1947. Första kammaren. Nr 21 (Riksdagens protokoll 1947:21)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1947. Första kammaren. Nr 21.

Onsdagen den 7 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 11 förmiddagen.

Herr statsrådet Mossberg avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 242, angående förvärv av aktier i Bergslagernas med flera järnvägsaktiebolag; nr

243, angående grunder för ålderdomshemsvårdens ordnande och utbyggnad
m. m.;

nr 244, angående vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m.;
nr 245, angående anslag till bidrag till vissa plankostnader m. m.;
nr 247, angående anslag för budgetåret 1947/48 till statens brandinspektion:
avlöningar; samt

nr 248, angående omorganisation av djurgårdskommissionen m. m.

Företogs val av tjugofyra valmän för anställande av föreskrivna val av dels
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, dels ock suppleanter för riksdagens
fullmäktige i nämnda bank och kontor; och befunpos efter valförrättningens
slut hava blivit till valmän utsedda:

herr Albertsson, med 91 röster,

»	Andersson, Elon,	»	91	» ,
»	Anderson, Gustaf Iwar,	»	91	» ,
»	Bergh, RagnaT,	»	91	» ,
»	Björkman,	»	91	» ,
»	Branting,	»	91	» ,
»	Bärg, Johan,	»	91	» ,
»	Ekman,	»	91	» ,
»:	Elofsson, Gustaf,	»	91	» ,
»	Eriksson, Carl Edmund,	»	91	» ,
»	F riggeråker,	»	91	» ,
»	Gustavson,	»	91	» ,
»	Johansson, Johan Bernhard,	»	91	» ,
»	Karlsson, Gottfrid,	»	91	» ,
»	Lindström,	»	91	» ,
»	Ljungdahl,	»	91	» ,
»	Mannerskantz.	»	91	»
»	Olsson, Oscar,	»	91	» ,
»	Sandén,	»	91	» ,
»	Sjödahl,	»	91	» ,
»	Wahlmark,	»	91	» ,
»	Velander,	»	91	» »
»	Wistrand,	»	91	» ,
»	Åkerberg,	»	91	»

Första hammarens protokoll 1947 Nr 21. 1

Nr 21.

Onsdagen den 7 maj 1947.

Anställdes val av tio suppleanter för kammarens valmän för anställande av
föreskrivna val av dels fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, dels
ock suppleanter för riksdagens fullmäktige i nämnda bank och kontor; och
befunnos efter valförrättningens slut hava blivit till suppleanter för kammarens
ifrågavarande valmän utsedda:

herr Nordenson,	med	78	röster,
» Näsgård,	»	78	» ,
» Lindblom,	»	78	» ,
» Löthner,	»	78	» ,
» Olsson, Karl Jdhan,	»	78	» ,
» Andersson, Birger,	»	78	» ,
» Wehtje,	»	78	» ,
» Nilsson, Hjalmar,	»	78	» ,
» Söderkvist,	»	78	» ,
» Johanson, Karl,	»	78	»

sedan ordningen dem emellan blivit genom lottning bestämd.

Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 181, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående rätt för
Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning
och bankrörelse m. m. jämte i ämnet väckta motioner; samt

nr 182, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av § 5 förordningen den 16 maj 1890 (nr 21 s. 11) angående
de allmänna grunder, som vid hypoteksföreningars bildande och framtida
verksamhet skola till efterrättelse lända.

Anmäldes och godkändes utrikesutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 183, till Konungen i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående godkännande
av en mellan Sverige och Finland träffad överenskommelse rörande
det svensk-finska varuutbytet.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 237, med förslag till förordning om ändring i förordningen den 18
juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts proposition nr
238, angående upplysningsverksamhet i utlandet angående Sverige.

Föredrogos och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj:ts propositioner: nr

240, med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1946 vid dess tjugonionde
sammanträde fattade beslut; samt

nr 241, med förslag till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr
189) om expropriation.

Onsdagen den 7 maj 1947.

Nr 21.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott den av herrar Holmbäck
och Sundelin väckta motionen, nr 279, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr
326) om delning av jord å landet, m. m.

Föredrogs särskilda utskottets memorial nr 1, angående remitterande till
annat utskott av vissa till särskilda utskottet hänvisade motioner i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 75, angående riktlinjerna för den framtida
jordbrukspolitiken m. m.

På framställning av herr talmannen beslöts att ifrågavarande, endast en
gång bordlagda ärende skulle redan vid detta sammanträde företagas till avgörande.

_ På sedermera gjord proposition bifölls vad utskottet i förevarande memorial
hemställt.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 5 a, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under
femte huvudtiteln gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för
budgetåret 1947/48, såvitt avser anslagen inom inrikesdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motipner.

Punkten 1.

Lades till handlingarna.

Punkterna 2—23.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 24.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj.-t
att vidtaga av föredragande statsrådet Mossberg förordade ändringar i personalförteckningen
för statens anstalt för fallandesjuka, dels godkänna av
statsrådet förordad avlöningsstat för anstalten, att tillämpas tills vidare från
och med budgetåret 1947/48, dels ock till avlöningar vid anstalten för nämnda
budgetår anvisa ett förslagsanslag av 595 000 kronor.

Anslag till
statens anstalt
för fallandesjuka.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag hade utskottet till behandling
förehaft en inom första kammaren av herr Löthner och fru SjöströmBengtsson
väckt motion (I: 126), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att vid statens anstalt för fallandesjuka skulle från och med nästa budgetår
inrättas en ny lärartjänst i lönegrad A 19 samt att övriga lärarinnetjänster
och lärarinnetjänster i kvinnlig slöjd vid anstalten skulle från och med nästa
budgetår uppflyttas i lönegrad A 13.

