramstorp
m. fl., om ändring av gällande bestäm -

melse om avdragsrätt och skattskyldighet
för medlemsavgifter till vissa föreningar; nr

296, av herr Birke m. fl., om restitution
till vederbörande fordonsägare
av för mycket inbetald automobilskatt;

nr 297, av herrar Birke och Jacobsson
i Igelsbo, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den
25 maj 1941 (nr 251) om varuskatt
in. in.;

nr 298, av herr Johnsson i Skoglösa
m. fl., om införande av skatt på förströelsetidskrifter
;

nr 299, av herr Johnsson i Skoglösa
in. fl., om en särskild varuskatt å importerad
frukt;

nr 300, av herr Henriksson m. fl., angående
viss ändring av förordningen
om investeringsfonder;

nr 301, av herr Henriksson, om tullfrihet
för förtätade gaserna butan och
propån;

nr 302, av herr von Friesen, om lindring
i beskattningen av till sjöfolk utgående
naturaförmåner;

nr 303, av herr von Friesen m. fl.,
om vidgad rätt att vid taxering åtnjuta
avdrag för försäkringspremier;

nr 304, av herrar Molander och Severin
i Stockholm, angående ändrade bestämmelser
för försäljning till allmänheten
av spritdrycker;

nr 305, av herr Johansson i Stockholm
in. fl., om befrielse från skatt för
familjebidrag, som utgår till ägare av
eget hem;

nr 306, av herr Jansson i Aspeboda
in. fl., om ändrade bestämmelser angående
s. k. procentavdrag vid fastighetstaxering; nr

307, av herr Jansson i Örebro
in. fl., om revision av bestämmelserna
i kommunalskattelagen angående rätten
till fri avskrivning av maskiner och
andra inventarier;

nr 308, av herr StAhl in. fl., om viss
ändring av 12 § taxeringsförordningen;

nr 309, av herr Henriksson, angående
rätt att vid taxering erhålla avdrag för

Nr 4.

Lördagen den 24 januari 1948 fm.

avsättning till investeringsfond för ersättande
av förkrigslager, in. ni.;

nr 310, av herr Eriksson i Stockholm,
om tilläggspension åt f. d. nattvakten
K. G. Andersson;

nr 311, av fru Gustafson, angående
placering i pcnsionsgrupp av arbeterskorna
S. Hammer och E. östman;

nr 312, av fru Linderot och fru
Rönn-Christiansson om utredning av
frågan om reservbarnmorskornas pensionsförmåner; nr

313, av herr Lindberg, om pension
åt reservkaptenen D. H. T. Börjessons
efterlämnade maka Hebe Börjesson; nr

314, av herr Spångberg in. fl., om
reglering av pensionsförhållanden för
konstitutionsutskottets sekreterare S. V.
Holm;

nr 315, av herr Thapper in. fl., angående
dyrtidstillägg å folkpensioner
för år 1948;

nr 310, av herr Jansson i Örebro
m. fl., om sänkning i vissa fall av den
i lagen om folkpensionering föreskrivna
pensionsåldern;

nr 317, av herr Karlsson i Stuvsta
m. fl., angående vissa ändringar i prisregleringslagen; nr

318, av herrar IIåstad och Hagård,
angående utredning av frågan om rätten
att anföra besvär över beslut av
sjukvårdsberedningar och sjukhusdirektioner; nr

319, av herr Johnsson i Skoglösa
in. fl., om skyldighet för innehavare av
järnväg, som delar fastighets ägor, att
hålla anordningar för övergång av järnvägen; nr

320, av herr Pettersson i Dahl
in. fl., om sådan ändring av lagen om
särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
barn in. fl., att den kommer att
omfatta även änklingars barn;

nr 321, av herr Pettersson i Rosta
m. fl., om uppskov med verkställandet
av 1947 års riksdags beslut om rationaliseringsverksamheten
på jordbrukets
område och dess administrativa organisation; -

nr 322, av fru Boman m. fl., om anordnande
av en provisorisk skogsskolekurs
i Norrbottens län;

nr 323, av herrar Skoglund i Umeå
och Jonsson i Skedsbygd, angående
restitution av bensinskatt till utövare
av fiskerinäringen;

nr 324, av herr Sandberg m. fl., i anledning
av Kungl. Maj:ts framställning
om anslag till bidrag till markkartering
och grundkalkning;

nr 325, av herrar Sandberg och Jacobsson
i Igelsbo, om rörligt tillägg åt
hemkonsulenter och fiskeritjänstemän
hos hushållningssällskapen;

nr 326, av herr förste vice talmannen
Magnusson, om anslag till bidrag
till Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund; nr

327, av herr förste vice talmannen
Magnusson, om ökat anslag till bidrag
till Sveriges pomologiska förening;

nr 328, av herr von Friesen, om förbud
mot all jakt efter sjöfågel under
våren;

nr 329, av herr Jonsson i Skedsbygd,
om åtgärder för utrotande av den s. k.
nosmasken på Öland;

nr 330, av herr Hansson i Skediga
m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts
framställning om anslag till Skogsvård
m. m.: Bidrag till skogsvårdsstyrelsernas
verksamhet;

nr 331, av herr Birke, om skärpta bestämmelser
avseende skydd mot eldfara
inom elevhem vid vissa skolor och
anstalter;

nr 332, av herr Pehrsson-Bramstorp
m. fl., angående beredande av semestermöjligheter
för personer, som med hänsyn
till bristen på vikarier icke kunna
erhålla semester;

nr 333, av fru Möller och fru Boman,
angående viss ändring av stadgan för
den kommunala yrkesundervisningen;

nr 334, av herr Ståhl, om inrättande
av en särskild kommission för övervakande
av krigsadministrationen;

nr 335, av herrar Dahlgren och Senander,
angående rätt för idrottsmän,
som deltaga i olympiader och lands -

Lördagen den 24 januari 1948 fm.

Nr 4.

Interpellation ang. åtgärder för igångsättande av industriell verksamhet i Örviken
i stället för nedlagd sulfitfabrik.

kamper i fri idrott, att av statsmedel
erhålla ersättning för förlorad arbetsförtjänst; nr

336, av herr Jansson i Örebro, om
utredning av möjligheterna att utvidga
den statliga industrien i Laxå;

nr 337, av herr Dickson, angående
upphävande eller uppmjukning av förbudet
mot rundflygningsverksamhet;

nr 338, av herrar Persson i Landafors
och Hagberg i Luleå, angående utredning
av vissa problem inom skogsbruket,
sågverks-, massa- och pappersindustrierna; nr

339, av herr Karlsson i Stuvsta
m. fl., om utredning i syfte att rationalisera
och förbilliga varudistributionen
i landet;

nr 340, av herr Hastad och fru Möller,
om utredning rörande kompetensfördelningen
inom sjukhusens ledning;

nr 341, av herrar Johanson i Norrköping
och Dahlgren, om åtgärder till underlättande
för vanföra att anskaffa invalidvagnar
och rullstolar m. m.;

nr 342, av herrar Jansson i Örebro
och Johanson i Norrköping, om reducering
av resekostnaderna för ungdom vid
semesterresor;

nr 343, av fru Svedberg, om rätt för
barn under 14 år att resa på halv biljett
på statens järnvägar;

nr 344, av herrar Skoglund i Umeå
och Jansson i Kalix, om utredning av
vissa spörsmål i fråga om den svenska
statistiken;

nr 345, av herrar Johansson i Mysinge
och Jonsson i Skedsbygd, angående
översyn och fortlöpande kontroll av
uppgiftsinsamlandet för statistiska och
liknande ändamål;

nr 346, av herr Boman i Stafsund
m. fl., om utredning rörande verkningarna
av den pågående inflyttningen
från landsbygden till städer och tätorter; nr

347, av herr Sveningsson, om ändrade
föreskrifter rörande flyguppvisningar;
samt

nr 348, av herr Eriksson i Sandby
m. fl., om översyn av vissa bestämmelser
i hälsovårdsstadgan.

Dessa motioner bordlädes.

§ 5.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr SKOGLUND i Umeå, som anförde:
Herr talman! Vid örvikens sulfitfabrik
i Västerbottens län nedlades driften
den 1 mars 1947 efter att ha varit i
gång i begränsad omfattning sedan maj
månad 1945. Av driftsstoppet, vilket förklarades
bero på underskott på råvaror,
berördes ungefär 200 man. Meddelande
om den beslutade driftsnedläggelsen
lämnades i slutet av år 1946 till länsarbetsnämnden
i Västerbottens län. På
grund därav vidtogos omedelbart åtgärder
för tillsättande av en kommitté med
uppgift att medverka till en för ortsbefolkningen
och Bureå kommuns näringsliv
så gynnsam avveckling som
möjligt av företaget i fråga. Kommittén
bildades den 3 januari 1947 och erhöll
till ordförande landshövding Elof Lindberg.
Till ledamöter i densamma utsågos
representanter för örvikens Aktiebolags
ledning, tjänstemän och arbetare,
Bureå kommun, statens arbetsmarknadskommission,
Industriens produktionsråd,
Västerbottens företagareförening,
Västerbottens läns landsting
samt länsarbetsnämnden i Västerbottens
län.

För den på detta sätt tillsatta kommittén
stod det klart, att dess främsta
uppgift måste bli att till örviken överföra
nya industrier i stället för den nedlagda.
För den skull sökte också kommittén
kontakt med länets företagareförening,
varjämte kommittén förutsatte,
att Örvikens Aktiebolag skulle
komma att lämna all den medverkan,
som vore erforderlig för en lycklig lösning
av det föreliggande problemet. Till

Nr 4.

Lördagen den 24 januari 1948 fm.

Interpellation ang. åtgärder för utökning

en början önskade därför kommittén
besked från bolaget i följande punkter:

1. bolagets planer angående förläggande
av annan industri till Örviken,

2. villkoren för eventuell överlåtelse
till annan industri av mark och fabrikslokaler
genom uthyrning eller försäljning
samt vederlaget härför,

3. bolagets plan för avveckling, främst
med avseende på pensionering av äldre
arbetare.

Uppgifterna infordrades till den 23
januari 1947 men förelågo icke vid det
sammanträde som då hölls. Trots förnyade
framställningar utcblevo de även
i fortsättningen, och när kommittén
slutligen sammanträdde den 26 november
1947 nödgades den konstatera, att
bolaget ännu icke lämnat de besked,
varom hemställan gjorts vid flera tillfällen.
Detta förhållande måste beklagas
främst med hänsvn därtill, att bolagets
tillvägagångssätt förhindrade en
konkret möjlighet att till örviken förlägga
två småindustrier.

Givet är att en dylik förhalning av
frågan vållade oro hos de genom driftsstoppet
friställda arbetarna och bekymmer
för kommunen. Från denna hemställde
man därför nu om kommitténs
medverkan för att kommunen omedelbart
skulle få taga del av bolagets avvecklingsplaner
och i samarbete med
kommittén planera egna åtgärder. På
grund av denna hemställan gjorde kommittén
den 26 nov. 1947 en ytterligare
framställning till Örvikens Aktiebolag
med anhållan om uppgift beträffande:

a) bolagets avvecklingsplan för örviken,

b) hyresbeloppet för de lokaler, varå
spekulant funnes,

c) lägsta hyresbelopp för övriga lokaler.

Samtidigt meddelades bolaget att,
därest de begärda uppgifterna icke tillställts
kommittén före den 15 december
1947, kommittén avsåg att hos regeringen
anmäla förhållandet. Icke heller

av byggnadsverksamheten på landsbygden.

denna gång lämnade bolaget meddelande
angående de begärda uppgifterna,
varför kommittén den 8 jan. i år till
regeringen inlämnade rapport i ärendet.

Vad som inträffat i det relaterade fallet
har skapat en mycket unik situation.
Här beslutar bolaget att nedlägga driften
vid örviken utan att dessförinnan
ha utarbetat en avvecklingsplan. Åtgärden
innebär att ungefär 200 man bli
friställda. Från myndigheternas sida
anmäler man sig då beredd att medverka
dels till en sådan avveckling att
den inte medför alltför många och stora
■sociala olägenheter, dels till startandet
av ny företagsamhet. Effekten av alla
dessa ansträngningar uteblir emellertid,
enär bolaget, som främst bär ansvaret
för det inträffade, icke lämnar besked,
om det över huvud taget tänker göra
någonting. I denna situation förefaller
ett ingripande från regeringens sida
vara starkt motiverat.

Under hänvisning till det anförda får
jag därför anhålla om andra kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och
chefen för socialdepartementet få framställa
följande fråga:

Vilka åtgärder kan och ämnar regeringen
vidtaga för att tillföra örviken
ny industriell verksamhet?

Denna anhållan bordlädes.

§ 6.

Herr PETTERSSON i Dahl erhöll på
begäran ordet och yttrade: Herr talman!
Enligt en preliminär redogörelse
i Sociala Meddelanden ha för 1946
uppgifter om byggnadsverksamheten erhållits
från byggnadsnämnderna respektive
byggnadsinspektörerna i 1 161 orter.
Av samtliga orter ha 407 betecknats
som stadssamhällen, varmed i
detta fall avses sådana orter, där byggnadsstadgans
bestämmelser för stad äro
gällande. Folkmängden i dessa samhällen
uppgick sammanlagt till 3,3 miljoner
invånare, motsvarande 49,0 procent

Lördagen den 24 januari 1948 fm. Nr 4.

Interpellation ang. åtgärder för utökning av byggnadsverksamheten på landsbygden.

av rikets hela folkmängd. De 754 såsom
»övriga orter» betecknade orterna utgöras
av sådana icke administrativa områden,
där byggnadsstadgans bestämmelser
för landsbygden äro tillämpliga.

Nettotillskottet av bostadslägenheter
uppgick till 46 487 under 1946 på här
nämnda orter, av vilket antal endast
6 066 lägenheter eller endast 12 procent
kommo på de 754 »övriga orterna».
Uppgifter om bostadsbyggandet på den
egentliga landsbygden lämnas icke i
denna redogörelse, varför det icke är
möjligt att beräkna den totala byggnadsproduktionen
i landet. Man torde
emellertid med säkerhet kunna utgå
från att byggnadsverksamheten ingalunda
varit lika livlig på de mindre
orterna och på landsbygden, där dock
hälften av befolkningen bor.

Under 1947 beräknade man att omkring
70 000 lägenheter byggts i hela
riket. Hur bostadsproduktionen fördelar
sig på stadssamhällen å ena sidan
och på mindre tätorter och landsbygden
å den andra är icke möjligt att avgöra.
Det synes vara klart att den större
delen av bostadsbyggandet har ägt rum
i större städer och samhällen. Det förtjänar
framhållas att bostadsproduktionen
i stort har reglerats av statsmakterna
genom byggnadstillståndsgivningen.
Det har sålunda legat i statens hand
att befrämja eller hålla tillbaka de
mindre samhällenas och landsbygdens
utveckling.

På grund av de ekonomiska svårigheter,
som vårt land numera blivit försatt
i, har en kraftig nedskärning av
bl. a. bostadsbyggandet måst företagas.
Man räknar med att byggnadsproduktionen
under 1948 skall begränsas til!
50 000 lägenheter från 70 000 lägenheter
under 1947 eller med i runt tal 30
procent i jämförelse med föregående år.
Härvid är att märka att igångsättningstillstånd
numera kräves även för bostäder,
som byggts med hjälp av de så kallade
barnrikelånen och under egnahem
sorgan isalionens medverkan.

Den beräknade bostadsproduktionen
för 1948 har fördelats med 35 000 lägenheter
på kvotorter och med 15 000
lägenheter på icke kvotorter, vilka senare
i stort sett torde sammanfalla
med landsbygden.

Det bör som särskilt anmärkningsvärt
framhållas, att av den kvot på
15 000 lägenheter, som anslagits till landet
i övrigt, d. v. s. landsbygden, få
enligt uppgift endast 10 000 lägenheter
tagas i anspråk. En tredjedel eller 5 000
lägenheter har tagits undan av de statliga
myndigheterna för att omprövas
och eventuellt senare fördelas. Denna
restriktiva hållning hos myndigheterna
när det gäller bostadsbyggandet på
landsbygden får synnerligen allvarliga
konsekvenser. Jag kan nämna att Hallands
läns landsbygd med en folkmängd
nära 100 000 invånare har tilldelats 300
lägenheter för tiden 1 juli 1947—30 juni
1948. Halmstad med cirka 32 000 inbyggare
har för samma tid fått 385 lägenheter
eller en större byggnadskvot än
hela landsbygden. Det torde vara svårt
att påstå att en sådan fördelning av
bostadsbyggandet är rimlig och riktig.

Den byggnadsverksamhet, som bedrivits
med stöd av egnahemsnämnder och
statens byggnadslånebyrå, har tidigare
haft generella byggnadstillstånd och endast
reglerats genom anslagens storlek
till bidrag och lån. Numera kräves även
för denna verksamhet igångsättningstillstånd.
Den bostadsbyggnadsverksamhet,
som bedrivits av Hallands egnahemsnämnd,
belyses av uppgifterna i
omstående tabell.

Anmärkningsvärda äro variationerna
i medelstilldelningen, som inte kunnat
undgå alt skapa ojämnheter i egnahemsnämndens
verksamhet till men för den
bidrags- och lånesökande allmänheten.
Det kan i detta sammanhang påpekas, att
meddelande om anslag för 1947/48, trots
att riksdagen beviljade medel redan
våren 1947, inte kom nämnden tillhanda
förrän strax före jul. Vid denna
tidpunkt funnos 1 028 ansökningar om

Nr 4.

Lördagen den 24 januari 1948 fm.

för utökning av byggnadsverksamheten på landsbygden.

Interpellation ang. åtgärder

Bostadsförbättrings verksamheten
i Ha lands län.

Å r	Bidrag	Nybygg- nadslån	F örbätt-ringslån
1940 ..	1 847 940
1940/1941 ..	120 000	93 840	69 530
1941/1942 ..	360 000	164 500	93 750
1942/1943 ..	299 775	149 210	150 000
1943/1944 ..	284 500	180 000	149 200
1944/1945 ..	199 320	118 250	89 280
1945/1946 . .	1 002 000	571 650	327 100
1946/1947 . .	370 000	222 700	120 000
1947/1948 ..	274 000	213 000	120 000

bidrag, representerande en kostnadssuinma
av i runt tal 1 500 000 kronor.

Av denna skildring av läget torde
framgå dels att ett stort behov av sanering
av landsbygdens bostadsbestånd
förefinns och dels att osäkerheten om
vad som kan erhållas i bidrag och
komma till utförande för med sig stora
svårigheter. Vad som inger särskilda
bekymmer är, att landsbygden, trots att
förbättringen av dess bostäder blivit
eftersatt, ändå tilldelats en så liten
byggnadskvot och att dessutom en ny
omprövning av denna kvot skall äga
rum.

Till sist vill jag påtala de olägenheter,
som följa av att bostadsförbättring
eller nybyggnad icke får företagas i

samhällen, där byggnadsplaner äro under
uppgörande eller vatten och avlopp
planeras. På detta sätt hämmas under
långa tider allt byggande till förfång
inte endast för enskilda utan även för
det allmänna, kommuner och landsting.
Det är därför synnerligen nödvändigt
att planer av nämnda slag upprättas
med så liten tidsutdräkt som möjligt.

Med stöd av vad jag anfört får jag
anhålla om kammarens tillstånd att till
statsrådet och chefen för socialdepartementet
få rikta följande frågor:

Har statsrådet uppmärksammat de
allvarliga konsekvenser för landsbygdens
bostadsbyggande, som den ringa
byggnadskvoten och ovan påtalade förhållanden
föra med sig?

Är statsrådet villig att medverka till
att landsbygden tilldelas större byggnadskvot
än den preliminärt fastställda? Denna

anbållan bordlädes.

§ 7.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 2.25 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Lördagen den 24 januari 1948 em.

Nr 4.

Lördagen den 24 januari

kl. 7.30 em.

§ 1.

Avlämnades följande motioner, nämligen
:

nr 349, av herr Nilsson i Göingegården
m. fl., om ändrade bestämmelser
rörande valkretsindelningen vid landstingsmannaval; nr

350, av herr Johansson i Mysinge
m. fl., om införande av beslutande folkomröstning; nr

351, av herr Larsson i Luttra
in. fl., om ändrade grunder för statens
bidrag till anordnande av allmänna samlingslokaler; nr

352, av herrar Nilsson i Göingegården
och Hjalmarson, om ökat anslag
till bidrag till instituten för socialpolitisk
och kommunal utbildning och
forskning;

nr 353, av herrar Sveningsson och
Dickson, om inrättande av en statlig
fond för reglering av skador å privat
eller kommunal egendom genom naturkatastrofer; nr

354, av herr Wiberg, om anvisande
av särskilt anslag till Statens konstråd:
Omkostnader;

nr 355, av herr Wiberg, angående bestämmelser
om ersättning för parts kostnader
i mål och i ansökningsärenden,
som handläggas av förvaltningsdomstol
eller annan offentlig myndighet;

nr 356, av herr Ljungqvist m. fl., om
förstärkning av arbetskrafterna å justitiedepartementets
byrå för medborgarskapsärenden; nr

357, av herrar Wiberg och Liedberg,
om ökat anslag till Utrikesdepartementet:
Avlöningar;

nr 358, av herr Wiberg, angående anslag
till inköp av konst och konstindustri
för utsmyckning av svenska beskickningar; nr

359, av herr Johnsson i Stockholm,
angående anslag till Stockholms stadsmission
för dess nykterhetsvårdsbyrå;

2 — Andra kammarens protokoll 1948.

nr 360, av herrar Johansson i Mysinge
och Nilson i Spånstad, om viss
ändring av grunderna för statsbidrag
till tjänstebostäder för folkskolans lärare; nr

361, av herr Andersson i Dunker,
angående åtgärder till förhindrande av
eventuella kuppförsök mot det demokratiska
styrelseskicket, m. in.;

nr 362, av herr Hedlund i Rådom,
angående avskaffande av ortsavdragen;

nr 363, av herr Sveningsson, om avskaffande
av fastighetsskatten;

nr 364, av herr Wiberg m. fl., angående
upphävande av restriktionerna i
fråga om utskänkning å restauranger
med spriträttigheter;

nr 365, av herr Johnsson i Stockholm,
om införande av skatt å vissa veckotidskrifter
av förströelsekaraktär;

nr 366, av herr Ljungqvist, om tilllämpning
av skattespärr i fråga om preliminärskatt; nr

367, av herrar Håstad och Hjalmarson,
angående åtgärder för främjande
av det frivilliga enskilda sparandet; nr

368, av fru Gustafson, om årligt
understöd åt förre musikdirektören V.
Brandts frånskilda hustru Hilma
Brandt;

nr 369, av herrar Hedlund i Rådom
och Jonsson i Skedsbygd, angående utredning
av frågan om ändrade bestämmelser
för meddelande av fällande
straffdom i en kollegial domstol;

nr 370, av herr Jönsson i Rossbol
m. fl., angående utredning om viss omläggning
av den lägre skogsskoleundervisningen; nr

371, av herr Wiberg, om översyn
av gällande aktiebolagslag;

nr 372, av herr Johnsson i Stockholm,
om viss ändring av lagen om avbrytande
av havandeskap;

Nr 4.

Lördagen den 24 januari 1948 em.

Interpellation ang. handläggningen av ärenden rörande byggnadstillstånd.

nr 373, av herr förste vice talmannen
Magnusson in. fl., om inventering
av landets för fiskodling lämpade vattendrag
in. m.;

nr 374, av herr Jonsson i Skedsbygd,
om anslag till bestridande av fraktkostnader
för stenbrytningsaggregat;

nr 375, av herrar Hedlund i Rådom
och Jonsson i Skedsbygd, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag rörande bidrag
till studieresor för i det mindre jordbruket
deltagande män och kvinnor;

nr 376, av herr Andersson i Dunker
in. fl., om ökat anslag till väg- och flottledsbyggnader
å skogar i enskild ägo;

nr 377, av herr Andersson i Dunker
m. fl., om ökat anslag till bidrag till
skogsvårdsstyrelsernas verksamhet;

nr 378, av herrar Håstad och Birke,
om ändrad lydelse av 21 § lagen om
vägnämnder och länsvägnämnder;

nr 379, av herr Nilsson i Göingegården,
angående en omprövning av reglerings-
och ransoneringssystemet; och
nr 380, av herr Andersson i Dunker
m. fl., om nedsättning av installationsavgiften
för nytillträdande telefonabonnenter.

Dessa motioner bordlädes.

§ 2.

Ordet lämnades på begäran till

Herr CARLSSON i Bakeröd, som anförde:
Herr talman! På grund av bristen
på material och arbetskraft har
byggnadsverksamheten reglerats genom
omfattande lagstiftningsåtgärder. Bestämmelserna,
ofta ändrade, om tillstånd
för byggnadsarbete kunna icke
sägas vara utformade på ett för den
stora allmänheten lättförståeligt sätt.
Det vill dock synas som om tillämpningen
av utfärdade förordningar och
givna direktiv ger anledning till om
möjligt ännu mera klander. Det kan tyvärr
konstateras, att allmänheten emellanåt
av den centrala myndigheten på
området behandlas med en nonchalans,
som man trodde hörde till en förgången

tid. Det är nödvändigt att större smidighet
och större tillmötesgående visas
de byggnadstillståndssökande än som
ofta är fallet.

Ett fall, som kommit till min kännedom,
belyser på ett i ögonen fallande
sätt de ovan påtalade missförhållandena.
I februari 1947 nedbrann mangårdsbyggnaden
på ett jordbruk i mitt hemlän.
Ägaren lät göra upp ritningar till
nytt boningshus och sökte byggnadstillstånd
hos arbetsmarknadskommissionen
den 22 april. Efter dryga två månader
kom svar, vilket kort och gott
utan någon som helst motivering meddelade,
att kommissionen inte funnit anledning
bevilja sökt byggnadstillstånd.
Då ägaren inte gärna kunde nöja sig
med detta besked, gjorde han en ny
framstöt den 12 juli, av vilken ingenting
förnams från kommissionen under
hela sommaren. Vid ett besök i Stockholm
den 30 augusti uppsökte jag på
uppdrag av mannen kommissionen, och
det meddelades då, att ansökan inte
kunde bifallas, därför att huset, som
han ämnade bygga, var för stort. Enligt
gällande bestämmelser får man nämligen
inte bygga en bostad, vars golvyta
överstiger 180 in2, men därom hade man
på kommissionen inte ansett sig behöva
underrätta den sökande. Takten i handläggningen
av ärendet ökade nu avsevärt,
och man underrättade den sökande
— per telefon — att huset var för
stort. Han modifierade då ritningarna
något och fick den 4 september byggnadstillstånd,
7 månader efter det gården
brunnit ned.

