1947. Andra kammaren. Nr 18 (Riksdagens protokoll 1947:18)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1947. Andra kammaren. Nr 18.

Onsdagen den 23 april.

Kl. 11 fm.

§ 1.

Upplästes följande till kammaren inkomna läkarintyg:

Fru Hildur Humla är på grund av akut maginfl. arbetsoförmögen fr.''o. m.
21 april tills vidare.

Stockholm den 21 april 1947.

Åke Schnell.

Kammaren beviljade fru Humla ledighet från riksdagsgöromålen från och
med den 21 innevarande april tills vidare.

Härefter meddelade herr talmannen, att herr Johnsson i Stockholm, som vid
kammarens sammanträde den 16 april med läkarintyg styrkt sig tills vidare
vara hindrad att från och med den 12 april deltaga i riksdagsgöromålen, denna
dag åter intagit sin plats i kammaren.

§ 2.

Herr statsrådet Vougt avlämnade Kungl. Maj:ts proposition, nr 227, angående
förslag till förordning rörande förkortning av utbildningstiden för
vissa värnpliktiga m. m.

Denna proposition bordlädes.

§ 3.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till Svar P& fråga Chefen

för försvarsdepartementet, herr statsrådet Vougt, som anförde: Herr
talman! Herr Skoglund i Umeå har frågat mig vilka ytterligare inskränkningar
eller jämkningar jag anser det vara möjligt att företaga i de för år
1947 planerade repetitions- och efterutbildningsövningarna. Till svar vill jag
i första hand lämna några uppgifter beträffande antalet värnpliktiga, som
i år ifrågakomma till inkallelser. Då till här berörda övningar icke inkallas
värnpliktiga, vilka ha minst 180 dagars beredskap, ha de åldersklasser —

1939—40 samt 1944 — vilka beröras av repetitionsövningama reducerats från
cirka 135 000 till omkring 30 000. Till efterutbildningsövningar har varit avsett
att inkalla åldersklasserna 1929 och 1930. Dessa omfattade ursprungligen
97 000 man, men på grund av beredskapsinkallelser är det allenast 13 000
som kommit i fråga för inkallelser. De åtgärder, som med hänsyn till arbetsmarknadsläget
vidtagits beträffande den förstnämnda kategorien — de
till repetitionsövningar ifrågakommande •— ha medfört att omkring 7 000 på
begäran av arbetsgivare eller efter egen begäran fått anstånd till senare omgångar
i oktober och november eller till 1948. Bl. a. ha praktiskt taget samtliga
värnpliktiga, som varit sysselsatta med skogsarbete i Norrland och de
mellansvenska länen, fått anstånd. I åtskilliga fall har befrielse meddelats

Andra kammarens protokoll 1047. Nr 18. 1

■2

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Svar på fråga. (Forts.)

värnpliktiga, vilka haft beredskapstjänst som varit av betydande omfattning
även om den ej uppgått till exakt 180 dagar.

Beträffande de till efterutbildning ifrågakommande har ordnats så att de
kunna få övningen förlagd till fyra olika omgångar, nämligen maj och juli
samt — med särskild tanke på jordbrukarna — oktober och november. Den
första omgången värnpliktiga av detta slag avses sålunda skola rycka in i
början av maj. Jag vill^erinra om att såväl repetitions- som efterutbildningsöyningama
äro nödvändiga om ett mobiliseringsdugligt försvar skall kunna
bibehållas. Särskilt bör uppmärksammas att det är i samband med efterutbildningsövningarna
som de äldre värnpliktiga krigsplaceras i de befattningar
i mobiliseringsorganisationen, som de skola inneha under de 10 år som återstå
innan de lämna värnpliktsåldern. Efterutbildningsövningen avser nämligen
att genom omskolning av dessa värnpliktiga eller komplettering av deras
utbildning förbereda dem för uppgifter, som med hänsyn till deras ålder och
fysiska förutsättningar passa dem bättre än de dittillsvarande.

Med hänvisning till de ökade svårigheterna på arbetsmarknaden och vikten
av att produktionen i vårt land upprätthålles och i all möjlig omfattning intensifieras
uppdrog, jag den 29 mars åt chefen för armén att verkställa en
skyndsam utredning om i vilken omfattning den militära mobiliseringsberedskapen
oundgängligen kräver inkallande till efterutbildningsövningar innevarande.
år och att inkomma med förslag till bestämmelser i avsikt att begränsa
inkallandet till efterutbildningsövningar detta år. Chefen för armén
har den 14 april avgivit det begärda förslaget. Enligt den verkställda utredningen
skulle en begränsning av inkallelserna, därest en sådan befinnes nödvändig,
lämpligen böra ske på så sätt att endast tre kategorier av värnpliktiga
inkallas. Den första — och största — omfattar dem som från infanteriet,
kavalleriet, pansartruppema och artilleriet överförts till luftvärnet, ingenjörtrupperna,
, trängtrupperna och tygtrupperna för omskolning vid det nya truppslaget.
Vidare skulle inkallas värnpliktiga vid ingenjörtrupperna, signaltrupperna
och tygtrupperna för omskolning till nya uppgifter inom samma truppslag
samt slutligen ett mindre antal värnpliktiga, vilka skulle omskolas till
luftbevakningstjänst. Chefen för armén har hävdat att inkallandet av dessa
värnpliktiga tillhopa omkring 5 700 — är oundgängligen nödvändigt, medan
några vakanser i krigsorganisationen icke komma att uppstå innevarande
ar om övriga värnpliktiga icke inkallas.

Ehuru jag är medveten om att en lucka uppstår i vår krigsorganisation om
inkallelser till efterutbildningsövningar nu icke ske i bär nämnd omfattning
har jag funnit mig. böra gå i författning om ett återkallande av de inkallelser
till efterutbildningsövningar, som redan utsänts till de värnpliktiga. Jag
utgår då ifrån att en översyn bör företagas rörande lämpliga sättet att anordna.
efterutbildningsövningar, varvid det bör vara angeläget att undersöka
huruvida icke en differentiering kan göras beträffande övningarnas längd
med hänsyn till omfattningen av den omskolning, som vederbörande värnpliktig
skall genomgå. Lämpligheten av en sådan differentiering bör givetvis vägas
mot de ur rättvisesynpunkt uppställda kraven på lika lång tjänstgöring
för alla. De här berörda frågorna torde kunna dryftas i samband med överväganden
rörande värnpliktstjänstgöringens längd i dess helhet. Jag vill tillfoga
att det synes mig fullständigt obestridligt att en värnpliktsarmé icke
kan upprätthållas utan att de värnpliktiga beredas tillfälle att förnya de
kunskaper och färdigheter de förvärvat vid sin första tjänstgöring, samt att
repetitions- och efterutbildningsövningar icke kunna under flera år eftersättas
utan att obotliga skador uppstå för försvarets del.

Vad angår repetitionsövningarna kommer anstånd att meddelas för ett antal

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Svar pa fråga. (Forts.)

icke vapenföra, som erhållit inkallelse till maj månad. Beträffande övriga för
repetitionsövningar ifrågakommande, vilka skulle fullgöra tjänstgöring mot
slutet av innevarande år, är jag för dagen icke i stånd att lämna något slutligt
besked.

Härefter yttrade:

Herr Skoglund i Umeå: Herr talman! Jag ber att till statsrådet Yougt få
framföra ett tack för det svar, som han nu lämnat pa den av mig framställda
frågan.

Jag noterar med tillfredsställelse, att man har övervägt att företaga vissa
inskränkningar i de ursprungligen uppgjorda planerna angående inkallande av
folk till efterutbildnings- och repetitionsövningar. Jag måste emellertid säga,
att jag är litet tveksam, huruvida det kan vara någon egentlig nytta med att
behålla det antal, som nu skall inkallas. Jag är ju inte sakkunnig på området,
men jag föreställer mig att det är litet svårt att kunna ordna övningarna fullt
fältmässigt, som det hette, under beredskapstiden, Jag är för övrigt inte alldeles
ensam om den uppfattningen. Samma synpunkter ha framförts till regeringen
från det socialdemokratiska ungdomsförbundet vid en uppvaktning, som
gjorts i denna- fråga. .

På grund av frågans karaktär av en enkel fråga, skall jag inte, orda vidare
i denna sak. Jag skulle emellertid vilja rikta en vädjan till statsrådet Vougt i
detta sammanhang''. Jag tror att det alltfort ur arbetskraftssynpunkt är angeläget
att man tar under omprövning frågan om de efterutbildnings- och repetitionsövningar,
som alltjämt äro avsedda att äga rum. Jag skulle därför för
min del vilja säga, att det förfaller vara angeläget att statsrådet på nytt tar
under mycket allvarlig omprövning att gå i författning om att helt inställa
de under året planerade repetitions- och efterutbildningsövningarna.

I detta anförande instämde herrar Forsberg, Gustafsson i Bogla, Bladh, Nilsson
i Landskrona, Ohlsson i Kastlösa, Nilsson i Göteborg, Andersson i Mölndal,
Svensson i Alingsås, Andersson i Hyssna, Vigelsbo, Åkerström, Jacobson
i Vilhelmina och Nilsson i Varuträsk.

Chefen för försvarsdepartementet, herr statrådet Vougt: Herr talman!__Jag
undrar, om inte herr Skoglund och de herrar, som instämt med honom, i någon
mån ha missförstått mitt svar. Jag har nämligen i svaret angivit, att de inkallelser
till såväl repetitions- som efterutbildningsövningar, som utgått, ha återkallats.
Jag sade till -slut, att .jag icke för dagen var beredd att lämna slutligt
besked rörande de repetitionsövningar, som kvarstå på grund av _ att folk på
begäran av arbetsgivare eller pa egen begäran har fatt anstand ifrån början
av året till slutet av året. Men det står fullständigt klart för mig, att det finns
allt skäl att grundligt ompröva, huruvida dessa repetitionsövningar skola äga
rum. Jag tror för min del, att när vi ha närmare tagit ställning till detta problem,
skola vi finna, att det i nuvarande läge är nödvändigt att inställa också
dem.

Herr Svensson i Ljungskile: Herr talman! Jag motionerade i denna fråga i
fjol sommar och diskuterade saken något med försvarsministern. Jag interpellerade
också i frågan i höstas och fick i stort sett ett negativt svar. Jag framhöll
då, att jag trodde det var både möjligt och nödvändigt att intaga en annan
ståndpunkt än vad försvarsministern då gjorde, och jag ber, herr talman, att få
uttala min tillfredsställelse med att saken nu tycks ligga bättre till. Bättre
sent än aldrig.

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Svar på fråga. (Foris.)

Herr Skoglund i Umeå: Herr talman! Jag måtte ha uttryckt mig illa, eftersom
man inte har uppfattat, vad jag sade till statsrådet Vougt. Det var den
sista kategorien, som försvarsministern ännu inte tagit ståndpunkt till, som
jag syftade på när jag uttalade en önskan om att statsrådet skulle taga under
förnyad omprövning, hur man skulle göra med den. Jag ville för min del rekommendera,
att även denna kategori skulle befrias från repetitions- och efterutbildningsövningar.
Nu har statsrådet sagt, att han är beredd att göra en
omprövning på denna punkt, och då äro vi tydligen ense om saken.

Chefen för försvarsdepartementet, herr statsrådet Vougt: Herr talman! Jag
ber om ursäkt att jag förlänger en debatt, som inte bör bli lång eftersom det
gäller att svara på en enkel fråga, men jag må-ste något förtydliga min ställning
i den föreliggande frågan.

Då herr Svensson i Ljungskile vid tidigare tillfällen tagit upp denna fråga,
har lian skjutit i förgrunden — om jag inte missminner mig — vid första tillfället
de ekonomiska skäl, som tala emot att man skulle anordna rcpetitionsoch
efterutbildningsövningar. Andra gången åberopade han de marknadspolitiska
skälen. Han menade, att med hänsyn till det trånga arbetsmarknadsläget
var det oriktigt att taga i anspråk folk för de militära tjänster det är
fråga om, för repetitions- och efterutbildningsövningar. Sedan dess har ju
arbetsmarknadsläget avsevärt försämrats, och det gör givetvis att det förefaller
ännu mindre tilltalande att nu taga ut folk till dessa militära övningar.

Emellertid vill jag säga, att jag är långt ifrån övertygad om att det icke
skulle vara möjligt att taga ut 3 varje fall de 5 700 man, som chefen för armén
har begärt, utan att detta skulle medföra några väsentliga inskränkningar
i produktionen. Det förhåller sig nämligen på det sättet, att vårt produktionsliv
ingalunda är så effektivt hundraprocentigt organiserat, att inte i varje fall
en de! människor skulle kunna gå ifrån sitt ordinarie arbete för någon tid
utan att detta behöver sänka produktionen. Problemet skulle alltså gälla närmast
att för mobiliseringsberedskapen tillvarataga dessa 5 700 bland människor,
vilka skulle kunna gå ifrån sitt civila arbete utan att detta skadar produktionen.
Jag är således icke övertygad om att arbetsmarknadsskälen äro absolut
tvingande. Däremot har jag kommit på det klara med att svenska folket
icke förstår, varför riksdagen 1941 fattade beslut om repetitions- och efterutbildningsövningar.
Man har glömt de starka skäl, som då anfördes för dessa
övningar. Man har inte gjort klart för sig, att om vi skola ha en värnpliktsarmé,
duger det icke att man lär en pojke vid 20 års ålder, hur han skall hantera
ett gevär och i övrigt utbildar honom till soldat, utan skall han stå kvar
till 47 års ålder måste kunskaperna och färdigheterna förnyas. Man har glömt
skälet till att efterutbildning anordnas, nämligen att omskolning skall ske för
att en soldat skall kunna användas för den uppgift, som bättre lämpar sig för
honom, när han kommit upp i medelåldern.

Vidare är det ytterligare en omständighet, som föranlett mig att taga detta
steg — jag vill inskjuta, att det är klart att arbetsmarknadsskälet också har
vägts i vågskålen, men det är alltså ytterligare ett skäl som gjort, att jag har
tagit detta steg, och det är att de militära myndigheterna för närvarande använda
repetitions- och efterutbildningsövningar på ett sätt som icke kan te sig
tilltalande i ett samhälle, där vi ha full sysselsättning. Jag anser det nödvändigt
att undersöka, huruvida repetitions- och efterutbildningsövningarna
skulle kunna ordnas på ett mera praktiskt sätt. Nu tar man ut alla till 30 dagars
tjänstgöring, men jag vet fall. då det är alldeles uppenbart att en omskolning
eller efterutbildning kan ske på låt mig säga 24 timmar eller i varje
fall 7 i stället för 30 dagar. Det gäller åtminstone när folk tas ut till expedi -

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Svar på fråga. (Forts.)

tionstjänst och dylikt. Det är för mig lika uppenbart, att repetitionsövningarna,
sådana de i år bedrivits, icke överallt ha använts pa ett rätt sätt. Jag
var med på fälttjänstövningarna i Norrbotten, dit regementen ifrån södra Sverige
skickats upp, och bland manskapet var det också sadana som g.jorde andra
repetitionsövningen, d. v. s. de voro i 27-, 28-årsåldern. De gjorde en för övrigt
alldeles för långsam och ansträngande resa till Norrbotten. Där satte man
skidor på dem, och de deltogo i fälttjänstövningen, som var mycket krävande.
Den repetition, som de därigenom möjligen fingo, var enligt mitt sätt att .se
knappast sådan att man kan säga att syftet att uppfriska deras kunskaper
egentligen gagnades. Däremot var övningen fysiskt ansträngande för dem, och
nyttan av det hela var mycket tvivelaktig.

Såväl när det gäller repetitions- som efterutbildningsövmngar menar jag,
att man måste söka sig fram till andra förhållanden. Jag frågar mig: skall det
inte vara möjligt att anordna viss efterutbildning exempelvis genom söndagseller
kvällskurser? På samma sätt som man har befälskurser skulle man väl
kunna ordna detta på ett praktiskt sätt i form av kurser och icke på det stela och
entydiga sätt som ligger i att man tar ut var och en till 30 dagars tjänstgöring.
Men då nödgas svenska folket taga ställning till den fråga, som enligt min mening
tvingar sig fram också när det gäller omprövning av hela vår militära
utbildning, och det är huruvida man skall hålla på rättvisekravet eller om man
vill eftersätta det. För närvarande resoneras det som så, att.om en värnpliktig
måste inkallas på 30 dagar, måste alla andra värnpliktiga inkallas på 30 dagar,
så att inte den ene skall bli gynnad på den andres bekostnad. Hela denna
fråga får lov att omprövas, om vi skola ha ett utbildningssystem inom det
svenska försvaret, som passar in i ett civilt samhälle, där man har full sysselsättning,
och det är alltså detta skäl i högre grad än rädslan för att produktionen
skall skadas, om efterutbiidnings- och repetitionsövningar anordnas, som
har gjort att jag gått i författning om att företaga de ändringar, som jag nu
meddelat.

Härmed var överläggningen slutad.

Ordet lämnades på begäran till

Chefen för kommunikationsdepartementet, herr statsrådet Nilsson, som anförde:
Herr talman! Herr Kristensson har i en till mig riktad interpellation
frågat om jag uppmärksammat behovet och önskvärdheten av att järnvägstrafiken
å bandelen Tomelilla—S:t Olof alltjämt upprätthålles även för. personoch
styckegodsbefordran och om jag har för avsikt att låta denna drift fort -

Svar på
ititerpellalion.

sätta.

Interpellationer är föranledd av ett uttalande i statens järnvägars överrevisorers
i oktober 1946 avgivna granskningsberättelse för år 1945. överrevisorerna
ha där berört järnvägstrafiken på den 17 kilometer långa sträckan Tomelilla—S:t
Olof och förordat att omnibirstrafik, när förhållandena det tillåta,
igångsattes mellan nämnda orter och i stället för järnvägen ombesörjer personoch
styckegodstrafik på sträckan.

Jag vill till en början erinra om att interpellationen berör en fråga som tidigare
varit föremål för riksdagens prövning. I proposition till 1941 års riksdag
angående förvärv av Ystad—Eslövs m. fl. järnvägar lämnades en utförlig redogörelse
för de skäl, vilka talade för ett nedläggande av järnvägstrafiken å
bandelen Tomelilla—S:t01of.

Det påvisades, att trafiken varit obetydlig och att järnvägen varit i hög grad
förlustbringande, trots att den enligt gällande samtrafiksordning erhållit en

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Svar på interpellation. (Forts.)

de! transporter, vilka bort av lämplighetsskäl framföras annan väg. Enbart
för åren 1929—1939 hade redovisats en förlust av nära eu halv miljon kronor,
och järnvägens ägare hade därför före förstatligandet gjort framställning om
trafikens nedläggande. I propositionen förutsattes, att ett nedläggande skulle
ske. På grund av den vanskliga transportsituationen under kriget ansågs nedläggandet
dock böra tills vidare begränsas till att avse persontrafiken och den
genomgående godstrafiken. Mot vad sålunda förutsattes framställde riksdagen
ingen erinran.

Beslut om trafikens nedläggande med angiven begränsning meddelades av
Kung]. Maj :t att gälla från och med den 1 juli 1941, och från denna dag ombesörjdes
person- och styckegodstrafiken med bussar och lastbilar.

Under åren 1942 och 1943 ingåvo vissa trafikanter å nämnda sträcka framställningar
till Kungl. Maj:t om upptagande av järnvägsdriften. 1 framställningarna
framhölls bland annat att busslinjen icke hade tillräcklig kapacitet att
ombesörja trafiken. I ärendet verkställd utredning utvisade emellertid, att överbelastningen
varit av rent tillfällig art. Visserligen förekommo i andra avseenden
vissa oregelmässigheter, men dessa kunde i huvudsak tillskrivas då gällande
stränga restriktioner för biltrafiken. En del klagomål hänförde sig till trafiksvårigheterna
under den snörika vintern 1941/42, men dessa trafiksvårigheter
vore ej något speciellt utmärkande för biltrafiken; även järnvägstrafiken
i dessa trakter hade nämligen samtidigt haft stora besvärligheter att dragas
med. — Framställningarna föranledde ej någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida.

Vid 1944 års riksdag framställdes en interpellation om anledningen till att
framställningarna om återupptagande av järnvägstrafiken avslagits. Vid besvarandet
av nämnda interpellation lämnade min företrädare i ämbetet följande
sammanfattande förklaring i ämnet.

Erfarenheterna från den tid, då järnvägstrafiken uppehållits, hade givit klart
besked om att förutsättningarna för en ekonomisk järnvägsdrift å linjen saknades.
Utredningen i ärendet hade givit vid handen, att även under rådande
förhållanden en stor förlust — beräknad till minst 34 000 kronor årligen —
kunde väntas uppkomma. Den rullande materiel, som bleve erforderlig för järnvägsdriften,
kunde under rådande förhållanden icke anskaffas på annat sätt än
genom att draga bort sådan materiel från andra järnvägslinjer, där den väl
behövdes. Detta gällde oberoende av huruvida järnvägsdriften anordnades med
ångtåg eller rälsbussar. Det tillädes, att omnibuslinjen ginge genom tätare bebyggda
delar av trakten än järnvägen. Busslinjen, som också hade 15 ä 20
hållplatser utmed vägen gentemot järnvägens 3, borde därför vara ägnad att
bättre betjäna den lokala persontrafiken. Att återupptaga järnvägsdriften och
samtidigt behålla omnibustrafiken kunde i dåvarande läge icke komma i fråga.

Avslutningsvis meddelades emellertid i nämnda interpellationssvar, att, om
gummibristen skulle vålla ytterligare inskränkningar i omnibustrafiken på
ifrågavarande linje, frågan om ett återupptagande av järnvägsdriften ånyo
kunde behöva upptagas till prövning.

Då situationen på den inhemska gummimarknaden sedan alltmer försämrades,
föranstaltade Kungl. Maj:t om att järnvägstrafiken åter skulle upptagas
och busstrafiken nedläggas för att därigenom nedbringa förbrukningen av bildäck.
Denna trafikförändring ägde rum den 18 september 1944. Någon ändring
har sedan dess ej vidtagits.

Såsom inledningsvis framhållits ha statens järnvägars överrevisorer i sin
granskningsberättelse för år 1945 förordat, att omnibustrafik, när förhållandena
det tillåta, igångsättes mellan förenämnda orter och i stället för järnvägen
ombesörjer person- och styckegodstrafik på sträckan. Överrevisorerna ha grundat
sitt uttalande på vissa undersökningar, som verkställts angående kostnads -

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Svar på interpellation. (Forts.)

förhållanden och trafikfrekvens in. m. på ifrågavarande sträcka. Enligt vad
jag inhämtat torde järnvägsstyrelsen vara helt ense med överrevisorerna i
denna fråga.

Kostnaderna för tågdrift i nuvarande omfattning (tre tåg dagligen i vardera
riktningen) uppgå till omkring 140 000 kronor per år. Därest i stället
person- och styckegodstrafiken ombesörjdes av biltrafik med tre bussturei
per dag i vardera riktningen och extra turer för sön- och helgdagstrafik jämte
lastbil för viss styckegodstrafik och järnvägen användes enbart för vagnslastgodstrafiken,
skulle de årliga kostnaderna icke överstiga 75 000 kronor. Pa
grund av föreliggande behov av bekvämare resemöjligheter bör mellertid trafiken
utökas med en tur i vardera riktningen. Vid övergång till biltrafik skulle
en sådan utökning innebära en kostnadsstegring med 10 000 kronor. En motsvarande
ökning i tågdriften skulle ställa sig mera kostsam. Med hänsyn saväl till
trafikekonomiska synpunkter som till att biltrafik i detta fall synes kunna val
tillgodose trafikanternas berättigade önskemål om goda kommunikationer delar
jag statens järnvägars överrevisorers uppfattning att, när förhallandena
det tillåta, biltrafik bör igångsättas för att ombesörja person- och styckegodstrafiken
på nämnda sträcka.

Härefter yttrade:

Herr Kristensson: Herr talman! Jag ber att få tacka herr statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet för svaret på min interpellation.

Järnvägen Tomelilla—S:t Olof har funnits sedan årtionden. Den har spelat
stor roll i bygdens liv, och den har befrämjat utvecklingen där. Hotet om
delvis nedläggande av järnvägsdriften har givetvis hämmande inverkat på
utvecklingen i de samhällen, som beröras av denna järnväg. Efter överrevisorernas
yttrande är det helt naturligt att man där i trakten önskar besked om,
hur det i fortsättningen skall bli med trafiken på denna järnväg.

Då staten övertog järnvägen sommaren 1941, nedlade man person- och
styckegodstrafiken, och den övertogs då av omnibussar. Detta pågick till hösten
1944. Under denna tid hade allmänheten tillfälle att iakttaga skillnaden
mellan järnvägs- och omnibustrafik. Man fann då, att bussarna endast i begränsad
omfattning kunde föra styckegods, och vidare att de^ inte voro sa
säkra, när den skånska vintern satte in med snödrivor och blåst. Man blev
isolerad genom att bussarna inte kunde komma fram, med all den risk som
detta medförde framför allt när det gällde att få kontakt med läkare oöh apotek.
I det läget är järnvägen mera driftsäker. Det var också naturligt att man
inte kunde lösa genomgående biljetter vid längre resor.

Statsrådets ställningstagande till denna fråga kommer helt säkert att väcka
missnöje i bygderna. Man har svårt att förstå denna nya ordning. Järnvägen
skall underhållas, personal skall vara anställd där, ty man skall ha vagnslastgodstrafiken
kvar. Däremot skall man inte befordra personer och styckegods.

Statsrådet anför för sin ståndpunkt driftsekonomiska skäl. Han uppger, att
kostnaden för upprätthållande av järnvägsdriften i nuvarande omfattning
skulle vara ungefär 140 000 kronor om året, medan det andra alternativet, att
man använder järnvägen endast för vagnslasttrafik och later lastbilar och bussar
ombesörja styckegods- och personbefordran, inte kostar mer än omkring
75 000 kronor. Men statsrådet säger ingenting om vilka inkomsterna kommer
att bli vid de båda alternativen. Det alternativ som drar större kostnader kommer
troligen att inbringa större inkomster. Mig förefaller det ganska sannolikt,
att järnvägen kan ta en större volym av trafik både av personer och av styckegods
och att man därför skulle kunna räkna med större inkomster än enligt
det alternativ som statsrådet stannat inför. I en gemensam skrivelse från de

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Svar på interpellation. (Forts.)

kommuner, som beröras av järnvägen, har man omtalat, att järnvägen skulle
kunna lämna ett bättre resultat vid ett rationellt utnyttjande; ja, man talar
till och med i denna skrivelse, som är ställd till kommunikationsdepartementet,
om en tydlig strävan från ledningens .sida att få fram så dåligt driftsresultat
som möjligt. Man framhåller, att anslutningen norrut inte finns angiven i tidtabellen
och framför allt att den genomgående styckegodstrafiken dirigeras
över Gärsnäs och icke över denna korta handel. Detta gäller också styckegodstrafiken
mellan de båda ändpunkterna. Tomelilla och S:t Olof.

För övrigt vill jag ifrågasätta, herr statsråd, om man på detta sätt kan
isolera en viss handel och beräkna det driftsekonomiska resultatet endast med
hänsyn till lokaltrafiken. Skulle det inte finnas många bandelar i vårt avlånga
land, vilka inte bure sig, om man räknade på det sättet? SJ'' lägger i alla
fall inte ned dem, därför att man maste ta hänsyn till den genomgående trafiken
och till bygdens näringsliv. Den här ifrågavarande järnvägen går genom
en rikt befolkad bygd och den utgör en del av förbindelsen mellan Tomelilla
och residensstaden Kristianstad.

Jag måste för min del beklaga det svar, som statsrådet lämnat och jag vill
vädja till statsrådet att ta denna fråga under förnyat övervägande.

Fru Björck: Herr talman! Jag är något förvånad över det svar som statsrådet
Nilsson givit på herr Kristenssons interpellation. Det är inte första gången
denna järnväg är pa tal i riksdagen, och jag är därför desto mera förvånad
över att den nu åter skall läggas ned. Järnvägen är den enda förbindelse Tomelilla
har med sin residensstad, där det finns länsstyrelse, kristidsorgan. centrallasarett,
hushållningssällskap o. s. v. Om denna järnväg dragés in och ersättes
med landsvägsbuss, blir det inte samma förhållande. Vi kunna väl vara
överens om att järnväg ur många synpunkter lämnar den bästa förbindelsen
och det skulle väl ligga nära till hands att sätta in rälsbussar i stället för
landsvägsbussar, då bandelen ju ändå skall ligga kvar. Otvivelaktigt tycka
många bland befolkningen, att det är lämpligt med landsvägsbuss, nämiigen
de som bo utmed den väg, där bussen, går fram. Jag vill emellertid påminna
om att denna landsända var fullständigt lamslagen under de svåra vintrarna
1942 och 1943, just därför att vi bara hade landsvägsförbindelse med residensstaden
och jag kan nämna., att enahanda förhållanden rådde under den svåra
vintern i mars i år — järnvägsförbindelserna kunde upprätthållas, men icke
landsvägsförbindelserna.

Jag vädjar till statsrådet att ta detta i beaktande innan man beslutar att på
nytt lägga ned persontrafiken på järnvägen. Jag tycker det skulle vara mera
naturligt om Tomelilla hade direkt järnvägsförbindelse med Kristianstad än
att Ystad, som ligger i ett annat län, bär det, vilket nu är fallet. Jag är övertygad
om att denna handel i likhet med många andra små bandelar i Sveriges
land skulle kunna bli mer lönande om den ekonomiseras tillsammans med hela
den övriga järnvägen. Jag vädjar därför till statsrådet att ännu en gång överväga,
om man inte skall fortsätta att bedriva persontrafik på denna handel.

Herr Paulsen: Herr talman! Det är nu återigen fråga om att nedlägga persontrafiken
pa denna lilla handel Tomelilla—S :t Olof. Det är förvånande vad
man är intresserad av att lägga ned denna järnväg. Den bär sig inte. Jag
undrar, om alla bandelar i Norrland bära sig, men vi höra aldrig talas om att
de skola läggas ned.

Den nu ifragavarande bandelen är mycket värdefull för orten. Det är inte
sak samma om man får busstrafik. I interpellationssvaret säges, att denna
järnväg har fått frakta saker och ting, som egentligen borde fraktas en an -

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Svar på interpellation. (Forts.)

lian väg, men det är att ställa hela saken på huvudet. Det är alldeles tvärtom.
Yi dra nu en mängd varor över Gärsnäs, vilka borde komma den lilla bandelen
till godo, men som nu komma den långa omvägen innan de nå dessa stationer.
Så är det ställt och inte som det sades i interpellationssvaret.

Det talades vidare om hur fördelaktigt det skulle bli med den busstrafik,
som skulle ersätta järnvägen, när denna lades ned. Det är synd att kommunikationsministern
inte har rest med den där bussen under den tid den gick.
Jag har rest med den åtskilliga gånger. När man kom till Tomelilla, stod det
två bussar där. De voro redan tämligen fullsatta och nu skulle ytterligare 10
ä 20 passagerare med. Man fick därför tränga ihop sig och sitta ovanpå varandra
i 3—4 lager. Sedan bar det i väg på vinglig stig, och när man kom till
en station, fick massor av folk stiga av innan de som suttto i botten kunde
resa sig. Det förvånar mig i högsta grad att man kan tala om att den där
busstrafiken var något enastående bra — det var överhuvud taget det sämsta
man kunde komma med. Jag anser för min del att järnvägen är nödvändig och
det anser ortsbefolkningen också. Om järnvägen lägges ned, såsom nu föreslås,
komma säkert de små blomstrande samhällen, som ligga vid järnvägsstationerna,
att så småningom avfolkas, och det kan väl därför inte vara riktigt att
handla såsom man föreslagit.

Jag ber kommunikationsministern att själv noga undersöka förhållandena
och inte bara lita på folk, som rest förbi trakten vid något tillfälle och som
säga, att järnvägen ger för liten förtjänst.

Chefen för kommunikationsdepartementet, herr statsrådet Nilsson: Herr talman!
Jag är övertygad om att den historik, som den ärade interpellanten lämnat
kammaren, är riktig. Icke förty måste jag säga, att man inte helt och hållet
kan förbise de rent trafikekonomiska konsekvenserna av den ordning, som
interpellanten önskade. Jag vill i förbigående nämna, att det under senare
tid uppstått en tendens att framför allt i trafikanternas intresse övergå från
järnvägstrafik till landsvägstrafik på kortare sträckor. Detta sker inte bara
av driftsekonomiska skäl — det är inte säkert att det alltid är fördelaktigare
ur driftsekonomisk synpunkt — utan också därför att det ligger i trafikanternas
intresse, därigenom att man vid lastbilstrafik på kortare sträckor kan
komma från dörr till dörr och att man således kan vidarebefordra varorna från
avsändaren till mottagaren betydligt snabbare än vid järnvägstransport. Jag
kan exempelvis berätta för herr Paulsen, att Bergslagernas järnväg i stor utsträckning
övergått till sådan lastbilstrafik och att det där visat sig att trafikanterna
äro nöjda och anse biltrafiken fördelaktigare än järnvägstrafiken.

Den rent reella anledningen till att godstrafiken i här-ifrågavarande fall
går över Gärsnäs är att det där finns bättre uppsamlingsställen än på järnvägssträckan
Tomelilla—S:t Olof. Fru Björck sade, att man kommer att avklippa
Tomelillas enda förbindelse med residensstaden, om man beslutar att
nedlägga person- och styckegodstrafiken på järnvägen. Men, fru Björck, ett
upprätthållande av trafiken med motorfordon, som måhända är ett modernare
kommunikationsmedel än järnvägen, innebär väl näppeligen att man avklipper
förbindelserna med residensstaden? Jag vill erinra om att när busstrafiken
på sin tid nedlades, kom det en petition från befolkningen i dessa trakter med
begäran att motortrafiken skulle upprätthållas i fortsättningen. Vi so här,
hur starkt meningarna kunna vara delade. Busstrafiken går genom en trakt
med större befolkningstäthet än den trakt järnvägen går genom, och i stället
för de tre stationerna vid järnvägen finns det mellan IT) och 20 uppsamlingsplatser
för passagerare utefter bussträckan. Jag kan inte in.se annat än att
detta är en fördel ur många synpunkter. Redan må det medges, att det upp -

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Svar på interpellation. (Forts.)

stod olägenheter under de hårda vintrarna i början av 1940-talet därigenom
att landsvägstrafiken stoppades upp, men jag tror man numera har förutsättningar
att klara sådana situationer på ett bättre sätt än förut, eftersom man
nu har en större busspark till sitt förfogande. Därtill vill jag förutskicka, att
jag tycker att det ur trafikanternas synpunkt skulle vara fördelaktigare med
fyra bussturer per dag än med de tre järnvägsturer, som för närvarande trafikera
den omstridda linjen.

Beträffande interpellantens påstående, att trafikvolymen skulle minska genom
inrättandet av en busslinje, utgår jag från att järnvägen tillsammans med
motorfordonen skall kunna ta precis lika stor trafik som järnvägen nu tar.
Man skulle endast låta den tyngre trafiken gå på järnvägen, särskilt under
betkampanjen, då järnvägstransporter skulle användas. Sedan märkte jag, att
herr Paulsen höll samma anförande i dag som han höll förra gången denna
fråga var uppe, och han hänvisade till den våldsamma trängsel som han upplevt
i bussarna. Det är möjligt, att sådan trängsel förekommit. Framför allt
var det trängsel vid den tid, då man hade stor knapphet på rullande materiel.
Men jag får säga som min förträdare sade förra gången, att man behöver icke
fara till Skåne för att uppleva trängsel i busstrafiken. Den får man vara med
om ständigt och jämt i Stockholm. Men jag kan också tala om, att man från
järnvägsstyrelsens sida förklarat, att man har en helt annan tillgång till bussar
för närvarande än senast när man prövade motortrafik. Det finns därför
förutsättningar för att man skall kunna tillmötesgå trafikanternas krav på
bekvämlighet i en helt annan utsträckning än tidigare.

Herr Paulsen: Herr talman! Statsrådet talade om hur bra det är med bussarna,
som köra fram på landsvägen och på ställe efter ställe stanna och leverera
av och taga emot varor. Detta kan han ju ha alldeles rätt i. Men statsrådet
glömmer, att järnvägen här ändå skall hållas i gång och ha full personal
och att materielet skall hållas i ordning därför att vagnslasttrafiken skall
fortsätta. Det går icke att låta bussarna fara omkring på småvägama- och taga
upp last av sockerbetor och sådant som odlas i dessa trakter. Det hela skulle
ställa sig annorlunda, om man kunde räkna med att tillräckligt många bussar
sattes in, så att icke en del gods behövde ligga kvar för att hämtas några
timmar senare. Men blir det icke fler än det brukar vara, är det icke mycket
att hurra för. Skall man ändå hålla järnvägen i gång, avlöna personal o. s. v.,
är det icke mycket mening med anordningen.

Chefen för kommunikationsdepartementet, herr statsrådet Nilsson: Herr talman!
Med anledning av herr Paulsens senaste anförande vill jag göra honom
uppmärksam på att enligt de kalkyler, som uppgjorts, skulle man enligt den
nuvarande ordningen komma upp till en kostnad av 140 000 kronor per år.
medan man med den nya ordningen med motortrafik, vilken dessutom ur
många trafikanters synpunkt skulle bli fördelaktigare, endast behöver räkna
med en summa av 85 000 kronor. Skillnaden är icke oväsentlig. Det är den
vi ha att utgå ifrån, trots herr Paulsens utläggningar om att man måste underhålla
järnvägen, hålla personal o. s. v.

Herr Kristensson: Herr talman! Jag finner det märkvärdigt, att statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet talar om att det är bättre med
bussar och lastbilar än med järnväg. Det hade folket i denna trakt tillfälle
att pröva åren 1941—1944, och vederbörande funno det bättre och säkrare
med järnvägen. Försändelserna voro ofta försenade, när de fördes med busstrafiken,
och ofta kunde bussarna icke taga tillräcklig mängd styckegods

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Svar på interpellation. (Forts.)

o. s. v. Det framställdes också från kommunernas sida klagomål över det
förhållande som då rådde. Det var detta som ledde till att man hösten 1944
på nytt upptog järnvägstrafiken i samma omfattning som tidigare.

Det är klart, att man i denna fråga icke helt får bortse från driftsekonomiska
synpunkter; den saken skall jag gärna medgiva. Men jag vågar påstå,
att man från kommunernas sida har rätt, när man gör gällande, att
statens järnvägar icke fått fram det rätta driftsekonomiska resultatet, då
de icke drivit denna järnväg så rationellt som möjligt under den tid som
varit sedan statens järnvägar övertogo trafiken. .lag tänker då framför allt
på den genomgående trafiken, vilken dirigerats en annan väg. Detta har, som
jag förut antydde, också gällt vagnslasttrafiken, som från Kristianstad till
Tomelilla har förts den längre vägen över Gärsnäs. Det är klart att sådant
måste inverka på det driftsekonomiska resultatet. Jag vidhåller min uppfattning.
att järnvägen kan taga en större trafikvolym och att därför inkomsterna
med det alternativet böra bli större än med det alternativ statsrådet
angiver.

Vid en inspektion av en järnväg i södra Skåne hade man klagat över att
hastigheten på tågen var för liten. Den som inspekterade _ yttrade i själva
inspektionstalet, att han hade funnit, att något nytt grus icke varit utlagt
på järnvägsbankerna men att han skulle grusa de förhoppningar om ökad
hastighet som man närt. Statsrådet grusar nu de förhoppningar man därnere
haft att få behålla sin järnvägstrafik i hittillsvarande omfattning. Jag
beklagar detta och vädjar till statsrådet att taga upp frågan till förnyad
prövning.

Fru Björck: Herr talman! I sitt sista anförande sade statsrådet, att det skulle
bli tre bussar, som skulle gå i vardera riktningen på denna sträcka. I det
sammanhanget vill jag fråga, om det är meningen att tågen på sträckan
Kristianstad—Brösarp—S :t Olof verkligen skola gå ända fram till S:t Olof.
Under sommarmånaderna har man tillåtit, att tåget gick till Utanby och vände
där i stället för att gå fram till S :t Olof eller Tomelilla. Det var en beskäftig
människa, som talade om att man trodde, att järnvägsstyrelsen semestrade i
Kivik och att det därför tilläts att tåget gick på det sättet. Man trodde icke
att man av ekonomiska skäl gjorde en sådan anordning.

Jag hoppas, att saken blir prövad ännu en gång.

Chefen för kommunikationsdepartementet herr statsrådet Nilsson: Herr talman!
Jag kan fatta mig kort. Jag vill bara erinra de ärade representanterna
för denna bygd om att den tidpunkt, då man prövade busstrafiken senast,
var den minst fördelaktiga man kan tänka sig. Man begagnade sig av gengas,
och knapphet rådde på rullande materiel. Det fanns många skäl som talade
för att man icke skulle kunna tillmötesgå trafikanternas intresse på det sätt
som var önskvärt. När man till slut fick klart för sig detta, övergick man till
järnvägstrafik tills vidare, såsom på många andra håll i landet, där man på
grund av krisförhållandena icke kunde klara busstrafiken.

Vad sedan trafikvolymen beträffar vill jag understryka, att avsikten givetvis
icke är att järnvägen skall frånhända sig möjligheten att taga emot
gods åt trafikanter. Nu när man har tillgång till rullande materiel sätter
man också in fler lastbilar när trafikvolymen ökar och fler bussar när persontrafiken
ökar.

