1946. Andra kammaren. Nr 25 (Riksdagens protokoll 1946:25)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1946. Andra kammaren. Nr 25.

Fredagen den 14 juni.

Kl. 4 em.

§ 1.

Justerades protokollet för den 7 innevarande juni.

§ 2.

Upplästes två till kammaren inkomna, så lydande protokoll:

År 1946 den 13 juni sammanträdde kamrarnas valmän för att jämlikt §§ 71
och 73 riksdagsordningen utse dels riksdagens fullmäktige i riksbanken för
valperioden 1946—1949 efter herrar C. P. V. Gränebo och A. I. Anderson,
vilka voro i tur att avgå, dels ock suppleanter för riksdagens fullmäktige i
nämnda bank; och befunnos efter valens slut hava blivit utsedda till

fullmäktige

för valperioden 1946—1949:

herr Gränebo, Carl Petrus Valdemar, ledamot av riksdagens
första kammare.................... med 28 röster,

» Anderson, Axel Ivar, ledamot av riksdagens

första kammare ........... » 28 » ;

suppleanter

för tiden från valet, till dess nytt val under år 1947 försiggått:
herr Bergvall, John Helmer, ledamot av riksdagens

första kammare .......... ............... med 28 röster,

» Janson, Stig, ledamot av riksdagens andra kammare
........................ » 27 » ,

» Andersson, Olof, ledamot av riksdagens andra

kammare ......... » 26 » .

A. J. Bärg. Erik Hagberg.

Eskil Albertsson. Victor J. Mattsson.

År 1946 den 13 juni sammanträde kamrarnas valmän för att jämlikt §§ 71
och 73 riksdagsordningen utse dels riksdagens fullmäktige i riksgäldskontoret
ej mindre för valperioden 1946—1949 efter herrar A. E. Örne, K. A. Ryberg
och K. H. Magnusson, vilka voro i tur att avgå, än även för återstående delen
av valperioden 1944—1947 efter herr A. S. E. Larsson, som avlidit, dels ock
suppleanter för riksdagens fullmäktige i nämnda kontor; och befunnos efter

Valens slut hava blivit utsedda till

ordförande

för valperioden 1946—1949:

herr Örne, Anders Emanuel, generaldirektör....... med 27 röster;

Andra kammarens protokoll 1946. Nr 85. 1

Nr 25.

Fredagen den 14 juni 1946.

fullmäktige

för valperioden 1946—1949:

herr Ryberg, Karl Artur, ledamot av riksdagens

andra kammare.......................... nied 27 röster,

» Magnusson, Karl Hilding, ledamot av riksdagens

andra kammare .............. » 27 » ;

för återstående delen av valperioden 1944—1947:

herr Andersson, John Elon, ledamot av riksdagens

första kammare..............• ........... » 27 » ;

suppleanter

för tiden från valet, till dess nytt val under år 1947 försiggått:
herr Kalla, Gunnar, ledamot av riksdagens andra

kammare .............................. med 26 röster,

» Svensson, Gustav Hjalmar, ledamot av riksdagens
andra kammare ■ ..................... » 25 » ,

» Nilsson, Gustaf Valdemar, ledamot av riksdagens
andra kammare ......-.............. » 24 » .

A. J. Bärg. Erik Hagberg.

Eskil Albertsson. Victor J. Mattsson.

Protokollen lädes till handlingarna; och beslöts tillika, att riksdagens kanslideputerade
skulle genom utdrag av kammarens protokoll underrättas örn dessa
val samt anmodas låta uppsätta och till kamrarna ingiva förslag till dels förordnanden
för de valda, dels ock skrivelser till Konungen med anmälan om de
försiggångna valen.

§ 3.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den å kammarens bord vilande
motionen nr 560 av herr förste vice talmannen Magnusson m. fl.

% 4.

Föredrogos, men bordlädes åter statsutskottets utlåtanden nr 192—202 samt
bevillningsutskottets betänkanden nr 38 och 39.

§ 5.

Föredrogs den av herr Edberg vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet, angående ändrade grunder för
flottningslagstiftningen Kammaren

biföll denna anhållan.

§ 6.

Till bordläggning anmäldes statsutskottets memorial:

nr 207, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn anslag för
budgetåret 1946/47 till rundradiosändare för kortvåg i Hörby; och

nr 208, i anledning av kamrarnas ''skiljaktiga beslut i fråga örn anslag till
vissa arbeten å fritidslägret vid Skönstavik.

§ 7.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

Fredagen den 14 juni 1946.

Nr 25.

från utrikesutskottet nr 302, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
tillämpningen av det svensk-engelska betalningsavtalet av den 6 mars
1945;

från konstitutionsutskottet:

nr 339, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen med förslag
örn Tätt att i mål och ärenden som tillhöra stats- eller kommunalmyndighets
handläggning insända handlingar med posten m. m., i vad propositionen angår
förslag till lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 örn val till riksdagen;
och

nr 340, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen med förslag
till lag rörande ny indelning av riket i borgerliga kommuner m. m.; samt

från bevillningsutskottet nr 323, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till förordning örn krigskonjunkturskatt för år 1946 jämte i ämnet
väckta motioner.

Vidare anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 213, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1946/47, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde;

nr 336, i anledning av Kungl- Maj:ts proposition angående fortsatt disposition
av vissa äldre reservationsanslag;

nr 337, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av vissa
investeringsanslag för budgetåret 1946/47 för uppförande av centrala tvättoch
reparationsanstalter för försvaret; och

nr 338, i anledning av väckta motioner örn anslag för budgetåret 1946/47 till
befrämjande av fartygs förseende med radiotelegraf- eller radiotelefonstation.

§ 8.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.10 em.

In fidem
Gunnar Brittlis

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Lördagen den 15 juni.

Kl. 11 fm.

§ 1.

Upplästes följande till kammaren inkomna läkarintyg:

Härmed intygas att riksdagsman Carl Lindmark, Drängsmarksby, på grund
av sjukdom — st. p. sepsis. — är oförmögen att deltaga i riksdagsarbetet
under tiden 15 juni—15 juli 1946.

Skellefteå den 13 juni 1946.

L. Abramson.

Kammaren, som vid sammanträde den 23 mars beviljat herr Lindmark ledighet
från riksdagsgöromålen tills vidare från och med den 21 mars, lade det
nu inlämnade läkarintyget till handlingarna.

§ 2.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren att redan vid detta sammanträde
till avgörande företaga de på föredragningslistan upptagna, endast en
gång bordlagda ärendena.

I enlighet härmed föredrogos vart efter annat statsutskottets memorial:

nr 207, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn anslag för
budgetåret 1946/47 till rundradiosändare för kortvåg i Hörby; och

nr 208, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga örn anslag till
vissa arbeten å fritidslägret vid Skönstavik.

De i dessa memorial föreslagna voteringspropositionerna godkändes.

§ 3.

Ändrad lydel- Föredrogs bankoutskottets utlåtande, nr 53, i anledning av Kungl. Maj :ts
se av 34 och proposition med förslag till förordning angående ändrad lydelse av 34 och
B6n?ngJf!m? 56 §§ förordningen den 5 juni 1942 (nr 325) örn jordbrukets kreditkassor.

jordbrukets j en ^en \ mars 1946 dagtecknad proposition nr 112, som hänvisats till
Icredukassor. kank:OUtskottets förberedande handläggning, hade Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen
fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av 34 och 56 §§ förordningen
den 5 juni 1942 (nr 325) örn jordbrukets kreditkassor.

Enligt förslaget skulle bland annat till 34 § i förordningen den 5 juni 1942
örn jordbrukets kreditkassor fogas ett nytt stycke av följande innehåll:

»Utan hinder av bestämmelserna här ovan må jordbruksekonomisk förening
kunna i centralkassa erhålla kredit mot växel, som utställts av förening och
avser betalning för varor eller tjänster, därest växeln är accepterad av medlem
i jordbrukskassa och lån till beloppet skulle, i enlighet med bestämmelserna i

Lördagen den 15 juni 1946 fm. Nr 25.

Ändrad lydelse av 34 och 56 §§ förordningen om jordbrukets kreditkassor.

(Forts.)

59 § denna förordning och med hänsyn till omfattningen av redan lämnad kredit,
kunna beviljas medlemmen. Har centralkassa med tillämpning av vad nu
sagts medgivit diskontering av växel, skall det belopp, till vilket medlemmen
högst kunnat erhålla kredit i jordbrukskassan, anses hava tagits i anspråk till
belopp motsvarande växelsumman; och åligger det centralkassan att örn diskonteringen
ofördröjligen underrätta jordbrukskassan för iakttagande härav.»

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande
proposition.

Sedan utskottets hemställan föredragits, anförde:

Herr Severin i Stockholm: Herr talman! Jag är naturligtvis fullt på det
klara med att det inte är någon mening i. att mot ett enhälligt utskott yrka
avslag på det nu framlagda förslaget. Då jag emellertid i annat sammanhang
har varit med om att avstyrka den här föreslagna ändringen av § 34
i förordningen örn jordbrukets kreditkassor, måste jag för konsekvensens skull
yrka avslag på denna ändring även nu.

Den föreslagna ändringen är avsedd att möjliggöra en ytterligare kreditgivning
från centralkassorna till jordbruksekonomisk förening. Enligt de nuvarande
bestämmelserna i § 34 får centralkassa till jordbruksekonomiska föreningar
icke bevilja högre kredit än som motsvarar en tiondel av kassans
sammanlagda utlåning och till en och samma förening ej högre kredit än
som motsvarar en tjugofemtedel av den sammanlagda utlåningen. Det nu
föreliggande förslaget innebär, att om centralkassa genom att diskontera en
växel för jordbruksekonomisk förening skulle komma att överskrida den gräns
för kreditgivning, som är fastställd i § 34 i dess nuvarande lydelse, skulle
krediten i fråga kunna överflyttas på acceptanten, om denne är medlem av
jordbrukskassan och där icke helt och hållet utnyttjat sina kreditmöjligheter.
Detta är en ganska unik form för kreditgivning i betraktande av vem
som egentligen är kredittagare i en växelaffär. Allmänt anses utställaren
eller diskontören av växeln vara den som av banken lånar pengarna. Banken
har sålunda egentligen ingenting att göra med mellanhavandet mellan utställaren
av växeln och acceptanten. Acceptanten är skyldig utställaren
pengar, men han kan inte betala genast, och därför lånar utställaren av
banken tills acceptanten tror sig örn att kunna betala beloppet. Detta är den
vanliga regeln som tillämpas i alla banker. Enligt föreliggande förslag skulle
man göra den ändringen, att det inte är utställaren, som blir skyldig banken
pengar, utan acceptanten. Detta skulle nämligen inträffa, örn man vid diskontering
av växel kommit för högt, d. v. s. överskridit bestämmelserna för
centralkassans kreditgivning. I sådant fall flyttas krediten över till acceptanten.
Och har man inte kommit så högt, att hela krediten behöver överflyttas
till acceptanten, överflyttas bara en del av denna. Detta är som sagt en
ganska märkvärdig ordning. Vi lia ingen motsvarighet därtill inom bankväsendet
i övrigt, och någonting dylikt skulle säkerligen heller inte tillåtas,
örn det inte gällde jordbrukets kassor, sorn ju lia speciella förmåner.

Härtill kommer att denna anordning i själva verket inte är så överdrivet
nödvändig, då centralkassornas marginal för krediter till jordbruksekonomiska
föreningar ännu är ganska stor. Det sammanlagda beloppet av dessa föreningars
krediter hos centralkassorna utgör omkring 9 miljoner kronor, och marginalen
är ytterligare 9 miljoner kronor, varför det ännu är ett långt stycke
kvar innan man når gränsen, åtminstone genomsnittligt för alla centralkassor.
Vissa kassor lia emellertid svårigheter, framför allt Gotlands.

Pensionsreglering
för befattningshavare
vid slcogsvårdsslyrelserna.

6 Nr 25. Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Ändrad lydelse av 34 och 56 §§ förordningen om jordbrukets kreditkassor.

(Forts.)

Det är även rätt betecknande för detta kreditväsen, att de jordbruksekonomiska
lokalföreningar, vilka sålunda skulle få sina möjligheter till krediter
utökade av bankinspektionen, få följande omdöme: de äro mycket dåligt
organiserade, det är inte stor reda i dem, insatserna i dem äro mycket små,
och ett par av dem ha inte på de senaste åren gjort något bokslut och framlagt
någon verksamhetsberättelse. Det är i och för sig rätt hissnande att tänka
sig, att bankaffärer få försiggå på dessa boliner, men bankoutskottet anser
icke desto mindre att det skall få lov att fortsätta på samma sätt. I regel
förutsätter banklagstiftningen, att kreditgivning skall ske med hänsyn till
insättarnas säkerhet. Jag tycker att denna synpunkt skulle vara lika viktig
för jordbrukskassorna och för centralkassorna som för övriga banker. Emellertid
hyser jag, som jag nyss sade, inte något som helst hopp örn att bankoutskottets
yrkande skall avslås av riksdagen. Jag anser mig icke dess mindre
skyldig, herr talman, att yrka avslag på den av bankoutskottet föreslagna
ändringen av § 34.

Herr Paulsen: Herr talman! Yi ha inom bankoiitskottet ansett att jordbrukskassorna
nu nått en sådan storleksordning, att det var nödvändigt att
göra denna ändring. Men då herr Severin inte har behagat att infinna sig i
utskottet och göra sina påståenden där, vilket han ju haft möjlighet till,
utan har funnit lämpligt att göra det här i kammaren, skall jag för min del
inte vidare gå in på ‘denna sak utan endast yrka bifall till utskottets hemställan.

Efter härmed slutad överläggning gav herr talmannen propositioner dels på
bifall till utskottets hemställan dels ock på bifall till det av herr Severin i
Stockholm under överläggningen framställda yrkandet; och blev utskottets
hemställan av kammaren bifallen.

§ 4.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande, nr 54, i anledning av delegerades för
riksdagens verk framställning i fråga örn reglering av vissa familjepensioner
vid riksdagens verk.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5.

Föredrogs bankoutskottets utlåtande, nr 55, i anledning av Kungl. Majlis
proposition angående pensionsreglering för vissa befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna
jämte en i ämnet väckt motion.

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade:

Herr Andersson i Gisselås: Herr talman! I bankoutskottets förevarande utlåtande
nr 55 behandlas Kungl. Maj:ts proposition nr 257 angående pensionsreglering
för vissa befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna. Propositionen
bygger på 1944 års skogsvårdsstyrelseutrednings betänkande och avser pensionsreglering
för de tjänstemän vid skogsvårdsstyrelserna, som för närvarande
äro i tjänst.

Emellertid har skogsvårdsstyrelseutredningen vid behandling av pensionsregleringen
även tänkt på pensionerna för de tjänstemän, vilka redan frånträtt
sina befattningar, och anför å s. 205 i sitt betänkande bl. a.: »Utredningen
vill i detta sammanhang framhålla såsom önskvärt, att åtgärder vidtagas för

Lördagen den 15 juni 1940 fm.

Nr 25.

Pensionareglering för befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna. (Forts.)
förbättring av tjänste- och familjepensioner på grund av tidigare frånträdd
befattning hos skogsvårdsstyrelse, vilka pensioner för närvarande äro mycket
låga.» Departementschefen har dock ej tagit fasta på detta de sakkunnigas
uttalande och i den nu behandlade propositionen vidtagit några åtgärder för
reglering av pensionen för de tjänstemän vid skogsvårdsstyrelserna, vilka på
grund av uppnådd pensionsålder redan lämnat sina befattningar.

Då särskilt länsskogvaktarnas tjänste- och familjepensioner måste betraktas
som synnerligen låga, har jag jämte fyra andra kammarledamöter i en motion
hemställt, att riksdagen måtte tillerkänna de redan pensionerade länsskogvaktarna
sådan förstärkning av nu gällande tjänste- och familjepensioner, att
dessa komma att motsvara de nya pensionsbelopp, som i Kungl. Majlis förevarande
proposition föreslagits för distriktsskogsmästare.

Som exempel på storleken av de nu utgående pensionerna till länsskogvaktare
kan nämnas, att vid fullt antal tjänsteår pensionen med pensionsförhöjning.
dyrtidstillägg och kristillägg uppgår till kronor 2 791:68. Vid t. ex. en
tjänsteålder av 24 år, som rätt ofta förekommer på grund av sen anställning,
reduceras tjänstepensionen så, att densamma med alla tillägg uppgår till endast
kronor 1 747:20. När man så vet att hyran för en liten lägenhet på två
rum och kök i ett samhälle går upp till 1 200 ä 1 500 kronor, vartill komma
skatter, så blir det inte så mycket över att leva av.

I tjänstehänseende ungefär jämställda tjänstemannagrupper ha ju också inte
så obetydligt mera i pension. Så har t. ex. en f. d. kronojägare å samma ort,
varifrån de föregående exemplen äro tagna, vid fullt antal tjänsteår enligt
uppgift 3 420 kronor. Det vore därför endast en gärd av rättvisa, örn även
länsskogvaktarnas pensionsförmåner med det första kunde förbättras.