Detta är ett exempel på den brist på
smidighet som karakteriserar ett stort
ämbetsverk. Man underlät att underrätta
den sökande om orsaken till avslaget.
Man behandlade ett ärende, som
var brådskande, i den vanliga nådiga tågordningen.
Man fasthöll envist vid en bestämmelse,
som inte alltid är tillämplig
på jordbruk. Det förtjänar nämnas,
att gården brunnit ned, vilket angivits
redan i den första ansökningen. Det

Nr 4.

Måndagen den 26 januari 1948.

Interpellation ang. handläggningen av ärenden rörande byggnadstillstånd.

var alltså inte fråga om vad man förmodligen
på kommissionen betecknar
som okynnesbygge. Mannen var tvungen
att skaffa tak över huvudet för sig och
sin familj, som består av hustru och tre
barn, av vilka det minsta var sex dagar
gammalt vid branden. Skyndsamhet var
av nöden, då familjen måst inhysa sig
i ett på gården befintligt brygghus, vilket
knappast kan vara en lämplig familjebostad.
Men vad hände? Hela våren
och sommaren, under vilken tid
boningshuset kunnat byggas upp, gick
utan att byggnadstillstånd lämnades.

Det är givetvis en riktig bestämmelse,
att i nuvarande läge icke större boningshus
än 180 m2 böra få byggas. Men
undantag bör kunna medgivas även
från denna regel, då särskilda skäl därtill
föreligga. Inom jordbruket råder ju
ofta det förhållandet, att ogifta anställda
bo och äta hos sin arbetsgivare,
vilket medför behov av större utrymme.
I här nämnda fall räknade ägaren med
bostad för såväl manlig som kvinnlig
anställd. Vidare ville man bereda bo -

stad åt ägarens svärfader, vilken tidigare
bott hos familjen men efter branden
bott hos en grannfamilj. Med hänsyn
till att bostaden skulle räcka, förutom
till familjen, till en äldre person
samt manlig och kvinnlig anställd, kan
man inte säga, att det utrymme ägaren
krävde skulle vara för stort tilltaget.

Med hänvisning till vad jag anfört får
jag anhålla om kammarens tillstånd att
till herr statsrådet Ericsson rikta följande
frågor:

Anser statsrådet med hänsyn till ovan
anfört exempel, att ärenden angående
byggnadstillstånd handläggas med nödvändig
smidighet och att allmänheten
därvid visas det tillmötesgående den
har rätt att kräva?

Om så icke skulle vara fallet, är
statsrådet beredd att medverka till en
mer tillfredsställande handläggning av
dylika ärenden?

Denna anhållan bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 7.38 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Måndagen den 26 januari

kl. 4 em.

§ 1.

Justerades protokollen för den 20
innevarande januari.

§ 2.

Upplästes och lades till handlingarna
följande till kammaren inkomna protokoll: Protokoll,

hållet inför statsrådet
och chefen för justitiedepartementet
den 20 januari 1948.

Till justitiedepartementet hade den
24 januari 1948 från länsstyrelsen i

Värmlands län inkommit fullmakt för
skogsförvaltaren Anton Bränliolm, Mölnbacka,
vilken vid ny röstsammanräkning
blivit utsedd såsom ledamot av
riksdagens andra kammare i stället för
avgången ledamot av samma kammare.

Vid granskning av fullmakten, som
företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot fullmakten
icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekom -

Nr 4.

Måndagen den 26 januari 1948.

mit skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till andra kammaren.

I ämbetet:

Oskar Adelsohn.

Vid detta protokoll var fogad den
däri omförmälda fullmakten för skogsförvaltaren
Anton Bränholm i Mölnbacka
att inträda såsom ledamot av
kammaren för tiden till den 1 januari
1949.

§ 3.

Föredrogs och hänvisades till utrikesutskottet
Kungl. Maj:ts å kammarens
bord vilande proposition, nr 30, angående
godkännande av en mellan Sverige
och Bulgariska Folkrepubliken ingången
liandelsöverenskommelse m. m.

§ 4.

Föredrogos var efter annan följande
å kammarens bord liggande motioner;
och remitterades därvid

till bevillningsutskottet motionerna:
nr 236 av herrar Holmström och
Fahlman; samt

nr 237 av herr Håstad m. fl.;
till konstitutionsutskottet motionerna:
nr 238 av herr Skantze m. fl.;
nr 239 av herr Mattsson m. fl.;
nr 240 av herr Pettersson i Dahl
m. fl.;

nr 241 av herr Hedlund i Rådom
m. fl.;

nr 242 av herr Håstad m. fl.;
nr 243 av herr von Friesen;
nr 244 av herr Lager m. fl.;
nr 245 av herr Ohlin m. fl.;
nr 246 av herr Johansson i Stockholm;
och

nr 247 av herr Ståhl m. fl.;

till statsutskottet motionerna:
nr 248 av herr Holmström m. fl.;
nr 249 av herr Larsson i Luttra m. fl.;
nr 250 av herrar Olson i Göteborg
och von Friesen;

nr 251 av herr Olson i Göteborg
m. fl.;

nr 252 av herr Gavelin in. fl.;
nr 253 av herr Sveningsson m. fl.;
nr 254 av herr Sveningsson;
nr 255 av herr Ekdahl;
nr 256 och 257 av herrar Lindberg
och Lundgren;

nr 258—260 av herr Lindberg;
nr 261 av fru Svedberg m. fl.;
nr 262 och 263 av herr Skantze m. fl.;
nr 264 av herr Pehrsson-Bramstorp
m. fl.;

nr 265 av herrar Birke och Sveningsson;
och

nr 266—268 av herr von Friesen;

till jordbruksutskottet motionen nr
269 av herr von Friesen;
till statsutskottet motionerna:
nr 270—272 av herr von Friesen;
nr 273 av fru Linderot m. fl.;
nr 274 av fru Möller och fru Boman;
nr 275 av herr Ohlin m. fl.;
nr 276 av fru Ewerlöf och herr Hagård; nr

277 av herr Dickson;
nr 278 av herrar Ljungqvist och von
Friesen;

nr 279 av fru Gustafson m. fl.;
nr 280 och 281 av herr Johansson i
Stockholm;

nr 282 av herrar Johansson i Stockholm
och Johanson i Norrköping;
nr 283 av herr Hoppe m. fl.;
nr 284 och 285 av herrar Severin i
Gävle och Brandt;

nr 286 av fru Alvén m. fl.;
nr 287 av fru Boman och herr Sveningsson; nr

288 av herr Hagberg i Luleå m. fl.;
nr 289 av herr Holmström;
nr 290 av herr Holmström m. fl.; och
nr 291 av herr Dahlgren;
till tillfälligt utskott motionen nr 292
av herr Johanson i Norrköping m. fl.;

till utrikesutskottet motionen nr 293
av herrar Ljungqvist och Henriksson;
till bevillningsutskottet motionerna:
nr 294 av herr Jonsson i Skedsbygd
m. fl.;

nr 295 av herr Pehrsson-Bramstorp
m. fl.;

Måndagen den 26 januari 1948.

Nr 4.

nr 296 av herr Birke m. fl.;
nr 297 av herrar Birke och Jacobsson
i Igelsbo;

nr 298 och 299 av herr Johnsson i
Skoglösa in. fl.;

nr 300 av herr Henriksson in. fl.;
nr 301 av herr Henriksson;
nr 302 av herr von Friesen;
nr 303 av herr von Friesen in. fl.;
nr 304 av herrar Molander och Severin
i Stockholm;

nr 305 av herr Johansson i Stockholm
m. fl.;

nr 306 av herr Jansson i Aspeboda
m. fl.;

nr 307 av herr Jansson i Örebro
m. fl.;

nr 308 av herr Ståhl m. fl.; och
nr 309 av herr Henriksson;
till bankoutskottet motionerna:
nr 310 av herr Eriksson i Stockholm;
nr 311 av fru Gustafson;
nr 312 av fru Linderot och fru
Rönn-Christiansson;
nr 313 av herr Lindberg; och
nr 314 av herr Spångberg m. fl.;

till behandling av lagutskott motionerna: nr

315 av herr Thapper in. fl.;
nr 316 av herr Jansson i Örebro
m. fl.;

nr 317 av herr Karlsson i Stuvsta
m. fl.;

nr 318 av herrar Håstad och Hagård;
nr 319 av herr Johnsson i Skoglösa
m. fl.; och

nr 320 av herr Pettersson i Dahl
m. fl.;

till jordbruksutskottet motionerna:

nr 321 av herr Pettersson i Rosta
in. fl.; och

nr 322 av fru Boman in. fl.;

till bevillningsutskottet motionen nr
323 av herrar Skoglund i Umeå och
Jonsson i Skedsbygd;

till jordbruksutskottet motionerna:
nr 324 av herr Sandberg m. fl.;
nr 325 av herrar Sandberg och Jacobsson
i Igelsbo;

nr 326 och 327 av herr förste vice
talmannen Magnusson;

nr 328 av herr von Friesen;
nr 329 av herr Jonsson i Skedsbygd;
och

nr 330 av herr Hansson i Skediga
m. fl.;

till tillfälligt utskott motionerna:
nr 331 av herr Birke;
nr 332 av herr Pehrsson-Bramstorp
m. fl.;

nr 333 av fru Möller och fru Boman;
och

nr 334 av herr Ståhl;

till statsutskottet motionen nr 335 av
herrar Dahlgren och Senander;

till tillfälligt utskott motionerna:
nr 336 av herr Jansson i Örebro;
nr 337 av herr Dickson;
nr 338 av herrar Persson i Landafors
och Hagberg i Luleå; och

nr 339 av herr Karlsson i Stuvsta
zn. fl.;

till behandling av lagutskott motionen
nr 340 av herr Håstad och fru
Möller;

till tillfälligt utskott motionerna:
nr 341 av herrar Johanson i Norrköping
och Dahlgren;

nr 342 av herr Jansson i Örebro och
Johanson i Norrköping; och
nr 343 av fru Svedberg;

till statsutskottet motionerna:
nr 344 av herrar Skoglund i Umeå
och Jansson i Kalix; och

nr 345 av herrar Johansson i Mysinge
och Jonsson i Skedsbygd;

till tillfälligt utskott motionerna:
nr 346 av herr Boman i Stafsund

777. fl.;

nr 347 av herr Sveningsson, och
nr 348 av herr Eriksson i Sandby

777. fl.;

till konstitutionsutskottet motionerna:
nr 349 av herr Nilsson i Göingegården
777. fl.; och

nr 350 av herr Johansson i Mysinge
in. fl.;

Nr 4.

Måndagen den 26 januari 1948.

till statsutskottet motionerna:
nr 351 av herr Larsson i Luttra m. fl.;
och

nr 352 av herrar Nilsson i Göingegården
och Hjalmarson;

till jordbruksutskottet motionen nr
353 av herrar Sveningsson och Dickson; till

statsutskottet motionen nr 354 av
herr Wiberg;

till behandling av lagutskott motionen
nr 355 av herr Wiberg;

till statsutskottet motionerna:
nr 356 av herr Ljungqvist in. fl.;
nr 357 av herrar Wiberg och Liedberg; nr

358 av herr Wiberg;
nr 359 av herr Johnsson i Stockholm;
nr 360 av herrar Johansson i Mysinge
och Nilson i Spånstad; och
nr 361 av herr Andersson i Dunker;

till bevillningsutskottet motionerna:
nr 362 av herr Hedlund i Rådom;
nr 363 av herr Sveningsson;
nr 364 av herr M7iberg m. fl.;
nr 365 av herr Johnsson i Stockholm;
nr 366 av herr Ljungqvist; och
nr 367 av herrar Hastad och Hjalmarson; till

bankoutskottet motionen nr 368
av fru Guslafson;

till behandling av lagutskott motionen
nr 369 av herrar Hedlund i Rådom
och Jonsson i Skedsbygd;

till jordbruksutskottet motionen nr
370 av herr Jönsson i Rossbol m. fl.;

till behandling av lagutskott motionerna: nr

371 av herr Wiberg; och

nr 372 av herr Johnsson i Stockholm;

till jordbruksutskottet motionerna:

nr 373 av herr förste vice talmannen
Magnusson m. fl.;

nr 374 av herr Jonsson i Skedsbygd;
nr 375 av herrar Hedlund i Rådom
och Jonsson i Skedsbygd;

nr 376 och 377 av herr Andersson i
Dunker in. fl.; och

nr 378 av herrar Hastad och Birke;
samt

till tillfälligt utskott motionerna:

nr 379 av herr Nilsson i Göingegården;
och

nr 380 av herr Andersson i Dunker
in. fl.

§ 5.

Föredrogs den av herr Skoglund i
Umeå vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående åtgärder
för igångsättande av industriell verksamhet
i örviken i stället för den nedlagda
sulfitfabriken.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 6.

Föredrogs den av herr Pettersson i
Dahl vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet
angående åtgärder
för utökning av byggnadsverksamheten
på landsbygden.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 7.

Föredrogs den av herr Carlsson i Bakeröd
vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda
anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet Ericsson angående
handläggningen av ärenden rörande
byggnadstillstånd.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8.

Till bordläggning anmäldes bevillningsutskottets
betänkanden: nr 1, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om ändrad lydelse
av 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346)
angående statsmonopol å tillverkning

Måndagen den 26 januari 1948.

Nr 4.

och import av tobaksvaror, jämte i ämnet
väckta motioner;

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen
den 8 juni 1923 (nr 155)
angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker samt om fortsatt
giltighet av förordningen, m. m.,
jämte i ämnet väckta motioner; samt
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den
21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt,
jämte i ämnet väckta motioner.

§ 9.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 4.08 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Tisdagen den 27 januari

kl. 4 em.

§ 1.

Herr talmannen meddelade, att herr
Bränholm denna dag intagit sin plats
i kammaren.

§ 2.

Justerades protokollet för den 21
innevarande januari.

§ 3.

Föredrogos, men bordlädes åter bevillningsutskottets
betänkanden nr 1—3.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 4.02 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Onsdagen den 28 januari

kl. 11 fm.

§ 1.

Justerades protokollet för den 22 innevarande
januari.

§ 2.

Herr statsrådet Sköld avlämnade
Kungl. Maj :ts proposition, nr 32, angående
anslag till jordbruksekonomisk
undersökning, m. m.

Denna proposition bordlädes.

§ 3.

I enlighet med kammarens därom den
21 innevarande månad fattade beslut

företogos nu val av tio ledamöter och
tio suppleanter i vart och ett av de tre
tillfälliga utskott kammaren beslutat
tillsätta; och anställdes först val av ledamöter
i första tillfälliga utskottet.

Därvid avlämnades 144 godkända valsedlar,
samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen
på nedan nämnda personer i följande
ordning:

herr Allard,

» Iliec/rjblom,
fröken Olsson,

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

herr Svensson i Stenkyrka,

» Jönsson i Lund,

» Ståhl,

» Odhe,
fru Möller,

» Ericsson i Luleå och
herr Johnsson i Skoglösa.

Dessa personer hade alltså utsetts till
ledamöter i första tillfälliga utskottet.

§ 4.

Företogs val av ledamöter i andra
tillfälliga utskottet.

Därvid avlämnades 111 godkända valsedlar,
samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen
på nedan nämnda personer i följande
ordning:
fru Ekendahl,
herr Fahlman,

» Olsson i Oskarshamn,

» Jönsson i Rossbol,
herr Malmborg i Stockholm,
fru Sandström,
herr Lundqvist,

» Hjalmarson,

» Andersson i Ronneby och

» Hansson i Skegrie.

Dessa personer hade alltså utsetts till
ledamöter i andra tillfälliga utskottet.

§ 5.

Anställdes val av ledamöter i tredje
tillfälliga utskottet.

Därvid avgåvos 102 godkända valsedlar,
varav 101 med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande
namnen på nedan nämnda personer
i följande ordning:
herr Hedqvist,

» Skantze,

» Severin i Gävle,

» Boman i Stafsund,

» Nilsson i Varuträsk,

» Persson i Svensköp,

» Hallberg,

» östlund,

fru Johansson i Skövde och
herr Jansson i Aspeboda.

Dessa personer hade alltså utsetts till
ledamöter i tredje tillfälliga utskottet.

§ 6.

Företogs val av suppleanter i första
tillfälliga utskottet.

Därvid avgåvos 99 godkända valsedlar,
samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen
på nedan nämnda personer i följande
ordning:
herr Gavelin,

» Fahlman,
fröken Nygren,
herr Larsson i Luttra,

» Jonsson i Skutskär,

» Larsson i Stockholm,
fru Eriksson i Hallstahammar,

» Ewerlöf,

herr Andersson i Hyssna och
» Svensson i Vä.

Dessa personer hade alltså utsetts till
suppleanter i första tillfälliga utskottet.

§ 7.

Anställdes val av suppleanter i andra
tillfälliga utskottet.

Därvid avgåvos 90 godkända valsedlar,
varav 89 med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande namnen
på nedan nämnda personer i följande
ordning:

herr Andersson i Alfredshem,
fru Möller,
herr Lundberg,

» Pettersson i Ersbacken,

» Forsberg,

» Antby,

» Sköldin,

» Jonsson i Malmgrava,

» Johansson i Torp och
» Stenvall.

Dessa personer hade alltså utsetts till
suppleanter i andra tillfälliga utskottet.

§ 8.

Förétogs val av suppleanter i tredje
tillfälliga utskottet.

Därvid avgåvos 93 godkända valsedlar,
samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande nam -

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

nen på nedan nämnda personer i följande
ordning:

herr Jonsson i Järvsand,

» Fahlman,

» Skoglund i Umeå,

» Johansson i Norrfors,

» Andersson i Eskilstuna, ,

» Friberg,

» Persson i Växjö,

» Sveningsson,

» Kärrlander och
» Stenvall.

Dessa personer hade alltså utsetts till
suppleanter i tredje tillfälliga utskottet.

§ 9.

I enlighet med kammarens därom den
19 innevarande januari fattade beslut
företogos val av dels tjugofyra valmän
för utseende av ställföreträdare för
riksdagens justitieombudsman dels ock
sex suppleanter för dessa valmän, och
anställdes först val av valmän.

Därvid avgåvos 118 godkända valsedlar,
varav 117 med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande
namnen på följande personer i
nedan angivna ordning:

herr Lindqvist,

» förste vice talmannen Magnusson,

herr Eriksson i Stockholm,

» Ryberg,

» Fast,

» andre vice talmannen Carlström,

herr Olsson i Mellerud,

» Gezelius,

» Berg,

» Hammarlund,

» Hermansson,

» Dickson,

fru Gustafson,

herr Johansson i Stockholm,

» Lindberg,

» Mosesson,

» Landgren,

» Werner,

» Holm,

» östlund,

» Lindahl,

» Gustafsson i Lekåsa,

» Jacobson i Vilhelmina och
» Rylander.

Dessa personer hade alltså utsetts till
valmän.

§ 10.

Företogs val av sex suppleanter för
de valmän, som av kammaren fått i
uppdrag att utse ställföreträdare för
riksdagens justitieombudsman.

Därvid avlämnades 77 godkända valsedlar,
samtliga med partibeteckningen
»Gemensam lista» och upptagande
namnen på nedan nämnda personer i
följande ordning:

herr Gavelin,

» Karlsson i Granebo,

» Jonsson i Skutskär,

» Carlsson i Bakeröd,

» Severin i Gävle och
» Johnsson i Kastanjegården.

Dessa personer hade alltså utsetts till
suppleanter för sagda valmän.

§ 11.

Justerades protokollsutdrag angående
de i §§ 3—10 här ovan omförmälda
valen.

§ 12.

Statsrådet fru Kock avlämnade Kungl.
Maj:ts propositioner:

nr 33, angående godkännande av protokoll
rörande varuutbytet mellan Sverige
och Tjeckoslovakien; och

nr 35, med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 13.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande,
nr 1, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag
om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror,
jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 3 januari 1948 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 6, hade Kungl. Maj:t under
åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen
att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till lag om ändrad lydelse
av 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr
346) angående statsmonopol å tillverkning
och import av tobaksvaror.

Kungl. Maj:ts förslag innebar, att beskattningen
av tobaksvaror skulle skärpas
på sådant sätt, att intäkterna av
ifrågavarande beskattning ökades med
omkring 50 miljoner kronor om året.

Till utskottets behandling hade överlämnats
ett antal motioner.

I de i anledning av propositionen
väckta likalydande motionerna I: 37 av
herr Linderot in. fl. samt 11:106 av
herr Hagberg i Luleå m. fl. hade hemställts,
att riksdagen måtte avslå förevarande
proposition.

Utskottet hemställde,

1) att riksdagen måtte, med bifall till
Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 6 samt med avslag å de likalydande
motionerna I: 37 av herr Linderot m. fl.
och II: 106 av herr Hagberg i Luleå
m. fl., antaga det vid propositionen fogade
förslaget till lag om ändrad lydelse
av 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346)
angående statsmonopol å tillverkning
och import av tobaksvaror; samt

2) att de likalydande motionerna
I: 175 av herr Domö m. fl. och II: 237
av herr Skoglund i Doverstorp m. fl.
i vad desamma avsåge propositionen
nr 6, i den mån desamma icke kunde
anses besvarade genom vad utskottet
anfört och hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar

Veländer, Axel Ivar Anderson, Henriksson
och Olson i Göteborg.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr HENRIKSSON: Herr talman!
Till bevillningsutskottets nu föreliggande
betänkande har fogats en reservation
av herr Velander m. fl., vilken
jag biträtt. Jag vill därför tillåta mig
att något närmare angiva reservanternas
ståndpunkt.

Såväl under remissdebatten som under
utskottsbehandlingen ha vi från
högerhåll understrukit, att vi anse ett
återställande av den samhällsekonomiska
balansen vara den kanske viktigaste
frågan i dagens läge. Om icke
effektiva åtgärder vidtagas för att återställa
denna balans, drivas vi längre och
längre in i tvångsregleringar med allt
vad därmed följer. Vi ha ingenting att
erinra mot att höjningar av den indirekta
beskattningen användas såsom
ett led i åtgärderna för balansens återställande
— tvärtom finna vi detta
lämpligt. Vår kritik sätter in på ett annat
plan.

Det är väl uppenbart för var och en,
att vi inte kunna lösa det svåra problem
vi stå inför endast genom att
överbalansera budgeten genom högre
skatter. Problemet måste angripas från
flera håll samtidigt och med åtgärder
som verka i samma riktning. Vi ha från
högerns sida efterlyst en samordnad
plan för dessa åtgärder. Finansministern
tycks emellertid inte vara benägen
att tillmötesgå en sådan önskan. Under
remissdebatten framfördes från vårt
håll förslaget att riksdagen skulle tillsätta
ett särskilt utskott, genom vilket
man kunde samordna och överblicka
åtgärderna för inflationens motverkande
och för den samhällsekonomiska balansens
återställande. Förslaget mötte
tyvärr intet intresse från andra håll.

Vad beträffar de olika förslagen till
ökningar i den indirekta beskattningen
är det inte nog med att detta komplex

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

bör bedömas i ett större sammanhang,
som jag nyss antytt, utan man behövde
även få möjlighet att närmare pröva
alternativa lösningar med hänsyn tagen
till lämplighet och verkningar. Om
man på detta fält plockar ut den ena
biten då och den andra biten då, så
har riksdagen i väsentlig mån bundit
sin egen handlingsfrihet till dess vi
komma till de mera svårlösta förslagen.
Men det kanske är detta, som är finansministerns
avsikt.

Att meningarna inom riksdagen äro
åtskilligt delade rörande de lämpliga
lösningarna av dessa skattefrågor har
redan tydligt visat sig. Jag kan nöja
mig med att hänvisa till de olika motioner
som väckts i anslutning till förslaget
om beskattning av motorismen.
Kring den frågan har det ju också blåst
upp storm utom riksdagen. Men meningarna
gå även isär rörande frågan
om vad man skall göra med de medel
som dras in genom den ökade beskattningen.
Finansministern har som huvudrubrik
angivit »uppsugning och sterilisering
av köpkraft». Vi ha från högerns
sida framhållit, att vi anse att
medelsanvändningen först bör prövas
med hänsyn till dess penningpolitiska
effekt, innan man beslutar skatteuttagen.

Då de i dag föreliggande förslagen
upptogos till behandling inom bevillningsutskottet
reste högerns representanter
på nytt förslaget om en enhetlig
behandling av ett särskilt utskott.
Detta förslag avvisades. Vi framförde då
förslag om ett sammansatt stats- och
bevillningsutskott. Även detta förslag
avvisades. Därmed hade man stadfäst
planlösheten beträffande den stora frågan.
Bevillningsutskottet konstaterade
härefter, att utskottet icke hade att befatta
sig med frågan om medlens användning.

I det läget gjorde vi ett försök att
åtminstone få eu enhetlig behandling
av de olika skatteförslagen. Jag har
redan pekat på ett par enligt min upp -

fattning vägande skäl för en sådan behandlingsordning.
Men härtill komma
ytterligare skäl. De förslag som här
presenteras ha forcerats fram i ett
tempo, som omöjliggjort närmare utredningar
om de olika skatternas verkningar,
och vi sakna i dag material för
objektiv prövning av alternativa linjer.
Genom en enhetlig och grundligare behandling
skulle enligt vår uppfattning
så mycket vara att vinna, att detta väl
skulle uppväga olägenheterna med ett
uppskov för dessa första förslag. Icke
ens detta ville utskottet vara med om.

Utskottet har emellertid uppskjutit
behandlingen av förslaget till varuskatt,
som enligt propositionen skulle ha varit
genomförd till den 1 februari. Detta
uppskov torde emellertid ha varit en
naturnödvändighet, tv annars skulle
inte ens en antydan till realbehandling
varit möjlig.