Slutligen vill jag erinra fru Björck om att jag icke sade att det var möjligt
att sätta in tre turer utan att avsikten faktiskt är att sätta in fyra bussturer,
som komma att svara mot tre järnvägsturer per dag. Jag kan icke

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Svar på interpellation. (Forts.)

inse annat än att detta måste betraktas som fördelaktigt ur trafikanternas
synpunkt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5.

Svarpå Herr statsrådet Mossberg erhöll på begäran ordet och anförde: Herr talman!
interpellation. an(jra kammarens tillstånd har fruVästberg till mig riktat följande fråga:

Kan man förvänta proposition redan innevarande riksdag för ett mera tillfredsställande
ordnande av förlossningsvården i huvudsaklig anslutning till
befolkningsutredningens förslag i frågan?

Så sent som i början av 1900-talet skedde så gott som alla förlossningar
i hemmen. År 1918 föddes ännu endast 9 % av barnen på anstalter, år
1926 16 %, år 1930 24 %, år 1935 38 %, år 1940 65 %, år 1943 73 % och
siffran torde sedermera ha undergått ytterligare någon stegring. Orsakerna
till denna starka ökning av antalet anstaltsförlossningar och motsvarande tillbakagång
av antalet förlossningar i hemmen äro flera. Redan 1941 års barnmorskeutredning
framhöll, att denna utveckling förutom den ökade trygghetskänslan
, som anstaltsvården anses medföra för barnaföderskorna, väsentligen
kunde tillskrivas sociala skäl, såsom trångboddhet i hemmen, svårigheter
att erhålla hemhjälp under barnsängstiden etc. Befolkningsutredningen har
pekat på ytterligare en del omständigheter, som föranleda barnaföderskorna
att söka. bliva förlösta på förlossningsanstalter. Som en viktig orsak framhålles
stort avstånd till barnmorskans stationsort, barnmorskornas resor bliva
då relativt dyrbara. En annan anledning är risken att icke kunna påräkna
barnmorskehjälp på grund av att barnmorskan kan vara inkallad till tjänstgöring
på förlossningsanstalt. Avsaknaden av eftervård tillmätes även stor
betydelse, liksom att lustgas tidigare icke kunnat givas i hemmet.

Antalet vårdsplatser på förlossningsanstalter uppgick till omkring 390 år
1910, 1 065 år 1930, 2 200 år 1940 och 2 650 år 1946. Denna kraftiga ökning
av antalet vårdplatser har emellertid icke räckt till för att tillgodose
den alltjämt stegrade efterfrågan. Det existerar för närvarande dess värre en
omfattande överbeläggning. En följd av den slutna förlossningsvårdens utveckling
är vidare, att antalet i öppen vård verksamma barnmorskor starkt
minskat under de senaste femton åren, d. v. s. från omkring 2 600 till omkring
1 300''. Åtskilliga distriktsbarnmorskebefattningar äro dessutom vakanta.
Mot bakgrunden av de gångna årens starkt ökade nativitet kan man konstatera
att denna minskning varit alltför stark.

Man kan sålunda utan överdrift säga att en fullständig omvälvning ägt
rum på förlossningsvårdens område under senare tid och alldeles särskilt
under de senaste åren. Förändringen har skett så hastigt och med sådan
styrka, att samhällets vårdresurser icke ha kunnat omläggas och utbyggas
i takt med utvecklingen. Det är mot denna bakgrund, som man bör se de
mycket otillfredsställande förhållanden, som nu råda inom förlossningsvården.

I befolkningsutredningens betänkande angående förlossningsvården framlades.
förslag . och uttalades önskemål om en rad åtgärder för att avjälpa
förefintliga brister. Emellertid framkom under remissbehandlingen av betänkandet
flera omständigheter, som starkt talade för att statsmakterna ännu
någon tid borde intaga en avvaktande hållning. Jag vill sålunda erinra om
att de förslag rörande allmän sjukförsäkring och om övertagande från statens
sida av patientavgifterna på allmän sal, vilka numera föranlett beslut av riks -

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Svar på interpellation. (Forts.)

dagen, i åtskilliga hänseenden kunde tänkas komma att inverka på bedömningen
av befolkningsutredningens förslag. Även det förslag, som socialvårdskommittén
väntades avgiva rörande moderskapsbidraget, hade ett nära samband
med en del av befolkningsutredningens förslag. Socialvårdskommittén
bär sedermera framlagt sitt förslag till moderskapsbidrag, men med hänsyn
till den kritik, som riktats mot detta från åtskilliga remissinstanser, är det
f. n. föremål för överarbetning i socialdepartementet, varför möjlighet att yttra
sig om förslagets definitiva konsekvenser för de ifrågasatta åtgärderna på
förlossningsvårdens område ännu icke föreligger. Särskilt gäller detta förslaget
om fria resor till och från förlossningsanstalterna för alla barnaföderskor.
I samband härmed vill jag också nämna, att befolkningsutredningens
förslag om ökade bidrag till den slutna förlossningsvården kan beräknas röna
väsentlig inverkan av det utredningsarbete, som bedrives av 1946 års statsbidragssakkunniga
för hälso- och sjukvården.

En del av befolkningsutredningens förslag och önskemål har emellertid redan
beaktats. Sålunda har vid innevarande riksdag avlämnats en proposition
angående bidrag till avlöningar åt distriktsbarnmorskor och distriktssköterskor
m. m., som bl. a. avser att åstadkomma en väsentlig förbättring av
barnmorskornas löner. I samband med denna proposition har vidare förslag
framlagts innebärande att barnaföderskan befrias från alla kostnader för distriktsbarnmorskas
resor i samband med hemförlossning och eftervård i hemmet.
I fråga om barnmorskas skyldighet att anskaffa och hålla för yrkesutövningen
erforderlig utrustning föreslås att barnmorskan befrias härifrån och
att huvudmännen själva skola bestrida kostnaderna härför.

Jag vill även erinra om att den av interpellanten berörda frågan om anskaffande
av lustgasapparater löstes för den öppna vårdens vidkommande
genom det av 1945 års riksdag fattade beslutet, varigenom medel anvisades
såväl till inköp av transportabla lustgasapparater åt landets distriktsbarnmorskor
som till vissa i samband härmed nödvändiga kurser för efterutbildning av
distriktsbarnmorskorna.

Som framgår av det anförda har frågan om ökade statliga åtaganden inom
förlossningsvården i enlighet med befolkningsutredningens förslag, bl. a. beträffande
vårdavgifter, byggnads- och driftsbidrag och barnaföderskornas resor
fått anstå i avvaktan på den definitiva utformningen av en rad förestående
reformer, genom vilka även de av befolkningsutredningen uttalade önskemålen
kunna väntas bliva tillgodosedda i ett större sammanhang. Det är min
förhoppning att dessa frågor skola kunna föreläggas nästa års riksdag. I samband
härmed böra också de återstående detaljerna i befolkningsutredningens förslag
kunna bliva föremål för riksdagens prövning.

I den proposition rörande förlossningsvården, som avlämnades vid 1946 års
riksdag, framhölls särskilt beträffande den slutna vården, att det vore olyckligt,
om det uppskov med frågans lösning, som sålunda var oundvikligt, skulle
föranleda, att tillämnade byggnadsföretag för anordnande av nya förlossningsplatser
inom sjukvårdsområdena komme att uppskjutas i avvaktan på statsmakternas
ställningstagande till förslaget om ökade statsbidrag till utbyggnaden.
Till förekommande av en sådan utveckling uttalade departementschefen
att de nya bidragsgrunder. som eventuellt kunde föranledas av befolkningsutredningens
förslag, borde bliva tillämpliga på samtliga byggnadsföretag,
som igångsatts efter 1945 års utgång. Detta uttalande biträddes av riksdagen.

På basis av infordrade uppgifter har medicinalstyrelsen uppskattat det antal
platser på förlossningsanstalter, för vilkas inrättande statsbidrag kunde
komma att erfordras nästkommande budgetår, till 696 stycken fördelade på

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Svar på interpellation. (Forts.)

65 olika byggnadsföretag, varav omkring hälften avser mindre förlossningshem.
Det är givetvis svårt att bedöma, i vilken utsträckning respektive huvudmän,
trots vad som sagts rörande avsikten att ge eventuellt nya statsbidragsregler
retroaktiv verkan, kunna ha avhållits från en utbyggnad av den
slutna förlossningsvården. De anförda siffrorna tyda emellertid knappast på
att så varit fallet. Den utbyggnad, som med hänsyn till de rådande förhållandena
på byggnadsmarknaden kan förutses bliva möjlig under nästa budgetår,
torde endast med svårighet komma att tillåta ett realiserande av hela
det nu aktuella programmet. Det är under sådana omständigheter ej troligt,
att ändrade statsbidragsbestämmelser skulle kunna ha medfört någon ytterligare
ökning av antalet vårdplatser inom den närmaste framtiden.

I dagens situation föreligga vissa svårigheter för en ur åtskilliga synpunkter
önskvärd forcerad utbyggnad av den slutna förlossningsvården. Dessa
äro emellertid av övergående art. De av mig anförda siffrorna rörande huvudmännens
aktuella byggnadsplaner visa, att en betydande ökning av antalet
vårdplatser kan förutses, så snart dessa byggnadsprojekt hunnit realiseras. Det
är min förhoppning, att detta trots de aktuella svårigheterna på byggnadsmarknaden
skall kunna ske i så raskt tempo att de rådande, för mödrarna
ytterst svåra och pressande förhållandena inom förlossningsvården skola kunna
förbättras och att ett betydligt mera omfattande utbyggnadsprogram skall
kunna realiseras under följande budgetår. Det närmaste målet för våra strävanden
på detta. område har av befolkningsutredningen uttryckts så, att vår
svenska förlossningsvård skall bringas upp till en sådan nivå att varje barnaföderska
i riket oavsett social ställning, ekonomiska förhållanden och vistelseortens
belägenhet skall. beredas möjlighet att föda sitt barn under i görligaste
mån likvärdiga och i varje fall medicinskt, socialt och humanitärt godtagbara
former för både moder och barn. Jag ansluter mig helt till denna målsättning.

Härmed, herr talman, anser jag mig ha besvarat den till mig ställda frågan.

Härpå yttrade:

Fru Yästherg: Herr talman! När jag riktade frågan till statsrådet om förlossningsvårdens
utbyggnad och förbättring såg jag framför mig en skrämmande
kavalkad av förtvivlade kvinnor, som under de mest primitiva förhållanden
och olidliga yttre betingelser fingo ge livet åt nya medborgare. Jag skall
icke taga upp tiden med att draga fram drastiska exempel för att belysa dessa
förhållanden, då litet var av oss känner till alla svårigheterna och då inga ansvariga
instanser bestritt, att läget är prekärt ur många synpunkter. Men kvinn0TI}a
u fe i landet äro förbittrade och fråga med stigande förvåning och ökad
otålighet, varför icke myndigheterna med kraft ingripa för att snabbt åstadkomma
en bättre och tryggare ordning på detta känsliga område.

Det var alltså för att få en verklig klarhet rörande frågans nuvarande läge,
för att kunna ge alla de frågande kvinnorna ett faktiskt besked och för att påskynda
behövliga åtgärder, som jag sporde statsrådet, om befolkningsutredningens
välmotiverade förslag skulle föreläggas riksdagen i år.

Jag är mycket tacksam för det utförliga och klarläggande svar och för de
lioppgivande och positiva löften som statsrådet givit. Även om jag är ledsen
över att fragan i hela dess vidd icke kan läggas fram och få sin lösning
redan i år, vilket vi kvinnor naturligtvis helst velat, måste vi ju böja oss
inför de övertygande skäl statsrådet anfört för att dröja med sin proposition
till nästa års riksdag.

Emellertid vill jag taga upp och särskilt understryka statsrådets förhoppning,
att man i snabbare takt och i större omfattning skall kunna utbygga den

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Xr 18.

Svar på interpellation. (Forts.)

slutna förlossningsvården, så att antalet vårdplatser på ett mera rimligt sätt
svarar mot det aktuella behovet. Jag förstår, att alla de många sökande i de
långa köerna om byggnadstillstånd och materieltill delning anse det lika viktigt
att bygga skolhus, daghem, bostäder och ungdomsgårdar — för att icke
tala om utbyggnaden av vår industriella apparat — som att åstadkomma nya
barnbördshus och mindre förlossningsanstalter. Men jag undrar i alla fall, om
det icke bör vara en hjärtesak framför många andra att söka bereda varje
barnaföderska en god och trygg vård. Till eu sådan räknar jag också, att specialutbildade
läkare och sköterskor i tillräcklig utsträckning stå till förfogande.
Jag förmodar, att detta önskemål är inneslutet i statsrådets förhoppning,
att han skall kunna förelägga riksdagen proposition om förlossningsvården
nästa år.

Herr statsrådet Mossberg: Herr talman! I anledning av fru Västbergs anförande
vill jag endast göra ett förklarande tillägg till mitt interpellationssvar.
Fru Västberg beklagade, att frågan om förlossningsvårdens ordnande i
hela dess vidd inte kunnat få sin lösning vid innevarande års riksdag. För att
inga missförstånd skall uppkomma rörande problemställningen på detta område
vill jag framhålla att vad som kommer de förhållanden, som i dagens läge
äro för handen inom förlossningsvården, att framstå som särskilt allvarliga är
att vi icke ha tillräckligt antal förlossningsplatser på våra sjukhus och förlossningshem.
Riksdagen och Kungl. Maj :t ha emellertid redan förra året vidtagit
sådana dispositioner, att landstingen och de huvudmän, som eljest ha att
ansvara för den slutna förlossningsvården, inte ha någon anledning att vänta
med att sätta i gång nybyggnader på grund av att statsbidragsfrågan inte är
löst. De komma nämligen att få det statsbidrag till byggnadskostnad och drift,
som slutligt kan komma att bestämmas, oavsett om de sätta i gång utbyggnaden
redan nu, innan detaljutformningen av bidragsbestämmelserna är klar.

Interpellanten framhöll de svårigheter, vilka vi för närvarande ha att kämpa
med beträffande materialförsörjning och arbetskraft, och efterlyste den relativa
angelägenhetsgrad, som utbyggnaden av våra sjukhus skulle anses ha i
nuvarande bristläge. Jag vill med anledning därav erinra om att vi varit tvungna
att införa vissa kvoter för olika delar av byggnadsverksamheten. Vi ha
alltså till vår disposition en kvot på ett visst antal miljoner kronor, som vi kunna
lägga ned på utbyggnad av vårt sjukvårdsväsen. Sådana föranstaltningar
ha vidtagits, att inom denna kvot utbyggnader av förlossningsanstalter ha
högsta prioritetsrätt. Jag skulle alltså knappast tro, att den byggnadsreglering,
som vi för närvarande ha, skall behöva att i mera väsentlig grad verka hämmande
på utbyggnaden av förlossningsvården.

Herr Fast: Herr talman! Jag begärde ordet för att säga ett par ord om hur vi
ifrån huvudmännens sida se på denna fråga. Jag vill försäkra att det i fråga
om målsättningen inte råder några som helst motsättningar mellan vår uppfattning
och den uppfattning som herr statsrådet och interpellanten givit uttryck
åt. Vi ansluta oss helt till denna målsättning.

Jag vill dock understryka att det på detta område på mycket kort tid har
försiggått en nästan revolutionsartad utveckling och att åtskilliga hinder legat
i vägen för en utbyggnad i den takt som man verkligen skulle ha önskat. Jag
vill då först fästa uppmärksamheten vid att när dessa s. k. generalplaner
gjordes upp och skulle fastställas av medicinalstyrelsen, så ville man till
följd av statsbidragsbestämmelserna icke godkänna ett högre antal platser än
som svarade mot 60 procent utav det totala antalet förlossningar. T åtskilliga
landsting kom man i kontrovers med medicinalstyrelsen, emedan man ville

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Svar på interpellation. (Forts.)

sträcka sig längre än vad medicinalstyrelsen då ville gå med på. Så var t. ex.
förhållandet i mitt eget landsting, där vi efter en viss tid dock lyckades att
få siffran fastställd till 70 procent. Jag tror också att man i andra landsting
varit så förtänksam att man genomfört planen på ett sådant sätt, att den inom
sig rymmer en viss möjlighet till utvidgning. De direktiv som utfärdades av
de statliga myndigheterna ha sålunda lagt hinder i vägen för en utvidgning
av förlossningsvården beroende på att de först uppgjorda planerna inte blevo
tillräckligt vida. Jag vill emellertid inte rikta något klander åt något håll.
Vid den tidpunkten var det synnerligen svårt att förutse den utveckling som
sedan dess har ägt rum.

Nu tror jag för mitt vidkommande — ja, jag inte bara tror utan jag har
mycket bestämda belägg för det •— att den omständigheten, att bestämmelserna
för statsbidrag på detta område ännu inte äro utformade, icke haft den
ringaste inverkan på landstingens planer i fråga om sjukhusbyggandet. Antag
till och med att uttalandet, att verksamheten kunde igångsättas utan avvaktan
på dessa bestämmelser, icke hade gjorts! Detta skulle inte ha haft någon
inverkan! Ty så väsentlig anser man ett utbyggande av denna vårdgren vara.

Ett ytterligare hinaer för en hastig utveckling av denna bygnadsverksamhet
har varit att man i en hel del fall inte utan vidare kunde få bygga en
barnbördsavdelning eller en gynekologisk avdelning och i samband därmed en
avdelning för barnaföderskor på grund av att dylika avdelningar ingå som
ett led i en stor byggnadsplan och sålunda inte kunna uppföras annat än i
samband med realiserandet av hela eller större delen av byggnadsprojektet.
Det är under sadana förhållanden klart att i samma mån som den rådande
bristen på material och arbetare lägger hinder i vägen för ett något så när
fritt byggande blir uppförandet av dylika avdelningar en åtgärd som många
huvudmän maste lata nagot ansta. Jag uttalar emellertid den förhoppningen,
att i de fall där en sjukvårdsinrättning förut icke haft någon förlossningsanstalt.
uppförandet av sådan anstalt skall vid den centrala prövningen gå före
andra byggnadsföretag vid lämnande av byggnadstillstånd. På grundval av
den överblick över detta område, som jag inom den centrala sjukvårdsberedningen
har fatt vid granskning av ritningar och dylikt, torde jag kunna säga
att planerna på sjukhusbyggnader äro mycket vidlyftiga. Om sålunda under
den allra närmaste tiden inga hinder komma att ställa sig i vägen — som man
för dagen inte kan överblicka — kommer det att ske en mycket rask utbyggnad
pa detta område. Jag tror att en sådan är så mycket nödvändigare som
platsantalet visat sig otillräckligt även vid de sjukhus, där landstingen lyckats
skaffa platser inom den slutna förlossningsvården för 90 procent av alla
barnaföderskor. Man får helt enkelt gå upp till 100 procent och sålunda ha
en liten täckning även för de eventuella behov av platser för förlossningar
som framdeles kunna uppkomma.

Jag har velat anföra detta för att kammarens ledamöter skola få klarhet
om hur man från landstingens sida ser på detta problem.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 6.

. Föredrogos var efter annan följande Kungl. Maj ds å kammarens bord vilande
propositioner; och hänvisades därvid

till utrikesutskottet propositionen nr 217, angående godkännande av ett mellan
Sverige och Polen träffat avtal rörande regleringen av varuutbytet mellan
Sverige och Polen m. m.;

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

till bankoutskottet propositionerna:

nr 221, angående pension åt vissa förutvarande bilbesiktningsmän m. fl.; och
nr 223, angående tjänstepensionsunderlag för vissa befattningshavare vid
polisväsendet;

till behandling av lagutskott propositionen nr 224, med förslag till lag angående
ändring i lagen den 22 juni 1928 (nr 254) om arbetsdomstol, m. m.; samt

till statsutskottet propositionerna:

nr 225, angående förbättrad lönestatistik; och

nr 226, angående Sveriges anslutning till världshälsovårdsorganisationen.

§ 7.

Föredrogos var för sig följande på bordet liggande motioner; och remitterades
därvid

till statsutskottet motionerna:

nr 402 av fru Rönn-Christiansson och fru Linderot;
nr 403 av herr Gavelm m. fl.;
nr 404 av fru Sandström m. fl.; och
nr 405 av herr Kyling m. fl.;

till bankoutskottet motionen nr 406 av herr Ilceggbloni m. fl.;

till jordbruksutskottet motionen nr 407 av herrar Vigelsbo och Rylander;

till behandling av lagutskott motionerna:
nr 408 av herr von Seth m. fl; samt

nr 409 och 410 av herr Dahlgren m. fl.; ,

till statsutskottet motionen nr 411 av herr Fagerholm och fru Boman; samt

till jordbruksutskottet motionen nr 412 av herr Fagerholm.

§ 8.

Föredrogs den av herr Johansson i Torp vid kammarens nästföregående
sammanträde gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet angående
den tidpunkt, då förslag till skärgårdstrafikens ordnande kan förväntas bliva
framlagd av 1945 års skärgårdsutredning, m. m.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8-

Föredrogos vart efter annat:

andra lagutskottets utlåtande, nr 21, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19
juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. in., så ock om fortsatt giltighet av
samma lag, m. m., dels ock en i ämnet väckt motion; samt

utrikesutskottets utlåtanden:

nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av
tilläggsprotokoll till de mellan Sverige och Italien den 24 november 1945 träffade
handels- och betalningsöverenskommelserna; och

nr 5, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ratificering av ändringar
i stadgan för Internationella arbetsorganisationen m. m.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa utlåtanden hemställt.

Andra hammarens protokoll 19Ji7. Nr 18.

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

§ 10.

Motion om Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande, nr 13, i anledning av väckt mostatens
över- tion om statens övertagande av en del av de politiska partiernas kostnader för

tagande av en riksdagsmannaval m. m.
del av de

politiska par- Uti en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
naieriörriks motion’ nr 70, av herrar Holmbäck och Lindblom hade hemställts, »att riksda”ijwirnM-"
&en ville i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning och förslag dels
val m. m. rörande tillhandahållande på det allmännas bekostnad och genom dess försorg
av valsedlar vid val till riksdagens andra kammare och eventuellt vid andra
val och dels rörande distribution till väljarna ävenledes på det allmännas bekostnad
och genom dess försorg, av nu nämnda valsedlar, varvid eventuellt
det tryckande folkregistret bör komma till användning».

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Reservation hade avgivits av herrar Holmbäck och Johnsson i Stockholm,
som inom utskottet yrkat bifall till motionen.

Utskottets hemställan föredrogs; och anförde därvid:

Herr Johnsson i Stockholm: Herr talman! Jag har tillåtit mig att jämte
herr Holmbäck i första kammaren avge en reservation till detta utlåtande. Jag
anser nämligen att det föreligger ett par skäl, som väl motivera bifall till det
i motionen framställda yrkandet om en utredning i denna fråga. Det skulle
först och främst säkerligen vara av värde för det politiska arbetet i vårt land
och inte minst för oss riksdagsmän att få en allsidig överblick över den politiska
val- och röstningsproceduren i en del andra länder. Det kan ju hända
att vi skulle ha en hel del att lära därvidlag.

Det är väl ändå så, att många av oss inte äro så alldeles övertygade om att
vårt valsystem, som utesluter varje möjlighet att med framgång rösta på
några andra namn än de av partiledningarna fastställda, är det allena saliggörande.

Ett annat skäl för bifall till motionen anser jag vara att ett förverkligande
av det däri framställda förslaget. skulle underlätta möjligheterna för ekonomiskt
svaga fraktioner att göra sig gällande genom att några av de nödvändigaste
kostnaderna för valen övertoges av statsmakterna. För närvarande är
det ju så, att det kostar så mycket pengar att deltaga i ett politiskt val, att de
ekonomiskt svaga riktningarna, som ofta äro mycket värdefulla, antingen inte
vaga sig pa att ställa upp i ett val eller också ruinera sig om de göra det. På
det sättet blir det nagot av sanning i det gamla slagordet att medborgarrätt
heter pengar. Mycket skulle enligt min mening vara vunnet om en ändring i
här berörda, stycken kunde ske och valproceduren kanske härigenom kunde
föras upp på ett högre och värdigare plan. Det var ditåt som motionen syftade.

Herr talman! Jag ber att med dessa korta ord få yrka bifall till motionen.

Herr Spångberg: Herr talman! Herr Johnsson ansåg att en utredning av
denna fråga skulle vara av mycket stort värde och fann en sådan — i enlighet
med vad som framhålles i motionen — icke minst berättigad med hänsyn till
de ekonomiskt svagare partierna. Jag skall för min del be att i korthet få göra
några reflexioner rörande det föreliggande spörsmålet.

Frågan om bidrag från staten eller kommunerna till partiernas valkostnader
har ju varit föremål för statsmakternas behandling åtskilliga gånger. Redan
1904 och 1905, alltså för mycket länge sedan, förelågo sålunda förslag i detta

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Motion om statens övertagande av en del av de ;politiska partiernas kostnader

för riksdagsmannaval m. m. (Forts.)

syfte här i riksdagen. Riksdagen avvisade emellertid då dessa förslag. Man kan
naturligtvis anföra vissa synpunkter för att samhället på något sätt skulle bidraga
till valkostnaderna. Särskilt förstår man att ett eller annat parti kan se
saken ur den synpunkten. Detta skulle på sätt och vis även poängtera att själva
valet vore en samhällsangelägenhet, någonting som man nu inte alltid på alla
håll tycks förstå. Men det skulle säkerligen medföra stora förluster beträffande
de ideella värdena, som herr Johnsson säger sig vilja slå vakt om. Jag tror
knappast att det skulle gagna demokratien om vi vid valförrättningarna skulle
laborera med en lång rad olika listor med beteckningarna A, B, C o. s. v., vilket
i motionen anvisats som en framkomlig väg.

Det framhålles ofta att man skall försöka poängtera den rent personliga dugligheten
och ge denna möjlighet att göra sig gällande vid valtillfällen. Även
den synpunkten har framförts åtskilliga gånger vid riksdagens behandling av
valbestämmelserna. Jag tror för min del att denna personliga värdering skulle
komma att skjutas ännu mer i bakgrunden, om man skulle införa denna ABCDbeteckning
på de olika listorna. Det skulle inte vara så säkert att inte herrar
Johnsson och Holmbäck och andra skulle försvinna bakom dessa olika bokstavsbeteckningar.
Folkpartiet brukar ju rätt ofta visa upp en mycket rik
flora av olika valsedelstyper. Motionärernas syfte är väl att alla dessa valsedlar
skulle skickas ut genom statens försorg. Man ger även i motionen närmare
anvisning på hur det skulle gå till. Låt oss nu antaga att ett visst parti
har fått beteckningen B — jag tar detta exempel därför att det i motionen har
anförts som en illustration till hur man skall gå till väga för att få ut flera
listor för samma parti vid ett val. De olika listorna skulle då betecknas med
Bl, B2, B3, B4, B5 o. s. v. Jag vet inte hur många olika valsedlar folkpartiet
brukar ha, men det torde inte vara ovanligt med fem till åtta stycken exempelvis
vid ett riksdagsmannaval. Det är klart att man kan realisera denna tanke,
men jag tror knappast att demokratien skulle ha något att vinna därpå.

Vad kostnaderna beträffar är det väl inte val sedels tryckandet som är dyrast.
Jag tror därför inte att ett val, där staten svarar för viss del av kostnaderna,
skulle ställa sig så mycket billigare för partierna än vad det för närvarande
gör. Det är val ändå föredrag, möteslokaler, bilturnéer, affischeringar, valtidningar
och annat valtryck och annonsering som dra de största kostnaderna. Man
får väl dessutom förutsätta att partierna vilja ha ut sina valsedlar till valmännen
i mycket god tid före valen, vilket väl svårligen skulle kunna ordnas på
ett tillfredsställande sätt, därest staten skulle handha valsedelsdistributionen. Det
skulle väl knappast heller vara riktigt att staten skulle behöva bekosta en så
oerhört rik flora av valsedlar som vissa partier önska hålla sig med.

Det är emellertid en annan omständighet som enligt min mening förtjänar
beaktande i detta sammanhang, nämligen att de olika partierna skulle erhålla
rätt att tillställa valnämnderna valsedlar med skyldighet för valnämnderna att
tillhandahålla dessa i vallokalerna. Det vore kanske önskligt att det vore ordnat
på detta sätt. En sådan anordning skulle inte heller kosta någonting. Men det
är ju inte den saken vi diskutera i detta sammanhang.

Som denna fråga för närvarande ligger till ber jag, herr talman, att få yrka
bifall till utskottets förslag.

Herr Fröd erberg: Herr talman! Denna fråga har ju tidigare diskuterats i
riksdagen, men i år har det tillkommit ett nytt moment, som det kan vara berättigat
att med några ord fästa uppmärksamheten vid. Vi ha för närvarande
i vårt pappersproducerande land en onaturlig pappersbrist. som närmar sig
det katastrofala. Myndigheterna ha ju måst, ingripa reglerande på området och

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Motion om statens övertagande av en del av de politiska partiernas kostnader
för riksdagsmannaval m. m. (Forts.)

uttalat förmaningar och uppdragit riktlinjer i papperbesparande syfte. Jag
skulle vilja fråga: finns det något tillfälle då det slösas så oerhört med papper
som inför ett val, vare sig det gäller riksdagsmannaval eller ett kommunalt.
Vi kunna t. ex. titta in på en poststation på landet för att se, hur det ser ut
där veckan före ett sådant val. Det kommer masskorsband ifrån alla partier,
vidare masskorsband från olika organisationer och särskilda masskorsband till
jordbrukare, handlande och hantverkare. Såväl poststationerna som de röstberättigade
själva drunkna faktiskt i den mängd av brev som kommer. Om staten
toge hand om tryckningen av valsedlarna och med ledning av de befolkningslängder,
som finnas, skickade ut samtliga partiers valsedlar i ett enda brev,
vilken besparing skulle det inte bli på papper och kuvert, postporto och dylikt
för att inte tala om besparing i arbete. I motionen yrkar man bara rätt och
slätt på en utredning — några detaljer kan man väl knappast gå in på i detta
sammanhang.

En motionär har tidigare givit uttryck åt det önskemålet, att man finge
lämna valsedlarna till valnämnderna i de olika distrikten och att dessa sedan
skulle tillhandahålla sedlarna på samma sätt som de nu äro skyldiga att tillhandahålla
vita oskrivna sedlar för den, som själv vill skriva sin valsedel.
Detta vore givetvis också en bra reform. Frågan har varit uppe till diskussion
tidigare. Då skulle man slippa detta slösande med papper, som utvecklas
utanför vallokalerna i städer och andra större samhällen. Jag tror, att även
en sådan anordning skulle betyda en avsevärd besparing av papper. När nu
frågans övriga sidor behandlas av andra talare haT jag för min del velat inskränka
mig till att fästa uppmärksamheten på denna detalj. Jag är övertygad
om, att det skulle kunna sparas icke bara tusenlappar utan kanske hundratusentals
kronor genom en sådan anordning. Alla, som under några år varit
valbossar, tjänstgjort på valbyråer eller på annat sätt deltagit i valarbetet,
kunna nog intyga hur oerhört det slösas med papper vid ett val.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till motionen.

Herr Hallén: Herr talman! Det var också en synpunkt som den siste ärade
talaren framförde för att hjälpa upp den här saken. Det är förresten underligt
vad tiderna förändras. Annars brukar det ju vara så, att folkpartiet alltid
förordar det privata initiativet och hävdar att allt vad staten gör är dyrt
och dåligt och olämpligt på alla sätt. Nu få vi i stället höra herr Fröderberg
visa upp, att det blir större sparsamhet med papper och mycket billigare och
bättre om staten övertar saken. Jag hoppas att herr Fröderberg överför samma
välvilliga syn på staten även till andra områden. Jag tror inte alls på
detta resonemang. En hel massa av det som hamnar på postkontoren, broschyrer
och sådant, är ju rena agitationsmaterialet, och det är väl inte meningen att
staten skall skicka ut sådana saker. Det får väl partierna själva ta hand om.

Medan jag har ordet, herr talman, vill jag förresten endast fästa uppmärksamheten
på att det finns ett uttryck i utskottets motivering, som kanske tarvar
en liten förklaring. Utskottet har där skrivit: »Under andra förutsättningar än
de nuvarande skulle en sådan reform kunna tjäna rakt motsatta syften än de
av mofionärerna avsedda.» Vi syfta nämligen på att om partierna skulle göras
så totalt beroende av statsmakterna som här ifrågasattes, när det gäller
valförberedelserna, kan det tänkas — jag har inte vårt eget land i tankarna för
ögonblicket, men man kan aldrig förutse utvecklingen i eu framtid — att en
statsmakt som hade vissa totalitära tendenser skulle kunna driva de misshagliga
partierna in i en yiss farozon. Det kan komma tider, då det blir fråga om
papperstilldelning, och då kan en partiskt sinnad statsledning kanske i sista

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

21 ■

Motion om statens övertagande av en del av de politiska partiernas kostnader
för riksdagsmannaval m. m. (Forts.)
stund framföra anmärkningar mot formella fel ifrån valledningens sida och
därigenom utöva ett visst tryck på misshagliga åskådningar. Jag menar inte att
man har någon anledning att misstänka någon fara i detta avseende nu, men
ingen kan veta hurudan framtiden kan bli. Det är därför högst värdefullt att
man låter partierna själva sköta om valförberedelserna och att staten däremot,
såsom det i utlåtandet säges, svarar för själva valproceduren.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels ock på bifall till den i ämnet väckta
motionen; och blev utskottets hemställan av kammaren bifallen.

§ 11.

Föredrogs konstitutionsutskottets utlåtande, nr 14, i anledning av väckta Motioner anmotioner
om utredning rörande den organisatoriska regleringen av de kyrkliga
primärkommunerna i Stockholm. Ungarnas

Uti de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr 118 organisation.
i första kammaren av herrar öhman och Linderot och nr 196 i andra kammaren
av herr Lager m. fl. fhade hemställts, »att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till regeringen hemställa om utredning av den organisatoriska regleringen
av de kyrkiga primärkommunerna i Stockholm baserad på kammarrådet
Tom Wohlins förslag till lösningar».

Enligt nämnda förslag skulle hela den kyrkligt-ekonomiska medelsförvaltningen
i huvudstaden centraliseras till ett enda organ och den kyrkligt-kommunala
budgeten antingen läggas under stadsfullmäktiges beslutanderätt eller
en gemensam kyrkligt-kommunal representation bildas för Stockholm.

Utskottet hemställde, att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Reservationer hade avgivits:

1) av herrar Linden och Nilsso-n i Göteborg, som inom utskottet yrkat, att
utskottet i anledning av förevarande motioner skulle hemställa, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning av den
organisatoriska regleringen av de kyrkliga primärkommunerna i Stockholm,
främst med hänsyn till önskemålet att den kyrkligt-kommunala budgeten lades
under stadsfullmäktiges beslutanderätt; samt

2) av iherrar Larsson i Stockholm, Björck, Gustavson, Arrhén, Kyling,

Lindmark och Dickson, som ansett, att utskottets motivering bort hava i reservationen
angiven lydelse.

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:

Herr Larsson i Stockholm: Herr talman! Jag har jämte ett par andra ledamöter
av konstitutionsutskottet till detta utlåtande fogat en reservation, avseende
väsentliga delar av utskottets motivering för sin hemställan om avslag
på den föreliggande motionen. Det torde vara naturligt att utskottsmajoritetens
representanter här närmare utveckla skälen för den negativa standpunkt, om
vilken utskottet på två ledamöter när varit enigt. Jag skall därför söka begränsa
mig till att motivera den ståndpunkt som jag och mina medreservanter
intagit i fråga om motiveringen.

Xr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Motioner angående Stockholmsförsamlingarnas organisation. (Forts.)

. Det ligger så till i denna sak. herr talman, att vi år 1942 efter flera utredningar
och mjrcket livliga diskussioner inom Stockholms församlingar och
Stockholms stadsfullmäktige fingo en ordning för församlingsstyrelsen, som
enligt vår mening pa ett lyckligt sätt kombinerar den lokala självstyrelsens
intressen inom församlingarna och önskvärdheten av en viss utjämning av församlingarnas
ekonomi över hela staden. Det är riktigt att denna ordning icke
är densamma som gäller i några andra storstäder, särskilt Göteborg, men traditionerna
äro tydligen olika i de båda städerna, och man kan inte bortse från
den betydande och växande skillnaden i storleken mellan Stockholm och Göteborg.
Det ter^sig för oss helt naturligt att man knyter en viss ekonomisk självstyrelse
också till församlingarna, något som man sålunda inte har gjort i
Göteborg.

Konstitutionsutskottet — med i väsentliga delar samma sammansättning som
för närvarande — tillstyrkte utan erinran den reform som genomfördes år 1942
och mot vilken motionärerna nu vända sig. Från samma håll, varifrån den nu
föreliggande motionen härrör, framfördes år 1945 en motion med hemställan
om en återgång till den tidigare ordningen i så måtto, att utgifterna för kyrkor
och församlingsbyggnader icke vidare skulle få till väsentlig del utjämnas genom
en avgift över hela staden, beslutad av församlingsdelegerade. Detta förslag
till ändring i 1942 års ordning avstyrktes enhälligt av konstitutionsutskottet
med hänvisning till att man, innan man började ändra på denna ordning,
borde avvakta erfarenheterna av den, enligt vad lagstiftaren menade, lyckliga
kombinationen mellan lokal självstyrelse och ekonomisk utjämning över hela
staden. Det framhölls även att frågan om ny församlingsindelning, som då var
och alltjämt är — under utredning, till äventyrs kunde komma att tillföra
denna fråga nya synpunkter, som borde beaktas och som möjligen kunde föranleda
den ena eller andra jämkningen i 1942 års ordning.

Vi ha nu haft att behandla en motion, som kommer från samma parti, det
kommunistiska, men som i motsats till 1945 års förslag icke går ut på en inskränkning
av den ekonomiska utjämningen utan tvärtom — i likhet med de
förslag som av församlingarna och Stockholms stad samt Kungl. Maj:t och
riksdagen enhälligt avböjdes vid genomförandet av 1942 års ordning — innebär
att man skall sammanföra alla församlingarnas ekonomi till en för hela
staden gemensam fullmäktigekorporation, vilken antingen skall sammanfalla
med stadsfullmäktige eller bestå av särskilt valda kyrkofullmäktige.

Det stora flertalet inom utskottet har, som jag nämnde, varit ense om att för
närvarande avböja en sadan ändring. Vi ha emellertid haft olika motiveringar
för vår ståndpunkt. Jag och mina medreservanter ha ansett det vara tillräckligt
att liksom konstitutionsutskottet gjorde år 1945 hänvisa till det förhållandet
att 1942 års ordning nyligen beslutats och att man bör avvakta erfarenheterna
av dess tillämpning. Man kan nu även tillägga att de erfarenheter som man
haft under ett par år ha varit gynnsamma och visat att reformens syfte blivit
tillgodosett. Vi ha även pekat på att den av kammarrådet Schalling föreslagna
nya församlingsindelningen kan komma att tillföra denna fråga nya synpunkter
och att man följaktligen bör avvakta detta ärendes slutbehandling, innan
man upptar frågan om en ändring av 1942 års ordning för församlingsekonomien.
Det förefaller oss, herr talman, som om dessa skäl nu liksom 1945 borde
vara fullt tillräckliga för att motivera den negativa ståndpunkt, varom vi äro
ense med utskottets flertal.

Utskottets majoritet har emellertid till denna sin negativa ståndpunkt fogat
åtskilliga anvisningar för en omläggning av den nuvarande ordningen, vilka
jag för min del finner onödiga och ej heller tillräckligt motiverade. Utskottets
motivering innefattar alltså i själva verket ett förord för att vi skola gå ifrån

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Motioner angående Stockholms för samlingarnas organisation. (Forts.)
den år 1942 beslutade ordningen, ehuru tidpunkten därför nu icke anses
lämplig.

Jag skall be att få uppehålla mig något vid de skäl som utskottet har anfört.
I första hand erinras om — det är väl det huvudsakliga skälet att den
nuvarande ordningen i princip överlåter beslutanderätten i fråga om byggande
av kyrka och församlingsbyggnader till de särskilda församlingarna, medan
en annan institution, den för hela staden gemensamma kyrkliga samfälligheten,
svarar för åtminstone en väsentlig del av de erforderliga kostnaderna.
Ordningen är alltså den att samfälligheten, det vill säga hela staden företrädd
av en institution, som sammansättes av ombud från de olika församlingarna
— kallad församlingsdelegerade — har rätt att bevilja bidrag till kyrkobyggnader
med fyra femtedelar av kostnaderna. Det är salunda denna fördelning
av beslutanderätten och den därav följande fördelningen av det ekonomiska
ansvaret som utskottet ansett vara principiellt oriktig. Jag kan, herr talman,
icke dela denna mening. Den överensstämmer ju i själva verket helt med
den ordning som gäller på många områden av den kommunala förvaltningen.
Som exempel kan nämnas skolväsendet, och samma ordning gäller även för
olika slag av vårdhem, sjukhus m. m. Det är kommunerna som besluta, och sedan
ha vi att räkna med bidrag från staten, vad beträffar skolbyggen, till en
mycket väsentlig del av kostnaden. Denna ordning fungerar, och vilka invändningar
man nu teoretiskt skulle kunna spekulera ut mot den lämnar jag därhän.
Jag konstaterar att den fungerar utmärkt i vårt kommunala dagliga liv.
Vi träffa, i själva verket i den kommunala förvaltningen dagligen på förhållanden,
som äro fullt analoga med dem, som ligga till grund för konstruktionen
av 1942 års samfällighetsförvaltning. Jag kan inte finna denna utskottets
rent teoretiska anmärkning vara något skäl mot den gällande ordningen,
detta så mycket mindre som det icke kunnat påvisas att denna fördelning av
beslutanderätten i praktiken har känts såsom någon olägenhet. Vi ha tvärtom
från församlingsdelegerade fått det uttryckliga beskedet att alla hithörande
frågor — det är inte så många sedan år 1942 — avverkats och lösts i bästa
samförstånd mellan de berörda institutionerna.