Utskottet hade i den nu föredragna punkten på anförda skäl hemställt, att
riksdagen måtte i anledning av Kungl. Majrts förslag och med avslag å’motionen
I: 126

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen
för statens anstalt för fallandesjuka, som påkallades av vad utskottet under
punkten förordat;

Nr 21.

Onsdagen den 7 maj 1947.

Anslag till
förebyggande
mödra- och
barnavård.

Anslag till statens anstalt för fallandesjuka. (Forts.)

b) godkänna under punkten införd avlöningsstat för statens anstalt för fallandesjuka,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1947/48;

c) till Statens anstalt för fallandesjuka: Avlöningar för budgetåret 1947/48
anvisa ett förslagsanslag av 595 000 kronor.

Herr Lötkner: Herr talman! Jag skall med några ord förklara anledningen
till den motion, som är väckt under punkt 24, så att inte jag och min medmotionär
inför kammaren framstå som okynnesmotionärer, vilket vi kanske annars
skulle riskera att göra.

Det är bär fråga om statens anstalt för fallandesjuka utanför Jönköping. Det
är en anstalt för både sjukvård och undervisning. I spetsen för anstalten står
en direktion, utsedd av Kungl. Maj:t. Överordnad myndighet är medicinalstyrelsen
med en befattningshavare i skolöverstyrelsen som inspektris för undervisningsanstalten.
Det har sedan många år stått klart för direktionen, att de
lärarkrafter, som stå till förfogande, inte äro tillräckliga, vilket haft till följd,
att en hel årsklass barn står utan undervisning. Anstalten kan alltså inte fullgöra
sina skyldigheter som läroanstalt.

I direktionen sitter jag själv sedan 1939, då staten övertog verksamheten från
en enskild förening, i vilken jag också satt som styrelseledamot i många år. 1
augusti månad förra året skrev direktionen till medicinalstyrelsen och framhöll,
att anstalten måste få tillgång till ytterligare lärarkrafter. Av anledning, som
jag inte närmare skall gå in på, kom denna skrivelse medicinalstyrelsen till
handa för sent för att kunna upptas i medicinalstyrelsens petita för nästa budgetår.
Jag har emellertid väckt denna motion i samråd med direktionens övriga
medlemmar och med vederbörande befattningshavare i medicinalstyrelsen och
skolöverstyrelsen.

Herr talman! Jag har inte något yrkande, men jag lovar att i en eller annan
form ta upp denna fråga även nästa riksdag.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, bifölls vad utskottet i den under
behandling varande punkten hemställt.

Punkterna 25—53.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 54.

Lades till handlingarna.

Punkterna 55—62.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 63.

Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen att till Bidrag till avlöningar m. in.
inom förebyggande mödra- och barnavård för budgetåret 1947/48 anvisa ett
förslagsanslag av 1 900 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag hade utskottet till behandling
förehaft två likalydande motioner, väckta den ena inom första
kammaren av fröken Andersson och herr Löthner (I: 73) och den andra inom
andra kammaren av herr Hagård in. fl. (II: 142), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte anvisa ett anslag å 50 000 kronor för anställande av läkare
med pediatrisk specialistkompetens vid förlossningsanstalter att av medici -

Onsdagen den 7 maj 1947.

Nr 21.

•j

Anslag till förebyggande mödra- och barnavård. (Forts.)
nalstyrelsen fördelas bland de lokala huvudmännen för sådana, varvid som
norm för arvodessättningen borde gälla en ersättning av 2 kronor per levande
fött barn.

Motionen anslöt sig till ett av medicinalstyrelsen framlagt förslag i ämnet.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande punkten anfört:

»Syftet med medicinalstyrelsens av motionärerna framförda förslag finner
utskottet synnerligen behjärtansvärt. Vad angår landstingens sjukhus torde en
tillfredsställande övervakning av de nyfödda barnen vara anordnad endast
vid centrallasarett med bamavdelning, där sådan övervakning torde utan särskild
ersättning åligga överläkaren på sistnämnda avdelning. I de större
städerna ha under senare år börjat anställas barnläkare vid barnbördsanstalterna
för vården av barnen. Huruvida möjligheter föreligga, att vid andra
iandstingssjukhus än centrallasarett med barnavdelning få tillgång till
vård av privatpraktiserande läkare med speciell utbildning i pediatrik är
ovisst. Det är givetvis angeläget, att vederbörande landsting i sådana fall
utnyttjar dylika möjligheter. Frågan om statsbidrag för ändamålet har emellertid
måst föranleda stark tvekan inom utskottet. Förslaget innebär, att för
viss form av anstaltsvård skulle utgå bidrag efter grunder motsvarande dem
som gälla för den öppna vården. En sådan sammanblandning av statsbidragsgrunder
skulle föranleda avsevärda olägenheter. Naturligare synes vara, såsom
landstingsförbundet framhåller, att statsbidraget till den slutna vården
ökades, vilket givetvis borde ske med anslutning till de grunder, efter vilka
statsbidrag utgår till dylik vård.

Utskottet har med hänsyn till dessa betänkligheter i likhet med statsrådet
icke i nuvarande läge ansett sig kunna tillstyrka nämnda förslag. Emellertid
synes en undersökning böra komma till stånd av frågan, i vad mån möjligheter
äro för handen att åstadkomma en förbättrad övervakning av de nyfödda
barnen, och de förslag framläggas, till vilka resultatet av nämnda undersökning
må giva anledning.