Bankoutskottet, som haft att ta ställning till det i motionen gjorda yrkandet,
anför följande: »Utskottet, som behjärtar det berättigade i och för sig i
det sålunda framställda yrkandet, finner sig likväl av principiella skäl och
med hänsyn till uppkommande konsekvenser icke kunna förorda att åtgärder
nu vidtagas, vilka syfta till en retroaktiv tillämpning av de nya pensionsbeloppen
i fråga örn redan avgångna befattningshavare och i realiteten skulle
innebära en pensionsreglering för dessa. Det synes utskottet nämligen icke tillrådligt,
att en pensionsförhöjning medgives en enstaka grupp av icke-statliga
f. d. befattningshavare med delaktighet i statens pensionsanstalt. Utskottet
vill emellertid uttrycka den förhoppningen, att frågan om en förbättring av
sådana från anstalten utgående äldre pensioner, som icke omfattats av den
vid innevarande riksdag beslutade pensionsregleringen, upptages till välvillig
prövning i samband med den pågående revisionen av anstaltens reglemente.»

Detta bankoutskottets uttalande visar ju förståelse för saken, även örn utskottet
inte ansett sig kunna ta steget fullt ut och tillstyrka motionen. Jag
vill därför kraftigt understryka vad utskottet har sagt och uttala den förhoppningen,
att de redan pensionerade länsskogvaktarna inte skola behöva
vänta alltför länge på en för dem mycket välbehövlig pensionsförstärkning.

Herr talman! Jag har intet yrkande.

Herr Paulsen: Herr talman! Vi lia inom bankoutskottet ansett, att motionären
har rätt i att dessa människor borde ha bättre pension. De äro emellertid
redan pensionerade, och vi ha inte vågat oss på att ge en enskild grupp
möjligheter att få en ökning i sina pensioner retroaktivt. Vi ha ansett, att man
mäste vänta med den saken till dess reglementet för statens pensionsanstalt
skall ändras, då man kan ta upp frågan i dess helhet.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall lill alsko!tels hemställan.

Härmed var överläggningen slutad. Utskottets hemställan bifölls.

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Förslag till lag
orri införande
av nya rättegångsbal
ken.

§ 6.

Föredrogs första lagutskottets utlåtande, nr 36, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken,
dels ock en i ämnet väckt motion.

. Genom en den 12 april 1946 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 262, vilken behandlats av första lagutskottet, hade Kungl. Majit under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till
lag örn införande av nya rättegångsbalken.

Enligt förslaget skulle 1 och 11 §§ av nämnda lag erhålla följande lydelse:

1 §.

Den av riksdagen år 1942 antagna och den 18 juli samma år (nr 740)
utfärdade nya, rättegångsbalken skall jämte vad nedan stadgas träda i kraft
den 1 januari 1948; dock må dessförinnan bestämmelser meddelas av Konungen
enligt vad i nya rättegångsbalken och denna lag är för vissa fall
stadgat.

11 §•

I stället för vad i 17 kap. 11 § äldre rättegångsbalken är föreskrivet örn
vittnesmål av vakter och andra, som gå rättens eller Konungens befallningshavandes
bud och ärende, skall gälla, att i mål angående allmänt åtal för
brott, som vid uppdragets utförande förövats mot dem, rätten äger, då de ej
föra talan Som målsägande, efter omständigheterna pröva, örn de må höras som
vittnen.

Vad nu sagts åge motsvarande tillämpning, örn eljest i lag eller författning
är stadgat, att den, som förordnats att förrätta offentligt tjänsteärende, må
vittna örn det som vid ärendets utförande förekommit.

I Samband med propositionen hade utskottet till behandling förehaft en i
anledning av densamma av herr Nilsson i Kristinehamn inom andra kammaren
väckt motion, nr 527, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta fastställa
tidpunkten för den nya rättegångsbalkens ikraftträdande till den 1 januari
1950.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte, med avslag å den i ärendet väckta
motionen, 11:527, bifalla förevarande proposition.

Reservation hade avgivits av herr Gezelius, som i anledning av 11 § i förevarande
lagförslag på anförda skäl ansett, att 11 § bort utgå ur förevarande
lagförslag och att därav föranledd omnumrering av de följande paragraferna
i förslaget bort äga rum.

Utskottets hemställan föredrogs; och anförde därvid:

Herr Gezelius: Herr talman! Enligt den äldre rättegångsbalken 17: 11
gällde såsom en undantagsbestämmelse beträffande vittnens hörande, att de,
som gingo rättens och Konungens befallningshavandes bud och ärenden, hade
rätt att vittna örn vad de hade uträttat och vad som hänt dem, därest ej andra
vittnen vore till. Denna bestämmelse var motiverad av de då gällande legala
bevisreglerna, som förbjödo en angivare eller en målsägare att höras på ed.
Man gjorde därför ett undantag för polisman och vissa andra kategorier. Utvecklingen
gick så småningom i den riktningen, att denna bestämmelse även
kom att gälla tulltjänstemän, fångvaktare, kronolotsar och andra. I viss mån
var även bestämmelsen motiverad av en enligt min mening något överdriven

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Förslag till lag örn införande av nya rätte g ångst) alli en. (Forts.),
uppfattning om att rättsskipningens effektivitet kunde ställa krav som inkräktade
på likheten inför lagen och rättssäkerheten för den enskilde. När de legala
bevisreglerna avskaffas och man medger envar, som inte är part i saken, att
vittna och sedan har full frihet att bedöma var och ens utsago, förlorade denna
undantagsbestämmelse betydelse. Processkommissionen föreslog i enlighet härmed,
att alla skulle ha rätt att vittna med ett enda undantag, nämligen att
målsägande i brottmål icke skulle få vittna. Han fick höras, och hans utsaga
fick av rätten värderas för det bevis den kunde vara. Inte endast processlagberedningen
utan även riksdagen 1942 fastställde denna allmänna regel, som
sålunda skulle förbjuda målsägande i brottmål att vittna. Sedan riksdagen
antagit denna bestämmelse, som är en hörnsten i den fria bevisprövningens
system, har nu processlagberedningen i sitt förslag till lag örn införande av
den nya rättegångsbalken gått tillbaka till den ursprungliga ståndpunkten och
föreslagit en viss undantagsbestämmelse, som skulle medge en polisman eller
den som går rättens eller Konungens befallningshavandes ärende, rätt att
vittna, även om han vore målsägande, alltså även om han själv blivit utsatt
exempelvis för en ringa misshandel.

Den fara för den enskildes rättssäkerhet och hans känsla av likhet inför
lagen, som låg i den äldre bestämmelsen, får inte överdrivas, men den var
ibland påtaglig, särskilt i mindre brottmål.

En polisman t. ex. hade ingripit mot en person i en bagatellsak och gjort
det på ett opsykologiskt sätt. Den blivande svaranden hade då kanske svarat
polismannen på olämpligt sätt och kanske också i övrigt uppträtt illa. Sedan
hördes polismannen på ed, medan svaranden icke hade någon möjlighet att
förebringa bevisning, ehuru det kanske var polismannen, som uppträtt mest
olämpligt och framprovocerat uppträdet.

Jag vill icke klandra den svenska poliskåren. Tvärtom. Den är i stort sett
en mycket god kår. Ulan kan emellertid icke komma ifrån att. det bland polisen
funnits många som haft en överdriven känsla av sin makt. Även örn en sådan
polisman efteråt funnit, att hans ingripande varit oförståndigt, har han gärna
velat förstora svarandens skuld. Sa har han fatt vittna och fatt svaranden
fälld. Många gånger, särskilt i dessa bagatellmål, har då svaranden sett
framför sig polisstaten. Han har pa motsidan haft aklagaren och som vittne mot
sig en uniformerad polisman, underlydande till svarandens motpart, åklagaren,
en polisman, som, och det torde mångå gånger ha hänt, lämnat en ganska
färgad och överdriven framställning av vad som förekommit. Jag har många
gånger frågat mig, örn rättsskipningens effektivitet verkligen motiverade den
skada, som detta gör, när det gäller känslan av rättssäkerhet och likhet inför
lagen. Örn det var motiverat förut, då den legala bevisprövningen gällde, judet
nu enligt min mening icke längre motiverat.

När nu övergångsbestämmelserna skulle skrivas, förklarade processlagberedningen
helt oförmodat, att senare erfarenheter elier närmare omprövning
skulle ha visat att det alltjämt förelåge behov av denna bestämmelse. Jag kan
icke förstå, att det har inträffat någonting, som skulle kunna lia förändrat
läget, sedan den nya rättegångsbalken antogs 1942.

Granskar jag nu de skäl man har anfört för att ga denna reaktionära våg
att återinfiira en bestämmelse, som — såsom jag förut sade — mångå gånger
särskilt i bagatellmål frammanar bilden av polisstaten för en enskild rattssökande,
kan jag icke se, att de liro bärande. Det säges först och främst som
motivering för processlagberedningens förslag, att örn man icke inför denna
bestämmelse, örn man alltså icke medger polisman rätt att vittna örn vad som
har förevarit, när hirn gått rättens eller länsstyrelsens bud och ärenden, skulle
det innebära en oberättigad proces,suell förmån för svaranden, och detta skulle

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1940 fm.

Förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken. (Forts.)
vara ägnat att minska effektiviteten i rättsskipningen. Detta är, såvitt jag
kan se, felaktigt. Man ger icke svaranden i målet någon oberättigad processuell
förmån. Det enda man Ilar gjort genom att ta bort undantagsbestämmelsen
är, att man Ilar berövat polismannen en i mina ögon ibland oberättigad processuell
förmån.^ Den nackdel för svaranden, som låg i att polismannen hade
rätt att vittna såsom målsägande mot en svarande, som kanske var målsägande
mot polismannen vid en sammandrabbning mellan dem, skulle nu vara försvunnen,
men svaranden vinner ingen oberättigad förmån. Han kommer på
jämställd fot med denne angivare och målsägande på den andra sidan. Det är
knappast riktigt att här tala örn att svaranden far en oberättigad processuell
förman.

Däremot skulle man kunna åberopa ett annat skäl för denna undantagsbestämmelse
men även det skälet väger dock enligt min mening lätt. Jag avser,
att man skulle kunna säga, att om rättsskipningens effektivitet kräver, att
vv ^om möjligt bli fast, bör man se till att icke heller mindre förseelser

bil obeivrade. Då kan man öka effektiviteten genom att alltid låta angivaren,
örn han är polisman eller i statens tjänst, vittna, men hindra motparten att
vittna, även örn han blivit misshandlad av polismannen. Detta krav på ökad
effektivitet för rättsskipningen, som skulle ligga på det planet, förtjänar icke
avseende, ty den ar som jag förut framhållit, ägnad att utplåna känslan av
rättssäkerhet och likhet inför lagen hos den tilltalade, och något starkare
behov av att bibehålla denna olikhet inför lagen finnes icke med den nuvarande
fria bevisprövningen.

Det bär anförts både av processlagberedningen och departementschefen och
sedan också av utskottet, att rätten ju har frihet att pröva värdet av polismannens
vittnesmål. Men man säger även rätt motsägelsefullt, att man vill lia
kvar bestämmelsen, därför att en utsaga pa ed tillmätes ett större värde än en
utsaga lämnad av polismannen såsom målsägande. Man måste ju säga, att
processlagberedningen och departementschefen och även utskottet genom det
sista uttalandet delvis argumentera mot vad de först säga. Man bör nämligen
vara helt på, det klara med, att våra domstolar särskilt under övergångstiden,
icke skola visa sig äga förmåga att frigöra sig från de gamla legala bevisreglerna.
De komma alltjämt att tillmäta en under edsansvar avlagd utsaga ett
större värde.

Vidare har man anfört, att det skulle vara en fördel för svaranden att polismannen
får yttra sig på ed, eftersom polismannen ju då! handlar under edsansvar.
Ja, mina damer och herrar, i de flesta fall rör det sig här örn saker,
som lia tirnat mellan fyra ögon, och det ligger ett ganska vitt fält emellan den
uppenbara och avsiktliga meneden a ena sidan och den färgade utsagan, å den
andra sidan. Jag tror, att svaranden själv icke skulle uppfatta det som en
förman, att hans motpart i en tvist — som sådan framstår ju polismannen för
svaranden far bekräfta sin färgade uppfattning med edgång, medan samma
förmån icke erbjudes svaranden själv, som kanske i vissa fall kan vara den
verkligt förfördelade och vara målsägande mot polismannen. Detta är så mycket
betänkligare som målsäganden i den moderna processen, även om han icke
för talan,, med rättens tillstånd får ställa frågor till sin motpart, till den tilltalade
eller till målsäganden på andra sidan.

Justitieministern har delat de av lagrådets majoritet uttalade betänkligheterna
mot att införa donna nya bestämmelse, och lian har försökt en kryssning
mellan Seylla och Charybdis, att lotsa det hela igenom med en bestämmelse örn
att rätten skulle i varje särskilt fall — och det är det som nu förelägges riksdagen
till godkännande — pröva, örn en polisman får höras på ed eller icke.
Jag har mycket starka misstankar örn att de svenska domstolarna här ställas

Lördagen den 15 juni 1940 fm.

Nr 25.

Förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken. (Forts.)
inför ett problem, som de icke kunna bemästra. Domstolarna skola — märk
väl — före bevisningens upptagande avgöra, om polisman Johansson i detta
särskilda fall bör medges att bekräfta sin angivelse med ed och örn polisman
Karlsson i en likartad sak skall vägras detta. Det har visserligen angivits
vissa grunder för denna prövning. Departementschefen har sålunda uttalat,
och utskottet delar hans mening, att vid domstolarnas prövning främst bör
vara vägledande, örn befattningshavaren med hänsyn till brottets mer eller
mindre grova beskaffenhet samt omständigheterna i övrigt kan antagas äga
sadant intresse i saken, att han bör jämställas med ann,an målsägande och följaktligen
icke bör få vittna.

Jag skall icke upptaga kammarens tid med att närmare ingå på alla de
spörsmål, som här uppställa sig. Jag skall nöja mig med att nu påpeka, att örn
man utesluter hörandet på ed vid de grova fallen, där det framstår klart före
bevisningens upptagande, att polismannen blivit svårare kränkt eller det annars
är fråga örn grova brott, skulle man uppnå det egendomliga resultatet att man
tillgodosåg kravet på »rättsskipningens effektivitet» endast i fcagatellmålen.
Men dessa äro ofta just sådana fall, där polismannen har ingripit opsykologiskt
och där han sedan har rätt stor frihet att färga den tilltalades handlande
i sin utsaga. I dessa fall kommer han enligt det föreliggande förslaget sålunda
alltjämt a.tt få höras på ed, trots att intresset att få den tilltalade fälld i
dessa fall är betydligt mindre än i de grova fallen.

Nu kallar utskottet det föreliggande förslaget för en provisorisk kompromisslösning
av en ömtålig lagstiftningsfråga, och jag är övertygad om att
departementschefen — det kan man läsa mellan raderna — också har betraktat
denna lösning såsom ett provisorium. Han uttalar, att man får ju nu pröva
sig fram. Man får se, örn det är behov av denna undantagsbestämmelse ifrån
allas likhet inför lagen, och så får man eventuellt ta bort denna bestämmelse,
örn det visar sig a.tt inte något behov längre föreligger. För mig har det framstått
såsom en synnerligen betänklig väg för lagstiftningen. Jag har den motsatta
meningen. Inför man denna bestämmelse, och får man domstolarna att
slå in på vägen att medge hörande av polisman på ed, så har man lagstiftat
till skada. Enligt min mening bör man icke nu införa denna bestämmelse utan
dröja och se, örn det verkligen föreligger behov av densamma. Man bör handla
efter den principen, att varje lagstiftning skall vara motiverad av ett styrkt
behov av lagstiftning, att man skall! begränsa lagstiftningen så långt det är
möjligt och framför allt undvika alla undantagsbestämmelser, som ställa parter
olika inför domstolen. Detta är en av motiveringarna till min reservation.

Det förhållandet, att det här rör sig örn en provisorisk kompromisslösning,
återspeglas i att denna bevisregel intagits i övergångsbestämmelserna och icke
i rättegångsbalkens bestämmelser om laga bevis, i 36 kap. 1 §. Det är en informell
sak, som sannolikt har sin enda motivering i en varm önskan från förslagsställarnas
sida, att regeln så småningom skall kunna tagas bort. Men man
har i alla fall genom att införa denna bestämmelse i den nya rättegångsbalken
uppmuntrat domstolarna och åklagarna att beträda en väg, som man innerst
inne inte vill anvisa. Därmed har man enligt min mening satt en betänklig
skönhetsfläck på den nya rättegångsbalken.

Jag skall sluta med detta. Jag har funnit denna bestämmelse i 11 § icke
blott onödig utan även direkt olämplig. Jag anser, att man bör låta anstå med
lagstiftningsåtgärder, tills man får se, örn det föreligger behov därav efter den
nya rättegångsbalkens genomförande. Jag har slutligen icke funnit några
bärande skill för riksdagen att intaga en annan ståndpunkt nu iln när riksdagen
1942 efter noggrann prövning antog deri nya rättegångsbalken och dess
nya bevisregler.

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken. (Forts.)

.lag hemställer därför, herr talman, att 11 § måtte utgå ur lagförslaget och
att följande paragrafer få därav föranledd ändrad numrering.

Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Zetterberg: Herr talman!
Jag vill gärna tillstå, att jag har varit mycket tveksam om den bestämmelse
herr Gezelius nu tagit upp till behandling, och jag vill också medge, att jag
har haft starka sympatier för att utesluta bestämmelsen och således följa den
linje som herr Gezelius här förordat, just av de skäl som han nyss så utförligt
och klart har framlagt. Men efter åtskilligt övervägande bär jag ändå stannat
för vad utskottet här kallar en provisorisk kompromisslösning. Jag har trott,
att man icke kunde ta på sitt ansvar att utan närmare erfarenheter av nya
rättegångsbalkens regler örn bevisprövning avstå från det skydd, som samhället
nu har givit åt polismän och andra som med fara för liv och lem ha
att utöva samhällets funktioner, ofta mellan fyra ögon, som herr Gezelius sade.
Det gäller ju icke att införa något nytt, som man möjligen skulle kunna tro
av vad herr Gezelius yttrade, utan det gäller att tills vidare bibehålla det
skydd för dessa befattningshavare som nu finns. Men med hänsyn till att man
kan ha förhoppning örn att de icke skola behöva bibehållas någon längre tid
har jag följt den mera ovanliga vägen att ta in dessa bestämmelser, som egentligen
borde finnas i själva rättegångsbalken, ibland övergångsbestämmelserna.
Rätten att höra polismän och andra befattningshavare har begränsats på det
sätt som herr Gezelius angav. De skola alltså naturligtvis inte få höras, örn de
vilja föra talan såsom målsägare och vidare har det lagts i domstolens hand
att pröva, örn man med hänsyn till alla föreliggande omständigheter anser
sig kunna och böra anförtro eden åt dessa befattningshavare. Jag tror att det
är försiktigast att göra på detta sätt. Visserligen hoppas jag, att denna bestämmelse
senare skall kunna utgå, men jag finner det vara försiktigast att,
såsom föreslagits i propositionen och i utskottsutlåtandet, tills vidare behålla
bestämmelsen i avvaktan på erfarenheterna av de nya bevisreglerna.

Herr Gezelius, som på begäran erhöll ordet för kort genmäle, yttrade: Herr
talman! Jag förstår dessa justitieministerns synpunkter, men vill för egen del
göra ett litet tillrättaläggande i fråga örn dessa synpunkter. Det är enligt min
mening icke fråga örn att behålla de nuvarande bestämmelserna, som ju voro
motiverade bl. a. av frånvaron av annan bevisning, örn inga andra vittnen
funnes. Även om sistnämnda bestämmelse är obsolet och inte har tillämpats
många gånger, gav den uttryck åt att lagstiftaren, när undantagsbestämmelsen
kom till, hade klart för sig att man måste vara restriktiv och inte tillgripa
denna bestämmelse annat än när man saknade annan bevisning. Och
på den tiden kunde icke bevisning föras annat än genom edfästade utsagor.

Nu är jag betänksam, och där skilja vi oss från varandra, mot att införa
denna bestämmelse, som var motiverad av de legala bevisreglerna och omöjligheten
att överhuvud taget höra en polisman vid domstol och tillmäta vederbörandes
utsaga någon betydelse, ty just vid ikraftträdandet av övergångsbestämmelserna
böra domstolarna inte få denna anvisning örn den legala bevisregelns
fortsatta giltighet. Det vore riktigare, även örn det kanske medförde
litet större risk, att släppa regeln och se örn domstolarna klarade sig utan
denna i princip mycket farliga regel.

Justitieministern tror inte nå dessa betänkligheter, men jag är mycket betänksam,
när det gäller genomförandet av dessa rättegångsbalkens bestämmelser.
Jag är betänksam därför att jag tror att domstolarna komma att leva
kvar i den gamla uppfattningen, och att vi således få behålla denna regel. Jag
är likaså betänksam mot den utformning, som regeln fått i förslaget.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken. (Forts.)

Härpå anförde:

Herr Nilsson i Kristinehamn: Herr talman! Jag har med anledning av denna
proposition väckt en motion, men jag förstår mycket väl att första lagutskottet
inte har förmått visat något större intresse för den. Jag har tillåtit mig föreslå,
att riksdagen skulle besluta uppskjuta ikraftträdandet av den nya rättegångsbalken
till den 1 januari 1950. Motiveringen för detta mitt yrkande är, det
medger jag, ur juridisk synpunkt ganska prosaisk. Jag har nämligen hänvisat
till den rådande bristen på byggnadsmaterial och arbetskraft och påpekat att
det, då denna reform utan tvivel kommer att medföra krav på ganska betydande
byggnadsarbeten, skulle kunna tänkas vara förnuftigt att uppskjuta ikraftträdandet
till en tidpunkt, då man kunde räkna med bättre tillgång på byggnadsmaterial
och arbetskraft.

Jag är naturligtvis medveten om att det inte är några överväldigande byggnadsprojekt,
som följa med denna reform, men jag ber att få påpeka att bara
de byggnadsarbeten, som omedelbart måste igångsättas för överrätterna äro
ganska omfattande. Jag har här i min hand riksdagens skrivelse^ nr 53, enligt
vilken anslag beviljats för sådana byggnadsarbeten. Man anslår för anordnande
av lokaler för högsta domstolen 400 000 kronor, för Svea hovrätt 240 000
kronor, för Göta hovrätt 400 000 kronor och för nybyggnader för hovrätten för
Västra Sverige 925 000 kronor och för hovrätten för Nedre Norrland 650 000
kronor.

Härtill har jag tillåtit mig påpeka, att lokalförhållandena även i underrätterna
äro sådana, att man med säkerhet måste räkna med krav på, örn inte
nybyggnadsarbeten så dock vidtagande av åtgärder för utvidgande av underrätternas
lokaler. Jag stöder mig i det avseendet på en skrivelse, som utgick
från justitiedepartementet den 30 september 1944, där det lämnas en del organisatoriska
föreskrifter, som ansågos nödvändiga inför nya rättegångsbalkens
ikraftträdande och där det bl. a. säges, att det torde bli erforderligt att utöka
underrätternas lokaler i ganska stor utsträckning. Det ges också anvisningar
örn vad det är för lokaler, som komma att krävas, t. ex. lokaler åt en ny nämnd,
lokaler för stenografer o. s. v.

Jag har haft den uppfattningen, att örn inte några alldeles särskilda skäl
motivera att denna reform träder i kraft redan ,1948, så borde man av dessa
praktiska omständigheter kunna skjuta på ikraftträdandet, och jag tillåter mig
verkligen efterlysa de skäl, som kunna anses föreligga för att denna reform
ovillkorligen skall träda i kraft vid den föreslagna tidpunkten. I propositionen
och i utskottsutlåtandet anföres ju intet annat än att i vissa följ dförfattningar,
som äro nödvändiga, angivits den 1 januari 1948 som tidpunkt för ikraftträdandet.
Det är väl ett ganska formellt skäl, som jag föreställer mig- inte kan
väga så tungt, örn inte även andra omständigheter kraftigare talade för ikraftträdande
redan 1948.

Nu säger första lagutskottet, att underrätterna väl få dra sig fram några
år under besvärliga lokalförhållanden. Utskottet medger, att det kommer att
bli besvärligt, men säger att man väl får dra sig fram utan att omedelbart
resa så stora anspråk. Så kan man naturligtvis säga, men härtill vid jag replikera,
att det nog gått att dra sig fram även med den gamla rättegångsbalken
utan några större svårigheter. Jag tycker att även herrar jurister borde
kunna medge att det, när man nu vill genomföra en rättegångsordning som
innebär ganska många nyheter för jurister och domare, vore av intresse örn
detta kunde ske vid en tidpunkt, då inte lokalsvårigheter ytterligare ökade de
oundvikliga övergångssvårigheterna.

Första lagutskottet säger också, att man inte har några garantier för att

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken. (Forts.)
det är bättre tillgång på byggnadsmaterial 1950 än 1948. Detta är ju en rent
fatalistisk inställning till våra försörjningssvårigheter. Det är svårt att polemisera
mot en sådan argumentering, men vi ha väl i alla fall, föreställer jag
mig, här i kammaren haft som arbetshypotes, att dessa svårigheter äro av
temporär natur och att de, örn vi få tid pa oss, skola kunna övervinnas.

Det finns ytterligare en omständighet, som jag tycker talar för uppskovsyrkandet,
och det är att den nyligen beslutade stora uppbördsreformen skall
träda i kraft den 1 januari 1947. Även med anledning av den komma lokalsvårigheter
att resa sig, och i ännu högre grad personalsvårigheter. Redan nu
signalera vederbörande myndigheter, länsstyrelser och kommunala uppbördsverk,
att de inte veta var de skola ta folk den 1 januari 1947, då denna historia
skall sättas igång. Också på detta område kommer man tydligen att öka
svårigheterna genom att forcera ikraftträdandet av den nya rättegångsbalken,
vilken ju kommer att kräva helt ny kanslipersonal, sekreterarpersonal och annan
personal.

Jag förstår att det är ganska utsiktslöst att vinna gehör för min ståndpunkt,
som inte första lagutskottet kunnat finna någon reson i, men såsom vittnesbörd
örn att jag i vart fall är fullkomligt oförbätterlig inför de argument,
som första lagutskottet anfört, tillåter jag mig, herr talman, att yrka bifall
till min motion.

Chefen för justitiedepartementet, herr statsrådet Zetterberg: Herr talman!
Jag fruktar att den senaste ärade talaren inte tillräckligt har uppskattat betydelsen^av
den stora rättegångsreform, som det här är fråga örn. Det förhåller
sig ju så, att Sverige är ett av de ytterst få civiliserade länder som inte ha
en modern rättsskipning, och att det blir en ändring härvidlag är inte bara
något slags ensidigt juristintresse, utan det är enligt min, övertygelse av stort
värde för hela det svenska folket att rättsskipningen, framför allt i överrättema,
där de största ändringarna komma att ske, blir reglerad efter de principer
med bl. a. muntlighet och omedelbarhet, som i alla civiliserade länder
anses självklara. Att processerna i överrätterna trots allt ha gått så bra som
de faktiskt gjort, är enligt min tro snarast ett bevis på den svenska domarkårens
höga standard.

När nu riksdagen för flera år sedan antagit denna under årtionden efterlängtade
reform och denna av tvingande skäl måst uppskjutas ytterligare ett
ar, därför att man trots allt inte lyckats få alla förberedelser klara, då tycker
jag emellertid att det skulle vara en verklig olycka, örn man uppsköt denna
nödvändiga och viktiga angelägenhet under ett obestämt antal år framåt.

Jag är visserligen på det klara med att det råder stora svårigheter att få
byggnadsmaterial och kanske framför allt arbetskraft, och att man fördenskull
ännu inte kan få alla domstolslokaler riktigt idealiskt anordnade. Vad som
emellertid framför allt är nödvändigt är att det inrättas två nya hovrätter.
Härtill har riksdagen redan beviljat medel, och jag hoppas att grundläggningsarbetena
snart skola kunna påbörjas. Det gäller här inte särskilt stora byggnader,
och för övrigt blir det närmast fråga örn en del ändringsarbeten för
iordningställande av lokaler åt högsta domstolen och hovrätterna. Vad häradsrätterna
och rådhusrätterna beträffar tror jag, att de under de närmaste
arén i allmänhet kunna klara sig ganska bra med de nuvarande lokalerna.

Det kommer alltså i själva verket inte att ställas särskilt stora anspråk på
arbetskraft och byggnadsmaterial, och jag kan inte tro annat än att de tillgångar,
sorn man måste ställa till förfogande för detta ändamål, äro utomordentligt
väl använda i betraktande av den synnerligen viktiga reform, som
det nu gäller att äntligen få genomförd.

Lördagen den 15 juni 1940 fm.

Nr 25.

Förslag till lag om införande av nya rättegångsbalken. (Forts.)

Herr Nilsson i Kristinehamn erhöll på begäran ordet för kort genmäle och
yttrade: Herr talman! Jag vill endast med anledning av justitieministerns
anförande här säga att jag naturligtvis mycket väl förstår, att herr statsrådet
betraktar den materiel, som begagnas för dessa byggnadsändamål, såsom synnerligen
val använd. Jag är dock inte övertygad örn att alla de, som nu vecka
efter vecka, månad efter månad, för att inte säga år efter år få vänta på
byggnadstillstånd till vad de betrakta som mycket oundgängliga ändamål, dela
herr statsrådets mening örn, att man bör ge förtursrätt för detta speciella
önskemål.

Därtill vill jag lägga att jag skulle vara tacksam för att herr statsrådet i en
ny skrivelse från justitiedepartementet ville underrätta underrätternas chefer
örn att de få finna sig i att draga sig fram med dåliga lokalförhållanden under
de närmaste åren på grund av knapp tillgång på byggmadsmateriel.

Vidare yttrade:

Herr Lindqvist: Herr talman! Efter det anförande som justitieministern här
hållit kan jag fatta mig mycket kort och i huvudsak nöja mig med att yrka
bifall till vad utskottet föreslagit.

I fråga om herr Gezelius’ reservation vill jag säga, att rent principiellt har utskottet
ingen annan uppfattning än den herr Gezelius deklarerat, det framgår
tydligt och klart för envar, som läst utskottets utlåtande. De rent praktiska
synpunkterna, som utskottet i likhet med justitieministern lagt på denna fråga,
ha gjort att utskottet anslutit sig till den kungl, propositionen. Nu har ju första
kammaren redan för några dagar sedan bifallit vad utskottet föreslagit. Detta
hindrar naturligtvis inte andra kammaren att fatta ett annat beslut, men det
skulle i hög grad förvåna mig örn andra kammaren skulle gå en annan väg än
den som utskottet godkänt och tillika är Kungl. Maj :ts förslag.

Jag hade tänkt återge vad utskottet sagt — och det är ganska mycket —
örn denna principfråga som herr Gezelius vidrörde, men ledamöterna i kammaren
ha utskottsutlåtandet framför sig, och därför är det onödigt att jag läser
upp det. Jag vill bara häpvisa till sidan 27 och framåt, där utskottet angivit
skälen för sitt ståndpunktstagande.

Beträffande herr Nilssons i Kristinehamn motion vill jag säga. utan att på
något sätt vara elak mot min ärade partivän från Kristinehamn, att jag blev
verkligen förvånad över att han bar fram denna motion. Jag vet väl att det
ute i landet finns en del domare och jurister inte bara äldre sådana, som äro
rädda för den nya rättegångsreformen och dess nymodigheter. Det finns även en
och annan ung jurist som är emot den, men inte trodde jag att det skulle kunna
föranleda herr Nilsson i Kristinehamn att väcka motion örn uppskov med rättegångsreformen
därför att inte alla rådhusrättslokaler äro fullt tillfredsställande.
Jag vet inte hur många lokaler herr Nilsson sett, det är möjligt att han
sett fler än jag. De lokaler jag sett ha emellertid givit mig den uppfattningen
att förhållandena visserligen inte äro goda överallt, men att svårigheterna dock
inte äro så stora att man för deras skull har anledning uppskjuta rättegångsreformen.
Man bär ju ändå, herr Nilsson, i mycket över hundra år sysslat med
denna rättegångsreform, och det är sannerligen inte för tidigt att den förs i
hamn. Vad lokalerna för våra överrätler beträffar, både de som skola komma
till och de som redan finnas, så tror jag säkert att det skall ordna sig på det
ena eller det andra sättet.

Det finns sålunda enligt min uppfattning, herr talman, inte tillräckliga skäl
för att bifalla vare sig herr Gezelius’ eller herr Nilssons i Kristinehamn yrkande.
Med dessa få ord och med hänvisning till vad justitieministern sagt och
utskottet anfört ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Förslår/ till lag om införande av nya rättegångsbalken. (Forts.)

Herr Persson i Stockholm: Herr talman! Justitieministern, yttrade gentemot
herr Gezelius’ yrkande, att justitieministern för sin del inte velat avstå
från det skydd, som han anser att vederbörande tjänstehavare har i den berörda
undantagsbestämmelsen i § 11. Jag vill inte bestrida att undantagsbestämmelsen
kan utgöra ett skydd för tjänstehavaren. Jag skulle dock vilja uttrycka
det så att detta skydd för tjänstehavaren — det har erfarenheten visat
— ibland ges på bekostnad av rättssäkerheten för andra medborgare. Det är ju
ett privilegium dessa tjänstehavare få när de skola vittna i egen sak, och detta
kan locka till och uppamma missbruk av tjänsteställning. Jag menar således,
att det skydd man vill bereda dem blir ett skydd på bekostnad av den allmänna
rättssäkerheten. Jag vill inte låta denna punkt gå förbi utan att angiva denna
min mening, och detta även därför att jag personligen har så bittra erfarenheter
av vad bestämmelser av detta slag kunna leda till, nämligen ett utnyttjande
av paragrafer, som en enskild medborgare kan stå fullständigt hjälplös emot,
trots att man vet, att vederbörande kränker allt vad man kan kalla rättskänsla.
Det är emellertid inte endast mina egna erfarenheter jag utgår ifrån, utan även
begreppet polis vittne. Detta har blivit någonting som kränker de breda folklagrens
rättsmedvetande. Det är ett privilegium för tjänstehavare, som kommer till
uttryck på sådant sätt, att det inte blir någon likhet inför lagen för olika medborgargrupper,
å ena sidan dessa tjänstehavare och å den andra sidan vanliga
medborgare. Detta innebär och måste som sagt innebära en farlig lockelse för
tjänstehavare att värna sig för följderna av tjänstefel, och detta på ett för
dem själva farligt sätt.