Det torde nu bli så, herr talman, att
den mera principiella diskussionen
kring dessa skatteförslag kommer att
anknytas till behandlingen av varuskatten
och beskattningen av motorismen.
Jag skall därför icke ge mig in
på dessa ting nu. Jag har emellertid
ansett det erforderligt att inför kammaren
lämna en närmare förklaring till
vår reservation. Vi befinna oss nämligen
i en ganska egenartad situation. Vi
anse, att en ökad indirekt beskattning
bör ingå såsom ett led i antiinflationsåtgärderna,
och vi ha därför icke yrkat
avslag på de föreliggande förslagen.
Men å andra sidan kunna vi icke tillstyrka
förslagen annat än under den
förutsättningen, att de genom beskattningen
inflytande medlen verkligen steriliseras.
Vår uppfattning i det hänseendet
har närmare utvecklats i motionerna
nr 175 i första kammaren och
nr 237 i andra kammaren.

Nu är ju situationen egendomlig även
i det hänseendet, att när bevillningsutskottets
betänkande nr 1 är framlagt
till kamrarnas avgörande, i vilket betänkande
utskottet avstyrker, i varje

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

fall i vissa delar, de av mig förut nämnda
motionerna, så äro kamrarnas ledamöter
icke i stånd att bedöma, vad
som står i dessa motioner, eftersom de
ännu icke äro tryckta och delade. Detta
är också ett skäl till att det i dag icke
kan vara särskilt fruktbart att ta upp
en mera principiell diskussion, utan
vi få, herr talman, anledning att återkomma
till dessa spörsmål. Jag har
emellertid velat med dessa ord litet
närmare förklara högerledamöternas
reservation.

Herr OLSON i Göteborg: Herr talman!
Jag skall i likhet med den föregående
talaren inte fördjupa mig i de
samhällsekonomiska sammanhangen och
verkningarna av denna skatt och dess
utformning, utan jag skall nöja mig
med att understryka de penningpolitiska
syften som ha föranlett ett framförande
av dessa skatteförslag.

Samtliga de skatteförslag som nu
ligga på kammarens bord i bevillningsutskottets
utlåtanden nr 1, 2 och 3 röra
sig om indirekta skatter, vilka helt
måste betraktas från den utgångspunkten,
att de utgöra ett led i vår samfällda
strävan att komma till rätta med de
obehagliga inflationstendenser som vårt
penningväsende är utsatt för. Angelägenhetsgraden
av de åtgärder som skola
vidtagas är uppenbar för alla. Det är
angeläget att penningpolitiska åtgärder
vidtagas, och det finns inte anledning
för någon att underlåta att stödja
dylika. Ingen ansvarskännande medborgare,
vare sig han är konsument eller
producent, har rätt att undandra sig
sin del av de offer som i detta fall
måste göras.

Om detta nu är den huvudsakliga inställningen
till det föreliggande förslaget,
så fritar det inte statsmakterna
från skyldigheten att tillse, att rättvisa
skapas mellan olika samhällsgrupper
vid bördornas fördelning. Jag skall
här inte utbreda mig över denna sak.

Det är dock påtagligt, att lindrigt sagt
en viss ensidighet gjort sig gällande vid
utformningen av de indirekta skatter
som nu skola läggas på medborgarna.
Jag skall utan att närmare ingå därpå
endast göra en reflexion, som måhända
förklarar varför rättvisan ej blivit tillgodosedd
utan att en ensidighet har
uppkommit. Jag vill uttala ett beklagande
av det forcerade tempo, i vilket
dessa viktiga skattefrågor förberedas
och sedan behandlas i utskottet samt
därefter avgöras i riksdagen. Vidare
vill jag, herr talman, ytterligare understryka
— herr Henriksson har redan
berört det — att vi högermän inom
utskottet ha sett saken på det viset, att
när målsättningen för skattehöjningarna
inte är att skaffa staten pengar
till vissa direkta utgifter, utan skattehöjningarna
ingå som ett led i ett helt
komplex av åtgärder i syfte att upprätthålla
penningvärdet, då är det ett
naturligt krav, att riksdagen, när den
skall besluta om dessa åtgärder, har
överblick över hela fältet av sådana åtgärder.

Nu säger man i bevillningsutskottets
utlåtande, att det inte är bevillningsutskottets
sak att lägga sig i frågan om
medlens användning, utan endast att
skaffa pengarna. Ja, det är möjligt,
men det är i alla fall ett naturligt krav
från riksdagens sida att man vid ståndpunktstagandet
till dessa frågor har
klarhet om vart åtgärderna så småningom
leda.

Från dessa utgångspunkter hade väl
det mest ändamålsenliga varit, att ärendet
beretts inom ett sammansatt utskott
eller ett särskilt utskott på ett sådant
sätt, att kamrarna vid fattandet
av sina beslut hade haft möjlighet att
grunda dessa på alla de olika förutsättningar
som kunna föreligga. Nog
är det väl en ganska otillfredsställande
ordning, att dessa skatter så att säga
rekvireras av riksdagen, utan att denna
först blir i tillfälle att skaffa sig någon
som helst överblick över det pen -

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

ningpolitiska komplex som det här rör
sig om.

Herr talman! I det tvångsläge, som
dels uppkommit därigenom att utskottsmajoriteten
inte velat gå med på en
sådan behandling av förslagen om
skattehöjningar som här antytts både
av herr Henriksson och av mig, och
som dels ligger i den naturliga lojalitet,
som varje medborgare i dagens
situation måste visa gentemot åtgärder
i penningskyddande riktning, har
jag för min del inte, trots näraliggande
invändningar mot här ifrågavarande
skattehöjningar, ansett mig kunna göra
annat än ansluta mig till majoritetens
förslag.

Herr PERSSON i Landafors: Herr talman!
Bevillningsutskottet har utan
några betänkligheter godtagit regeringens
proposition nr 6 angående höjning
av tobaksskatten. Högermännens
reservation till utskottsbetänkande! innebär
ju egentligen bara att man tycker
att det hela gått för fort. Någon rent
saklig argumentation emot utskottets
förslag föreligger inte i denna reservation.

Det förslag, som sålunda framlagts
i propositionen nr 6, är ju endast ett
led i en hel serie höjda konsumtionsskatter,
som äro avsedda att genomföras
under de närmaste veckorna. Man
skall på det sättet skrapa ihop 500 miljoner
kronor vilka skola användas för
att överbalansera budgeten och för en
uppsugning och sterilisering, såsom det
heter, av överflödig köpkraft. Vidare
säger man, att intäkterna i fråga torde
vara tillräckliga för att täcka utgifterna
för kapitalbudgeten.

De förslag till skattehöjningar, som
i dag föreligga, gälla ju tobak, spritoch
maltdrycker, läskedrycker samt
biobiljetter, och vad som upptages under
dessa rubriker hänföres alltså till
s. k. umbärliga varor. På dessa skattehöjningar
avser man att ta in ungefär
145 miljoner kronor varav tobaksskat -

ten, som behandlas i bevillningsutskottets
nu förevarande betänkande nr 1,
skulle ge omkring 50 miljoner kronor.

Men om nu dessa varor verkligen
vore umbärliga, skulle de avsevärda
skatteförhöjningar, som sålunda föreslås,
kunna leda till en kraftig minskning
i fråga om efterfrågan och konsumtion.
De nämnda skatteobjekten
äro emellertid inte några umbärliga
varor i den mening som man här gör
gällande, och både regeringen, konsumtionsskatteberedningen
och bevillningsutskottet
ha säkerligen samtliga
gått ut ifrån att efterfrågan och konsumtion
inte skola minskas.

För de lägre inkomsttagarna och därmed
för de breda folkmassorna utgöra
de skattehöjningar, som det här gäller,
en standardförsämring, något som vi
kommunister äro motståndare till. Höjningen
av skatterna drabbar till övervägande
delen människor och familjer,
som inte ha någon överflödig köpkraft.
Man kan räkna med att ungefär fyra
femtedelar av befolkningen utgöras av
arbetare, bönder eller lägre tjänstemän,
och skattehöjningarna komma alltså
att i flertalet fall drabba lägre inkomsttagare.
Påståendet att dessa människor
skulle ha för stor köpkraft eller
ett köpkraftsöverskott tillbakavisas säkerligen
bestämt av dem själva. De pågående
och segslitna löneunderhandlingarna
visa, att inom de flesta fack
reses ett mycket bestämt krav från
arbetarnas sida på att erhålla högre
löner, så att de skola kunna rida ut
dyrtiden med alla dess prisförhöjningar.
Ledamoten av konsumtionsskatteberedningen
herr Gunnar Öhman
har också i ett särskilt yttrande påvisat,
att den förordade skärpningen
av den indirekta beskattningen verkar
i prisfördyrande riktning och medför
en standardsänkning för arbetarna,
flertalet bönder och tjänstemän, och
han har därför inte kunnat ansluta sig
till förslaget. Han säger i ingressen till
sitt särskilda yttrande:

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

»I nuvarande läge, som karakteriseras
av en särpräglad högkonjunktur
med stor produktionsvolym och full
sysselsättning, har jag inga invändningar
att göra mot finansdepartementets
strävanden att åstadkomma en
överbalansering av driftbudgeten.
Detta dock under den uttryckliga förutsättningen
att överbalanseringen sker
utan prisstegringar, utan sänkning av
levnadsstandarden för folkets breda lager
och utan att den sociala reformpolitiken
åsidosättes eller redan beslutade
reformer uppskjutas.

Den av beredningen förordade skärpningen
av den indirekta beskattningen,
som ett led i strävandena att överbalansera
budgeten, verkar emellertid i
prisfördyrande riktning och medför
en standardsänkning för arbetarna, flertalet
bönder och tjänstemän, varför
jag icke kunnat ansluta mig till beredningens
förslag.»

Sedan säger herr Öhman beträffande
tobaksskatten att höjningen av densamma
fördyrar en vara, som ingår i
flertalet medborgares dagliga konsumtion.
Sedan räknar han upp de olika
objekt som äro föremål för de planerade
skattehöjningarna.

I motionen nr 105 i andra kammaren
har den kommunistiska riksdagsgruppen
mera utförligt motiverat sitt
avslagsyrkande å förslaget till dessa
skärpta skatter. I denna principiella
motivering heter det: »Vi ha tidigare
i olika sammanhang framhållit, och vi
understryka det nu att den verkligt
inflationsdrivande faktorn är den ohämmade
kapitalistiska spekulationen.» Det
säges vidare att »högkonjunkturen efter
kriget har utlöst en hejdlös kapitalistisk
investering i gamla och nya företag.
Den härav förorsakade bristen på
byggnadsmaterial, maskiner, apparatur
och annan utrustning av olika slag
har resulterat i stigande priser och
jobberi.» Man säger vidare att produktionen
snedvridits genom att tillverkning
som ger mindre vinst antingen

minskats eller utvecklats i långsammare
takt än mera profitabel sådan. Här
påvisas det att denna utveckling lett
till att monopolisterna inom såväl industri
som varudistribution genom att
framkalla konstlad varuknapphet kunnat
driva priserna i höjden. Vi ha
påpekat i vår motivering att regeringen
varit för släpphänt och att detta
lett till ett storfinansiellt vanstyre i det
ekonomiska livet som verkat i högsta
grad hämmande. Från kommunisternas
sida ha vid upprepade tillfällen i riksdagen
framlagts förslag till åtgärder
mot storfinansens vanstyre. Man har
sålunda föreslagit skärpt statlig importkontroll
för att stoppa lyximport
och hindra valutaslöseri, effektiv investeringskontroll,
åtgärder för en
planmässig inriktning av produktionen
och utveckling av landets produktiva
resurser, statliga åtgärder för ökad
produktion av nödvändighetsvaror särskilt
byggnadsmaterial samt förbättring
av den statliga priskontrollen.
Dessa förslag ha avslagits. Vi anse dock
att vissa riktlinjer i fråga om den ekonomiska
politiken, vilka helt ansluta
sig till arbetarrörelsens efterkrigsprogram,
borde vara vägledande. Och så
räknas det i motionen upp följande:
»Prisstegringarna stoppas och en aktiv
prissänkningspolitik inledes. Lönerna
höjas, i första hand för att kompensera
levnadskostnadsökningen. Likalönsprincipen
genomföres jämte de förbättringar
av kollektivavtalen som rekommenderats
av LO. Kompensation
till folkpensionärerna för prisstegringarna.
Framställningen av bostäder,
byggnadsmaterial och andra nödvändighetsvaror
ökas genom samhälleliga initiativ.
Investeringskontrollen utvidgas
och investeringsrådet göres till ett beslutande
och kontrollerande organ. Progressiv
engångsskatt uttages på förmögenheter
över 40 000 kronor. Byråkratiens
makt i de ekonomiska regleringsorganen
brytes, och de breda folklagren
beredas avgörande inflytande i den

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

statliga kontrollen av näringslivet.»
Detta är alltså en principiell motivering
för de åtgärder som vi anse i
första hand böra vidtagas, åtgärder, som
man också bör på fullt allvar sätta i
verkställighet. Man påvisar också i motionen
att den föreslagna uppsugningen
av överflödig köpkraft från de breda
folklagren står i kontrast till den förordade
steriliseringen av köpkraften
hos banker och andra bolag. Medan
för de förra föreslås konfiskatoriska
åtgärder, förordas för de senare enligt
Kungl. Maj:ts förslag att en del av bolagens
vinster skall insättas i riksbanken
mot erhållande av viss ränta, som
givetvis skall betalas av skattebetalarnas
medel, för att efter en viss tid
återlämnas till vederbörande bolag.

Denna standardförsämring genom
skattehöjning å dessa s. k. umbärliga
varor kunna vi icke ansluta oss till.
Vi ha därför i vår motion yrkat avslag
på dessa skattehöjningar.

Vi föreslå även i år i en motion nr
41 i andra kammaren uttag av en engångsskatt
å förmögenheter över 40 000
kronor. Denna beräknas giva 114 miljard
kronor. Det finns möjlighet att
sterilisera det spekulativa kapital, som
ligger i förmögenheterna och som ligger
och pressar upp priserna och pockar
på investering i till synes lönande
företag. Behovet av en överbalansering
av budgeten kan tillgodoses genom att
regering och riksdag på detta sätt tillföra
statskassan på en gång så mycket
pengar som regeringen genom de
skärpta indirekta skatterna skulle kunna
taga in under tre år. Om det nu är
nödvändigt att sterilisera den summa,
som man på detta sätt skulle få in, har
man ju också möjlighet att göra det.
Vi bestrida att de av regeringen föreslagna
skatteobjekten skulle vara den
lämpliga formen för att få in de pengar
som krävas.

I föreliggande utskottsutlåtande och
i propositionen föreslås skärpt beskattning
på tobaksvaror. Man har räknat

med att utöver de 370 miljoner kronor
som genom tobaksskatten tidigare årligen
tillförts statskassan skulle man få
in ytterligare 50 miljoner kronor per
år. På detta ha vi yrkat avslag i vår
motion nr 106 av herr Hilding Hagberg
in. fl. Jag ber, herr talman, att få yrka
bifall till denna motion.

Herr OLSSON i Gävle: Herr talman,
mina damer och herrar! Det är klart,
att man kan anmärka på den forcerade
takt som man måst använda vid behandlingen
av det föreliggande ärendet.
När det gäller de frågor, som föreligga
till avgörande i kammaren i
dag, spelar dock detta icke, tror jag,
någon som helst roll. Hur mycket vi
än tvista om de vägar man skall följa,
när det gäller att ta ut det erforderliga
beloppet — om man skall återgå
till den gamla omsättningsskatten, alltså
väcka upp den igen ifrån de döda,
eller följa den linje som herr Henriksson
kallade för punktbeskattningens
linje •—■ torde man ändock icke komma
ifrån, att de i dag föreliggande
skatteärendena måste ligga utanför den
nya beskattningen av olika varuslag.
Under hela den tid, då vi hade den
gamla omsättningsskatten, hade vi en
sådan uppdelning, och ingen av herrarna
eller damerna inbillar sig väl
ändå att det ekonomiska läge, i vilket
vi befinna oss, skulle vara så mycket
förbättrat, att vi skulle kunna vara
gentilare nu än vi voro under krigstiden.

Här har från liögerhåll tagits upp
procedurfrågan. Men, herr talman, att,
sedan kamrarna till bevillningsutskottet
remitterat de föreliggande propositionerna
för avgivande av yttrande, i utskottet
taga upp en procedurdebatt beträffande
frågan om man skall ha ett
särskilt utskott, det tycker jag är att
driva saken på felaktigt sätt. Något sådant
har varken jag eller, tror jag, någon
annan av kammarens ledamöter
varit med om. Högern borde ju veta

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

vilka vägar man går, när partierna
skola träffa överenskommelse om tillsättande
av särskilt utskott, och den
vägen borde man ha använt i tid, om
det låg något verkligt allvar bakom
hela denna framstöt. Jag bestrider således,
herr talman, att bevillningsutskottet
på något sätt genom sitt ståndpunktstagande
— alla de övriga partierna
voro i den punkten emot högern —
infört någon planlöshet eller, som herr
Henriksson uttryckte det, stadfäst
planlösheten vid behandlingen av dessa
ärenden.

Bevillningsutskottet har till behandling
mottagit dessa kungl. propositioner,
vilka innehöllo yrkanden om att
dessa skatter skulle träda i kraft den
1 februari. Jag betraktade det som en
angelägenhet av första ordningen att,
om det fanns möjlighet därtill, åstadkomma
detta. Det var helt enkelt bevillningsutskottets
skyldighet. Det lyckades.
Jag beklagar emellertid, att man
måste pressa utskottsledamöterna. När
de andra kammarledamöterna foro
hem i lördags, måste utskottet justera
sitt utlåtande. Sådant händer understundom,
men jag tycker icke, att det
är så förfärligt allvarligt.

Låt mig sedan, herr talman, bara
säga, att när bevillningsutskottet icke
givit sig in på en behandling av varuskatterna,
därför att man förmenade
att den verkliga debatten måste röra
sig om huruvida man skulle återuppväcka
från de döda den gamla omsättningsskatten
eller om man skulle gå
punktbeskattningens väg, så tycker
jag att även högern borde vara tillfredsställd.
Man hade väl ändå icke
tänkt sig att kunna lägga in några av
de skatter vi behandla i dag i den där
återuppväckta omsättningsskatten.

Mig förefaller det, herr talman, som
om det här icke föreligger något försök
— så har i varje fall icke varit avsikten
—- att hindra en allsidig behandling
av de kommande skattespörsmålen.
För utskottet har den avgöran -

de frågan varit frågan om överbalansering
av budgeten. Den frågan är ur
bevillningsutskottets synpunkt den avgörande
frågan i detta sammanhang.
Om det sedan ur statsutskottets synpunkt
eller ur andra synpunkter kan
finnas spörsmål, som kunna tillskrivas
samma vikt, skall jag gärna erkänna
det, men det tillkommer icke bevillningsutskottet
att vara domare i denna
sak, lika litet som det tillkommer
bevillningsutskottet att försöka upphäva
sig till domare i nationalekonomiska
frågor, när nationalekonomerna
fortfarande tvista om, vilket som är
riktigast, att med dessa medel täcka utgifterna
å kapitalbudgeten, att låsa in
de inflytande pengarna i någon låda
eller, herr talman, som högern nu kommit
med, använda medlen till att betala
statsskulden.

Av herrar Olsons i Göteborg och
Henrikssons anföranden har jag fått
min uppfattning bekräftad, att högern
icke, när den verkligen hade att taga
slutlig ställning till dessa problem,
skulle komma med något avslagsyrkande,
detta därför att man icke ansåg sig
kunna sätta som oeftergivligt villkor
för medverkan till skattehöjningen att
högerlinjen skulle följas, ty det hade
ju varit konsekvensen. Det har man
icke ansett sig kunna göra, och jag förstår
den ståndpunkten. Vi kunna tvista
om principer och om vilka nationalekonomer
som ha rätt i detta fall. Även
bevillningsutskottet har emellertid hört
sig för hos nationalekonomerna och
dessa -— det är det konstiga i saken
— representera en annan uppfattning
än de nationalekonomer, som man tydligen
haft till förfogande på högerhåll.
Detta, herr talman, framgår också därav
att samtliga andra partier varit enhälliga
på denna punkt.

I detta sammanhang vill jag också
säga, att jag även ur andra synpunkter
förstår att högern icke ansett sig
böra gå på avslagslinjen. Det har ju
framhållits att konjunkturinstitutets

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

chef är den verkliga auktoriteten, när
det gäller nationalbudgeten. Då bör
man väl även i frågor rörande överbalansering
av budgeten tillskriva honom
någon liten smula auktoritet. Konjunkturinstitutets
chef sade nyligen i
ett föredrag i Örebro att den summa
på 500 miljoner kronor, med vilken
budgeten skulle överbalanseras, ligger
i underkant, överbalanseringen borde
i själva verket röra sig om ett väsentligt
större belopp. När man bar den
ståndpunkten — jag trodde och tror
fortfarande att högern har samma
ståndpunkt innerst inne liksom de
flesta av oss — då synes det mig som
om den centrala punkten vore att söka
släpa samman så mycket som möjligt
av det erforderliga beloppet. Sedan få
vi i fortsättningen tvista om huru dessa
medel skola användas. En sak, herr
talman, måste vi vid utgångspunkten
vara överens om och det tror jag också
vi äro, nämligen att dessa extraskatter
icke under några förhållanden få användas
till löpande utgifter. Äro vi
överens på den punkten, tror jag att
de faror som bota icke kunna vara alltför
stora.

Herr talman! Den siste ärade talaren
ansträngde sig till ytterlighet för att
uppvisa, att lösningen av den här föreliggande
frågan låg i en engångsskatt
på en och en halv miljard kronor. Jag
bär tillåtit mig säga förut, att jag icke
kan fatta hur en engångsskatt på förmögenheter
över 40 000 kronor kan innebära
en lösning i det nu föreliggande
läget. När min vän herr Persson i
Landafors säger, att han bjuder eu och
en halv miljard kronor i stället för de
500 miljoner kronorna, vill jag fråga:
kan herr Persson i Landafors tänka
sig att han med en engångsskatt på
förmögenheter över 40 000 kronor
skulle kunna ta in en och en halv miljard
kronor på ett års uppbörd? I de
flesta länder, där man använt denna
beskaltningsform, har man efter vad
man kan konstatera nödgats utsträcka

uppbörden över i regel tre år. Och då
får man ju per år in ungefär samma
belopp, nämligen 500 miljoner kronor.
Då behöva vi ju icke bjuda över varandra
i detta avseende.

Herr Persson i Landafors sade vidare
att höjda skatter betyder en standardsänkning.
Javisst. Det är väl ändå
ingen som svävar i okunnighet om att
höjda skatter betyder eu standardsänkning,
men den standardsänkningen
måste ju ses i sammanhang med
det läge, vari vi nu befinna oss, och i
sammanhang med vad det kan betyda,
därest det icke är möjligt att med dessa
försök som göras få ordning och
reda i samhällsekonomien och nå fram
till en stabilisering. Det är det första.
Och för det andra: när man nödgas
gå till en indirekt beskattning uppstår
också en annan fråga. Vilket är vid eu
standardsänkning det värsta: är det
att sätta in den, där den skadar minst
— således i fråga om tobak, i fråga
om sprit, i fråga om Öl etc. — eller är
det att sätta in den där den går ut
över mat, bostad och kläder?

Så ser jag detta spörsmål. Det är
min förhoppning, herr talman, att vi
skola kunna undvika att den standardsänkning,
som här måste bli följden,
skall komma att beröra sådant som är
nödvändigt för livets nödtorft, men om
vi skola kunna undvika det, då får
man inte darra på manschetten, när
det gäller att ta ut denna skatt på sådana
varor, som det dock är möjligt
att undvara.

Jag tror, herr talman, i likhet med
herr Henriksson, att den stora debatten,
om jag så får säga, om dessa ting,
den kommer när vi skola ta ställning
till vad som skall ske i fortsättningen:
om vi skola följa herr Henrikssons väg
med ny allmän omsättningsskatt i en
eller annan form eller om vi skola gå
punktbeskattningens väg. I det läge
vari vi befinna oss och vad gäller det
nu föreliggande utskottsbetänkandet
har jag, herr talman, intet annat yr -

3 — Andra kammarens protokoll 1948. Nr 4.

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

kande än om bifall till vad bevillningsutskottet
föreslagit.

Herr HENRIKSSON erhöll på begäran
ordet för kort genmäle och yttrade:
Herr talman! Herr Olsson i Gävle ansåg
det egendomligt att högerledamöterna
i utskottet inte yrkat avslag på
det föreliggande förslaget. Jag förklarade
i mitt första anförande att vi hade
den uppfattningen, att en ökad indirekt
beskattning behövde användas såsom
ett led i åtgärderna för inflationens
bekämpande och därför hade vi icke
ansett oss böra yrka avslag på det föreliggande
förslaget i och för sig. Men
jag förklarade också att vi befunno oss
i den egenartade situationen, att vi
måste ta ställning till detta spörsmål,
innan vi fått klarhet om vad vi ansågo
skulle vara förutsättningarna.

Herr Olsson tog vidare upp frågan
om budgeten som ett instrument i detta
sammanhang. Han säger att nationalekonomerna
ha mycket olika uppfattning.
Ja, därför är det väl av behovet
påkallat att vi få någon reda i begreppen.
Jag vill åberopa såsom en auktoritet
bankofullmäktiges nuvarande
ordförande, envoyén Hammarskjöld,
som ju anlitats i hög grad såsom expert
av finansdepartementet. Han yttrade
vid ett tidigare tillfälle -— det var
194C — att »skulle den totala efterfrågan
i samhället tendera att överstiga
produktionsmöjligheterna, ger budgeten
i praktiken knappast möjligheter
att neutralisera en sådan tendens». Ja,
men om det är den tendensen vi nu
skola neutralisera, vore det i hög grad
angeläget att klara upp hur det verkligen
förhåller sig i detta hänseende.

Vidare säger herr Olsson i Gävle att
dessa 500 miljoner kronor hade konjunkturinstitutet
ansett vara en summa
i underkant. För min del anser jag
den också vara i underkant när det
gäller att bygga över det s. k. inflationsgapet,
och därför har jag redan i
beredningen förordat ett både — och,

och det underströk jag även under remissdebatten.
Jag har nämligen den
uppfattningen, som jag också deklarerat
bär i mitt inledningsanförande, att
komma vi icke till rätta med problemet
i dess helhet utan ständigt få en marginal
av köpkraft, som så att säga svävar
i luften, så drivas vi ofrånkomligen
längre och längre in i tvångsregleringarna.
Ty då måste vi dela upp
varenda varubit på människorna för
att göra fördelningen på riktigt sätt.

