1947. Andra kammaren. Nr 15 (Riksdagens protokoll 1947:15)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1947. Andra kammaren. Nr 15.

Torsdagen den 10 april.

Kl. 2 em.

§ 1.

Anställdes, jämlikt § 65 riksdagsordningen, omröstning över följande av
jordbruksutskottet i dess memorial nr 13 föreslagna, av riksdagens båda kamrar
godkända voteringsproposition:

Den, som i likhet med första kammaren vill, att riksdagen må, med bifall
till Kungl. Maj:ts framställning samt med avslag å motionerna I: 156 och
II: 313, i vad de avse bidrag till skogsvårdsstyrelsernas omkostnader i verksamheten,
till Skogsvård m. m.: Bidrag till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet
för budgetåret 1947/48 anvisa ett reservationsanslag av 7 750 000 kronor,
röstar

Ja ;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har riksdagen i likhet med andra kammaren, i anledning av
Kungl. Maj:ts framställning samt motionerna I: 156 och II: 313, i vad de avse
bidrag till skogsvårdsstyrelsernas omkostnader i verksamheten, till Skogsvård
m. m.: Bidrag till skogsvårdsstyrelsernas verksamhet för budgetåret 1947/
48 anvisat ett reservationsanslag av 8 250 000 kronor.

Sedan efter given varsel kammarens ledamöter intagit sina platser samt
voteringspropositionen blivit uppläst, verkställdes omröstningen medelst omröstningsapparat.
Herr Kubbestad anmälde emellertid till herr talmannen, att
hans röstning icke blivit registrerad å omröstningsapparatens väggtablå. Med
anledning härav beslöt kammaren på förslag av herr talmannen att omedelbart
företaga ny omröstning medelst omröstningsapparaten, och utföll denna omröstning^
med 71 Ja och 130 Nej, varjämte 5 av kammarens ledamöter förklarade
sig avstå från att rösta.

Den omröstning över ovanintagna voteringsproposition, som, enligt ankommet
och nu uppläst protokoll, blivit av första kammaren samtidigt anställd, hade ut -

fallit med........................................ 75 Ja och 57 Nej,

vadan, då därtill lades andra kammarens röster eller . . 71 Ja och 130 Nej,

sammanräkningen visade .......................... 146 Ja och 187 Nej,

och hade alltså beslut i denna fråga blivit av riksdagen fattat i överensstämmelse
med Nej-proipositionens innehåll.

§ 2.

i Justerades protokollen för den 21. den 22 och den 26 nästlidna mars.
Andra lcammarens protokoll 10^7. Nr 15.

Nr 15.

Torsdagen den 10 april 1947

§ 3.

Upplästes följande till kammaren inkomna läkarintyg:

Att riksdagsman A. Bramstorp på grund av vård på karolinska sjukhuset är
förhindrad deltaga uti riksdagsarbetet t. o. m. utgången av april månad 1947
intygas härmed.

Solna den 8 april 1947.

E. Nyman,
t. f. överläk., med. klin.

Kammaren beviljade herr Pehrsson-Bramstorp ledighet från riksdagsgöromålen
fr. o. m. innevarande dag t. o. m. den 30 april 1947.

Herr talmannen meddelade härefter, att herr Witzell, som vid kammarens
sammanträde den 26 januari med läkarintyg styrkt sig från och med samma
dags tills vidare vara hindrad att deltaga i riksdagsgöromålen, denna dag åter
intagit sin plats i kammaren.

§ 4.

Herr statsrådet Weijne avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 193, med förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379), m. m.;

nr 196, angående bidrag till avlöningar åt distriktsbammorskor och distriktssköterskor
m. m.;

nr 197, med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 30
juni 1943 (nr 570) om anställande av distriktsbammorskor m. m.;

nr 199, angående pensionsreglering för vissa befattningshavare vid hushållningssällskapen
;

nr 200, med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15
juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor;

nr 201, med förslag till lag om ändrad lydelse av 1—3 §§ förordningen den
20 november 1845 (nr 50 s. 1) i avseende på handel om lösören, som köparen
låter i säljarens vård kvarbliva, m. m.;

nr 203, angående anslag till förvärv av aktier i aktiebolaget Göteborgs handelsbank,
m. m.;

nr 204, angående åtgärder för främjande av det fria och frivilliga folkbildningsarbetet
m. m.;

nr 205, angående anslag för budgetåret 1947/48 till skolöverstyrelsen;
nr 206, med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30
.juni 1944 (nr 461);

nr 207, med förslag till arbetstidslag för hotell, restauranger och kaféer,
m. m.;

nr 208, angående anslag till yrkesinspektionen för budgetåret 1947/48; och
nr 209, angående vissa anslag till riksförsäkringsanstalten för budgetåret
1947/48.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 5.

Svar på
interpellation.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Chefen för handelsdepartementet, herr statsrådet Myrdal, som anförde:
Hem talman! Med kammarens tillstånd har herr Henriksson till mig riktat
följande interpellation:

Torsdagen den 10 april 1947.

Nr 15.

Svar på interpellation. (Forts.)

1) Anser herr statsrådet, att monopolutredningsbyrån handlat riktigt genam
att till TT utlämna registrerade avtal för publicering, då dessa, i princip
offentliga, enligt lagens mening blott skola hållas tillgängliga på byrån
för dem som önska ta del av avtalen, och vidare genom att vid avtalens
utlämnande till TT icke uppge, att de vid ingåendet redan publicerats genom
de avtalsslutande parternas försorg?

2) AnSer herr statsrådet vidare, att monopolutredningsbyrån har förfarit
riktigt genom att inför offentligheten tillkännage blott det mellan Sveriges
köpmannaförbund och Sveriges lantbruksförbund ingångna avtalet utan att
samtidigt offentliggöra det avtal, som ingåtts mellan Kooperativa förbundet
och Sveriges lantbruksförbund. vilket legat till grund för det förstnämnda
avtalet och därför är av praktiskt taget samma innehåll och som vidare var
för byrån bekant månader innan det förstnämnda avtalet offentliggjordes?

I sin motivering anför interpellanten bland annat, att förfarandet med
avtalet mellan Kooperativa förbundet och jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse
i vida kretsar framkallat frågan, om monopolutredningsbyrån haft
tendentiösa avsikter.

Den första frågan innehåller egentligen två delfrågor. I den första av
dessa ifrågasättes huruvida det är riktigt av monopolutredningsbyrån »att till
TT utlämna registrerade avtal för publicering, då dessa, i princip offentliga,
enligt lagens mening blott skola hållas tillgängliga på byrån för dem som
önska ta del av avtalen». Jag upprepar frågan därför, att den synes mig ''så
egendomlig. I regeringsformens § 86 stadgas nämligen, att »alla allmänna
handlingar må ovillkorligen genom trycket kunna utgivas, där ej i tryckfrihetsförordningen
annorlunda stadgas». I tryckfrihetsförordningen skiljes mellan
sådana allmänna handlingar som äro offentliga och sådana som äro hemliga.
De offentliga handlingarna få fritt offentliggöras i tryck. Av 20 §
1937 års lag om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
(sekretesslagen) framgår, att kartellregistret, utom i vissa undantagsfall, är
offentligt. Härav följer, att monopolutredningsbyrån skulle ha handlat grundlagstridigt,
om byrån underlåtit att på begäran utlämna vad som intagits i
kartellregistret, Hela den föreställning, som medvetet eller omedvetet synes
ligga bakom interpellantens fråga i denna del, nämligen att uppgifter i offentliga
handlingar blott ''skulle få läsas av dem som besöka vederbörande
ämbetsverk men inte få tryckas i tidningarna, måste sålunda redan av konstitutionella
skäl avvisa,s.

Nu säger emellertid interpellanten i sin motivering, att utlämnandet av
avtalen för publicering skett på byråns initiativ. Detta är enligt vad jag
inhämtat riktigt såtillvida, att byrån lämnat TT meddelande om att vissa
avtal införts i byråns offentliga kartellregister. Fn representant för TT besökte
därefter byrån och fick där ta del av de registrerade avtalen och erhöll
avskrift av de officiella s. k. notat, som sammanfatta avtalens innehåll.
Dessa notat ingå i själva registren och utgöra sålunda offentliga handlingar.
De ha hittills i samtliga fall granskats och godkänts av representanter för
de karteller, som de avse. På grundval av notaten har TT sedermera på vanligt
sätt självständigt utarbetat de kommunikéer, som sänts ut till pressen.
Jag vill betona, att byrån sålunda icke inverkat på tidningsartiklarnas avlat!
ning.