Jag tycker inte att ett rättsförfarande efter nya regler kan göra skäl för
namnet framstegsvänlig reform så länge man är beredd att behålla sådana bestämmelser
som undantagsbestämmelserna för polismän när det gäller rätt att
vittna i egen sak. Med dessa ord vill jag, herr talman, yrka bifall till herr
Gezelius’ reservation.

Överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen framställde
först beträffande 1 § i förevarande lagförslag propositioner dels på godkännande
av utskottets förslag till lydelse av samma paragraf dels ock på godkännande
av berörda paragraf med den lydelse, som under överläggningen
föreslagits av herr Nilsson i Kristinehamn; och biföll kammaren utskottets
förslag.

Härefter gav herr talmannen beträffande lagförslaget i övrigt propositioner
dels på godkännande av första lagutskottets föreliggande förslag till lag
örn införande av nya rättegångsbalken utom i vad anginge 1 § dels ock på
bifall till det av herr Gezelius under överläggningen framställda yrkandet;
och fann herr talmannen den förra propositionen vara med övervägande ja
besvarad. Herr Gezelius begärde emellertid votering, i anledning varav efter
given varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den, som godkänner första lagutskottets föreliggande ''förslag till lag örn införande
av nya rättegångsbalken, utom i vad angår 1 §, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit det av herr Gezelius under överläggningen
framställda yrkandet.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom
uppresning; och befanns därvid flertalet hava röstat för nej-propositionen.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Förslag lill lag om införande av nya rättegångsbalken. (Forts.)
Kammaren hade alltså godkänt första lagutskottets förslag till lag om införande
av nya rättegångsbalken med den ändring däri, som angivits i den
vid utlåtandet fogade reservationen.

§ 7.

Föredrogos vart efter annat första lagutskottets utlåtanden:

nr 37, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn
handläggning av domstolsärenden m. m.;

nr 38, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn
ändring i sjölagen m. m.:

nr 39, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation, m. m.;

nr 40, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ förordningen den 201 november 1845 (nr 50
s. 1) i avseende på handel örn lösören, som köparen låter i säljarens vård
kvarbliva, m. m.;

nr 41, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
ändring i vattenlagen; och

nr 42, i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å
landet.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 8.

Föredrogs första lagutskottets utlåtande, nr 43, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag örn högsta domstolens sammansättning
och tjänstgöring, m. m.

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:

Herr Mosesson: Herr talman! Eftersom jag som ledamot av processlagberedningens
nämnd varit med om vad processlagberedningen hemställt, ber
jag att få säga några ord, men då jag anar att herr statsrådet för sin del
gillar första lagutskottets hemställan, kommer jag inte att göra något yrkande.

Det synes mig att vad här första lagutskottet föreslagit, vilket är i överensstämmelse
med vad majoriteten i lagrådet hemställt, på sätt och vis alen
halvmesyr. Att utse ett justitieråd för hela hans tjänstetid såsom ordförande
i högsta domstolen utan att ge honom karaktären av president eller
eljest chef för högsta domstolen är ju egendomligt. Processlagberedningen
sade ju också att det fanns skäl för att även i vårt land högsta domstolen
skulle lia en president, men då det skulle kräva grundlagsändring o. s. v., ville
man inte hemställa därom, utan de tre avdelningsordförandena i högsta domstolen,
utsedda av Kungl. Maj :t, skulle bilda ett kollegium, och den äldste
av dessa tre ordförande skulle tjänstgöra såsom ordförande vid de plena, vilka
förekomma i den samfällda högsta domstolen.

Jag anser alltfort, trots den argumentering som första lagutskottet här
kommer med, att det hade varit bättre att Kungl. Majlis proposition i detta
avseende oförändrad antagits av riksdagen. Det är denna min mening jag bär
velat deklarera.

Andra kammarens protokoll 10Ji0. Nr 25.

Förslag till lag
om högsta
domstolens
sammansättning
och
tjänstgöring.

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Förslår/ till lag om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring.

(Forts.)

Herr Olsson i Mellerud: Herr talman! Det kunde förefalla som om den föregående
talaren gjorde gällande att utskottets förslag skulle vara en försämring
av det förslag, som innefattas i den kungl, propositionen. Vi lia inom
utskottet inte fattat saken på det sättet. Vi lia uppskattat det försök att
skapa en ändamålsenlig organisation inom högsta domstolens arbetsområde,
som propositionen går ut på, men vi ha ansett att det saknats någonting. I
praktiskt taget samtliga övriga länder finns det en president i ledningen
för högsta domstolen, och vi se att denna tanke varit uppe hos såväl processkommissionen
på sin tid som hos processlagberedningen, men ett förslag
om en sådan ordning har av olika skäl uteblivit, detta huvudsakligen
därför att man ansett att det kanske inte skulle stå i riktigt god samklang
med grundlagen. Jag vill för min del inte'' dölja, att örn man kunnat komma,
förbi grundlagssvårigheterna, det varit lämpligt att lia en president. När
det emellertid ställts i tvivelsmål, huruvida en sådan anordning stod i god
överensstämmelse med grundlagen, har utskottet ändock velat gå ytterligare
ett steg längre än propositionen för att skapa en fast ledning för detta lands
högsta domstol.

Det kan inte vara klokt och riktigt att gå på det förslag, som skisserades
av den föregående talaren, där den äldste ledamoten, oavsett örn han är lämplig
eller inte, inträder som någon speciell företrädare för domstolen. Det
måste ju ur alla synpunkter vara fördelaktigare örn Kungl. Majit efter en
noggrann prövning av vederbörandes kvalifikationer utser den för ändamålet
lämpligaste för ett sådant viktigt arbetsområde. Det kan mycket
väl tänkas, att den äldste ledamoten är en mycket erfaren och duglig jurist
och att han som domare inte står efter någon av de andra; men det kan
också mycket väl hända, att han trots dessa egenskaper inte besitter den
organisatoriska talang som behövs för att ändamålsenligt organisera och leda
arbetet inom denna viktiga domstol. Jag vill erinra örn att vi på andra områden
inom samfundslivet haft erfarenheter, som bestämt tala emot ett system,
där det saknas en kvalificerad ledning för vederbörande verk.

Jag är tämligen säker på att utskottet här kommit till ett lyckligt förslag,
eftersom detta, förslag inte på något sätt träder grundlagen för nära, men
ändå ger det väsentliga av vad man här vill ha, nämligen en ansvarig person,
som svarar för den organisatoriska delen av arbetet. Jag tror att det
finns all anledning för riksdagen att ställa sig bakom detta förslag, och jag
ber att få yrka bifall lill detta.

Herr Mosesson: Herr talman! Det låter på herr Olsson i Mellerud som örn
jag skulle plädera för att den äldste i tjänsten inom högsta domstolen skulle
vara ordförande. Jag har inte yttrat något sådant, utan talade för bifall till
Kungl. Maj :ts förslag. Enligt detta förslag skola tre avdelningsordförande
utses av Kungl. Majit, och när högsta domstolen samfällt kommer till plenum
skall den äldste av dessa tre tjänstgöra. Min argumentering var för Kungl.
Maj lfa förslag.

Sedan skulle jag verkligen vilja hemställa att, örn nu utskottets förslag blir
riksdagens beslut och detta således kommer att gälla en tid, vi kunde få en
proposition örn grundlagsändring i detta hänseende, så att vi kunde få en president,
en verklig chef alltså, för högsta domstolen. Jag erinrar mig vad som
sades för ungefär 25 år sedan här i kammaren från västgötabänken, då en klok
enkel bonde på tal örn en annan sak sade: »Ska’ det va’ så ska’ det va’!» Han
blev rätt känd för detta sitt yttrande, den gode Larsson i Kroken. På samma
sätt är det bär; man har önskat att få en chef men inte velat taga steget ut

Lördagen den 15 juni 1940 fm.

Nr 25.

Furslag till lag om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring.

(Forts.)

och göra denne chef till president. Vi veta ju alla, som känna till denna sak, att
de nuvarande förhållandena och den nuvarande grundlagen bygga på gamla
förhållanden, då justitieråden i alla avseenden voro jämställda med varandra,
enär konungen personligen hade säte och stämma och rösträtt i högsta domstolen.
Den tiden är nu gången, och det är därför jag menar att den nya tiden
betingar nya förhållanden, som lämpa sig för denna nya tid.

Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 9.

Föredrogs första lagutskottets utlåtande, nr 44, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående
vittne vid vissa rättshandlingar.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10.

Föredrogs första lagutskottets utlåtande, nr 45, i anledning av dels Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 15
juni 1945 (nr 315), dels ock väckt motion angående viss ändring av 56 §
samma lag.

Efter föredragning av utskottets hemställan anförde:

Herr Hagberg i Luleå: Herr talman! Bakgrunden till de välbehövliga förbättringar
i flyktinglagstiftningen, som nu skola beslutas, är den nedisning,
som i antikominterns tecken försiggick även i vårt land, när det gällde behandlingen
av politiska och andra flyktingar. Dessa nya lagändringar uttrycka
den nya anda, som, för att apostrofera Sandlerkommissionens rapport, började
vinna ett sakta insteg i svensk praxis, liksom de väl också uttrycka det förhållandet
att kriget slutförts och att det krossat de stater, som varit föregångare
till det onda betraktelsesättet gentemot antifascistiska och judiska
flyktingar. Paulsonkommissionens utkomna rapport illustrerar mycket bra nödvändigheten
av dagens förslag, men den aktualiserar också enligt min mening
samtidigt trugan örn ytterligare åtgärder. Det är ett utomordentligt arbete,
som denna s. k. Paulsonkommission har utfört, och trots den vederbörliga tvättning,
som väl en del ärenden ha genomgått, utgör rapporten ett skakande dokument
över den flyktingpolitik, som förts i vårt land under krigsåren.

Kommissionen har behandlat 428 anmälningar örn grym behandling av
flyktingar. Den har inte varit i stånd att mottaga anmälningar från alla de
tusendel antar jag, som i Sverige kunnat räddas från en säker död, därest
icke en sa flyktingfientlig politik på ett så tidigt stadium genomförts. Man
får, när man läser denna rapport, ett mycket starkt intryck, av att dödslistorna
från Maidanek, Boisen, Auschwitz och andra förintelseläger skulle ha kunnat
vara åtskilligt kortare, om icke bestämmelser och en anda, präglad av både
sympati och skräck för nazismen, fått utforma vissa myndigheters åtgärder.
Det är nämligen en dom över själva andan och betraktelsesättet, när Paulsonkommissionen
fastslår, att »de frihetsberövande åtgärderna mot flyktingar
utgöra» jag citerar — »utflöde av en enhetlig uppfattning hos samtliga
de myndigheter, vilka haft att handlägga flyktingärenden». Denna kommission
konstaterar, att en laglig reglering av de frihetsberövande åtgärderna först
i sista skedet kommit till stånd, att allvarliga ingripanden i den enskildes frihet
så gott som uteslutan ilo reglerats i administrativ ordning — inom parentes

Förslag till
ändringar i
utlänningslagen.

Nr 25.

Lördalen deli 15 juni 1946 fm.

Förslåg till lindringar i utlänningslagen. (Forts.)
kan man tillägga, av herrar Paulson och liktänkande — att härigenom bland
flyktingar och även bland svenskar skapats uppfattningen, att utlänningarnas
behandling här icke följde gängse rättsprinciper, att flyktingarna haft mycket
begränsad möjlighet att kontrollera, att deras behandling stått i överensstämmelse
med gällande bestämmelser, att vissa bestämmelser örn flyktingar genom
hemligstämpling även varit hemliga för föredraganden i centrala utlänningsmyndigheten,
att övergrepp mot bestämmelserna om utlännings tagande i förvar
skett, att utlänning tagits i förvar av myndighet, som inte haft befogenhet
därtill, att utlänningar i förvar kvarhållits utöver stadgade tvåmånadersfrist
utan att Kungl. Majit har meddelats därom, att straffade utlänningar kvarhållits
sedan strafftiden avtjänats, att myndigheterna på grund av statsmakternas
generösa fullmakter fått för sig, att detaljerna i bestämmelserna örn
flyktingarnas behandling kunde ignoreras, att omhändertagna utlänningar ej
fått meddelande örn orsaken till omhändertagandet, att åtskilliga frihetsberövande
åtgärder varit rena övergrepp, att flyktingarna erhållit en känsla av
rättslöshet i mycket stor utsträckning, att flyktingarna kunnat tro att vidtagna
åtgärder skett efter angivelser — troligen är det outsagda: angivelser
från Gestapo — att åtskilliga ingripanden mot patriotiska norrmän, som varit
i sin regerings tjänst, kunnat stödjas på den svenska spionerilagstiftningens
lösliga utformning och slutligen att frihetsberövande åtgärder skett mer än
nödvändigt och att nian inte har knusslat, när det gällt att tilltaga, tiden
för inspärrningen. Detta är, herr talman, en koncentrerad sammanfattning av
olika former för lagliga och olagliga övergrepp, trakasserier, grymheter, ja
förbrytelser, men detta dokument karakteriserar också den anda. av antikommunism
och judehat parad med nazivänlighet oell reaktionärt sinnelag, sorn,
för att återigen anknyta till kommissionen, varit ett utflöde av en enhetlig
upnfattning hos våra myndigheter.

Byråinspektör Paulson har framställts som prototypen för detta betraktelsesätt
i den tidigare diskussionen, som förts i vårt land. Han hade mycket stor
makt. Hans antisemitism är väl bestyrkt av Paulsonkommissionem Hans antikommunism,
som vägledde honom ända tills han hamnade inför rådhusrätten,
åtalad för spioneri, och av regeringspartiets talesman vid 1945 års remissdebatt
kvalificerad som lämplig för nedersta trappsteget i Dantes Inferno, var
gillad av myndigheterna. Generaldirektör Höjer, en av de huvudansvariga för
flyktingpolitiken, har inom denna kommission konstaterat, att Paulsons allmänna
inställning influerades av att han var vitgardist 1918 och — här citerar
jag generaldirektör Höjer — »att han var av en antikommunistisk uppfattning,
varmed jag avser icke endast att han hade en riktig och med hänsyn till
arten av hans uppgifter nödvändig inställning.» Alltså finnfascistisk och antikommunistisk
inställning var enligt chefen för flyktingpolitiken riktig och
nödvändig för den som skulle handha de politiska och andra flyktingarnas
omhändertagande i vårt land! Man erinrar sig, när man läser detta, Tegnérs
ord: »Blott barbariet var en gång fosterländskt.»

När den fascistiska fosterlandslösheten. som har en sådan prototyp som
Q.uisling, när sympatierna för den nazistiska hcrrefolksdrömmen, när förståelsen
för dödsfabrikerna. mot främmande folk, raser och trosbekännare framställes
som en riktig och med hänsyn till arten av hans uppgifter nödvändig
inställning, då, måste jag säga. har uttrycket fosterländsk verkligen fått en
utformning, som nära ansluter sig till Tegnérs nyss citerade ord.

Men det är naturligtvis inte det viktiga att erinra om det huvudsakliga i
Paulsonkommissionens rapport, fastän jag tycker det varit nödvändigt att
använda detta tillfälle för att den åtminstone inte alldeles skall tigas ihjäl
inför riksdagen innan kommissionen nu inom kort åtskiljes. Frågan är näm -

Lördagen den lä juni 1940 fm.

Nr 25.

Förslag till ändringar i utlänningslagen. (Forts.)
ligen: finns det nu några garantier för att denna fascistiska inställning inte
åter skall sätta sin prägel på vår flyktingpolitik i en ny världskamp mellan
demokrati och reaktion? Det är många orsaker till denna fråga. Det enda offerlammet
hittills på anständighetens altare, nämligen Paulson, åtalades som
bekant för att han till Lönnegren, d. v. s. till Gestapo hade utlämnat namnen
på 90 flyktingar — han erkände enligt kommissionen endast beträffande ett
50-tal flyktingar — för att han utlämnat adressuppgifter på allierade legationers
medlemmar, för att hail angivit en tysk f. d. legationstjänsteman i svenska
säkerhetspolisens tjänst för Gestapo m. m., och han dömdes därför av Stockholms
rådhusrätt till 1 år 10 månaders straffarbete. Det heter i utslaget, att
han dömts för utlämnande av namnen på ett avsevärt antal utlänningar till —-det måste Paulson varit medveten om — den tyska underrättelsetjänsten, för
delaktighet i olovlig underrättelseverksamhet och för uppsåtlig förbrytelse i
tjänsten för att annan gynna.

Statsrådet Möller, som tyvärr icke är närvarande i dag, gick som bekant i
god för Paulson liksom den nyss citerade generaldirektören Höjer, och dessutom
är det ju känt, att Svea hovrätt i avbidan på slutbehandling av målet
försatt Paulson på fri fot. Men Paulsonkommissionen konstaterar, att Paulsons
profinska och antikommunistiska inställning varit allmänt känd. Tjänstemännen
i socialstyrelsen sägas tidigt ha kommit underfund med att Paulson bedrev
klappjakt på kommunister. Paulson var enligt en annan tjänsteman fientligt
inställd mot främlingar med undantag för vitfinnar, mot vilka han varit
mycket välvillig, heter det vidare. Andra tjänstemän i socialstyrelsen konstatera,
att Paulson var antisemit, och säga att det är rimligt att antaga, att
detta var allmänt känt inom socialstyrelsen. En tjänsteman säger, att han hade
ett otrevligt sätt mot folk, men hans närmaste chef, dåvarande byråchefen
Bexelius, förklarar att han icke kände till något mera örn Paulsons protyska
inställning resp. vitfinska sympatier och antikommunistiska sinnelag, och han
säger vidare att han inte hade någon anledning att förutsätta, att Paulson
skulle låta denna inställning prägla sin verksamhet i flyktingnämnden.