Det andra skälet som utskottet åberopar är det att församlingarna, såsom
redan tidigare påpekats, här i Stockholm i ganska stor utsträckning ge bidrag
till sociala och kulturella ändamål, beträffande vilka i många fall kan råda
tvekan huruvida de tillhöra området för den kyrkliga kommunens beslutanderätt
eller rätteligen borde flyttas över till den borgerliga kommunen. Utskottet
undanröjer emellertid betydelsen av denna invändning genom att papeka att
möjlighet föreligger att genom besvär få beslutens laglighet prövad. Denna
möjlighet har i en del fall använts, och besluten ha i sådana fall då de varit
olagliga självfallet undanröjts. Där är alltså den nuvarande ordningen såvitt
jag förstår tillfredsställande. Gör man sig mödan att gå igenom Stockholms
församlingars utgifts- och inkomststater för de senare åren, finner man också
att denna tidigare rika flora av tvivelaktiga beslut i stor omfattning blivit
upprensad. I själva verket är den anslagsgivning. i detta hänseende som kan
anses tvivelaktig numera av ganska ringa omfattning.

Utskottet förordar sedan en sådan ordning som före 1940 föreslagits av kammarrådet
Wohlin, nämligen att man skulle överlämna den ekonomiska beslutanderätten
och förvaltningen till för hela staden valda fullmäktige. Utskottet
anmärker — detta är ett eko av de debatter som förts inom utskottet — att
eu sådan ordning mte skulle behöva lägga hinder i vägen för det lokala församlingsarbetet.
Emellertid kunde ju en centralisering medföra olägenheter
med hänsyn till stadens storlek, och det är enligt utskottet dock ett intresse
att de enskilda församlingarna få göra sig gällande vid de lokala frågornas

Nr 4 8.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Motioner angående Stockholms för samlingarnas organisation. (Forts.)
behandling-, vilket man alltså på något sätt finge beakta. Utskottet säger sedan
att den ekonomiska utjämning som påtagligen ägt rum beror på en utjämning
i skattekraft mellan stadens olika delar, och skulle denna utjämning fortsätta,
menar utskottet, kunde man rent av reflektera på en återgång till den före
J.94^..gällal}de or(iningen, det vill säga till en full ekonomisk självständighet
lör församlingarna, med andra ord en återgång till den gamla uppsplittringen
av den kyrkliga ekonomien.

Jag konstaterar alltså att utskottet inleder sitt resonemang med en sympatiförklaring
till en centralisation och slutar med en antydan om möjligheten att
tvärtom splittra upp den nuvarande ordningen. Under debatten i går framhölls
av någon talare att definitionen på en statsman i motsats till en politiker vore
den, att en statsman inte kände sig bunden av tidigare intagna ståndpunkter.
Konstitutionsutskottet av år 1947 har i rikt mått förtjänat en sådan eloge,
och jag ber att få överräcka en medborgarkrans. Ty utskottet har inte blott
känt sig obundet av en enhällig standpunkt som intogs för två år sedan, utan
även lyckats i ett och samma utlåtande förena två diametralt motsatta åsikter
vilket får anses vara en prestation.

Jag ber nu att få fästa kammarens uppmärksamhet på vad saken bär i realiteten
gäller. Jag föreställer mig att denna fråga måste behandlas såsom alla
andra lagstiftningsfrågor. Riksdagen beslutade tämligen enhälligt år 1942
denna ordning. Den har tillkommit efter mycket livliga diskussioner och livliga
fejder inom Stockholms stad. Vi ha stannat vid denna ordning, som i viss
mån är en kompromiss men, som vi menade, en lycklig kompromiss. Jag har
inom Stockholms stadsfullmäktige haft uppgiften att vara föredragande i detta
lagstiftningsärende, och jag vill betyga — vilket jag hemställer att kammaren
ville beakta — att den ordning som utskottet nu förordar och som förelåg till
församlingarnas och stadsfullmäktiges prövning ar 1940, nämligen kammarrådet
Wphlins förslag ^ om gemensam ekonomiförvaltning av enhetligt valda
fullmäktige, var föremål för ett så enhälligt avstyrkande att jag sällan upplevd
maken. Om man i fråga om detta begränsade område skulle kunna använda
uttrycket folkvrede, så tror jag man kan säga att en sådan stämning behärskade
i varje fall Stockholms församlingar vid granskningen av detta förslag.
Så fingo vi då 1942 års ordning. Jag tror att den bär fungerat väl. och
samarbetet mellan församlingsdelegerade och församlingarna har lett till en
utjämning av skattebördorna mellan församlingarna. Jag skall inte närmare
belysa detta, då det finnes tryckt i utlåtandet. Skillnaden i utdebitering har
gått ned högst avsevärt, och vi ha fått en verklig ekonomisk utjämning, som
rent av på öret motsvarar vad förslagsställarna tänkt sig.

Jag frågar då: vad finns det för skäl att för närvarande uttala sig för en
vittutseende omläggning? Utskottet säger att utjämningen beror på att skattekraften
har utjämnats mellan stadens olika delar. Jag måste tyvärr bestrida
detta. Granskar man skattekraften per innevånare, finner man att ojämnheten
i kvoten är lika stor 1946 som den var år 1943. Vad som kan ha bidragit till
en viss utjämning är att några församlingar i ytterområdena och på Söder fått
en ökning av skattekraften tillika med befolkningsökning, och då utgifterna
naturligtvis släpa långsamt efter befolkningsökningen, har detta tagit sig uttryck
i nedsättning av skatterna i dessa församlingar. Detta är ju emellertid
ett förhållande, som i det långa loppet knappast kan bestå, och det motsäger
icke behovet av en. utjämning. Denna olikhet i skattekraften kommer självfallet
alltid att förefinnas mellan innerområdena med dess rika församlingar —
framför allt Klara, Jakobs, Johannes och Adolf Fredriks — och ytterområdena
med deras relativt mindre bemedlade befolkning. Tyvärr kan man nog

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Motioner angående Stockholms församlingarnas organisation. (Forts.)
därför inte på den vägen komma till en lösning''. Vi få nog erkänna att situationen
i det hänseendet är densamma som då vi införde 1942 års ordning.

Varför fäktar jag nu med en sådan iver mot den ytterligare centralisationen?
Jo, det beror på att man i en storstad bär ett behov av att också de lokala intressena
få hävda sig i den kommunala självstyrelsen. Ett sadant behov ha vi
i våra församlingar. Det blir ett visst liv på det sättet, som knyter sig till de
lokala intressena, och vi mena att vi också borde få ha kvar detta. Det finns
inte någon allmän opinion — jag lämnar därhän den opinion som kan företrädas
av motionären — för en ändring i centraliserande riktning. Finns det
någon opinion, går den snarast i direkt motsatt riktning, vilket också skulle
överensstämma med den av herr Set Persson intagna ståndpunkten, rakt motsatt
den som hans partivänner intagit för två år sedan.

När det talas om dualism på vissa områden, som äro föremål för församlingarnas
intresse, vill jag säga att detta är en dualism som vi i den borgerliga
kommunen gärna se och haft mycket glädje av. Ty vi böhöva i ^Stockholms
stadshus stödet av dessa lokala intressen. Vi behandlade just i mandags^ fragan
om anslag till Stockholms skollovskolonier, vilket är ett av de områden,
där detta samarbete mellan församlingsintresset eller det lokala intresset och
det centrala, representerat av stadens folkskoledirektion, är mest levande och
mest nyttigt. Där fungerar detta samarbete så, att de anslag som vi ge från
den borgerliga kommunen utjämna eventuella olikheter i församlingarnas tillgångar,
som ju i regel representeras av donationer eller privata föreningar.
Det är för dessa angelägenheter av det största värde att vi få behålla detta
samarbete. Ty, herr talman, det räcker på detta område liksom på många andra
sociala områden inte med de pengar som Stockholms stad kan ha rätt att
bevilja, utan vi måste ha därtill de lokala intressena, alla de frivilliga^ krafterna.
Och när de vilja ägna sig åt dessa ting, varför skola de inte få göra
det inom lagens råmärken? .

I den kommunala självstyrelsens namn hemställer jag alltsa, herr talman,
om bifall till den av mig företrädda reservationen.

Häruti instämde herrar Johnsson i Stockholm och Bagge.

Herr Nilsson i Göteborg: Herr talman! Det är väl inte tänkbart att jag med
utsikt till framgång kan försöka att få kammaren att ansluta sig till den
ståndpunkt, som herr Linden och jag ha givit uttryck åt genom vår till utskottsutlåtandet
fogade reservation. Jag skall därför inte heller utförligare beröra
denna fråga.

Jag förstår emellertid inte varför herr Larsson i Stockholm skall behöva
ta till storsläggan mot utskottets motivering på det sätt han har gjort. Utskottet
vill ju ingenting göra, och herr Larsson vill ju om möjligt ha ännu mindre
uträttat. Utskottets motivering är emellertid till stor del anknuten till ett
förslag om den kyrkliga organisationen i Stockholm, vilket enligt min mening
borde kunna föranleda ett bifall till motionen. Denna fråga om de kyrkliga
angelägenheternas ordnande i Stockholm har ju varit uppe här i kammaren
flera gånger. Det är nu tredje gången som den ligger på kammarens bord. och
det tycks föreligga utsikter till att riksdagen ännu en gång får behandla
detta ärende.

Jag vill emellertid framhålla, att den reservation, som jag underskrivit, mera
är att betrakta som ett principuttalande från min sida, som anknyter sig
till en motion som var före vid 1943 års riksdag, i vilken hemställdes om utredning
och förslag om den borgerliga kommunens övertagande av och beslutanderätt
i de kyrkliga församlingarnas ekonomiska frågor och utgifter. Denna

Xr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Motioner angående Stochholmsfförsamling ar nas organisation. (Forts.)
motion vann som bekant inte heller riksdagens bifall. Jag har emellertid velat
ta fasta på den däri framförda tanken och sålunda här ånyo aktualisera densamma.

Som jag framhöll har jag inte anledning att ytterligare ingå på denna fråga,
utan jag skall inskränka mig till att yrka bifall till den av herr Lindén och
mig avgivna reservationen.

Herr Lager: Herr talman! Den ordning som nu gäller för Stockholms stad
i hithörande avseende är ju olika den som råder i andra städer, där flera kyrkliga
kommuner fiimas inom den borgerliga kommunens gränser. Inte bara i
Göteborg utan också i en rad andra av de större städerna har man genomfört
en samfällighet och en likformighet i uttagandet av skatterna för kyrkliga
ändamål oavsett de kyrkliga kommungränserna. Herr Yngve Darsson menar
att detta beror på att traditionerna äro litet olika i Stockholm mot t. ex. i
Göteborg. Ja, traditionen är väl ganska lika på alla håll, nämligen att den
kyrkliga församlingen är fristående. En ändring har ju skett i Göteborg, och
så har även varit fallet i Stockholm under de senaste åren. Man har alltså redan
börjat tumma på traditionerna. Vad vi i motionen yrka är att man skall
fortsätta att vidtaga ändringar i överensstämmelse med vad utvecklingens
krav bjuder.

Herr Larsson anförde också att Göteborg och Stockholm i storleksavseende
äro ganska olika och att detta skulle motivera ett bibehållande av den nuvarande
ordningen i Stockholm. Såvitt jag kan förstå talar väl detta av herr
Yngve Larsson anförda förhållande snarast för det förslag som jag och mina
medmotionärer ha framställt. Det är klart att olikheten i utdebiteringen av
skatter kan bli större ju flera församlingarna bli inom en stad. Beslutanderätten
i de ekonomiska frågorna i Stockholm ligger fortfarande rent principiellt
hos _ de enskilda församlingarna, och den samfällighet som finns har endast
möjlighet att bisträcka församlingarna med anslag, därest framställning
om sådana anslag göres. Resultatet har blivit, vilket utskottet också erkänner,
att utdebiteringarna för kyrkliga ändamål växla från den ena församlingen
till den andra. Storleken av medborgarnas skatt blir alltså i viss mån beroende
avipm man bor på söder eller på norr, om man bor på västra eller östra
sidan av en gata. Det är uppenbart att dessa förhållanden äro ganska orimliga,
vilket utskottet även erkänner, och frågan har ju, som här förut framhållits,
diskuterats utan att man har kunnat finna någon tillfredsställande
lösning.

I den motion som vi ha väckt ha två alternativ framförts. Det ena är att
man skulle lägga_ hela den kyrkliga budgeten under stadsfullmäktiges beslutanderätt,
vilket jag för min del anser vara det enda riktiga på längre sikt
och vilket sannolikt också till slut kommer att ske. Därest emellertid skäl skulle
kunna anföras mot en sadan anordning, mena vi att man kan ta ytterligare
ett steg framåt genom att lägga beslutanderätten över den kyrkliga budgeten
hos ett för hela staden, för alla församlingarna gemensamt organ. Utskottet
bär i stort sett godkänt den motivering som vi ha anfört i motionen men ändå
lyckats komma ^fram till slutsatsen att man i alla fall inte skall ändra på de
nuvarande förhållandena. Motiveringen härför är, säger utskottet, att utskottet
vill avvakta _ den nyindelning av de kyrkliga församlingarna i Stockholm,
varom utredning pågår. Det är klart att denna nyindelning av församlingarna
har sammanhang med den fråga som nu diskuteras. Avsikten är ju att man
skall dela upp Stockholms församlingar ytterligare genom att öka antalet
från nuvarande^ 19 till 27. En sådan uppdelning av församlingarna drar ju
med sig krav på nva kyrkor och nya prästboställen och en de! andra därmed

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Motioner angående Stockholmsförsamlingarnas organisation. (Forts.)
sammanhängande inrättningar. Jag tror mig kunna försäkra att intresset bland
Stockholms medborgare, eller rättare sagt bland den överväldigande majoriteten
av Stockholms medborgare, för nya kyrkbyggen är mycket klent. I varje
fall är man absolut motståndare till uppförandet av predikolokaler så länge
bristen på profana samlingslokaler är så skriande som den för närvarande är.
Fn uppdelning av församlingarna kommer också att bryta den tendens till en
utjämning av den kyrkliga utdebiteringen mellan de olika församlingarna,
som man har kunnat spåra de senaste åren. Om man nu har uppnått ett visst
jämviktsläge eller en minskning av klyftan i utdebiteringshänseende mellan
församlingarna genom den samfällighet som finns, komma ju de alltjämt befintliga
ojämnheterna att ytterligare skärpas, därest man styckar sönder en
del av församlingarna, delar upp dem i flera.

Den verksamhet som de kyrkliga organen utöva kolliderar med den borgerliga
kommunens anslagsgivande på olika punkter, framför allt när det gäller socialvården.
Det finns vissa fasta gränser för detta anslagsgivande. Utskottet rekommenderar
att man i det fall där dessa gränser överskridits skall använda
överklagningsmetoden och säger, att i de fall där sådan överklagning skett
ha också de anförda besvären bifallits. Ja, det är rätt naturligt att dessa
besvär bifallits, därest de fattade besluten ha stått i strid mot gällande förordning.
Jag tror emellertid inte att den utväg, som utskottet anvisar, är så
värst rekommendabel. Den har rätt väsentliga brister. Först och främst äro
överklagningar rätt besvärliga, och besvärligheterna öka ju flera överklagningarna
bli. Jag har gjort upp en förteckning över i Stockholms stads kyrkliga
kommuner under ett år behandlade ärenden, som skulle kunna bli föremål
för överklagning med utsikt till att beslutet bleve upphävt, Det är icke
mindre än 207 stycken, och de ligga praktiskt taget allesammans inom socialvården
eller inom socialvården närliggande områden.

Det är klart att överklagningar kunna ske. och det är ju möjligt, att sådana
överklagningar också i framtiden komma att ske i ökad utsträckning. Man kan
dock inte säga, att detta står i någon god överensstämmelse med statsrådet Danielsons
för rätt länge sedan deklarerade vilja att bekämpa Krångel-Sverige,
ty här blir det bara fråga om att öka krånglet på ett område, där det är
onödigt. Behovet av att spara på papper nämndes i ett tidigare sammanhang
i dag i riksdagen, och detta behov kan man också anföra i detta sammanhang.
De besvärsprövande instanserna äro väl redan nu tämligen belastade, och jag
skulle tro att de undanbedja sig en ytterligare belastning.

Det finns en nackdel till med detta, att de kyrkliga och borgerliga kommunernas
anslag skära in i varandra. Det inbjuder till en kohandel, som inte
är så värst smaklig. Herr Yngve Larsson nämnde skollovskolonierna, och jag
vill passa på tillfället att anföra ett exempel på hur det kan bli i en församlings
kyrkofullmäktige. Det gällde anslag till en skollovskoloni, och samtidigt
skulle ett anslag till kyrkosången behandlas. Kyrkosångens anhängare voro i
stark minoritet, men lyckades ändå driva igenom det begärda anslaget. Man
sade, att därest inte majoriteten gick med på anslag till kyrkosången, så skulle
man överklaga beslutet om anslag till skollovskolonien. Inför detta hot böjde
sig majoriteten, och kyrkosångens anhängare fingo sitt anslag.

Det finns varken i utskottsutlåtandet eller i herr Yngve Larssons i Stockholm
anförande något som talar emot, att man skulle gå ett steg ytterligare på
vägen mot en centralisering av den ekonomiska förvaltningen för kyrkliga ändamål
i Stockholm. Herr Larsson i Stockholm sade, att det lokala intresset
måste stimuleras och att det här inte bara gäller anslagsfrågor, utan framför
allt att få frivillig arbetskraft för vissa uppgifter. Jag tror inte, att det
lokala intresset för vissa socialvårdande och andra liknande uppgifter är bo -

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Motioner angående Stockholms för samlingarnas organisation. (Forts.)
roende av att skattedebiteringen är ojämn inom församlingarna. Jag tror snarare,
att därest det ekonomiska ansvaret lyftes bort från de lokala församlingarna,
detta skulle stimulera intresset för frivilliga arbetsuppgifter.

Jag kan som sagt inte förstå motståndet från utskottsmajoritetens sida mot
det förslag som vi här ställt, Det är ju bara ett förslag om att låta Stockholm
marschera i fatt landets övriga större städer. När utskottet emellertid inte nu
vill gå med på detta ena alternativ vi ställt, så ber jag, herr talman, att få
yrka bifall till den reservation, som avgivits av herrar Nilsson i Göteborg och
Linden.

Herr Hallen: Herr talman! Jag förstår inte riktigt vad herr Dager menar,
när han säger att Stockholm skall få marschera i fatt Sveriges övriga större städer.
Det finns ingen stad i riket, där vi lagt de kyrkliga ärendena under den borgerliga
kommunen. Om vi ginge in för detta vore det inte att låta Stockholm
marschera i fatt, utan det vore att lata Stockholm få en alldeles separat lagstiftning,
och det är det riksdagen ideligen vänt sig emot, när det varit förslag
om att lägga flertalet av de kyrkliga ärendena under den borgerliga kommunen.

Den ärade talaren nämnde också om Krångel-Sverige och att det är en mycket^
dålig utväg utskottet anvisar när det gäller de sociala utgifter, som man
tillåter sig inom den kyrkliga, kommunen i Stockholm; det var bara att överklaga.
Ja, men om vi inte vilja föreslå, att vi skola sekularisera alltsammans
och lägga det under den borgerliga kommunen, vad finns det då för sätt att
göra slut på detta förhållande? Vi kunna inte göra en lag för detta och slå in
öppna dörrar och förbjuda kyrkliga kommuner att bevilja anslag för sociala
och kommunala .ändamål, utan vi måste anvisa denna utväg att överklaga.
Stockholm skall inte intaga någon särställning och liksom på grund av gamla
traditioner handla uppenbart och otvetydigt mot gällande lag.

På tal om denna motion skulle jag också vilja säga, att den väl i alla fall
är litet lättvindigt hopkommen, då den ju slutar med en kläm, som föreslår
riksdagen att begära en utredning, som skall vara baserad på kammarrådet
Wohlins varandra uteslutande och diametralt motsatta alternativ. Detta brukar
man väl aldrig göra, utan man säger väl, att ett alternativ är bra, och det vill
man att. Konungen närmare skall undersöka. Motionen förslår emellertid två
alternativ,.vilka fullkomligt utesluta varandra, och vill att dessa skola utredas.

Då får jag säga att herr Nilsson i Göteborg och hans medreservant sett upp
litet bättre, ty de ha åtminstone nöjt sig med att stanna vid det ena alternativet,
nämligen det som herr Lager yrkar på, att alltsammans skall läggas under den
borgerliga kommunen, mot vilket riksdagen ideligen vänt sig’. Men varför skola
vi genomföra dessa speciella bestämmelser i en viss stad, då vi inte alls ifrågasatt
att detta skall genomföras för rikets kyrkliga kommuner överhuvud taget?

Men, herr talman, det som kallat upp mig är närmast önskan att få göra
några små kommentarer till herr Larssons i Stockholm reservation. Som vi se
har han velat, att vissa viktiga delar av utskottets motivering på sidorna 9
och 10 skulle bortfalla. Han anser, att det inte alls är stridande mot kommunal
praxis att man, som utskottet säger, »överlåter beslutanderätten i fråga om byggandet
av kyrka och församlingshus m. m. åt en institution — den enskilda församlingen
— medan en annan institution — samfälligheten — svarar för de
erforderliga kostnaderna». Vi säga i utlåtandet, att detta knappast kan anses
tillfredsställande. Herr Larsson i Stockholm tycker emellertid, att detta bör
man inte skriva, ty det är saker som mycket väl försvara sig. För att styrka
detta påstående talar han om liknande förhållanden på andra områden i samhällslivet.
Kommunerna besluta t. ex. i skolfrågor, och staten lämnar anslag.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Motioner angående Stockholms församlingarnas organisation. (Forts.)

Men kan man verkligen draga detta som en parallell? Här gäller det ju delvis
samma kommunala myndigheter — kyrkofullmäktige i den enskilda församlingen
å ena sidan och samfälligheten å den andra. Vi kunna val inte
likställa de statliga bidragen för kommunala ändamål med dessa förhållanden.

Sedan vill herr Larsson i Stockholm inte heller ha med nä,sta stycke i utskottets
utlåtande, som börjar med »Utskottet har vidare uppmärksammat den anslagsgivning
till allehanda sociala ändamal...» Han tycker inte att detta är
någon farlig dualism, utan tvärtom en ädel tävlan mellan den kyrkliga och
den borgerliga kommunen att tillgodose dessa intressen. Herr Larsson sade
till och med att denna flora började bli upprensad. Nej, herr Larsson, den har
inte alls blivit upprensad. Jag har här framför mig kammarrådet Wohlins
egen utredning. Där har han en tabell, som visserligen är från 1938; vi veta
ju, att anslagen sedan dess stigit till mycket högre belopp. Där ha vi dessa
stora anslag till skollovskolonierna, till Mjölkdroppen — för att nu plocka ut
några stycken__ till barn- och spädbarnskrubborna, vårdhemmen och sommar hemmen

för gamla, till skolbarnens fjällfärder, studie- och ferieresor, beklädnads-
och bespisningsändamål, arbetsstugor och barnstugor och andra sådana
utmärkta och värdefulla saker, som staten måste ha hand om och som ingen
missunnar de behövande, saker, som klart och otvetydigt skola ligga under den
borgerliga kommunen.

Herr Lager gav själv en illustration till köpslåendet inom den kyrkliga
kommunen om ett anslag. Varken barnen eller andra förlora på att det blir
en enhetlig behandling. Vi fråga oss också, varför Stockholm skall ha en
speciell ställning, som ingen av rikets övriga församlingar kan tillåta sig.

Jag skulle också vilja fråga herr Larsson i Stockholm orn^han, såsom framstående
kommunalman, egentligen vill sudda ut dessa förhållanden, och i så
fall göra sig solidarisk med det försvar, som den tidigare utredningsmannen
professor Hassler förebragt. Denne säger så här: »Det förtjänar slutligen
påpekas, att när uttrycket ''åtgärder till främjande av torsamlingsvården’ år
1930 upptogs i församlingsstyrelselagarna, detta av departementschefen motiverades
med att hänsyn borde tagas till de nya former för församlingsverksamhet,
som så småningom vuxit fram, varför en antydan borde givas om den
kyrkliga diakonien, det frivilliga församlingsarbetet, ungdomsverksamheten,
in. m.’. Härav torde framgå, att en i viss mån utsträckt tolkning av begreppet
''församlingsvård'' väl är försvarbar.»

Kan man tillämpa dessa ord på de anslagsposter, det här är fråga om? Det
syftar på vad man kallar den kristliga kärleksverksamheten, som församlingarna
ha och som jag har massor av exempel på och vilka det aldrig någonsin
varit ifrågasatt att angripa. De skola stå kvar. Yi ha där en massa sådana
poster, som vi väl veta. Jag tycker att försvaret för att det stycket i utskottets
motivering skall utgå är något otillräckligt.

Sedan kommer emellertid herr Larsson i Stockholm till sitt huvudargument
mot utskottets motivering. Dels anser han. att vi ha velat kritisera den här
institutionen med församlingsdelegerade, som vi anse inte längre är hållbar.
Vidare säger herr Larsson, att vi först avgiva en sympatiförklaring för en
centralisering, alltså till förmån för samma förhållanden som råda i Göteborg,
där man har enhetlig kyrkofullmäktige för hela staden och alltså inga
delegerade, och att vi samtidigt ifrågasätta en återgång till det gamla. Herr
Larsson — liberal som han är — vill inte förmena oss eu ärekrans för att vi
kunna göra en sådan helomvändning som han. Nej, herr Larsson, man får inte
läsa utskottsutlåtandct på det sättet, utan man skall läsa det mycket enkelt
och precis som det står. Vi ha inte förordat något av detta._ Vi ha kritiserat
förhållandet med en anslagsbeviIjande och en beslutande institution. Sedan ha

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Motioner angående Stockholmsfförsamling ar nas organisation. (Forts.)
vi uttalat, att när en utredning kommer till stånd, så skall man kunna pröva
olika alternativ. Vi ha erkänt, att om det växande skatteunderlaget i exempelvis
Bromma och liknande församlingar kommer att fortsätta att växa, så bli
i en framtid divergenserna sa små mellan de olika församlingarna, att man
eventuellt kan ifrågasätta en återgång till det gamla systemet, alldeles som
herr het Persson föreslog förra gången. Jag var emot det då, därför att vi
ansago att divergenserna voro för stora mellan församlingarna. Nu hålla de
pa att utjämnas. Då erkänna vi att det kan finnas vissa skäl att överväga —
precis som herr Larsson sade att kyrkofullmäktige i församlingarna finnas
kvar.

Jag talade med några ledamöter i Högalids kyrkofullmäktige — de voro
meningsfränder till både herr Larsson, herr Lager och mig — och de höllo med
en rnun med om att de inte ville släppa sina lokala fullmäktigeinstitutioner.
Det är som en sade: Storstäderna med sina mammutmenigheter lämna inte
sa mycket utrymme för. det personliga intresset och initiativet, som. fallet är
ute i var landsort, där vi ha de kommunala och kyrkliga enheterna i betydligt
mindre skala.

^ rrf j n^e ^t in ^ör cn återgång till det gamla systemet, men vi mena, att
nar allt detta skall utredas, så bör även detta problem observeras en smula. Vi
ha heller inte sagt, att vi absolut böra ha det göteborgska systemet, men det
ar likväl vårt att reflektera på.

/Jag kan nämna för kammaren — jag tror jag har rätt att göra det — att jag
häromdagen hade ett samtal med domprosten Elis Malmeström i Göteborgs
Kyrkofullmäktige. Jag frågade honom: Har ni märkt någon olägenhet av detta
r-u-n'' Jo m lr)år^> ^ ^en lokala församlingskänslan ta.git skada av edra
ornalianden. De ha här sina kyrkoråd och den gemensamma fullmäktigeinstitutionen.
— Han förklarade, att han på ingen punkt funnit någon som
helst olagenhet av detta förhållande, och denne man kan väl sannerligen inte
beskyllas för att vara en rabulist i det ena eller andra avseendet. Därmed har
6 s1a^’1 *k°D skapa en parallell till Stockholms stadsfullmäktige

med hundra kyrkofullmäktige för hela staden. Det är möjligt att en sådan
anordning kunde ha andra nackdelar. Det är i alla fall ett problem, som sakligt
och grundligt bor utredas. Det är endast det vi begärt. Vi ha’inte först
rekommenderat att gå på centraliseringslinjen och sedan anbefallt att gå tillbaka
till de lokala församlingarna. Den ärekrans herr Larsson i Stockholm
ville oyerlamna till utskottet skola vi alltså be att få returnera. Herr Larssons
eget förslag att lata de sociala ärendena, som fortfarande behandlas av kyrkofullmäktige
vara kvar där, det motiverar att herr Larsson själv borde få bli
kandidat till en sådan utmärkelse.

Jag skall, herr talman, sluta med att säga, att kammaren väl torde finna att
den motivering vi förebragt är objektiv, då den inte absolut binder oss för ''dessa
olika linjer, och jag vagar påstå aft den är värdefullare, ty den ger större
uppslag och för fram flera möjligheter till prövning och bedömning än man
far, om man följer de folkfrisinnade eller de Övriga borgerliga representanterna.
Jag anser att det ar värdefullare med ett sådant skrivsätt för de blivande

assa;*''med deMa när -

Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Larsson i Stockholm: Herr talman! Utskottets ärade ordförande har
har sokt vederlägga den framställning, som jag givit om förhållandet mellan
(ten borgerliga kommunen och församlingarna i fråga om de anslag, som ligga
pa giansen mellan den kyrkliga och den borgerliga kommunen. Vi ha här fått

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Motioner angående Stockholms församlingarnas organisation. (Forts.)
höra vilka ämnen man funnit på församlingarnas stater. Jag fäster emellertid
kammarens uppmärksamhet på att denna uppräkning härrör från ett studium
av kammarrådet Wohlins förslag. Materialet är från 1938, och jag hade funnit
det vara mycket lämpligt om utskottet, innan det tog ställning, även hade
underkastat 1946 års material en granskning, ty mellan 1938 och 1946 ligger
hela denna diskussion i saken som har föranlett — jag vidhåller det — en
upprensning i församlingarnas stater, i den mån man nu kan kalla det så.
Dessa skollovskolonier tror jag inte att man nu hittar på församlingarnas stater,
men väl på donationsmedel. De mera betydande anslagen utgå från dessa
lokala medel, som väsentligen komma från församlingsvis organiserade och —
jag medger det gärna — församlingsvis förankrade skollovföreningar och inte
så mycket från kyrkokassan. Vad mjölkdroppen angår är den sedan länge helt
kommunaliserad, det är en helt ny ordning för denna verksamhet, o. s. v.

När jag här konfronteras med professor Hasslers disputation med kammarrådet
Wohlin om lagligheten av det ena eller andra anslaget och när jag tar
upp konstitutionsutskottets utlåtande för 1942, undertecknat av Harald Hallén,
och läser det, då ser jag att hela denna diskussion förelåg, då fanns ju hela
denna flora, då förelåg denna enligf herr Halléns mening felaktiga vederläggning
av professor Hassler beträffande kammarrådet Wohlins ståndpunkt. Varför
framfördes inte detta? Varför var herr Hallén jämte utskottets övriga
ledamöter beredda att utan reservation tillstyrka den då beslutade ordningen?
Vad är det som hänt sedan dess, som föranleder en ändrad ståndpunkt? Att
dessa gränstvister i stor omfattning äro förklarade, behöver jag inte vidare
uppehålla mig vid. På de områden, där de fortfarande äro kvar, äro de föremål
för ett fruktbart samarbete. Från den sidan av saken kan man inte
hämta några argument för den mera radikala omläggning som utskottet dock
tillstyrker.

De 207 överklagningsärendena, som herr Lager här hotade oss med, skulle
jag, herr talman, be att få titta litet närmare på. Jag har också gått igenom
staterna för Stockholms församlingar från 1946, och de ha ingalunda givit
mig det intrycket. Man måste observera, att den kyrkliga kärleksverksamhet,
som obestridligen faller inom den kyrkliga kommunens kompetens, har ett gränsområde,
som i viss mån kan vara gemensamt. Det tror jag är obestridligt.

Vad vi här begära är ju inte alls någon slags särställning för Stockholms
församlingar. Vi vilja ha precis samma ordning som i riket för övrigt. "Vi
begära endast, att man skall ha litet aktning och respekt för de traditioner,
som här företrädas, och för den ganska enhälliga önskan att få behålla församlingsstyrelsen.

Vad nu utskottets verkliga ståndpunkt angår, så gör utskottets ordförande
gällande, att det inte föreligger något förord för det ena eller andra alternativet.
Jag kan omöjligen finna att så är fallet, ty först säger utskottet att hela
denna ordning lider av ett svårt konstruktionsfel, ylet finns avgörande skäl
för en revision. Så avvisar utskottet kammarrådet Wohlins första alternativ,
sekulariseringen. Sedan säger utskottet, att vad som anförts inte talar mot
kammarrådet Wohlins andra alternativ, men kanske vi kunna komma till eu
fullständig uppsplittring med full beslutanderätt i alla anslagsfrågor för den
enskilda församlingen, om skatteutjämningen på grund av den allmänna utvecklingen
blir onödig.

Jag har redan påvisat — och det borde också ha gjorts i utskottsutlåtandet
— att denna utjämning av skattekraften icke sker. Det är naturligt,
att så icke är fallet. Dessa förhoppningar att en ökning av skattekraften
i ytterområdena skall minska ayståndet mellan skattekvoten i de yttre och
inre församlingarna äro ogrundade. De vederläggas av siffror, som jag inte

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Motioner angående Stockholms för samlingarnas organisation. (Forts.)
skal! taga upp tiden med att föredraga. Det är i och för sig naturligt, eftersom
i cityområdet samlas så stora skatteföremål och där finns så litet folk.

Det var mycket intressant att höra, att en domprost i Göteborg, som inte
är rabulist, inte hade någon som helst olägenhet av ordningen i Göteborg.
Jag tycker att det vore lämpligt att utsträcka denna Gallupundersökning till
Stockholms församlingar och höra efter vad man där säger om denna sak. Jag
tror att man, såsom herrarna från Högalid, skulle intyga, att varje reform
som går mot en begränsning av församlingarnas nuvarande ekonomiska självstyrelse
kommer att mötas av ett livligt motstånd. Jag har också informerat
mig om hur man ser på den saken i Högalid.

Jag ber, herr talman, att få vidhålla min hemställan om bifall till reservanternas
motivering.

^Herr Lager: Herr talman! Till herr Hallén vill jag bara säga det, att om jag
på grund av parlamentarisk oerfarenhet och bristande rutin åstadkommit en
kläm, som inte är så alldeles tydlig, så har väl konstitutionsutskottets större
sakkunskap på detta område kunnat reparera den bristen, därest den verkliga
viljan till en förändring i riktning mot vad som här är föreslaget hade funnits.
Såvitt jag fattade herr Hallén rätt menade han, att nya utredningar bör företagas
för att få till stånd en förändring i det nuvarande tillståndet i Stockholm,
ty det är ju dock på det sättet, att Stockholm står i en särställning i förhållande
till landets övriga större städer i detta avseende, i det att den kyrkliga samfälligheten
icke är genomförd annat än delvis. Det ena alternativet vi ställde
och begärde utredning om var just att få föra fram Stockholm i nivå med
rikets övriga större städer. Att vi därtill ville, att man skulle utreda också den
andra frågan, nämligen om hela den kyrkliga budgetens läggande under stadsfullmäktige,
är mera ett markerande av vad vi menat skulle vara ytterligare
ett steg i rätt riktning.

Till herr Larsson i Stockholm vill jag säga, att det är klart att det finns
ett gränsområde mellan socialvården och den kyrkliga s. k. kärleksverksamheten,
men jag undrar, om den kyrkliga kärleksverksamheten behöver utsträckas
till eller om de som bestämma över den behöva vara tveksammma
när det gäller sådana ting som luftskyddsföreningar och hembygdsföreningar
och en del andra i utredningen klart angivna ting.

Den stockholmska opinionen är, menar herr Larsson, motståndare till varje
ingrepp i den lokala självstyrelsen sådan som den här praktiseras i de kyrkliga
församlingarna. Det hade varit rättare att säga: den stockholmska opinionen
är ganska ointresserad av de kyrkliga angelägenheterna, vilket bland annat
bekräftas av det mycket begränsade deltagandet i valen till kyrkofullmäktige.

Till sist vill jag bara säga, att jag vidhåller yrkandet om bifall till den
reservation, som är avgiven av herrar Lindén och Nilsson i Göteborg, ty jag
anser att den syftar hän emot vad man bör genomföra. Jag tycker inte heller
att det skulle vara så förfärligt svårt för riksdagens majoritet — med den
sammansättning riksdagen nu har — eller att det skulle möta några större
svårigheter för konstitutionsutskottets värderade ordförande att ansluta sig till
en sådan uppfattning, som med en lätt travestering av en gammal bekant sentens
kan uttryckas hå här: given prästerna vad prästerna tillhörer och kommunen
vad kommunen tillhörer.

Herr Hallén: Herr talman! Beträffande det där ordstävet, som herr Lager
nu sist citerade, vill jag säga det, att vi äro på samma linje, men vi vilja städa
upp i fråga om de kyrkliga myndigheternas rätt att använda sina pengar till
sociala ändamål.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Xr 18.

Motioner angående S toc khol ms för sa mling ar nas organisation. (Forts.)

Jag måste säga, herr talman, att när herr Larsson i Stockholm säger, att
mina, siffror från 1938 inte kunna tillmätas något värde, eftersom det sedan
dess skett en väldig upprensning i dessa förhållanden, då måste det ha sett
förfärligt ut dessförinnan. Då det är så pass mycket kvar som det är, komma
vi aldrig någonsin ifrån, att det är hela rader av sociala åtgärder på både
fattigvårdens och barnavårdens områden, som inte tillhöra den kyrkliga kommunen
och där kyrkan som sådan inte har de ringaste intressen att bevaka.
Vi ha det förtroende för de borgerliga kommunerna, att de själva skola draga
dessa konsekvenser av sin evangeliska grundsyn. Detta kan inte kyrkan arbeta
med. Det måste bli en rättelse här i Stockholm, och den kommer också. Om det
sedan är så litet kvar, som herr Larsson talar om, varför är han då så angelägen
att detta tillstånd skall bibehållas? Det är antagligen därför att alla
dessa frågor fortfarande skola få handläggas av de kyrkliga myndigheterna.

Sedan vill jag bara säga en sak till herr Lager, när han nu erkänner att
klämmen kanske borde ha sett litet mera hyfsad ut och tillägger, att det kunde
väl utskottet ha putsat till. Det är inte utskottets skyldighet att, om det väcks
en motion som man inte vill hjälpa fram, putsa till motionen, så att den blir
mera aptitlig. Därmed har herr Lager fått hjälp av herrar Nilsson i Göteborg
och Lindén, vilka haft kläm på det och avgivit en rimlig motivering.

Herr Lager: Herr talman! Till herr Halléns sista anmärkning, där han säger
att jag skulle ha menat att utskottet skulle ha putsat klämmen i den av mig
avlämnade motionen, vill jag säga, att herr Hallén missuppfattat mig på den
punkten. Jag menade, att utskottet borde ha kommit till en bättre överensstämmelse
mellan sin egen motivering och det förslag, som utskottet ställer.

Härmed förklarades överläggningen avslutad. Herr talmannen framställde
propositioner på l:o) bifall till utskottets hemställan; 2:o) bifall till den reservation,
som avgivits av herrar Lindén och Nilsson i Göteborg; samt 3:o) bifall
till den av herr Larsson i Stockholm m. fl. avgivna reservationen; och
fann herr talmannen den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Lager begärde emellertid votering, i anledning varav herr talmannen
för bestämmande av kontraproposition ånyo upptog de båda återstående
propositionerna, av vilka herr talmannen nu fann den under 3 :o) angivna
hava flertalets mening för sig. Jämväl beträffande kontrapropositionen äskade
herr Lager votering, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående
konstitutionsutskottets utlåtande nr 14 antager bifall till den av herr
Larsson i Stockholm m. fl. avgivna reservationen, röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, bär kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit
bifall till den reservation, som avgivits av herrar Lindén och Nilsson i Göteborg.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att han funne flertalet hava röstat för nejpropositionen.
Herr Larsson i Stockholm begärde emellertid rösträkning, vadan
votering medelst omröstningsapparat verkställdes. Därvid avgåvos 79 ja och
101 nej, varjämte 8 av kammarens ledamöter förklarade sig avstå från att

Andra hammarens protokoll 1947. Nr 18. 3

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Motioner angående Stockholms församlingarnas organisation. (Forts.)
rösta. Kammaren hade alltså till kontraproposition i huvudvoteringen antagit
den under 2:o) angivna propositionen.