Herr OLSSON i Gävle erhöll likaledes
på begäran ordet för kort genmäle och
anförde: Jag har i mitt första anförande
påpekat i vilken situation högern
nu står. Jag erinrar om det sista stycket
i högerns reservation, där det säges,
att »då vi sålunda utgå ifrån att
de genom den skärpta beskattningen
inflytande medlen komma att steriliseras
på sätt i de åberopade motionerna
förutsatts...» Ja, herr talman, man
kan ju utgå ifrån vad som helst, och
inte vill jag förvägra högern att utgå
ifrån detta. Men det har ju ingen betydelse
i det här sammanhanget, sedan
herr talmannens klubba har fallit
för ett definitivt beslut om den föreliggande
propositionen.

Herr HENRIKSSON, som på begäran
ånyo erhöll ordet för kort genmäle,
yttrade: Jag vill också framhålla en
annan fråga som är en av de viktigare
punkterna i vår syn på detta
spörsmål. Det är att man, när man vidtar
en sådan åtgärd, som vi nu stå i
begrepp att vidtaga, nämligen att genom
ökad indirekt beskattning överbalansera
budgeten, måste man samtidigt
ha klarhet om att man också täpper
till hålen på andra håll. Varom icke
kan det på annat håll rinna ut lika
mycket, som vi här försöka att skopa
in. Därför är det enligt vår uppfattning
nödvändigt att man får en överblick
och att de åtgärder som äro nödvändiga
samordnas och verka i samma

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

riktning. Riksdagen vet i dag ingenting
om detta.

Jämväl herr PERSSON i Landafors
erhöll på begäran ordet för kort genmäle
och anförde: Herr talman! Till
utskottets ärade ordförande vill jag säga
att om man anser det ligga utom möjligheternas
gräns att på ett år ta in en
engångsskatt av den omfattning som vi
föreslagit, utan det skulle ta två eller
tre år, så skulle det i alla fall bli tillräckligt
med pengar för att täcka ungefär
det behov som man har för tre år.
Under sådana förhållanden behöva vi
kanske inte diskutera tempot i själva
indrivningen av denna skatt just nu,
utan det blir väl i så fall att ordna det
efter statsfinansernas behov.

Herr Olsson i Gävle ställde frågan,
huruvida vi skola sätta in dessa skatter
på s. k. umbärliga varor, såsom tobak
och sprit o. s. v., eller om vi skola sätta
in dem på mat och kläder. Det är så
i fråga om de föreslagna skatterna, att
man inte räknar med att konsumtionen
skall sjunka. De som ha sin tilldelning
på exempelvis 3 liter brännvin i månaden
komma säkerligen att ta ut dessa
trots de ökade kostnaderna, även om
det skulle inverka på inköpen av mat
och kläder. Skatt på dessa s. k. umbärliga
varor verkar därför säkerligen
så, att den kommer att beröra även
synnerligen oumbärliga varor. Det är
därför vi ansett, att man bör ta in dessa
pengar på annat sätt än genom att införa
denna ökade konsumtionsbeskattning.

Herr OLSSON i Gävle erhöll på begäran
ånyo ordet för kort genmäle och
yttrade: Herr talman! Vi kanske i dag
inte skola avgöra vad som är klokast
i det nuvarande läget, att ta dessa
pengar ur sparat kapital eller ur löpande
inkomster i samhället. Vi kan
nog inte övertyga varandra, då vi måhända
se den föreliggande situationen
på helt olika sätt.

Nu sade emellertid herr Persson i
Landafors att man inte räknade med
en nedgång i konsumtionen på grund
av de ökade skatterna. Ja, gjorde man
inte det, herr Persson, skulle ju t. ex.
spritskatten kunna beräknas ge icke
50 miljoner, som man här räknat med,
utan mellan 65 och 66 miljoner kronor.
Man räknar således med -— och det
har konsumtionsskatteberedningen gjort
hela vägen igenom -— alla de eventualiteter
som kunna inträffa i detta sammanhang.

Härpå anförde

Herr FRÖDERBERG: Herr talman!
Jag har aldrig varit någon vän av tobak
och har aldrig använt den utan har alltid
motarbetat tobaksbruket. Men när
det nu finnes, måste man se förhållandena
sådana de äro. Jag skall bara beröra
en liten detalj i förslaget. Jag har
blivit i tillfälle att sätta mig något in i
de mindre tobakshandlarnas förhållanden
och deras utkomstmöjligheter.

En tobakshandlare, som har en liten
affär, som han sköter ensam, kan räkna
med en årlig omsättning på omkring
35 000 kronor. Av detta brukar något
över hälften, låt oss säga 20 000 kronor,
utgöra omsättning på tobaksvaror,
medan resten eller 15 000 kronor är
omsättningen på tidningar och diverse
annat. En tobaksomsättning på 20 000
kronor har givit en bruttovinst på
2 000 kronor och det övriga minst 20
procent, alltså eu vinst på 3 000 kronor.
Av detta framgår tydligt att redan
under nuvarande förhållanden skulle
ingen sådan affär kunna bära sig och
föda sin innehavare, om han skulle
sälja enbart tobak, utan det är de andra
varorna i affären, som få hålla den flytande.
Tobaksförsäljningen parasiterar
alltså på den andra försäljningen.

Nu är det ju meningen att sänka rabatten
från 10 till 9 %. I bevillningsutskottets
betänkande står att överenskommelse
är träffad mellan .säljare och
köpare. I tidningarna förekommer dock

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

en kraftig opinionsyttring emot denna
sänkning. Jag undrar vad som här är
mest sant, men eftersom tobakshandlarnas
ombudsman är ledamot av denna
kammare kanske man kan få vänta en
förklaring här. Nu säges det av utskottet,
att genom de ökade priserna kommer
tobakshandlarnas förtjänst inte att
minska. Man räknar väl då med samma
omsättning som förut, men vi hörde
alldeles nyss bevillningsutskottets ordförande
säga, att man räknade med en
minskning av förbrukningen — han
tänkte väl då närmast på spriten, men
jag förmodar att skattehöjningen skulle
ha samma inverkan på tobakshandeln.

Nåja, låt oss utgå ifrån att det inte
blir någon inkomstminskning på tobakshandeln,
men detta betyder likväl
ett lönestopp vid en inkomst, som varit
konstant under flera år. Inom andra
näringsgrenar får man undan för undan
kompensation för stegrade hyror,
stegrade bränslekostnader, höjda avlöningar
till anställda etc. Borde icke
också tobakshandlarna få en viss kompensation
genom att tillåtas behålla procenten?
Jag tycker inte detta verkar
rättvist. Har tobaken parasiterat på de
andra varor, som förts tidigare, kommer
detta att ske i ännu högre grad
hädanefter. Jag tycker att detta helt
enkelt är osmakligt, men det är väl
ingenting att göra åt saken.

Ingen har reserverat sig i utskottet.
Man stöder sig på uppgiften att överenskommelse
är träffad och det får man
väl inte betvivla. Jag kan naturligtvis
inte heller yrka något, när det inte
finns en reservation på den punkten.

Herr OLSSON i Gävle erhöll på begäran
ordet för kort genmäle och yttrade:
Jag skall bara be att få lämna den
upplysningen till den senaste talaren,
att detta är en sak som aldrig förekommit
till behandling i utskottet på annat
sätt än att man har konstaterat faktum,
att i propositionen är uppgivet att ett
avtal är träffat. Bevillningsutskottet har

icke haft någon som helst anledning
att befatta sig med detta.

Herr FRÖDERBERG erhöll likaledes
på begäran ordet för kort genmäle och
anförde: Jag väntar med intresse på
herr Brandts förklaring.

Vidare yttrade:

Herr SANDBERG: Herr talman! Jag
önskar endast med ett par ord motivera
varför jag inte ansett det nödvändigt
att uppskjuta behandlingen av de föreliggande
förslagen till dess det blir
möjligt att överblicka även de kommande
propositionerna rörande den indirekta
beskattningen.

Vi äro ju alla överens om att en överbalansering
av budgeten i nuvarande
läge med ett avsevärt belopp är nödvändig.
Man tvistar om det sätt, på vilket
man skall använda eller icke använda
de genom ökade skatter intagna
medlen. Detta är en nationalekonomisk
fråga, som är svår att knäcka för en
lekman. Jag har emellertid fått den
uppfattningen, att det icke är nödvändigt
att gå de vägar, som man från
högerhåll anvisat, för att ernå den effekt
med uppsugningen av den överflödiga
köpkraften, som man åsyftar.

Man är vidare överens om att den
överbalansering av budgeten, som det
är fråga om, bör ske genom en ökad
beskattning på mera umbärliga varor.
Jag vill understryka detta. Vad det rör
sig om i dag är också ting, som kunna
betraktas som mera umbärliga, och som
under alla förhållanden böra komma i
fråga vid en beskattning av här ifrågavarande
slag. Och därför kunna vi
lika gärna besluta om dessa skatter redan
nu. Om det emellertid blir fråga
om alt med en ökad beskattning träffa
varor och tjänster, som kunna betecknas
såsom ganska oumbärliga eller helt
oumbärliga, blir ju frågan en annan.
Vi få anledning återkomma till den saken
i annat sammanhang, men jag har
redan nu velat betona, att då det gäller

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

de umbärliga varorna kan jag vara
med om denna skärpta konsumtionsbeskattning.

Om man skulle ha följt de yrkanden,
som från högerhåll framställts, och uppskjutit
behandlingen av de föreliggande
förslagen tills man kunnat avgöra allt
— även de kommande förslagen — i ett
sammanhang, skulle detta ha betytt ett
fördröjande av skattehöjningarnas
ikraftträdande. Enligt beräkningarna i
propositionen skulle det ha betytt en
minskad skatteintäkt på över 12 miljoner
kronor per månad. Man torde vidare
kunna beräkna att det ifrågavarande
uppskovet skulle ha tagit minst
ett par månader. Detta hade således
inneburit en minskad skatteintäkt på
minst 25 miljoner kronor eller — om
man vill uttrycka det på annat sätt —
en i samma mån minskad effektivitet
i fråga om uppsugningen av den överflödiga
köpkraften. Jag anser, att det
finns anledning att nämna dessa siffror
i detta sammanhang, eftersom enligt
min mening priset för det ifrågasatta
uppskovet är för högt.

Jag ber sålunda, herr talman, att i
föreliggande ärende få yrka bifall till
utskottets hemställan.

Herr KRISTENSSON: Herr talman!
Inom det parti jag tillhör har det påyrkats
kraftiga åtgärder mot inflationen.
Den nuvarande bristande samhällsekonomiska
balansen föder social oro
och utgör grunden till många av de
statsingripanden och regleringar, som
vi för närvarande ha. I princip ansluter
jag mig till tanken på att vi genom
en tillfällig höjning av skatten på mera
umbärliga varor skola söka bekämpa
den hotande inflationen. Prishöjningen
binder en del av köpkraftsöverskottet
och bidrager därigenom till att överbrygga
en del av det inflationsgap,
som nu finns. Högern har tidigare med
skärpa vänt sig mot eu underbalansering
av budgeten, och jag skulle tro att
i nuvarande läge är man också på hö -

gerhåll ense om att en överbalansering
är lämplig.

Jag vill gärna erkänna, att det ligger
åtskilligt i högerns tanke att man borde
tillsätta ett särskilt utskott för behandlingen
av alla de frågor, som hänga
samman med inflationens bekämpande,
men jag vill såsom min tro framhålla,
att vi skulle komma att möta praktiska
svårigheter vid bedömandet av vilka
frågor, som böra hänskjutas till ett sådant
särskilt utskott. Jag ansluter mig
därför icke till högerns uppskovslinje,
och jag gör det på de grunder, som
herr Sandberg nyss angav. Jag beklagar
emellertid regeringens dröjsmål med
tillsättandet av konsumtionsskatteberedningen.
Det hade varit värdefullt om
tillsättandet av denna beredning hade
kommit vid en tidigare tidpunkt, så
att hela regeringens förslag nu hade
kunnat ligga färdigt.

I fråga om själva slutsumman av
överbalanseringens storlek vill jag säga,
att jag icke kan finna den summa, som
Kungl. Maj :t föreslagit, vara av bindande
karaktär, detta beroende därpå,
att det finns en hel del faktorer, som
inverka på den penningpolitiska utvecklingen,
exempelvis investeringskontrollen,
kreditpolitiken och icke
minst riksbankens åtgöranden, löneutvecklingen,
priskontrollen och slutligen
sparandet. Det förefaller mig som
om konsumtionsskatteberedningen icke
vore främmande för den tanken att
summan 500 miljoner icke vore någon
bindande siffra. Konsumtionsskatteberedningen
skriver sålunda: »Skulle

emellertid de fortsatta undersökningarna
utvisa, att en skärpt indirekt beskattning
i den omfattning som förut
angivits icke är praktiskt genomförbar
vill beredningen erinra om alt den utvägen
självfallet står till buds att genom
upplåning täcka eventuellt underskott
å kapitalbudgeten.»

Jag ansluter mig sålunda i princip
till tanken på att man bekämpar inflationen
genom eu skattehöjning framför

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

allt på umbärliga varor. Jag vill tilllägga,
att de ting, som i dag äro föremål
för en sådan behandling här i riksdagen,
räknar jag till lämpliga skatteobjekt.
Bruket av sprit och tobak samt
behovet av nöjen är någonting så djupt
rotat hos svenska folket, så att där
finns en oanvänd skattekraft. Givetvis
bör man vid höjningen av dessa skatter
inrikta sig på att icke höja dem
alltför mycket. Så stor bör skattehöjningen
icke vara, att den motverkar sitt
eget ändamål. Men skulle man mot förmodan
komma i det läget, att konsumtionen
minskar så mycket att man icke
binder något mera av köpkraftsöverskottet,
vill jag som min mening framhålla,
att ett sådant förhållande icke
vore någon olycka, ty då kunde man ju
försvara detsamma ur andra synpunkter,
nämligen att arbetskraft och råvaror
komma att stå till förfogande för
mera nyttiga ting.

Beträffande det kommunistiska förslaget
om engångsbeskattning vill jag
erinra om, att man knappast på den
vägen kan begränsa köpkraftsöverskottet.
Herr Persson i Landafors sade, att
takten i engångsskattens erläggande kan
bli beroende av statens finansiella behov.
Jag vill i det avseendet erinra
om, att den diskussion vi i dag föra
om en tillfällig skattehöjning på mera
umbärliga varor grundas på penningpolitiska
skäl och icke på statsfinansiella
behov.

Herr talman! Jag yrkar med det anförda
bifall till utskottets hemställan.

Herr JONSSON i Skedsbygd: Herr talman!
Eftersom jag står bakom utskottets
beslut i den föreliggande frågan
kanske det kunde vara överflödigt att
jag i kammaren utvecklar några av de
synpunkter, som för mig varit bestämmande
i detta avseende. Jag kan dock
icke underlåta att säga, att när man i
utskottet skulle på sätt som skett
snabbehandla dessa frågor utan att
kunna hinna avvakta motionstidens ut -

gång och utan att kunna se motionerna
i tryck och ta ställning till de olika
synpunkter, som i dem framförts, kunde
det icke hjälpas att man blev ganska
tveksam.

I sak vill jag säga, att även jag fullständigt
delar den uppfattningen, att
det i nuvarande läge är nödvändigt att
vidta åtgärder, som absorbera vissa delar
av den överflödiga köpkraften. Konsumtionsskatteberedningen
bar ju också
framlagt ett förslag i sådant hänseende.
De propositioner, som lågo på utskottets
bord, syftade ju till att genom
olika åtgärder tillföra statskassan 407
miljoner kronor. Det hade enligt min
mening varit lämpligt om man kunnat
behandla samtliga dessa spörsmål på en
gång, så att man fått en överblick av
läget. Nu förhåller det sig emellertid
så, att i dag ligga på kammarens bord
bara tre av dessa propositioner. Spriten
och tobaken beräknas i dessa till 50
miljoner kronor vardera, och därtill
kommer den skärpta nöjesskatten med
visst belopp. Kvar står ju en del andra
viktiga propositioner, bl. a. om varubeskattning
och höjning av skatten på
automobiler och bensin.

Om nu samtliga dessa propositioner
komma att godkännas av kamrarna och
riksdagen, ja, då har man ju vidtagit
åtgärder, så att konsumtionsskattebercdningen
får det begärda beloppet, 407
miljoner kronor. Men om riksdagen gör
några ändringar i dessa återstående förslag,
så kan ju konsumtionsskatteberedningens
syfte helt och hållet förryckas.
Kvar kommer då att stå att vi på vissa
punkter såsom i fråga om sprit, tobak
och nöjen följt konsumtionsskatteberedningen,
men vi veta som sagt icke om
detta kommer att bli fallet även i fortsättningen.
Om man icke kan komma
till resultat på de andra punkterna, bär
man icke nått vad konsumtionsskatteheredningen
avsett. Jag hade därför för
min del önskat att man hade kunnat
behandla dessa frågor i ett sammanhang,
så att det hela kommit att ligga

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

till på ett betydligt bättre sätt. Nu säger
ju till och med herr Olsson i Gävle,
att vid behandlingen av varubeskattningen
komma vi att få ta ställning till ett
eventuellt återinförande av den en gång
avfärdade omsättningsskatten. Detta tyder
på att man icke är säker på att varubeskattningen
kommer att gå igenom i
enlighet med konsumtionsskatteberedningens
förslag.

Till slut skulle jag vilja säga några
ord till herr Persson i Landafors. Kommunisternas
framstöt i fråga om en engångsbeskattning
på förmögenhet syftar
ju till att genom kapitalindragning
åstadkomma en minskning av köpkraften.
Men är det icke så, herr Persson i
Landafors, att det är just därför alt vi
nu i ett par år ha tärt på våra tillgångar
och förbrukat mera än vi producerat
som vi kommit i det läge, vari
vi i dag befinna oss och med de svårigheter
vi nu ha att kunna tillfredsställa
människornas köpbehov. Vi ha för mycket
pengar och för litet varor, och därför
skulle i nuvarande läge en sådan
åtgärd som engångsskatt på förmögenhet
endast göra ont värre. Vi skulle
inom kort komma i ett betydligt svårare
läge än vi äro i dag.

Herr talman! Jag har intet annat yrkande
att ställa än bifall till utskottets
förslag.

Herr HAGBERG i Luleå: Herr talman!
Jag har inte kunnat hålla mig tyst
efter att ha åhört denna debatt, och tyvärr
måste jag förlänga den med några
ord.

Jag skulle först vilja erinra om de
olika motiveringar, som man givit för
alla dessa nya indirekta skatter. Den
sista, den som bevillningsutskottets talesman
lade huvudvikten vid, är att man
vill överbalansera budgeten. Men, herr
Olsson i Gävle, i fjol försvann omsättningsskatten,
varigenom statsinkomsterna
minskade med väl 400 miljoner
kronor. I fjol genomfördes andra
skattereformer med det uttalade syftet,

att man ville lätta bördorna för småfolket.
I år är man beredd att införa en
ny slags omsättningsskatt. Samma skäl
som det fanns för ett borttagande av
omsättningsskatten för två år sedan,
samma skäl bestå ograverade för att
man icke skall införa en ny omsättningsskatt.
Måste det inte på den svenska
opinionen verka ganska underligt,
att vi ha en riksdag, som ena året med
en flott gest slopar en viss form av beskattning,
som man kan anföra en rad
principiella och andra skäl emot, men
som året därpå inför visserligen i någon
annan form men till sitt syfte precis
likartade nya skatter? Ett dylikt
handlingssätt kan ju icke stärka vederbörande
i uppfattningen, att vi med allvar
behandla sådana frågor.

Herr Olsson i Gävle sade vidare, att
denna punktbeskattning är bättre än
omsättningsskatten, som drabbade alla
förnödenheter, och att den icke skulle
drabba mat, kläder och dylikt och därför
skulle lättare kunna fördragas. Det
har också av folkpartirepresentanten
herr Sandberg anförts en liknande motivering.
Jag skulle emellertid vilja erinra
om att den huvudmotivering, som
lagts fram av regeringen, icke ligger på
detta plan. Den avser icke, såsom det
också påpekats av herr Persson i
Landafors, ett nedbringande av konsumtionen
av just de varor det nu är
fråga om utan av konsumtionen i allmänhet.
Det sägs också här i herr Wigforss’
motiveringar till inkomstberäkningarna:
»Syftet» — alltså med dessa
nya skatter — »är här inte, så länge det
gäller den inhemska balansen, att minska
konsumtionen just av de beskattade
varorna utan att minska konsumtionen
i allmänhet.» Är det troligt att detta
syfte icke skall kunna förverkligas?
Jag håller fullständigt med finansministern
i hans resonemang. Konsekvensen
blir icke den, att man nu nedbringar
konsumtionen av tobak och
sprit och alla andra sådana tjänster
och varor, som här skola utsättas för

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

beskattning, utan konsekvensen blir
den att man nedbringar konsumtionen
just av mat, kläder och bostäder. Tv så
inrotade som dessa konsumtionsvaror
äro hos svenska folket tror jag man gör
sig skyldig till mycket stora illusioner,
om man tror att en höjd beskattning på
dessa varor leder till det resultatet att
konsumtionen av dem minskar. Men låt
oss anta att man skulle uppnå det resultatet,
ja, men då bar man ju inte
kunnat överbalansera budgeten, d. v. s.
det som enligt herr Olsson i Gävle
skulle vara huvudsyftet. Och då har man
inte heller nått det andra syftet, som
regeringen angivit som motivering.

När jag tagit del av motiveringarna
för dessa nya skatter har jag — hur
allvarligt problemet i och för sig än är
— haft väldigt svårt att ta dem på allvar.
Jag nämner bara den motivering,
som här anförts av en tidigare talare,
nämligen att det i det hela gällde att
skydda penningvärdet genom en minskning
av penningens köpkraft. Skydda
penningvärdet genom att det svenska
folket för en oförändrad varumängd
skall betala en halv miljard mera! Det
blir naturligtvis mycket mera när verkningarna
av taxeliöjningarna och bensinskatterna
komma att göra sig gällande.
Detta tal är ju att ställa alla begrepp
på huvudet, och hela detta resonemang
har ju icke något med sanning
alt göra. Det måste te sig som gyckelspel
med allvarligt folk, när man säger,
att nu måste vi höja priserna för
att hindra att penningvärdet sjunker.

Vad kommer resultatet av allt detta
att bli? Det har påpekats av Ola Persson,
att den viktigaste inflationsdrivande
faktorn är spekulationskapitalet
eller det kapital, som jagar efter investeringsobjekt.
Nu blir resultatet av det
hela att man tar 500 miljoner kronor,
som svenska folket har för att konsumera
varor, genom att göra dessa varor
500 miljoner kronor dyrare.

Herr Olsson i Gävle säger nu att staten
icke skall använda dessa pengar till

löpande utgifter. Ja, gränsen därvidlag
är nog mycket svår att upptäcka. Om
staten avstår från att låna 500 miljoner
kronor till kapitalinvesteringar och i
stället tar dessa 500 miljoner i form av
skatter, vad blir då resultatet? Jo, att det
kommer att finnas ytterligare 500 miljoner
kronor disponibla på penningmarknaden
för ytterligare spekulation,
alltså på de områden, där de verkligt
prisuppdrivande faktorerna framför
allt framträda. Det är detta som är huvudorsaken
till att vi ha prisstegringar
och ett inflationsproblem. Därför kommer
man att genom dessa åtgärder ge
ytterligare stimulans till nya prisstegringar.
Verkningarna bli alltså inte
bara, att den mängd konsumtionsvaror,
som allmänheten förbrukar, måste betalas
med ett högre pris, vilket alltså
är en omedelbar prisstegring, utan dessutom
få indirekt just de faktorer, som
drivit och ha drivit upp prisnivån, ytterligare
stimulans. Jag förstår inte hur
man på allvar kan tala om att detta är
åtgärder syftande till att skydda penningvärdet
och att hindra prisstegringar.

Vidare har här talats om köpkraft
kontra produktionsförmåga, och det
har sagts av den siste talaren före mig,
att vi ha förbrukat mera än som producerats
i detta land. Jag måste efter
att ha läst igenom de akter, som regeringen
förelagt oss, säga att jag fortfarande
efterlyser en bevisning för
detta påstående. Jag måste hävda -—
naturligtvis med bortseende från att
det är ett annat penningvärde nu än
före kriget —• att nationalinkomsten,
köpkraften eller vad man vill kalla det
svarar mot en viss produktionsförmåga
eller en viss varumängd. Jag kan icke
finna att det anförts några skäl för att
denna varumängd i förhållande till köpkraften
skulle vara mindre nu än tidigare.
Det har anförts, att det kan bli
en sämre balans på grund av att vi nu
tvingas införa en skärpt importbegränsning
och importkontroll. Men det är ju

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 1.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

inte alls säkert, att detta kommer att
leda till en minskning av importen. Jag
tror att konjunkturinstitutet, som yttrat
sig i frågan, långt ifrån är säkert
på att dessa åtgärder komma att leda
till en minskad import av varor utifrån.
Eu minskad import från Förenta staterna
tror jag att man får räkna med,
men såvitt jag kan förstå kan man öka
importen från andra länder, från länder,
som icke ha denna för oss så svåråtkomliga
valuta, och från länder, som
ha behov av svenska varor. Det kan
vara av intresse på lång sikt att en sådan
förändring av handeln kommer till
stånd. För övrigt styrker det avtal, som
avslutades med England för några veckor
sedan, mig i mitt antagande, att
minskningen i vår import från Förenta
staterna kommer att kompenseras. Redan
nu är denna import som sagt till
viss del kompenserad genom det engelska
avtalet. Att man redan kunnat täcka
hela minskningen i den amerikanska
importen vill jag inte påstå, men jag
antar att de möjligheter, som därvidlag
redan yppat sig, också komma att yppa
sig på flera andra håll. Inte ens på
detta område anser jag alltså, att man
anfört övertygande skäl för att det
måste uppstå eller bestå en sådan klyfta
mellan köpkraft och produktionsförmåga
inklusive importvaror.