I detta förfaringssätt ligger enligt min bestämda uppfattning ingenting anmärkningsvärt.
Det är ju ett mycket vanligt förhållande i förvaltningen, att
ett verk eller en offentlig myndighet själv tillkännager inför TT, när någon
handling av större allmänt intresse blir offentlig, och då ofta även översänder
denna handling eller avskrift därav till TT. T många fall brukar TT själv

Nr 15.

Torsdagen den 10 april 1947.

Svar på interpellation. (Forts.)

anhålla om att få sådan hjälp i sitt arbete. För övrigt vill jag uttala det omdömet,
att monopolutrednings byrån varit särskilt tillmötesgående gentemot vederbörande
kartellintressenter genom att ge dessa tillfälle att granska och kritisera
de sammanfattningar, som ställts till pressens förfogande. Denna granskningsmöjlighet
är dock icke i lagen föreskriven. Skulle framdeles vissa kartellintressenter
söka utnyttja den i publicitetshämmande syfte, kommer byrån
givetvis icke att kunna tillmötesgå sådana önskemål. Enligt vad jag inhämtat,
ha emellertid hittills samtliga notat — bortsett från enstaka smärre avvikelser
— offentliggjorts i den form som godkänts av vederbörande.

Monopolutrednings byrån har haft särskilt starka skäl att fästa TT:s uppmärksamhet
på det material, som förelegat i dess register. Såsom klart framgår
av motiven till föreliggande lag om övervakning av konkurrensbegränsning
inom näringslivet, är nämligen monopolutredningsbyråns uppgift dels
av utredande, och registrerande, dels av publicistisk natur. Publicitetsuppgiften
är i själva verket mycket starkt understruken. Såsom framhålles av
planeringskommissionen i dess förslag till denna lag, kan genom offentligheten
kring kartellavtalen och deras verkningar i många fall åstadkommas
ett korrektiv mot missbruk av en monopolistisk maktställning. Sålunda kan
själva medvetandet om denna offentlighet avskräcka inånga företag från dylikt
missbruk, och dessutom kunna potentiella konkurrenter, däribland konsumentkooperativa
företag, få sin uppmärksamhet riktad på fallen. Planeringskommissionen
räknar dock med att det kan uppstå situationer, då staten
måste ingripa med ytterligare åtgärder, exempelvis genom att tillsätta särskilda
organ med uppgift att förhandla med vederbörande företagare, genom
att sänka eller borttaga ett tullskydd, som gjort det möjligt för monopolet
att utveckla sig, genom att sätta i gång en konkurrerande produktion i statlig
regi eller låta staten övertaga en monopoliserad näringsgren. Det är emellertid
uppenbart, att det även i sådana fall ligger ett stort värde i att alla
sakuppgifter, som erhållas genom avtalsregistrering eller genom av byrån utförda
särskilda undersökningar, bli publicerade, så att medborgarna kunna
bilda sig en föreställning om behovet av ytterligare statliga åtgärder i den
ena, eller den andra formen. Just vetskapen om detta förhållande, att publiceringen
av byråns arbetsresultat kan skapa en stark opinion för ytterligare
statliga åtgärder av det ena eller andra slaget, gör det enligt min mening
desto mera sannolikt, att denna publicering i många fall avskräcker vederbörande
företag från missbruk — och därmed ofta undanröjer behovet av sådana
ytterligare statliga åtgärder. Publicitetsvapnet är därför ytterligt betydelsefullt,
även om det icke alltid är ensamt tillräckligt.

Under alla förhallanden är det sålunda icke lagens mening, att de registrerade
kartellavtalen »blott skola hållas tillgängliga på byrån för dem som
önska ta del av avtalen». När det t. ex. framgår, att inom radiatorbranschen
förekommer en stark kartell, den s. k. radiatorkonventionen, som fastställer
priser och leveransvillkor, vidare bestämmer om förbud för återförsäljare att
sälja radiatorer, som ej tillverkats av konventionens medlemmar, om skyldighet
för .medlemmarna, att tillhandahålla böcker och övriga handlingar inför
konventionens kontrollanter etc., är detta allt förhållanden, som enligt den
uppfattning, som ligger till grund för gällande lag. böra komma till så allmän
kännedom som möjligt, På samma sätt är det enligt lagstiftarens mening
ett samhälleligt intresse, att kunskapen om sådana företeelser som pannkonventionen,
sanitetsgodskonventionen, diskbänks fabrikantföreningen eller andra
dylika kartellavtal når största möjliga spridning.

I den senare delen av den första frågan anmärker interpellanten på att mo -

Torsdagen den 10 april 1947.

Nr 15.

Svar på interpellation. (Forts.)

nopolutredningsbyrån icke till TT uppgivit att i registret upptagna kartellavtal
redan tidigare varit publicerade. Av frågans formulering kunde man
draga den slutsatsen, att samtliga hittills registrerade avtal redan tidigare
varit i sin, helhet publicerade. Så är emellertid i allmänhet icke fallet, låt vara
att ett stort antal avtal omnämnts och karakteriserats och i vissa fall även
närmare analyserats i näringsorganisationssakkunnigas och planeringskommissionens
betänkanden (SOU 1940: 35 och SOU 1945: 42). I sin motivering
hänvisar interpellanten för övrigt endast till ett i kartellregistret ingående avtal,
som förut varit i sin helhet offentliggjort, nämligen det som träffats mellan
köpmannaförbundet å ena sidan och vissa jordbrukets riksorganisationer å
den andra. 1 och för sig anser jag av förut anförda skäl att det icke innebär
någon olägenhet utan snarast en fördel, att detta kartellavtal genom förnyad
publicering blivit mera allmänt känt än tidigare. Om vederbörande intressenter
velat undvika intrycket, att det här rört sig om ett hemligt avtal, hade de
vid sin granskning av byråns sammanfattning själva kunnat begära att anteckning
om tidigare publicering gjorts. Jag är övertygad om att byrån i så
fall tillgodosett ett dylikt önskemål. Någon sådan begäran har emellertid icke
framställts, trots att vederbörande intressenter bort förstå, att notatet skulle
komma att ingå i registret och därmed bli offentlig handling. Det synes mig
vara väl mycket begärt, att monopolutredningsbyrån skulle visa ännu större
hänsyn än vad vederbörande intressenter själva begärt, när tillfälle därtill gavs.

I sin andra fråga anmärker interpellanten på det förhållandet, att byrån
offentliggjort nyssnämnda avtal mellan jordbrukets riksorganisationer och
köpmannaförbundet men däremot icke ett avtal mellan nämnda riksorganisationer
och Kooperativa förbundet. Jag vill här först understryka, att hittills
endast en mycket liten bråkdel av samtliga kartellavtal blivit intagna i byråns
register. Genom anmaningsförfarande införskaffas avtalen successivt och
bli därefter bearbetade och sammanställda. Registrering sker sedan efterhand
som uppgifterna för varje avtal föreligga i fullständig och vederbörligen granskad
form. Den omständigheten att vissa avtal registrerats och andra icke,
beror sålunda i allmänhet på det enkla förhållandet, att icke ens inom en och
samma bransch alla avtal samtidigt bli färdiga för registrering. Då avtalet
mellan köpmannaförbundet och jordbrukets riksorganisationer registrerades
den 15 februari, hade sålunda det av Kooperativa förbundet undertecknade parallella
avtalet, vilket inkommit något senare, ännu icke underkastats någon
mera ingående granskning inom byrån. När en sådan granskning av sistnämnda
avtal sedermera företogs, befanns, att registrerings frågan i detta- fall låg
sakligt annorlunda till än beträffande det avtal, som biträtts av köpmannaförbundet.
Båda avtalen innehålla konkurrensbegränsande bestämmelser, som
delvis återfinnas i med respektive huvudavtal sammankopplade specialavtal
för mejeribranschen, vilka undertecknats å ena sidan av Svenska mejeriernas
riksförening och å andra sidan av Kooperativa förbundet respektive av Sveriges
spcceri- och livsmedelshandlareförbund. I fråga om de av köpmannaförbundet
och Sveriges spcceri- och livsmedelshandlareförbund biträdda avtalen
äro dessa bestämmelser gällande i och med undertecknandet. Beträffande de av
Kooperativa förbundet biträdda avtalen äro ifrågavarande bestämmelser däremot
icke gällande, och det är i närvarande läge ovisst, om do någonsin komma
att bli gällande. Enligt 16 § i ramavtalet och 4 § i branschavtalet träda dessa
avtal först i tillämpning mellan Kooperativa förbundet samt envar av de till
lantbruks förbundet anslutna medlemsorganisationerna, sedan tre fjärdedelar
av primärmedlemmarna inom dels Kooperativa förbundet dels vederbörande
medlemsorganisation in|om lantbruk s förbund et träffat lokalavtal i enlighet
med detsamma. Det är i denna stund icke säkert, att detta villkor kommer att

INr 15.