Kungl. Majrts förslag har i övrigt ej föranlett uttalande från utskottets sida.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa att riksdagen
må

a) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag till Bidrag till avlöningar m. m.
inom förebyggande mödra- och barnavård för budgetåret 1947/48 anvisa ett
förslagsanslag av 1 900 000 kronor,

b) i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet anfört i anledning
av motionerna I: 73 och II: 142.»

Reservation hade anmälts av fröken Andersson, som dock ej antytt sin mening.

Fröken Andersson: Herr talman! Jag har till denna punkt fogat en blank
reservation. Utskottets motivering är så välvillig och ligger så nära intill
gränsen för ett bifall, att jag tycker, att det är synd, att utskottet inte kunnat
gå över den gränsen. Jag skall emellertid säga ytterligare några ord.

Denna punkt i utskottets utlåtande rör frågan om åtgärder mot den s. k. tidigdödligheten
ibland barn. Det är kanske ett långt allvarligare problem, än flertalet
äro böjda att tro vid ett hastigt påseende. I befolkningsutredningens betänkande,
som utkom 1945, betonas utomordentligt starkt vikten av att någonting
göres på detta område. Befolkningsutredningen visar med en rad exempel,
hur mycket förlossningsvården och barnavården på tidigt stadium betyda för
räddandet av så många som möjligt till livet. Om vi se på spädbarnsdödligheten,
finna vi att t. ex. 1941 dogo 3 685 barn under första levnadsåret. Av dessa 3 685

Nr 21.

Onsdagen den 7 maj 1947.

Anslag till förebyggande mödra- och barnavård. (Forts.)
barn dogo 45 procent eller nära hälften redan första veckan. Det är uppenbart,
att inte alla dessa barn skulle ha kunnat räddas till livet, även om spädbarnsvården
varit aldrig så god, men jag anser, att om bara en del — kanske halva
antalet, för att räkna optimistiskt — hade kunnat räddas, hade det varit mycket
tacknämligt.

Jag har här i särtryck en artikel av en kvinnlig läkare ur Social-Medicinsk
tidskrift, under rubriken »Nativitet, humanitet och förlossningsvård», och den
säger utomordentligt mycket om hur långt — eller.hur föga långt —• vi i
själva verket kommit, när det gäller den förlossningsvård, som vi dock alla äro
stolta över. Jag vet fuller väl, att det pågår en mycket snabb och lovvärd utveckling
på detta område, men jag tror, att man på väsentliga punkter skulle
kunna åstadkomma en hel del ytterligare. En av dessa punkter vill jag här ta
upp.

I denna artikel framhåller vederbörande vikten av att barnen undersökas
noggrant redan från första början, för att deras livsfunktioner skola komma
i gång och fungera så att barnen bli livskraftiga. Så fort de lämnat förlossningsanstalten,
tas de om hand av sakkunnigt folk vid barnavårdscentralerna
ända till skolålderns slut. Men det räcker inte med detta, vilket framgår av de
utredningar, som gjorts i det här sammanhanget.

Landstingsförbundet framhåller — vilket jag tycker bra mycket erinrar
om den obotfärdiges förhinder — att det inte finns tillräckligt med pediatriker;
endast där centrallasaretten försetts med medicinsk barnavdelning, finns
det tillgång på barnläkare. Jag har inhämtat upplysningar från både sakkunnigt
och vederhäftigt håll om denna sak. Det visar sig, att man tydligen inte
har så stort intresse för den här angelägenheten, vilket kanske bottnar i en
mindre förståelse för hela problemets räckvidd och vikt. I flera städer, där
det faktiskt finns tillgång till pediatriker, tar man vid förlossningsanstalterna
inte kontakt med dessa. Man gör alltså, vågar jag påstå på grund av de
upplysningar, som jag har fått, inte ens vad som kan göras i nuvarande läge.

Landstingsförbundet talar som sagt om att det inte finns pediatriker i
tillräckligt antal. Man borde vidare förvissa sig om, förklarar förbundet, att
de pediatriker, som finnas, vilja åta sig denna uppgift på de villkor, som herr
Löthner och jag ha föreslagit i motionen. Vår motion bygger emellertid på ett
äskande från medicinalstyrelsen närstående kretsar, det vill säga kretsar,
som man väl får säga äro ganska sakkunniga.

Det kan ju invändas, att det är omöjligt att få tillräckligt med folk för
denna ersättning, men man bör i alla fall enligt mitt förmenande använda dessa
pengar så långt de förslå. Det kan ju också tänkas, att man inför andra ersättningsgrunder.

Vidare påpekas det, att om man skulle gå fram på vår linje, skulle det
innebära, att det skulle bli en sådan röra beträffande statsbidragsformema,
att det inte kunde vara lämpligt. Men det kanske inte behöver betyda så
mycket, om det blir en aning mera röra beträffande statsbidragsformema. För
att emellertid undvika att så blir fallet, ha vi i motionen yrkat på att bestämmelserna
rörande dessa bidrag skola upptas under en särskild punkt.

Till slut påpekar man både från landstingsförbundets och utskottets sida,
att frågan om grunderna för statsbidrag till sjukvård ligga under utredning,
varför man på/vanligt sätt bör avvakta resultatet av denna utredning. Under
tiden ligga emellertid barn och dö i onödan.

Utskottet säger, vilket jag kan understryka, att det syfte, som vi här vilja
nå, är synnerligen behjärtansvärt. Jag tycker, att utskottet i så fall borde
kunnat göra ett litet avsteg från de formella grunderna, som anses vara så
viktiga ■— kanske äro de också viktiga; det vill jag inte förneka.

Onsdagen den 7 maj 1947.

Nr 21.

Anslag till förebyggande mödra- och barnavård. (Forts.)