Herr talman! Jag skall inte här ingå på det politiska ansvaret för detta.
Det är naturligtvis ytterst regeringspartiets sak att klara ut, vilka politiska
konsekvenser som det anser sig böra draga med anledning av kommissionens
rapport. Men jag måste fråga: har icke det funnits anledning för regeringen
att draga någon annan slutsats av detta dokument än de förslag till lagändringar,
som föreligga här i dag? Hur är det med den man, som var juridiskt ansvarig,
såvitt jag kan förstå, för denna politik, chefen för socialstyrelsen under
dessa år? Hur var det nied den man, som var Paulsons närmaste överordnade,
sorn, örn jag är rätt underättad, härom dagen befordrades till generaldirektör?
Jag måste verkligen fråga, har verkligen regeringen omedelbart sedan
detta dokument har lagts på bordet inte ansett sig böra draga några andra
slutsatser än att befordra till de högsta ämbeten i statens tjänst människor,
som dock måste ha haft ett visst ansvar för sina närmaste underordnades verksamhet
på detta område? Jag måste fråga: kommer verkligen en hand att röras,
kommer man att flytta en stol, kommer en enda vindpust egentligen att
blåsa upp ett enda dammkorn i de kretsar, som bär ansvaret för denna flyktingpolitik? Den

lagändring, som här föreslås, kan man kort och gott karakterisera såsom
värd riksdagens stöd och såsom ägnad att medföra mycket välbehövliga
förbättringar. Det är bara synd att förbättringarna skulle komma så sent att
de inte kunde göra någon nytta för alla de människor, som under dessa fruktansvärda
år lia varit hänvisade till den svenska barmhärtigheten. Jag måste
fråga: lia vi några garantier för att inte denna lagändring också i en ny lik -

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Förslåg till ändringar i utlänning slag en. (Forts.)
ilande situation kompletteras med en ny fullmaktslag, som gör densamma
illusorisk?

Det har väckts en motion av herr Håstad, som utskottet avvisar med hänvisning
till att innebörden i det förslag, som utskottet framlägger, täcker det
syfte som herr Håstad vill uppnå med sin motion. Jag måste säga, att principiellt
är jag helt ense med herr Håstad. Örn jag skall göra någon anmärkning
skulle det vara den att det är synd att samvetet skulle vakna först när
de fascistiska flyktingarna strömmade in i landet och när det blivit aktuellt,
hur man skulle sköta vården av dessa. Ty skall denna lagstiftning i praktiken
bara se till att det blir skydd för låt mig säga herrar Tigerstedt^, för finska
fascistiska officerares intriger på svensk mark eller för de baltiska fascisternas
intriger, då är det inte mycket nytta med den.

Herr talman! Det framgår av vad jag här har sagt, att det förslag, som
utskottet här förordat, har mitt gillande och att jag inte har någon anledning
att göra något särskilt yrkande i anledning av detsamma. Äfen jag har tyckt
att man borde utnyttja det enda tillfälle som ges vid denna riksdag att innan
dammet alldeles lagrar sig över Paulsonkommissionens rapport erinra riksdagen
örn några av huvudpunkterna i densamma. I vad på oss kommer att
bero skola vi nog sörja för att denna rapport inte skall falla i glömska. Jag
har bland annat tagit till orda här med tanke på att det ju skall komma flera
rapporter. Det är därför nödvändigt att rikta opinionens uppmärksamhet på
detta dokument för att man av detsamma inte bara skall draga den goda slutsats,
som lett till denna lagändring. Man bör inte bara förändra lagen utan
också den anda, i vilken lagen handhaves, så att inte alla dessa fruktansvärda
misstag och förbrytelser upprepas.

Hans excellens herr statsministern Hansson: Herr talman! dag beklagar,
att socialministern på grund av utförandet av ett officiellt uppdrag inte har
möjlighet att närvara här i kammaren. Han hade själv önskat vid detta tillfälle
få till stånd en diskussion örn Sandlerkommissionens betänkande. För min
del ämnar jag inte gå in på någon egentlig polemik mot herr Hagberg och
ännu mindre mot kommissionen. Jag skulle tro, att kommissionens härvarande
ledamöter äro ense med mig örn jag karakteriserar herr Hagbergs anförande
som ett försök att pressa vad kommissionen har uppdagat och uttalat vida
längre än kommissionen själv har avsett.

Jag har inte någon möjlighet att gå in på någon diskussion om de särskilda
fall, som lia behandlats i kommissionens rapport. Det finns ingen anledning
att söka bestrida eller skyla över att här ha påvisats en rad misstag, en råd
åtgärder, beträffande vilka man, när man nu ser dem i deras rätta belysning,
skulle önskat att de vidtagits på ett annat sätt och många gånger även i en
annan anda. Men är det så märkvärdigt, att sådana saker kunnat hända även
hos oss? Man bör erinra sig, att detta är första gången vi ha stått inför problem
av denna art — vi hade ingenting liknande under förra världskriget. Det är
därför förklarligt, örn lagstiftningen på detta för oss nya område blev otillfredsställande
och tillämpningen därav från myndigheternas sida inte alltid
var som man kunde lia önskat.

Alltså utan några omsvep: här har påpekats en del missförhållanden, som
kunna beklagas men som framför allt böra utgöra ett observandum för den
händelse vi på nytt, något som vi dock alla hoppas vi skola slippa, skulle
ställas inför sådana problem.

Vi få emellertid i detta sammanhang inte bara tänka på under vilka förhållanden
detta arbete utfördes, på den bristande erfarenheten på hithörande
område och på hur oerhört pressat läget imr i olika avseenden. Kommissio -

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Forslag till ändringar i utlänningslagen. (Forts.)
nélis rapport säger ju inte allt om vår flyktingpolitik — den säger inte ens
det mesta eller det viktigaste. Jag vill inte genom att konstatera detta rikta
någon förebråelse gentemot kommissionen. Denna har inte haft till uppgift
att för svenska folket framlägga en redogörelse för vår behandling av flyktingar
i allmänhet, utan den skulle undersöka, huruvida det vid behandlingen
av flyktingarna begåtts sådana handlingar, som borde påtalas. Av denna anledning
har kommissionen inte talat örn behandlingen av det övervägande antalet
flyktingar. Såvitt jag erinrar mig uppger kommissionen, att den mottagit
428 anmälningshandlingar. Vi hade när kriget slutade 183 000 flyktingar
här i landet. Örn man ställer dessa siffror, 428 och 183 000, mot varandra,
förstår man, att det finns en helt annan och mycket viktig sida av saken
när det gäller flyktingarna i vårt land. vilken inte har blivit belyst. Jag vill
naturligtvis inte påstå, att det endast i dessa 428 fall har funnits anledningtill
anmärkning mot behandlingen av flyktingar, men jag vågar däremot påstå.
att huvudmassan av flyktingarna — vilka för övrigt huvudsakligen kommo
hit efter ingången av år 1943, under det att kommissionens anmärkningar
mycket ofta hänföra sig till tiden dessförinnan — blivit mycket generöst behandlad.
Inte nog med att vi vår plikt likmätigt tillåtit dem att vistas i vårt
land. våra myndigheter ha också nedlagt mycket arbete på att skaffa dem
sysselsättning. För danskar och norrmän har det varit möjligt att i särskilda
läger få utbildning i sitt fosterlands tjänst. Åt en del flyktingar, särskilt
norska och danska, har lämnats en betydande rörelsefrihet, som bland annat
tagit sig uttryck i att de haft ett visst mått av självstyrelse. Det var nämligen
inte de svenska myndigheterna som bestämde, vad som skulle ske inom dessa
flyktinggrupper, utan vederbörande lands stockholmsbeskickning fick praktiskt
taget helt bestämma, hur i olika ting skulle förfaras, naturligtvis i ständig
kontakt med svenska regeringen och särskilt de av dennas medlemmar,
sorn hade att handlägga flyktingfrågor.

Jag har härmed bara velat fästa uppmärksamheten på ali vi lia haft en
kolossalt slör grupp av flyktingar, örn vilkas behandling jag vågar säga, att
man har rätt att använda det bästa omdöme. De ha blivit väl behandlade och
vi lia fått många erkännanden för detta. Man bör inte glömma detta, när man
skall bedöma vår flyktingpolitik. Ä andra sidan vill jag naturligtvis inte alls
åberopa detta för att överskyla de misstag, som kunna lia begåtts. Dessa räfster.
sorn vi nu göra med oss själva, kunna ju bara fylla ett nyttigt ändamål,
om de visa upp misstag och örn vi lära av misstagen.

Sedan kan man ju som herr Hagberg söka efter offer för denna politik. Han
var såvitt jag kan förstå ganska måttfull i sina krav. då han vänligt nog
överlämnade åt regeringspartiet att draga de politiska konsekvenserna. Jag
läste nyligen i en dansk skrift ett uttalande av det svenska kommunistiska
partiets ledare, där han förklarade, att det kommunistiska partiet numera
icke betraktar sig som ett oppositionsparti. Det är kanske detta som gör herr
Hagberg så blygsam. Men även den som står utanför regeringspartiet kan ju
påfordra afl man drar politiska konsekvenser. Örn herr Hagberg velat gå radikalt
till väga, borde lian naturligtvis ha utkrävt ansvar av den då sittande regeringen.
Visserligen skedde mycket av vad som här kommit fram utan regeringens
gillande men en regering kan aldrig undandraga sig ansvaret och säga:
»det var myndigheterna som bestämde det, det visste vi inte örn» — det kan
vara lika brottsligt att vara ovetande som att vara direkt ansvarig. Med hänsyn
lill de starka ord herr Hagberg använde borde lian ställa den då sittande
regeringen, för vilken jag var chef. till ansvar. Hail borde kanske överväga
afl inför riksdagen begära att få mig ställd inför riksrätt för att svara följe
gräsligheter som han anser lia begåtts. Jag fäster mig inte så mycket vid

Nr 25.

Lördagen ilen 15 juni 1940 fm.

Förslag till ändringar i utlänningslagen. (Forts.)
de starka orden, det är bara de vanliga överdrifterna, men jag måste säga, att
en oppositionsman inte är försvarad med att lägga prövningen hos regeringspartiet.
Var så god och kräv själv!

H err Hagberg i Luleå: Herr talman! Statsministern sade i början av sitt
anförande, att jag försöker pressa Paulsonkommissionens uttalande, men jag
vill gentemot detta säga, att jag Ilar refererat detta så gott jag har kunnat.
Örn sedan statsministern, när han hör min framställning inte tycker sig känna
riktigt igen andan i Paulsonkommissionens rapport, må det vara- hans ensak.
Jag tror emellertid det stenografiska referatet skall visa, att min framställning
icke i sak avviker från vad som kommit till uttryck i Paulsonkommissionens
rapport. Det är naturligtvis en individuell uppfattning örn herr statsministern
tycker att jag försöker pressa så mycket saft som möjligt ur detta
betänkande, men jag måste säga, att jag av herr statsministerns framställning
fick det intrycket att han försökte örn inte dölja så åtminstone överskyla och
förtaga det starka intrycket av denna rapports framställning. Statsministern
säger, att det inte är märkvärdigt att detta kunnat ske och att det är första
gången vi haft att brottas med dylika problem. Frågan örn flyktingpolitiken
är ju principiellt inte ny, även örn problemet inte tidigare haft samma gigantiska
proportioner, och principerna ha tidigare varit föremål för de svenska
statsmakternas prövning.

Herr statsministern trycker särskilt på att rapporten inte säger allt och kanske
inte ens det viktigaste. Det viktigaste är nämligen enligt hans mening att
större delen av den väldiga massan flyktingar som under de senaste krigsåren
vällde in över landets gränser fick en god behandling. Ja, vi veta alla, att
hälsan tiger still. Det är uppenbart, att de 36 000 flyktingar som kommo från
Baltikum och de som vällde in från Finland icke haft någon större anledning
att klaga. Därmed vill jag inte på något vis göra gällande, att inte även mångå
antifascistiska flyktingar fått en god omvårdnad i Sverige. Det är ett faktum
som statsministern här framhåller och som jag inte har någon anledning att
förneka, men det är ju inte detta den omstridda frågan gäller. Hela svenska
folket stod ju enigt bakom regeringens politik när det gällde olika humanitära
åtgärder, utbildning av danskar och norrmän i polistjänst, hjälpaktioner
för barnen o. s. v. Men det är inte detta som föranlett kommissionens tillsättande
och förorsakat framläggandet av detta fruktansvärda material. Jag har
således inte någon anledning att tala örn den stora flyktinginvasionen under
krigets senare skede och Paulsonkommissionen säger ju själv, att den inte haft
anledning att sysselsätta sig med denna del av flyktingpolitiken, alltså med
vad som hände efter Stalingrad, utan det viktiga härvidlag är, örn flyktingbehandlingen
dessförinnan varit ett utflöde av en enhetlig uppfattning.

Statsministern säger, att jag generöst överlåtit åt regeringspartiet att dra de
politiska konsekvenserna av detta. Han menar, att örn jag vore fullt konsekvent,
borde jag begära att den förra regeringen med statsministern i spetsen skulle
ställas inför riksrätt. En representant för ett litet parti reser naturligtvis inte
ett sådant krav, när det politiska läget är sådant det för närvarande är och det
föreligger en parlamentarisk utredning som låter samtliga partier draga de politiska
konsekvenserna. Jag vill nied detta framhålla, att det inte är någon privatsak
för det kommunistiska partiet att kritisera samlingsregeringen för detta,
utan det måste såvitt jag förstår angå alla riksdagspartier, således bland andra
dem, som ha representanter i Paulsonkommissionen, vilken formulerat dessa
grava anmärkningar mot myndigheternas sätt att behandla flyktingar. Statsministern
vet mycket väl, att jag framför allt tänker på socialministern, när
jag talar örn de politiska konsekvenserna. Jag har redan tidigare, bland annat

Lördagen den 15 juni 194(1 fm.

Nr 25.

Förslå!/ till ändringar i utlänningslagen. (Forts.)
i årets remissdebatt, talat om hans andel i ansvaret, och jag har därvid påpekat
det beklagliga i att han såsom högste chef för säkerhetspolisen inte ens vågat
företaga åtgärder för att skydda sig själv eller de övriga regeringsmedlemmarna
mot det organ han själv har tillskapat. Beträffande honom tycker jag saken
för mitt vidkommande är utagerad. Det är enligt min mening regeringspartiets
sak att, när akterna nu ligga på bordet, självt avgöra, vilka slutsatser det skall
draga. Däremot säger statsministern ingenting örn att det, samtidigt sorn personer
utnämnas till viktiga poster, framlägges dokument, som ställa dessa personers
verksamhet i en långt ifrån klar belysning. Det är ju bara en del. av hela
problemet, vilka slutsatser som härvidlag skola dragas. Jag tycker mig i alla
fall ha utläst, både ur en sådan utnämning och ur herr statsministerns anförande
i dag, en benägenhet att bagatellisera den rapport, som har framlagts,
en obenägenhet att dra några andra slutsatser av densamma än dem, som föreligga
här i form av den föreslagna lagändringen. För övrigt var det ju långt
innan kommissionen hade framlagt sitt betänkande som regeringen utarbetade
denna proposition.

Hans excellens herr statsministern Hansson: Herr talman! Herr Hagberg
må ha sin mening om det anförande som jag hållit. Själv var jag angelägen om
att försöka lägga det på ett sådant sätt, att det inte skulle uppfattas såsom en
bagatellisering av de anmärkningar, som ha framställts. Jag finner det emellertid
fortfarande mycket rimligt, att vad som framkommit i Sandlerkommissionens
rapport inte ställes såsom ensamt betecknande för vår flyktingpolitik,
när det finns så mycket mer betydande sidor av denna, som också böra komma
fram.

Vad det personliga angreppet mot socialministern beträffar, vill jag säga,
att det ingår inte i min uppfattning örn en regerings ställning att man tar ut
en enskild ansvarig, särskilt inte örn det gäller en politik av detta slag. utan
det måste vara ett gemensamhetsansvar, av vilket framför allt regeringens
chef tar sin mycket betydande andel. Till detta skulle jag bara vilja lägga, att
jag överhuvud taget inte reflekterar på herr Hagbergs rekommendation, bl. a.
av den anledningen att örn det är någon, som har försökt rätta till de missförhållanden,
vilka till en början framträdde i vår flyktingpolitik, örn det är någon.
som har strävat efter att bereda en god behandling åt flyktingarna, så är
det just socialministern.

Sedan kanske det tillåtes mig att uttala min förvåning över den blygsamhet,
sorn plötsligt har gripit våra kommunister. Jag har tidigare aldrig märkt,
att deras litenhet föranlett dem till någon som helst återhållsamhet vare sig
i ton eller anspråk. Men det är kanske därför att partiet nu är litet större än
det varit förut, som man känner att man måste vara litet försiktigare. Och det
är klart att när man håller på att lägga örn till någon sorts framtida regeringslahighet,
så vill man visa, att man inte bara är den, som kritiserar, utan att
man också är en sansad bedömare av vad som förekommer.