Torsdagen den 10 april 1947.

Svar på interpellation. (Forts.)

bli uppfyllt. Det är av detta skäl, som monopolutredningsbyrån icke för närvarande
ansett sig böra registrera ifrågavarande avtal.

Det är sålunda uppenbart, att bär icke föreligger ringaste skäl att tillskriva
byrån någon tendentiös eller diskriminatorisk avsikt. Byrån bär utgått från en
princip, som ur många synpunkter kan synas vara tämligen självklar. Jag vill
understryka, att denna princip icke har den innebörden, att alla avtal med
änpu icke gällande konkurrensbegränsande bestämmelser skola undandragas
registrering. Om sådana bestämmelser skola träda i kraft vid viss angiven
tidpunkt i framtiden eller vid inträffande av sådant förhållande, som med
bestämdhet kan förutses komma att inträffa, synes det otvivelaktigt, att ett
avtal, vari sådana bestämmelser ingå, bör intagas i byråns register.

Det skulle emellertid kunna ifrågasättas, om icke även de konkurrensbegränsande
avtal, beträffande vilka ovisshet råder om huruvida de komma att
bli gällande, böra registreras. Man har bland annat att taga hänsyn till risken
att lagen skulle kunna kringgås genom att alla avtal ges preliminär form men
ändock tillämpas. Å andra sidan synes man icke böra binda byrån vid principen
att varje slag av förberedande överenskommelse skall behöva intagas i
registret.

Det av interpellanten här berörda fallet har uppenbarligen karaktär av ett
gränsfall. Enligt min mening skulle det icke ha varit olämpligt eller oriktigt,
om avtalet mellan Kooperativa förbundet och lantbruksförbundet samt avtalet
mellan Kooperativa förbundet och Svenska mejeriernas riksförening redan på
nuvarande stadium registrerats. Jag anser å andra sidan icke, att byrån förfarit
felaktigt genom att icke registrera dessa avtal.

Jag vill till sist meddela, att de förut berörda sammanfattande notaten i
kartellregistret, jämte andra resultat av byråns arbete, i framtiden komma att
offentliggöras i en särskild av kommerskollegium utgiven publikationsserie.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens
förhandlingar.

Härpå yttrade:

Herr Henriksson: Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet och chefen
för handelsdepartementet få framföra mitt tack för det lämnade svaret på
min interpellation. Såvitt jag kan finna var motiveringen i interpellationen
så klart formulerad att det väl knappast kunde råda någon tvekan om dess
kärnpunkt. I sitt ganska utförliga svar går emellertid herr statsrådet i cirklar
omkring denna kärna och talar om ting som inte berörts i interpellationen.
Först mot slutet av svaret får jag på fem rader ett försiktigt formulerat
svar, i det att herr statsrådet säger: »Enligt min mening skulle det icke ha
varit olämpligt eller oriktigt, om avtalet mellan Kooperativa förbundet och
lantbruksförbundet samt avtalet mellan Kooperativa förbundet och Svenska
mejeriernas riksförening redan på nuvarande stadium registrerats.» Jag ber
att med tillfredsställelse få inhösta detta erkännande, och jag skall återkomma
härtill senare.

Interpellationssvaret är emellertid av stort intresse ur en annan synpunkt.
Det ger ett tydligt belägg för vad man anade efter monopolutredningsbyråns
första framträdande på det publicistiska området, nämligen att den arbetade
utan att alltför mycket vinnlägga sig om någon större grad av objektivitet,
omdöme eller sakkunskap i fråga om det material den hade att behandla.
Den förefaller att fungera ungefär som en korvstoppningsmaskin, där man
stoppar in ingredienserna en efter en i stället för att blanda samman dem
innan man stoppar in dem. Herr statsrådet säger: »Den omständigheten att

Torsdagen den 10 april 1947.

Nr 15.

Svar på Interpellation. (Forts.)

vissa, avtal registrerats och andra icke beror salunda i allmänhet pa det
enkla förhållandet, att icke ens inom en och samma bransch alla avtal samtidigt
hli färdiga för registrering.» Jag kan hålla med om att det är ett mycket
enkelt förhållande att gå till väga på detta sätt. Men om byrån genom
sin publicitet vill ge allmänheten en uppfattning om läget inom en viss
bransch, bör väl byrån först arbeta igenom hela materialet från branschen
i fråga innan den framlägger någonting därav för offentligheten. Som. det nu
tycks gå till matar man fram en bit här och en bit där. Ett sådant tillvägagångssätt
måste otvivelaktigt ge en ganska skev bild utav förhållandena,

Herr statsrådet fann min första fråga egendomlig. Jag vill upplysa om
att den formulerades därför att jag inte kunde finna någon instruktion ifrån
Kungl Maj :t till monopolutredningsbyrån rörande tillvägagångssättet vid
publiceringen. Byråns förfarande tycktes mig. inte riktigt stämma med departementschefens
uttalande i fragan i propositionen. Svaret finner jag tillfredsställande
så till vida, att det visar att någonting i detta sammanhang är
galet. Det är naturligtvis alldeles riktigt, att offentliga handlingar kunna
publiceras i pressen. För min del anser jag emellertid att handlingarna på
detta område inte äro färdiga för publicering förrän de äro fullständiga. Under
riksdagens behandling av lagen om övervakning av konkurrensbegränsning
inom näringslivet betonades icke endast behovet av en översyn utan även
att ”det här gällde ett område som var ömtåligt. Den stora allmänheten har
ju ofta en bristande kännedom om näringslivets förhållanden. Den har,, för
att ta ett exempel, inte alla gånger förmåga att bedöma er. handelsmargmals
skälighet. Publiceringen av råa siffror kan därför väcka underliga föreställningar
hos allmänheten.

Jag skall belysa detta genom ett enda exempel. I en socialdemokratisk tidning
publicerades en redogörelse lör galvankärlsfabrikanternas försäljnings
villkor under rubriken: »Väldig vinst åt järnaffär på galvamserade varor.»
I texten meddelades att detaljhandelns marginal var 22 %. Ja, för det första
är det inte fråga om någon vinst, Denna marginal på 22 % skall ju först täcka
alla företagets kostnader, sålunda frakter, lagringskostnader, hyror personalkostnader
och allt dylikt, som hör till en affärs omkostnader. Vad som
sedan till äventyrs blir kvar är ju affärsinnehavarens vinst — man kan om
man så vilt även använda uttrycket hans lön. Vidare får detaljisten i detta
fall i sin tur lämna en viss rabatt, för den händelse att han säljer något större
parti. För att i det anförda exemplet nämna några mera konkreta siffror
kan jag anföra, att en 12-liters galvanhink i dag i utförsäljning kostar 2: 4-5.
Detaljhandlarens rabatt skulle alltså i runt tal utgöra 54 öre. Men med dessa
54 öre skola alla de nyss uppräknade kostnader täckas och dessutom skola
de ge affärsinnehavaren hans lön. Köper förbrukaren ett dussin hinkar får
järnhandlaren genast avstå 2 % av sin rabatt och vid köp av större partier
linda upp till 12 % efter en glidande skala, Om staten uppträder som köpare
skall den redan vid köp av ett dussin ha 15 procents rabatt och vid försäljning
till lanthandlare skall en rabatt av 17 / lämnas. Det är mycket vanligt
att varor av detta slag säljas vidare i partier till andra detaljister. Jag vill
med vad jag sagt peka på hur man genom blotta anförandet av en sådan
siffra kan ge allmänheten ganska snedvridna uppfattningar om vad som är
skäligt och inte skäligt i detta sammanhang, och att det därför borde kunna
förväntas att monopolutredningsbyrån, som ju borde ha sakkunskap på de!
affärsekonomiska området, kunde lämna litet vägledning i samband med publiceringen
av siffrorna. .