I överensstämmelse härmed blev efter given varsel följande voteringsproposition
uppläst och av kammaren godkänd:

Den, som vill, att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i utskottets
förevarande utlåtande nr 14, röstar

Ja;

Den det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit den reservation, som avgivits av herrar
Lindén och Nilsson i Göteborg.

Sedan kammarens ledamöter härefter ånyo intagit sina platser och sistnämnda
voteringsproposition blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning
genom uppresning. Herr talmannen förklarade sig anse flertalet hava röstat
för ja-propositionen. Rösträkning begärdes likväl av herr Lager, vadan
votering medelst omröstningsapparat verkställdes. Därvid avgåvos^ 141 ja och
45 nej, varjämte 4 av kammarens ledamöter förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets hemställan.

§ 12.

Herr talmannen yttrade: Jag ber att få påminna om att nästa arbetsplenum
kommer att hållas tisdagen den 29 april. Tiden för sammanträdets början hade
förut bestämts till kl. 2.00 em., men denna tid har ändrats till klockan 11.00
förmiddagen, för att vi skola kunna undvika kvällsplenum.

Ledningen av kammarens förhandlingar övertogs härefter av herr förste
vice talmannen.

§ 13.

Utgifter under Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 6, i anledning av Kungl. Maj :ts i
riksstatens statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter
^ä%teiVWd'' för budgetåret 1947/48 under sjätte huvudtiteln, avseende anslagen inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner.

Punkterna 1—10.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Nyanlägg- Punkten 11, angående nyanläggning av bygdevägar.
ning av »

bygdevägar. Punkten föredrogs; och anförde därvid:

Herr Hällgren; Herr talman! Jag har begärt ordet vid denna punkt därför
att jag har en motion, som gäller ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar.

Utskottet har vid denna punkt presterat en allmän motivering för sin avvägning
av väganslagen. Om man studerar väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Nyanläggning av bygdevägar. (Forts.)
anslagsäskanden, Kungl. Maj:ts proposition och statsutskottets utlåtande, finner
man, att utskottet försökt att åstadkomma en kompromisslösning med hänsyn
till de i de olika motionerna framförda önskemålen.

Beträffande nyanläggning av bygdevägar bär väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
begärt 8,5 miljoner kronor. Kungl. Maj:t har godkänt detta, och statsutskottet
har utökat summan till 9,5 miljoner kronor. För nyanläggning av
ödebygdsvägar har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Kungl. Maj :t begärt
3,6 miljoner kronor, och statsutskottet har utökat summan till 4,5 miljoner.
För byggande av huvudvägar ha väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
Kungl. Maj:t begärt 12 miljoner kronor. Statsutskottet har minskat summan
till 11 miljoner. För ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar bär vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen begärt 7,2 miljoner kronor, och Kungl. Maj:t har
begärt 6,8 miljoner kronor, sålunda mindre än vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
begärt. Statsutskottet har stannat vid summan 6,8 miljoner kronor.
Jag vågar ju inte, blygsam som jag är, räkna med att min motion påverkat
utskottet. Jag vore dock tacksam, om så vore fallet.

Så ha vi vidare förstärkning och förbättring av vägar. Där har väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen begärt 15 miljoner kronor och Kungl. Maj:t 13 miljoner,
och statsutskottet bär ytterligare minskat anslaget till 12,2 miljoner.
För vägbeläggningar har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen begärt 50 miljoner
kronor, Kungl. Maj:t 27 miljoner och statsutskottet 25 miljoner.

I stort sett har ju statsutskottet lyckats tillfredsställa de krav, som rests
från olika håll, och anledningen till att jag här begärt ordet är närmast a.tt
jag, med den tendens som har kommit till synes, befarar att anslagen till
ombyggnad av bygdevägar och ödebygdsvägar skola sättas i skymundan till
förmån för andra vägbyggnadsanslag. Jag är medveten om att tiderna äro
sådana med hänsyn till material och arbetskraft, att en stor del av de medel,
som vi nu anslå till vägväsendet, måste reserveras för framtiden, men jag anser
dock att saken bör påtalas.

Jag vill då först erinra om ett fall, där man kanske inte i allmänhet har
klart för sig att anslaget för ombyggnad av bygdevägar måste anlitas. Låt oss
antaga att det mellan två samhällen går en gammal och dålig väg, som kanske
är så krokig och backig att den inte ens kan trafikeras av lastbilar —■ jag
har exempel på sådana vägar — utan att man delvis måste anlita en enskild
väg för att komma fram med billaster. Meningen är att denna väg skall byggas
om och förbättras, och en ingenjör skickas ut för att göra upp ett förslag.
Det visar sig då att detta förslag innebär, att ingenting av den gamla
vägen kan användas, utan att det måste bli en helt ny väg mellan de båda
samhällena. Trots detta kommer förslaget av vederbörande ingenjör att betitlas
»ombyggnad och förbättring av väg», och man kan inte använda de för
nyanläggning av bygdevägar anslagna medlen, utan måste begagna sig av
ombyggnadsanslaget.

Även vid fördelningen av väganslagen blir om byggnads behovet dåligt tillgodosett,
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skriver ju till vägförvaltningarna
och ber dem göra upp flerårsplaner, och man anger därvid för de olika anslagen
vissa belopp, inom vilka vägförvaltningarna ha att röra sig. Jag har här
en bilaga till en sådan skrivelse till en vägförvaltning inom ett län. Av denna
framgår, att anslaget till förbättring av bygdevägar och ödebygdsvägar för
1946 beräknas till 75 000 kronor, och beloppet är detsamma för 1947, 1948
och 1949- Anslaget för nyanläggning av bygdevägar beräknas 1946 till 85 000
kronor, 1947 till 125 000 kronor samt 1948 och 1949 till 150 000 kronor. Jag
har själv varit ordförande i ett vägdistrikt, som omfattar en fjärdedel av detta
län och jag vet att då sluten vid årsskifte! 1943/44 helt övertog vägundeihål -

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nyanläggning av bygdevägar. (Forts.)
let, hade vi, efter vad jag vill minnas, SO företag dömda, av vilka 28 utgjorde
ombyggnad och förbättring av vägar och endast två utgjorde nyanläggningar.

Enligt mitt förmenande är nog behovet av anslag för nyanläggningar störst
i de nordliga, delarna av landet, under det att i de södra delarna av landet behovet
torde, såsom jag här sökt visa, vara störst av anslag till ombyggnad
och förbättringar. Om vi skola kunna åstadkomma ett bra vägväsende såväl
för norra som södra delarna av landet, bör därför inte anslaget till förbättring
och ombyggnad av bygdevägar minskas. Hela utvecklingen på trafikens
område liksom också trafiksäkerheten kräver att större uppmärksamhet ägnas
åt att förbättra de vägar, som redan finnas.

Nu kanske man invänder, att det lämnas ju ett särskilt anslag till förstärkning
och förbättring av vägar. Detta förstärkningsanslag avser emellertid närmast
avhjälpandet av mindre brister på redan befintliga vägar, och även om
direktiven ha utvidgats därhän, att anslaget skall, eftersom det lämnas särskilt
anslag till vägbeläggningar, kunna användas till förbättring av vissa
mindre sträckor av en gammal väg, så kan det inte helt och hållet täcka samma
behov som avses att täckas med anslaget till ombyggnad och förbättring
av bygdevägar.

Jag tror att vägmyndigheterna här i landet, som ingående känna till dessa
förhållanden, äro helt överens med mig, då jag höjer ett varningens ord när
det gäller anslaget för ombyggnad av bygdevägar. Detta ändamål bör bli tillgodosett
i lika stor utsträckning som andra anslagsposter på vägbyggnadsområdet.

Vad min motion beträffar, yrkar ju statsutskottet under punkt 14 i utlåtandet
avslag på denna, och jag kommer inte heller att ställa något yrkande
om bifall till motionen, då detta inte kan leda till något resultat. Jag har endast
velat, med tanke på den framtida prövningen av olika vägbyggn ad san -slag, uttrycka det önskemålet, att man tar hänsyn till att en ombyggnad av
bygdevägar är av behovet påkallad för stora delar av landet.

Herr Andersson i Malmö: Herr förste vice talman! Jag vill bara i största
allmänhet säga några ord om anslagen till vägväsendet.

Frågan om dessa anslag hänger ju intimt samman med de medel, som inflyta
i automobilskatt och som tillföras automobilskattefonden. För nästa budgetår
är denna fond beräknad öka med icke mindre än 70 milj. kronor till 255
milj. kronor. Det är ju en rätt avsevärd ökning, som måste få ganska stor betydelse
när det gäller vårt vägväsende och dess ordnande.

När vi inom utskottet ha behandlat frågan om anslagen till vägväsendet för
nästa budgetår, ha vi varit fullt ense därom, att utgiftssumman på denna del
av statsbudgeten måste hålla sig inom automobilskattemedlens ram, alltså de
255 milj. kronorna, men att inom denna ram en del förskjutningar kunde äga
rum. Som framgår av det utskottsbetänkande, som här föreligger, har det
emellertid, såsom också den föregående talaren meddelade, förekommit en kompromiss
inom utskottet, i det att vi företagit en viss överskjutning av medel
från ett ändamål till ett annat, och en rätt stor del av dessa medel har just tillförts
anslagen för nyanläggning av bygde- och ödebygdsvägar, alltså de små
vägarna här i landet.

Men medlen ha ju måst tagas från något håll, och då har man tagit dem från
de stora vägarnas konto. För min personliga del är jag inte riktigt säker på
att man gjort rätt häri. Jag tror att dessa medel hade behövts för huvudvägarnas
del, men jag har dock gått med på den kompromiss, som uppgjorts, och jag
hoppas att medlen skola bli till nytta även efter denna överföring från ansla -

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Nyanläggning av bygdevägar. (Forts.)
get till huvudvägar till anslagen för nyanläggning av bygdevägar och ödebygdsvägar.

Det är klart, att man kan ha vitt skilda meningar om var medlen bäst behövas,
när det gäller vårt vägväsende. Den föregående talaren har här givit
uttryck åt sin mening på den punkten, och det är mycket möjligt att han har
rätt i vad han sagt om behovet av ombyggnad av bygdevägar. Men det är
dock svårt att avgöra, hur medlen bäst skola fördelas, och vi få ju i det avseendet
i hög grad lita på den centrala myndighet, som har att behandla dessa
ärenden och som skall se det hela i dess stora sammanhang.

Jag har bara velat nämna vad som varit vår allmänna grundsyn, när vi i
utskottet behandlat frågan om anslag till vägväsendet. Vad den här förevarande
punkten beträffar ha vi ju föreslagit en höjning av anslaget med 1 milj.
kronor, och då borde väl motionärerna kunna vara nöjda.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Andersson i Falun: Herr förste vice talman! När frågan om vägväsendets
förstatligande behandlades här i riksdagen, uttalades det farhågor för att
resultatet av detta förstatligande skulle bli, att huvudvägarna komme att bli
väl tillgodosedda med anslag, under det att bygdevägar och andra smärre vägar
skulle få stå tillbaka. Jag tröstade då de oroliga med att riksdagen ju år
efter år komme att pröva anslagsäskandena och att tillfälle då funnes att söka
åvägabringa ändringar.

Det är synd att säga, att inte riksdagen har använt denna möjlighet. Det
förefaller som om det i båda kamrarna funnes riksdagsmän, som anse det vara
sin absoluta skyldighet att varje år motionera om en överflyttning från det
ena väganslaget till det andra, och med nästan lika stor regelbundenhet som
motionerna komma tar också statsutskottet hänsyn till de krav, som på detta
sätt framföras.

Även om jag vet att en sådan ståndpunkt ingalunda är populär här i riksdagen,
vill jag deklarera en uppfattning alldeles motsatt den som herr Hällgren
givit uttryck för.

Först och främst vill jag därvid framhålla, att begreppen huvudväg och bygdeväg
inte få tagas så bokstavligt som man på många håll gör. Även de vägar,
som kallas huvudvägar och som i anslagshänseende betraktas som sådana, kunna
vara vägar av ganska enkel beskaffenhet. De kunna ha tillagts huvudvägs
karaktär, därför att de sammanbinda vissa orter eller ingå som delar i kommunikationsleder
av större utsträckning, men de tjänstgöra var på sin ort såsom
bygdevägar. Gränsdragningen mellan dessa båda kategorier är sålunda mer
teoretisk än praktisk.

Behovet av ombyggnads- och nybyggnadsåtgärder är också på många håll
säkerligen lika stort när det gäller huvudvägsnätet som när det gäller bygdevägarna.
Och när nu medelstillgången är begränsad och tillgången på arbetskraft
ännu mer, måste det väl vara ekonomiskt förnuftigt och praktiskt klokt
att framför allt lägga ned pengar och arbete där man gör den största nyttan;
och ostridigt är viil att så sker, om i första hand de vägar tillgodoses, där trafiken
är störst.

Herr Hällgren som gammal vägman vet säkerligen, att det är så som jag bär
säger, när det gäller begreppen huvudväg och bygdeväg, och att alltså huvudvägarna
på många håll även tjänstgöra som bygdevägar. Men jag fruktar,
att åtskilliga andra av kammarens ledamöter inte ha gjort riktigt klart för sig
hur saken ligger till. Jag har därför velat betona, att skillnaden mellan dessa
begrepp är mer teoretisk än praktisk och att det inte finns någon anledning att
bär i riksdagen oupphörligt uppträda såsom försvarare för en uppfattning, som

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Hidrig till
underhåll av
enskilda vägar
ro. ro.

Nyanläggning av bygdevägar. (Forts.)
vill ta medel från anslagen till huvudvägar och föra över till bygdevägsanslagen.
När man har begränsade resurser, bör man använda dem på det sättet
att de göra den största nyttan, och det sker genom att framför allt tillgodose
huvudvägarna.

Herr Hällgren: Herr förste vice talman! Den föregående talaren måste fullständigt
ha missuppfattat mitt anförande. Jag har inte alls sagt, att man
skulle ta av anslagen till huvudvägar och lägga på anslagen till bygdevägar.
Jag har endast varnat för att minska anslaget till ombyggnad av bygdevägar
till förmån för andra väganslag. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade ju
begärt 7,2 milj. kronor till anslaget för ombyggnad av bygdevägar, vilket
Kungl. Maj:t minskat till 6,8 milj., och skulle jag försöka — vilket jag inte
gjorde i mitt tidigare anförande — ge någon anvisning om var man skulle
kunna ta medel för att öka anslaget, vill jag säga, att det skulle vara mycket
berättigat att ta dessa pengar från anslaget till vägbeläggningar, vilket är
satt till 27 milj. kronor. För att en vägbeläggning skall kunna utföras måste
dock vägen först vara ombyggd från grunden på ett sådant sätt, att den lämpar
sig för en permanent beläggning.

Jag anser alltså, att om man skulle vilja göra en justering av de olika anslagens
storlek, skulle medel kunna tagas från anslaget för vägbeläggningar
och i stället tillföras anslaget för ombyggnad av bygdevägar.

Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren vad utskottet i denna
punkt hemställt.

Punkterna 12—18.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 19, angående bidrag till underhåll av enskilda vägar in. in.

Kungl. Maj:t hade i propositionen nr 1 under sjätte huvudtiteln (punkt 19)
föreslagit riksdagen att till Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m. för
budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag av 3 700 000 kronor, att avräknas
mot automobilskattemedlen.

I förevarande sammanhang hade utskottet till behandling förehaft ett antal
motioner.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Svedberg in. fl. (I: 48) och den andra inom andra kammaren av herr Nilsson
i Varuträsk m. fl. (II: 97) hade hemställts, »att riksdagen måtte besluta skrivelse
till Kungl. Maj :t med anhållan om en skyndsam utredning angående
statens övertagande av vintervägunderhållet på de enskilda vägar, som äro
byggda på sådant sätt, att motorplogning kan förekomma, samt om framläggande
för riksdagen av de förslag, som av utredningen kan föranledas».

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte

a) i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med bifall till motionerna 1: 79
och II: 151 samt II: 95, sistnämnda motion i vad den avsåge förevarande
anslag, till Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m. för budgetåret 1047/
48 anvisa ett reservationsanslag av 4 000 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen
;

b) i anledning av motionerna II: 153 och II: 154 i skrivelse till Kungl.
Maj:t giva tillkänna vad utskottet beträffande de i motionerna avhandlade
spörsmålen anfört;

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Bidrag till miderhåll av enskilda vägar m. m. (Forts.)

II. att motionerna I: 48 och II: 97 icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Reservation hade avgivits av herrar Näsström, Ragnar Bergh, Åkerström
och Jansson i Kalix, vilka ansett att utskottet hort hemställa, att riksdagen

(= utskottet i punkten I. a) —

mot automo -

måtte

a) i anledning--

b) i anledning av motionerna I: 48 och II: 97, II: 153 och II: 154 i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet beträffande de i motionerna avhandlade
spörsmålen anfört.

Punkten föredrogs. Därvid yttrade:

Herr Åkerström: Herr talman! Vid denna punkt har ju utskottet haft att
behandla ett betydande antal motioner, som berört frågan om underhåll av
enskilda vägar. Alla dessa motioner ha blivit ganska välvilligt behandlade,
med undantag för två motioner, nämligen motion nr 48 i första kammaren och
nr 97 i andra kammaren, i vilka det påyrkas en utredning av frågan om huruvida
staten skulle kunna övertaga vinterväghållningen på enskilda vägar, som
äro byggda på ett sådant sätt, att motorplogning kan förekomma. Därvidlag

har utskottet sagt nej. „ '' .

I anledning av utskottets beslut i det avseendet föreligger nu en reservation
av herr Näsström m. fl. — jag befinner mig själv bland reservanterna Vi anse,
att spörsmålet nog är av så pass stor vikt, att det åtminstone borde fa bil
föremål för en utredning. Ett faktum är, att dessa^ enskilda vägar, i varje fall
i våra norrländska bygder men säkerligen också pa många andra håll, i
mycket stor utsträckning användas som allmänna vägar, dock utan att bil
kvalificerade för intagning till allmänt underhåll.

Så som bestämmelserna nu äro utformade, när det gäller ^bidrag till underhåll
av enskilda vägar, är ju en förutsättning för_ att erhålla dylikt bidrag
bildandet av en vägförening. Jag skulle här i förbigående vilja säga, att det
är nog nödvändigt att överväga en annan lösning av den frågan och inte alltjämt
vidmakthålla kravet på vägföreningars bildande i varje särskilt fall Det
är ju så, att ifall bidrag skall lämnas, skall vägen först iståndsättas, och dessa
iståndsättningskostnader kunna vara tillräckligt stora för att verka avskräckande,
varför man av det skälet inte kan åstadkomma den enighet som erfordras
och bilda den förening som här föreskrives. .

Det finns också fall, där det endast är fråga om en gard, och åtminstone
när det gäller nybyggnad av enskilda vägar är det, såvitt jag minns rätt.
praxis, att man skall kunna räkna med tre gårdar, innan något bidrag kan
komma i fråga. Sannolikt tillämpas samma praxis, när det gäller bidrag tor

underhåll av enskilda vägar. . „ , , ,

Det är också klart, att kostnaderna för vintervägliallningen pa de enskilda
vägarna äro rätt olika i olika landsdelar. I sadana delar ^av landet, där man
regelmässigt får mycket snö, som maste skaffas bort från vägarna tör a
motorfordon skola kunna komma fram där, är givetvis vinterväghållningen
förenad med rätt stora kostnader, även om man kan utnyttja statsbidraget.
Det finns också åtskilliga fall, där man har vägar av detta slag med en längd
av tre kilometer, en halv mil eller bortåt milen, ibland t. o. m. över en mil,
men där vederbörande — det kan vara fråga om^en enda fattig liten by
inte ens apser sig ha råd att svara för den kvarstående delen av kostnaderna,,
sedan statsbidrag beviljats. Detta har till följd, att byn i fråga är isolerad
under ibland kanske halva året, och samhället kan härigenom la vidkannas

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m. (Forts.)
utgifter för t. ex. inackordering av skolbarnen från denna by eller det kanske
t. o. m. tvingar fram byggandet av ett elevhem. Om staten däremot medverkade
till en sådan lösning av väghållningsfrågan, att det bleve möjligt, att
vintertid köra med motorfordon på dessa vägar, skulle ju barnen kunna skjutsas
med bil varje dag från hemmet till skolan.

Det är klart att vi inte kunna fordra och förutsätta, att plogningen av
dessa vägar skall ske samtidigt med att man plogar de allmänna vägarna.
Först måste naturligtvis de allmänna och mera trafikerade vägarna iordningställas,
men därefter skulle man kunna ta dessa enskilda vägar. Det skulle
också kunna försvaras som en mycket rationell lösning att gå till väga på
detta sätt. Och som sagt, frågan bör i varje fall bil föremål för utredning.

Jag vet, att den invändningen gjorts, att det väl ändå vore ganska orimligt
att staten svarade för vintervägunderhållet, när andra än staten ha ansvaret
för sommarunderhållet. Ja, för egen del skulle jag vilja vända på det
och. säga: om staten inte har ansvaret för sommarunderhållet, kan den väl
åtminstone ta ansvaret för vinterunderhållet. Alltjämt vill jag naturligtvis
betona, att dessa vägar måste vara i sådant skick att de utan olägenhet kunna
motorplogas.

Jag bey herr talman, att med dessa ord få yrka bifall till de tvenne motionerna
på denna punkt, nr 48 i första kammaren och nr 97 i andra kammaren,
vilket är detsamma som bifall till reservationen av herr Näsström m. fl.
vid denna punkt i utskottets utlåtande.

Herr Nilsson i Varuträsk: Herr talman! Då vi begynte ge bidrag till underhall
av enskilda vägar, så var nog syftemålet att hjälpa sådana som bodde långt
från stråkvägarna, enskilda gårdar och små byar på ett par tre gårdar, som
så gott som saknade utfärtsvägar. Dessa gårdar och byar ha i många fall under
senare tid utvecklats, och där det kanske fanns bara en eller två gårdar, när
vägarna blevo byggda med ett mycket litet bidrag, där ligga nu större byar,
som omfatta 8—10 gårdar, men samma enskilda vägar äro fortfarande deras
enda utfart fram till strakvägarna. Vi fa också komma ihåg vad föregående talare
nämnde, att dessa enskilda byar och gårdar många gånger ligga mycket
långt från stråkvägarna och följaktligen ha mycket stora svårigheter att komma
i förbindelse med större, tättbebyggda samhällen.

Framför allt då det gäller skolgången vill jag poängtera hur svårt det är för
dessa som bo långt bort -—- jag höll på att säga bortom all ära och redlighet ■—
och bara ha en enkel enskild väg att lita till för att på vintern få barnen till
skolan. Ofta blir det härigenom nödvändigt att barnen inackorderas och inte
kunna komma hem på dag då skola har hållits. Skolskjutsar förekomma ju i
vissa fall och bidra att hjälpa dem som måste anlita dessa enskilda vägar, men
i. många fall, särskilt under hårda vintrar med snöstormar och andra besvärligheter,
är det inte alltid så lätt att med hästar komma fram med skolskjutsarna.

Vi hade med vår motion tänkt oss att få till stånd en utredning, som skulle
göra det möjligt för dessa enskilda vägintressenter att få större hjälp av statsmakterna
till vintervägunderhållet än vad för närvarande är fallet. Inom
Västerbottens län ha vi många, många hundra mil enskilda vägar — det finns
inga statistiska uppgifter på antalet mil, då många byggts utan bidrag, men
de som byggts med bidrag äro över 300 mil, men jag skulle förmoda att det är
många, många hundra — men vi ha nästan inga möjligheter att få dessa vägar
plogade så att de kunna komma till mera allmän nytta, då statsbidraget härtill
endast uppgått till ca 100 000 per år.

När jag talar om enskilda vägar, vill jag särskilt poängtera, att de vägar som

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Bidrag till underhåll av enskilda vågar m. m. (Forts.)
gå under namnet enskilda vägar ofta i viss mån ändrat karaktär i riktning mot
allmänna vägar, mycket beroende på att de större orterna ofta ha sina utskiften
och sina skogar belägna på ett sådant sätt, att man endast kan nalkas dem
över de enskilda vägarna, som följaktligen ofta mer och mer användas så att
säga som allmänna vägar.

Vi motionärer anse också att staten därför borde åtminstone med en utredning
klargöra hur denna fråga ligger till. Jag får verkligen beklaga, att utskottet
har avstyrkt motionen, och jag får också beklaga att de ledamöter,
som representerade landsbygden och som varit närvarande vid utskottsbehandlingen,
inte ha gått med på reservationsyrkandet. Det borde väl ändock vara
ett allmänt intresse, inte bara för Västerbotten utan för hela Sveriges landsbygd,
att få till stånd en utredning i denna för landsbygden så aktuella fråga.

Jag ber med dessa ord att få yrka bifall till reservationen.

Herr Sandberg: Herr talman! Vid den föreliggande punkten har man i ett
par motioner yrkat höjning av anslagsbeloppet till underhållsbidrag. Dessa
motioner, av vilka undertecknad m. fl. väckt den ena, har utskottet tillstyrkt,
och sålunda har jag på den punkten ingenting annat att göra än att uttrycka
min tillfredsställelse med det resultat, till vilket utskottet kommit.

Att jag begärt ordet beror på att jag i alla fall önskade passa på tillfället
att vid denna punkt göra åtskilliga reflexioner, särskilt rörande de enskilda
vägarna. Frågan om ett vidgat stöd åt den enskilda väghållningen befinner sig
sedan ett par år under utredning. Nu är det tacknämligt, att utskottet under
nästa punkt har understrukit nödvändigheten och önskvärdheten av att utredningen
bedrives med sådan skyndsamhet att förslag kan föreläggas nästkommande
riksdag. Jag vill också betona denna sak och framhålla, att det verkligen
är av behovet påkallat att förslag till förbättringar på ifrågavarande
område snarast möjligt framläggas. Det gäller då villkoren både beträffande
bidragen till byggandet av nya enskilda vägar och bidragen till underhållet
av dessa.

Det är särskilt ett problem, som visserligen utredningen givetvis kommer att
beakta, men vars aktualitet och betydelse jag ändå vill passa på att understryka,
nämligen frågan om möjligheterna att erhålla underhållsbidrag till
enskild väg i det fall att vägbanan befinner sig i så dåligt skick, att kostnaderna
för vägbanans nöjaktiga iståndsättande bli för stora för att intressenterna
själva rimligen skola kunna anses orka med att bekosta detta. Iståndsättningsbidrag
kan nu erhållas för iståndsättande av broar och trummor, men
hur man bör förfara i det fall som jag nyss skisserade — då även vägbanan
tarvar en betydande förbättring innan man kan lämna bidrag till underhållet
i fortsättningen — det kan vara litet mera tveksamt. Man kan ju helt enkelt
begära bidrag till nybyggnad eller ordna saken så att det iståndsättningsbidrag,
som nu är begränsat till broar och trummor, utvidgas till att omfatta
även själva vägbanan i de fall då så tarvas. Hur med detta skall förfaras skall
givetvis utredningen närmare pröva, men jag vil! som sagt rikta uppmärksamheten
på denna sak och framhålla önskvärdheten av att man även på denna
punkt kommer till en tillfredsställande lösning.

Att frågan om iståndsättande av vägbanan innan underhållsbidrag beviljas
får en tillfredsställande lösning är särskilt nödvändigt med tanke på det stora
antal enskilda vägar, som vi ba i Norrland. Det berörde ju också den närmast
föregående talaren. Vi ha där en typ av vägar, som ha kallats enkronasvägar.
Frågan har uppmärksammats i en motion av herr Jacobson i Vilhelmina,
och utskottet har hänvisat saken till den pågående utredningen, men jag
vill framhålla att det är en sak av betydande omfattning, som det här gäller.

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Bidrag till underhåll av enskilda vågar m. m. (Forts.)

Dessa vägar byggdes som enskilda vägar med mycket små kostnader för statsverket,
men de ha sedan tagits i bruk för allmän trafik och befinna sig nu i ett
3ådant skick att det är orimligt att begära att enskilda skulle kunna sätta dem
i stånd. Här måste något göras och göras snart för att lösa detta synnerligen
trängande problem.

För övrigt vill jag, herr talman, bara tillägga att angelägenheten av förbättring
och utbyggnad av landets vägnät icke nog kan betonas. Inte minst
är detta fallet då det gäller förhållandena i Norrland. För den skull är det
bl. a. nödvändigt att anslagen för de olika ändamålen äro tillräckliga. Då man
nu i år — åtminstone är det fallet för undertecknad — ålagt sig en viss återhållsamhet
i fråga om kraven i detta hänseende beror det ju på att vi ha en
sådan knapphet på arbetskraft och material, men så snart möjligheterna något
förbättrats, är en utbyggnad och en förbättring av vägnätet, särskilt på landsbygden
och i de avlägsnare belägna bygderna, en av statsmakternas viktigaste
uppgifter i vårt land.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen vid den ifrågavarande
punkten.

Häruti instämde herr Stjärne.

Herr Jacobson i Vilhelmina: Herr talman! Jag skulle kunna inskränka mig
till att instämma i de synpunkter, som herr Sandberg här framförde, men det
var dock en sak som han inte vidrörde, nämligen det bedrövliga skick, vari enkronasvägarna
befinna sig. Orsaken härtill är ju de stora vedavverkningarna.
Det finns ett stort antal enkronasvägar — om jag bara håller mig till min
egen socken, Vilhelmina, ha vi över 200 kilometer enkronasvägar —■ och sannerligen
jag vet en enda, som i närvarande stund är i trafikabelt skick. De äro fullständigt
sönderkörda, och här måste verkligen någonting göras. Därför är det
ytterst tacknämligt att denna fråga kommit upp och att den fått en så välvillig
behandling som den faktiskt har fått — och kommer att få, i synnerhet om riksdagen
går på reservationen, som jag hoppas kommer att segra här.

Ett annat problem är plogningen av de enskilda vägarna. Här anvisas av
utskottet en som det kan synas ganska bra utväg, och det är att man skulle
vända sig till vägförvaltningarna, som till självkostnadspris hyra ut maskiner
och redskap. Ja, jag säger bara: hur skall det gå till? Jag skall ta ett enda
exempel. Jag blev i vintras uppringd från en fattig by, som heter Hornsjön,
som har 8 kilometer till motorplogad väg, och man bad mig försöka vidta åtgärder
så att de skulle kunna få sin väg plogad för att köra mjölk till Vilhelmina
mejeri. Jag vände mig till landshövdingen, och han föreslog att jag
skulle tala med vägförvaltningen. Jag vände mig då till vågmästaren i Vilhelmina,
som sade: ja, här ha vi manskap och maskiner, så vi kunna mycket
väl göra det, om ni bara kan få vägdirektörens löfte. Men det gick inte att få
något löfte. Jag måste dock erkänna, att vi å vår sida inte lämnade något löfte
att betala denna plogning, ty det finns inga möjligheter för några fattiga
fjällbönder att betala vad det kan kosta. Även denna fråga är av oerhört stor
betydelse för landsbygden.

Jag ber, herr talman, att på det livligaste få instämma i den vid denna punkt
fogade reservationen.

Herr Andersson i Malmö: Herr talman! Ja vi ha nu lyssnat till representationen
för Norrland, och jag förstår ju mycket väl att man däruppe hyser
önskemål om en förbättring av vägväsendet. Jag är också övertygad om att
bakom dessa anföranden ligger en vetskap om hur förhållandena äro uppe i

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Bidrag till underhåll av enskilda vägar ni. in. (Forts.)
Norrland och om att där råder ett stort behov av vägförbättringar. Vi ha också
inom utskottet uppvaktats av representanter för dessa delar av vårt land, som
ha framfört sina önskemål och motiverat dem, enligt mitt förmenande på ett
utmärkt sätt. Jag kan i det sammanhanget nämna att vi blivit föremål för liknande
uppvaktningar från andra håll, inte i år men under fjolårets riksdag,
exempelvis från Värmland, där man påtalade ungefär samma förhållanden —
som man egentligen skulle vilja kalla för missförhållanden. Jag är för min
del övertygad om att det knappast finns någon del av vårt land. där man inte
skulle kunna skapa en opinion för förbättring av vägarna. Det föreligger, herr
talman, på alla håll i vårt land ett mycket stort behov av förbättring av vägväsendet,
såväl det allmänna som det enskilda.

Men här gäller det att skaffa medel till detta, och det gäller också huruvida
det finns tillräckligt med material och arbetskraft. Vi ha ju, som jag nämnde
förut i dag, inom utskottet sökt göra vissa omjusteringar, och det är just när
det gäller enskilda vägar, ödebygdsvägar och s. k. bygdevägar, som anslaget
har blivit förstärkt. Man har således från utskottets sida velat räcka eu hjälpande
hand åt folket ute i bygderna. Längre har inte utskottet ansett sig kunna
gå, och jag tror inte att man överhuvud taget för närvarande kan gå längre.
Det är ju kanske t. o. m. på det sättet, att man inte kommer att kunna finna
användning för de begärda anslagen under det budgetår som stundar, därför
att det råder en brist på material och arbetskraft. Det föreligger ju därjämte
och beräknas vid ingången av nästa budgetår föreligga tämligen stora reservationer
på alla dessa olika punkter.

Jag kommer nu in på den fråga, som det speciellt gäller i denna punkt. Det
är såvitt jag kan se förslaget om en utredning om statligt övertagande av vintervägunderhållet
på enskilda vägar. Det gäller inte alla enskilda vägar, utan
endast de enskilda vägar, där man kan använda motorplogar. Utskottet har av
olika skäl inte velat vara med om detta. Det gäller här enskilda vägar, som till
sitt underhåll ha bidrag från staten. Bidrag utgå som bekant också till byggandet
av enskilda vägar. Det skulle väl ändå inte vara klokt om staten därutöver
helt övertog vintervägunderhållet för vissa av dessa vägar. Det skulle
bl. a. också medföra, att vi skulle få ytterligare en ny form för statsbidrag till
vägarna i landet, och de bidragsformerna äro tillräckligt många ändå. Statsutskottet
har i stället hänvisat till de utvägar som redan stå till buds. När det
gäller motorplogning skulle man kunna använda sig av de motorplogar, som
det allmänna vägväsendet har.

Denna fråga gäller inte endast Norrland utan den gäller hela landet. Numera
faller det ju snö här och var i landet, ibland till och med mest söderut, och
följaktligen är detta inte någon speciell norrlandsfråga. Vi ha pekat på möjligheten
att låta de enskilda väghållarna hyra motorplogar och redskap till självkostnadspris
och köpa materiel ur statens förråd. Längre har utskottet icke velat
sträcka sig. Utskottet har av de skäl jag här nämnt icke ansett sig kunna
vara med om en utredning i denna fråga, något som motionärerna och reservanterna
föreslagit. Jag tror icke, herr talman, att det är klokt att gå längre. Jag
vill påminna om att bidragsprocenten till såväl byggandet som underhållet av
enskilda vägar undan för undan höjts av riksdagen. Om vi skola komma in på
andra bidragsformer, som eventuellt kunna bli mycket kostsamma, kan det
hända att vi, med hänsyn till medlens fördelning i landet, nödgas sänka bidragsprocenten,
och det skulle icke vara lyckligt.

.Tåg vill, herr talman, peka på ytterligare en sak, när det gäller hyrandet av
dessa motorplogar. Det har sagts, att centralerna med materiel, särskilt i Norrland,
ligga långt ifrån de de vägar där materialen behövs. Det är nog riktigt,
men skulle man inte kunna ordna det så — ja, det är bara min personliga fun -

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m. (Forts.)
dering — att man träffar överenskommelse med den som sköter det allmänna
vägväsendet, att denne i samband med plogningen av de allmänna vägarna
också plogar de enskilda vägar som ligga bra till.

Herr talman! Det är dessa skäl, vilka utskottet för sin del funnit bärande,
som ligga bakom utskottets avslagsyrkande å motionerna. Jag ber att få yrka
bifall till utskottets hemställan.

Herr Johansson i Norrfors: Herr talman! Den fråga som nu är uppe till
debatt anser jag vara av alldeles särskilt stor vikt för den befolkning, som bor
i dessa bygder. Det är ju ganska blygsamma krav man kommer med, när man
begär en utredning. Jag anser att denna begäran bör bifallas. Genom att motortrafik
omöjliggöres långa tider på året komma de som bo i dessa bygder i ett
avsevärt sämre läge, när det gäller transport av produkter till avsättningscentra
i den mån sådana finnas. Därför anser jag i likhet med reservanterna och
motionärerna, att det som sagt är ett mycket billigt och skäligt krav, att denna
utredning kommer till stånd.

Jag ber att få yrka bifall till reservationen i denna punkt.

Herr Andersson i Falun: Herr talman! Eu talare på västerbottensbänken
relaterade ett fall, då vägförvaltningen icke hade velat låna ut ett vägaggregat
för plogning av en enskild väg. Jag vill icke här uppträda till försvar för vägförvaltningar,
som eventuellt varit ogina mot enskilda väghållare. Det kan ju
hända, att det finns sådana vägförvaltningar, men jag är övertygad om att
man i allmänhet i vägförvaltningarna ställer sig förstående till önskemål, som
framställas från enskilda vägha Hares sida. Men vägförvaltningarna våga icke
använda sina motorplogar för plogning av enskilda vägar, särskilt icke när det
är fråga om vägar, som gå genom skogsterräng, detta på grund av risken för
skador å redskapen. Många gånger måste framställningar från enskilda väghållare
om att få låna plogar eller att få hjälp att ploga upp enskilda vägar
avslås av denna anledning. Under krigstiden, då vägförvaltningamas motorfordon
liksom alla andra motorfordon drevos med gengas, var det icke tekniskt
möjligt att låna ut redskap till plogning, därför att motorfordonen icke
alltid orkade arbeta i den terräng varom här är fråga. Eftersom vägarna ofta
voro igensnöade och underhållet eftersatt sedan lång tid, räckte ej krafterna
till för att forcera snömassorna. Nu när motorfordonen drivas med bensin och
ha sin fulla kraft ligger det ju annorlunda till, men motorparken är otillräcklig.
Jag är dock övertygad om att när vi komma så långt att det finns tillräckligt
med plogar i vägförvaltningarna så komma också alla rimliga önskemål
att tillgodoses. Men när man ej har tillräckligt antal aggregat till förfogande
måste vägförvaltningarna se till att plogarna äro i det skick att de allmänna
vägarna kunna klaras.

Varje år utfärdas en kungörelse, där vägförvaltningen ålägges hålla vissa
vägar öppna under snart sagt alla förhållanden. Nästa grupp av vägar skall
hållas öppna i den utsträckning som det är möjligt. När det gäller den tredje
gruppens vägar, släpper man helt och hållet på kravet att vägarna skola vara
farbara för motorfordon. Till den första gruppen av vägar höra icke endast
huvudvägarna utan även bygdevägar av stor vikt och betydelse. För att hålla
dom farbara måste vägförvaltningen alltid se till att tillräckligt med redskap
står till förfogande, och detta gör att man ej alltid vågar köra ut på de enskilda
vägarna, även om behovet av plogning där är aldrig så trängande.

Herr Nilsson i Varuträsk: Herr talman! Med anledning av vad herr Andersson
i Falun sade vill jag nämna, att vi i motionen begärt utredning om statens

Onsdagen den 2o april 1947 fm.

Nr 18.

4ö

Bidrag till underhåll av enskilda vågar m. m. (Forts.)
övertagande av vinterväghållningen å vissa enskilda vägar, som äro byggda pa
ett sådant sätt att motorplogning kan förekomma. Vi mena, framför allt, att
om man skulle kunna få det därhän, skulle detta bli en sporre för dem som
använda dessa vägar att få dem ytterligare förbättrade. Vi veta så innerligt
väl, att de enskilda vägarna därhemma till en del äro hopplösa att trafikera.
De äro trasiga och sönderkörda, icke minst på grund av den transport av trävirke
som skett under krigsåren på dem. Dessa transporter ha ju varit till nytta
för oss allesammans, ja, i mycket stor utsträckning för hela nationen.

Det har också talats om vilken fördel det skulle innebära att få låna maskiner
av vägförvaltningarna, men det sätter jag icke så stort värde på. Dessa
maskiner äro i många fall långt avlägsna, och det medför ju stora kostnader att
få dem dit där de skola användas. Dessutom är det icke alltid så lätt att använda
dylika maskiner på dessa vägar under vintern. En väg som skall nyttjas
och trafikeras på vintern måste underhållas från tiden för den första snön
på hösten och sedan dag efter dag, och så kan ju ej ske om man skall använda
vägförvaltningens maskiner. Det är jag övertygad om. Jag har bara velat framhålla
detta utöver vad jag tidigare sagt.

Herr Severin i Stockholm: Herr talman! Det råder naturligtvis ingen tvekan
om att det föreligger ett stort vägbehov i Norrland. Jag tror inte att det är
riktigt som Västerbottens-Kuriren skrev, att denna mängd av motioner från
norrlänningarna om anslag till vägar innebär en ädel tävlan mellan de olika
politiska partierna att söka övertrumfa varandra för att inför befolkningen i
dessa landsdelar framstå såsom dem, som bäst tillvarataga dess intressen. Men
ingen skall taga åt sig detta och tro, att man misstänker att detta varit verkliga
motivet. Jag tror inte på Västerbottens-Kuriren i detta fall, men så skrev
dock tidningen.