Herr talman! Vi se för vår del hela
detta problem från denna större synpunkt.
Att börja diskutera om brännvin
eller tobak är umbärligt eller icke tycker
jag för min del är ganska meningslöst.
För övrigt har regeringen i tidigare
sammanhang anfört så mycket
argument, som slå ihjäl hela detta tal
om mer eller mindre umbärliga varor,
alt man behöver icke i detta sammanhang
gå in på detsamma.

Det är just därför att detta kominer
att leda till en fördyring av varorna i
allmänhet, eu försämring av penningvärdet
och en försämring av levnadsstandarden,
som vi vända oss mot detsamma.
Vår erfarenhet har också visat,

att en fördyring av varorna leder till
eu fördyring av arbetskraften. Detta är
precis att sätta i gång hela kedjan. Jag
fruktar tyvärr på grundval av de signaler,
som kommit från regeringens
sida, att 1948 blir ett år med utpräglad
genomgående prisstegring på en massa
nödvändigheter. Börjar man att höja
varupriserna, kommer resultatet att bli,
att lönerna också komma att höjas.

Man vet vad man når omedelbart.
Man sänker levnadsstandarden för de
breda folklagren. Man tar ifrån dem
en halv miljard kronor utan att giva
dem varor i utbyte, som de kunde få
tidigare. Det blir det omedelbara resultatet.
Men följden därav blir vidare, att
de starka prisstegrande krafter, som
finnas i samhället och som äro naturliga
i en period av så utpräglad högkonjunktur
som den nuvarande, komma
att erhålla ytterligare stimulans. Därför
tror jag, att vill man vara uppriktig,
skall man säga som sanningen är, att
det ej är huvudsyftet att överbalansera
budgeten eller skapa samhällsekonomisk
balans; det är bara humbug. Så
ser jag saken. Man syftar till att taga
ifrån småfolket så och så mycket pengar,
och konsekvensen blir, att andra i
stället komma att ha större chanser. Det
blir i sista hand de rika, som komma
att vinna på denna åtgärd. Just därför
ha vi också yrkat avslag.

Jag ber liksom tidigare min partikamrat
herr Persson i Landafors att få
yrka avslag på utskottets utlåtande. Att
detta yrkande även gäller högerpartiets
något underliga reservation säger sig
självt.

Herr JONSSON i Skedsbygd erhöll på
begäran ordet för kort genmäle och anförde:
Herr Hagberg tyckes icke vilja
inse, att vi förbruka mer varor än vi
kunna producera och att orsaken till
det rådande tillståndet i stor utsträckning
ligger däri. Borde icke det enkla
faktum, att vi hade en valutareserv på
omkring tre miljarder kronor, som vi

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

förbrukat, och att vår import och export
det senaste året visat ett deficit på
ungefär 2 000 miljoner kronor, visa att
vi verkligen förbrukat mera varor än
vi kunna tillverka och att vi således
levt på våra tillgångar? Detta är ju en
av orsakerna till att vi kommit i det
läge där vi i dag äro.

Herr HAGBERG i Luleå, som likaledes
på begäran erhöll ordet för kort genmäle
yttrade: I fråga om överimporten
skall jag erinra om vad jag sade i remissdebatten.
Under dessa tre år, 1945,
1946 och 1947, ha vi importerat för 9,5
miljarder kronor, medan vi exporterat
för 8 miljarder kronor. Skillnaden är
1,5 miljard. Men vi hade, när detta började,
en valutareserv på 3 miljarder.
Under dessa tre år har det kommit in
omkring 2 miljarder kronor i fraktinkomster
och från penningplaceringar i
andra länder. I stället för att ha 400—
500 miljoner kronor i valutor borde vi
alltså ha haft åtminstone 3 miljarder
kronor. Denna överimport utgör följaktligen
icke den verkliga orsaken till
svårigheterna.

Vidare vill jag erinra om att den
överimport, som genomfördes i fjol,
finns bland annat i landet i form av en
massa varor. På vissa områden finns
det nämligen gott om varor, även om
det finns områden, där det råder knapphet,
t. ex. i fråga om vissa jordbruksprodukter
på grund av felslagen skörd
eller beträffande ransoneringen av elektricitet.
Det är en annan sak. Denna
knapphet, som beror på naturförhållanden,
kan man icke övervinna genom att
taga 5 öre på pilsnerbuteljen eller 2 öre
på cigarretten eller liknande åtgärder;
den måste man klara på andra vägar.
Jag kan icke godkänna resonemanget,
att importen skulle vara orsaken till
varubristen.

Dessutom vill jag erinra om en sak.
Det stod i en stockholmstidning i dag,
att i Frankrike räknar man med att 8
miljarder dollars dolts undan av de

franska kapitalisterna. Jag undrar, hur
stort beloppet är i Sverige. Det kanske
icke är 8 miljarder men det kanske är
3 miljarder, som under alla förhållanden
borde vara tillgängliga, om vi med
några medel kunde pressa fram dem
från kapitalisterna. Det är på grund av
sabotage och sådana spekulationsåtgärder
som svårigheterna för importen
uppstått. Men i stället för att klämma åt
dessa kapitalister klämmer man efter
småfolket. Det är någonting fullständigt
bakvänt.

Herr JONSSON i Skedsbygd erhöll på
begäran ånyo ordet för kort genmäle
och anförde: För herr Hagberg tycks
det finnas vissa dolda reserver att taga
fram för att vi skola kunna fortsätta
det ganska lättjefulla liv, som vi haft
under de senaste åren. På annat sätt
kan jag icke förklara hans senaste inlägg.
De kalla siffrorna visa emellertid,
att vi importerat betydligt mer än
vi exporterat. Både för de enskilda
och för staten gäller, att om de leva
över sina tillgångar måste de komma
i ett läge, där man får taga under allvarlig
omprövning, om man ej måste
vidtaga åtgärder, även om de kännas
svåra, för att återigen bringa ordning
och balans i det hela.

Jämväl herr HAGBERG i Luleå erhöll
på begäran ånyo ordet för kort genmäle
och yttrade: Jag vill erinra om
att det förhållandet, att vi haft en
högre import än exporten, är en tämligen
normal företeelse för Sveriges
del, ty under de flesta år har Sverige
haft 300—400 miljoner kronor mera
import än export. Nu har importen
under de tre år jag redovisat varit i
genomsnitt 500 miljoner kronor större
än exporten. Det är alltså hela den
faktiska skillnaden härvidlag.

Sedan till detta tal om att vi vilja
fortsätta att leva det bekväma liv, som
vi haft under fjolåret! Jag vet icke av
att folk i allmänhet fört något bekvämt

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

liv. Tvärtom vill jag säga, att det under
dessa gångna år efter kriget arbetats
så som aldrig någonsin tidigare.
Om däremot herr Jonsson i Skedsbygd
tänker på dem, som spisa »wallenbergsluncher»
på Rosenbad och dylika
ting, är jag med på det. Men det kommer
man icke mycket åt genom två
kronor mer på brännvinet eller andra
sådana åtgärder.

Härpå anförde

Herr BRANDT: Herr talman! Jag vill
i anledning av herr Fröderbergs anförande
yttra ett par ord om rabattsänkningen.
Den 27 mars förra året skrev
tobaksmonopolet till statens tobaksnämnd
och ifrågasatte, om det ej var
på tiden att man vidtoge en jämkning
av tobaksrabatten. Sedan har i tobaksnämnden
pågått åtskilliga sammanträden,
där frågan diskuterats. Återförsäljarna,
som äro representerade i tobaksnämnden,
tillbakavisade påståendet, att
det vore lämpligt att sänka tobaksrabatten,
eftersom man kunde peka på bl. a.
den levnadskostnadsfördyring och den
ökning av omkostnaderna, som ägt
rum. Herr Fröderberg nämnde ju tidigare
detta, och jag kan instämma i
att ökade biträdeslöner och många
andra omständigheter ha höjt omkostnaderna
för dessa försäljare.

Till slut kom tobaksmonopolet med
förslag att införa myckenhctsrabatt i
stället för den nuvarande procentuella
rabatten. Om man infört den, hade det
betytt, att vid alla prisstegringar, vare
sig de berott på omkostnadsökning för
tobaksmonopolet eller på skatteförändringar,
hade man låst fast tobaksrabatten
i kronor och ören. Detta förslag
avvisades av tobaksåterförsäljarna fullständigt
enigt vid elt sammanträde och
frågan föll.

Emellertid fortsatte man diskussionen.
Monopolet ville ovillkorligen ha
en sänkning. Då kom förslaget att höja
skatten på tobaksvaror. Härigenom blev
frågan återigen aktualiserad, och även

statens representanter i tobaksnämnden
fordrade, att det skulle bli en omprövning
av rabatten. De krävde, att denna
skulle justeras i förhållande till varupriserna.
Man fick den uppfattningen,
att detta måste ske, trots att återförsäljargruppernas
representanter framliöllo
besvärligheterna för tobakshandlarna.
Det är många, som ha oerhört
små omsättningar och inkomster, som
det sannerligen ej finns anledning att
beskära mera. Det är klart, att det var
med största förvåning, som återförsäljarna
mottogo denna skrivelse från statens
tobaksmonopol om sänkning av
tobaksrabatten i en tid, då det skett en
sådan utveckling beträffande omkostnaderna
och då framför allt alla andra
grupper i samhället tillskansade sig
höjda inkomster. Man måste erkänna,
att det under dessa förhållanden var
ganska olämpligt att komma med krav
på sänkning av denna rabatt.

Emellertid kom ju, kan man säga,
saken i ett något annat läge, då man
fick klart för sig, att det skulle bli en
skattehöjning. Då ställdes faktiskt återförsäljarna
inför det faktum, att majoriteten
i nämnden komine att besluta
om en sänkning, som säkerligen kommit
att bli större än den som man nu
kommit överens om. När man på återförsäljarhåll
gick med på överenskommelsen
om en sänkning från 10 till
9 9c, gjorde man detta med det uttryckliga
förbehållet, att det skulle skapas
garantier för att inkomsten ej fick
sjunka. Det heter nämligen i överenskommelsen,
att därest inkomsten skulle
bli lägre än under budgetåret 1946/47
skall rabatten omprövas igen. Sedan
man lyckats få med detta förbehåll i
överenskommelsen, träffade man slutligen
detta avtal, som godkänts av tobakshandlarnas
riksförbund, köpmannaförbundet
och kooperativa förbundet
in. fl. återförsäljargrupper. Praktiskt
taget alla återförsäljargrupper ha godkänt
det, och det är alltså numera slutligen
undertecknat. Tobakshandlarnas

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

riksförbunds styrelse har också godkänt
det enhälligt, trots att givetvis
inga återförsäljare äro glada över denna
rabattsänkning, även om den beräknas
betyda oförändrade inkomster. Det
är uppenbart, att om omsättningen
sjunker till en början, vilket man har
anledning att tro, blir det en inkomstminskning,
som måste betraktas såsom
ganska olämplig med hänsyn till att
utvecklingen i övrigt i samhället praktiskt
taget innebär höjning av inkomsterna
för alla andra grupper.

Emellertid har på grund av de omständigheter
jag talat om avtal träffats.
Det skall givetvis hållas. Det finnes
ingen möjlighet för mig att yrka
något annat här i riksdagen.

Herr FRÖDERBERG erhöll på begäran
ordet för kort genmäle och yttrade:
När man läser utskottets betänkande,
får man den uppfattningen, att det var
en fullkomligt frivillig överenskommelse,
men efter att ha hört herr Brandts
anförande måste man få den uppfattningen,
att det förelegat ett tvångsläge
och att återförsäljarna tvingats att underteckna
denna överenskommelse.

Vidare anförde

Herr SUNDSTRÖM: Herr talman! Jag
skall be att få säga några ord först till
herr Jonsson i Skedsbygd. Han beklagade,
att det varit en sådan snabbbehandling
av dessa frågor och uppgav,
att en ganska stor tveksamhet yppats
inför detta behandlingssätt. Jag
tycker, att man kunde avstå från detta
tal, sedan det ordnats så, att de frågor
vi behandla i dag och om vilka det
knappast råder någon större oenighet
brutits ut, medan de spörsmål, där en
överblick av större mått är nödvändig,
komma före först när vi skola behandla
frågorna om varuskatterna och bilskatten.
Då blir det ju tillfälle att taga alla
frågor under övervägande i ett vidare
och större sammanhang.

Till herr Hagberg i Luleå skulle jag
också vilja säga några ord. Han säger,
att syftet med dessa punktskatter är att
överbalansera budgeten. Det är ju alldeles
riktigt. Men samtidigt säger han,
att samma skäl, som nu anföras för
dessa punktskatter, anfördes vid omsättningsskattens
borttagande. Det måste
vara så, att herr Hagberg alldeles förlorat
minnet av vad som hände när
omsättningsskatten borttogs. Det var
nämligen så, att omsättningsskattens
borttagande ingick som ett led i ett
stort skattesänkningsprogram och att
motiveringen för omsättningsskattens
borttagande helt enkelt var, att man ej
ville avstå från att genomföra detta
skattesänkningsprogram i dess helhet,
ehuru man medgav, att vid det tillfälle,
då omsättningsskatten borttogs,
kunde det medföra betydande risker
ur penningpolitisk synpunkt. Sålunda,
man tog bort omsättningsskatten med
öppen blick för att ingen överbalansering
skulle äga rum utan att kanske
till och med en underbalansering av
budgeten skulle bliva följden.

Det är således två vitt skilda skäl
och motivkretsar, som ha avgjort omsättningsskattens
borttagande och förslaget
om dessa punktskatter, vilka senare
ha till uteslutande syfte att överbalansera
budgeten, därför att man anser,
att man på det sättet skall kunna
åstadkomma en penningpolitisk effekt
av värde för penningvärdets bevarande
och prisstegringarnas tillbakaliållande.

Herr Hagberg säger också, att syftet
måste vara att minska konsumtionen.
Herr Hagberg, det måste också bero på
en fullständig begreppsförvirring. Det
är ingen människa, som här ifrågasätter
att vi skola sänka konsumtionen,
utan vi skola naturligtvis konsumera
precis så mycket som vi över huvud
taget kunna producera. Så långt ifrån
att det här skulle vara något program
att sänka konsumtionen är det tvärtom
så, att man måste inrikta alla kraf -

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

ter på att kunna öka produktionen på
sådant sätt, att man får större varumängder
att konsumera. Det förhåller
sig ej alls på det sättet, att det är fråga
om någon konsumtionsminskning, utan
sammanhanget är ju helt enkelt det, att
man föreslår dessa skatter för att den
varumängd, som står till förfogande, ej
genom för stort penningöverflöd skall
stiga i pris. Men ingen har ifrågasatt
annat än att man skall konsumera allt
som finns tillgängligt att konsumera
men till ett pris, som ej behöver stiga.
Det är således syftet med dessa punktskatter.

Sedermera säger herr Hagberg också,
att när man skall skydda penningvärdet
så skyddar man penningvärdet
genom att minska kronans köpkraft.
Det är naturligtvis raka motsatsen till
vad som händer. Ty om man verkligen
helt och hållet lämnar penningpolitiken
åt sitt öde — och enligt den av
det kommunistiska partiet här intagna
ståndpunkten måste det vara meningen
att helt och hållet lämna utvecklingen
vind för våg och låta det gå
som det kan gå — måste det ovillkorligen
leda fram till ungefär samma förhållanden
som man nu beklagar hava
inträtt i Frankrike och en del andra
länder. Men om man erkänner, att
man bör vidtaga penningpolitiska åtgärder,
blir naturligtvis ej syftet att
sänka kronans köpkraft utan att bevara
och om möjligt stärka den.

Herr Hagberg har sitt recept för vad
som är skuld och orsak till alltsammans.
Han upprepade samma sak som
herr Persson i Landafors, att det är inflationskapitalet
som jagar efter investeringsobjekt.
Det låter ju väldigt bra.
Men har icke herr Hagberg uppmärksammat,
att i regeringens antiinflationsprogram
ingår också en mycket
kraftig investeringsbegränsning? Lyckas
vi icke genomföra denna investeringsbegränsning,
medger jag, att dessa
punktskatter äro av mindre värde än
om vi samtidigt också kunna genom -

föra en investeringsbegränsning. Men
om vi lyckas förverkliga hela programmet,
kommer otvivelaktigt den samhällsekonomiska
balansen inom räckhåll.
I detta program ingår, såsom herr
Hagberg bör veta, en investeringsbegränsning
på icke mindre än 650 miljoner
kronor. Genom denna begränsning
skall man, hoppas jag, kunna förhindra,
att detta kapital jagar efter investeringsobjekt.

Herr Hagberg ironiserar över förslaget
att man skall draga in 500 miljoner
kronor till statskassan för att använda
dem till kapitalbudgetens finansiering.
Han säger, att man därigenom
använder dem till att bestrida löpande
utgifter och att man i så fall förvärrar
den penningpolitiska situationen
genom att späda ut köpkraften. Herr
Hagberg medger alltså, att det är möjligt
att späda ut köpkraften genom sådana
åtgärder, men han anser inte det
vara det väsentliga. Men, herr Hagberg,
om man antager, att en indragning
till statskassan av dessa 500 miljoner
innebär att man för ut ny köpkraft,
hur kan man då rekommendera
eu indragning till statsverket av 1 500
miljoner genom en engångsskatt? Om
man inför en sådan måste det väl föreligga
oändligt mycket större risk för
att dessa pengar skola återvända till
marknaden och användas för konsumtion
och att den penningpolitiska situationen
därigenom förvärras?

För övrigt vill jag beträffande engångsskatten,
som ju herr Hagberg berörde
mycket summariskt, bara göra
den reflexionen, att det för det ämne
vi i dag behandla sannolikt har ganska
liten betydelse, hur nationalförmögenheten
är fördelad. Om en indragning
til! statskassan av de större förmögenheterna
skulle minska riskerna
för en inflation, då skulle ju inflationsrisken
vara obefintlig i Sovjetunionen,
men som vi vela brottas Sovjetunionen
med precis samma inflationsproblem
som vi själva.

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

Herr Hagberg var vidare inne på
tanken, att en prishöjning skulle följa
på lönehöjning. Det var en intressant
nyhet. I den kommunistiska argumentationen
här i riksdagen har det tidigare
alltid ansetts självklart, att en
lönehöjning inte påverkar priserna.
»Priserna ner och lönerna upp!» har
ju varit parollen. Jag tycker det är
tacknämligt att herr Hagberg nu på
detta sätt erkänner, att det råder ett
samband mellan löner och priser. Jag
tror det är den största behållningen av
herr Hagbergs inlägg.

Herr HAGBERG i Luleå erhöll på begäran
ordet för kort genmäle och yttrade:
Herr talman! Jag måtte ha uttryckt
mig mycket oklart. Att döma av
den replik herr Sundström gav mig
har han inte begripit ett dugg av vad
jag sagt. Enligt herr Sundström skulle
jag ha sagt, att det förelåg samma skäl
för att avskaffa omsättningsskatten som
för att införa de nya indirekta skatterna,
d. v. s. samma skäl för att beröva
staten en inkomst på 400 miljoner
som för att nu tillföra staten en
inkomst på 500 miljoner kronor. Nej,
herr Sundström, det har jag aldrig sagt.
Herr Sundström sade vidare, att skatterna
inte äro avsedda att minska konsumtionen,
vilket jag skulle ha förutsatt,
utan, om jag förstod honom rätt,
att skapa förutsättningar för att öka
konsumtionen. Tror verkligen herr
Sundström, att det skall leda till en
ökning av konsumtionen, om svenska
folket detta år får betala 21 miljarder
kronor för en konsumtionsvarumängd,
som är precis lika stor som den, för
vilken det nu betalar 20 miljarder
kronor? Jag förstår inte heller den invändningen.

På samma plan ligger nästa invändning,
nämligen att avsikten med skatterna
är att man skall förhindra en
prisstegring. Om man höjer brännvinsskatten
med 2 kronor per liter och tobaksskatten
med 2 öre per cigarrett,

hindrar det att priserna på brännvin
och cigarretter stiga? Jag försökte påvisa,
att raka motsatsen blir fallet, men
herr Sundström förstod tydligen inte
ett dugg av det resonemanget.

Vad sedan gäller investeringens och
konsumtionens storlek är det obestridligt,
att den andel av nationalinkomsten,
som går till investering, är större och
följaktligen den andel därav, som går
till konsumtion, mindre än någonsin
tidigare. Ännu 1946 konstateras i statsverkspropositionen,
att konsumtionens
andel av bruttonationalprodukten var
6 procent lägre än under 1939.

Beträffande talet om inflationen i
Sovjet — herr Sundström har ju alltid
möjlighet att justera sitt anförande, innan
det går till protokollet — vill jag
till slut bara säga, att man inte kan
jämföra en sänkning av priserna till
hälften med den höjning av priserna,
som här föreslagits.

Herr SUNDSTRÖM erhöll likaledes på
begäran ordet för kort genmäle och
anförde: Herr talman! Herr Hagbergs
replik bekräftar vad jag sagt, nämligen
att det är likgiltigt om vi köpa vår
konsumtion för 20 eller 21 miljarder
kronor. Konsumtionens storlek blir
ändå oförändrad. Vi kunna inte konsumera
mer än vi producera. Enda möjligheten
att öka konsumtionen är att
öka produktionen. Olägenheten med att
tvingas köpa konsumtionen för 21 miljarder
ligger i öppen dag — det skulle
innebära en penningvärdesförsämring.

Herr Hagberg frågar, om jag vill säga,
att Öl, brännvin och tobak inte bli dyrare,
när priserna på dessa varor stiga.
Naturligtvis bli de dyrare, men denna
prishöjning genomföres för att man
skall kunna hålla nere priserna på de
förnödenheter, som herr Hagberg i sitt
första anförande med skäl ömmade för,
nämligen kläder, bostäder och mat.

Herr HAGBERG i Luleå, som på begäran
ånyo erhöll ordet för kort gen -

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av tobaksbeskattningen.

mäle yttrade: Herr talman! Dessa prishöjningar
utgöra ju endast en del av
dem som föreslås. Dessutom tillkomma
ju taxeökningar och höjning av bensinskatten,
vilka måste påverka priserna
på de transporterade varorna. Om
man betänker, att enligt finansministern
avsikten med de föreslagna skatterna
är, att de skola nedbringa den totala
konsumtionen, men inte konsumtionen
av de beskattade varorna, är det lika
berättigat att säga, att skatterna komma
att påverka priserna på praktiskt
taget samtliga varor. Det är konsekvensen
av detta resonemang.

Jag vill passa på att bemöta ett uttalande
av herr Sundström i hans förra
anförande. Han sade, att behållningen
av mitt inlägg var att kommunisterna
erkänna, att det finns ett samband mellan
löner och priser. Om det är hans
behållning av mitt yttrande, är herr
Sundström mycket anspråkslös, ty vi
ha aldrig förnekat, att det finns ett sådant
samband. En annan sak är att vi
anse de nuvarande vinsterna vara så
stora, att man kan höja lönerna utan att
detta behöver påverka prisnivån. Under
fjolåret voro till och med finansministern
anhängare av samma mening,
och hans parti delade väl också i stort
sett den uppfattningen.

Jämväl herr SUNDSTRÖM erhöll på
begäran ånyo ordet för kort genmäle
och anförde: Herr talman! Jag begärde
ordet för att understryka, att den höjning
av punktskatterna, som föreslagits
och sannolikt kommer att genomföras,
har samma syfte som höjningen
av de nu föreliggande skatterna, som
jag tidigare berört.

Härefter yttrade:

Herr HENRIKSSON: Herr talman! Jag
begärde ordet under herr Hagbergs i
Luleå resonemang. Herr Hagberg brukar
ju vara en klipsk karl, och det förvånar
mig därför, att han inte fått klart
för sig, att vi kommit in i detta läge

emedan det tyvärr förts en politik, som
alltför mycket anslutit sig till herr Hagbergs
paroll: priserna ner och lönerna
upp. Om priserna vore fria, skulle det
inte vara någon märkvärdighet att
åstadkomma ekonomisk balans. Eftersom
vi inte vilja tillåta en höjning av
varupriserna eller av priset på kapital
och eftersom inkomsterna dessutom ha
stigit, ha vi emellertid fått en brist
på balans.

Herr Hagberg kanske bättre förstår
mig, om jag använder ett åskådligt
exempel. Antag att en person har 11 000
kronor i inkomst. Antag vidare att om
vi delade upp varumängden i landet
rättvist på alla medborgare, skulle denne
person få en varumängd, som uttryckt
i tillåtna priser är värd 10 000
kronor. 1 000 kronor av hans inkomst
skulle alltså sväva fritt i luften. Vi skulle
kunna beröva honom denna summa
utan att han därför behövde minska sin
konsumtion, men så länge han har den
kvar, utgör den ett irritationsmoment
för hela prisfältet. Det är detta som är
vårt problem i dag, herr Hagberg. Om
vi behålla denna egendomliga situation,
kunna vi lätt råka in i samma läge som
det, vari herr Hagbergs mönsterland
tidigare befann sig. Där fanns det en
prisnivå för de strängt ransonerade
varorna och en annan skyhögt däröver
för varorna i den s. k. fria marknaden.
Jag tror det vore olyckligt om vi skulle
komma i samma situation.

I slutet av sitt anförande berörde
herr Hagberg utrikeshandeln. Han sade,
att Sverige tidigare normalt haft en
större import än export. Ja, vad kan det
bero på? Det beror i varje fall inte
på att utlänningarna skänkt oss varorna,
ty de liksom alla andra vilja väl
ha betalt. Importöverskottet berodde i
stället på att utlänningarna placerade
kapital i Sverige. Nu är emellertid situationen
annorlunda. Vi låna inte
längre från, utan till utlandet, och kapitalförflyttningen
går därför åt andra
hållet. Det tycker jag inte borde vara

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av rusdrycksbeskattningen.

så svårt att förstå, herr Hagberg. Vi
ha kommit i vårt nuvarande läge, emedan
vi varit litet för generösa åt det
andra hållet.