Herr statsrådet säger i anslutning till publicitetsfragan: »Salunda. kan
själva medvetandet om denna offentlighet avskräcka manga företag från dy -

Nr 15.

Torsdagen den 10 april 1947.

Svar på interpellation. (Forts.)

likt missbruk, och dessutom kunna potentiella konkurrenter, däribland konsumenkooperativa
företag, få sin uppmärksamhet riktad på. fallen.» Ja jag
v©t mte. om herr statsrådet avsett att vara lustig med denna passus, men det
verkar ju nästan så med tanke på att interpellationen gick ut på att få klarhet
om varpå, det berodde att ett avtal som tecknats av Kooperativa förbundet
icke publicerats samtidigt med ett likartat avtal som tecknats av Sveriges
rbund. Som jag redan, i min interpellation framhållit har detta
iörhallande, att det ena avtalet registrerats och publicerats men inte det andra,
trote att det är likartat, väckt ganska stor uppmärksamhet, inte minst inom
jordbrukets organisationer, som ju i bägge dessa fall utgöra motpart Jag
kan bär exempelvis nämna att RLF-tidningen om detta förhållande den 1
mars i år skrev följande:

»Man kan emellertid inte undgå att finna det egendomligt, att riksavtalet
mellan lantbruksorganisationerna och. Kooperativa förbundet inte offentliggjordes
av monopolutredningen samtidigt som det likalydande riksavtalet mellan
lantbruksorganisationerna och köpmannaförbundet publicerades. Är det
ena avtalet registrerat som kartellöverenskommelse måste naturligtvis även det
andra vara registrerat som sådan.» Det är alltså RLF-tidningens uppfattning.

Jordbrukarnas Föreningsblad skrev bl. a. så här: »I en del dagstidningar
har avtalet mellan SL, RLF och köpmannaförbundet samt det därtill hörande
branschavtalet publicerats som en stor nyhet, och i rubriceringen har man
även. gjort antydningar, som tyda på missuppfattning av avtalens innebörd.
Fn tidning satte exempelvis som rubrik: ''Hemlig kontroll av mjölkhandeln’.»
Denna »hemliga» kontroll hade ju dock tidigare fullständigt lagts fram genom
den publicitet, som från organisationernas sida hade givits avtalen redan
\id ingåendet. Det var fallet bade med det avtal som slöts med köpmannaiörbundet
och det som slöts med Kooperativa förbundet.

Nu säger herr statsrådet, att det där skulle man kunnat undvika, om vederbörande
hade anmärkt pa förhållandet, då de fingo godkänna de i interpellationssvaret
omtalade notaten. Ja, men vid den tidpunkten hade man nog
inom organisationerna inte riktigt klart för sig hur monopolutredningsbyrån
skulle ga till väga, och därför var det onekligen litet svårt att vara så förtänksa™
och sa inriktad på att det kunde bli underligheter, att man begärde ett
dylikt tillägg, som herr statsrådet menar att man skulle ha begärt.

Herr statsrådet försöker nu försvara byråns handlingssätt i detta fall genom
att göra gällande att det skulle finnas en viss formell skillnad mellan avtalen.
Jag vill dock betona, att avtalen äro undertecknade av de i interpellationen
omnämnda parterna, avtalet med Kooperativa förbundet sex månader före
avtalet med köpmannaförbundet. Jag vill också framhålla att den riksnämnd,
som omnämnes i avtalen, sammanträtt i bägge fallen. Något ytterligare ha1-icke hänt, vare sig i det ena eller det andra fallet, Reellt ligger alltså frågan
till pa precis samma sätt, och det är väl dock det reella som bör vara utgångspunkten
för en byrå, som skall kontrollera vad man här kallar för monopolistisk
verksamhet.

Det skulle därför varit mera tillfredsställande och lovande för framtiden,
om herr. statsrådet givit sitt. av mig inledningsvis berörda erkännande en
mera. positiv utformning, men jag kanske kan våga anse, att då herr statsrådet
säger, att det enligt hans mening icke skulle ha varit olämpligt om Kooperativa
förbundets avtal registrerats samtidigt med det andra, han menar att
det skulle ha varit riktigt om så skett.

Som j''ag redan betonat rör man sig bär på ett, område, där det absolut inte
är lämpligt att behandla ärendena på ett maskinmässigt och byråkratiskt sätt.

Torsdagen den 10 april 1947.

Xr 15.

Svar på interpellation. (Forts.)

Här fordras alldeles speciellt omdöme, hänsyn till berättigade intressen samt
framför allt objektivitet. Hela. syftet med lagstiftningen kommer att förfelas,
om näringslivet får en känsla av att lagen inte tillämpas med oväld. Jag vill
hoppas att Kungl. Maj :t låter sig angeläget vara att bibringa monopolutredningsbyrån
en funktion, som ställer den utanför misstankar om brister i objektiviteten
och om!dömet.

Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna.

Chefen för handelsdepartementet herr statsrådet Myrdal: Herr talman!
Jag- kanske får begagna tillfället att tacka herr Henriksson för hans utförliga
och välvilliga svar på mitt interpellationssvar. Det innehöll i vissa principiella
avseenden uttalanden, som göra att jag finner det angeläget att ta upp
några av dessa frågor till fortsatt diskussion.

^ Om jag förstod herr Henriksson rätt, så menade han — och sannolikt ansåg
han att han där talade för många intressen — att man inte kan vara fullkomligt
tillfredsställd med den ordningsföljd som byrån tillämpar, när nu det
ena kartellavtalet efter det andra — som jag hoppas i rask takt — bringas
till offentlig kännedom. Han menar — om jag förstod honom rätt — att man
innan ett kartellavtal publiceras skall ha undersökt hela branschen, och —
fortfarande med samma reservation — att avtalen inte skulle publiceras så
råa utan åtföljda av en analys, som förebygger att allmänheten ur avtalen
drar felaktiga slutsatser och får en felaktig föreställning om de faktiska förhållandena.

Om jag att börja med får ta upp den första frågan, så vill jag påminna
honom om att i den lag, som riksdagen har antagit och som han sannolikt själv
har röstat för eller underlåtit att rösta emot eller begära röstning emot, i den
lagen, tolkad utifrån den utredning som ligger till grund för den, är det förutsatt,
att vi här i landet så småningom skola ha ett fullständigt kartellregister
över hela näringslivet. Det är vidare förutsatt att en sådan ordning inte,
redan av hänsyn till att vi inte ha tillgänglig arbetskraft i den omfattning
som skulle erfordlas, kan, ernås med detsamma. Men byrån måste börja någonstans,
och det är förutsatt, att så fort den har resultat att visa upp, så fort
den har registrerat en kartell, så skall det publiceras. Detta är lagens mening
och detta är lagens innebörd.

Jag är övertygad om, rättare sagt jag vet, att byrån redan av praktiska
skäl försöker ta upp ett helt område efter ett annat i den mån som den inte
av praktiska skäl samtidigt arbetar med flera branscher. Det är sant att ett
sådant registrerat avtal, ett sådant faktum som lägges för den svenska allmänhetens
ögon, icke i och för sig garanterar, att allmänheten får en riktig
föreställning om monopolsituationen på området i fråga. Men jag vill gärna
erinra herr (Henriksson om att det i alla händelser inte finns någon anledning
att tänka sig att allmänheten hade en riktigare föreställning om verkligheten,,
när den inte kände till ett kartellavtal, som nu bringas till offentlig kännedom.
I den män byrån får möjlighet att överskåda detta väldiga privatbyråkratiska
monopolsystem, som ligger över det svenska näringslivet, och börjar
kunna orientera sig i denna trollskog, är det också meningen att den skall
göra mera av pedagogisk analys, som skall kunna tjäna allmänheten på ett
sätt, som herr Henriksson liksom jag skall kunna vara tillfredsställd med.
Men under tiden få vi här som annars lita på att intressenterna på området
skola hjälpa till att upplysa allmänheten, ifrågavarande monopolintressenter
äro ju mäktiga i många hänseenden. Inte minst ha de råd att anställa den för
cn dylik upplysning erforderliga arbetskraften. Det står också en stor och
mot dem välvillig press (ill förfogande för en sådan upplysningsverksamhet.

Nr 15.

Torsdagen den 10 april 1947.

Svar på interpellation. (Forts.)