Motionen och enhälligheten hos västerbottningama är naturligtvis ett uttryck
för att ett verkligt behov av hjälp föreligger. Men som herr Andersson
i Malmö framhöll är vägbehovet i hela landet mycket stort, ja, i förhållande
till de medel som stå till förfogande ofantligt stort. Följaktligen måste det
prutas på alla områden. De medel, som stå till förfogande, måste fördelas mellan
olika vägbehov. Om man tror, att man i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
eller i kommunikationsdepartementet kastar krona och klave om huru stort
anslaget skall vara till det ena eller andra vägbehovet, är det en missuppfattning
om hur det går till vid avvägningen. Bakom denna ligger ett mer eller
mindre intensivt studium av frågan om var man lämpligast skall använda de
medel man har till förfogande. Man fastslår alltså vilka behov som äro mest
trängande. Det är den avvägningen som göres. Nu brukar ju riksdagen varje
år ändra på Kungl. Maj :ts förslag, åtminstone i fråga om anslagen till norrlandsvägarna.
Jag vet icke om jag avslöjar en hemlighet när jag säger, att
jag från min egen tid i kommunikationsdepartementet erinrar mig, att man
vid författandet av sjätte huvudtiteln alltid räknade med att riksdagen skulle
ändra på anslagen. Det var en sak som så att säga ingick i beräkningen, och
den uträkningen har ju inte slagit fel denna gång heller. Utskottet har gjort
vissa justeringar, som dock varit mycket lätta. Jag vill på intet sätt underkänna
behovet av vägar i Norrland, men jag är rädd för att om norrlänningarna
skulle få alla sina krav tillgodosedda, skulle de vägmedel som stå till förfogande
bli oriktigt använda. Viktiga behov skulle komma att få stå tillbaka.

Jag återgår emellertid till Västerbottens-Kuriren. Jag fäste mig vid en ledande
artikel, där man berättade följande: »T Krutbergets by inom Dikanäs
kyrkobokföringsdistrikt bodde för något tiotal år sedan fem familjer. Nu bor
där kvar en ensam iinka. Krutbergets by är en väglös by. Men en by med

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. in. (Forts.)
goda odlingsmöjligheter och vackert läge invid eu fiskrik sjö.» Agitationen
för byggandet av väg till Krutbergets by i Dikanäs socken, där det bor en
ensam änka, tror jag mycket väl skulle kunna förenas med ivern för anläggandet
av vägar, men jag vågar å andra sidan påstå, att om man nedlade
50 000 eller 100 000 kronor på en sådan väg, skulle det vara missbruk av medel.
Jag bär tidigare intresserat mig för ett motionsvis framfört förslag till
anslag till en sådan norrlandsväg. Det rörde en liten by, där det fanns fem
gårdar. Jag ringde till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och frågade, hur
mycket det skulle kosta att bygga denna väg. Man svarade, att om man använde
den vanligaste mallen för byggandet av den billigaste tänkbara väg på
den sträckan, skulle det gå till cirka en miljon kronor. Jag undrar om icke
den miljonen i stället helt enkelt skulle kunnat användas till att underhålla
de människor som bodde där i ödemarken. Det hade både för dem och andra
varit förmånligast om de flyttat därifrån. Jag tror icke att man i Krutbergets
by skulle fått behålla befolkningen om man byggt en bättre väg dit och ej
heller att folk skulle flytta dit, om man nu skulle bygga en väg till änkan.

Jag har inte sagt att norrlandsintressena icke skola tillgodoses, utan bara
att det måste göras en förnuftig avvägning — även om den för vissa intressen
komme att uppfattas såsom ovilja. Hänsyn måste tagas till de verkligt stora
behoven. Här är det alltså inte fråga om ovilja. Har man små medel måste
man använda dem på det förnuftigaste sättet. Både väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och Kungl. Maj :t göra ansträngningar för att använda medlen på ett förnuftigt
sätt.

Utskottet har föreslagit vissa ändringar. Jag skulle varit mera tillfredsställd
om utskottet följt Kungl. Maj:ts förslag på alla punkter, men då så ej
är fallet skall jag visst icke göra invändningar däremot. Det är klart att reservationen,
som närmast gäller plogningen av enskilda vägar, innefattar en
mycket skälig begäran. Som herr Andersson i Malmö påpekade utgår det
emellertid rätt höga anslag till enskilda vägar. Det föreligger också i en annan
motion yrkande om utredning om vem som egentligen skall betala vägkostnaderna.
Bakom denna motion ligger en spekulation i att av bilskattemedel
skulle bestridas endast en del av vägkostnaderna medan resten skulle betalas
genom vanliga skattemedel eller en särskild vägskatt. Jag anser att bilskattemedlen
skola betala alla vägar. Inga medel böra uttagas skattevägen för dessa
ändamål. Men då är frågan om man helt och hållet skall utplåna gränsen
mellan allmänna vägar och enskilda vägar, om man alltså skall ta in de enskilda
vägarna till allmänt underhåll. Så bör, anser jag, ske i den utsträckning
som våra ekonomiska möjligheter tillåta det. När så ej är fallet, få vi
vara försiktiga, så att vi icke pålägga det statliga vägväsendet större bördor
än det skäligen för närvarande kan stå ut med.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Jacobson i Vilhelmina: Herr talman! Herr Severins anförande erinrar
mig om den tid, då han var statssekreterare i kommunikationsdepartementet.
Samma ovänliga inställning, som både från hans och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
sida då kom till synes mot norrlandskommunikationerna, kommer
till synes i dag. Jag tycker han skulle varit belåten med att låta skåningen
Olof Andersson i Malmö försvara utskottets ståndpunkt. Det var onödigt att
rycka in och tala om Krutbergets by och säga, att den nog hade blivit avfolkad
även om den hade fått väg. Det är nonsens. Vore herr Severin konsekvent
skulle han säga, att ju mera vägar vi bygga desto större blir avfolkning -

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m. (Forts.)
eu. Nej, herr Severin, vi måste taga hänsyn till människorna även i ödebygderna.
Därför måste herr Severin ändra sin inställning och icke följa de intentioner
som komma från »skåningarna på stockholmsbänken».

Herr Sandberg: Herr talman! Herr Severin drog upp frågan om det inte i
grund och botten vore bättre att begränsa en del väganläggningar i övre Norrland
därför att det kanske vore det lyckligaste att vederbörande flyttade bort
från sina boplatser och att bebyggelsen nedlades. Det finns naturligtvis fall,
där även detta kan tänkas förekomma eller då saken i alla händelser kan diskuteras.
Men jag tror att herr Severin och många med honom äro benägna att
överdriva, då man vill förringa bosättnings- och odlingsmöjligheterna i Norrland.

Jag begärde ordet för att jag ville något komplettera det exempel som herr
Severin anförde. Jag råkade nämligen i min ficka ha det tidningsurklipp, som
jag tror låg till grund för hans uttalande. Det är en komminister inom Dikanäs
som gjort en del utredningar angående avfolkningen av vissa byar på
grund av de dåliga vägförbindelserna, och han nämner bl. a. detta fall från
Krutbergets by. Jag skall inte uppta tiden med att citera allt vad som här är
återgivet utan vill bara anföra några ord: »En utredning bör ju såvitt möjligt
är utgå ifrån påvisbara fakta — och dit får man väl då räkna Krutbergsbyns
goda odlingsmöjligheter, dess vackra läge invid en rätt stor och hitintills
fiskrik sjö. Med tanke därpå synes det honom» — komministern i fråga •—
»icke för djärvt att påstå, att därest vägförbindelse funnits till Krutberget, så
skulle det ha anmält sig folk som i de utflyttades och avlidnas ställe velat återupptaga
bosättningen i byn.»

Jag tror alltså, herr talman, att man inte skall, som herr Severin gjorde,
draga allt för vittgående slutsatser om möjligheten och önskvärdheten av att
nedlägga viss bebyggelse i övre Norrland.

Herr Hedlund i Rådom: Herr talman! Bara ett par ord i anslutning till herr
Severins i Stockholm uttalande nyss. Det är ju uppenbart att man måste göra
en avvägning i fråga om det skäliga behovet av bygdevägar, ödemarksvägar,
enskilda vägar o. s. v., men det är om hur denna avvägning skall företagas som
meningarna gå isär.

Vi som något känna till förhållandena ute i glesbygderna i skogsområdena
ha klart för oss, att om det inte blir kommunikationer där så kommer folket
ganska snart att flytta bort. Det är by efter by som töms på folk, det är gårdar
som stå öde här och var. Och man måste fråga sig: är detta en riktig utveckling?
Far landet i dess helhet väl av att händelserna gestalta sig på det
sättet? Måste vi ändå inte komma ihåg att det är de människor som bo där
uppe, som under hela detta krig dragit försorg om uppvärmningen av våra
bostäder här i Stockholm, framställningen av varmvatten, o. s. v. Äro vi inte
också på det klara med att deras arbete är oumbärligt, om vi skola få exportvaror
-—- så att vi exempelvis kunna få bibehålla den nuvarande kafferansonen
och om möjligt få litet mer så småningom? Är det inte nödvändigt att de
fortsätta sitt arbete, om vi överhuvud taget skola kunna importera? Jag tycker
att man ifrån stockholmare och folk som bor annorstädes än i glesbygderna
möter en ganska oförstående inställning just till befolkningen där uppe och
till nödvändigheten av deras arbete. Den fråga det här gäller är ju bland
annat iordningställandet av de vägar, som blivit förstörda genom att hundratusentals
kubikmeter ved forslats ned hit till Stockholm.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservationen.

Nr 18.

Onsdagen den 20 april 1947 fm.

Bidrag till underhåll av enskilda vågar m. m. (Forts.)

Herr Hansson i Skediga: Herr talman! Jag har aldrig tänkt begära ordet i
denna fråga, men det var två av herr Severin i Stockholm gjorda avslöjanden,
som uppkallade mig.

Först berättade han att man i kommunikationsdepartementet —• om det endast
var på hans tid eller om systemet fortsätter, vet jag inte — tog till ganska
litet i fråga om anslag till enskilda och utfartsvägar, emedan man visste att
det skulle avlämnas motioner som begärde mer. Jag hoppas att det går till
på annat sätt nu. — Det var också en annan sak herr Severin blottade. Då jag
får förutsätta att en redaktör har bra stort inflytande på stockholmarna vore
det sorgligt, om det är som herr Severin sade, att han tycker det är missbruk
av kapital om vi få vägar till ödebygdsgårdarna. Jag får beklaga om en sådan
uppfattning verkligen förekommer. Vi ha även i Uppland trots närheten
till huvudstaden gårdar som ännu i dag inte ha andra än gamla lervägar att
köra på, mer än usla vägar, där det inte går att komma fram med bil. Jag
hoppas att redaktör Severin inte innerst har en sådan åsikt, och då han har
pennan i sin hand hoppas jag han försöker ändra tonen härvidlag, vilket säkerligen
skulle hjälpa upp de där besvärliga förhållandena på landsbygden.

Jag tror inte att ni stockholmare skulle få det så besvärligt, att ni behövde
tillgripa förbud mot inflyttning hit, om ni hjälpte landsbygden litet mer. Jag
tycker det är missbruk att bygga så mycket här och dra hit folk, ty det finns
inte bara odlad jord på de platser det här gäller utan också skog. och den behöva
ni också för att inte behöva frysa. Det behövs vägar bara för den saken!

Jag vädjar till herr Severin att sadla om den där hästen och ta en annan, som
är litet bättre.

Herr Severin i Stockholm: Herr talman! Jag tycker liksom herr Hansson i
Skediga att det är slöseri att bygga mer i Stockholm, jag anser faktiskt Stockholm
vara större än staden borde vara. Om ett par hundratusen människor ville
flytta ut ifrån Stockholm, skulle jag inte ha det minsta att invända däremot.

Att jag åter begärt ordet beror emellertid på att jag anklagats för att ha
dragit de och de slutsatserna av den utredning, som den av herr Sandberg
nämnde pastorn gjort och vari Krutbergets by i Dikanäs nämndes. Jag drog
inga slutsatser därav, jag bara tillät mig uttrycka ett tvivel på att en återflyttning
skulle äga rum, även om vi byggde en väg dit. Och jag är inte säker
på att icke en mycket stor del av de avlägsnaste byarna i Norrland skulle
avfolkas, även om de hade bättre vägar. Ty utkomstmöjligheterna äro ju så
mycket bättre på andra håll, och i synnerhet de unga människorna söka alltid
få bästa möjliga utkomst. Det är ju detta som är anledningen till hela den
stora folkvandring_ som sedan årtionden pågått från landsbygden till städerna.
Därmed har jag inte sagt. att jag är anhängare av detta. Jag konstaterar
ett faktum som existerar, vare sig jag beklagar förhållandet eller icke.

Vad jag ville framhålla var bara, att när man har begränsade medel måste
man försöka använda dem där det är förnuftigast, d. v. s. där de ge största
utbytet. Måhända kan detta inte objektivt avgöras i ögonblicket. Herr Sandberg
kan säga, att det vore mycket förnuftigare att placera de 235 miljonerna
— vill jag minnas att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen räknade med skulle
inflyta i automobilskattemedel under 1947/48 — i Norrland än i någon annan
del av landet, och jag skulle icke kunna bevisa att detta är felaktigt. Vad jag
utgick ifrån var att de här verksamma myndigheterna, såväl väg- och vatten
som Kungl. Maj:t, sökt att med de begränsade medlen i möjligaste mån tillgodose
alla behov efter angelägenhetsgraden, och då kom man fram till detta.

Slutligen drog jag verkligen den slutsatsen, att om norrlandsmänniskorna
skulle få alla sina förslag godkända, fruktade jag för min del att medlen inte

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. in. (Forts.)
skulle bli använda på förnuftigaste sätt. Jag var rädd för att det skulle bli
oproportionerligt stora anslag däruppe och följaktligen oproportionerligt små
på andra ställen; vi ha som sagt en begränsad ram att röra oss inom. Den
gamla frasen att väg bryter bygd användes ofta en smula lättsinnigt. Den gör
det naturligtvis under vissa förhållanden, men väg bryter inte bygd var som
helst. Det måste finnas vissa naturliga förutsättningar för att det skall kunna
brytas en bygd. Även om man anlade en bred chaussé upp till Kebnekaises topp
skulle vi aldrig kunna utföra några odlingar där.

Naturligtvis skola vi utnyttja de naturliga förutsättningarna på bästa möjliga
sätt, och vägbyggen äro ett medel härtill. Men just härför måste väganslagen
i någon mån anpassas efter trafikbehovet.

Herr Jansson i Kalix: Herr talman! Det är klart att man kan göra som herr
Severin i Stockholm: man kan lamentera över vad orsaken kan vara till att
människorna dra sig till storstäderna. Han trodde sig kunna dra den slutsatsen
av det enskilda fall han omnämnde, att det är från de mest avlägsna
bygderna som människorna först flytta in till städerna. Utan att uppta kammarens
tid med att försöka leda i bevis att detta inte är fallet, tror jag ändå
man kan göra det allmänna, påståendet, att en närmare undersökning möjligen
skulle visa, att det ingalunda är ifrån de vägfattiga bygderna man först drar
sig in till storstäderna, utan det är möjligt att det är i mera näraliggande
bygder, försedda med ett utbyggt vägväsende, som denna lockelse först uppkommer.

Vidare skola vi komma ihåg en annan sak, och det är att dessa enskilda
vägar inte äro ett uttryck för ett rent personligt behov hos någon familj som
bor i en ödebygd, utan de äro ofta uttryck för ett samhälleligt behov att
komina åt de råvarurikedomar som finnas i anslutning till denna väg. Av denna
anledning ha många av dessa vägar kommit till i Norrland, i Norrbottens och
Västerbottens skogsbygder, med domänstyrelsens hjälp. Där inte den enskilde
har orkat bygga ut sina vägar, har domänstyrelsen inträtt, därför att det varit
fråga om en råvaruförsörjning av utomordentligt intresse för staten.

När det gäller enskilda skogsägare äro de inte lika pigga på att delta i utbyggandet
av en dylik väg, utan där få vissa intressenter, beroende på den försörjning
som är ansluten till bebyggelsen i fråga, bli ansvariga för byggandet
och underhållet av dessa vägar. Man kan sålunda utgå ifrån att det inte bara
är enskilt intresse, utan att utomordentligt viktiga samhälleliga intressen kunna
vara inkopplade här. Det har också påvisats tidigare i debatten i dag att så
är fallet. Vår vedförsörjning hade varit en helt annan, om icke det enskilda
vägväsendet utgjort ryggraden när det gällt framfraktandet av det bränsle,
som bl. a. storstäderna haft nytta av under dessa avspärrningsår. Om sålunda
det allmänna har intresse av dylika vägar, kan man ifrågasätta om
inte denna angelägenhet är av ''så pass stor betydelse, att man kunde förorda
en utredning på området. Nog tycker jag att riksdagen ibland begär utredningar
i ärenden, som äro av mindre betydelse än denna fråga. Jag är icke
lika övertygad som herr Severin om att denna fråga icke behöver utredas.
Jag är inte lika färdig med vare sig behovet av ökat allmänt tillskott till eller
helt statligt övertagande av vintervägunderhållet som herr Severin tycks vara
om att vi inte behöva öka samhällets andel i detsamma.

Det är därför, herr talman, som jag ställt mig som reservant, och det är
därför som jag nu också ber att få yrka bifall till reservationen.

Härmed förklarades överläggningen avslutad. Herr förste vice talmannen
gav propositioner dels på bifall till utskottets hemställan i förevarande punkt

Andra kammarens protokoll 1947. Nr 1H. 4

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Bidrag till
byggande av
enskilda
vägar.

Bidrag till underhåll av enskilda vägar m. m. (Forts.)
dels ock på bifall till den vid punkten fogade reservationen: och fann herr
förste vice talmannen den senare propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Herr Andersson i Malmö begärde emellertid votering, i anledning
varav efter given varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes
:

Den, som vill, att kammaren bifaller den vid punkten 19 :o) i statsutskottets
förevarande utlåtande nr 6 fogade reservationen, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit utskottets i punkten gjorda hemställan.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr förste vice talmannen tillkännagav, att han funne tvekan kunna
råda angående omröstningens resultat. I anledning härav verkställdes rösträkning
medelst omröstningsapparat. Därvid avgåvos 99 ja och 69 nej, varjämte
8 av kammarens ledamöter förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit den vid förevarande punkt fogade reservationen.

Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna.

Punkten 20, angaende bidrag till byggande av enskilda vägar.

Sedan punkten föredragits, anförde

# Herr Sveningsson: Herr talman! När det gäller denna punkt i utskottsutlåtandet,
som behandlar anslag till byggandet av enskilda vägar, är jag för
min del mycket tillfredsställd och tacksam för att statsutskottet har tillstyrkt
vad vi föreslagit i motionen nr 150 i denna kammare, nämligen att detta anslag
skulle höjas ifran 3,5 miljoner till 5 miljoner kronor. Jag är också tillfredsställd
med att man har bifallit vårt förslag om att anslag med samma bidragsprocent
som till byggandet av enskild väg skall utgå till planläggandet av
enskild väg när det gäller upprättandet av kostnadsförslag, arbetsbeskrivning,
o. s. v. Jag kan med hänsyn till vad herr Severin i Stockholm yttrade i den
närmast föregående debatten försäkra, att det finns utrymme för ett förnuftigt
användande av detta anslag -— ja ett mycket större anslag — till den
enskilda vägunderhållningen.

Statsutskottet har däremot inte velat bifalla vårt förslag om att de myndigheter
som handha dessa anslagsfrågor — i den mån som ansökningarna om
bidrag fylla de krav som här äro uppställda — närmast då länsstyrelserna,
skulle kunna lämna förhandstillstånd att arbeten med vägbyggande få påbörjas
vid en tidigare tidpunkt och att anslaget först kommer att utgå vid ett
senare tillfälle. Nu kan jag i någon mån förstå att utskottet när det gäller
detta förslag har varit litet tveksamt med hänsyn till den rådande situationen
beträffande tillgången på arbetskraft; utskottet säger också, att i denna situation
vill man inte härvidlag gå in för ett bifall. Jag kan även förstå, att man
ur en annan synpunkt är något tveksam, ty det är väl inte praxis, när det
gäller statliga organ att man gör sådana utfästelser, att man utlovar bidrag
till ett ändamål, när riksdagen ännu inte har beviljat det anslag som skall utgå.

Härvidlag råda dock alldeles särskilda förhållanden. Även nu, när anslaget
till byggande av enskilda vägar höjes till 5 miljoner kronor, kan man räkna
med, om ansökningar inkomma i samma takt som hittills, att det ändå kommer

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Öl

Bidrag till byggande av enskilda vägar. (Forts.)
att dröja fyra, fem år ifrån den tidpunkt då ansökningarna inkommit om utnyttjande
av detta anslag, innan bidrag kan utbetalas och arbetet kan påbörjas.
En så stor balans av ansökningar finns redan liggande hos länsstyrelserna.
Denna väntetid på fyra, fem år för dem som vilja bygga enskilda vägar är
mycket för lång. Vad som här talar för ett system med förhan dstillstånd
tycker jag är, att när de enskilda väghållarna äro intresserade av att sätta
i gång ett sådant bygge, måste naturligtvis igångsättandet ske på deras egen
risk, ty intet statligt organ kan som sagt garantera att ett bidrag kommer
att utgå innan riksdagen har beviljat anslagsmedel. Vad som särskilt talar för
ett system med förhandstillstånd är det förhållandet, att den arbetskraft, som
finns tillgänglig för sådana här arbeten, i regel är de väghållningsskyldiga
själva. Med hänsyn härtill är det synnerligen angeläget, att arbetet kan utsträckas
över en så lång tidrymd som möjligt. Arbetskraften inom jordbruk
och skogsbruk kan nämligen icke under en längre tid frigöras för dessa arbetsuppgifter.

Jag anser, att det därför skulle ha varit synnerligen värdefullt, om statsutskottet
velat biträda vår motion även på denna punkt. Då jag emellertid
förstår att det är ganska meningslöst att här i kammaren ställa ett yrkande om
bifall till motionen, skall jag, herr talman, avstå därifrån och ber bara att få
uttala en förhoppning om att, därest detta förslag återkommer till statsutskottet
nästa år, utskottet då skall behandla detsamma på ett mera välvilligt
sätt än som nu skett. Det skulle vara synnerligen värdefullt för de syften, som
den enskilda väghållningen avser att främja, detta särskilt som det ju här icke
heller är fråga om några extra kostnader för det allmänna.

Vidare anfördes ej. Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 21—34.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 35, angående bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och
avlopp.

Kungl. Maj:t hade i propositionen nr 1 under sjätte huvudtiteln (punkten
36) föreslagit riksdagen att till Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning
och avlopp för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag av 5 OOO 000
kronor.

I förevarande sammanhang liar utskottet till behandling förehaft, bl. a., följande
motioner berörande anslagsberäkningen, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Grym m. fl. (1:51) och den andra inom andra kammaren av herr Gavelin

m. fl. (11:96),

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Näsström m. fl. (I: 80), och den andra inom andra kammaren av herr
Andersson i Alfredshem m. fl. (II: 160),

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lars Andersson m. fl. (I: 133) och den andra inom andra kammaren av
herr Boman i Stavsund m. fl. (11:158),

dels ock en inom andra kammaren av herrar Lindahl och Petterson i Degerfors
väckt motion (II: 159),

i vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte för budgetåret 1947/43
till bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp anvisa 10 000 000
kronor (motionerna 1:133 och 11:158) respektive 15 000 000 kronor (motionerna
T: 51 och II: 96, I: 80 och II: 160 samt II: 159).

Bidrag till
anläggningar
för vattenförsörjning
och
avlopp.

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. (Forts.)

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna 1:51
och 11:96, 1:80 och 11:160, 1:133 och 11:158 samt 11:150 till Bidrag till
anläggningar för vattenförsörjning och avlopp för budgetåret 1947/48 anvisa
ett reservationsanslag av 5 000 000 kronor,

b) med bifall till motionen 11:92 och i anledning av motionen 11:157 i
skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt i
utlåtandet angivna sakkunniga att förutsättningslöst taga under övervägande
i motionerna framställda förslag.

Reservation hade avgivits av herrar Karl Andersson, Heiding, Näsström,
Gustav Emil Andersson, Ragnar Bergh, Rubbestad, Mårtensson, Åkerström,
Persson i Vinberg, Johansson i Mysinge och Jansson i Kalix, vilka ansett, att
utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte

a) i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1:51 och 11:96,
1:80 och 11:160 samt 11:159 samt med bifall till motionerna 1:133 och
II: 158 till Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp för budgetåret
1947/48 anvisa ett reservationsanslag av 10 000 000 kronor,

b) med bifall--- — framställda förslag.

Efter föredragning av punkten yttrade:

Herr Åkerström: Herr talman! Som kammarens ledamöter redan torde ha
observerat finns under den föreliggande punkten en rätt manstark reservation,
i vilken man ansett sig kunna ta risken att yrka på en höjning av det anslag
till bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp, som Kungl.
Maj:t begärt i statsverkspropositionen.

Jag får för egen del bekänna, att jag från början var starkt påverkad av
talet om att man icke utan tvingande omständigheter borde medverka till en
höjning av riksstatens slutsumma och därigenom spränga den ram, som angivits
av finansministern vid statsverkspropositionens framläggande. I ett flertal
motioner, undertecknade av ett mycket stort antal av båda kamrarnas ledamöter,
har uppgivits, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen använt sig av
den fullmakt styrelsen har enligt författningen att, utan att rätten till statsbidrag
äventyras, lämna förhandstillstånd, som det heter, till igångsättandet av
sådana här företag. Det har framhållits, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
numera lämnat så många dylika förhandstillstånd, att praktiskt taget hela
den summa Kungl. Maj :t uppfört för ändamålet i statsverkspropositionen kan
anses vara disponerad redan före budgetårets början. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har med den kännedom den besitter om de stora behov, som härvidlag
föreligga, ansett sig ha räknat mycket försiktigt, när den begärt ett anslag
på 15 miljoner kronor. Kungl. Maj:t åter har på anförda skäl stannat
för ett anslag på 5 miljoner kronor. Vid ärendets föredragning på 4:e avdelningen
framgick det, att för närvarande hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
inneligga ansökningar för dylika anläggningar till ett belopp av i runt
tal 200 miljoner kronor.

Utskottets samtliga ledamöter vitsorda det stora anslagsbehov, som härvidlag
föreligger, men utskottsmajoriteten har icke ansett sig kunna ta på sitt ansvar
att, såsom jag nämnde i början av mitt anförande, spTänga budgetens
ram. Eftersom den summa, som föreslås för kommande budgetår, nämligen 5
miljoner kronor, redan praktiskt taget är disponerad, så förstår ju var och en,
att det kommer att innebära — såsom meningen också är — att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
successivt skall upphöra att lämna dylika tillstånd.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. (Forts.)

Vidare kan det antagas, att redan i början av det nya budgetåret en stor del
av de företag, som fått förhandstillstånd, äro färdiga, vilket innebär att den
investering redan skett, som skulle begränsas.

Enlig regeringens investeringsförslag beräknas för anläggningar för vattenförsörjning
och avlopp sammanlagt 40 miljoner kronor, vilket beräknas bli 5
miljoner kronor mindre än under innevarande budgetår. Om vi nu hålla oss till
att det med största sannolikhet förhåller sig sa, att behovet i här ifrågavarande
avseende totalt sett är något större på landsbygden än i städerna, bör
man också gå in för en anordning, som möjliggör att dylika företag komma
till utförande på landsbygden för samma anslagssumma som i städerna, vilket
också sker, om man följer reservanternas förslag.

Eeservanterna, i vart fall jag, ha den uppfattningen, att vi böra ha rätt att
avgöra i första hand hur stor totalsumma, som skall beräknas för investering
på detta område, och i andra hand hur dessa pengar skola anskaffas. Ett bifall
till reservationen innebär att man skapar möjlighet till nya företag för ett
belopp av tillhopa 20 miljoner kronor för landsbygdens vidkommande av den
summa på 40 miljoner kronor, som beräknas för hela landet. Det är min och
jag tror reservanternas i allmänhet uppfattning, att den fördelning, som ett
dylikt beslut skulle innebära, är ganska rimlig och rättvis. Jag förutsätter då
naturligtvis att man för landsbygdens vidkommande icke endast räknar med
de företag, som byggas efter förhandstillstånd, utan också med de fall, då
vederbörande på grund av de svårigheter man haft tagit risken att sätta i
gång byggandet utan dylikt tillstånd, dock givetvis i förhoppning om att i
framtiden få statsbidrag. Jag tror att det finns exempel av det senare slaget,
men i allmänhet har man nog fått medgivande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
•— så får man åtminstone tolka reservationens motivering — att sätta
i gång arbetet i förhoppning om att få statsbidrag till detsamma, även om
sådant icke bestämt utlovats.

Vid utskottets behandling av detta ärende frågade en av ledamöterna, som
möjligen är här närvarande och kan tänkas ta upp samma fråga här, om vi,
som voro beredda att yrka på en höjning av anslaget till det dubbla mot det
av Kungl. Maj:t föreslagna, inte också hade en viss skyldighet att ge anvisning
på varifrån dessa pengar skulle tagas. Ja, i det avseendet vill jag endast
säga, att om kammarens ärade ledamöter, när vi få fjärde huvudtiteln på bordet,
ville biträda ett par reservationer, som komma att återfinnas i det utskottsutlåtandet,
så komma vi att få tillräckligt med pengar för att kunna
täcka en ökning av detta anslag med föreslagna 5 miljoner kronor.

Herr talman! Under åberopande av vad jag här anfört och under hänvisning
till reservationens motivering i övrigt ber jag att få yrka bifall till
reservationen.

Herr Gavelin: Herr talman! Då jag varit med om att tillsammans med ett par
kammarledamöter framföra ett krav på högre anslag för här ifrågavarande
ändamål, ber jag att med några ord få motivera denna min ståndpunkt. Jag
vill då först till alla delar understryka riktigheten av vad som här anförts från
reservanternas håll. Jag ber samtidigt också få säga, att det ingalunda är
någon lust att på något sätt stjälpa eller komma åt regeringens förslag i detta
fall, som gjort att vi framställt krav på ett mycket högre anslagsbelopp än det
av Kungl. Maj :t äskade. Såsom herr Åkerström framhöll ha en hel del kommuner
på landsbygden kommit i ett ganska prekärt läge. Eftersom det varit
känt att statsbidrag kunde fås för här ifrågavarande ändamål, ha dessa kommuner
utsatts för ganska starka krav på att vattenförsörjningen skulle ordnas.
När man väl en gång börjat ett sådant arbete i en by, finns det ingen möjlig -

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. (Forts.)
het att stanna upp detsamma, därför att man inte kan få direkt besked om
huruvida statsbidrag kan erhållas. Vederbörande får som det heter förhandstillstånd
att sätta i gång arbetet, men huruvida man kan få statsbidrag till
detsamma prövas i ett senare sammanhang. Det går som sagt icke att stoppa
upp ett arbete, som väl börjat, och vänta med detsamma, tills man fått bestämt
besked om att statsbidrag är beviljat, utan man tvingas att på ett eller annat
sätt fullfölja det hela.

Jag kan för egen del anföra ett exempel, som jag känner från min hemkommun.
Det gjordes där en utredning om vad det skulle kosta att ordna en anläggning
för vattenförsörjning och avlopp i en större by i denna kommun, och
det hela slutade på en summa av 700 000 kronor. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har lämnat oss förhandstillstånd till arbetets igångsättande, varvid
dock styrelsen framhållit, att detta tillstånd icke innebure något löfte om statsbidrag.
Vi kunde emellertid icke stoppa upp företaget utan tvingades söka få
arbetet i gång, ett företag, som redan krävt betydande belopp.

Jag kan mycket väl förstå den vikt regeringen i detta sammanhang fäster
icke bara vid arbetsmarknadssynpunkten utan även vid frågan om materielanskaffningen.
Vad det första spörsmålet beträffar tror jag för min del, att det
i detta fall skall kunna gå att ordna arbetsanskaffningen mycket lättare än
på en hel del andra områden. Vi för vårt vidkommande gjorde upp med arbetsmarknadskommissionen
om en linje i fråga om anskaffandet av arbetare, som
icke på något sätt kommer att inkräkta på läget på den allmänna marknaden.
Byns bönder ha nämligen välvilligt lovat sätta sig i spetsen för arbetet. Det
är ju därvidlag fråga om arbetskraft, som man icke kan tänka sig flyttas ut
i den öppna marknaden. Jag är därför övertygad om att, såvitt angår anläggningar
för vattenförsörjning och avlopp, skall det hela för landsbygdens
vidkommande kunna ordnas utan onödigt inkräktande på den öppna arbetsmarknaden.

Jag skulle också vilja säga några ord om de belopp, som kunna komma att
krävas för här ifrågavarande ändamål i framtiden. Jag finner för min del
hela denna fråga lika viktig som spörsmålet om nya och förbättrade bostäder
på landsbygden. Jag vill som exempel på de oerhörda svårigheter, som råda
på en hel del ställen på den norrbottniska landsbygden, nämna, att om vintrarna
måste man ibland faktiskt tina upp snö för att klara vattenförsörjningen
åt djuren. Det frågas, varför det har blivit så omöjligt nu att ordna vattenfrågan,
när det gått förut under långliga tider. Ja, saken är ju den, att det
skett en väsentlig utveckling på detta område. För bara 15 år sedan fraktades
knappast en enda liter mjölk från en by till ett närbeläget samhälle, medan
det i dag fraktas tusentals liter i månaden. Den utveckling på ladugårdsskötselns
område, som sålunda ägt rum, har medfört betydande svårigheter då
det gällt att ordna vattenförsörjningen. Vintrar med ringa snötillgång har det
till och med hänt att man måst köra snö långa vägar för att klara vattenförsörjningen
i ladugårdarna.

Herr talman! Jag skall icke uppehålla kammarens tid längre, då jag är helt
och fullt överens med reservanten i vad han har sagt. Det är därför onödigt
att ta upp tiden med att än en gång upprepa vad han nyss anförde, utan jag
vill sluta mitt anförande med att verkligen vädja till kammaren att i detta fall
följa reservanternas förslag, vilket kommer att göra det möjligt för de kommuner,
som redan sett sig tvingade att sätta i gång sådana arbeten, att åtminstone
under den närmaste tiden få klart för sig, huruvida de kunna få
statsbidrag till arbetet, eller om kostnaden för detsamma skall helt och hållet
läggas på dem.

Herr talman! Jag ber som sagt att få yrka bifall till reservationen.

Onsdagen den 23 april 1947 fm. Nr 18. 55

Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. (Forts.)

Herr Malmborg i Skövde: Herr talman! De båda föregående ärade talarna
ha mycket sakkunnigt belyst det stora behovet av förbättrad försörjning med
vatten och avlopp på landsbygden. Jag vill redan från början klart deklarera,
att jag delar deras uppfattning om det stora behovet i detta avseende och
om det önskvärda i att detta behov i möjligaste mån blir tillgodosett. I handlingarna
redovisas också väg- och vattenbyggnadsstyrelsens framställning, som
ger ett klart belägg för de vådor, som det innebär ur sanitär och social synpunkt
att man icke i tillräcklig utsträckning kan tillgodose detta behov. Jag
vill också erinra om att i utskottets utlåtande kommer denna för oss alla gemensamma
uppfattning klart till synes, då det där heter: »Det är uppenbart,
att, därest allenast behovssynpunkterna skulle bliva avgörande vid utmätandet
av nu ifrågavarande bidragsanslag, de motionsvis framförda yrkandena om
höjning av anslaget utöver Kungl. Maj :ts förslag vore förtjänta att vinna beaktande.
» Vi äro sålunda fullständigt eniga om att det behov, som här föreligger,
är mycket stort. När det sedan gällt att gå från ord till handling, ha
vi emellertid kommit in på skiljaktiga vägar.

Jag skall, herr talman, med några ord försöka motivera utskottets ställningstagande.
Jag vill då först erinra om att arbetsmarknadskommissionen i
sitt yttrande framhållit, att i nuvarande läge på arbetsmarknaden en så betydande
ansvällning av den här avsedda anläggningsverksamheten som den av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagna skulle komma att medföra, att
man icke kan genomföra denna investering utan att man gör en jämkning
eller begränsning i annan sådan verksamhet. Vi ha här tidigare i dag diskuterat
väganslagen, och då ha vi i skilda sammanhang betonat, att det från utskottets
sida varit angeläget att man sökte hålla sig inom den givna ramen,
nämligen storleken av automobilskattemedlen. Motionsvis ha framförts krav på
höjning på olika punkter. Vi ha inom avdelning och utskott granskat dessa
motioner, och vi ha därvid, som vi tidigare erfarit, ansett oss böra föreslå
vissa jämkningar i anslagen. Vi ha emellertid hela tiden hållit oss inom den totala
ramen för anslagen. I detta fall kan man icke göra det, utan skola vi
gå utöver Kungl. Maj:ts förslag, nödgas vi också gå utöver investeringsramen
enligt budgetförslaget.

Herr Åkerström lade nu här fram ett förslag till täckning av denna högre
utgift på 5 miljoner kronor. Han erinrade om att man i statsutskottet har behandlat
anslagen under fjärde huvudtiteln och att vid den behandlingen framkommit
reservationer för reducering av de av Kungl. Majrt begärda anslagen.
Herr Åkerström rekommenderade nu kammarens ledamöter att biträda dessa
reservationer, varigenom man skulle kunna få täckning för den ökning, som
här ifrågasättes, och mer än så. Ja, herr talman, jag tycker att denna herr
Åkerströms rekommendation är en smula lättvindig. Jag föreställer mig nog,
ätt kammarens ledamöter ha svårt att på sa lösa boliner här träffa ett avgörande
och säga, att om vi nu bifalla reservationen, ha vi mer än väl täckning
för det genom besparingar på fjärde huvudtiteln.

Det har för oss varit av väsentlig betydelse att ta hänsyn till vad som
i handlingarna anförts beträffande läget såväl i fråga om materialtillgång som
tillgång på arbetskraft. Därvidlag har det klart redovisats av arbetsmarknadskommissionen,
att tillgången på galvaniserade och smidda rör och rör av betong
o. s. v. är mycket knapp och skapar svårigheter, ävensom att tillgången
på arbetskraft är begränsad. I reservationen har man beträffande tillgång på
materiel skrivit kort och gott följande: »Enligt utskottets mening torde icke
heller vad industrikommissionen i sitt utlåtande framhållit nödvändiggöra den
av departementschefen förordade begränsningen.» Det är ett påstående, som
såvitt jag vet, man icke givit någon täckning för. Jag har icke heller hört i

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. (Forts.)
herr Åkerströms eller herr 6avelins anföranden något bevis för att detta kategoriska
påstående har någon relevans.

. Vi ha, herr talman, sedan vi granskat dessa frågor kommit till den uppfattning-,
som vi här ha redovisat, att med hänsyn såväl till situationen på material-
och arbetsmarknaden som till angelägenheten att i rådande statsfinansiella
läge i möjligaste mån begränsa investeringarna kunna vi, hur önskvärda
en ökad medelstillgång för bidrags verksamhet på förevarande område än ter
sig, icke förorda anvisning av medel utöver vad Kungl. Maj :t föreslagit.

Nu har herr Åkerström i sitt anförande särskilt understrukit, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen har givit förhandstillstånd i mycket stor utsträckning
och att man således redan skulle ha förbrukat de medel, som föreslås stå
till förfogande under kommande budgetår. Jag måste, herr talman, erkänna
att jag känner icke till hur det förhåller sig härmed, men jag förutsätter att
departementschefen, som är närvarande, kommer att belysa just den delen av
herr Åkerströms anförande.

Jag vill till sist bara betona, att det anslag som Kungl. Maj:t föreslår och
som utskottet ansett sig böra acceptera är dock, om man räknar in befintlig reservation,
två miljoner kronor mera än som står till förfogande för innevarande
budgetår. ÄVen om det icke på långt när är tillfredsställande, så är det
dock ett steg i rätt riktning.

Så en sak till sist! Jag vill erinra om vad departementschefen skriver i sitt
yttrande, att »därest arbetsmarknadsläget och materialtillgången under nästa
budgetår skulle undergå en mera avsevärd förändring och behov uppkomma
att sysselsätta friställd arbetskraft är det önskvärt, att statsbidragsmedel i
större omfattning finnas tillgängliga». Han förutsätter, att sådana medel skola
komma att ställas till förfogande i annan ordning. Det innebär alltså, om jag
tolkar det rätt, att om det blir ett annat läge på material- och arbetsmarknaden
etc. skall möjlighet föreligga att tillgodose behovet i större utsträckning än enligt
Kungl. Maj :ts av utskottet tillstyrkta förslag.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Johansson i Mysinge: Herr talman! Det har från olika håll påvisats, att
behovet är synnerligen stort. Både Kungl. Maj:t och utskottet ha ju också
vitsordat detta.

Vad som gjort att jag för min del anslutit mig till reservationen är i första
hand önskvärdheten av att. man kan fortsätta med utbyggnaden av bostadsbeståndet
pa landsbygden i största möjliga mån. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har också i sitt yttrande till Kungl. Maj:t sagt bl. a., att behovet
av ordnade vatten- och avloppsförhållanden är så stort och att det ökats
så pass, att hela byggnadsverksamheten hotar att snedvridas. Det är klart,
att under sådana förutsättningar är man ju angelägen om att så mycket som
möjligt kunna tillmötesgå sådana krav.