Herr HAGBERG i Luleå: Herr talman!
Det som herr Henriksson sade om överimporten
är det enda jag anser mig behöva
ta upp. Att göra ett sådant uttalande
som polemik mot mig var som
att slå in öppna dörrar. Det förhåller
sig inte alls så, att utländsk kapitalexport
till Sverige möjliggjorde för oss
att importera mer än vi exporterade.
Detta möjliggjordes i stället av att vi
hade inkomster av fraktfart och av
kapitalplaceringar i utlandet. Dessa inkomster
finnas fortfarande. Man kan
för närvarande uppskatta dem till 700
miljoner kronor om året. Detta utgör
en fullt tillräcklig grund för att vi
skola kunna hålla en överimport, under
förutsättning att man håller efter kapitalisterna,
så att inte dessa såsom de
franska kapitalisterna kunna smussla
undan pengarna och därmed åstadkomma,
att nödvändiga varor undandragas
nationalhushållet.

Herr HENRIKSSON: Herr talman!
Herr Hagberg kastade nu för andra
gången fram denna beskyllning, att det
skulle finnas större dolda valutareserver
i Sverige liksom i Frankrike. Det skulle
vara intressant att få veta, vilken grund
herr Hagberg har för detta påstående.
Har han månne någon privat hemlig
polis, som uppdagat detta? I så fall vore
det lämpligt att tala om det. Om han
däremot inte har någon grund, bör han
inte utslunga sådana beskyllningar i
luften.

Herr HAGBERG i Luleå: Herr talman!
Herr Henriksson kan själv finna grunden,
om han betänker, att han i ett
tidigare anförande sagt, att Sverige numera
exporterar kapital.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan, dels
ock på avslag därå; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara
med övervägande ja besvarad. Herr
Persson i Landafors begärde emellertid
votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
förevarande betänkande nr 1,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren avslagit
utskottets berörda hemställan.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Persson i Landafors begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 162 ja och 15 nej,
varjämte 10 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit vad
utskottet hemställt.

§ 14.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande,
nr 2, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 §
1 mom. förordningen den 8 juni 1923
(nr 155) angående omsättnings- och
utskänkningsskatt å spritdrycker samt
om fortsatt giltighet av förordningen,
m. m., jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 3 januari 1948 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad pro -

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av rusdrycksbeskattningen.

position, nr 7, hade Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit
riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade
förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av
2 § 1 mom. förordningen den 8 juni
1923 (nr 155) angående omsättningsoch
utskänkningsskatt å spritdrycker
samt om fortsatt giltighet av förordningen,
m. m.;

2) förordning om ändrad lydelse av
2 § förordningen den 28 maj 1943
(nr 259) angående omsättnings- och
utskänkningsskatt å vin;

3) förordning om ändrad lydelse av
13 § förordningen den 15 december
1939 (nr 887) angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker;

4) förordning om tillfällig skatt å
viss maltdryck av första klassen; samt

5) förordning angående ändrad lydelse
av 5 § förordningen den 22 december
1939 (nr 919) om skatt å
läskedrycker;

dels ock besluta, att den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929
(nr 316) fogade tulltaxan skulle från
och med den 1 februari 1948 i viss angiven
del hava ändrad lydelse.

Förslaget till förordning om ändrad
lydelse av 2 § 1 mom. förordningen
den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings-
och utskänkningsskatt å
spritdrycker samt om fortsatt giltighet
av förordningen, in. m., innebar bl. a.
följande ändring av lagrummet:

Nuvarande lydelse:

2 §.

1 mom. Omsättningsskatten upptages
vid detaljhandelsbolagens inköp av
spritdrycker och utgår dels med en
grundavgift av 7 kronor, för liter räknat,
och dels med 60 % av det belopp,
som, skatten oberäknad, betingas vid
inköp av dryckerna i buteljerat skick.

Detaljhandelsbolagen äga — — —
för omsättningsskatten.

Föreslagen lydelse:

2 §.

1 mom. Omsättningsskatten upptages
vid detaljhandelsbolagens inköp av
spritdrycker och utgår dels med en
grundavgift av 9 kronor, för liter räknat,
och dels med 60 % av det belopp,
som, skatten oberäknad, betingas vid
inköp av dryckerna i buteljerat skick.

Detaljhandelsbolagen äga — — —
för omsättningsskatten.

Med avseende å ikraftträdandet, vilket
avsågs skola ske den 1 februari
1948, skulle enligt förslaget gälla bland
annat följande bestämmelse:

1. Den, till vilken systembolag överlåtit
tillstånd till utskänkning av spritdrycker,
är skyldig att erlägga skatt
för sitt lager av dylika drycker vid
tiden för denna förordnings ikraftträrande
med två kronor för liter räknat.

I det under 4) upptagna förslaget till
förordning om tillfällig skatt å viss
maltdryck av första klassen hade 2 §
följande lydelse:

2 §.

Skatten utgår med 18 öre för liter
och tillfaller staten.

Kungl. Maj:ts under 5) upptagna
förslag till ändring av 5 § förordningen
den 22 december 1939 om skatt å
läskedrycker innebar, att nämnda
paragraf skulle erhålla följande ändrade
lydelse.

Nuvarande lydelse:

5 §.

Skatten utgår med tolv öre för liter;
dock skall envar tillverkare erlägga

4 — Andra kammarens protokoll 1948. Nr 4.

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av rusdrycksbeskattningen.

skatt med lägst femtio kronor för varje
månad, varunder han ägt bedriva rörelsen.

Föreslagen lydelse:

5 §.

Skatten utgår med aderton öre för
liter; dock skall envar tillverkare erlägga
skatt med lägst femtio kronor
för varje månad, varunder han ägt bedriva
rörelsen.

Till utskottets behandling hade överlämnats,
bland andra, följande i anledning
av propositionen väckta motioner,
nämligen:

1) de likalydande motionerna 1:38
av herr Linderot in. fl. och II: 107 av
herr Hagberg i Luleå m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte avslå förevarande
proposition;

2) de likalydande motionerna 1:91
av herr Annér m. fl. och II: 160 av
herr Jacobsson i Igelsbo m. fl., vari
hemställts, »att riksdagen vid behandling
av proposition nr 7 måtte besluta
sådan ändring i Kungl. Maj:ts
förslag att vid spritbeskattningen omsättningsskattens
grundavgift skall utgå
med 10 kronor per liter».

Utskottet hemställde,

I) att riksdagen måtte, med förklarande
att Kungl. Maj :ts förevarandc
proposition nr 7, såvitt anginge nedan
under A) 4) angivna författningsförslag,
icke kunnat av riksdagen oförändrad
bifallas, men med bifall i övrigt
till propositionen,

A) antaga i utskottets hemställan
upptagna förslag till

2) förordning om ändrad lydelse av
2 § förordningen den 28 maj 1943
(nr 259) angående omsättnings- och
utskänkningsskatt å vin;

3) förordning om ändrad lydelse av
13 § förordningen den 15 december
1939 (nr 887) angående tillverkning
och beskattning av maltdrycker;

4) förordning om tillfällig skatt å
viss maltdryck av första klassen; samt

5) förordning angående ändrad lydelse
av 5 § förordningen den 22 december
1939 (nr 919) om skatt å läskedrycker; B)

besluta, att den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 (nr 316)
fogade tulltaxan skulle från och med
den 1 februari 1948 i angivna delar
hava ändrad lydelse; samt

II) att följande motioner, nämligen
de likalydande motionerna I: 38 av
herr Linderot m. fl. och II: 107 av herr
Hagberg i Luleå in. fl.,

de likalydande motionerna 1:91 avherr
Annér m. fl. och II: 160 av herr
Jacobsson i Igelsbo m. fl.,

de likalydande motionerna I: 175 avherr
Domö m. fl. och 11:237 av herr
Skoglund i Doverstorp m. fl., i vad desamma
avse propositionen nr 7,

motionen 1:90 av herr Gustaf Elofsson,
samt

motionen 11:236 av herrar Holmström
och Fahlman,

måtte, i den mån de icke kunde anses
besvarade genom vad utskottet anfört
och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Enligt utskottets förslag skulle 2 §
förordningen om tillfällig skatt å viss
maltdryck av första klassen lyda sålunda: 2

§.

Skatten utgår med 9 öre för liter och
tillfaller staten.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Öl

Skärpning av rusdrycksbeskattningen.

Reservationer hade avgivits:

1) av herr Henriksson, som hemställt,
bland annat, att det i punkten
I) A) 1) i utskottets hemställan upptagna
författningsförslaget i nedan angivna
delar skulle hava följande lydelse
:

2 §.

1 mom. Omsättningsskatten upptages
vid detaljhandelsbolagens inköp av
spritdrycker och utgår dels med en
grundavgift av 8 kronor, för liter räknat,
och dels med 60 procent av det
belopp, som, skatten oberäknad, betingats
vid inköp av dryckerna i buteljerat
skick.

Med avseende å ikraftträdandet skola
följande bestämmelser gälla.

2) av herr Sundström, som föreslagit
att 2 § i förslaget till förordning
om tillfällig skatt å viss maltdryck av
första klassen skulle hava följande
lydelse:

2 §•

Skatten utgår med 18 öre för liter
och tillfaller staten.;

3) av herrar Velander, Axel Ivar Anderson,
Henriksson och Olson i Göteborg
samt

4) av herrar Gustaf Elofsson, Jonsson
i Skedsbygd och Olson i Göteborg,
utan angivet yrkande.

Sedan herr talmannen anmält ärendet
till behandling, begärdes ordet av

Herr OLSSON i Gävle, som anförde:
Herr talman! I avseende å föredrag -

ningen av bevillningsutskottets betänkande
nr 2 får jag hemställa,

att detsamma må företagas till avgörande
punktvis och punkten I) på
det sätt, att de däri intagna förordningsförslagen
föredragas var för sig,
om så erfordras paragrafvis med slutbestämmelser,
ingress och rubrik sist,
varefter utskottets hemställan föredrages; att

vid behandling av det förordningsförslag,
varom först uppstår överläggning,
denna må omfatta utlåtandet
i dess helhet; samt

att författningstext ej må behöva
uppläsas i vidare mån än sådant av
någon kammarens ledamot begäres.

Denna hemställan bifölls.

Punkten I) A).

1) Utskottets förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 % 1 mom. förordningen
den 8 juni 1923 (nr 155)
angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker samt om fortsatt
giltighet av förordningen, m. m.

Efter föredragning av punkten lämnades
på begäran ordet till

Herr OLSON i Göteborg, som yttrade:
Herr talman! Jag har till detta bevillningsutskottets
betänkande nr 2 antecknat
en blank reservation, och jag
skall med anledning därav be att få
anföra några synpunkter.

Som av den senare delen av den
föregående debatten framgått syfta de
nu föreslagna indirekta skatterna till
vad departementschefen har uttryckt
med orden: en uppsugning och sterilisering
av köpkraft. För att nu detta
skall nås är det en given förutsättning
att skattesatserna avvägas så, att det
ökade pris, som blir följden av beskattningen,
icke avskräcker från köp. Blir
detta fallet kommer ju icke blott en

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av rusdrycksbeskattningen.

indragning till statskassan av det belopp,
som motsvarar skatten, att utebli,
utan det uppkommer även en lösgjord
köpkraft, som motsvarar de underlåtna
inköpen av dessa varor. Denna
köpkraft kommer att i viss utsträckning
rikta sig mot fria sektioner inom
konsumtionen och sålunda där vålla
prispressning uppåt och därigenom
bidraga till att snedvrida såväl efterfrågan
som däremot svarande produktion.
Från dessa utgångspunkter har
jag ingen erinran att göra mot de föreslagna
skatterna annat än på två detaljpunkter,
som jag strax skall beröra.

.lag har inom utskottet pekat på två
fall, där följden av de pålagda skatterna
kan beräknas bli en betydande reduktion
i förbrukningen av ifrågavarande
skattebelagda varor, vilket sålunda
skulle vara en följd som, såsom nyss
antytts, skulle komma att motverka
själva syftet med denna beskattning.
Det gäller bland de egentliga läskedryckerna,
som äro föreslagna till höjd
skatt, mineralvattnet till skillnad från
de söta läskedryckerna. De senare
skulle måhända icke påverkas av skattehöjningar
på samma sätt som mineralvattnet.
Bland maltdryckerna gäller det
den s. k. klass I, den lagrade svagdrickan.

Om vi betänka, att de konsumtionsvaror,
som det är fråga om att nu belägga
med skatt, måste förutsättas ha
en viss skattebärkraft, så bestämmes
denna av graden av det behov, som varan
fyller, och därmed av i vilken utsträckning
som konsumenternas önskan
att köpa varan övervinner obenägenheten
att betala ut mera pengar för
den. De drycker, som omfattas av skatteökningen
och som ha läskedrycks
eller måltidsdrycks karaktär, utgöras
av den vanliga pilsnern eller klass II,
vidare av klass I, lagrat, de söta läskedryckerna
och mineralvattnet. Omsättningen
av dessa drycker sammanlagt
varierar givetvis från år till år, men
den torde uppgå till omkring 300 000 000

liter på ett år. Avsevärt mer än hälften
av denna kvantitet utgöres av klass
II. Därnäst komma söta läskedrycker
med cirka 30 procent, sedan mineralvatten
av olika slag uppgående till
ungefär 10 procent, och sedan kommer
klass I, lagrat, som stannar vid den
blygsamma andelen av omkring 3 procent.
Den ringa förbrukningen av klass
I beror inte på att det är en exklusiv
vara, som är förbehållen ett fåtal finsmakare,
utan det är rätt och slätt på
det viset att denna typ av dryck, trots
de mödor, som från tillverkarnas sida
läggas ned på att göra den så njutbar
som möjligt, icke erbjuder någon särdeles
stor lockelse för det pris som den
betingar. Trots den relativt ringa efterfrågan
har dock denna dryck en påtaglig
uppgift att fylla som måltidsoch
läskedryck. Dels gäller detta konsumenter,
som föredraga och må väl
av en maltdryck men som av principiella
eller andra skäl inte vilja använda
sig av klass II, dels har den god
användning i de många fall, där avsaknaden
av rättigheter ej möjliggör
tillhandahållande av klass II, och slutligen
— såsom framhålles i en till bevillningsutskottet
inkommen skrivelse
från Svenska bryggareföreningen — har
den en rätt viktig uppgift på grund av
sin större hållbarhet som ersättning för
den vanliga färska svagdrickan i sådana
fall, där transportmöjligheterna
äro sådana att denna dryck icke kan
tillhandahållas tillräckligt ofta.

Det är sålunda ett faktum beträffande
denna dryck att den har en begränsad
omsättning, trots vad som görs i
reklamväg och beträffande kvaliteten,
och att den praktiskt taget har måst
»hållas under armarna». Man kan säga
om denna dryck att den i stort sett saknar
skattebärkraft. Det är klart att ett
plötsligt påläggande av en skatt på
denna dryck på icke mindre än 18 öre
per liter, varigenom den skulle hämta
in det försprång som läskedryckerna
ha nått genom att de under olika perio -

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av rusdrycksbeskattningen.

der skattebelagts med en för varje
gång ökad skatt, skulle medföra en
språngvis förskjutning i prissättningen
som skulle verka ödeläggande på förbrukningen
av denna dryck. Jag är
emellertid tacksam mot utskottet som
så när som på en reservant varit förstående
för dessa sakskäl.

Sedan är det ytterligare en fråga,
som jag berört i utskottet och som jag
också med några ord vill angiva här.
Det gäller en omständighet beträffande
de egentliga läskedryckerna som
konsumtionsskatteberedningen alldeles
har förbigått, nämligen att dessa drycker
bestå av två slag, varav de söta
läskedryckerna rönt en betydande efterfrågan,
som under senare år stigit i
ganska hög grad. Varpå detta beror vill
jag inte här försöka att utfinna, men det
står givetvis i sammanhang med att
dessa drycker praktiskt taget ha bibehållit
sin förkrigskvalitet och att den
goda penningtillgången har funnit ett
begärligt utlopp i användningen av
dessa söta drycker, när brist på socker
och sötmedel i övrigt har varit märkbar.

En helt annan utveckling än dessa
söta läskedrycker visar mineralvattnet.
Det har gått tillbaka från att år 1939
ha utgjort 4G procent av den totala
läskedryckskonsumtionen till endast
24 procent år 1946. Om mineralvattnet
gäller liksom om klass I, lagrat, att det
inte har någon särdeles stor skattebärkraft,
varför det lämpligen bör fritagas
från den nu föreslagna skattehöjningen.
Jag ställde också yrkande
om detta i utskottet, vilket yrkande
likväl icke vann gehör. I det läge, som
nu föreligger, och vid det förhållandet
att de föreslagna skatterna uttryckligen
förklarats vara av tillfällig natur, ansluter
jag mig till utskottets förslag, till
vilket jag sålunda under dessa förutsättningar
är redo att yrka bifall.

Herr förste vice talmannen övertog
nu ledningen av kammarens förhandlingar.

Härefter anförde

Herr SUNDSTRÖM: Herr talman! Som
kammarens ärade ledamöter se har jag
fogat en reservation till detta betänkande.
Det gäller § 2 i förslaget till förordning
om tillfällig skatt å viss maltdryck
av första klassen.

Jag har inte blivit övertygad om
att vådorna av att skattlägga denna
dryck med 18 öre äro så stora som den
föregående ärade talaren gjorde gällande.
Utskottet har också på denna
punkt skrivit mycket försiktigt, att införandet
på en gång av en beskattning
av denna höjd skulle kunna föranleda,
att tillverkningen av lagrat svagdricka
komme att avsevärt minskas, och då
dessa farhågor icke torde vara helt
utan fog har utskottet ansett sig böra
förorda en något lägre skattesats.

Jag vill fästa kammarens uppmärksamhet
på att om man knäsätter en
sådan motivering för skattesänkning
kan man komma ganska långt. Om den
omständigheten, att produktionen kan
gå ned genom skattehöjningar, bör tillmätas
betydelse, då kan det vara många
skattesatser som måhända behöva korrigeras.
Jag tror emellertid att den förbrukning
av denna dryck, som nu äger
rum, i stort sett kominer att bibehållas.
Den förbrukas nämligen mest på restauranger
och näringsställen, där man
inte har rätt att servera klass II och
där man ändå vill ha en maltdryck.
Den som, såsom herr Olson i Göteborg
menade, föredrar en maltdryck men av
principiella skäl inte vill dricka klass
II, tror jag inte kommer att upphöra
med sin konsumtion av klass I av den
anledningen att den blir skattelagd
liksom de andra dryckerna. Jag vill
erinra om att pilsner klass II beskattas
med 39 öre per liter. Då tror jag inte
att det kan anses omotiverat att skattlägga
klass I med 18 öre per liter.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till den reservation som betecknats
med nr 2).

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av rusdrycksbeskattningen.

Herr OLSON i Göteborg erhöll på begäran
ordet för kort genmäle och yttrade:
Herr talman! Det förvånar mig
att herr Sundström åberopade den modererade
formen för utskottets motivering
på det sätt han här gjort. Den är
väl knappast lämplig att hårdraga, när
dock det väsentliga vid behandlingen
av detta ärende låg i utskottets uppenbara
beaktande av de sakskäl, som
framfördes i denna fråga.

Det förhåller sig ej på det viset, att
ifrågavarande drycks användning är
koncentrerad till dessa näringsställen,
som här angivits, utan dess användning
är fördelad på privat konsumtion i betydande
utsträckning. Det förefaller mig
som om utskottets reaktion i detta sammanhang
har rätt mycket att betyda vid
kammarens bedömande av denna fråga.
Jag erinrar om att av fyra ledamöter i
konsumtionsskatteberedningen, tillhörande
tre olika partier, vilka där varit
med om den av herr Sundström förordade
högre skatten, i bevillningsutskottet
togo intryck av de under behandlingen
där framförda sakskälen
och att herr Sundström var den ende
som var okänslig för dessa sakskäl.

Vidare anförde:

Herr JACOBSSON i Igelsbo: Herr talman!
Med anledning av en motion rörande
höjning av spritskatten, som
väckts av mig jämte några andra ledamöter
av denna kammare, må det tilllåtas
mig att säga några ord.

Vid bedömande av de av regeringen
föreslagna höjningarna av vissa indirekta
skatter ha vi funnit, att skatten
på sprit varit oförändrad sedan 1943
och att den av regeringen föreslagna
höjningen av spritskatten med 2 kronor
per liter knappast motsvarar penningvärdets
fall. Då vi dessutom från
folkpartiets sida ha yrkat avslag på
höjningen av fordonsskatten för automobiler,
ha vi ansett att vi i någon mån
skulle försöka att på annat håll anskaffa
de medel, som äro erforderliga

för att få den föreslagna överbalanseringen
av budgeten.

Det har flera gånger förut upprepats,
att avsikten är att uppsuga och sterilisera
överflödig köpkraft. På grund
härav ha vi ansett det vara skäligt att
föreslå en ytterligare höjning av spritskatten
med 1 krona från 2 till 3 kronor.
Man har i detta sammanhang talat
om umbärliga varor, och enligt vårt
förmenande är spriten mycket mera
umbärlig än automobiltrafiken, inte
minst på landsbygden. Att den av oss
förordade måttliga höjningen skulle bidraga
till någon konsumtionsminskning
ha vi aldrig hoppats. Då vi som undertecknat
denna motion även ha det
önskemålet, så är det dock inte detta
som föranlett vår ställning till denna
fråga. Vi se den uteslutande från möjligheten
att kunna skaffa staten inkomster,
då vi i en annan fråga icke
kunna gå med på en där föreslagen
höjning.

Utskottet har i sin motivering för de
olika prisförslagen skrivit tämligen moderat,
skulle man kunna säga. Utskottet
uttalar sålunda, att riskerna av en
skärpt beskattning icke för tillfället
torde vara alltför stora, men å andra
sidan anser sig utskottet icke kunna
förorda att en höjning på en gång med
3 kronor per liter genomföres, utan stannar
för en höjning av 2 kronor. Man
torde kunna ifrågasätta, vilket som är
rätt i detta avseende. Själva kärnpunkten
i frågan är ju, huruvida den av oss
motionärer föreslagna höjningen av 3
kronor skulle ge sämre ekonomiskt resultat
än den av utskottet förordade höjningen
med endast 2 kronor. Motionärerna
ha för sin del icke ansett att så
är förhållandet.

Herr talman! Med åberopande av vad
jag här anfört ber jag att få yrka bifall
till motionen.

Herr HOLMSTRÖM: Herr talman!

Herr Fahlman och jag ha väckt en motion,
vari vi yrkat, att riksdagen i skri -

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av rusdrycksbeskattningen.

velse till Kungl. Maj:t måtte såsom sin
mening uttala, att den maximala motbokstilldelningen
bör höjas från tre
liter till fyra liter per månad samt att
därigenom den av Kungl. Maj:t föreslagna
ökade spritskatten med 2 kronor
per liter måtte nedsättas till 1
krona per liter.

Utskottet avstyrker motionen och anför
följande: »Vad härefter angår den
i motionen 11:236 gjorda hemställan
om skrivelse till Kungl. Maj:t rörande
utökad tilldelning av spritdrycker vill
utskottet erinra om att Kungl. Maj:t —
på sätt framgår av 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen
— äger
befogenhet att föreskriva de jämkningar
beträffande rätten till inköp av
rusdrycker, som vid varje särskild tidpunkt
kunna anses påkallade. Utskottet
finner anledning icke föreligga att
i detta sammanhang förorda skrivelse
till Kungl. Maj:t i sådant syfte, som i
motionen avses.» Ja, motionärerna veta,
att Kungl. Maj:t äger en sådan befogenhet,
men motionärerna veta också,
att Kungl. Maj:t icke har velat begagna
befogenheten i av dem antydd riktning.
Därför ha motionärerna föreslagit,
att riksdagen skulle göra framställning
därom.

Utskottet säger sig, som jag nyss
nämnde, icke finna anledning att i
detta sammanhang förorda skrivelse till
Kungl. Maj:t. Häremot måste jag anmäla
en rakt motsatt mening. Just i
detta sammanhang, vid behandlingen
av frågan om beskattning av spriten,
är saken särskilt aktuell. Vi ha i motionen
påvisat, att om den s. k. fjärde
litern frigåves, kunde man sänka den
av Kungl. Maj:t föreslagna höjningen
av skatten till 1 krona per liter, och
man skulle ändå få en med 5 miljoner
ökad inkomst av spritbeskattningen.

Som saken nu ligger till är det ju
hopplöst att yrka bifall till motionen,
och jag skall icke här besvära med
något längre begravningstal. Jag tröstar
mig med att uttala den förhopp -

ningen att man i något annat sammanhang
skall kunna få motionens syfte
tillgodosett.

Jag har sålunda, herr talman, tråkigt
nog, intet yrkande.

Herr SENANDER: Jag skulle vilja
börja med att gratulera utskottet för
den snabbhet det visat vid behandlingen
av propositionerna om de höjda
indirekta skatterna. Det verkar faktiskt,
som om behandlingen av dessa
propositioner skett på löpande band.
Någon motivering presterar man icke,
på sin höjd återger utskottet vad Kungl.
Maj:t anfört i propositionerna. Det ser
ut som om det från krigsåren så sorgligt
beryktade transportkompaniet åter
trätt i funktion. Bortsett från några
smärre differenser om hur långt man
skall gå, råder full enighet inom utskottet.
De borgerliga känna sig tillfredsställda,
och de ha också anledning
att vara belåtna. Icke ens folkpartiet,
som rasade värst mot förra årets skattereform
därför att den i någon mån
träffade de rika i samhället, har något
att invända mot att hundratals miljoner
kronor nu plockas ur de stora folkmassornas
fickor. Bättre kan ju egentligen
icke herr Ohlins parti avslöja
rätta halten av sin politik. Denna har
varken med folklighet eller demokrati
att skaffa.

Den kommunistiska gruppen har, såsom
tidigare framhållits, alltid rest motstånd
mot alla indirekta skatter, som
drabba de stora massornas konsumtion.
Detta har också tidigare varit socialdemokratiens
principiella inställning
i beskattningsfrågor. Nu har man hittat
på en ursäkt för att man frånträder sin
tidigare principiella hållning. Man förklarar,
att det härvidlag rör sig om
umbärliga varor. Denna ursäkt är synnerligen
billig. Men det finns väl knappast
något annat att tillgripa som ursäkt
för att man på detta sätt sänker
levnadsstandarden för de breda folklagren
med över 500 miljoner kronor.

Nr i.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av rusdrycksbeskattningen.