När det gäller att upplysa folket om vad kartellavtalen innebära och icke
innebära måste vi i stor utsträckning lita till det enskilda initiativet, till dem
alltså, som veta vad avtalen innebära, som ha medverkat vid deras tillkomst
och som äro intressenter i kartellavtalen. Men naturligtvis förefinnes härvidlag
också ett behov av upplysning från det allmännas sida. Jag hoppas därför
som sagt att monopolutredningsbyrån så snart som möjligt skall bli i tillfälle
att litet mera än hittills uppträda som pedagog, vilket herr Henriksson också
förutsatt att den skulle göra.

Herr Henrikssons påpekande att publicerandet av råa siffror icke i och för
sig garanterar en fullständig och riktig kunskap hos allmänheten kan jag livligt
instämma i. Låt oss litet parentetiskt ta ett exempel från ett annat område.
Om herr Henriksson roat sig med att läsa den borgerliga pressen, särskilt
den på landsbygden, så har han kunnat lägga märke till, vilka fantastiskt
felaktiga slutsatser man där på grundval av den publicerade handelsstatistiken
dragit om den svenska handelspolitiken och dess verkningar. Men
i det läget skulle det vara främmande för mig som handelsminister att resonera
som herr Henriksson. För att allmänheten inte skall bilda sig felaktiga
föreställningar om handelspolitiken och dess verkningar — vilket nu uppenbarligen
sker —• vore det bättre, menar kanske herr Henriksson, att inte publicera
handelsstatistiken alls förrän vi kunna göra det i samband med sådana
pedagogiska påpekanden från regeringens sida, som garantera att allmänheten
icke drar de utomordentligt falska slutsatser som den nu drar och som
direkt framodlas i nio tidningar på tio. En sådan ståndpunkt kan jag inte inta.
Ett steg på vägen till full kunskap och klarhet är dock, att man lägger fram
de fakta som finnas i handelsstatistikens siffror. Sedan få vi lita på att den
allmänna diskussionen om dessa frågor och resultaten från olika undersökningsinstitut
samt medborgarnas självbildning så småningom för fram allmänheten
till den riktiga uppfattningen.

Sedan vill jag rikta en anmärkning till herr Henriksson för att han mest
talade om andra saker än den han nu själv påstod vara kärnfrågan i sin interpellation.
Denna skulle ju nämligen vara frågan varför monopolutredningsbyrån
hade publicerat ett visst avtal med Sveriges köpmannaförbund, när den
inte samtidigt publicerat ett annat och i vissa hänseenden — men icke i alla —
likartat avtal med Kooperativa förbundet. Jag har deklarerat att vi här stå
inför ett gränsfall. Jag vill emellertid alldeles bestämt bestrida herr Henrikssons
påstående att skillnaden mellan ifrågavarande båda avtal är av formell
och icke reell art. Enligt min mening är det en utomordentligt reell
skillnad mellan sådana avtal, som äro gällande, och sådana som bara skola bli
gällande, därest branschföreningar och lokalavdelningar komma att godkänna
dem. Det avtal som icke publicerats är av den senare typen. Det kommer
kanske aldrig att bli gällande. Ja, jag skulle bli mycket glad om. det inte
bleve det. Jag ser nämligen gärna att det finns så litet monopolbildningar
som möjligt i samhället, och jag ser också gärna att Kooperativa förbundet här
uppträder i enlighet med sina gamla principer.

Jag blev litet nedslagen när herr Henriksson gjorde en del nedsättande
uttalanden om arbetet inom kommerskollegii nya byrå för monopolkontroll.
Med den kännedom jag äger om denna byrås arbete anser jag nämligen att herr
Henrikssons uttalanden äro helt orättvisa. Herr Henriksson karakteriserade
byråns registreringsverksamhet som ett maskinmässigt och byråkratiskt arbete.
Han sade att byrån var som en korvstoppningsapparat. där man samlade in
avtal och publicerade dem utan någon vidare ordning. Jag vill därvidlag
gärna framhålla, att byrån handlar efter lagens ord och mening. En annan

Torsdagen den 10 april 1947.

Nr 15.

Svar på interpellation. (Forts.)

ordning kommer där att inträda först när kartellregistret över det svenska
näringslivets monopolisering är fullständigt.

Men jag blev ännu mera nedslagen när herr Henriksson sade att byrån skulle
ha handlat tendentiöst. Överhuvud taget menade herr Henriksson att byrån
arbetade utan objektivt omdöme och tillräcklig sakkunskap. På ett ställe i sitt
anförande sade han också, att man kunde misstänka byråu för att inte arbeta
med oväld. Eftersom dessa yttranden fällts här i kammaren vill jag gärna
ha sagt ifrån, att då monopolutredningsbyråns verksamhet är ny och några
detaljmässiga instruktioner därför inte kunnat utfärdas, har dess arbete noggrant
följts inte bara av ledningen i kommerskollegium utan även av regeringen
och, framför allt, av det departement varunder kommerskollegium förvaltas.
Vi ha en helt annan mening om denna byrås arbete än herr Henriksson. Jag
vågar säga att monopolutredningsbyrån och dess ledning ha min och hela
regeringens fulla förtroende. Vi äro övertygade om att byrån utför ett gott
arbete. Vi som litet mera ingående studerat byråns arbete känna oss nu mera
förvissade än vi gjorde innan verksamheten började om att här lägges grunden
fast till någonting, som är ett gammalt och allmänt folkkrav i Sverige, nämligen
att de privata monopolen skola vara öppna för medborgerlig insyn.

Herr ''Henriksson: Herr talman! Jag har observerat att handelsministern
på senare tid — kanske han också gjort det tidigare — tagit för vana att
gärna använda litet klichéer eller etiketter, om jag så får säga. när han talar
om saker och ting som ligga under hans domvärjo. Dessa etiketter äro tydligen
avsedda att verka nedsättande på det han talar om.

Handelsministern använde i sin replik till mig uttrycket »de privatbyråkratiska
monqpolens trollskog» eller något liknande. Men handelsminister Myrdal,
som sysslat så mycket med ekonomiska ting och med förhållanden som
röra näringslivet, borde väl ha klart för sig, att man inte kan sätta dylika
etiketter på allt organiserat samarbete inom näringslivet. Jag föreställer mig
att en hel del av detta organiserade samarbete är till utomordentlig nytta, inte
bara för företagen utan också för konsumenterna och hela samhället. Statsrådet
vill väl inte göra gällande att alla sådana överenskommelser som nu
finnas — även när det gäller priser — hålla sig på ett oskäligt plan? ;Jag är
övertygad om att det inte kan riktas några berättigade anmärkningar mot kalkylerna
till många av de märkesvarupriser vi nu ha. Jag är också övertygad
om att konsumenterna äro mycket nöjda med att det finns enhetliga priser på
vissa varor. Det skulle säkerligen vara ytterligt irriterande för konsumenterna
om exempelvis en tub stomatol — för att nu ta en vara ur högen — skulle kosta
92 öre i en butik, 96 öre i en annan och 97 i en tredje o. s. v. Jag tror inte att
konsumenterna skulle ha någon glädje av det. eller att man överhuvud taget
skulle känna sig tillfreds med sådana förhållanden. Man kan val därför inte
helt kategoriskt utdöma allt samarbete som förekommer inom näringslivet,
utan det bör val bedömas från fall till fall.

Det är detta, jag velat komina fram till med mina tidigare yttranden. Jag
menar att man inte bara helt kritiklöst skall lägga fram denna fråga så, alt
man här har hittat en ny förskräcklig kartell eller ett nytt förskräckligt
monopol, utan att ge allmänheten, som icke har någon insikt i dessa ting, eu
aning om vad det är man talar om.

Nu säger herr statsrådet, att man till dags dato inte kunnat genomföra ett
sådant arbetssätt på monopolutredningsbyrån att man kunnat taga dylika hänsyn.
Byrån får lov att handla efter lagens bokstav, säger herr statsrådet, och
det innebär att man publicerar avtalen undan för undan. Men om jag inte

Nr 15.

Torsdagen den 10 april 1947.

Svar på interpellation. (Forts.)

minns fel står det omnämnt i lagen, att Kungl. Maj :t skall lämna byrån instruktioner.
Det är dessa instruktioner som jag hela tiden varit mycket intresserad
av. Kungl. Maj:t borde ha kunnat ge byrån sådana instruktioner att arbetet
kunnat läggas upp på ett sätt, där man tar hänsyn till de förhållanden som jag
nu berört.