Jag framställer, herr talman, inte något yrkande, utan nöjer mig med att
rikta en vädjan till herr statsrådet Mossberg, som är närvarande här, att herr
statsrådet måtte uppta denna fråga till behandling, inte först då resultatet av
årslånga utredningar föreligger, utan så snart som möjligt. Av herr statsrådets
uttalande i propositionen drar jag också den slutsatsen, att denna vädjan
från min sida inte kommer att förklinga ohörd.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, bifölls vad utskottet i den
nu föredragna punkten hemställt.

Punkterna 64 och 65.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 66.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts i ämnet framlagda förslag hade utskottet
i förevarande punkt hemställt, att riksdagen må till Abortförebyggande
åtgärder för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 150 000 kronor.

Herr Mannerskantz: Herr talman! I statsverkspropositionen har meddelats,
att kuratorsverksamheten bär fördröjts på grund av brist på utbildad personal.
Det har emellertid förutsatts, att verksamheten skulle komma i gång,
sedan en kurs kommit till stånd, som var planerad att hållas i vår. Det har
nu visat sig, att kursen inte kunde komma till stånd på grund av bristande
tillslutning. Medicinalstyrelsen har anmält, att styrelsen ämnar göra ett nytt
försök att få en sådan kurs till stånd nästa höst. Jag skulle också tro, att
en kurs kan komma till stånd då. Därtill bidra säkerligen också vissa åtgärder,
som svenska landstingsförbundet vidtagit beträffande lönerna för kuratorerna.
Riksdagen gav i fjol Kungl. Maj:t bemyndigande att anordna en
kurs innevarande budgetår, och kostnaderna för den skulle bestridas från anslaget
för föreliggande ändamål. Dessa kostnader beräknas uppgå till 7 500
kronor.

Statsutskottets tredje avdelning har haft denna detalj under behandling sedan
utskottet avgivit nu föreliggande utlåtande. Avdelningen bär därvid inte
funnit anledning till erinran mot uppskov med kursen till nästa budgetår.
Det skulle innebära, att kostnaderna för densamma komme att belasta anslaget
för nästa budgetår i stället för det nu löpande budgetårets anslag. Om
häremot inte restes någon opposition, menar man inom den avdelning, som har
hand om denna sak, att det må förfaras på så sätt.

Herr talman! Jag har vid sådana förhållanden intet annat yrkande än om
bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i den nu ifrågavarande
punkten hemställt.

Punkterna 67—75.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 76.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen att till Lindring i mindre bemedlade
patienters å landsbygden sjukvårdskostnader för budgetåret 1947/48 anvisa
ett förslagsanslag av 270 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag hade utskottet till behandling
förehaft två likalydande motioner, väckta den ena inom första kam -

A nelag till
abortförebyggande

åtgärder.

Ang. statsbidrag
till
mindre
bemedlade
patienters
sjukvårdskostnader.

Nr 21.

Onsdagen den 7 maj 1947.

Ang. statsbidrag till mindre bemedlade patienters sjukvårdskostnader.

(Forts.)

maren av herr Näsgård m. fl. (I: 56) och den andra inom andra kammaren
av herr Pettersson i Dahl m. fl. (II: 115), i vilka hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om skyndsam utredning och förslag
angående statsbidrag till patienter å landsbygden för resor till och från
läkare och sjukvårdsanstalter samt att riksdagen måtte dels besluta sådan
ändring av bestämmelserna för bidrag från ifrågavarande anslag, att gränsen
för det beskattningsbara beloppet höjdes från 400 kronor till 1 000 kronor och
att villkoren om visst högsta taxerat belopp och viss högsta skattepliktig förmögenhet
utginge, dels ock besluta, att anslaget för budgetåret 1947/48 skulle
höjas till 1 000 000 kronor.

Utskottet hade i den nu föredragna punkten på åberopade grunder hemställt,

I. att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj ds förslag och med avslag
å motionerna I: 56 och II: 115 i vad nämnda motioner avsåge anslagsfrågan,
till Lindring i mindre bemedlade patienters å landsbygden sjukvårdskostnader
för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 270 000 kronor,

II. att motionerna I: 56 och II: 115 i vad de ej behandlats under I ej måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Reservation hade anförts av herrar von Heland och Pettersson i Dahl, vilka
likväl ej antytt sin åsikt.

Herr Näsgård: Herr talman! Tillsammans med några andra av kammarens
ledamöter har jag här motionerat om införande av möjligheter till statsbidrag
till patienter på landsbygden för resor till och från läkare och sjukvårdsanstalter
samt om sådan ändring av grunderna för statsbidrag för kostnaderna
för sjukbesök, att gränsen för det beskattningsbara beloppet höjes från 400
kronor till 1 000 kronor och att villkoren om visst högsta taxerat belopp och
viss högsta skattepliktig förmögenhet utgå samt att anslaget i anslutning därtill
skulle höjas.

Utskottet har inte förnekat, att vissa skäl föreligga för en jämkning i motionens
syfte, men har ansett, att det tills vidare bör anstå med en ändring, då
den förestående skattereformen kommer att påkalla en ändring av dessa liksom
av andra likartade bestämmelser. Jag tar också för givet, att inte någon
här i kammaren vill påstå, att en gräns vid 400 kronors beskattningsbar inkomst
kan vara rimlig eller att den, som har en skattepliktig förmögenhet på
över 12 000 kronor, inte kan behöva hjälp till sjukvårdskostnaderna, hur liten
inkomst han än må ha.