Vi kommunister acceptera icke talet
om att det här skulle röra sig om umbärliga
varor eller tjänster. Vi kunna
icke finna, att de varor som sedan långa
tider tillbaka ingått i den stora allmänhetens
konsumtion skola betecknas såsom
speciellt lämpliga beskattningsobjekt
därför att de helt eller delvis
sakna näringsvärde eller i nödfall
kunna undvaras. Det är uppenbart att
folk kan avstå från konsumtion av
exempelvis maltdrycker och läskedrycker
och ersätta dessa drycker med vatten.
Likaså kan man säga, att kaffet
är en umbärlig dryck och därför kan
ersättas med t. ex. silverte. Och varför
konsumeras ägg, som enligt vissa
näringsfysiologiska profeters utsago
helt sakna näringsvärde? Varför användes
natursmör, då det finns margarin?
Uppfattningarna om vad som är
umbärligt äro i högsta grad skiftande.
Vegetarianerna anse t. o. in., att animaliska
livsmedel icke bara äro umbärliga
utan även direkt skadliga. Vissa
personer tycka att man kan klara sig
på kruskadiet, medan andra rekommendera
någon annan ensidig kost.
Gränsen mellan umbärliga och oumbärliga
varor är flytande, och säkert
kan regeringen hitta fler umbärliga
varor att beskatta, när den nästa gång
känner behov av att, som det heter,
sterilisera köpkraft. Det borde emellertid
vara klart, t. o. m. för herrar nationalekonomer,
som ju haft en alldeles
särskild anledning att operera
med sin visdom i dessa dagar, att
människorna icke — allra minst moderna
människor — nöja sig med att
rätt och slätt tillfredsställa behovet av
mat och dryck utan också fästa mycket
stor vikt vid smaksinnets krav. Det
finns ett ordstäv — det utnyttjar man
av och till — som säger, att människan
icke lever för att äta utan äter för
att leva. Av den rikhaltiga flora av
ordstäv som finns i svenskan är detta
ett av de mest falska. Jag skulle vilja
vända på saken och säga, att männi -

skan lika mycket lever för att äta och
dricka som hon äter och dricker för
att leva.

Finansministern, som nu anför som
ursäkt att det rör sig om umbärliga
varor, har icke alltid haft denna uppfattning,
icke ens om spriten. Den 28
oktober 1939 yttrade han i riksdagen
— det gällde den gången också en höjning
av skatten på spritvaror: »När det
gäller varor som ingå i den allmänna
förbrukningen har man visserligen skäl
att göra en skillnad mellan dem, som
man anser vara nödvändiga, och dem
som äro umbärliga och alldeles onödiga.
Men jag har aldrig dristat mig
till att sätta upp mitt eget omdöme om
vad som är umbärligt eller onödigt såsom
det enda riktiga ... När det nu i
landet råder den uppfattningen, att
sprit är en vara som man utan att
ådraga sig ogillande kan konsumera i
vissa mängder, måste man behandla
denna vara i stort sett som andra konsumtionsartiklar.
» Och finansministern
slutar med att säga: »Det kan icke förnekas,
att i Sverige och i över huvud
taget länder, där man har stark alkoholbeskattning,
blir den delen av befolkningen,
som konsumerar denna
vara, tungt belastad.» Finansministerns
uttalande från år 1939 har lika stor giltighet
i dag. Kanske bör det emellertid
tilläggas, att de skattestegringar man
nu föreslår icke spela någon nämnvärd
roll för de stora inkomsttagarna utan
träffa med nära nog hela sin tyngd de
mindre inkomsttagarna. Beskattningen
av spritdrycker och viner förtjänar för
övrigt sitt särskilda kapitel. Inkomsterna
på sprit och vin ingå numera
som en fast post i budgeten. Statsmakterna
bygga följaktligen sina inkomstberäkningar
bl. a. på den förutsättningen,
att sprit- och vinkonsumtionen
skall försiggå i den omfattning man
räknat med i budgeten. De under senare
årtionden upprepade gånger genomförda
skatteökningarna ha därför
tillkommit uteslutande med tanke på

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av rusdrycksbeskattningen.

att öka statsinkomsterna, icke på att
minska konsumtionen. Det är för övrigt
det genomgående temat även från
dem som förege sig vara nykterhetsvänner,
att man liksom är ängslig för
att konsumtionen skall minskas och
spritinkomsterna icke bli så stora som
man räknat med. Sådant har ingenting
med nykterlietspolitik att skaffa. Resultatet
har endast blivit att spritkonsumtionen
ökat, icke minst genom den
olaga sprithanteringen. Samma resultat
kan man vänta av den nu föreslagna
skattehöjningen. Det är också klart —
det är ingen som berört den saken i
debatten — att den måste draga med
sig ökade utgifter på andra områden.
Tullpersonalen måste säkerligen ökas,
om den skall kunna bekämpa den ökade
smugglingstrafiken. Polispersonalen
måste också förstärkas för att man skall
komma åt hembränningen, vilken säkerligen
också kommer att stegras. Man
bör slutligen icke heller lämna ur räkningen,
att våra fängelser, sinnessjukhus
och alkoholistanstalter kunna
komma att emotse en ökning av sitt
klientel såsom en följd av utvecklingen
av den olaga sprithanteringen. Sådana
konsekvenser har det nya påfundet att
sterilisera köpkraft genom att öka priserna
på spritvaror.

Nu är det ju icke bara spriten, som
betecknats såsom eu umbärlig vara och
därför utsatts för ökad beskattning.
Den Wigforsska spindeln, vilken tillsammans
med igelkotten, tigern och
zebran inordnats i de nationella symbolernas
råd, sträcker sig efter även
så oskyldiga ting som läskedrycker och
s. k. skattefritt svagdricka. Läskedryckerna
äro som bekant en konsumtionsvara
som är särskilt begärlig för barn
och ungdom. Tillsammans med de i
annat sammanhang föreslagna skattehöjningarna
på choklad och konfektyrer
träffar denna skattehöjning sålunda
framför allt de barnrika familjerna
och motverkar därför de åtgärder,
som statsmakterna vidtagit i andra

avseenden för att lätta deras försörjningsbörda.

Herr talman! De skattehöjningar som
nu föreslås komma att drabba befolkningslager,
som ha den minsta köpkraften.
De medföra därför en sänkning
av dessa folklagers levnadsstandard
och kunna icke ha den ringaste
verkan i kampen mot inflationen.
Detta är så uppenbart, att man icke
kan undgå misstanken, att inflationsfaran
måste tjäna som camouflage för
syftet att skaffa staten ökade inkomster
på de bredare folklagrens bekostnad.

Jag kan icke sluta detta anförande
utan att också ställa ett par frågor till
herr Sundström i Skövde. Herr Sundström
gjorde sig i polemik här mot Hilding
Hagberg till tolk för den meningen,
att genom vad som nu föreslås
skulle man verkligen åstadkomma en
sterilisering av köpkraften, en minskad
efterfrågan på varor, då tillgången
skulle vara så knapp, att efterfrågan
måste minskas. Jag ställde i mitt anförande
i remissdebatten några enkla
frågor, vilka icke ha något med nationalekonomi
att skaffa men vilka direkt
taga sikte på det levande livet. Jag
skulle vilja upprepa dessa frågor till
herr Sundström, som tror att den överflödiga
köpkraften är att finna hos de
bredare befolkningslagren. Kan herr
Sundström visa fram en enda arbetarhustru,
som har gått otillfredsställd
från en affär därför att hon icke funnit
de varor hon sökt? Eller finns det
några arbetarbarn i detta land, som
gå med trasiga skor därför att det icke
finns tillgång på skodon? Eller kan
icke en arbetare skaffa sig en ny vinteröverrock
därför att det icke finns
tillgång på sådana? Svaret ger sig
egentligen självt. Det är icke bristen
på varor som är orsaken till att arbetarna
eller arbetarhustrurna gå otillfredsställda
från affärerna, utan det är
bristen på pengar, bristen på köpkraft.
Varor finns det tillräckligt med av det
slag arbetarna skulle behöva. Kan nå -

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av rusdrycksbeskattningen.

gon besvara dessa frågor på ett nöjaktigt
sätt? Jag tror icke att herr Sundström
kan göra det. Faktum är, att
arbetarna ha för dålig köpkraft. Därför
äro också dessa åtgärder, som man
nu föreslår och som träffa just arbetarna,
vilka ha den svagaste köpkraften,
ingenting annat än ett slag i luften,
om man därigenom avser att träffa
inflationsorsaken.

Här har tidigare framhållits, var den
verkliga inflationsrisken finns. Om man
hade velat en verklig kamp mot inflationsfaran,
hade man icke framlagt förslag
av denna karaktär, utan man hade
inriktat sig på att komma åt själva
kärnpunkten i problemet, d. v. s. monopolkapitalet
och dess ohejdade begär
att spekulera i den varubrist, som på
vissa områden existerar i dessa dagar.

Herr talman! Med vad jag här anfört
ber jag att få yrka avslag på utskottets
hemställan.

Herr HENRIKSSON: Herr talman!
Mitt namn återfinnes under två reservationer
vid detta utskottsutlåtande.
Den ena, som är upptagen såsom nr

3), är densamma som föreligger vid utskottets
utlåtande nr 1, och jag vill
bara i det hänseendet åberopa vad jag
anförde inledningsvis under debatten
om nämnda utlåtande.

I den andra reservationen, som har
nummer 1), har jag ett yrkande, att man
vid höjningen av sprit- och vinbeskattningen
skulle stanna vid något lägre
belopp än vad Kungl. Maj:t har föreslagit.
Jag kom till den uppfattningen
redan under arbetet i konsumtionsskatteberedningen,
sedan jag haft tillfälle
att lyssna till kontrollstyrelsens
chef. Han förklarade nämligen, att man
kunde hysa viss tveksamhet beträffande
konsumtionsutvecklingen, och huruvida
det skulle vara möjligt att få in det
beräknade beloppet om man ginge för
högt i beskattningen. Enligt den första
beräkning som förelädes oss hade kontrollstyrelsen
räknat med att man med

en skatt av 1 krona skulle fä in 30 miljoner
och med en skatt av 2 kronor
40 miljoner. Det skulle innebära, att
man endast finge 10 miljoner mer genom
en så kraftig ytterligare höjning.
Detta skulle i sin tur medföra, att man
skrämde bort från konsumtionen av
denna vara en rätt betydande köpkraft,
som skulle kunna inriktas på
andra punkter och vålla förvirring. Det
har redan framhållits, att man vid bedömandet
av denna fråga icke skall anlägga
några nykterhetspolitiska synpunkter
— de behandlas i annat sammanhang
— utan endast penningpolitiska.
När sedermera diskussionen gick
vidare i beredningen, ansåg sig majoriteten
böra räkna upp de 40 miljonerna
till 50 miljoner, och man skulle
sålunda få in i varje fall 20 miljoner
mera än med 1 kronas skattehöjning.
För min del tog jag intryck av den
tveksamhet, som faktiskt förefanns hos
kontrollstyrelsen, och jag anser, att
man i detta fall bör vara försiktig. Jag
har därför, herr talman, i min reservation
yrkat, att man skall stanna vid en
höjning av skattens grundbelopp med
1 krona, när det gäller spriten, och i
fråga om vinet vid en höjning av minimiavgiften
med 1 krona 20 öre men
icke genomföra någon höjning av omsättningsskattens
procenttal.

Jag skall icke ytterligare motivera
min ståndpunkt, som jag tidigare har
framfört i ett särskilt yttrande till konsumtionsskatteberedningens
skrivelse,
vilken är återgiven i propositionen nr 5.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till reservationen nr 1).

Herr OLSSON i Gävle: Herr talman!
Med hänsyn till den debatt vi förde
under den föregående punkten, där vi
utvecklade våra synpunkter på det problem,
av vilket det här nu föreliggande
bara är en liten del, och dessutom med
hänsyn till att första kammaren redan
utan votering på någon punkt antagit
alla bevillningsutskottets här förelig -

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av rusdrycksbeskattningen.

gande förslag, skall jag inskränka mig
till några få randanmärkningar.

Jag skulle vilja säga till reservanten
herr Sundström, att det är klart, att
man kan resonera, som han gör i detta
fall, och jag tror, att i det långa loppet
kommer man också dit. Det finns inga
skäl att i fråga om den lagrade skattefria
svagdrickan ha en lägre skattesats
än i fråga om andra läskedrycker. Man
bör emellertid komma ihåg, att för närvarande
är detta dricka fullkomligt fritt
från skatt, under det att alla de andra
äro belagda med 12 öres skatt. Den höjning,
som det enligt föreliggande förslag
blir på de redan beskattade läskedryckerna,
är ju 6 öre, medan det enligt
det ursprungliga förslaget på en
gång skulle bli en skatt av 18 öre på
den lagrade svagdrickan. Det är i denna
situation, som utskottet har ansett sig
böra stanna vid den linjen, att utskottet
endast förordar en skatt av 9 öre
på lagrat svagdricka. Det betyder icke,
och det får enligt min mening icke betyda,
att frågan därmed är avgjord för
tid och evighet, utan här är det väl
närmast bara fråga om att ta det hela
i etapper.

Ett ord om spriten. Det är klart, att
man kan diskutera, om skattehöjningen
skall vara en krona eller två kronor
eller tre kronor. Man kan motivera alla
tre förslagen. Man kan hitta argument,
som tala för vart och ett av dessa alternativ,
och man kan på varje punkt hitta
argument som tala emot. När konsumtionsskattesakkunniga,
Kungl. Maj :t och
bevillningsutskottet ha stannat för två
kronor, så tror jag, att man får komma
ihåg, att man har gått så långt, som
det är möjligt i den nuvarande situationen,
och att förståndet säger, att längre
än detta skall man icke gå.

Herr Henriksson har anfört, att kontrollstyrelsens
chef var tveksam. Jag
har aldrig träffat någon kontrollstyrelsechcf
i detta land, som icke varit
tveksam, när del gällt att beräkna vad
som kunnat bli resultatet av en skatte -

höjning. Emellertid ansåg sig kontrollstvrelsens
chef kunna godtaga de beräkningar
som i detta fall gjorts. Att
man här får räkna med en sänkning av
konsumtionen är ju klart. Att man gjort
det framgår ju bäst därav, att om man
skulle utgå från nuvarande konsumtion,
skulle eu ökning av skatten med två
kronor leda till en ökning av skatteinkomsten
med 65 miljoner kronor, under
det att ingen räknat med högre
ökning av inkomsten än 50 miljoner
kronor.

Att vi icke kunnat deltaga i den petitionsrörelse
från riksdagens sida, som
min granne till vänster velat starta, kan
ju icke förvåna honom, och han gjorde
ju icke heller något yrkande. Jag tycker
det skulle klätt den gamle krigaren
bättre, om han hade sagt: »Nu har
Kungl. Maj:t haft den där fullmakten,
men Kungl. Maj.''t har icke hanterat den
på det sätt, som riksdagen avsett, och
därför ta vi tillbaka fullmakten.» Då
skulle jag förstått resonemanget, och
det kan ju vara möjligt, att han hade
kommit ett steg längre, om han gjort
det. Jag vågar ingenting säga i det avseendet,
men jag tror, att den attityden
varit bättre än att starta en petitionsrörelse
på denna punkt.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag på alla de föreliggande
punkterna i detta betänkande.
Vi, som skola bilda majoriteten här, få
väl hålla till godo med herr Senanders
återuppväckande av »transportkompaniet».
Jag tror emellertid, att herr Senander
framför allt bör vara glad, om
han även i fortsättningen kan hålla sitt
eget »15-mannakompani» intakt för alla
sidoinflytelser.

Herr OLSON i Göteborg erhöll på begäran
ordet för kort genmäle och yttrade:
Herr talman! Herr Olsson i Gävle
fällde ett yttrande, som jag icke vill
låta stå oemotsagt. Han yttrade, att det
finns inga skäl för att skattesatsen för
svagdricka skall vara en annan än för

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av rusdrycksbeskattningen.

övriga läskedrycker. Han ville därmed
ha uttalat, att även om man icke nu kan
införa en så hög skatt på svagdricka,
som skulle vara erforderligt, för att
den skulle komma i jämnhöjd med skatten
på övriga läskedrycker, så skulle
man i alla fall så småningom komma
dithän. Jag är emellertid, herr Olsson
i Gävle, för min del alldeles övertygad
om att vi aldrig komma dithän, om man
i fortsättningen skall ta hänsyn till
sakliga skäl i detta avseende. Det finns
ett bärande skäl för lägre skatt på
denna dryck än på de söta läskedryckerna,
nämligen att den kvalitetsmässigt
står lägre. Det är icke samma njutning
att dricka den drycken som de söta
läskedryckerna. Jag angav i utskottet
en nummerordning i fråga om kvaliteten
på de drycker, som man här vill
skattebelägga, vilken jag här vill upprepa.
Om man betecknar klass II med
9 och de söta läskedryckerna med 8,
så bör svagdrickat betecknas med 5.
Dessa siffror giva uttryck åt ett faktum,
som är svårt att komma ifrån och
som motiverar att svagdrickat även i
fortsättningen kommer att behandlas
så, att det blir lindrigare skatt på det
än på de söta läskedryckerna.

Herr OLSSON i Gävle erhöll likaledes
på begäran ordet för kort genmäle och
anförde: Herr talman! Jag skall icke
tvista med herr Olson i Göteborg på
den punkten. Jag resonerar som så:
läskedrycker som läskedrycker. Men
jag kan obetingat instämma med honom
i fråga om smaken. Om den skall läggas
till grund för beskattningen, är det
möjligt, att herr Olson får rätt.

Härefter yttrade:

Herr JACOBSSON i Igelsbo: Herr talman!
Jag skall be att få ändra det yrkande
jag för en stund sedan gjorde i
denna debatt på så sätt, att jag yrkar,
att grundavgiften, som enligt utskottets
förslag till ändrad lydelse av 2 § 1
mom. förordningen den 8 juni 1923 (nr

155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker samt om
fortsatt giltighet av förordningen m. m.
skall vara 9 kronor, i stället skall vara
10 kronor.

Herr HOLMSTRÖM: Herr talman! Min
granne till höger, bevillningsutskottets
ärade ordförande, ironiserade över att
jag som gammal krigare icke varit mera
djärv i min aktion. Jag vill därför framhålla,
att en krigare skall anlägga taktiska
synpunkter på sina åtgärder och
så skall han se till att icke mera blod
gjutes än läget kräver.

Emellertid vill jag med anledning av
herr Henrikssons yrkande säga, att då
det täcker en del av det yrkande herr
Fahlman och jag ställt i vår motion,
ber jag att få instämma i herr Henrikssons
yrkande.

Herr OLSSON i Gävle erhöll på begäran
ordet för kort genmäle och anförde:
Herr talman! Jag ber bara att få
konstatera, att detta måste innebära, att
herr Holmström, redan när han väckte
motionen, ansåg saken förlorad.

Vidare yttrade:

Herr HOLMSTRÖM: Herr talman! Jag
ansåg icke saken förlorad, förrän jag
till min förskräckelse såg bevillningsutskottets
betänkande.

Herr HANSSON i Skediga: Herr talman!
Anledningen till att jag begärt
ordet är den enligt min mening olämpliga
avvägning av skattehöjningarna i
fråga om olika slags rusdrycker, som
här föreslås. I fråga om brännvin har
man ju höjt skatten från 7 till 9 kronor
— herr Jacobsson i Igelsbo vill ju
t. o. in. höja den skatten till 10 kronor.
Beträffande rusdryckerna är det väl
ändå så, att de, som dricka de fina
varorna, alltså vin, ha större bärkraft
än de som dricka brännvin. I fråga
om vin är man emellertid så försiktig,
att man endast föreslår en kronas höj -

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av rusdrycksbeskattningen.

ning av skatten. Jag skulle hellre sett,
att min länskamrat, när han nu förordar
en skattehöjning utöver vad utskottet
föreslagit, gått in för en höjning
av skatten på vin i stället för på brännvin,
som ju är en enklare dryck. Jag
begagnar icke sådant där, men vi veta
ju, att den som har begär efter sprit
köper, även om det är dyrt. Därför
kommer höjningen av skatten på sprit
indirekt alt drabba hustrur och barn i
många hem. Om man däremot höjer
skatten på de finare dryckerna, blir det
en ökad belastning på huvudsakligen
sådana, som ha större inkomster, vilka
icke drabbas så hårt, som om man höjer
brännvinsskatten. Jag skulle därför vilja
ställa en direkt fråga: Av vilken orsak
är bevillningsutskottet så rädd om de
finare rusdryckerna och går hårdare åt
de enklare? Det skulle vara intressant
att få ett svar på den frågan. Då jag
har den uppfattningen, att man vid all
beskattning, såväl direkt som indirekt,
bör ta hänsyn till bärkraften, tycker
jag, att man även bör göra det vid beskattning
av rusdrycker.

Herr OLSSON i Gävle: Herr talman!
Med anledning av vad herr Hansson i
Skediga sade, vill jag framhålla, att
man, när man talar om vinet, icke får
bortse ifrån den höjning av procentavgiften
som ägt rum och som ju medför,
att höjningen blir en helt annan
än den, som framgår av den här nämnda
siffran 1 krona 50 öre. Jag har icke
alltför stor erfarenhet av hur vin och
brännvin förhålla sig till varandra i
fråga om känslighet för skatteförhöjningar,
men alla, som ha erfarenhet på
den punkten, ha ansett sig kunna konstatera,
att vinet är en väsentligt mera
känslig vara än de andra rusdryckerna.
Det är detta, som föranlett den till synes
större försiktigheten i delta avseende.

överläggningen förklarades härmed
avslutad. Herr förste vice talmannen
gav propositioner på 1 :o) godkännande

av utskottets förslag till förordning i
ämnet; 2:o) godkännande av utskottets
berörda förslag med den ändring däri,
som föreslagits i den av herr Henriksson
avgivna, med 1) betecknade
reservationen; 3:o) bifall till det av
herr Jacobsson i Igelsbo under överläggningen
framställda yrkandet; samt
4:o) avslag å utskottets ifrågavarande
förslag; och fann herr förste vice talmannen
den förstnämnda propositionen
vara med övervägande ja besvarad.
Herr Senander begärde emellertid votering,
i anledning varav herr förste vice
talmannen för bestämmande av kontraproposition
upptog de tre återstående
propositionerna, av vilka herr förste
vice talmannen nu fann den med 2)
angivna hava flertalets mening för sig.
Jämväl beträffande kontrapropositionen
begärde herr Senander votering, i
anledning varav och sedan till kontraproposition
i den förberedande votering,
som sålunda skulle anställas för
bestämmande av kontraproposition i
huvudvoteringen, antagits yrkandet om
avslag å utskottets förslag, följande voteringsproposition
efter given varsel
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till
kontraproposition i huvudvoteringen
angående bevillningsutskottets föreliggande
förslag till förordning angående
omsättnings- och utskänkningsskatt å
spritdrycker in. m. antager utskottets
berörda förslag med den ändring däri,
som föreslagits i den av herr Henriksson
avgivna, med 1) betecknade reservationen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren till kontraproposition
i nämnda votering antagit
yrkandet om avslag å utskottets
förslag.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och denna vote -

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av rusdrycksbeskattningen.

ringsproposition blivit ännu en gång
uppläst, verkställdes omröstning genom
uppresning. Herr förste vice talmannen
tillkännagav, att han funne flertalet av
kammarens ledamöter hava röstat för
ja-propositionen. Rösträkning begärdes
likväl av herr Senander, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 79 ja och 78
nej, varjämte 18 av kammarens ledamöter
förklarade sig avstå från att rösta.
Kammaren hade alltså till kontraproposition
i huvudvoteringen antagit godkännande
av utskottets förslag med den
ändring däri, som föreslagits i den av
herr Henriksson avgivna med 1) betecknade
reservationen.

I enlighet härmed blev nu efter given
varsel följande voteringsproposition
uppläst och godkänd:

Den, som vill, att kammaren godkänner
bevillningsutskottets föreliggande
förslag till förordning angående omsättnings-
och utskänkningsskatt å
spritdrycker m. m., röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren godkänt
utskottets berörda förslag med den ändring
däri, som föreslagits i den av herr
Henriksson avgivna, med 1) betecknade
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu
en gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning; och befanns
därvid flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen,
vadan kammaren godkänt utskottets förevarande
författningsförslag.

Herr talmannen återtog nu ledningen
av förhandlingarna.

2) Utskottets förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 28 maj 1943 (nr 259) angående

omsättnings- och utskänkningsskatt å
vin.

Godkändes.

3) Utskottets förslag till förordning
om ändrad lydelse av 13 § förordningen
den 15 december 1939 (nr 887) angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker.

Godkändes.

4) Utskottets förslag till förordning
om tillfällig skatt å viss maltdryck av
första klassen.

Efter föredragning av punkten anförde: Herr

SUNDSTRÖM: Herr talman! Jag
ber att få yrka bifall till reservation
nr 2, vilket innebär att 2 § i förordningen
om tillfällig skatt å viss maltdryck
av första klassen får en lydelse
i överensstämmelse med Kungl. Maj:ts
förslag.

Herr OLSSON i Gävle: Herr talman!
Jag hemställer om bifall till bevillningsutskottets
föreliggande förslag.

Efter härmed slutad överläggning gav
herr talmannen propositioner dels på
godkännande av utskottets förslag i
denna punkt, dels ock på godkännande
av utskottets berörda förslag med den
ändring däri, som föreslagits i den av
herr Sundström avgivna reservationen;
och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja
besvarad. Herr Sundström begärde
emellertid votering, i anledning varav
efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren godkänner
bevillningsutskottets föreliggande
förslag till förordning om tillfällig skatt
å viss maltdryck av första klassen,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Skärpning av nöjesskatten.

Vinner Nej, har kammaren godkänt
utskottets berörda förslag med den ändring
däri, som föreslagits i den av herr
Sundström avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom
uppresning; och befanns därvid flertalet
av kammarens ledamöter hava röstat
för ja-propositionen, vadan kammaren
godkänt utskottets ifrågavarande
författningsförslag.

5) Utskottets förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 5 § förordningen
den 22 december 1939 (nr
919) om skatt å läskedrycker.

Herr talmannen lämnade på begäran
ordet till

Herr SENANDER, som anförde: Herr
talman! Jag ber att få yrka avslag på
utskottets förslag.

Härefter yttrade

Herr OLSSON i Gävle: Herr talman!
Jag hemställer om bifall till utskottets
förslag.

Härmed var överläggningen slutad.