Vidare säger herr statsrådet att jag talade om andra ting än vad som var
kärnpunkten i min fråga. Men han gjorde sig själv först skyldig till samma
fel. När jag inte fick klarhet på den punkt jag frågade om, måste jag hålla
mig till de frågor statsrådet själv berört. Det försökte jag också göra. Jag
tog upp de synpunkter som herr statsrådet tagit upp, alltså även sådana som
jag inte berört i män interpellation, och jag tycker det har varit mycket intressant
att få klarhet på vissa områden, där det förut varit dunkelt.

Vad sedan beträffar de avtal, som min interpellation berörde, så observerade
jag nyss att en annan kammarledamot begärde ordet hos talmannen, och jag
är övertygad om att denne bättre än jag kan ge herr statsrådet besked om
hur det i realiteten ligger till med dessa avtal.

Slutligen sade herr statsrådet, att det skulle glädja honom om avtalet med
Kooperativa förbundet inte trädde i kraft, därför att han hoppades att KF
skall handla efter sina gamla principer. Men den saken kunna vi väl också ta
med en liten nypa salt, eftersom det ju inte är obekant för någon, att Kooperativa
förbundet har varit medlem i ganska stora truster. Jag behöver
bara nämna glödlampstrusten, men man har inom KF förbindelser även åt
andra håll. Jag skall inte närmare ingå på den saken, men jag tycker att vi
böra ha den i minnet när vi diskutera denna fråga.

Chefen för handelsdepartementet herr statsrådet Myrdal: Herr talman!
Herr Henriksson gjorde i sitt sista anförande, som ju mera gällde allmänna
monopolfrågor, ett par intressanta uttalanden, som fordra några korta kommentarer
från min sida. Han underströk — och på den punkten är jag fullkomligt
ense med honom — att inte alla organisationer på näringslivets område
äro till skada, utan att en hel del av dem äro till nytta både för konsumenterna
och för samhället som helhet. Denna uppfattning är för mig desto
mindre främmande som jag två gånger har underskrivit densamma, dels i planeringskommissionens
betänkande och dels i propositionen, där just denna
uppfattning mycket starkt har framhållits. Men jag vill påminna herr Henriksson
om att just därför böra näringslivets företrädare, i den mån de endast
hålla sig till de goda monopolen, icke ha någonting att frukta av publicering
annat än möjligtvis det att man på kort sikt kan draga, om inte vanvettiga
så kanske något oriktiga slutsatser även ur dessa fakta om kartellavtalen
liksom t. ex. ur den publicerade handelsstatistiken, till vilken jag tillät mig att
dra upp en analogi.

Herr Henriksson sade att avtalen böra bedömas efter sin art och menade,
att en registrering av dem som nakna fakta leder vilse. Han gjorde gällande
att på det viset bli vissa avtal karakteriserade som »förskräckliga» monopol.
Vi få dock minnas att registreringen som sådan icke innebär denna värdesättning.
Även de goda avtalen skola enligt lagen registreras. Vi ha inte tilllåtit
oss att anförtro åt en byråkratisk detaljorganisation i kommerskollegium
att göra detta värdeomdöme. Detta värdeomdöme bör göras av medborgarna
och i sista hand av medborgarnas valda representanter i riksdagen.

Jag kan alltså icke ur det förhållandet att vi ha goda monopol och dåliga
monopol draga den praktiska slutsatsen, att vi skola hålla oss med en putsad
upplysning beträffande monopolen som faktiska företeelser. Det är väl där
som själva skillnaden mellan min ståndpunkt, som också är regeringens och

Torsdagen den 10 april 1947.

Nr 15.

Svar på interpellation. (Forts.)

såvitt jag förstår även i hög grad riksdagens, och interpellantens ståndpunkt
ligger.

Herr Henriksson erhöll på begäran ordet för kort genmäle och anförde:
Herr talman! Herr statsrådets sista uttalande var ganska intressant. När
handelsministern säger, att även de goda avtalen registreras, borde då inte
handelsministern när han yttrar sig om hithörande ting undvika att göra
en sådan generell etikettering som han gjorde i sitt förra anförande, av vilket
man faktiskt fick det intrycket, att alla avtal som registreras av denna
monopolutredningsbyrå äro att hänföra till monopolens snårskog?

Vidare yttrade:

Herr Norup: Herr talman! Då jordbrukets ekonomiska föreningar äro bland
de parter, som skrivit under ett par av de avtal, som här äro föremål för diskussion,
kan det kanske vara lämpligt att det säges några ord av en representant
för dessa föreningar. Dessutom förhåller det sig på det sättet, att det är
mejeribranschens avtal som bär trätt i kraft. Jag är mycket angelägen att
framhålla, att de avtal som äro träffade — även om de äro underställda
monopolutredningsbyrån — ingalunda äro så avfattade att de innebära något
hemlighetsmakeri eller något försök att åstadkomma någonting som skulle
vara till gagn enbart för viss part. Bland de huvudintressenter som undertecknat
dessa avtal ingå ju organisationer, som företräda både konsumentoch
producentsidan. Jag tror därför att man med trygghet kan säga, att det
är ett mycket stort antal svenska medborgare, som stå bakom dessa avtal.

Anledningen till träffandet av dessa avtal är ju, såsom av avtalen framgår,
att söka i en hel del omständigheter, som jag inte här kan närmare gå
in på. Vad speciellt mejeribranschen beträffar har ju en av orsakerna varit
den att man vill se till, att marginalerna för mjölkhandeln hållas inom rimliga
gränser. Man vill undvika den utvecklingen, att det uppstår för många
mjölkaffärer och att det med anledning därav skulle sägas, att de nuvarande
marginalerna på grund av försäljningens ringa omfattning inte räcka till att
täcka kostnaderna. Besultatet av en sådan utveckling skulle bli framställning
om ökade marginaler, någonting Som givetvis komme att gå ut över såväl
konsumenter som producenter. I en sådan situation komme följaktligen det
led i distributionen som handeln utgör att få sitta emellan. Men om även den
tredje parten, handeln, är inkopplad i detta avtal torde man väl inte gå förbi
någons rätt.

När det gäller de här ifrågavarande avtalen har det dock väckt icke ringa
uppmärksamhet i jordbrukarkretsar, att inte monopolutredningsbyrån redovisat
båda avtalen på en gång. För att taga dessa avtal i kronologisk ordning
så kan jag nämna att avtalet mellan jordbruksorganisationerna och Kooperativa
förbundet undertecknades den 19 juli 1945 och avtalet mellan samma
organisationer och köpmannaförbundet först den 20 december 1945. Mejeribranschens
avtal undertecknades av Svenska mejeriernas riksförening och
Kooperativa förbundet den 19 juli 1945 men av samma organisation och
köpmannaförbundet först den 11 mars 1946. Herr statsrådet gjorde gällande
att det föreligger en väsentlig skillnad mellan dessa avtal, därför att bestämmelserna
rörande deras ikraftträdande äro olika. Ja, när det gäller avtalet
mellan jordbrukets organisationer och konsumentkooperationen är det
alldeles riktigt, som herr statsrådet sade, att villkoret för avtalets ikraftträdande
är, att det biträdes av tre fjärdedelar av primärmedlemmarna. Men i
det fallet är det två underorganisationer, en på konsumentsidan och en på pro -

Nr 15.

Torsdagen den 10 april 1947.

Svar på interpellation. (Forts.)

ducentsidan, som ännu icke undertecknat detta avtal, och då har det föreskrivna
villkoret, om trefjärdedels majoritet icke helt uppfyllts. Man förklarar
på respektive håll, att anledningen till att man inte undertecknat avtalet
är den att man under många år haft ett mycket gott samarbete och frivilligt
varit fullständigt ense om att tillämpa de bestämmelser, som äro intagna
i avtalet, varför man ansett det vara ganska onödigt att nu träffa ett
formellt avtal. Herr statsrådet säger sig hoppas, att detta avtal aldrig kommer
att godkännas av konsumentkooperationen. Ja, detta kan man givetvis ha olika
meningar om. Ledningen för Kooperativa förbundet bär emellertid så pass
stort förtroende hos både de stora och de små av sina medlemmar ute i landet,
att jag är optimistisk nog att hoppas, att den dag kommer, då man inom konsumentkooperationen
kommer att finna, att tillräckligt underlag föreligger
för att detta avtal skall bli gällande. Jag är också övertygad om att det inte
heller skall dröja så länge till, förrän man även inom jordbrukets organisationer
är beredd att låta detta avtal träda i kraft.