Jag kan emellertid inte riktigt acceptera herr Hagbergs ståndpunkt i ett avseende.
Detta är icke någon privatsak för kommunisterna. Så uttryckte sig herr
Hagberg. Inte stå vi här i riksdagen och diskutera politiska handlingar och bedömningar
såsom privatpersoner — då kunde vi ju lika väl gå ner och sätta oss i
kaféet och diskutera — utan här diskutera vi ju såsom representanter för de
svenska väljarna! Det är viii dessa väljare, som herr Hagberg också skall lia i
åtanke. Han skall inte tro, att han är här bara som privatperson och kan göra
i det ena fallet så och i det andra fallet så. Jag tycker att herr Hagberg
skulle ta konsekvenserna därav — även om hail kan säga sig, att det är inte
så stor risk vad han begiir, ty partiet är faktiskt litet.

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Ändring
i barnavårdslagen.

Förslåg till ändringar i utlänningslagen. (Forts.)

Herr Hagberg i Luleå: Herr talman! Jag vill till vad herr statsministern
allra sist anförde bara säga, att örn han finner min framställning vara blygsam,
så står det inte riktigt i överensstämmelse med hans tidigare karakteristik.
Och örn han finner det vara blygsamt att presentera innehållet i kommissionens
rapport på det sätt, som jag har gjort, visar det att statsministern själv
har uppnått en stor förmåga av blygsamhet. Att det framställes så grava anmärkningar
som dem, som jag här refererat från Paulsonkommissionens betänkande,
finner hail, om inte acceptabelt, så dock inte särskilt märkvärdigt, och
han kan ändå hålla god min i elakt spel och t. o. m. vara vänlig nog att säga,
att den som händelsevis först råkar påpeka detta har uppträtt på ett sansat
sätt!

^ram^r a^l en sak. som jag tyckte var det viktiga i statsministerns
bade senaste och första inlägg i frågan, och det är att han här talar örn en politisk
process. Kan det vara ett uttryck för statsministerns berömda förståelse
av taktikens metod att på detta stadium vilja få till stånd en politisk process
mellan å ena sidan det kommunistiska partiet och å andra sidan den nuvarande
regeringen och samtliga övriga riksdagspartier för att på det sättet det
svenska folket skall glömma bort, varom frågan egentligen står?

Jag tror nog att herr statsministern, örn den nuvarande riksdagen ställdes inför
den frågan, huruvida den regering, som satt, var en prima regering och örn
den gjort det allra bästa, skulle kunna vara lugn för att regeringen skulle få
det nödvändiga flertalet av rösterna. Men vi vilja inte ställa frågan på det
sättet, utan vi vilja ha en diskussion örn vad som har avslöjats i denna rapport
och örn vad som bör göras för att uppnå det som kommissionen ändå har velat
komma fram till. Och jag vet inte, örn jag pressar kommissionens utlåtande,
när jag vågar inlägga den meningen däri, att kommissionen önskar inte bara
en lagstiftning. _ som förebygger ett upprepande av den förda politiken, utan
också att det blir — och det var detta jag har velat understryka — en annan
anda, ett annat betraktelsesätt när det gäller dessa frågor, ty det är til syvende
og sidst viktigare än politiska processer i denna sak.

Hans excellens herr statsministern Hansson: Herr talman! I anledning av
det sist sagda vill jag bara fästa uppmärksamheten på att det var herr Hagberg,
som i sitt första anförande frågade, vilka politiska konsekvenser man
skulle draga av denna rapport, och han ville generöst nog överlåta detta till majoritetspartiet.
Det är alltså han, som fört in diskussionen på det politiska
planet.

Herr Olsson i Mellerud: Herr talman! Första lagutskottet har ju inte haft
anledning att syssla med Paulsonkommissionens rapport, vilken är det som här
huvudsakligen diskuterats, och jag finner det därför inte såsom representant
för utskottet befogat att ge mig in på den frågan.

Vad beträffar den föreslagna lagändringen har det ju inte från något håll
här framställts någon egentlig invändning mot vad utskottet har föreslagit, och
jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Överläggningen var härmed slutad. Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 11.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande, nr 29, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 6 juni 1924 (nr
361) örn samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Genom en den 8 mars 1946 dagtecknad proposition, nr 186, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, hade Kungl. Maj :t, under

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Ändring i barnavårdslagen. (Forts.)

åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden.
föreslagit riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till
lag angående ändring i lagen den 6 juni 1924 (nr 361) örn samhällets barnavård
och ungdomsskydd (barnavårdslag).

Utskottet hemställde, att riksdagen, med förklarande, att det genom propositionen
framlagda lagförslaget icke kunnat i oförändrat skick antagas, måtte
för sin del antaga ett av utskottet framlagt förslag till lag i ämnet.

43 § 1 och 2 mom. barnavårdslagen skulle hava följande lydelse:

{Enligt Kungl. Maj.ts förslag.)

(Enligt utskottets förslag.)

43 §.

1 mom. För beredande av skyddsuppfostran skola finnas av staten eller
andra upprättade skolor tillhörande harna- och ungdomsvården.

Särskilda skolor eller skolavdelningar
skola finnas:

a) för barn i skolpliktig ålder
(skolhem) ;

b) för barn. som vid omhänder

Särskilda skolor eller skolavdelningar
skola finnas:

a) för barn i skolpliktig ålder
(skolhem);

b) för barn. som vid omhänder -

tagandet avslutat sin skolgång men tagandet avslutat sin skolgång men
icke fyllt aderton år. eller för perso- icke fyllt aderton år, eller för perso ■

A n n -* \ / -f V T \ _ _____- Cl • I v d \ / t .i. /, /) n f syni I •

ner. som avses i 22 § d) (yrkesskolor);

c) för väntande mödrar och mödrar
med späda barn (hemskolor).

För omhändertagna över skolpliktig
ålder, vilka äro efterblivna till förståndsutvecklingen,
skola särskilda yrkesskolor
vara inrättade. Särskilda

ner, som avses i 22 § d) (yrkeshem);

c) för väntande mödrar och mödrar
med späda barn (hemskolor).

För omhändertagna över skolpliktig
ålder, vilka äro efterblivna till förståndsutvecklingen,
skola särskilda yrkeshem
vara inrättade. Särskilda skol -

itt/Ou V Cir XIX a Ci u tu;viv • k-'' , i. f*

skolhem och yrkesskolor skola därjäm- hem och yrkeshem skola därjämte Junte
finnas för omhändertagna, som på nas för omhändertagna, som på grund

_ - ~ . . i • , JO ''*• 1 1 '' 1 _____'' Å J. ^ i rj A n

grund av själslig abnormitet böra stå
under särskild läkartillsyn.

Där Konungen beträffande viss yrkesskola
så medgivit, må person, som
avses i 22 § d). intagas i skolan, ändå
att denna ej är avsedd för sådana personer.

Elever av olika kön må ej intagas i samma skola.

av själslig abnormitet böra stå under
särskild läkartillsyn.

Där Konungen beträffande visst yrkeshem
så medgivit, må person, som
avses i 22 § d). intagas i hemmet.
ändå att detta ej är avsett för sådana
personer.

_ ...._____ För Stockholm oell (löte borg

skola finnas erforderliga av städerna
själva upprättade eller för deni
anordnade skolhem och yrkesskolor för
barn, som vid omhändertagandet ick(

2 mom. För Stockholm och Göteborg
skola finnas erforderliga av städerna
själva upprättade eller för dem
anordnade skolhem och yrkeshem för
barn, som vid omhändertagandet icke

Malli, »Ulli vill UlliilClllLXCX .-v* ---------------o

fyllt aderton år. Vad nu sagts gäller fyllt aderton år. Vad nu sagts gäller

1 • T 1 n .. -t O 1 1 1 ’ .1__1___ V:: _ 1. „ Mn rvw-i -V\ r, f\

dock ej skolor för barn, som på grund
av själslig abnormitet böra stå under
särskild läkartillsyn.

dock ej skolor för barn, som på grund
av själslig abnormitet böra stå under
särskild läkartillsyn, eller yrkeshem folkärn
över skolpliktig ålder, vilka äro
efterblivna till förståndsutvecklingen.

Utskottets hemställan föredrogs; och anförde därvid:

Herr Nilsson i Kristinehamn: Herr talman! Det är en ganska liten relorm,
som den här föreliggande propositionen behandlar och som väl i dag kommer

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Ändring i barnavårdslagen. (Forts.)

att beslutas av riksdagen. Den är så obetydlig, att jag har hört att andra
lagutskottet t. o. m. har varit betänkt att helt avslå den kungl, propositionen,
enär utskottet inte tror på nyttan av några namnändringar i detta sammanhang.
Men denna reform är kanske inte så obetydlig, om den ses i ett större
sammanhang, och särskilt böra vi observera, att den inte är obetydlig för alla
dem, som närmast beröras av de förhållanden, som regleras i denna proposition,
nämligen de vid skyddshemmen intagna eleverna.

Det nu framlagda förslaget är en detalj i det arbete, som har utförts av
1942 års skyddshemsutredning, och syftet med detsamma har varit att möjliggöra
en förbättrad eftervård för skyddshemseleverna. 1942 års skyddshemsutredning
hade nämligen till sin uppgift att i olika avseenden söka förbättra
eftervården för skyddshemseleverna. Man hade kommit underfund med att
sedan eleverna lämnat skyddshemmen, uppstod det för dem ganska betydande
svårigheter, när det gällde att anpassa sig till förhållandena inom arbetslivet
och samhället i övrigt, och det hade visat sig nödvändigt att på olika områden
vidtaga åtgärder för att underlätta denna anpassning. Bl. a. hade man observerat,
att just benämningen skyddshemselever satte en stämpel på dessa elever
som visade en benägenhet att förfölja dem praktiskt taget genom hela livet
och i alldeles särskilt hög grad under den närmaste tiden efter det de lämnat
skyddshemmen. Arbetsgivarna voro inte så hågade att befatta sig med dessa
ungdomar, och även i kamratkretsar kunde det förhållandet att vederbörande
var skyddshemselev medföra svårigheter för honom, när det gällde att på ett
naturligt sätt glida in i en ny miljö, svårigheter som så småningom gjorde att
en del av de svagaste elementen ånyo måste omhändertagas av samhället,
återförpassas till skyddshem eller placeras på andra anstalter.

Man har därför menat — och den meningen har ju även Kungl. Maj :t omfattat
i den proposition, som här har framlagts — att örn vi på allvar vilja gå
in för att betrakta skyddshemsvården såsom en vård, som inte i något avseende
har karaktären av straff eller repressalier från samhällets sida, måste det
vara angeläget, att den vård och utbildning, som meddelas eleverna i skyddshemmen,
sker under sådana former, att de icke på något sätt särsta!las i förhållande
till andra ungdomar. Detta har lett till att man har föreslagit ett konsekvent
utrensande av begreppet skyddshem ur barnavårdslagarna och ersatt
detta begrepp med termen »skolor tillhörande harna- och ungdomsvården».

Nu säges det från andra lagutskottets sida. ali just denna nya benämning,
skolor tillhörande harna- och ungdomsvården, är en dålig ersättning för det
korta °ch^ klatschiga ordet skyddshem. Jag vill då fästa kammarens uppmärsarnhet
på att man har just velat finna en benämning av dessa anstalter, som
är så pass lång och invecklad, att den inte låter sig förvandla till ett nytt slagord
eller en ny klyscha, som förföljer vederbörande ungdomar genom hela livet.
Jag skulle tro, att benämningen »skolor tillhörande harna- och ungdomsvården»
ganska bra motsvarar detta önskemål.

Andra lagutskottet har ju emellertid slutligen övervunnit sin tvekan och
accepterat denna nya benämning, men utskottet har icke kunnat låta bli att
åtminstone i en detalj ge till känna en avvikande mening. Man har sålunda inte
kunnat gå med: på att de skolor för något äldre manliga elever, som finnas
vid en del skyddshem, skulle få benämnas yrkesskolor, utan man säger att de
i stället böra heta yrkeshem. Motiveringen för denna ståndpunkt har man fått
av yrkesskolöverstyrelsen, som för sin del befarar, att användandet av ordet
yrkesskola för dessa skolor vid skyddshemmen kommer att medföra, att skyddshemseleverna
blandas upp med alla möjliga andra yrkesskoleelever, vilket
kunde leda till att yrkesskoleeleverna i allmänhet finge ett något sämre anseende
än de nu ha. Denna uppfattning synes utskottet som sagt dela. Utskottet

Lördagen den 15 juni 1948 fm.

Xr 25.

Ändring i barnavårdslagen. (Forts.)

säger nämligen: »Om en del skyddshem skulle kallas yrkesskolor uppstår risk
att den stora allmänhetens oberättigade generaliseringar beträffande skyddshemseleverna
komma att drabba även de nuvarande yrkesskolornas elever.»

Härtill måste jag säga, att det är just denna uppblandning, denna svårighet
att klara ut, vilka som fått sin utbildning på skyddshem och vilka som
gått i de vanliga yrkesskolorna, som man önskat uppnå med denna namnändring.
Antalet skyddshemselever är ju också så litet i förhållande till antalet
elever vid de många olika former av yrkesskolor, som vi ha, att det inte gärna
kan bli tal örn att detta fåtal elever skulle kunna dra ner kvaliteten i allmänhet
hos yrkesskolornas elever.

Jag skulle därför tro. att riksdagen skulle handla fullständigt i linje med
sin gamla strävan att slå vakt örn och förbättra förhållandena för skyddshemseleverna,
örn riksdagen nu ginge med på att låta även skyddshemmens yrkesskolor
kallas yrkesskolor och därmed möjliggjorde borttagandet av särbenämningen
för skyddshemselevernas del.

För övrigt kan man nog inte — det vill jag särskilt fästa kammarens uppmärksamhet
på — nöja sig med den lilla reform, som här föreslås, utan vi
måste sträva efter att komma ännu längre. Inom skyddshemsutredningen voro
vi sålunda allvarligt betänkta på att föreslå en sådan anordning, att eleverna
vid skyddshemmens yrkesskolor skulle få avgångsbetyg från de centrala verkstadsskolorna
för att på det sättet vara fullständigt jämställda med övriga
yrkesskoleelever, när de en vacker dag trädde ut på arbetsmarknaden.

dag vill i detta sammanhang också fästa uppmärksamheten på det samarbete
mellan kommunala yrkesskolor och skyddshem, som planeras på vissa
orter. I Skåne pågå sålunda förarbeten för upprättandet av ett skyddshem
i Råby. vilket samtidigt skall bli kommunal yrkesskola för kommunen och
den närbelägna tätbebyggelsen. Hur skall man, örn en sådan sak lyckas,
bära sig åt för att upprätthålla en skillnad mellan dem, som besökt skolan
i egenskap av skyddshemselever, och dem som gjort det i egenskap av yrkesskoleelever
från orten? Hot är otänkbart, föreställer jag mig. att upprätthålla
en sådan skillnad.

Vi skola också komma ihåg när det gäller skyddshemseleverna, att det i
regel inte rör sig örn ungdomar, som äro predestinerade att bli sämre människor
än andra. Det rör sig i stället örn ungdomar, som hamnat på. skyddshem
på grund av att de lia fått växa upp i en miljö, som inte givit dem
samma möjligheter till en god karaktärsutveckling som andra ungdomar lia
haft. Man kan beträffande skyddshemseleverna nog säga, att de ha fått
avstå från så mycket, som andra ungdomar ha kunnat tillgodogöra sig, innan
de ha trätt ut i livet, att det inte är mer än rimligt, att samhället tar någon
risk för att möjliggöra för skyddshemseleverna att bli nyttiga och goda
medborgare, vilket ju är det som skyddshemsvården syftar till. Man bör därför
inte onödigtvis deklassera dem, inte onödigtvis vidmakthålla den där uppfattningen
örn att det här rör sig orri sekunda människor, som inte böra ha
samma rättigheter som andra. Det är klart, att åtskilliga av dessa elever behöva
lia denna särskilda eftersyn, när de träda ut i livet såsom självständiga
medborgare och få sörja för sig själva. Men det år väl tillräckligt, om vederbörande
arbetsgivare och de som närmast skola umgås med dem få en
vink örn att de biha vara litet försiktiga nied dem. Det är val icke alldeles
nödvändigt att skrika ut på torget flir hela allmänheten, örn det händelsevis
kommer en skyddshemselov och siiker anställning hos en arbetsgivare.

Med vad jag loir sagt tillåter jag mig, herr talman, hemställa om bifall
till propositionen även i de delar där utskottet har anmält en avvikande
mening. Kungl. Maj:! har ju i propositionen föreslagit, att benämningen

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 lin.

Ändring i barnavårdslagen. (Forts.)

yrkesskola skall få gälla även för skyddshemmens yrkeshem, och jag hemställer
som sagt om bifall till Kungl. Majlis förslag. Dock föreslår jag den
ändringen, att riksdagen bifaller vad utskottet föreslår i 43 § 2 mom. sista
stycket, där utskottet gjort ett tillägg som det förefaller vara nödvändigt
att inskriva i författningen.

I detta anförande, varunder herr förste vice talmannen övertagit ledningen av
kammarens förhandlingar, instämde herrar Paulsen, Hallén och Johnsson i
Stockholm.

Herr Osterman: Herr talman! Under den långvariga och mycket utförliga
behandlingen av ärendet i utskottet har det fått stor tveksamhet i denna
fråga. Jag har till och med hört en gammal erfaren utskottsledamot förklara,
att han inte under sin utskottstid varit med örn ett ärende som föranlett
så stor tvekan.