Herr talmannen framställde propositioner
dels på godkännande av utskottets
nu ifrågavarande förslag till förordning,
dels ock på avslag å utskottets
berörda förslag; och fann herr talmannen
den förra propositionen vara med
övervägande ja besvarad. Herr Senander
begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande
voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren godkänner
bevillningsutskottets föreliggande
förslag till förordning angående
skatt å läskedrycker, röstar
Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren avslagit
utskottets berörda förslag.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav,
att han funne flertalet av kammarens
ledamöter hava röstat för ja-propositionen.
Herr Senander begärde emellertid
rösträkning, vadan votering medelst
omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 151 ja och 15 nej, varjämte
10 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså godkänt utskottets
ifrågavarande förslag.

Utskottets i punkten 1) A) gjorda
hemställan.

Förklarades besvarad genom kammarens
beslut i fråga om förordningsförslagen.

Punkten I) B).

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten II).

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 15.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande,
nr 3, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändring i förordningen
den 21 december 1945 (nr 823)
om nöjesskatt, jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 3 januari 1948 dagtecknad,
till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 8, hade Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till förordning angående
ändring i förordningen den 21
december 1945 (nr 823) om nöjesskatt,
innefattande ändringar i 2, 7, 9 och
11 §§.

Kungl. Maj:ts förslag innebar i huvudsak,
att nöjesskatten för biografföreställningar
höjdes från 15 till 30

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av nöjesskatten.

procent för den del av biljettpriset,
som icke överstege en krona, samt från
30 till 45 procent å återstoden av biljettpriset.

Till utskottets behandling hade överlämnats
ett antal motioner.

I anledning av propositionen väckta
likalydande motionerna I: 39 av herr
Linderot m. fl. och II: 108 av herr Hagberg
i Luleå m. fl., hade hemställts, att
riksdagen måtte avslå förevarande proposition.

I motionen II: 138 av herrar Stjärne
och Persson i Svensköp hade hemställts,
att riksdagen måtte med ändring
av Kungl. Maj:ts proposition nr
8 besluta att 2, 7, 9 och 11 §§ förordningen
den 21 december 1945 skulle erhålla
i motionen närmare angiven lydelse.

Utskottet hemställde,

1) att riksdagen måtte — med förklarande
att Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 8 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas, ävensom
med avslag å de likalydande motionerna
I: 39 (av herr Linderot m. fl.) och
II: 108 (av herr Hagberg i Luleå in. fl.),
motionen II: 138 (av herrar Stjärne och
Persson i Svensköp) samt motionen
II: 140 (av herr Johnsson i Skoglösa
in. fl.) — antaga det vid propositionen
fogade förslaget till förordning angående
ändring i förordningen den 21
december 1945 (nr 823) om nöjesskatt
med den ändringen, att dagen för
ikraftträdandet fastställes till den 2 i
stället för den 1 februari 1948, samt

2) att de likalydande motionerna
I: 175 (av herr Domö m. fl.) och II: 237
(av herr Skoglund i Doverstorp m. fl.)
i vad desamma avse propositionen nr
8 måtte, i den mån de icke kunde anses
besvarade genom vad utskottet anfört
och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.

Reservationer hade avgivits:

1) av herrar Velander, Isaksson, Henriksson
och Olson i Göteborg; samt

2) av herr Jonsson i Skedsbygd, utan
angivet yrkande.

Utskottets hemställan föredrogs; och
anförde därvid:

Herr NORDSTRÖM i Kramfors: Herr
talman! Redan när riksdagen antog
den nu gällande nöjesskatten tillhörde
jag dem, som motsatte mig dess genomförande.
Och liksom alla indirekta
skatter äro orättvisa är också den nu
föreslagna skatten på småfolkets biobesök
orättvis. I likhet med många
andra indirekta skatter kommer nämligen
också den skärpta nöjesskatten
att uteslutande drabba de mindre inkomsttagarna.

Redan när finansministern tillsatte
konsumtionsskatteberedningen anfördes
det, att vissa varor voro mera umbärliga
än andra. Till de umbärliga varorna
hörde då också de enkla biografbesöken.
Både konsumtionsskatteberedningen
och bevillningsutskottet
acceptera nu talet om vissa varors umbärlighet.
Men om det vore någon mening
i talet om umbärliga varor, så
skulle det väl förefinnas en önskan
från regeringens sida att minska konsumtionen
av de extrabeskattade varorna.
Så är emellertid inte alls fallet.
Tvärtom framskymtar ett livligt intresse
för att konsumtionen av samtliga
här skattepålagda varor skall bibehållas
vid sin nuvarande nivå. Detsamma
gäller beträffande nöjesskatten. Därmed
bortfaller också allt tal om varornas
eller tjänsternas umbärlighet.

Även om bevillningsutskottets ordförande
tidigare i dag här hävdat att
man räknar med en viss minskning i
konsumtionen av de skattebelagda varorna,
så är det ändå uppenbart, att
man avser att enbart med de i dag föreslagna
skatteskärpningarna på sprit,
tobak och nöjen dra in 161 miljoner
kronor till staten. Från landets biobesökare
skola dras in 25 miljoner kronor.
Det torde då vara ganska självklart
att de 161 miljoner kronor, som

Onsdagen den 28 januari 10-18.

Nr 4.

Skärpning av nöjesskatten.

riksdagen i dag går att besluta om,
måste tagas från andra varor, d. v. s.
svenska folket måste minska konsumtionen
av andra varor i stället. Efter
vad jag kan förstå har den stora massan
av Sveriges småfolk dock inte
mycket mera kvar att minska på än
mjölken, smöret och brödet. När det
alltså här talas om umbärliga varor,
så bör riksdagens ledamöter vara medvetna
om att man räknar med en minskad
konsumtion av mjölk, smör och
bröd hos det svenska folkets flertal.
Om staten skall få in de beräknade
161 miljoner kronorna på dessa skatter,
så måste befolkningen minska inköpen
av andra livsviktiga förnödenheter
i motsvarande grad. Det stora
flertalet har nämligen inte många andra
varor att välja på. Om svenska folket,
som konsumerar de nu extrabeskattade
varorna, skulle ta regeringen och bevillningsutskottet
på allvar och anse
ifrågavarande varor för umbärliga och
därför minska på sin konsumtion, så
skulle det innebära att konsumenterna
stjälpte hela den beskäftiga byggnad
som kallas »överbalansering av budgeten
genom uppsugning och sterilisering
av överflödig köpkraft».

Ty om svenska folket accepterar talet
om dessa varors umbärlighet, så
får man ingen överbalansering av budgeten.
Uppenbart är att det inte är
detta som regeringen och utskottet
vilja. Tvärtom har man helt cyniskt
räknat med att även här ifrågavarande
varor äro oumbärliga, varför konsumtionen
av dem skall bibehållas vid sin
nuvarande nivå. Konsumenterna komma
alltså att få minska på konsumtionen
av andra varor i stället.

För mycket stora delar av vårt lands
lägre inkomsttagare utgör ett biobesök
snart sagt den enda avkoppling de hitintills
haft råd att kosta på sig. Detta
gäller i synnerhet för ungdomen, som
på många platser i vårt land icke har
något annat nöje att tillgå. Med den
bårda merbelastning som de nu före -

slagna skattepalagorna komma att utgöra
för småfolket, ha dessa endast
tvenne alternativ att välja på: endera
acceptera talet om varornas umbärlighet
och alltså avstå från den avkoppling,
som ett biobesök annars skulle
ge, eller också följa den cyniska grundtanken
bakom höjningen av nöjesskatten
och även i fortsättningen kosta på
sig ett biobesök. Därest man följer det
sista alternativet medverkar man visserligen
till ett ökat tillflöde till statskassan,
men det sker på bekostnad av
barnens och familjens knappa livsmedelsbudget.

I propagandan för de nya skattepålagorna
på småfolket har man ännu en
gång tagit fram det fruktade inflationsspöket.
Det är gudbevars för att bekämpa
inflationen som vi tvingats till
den orättvisa operation som här föreslås.
Men talet om att bekämpa inflationen
medelst konfiskering av barnens
snaskslantar, småfolkets bioavgifter etc.
faller på sin egen orimlighet. Det har
ännu icke kunnat bevisas att det är de
pengarna som utöva trycket på de områden,
där varubristen är störst. Ingen
vill väl heller påstå att de pengar, som
nu tillföras staten genom skärpt nöjesskatt
på biobiljetter, annars skulle söka
sig ut på varumarknaden och där konkurrera
om cement, vattenledningsrör
eller maskiner! Den ökning på 40 å 50
öre per biobiljett som här är föreslagen
kommer av flertalet människor i
vårt land att tagas av de pengar, som
avsetts för inköp av de viktigaste livsmedlen.
Resultatet av dessa skärpta
skattepålagor kommer att bli en minskad
konsumtion av mjölk, smör och
bröd. Det förvånar mig därför på det
högsta att ett par av riksdagens s. k.
lantbruksrepresentanter i denna fråga
motionerat om en ännu längre gående
nöjesskatt. Även jordbrukets folk torde
ha ett legitimt behov av att någon
gång erhålla avkoppling genom deltagande
i någon form av nöjesliv. Att,
såsom ifrågavarande båda motionärer.

Andra kammarens protokoll 1948. Xr

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Skärpning av nöjesskatten.

genom extra beskattning vilja beröva
landsbygdens folk dess enkla nöjen,
kan i vilket fall som helst icke bidraga
till att öka trivseln på landsbygden.

Under hösten 1946 och våren 1947
pågick i vårt land en mycket animerad
debatt om det då föreliggande
statsskatteförslaget. Jag hade själv tillfälle
att deltaga i ett flertal stora möten,
med representanter från samtliga
riksdagspartier. Alla påstodo sig då
inse nödvändigheten av en minskad
skattebelastning för de mindre inkomsttagarna.
Därom voro alla fullständigt
överens. Riksdagen antog också
det nya skatteförslaget under ivriga
bedyranden att detsamma syftade till
att lätta de mindre inkomsttagarnas
alltför tunga skattebörda. Detta förslag
har nu nätt och jämnt hunnit genomföras
förrän riksdagen, av allt att döma
med samma iver, tar tillbaka alla vackra
löften om en mera rättvis skatteavvägning
och på nytt vältrar över
skattebördorna på de mindre inkomsttagarnas
axlar. Nöjesskatten är i sig
själv — lika väl som de övriga i dag
behandlade skatterna — en orättvisa,
som genom den nu föreslagna höjningen
blir än mera accentuerad. Det finns
ingen överflödig köpkraft hos det stora
flertalet av vårt lands arbetande befolkning.
Tvärtom har den av storfinansen
framkallade inflationen redan
nu nedsatt köpkraften så avsevärt hos
stora grupper av de mindre inkomsttagarna,
att existensminimum börjar
tangeras.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall
till motionen nr 108 i denna kammare,
d. v. s. avslag på utskottets hemställan.

Herr STJÄRNE: Herr talman! Såsom
framgår av föreliggande utskottsbetänkande
ha herr Persson i Svensköp och
jag väckt en motion, vari vi yrka på
en höjning av nöjesskatten icke endast
på biografföreställningar utan även på
andra nöjesarrangemang, på vilka nö -

jesskatt utgår. Meningen med alla här
föreslagna indirekta skatter är ju att
åstadkomma ett kraftigt budgetöverskott
och att samtidigt uppsuga någon del av
den för stora köpkraften. Då nu Kungl.
Maj :t och bevillningsutskottet föreslå en
höjning av skatten på biobiljetter är
det väl, såvitt jag förstår, principiellt
riktigt och konsekvent att ifrågavarande
höjning utgår över hela linjen.

Den föreslagna skattehöjningen beräknas
inbringa omkring 24 miljoner
kronor. Visserligen utgör skatteintäkten
på biografföreställningar den största
posten, 70 procent eller omkring två
tredjedelar av all nöjesskatt, men en
motsvarande böjning på den återstående
tredjedelen skulle ändå, enligt
samma beräkning, ge 10—12 miljoner
kronor, ett belopp som i nuvarande
läge icke är att förakta.

Nu vet jag mycket väl att det mot ett
enigt utskott är ytterst svårt att få resonans
för någon annan mening än utskottets.
Jag vill dock framhålla, att
utskottets motivering för avslag på vår
motion förefaller synnerligen svag. Utskottet
säger endast »att en höjning av
nöjesskatten för andra nöjestillställningar
än biografföreställningar skulle
kunna orsaka ideella och andra liknande
organisationer visst ekonomiskt
avbräck». I och för sig är detta utskottets
uttalande av stort värde och
noteras med tacksamhet. Mig förefaller
dock denna risk ytterligt liten, för att
icke säga obefintlig, med de bestämmelser
om undantag från beskattning,
som §§ 13—16 i 1945 års nöjesskatteförordning
inrymma. Nästan alla tänkbara
slag av ideella organisationer åtnjuta
nämligen enligt denna förordning
skattefrihet upp till 500 kronor
för inkomst av nöjestillställning. Enligt
nämnda förordning, § 16, kunna
också en del nöjestillställningar, där
behållningen skall gå till någon form
av välgörenhet eller till något allmännyttigt
ändamål, helt befrias från nöjesskatt.
Vid det övervägande antalet no -

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

Interpellation ang. prispolitiken beträffande sågade trävaror.

jestillställningar som arrangeras av
ideella organisationer går dock inkomsten
säkerligen icke upp till här angivet
gränsbelopp. Och även om inkomsten
någon gång skulle överstiga 500 kronor,
förorsakas organisationen icke något
betydande ekonomiskt avbräck av den
höjda skattesatsen på det överskjutande
beloppet.

Den av oss föreslagna skärpningen
av nöjesskatten liksom den nyss beslutade
skattehöjningen å tobaksvaror synes
mig därför välgrundad och i långt
högre grad motiverad än den av Kungl.
Maj:t föreslagna skattehöjningen på
personbilar.

Herr talman! Med vad jag här anfört
ber jag att få yrka bifall till vår
motion nr II: 138.

Herr OLSSON i Gävle: Herr talman!
Jag skall nöja mig med att i korthet
hemställa om bifall till bevillningsutskottets
här föreliggande förslag. Jag
tror att detta förslag betingas av det
läge, vari vi befinna oss. Skulle vi gå
på herr Stjärnes linje, skulle skatten
för konserter, teaterföreställningar och
åtskilliga andra dylika tillställningar
på en gång fördubblas. Vad som ger
mycket pengar i skattehänseende är
biograferna, och därför har man utvalt
dessa. Jag hemställer, som sagt, herr
talman, om bifall till det föreliggande
förslaget.

Härmed var överläggningen slutad.
Herr talmannen gav propositioner på
1 :o) bifall till utskottets hemställan;
2:o) avslag såväl å utskottets hemställan
som å Kungl. Maj:ts förslag i ämnet;
samt 3:o) bifall till utskottets förslag
med den ändring däri, som föranleddes
av bifall till motionen II: 138;
och fann herr talmannen den förstnämnda
propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Nordström i
Kramfors begärde emellertid votering,
i anledning varav och sedan till kontra -

proposition antagits den under 2:o) angivna
propositionen, följande voteringsproposition
efter given varsel upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller
bevillningsutskottets hemställan i utskottets
förevarande betänkande nr 3,
röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar
Nej;

Vinner Nej, har kammaren avslagit
såväl utskottets berörda hemställan som
Kungl. Maj:ts förslag i ämnet.

Sedan kammarens ledamöter härefter
intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst,
verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att
han funne flertalet av kammarens ledamöter
hava röstat för ja-propositionen.
Herr Nordström i Kramfors begärde
emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes.
Därvid avgåvos 147 ja och 15 nej,
varjämte 1 av kammarens ledamöter
avstod från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets
hemställan.

§ 16.

Ordet lämnades på begäran till

Herr EDBERG, som yttrade: Herr talman!
Under min första period i riksdagen
väcktes från vårt håll frågan om
förbättrat stöd åt hantverk och småindustri
på landsbygden. Samma synpunkter,
som vi då lämnade, ha sedermera
vid olika tillfällen framförts från
de andra partiernas sida. Icke minst
har regeringspartiet vid ett flertal tillfällen
genom sina talesmän deklarerat
sin positiva inställning till ett vidmakthållande
av den för stora kategorier

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Interpellation ang. prispolitiken beträffande sågade trävaror.

av vårt folk så betydelsefulla småindustrien.
Det är glädjande, att speciellt
snickeri- och småsågsindustrien på
landsbygden kunnat under årens lopp
utvecklas till fromma för såväl de däri
anställda arbetarna som också för vederbörande
kommuner.

Enligt den utredning över den svenska
sågverksindustrien, som statens
bränslekommission förra hösten framlade,
uppgick antalet avsalusågar år
1945 till något över 4 000 och antalet
husbehovssågar till cirka 2 100, eller
totalt cirka 6 100 sågar. 1946 voro ytterligare
omkring 700 sågar i gång, varför
det totala antalet sågar ökat till
närmare 7 000. Av de 4 000 avsalusågar,
som voro i drift 1945, hade 1 662 en
produktion av cirka 40 000 standards
och 1 717 en produktion av cirka
245 000 standards. Med andra ord: 80
procent av totala antalet avsalusågar,
d. v. s. småsågarna, svarade för 25 procent
av vår årsproduktion av sågade
trävaror till avsalu, 1,18 miljoner standards.
Att en högst betydande del av
salutillverkningen är att hänföra till
småsågar framgår sålunda med all önskvärd
tydlighet.

Det antal arbetare, som för sin utkomst
är beroende av just denna småindustri,
måste vara högst betydande.
Alla dessa tusentals småsågar kunna
givetvis inte bereda samtliga sina anställda
arbete under hela året, men då
det visat sig, att driften kan uppehållas
år efter år, ha många av arbetarna ansett
sig kunna räkna med ett säkert
inkomsttillskott från dessa industrier.
Sådana säkra inkomster ha också gett
en stor del av arbetarna möjligheter
att skaffa sig »egnahem», och på så sätt
ha de blivit bofasta i respektive orter.

Genom statsmakternas prispolitik beträffande
de sågade trävarorna och den
favorisering, som därvid skett av den
trävaruexporterande storindustrien vid
avsättningen av de färdiga produkterna,
ha småsågverksägarna och deras
anställda under senaste halvåret kom -

mit i en allt mera ofördelaktig ställning.
Denna prispolitik under år 1946
lockade sålunda ca 700 sågverksägare
att återupptaga driften vid nedlagda
verk, men redan nu rapporteras från
olika håll att man icke kan fortsätta
längre. Även många av de sågverksägare,
som haft sin verksamhet i gång
under hela kriget, ha kommit i samma
situation och tvingas följaktligen att
inom en snar framtid nedlägga driften.

Det är framför allt nu, när regleringspolitiken
börjar få återverkningar
på mera ekonomiskt stabila företag,
som såväl sågverksägare som arbetare
med skärpa ge sitt missnöje till känna.
Trots hänvändelse till respektive intresseorganisationer
erhållas icke hållbara
förklaringar av vilken anledning
dessa småindustrier skola vara missgynnade
i förhållande till de stora exportindustrierna.
Det är också helt naturligt
att arbetarna, som för sin utkomst
äro beroende av en kontinuerlig
årlig drift vid dessa småsågar, fråga sig
vilka existensmöjligheter de i fortsättningen
kunna räkna med.

Med anledning av vad som ovan anförts
får jag hemställa om kammarens
tillstånd att til! herr statsrådet Ericsson
få framställa följande frågor:

Har herr statsrådet observerat, att
småsågarna genom den förda prispolitiken
kommit i sådan situation, att de
nu i stor utsträckning och inom en snar
framtid tvingas nedlägga verksamheten? Kunna

måhända småsågarna räkna
på att under kommande säsong få en
större kvot av den totala exporten för
att därigenom kunna fortsätta sin verksamhet,
som under normala tider är
av så stor betydelse för det inhemska
behovet av trävaror?

Vilka andra arbetstillfällen kunna eljest
beredas dessa tusentals arbetare för
att trygga deras familjers existensmöjligheter? Denna

anhållan bordlädes.

Onsdagen den 28 januari 1948.

Nr 4.

§ 17.

Herr talmannen tillkännagav, att förslag
uppgjorts till fördelning av de motioner,
som hänvisats till behandling
av tillfälligt utskott; och var detta förslag,
som nu upplästes, av följande lydelse: Förslag

till fördelning av de inom andra
kammaren väckta motioner, vilka blivit
hänvisade till behandling av tillfälligt
utskott.

Till behandling av första tillfälliga
utskottet torde få överlämnas motioner
av:

herr Hansson i Skediga, nr 36, om
utredning angående sättet för statens
övertagande av de enskilda vägarna;

herr Adolfsson m. fl., nr 37, angående
obligatorisk olycksfallsförsäkring
för folkskolans barn;

herr Mattsson m. fl., nr 75, angående
utredning om beredande av ersättning
åt kommun för kostnader, åsamkade genom
kommunal brandkårs deltagande i
släckning av brand i staten tillhörig
oförsäkrad egendom, m. in.;

fru Linderot m. fl., nr 128, om åtgärder
till undvikande av att polisförhör
anställes med person som utskrivits
från sinnessjukhus;

herr Johanson i Norrköping m. fl., nr
292, om utredning angående samordnande
av hälso- och sjukvårdsfrågor
samt idrott, gymnastik och friluftsliv,
m. m.;

herr Birke, nr 331, om skärpta bestämmelser
avseende skydd mot eldfara
inom elevhem vid vissa skolor och
anstalter;

fru Möller och fru Boman, nr 333, angående
viss ändring av stadgan för den
kommunala yrkesundervisningen;

herr Ståhl, nr 334, om inrättande av
en särskild kommission för övervakande
av krisadministrationen;

herr Sveningsson, nr 347, om ändrade
föreskrifter rörande flyguppvisningar;
och

herr Nilsson i Göingegården, nr 379,
angående en omprövning av regleringsoch
ransoneringssystemet.

Till behandling av andra tillfälliga
utskottet torde få överlämnas motioner
av

herrar Persson i Norrby och Johansson
i Norrfors, nr 50, om bättre tillgodoseende
av landsbygdens intressen
och näringar vid arbetstillståndsgivningen; herrar

Dahlgren och Adolfsson, nr
127, om förebyggande åtgärder mot yrkesdövhet; herr

Hedlund i Östersund, nr 129, angående
fortsatta utredningar rörande
norrlandsproblemen;

herr Svensson i Vä m. fl., nr 153, om
beredande av möjlighet för sockersjuka,
som äro fullt arbetsföra, att söka och
innehava befattningar i statens tjänst;

herr Kempe m. fl., nr 154, om utredning
angående den ur samhällets synpunkt
nödvändiga utbyggnaden, effektiviseringen
och lokaliseringen av järnbruksindustrien,
m. m.;

fru Rönn-Christiansson och fru
Linderot, nr 235, angående utredning
om lagfästande av likalönsprincipen;

herr Pehrsson-Brumstorp m. fl., nr
332, angående beredande av semestermöjligheter
för personer, som med hänsyn
till bristen på vikarier icke kunna
erhålla semester;

herr Jansson i Örebro, nr 336, om utredning
av möjligheterna att utvidga
den statliga industrien i Laxå;

herrar Persson i Landafors och Hagberg
i Luleå, nr 338, angående utredning
av vissa problem inom skogsbruket,
sågverks-, massa- och pappersindustrierna; herr

Karlsson i Stuvsta in. fl., nr 339,
om utredning i syfte att rationalisera
och förbilliga varudistributionen i
landet;

herrar Johanson i Norrköping och
Dahlgren, nr 341, om åtgärder till underlättande
för vanföra att anskaffa invalidvagnar
och rullstolar m. in.; och

Nr 4.

Onsdagen den 28 januari 1948.

herr Eriksson i Sandby m. fl., nr 348,
om översyn av vissa bestämmelser i
hälsovårdsstadgan.

Till behandling av tredje tillfälliga
utskottet torde få överlämnas motioner
av:

herr Hedlund i Östersund m. fl., nr
16, om nedsättning av priset för turoch
returbiljetter vid resor på långa
avstånd å statens järnvägar;

herr Adolfsson m. fl., nr 35, angående
nedbringande av avgifterna för
nyinstallation av telefonapparater;

herr Nilsson i Göteborg m. fl., nr 38,
om utredning rörande de trygghetsproblem
i trafiken, som röra korsningar
mellan järnväg och väg;

herr Holmberg m. fl., nr 76, angående
sänkning av järnvägstaxorna för godstransporter
och personbefordran i
Norrland;

fru Ekendahl in. fl., nr 77, om inskränkning
av den s. k. taxereducerade
tiden för telefonsamtal;

herr Dahlgren m. fl., nr 126, angående
vissa åtgärder för befrämjande av
semester- och rekreationsresor;

herr von Seth m. fl., nr 174, om upphävande
av den beslutade höjningen av
inträdesavgifterna för nya telefonabonnemang; herr

Hagärd och fru Boman, nr 175,
om åtgärder för beredande av större
bekvämlighet åt resande barn och mödrar
med minderåriga barn å statens
järnvägar;

herr Jonsson i Malmgrava in. fl., nr
234, om åvägabringande av enhetlighet
i fråga om öppethållningstiderna vid
vissa telefonstationer på landsbygden;

herr Dickson, nr 337, angående upphävande
eller uppmjukning av förbudet
mot rundflygningsverksamhet;

herrar Jansson i Örebro och Johanson
i Norrköping, nr 342, om reducering
av resekostnaderna för ungdom
vid semesterresor;

fru Svedberg, nr 343, om rätt för
barn under 14 år att resa på halv biljett
på statens järnvägar;

herr Boman i Stafsund m. fl., nr 346,
om utredning rörande verkningarna av
den pågående inflyttningen från landsbygden
till städer och tätorter; och
herr Andersson i Dunker m. fl., nr
380, om nedsättning av installationsavgiften
för nytillträdande telefonabonnenter.

Detta förslag godkändes.

§ 18.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets
förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 16 § lagen den 11 juni
1943 (nr 346) angående statsmonopol
å tillverkning och import av tobaksvaror; nr

16, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. förordningen
den 8 juni 1923 (nr 155) angående
omsättnings- och utskänkningsskatt
å spritdrycker samt om fortsatt
giltighet av förordningen, m. m.; och
nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning
angående ändring i förordningen den
21 december 1945 (nr 823) om nöjesskatt.

§ 19.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter
kl. 4.16 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1948

810206