När nu så stort underlag för detta avtal finnes på båda dessa håll, måste
man fråga sig: är detta avtal av den monopolistiska innebörd, att det är fara
å färde? Den frågan har visserligen inte varit på tal i detta sammanhang,
utan det har ju endast gällt offentliggörandet av avtalet. Jag anser det för
min del tacknämligt att sådana avtal som dessa verkligen bringas till offentlig
kännedom. Vi ha för vår del ingen anledning att hålla dessa avtal hemliga.
Men det hade givetvis varit glädjande, om man hade redovisat båda avtalen
på en gång. Man förstår nog att köpmännen fråga sig, varför inte dessa
båda avtal publicerats samtidigt. Innebörden i de bägge avtalen är ju ungefär
densamma, varför det inte finns anledning att ur den synpunkten hysa
några farhågor för en publicering. Jag medger dock att det är någon skillnad
då det kan bli fråga om att underställa en nyetableringsnämnd sådana
avtal som träffas med handelns organisationer. Men i de diskussioner, som
därvid kunna uppstå, skall även jordbrukarorganisationen deltaga, och detta
bör enligt min mening kunna medföra bättre förhållanden än som nu råda.

Herr statsrådet vidrörde även en annan sak, som kanske ligger litet vid
sidan om det egentliga ämnet. Det gäller den borgerliga landsortspressens föreställningar
om de olika handelsavtalen. Ty om jag inte hörde fel nämnde
herr statsrådet, att det på det hållet rådde de mest vansinniga föreställningar.
Jag har ingen anledning att här uppträda som försvarsadvokat för
landsortspressen, men jag vet inte, om det beror enbart på felaktiga upplysningar,
att vissa kritiska uppfattningar rörande dessa handelsavtal äro rådande
inom denna press. Det berättades mig häromdagen, att ett par jordbrukare
hade för avsikt att skaffa sig elektriska motorer av samma storleksordning och
märke, som tillverkades av Asea och som för ett par år sedan såldes här i
landet för 340 kronor. Det visade sig då, att sådana motorer finnas i frihamnen
i Malmö. Aseas namnplåtar voro nu avskruvade, men numret på motorerna
finns kvar. Jag vet inte om dessa motorer ha kommit till Malmö
frihamn från Ryssland eller från Polen, men de erbjudas nu jordbrukarna för
800 kronor stycket. Ja, om dylika förhållanden skola sättas i samband med
handelsavtalen, har man ju anledning, i varje fall som praktisk ekonom, att
säga, att ett avtal som medger sådant är vansinnigt — vill man döma milt kan
man i varje fall säga att det är oklokt. Jag tror inte att vi inom näringslivet
i längden kunna gå med på att det är en klok handelspolitik som medför
dylika konsekvenser. Det kan ju hända att det är fel att prisbildningen gått
till på det sättet. Det skulle i så fall vara oerhört tacknämligt att få en upplysning
om hur det i verkligheten ligger till med denna sak.

Jag hoppas för min del, att de förhållanden, som här kritiserats när det

Torsdagen den 10 april 1947.

Nr 15.

Svar på interpellation. (Forte.)

gäller publiceringen av de ifrågavarande avtalen, icke skola bli till förfång
för någon medborgare i vårt land, utan att de tre grupper, som stå som undertecknare
av dessa avtal, skola utgöra en borgen för att det skall handlas på
allra bästa sätt till gagn för samtliga medborgare i landet.

Chefen för handelsdepartementet, herr statsrådet Myrdal: Herr talman!

Vi ha nu kanske kommit litet långt ifrån själva debattämnet. Men eftersom
den sak som den föregående talaren senast berörde står i samband med ett
rykte, som en stockholmstidning givit offentlighet åt för ett par dagar sedan,
får jag kanske taga till orda för att framhålla, en enda omständighet.

Men innan jag gör det kanske jag också får rätta ett litet missförstånd.
Jag drog nyss en parallell mellan registreringen av monopolavtalen och handelsstatistikens
siffror. Det hade från interpellantens sida ifrågasatts, om man
skulle publicera så råa data som de faktiska monopolavtalen äro, eftersom
det kan ge anledning till missförstånd. Jag påpekade därvid att även handelsstatistiken
uppenbarligen kan föranleda mycket stora missförstånd, som i någon
män gå ut över mig, men att det icke skulle falla mig in att söka möta
sådana missförstånd genom att vilja hålla handelsstatistiken hemlig.

Herr Norap var även inne på en helt annan sak, nämligen frågan om handelsavtalens
bedömande, och om jag rätt förstod nyanserna så tänkte han närmast
på det ryska avtalet. Jag har, som jag antydde, i en stockholmstidning sett
några rykten publicerade om att svenska motorer sålts av representanter för
Sovjetunionen i frihamnen här i Stockholm. Saken skulle vara litet underlig,
även om sådana återköp i många fall av något skäl kunna vara naturliga led
i en stor handel. Jag vill endast svara herr Norup, som återgav ett liknande
rykte ifrån Malmö, att handelsavdelningen är inställd på att söka utreda vad
som kan ligga bakom detta, vilken fjäder som blivit denna höna eller anka
skola va väl säga eftersom vi tala om pressen. Ännu så sent som i går kväll
liar man inte kunnat upptäcka några spår av denna fjäder. Jag är ännu inte
i tillfälle att kategoriskt garantera att det inte finns någonting bakom. I
så fall skall det naturligtvis vara oss angeläget att utreda den saken så snart
som möjligt och framlägga resultatet för offentligheten.

Eftersom vi nu tala om helt andra ting än det ursprungliga ämnet, kanske
det kan vara mig tillåtet att till slut göra den reflexionen, att nog är det besynnerligt
med vilken glättig misstänksamhet vissa tidningsorgan och vissa
medborgare söka hitta på och ge spridning åt sådana rykten — förstora sådana
rykten och tolka allt till det sämsta — när det gäller vår handel med
Ryssland.

Herr Skoglund i Doverstorp: Herr talman! I ett föregående yttrande här i
dag gjorde handelsministern ett utfall mot den svenska borgerliga landsortspressen,
vilket jag inte anser bör få stå oemotsagt. Jag hör till dem som i
ganska stor utsträckning läser landsortspressen, och jag vågar därför ha en
mening om hur den arbetar. Om jag uppfattade handelsministern rätt gjorde
han gällande, att den svenska borgerliga landsortspressen ger uttryck åt den
mest fantastiska uppfattning om den svenska handelspolitiken och dess verkningar.
Jag skulle vilja säga, herr talman, att jag anser att den svenska borgerliga
landsortspressen är en självständig press, som bildar sig en egen mening.
Om den meningen många gånger inte överensstämmer med handelsministerns
uppfattning, så är det inle säkert att detta är till någon skada, utan
det kanske snarare är till gagn. Det har det varit mer än en gång.

Härmed var överläggningen slutad.

Nr 15.

Torsdagen den 10 april 1947.

§ 6.

Föredrogos var efter annan och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj :ts
å kammarens bord vilande propositioner:

nr 192, angående omorganisation av överståthållarämbetet m. m.;
nr 194, angående ändrad redovisning av luftfartsfonden m. m.;
nr 195, angående anslag till aktieteckning i aktiebolaget Aerotransport; och
nr 198, angående åtgärder i syfte att bereda vissa utländska läkare möjlighet
att utöva läkarkonsten inom riket.

§ 7.

Föreclrogos var efter annan följande på kammarens bord liggande motioner;
och remitterades därvid

till statsutskottet motionerna:
nr 367 av herr Swedberg; och
nr 368 av herr Karlsson i Grängesberg m. fl.;

till behandling av lagutskott motionen nr 369 av herrar Holmberg och
Brandt; samt

till särskilda utskottet motionerna:

nr 370 av herr Ståhl; och

nr 371 av herr Nilsson i Varuträsk m. fl.

§ 8.

Föredrogs ett från första kammaren överlämnat protokollsutdrag, nr 250,
innefattande delgivning av nämnda kammares beslut över dess första tillfälliga
utskotts utlåtande nr 4, i anledning av väckt motion om åtgärder för vidgat
nordiskt samarbete på utredningsväsendets och den offentliga förvaltningens
område; och beslöt andra kammaren hänvisa detta ärende till sitt tredje
tillfälliga utskott.