Denna tvekan berodde inte på att inte utskottet skulle vilja medverka till
en reform, som gjorde det lättare att inordna skyddshemseleverna i samhället,
utan den berodde på att vi inte ansågo oss kunna tillmäta detta namnändringsförslag
en så stor betydelse som man tydligen gjort på sina håll.
Vi resonerade som så, att sannolikt skulle dessa elever, även om namnet på
institutionen ändrades, komma att få behålla namnet skyddshemselever eller
benämnas med skolans namn. Jag för min del har icke heller någon större
tilltro till att en sådan namnändring skulle komma att betyda en helt och
hållet ny värdering av själva institutionen. Jag tycker nog, att det snarare
på annat håll finns en viss övertro på den saken. Det är väl mera på institutionens
halt och förmåga att uträtta något i det praktiska livet som det
hänger.

Vi ha ju på sätt och vis en analogi i sinnessjukvården, där ända fram till
1930 sinnessjukhusen kallades för hospital. 1930 blev det en ny ordning.
De fingo helgonnamn och kallades sjukhus, eller också fingo de namn efter
den plats, där de lågo. Men, herr talman, icke ens vederbörande helgon har
kunnat skydda de på sinnessjukhusen intagna från att allmänhetens tyvärr
så vanliga fördomar gjort sig gällande i fråga örn sinnessjukhusen. Dessa fördomar
fortleva alltjämt.

När nu utskottet i alla fall med tanke på den vikt som på visst sakkunnigt
håll fästes vid denna fråga varit med på denna namnändring, så ha vi gjort
det därför, att vi ansett, att det inte kunde vara någon hjärtesak för oss att
hålla på att man inte skulle gå dessa önskningar till mötes. Men en sak var
det inom utskottet en allmän enighet om, och det var, att benämningen yrkesskola
skulle omvandlas till yrkeshem. Orsaken härtill var att man ville,
att det inte skulle uppkomma någon förväxling med den redan förefintliga
institutionen yrkesskola. Det förslag, som alltså framlades, var i viss mån
ett kompromissförslag.

Denna namnfråga anser jag alltjämt vara ganska betydelsefull, och därför,
herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Bergström: Herr talman! Jag skulle inte ha tagit till orda, örn det
inte förhållit sig på det sättet, att jag som ordförande och verkställande ledamot
i en skyddshemsstyrelse hade inhöstat en del erfarenheter som göra, att jag
är synnerligen besviken över att andra lagutskottet inte har vågat ta steget
fullt ut och befria dessa skolor och institutioner från den mindervärdesstämpel
som nu obestridligen är åsatt dem.

Som herr Nilsson i Kristinehamn framhöll, ha ju en del pojkar och flickor

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Ändring i barnavårdslagen. (Forts.)

fått sina dåliga vanor och sin kriminella inriktning i tidigare år i en dålig
hemmiljö. I de flesta fall är förklaringen till deras förvillelser att söka i en
sådan miljö. Nu försöka vi på skyddshemmen att hjälpa dem till rätta och
sedan föra ut dem i livet, och det är det som är det besvärliga. Man har ju att
göra med rätt mycket fördomar, men det finns också hyggliga människor som
vilja hjälpa till och ta hand om dem under den villkorliga utskrivningstiden.
Det är uppenbart, att har man kommit så långt med dem, att man kan utskriva
dem definitivt och de kunna frigöras från denna skyddshemsstämpel och få en
hederlig arbetsanställning, lia många de bästa utsikter att kunna reda sig. Men
ponera att de komma från ett sådant yrkeshem, som man vill kalla det, då står
detta i deras yrkesutbildningsbetyg, och dem skola de släpa med sig över allt
och visa för arbetsgivarna när de söka anställning. Det påminner mig om den
lyckligtvis försvunna tid, när människor som förfallit till kriminalitet fingo
gå och släpa på en vanfrejdsstämpel i sina prästbetyg hela livet ut. Jag kan
inte underlåta att här draga denna parallell.

Det skulle förvåna mig mycket, om inte andra kammaren skulle biträda det
beslut som första kammaren fattat, vilken med mycken stor majoritet biträtt
regeringens förslag och beslutat, att denna speciella sort av skolor, örn vilken
meningarna tydligen varit delade, huruvida de skola kallas yrkesskolor eller
yrkeshem, skall få benämningen yrkesskola.

Jag vill särskilt understryka, vad herr Nilsson i Kristinehamn yttrade, att
det är fråga om ett så begränsat antal elever vid sidan av de vanliga yrkesskoleeleverna,
att det får anses fullständigt uteslutet, att detta fåtal skulle
kunna kasta en skugga över de vanliga yrkesskoleeleverna. Det är en underlig
rädsla som här tagit sig uttryck och som jag hoppas, att denna kammare inte
skall dela.

Jag ber, herr talman, att få instämma i herr Nilssons i Kristinehamn yrkande.

Herr Hallén: Herr talman! Herr Osterman yttrade bland annat, att det är
en övertro på betydelsen av en namnförändring, som man här rör sig med. Jag
vill påpeka, att andra lagutskottet har då självt fallit offer för en sådan övertro.
Där har man åtminstone till 50 procent gått med på Kungl. Maj:ts förslag
genom att införa beteckningen skolhem, men nu ryggar man tillbaka när det
gäller benämningen yrkesskolor.

Jag vill utöver mitt instämmande med herr Nilsson i Kristinehamn påpeka,
att farhågorna för att det skulle bli en beblandelse mellan detta fåtal elever
från skyddshemmen och de övriga yrkesskoleeleverna, äro så mycket mindre,
som landets yrkesskolor till större delen heta lärlings- och yrkesskolor, och
även om de skulle heta yrkesskolor, är det ett sådant fåtal av skyddshemselever
som gå i sådana skolor, att den beblandelsen inte vore så farlig.

Det hedrar så mycket mer skolhemsledarna i vårt land, att de inte lia reagerat,
och lägg märke till, att vi på detta sätt få två slags skolhem, dels hem
för dessa skyddshemselever samt dels den typ av skolhem som ofta förekommer
i Norrland, dessa stora skolhem där det inte är fråga om att omhänderta skolbarn
för skyddsuppfostran utan dem som på grund av de stora avstånden måste
inackorderas, i regel 35 ä 40 barn i varje skolhem. Där lia vi alltså skolhem i
två olika bemärkelser. Men från skolhemsledarna hör man ingen protest över
att namnet blir gemensamt.

Jag vill också på det varmaste instämma i vad den föregående talaren här
har sagt och när han hemställer, att kammaren måtte antaga Kungl. Maj:ts
proposition med den justering som herr Nilsson föreslagit i fråga örn sista
punkten i utskottsutlåtande!. Jag tror, att det är en gärd av barmhärtighet mot

Nr 23.

Lördagen den 15 juni 1946 lin.

Ändring i barnavårdslagen. (Forts.)

dessa barn det här gäller. Jag talar här, herr talman, i egenskap av ordförande
i en barnavårdsnämnd sedan några tiotal år, och jag har sett, vad denna
stämpel betyder för ungdomar som vilja resa sig.

Fröken Nygren: Herr talman! Jag begärde ordet, när herr Osterman talade.
Jag tyckte, att han försökte att bagatellisera denna fråga genom att
tala om att namnändringen inte skulle föranleda någon ändring i allmänhetens
betraktelsesätt. Det är nog ganska riktigt. Men härvidlag får man beakta just
det förhållande som herr Bergström framhållit, nämligen att när en skyddshemselev
går ut ifrån skyddshemmet, som det nu heter, eller yrkeshemmet,
som man enligt utskottets förslag skall kalla det, så få de med sig sina papper,
och dem måste de ha med sig hela livet igenom, ty när de skola söka
plats, måste de kunna visa fram dessa papper, och då kan man inte undgå att
få veta, att det just är från ett skyddshem som barnen komma. Ha de papper
på att de komma från en yrkesskola, då reagerar man inte på samma sätt, och
allmänhetens betraktelsesätt har därför icke samma inverkan.

Jag tycker, att det är beklagligt, att yrkesskolöverstyrelsen har medverkat
till att övertyga andra lagutskottet om att det är något olämpligt som man
ger sig in på. För övrigt är det bara bra, att yrkesskolöverstyrelsen lägger sig
vinn örn yrkesskolans standard och anseende. Men såsom redan från ett par
talares sida framhållits, är det säkerligen fullständigt obefogat att tro, att det
anseende som denna lilla grupp skyddshemselever har skulle färga av sig på
de andra eleverna från yrkesskolorna.

I likhet med herr Hallén har jag gjort den reflexionen, att man från andra
skolhem inte haft den minsta invändning att göra mot att namnet skolhem
skall brukas i detta fall. Det skulle ju vara fullt förklarligt, örn invändningar
kommit från detta håll, ty där rör det sig örn ett så begränsat antal, att det
inte skulle vara förvånansvärt, om de vore rädda. Men där har man haft en
mera human inställning och inte reagerat.

När man varit med om att följa ett skyddshem på nära håll under snart 30
års tid och sett, vilka elever som komma dit, måste man med den allra största
tillfredsställelse hälsa Kungl. Majlis förslag örn att ta bort den hallstämpel
som skyddshemspojkarna haft på sig. Det övervägande flertalet pojkar som
hamna på skyddshemmen komma dit, därför att de haft en så dålig hemmiljö.
Det är pojkar som komma från alkoholiserade hem, pojkar som praktiskt
taget inte haft ett människovärdigt hem, pojkar som av ovannämnda
orsaker kanske skolkat från skolan, rymt och trasslat samt sedan blivit omhändertagna.
Men när ett skyddshem haft den rätta ledningen, ha de där
funnit sig till rätta och känt, som örn detta vore deras verkliga hem, och trivts
där samt haft kontakt med skyddshemsförestån daren i åratal efteråt. De ha
blivit alldeles utomordentliga samhällsmedlemmar. Örn de skola gå ut och
mötas av allmänhetens misstroende, är det inte så lätt för dem att klara sig
och fortfarande vara goda medborgare.

Jag tycker, att just yrkesskolöverstyrelsens ställningstagande och även utskottets
inställning här är ett belägg för att vetskapen örn att en ungdom
vistats på ett skyddshem betraktas som en deklassering. Detta örn inte annat
har övertygat mig örn att det är på tiden att vi ta bort deklasseringsstämpeln.
Jag hoppas i likhet med den föregående talaren, att andra kammaren skall
följa första kammaren och besluta i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag.

Jag ber alltså, herr talman, att få hemställa örn bifall till herr Nilssons i
Kristinehamn yrkande.

Herr Ryberg: Herr talman! De lagändringar, som här föreslås, äro inte av
någon större eller mera genomgripande natur. Man vill bara ur barnavårds -

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Ändring i barnavårdslagen. (Forts.)

lagen få bort ordet skyddshem som man ansett har fått en dålig klang ute
bland allmänheten, så att skyddshemmens elever av allmänheten betraktas som
mindervärdiga människor. Därför vill man ha bort ordet skyddshem. Man
tror, att detta skall förbättra skyddshemsbarnens ställning.

Inom utskottet ha vi varit tveksamma i detta fall och personligen är jag
mycket tveksam, huruvida örn vi ändra namnet, allmänhetens inställning till
dessa barn kommer att undergå någon större förändring. Det tror jag knappast.
Utskottets tveksamhet på denna punkt har emellertid icke varit avgörande
för vårt ställningstagande, utan vad utskottet framför allt varit tveksamt
örn, har varit, huruvida man skulle vidtaga dessa små ändringar och bryta
loss denna fråga ur det stora sammanhanget, när det gäller skyddshemslagstiftningen,
och om det vore så nödvändigt, att detta skedde så snart, att man
inte kunde vänta, tills även andra förändringar i barnavårdslagen skulle komma
till.

Utskottet har emellertid godtagit den kungl, propositionen så när som på
en enda punkt, och det gäller frågan örn benämningen av yrkesskola i 43 §
1 mom. b). Där har utskottet velat ändra benämningen yrkesskola till yrkeshem,
och detta har skett med anledning av att man ansett, att de nuvarande
yrkesskolorna skulle kunna taga en viss skada på grund av allmänhetens benägenhet
att generalisera. Det är just av denna anledning, som vi yrkat på en
ändring, när det är fråga örn benämningen yrkesskola. Jag tror, att kammaren
skulle göra klokt i att bifalla, vad utskottet i detta fall bar föreslagit.

Med dessa få ord ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Jansson i Kalix: Herr talman! Enligt utskottets talesmäns utsago
synes utskottet ha företagit denna namnändring från yrkesskola till yrkeshem
med tanke på vad användningen av namnet yrkesskola även på skolor
för skyddshcmsklientelet skulle komma att innebära för de yrkesskolor som
stå under yrkesskolöverstyrelsens överinseende. Detta visar enligt min uppfattning,
att andra lagutskottet säkerligen inte tänkt sig in i hur det ställer
sig för de skolor som äro anknutna till skyddshemmen.

Vi lia uppe i Kalix ett statligt skyddshem, Johannesberg, som har yrkesutbildning
inom järn och trä, tvåårig sådan. Sedan 1938 har mellan detta
hem och kommunen genom välvillig medverkan från socialminister Möllers
sida bedrivits ett samarbete på så sätt, att vi från våra folkskolor ha fått
skicka över årligen sex elever, alltså för varje tvåårskurs 12 elever. Skyddshemmet
har skickat dit ungefär lika många. Detta samarbete har varit alldeles
utmärkt. Våra pojkar ha kanske inte påverkat skyddshemmets pojkar
i fostrande syfte. Jag tror att i stort sett elevmaterialet vid skyddshemmet är
utomordentligt bra. Det är väl i fråga örn detta elevmaterial på samma sätt
som fröken Nygren nämnde, att pojkar komma till skyddshem oftast på
grund av missförhållanden inom det egna hemmet, och att de, när de komma till
skyddshemmet och byta miljö bli ordentliga pojkar, i allmänhet i varje fall.
Detta samarbete, som vi praktiserat under alla dessa år, har varit till nytta
lör kommunens ungdom och till nytta för skyddshemmets elever, och som
herr Nilsson nyss nämnde är detta samarbete på väg att utbyggas även på
andra håll. Det vore väl då orimligt att under sådana förhållanden sätta
den stämpeln på elever, som komma från kommunens folkskolor, att de undervisas
i skyddshem och gå ut nied betyg, som tala om att de varit intagna
på skyddshem. Man kan ju då få den uppfattningen, att de varit intagna
där inte bara för att få en yrkesutbildning, utan också för att få fostran,
vård och tillsyn. Vi lia under alla dessa år praktiserat med betyg, där det

Andra kammarens protokoll 1946. Nr H5. 3

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

överinseendet
över anstalter
för bildbara
sinnesslöa.

Ändring i barnavårdslagen. (Forts.)

står: »Johannesbergs yrkesskolor», för de pojkar som gått ut från dessa
skolor. Det gäller för såväl pojkarna från skyddshemmet som för pojkarna
från kommunens folkskolor. Det vore olyckligt, örn riksdagen i dag skulle
bifalla andra lagutskottets förslag till namnändring. Det skulle innebära,
att vi för att skydda folkskolornas elever måste draga oss tillbaka från det
samarbete, som har pågått sedan 1938. Därför hemställer jag, herr talman,
att kammaren måtte bifalla herr Nilssons i Kristinehamn yrkande.

Härmed förklarades överläggningen avslutad. Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets förevarande hemställan dels ock på bifall
till det av herr Nilsson i Kristinehamn under överläggningen framställda yrkandet;
och biföll kammaren det av herr Nilsson i Kristinehamn framställda
yrkandet.

Kammaren hade alltså bifallit Kungl. Maj :ts förslag i ämnet, dock med den
ändringen att 43 § 2 mom. andra punkten i det framlagda lagförslaget skulle
erhålla följande lydelse: »Vad nu sagts gäller dock ej skolor för barn, som på
grund av själslig abnormitet böra ista under särskild läkartillsyn, eller yrkesskolor
för barn över skolplikt^ ålder, vilka äro efterblivna till förståndsutvecklingen.
»

§ 12.

Föredrogos vart efter annat andra lagutskottets utlåtanden:

nr 30, i anledning av väckt motion angående viss förbättring av semesterförmånerna
för arbetare, som uttaga sina semestrar under perioder av bristande
arbetstillgång;

nr 33, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 934) örn tjänsteplikt;
och

nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 444) örn tillståndstvång
för byggnadsarbete.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 13.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande, nr 35, i anledning av väckt motion
örn ändrade bestämmelser angående överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 22,
vilken behandlats av andra lagutskottet, hade herr Ericson, Frans, m. fl.,
hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn utredning
angående en klarare gränsdragning mellan skolöverstyrelsens och medicinalstyrelsens
uppgifter och befogenheter på sinnesslövårdens område och
att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga de förslag, utredningen kunde
föranleda.

Utskottet hemställde, att förevarande motion icke måtte föranleda till någon
riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) av herr Wistrand, utan angivet yrkande;

2) av herrar Englund, Larsson i Östersund, Osterman och Lundberg, som
ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
Maj:t anhålla om utredning angående en klarare gränsdragning mellan skolöverstyrelsens
och medicinalstyrelsens uppgifter och befogenheter på sinnesslövårdens
område samt att Kungl. Majit måtte för riksdagen framlägga de förslag
vartill utredningen kunde föranleda.