I propositionen nr 253 om bostadsförsörjningen föreslår socialministern, att
familjebostadsbidrag skola kunna utgå till tvåbarnsfamiljer, om mannens och
hustruns sammanlagda beskattningsbara årsinkomst enligt den i årets skatteproposition
föreslagna statliga inkomsttaxeringen uppgår till högst 4 000 kronor.
För fembarnsfamiljer har gränsen satts till 7 000 kronor, och för familjer
med flera än fem barn har inkomstgränsen helt strukits. Det gäller här kanske
inte fullt jämförbara förhållanden; propositionen om bostadsförsörjningen bygger
i princip inte på inkomstgränser, men det borde, enligt min mening, inte
heller bestämmelserna om bidrag till läkar- och sjukvårdskostnader göra. Det
borde vara lika behjärtansvärt, att inte begränsningen blir för snäv, när det
gäller att lämna bidrag till sjukvårdskostnader som när det gäller bostadsförsörjningen.
I båda fallen träffas naturligtvis de barnrika familjerna hårdast.
Med den begränsning, som här föreskrivits,, har detta anslag för en lättnad
beträffande landsbygdsbefolkningens sjukvårdskostnader inte fått någon större

Onsdagen den 7 maj 1947.

Nr 21.

Ang. statsbidrag till mindre bemedlade patienters sjukvårdskostnader.

(Forts.)

betydelse. Detta framgår klart redan därav, att ett anslag på 270 000 kronor
ansetts tillräckligt för nästa år, fast det gäller hela Sveriges landsbygd.

Vad utskottet anför om den inom medicinalstyrelsen pågående utredningen
rörande den öppna sjukvården må gälla för vad det kan. När utskottet hänvisar
till sjukkassereformen, vill jag påpeka, att motionen delvis bygger på det kända
förhållandet att det är ganska osäkert, hur snart den kan genomföras. Enligt
fjolårets riksdagsbeslut, skulle ju reformen träda i kraft den 1 juli 1950,
men det har framgått, att det är ganska osäkert, om den kan börja tillämpas
då. Jag tänker inte närmast på vad som anförts beträffande bristande sjukhusutrymmen,
då jag för min del inte tror på en så stor ökning i patientantalet,
när sjukhusvistelse blir kostnadsfri. Vad som snarare kan uppskjuta reformens
genomförande är den nya kommunindelningen. Det framgår av särskilda utskottets
utlåtande i fjol, att de nya kommunerna behövas som centra för sjukkassorna
och att man inte anser sig kunna genomföra sjukkassereformen, förrän
kommunindelningen är klar.

Jag tror därför, att det är skäl att införa dessa bättre grunder för bidrag till
sjukvårdskostnaderna på landsbygden, oberoende av sjukkassereformens genomförande.
Som frågan nu ligger till, skall jag emellertid, herr talman, inte
framställa något yrkande, utan endast uttala den förhoppningen, att statsutskottet
ställer sig välvilligare, när denna fråga kommer upp nästa gång.

Häri instämde herr von Heland.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, bifölls vad utskottet i den nu
förevarande punkten hemställt.

Punkterna 77—97.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 98.

Kungl. Maj:t hade föreslagit riksdagen att till Länsstyrelserna: Expenser
för budgetåret 1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 2 600 000 kronor.

Kungl. Maj :ts förslag innebar, att tjänstebilar skulle tillhandahållas åt länsstyrelserna.
Kostnaden härför hade uppskattats till 288 000 kronor. Beträffande
de löpande kostnaderna hade framhållits, att frågan om och på vad sätt
chaufför skulle ställas till länsstyrelsernas disposition borde få lösas efter omständigheterna
i de särskilda fallen. Det hade emellertid förutsatts, att i allmänhet
en expeditionsvakt eller värmeledningsskötare skulle kunna fungera såsom
chaufför.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande punkten yttrat:

»Beträffande de tjänstebilar, för vilkas anskaffande Kungl. Maj:t beräknat
medel under förevarande anslag, har föredragande statsrådet anfört bland annat,
att med hänsyn till den representativa ställning, som landshövdingen uppenbarligen
intager i länet, bilen bör av honom få disponeras i friare former
än som är vanligt i fråga om tjänstebilar. Av övriga tjänstemän vid länsstyrelsen
borde bilen få nyttjas efter landshövdingens bestämmande.

Inom utskottet har uttalats viss tvekan om icke landshövding på motsvarande
sätt som beskickningschef inom utrikesförvaltningen hellre borde tillerkännas
ersättning för hållande av automobil. Kungl. Maj :ts förslag är emellertid
ägnat att tillgodose behovet av tjänstebil för även andra befattningshavare
vid länsstyrelsen än landshövdingen, vilket är av särskild vikt under

Anslag till
länsstyrelserna.

Nr 21.

Onsdagen den 7 maj 1947.

Anslag till länsstyrelserna. (Forts.)

tid, då denne icke utövar sitt ämbete. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet
förslaget men önskar i anslutning därtill framhålla, att dess genomförande
icke bör föranleda inskränkning i landshövdings rätt att erhålla reseersättning
vid tjänsteresor i egen bil. Beträffande de löpande kostnaderna bör såsom statsrådet
antytt aktsamhet iakttagas i fråga om det sätt, varpå chaufför ställes
till länsstyrelsernas förfogande.

Då anslagsberäkningen ej heller i övrigt givit anledning till erinran, hemställer
utskottet, att riksdagen må till Länsstyrelserna: Expenser för budgetåret
1947/48 anvisa ett förslagsanslag av 2 600 000 kronor.»

Enligt en vid punkten avgiven reservation hade herrar Larsson, Karl Andersson,
Heiding, von Heland, Rubbestad och Persson i Vinberg ansett, att utskottet
icke bort. göra något uttalande om landshövdings rätt att erhålla reseersättning
vid tjänsteresor i egen bil och att det stycke av utskottets yttrande,
som började med orden »Inom utskottet» och slutade med orden »länsstyrelsernas
förfogande» alltså bort hava följande lydelse:

»Inom utskottet---sitt ämbete. Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet
förslaget. Beträffande de---— länsstyrelsernas förfogande.»