§ 9. *

Vid föredragning av ett från första kammaren överlämnat protokollsutdrag,
n,r 251, innefattande delgivning av nämnda kammares beslut över dess första
tillfälliga utskotts utlåtande nr 5, i anledning av väckt motion angående avgiftsfri
konfirmationsundervisning genom skolornas försorg, beslöt andra kammaren
hänvisa detta ärende till sitt första tillfälliga utskott.

§ 10.

Herr Bylander avlämnade en av honom m. fl. undertecknad motion, nr 372,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 195, angående anslag till aktieteckning
i aktiebolaget Aerotransport.

Vidare avlämnades följande motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 131, med förslag till byggnadslag m. m., nämligen av:
herr Mattsson, nr 373;
herr Pettersson i Dahl m. fl., nr 374;
herr SJcantze m. fl., nr 375; och
herr Andersson i Falun, nr 376.

Härpå avlämnades följande motioner, nämligen av:

herr Ohlin m. fl., nr 377, i anledning av Kungl. Maj;ts proposition, nr 75,
angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken m. m.; och

Torsdagen den 10 april 1947.

Nr 15.

''herr Svensson i Ljungskile, nr 378, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 76, angående omorganisation av hushållningssällskapen m. m.

Vidare avlämnades följande motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 75, nämligen, av:
herr Svensson i Grönvik m. fl., nr 379;
herr Karlsson i Stuvsta m. fl., nr 380;

herrar Johansson i Mysinge och Svensson i Stenkyrka, nr 381;

herr Staxäng, nr 382;

herr Persson i Svensköp m. fl., nr 383;

herrar Johnsson i Kastanjegården och Sandberg, nr 384;

herr Stenvall m. fl., nr 385;

herr Pettersson i Ersbacken, nr 386;

herr Sandberg, nr 387; och

herr Mattsson m. fl., nr 388.

Herr Skoglund i Doverstorp avlämnade en av honom m. fl. undertecknad
motion, nr 389, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition nr 75, dels ock
Kungl. Maj :ts proposition nr 76.

Vidare avlämnades följande motioner i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 76, nämligen av:

herr Svensson i Grönvik m. fl., nr 390;

herr Karlsson i Stuvsta m. fl., nr 391;

herr Kyling in. fl., nr 392;

herr Dickson, nr 393;

herr Larsson i Karlstad m. fl., nr 394;

herr Svensson i Ljungskile m. fl., nr 395; och

herrar Persson i Norrby och Stenvall, nr 396.

Slutligen avlämnades följande motioner, nämligen av:

herr Karlsson i Stuvsta m. fl., nr 397, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 78, med förslag till lag om uppsikt å jordbruk m. m.; och.

herr von Seth m. fl., nr 398, likaledes i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
nr 78.

Samtliga dessa motioner bordlädes.

§ IL

Ordet lämnades på begäran till

Herr Mattsson, som anförde: Herr talman! Omkring det senaste årsskiftet
ha kommunerna runt om i landet genom sina kristidsnämnder från vederbörande
kristidsstyrelse fått meddelande om att den eller den personen förordnats
till prisombud för kommunen och att kommunen till detta prisombud
skall utbetala så och så mycket i arvode.

Här och var bär man opponerat sig mot dessa dekret. Då man ser vilka arvodesbelopp
det rör sig om, får man inte förundra sig över att kommunerna
icke över hela linjen velat foga sig i dessa ålägganden. I det län som jag representerar
uppgår årsbeloppet av de arvoden som kommunerna skulle utge
till prisombuden till icke mindre än 35 280 kronor. Detta innebär säkerligen
en mångdubbling av de arvoden, som utgått till de under krigsåren fungerande
kommunala prisombuden. I min egen kommun — en ren jordbrukskommun
på ca 3 200 invånare — utgick tidigare arvode till kristidsnämndens prisomhud
med 60 kronor per år. Nu skall kommunen till det av kristidsstyrelsen
förordnade prisombudet utge ett arvode på 720 kronor per år.

Andra kammarens protokoll 1947. Nr 15. 2

Interpellation.

Nr 15.

Torsdagen den 10 april 1947.

Interpellation. (Forts.)

Enligt 9 § i KK den 8/9 1939 om kristidsnämnder äger kristidsstyrelsen
besluta, efter förslag av vederbörande kristidsnämnd, vilka befattningar som
skola inrättas hos nämnden. Har kristidsstyrelsen inte förbehållit sig att själv
tillsätta befattningarna eller bestämma avlöningsförmånerna för dessas innehavare,
får kristidsnämnden fatta beslut därom. Enligt 10 § åligger det kommun
att avlöna kristidsnämnds ordförande med skäligt belopp och i övrigt anvisa
medel för kristidsnämnds verksamhet. Länsstyrelsen kan här ingripa med
tvångsföreläggande. Eftersom man på kommunalt håll haft svårt att inse den
principiella skillnaden mellan det arbete som utförts av kristidsnämndens
ordförande och ordförandena i andra kommunala organ har det här uppstått
åtskilliga slitningar. Man har frågat sig varför man behöver ge ordföranden
i kristidsnämnden ersättning efter helt andra grunder än dem som tillämpas
beträffande övriga kommunala förtroendemän. I åtskilliga fall torde därför
länsstyrelser fått meddela förelägganden.

Den vidsträckta befogenhet som i kristidsnämndskungörelsen givits kristidsstyrelse
med avseende å rätten att bestämma vilka befattningar som skola
vara inrättade hos kristidsnämnd och fastställande av ersättningar för dessa
torde hittills icke ha vållat några slitningar. Att så icke skett torde uteslutande
bero på att kristidsstyrelserna icke under hela kriget begagnat sig av
denna makt.

Även om man mot slutet av år 1946 -— jag förmodar att slopandet av omsättningsskatten
härvidlag spelade in — stod inför nödvändigheten att skärpa
den lokala priskontrollen, så borde detta ha gått att åstadkomma utan det av
mig här påtalade ingreppet i den kommunala självbestämmanderätten. Detta
ingrepp har på kommunalt håll väckt betydande olust. Det är ju här fråga om
en fullmaktslagstiftning, som är tillkommen för extraordinära förhållanden.
När man under de mest farofyllda och kritiska åren kunde klara sig utan att
kristidsstyrelserna behövde tillgripa de maktmedel, som kristidsnämndskungörelsen
ger dem i fråga om kristidsnämndernas personal, så tycker man att det
nu funnes så mycket större anledning att lita till kommunernas lojalitet.

Med anledning av vad sålunda anförts får jag anhålla om kammarens tillstånd
att till statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet få framställa
följande fråga:

År statsrådet beredd att medverka till att de ifrågavarande bestämmelserna
om tillsättning av och ersättningar till de lokala krisorganens funktionärer under
krisorganisationen successiva avveckling tillämpas på ett varligt sätt, så
att inskränkningarna i kommunernas självbestämmanderätt icke bli större än
nödvändigt?

Denna anhållan bordlädes.

§ 12.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen, nämligen

från statsutskottet:

nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
l-örande egentliga statsutgifter för budgetåret 1947/48 under sjunde
huvudtiteln, avseende anslagen inom finansdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 58, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under statens
affärsverks fonder gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1947/48 i
avseende å postverket, telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk
jämte i ämnet väckta motioner;

Torsdagen den 10 april 1947.

Nr 15.

nr 100, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen, beträffande
diverse kapitalfonder gjorda framställningar angående anslag för budgetåret
1947/48, i vad propositionen avser väg- och vattenbyggnadsverkets förråds fond;

och . .

nr 101, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angaende godkännande av
avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande vissa markfrågor i Stockholm
m. m.; samt

från första lagutskottet:

nr 95, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
tingshusbyggnadsskyldigheten i vissa fall; _ o .

nr 96, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angaende vidgad rätt till
resekostnadsersättning för kontraktsprost vid tjänsteresor m. m.; och

nr 97, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändrad lydelse av 6 § lagen den 30 augusti 1932 (nr 404) om kyrkofond,
m. m., och dels en i ämnet väckt motion.

§ 13.

Justerades protokollsutdrag.

§ ld Ledighet

från riksdagsgöromålen beviljades:
herr Hammarlund under 12 dagar fr. o. m. den 10 april och

» Hagberg i Malmö » 14 » * » 10 » .

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 3.29 em.

In fidem
Gunnar Britth.