_ Nu ha ju arbetsmarknadskommissionen och industrikommissionen mycket
riktigt, som herr Malmborg sagt, varit tveksamma om möjligheten att få
arbetskraft och material. Men å andra sidan är, såvitt jag kan förstå, deras
yttrande fotat på den begäran, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avlämnat,
nämligen om ett anslag på 15 miljoner kronor. Då kan det kanske tänkas, att
i varje fall detta arbetskrafts- och materialbehov i väsentligare grad kan tillgodoses
vid det begränsade anslag, som reservanterna begära, nämligen 10
miljoner kronor.

Då det gäller arbetskraftsproblemet på landsbygden i detta hänseende undrar
jag, om detta är så prekärt som man kanske föreställer sig. Det gäller ju här

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. (Forts.)
arbetsobjekt, som kunna tagas till vid behov och fortsättas vid behov. Det
finns således en tänjbar sysselsättningsmöjlighet, som på landsbygden mycket
väl kan utnyttjas vid de olika topparna i arbetskraftstillgången.

Det bär i detta sammanhang också talats om att riskerna för inflation skulle
genom en ytterligare kraftig anslagsökning i detta fall accentueras. Men, herr
talman, jag undrar om det icke är mera en avvägningsfråga inom ramen för de
investeringsanslag som Kungl. Maj :t förutsatt. Om man håller sig inom denna
ram och avväger landsbygdens och städernas behov därvidlag, kan man nog få
en balans, som möjliggör att detta krav kan tillgodoses utan skadliga verkningar
i nämnda hänseende.

Vad som framför allt gjort att jag gått på reservanternas linje är det
cirkulär, som från byggnadslånebyrån i dagarna utskickats till kommunerna,
där byrån för att tertiärlån skola beviljas förutsätter att man så långt som möjligt
har vatten- och avloppsfrågan tillfredsställande löst. Det skulle ur mina
synpunkter sett vara beklagligt, om en sådan sak skulle bli avgörande för att
även i detta hänseende möjligheterna för bostadsbeståndets sanering och utökning
på landsbygden icke skulle komma till sin rätt.

Vad sedan gäller medelsanvisningen, uttalade herr Malmborg i Skövde ju
den förhoppningen, att medlen, om de tilläventyrs icke skulle _ visa sig tillräckliga,
skulle av Kungl. Maj :t i annan ordning kunna ställas till förfogande.
Ja, är detta möjligt, spelar det ju ingen roll, på vilket sätt medlen komma, om
de beslutas här i dag eller i annan ordning.

Med vad jag har sagt, herr talman, ber jag att få yrka bifall till den vid
denna punkt fogade reservationen.

Chefen för kommunikationsdepartementet, herr statsrådet Nilsson: Herr talman!
Allt som kan anföras i detta sammanhang beträffande det stora behovet
av anslag för detta ändamål kan jag utan vidare skriva under. Allt vad som
kan anföras från Norrbotten och andra bygder om de svårigheter som befolkningen
utsättes för, när det gäller att klara vattenförsörjningen, är jag fullt
medveten om. Om man bara skulle utgå från dessa fakta, skulle saken vara
klar. Då skulle man kunnat säga, att nära nog vilka belopp som helst skulle
kunna beviljas för detta ändamål.

Emellertid är det tyvärr icke så, att man kan bedöma denna fråga på detta
sätt. Skola vi utgå från det aktuellt föreliggande behovet av vatten och avlopp
komma vi upp till en summa på 150 miljoner kronor, motsvarande de ansökningar
som finnas inne, vilket innebär ett statsbidragskrav på i runt tal 75
miljoner kronor. Ser man detta mot de 3,5 miljoner, som utgått föregående ar,
och de 5,5 miljoner, som det skulle vara fråga om i år, om vi taga de tidigare
reservationerna i anspråk, förefaller det vara som att spotta i havet.

Tyvärr kunna vi emellertid icke bara ta hänsyn till behovet, därför att det
föreligger så många behov också pa andra områden. Uran början hade man
nog från riksdagens sida tänkt sig, att den väsentliga insatsen på detta område
skulle ske under en lågkonjunktur. Detta är väl om något ett typiskt arbetsobjekt
i ett sådant läge. , o .

Jag vill bara erinra om vissa fakta i detta sammanhang. Jag vill paminna
om, att anslaget anvisades första gången av 1944 års riksdag med 3 miljoner
kronor, dock endast på allmän beredskapsstat för budgetåret 1944/45. Anledningen
till att anslaget anvisades på beredskapsstat var, att förslag till statsbidragsverksamhet
till vatten- och avloppsföretag framlagts av investeringsutredningen
i samband med dess utredningar rörande lämpliga arbeten för eu
väntad arbetslöshetskris. Även den författning, i vilken sedermera bestämmelser
rörande statsbidrag för ifrågavarande ändamål utarbetades, blev av pro -

xNr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. (Forts.)
visorisk karaktär. Den liar i praktiken visat sig i åtskilliga hänseenden otillfredsställande
och kommer därför att i sin helhet omarbetas av den den 1 november
1946 utsedda utredningen.

Jag skall bara anföra ett exempel beträffande ofullkomligheten av de nuvarande
statsbidragsbestämmelserna. Statsbidrag utgår endast till anläggnings
utförande men icke till dess underhåll och drift. Då fråga är om anläggning
för vattenförsörjning, är det emellertid ur ekonomisk synpunkt nödvändigt att
taga hänsyn till icke endast anläggningskostnaden utan även underhålls- och
driftkostnaden. Med bidragsbestämmelsernas nuvarande utformning kommer
bidragssökanden att erhålla det största bidraget från staten, om han väljer
en anläggning, vars underhålls- och driftkostnader äro så låga som möjligt.
En dylik anläggning kan emellertid draga väsentligt större totalkostnad och
vara avsevärt mindre ekonomisk än en anläggning med lägre anläggningskostnad
men något större underhålls- och driftkostnad.

Innan statsbidragsbestämmelserna blivit föremål för en ingående omprövning,
är det därför icke önskvärt, att åt statsbidragsverksamheten gives alltför
stor omfattning. Den förenämnda utredningen kan möjligen bli färdig med
nya bidragsbestämmelser så att dessa skulle i god tid kunna föreläggas 1948
års riksdag. Därmed skulle man kunna räkna med, att statens bidrag, när det
gäller detta ändamål, skulle kunna intensifieras senare, om detta ur materialoch
arbetsmarknadssynpunkt skulle visa sig önskvärt.

Jag har bara med detta velat erinra om upphovet till detta nya bidrag. Det
har framfötts under förutsättning, att det skulle användas såsom ett medel i
arbetslöshetsbekämpande syfte. Nu har man visserligen sagt, att i den investeringsplan,
som uppgjorts av regeringen, har den räknat med 40 miljoner kronor
i investeringar för vatten- och avloppsledningar. Man har vidare gjort gällande,
att av dessa 40 miljoner kronor skulle 20 miljoner kronor komma att användas
för sådana arbetsobjekt, som ej äro statsbidragsberättigade, medan de övriga
20 miljonerna skulle användas för objekt som äro statsbidragsberättigade. Slutsatsen
skulle då bli att 10 miljoner kronor är ett lämpligt anslagsbelopp, eftersom
det statliga bidraget beräknas genomsnittligt utgå med hälften av kostnaden.

Ja, jag skulle för min del icke utan vidare kunna svära på den gränsdragning
som man gjort i detta fall. Det finnes nämligen icke något material, som
klart ådagalägger detta. Därtill vill jag göra kammarens ledamöter uppmärksamma
på en annan sak, nämligen att dessa 40 miljoner kronor äro en absolut
maximisiffra. Det är således den topp som regeringen tänkt sig. Eftersom förhållandena
sedan denna investeringsplan uppgjordes blivit vida sämre, måste
man säga sig, att om man skall se det ur investeringsplanesynpunkt är ingalunda
därmed sagt, att man till varje pris skall taga ut dessa 40 miljoner kronor.
Sedan blir denna fördelning också i hög grad beroende av hur bostäderna
komma att utbyggas. Det är dessa och andra fakta som gör att jag tror, att
man får vara försiktig i sina slutsatser.

Eftersom denna bidragsform, såsom jag tidigare sagt, kommit till i arbetslöshetsbekämpande
syfte, ter sig ju en anslagshöjning nu litet märkvärdig.
Om vi nämligen se på det totala belopp, som kräves för detta ändamål, så belöper
sig detta till 1,5—2 miljarder kronor. När vi icke ens bristfälligt haft
möjlighet att klara detta hittills, är det väl ändå underligt att vi just nu under
den allra värsta högkonjunkturen skola påtaga oss den uppgiften och
bevilja förhöjda anslag för arbetsobjekt av detta slag.

Sedan hänvisade en talare alldeles nyss till byggnadslånebyråns cirkulär:
den hade meddelat, att man såvitt möjligt skulle ordna vatten och avlopp.
Därmed är dock icke sagt, att man skall kunna klara det i samtliga fall.
Och är det så, att vi bygga ut på ett område — såsom vi komma att göra när

Onsdagen den 23 april 1947 fm. Nr 18. 59

Bidrag, till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. (Boris.)
det gäller bostäderna — komma vi ej ifrån, att vi på andra områden måste
iaktta viss återhållsamhet.

Nu har man emellertid gjort gällande, att dessa 5 miljoner kronor icke kunna
spränga investeringsramen; det är en alltför låg summa för att. detta skulle
komma i fråga. Alldeles riktigt. Men det påpekades bland annat i första kammaren,
att regeringen bör göra upp en ordentlig plan och undersöka de olika
investeringsobjekt, som i första hand böra komma i fråga. Jag kan försäkra
kammarens ledamöter, att så i själva verket skett, och investeringsbegränsningarna
måste sättas in någonstädes. Vi ha haft ett krig med alla. dess följder;
detta krig har förorsakat ett knapphetsläge på grund av att vi ej kunnat göra
tillräckliga investeringar under de gångna åren. Man kan icke med hänvisning
till att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yrkat 15 miljoner kronor säga, att
därför att verket yrkat 15 miljoner kronor måste riksdagen tillmötesgå detta
önskemål. Jag anser det ganska naturligt, att verket kommer med ett sådant
äskande, därför att det är dess skyldighet att i första hand tillvarataga sina
intressen. Men eftersom alla verk komma med mycket stora äskanden, tillkommer
det departementet och regeringen att sovra bland alla olika önskemål.
I annat fall skulle vi spränga, alla fördämningar. Detta har gjort, att
man tvingats göra prutningar på skilda områden.

Som jag nyss sade: vi befinna oss i ett knapphetsläge på grund av det krig
vi upplevat med alla dess ödesdigra verkningar. Jag vill bara nämna, att
trots att telegrafverket för närvarande bygger ut sitt telefonnät mera än
någonsin tidigare kan det icke hålla jämna steg med de ständigt växande
behoven. Yi finna sålunda, att den reserv, som telegrafverket hade före kriget,
helt har förbrukats. Jag kan försäkra, att våra investeringar i vattenfall
för närvarande äro rekordartade, men ändå kunna vi inte förrän år 1951 komma
upp i den absolut erforderliga torrårsreserven. Alla veta, att vägarna
blivit eftersatta på ett betänkligt sätt under kriget, men ändå kunna vi inte
göra de investeringar i vägbyggnader, som äro önskvärda. Man kan naturligtvis
i ''likhet med herr Gavelin säga, att vatten- och avloppsanläggningar
äro särskilt önskvärda. De ärade representanterna för Bohuslän förklarade
för någon tid sedan, att elektrifieringsarbetet i Bohuslän måste gå före allt
annat. En annan kan hänvisa till något vägbygge och en tredje till att landsbygden
isoleras, därför att man inte bygger ut telefonnätet med tillräckligt
stor snabbhet. Den ene efter den andre säger, att just det han intresserar sig
för måste gå före allt annat. Då står man där och det måste göras en avvägning,
och det är detta som regeringen gjort. Även om inte dessa 5 miljoner
skulle spränga investeringsplanen, skulle alla de anspråk och behov, vilka
riksdagen tar ställning till från den ena gången till den andra, sammanlagt
spränga ramen. ...

Mina damer och herrar, ur ren bekvämlighetssypunkt skulle jag ingenting
ha att erinra mot ett anslag på 10 miljoner, ty det skulle bespara mig en^hel
del uppvaktningar och skingra åtskilligt missnöje. Men denna fråga måste
bedömas efter andra grunder, och därför har jag trots medvetandet om att det
föreligger starka behov av förbättringar i vatten- och avloppsanläggningar,
stannat vid 5 miljoner. Detta innebär ändå en ökning med. 2 miljoner jämfört
med föregående år och en sammanlagd investering av 10 miljoner kronor.

Herr Lindahl: Herr talman! Det är klart, att de argument, som här framförts
från departementschefen och från utskottsmajoriteten, nämligen bristen^ på arbetskraft
och material samt den restriktiva hållning vi måste inta i fråga om
investeringar, äro mycket respektabla argument. Men ändå maste man fråga
sig, om inte det missnöje, som avspeglas dels i det stora antalet motioner och

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. (Forts.)
dels i den snudd (på majoritet, som faktiskt fanns både inom utskottet och i
första kammaren, visar, att man måste se ganska allvarligt på denna fråga.

J a g tycker att statsmakterna vid lösandet av vatten- och avloppsfrågan inte
handlat riktigt korrekt gentemot kommunerna. Riksdagen har ju fattat beslut
om statsbidrag och kommunerna ha med glädje anammat detta beslut.
En del kommuner ha planerat igångsättande av ganska omfattande vattenoch
avloppsanläggningar på ett flertal platser, även sådana platser som exempelvis
små städer och köpingar, i vilka respektive kommuner inte skulle
ha ansett sig kunna utföra arbetet på grund av de höga kostnaderna. Man
har emellertid räknat med statsbidrag och man har av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
fått förhandstillstånd att påbörja arbetet. Sedan har man fått
byggnadstillstånd av arbetsmarknadskommissionen och det har ibland visat
sig, att man kunnat skaffa rör av olika slag, trots att materialbristen varit
svår. Om man därtill haft arbetskraft tillgänglig, är det givet att man satt
i gång arbetet.

Det föreligger en stor skillnad i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och
Ivungl. Maj:ts uppfattning av behovet av anslagets storlek. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har ansett, att det behövdes minst 15 miljoner, men Kungl.
Maj :t har prutat ned beloppet med 10 miljoner. Följden är att när kommunerna
så småningom få sina anläggningar färdiga och vilja få statsbidrag, har
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inga pengar. Styrelsen anser själv, att det
är omöjligt att klara utbetalningarna, därför att riksdagen inte beviljar tillräckliga
medel.

Vad är det då som inträffat? Ja, man har inte sparat några pengar, vilket
ju är avsikten med den restriktiva investeringspolitiken, som ju syftar till att
man skall försöka hålla igen så mycket som möjligt och inte släppa ut så mycket
pengar i marknaden. Detta mål har man inte nått, ty kommunerna ha ju
redan lånat upp pengarna, vilka sedan givits ut i form av avlöning till arbetskraften
och betalning av materielen. Hur svår materialbristen än har varit,
har man ju också erhållit de delar och detaljer, som man behövt för att genomföra
arbetet, och man har också redan använt arbetskraften. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
har ju inte sagt, hur stor del av kostnaderna som skall bestridas
av statsanslag -—• det säges ju först när man är beredd att ge bidraget,
när arbetet är färdigt — men det är givet, att kommunerna räknat med att
fä 25, 30 eller kanske 40 procent i statsbidrag. Där stå nu kommunerna och de
få ingenting.

Det hade enligt min mening varit mera korrekt, om staten tilldelat väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen ett anslag, som räckte åtminstone till bidrag åt sådana
arbeten, som redan pågå eller som äro färdiga. Även om riksdagen nu
anslår 10 miljoner, finns det ju stora möjligheter att bromsa upp bidragsgivningen
i fortsättningen. Detta kan ju ske genom arbetsmarknadskommissionen
och framför allt genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som kan vägra att
lämna förhandstillstånd. Även om riksdagen nu anslår de 10 miljoner, som
reservanterna kräva, finns det ju alla möjligheter för statsmakterna att bestämma,
hur stor del av detta belopp som får användas. Jag kan därför inte se,
att det ligger någon fara för vare sig penningpolitiken eller för arbetskraftsoch
materialtillgången i ett riksdagsbeslut i enlighet med reservanternas förslag.

Jag ber för min del att få yrka bifall till reservationen.

Herr Holmström: Herr talman! När utskottet gick att behandla denna fråga
var jag besluten att verka för bifall till motionerna. Man hade sagt mig, att
ett högre anslag skulle ha stor betydelse särskilt för jordbrukarna och fram -

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. (Forts.)
för allt för jordbrukets kvinnor, som genom införandet av vatten- och avloppsledning
skulle få en stor lättnad i sitt arbete. Jag ansåg, att detta var i så
hög grad behjärtansvärt att det kunde rättfärdiga ett avsteg från regeringens
investeringsplan. Men under utskottsbehandlingen av frågan fick jag höra, att
anslaget i första hand var avsett för municipalsamhällen och andra tätorter —
det var särskilt huvudtalaren för motionen i statsutskottet, som förde fram
detta. Därmed hade det behjärtansvärda syftet ryckts undan, och jag kunde
därför inte medverka till att tillstyrka motionen.

Jag ansåg, liksom de övriga medlemmarna av statsutskottsmajoriteten, att
man under sådana förhållanden inte kunde göra en ändring i Kungl. Majrts
investeringsplan. Alla inom utskottet — det har betygats även från reservanthåll
— voro fullt på det klara med att det föreligger ett utomordentligt stort
behov av anslag för detta ändamål. Statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
har alldeles nyss framhållit vådorna av ett bifall till reservationen.
Jag anser, att riksdagen inte kan göra någonting nu för ett högre anslag.
Men jag uttalar en förhoppning, att det skall bli möjligt för statsrådet
och chefen för kommunikationsdepartementet att för ändamålet finna plats
för ett högre anslag i nästa års budget.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Ga velin: Herr talman! Jag skall be att få ställa en fråga till statsrådet
om hur han ser på tolkningen av de bestämmelser, som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
utfärdat angående tillstånd till påbörjande av ett arbete.
Styrelsen säger: »I anslutning till ovanstående vill väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhålla, att det förhållandet, att tillstånd att omedelbart påbörja
anläggningen beviljats, icke innebär atfc statsbidrag till densamma därigenom
ställes i utsikt. Statsbidragsansökan kommer framdeles att prövas utan särskild
hänsyn till det nu meddelade tillståndet att påbörja anläggningen. Statsbidrag
kan i varje fall endast utgå i den mån ledningarna kunna ingå som
delar av samhällets framtida ledningsnät.»

Såsom här påtalats har det blivit till stor nackdel för kommunerna, att det
blir känt, att man kan få statsbidrag för att anordna vatten- och avloppsledningar
och att man därför sätter i gång med utredningar och uppvaktningar
och krav på att arbetet skall utföras. Man får sedan ett tillstånd att påbörja
arbetet, och kommunerna ha ingen möjlighet att retirera, sedan detta
tillstånd en gång givits. Jag skulle nu av herr statsrådet vilja ha reda på
om inte detta förhandstillstånd innebär någon sorts garanti från statens sida
för att det vid prövning av bidragsansökningar skall ges företräde åt sådana
kommuner, som börjat arbetet. Jag vill särskilt poängtera, att man i
min kommun satt i gång ett arbete, som kanske är ett miljonföretag. Vi ha
själva skaffat 300 000 kronor för att få i gång arbetet, och det är alldeles tydligt
att det kommer att uppstå stora svårigheter, om inte det halva löfte, som
man ansett ligga i tillståndet att påbörja arbetet, kan infrias.

Då jag ändå har ordet, skall jag bo att få säga något om statens krav på
kommunerna. Staten ålägger kommunerna att uppföra dyrbara anläggningar
för brandväsendet i bygder, som sakna vatten. Vi ha gjort vissa utredningar
och jag kan i detta sammanhang tala om att vi få lägga ut 40 ä 50 tusen kronor
för att uppfylla de krav, som statsmakterna ställt på. vårt brandväsen,
såvida vi inte kunna ordna det i samband med ordnandet av vattenförsörjningen.
Vi tycka, att när staten ställer så stora krav på kommunerna, bör man
ta hänsyn till möjligheterna att koppla ihop de olika frågorna.

Herr Holmström sade, att han fått vetskap om att anslaget skulle gälla
municipalsamhällen. Jag vill därtill säga, att det är möjligt, att sådana ar -

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. (Forts.)
beten förekomma inom större tätorter. Inom Gällivare kommun finns det
emellertid ett 20-tal rena landsbygdsbyar. Den största frågan vi ba utrett
gäller ett företag på omkring en miljon kronor, och om det skulle tänkas att
man skulle klara av alla, skulle det gå på omkring 10 miljoner. Anslagshöjningen
är just vad som behövs, om man vill hjälpa landsbygdsbefolkningen.
Det är inte meningen att hjälpa municipalsamhällen, ty de ha ordnat sin
vattenfraga pa annat sätt. Om man ger ett större bidrag, tror jag inte man
behöver befara att det går till städer elleir municipalsamhällen, utan detta anslag
skulle nog komma landsbygden till godo.

I detta anförande instämde herr Edberg.

Chefen för kommunikationsdepartementet, herr statsrådet Nilsson: Herr talman!
Herr Gavelin framställde en fråga till mig, och jag tror jag utan vidare
kan svara nej på den frågan. Det står nämligen i den skrivelse herr Gavelin
citerade: »I anslutning till ovanstående vill väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
framhålla, att det förhållandet, att tillstand att omedelbart påböra anläggningen
beviljats, icke innebär att statsbidrag till densamma därigenom ställes i utsikt.
» Detta kan ju bara tolkas på ett sätt, så att jag kan utan vidare besvara
den iragan med ledning av herr Gavelins egen handling.

t .-M-e^^l11 Jag ändå har ordet, vill jag säga ett par ord i anledning av herr
Lindahls anförande. Herr Lindahl gjorde gällande, att kommunerna känna
sig lurade, därför att riksdagen fattat beslut om att statsbidrag i vissa fall
skall utgå till anordnandet av vatten- och avloppsanläggningar och därför
att kommunerna på grund härav räknat med att erhålla sådant bidrag. Jag
erinrade i mitt första anförande om att anledningen till att riksdagen besluta®
denna bidragsform var att man tänkte sig, att den skulle användas som
ett arbetslöshetsbekämpande medel under en kris. Yi befinna oss emellertid

n.u.1 e^. ^akt motsatt läge, i en högkonjunktur, och vidare ha endast provisoriska
bi dragsbestämmelser utarbetats. Jag påvisade också i mitt förra anförande,
hur ofördelaktiga dessa bestämmelser äro och hur ofullständiga de
aro och att det dar lör krävs en omarbetning av dem för att det skall bil en
rimlig ordning. Men, herr Lindahl, detta att riksdagen fattar ett sådant beslut
kan val mte^ innebara att den ikläder sig vilka förpliktelser som helst? Som
jag iorut papekade föreligger det ansökningar, omfattande ett sammanlagt
belopp pa 150 miljoner kronor. Detta innebär, att vi få anslå 75 miljoner kronor
nu om inte kommunerna, enligt herr Lindahls resonemang, skola känna
sig lurade Totalbeloppet för detta ändamål skulle dra en kostnad på en och
en halv eller tva miljarder — summan kan inte fastställas så noga. Detta säger
val oss mina damer och herrar, att man med den utgångspunkten inte skulle
kunna iatta nagot beslut i denna fråga i dag.

Herr Gavelin erhöll pa begaran ordet för kort genmäle och anförde: Herr
talman. Kanhanda jag skall vända på frågan, så blir den kanske mera förstaeiig.
Jag vill formulera min fråga på följande sätt: kan det vara tänkbart,
att nar det blir fråga om att fördela detta anslag, de företag, som godkänts
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och redan igångsatts, kunna få företräde
Iramiör sada.na företag, som icke beviljats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
och som ännu icke påbörjats? Ligger det inte ändå något ''i själva beslutet
Iran väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, när det ges ett löfte om att
man lar pabörja arbetet? Bör det inte vara så, att de företag, till vilkas igångsättande
vag- och vattenbyggnadsstyrelsen lämnat tillstånd, böra få företräde

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. (Forts.)
framför företag, som icke erhållit sådant tillstånd? Om jag ställer frågan på
det sättet, kanske den som sagt blir mera förståelig.

Vidare yttrade:

Chefen för kommunikationsdepartementet, herr statsrådet Nilsson: Herr talman!
Såvitt jag kan förstå, måste man pröva angelägenhetsgraden. Det är den
som får bli avgörande. Jag kan inte stå här och göra några utfästelser i ena
eller andra riktningen. Jag vet att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, när det
gäller de företag, som skola ha statsbidrag, måste låta angelägenhetsgraden
bli utslagsgivande för sitt handlande.

Herr Andersson i Malmö: Herr talman! I fråga om behovet av det anslag,
som här föreligger, kunna alla vara ense. Jag tror inte man kan säga, att
reservanterna äro mera varmhjärtade, när det gäller anläggande av vatten och
avlopp, än vad utskottsmajori teten är. Det är omständigheterna som gjort, att
utskottet har stannat vid den ståndpunkt det har intagit. Alla äro vi också
överens om det oerhörda gagn och den nytta, som dessa arbeten medföra för
väsentliga delar av vårt land, icke minst landsbygden. Det är begränsningen
av materiel och arbetskraft, som här har varit bestämmande och som verkar
återhållande. Särskilt bristen på galvaniserade smidda^ rör gör, att man kanske
inte kan utnyttja ens de 5 miljoner, som här föreslås från utskottets sida;

Men, herr talman, det är en annan fråga, som här har inverkat och som^i
varje fall har bestämt min hållning, och det är att man bör nog se denna fråga
i sammanhang med hela den ekonomiska politik, som vart land nu maste
föra, en politik, som ju måste avse penningvärdets bevarande och återställande
av handelsbalansen. En väsentlig åtgärd härvidlag är ju, det veta vi, en
skärpt investeringskontroll, som måste gälla såväl enskilda som samhället.
Vi måste använda både material och arbetskraft på allra bästa sätt. Det är i
detta syfte som regeringen gått in för en kraftig beskärning av den statliga
investeringsverksamheten jämsides med en liknande beskärning av investeringsverksamheten
inom det enskilda näringslivet. Det kan — och det vill jag
sluta med, herr talman — i detta läge icke vara tillrådligt för riksdagen att
gå utöver vad regeringen här föreslår. Jag ber därför att få j/rka bifall till utskottets
förslag.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss: Herr talman! Om
jag begär ordet i denna debatt förstår var och en, att det ar därför att det bär
rör sig om ett så pass stort belopp i budgeten, att man inte utan vidare^kan
säga, att så små saker spela inte någon roll. Jag är ledsen, om det är många
av kammarens ledamöter som fatt det intrycket av den framlagda statsverkspropositionen,
att vårt budgetläge skulle vara mycket gynnsamt. Jag behöver
väl inte erinra/ om att det är en ren tillfällighet a/tt den nuvarande bildgeten
visar ett överskott. Hade vi kunnat litet hastigare genomföra de sociala
reformer, som äro beslutade eller som komma att beslutas vid denna_ riksdag,
så skulle redan i statsverkspropositionen detta överskott ha försvunnit och de
ytterligare ökningar av utgifterna för nästa budgetår, ^ som jag nu förutser
såsom nödvändiga, hade mast medföra nedskärningar pa andra punkter eller
ett anskaffande av nya inkomster, eftersom jag vidhåller vad jag hade tillfälle
att säga i går, att det icke är försvarligt av riksdagen att i detta läge
besluta en underbalansering av budgeten.

Då det förhåller sig på det sättet kan det inte vara riktigt att riksdagen,
helt enkelt därför att man tycker att 5 miljoner kronor får plats i det till -

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. (Forts.)
fälliga överskottet, fördenskull säger att det kunna vi gärna gå med på. Man
kan säga, att de bekymmer, som vi komma att ha de närmaste åren, behöva vi
inte taga på oss i dag. Jag undrar emellertid, om inte detta ändå vore klokt
för den som vet, att från och med nästa år måste alla krafter spännas för att
hålla nere alla icke absolut nödvändiga utgifter och att man säkerligen måste
skrida till nedskärningar av utgifter till ändamål, som många här i kammaren
komma att anse för mycket nödvändigare än det som nu här föreligger. När
det, om det skall vara möjligt att hålla den skattesänkning, som regeringen
tänker föreslå, inte bara blir nödvändigt att skära ned utgifter utan t. o. m.
att begära höjda skatter på vissa punkter, är det inte under sådana förhållanden
lättsinnigt att säga: 5 miljoner kunna vi väl alltid kosta på oss. Jag
menar, att alldeles bortsett ifrån det läge i fråga om investeringarna, som här
talats om från kommunikationsministern och utskottsmajoriteten, så är det
inte det riktiga ögonblicket att ge sig själv och landet det intrycket, att vi ha
råd till alla saker som äro mycket önskvärda.

Jag tror att riksdagen gjorde en god gärning, om den inför landet visade,
att vi ha klart för oss att vi befinna oss i ett mycket svårt läge under de närmaste
åren. Likaväl som vi, när det gäller vår import från utlandet, få draga
åt svångremmen, måste vi göra det även här hemma både i fråga om vår konsumtion
och i fråga om våra investeringar. Att under sådana förhållanden
säga, att 5 miljoner kunna vi lätt undvara, är icke förenligt med den ansvarskänsla,
som jag tror-innerst till sist ändå besjälar riksdagen och besjälar denna
kammare och som jag tror det är nyttigt, om man låter den stora allmänheten
förstå. Om vi skola kunna kämpa oss igenom de närmaste åren, är
det nödvändigt att man ute bland folket får klart för sig, att vi icke ha
råd till ungefär vad vi vilja eller ens till det som är mycket önskvärt. Jag tror
att riksdagen måste hjälpa till att göra klart för svenska folket, att under de
närmaste åren gäller det icke bara att hålla tillbaka enskilda köp, vilket vi nu
måste uppmana hela folket att göra, utan riksdagen måste också visa, att den
själv går före med gott exempel.

Jag tror att i det nuvarande läget är det icke försvarligt att följa reservanterna.

Fru Linderot: Herr talman! Det var en fråga om ansvarskänsla, och jag
känner mig verkligen uppkallad att säga några ord.

Jag hade inte tänkt yttra mig, men eftersom jag tänker rösta för reservanternas
förslag vill jag kort och gott deklarera, att anledningen till att jag
röstar med reservanterna är, att det finns så många tusen husmödrar i detta
land, som under årens lopp ha slitit just därför att de inte haft vatten och
avlopp. Min ansvarskänsla säger mig därför, att jag måste rösta med reservanterna
i denna fråga.

Herr Petterson i Degerfors: Herr talman! Efter finansministerns anförande
får man ju taga sig en mycket allvarlig funderare, innan man vågar sig på
en höjning av budgeten. Men jag skulle i detta sammanhang också vilja säga,
att det torde väl bli tämligen svårt att övertyga dem, som nu äro utan vatten
och avlopp, att det finns så många andra utgifter som måste gå före. Det
torde säkerligen inte lyckas.

Jag vill emellertid, sedan jag lyssnat på debatten, påpeka en sak. Utskottet
säger, att anledningen till att man inte kan tillstyrka motionen är materialbristen,
det är bristen på arbetskraft och det är det statsfinansiella läget,
som gör att man måste begränsa investeringarna. Nu har emellertid under debatten
framkommit, att vad vi här diskutera gäller i stor utsträckning ar -

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Nr 18.

Bidrag till anläggningar fin- vattenförsörjning och avlopp. (Forts.)
beten, som redan äro igångsatta och beviljade. Då måste man ju fråga sig:
det kan väl inte ha någon inverkan på materialtillgången, när arbetena redan
äro i gång. Om man inte får statsbidrag, kan ju detta inte ha den minsta inverkan
på arbetskraftsbristen. Det kan ju bara inverka i så måtto, att det är
kommunerna själva som få ligga ute med de stora belopp, som de räknat
med att få i statsbidrag.

Jag kan erkänna, att ur synpunkten av det statsfinansiella läget och budgetbehandlingen
är det naturligtvis bärande motiv för att yrka avslag, men
man kan ju ändå sätta i fråga, om en anslagshöjning kan verka inflationsbefrämjande,
när arbetena redan äro i gång och kommunerna redan ligga ute
med pengarna. Jag kan alltså med hänsyn till detta inte komma till annat
resultat än att yrka bifall till reservationen.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss: Herr talman!
Vad beträffar detta argument, att eftersom ändå företagen sättas i gång, så
betyder det inte något om man anslår pengar eller inte, så är det mycket svårt
att veta hur långt det bär. Men eftersom jag här närmast tänker på effekten
ute bland folket, förmodar jag att om riksdagen fördubblar ett anslag, som
Kungl. Maj:t föreslår, ger man ytterligare kommuner anledning tro, att det
finns allt skäl att sätta i gång, för nog kommer det pengar. Skulle det visa
sig, att pengarna inte räcka, kommer det att finnas tillräckligt många riksdagsmän.
som komma att motionera om och votera igenom anslag.

Jag vill säga både till den siste talaren och till den föregående talarinnan,
att det är alltid lätt att säga: vi se, hur det ser ut i verkligheten, och att
det finns husmödrar, som behöva detta. Kunna vi inte säga, att det är nödvändigt?
— Jag skall taga ett exempel, som vi alla känna och som vi alla
kanske ha lärt någonting av. Det var frågan om våra utländska valutor. Det
är klart att vi tvekade i det allra längsta att säga, att vi ha inte råd att köpa
mera från utlandet, och det var först då man kom fram till det ögonblicket,
då var och en fick säga sig att man kommit till en punkt, då vi helt enkelt
inte hade pengar att köpa dessa utländska varor för, som vi fingo avstå därifrån.
Vill man, att vi i fråga om våra inhemska affärer skola resonera på
samma sätt, att vi skola fortsätta att besluta vad vi anse är lämpligt ända till
det ögonblick då vi finna, att nu räcka inte pengarna längre. Då ha vi icke
längre förmåga att välja mellan olika ting. Jag vill upprepa, att det nuvarande
läget är sådant, att det svenska folket behöver få en föreställning om
att icke ens det som husmödrarna tycka är utomordentligt önskvärt ha vi
råd till i den utsträckning som reservanterna här vilja.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, framställde herr talmannen
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan i förevarande punkt
dels ock på bifall till den vid punkten fogade reservationen; och fann herr
talmannen den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Herr
Åkerström begärde emellertid votering, i anledning varav efter given varsel
följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den. som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i punkten
35 :o) i utskottets förevarande utlåtande nr 6, röstar

J 9i;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit den vid punkten fogade reservationen.
Andra hammarens protokoll 1947. Nr 18. 5

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 fm.

Bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp. (Forts.)

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att han funne flertalet hava röstat för
ja-propositionen. Herr Åkerström begärde emellertid rösträkning, i anledning
varav votering medelst omröstningsapparat verkställdes. Därvid avgåvos 93 ja
och 78 nej, varjämte 11 av kammarens ledamöter förklarade sig avstå från
att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets hemställan i förevarande punkt.

Punkterna 36—73.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 7b.

Lades till handlingarna.

Som tiden nu var långt framskriden, beslöt kammaren på förslag av herr
talmannen att uppskjuta handläggningen av övriga på föredragningslistan upptagna
ärenden till kl. 7.30 em., då enligt utfärdat anslag detta plenum komme
att fortsättas.

§ 14.

Avlämnades följande motioner, nämligen av:

herr Norup m. fl., nr 413, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 210,
angående lantmäteripersonalens organisation och avlöningsförhållanden m. m.;
samt

herrar Pettersson i Dahl och Nilson i Spånstad, nr 414, likaledes i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 210.

Dessa motioner bordlädes.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.57 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Nr 18.

Onsdagen den 23 april.

Kl. 7.30 em.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid till en början av herr andre vice talmannen.

§ I Föredrogs

statsutskottets utlåtande, nr 52, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående ytterligare utgifter å tilläggsstat II till rikestaten för budgetåret
1946/47, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 2.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 53, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa investeringar i statens allmänna fastighetsfond för
budgetåret 1947/48.

Punkterna 1—3.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 4.

Lädes till handlingarna.

§ 3.

Föredrogos vart efter annat statsutskottets utlåtanden:

nr 54, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående vissa investeringar
i postverkets fond för budgetåret 1947/48 m. m.;

nr 55, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa äldre anslag;
nr 56, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av
förslag till avtal mellan staten, å ena sidan, samt Luossavaara —Kiirunavaara
aktiebolag och Trafikaktiebolaget Grängesberg—Oxelösund, å andra sidan;

nr 57, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till svenska
lastbilaktiebolaget m. m.;

nr 58, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv av viss
vattenrätt i Ume älv m. m.;

nr 59, i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående överskridande
av anslagsposten till reparations- och underhållskostnader m. m. under karolinska
sjukhusets delfond av statens allmänna fastighetsfond;

nr 60, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1947/48 till bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande;

nr 61, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bestridande av vissa
kostnader från anslaget till oförutsedda utgifter;

nr 62, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaden för budgetåret 1946/47, i vad propositionen
avser utrikesdepartementets verksamhetsområde;

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 era.

Förordning
om investeringsfonder.

nr 63, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen
avser försvarsdepartementets verksamhetsområde;

nr 64, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser
handelsdepartementets verksamhetsområde;

nr 65, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående indragning av
vissa till församlingskyrkor utgående ersättningar in. m. jämte i ämnet väckta
motioner;

nr 66, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1946/47 till vissa om- och nybyggnadsarbeten
vid serafimerlasarettet m. m.;

nr 67, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till stipendier
åt lärjungar vid högre läroanstalter m. m. jämte i ämnet väckta motioner; nr

68. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående befrielse från skyldighet
att erlägga överuttagningsavgift för gas;

nr 69. i anledning av Kungi. Maj:ts propositioner angående anslag till arbetsrådet
för budgetåret 1947/48;

nr 70, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning till C.
H. Magnusson m. fl. i anledning av olycksfall i arbete;

nr 71, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsförvärv av
Halmstad—Bolmens m. fl. järnvägar;

nr 72, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående försäljning av vissa
under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning stående fastigheter vid
Falster bokanalen; och

nr 73, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående redovisning av
vissa kronan tillhöriga markområden i Stockholm m. m.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemstält.

§ 4.

Föredrogs bevillningsutskottets betänkande, nr 26, i anledning av Kungl.
Maj :ts proposition med förslag till förordning om investeringsfonder jämte i
ämnet väckta motioner.

I en den 14 februari 1947 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 86, hade Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om investeringsfonder.

Till utskottets behandling hade överlämnats sex i anledning av propositionen
väckta motioner.

I de likalydande motionerna 1:231 av herrar Mannerskantz och Beck-Friis
samt II: 345 av herr Hceggblom m. fl. hade hemställts, »att riksdagen ville
besluta hos Kungl. Maj:t begära förslag snarast möjligt till bestämmelser om
avsättning till investeringsfonder i förvärvskällorna jordbruk och skogsbruk».

^ Utskottet hemställde, att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Majrts
törevarande proposition nr 86 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas, i
anledning av de likalydande motionerna 1:232 och 11:344 ävensom med avslag
a de likalydande motionerna 1:230 och 11:343 samt de likalydande motionerna
1:231 och 11:345, antaga ett av utskottet framlagt förslag till förordning
om investeringsfonder.

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Nr 18.

Förordning om Investeringsfonder. (Forts.)

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

Herr Haeggblom: Herr talman! Det är ganska synd att avbryta det jämna
matandet av ärenden, men i fråga om denna punkt är det en liten sak, som
jag i alla fall icke vill låta passera oanmärkt.

Denna lagstiftning om investeringsfonder hänger nära samman med beräkningen
av den nettointäkt, som företag skola betala skatt efter. Ifrågavarande
förmåner ha vi sedan 1938 haft för såväl bolag som ekonomiska föreningar.
De ha för vissa ändamål kunnat minska nettointäkten genom avsättning till
investeringsfonder, och när det nu föreslås fortsatt giltighet för dessa bestämmelser,
så är det naturligtvis anmärkningsvärt, att en så pass stor näringsgren
som jordbruk och skogsbruk icke kommer i åtnjutande av samma förmåner,
som de i bolags- och föreningsform drivna företagen göra. Därför ha en del
motionärer hemställt om en utredning för att även de som idka jordbruk och
skogsbruk skulle ha möjlighet att avsätta investeringsfonder.

Det bör beaktas, att vi ju i detta land icke ha några möjligheter att låta underskott
under ett år balanseras över till nästa års beskattning, utan har man
haft ett underskott, som man icke kunnat få avdrag för på något sätt, kan man
icke på något sätt annat än genom investeringsfonder skaffa sig kompensation
för nämnda olägenhet. Skogsbruket får väl räknas som den näringsgren, där
inkomsterna äro som mest ojämna och följaktligen olägenheterna av dessa förhållanden
göra sig starkast gällande. Vi ba därför motionerat med begäran om
utredning om dessa saker, och utskottet har ju så till vida varit vänligt att det
sagt, att det i likhet med motionärerna anser det önskvärt, att en sådan lagstiftning
åstadkommes, och det har en stark förhoppning om att Kungl. Maj :t
skall i anslutning till annan lagstiftnings genomförande upptaga frågan. Man
får alltså från motionärernas sida tacka för vänligheten och låta det vara med
det.