Herr Larsson: Herr talman! Vid denna punkt har jag jämte några andra av
utskottets ledamöter fogat en reservation, vari hemställes, att utskottets uttalande
om landshövdings rätt att erhålla ersättning vid tjänsteresa i egen bil
skall strykas.

Reservanterna ha ingenting att erinra mot att landshövdingarna få tjänstebilar
till sitt förfogande, men vi tro, att denna sammanblandning mellan tjänstebil
och egen bil inte är lycklig. Landshövdingarna få ju disponera sina tjänstebilar
i friare former än som är vanligt i fråga om tjänstebilar. Inom utskottet
fanns det visserligen de, som påstodo, att tjänstebilen skulle stå till vederbörande
länsstyrelses förfogande, men enligt vad som framgår av propositionen,
är det landshövdingen själv som bestämmer, huruvida landsstatens tjänstemän
skola få använda tjänstebilen. Under sådana förhållanden finner jag det icke
nödvändigt, att landshövdingarna, då tjänstebil nu ställes till deras förfogande,
skola medges rätt att vid tjänsteresor använda egen bil och därför uppbära
ersättning i vanlig ordning. Det torde vara tillräckligt, att staten ställer
tjänstebil till landshövdingarnas förfogande.

Jag yrkar, herr talman, bifall till den vid utlåtandet fogade reservationen.

Herr Mannerskantz: Herr talman! Det kan givetvis råda olika meningar om
i vilken utsträckning en landshövding bör resa omkring i sitt län. För min del
anser jag det önskvärt, att landshövdingarna äro rörliga. De skola inte bara
besöka städerna och de större samhällena, utan böra också ha möjlighet att komma
ut till de avlägsnare orterna i sina län. Invånarna på de centrala platserna
klara sig i allmänhet själva, men på de mera undangömda orterna kan det finnas
en hel del att både se och höra och göra för landshövdingen. Allmänt sett är
det därför önskvärt, att det inte bara finns en bil till länsstyrelsens förfogande,
som landshövdingen kan använda, utan att landshövdingarna ha egna bilar.
Därigenom bli de mera rörliga i hela sin ämbetsutövning. Om landshövdingarna
ha egna bilar, slippa vi också ifrån den sammanblandning av tjänsteresor och
privata färder, som kan bli följden, ifall landshövdingarna uteslutande äro hänvisade
till att använda länsstyrelsens bil. Även en landshövding kan ju ibland
vilja resa på semester, besöka sin sommarstuga o. s. v. Det är trevligare, om barn
kan göra dessa privata resor i sin egen bil, som han sedan också kan utnyttja
för tjänsteresor, om så behövs.

Onsdagen den 7 maj 1947.

Nr 21.

Anslag till länsstyrelserna. (Forts.)

Den bil, som staten ställer till länsstyrelsens förfogande, kommer säkerligen
också att i stor utsträckning bli upptagen -för andra tjänsteresor än landshövdingens.
Det inträffar ju ofta, att de olika avdelningscheferna på länsstyrelsen
behöva resa ut till olika delar av länet. Särskilt i län med dåliga järnvägskommunikationer
äro bilresor många gånger den enda möjligheten, om en tjänsteman
från länsstyrelsen skall deltaga i ett sammanträde på eu avlägsen ort i
länet och vill hinna tillbaka hem samma dag för att slippa övernatta på hotell.
Länsstyrelsens bil kommer därför ofta att bli upptagen av landssekreteraren,
landskamreraren eller någon annan av länsstyrelsens tjänstemän. Om landshövdingen
då önskar disponera bilen, kan han inte göra detta, eller också måste de
andra tjänstemännen onödigtvis övernatta på hotell. Kungl. Maj:t bör därför
få möjlighet att ordna det så, att landshövdingarna i de län, där så är önskvärt,
kunna få använda sina egna bilar för tjänsteresor. Det skulle enligt min
mening vara en alltför formell inställning från riksdagens sida att hindra en
dylik anordning, och det skulle inte vara till länsstyrelsernas eller länsinvånarnas
gagn.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Heiding: Herr talman! Herr Mannerskantz ansåg, att landshövdingarna
skulle bli mer rörliga, om de för sina resor finge utnyttja både tjänstebil och
egen bil. Jag förstår inte, att så skulle bli fallet. När staten nu ställer tjänstebil
till länsstyrelsernas förfogande, innebär det givetvis intet hinder för landshövdingarna
att ha egen bil.

Herr Mannerskantz yttrade vidare, att en landshövding bör ha egen bil för
att kunna använda den vid semesterresor o. s. v. Det är givetvis heller ingen,
som har något att invända mot att landshövdingarna ha egna bilar och resa vart
de önska på sin lediga tid. Meningen är bara, att länsstyrelsernas tjänstebilar i
första hand skola disponeras av landshövdingarna. Utskottets uttalande om att
landshövding bör ha rätt att erhålla reseersättning vid tjänsteresa i egen bil bör
därför enligt vår mening strykas.