Men sedan är det en sak, som utskottet förmodligen också anser vara vänligt
gjort, och det är när utskottet säger på följande sätt: »Vad särskilt angår investeringsfond
för skogsbruk bör enligt utskottets mening, oberoende av om
en lagstiftning angående bokföringsskyldighet kommer till stånd eller ej, undersökas,
huruvida skogsägare skulle kunna beredas möjlighet att hos vederbörande
skogsvårdsstyrelse deponera viss del av inkomsten av skogsbruk för
framtida användning till skogsvårdande åtgärder.» Menar utskottet att detta
är vänligt, så måste jag säga, att det är en vänlighet av den art, som man
egentligen vill be alla goda makter bevara sig för. Vad utskottet här vill
tänka sig är, att enskilda skogsägare icke skulle kunna ha hand om sina pengar,
som de få vid skogsaffärer och som de till viss del sedan kunna använda
för skogsvårdande åtgärder, utan dessa pengar skola deponeras hos skogsvårdsstyrelserna.
Här stiga folkbildning och ekonomiskt vett, men samtidigt utvecklas
i än snabbare takt en förmyndarementalitet, som vill att ämbetsverk
skall stå som. förmyndare över fria människor. När jag läste detta sista uttryck
för denna förmynderskapsmentalitet, måste jag säga mig, att man skall
viil ändå icke, även om utskottet menar, att man blivit bönhörd över hövan,
göra annat än tacka för en sådan vänlighet och be att få visa tillbaka den.

Sedan är det underligt, att det icke talats om att avsikten skulle vara, att
man på detta sätt skulle få, skattefrihet för de medel man deponerade hos
skogsvårdsstyrelsema. Hade det stått så hade det varit någon mening i det,
men nu talas endast om att skapa möjlighet för att deponera en viss del av inkomsten
hos en skogsvårdsstyrelse. Motionärerna ha icke talat om annat än
att. genom investeringsfonder kunna påverka nettointäkten. Vi ha ju icke begärt
att få förmyndare som ta hand om skogsägarnas pengar.

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Förordning om investeringsfonder. (Forts.)

Jag tänker icke fresta med någon votering, men jag ber med hänsyn till att
detta utlåtande i varje fall för mig är oacceptabelt få yrka bifall till motionen
och avslag på utskottets framställning rörande densamma.

Herr Jonsson i Skedsbygd: Herr talman! Jag hade egentligen endast tänkt
yrka bifall till utskottets förslag, men efter den kritik, som herr Hseggblom
kom med, nödgas även jag upptaga tiden med att säga några ord. Jag kan försäkra
herr Hreggblom, att vi inom utskottet äro mycket intresserade av att
det skall bli möjligt att få samma avskrivnings- och avsättningsmöjligheter
för jordbruk och skogsbruk, som nu komma industrien och vissa andra näringsgrenar
till del. Men motionärerna ha ju icke ens begärt, att utskottet skulle
forma ut ett förslag, som skulle kunna ligga till grund för en lagstiftning i
denna fråga. Motionärerna ha ju icke heller själva försökt sig på det, utan
de ha bara yrkat, att riksdagen ville besluta hos Kungl. Maj:t begära förslagsnarast
möjligt till bestämmelser om avsättning till investeringsfonder i förvärvskällorna
jordbruk och skogsbruk. För att industrien skall kunna få utnyttja
dessa möjligheter fordras eu noggrann bokföring, där man år för år
kan redovisa dessa avsättningar och de uttag som eventuellt göras ur fonderna.
Det är fullkomligt otänkbart, att idkare av jordbruk skulle kunna få
denna rättighet, om de icke ha en sådan bokföring, att dessa fonder kunna
redovisas och läggas upp år från år på ett överskådligt sätt. Därför bär utskottet
skrivit, att utskottet anser i likhet med motionärerna önskvärt, att lagstiftningen
om investeringsfonder, såvitt möjligt, utsträckes till att omfatta
jämväl jordbruk och skogsbruk. Sedan säger utskottet, att utskottet icke kan
förorda, att så sker förrän det blir bokföringsskyldighet för jordbrukare. Utskottet
förutsätter, att Kungl. Maj:t i anslutning till sådan lagstiftnings genomförande
upptager frågan om inrättande av investeringsfond för jordbruk
och skogsbruk till förnyat övervägande och därvid, om en framkomlig väg
skulle utfinnas, förelägger riksdagen förslag jämväl i sistnämnda hänseende.
Utskottet har varit mycket positivt inställt gentemot motionärerna, och jag
tycker nog, att den ärade motionären använder överord en liten smula, när han
sedan går till angrepp på nästa punkt i utskottets uttalande. Utskottet säger
där: »Vad särskilt angår investeringsfond för skogsbruk bör enligt utskottets
mening, oberoende av om en lagstiftning angående bokföringsskyldighet kommer
till stånd eller ej, undersökas, huruvida skogsägare skulle kunna beredas
möjlighet att hos vederbörande skogsvårdsstyrelse deponera viss del av inkomsten
av skogsbruk för framtida användning till skogsvårdande åtgärder.»
Att en sådan frivillig avsättning från skogsägarnas sida skulle kunna betecknas
med. som herr Hasggblom här gjorde, förmynderskapsmentalitet o. s. v.
tycker jag går väl långt.

Sedan talar herr Hseggblom om att utskottet har icke ens sagt, att man skulle
få skattefrihet för dessa avsättningar utan endast deponera. Med anledning
därav vill jag säga, att utskottet ju icke tagit ställning till hur denna fråga
skall lösas. Det är givet, att den skall lösas på samma sätt som för industri
och övriga näringsgrenar, d. v. s. man skall ha fullständigt samma villkor,
och jag förutsätter, att om det kommer något förslag från Kungl. Maj ds sida
i den riktningen, så har man väl rätt att förvänta att icke villkoren skärpas
för jordbrukare och skogsägare utan att de få komma i åtnjutande av samma
förmåner som övriga ha i detta fall.

Jag vill sluta med att även jag uttalar min förhoppning om att dessa
frågor måtte lösas och måtte lösas snart. Skogsbruket lämnar ju icke några
jämna inkomster. Inkomsterna komma ofta klumpvis. så att det ett visst ar

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Nr 18.

Förordning om investeringsfonder. (Forts.)
kan bli stora inkomster, som beskattas det året. medan det ett annat år kanske
icke blir så mycket att beskatta. Det vore då tacknämligt, om pengarna dessa
goda år delvis kunde avsättas för skogsvårdande åtgärder och man finge ta upp
dessa pengar till beskattning, när de toges i anspråk, då de naturligtvis eu
gång måste beskattas. Då kunde man under lågkonjunkturår använda dessa
pengar till åtgärder i skogen, som i sin tur medförde arbetstillfällen, vilket
icke vore det minst värdefulla.

Jag skall med dessa ord be att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Olsson i Gävle: Herr talman! Det måste finnas människor, som ju välvilligare
man är mot deras framställningar desto mera missbelåtna bli de.

Jag kan tala om för herr Haeggblom, att utskottets alla ledamöter, oavsett
partitillhörighet, ha i denna fråga ansträngt sig att komma fram till samstämmighet.
Vi ha gjort vissa förändringar i Kungl. Maj:ts proposition för
att — ehuru en del av oss enligt herrarnas uttalanden av naturen äro fiender
till näringslivet — tillmötesgå de framställningar, som gjorts från ifrågavarande
näringsgrenar, varigenom vi velat ge dem ett stöd i deras konsolideringssträvanden
för att underlätta för dem att möta en lågkonjunktur. Eu
sådan välvillig inställning har varit gemensam för alla inom utskottet. Som
herr Jonsson i Skedsbygd sade ha ju i alla fall motionärerna icke föreställt
sig, att utskottet skulle vara berett att i samband med denna investeringsfondslagstiftning
framlägga ett förslag, som löste spörsmålet för jordbruket
och skogsbruket på en gång. Däremot ha vi sagt, att något måste göras i detta
avseende. Men, herr Haeggblom, vi som suttit och prövat dessa ting ha kommit
till det resultatet, att detta blir en mycket svår fråga att lösa, när man skall
taga hänsyn till de skattebetalare, som drabbas av den progressiva skatteskalan.
Det blir väsentliga svårigheter där, som man icke möter när det gäller
den proportionella beskattningen.

Utskottet betraktade det som ett framsteg, när från bondehåll i utskottet
framkastades den tanken, att man samtidigt som man byggde på bokföringslagstiftningen
skulle genomföra en anordning av detta slag. Det innebär icke,
att utskottet sagt, att man skall gå till väga på det sättet, men utskottet menar,
att här är en väg — det är möjligt att det finns många fler.

Jag skulle vilja hemställa till herr Hseggblom, att han försöker följa verkligheten
så mycket, att han erkänner, att utskottet har varit så välvilligt och
skrivit så positivt i denna sak, att han har alla skäl att vara belåten.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr Haeggblom: Herr talman! Jag tyckte att jag tackade för den positiva
inställning, som utskottet visat. Jag ber att få erinra den siste ärade talaren
om att praktiskt taget alla de svårigheter han nämnde har utskottet kunnat
läsa om i motionen. Vi ha varken varit blinda för svårigheterna att bilda investeringsfonder
med hänsyn till skattebetalare med progressiva skatter eller
så övermodiga, att vi lagt fram ett förslag till denna frågas lösning, utan vi
ha beskedligt begärt en allsidig utredning för att nå ett visst syfte. Vi äro
som sagt tacksamma. I varje fall är jag tacksam för att utskottet uttalat sig
som det gjort. Jag kan säga att jag är ännu mer tacksam för de muntliga upplysningar,
som herr Jonsson i Skedsbygd här gav. Mellan honom och mig
tycks det i fråga om det positiva härvidlag icke existera någon egentligen
påvisbar skiljaktighet i uppfattningen. Men det är givetvis som enskild motionär
jag är tacksam. Om herr Olsson menar, att jordbruket skal! vara lacksamt

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Förordning om investeringsfonder. (Forts.)
för att de som utnämna sig själva till näringslivets fiender — den beteckningen
har i varje fall varken jag eller motionärerna i övrigt använt — försöki
skapa litet rättvisa åt jordbruket, så vet jag icke om han har rätt. Ifall staten,
som med rund hand ger industri och andra näringsgrenar betydande förmåner,
söker möjliggöra för jordbruket att i en oviss framtid bli delaktigt av samma
förmåner, är väl detta icke anledning till så stor tacksamhet som den en enskild
motionär i sin fåfänga kan känna för ett välvilligt uttalande från ett utskotts
sida.

Vad sedan beträffar anordningen att vederbörande skulle hos skogsvårdsstyrelserna
deponera pengar, så är det icke rimligt att begära, att motionärer,
som icke med ett ord antytt något sådant och — det kan jag försäkra •— icke
ens i sina vildaste drömmar tänkt sig en dylik möjlighet, skola tacka för att
de på det sättet blivit bönhörda över hövan. Utskottet, som alltså insett svårigheterna,
såsom herr Olsson i Gävle säger, och som därför icke vill ens gå
in för eu utredning, är i alla fall så kvickt, att det kan anvisa en direkt väg,
hur pengarna skola placeras när det gäller dessa investeringsfonder, som de
icke vilja begära utredning om. Hade utskottet varit lika försiktigt i fråga om
sina egna påhitt som när det gällde att granska motionerna, hade utskottet
sannolikt icke skrivit på detta sätt.

Jag vill peka på vad den föreslagna anordningen kommer att betyda. För
att få beräkna en minskad nettointäkt är alltså en jordbrukare tvungen att
placera en del av köpeskillingen för skog, alltså pengar som i hans rörelse
skola tjänstgöra som arbetande kapital — och av sådant behöver jordbruket
sannerligen ha allt vad som kan fås — hos en skogsvårdsstyrelse utan dispositionsrätt
över dem och utan möjlighet att förrän de skogsvårdande åtgärderna
skola vidtagas efter tre eller fyra år, när insekterna försvunnit ur stubbarna
så att han kan börja skogsodlingen, få använda dem som arbetande kapital.
Det förefaller mig, som om utskottet i någon mån hade samma uppfattning
om fonder, som man kan träffa på i vissa kommuner och hos en del föreningar,
där man menar, att så fort man bildar en fond. skall man sätta pengarna på
en särskild bankbok, då det eljest icke är någon fond. Så gör emellertid icke
industrien och de ekonomiska föreningarna med sina investeringsfonder. Jag
tycker, att jordbrukarna skola slippa att nödvändigtvis lämna ifrån sig investeringsfonderna
och gå miste om arbetande kapital.

Herr talman! Jag är alltså tacksam för vissa saker, men det är mycket
begärt att man skall vara tacksam för att man får bönhörelse beträffande vad
man icke begärt.

Herr Olsson i Gävle: Herr talman! Jag skulle vilja hänvisa herr Haeggblom
till utskottets jordbrukare, som tyckas uppskatta saken mer än vad herr Heeggblom
gör.

_ Sedan måste det föreligga något missförstånd här från herr Hseggbloms
sida. Han talar om att detta kapital skulle kunna användas i jordbrukarens
rörelse. Men hela lagstiftningen om investeringsfonderna är avsedd att byggas
upp för att pengar skola läggas undan och användas vid lågkonjunkturer. Man
får således helt enkelt inte använda pengarna — om de skola vara skattefria —
förrän lågkonjunkturen kommer. Detta är grundläggande för hela denna lagstiftning,
som vi nu skola antaga. Man skall sätta undan pengarna under högkonjunkturen
och då bli pengarna skattefria. Användas de under lågkonjunkturen,
bli de alltjämt skattefria. Men användas de inte under lågkonjunkturen,
bli de inte längre skattefria och man får till och med betala ränta. Sådana äro
principerna i denna nya lagstiftning.

Vi äro nog på det klara med att man inte kan tillämpa precis samma normer

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Nr 18.

Förordning om investeringsfonder. (Forts.)
för jordbruket som för industrien. Jag vill förklara för herr Hseggblom att
jag tyckte att den representant för jordbruket som framkastade denna tanke
och diskuterade den nog inte var så alldeles oförstående för jordbrukets intresse,
ehuru han inte tillhörde herr Haeggbloms parti.

Herr Jonsson i Skedsbygd: Herr talman! Herr Hreggblom anstränger sig
för att i utskottets utlåtande inlägga en tolkning som inte överensstämmer
med innehållet. Han påtalade det orimliga i att man skall^ vara tvungen att
deponera pengar hos skogsvårdsstyrelsen för detta ändamal. Men detta har
utskottet aldrig sagt. Utskottet har sagt att det bör undersökas, huruvida
skogsägare skulle kunna beredas möjlighet att hos vederbörande skogsvårdsstyrelse
deponera viss del av inkomsten för framtida användning till skogsvårdande
åtgärder. Det är alltså inte alls fråga om någon skyldighet. Dessutom
har det sagts att frågan bör undersökas oberoende av om en lagstiftning
om bokföringsskyldighet kommer till stånd eller ej. Man tänker sig att denna
möjlighet för skogsägaren att avsätta pengar, där det ligger i hans intresse
att göra det, snarast möjligt skulle genomföras.

Det är förvånande att herr Hseggblom använder så starka ord som han gör.
Han borde ju ha använt en del av sin övertalningsförmåga på sina egna meningsfränder
i utskottet, vilka emellertid ha följt utskottets förslag. Jag anser
för min del att det är mycket lyckligt att vi ha kunnat få ett enhälligt
utskott med på detta uttalande om att jordbruk och skogsbruk skola få samma
möjligheter som övriga näringsgrenar i detta hänseende. Jag uttrycker ännu
en gång förhoppningen att detta även matte leda till att vi sa snabbt som
möjligt komma fram till att de få samma avsättningsmöjligheter som övriga
näringsgrenar.

Herr Haeggblom: Herr talman! Jag ber att i all vördsamliet få fråga herr
Olsson i Gävle var det i denna lag finns några bestämmelser om hur bolag
och föreningar skola placera sina fonder. Nagra sadana bestämmelser finnas
nämligen inte, och följaktligen finns det ingenting som hindrar att de använda
fonderna i sin rörelse, blott de ha täckning för dem i tillgångarna.. Med detta
bortfaller hela den anmärkning som herr Olsson i Gävle nyss gjorde mot
mig.

Efter härmed slutad överläggning gav herr andre vice talmannen propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan dels ock på bifall till utskottets
hemställan med den ändring att motionerna 1:231 och 11:345 bifölles;
och fattade kammaren beslut i enlighet med den förra propositionen.

§ 4.

Föredrogos vart efter annat:

bevillningsutskottets betäukanden:

nr 27, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående förlängning av
giltighetstiden för vissa tilläggstullar; och

nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående postverkets ensamrätt
till brevbefordran m. m.: samt

bankoutskottets utlåtande, nr 25, i anledning av fullmäktiges i riksbanken
framställning rörande inköp av nya maskiner för riksbankens sedeltryckeri

m. in.

Kammaren biföll vad utskotten i nämnda betäukanden och utlåtande, hemställt.

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 em.

eUe^ZZ. Föredrogs bankoutskottets utlåtande nr 20. i anledning av framställningar
stöd åt vissa angaende pensioner eller understöd åt vissa i statens tjänst anställda personer
i statens tjänst
anställda personer
m. fl. Punkterna 1—1.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Pension åt Punkten 5, angående pension åt platsledaren hos statens arbetsmarknadskomK.
a u em- miSSion ingenjören Karl Alfred Wernström.

strom.

Efter föredragning av punkten yttrade:

Herr Olsson i Oskarshamn: Herr talman! I punkten 4 av detta utlåtande
avhandlas pensioner till tre hos arbetsmarknadskommissionen anställda personer,
nämligen förste inspektören A. V. Borgström, kansliskrivaren Helga
P. Johansson och expeditionsvakten K. E. S. Karström. I nu förevarande
punkt gäller det pension till platsledaren hos arbetsmarknadskommissionen
ingenjören K. A. Wernström. I fråga om de tre förstnämnda personerna har
statsrådet icke funnit anledning att frångå statskontorets förslag utan upptagit
pensionerna i enlighet med statskontorets beräkningar. I fallet Wernström
däremot har en kraftig nedskärning skett, nämligen med icke mindre
än 780 kronor per år. Motiveringen härför är dels en önskan att åstadkomma
en rättvis avvägning mellan pensionsförmånerna till Wernström och andra
platsledare vid arbetsmarknadskommissionen, vilka tidigare erhållit pension,
dels ock de upplysningar som lämnats angående arten av ingenjören Wernströms
arbetsuppgifter.

Beträffande Wemströms arbetsuppgifter må nämnas att han — utöver vad
som framgår av statskontorets redogörelse — sedan år 1932 under nuvarande
byggnadschefen hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen K. H. Håårds tjänstgöring
hos arbetsmarknadskommissionen biträtt Håård med inspektioner på
de honom underställda arbetsplatserna inom Kalmar, Jönköpings och Kronobergs
län. Enligt vad som kommit till min kännedom ha vederbörande myndigheter
därvid vitsordat Wernströms kompetens. Han har också, under sin
tjänstgöring hos arbetsmarknadskommissionen utarbetat en metod för nedsprängning
av vägar till fast botten. Han har utfört ett femtontal nedsprängningar
enligt denna metod på kommissionens olika arbetsplatser och en dylik
nedsprängning för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, varjämte han i sådana
frågor konsulterats av flygförvaltningen. Han har för denna sin metod och
sitt arbete på detta område erhållit de bästa vitsord av olika myndigheter.

Enligt de av statskontoret lämnade uppgifterna skulle hyresersättningen
till Wernström ha utgått med 775 kronor per år. Det förefaller oförklarligt
hur man kunnat bortse från den förhöjning av bostadsersättningen som ägt
rum från och med år 1945. Om man kompletterar statskontorets uppgifter beträffande
hyresersättningen, kommer man till ett helt annat resultat än statskontoret.
Ersättningen utgick intill år 1945 in natura med bostad i en av kommissionen
till kontor och bostad förhyrd lägenhet. Denna förmån har av taxeringsmyndigheterna
värderats till 800 kronor om året, för vilket belopp han
också beskattats. Från och med år 1945 till mitten av maj 1946, alltså 16,5
månader, erhöll han 185 kronor i månaden i hyresersättning, inberäknat ersättning
för bränsle. Därefter förflyttades han till sin nuvarande arbetsplats,
därvid ersättningen nedsattes till 165 kronor per månad. Räknar man fram till
tidpunkten för avgången, har han åtnjutit denna ersättning under 13,5 månader.
Den genomsnittliga hyresersättningen skulle då bli 1 128 kronor per

Onsdagen den 23 april 1947 em. Nr 18. 75

Pension åt K. A. Wernström. (Forts.)
år, och den totala årsinkomsten blir 7 065 + 1 128 = 8 193 kronor, vilken
summa med 353 kronor överstiger den av statskontoret beräknade.

Man har verkligen svårt att förstå att en pension till Wernström enligt
statskontorets beräkningar i likhet med pension för andra som samtidigt pensioneras
skulle innebära en orättvisa mot andra platsledare som tidigare pen
sionerats. Mot Wernström måste däremot den föreslagna nedskärningen innebära
en orättvisa, och den är icke i överensstämmelse med tidsförhållandena.

Vad beträffar de upplysningar som inhämtats rörande Wernströms arbetsuppgifter
måste dessa, då de föranlett statsrådet att göra en så kraftig nedskärning,
vara av för honom nedsättande karaktär. Om anledningen till ned
skärningen är den att han för närvarande innehar anställning såsom platsledare
vid en mindre arbetsplats för flyktingar, får jag framhålla att då han
tillfrågades huruvida han ville övertaga denna befattning, sa poängterades
det särskilt att anställningen icke fick tolkas såsom någon degradering varjämte
han fick löfte att samtliga löneförmåner även i fortsättningen oavkortade
skulle utgå till honom. J ... , „ .

Jag anser därför, herr talman, att pensionen till Wernström bor utga i enlighet
med statskontorets beräkningar.

Herr Svedman: Herr talman! Utskottet har på de av Kungl. Maj:t anförda
skälen beslutat tillstyrka Kungl. Maj:ts framställning i fråga om pensionens
storlek, och jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren utskottets hemställan.

Punkterna 6—23.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 6.

Föredrogos vart efter annat:
bankoutskottets utlåtanden:

nr 27. i anledning av framställningar angående understöd åt efterlevande till
vissa i statens tjänst anställda personer m. fl.;

nr 28. i anledning av väckt motion om pension åt f. d. lokmästaren vid V arberg—Äträns
järnväg A. Larsson; och

nr 31, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
om bidrag till pensioneringskostnaderna för handelsflottans pensionsanstalt
jämte en i ämnet väckt motion;
första lagutskottets utlåtanden:

nr 23. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om förbud
mot politiska uniformer: ..... .... , .

nr 24, i anledning av väckt motion angående viss ändring av gallande lagstiftning
rörande vårdnadsbefogenheten i fråga om barn i och utom äktenskaip.

nr 26 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om ändrad
lydelse av 57 och 64 §§ lagen den 28 maj 1886 (nr 461 angående stenkolsfyndigheter
m. m.;

andra lagutskottets utlåtande, nr 22. i anledning av Kungl. Maj ds proposition
med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1942 (nr
493) om avverkningsskyldighet: samt

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 em.

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 20, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ytterligare utgifter
a tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1946/47, såvitt angår jordbruksärenden;
och

nr 21, i anledning av väckta motioner om inrättande av vägombudsstämma
inom varje vägnämndsområde.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa utlåtanden hemställt,

§ 7.

»oersyn °av Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 22, i anledning av väckt motion
lagen om rätt angående översyn av bestämmelserna i lagen om rätt till jakt m. m.

tiU jakt m. m. j en jnom andra kammaren väckt, till jordbruksutskottet hänvisad motion,
nr 188, av herr Johanson i Norrköping m. fl. hade anhållits, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en översyn av bestämmelserna
i lagen om rätt till jakt av den 3 juni 1938 och jaktstadgan av den 3
juni 1938 och att Kungl. Maj :t därvid beaktade de anmärkningar mot nu gällande
bestämmelser, som i motionen blivit framställda, samt att vid utarbetandet
av förslaget till nya bestämmelser icke endast representanter för Svenska
jägareförbundet utan även representanter för Jägarnas riksförbund och för
böndernas och lant- och skogsarbetarnas ekonomiska och fackliga organisationer
måtte lämnas tillfälle till medverkan.

Utskottet hemställde, att motionen II: 188 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Reservation utan avgivet yrkande hade avgivits av herr Svensson i Ljungskile.

Efter föredragning av utskottets hemställan anförde:

Herr Johanson i Norrköping: Herr talman! Det är i år tredje gången i följd
som undertecknad jämte flera medmotionärer framfört motion med förslag
om utredning angående ändrade bestämmelser i lagar och förordningar, som
reglera jakten och viltvården i vårt land. De förändringar som vi påyrka syfta
till såväl förbättrad viltvård som ett rättvisare förfarande när det gäller
rätten att jaga. Lika många gånger som vi framfört frågan lika många gånger
har jordbruksutskottet avstyrkt motionen med den motiveringen, att bärande
skäl för en utredning inte föreligga. Utskottets ståndpunkt ligger helt i linje
med den uppfattning som hyses av Svenska jägareförbundet. Denna sammanslutning
måste emellertid betraktas som part i målet. Den har nämligen
under lång tid haft ett avgörande inflytande på jakten i vårt land och har
varit med om att utforma nu gällande lagar och förordningar på detta område.

Vi motionärer ha i årets motion liksom i tidigare avgivna motioner ävensom
genom anföranden här i kammaren redovisat enligt min mening starkt
bärande skäl för en revision av bestämmelserna på detta område och för den
utredning som det här är fråga om. Jag skall dock inte så utförligt ingå på
frågan i dag, då jag anser att det har sagts tillräckligt vid föregående tillfällen.
Jag anser mig dock oförhindrad att göra en del kommentarer till utskottets
utlåtande och rekapitulera några av de skäl, vi tidigare framfört för
vår uppfattning, och samtidigt tillägga ett par nya argument.

Svagheterna på berörda område äro framför allt av två slag. För det första
är rätten för folket att jaga ytterligt begränsad genom att jakten följer jordrätten
och man i lagen inte har infört några förpliktelser för de stora bolagen,
de stora godsen och de myndigheter som handha statens marker att upplåta

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Nr 18.

Motion om översyn av lagen om rätt till jakt m. m. (Forts.)
jaktmark till marklösa jägare. Därtill kommer att arrendeavgifterna på grund
av den starka efterfrågan äro så upptrissade, att det överhuvud taget inte
finns någon möjlighet för småfolk och mindre inkomsttagare på landsbygden
eller i städerna att arrendera några jaktmarker även om tillfälle därtill bjudes.
För det andra tillåta alltjämt lagar och förordningar så gamla och ur
djurskyddssynpunkt oriktiga jaktmetoder som exempelvis snarning av djur.

Vad den första punkten beträffar kan man fråga sig vad utskottet har för
mening om rättvisesynpunkter, när det inte som skäl för en utredning godtar
sådana fakta som att exempelvis i Östergötland en greve Strömfelt har slagit
under sig 3 000 hektar mark av kommunens 5 000 och att domänstyrelsens
representanter på olika platser i vårt land inte offentligt utannonsera lediga
jaktarrenden utan sätta bort dem helt privat till sina egna bekanta. Så har
skett i Östergötland vid flera tillfällen.

Finner utskottet det icke orättvist och utgöra ett ytterligare skäl till utredning
på detta område, att lagens bestämmelser om jaktvårdsområden äro
så långtgående, att man kan tvinga folk att mot egen vilja gå in i jaktvårdsområdena
och också med lagens tvång avhända dem möjligheterna att jaga?
Finner utskottet det vidare rimligt att tvånget att erlägga jaktvårdsavgift
endast drabbar de marklösa jägarna och små markägarna, som även måste
jaga på andra marker därför att defas egna inte räcka till? De stora markägarna
ha ingen skyldighet att lösa jaktkort.

Jag skulle i detta sammanhang kunna erinra om en del exempel som jag
tidigare anfört beträffande missförhållandena på detta område. Jag skall
emellertid inte upprepa dessa utan i stället tillåta mig att framdraga några
tidigare icke omnämnda fall. Vi motionärer ha principiellt intet emot bildandet
av jaktvårdsområden, men vi vända oss mot det sätt på vilket sådana nu
bildas i kraft av lagens bestämmelser. Jag har i min ägo ett brev från Halmstad,
där man berättar att en småbonde utanför staden, vilken som bisyssla
hade mjölkkörning. blev anmodad att gå med i ett jaktvårdsområde. Han nekade
emellertid. Då blev han av en storbonde i trakten, som var initiativtagare
till bildandet av jaktvårdsområdet, hotad med att mjölkkörningen skulle
fråntagas honom, i händelse han inte ville gå med i jaktvårdsområdet. Det
är ju rena utpressningshotet. som de större jaktintresserade jordägarna använda
sig av.

Det skulle också kunna anföras ett fall, där en av utskottets ledamöter,
nämligen friherre Beck-Friis, som har suttit med vid frågans behandling i
utskottet, varit framme. Han har av två småbönder i samband med en uppgörelse
om gemensam sänkning av Löhammars- och Stockbysjöarna halvvägs
krävt att få övertaga jakträtten på deras marker. Det gick så långt att de på
grund av vissa omständigheter kände sig tvingade att lämna jakträtten ifrån
sig. Först vid hot om att frågan skulle gå till rättslig behandling frångick
han sin ståndpunkt. Det kanske inte är så underligt att utskottet har en sådan
inställning till frågan, när man har sådana ledamöter i utskottet.

Att det finns en del enskilda personer och bolag, som på grund av denna frågas
allt större aktualitet och den rådande oppositionen mot nuvarande förhållanden
ha kommit på hättre tankar och börjat upplåta sina marker åt bl. a.
anställda arbetare, förändrar ju inte förhållandet i dess helhet eller motiverar
att intet skall göras åt saken. Men det finns även bolag, som uppträda som
avskräckande exempel. Fiskeby bolag i Östergötland, som tyvärr icke är ensamt
i det avseendet, har i sina arrendekontrakt inskrivet, att arrendatorn —
som exempelvis kan vara sysselsatt med huggning i skogen om vintrarna —
inte har rätt att äga vare sig en bössa eller en hund. Man bär alltså gått så
långt i sin rädsla för att arrendatorn skall gå ut i skogen och skjuta något

Nr 18.

Oasdagen den 23 april 1947 em.

Motion om översyn av lagen om rätt till jakt m. m. (Forts.)
vilt, att man i kontraktet förbjudit denne att ha en bössa hängande på väggen.
Eu arrendator som är i stort behov av att få ett arrende tvingas alltså att
göra avsteg från sina eventuella intressen att gå ut i skogen och jaga. Det
anförda exemplet anser jag tillräckligt starkt tala för att man bör vidtaga
åtgärder på området i fråga.

Vad beträffar den andra frågan som jag i början omnämnde, nämligen viltvården
och olika sätt att jaga, kan det anföras en rad exempel, som ge belägg
för behovet av en reformering även i detta avseende. I jaktstadgans § 6
mom. 3 medgives exempelvis rätt att jaga ripor med snara. Att ett sådant
jaktsätt ur djurskyddssynpunkt måste betecknas som djurplågeri är uppenbart.
Det är förresten inte endast ripor, som fastna i dessa snaror och få
svälta ihjäl, utan även andra djur. Hur omfattande denna fångstmetod, vilken
är tillåten i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län, är och hur mycket
lidande den skall förorsaka djuren, kan man föreställa sig, när det, enligt vad
byråchefen W erm mark i domänstyrelsen meddelat, i en enda socken i Norrland
under ett år togs 90 000 ripor med snara.

Med det sagda anser jag mig ännu en gång med hållbara argument, dels
tidigare framförda och dels nya, ha motiverat kravet på en utredning av
denna fråga. Jag anser att dessa argument äro starkare än dem som utskottet
anfört mot en utredning. Det av utskottet åberopade skälet, att man inte
kan åstadkomma någon förändring på detta område med mindre än att man
måste skilja jakträtten från jordrätten, finner jag betänkligt svagt. Jag har
såväl i min tidigare motion som i min motion i år redovisat, att det finns
bolag som ha gått in för att lämna jaktmark åt arbetare och andra anställda.
Mo och Domsjö aktiebolag har i sitt remissyttrande till förra årets motion
bekantgjort detta, och samma förfarande tillämpas även av det stora Uddeholmsbolaget
i Värmland. Detta är emellertid undantag, och arrangemanget
har skett på frivillig väg. Denna väg är naturligtvis den mest tilltalande, men
när det inte ser ut att gå att lösa frågan på detta sätt måste andra åtgärder
vidtagas.

Den rekommendation som utskottet i sitt utlåtande uttalat när utskottet säger,
»att de båda förbundens syftemål så sammanfalla att förhållandena å
jakt- och viltvårdens område skulle avsevärt främjas, därest samarbete mellan
nämnda förbund kunde åvägabringas» är enligt vad jag vet ingenting främmande
för Jägarnas riksförbund. Detta förbund har vid flera tillfällen inbjudit
Svenska jägareförbundet till meningsutbyte och diskussion i frågan,
men man har på detta håll tackat nej. Om nu detta avböjande har berott på
att man känt sig svag i sak eller haft sin grund i något slags högmod eller
eventuellt berott på någon annan orsak låter jag vara osagt. Jägarnas riksförbund,
som befinner sig på samma linje som vi motionärer, har såvitt jag
vet intet emot att samarbeta med alla sammanslutningar och enskilda personer
för såvitt detta kan bidraga till vidtagande av åtgärder som äro ägnade
att främja viltvården och att införa en demokratisk ordning för jaktens utövande.

Med dessa ord ber jag. herr talman, att få yrka bifall till motionen nr 188
i andra kammaren.

Herr Svensson i Ljungskile: Herr talman! Jag har till detta utlåtande fogat
en blank reservation. Denna reservation avser emellertid endast sista stycket i
utskottets motivering, som lyder: »Vad vid förenämnda överläggning med
representanter för bland annat Svenska jägareförbundet och Jägarnas riksförbund
förekommit har bibringat utskottet den uppfattningen, att de båda
förbundens syftemål så sammanfalla att förhållandena å jakt- och viltvår -

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Nr 18.

Motion om översyn av lagen om rätt till jakt m. m. (Forts.)
dens område skulle avsevärt främjas, därest samarbete mellan nämnda förbund
kunde åvägabringas. Utskottet vill därför uttala den förhoppningen, att
förbunden skola finna det lämpligt att i fortsättningen i intim samverkan
eller genom direkt sammanslutning av förbunden arbeta för en förbättrad
vilt- och jaktvård inom landet.»

Om detta uttalande godkännes av kamrarna, gör riksdagen alltså en direkt rekommendation
beträffande huru två fria föreningar skola förhålla sig till
varandra. I detta sammanhang kunna tre olika fall tänkas föreligga. Ett
fall är att bägge förbunden äro intresserade av en sammanslagning. Då är
riksdagens uttalande alldeles onödigt. Ett annat fall är att det inte på någondera
sidan finnes något intresse för en sådan sammanslagning. Under sådana
förhållanden är riksdagens uttalande fullständigt meningslöst. Den
tredje möjligheten är att den ena parten önskar en sådan sammanslagning men
att den andra inte vill ha den. Då skulle detta uttalande innebära, att riksdagen
skulle sätta in sin auktoritet till förmån för den ena parten, när två
fria sammanslutningar göra upp sina angelägenheter med varandra. Jag tycker
inte att riksdagen har anledning att göra sådana uttalanden och ge sådana
rekommendationer. Jag bortser därvid helt och hållet från om det är
önskvärt eller inte att dessa förbund slås samman. Jag ser saken rent principiellt.
Man vet inte var det skulle sluta om riksdagen skulle börja att på
detta sätt ge rekommendationer och göra uttalanden beträffande hur olika
föreningar i detta land skola ställa sig till varandra. Det är en väg som öppnar
rätt vida perspektiv.

Jag vill vidare fästa uppmärksamheten på att detta sista stycke är påhängt
den övriga motiveringen utan att på något sätt vara nödvändigt för den
slutsats, som utskottet i övrigt kommer till. Jag ber därför, herr talman, att
få ställa det yrkandet, att detta sista av mig upplästa stycke i motiveringen
skall utgå, och i övrigt yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr talmannen övertog nu ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr Ericsson i Sörsjön: Herr talman! I den motion, som redovisas i detla
utskottsutlåtande, föreslå motionärerna en genomgående revision av gällande
jaktlag och jaktstadga. Den i år föreliggande motionen är ungefär av samma
innebörd som de motioner, vilka avlämnats av samme huvudmotionär under
de två föregående åren, alltså 1945 och 1946. Huvudskälet till att motionärerna
rikta sig mot den nuvarande ordningen på detta område är att jakten
enligt deras mening monopoliseras ett fåtal förmögna människor här i landet
medan allmogen och småfolket äro så gott som uteslutna från rätten att
jaga.

Hatten till jakt kan självfallet icke vara jämnt fördelad bland rikets innebyggare,
om man tar hänsyn till det förhållandet, att jakträtten är knuten till
jordrätten. Detta förhållande har ju existerat ända sedan år 1789, och antagande
av 1938 års jaktlag medförde icke någon ändring i detta hänseende. Det
innebär dock enligt min mening en ganska stor överdrift att säga, att jakten
är förbehållen endast ett ringa antal rika människor här i landet. Förhållandena
på detta område kunna vara olika inom olika delar av landet, och därför
är det oriktigt att generalisera på det sätt, som man gör i motionen. För min
del kan jag åtminstone säga, att vad man säger i detta avseende ingalunda passar
in på de förhållanden som råda i de trakter där jag är hemma. Där utgöres
befolkningen av hemmansägare, småbrukare, skogsarbetare och en del tjänstemän.
Det finns såvitt jag vet inga andra som utöva jakt i dessa områden. Alla
deltaga naturligtvis inte i jakt. Det finns gudskelov många människor, som
inte äro det, ringaste intresserade av jakt och jaktvård. De leva sitt liv obero -

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Motion om översyn av lagen om rätt till jakt m. m. (Forts.)
ende av vad som händer och sker på jakt- och jaktvårdsområdena. Människor
ha ju olika intressen. En del intressera sig kanske för .musik, andra för diskuskastning
eller jakt. Kanske finns det också sådana som intressera sig för
alla tre sakerna.

Herr Johansons i Norrköping m. fl. motion har inte avfärdats utan vidare.
Tvärtom har den varit föremål för ganska ingående behandling. Vi ha i utskottet
bl. a. ordnat med ett gemensamt sammanträde med representanter för
de två organisationer på jaktens område som finnas i landet. Vid det sammanträdet
voro tre stycken representanter för Jägarnas riksförbund närvarande,
tre för Svenska jägareförbundet och en för domänverket. Våra överläggningar
med dem varade i flera timmar, och man kan överhuvud taget säga att utskottet
visat mycket stort intresse för den föreliggande motionen. Samtliga utskottets
ledamöter, inte minst jag själv, ha också varit alldeles särskilt intresserade
av att höra om man från de missnöjdas sida — alltså motionärernas, vilka
stöddes av Jägarnas riksförbund — kunde ange hur man borde gå till väga för
att skapa sådana förhållanden, att alla medborgare i landet finge samma rätt
och möjlighet att bedriva jakt. Jag blev därför en smula besviken när ingen av
de närvarande överhuvud taget kunde ange några riktlinjer för tillgodoseende
av de viktiga och fundamentala syften som motionen avser att främja.

Jakträtten är som vi veta knuten till jordäganderätten, och representanterna
för Jägarnas riksförbund förklarade energiskt vid vårt sammanträde med dem
att de icke önskade någon förändring därvidlag. Jakträtten skulle som hittills
— och sedan 1789 — vara förankrad i jordäganderätten. Eftersom utskottets
ledamöter delade de missnöjdas uppfattning på denna vitala punkt, var det självfallet
omöjligt för utskottet att. skriva till Kungl. Maj:t och begära en sådan
revision av jaktlagen som skulle ge alla här i landet lika rätt att utöva jakt.
När en skrivelse skickas till Kungl. Maj:t med begäran om utredning, så är
det väl ett minimikrav att skrivelsen åtföljes av någon anvisning om tillvägagångssättet
att realisera de önskemål man vill främja. Och eftersom alla ville
undvika tvångsåtgärder på detta område, återstår bara att hoppas att utvecklingen
skall gå i sådan riktning, att allt fler och fler människor kunna få tillfälle
att inom ramen av redan befintliga möjligheter rekreera sig med jakt.

Motionärerna själva omnämna att de stora bolagen Mo och Domsjö och Uddeholms
bruk frivilligt och mot eu ganska låg arrendeavgift — i vissa fall till
och med utan någon ersättning alls — ställt sina marker till förfogande för
hos bolagen anställda arbetare och tjänstemän. Ja, jag upprepar vad jag sagt
tidigare vid behandlingen av jaktvårdsmotioner, att i mina hemtrakter är det
i regel ingen svårighet att få de stora trävarubolagen — vilka rå om en stor
del av skogsmarken i kommunerna — att arrendera ut markerna till skäliga
priser. Det har väl hittills kanske inte lyckats lika bra överallt med den saken.
Det är dock inte uteslutet att man mera allmänt kan få kronan, bolagen, storgodsen
och andra, som förfoga över avsevärda arealer, att i fortsättningen upplåta
områden till sådana personer, som icke ha någon egen mark. Därmed
ges dessa människor en möjlighet till den rekreation och avkoppling som man
anser att jakten skänker.