Herr Mannerskantz sade också, att om landshövdingarna helt hänvisas till att
använda tjänstebilen, kommer detta att medföra att länsstyrelsens övriga tjänstemän,
i fall de vilja delta i ett sammanträde ute i länet, kanske bli tvingade att
övernatta på hotell, därför att länsstyrelsens bil är upptagen av landshövdingen.
Men man kan väl, herr Mannerskantz, anlita hy-rbil, om det någon gång skulle
inträffa, att en av länsstyrelsens avdelningschefer behöver företa eu tjänsteresa
under en tid, då landshövdingen själv disponerar tjänstebilen. Det bör ju
inte vara svårare att i dylika fall ordna det så, att vederbörande tjänsteman anlitar
hyrbil för att ta sig hem från sin förrättning ute i länet, än att landshövdingen
skall vara tvungen att för tjänsteresor utnyttja sin privata bil.

Jag motsätter mig för övrigt inte, att staten ställer tjänstebilar till länsstyrelsernas
förfogande. Visserligen måste vi räkna med att dessa bilar, sedan de
använts några år, komma att dra ganska stora underhållskostnader, varjämte
det troligen blir nödvändigt att ordna med särskilda chaufförer. Det förutsättes
visserligen, »att i allmänhet en expeditionsvakt eller värmeledningsskötare
skall kunna fungera såsom chaufför», men i längden torde det bli svårt att lösa
chaufförfrågan på detta sätt. Länsstyrelserna bli troligen nödsakade att i framtiden
anställa särskilda chaufförer. Men den saken får ju prövas längre fram,
när man får se, hur det hela kommer att fungera.

Jag anser, herr talman, att när staten nu ställer tjänstebilar till länsstyrelsernas
förfogande, böra landshövdingarna också använda dessa bilar för sina
tjänsteresor. Vi hemställa därför i vår reservation, att utskottets uttalande

Nr 21.

Onsdagen den 7 maj 1947.

Anslag till länsstyrelserna. (Forts.)

om landshövdings rätt att uppbära ersättning för tjänsteresa i egen bil skall
utgå.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Herr Mannerskantz: Herr talman! Jag skulle vilja fråga min ärade bänkkamrat,
om han anser det vara mera ekonomiskt och praktiskt att länsstyrelsens
tjänstemän anlita hyrbil, när tjänstebilen är upptagen av landshövdingen, än
att landshövdingen tillåtes att använda sin egen bil. Den ersättning, som landshövdingen
erhåller i ett dylikt fall, är ju lägre än hyrbilstaxan. Herr Heiding
gav nog härvidlag ett dåligt råd, som icke bör följas.

Det finns emellertid en synpunkt, som är ännu betydelsefullare. Om landshövdingarna
bli hänvisade till att för sina tjänsteresor uteslutande använda länsstyrelsernas
tjänstebilar, kommer det säkerligen inte att bli många landshövdingar
som skaffa sig egna bilar. Det är emellertid, upprepar jag, ett starkt
önskemål, att landshövdingarna ha egen bil för att de skola bli mera rörliga
inom länen. Detta önskemål befrämjas, om landshövdingarna ha möjlighet att
använda sina egna bilar för tjänsteresor. Det är där tyngdpunkten ligger i hela
resonemanget. Om landshövdingarna hänvisas till att uteslutande använda
tjänstebilarna, bli deras allmänna förflyttningsmöjligheter inte lika stora, som
om de ha egna bilar. Alla landshövdingar komma säkerligen ändå inte att skaffa
sig egen bil, men vi böra inte på detta sätt avskräcka dem, som reflektera på
att göra det.

Herr von Heland: Herr talman! Herr Mannerskantz’ önskemål, att landshövdingarna
skola vara rörliga, delas ju av reservanterna. Herr Mannerskantz’
önskemål, att landshövdingarna skola få tjänstebil, delas också av reservanterna.
Tvisten gäller alltså, om staten skall ställa eu eller två bilar till varje landshövdings
förfogande för tjänsteresor.

Reservanterna ha ingenting emot att landshövdingarna ha egna bilar för sina
nöjesresor, men vi tycka det är onödigt att staten skall ställa två bilar till förfogande
för varje landshövding, och det är därför, herr talman, som jag tycker
att kammaren borde kunna förena sig med reservanterna och låta landshövdingarna
nöja sig med att staten ställer en bil till förfogande för var och en
av dem.

Herr Heiding: Herr talman! Herr Mannerskantz frågade mig, om jag tycker
att det är lämpligare att länstyrelsernas befattningshavare anlita hyrbilar, när
tjänstebilen är upptagen. Ja, jag är av den åsikten. Om det ställs en bil till
länsstyrelsens förfogande och det huvudsakligast är landshövdingen som skall
använda den, kommer man att bli mer aktsam om bilen, än om flertalet befattningshavare
inom länsstyrelsen skola använda den. Så länge bilen är någorlunda
snygg och bra, kanske landshövdiugen anser sig kuna åka i den. Men sedan kan
det hända, att bilen inte längre är i sådant skick, att landshövdingen vill använda
den, utan i stället använder sin egen bil, vart han än skall resa. Jag tycker,
att om bilar ställas till landshövdingarnas förfogande, skola de också användas
av dem, ty meningen med förslaget har väl i första hand varit, att tillhandahålla
landshövdingarna bilar. Jag kan därför inte finna att utskottsmajoritetens
förslag kan vara riktigt, utan enligt min mening bör man följa den
linje som reservanterna ha föreslagit.

överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen yttrade, att
i avseende på den under behandling varande punkten yrkats dels att vad utskottet
hemställt skulle bifallas med godkännande av utskottets motivering.

Onsdagen den 7 maj 1947.

Nr 21.

Anslag till länsstyrelserna. (Forts.)

dels ock att utskottets hemställan skulle bifallas med den ändring i motiveringen,
som förordats i den vid punkten avgivna reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner enligt berörda yrkanden och
förklarade sig finna propositionen på bifall till utskottets hemställan med
godkännande av utskottets motivering vara med övervägande ja besvarad.

Herr Larsson begärde votering, i anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningspropositionen av följande lydelse:

Den, som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 5 a punkten
98 med godkännande av utskottets motivering, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan med den ändring i motiveringen,«
som förordats i den vid punkten avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början omröstning genom uppresning.

Då herr talmannen fann tvekan kunna råda angående omröstningens resultat,
verkställdes härefter votering medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 64;

Nej — 56.

Därjämte hade 10 ledamöter tillkännagivit, att de avstode från att rösta.

Punkterna 99—125.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 126.

Lades till handlingarna.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 88, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa byggnadsarbeten
för försvaret m. m.;

nr 89, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livränta åt E. L.
Ceder m. m.; samt

nr 90, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från ersättningsskyldighet
för konteramiralen C. G. Wahlström.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:

nr 9, över motion angående en effektivisering av arbetsmarknads- och sysselsättningsstatistiken;
samt

nr 10, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj:t med visst
uttalande rörande sammanläggning av rena landsbygdsområden med stad eller
köping.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Nr 21.

Onsdagen den 7 maj 1947.

Föredrogos och bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade propositioner
nr 242—245, 247 och 248.

Avgåvos och bordlädes nedannämnda motioner:

nr 280, av herr Åman m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1947/48 till överstyrelsen för yrkesutbildning;

nr 281, av herr Bergquist m. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående anslag för budgetåret 1947/48 till folkskoleseminarierna m. m.;

nr 282, av herr Elof sson, Gustaf, in. fl., i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370), m. m.;

nr 283, av herr Ljungdahl, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370), m. m.;

* nr 284, av herr Näsgård, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370), m. m.;

nr 285, av herr Ljungdahl och herr Persson, Ivar, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om kommunernas bidrag till kostnaderna
för folkpensioneringen;

nr 286, av herr Björkman m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om
delning av jord å landet, m. m.; samt

nr 287, av herr Holmbäck, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den .18 juni 1926 (nr 326) om delning
av jord å landet, m. m. _

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets utlåtande nr 15, i anledning av väckta motioner om
ändrad ordning för kungörande av tid och ställe för röstlängds framläggande
till granskning;

statsutskottets utlåtanden:

nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1947/48 under tionde
huvudtiteln, avseende anslagen inom handelsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1947/48 under elfte
huvudtiteln, avseende anslagen under folkhushållningsdepartementets verksamhetsområde
;

nr 91, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1947/48 till svenska uppfinnarkontoret;

nr 92, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organisationen av
statens isbrytarverksamhet jämte i ämnet väckt motion;

nr 93, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen
avser folkhushållningsdepartementets verksamhetsområde;

nr 94, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen
avser ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde;

nr 95, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående uppdelning av
professuren i radioteknik vid Chalmers tekniska högskola;

nr 96, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till
de tekniska högskolorna;

Fredagen den 9 maj 1947.

Nr 21.

nr 97, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1947/48 till konstfackskolan m. m.;

nr 98, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret 1947/48 å kapitalbudgeten, i vad
avser justitiedepartementets verksamhetsområde;

nr 99, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1947/48, i vad
avser det nya socialdepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckt
motion;

nr 100, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1947/48, i vad
avser inrikesdepartementets verksamhetsområde;

nr 101, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret 1947/48 å kapitalbudgeten, i vad
avser finansdepartementets verksamhetsområde;

nr 102, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
om inköp av inventarier m. m. för fångkolonier;

nr 103, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens
bakteriologiska, rättskemiska och farmacevtiska laboratorier;

nr 104, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens
institut för folkhälsan för budgetåret 1947/48 jämte i ämnet väckta motioner;
och

nr 105, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till centrala
sjukvårdsberedningen: avlöningar m. m.; samt

första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 7, i anledning av
väckt motion om utredning rörande löne- och pensionsförhållandena för vissa
enskilda orkesterföreningars musiker.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 12.18 på dagen.

In fidem

G. H. Berggren.

Fredagen den 9 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Justerades protokollen för den 3 och den 6 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 185, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 12 december 1941 (nr 925)
om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 242, angående förvärv av aktier i Bergslagernas med flera järnvägsaktiebolag; nr

243, angående grunder för ålderdomshcmsvårdens ordnande och utbyggnad
m. m.;

Nr 21.

Fredagen den 9 maj 1947.

nr 248, angående omorganisation av djurgårdskommissionen m. m.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet nedannämnda motioner:
nr 280, av herr Åman m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag för budgetåret 1947/48 till överstyrelsen för yrkesutbildning;
och

nr 281, av herr Bergguist m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag för budgetåret 1947/48 till folkskoleseminarierna in. m.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet nedannämnda motioner:
nr 282, av herr Elofsson, Gustaf, m. fl.,
nr 283, av herr Ljungdahl, samt
nr 284, av herr Näs gård,

alla i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370) m. m.

Föredrogos och hänvisades till behandling av lagutskott nedannämnda motioner
:

nr 285, av herr Ljungdahl och herr Persson, Ivar, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om kommunernas bidrag till kostnaderna
för folkpensioneringen;

nr 286, av herr Björkman m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om
delning av jord å landet, m. m.;

nr 287. av herr Holmbäck, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning
av jord å landet, m. m.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets utlåtande nr 15, statsutskottets
utlåtanden nr 10, 11 och 91—105 samt första kammarens andra tillfälliga
utskotts utlåtande nr 7.

Avgå vos och bordlädes nedannämnda motioner:
nr 288, av herr Hage,
nr 289, av herrar Öhman och Linderot, och
nr 290. av herr Wahlund,

alla i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring
i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370), m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.04 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

47192S