Man kan visserligen fråga sig om det är så nödvändigt att ha ett gevär i
handen eller på axeln, när man går ut i markerna för att ge de sargade nerverna
en stunds avkoppling. Det är troligt att man kan få sådan rekreation
utan att ha ett gevär som sällskap, men jag riktar för min del inte någon
anmärkning därvidlag mot jägarna. Jag har själv så många gånger deltagit i
jakt, att jag mycket väl känner till skillnaden mellan att gå med en käpp i
handen ute i markerna och att med bössan i hand ta sig ut för att försöka
nedlägga något villebråd.

Onsdagen den 23 april 1947 era.

Nr 18.

Motion om översyn av lagen om rätt till jakt m. rn. (Forts.)

Motionärerna ha också riktat anmärkningar mot jaktvårdsbestämmelserna,
vilka enligt deras mening skulle vara orättvisa mot ägare av mindre markområden.
Orättvisan skulle ligga däri, att de nuvarande bestämmelserna göra
det möjligt för en majoritet att tvinga en motsträvig markägare in i ett visst
jaktvårdsområde. Jag kan inte dela motionärernas uppfattning på den punkten.
Jag anser nämligen bestämmelserna om jaktvårdsområdena, vilka genomfördes
1938, vara bland de allra viktigaste jaktvårdsbefrämjande föreskrifter
som vi ha i landet. Bestämmelserna avse ju nämligen att sammanföra vissa
intill varandra liggande fastigheter till ett ordentligt jaktvårdsområde. Så
splittrade som ägorna oftast äro här i landet kan det överhuvud taget inte bli
fråga om någon riktig jaktvård, om varje markägare bara idkaT jakt och utövar
jaktvård på sin egen mark. Det blir en helt annan sak när alla de små
fastigheterna sammanföras till ett stort område, där alla markägare få rätt
att jaga och utöva jaktvård gemensamt.

I mina hemtrakter finns det tvärtom många personer som önska att de
bestämmelser, som göra det möjligt att tvinga in motsträviga ägare av mindre
arealer i ett stort jaktvårdsområde, skola skärpas ytterligare. Det har nämligen
visat sig ganska svårt att få de stora bolagen att ingå med sina marker
i sådana planerade jaktvårdsområden. Bolagen vilja på flera ställen inte gå
med annat än under förutsättning att de få sig tilldelade lika mycket mark
på annat håll. Ur den synpunkten har man i mitt hemlän varit angelägen om
att få bestämmelser genomförda, som äro strängare än dem vi antogo 1938.

I motionen har man också riktat anmärkningar mot att våra bestämmelser
i jaktlagen medge jakt av ett slag, som måste betecknas som djurplågeri. Den
saken har också berörts av en av motionärerna här i dag. Det är framför allt
mot den i nordligaste delen av landet förekommande ripjakten som kritiken
riktar sig. När vi behandlade jaktlagen 1938, var det inte heller med särskilt
stor entusiasm vi enade oss om att dittills gällande bestämmelser på ripjaktens
område skulle bibehållas. Ripjakten har under långa tider varit en förvärvskälla
för befolkningen i fjällområdena, och man bär inte velat förgripa
sig på detta näringsfång, trots att jakten kanske måste betecknas som inhuman.
Den går som bekant till på det sättet att man sätter ut snaror, i vilka
riporna strypas, när de gå i dem.

Sedan kom herr Svensson i Ljungskile med vissa anmärkningar mot att
utskottet hade rekommenderat att man skulle försöka åstadkomma ett mera
intimt samarbete eller eventuellt sammanslagning mellan landets två jaktorganisationer:
Svenska jägareförbundet och Jägarnas riksförbund. Men när dessa
två organisationer dock arbeta på ett gemensamt mål, nämligen att främja en
god jaktvård inom landet, så synes det mig lämpligt att man i fortsättningen
försöker åstadkomma ett mera intimt samarbete mellan dem än det som hittills
existerat, eller att man sammanslår de två organisationerna. Det var jag
själv som tog upp den frågan under våra överläggningar med representanter
för nämnda organisationer. Såvitt jag kunde första hade herr Johanson i
Norrköping heller ingenting att erinra mot en sadan sammanslagning, om därigenom
bättre jaktvård och bättre förhållanden på jaktens område möjliggjordes.
Emellertid är det ju de båda organisationerna själva som avgöra, om de
vilja att en sådan sammanslagning skall komma till stånd. Vilja de det inte,
så är det betydelselöst vad man säger här i riksdagen om den saken.

Jag vill till slut framhålla, att enligt min mening böra vissa ändringar i
jaktlagstiftningen genomföras. Som det nu är behöver en jordägare icke erlägga
någon jaktvårdsavgift när han jagar på sin egen mark. On^samme man
däremot arrenderar ut markerna, så måste arrendatorn betala sådan avgift,

Andra kammarens protokoll 1947. Nr 18. ö

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Motion om översyn av lagen om rätt till jakt m. m. (Forts.)
vilken som alla veta är tre kronor. Den saken har redan påtalats av herr Johanson
i Norrköping, och den är också berörd i motionen. När vi antogo 1938
års jaktlag var också majoriteten inom utskottet för en ändring i dessa förhållanden.
Våra synpunkter vunno dock inte något beaktande i kammaren den
gången. Emellertid vill jag erinra om att både under fjolåret och under 1945
var utskottets enhälliga mening den, att även jordägarna själva borde erlägga
fastställd jaktvårdsavgift, oberoende av om jakt utövas endast å egen mark.

Herr talman! Med dessa ord ber jag att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Sköldin: Herr talman! Den jaktlag som genomfördes 1938 måste
obestridligen betecknas som ett mycket stort framsteg för jaktvården. Målsättningen
för de lagstiftande vid det tillfället var ju att skapa en bättre ordning
än vad som tidigare rått på detta område. Det betonas också i jaktlagens
första paragraf att just den saken är den väsentligaste i ifrågavarande lagstiftning.

Jaktvårdsområdena, vilka också ingingo i denDa lagstiftning som ett slags
instrument för att få fram denna önskade ordning, ha ju också varit mycket
betydelsefulla. Under de år som gått sedan 1938 års jaktlag kom till stånd
ha 541 jaktvårdsområden bildats i landet. De omfatta tillsammans fem miljoner
tunnland jaktmark, och 34 000 jordägare äro anslutna till dessa jaktvårdsområden.
Från det håll där man opponerat sig mot jaktlagen och mot Svenska
jägareförbundet har man sagt, att bildandet av jaktvårdsområden har medfört
en tvångsanslutning av människor till Svenska jägareförbundet. Men av de
nämnda 34 000 jordägare som anslutits till jaktvårdsområdena och därigenom
blivit medlemmar i Svenska jägareförbundet är det — uppskattningsvis — endast
mellan en och två procent, som icke anslutit sig frivilligt för bildande av
jaktvårdsområden. Det är alltså högst 680 människor det här rör sig om. Jaktlagen
föreskriver som bekant att 80 procent av antalet markägare, tillsammans
representerande 80 procent av den sammanlagda markarealen, skola vara
eniga om att bilda ett jaktvårdsområde, om ett sådant överhuvud taget skall
komma till stånd. När de villkoren äro uppfyllda kan man genom förrättning
fa ett jaktvårdsomrade bildat. Det är alltså dessa förrättningar, vilka man på
en del håll i landet sett sig nödsakad att tillgripa, som medfört ifrågavarande
tvångsanslutning. Målsättningen här har ju varit att få en lagstiftning, som
skapar större ordning och reda än vad vi tidigare haft på detta område, och
jag föreställer mig att alla ha så pass rymligt samvete, att ingen anser det
orimligt om det då bland 34 000 människor skulle finnas 680 tvångsanslutna,
när ju slutresultatet har blivit det önskade.

I motionen framhålles bl. a. önskvärdheten av att småfolket i landet i större
utsträckning än hittills varit fallet kunde få möjligheter till jakt. Ja, det är
en synpunkt som jag naturligtvis ansluter mig till i princip. Men målsättningen
för lagen när den kom till var inte att bereda människorna nöje, utan den
var som sagt att främja viltvården och att skapa ordning på jaktens område.
Såvitt jag förstår är emellertid motionens syfte i första hand att ge alla medborgare
möjlighet att jaga. Man säger i motionen bl. a. att arrendeavgifterna
för jaktmarker ha trissats upp och blivit oskäligt höga. Detta gör, säger man,
att personer med små inkomster sakna förutsättningar att konkurrera om de
jaktarrenden som utbjudas. I och för sig är det riktigt att det förhåller sig på
det sättet. Men detta är ju tyvärr inte det enda område där pengarna avgöra
om en person skall kunna bli ägare till något som han åstundar. Samma sak
gäller för de flesta områden, och när det gäller jakten är det mycket svårt
att ändra på detta förhållande. Möjligen skulle man kunna åstadkomma någon

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Nr 18.

Motion om översyn av lagen om rätt till jakt m. m. (Forts.)
förändring genom att införa något slags hyresreglering. På något annat sätt
kan jag inte se att man kan få en rättelse till stånd.

Det har i tidigare motioner antytts och under diskussioner i ämnet frågats,
om man inte skulle kunna utvidga jaktmöjlighetema för folket genom att fråntaga
markägarna rätten att bestämma över jakten på sina egna marker. I de
motioner som först väcktes i denna fråga var detta önskemål klart markerat.
I den motion som vi i dag behandla talas bara om önskvärdheten av att rätten
för människorna att idka jakt utvidgas. I jordbruksutskottet, där jag i egenskap
av Svenska jägareförbundets representant deltog i de diskussioner som
fördes, ställdes en direkt fråga till Jägarnas riksförbunds representanter. Man
frågade vad de ansågo om denna sak. Skulle markägarna ha jakträtten kvar,
eller skulle man fråntaga dem rätten att själva bestämma över jakten på sina
marker? En av Jägarnas riksförbunds representanter svarade på följande sätt:
»Ingen kan väl tro att vi vilja våldföra oss på verkligheten så, att vi skulle
önska att jaktens förankring i jordäganderätten skulle upphävas.»

Detta är ju en klar deklaration om att man inte vill tillgripa tvång. Då återstår
bara att komma med något annat förslag, som kan lösa denna fråga. Om
jordägarna skola få bestämma över jakten på sina marker, och om människorna
skola få möjligheter att jaga i större utsträckning än nu, så bli ju jordägarna
dock alltid de bestämmande i denna sak.

Man har också i motionen vidrört frågan om vårjakten på sjöfågel, snarandet
av ripor i de nordligaste länen samt klappjakten. Vad först gäller sjöfågeljakten
på våren så är ju den en rättighet som finns kvar i jaktstadgan. Den
är förestavad av att man ansett sjöfågeljakten vara- kustbefolkningens rättighet
sedan många år tillbaka, och man har fördenskull inte velat upphäva densamma.
När man nu velat tillvarataga kustbefolkningens intressen där, så är
det mycket antagligt att detta intresse alltjämt finns kvar. Som bekant ansåg
Svenska jägareförbundet att med hänsyn till den stränga vintern i februari
månad fågeljakten i år skulle förbjudas. Detta utlöste dock en väldig oppositionsstorm,
vilket hade till följd att Kungl. Maj:t beslöt att kust- och fiskarbefolkningen
skulle få jaga sjöfågel under en veckas tid.

Denna sjöfågeljakt om våren är alltså obestridligen ett stort intresse för
kustbefolkningen. Men Jägarnas riksförbunds representanter förklarade under
diskussionen i jordbruksutskottet att vårjakten på fågel inte var ett fiskaroch
kustbefolkningens intresse utan ett intresse för herrarna i Stockholm, vilka
gärna ville komma ut och jaga — för att citera ordagrant. Men nu har det
genom fiskarenas och kustbefolkningens opposition mot förbudet klart och
tydligt ådagalats, att det är kustbefolkningen som har intresse av att jakten
på sjöfågel om våren är tillåten även i fortsättningen. Det skrevs för eu tid
sedan en hel del om denna sak i tidningarna, och i samband därmed frågade
man också vad Jägarnas riksförbund hade för uppfattning om ifrågavarande
sjöfågeljakt. Det förklarades då att man där inte tagit ställning till frågan.
Men i den diskussion som fördes i jordbruksutskottet — som jag för övrigt har
ett stenografiskt protokoll ifrån — sade samma förbund klart och tydligt
ifrån att det inte finns någon anledning att behålla vårjakten på sjöfågel.

Sedan har här också ordats om snarning av ripor. Man tycker det är egendomligt
att snarning är förbjuden i hela landet utom när det gäller markerna
ovanför trädgränsen i de nordligaste länen. Där får man snara ripor. Det är
självfallet ingen människa som far från Stockholm dit upp för att fånga ripor,
utan det säger sig självt att det är befolkningen där uppe som denna sak angår.
Det är deras intressen som det här gäller att bevaka. Man har också i diskussionen
sagt att det inte är av någon betydelse om man i fortsättningen får snara
ripor på fjället eller inte. Men jag hade nöjet att för några dagar sedan sam -

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Motion om översyn av lagen om rätt till jakt, m. m. (Forts.)
manträffa med ett par jaktrepresentanter från Norrbottens län, och de förklarade
att man vissa år snarade 200—300000 fåglar. Ripfångsten torde
därför vara av mycket stor betydelse för fjällbefolkningens försörjning. Under
krigsåren betalades upp till tre kronor per styck för riporna, och då förstår
va-r och en att denna fågeljakt kan tillföra befolkningen där uppe ganska stora
inkomster.

Personligen får jag säga — och Svenska jägareförbundet är av samma mening
— att ingen skulle vara gladare än jag om ripfångst med snara bleve
förbjuden, men med hänsyn till fjällbefolkningen har detta inte ansetts tillrådligt.
F''ör jämförelse kan jag också meddela att antalet snarade ripor under
den senaste säsongen uppskattades till ungefär 100 000 stycken, medan antalet
skjutna fåglar beräknas uppgå till endast 3 000—4 000. Det som emellertid
till sist är avgörande för den begränsning man eventuellt överväger att vidtaga
är ju om snamingen medfört någon minskning av ripstammen, men någon
sådan minskning har inte kunnat påvisas.

Vad sedan klappjakten beträffar har man sagt, att den skulle vara brutal
mot viltet i markerna. Jag vill bestrida riktigheten av ett sådant påstående.
För det första finns det inga förutsättningar för att bedriva klappjakt på andra
marker än sådana, där det finns gott om vilt. För det andra måste det föreligga
ett missförstånd hos motionärerna på denna punkt, om de föreställa sig
att det är mera brutalt att genom klappjakt ett par gånger om året avskjuta
viltbeståndet än att flera gånger i veckan jaga viltet med hundar. I det senare
fallet stör man djuren i markerna oändligt mycket mera. Klappjakten tror
jag därför inte alls verkar på det sätt som man här har velat göra gällande.

I motionen säges vidare att motionärerna redan vunnit vissa framgångar i
sina strävanden. Man åberopar sig bl. a. på att Mo och Domsjö har utarrenderat
sina marker på det sätt som i motionen rekommenderats och antytts.
Ja, det är väl alltid så med oss som författa motioner att vi gärna vilja föreställa
oss att vi genast göra stora framsteg och notera goda vinster. Jag tycker
dock att det är egendomligt när man i motionen säger, att Mo och Domsjö
tack vare en motion 1946 skulle ha upplåtit sina marker för jakt till de inom
företaget anställda. Rätta förhållandet är nämligen att ifrågavarande företag,
enligt uppgift jag fått, upplät dessa områden för jakt redan år 1935.

Sedan sägs det också i motionen att staten tillhöriga jaktmarker icke
bruka utannonseras. Den saken ligger dock helt på sidan om både jaktstadga
och jaktlag, och det som reglerar den är en kungörelse av år 1927. Men om
det är domänstyrelsen som hyr ut ifrågavarande marker — och det är riktigt
vad som här sagts att domänstyrelsen tillhöriga marker mycket sällan utannonseras
— så skall man i stället vara glad att så är fallet. Motionärernas
uppfattning är ju nämligen att jaktarrendena äro för höga, och säkraste sättet
att trissa upp jakta.rrendet för statens skogar ytterligare vore just att annonsera
ut dem. Vid en sådan annonsering komma nämligen just de människor som
ha gott om pengar att bli jakträttsinnehavare. Så är inte förhållandet för närvarande.
Nu tar man i stället hänsyn till befolkningen på den ort, där staten
äger jaktmarker. De hyras ut till ortsbefolkningen för en ringa penning på ett
år i taget. Om arrendatorn sedan sköter jakten på ett sådant sätt, att domänstyrelsen
inte finner något att anmärka, så får vederbörande arrendera markerna
år efter år. Jag kan inte finna något klandervärt i ett sådant förfaringssätt.
Tvärtom ligger det närmast i linje med vad motionärerna här eftersträva.
Under sådana förhållanden kan jag inte förstå logiken i att klaga på domänstyrelsens
sätt att handlägga dessa ärenden.

Herr talman! Med vad jag här anfört ber jag få yrka bifall till jordbruksutskottets
hemställan.

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Nr 18.

Motion om översyn av lagen om rätt till jakt m. m, (Forts.)

Efter härmed slutad överläggning gav herr talmannen beträffande utskottets
hemställan propositioner dels på bifall till utskottets hemställan dels ock
på bifall till motionen II: 188; och blev utskottets hemställan av kammaren
bifallen.

Beträffande motiveringen gav härefter herr talmannen propositioner dels på
godkännande av utskottets motivering, dels ock på godkännande av utskottets
motivering med den ändring däri, som under överläggningen föreslagits av herr
Svensson i Ljungskile; och godkände kammaren den av utskottet föreslagna
motiveringen oförändrad.

§ 8.

Föredrogos vart efter annat jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 25, i anledning av Kungl. Maj :ts prqposition angående fiskprisreglering
samt främjande av beredning och avsättning av fisk m. m.;

nr 26, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till stödjande
av oljeväxt- samt lin- och hampodlingen m. m. jämte i ämnet väckta motioner; nr

28, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till täckdikningsförsök
m. jn.; och

nr 29, i anledning av väckt motion om vissa ändringar i grunderna för beviljande
av bidrag till anläggning av vatten- och avloppsledningar m. m.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 9.

Föredrogs andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 6, över Motion angåmotion
angående fördelningen av byggnadstillstånd i fråga om bostadsbyggan- end.e tördel~
de och industriell anläggningsverksamhet. byggnadMl .

stånd.

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:

Herr Nilson i Spånstad: Herr talman! Tillåt mig att i anledning av utskottets
avslagsyrkande på den av mig väckta motionen, nr 286, säga några ord.

Jag har i ifrågavarande motion yrkat att fördelningen av byggnadstillstånden
skulle ske på annat sätt än nu är fallet, nämligen så att man medverkade
till att befolkningsutvecklingen på den svenska landsbygden blev ur landsbygdens
synpunkt mera positiv än den är för närvarande. Utskottet har emellertid
inte ansett sig kunna tillstyrka motionen. Utskottet anser i stället att allt är
relativt väl beställt. Ja, man anser till och med att tillståndsgivningen skett
med stort hänsynstagande till landsbygdens intressen. Tillåt mig säga att jag
inte är övertygad om att denna utskottets uppfattning är så alldeles riktig.

Jag tycker mig i stället finna att de siffror som utskottet anför ge visst stöd
åt min uppfattning. Byggnadsverksamheten på landsbygden borde i stället stimuleras,
men den vägen är man inte alls beredd att gå. Av andra sammanhang,
som väl framdeles komma under diskussion i denna kammare, synes det
snarare Som om de olika myndigheterna, som arbeta med förberedande av bostadsbyggandet,
tillämpa en arbetsmetod, som mera närmar sig det passiva
motståndet än befrämjande av byggnadsverksamheten på landsbygden.

Jag nämnde utskottets siffror. Av dessa framgår det att 21 procent av de
under 1946 nytillkomna lägenheterna uppfördes i städer med över 100 000
invånare, medan på den egentliga landsbygden uppfördes endast 15 procent av
de nya lägenheterna. Undersöker man folkmängderna inom dessa bägge om -

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Motion angående fördelningen av byggnadstillstånd. (Forts.)
råden, finner man att storstäderna omfatta 17 procent av folkmängden
och den egentliga landsbygden cirka 39 procent. Skulle antalet nytillkomna
lägenheter stå i relation till folkmängden inom jämförelseområdet,
skulle det, om städerna fått samma antal som nu blev fallet, på
landsbygden ha byggts 33 700 lägenheter, medan det i verkligheten uppfördes
cirka 10 000 lägenheter. Även om siffran 33 700, som är mer än tre gånger
vad som verkligen tilldelades, förefaller hög, anser jag den inte vara för hög.
ty man måste komma ihåg att byggnadsverksamheten eftersattes starkt på
landsbygden under hela kriget och att man har oerhört mycket att ta igen.

Utskottet har också anfört några siffror över tillståndsgivningen när det
gäller industribyggnader i stad och på landsbygd. Av de beräknade totalkostnaderna
för avslagna ansökningar om industribyggnader komma 28 procent
på städer med över 100 000 invånare och endast 6 procent på den egentliga
landsbygden. Dessa siffror säga emellertid endast föga om verkligheten. De
avslagna ansökningarna i storstäderna röra ofta jätteföretag, som kunna vara
tio, kanske hundra gånger större än de på landsbygden planerade nya företagen.
De angivna procenttalen komma kanske i en riktigare belysning, om
man säger, att antalet avslagna ansökningar var nära 20 procent större på
landsbygden än i storstäderna, oaktat den siffra som anges i utskottsutlåtandet,
nämligen andelen av totalkostnaderna för de avslagna ansökningarna, är mer
än fyra gånger större för storstädernas del än för landsbygdens. Siffran på
antalet avslagna ansökningar finns visserligen inte i utskottsutlåtandet, men
den finns korrekt redovisad i det yttrande från arbetsmarknadskommissionen,
som delvis refereras i utskottsutlåtandet.

Herr talman! Jag förstår att jag inte har möjlighet att påverka kammarens
Ställningstagande när det gäller ett enhälligt utskotts utlåtande. Jag kommer
dock från mina utgångspunkter till andra slutsatser än utskottet gjort, och
jag har ansett det angeläget att föra fram denna motivering. Jag vill sålunda
sammanfatta mina önskemål i en vädjan till arbetsmarknadskommissionens ledning,
som jag vet har ett praktiskt handlag, att så långt det överhuvud taget
är möjligt beakta landsbygdens önskemål och — jag vågar säga det — inte
bara själv beakta dessa legitima önskemål utan också tillse att de behandlas
i samma praktiska anda, som jag tror besjälar kommissionens ledning. Om
jag slutar utan att utveckla denna sista synpunkt vidare, så vet jag att kammaren
fattat både mitt och motionens syfte.

Häruti instämde herrar Boman i Stavsund och Hansson i Skediga.

Herr Vigelsbo: Herr talman! När jag tog del av den statistik, som finns
intagen i utskottets motivering, så blev jag något förvånad över den höga
procenten byggnation på landsbygden. Men det är att märka, att i denna procentsiffra
inräknats också byggnadsverksamheten i städer och tätorter med
upp till 3 000 invånare, och det kan väl i någon mån förklara att siffran har
blivit så hög. Utskottet säger, att man i allmänhet beviljar byggnadstillstånd,
men att man gör vissa undantag. Undantagen avse »enfamiljshus med exceptionellt
stora utrymmen», som det står här. Den principen följes för såväl
städer som landsbygd.

Nu torde det väl inte vara kammaren obekant att vi ute på landsbygden ha
en hel del stora och äldre mangårdsbyggnader. När man behöver byggnadstillstånd
för reparation av ett sådant hus, så skola dessa då avslås med hänsyn
till byggnadens storlek. Det tycker jag är ett egendomligt förfaringssätt
från arbetsmarknadskommissionens sida. Jag känner själv till två sådana
fall, som ha förts inför arbetsmarknadskommissionen. I båda fallen har länsarbetsnämnden
tillstyrkt.

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Nr 18.

Motion angående fördelningen av byggnadstillstånd. (Forts.)

Det ena fallet gäller en sådan här stor mangårdsbyggnad, som man är
tvungen att reparera, därför att taket är förstört av ålder. Länsarbetsnämnden
tillstyrkte, och ärendet gick till arbetsmarknadskommissionen. Sedan det
legat där rätt länge kom det tillbaka, och framställningen var avslagen. Nu
bär ärendet skickats in till arbetsmarknadskommissionen för förnyad prövning,
och jag har i dag undersökt saken i arbetsmarknadskommissionen, men
det är ingen där som vet var ärendet ligger. Man kan inte lämna något besked
om bur arbetsmarknadskommissionen kommer att avgöra ärendet.

Hur skall den här mannen förfara? Han har meddelat arbetsmarknadskommissionen
och länsarbetsnämnden, att han har skaffat virke, som han avverkat
i sin egen skog. Han är tvungen att reparera taket, och då skall han också
göra en del andra smärre reparationer samtidigt, ändra om med värmeelement
och sådant där. Men det visar sig att det är ganska svårt att få tillstånd.
Vad kommer den här mannen att göra, om han inte får tillstånd? Ja, han
kommer antagligen att utföra arbetet i alla fall, trots de risker som hänga
samman med att göra det utan myndigheternas tillstånd. Han är ju piskad
att åtminstone skaffa sig tak över huvudet till vintern, så han gör det^nog
ändå. Sådana förhållanden kunna medföra att respekten för lagens påbud
går förlorad även i andra fall än sådana här, då man nästan blir tvingad att
inte följa lagens bestämmelser.

I ett annat fall var förhållandet det, att det fanns en snickerifabrik i en stor
bondby. Bönderna fingo brandstodspremien höjd av den anledningen, att
brandstodsbolaget ansåg snickerifabriken vara en eldfarlig inrättning. Byborna
sade ifrån, att de inte ville betala den högre brandstodspremien, och
sade upp snickaren. Han begärde då tillstånd hos länsarbetsnämnden att ute
på landsbygden få bygga en bostad åt sig och dessutom en fabrik av mycket
små dimensioner. Han fick tillstånd av länsarbetsnämnden, och av arbetsmarknadskommissionen
fick han också tillstånd att bygga bostaden, men
snickerifabriken fick han inte tillstånd till. Följaktligen har han ingen anledning
ens att bygga bostaden. När han inte får bygga verkstad, kan han
ju knappast tänkas bygga bostad, då han inte får någon möjlighet att driva
sin näring, utan det är möjligt att han måste ge sig i väg till en stad eller någon
annanstans där han kan få fortsätta med sitt yrke.

Man talar om att försöka få ut hantverk och industri på landsbygden, men
på det här sättet förhindrar man ju genom byggnad sregleringen sådana yrkesutövare
att bygga sig verkstäder för att kunna driva sin näring ute på
landsbygden, trots att vi här i kammaren från alla partier mycket varmt och
intresserat talat för en sadan utveckling. Jag hoppas och förväntar, att vi
få motse en ändring i detta hänseende.

På landsbygden är behovet många gånger stort att förbättra även sådana
stora byggnader som jag här talat om. Man liar inte några andra bostäder
att tillgå, och följaktligen måste man reparera de stora hus man har så länge
man inte har möjlighet att bygga nya. Då tycker jag att denjiär bestämmelsen
om bostadens storlek som spärr för möjligheten att erhålla tillstånd är
otillfredsställande och, åtminstone enligt mitt förmenande, bör ändras.

Herr statsrådet Ericsson: Herr talman! Jag fick anledning begära ordet,
när jag hörde herr Vigelsbo hålla sitt anförande. Han ville göra gällande, att
don bär jordbrukaren, som begärde tillstånd att reparera sin gård, var° tvingad
att göra reparationen och skulle göra den åven om han inte fick tillstand. Jag
tycker det är ett något egendomligt yttrande från en ledamot av denna kammare,
som själv varit med och beslutat lagen om byggnadstillstånd. Herr Vigelsbo
har säkert klart för sig att myndigheterna inte vägra den här jordbru -

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Motion angående fördelningen av byggnadstillstånd. (Forts.)
karen att förbättra sitt tak. Det är inte det som bar varit huvudskälet till att
man vägrat tillståndet, utan det är säkerligen i detta fall det förhållandet att
han begärt att få lägga in centralvärme, vatten och avlopp. År det inte så?
Ofta är det i alla fall på det sättet att man begär att få lägga in vatten och
avlopp och centralvärme samt renovera lägenheten på ett genomgripande sätt.
Detta är i och för sig önskvärt, men myndigheterna tvingas att ta hänsyn till
bristen på material. Vi kunna inte skaffa så mycket smidda rör, som vi behöva,
vi kunna inte skaffa radiatorer, ete. Skall man då av detta dra den slutsatsen
att medborgarna ändå komma att göra dessa arbeten och bryta mot lagen?
Det vore väl ändå riktigare att försöka klargöra för allmänheten, att vi ha
kommit i en så svår situation att myndigheterna i vissa fall tvingas avslå framställningar
av detta slag. Jag är övertygad om att det är med hänsyn till dessa
omständigheter som arbetsmarknadskommissionen — ärendet har icke gått upp
till Kungl. Maj :t — funnit att ombyggnaden får anstå tills vidare. Hade det
bara gällt att reparera ett tak, hade kommissionen säkerligen gått med på
detta, om det kunde anses föreligga någon allvarligare fara för byggnadens
bestånd.

Jag kan meddela, att antalet ansökningar om byggnadstillstånd för närvarande
ökar på ett mycket oroväckande sätt. Inte minst gäller detta antalet ansökningar
från rena landsbygden. Myndigheterna försöka ju att så långt det
är möjligt tillmötesgå de önskemål, som framföras, men när läget är sådant,
att vi i första hand måste se till, att nybyggda fastigheter få uppvärmningsanordningar
och anläggningar för vatten och avlopp, tvingas vi att hålla tillbaka
arbetet med förbättring av gamla bostäder, tills försörjningen av smidda
rör, radiatorer, sanitetsgods o. s. v. kan förbättras.

Jag tror att det är riktigt att myndigheterna förfara på detta sätt, och jag
skulle vilja hemställa till kammarens ledamöter att inte draga samma slutsats,
som herr Vigelsbo gjorde, och kanske även sprida vidare sådant tal till
personer, som sakna byggnadstillstånd, nämligen att om myndigheterna vägra,
så går det att göra arbetet ändå. Det var väl ändå inte herr Vigelsbos mening,
att hans yttrande skulle tolkas på det sättet.

Herr Jönsson i Rossbol: Herr talman! Det är klart att det kan uppstå en
viss irritation omkring detta problem med hänsyn till de restriktiva bestämmelser,
som äro gällande för de myndigheter, som överhuvud taget ha att
handlägga byggnadstillståndsärenden.

Utskottet har, innan vi behandlat den föreliggande motionen, enligt gällande
praxis remitterat densamma till i första hand de myndigheter, som ha inflytande
över handläggningen av ärenden om byggnadstillstånd, men jämväl även
till andra institutioner, som ha intresse av verksamheten på landsbygden och av
att inte landsbygden avfolkas. I detta speciella fall ha vi ju emellertid måst
taga största möjliga hänsyn till den statliga institution, arbetsmarknadskommissionen,
som har att handlägga dessa ärenden efter hörande av länsarbetsnämnderna
•— det är endast i vissa fall som frågorna gå till Kungl. Maj :t för
avgörande.

Jag kan inte underlåta att omnämna, att jag personligen såsom ledamot av
mitt hemläns länsarbetsnämnd har en viss erfarenhet av handläggningen av
ärenden om byggnadstillstånd, och jag kan, vad det gäller denna nämnd, betyga
att landsbygdens intressen inte i något avseende eftersättas, utan snarare
tvärtom.

Jag kan emellertid inte dela motionärernas mening, att det skulle ankomma
på länsarbetsnämnden såsom förberedande instans eller på arbetsmarknadskommissionen
eller Kungl. Maj:t att genom byggnadstillståndsgivningen på

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Nr 18.

Motion angående fördelningen av byggnadstillstånd. (Forts.)
något sätt reglera befolkningsutvecklingen i vårt land. Det är andra och starkare
krafter, som spela in därvidlag, och jag föreställer mig att det skulle te
sig något unikt, om sådana befolkningspolitiska synpunkter skulle läggas på
dessa byggnadsärenden.

Jag måste, med hänsyn till de procenttal utskottet redovisar för tillstyrkta
och avstyrkta ärenden inom de olika områdena, tätorter och storstäder å ena
sidan och landsbygden å den andra, säga att länsarbetsnämnderna och arbetsmarknadskommissionen
näppeligen kunna tillstyrka flera ansökningar än vad
som ha inkommit. Det är ju endast i undantagsfall som byggnadstillstånd avstyrkes.
Ett påtagligt faktum är, att ansökningarna om byggnadstillstånd från
landsbygd inte ha större procentuell omfattning i förhållande till det hela, men
det ligger väl näppeligen i arbetsmarknadskommissionens eller dess organs uppgift
att försöka få en ändring till stånd i det avseendet.

Men, säger man, i vissa fall bli ju ansökningarna avstyrkta. Ja, det gäller
då i synnerhet ansökningar om uppförande av butikslokaler, som ha större omfattning
och som kunna anses överflödiga, samt i undantagsfall s. k. lyxbyggnader.

Jag vill kort och gott säga, att jag hoppas att det i fortsättningen inte skall
behöva finnas någon byggnadsreglering, allra minst av permanent natur. Så
snart de förhållanden ha ändrats, som äro grundläggande för den nuvarande
byggnadsregleringen, hoppas vi få ett friare tillstånd på byggnadsområdet och
slippa någon reglering. Men i och med detta skulle ju också byggnadsregleringen
upphöra att kunna vara ett instrument för befolkningsfördelningen. Jag
kan inte heller finna, att det är någonting att vara särskilt angelägen om att
en statlig institution skall utöva reglerande inflytande på befolkningsfördelningen
— om så i viss män kommer att ske genom den utredning om industriens
lokalisering, som nu igångsatts, är det ju en helt annan fråga. Att den
byggnadsreglering, som nu är framtvingad av sådana förhållanden som materialbrist,
brist på arbetskraft o. s. v., så snart som möjligt bör upphöra, äro vi
väl i huvudsak eniga om.

Vi ha inom utskottet, som sagt, fått lov att förlita oss på den statistik, som
arbetsmarknadskommissionen presterat, liksom vi också måste utgå ifrån att
man inte kan bevilja flera tillstånd än som det göres ansökan om. Med dessa
utgångspunkter ha vi inte funnit oss ha anledning förorda ett tillstyrkande av
motionen, utan vi hemställa att motionen icke måtte föranleda någon andra
kammarens åtgärd, vilket jag. herr talman, härmed vill föreslå.

Herr Nilson i Spånstad: Herr talman! Vad utskottets talesman här sagt, ger
mig anledning att påpeka ett par saker. Jag gör det därför att man kanske
skulle kunna komma till rätta med vissa kvarstående missförhållanden, om
dessa bli påtalade inför detta- forum.

Det är naturligtvis riktigt som utskottets talesman säger, att man inte kan
bevilja flera ansökningar än som komma in. Men å andra sidan är det många
ansökningar från landsbygden som återkallas från länsarbetsnämnden, när vederbörade
får klart för sig, vilka direktiv länsarbetsnämnden har att följa.
Detta innebär inte något klander mot länsarbetsnämnderna, utan det är endast
ett konstaterande av att de slutligt avgjorda ärendenas antal inte säger ut
någoni ing om hela antalet planerade byggnadsarbeten på landsbygden, som
man skulle önska få utförda.

När det gäller industribyggnader, har man, såsom jag nämnt, för landsbygdens
vidkommande avslagit 20 procent flera ansökningar om byggnadstillstånd,
som avse igångsättande av företag, än man gjort för städernas del. Detta finns
på ett korrekt sätt redovisat i arbetsmarknadskommissionens utlåtande över

Andra kammarens protokoll ]9J>1. Nr 18. 7

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Motion angående fördelningen av byggnadstillstånd. (Forts.)
motionen, men det finns inte angivet i utskottsutlåtande! Av någon anledning
ha dessa siffror inte kommit med där.

Utskottets talesman talade här också om lyxbyggnader eller byggnader, som
ha viss lyxkaraktär. Det har man även gjort i utskottsutlåtande! och det har
där skett på ett sådant sätt, att det verkar som om det vore fråga om ett referat
av arbetsmarknadskommissionens utlåtande. Jag vill i anledning därav
påpeka, att något sådant uttryck inte återfinnes i arbetsmarknadskommissionens
utlåtande. Utskottet har vid sin tolkning av arbetsmarknadskommissionens
uppfattning använt uttryck, som jag inte tror att arbetsmarknadskommissionen
skulle önska att man använde.

Medan jag är inne på detta, skulle jag gärna vilja be utskottets talesman
förmedla en vänlig hälsning till utskottets ordförande, som väl närmast är ansvarig
för formuleringarna i vad utskottet har skrivit.

När utskottet refererar arbetsmarknadskommissionens utlåtande, säger man
bl. a.: »Medan totala antalet byggnadstillstånd för riket i sin helhet stigit från
100 år 1944 till 125 år 1946, har det för städerna med över 100 000 invånare
sjunkit från 100 till 93 men för den egentliga landsbygden stigit», etc. Nu
är det inte fråga om totala antalet byggnadstillstånd, utan avsikten är att
ange ett relativt tal. Utskottet har emellertid skrivit så, att referatet inte
återger vad arbetsmarknadskommissionen avsett med sitt uttalande. Om man
tolkar uttalanden så där fritt, kan det lätt hos ömsinta motionärer — för all
del inte hos mig —- framkalla den uppfattningen, att man inte behandlar ärendena
med all den saklighet, som kunde förväntas av ett riksdagsutskott. Men
vill utskottets talesman till ordföranden framföra den vänliga hälsningen, att
man i fortsättningen kanske bör observera ordalagen litet noggrannare, skulle
jag också på denna punkt kunna vara mera tillfredsställd än nu.

Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 10.

Föredrogs andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande, nr 7, i anledning
av väckt motion om en utredning angående järn vägsnämnder.

Utskottets hemställan bifölls; och skulle, jämlikt § 63 riksdagsordningen,
detta beslut genom utdrag av protokollet delgivas första kammaren.

§ 11.

Föredrogos vart efter annat andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtanden
:

„nr 8, i anledning av väckt motion om åtgärder för vidgat nordiskt samarbete
pa utredningsväsendets och den offentliga förvaltningens område; och

nr 9, i anledning av väckt motion angående utredning av frågan om statens
övertagande av sjöfartsanstalterna å sjön Vänern.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 12.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

Onsdagen den 23 april 1947 em.

Nr 18.

från statsutskottet:

nr 128, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
om anslag till bidrag till avlöning åt landsantikvarier jämte i ämnet
väckta motioner; och

nr 129, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1947/48 till avlöningar vid läroanstalterna för blinda m. m.;

från bankoutskottet:

nr 121, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pension åt vissa
biträden å bäradsskrivarkontor;

nr 122, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsrätt för
tillsyningsmannen E. H. Hansson m. m. jämte en i ämnet väckt motion;

nr 123, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni 1939 (nr 350); och

nr 124, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
fortsatt giltighet av lagen den 15 december 1939 (nr 850) angående rätt för
Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser om bankaktiebolags
kassareserv;

från första lagutskottet nr 120, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändrad lydelse av 57 och 64 §§ lagen den 28 maj 1886
(nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m.;

från andra lagutskottet nr 130, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 19 juni 1942
(nr 429) om hyresreglering m. m„ så ock om fortsatt giltighet av samma lag,
m. m., dels ock en i ämnet väckt motion; samt

från riksdagens kansli:

nr 131, angående ökad delaktighet för danska, finländska, isländska och
norska medborgare i rättigheter och förmåner, som tillkomma svenska medborgare;
_ „

nr 132, angående vidsträcktare publicering av Kungl. Maj:ts beslut i statsrådet;
och

nr 133, angående adoptiv- och utomäktenskapliga barns kyrkobokföring.

Vidare anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 134, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
åtgärder till stödjande av oljeväxt- samt lin- och hampodlingen m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

Slutligen anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens
skrivelser:

nr 125, till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av
riksbankens styrelse och förvaltning;

nr 126, till fullmäktige i riksgäldskontoret angående verkställd granskning
av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning; och

nr 127, till styrelsen för riksdagsbiblioteket angående verkställd granskning
av riksdagsbibliotekets styrelse och förvaltning.

§ 13.

Justerades protokollsutdrag.

Nr 18.

Onsdagen den 23 april 1947 em.

§ 14.

Upplästes följande till kammaren inkomna läkarintyg:

Herr riksdagsman Karl Johan Bertil Andersson i Alfredshem (f. 1894) lider
av akut magsjukdom och är oförmögen att deltaga i riksdagsarbetet. Remitterad
till sjukhusvård.

Stockholm den 23 april 1947.

O. D. Barr,

leg. läk.

Kammaren beviljade herr Andersson i Alfredshem ledighet från riksdagsgöromålen
tills vidare från och med denna dag.

Härefter upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens andra kammare.

Undertecknad får härmed vördsamt anhålla om ledighet från riksdagsgöromålen
under tiden från och med den 29 april till och med den 14 maj för att
på Kungl. Maj:ts uppdrag resa till Island.

Stockholm den 23 april 1947.

Birger XJthult.

Kammaren biföll denna anhållan.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 10.17 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Stockholm 1947. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

471728