Sedan utskottets hemställan föredragits, yttrade:

Herr Osterman: Herr talman! Det problem, som beröres i motionen I: 22,
är övervägande av praktisk natur, och de svårigheter, som motionärerna anse
sig ha konstaterat vid genomförandet av lagen örn undervisning och vård
av bildbara sinnesslöa, sammanhänga med en oklar gränsdragning mellan två
ämbetsverks befogenheter och uppgifter och något diffusa författningsbestämmelser
överhuvud taget. Men man kanske vågar påstå, att dessa svårigheter
avspegla en brist i den grundläggande lagstiftningen rörande vården
av sinnesslöa. Den nu gällande sinnessjuklagen är i vissa delar tillämplig även
på de sinnesslöa, som äro i behov av vård på sinnessjukhus. Bestämmelserna
härom återfinnas i sinnessjuklagens 7 §. Vi lia också en instruktion för inspektören
för sinnesslövården, några författningar rörande statsbidrag för
uppförande och drift av anstalter för bildbara sinnesslöa men ingen lagstiftning,
som behandlar frågan örn vård av och tillsyn över de sinnesslöa i hela
dess vidd. Inte minst betydelsefullt är det att få de vuxna sinnesslöa insatta
i deras rätta sociala sammanhang. Det är samma brist som vidlåder
behandlingen av psykopaterna i samhället, fastän nackdelarna för den enskildes
och det allmännas del framträda än mer markant på grund av de karaktärsabnormas
större aktivitet och i allmänhet bättre intellektuella utrustning.
För närvarande pågå också utredningar, som skola söka skapa en differentierad
psykopatvård, en sorts parallell till sinnessjukvården. En grund att bygga
på har man, liksom när det gäller de sinnesslöa, i den förebj^ggande
barnavården och i den psykiska harna- och ungdomsvården, för vilken riksdagen
genom beslut förra året åstadkom förutsättningar. Men både de intellektuellt
och de karaktärsmässigt defekta behöva ledning, hjälp och tillsyn
även under sitt liv som vuxna, jag skulle vilja säga från vaggan till
graven. Man kan kanske hävda, att de kräva ett oproportionerligt stort engagemang
av samhället, men detta gagnar i längden samhället självt och
dess normalpsykiska medborgare.

Både sinnesslöheten och den psykiska abnormiteten äro medicinska och medicinskt-sociala
problem. Detta inte bara därför att biologiska faktorer bestämma
deras uppkomst, grad och innehåll utan framför allt därför att de
åtgärder, som kunna vidtagas för att i möjligaste män inordna dessa kategorier
i samhället, kräva medicinsk-psykologisk erfarenhet och följa socialpsykiatriska
och rashygieniska linjer. Jag erinrar endast örn en betydelsefull
detalj: vikten av att intellektuellt undermåliga genom sterilisering förhindras
att sätta barn till världen. Sett ur biologisk synpunkt innebär skolålderns
inträde intet nytt i den sinnesslöes liv. Anlag och möjligheter lia sin
klart organiska begränsning, och de utgöra alli,jämt huvudsakligen medicinskt-sociala
problem. Men skolgången syftar till att med hänsynstagande
till deras utvecklingsmöjligheter skapa så gynnsamma förutsättningar sorn
möjligt för det fortsätta livet.

Om jag finge peka på en analogi som visserligen som alla andra hattar,
skulle jag vilja erinra örn att vid sanatoriernas barnavdelningar och kustsanatorier
finnas anordnade skolor för de barn, som äro i skolåldern men som
på grund av sjukdomen tvingas till anstaltsvistelse. Denna skolundervisning
måste givetvis underordnas de medicinska synpunkterna utom beträffande det
rent pedagogiska innehållet. Ingen skulle viii komma på den tanken, att sana -

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
toriernas barnavdelningar skulle ställas under den pedagogiska centralmyndighetens
överinseende för den sakens skull.

Den gräns, som nu gällande författningar dra vid en viss levnadsålder, blir
då det gäller sinnesslöa alltid konstlad. Det är ju 21 års ålder, som utgör gräns
mellan dem, som tillhöra centralanstalter och stå under skolöverstyrelsen och
dem som sortera under medicinalstyrelsen. Bland dem som uppnått 21-årsåldern
har väl det stora flertalet en intelligensålder under 12 ä 15 år; å andra
sidan kanske en eftermognad hos en 20-åring givit honom en intellektuell utrustning
motsvarande en IG- eller 17-årings. Klientelet vid arbetshemmen blir
på det viset ganska heterogent, och det beror mera på en tillfällighet eller på
centralanstaltens lokala utformning, örn en sinnesslö vårdas på ett under
skolöverstyrelsens eller på ett under medicinalstyrelsens överinseende stående
arbetshem.

Svårigheten i gränsdragningen mellan olika ålderskategorier framträder ännu
mera genom att disciplarna gå ut och in vid anstalten, försöksutskrivas och
placeras i hemvård och återintagas allt efter tillstånd och uppförande. Då
kanske en lärjunge, som kommer från ett arbetshem, där han lärt sig trivas
och där personalen känner honom, i fortsättningen hänvisas till ett helt annat
arbetshem.

Svårigheter att differentiera klientelet yppa sig också redan vid barnens intagande
å anstalt. Jag skall visst medge, att den praktiska betydelsen härav
inte är så stor. Men det är ett faktum, att vid sidan av den stora grupp, där
sinnesslöheten utgör en minusvariant av den normala intelligensfunktionen
och där vissa utvecklingsmöjligheter ännu finnas, ha vi en stor kategori hjärnskadade,
där kanske grundorsaken alltjämt påverkar utvecklingen och där man
med säkerhet kan säga att den psykiska utvecklingskurvan kommer att falla
eller i varje fall inte stiga oavsett alla våra åtgöranden. Ett ställningstagande
i detta fall bör ske så tidigt som möjligt och måste väl ändå sägas vara en
medicinsk angelägenhet.

Jag tror emellertid inte, att det spelar så stor roll var en gränsdragning
sker mellan befogenheterna hos medicinsk och pedagogisk myndighet, bara
det blir klara linjer och bara centralanstalternas huvudmän få veta, vad de ha
att rätta sig efter, detta inte minst med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna.

Kan man i fortsättningen räkna med att skolöverstyrelsens direktiv att upplösa
de gamla centralanstalterna och ur dem utesluta vårdhemsklientelet och
de äldre bildbara sinnesslöa skall vara bindande? Kan man i så fall räkna med
statsbidrag för uppförande av erforderliga nybyggnader och eventuella ombyggnader,
åtminstone då dessa äro nödvändiga för att skaffa platser åt skolhems-
och arbetshemselever enligt lagen örn skolplikt för sinnesslöa? Eller
komma de gamla centralanstalterna i viss utsträckning alltjämt att tillåtas
existera som administrativa enheter. Medicinalstyrelsen har för sin del intet
haft att erinra mot att avdelningar med vårdkaraktär inginge i centralanstalten,
där de lokala förhållandena medge detta. Det är för landstingen av stor
ekonomisk betydelse att så kan ske.

Sinnesslövårdssakkunnigas ekonomiska kalkyler byggde på att den av
landstingen bedrivna sinnesslövården även i framtiden i huvudsak skulle anslutas
till de redan befintliga sinnesslöanstalterna, som endast behövde kompletteras
i vissa avseenden, och att denna verksamhet skulle samlas till i regel
en anstalt inom varje län. Lagens utformning har lett till att krav på helt nya
anstalter uppkommit med betydande kostnader för det allmänna. Och här kan
det kuriösa förhållandet inträffa, att t. ex. beträffande nya arbetshem för
äldre bildbara sinnesslöa dessa skola godkännas av skolöverstyrelsen, som ock -

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
så utbetalar byggnadsbidraget, medan de i fortsättningen stå under överinseende
av medicinalstyrelsen, som också utanordnar driftsbidraget.

När man nu går till utskottets utlåtande finner man, att utskottet strängt
taget har accepterat det mesta av de tankegångar, som ligga bakom motionen
och reservationen. Enligt utskottet är det t. ex. »synnerligen angeläget, att vården
av de kategorier sinnesslöa, som icke avses i 1944 års lag, blir föremål för
författningsmässig reglering. Otvivelaktigt innebär det en olägenhet, att någon
gränsdragning icke gjorts mellan å ena sidan statens och å andra sidan
landstingens och städers utom landsting skyldigheter beträffande vården av
dessa kategorier.» Ej heller anser man sig böra intaga någon bestämd ståndpunkt
till frågan örn centralanstalternas omfattning.

Man tycker, att den logiska konklusionen av dessa premisser borde vara
ett tillstyrkande av motionen, som går ut på en utredning i dessa avseenden,
men utskottet underlåter, tydligen i en oberättigad misstro till det egna resonemangets
bärkraft, att draga denna slutsats.

Emellertid skall jag, herr talman, inte underlåta att fullfölja den ofullbordade
tankegången och ber därför att få yrka bifall till den vid utskottets utlåtande
fogade reservationen.

Herr Fast: Herr talman! Jag har begärt ordet för att understryka hur
landstingen och landstingsförbundet se på denna fråga.

Jag blev ganska förvånad, då jag tog del av detta utskottsutlåtande och
fann, att man visserligen i motiveringen ansåg, att det var en hel del som
borde klaras upp, men inte drog konsekvenserna av sin egen motivering. Den
som hade tillfälle och nöjet att vara närvarande vid landstingsförbundets senaste
kongress fann, att landstingsombuden enhälligt gåvo styrelsen i uppdrag
att göra framställning till Kungl. Maj:t på sätt som också, vilket framgår
av utskottsutlåtandet, har skett i inte mindre än tvenne sammanhang.
Den som också hade tillfälle att åhöra den debatt, som där inleddes av doktor
Annell och som också finns såsom särskild bilaga fogad till landstingsförbundets
styrelses framställning, fick då klart för sig att det på en hel rad
punkter fanns bristfälligheter i den nuvarande lagen. Det är inte bara fråga
örn det trassel, som åstadkommits genom den gränsdragning eller rättare sagt
brist på gränsdragning, som har ägt rum mellan skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen,
utan det har också uppstått svårigheter beträffande de stora
huvudgrupperna av det klientel, som skall vårdas på dessa anstalter. Örn man
känner till alla dessa förhållanden och dessutom vet, alt vi befinna oss i en
tidsperiod, då detta anstaltsväsende skall utvecklas, och går och väntar på
att man skall få fullständig klarhet, huruvida anstalterna skola omfatta alla
grupper, d. v. s. också de grupper, som inte finnas medtagna i den nuvarande
lagstiftningen, hur det skall ordnas med bidragsförhållandena mellan staten
och landstingen o. s. v., då, herr talman, blir man ännu mera förvånad över
att utskottet inte har dragit konsekvenserna av sin egen motivering och förordat
en utredning. Jag uttalar den förhoppningen, att riksdagen nu skall
göra en hemställan hos Kungl. Maj:t, men örn mot förmodan inte detta kommer
att ske, så hoppas jag i varje fall att Kungl. Maj:t härvidlag är vidsyntare
än utskottet och så snart som möjligt sätter i gång denna utredning, som
är mycket mera påkallad än de flesta av de utredningar, som riksdagen förut
begärt hos Kungl. Maj :t. Bakom detta krav, som landstingsförbundets styrelse
givit uttryck för och i olika framställningar till Kungl. Ma,j:t understrukit,
stå sålunda huvudmännen, som lia kännedom örn de svårigheter som man här
har att dragas med.

Nu skall jag erkänna, herr talman, att reservanterna i sill reservation dragit

Nr 25.

Lördagen deli 15 juni 1946 fm.

Överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
något förhastade slutsatser i motiveringens sista stycke. Denna är enligt min
mening onödig, ty går man till en utredning, skall man inte i förväg binda
händerna på utredningen och göra så positiva uttalanden som skett här. När
jag således, herr talman, ansluter mig till reservationen, innebär detta samtidigt
att jag ber att den sista punkten i reservationen måtte strykas, så att
utredningen blir förutsättningslös även i fråga örn gränsdragningen mellan
uppsiktsmyndigheterna och man kan gå till en prövning av detta med fullständigt
obundna händer. Jag har också gjort mig förvissad örn att ett motsvarande
yrkande gjorts i första kammaren.

Jag ber således, herr talman, att med hänvisning till vad som ligger bakom
detta ärende i olika framställningar till Kungl. Maj :t och med hänvisning till
vad som anförts i reservationen av herr Osterman m. fl. få yrka bifall till reservationen
med strykande av det sista stycket i reservationens motivering.
Jag är övertygad örn att man från landstingens sida väntar att riksdagen nu
skall gå från ord till handling och göra en hemställan hos Kungl. Maj :t, så
att denna utredning så snart som möjligt blir igångsatt.

I detta anförande instämde herrar Birke, Andersson i Eskilstuna, Törnkvist,
Biörklund, Olsson i Mellerud och Viklund.

Herr Hagård: Herr talman! När riksdagen 1944 behandlade frågan örn sinnesslövården,
utgjorde den ett område, som dittills varit ganska oreglerat. Det
var tydligen en lucka i vår sociala lagstiftning som då skulle täppas1 till. I
den lag, som då tillkom, gjordes ett försök att fylla denna lucka, men det
gjordes enligt min mening inte till fyllest. Endast en del av frågan blev då behandlad.
Det blev tyvärr en uppspaltning av klientelet, och detta berodde inte
på riksdagen själv eller på andra lagutskottet utan på, herr talman, att Kungl.
Maj :t lagt upp frågan på sådant sätt, att det inte gav anledning att gå in på
själva kärnpunkten. Riksdagens intresse den gången kom tyvärr att mest kretsa
omkring frågan vilken myndighet som skulle vara tillsynsmyndighet. I andra
lagutskottets förhandlingar var detta det dominerande spörsmålet, och även i
riksdagens kamrar var detta intresse det mest framträdande under debatten.
Denna debatt har tyvärr ännu inte avstannat utan fortgår alltjämt.

Vad som ifrågasattes i motionen är en klar gränsdragning mellan de båda
myndigheternas befogenheter. Det sägs visserligen i motionens motivering något
örn andra synpunkter, klarhet beträffande klientelet i stort o. s. v., men
kvar står i själva yrkandet tyvärr endast detta örn gränsdragningen. I år har
andra lagutskottet gått till sitt värv mycket sorgfälligt och tagit saken på
fullaste allvar och dessutom gjort vissa undersökningar och även företagit studieresor.
Utskottet har emellertid på denna punkt angående gränsdragningen
ansett, att då riksdagen så sent som 1944 bestämde att skolöverstyrelsen skulle
vara närmaste tillsynsmyndighet, kan och bör inte riksdagen ändra detta så
snart som 1946. Men samtidigt som utskottet menar detta, är det uppenbart,
att man vill gå in på själva kärnpunkten — jag kommer strax till det.

Vad ha nu reservanterna yrkat? Jo, de undvika att gå in på själva huvudfrågan
och hålla sig fortfarande till den enligt min uppfattning perifera frågan
om centralmyndigheten. Jag kan inte förstå att man kan föreslå en sådan
sak som denna, ty skall man göra något måste man gå in på själva huvudpunkten.
Den uppspaltning, som 1944 skedde mellan olika kategorier sinnesslöa,
då man lagstiftade örn de bildbara och lät de obildbara stå utanför och
beträffande de bildbara läto även dem som voro över 21 år stå utanför lagstiftningen,
måste innebära en förvirring och stora svårigheter för dem som
skola vara huvudmän och skaffa anstalter. Här har varit uppe i olika sammanhang
även de obildbara sinnesslöas vårdfråga, nu senast genom den tio -

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
årsplan, som omnämnes i en av Kungl. Maj :ts propositioner i år, men den har
icke föranlett något närmare uttalande från Kungl. Maj :ts sida.

Emellertid är det av allra största betydelse att sinnesslövården verkligen
blir snabbt utbyggd, och detta även sett ur en annan synpunkt, som jag har
haft tillfälle att i annat sammanhang framhålla. Den största fråga som vi nu
inom socialvården ha, sedan vi tryggat åldringarna genom bättre folkpensioner,
är, hur man skall bereda de åldringar, som äro intagna på ålderdomshem, en
bättre omvårdnad. Där äro för närvarande intagna även ett stort antal sinnesslöa,
som förbittra tillvaron och medverka till att minska trevnaden för de
andra. .Detta antal, som enligt en utredning 1940 uppskattades till omkring
700, har icke blivit medtaget i andra utredningar, och det antalet måste, herr
talman, också tagas med i det resonemang, som nu här föres örn en allmän utbyggnad.
Det vidgar problemet avsevärt och förstärker också yrkandet örn närmare
utredning.

Frågan är nu — och det har även utskottet fått klart för sig — föremål för
stark observation. I skrivelse av den 15 december 1945 har svenska landstingsförbundet
hos Kungl. Majit begärt klarläggande av just denna centrala punkt,
nämligen ett upptagande av hela sinnsslövårdens problem ifrån början till slut.
Det är det som är det viktigaste här. Det är som sagt kärnpunkten i hela resonemanget.
Då menar utskottet, att när Kungl. Maj :t genom framställning från
landstingsförbundet och genom partiella framställningar, i anledning av
landstingsförbundets skrivelse, från de båda centralmyndigheterna, skolöverstyrelsen
och medicinalstyrelsen, bär frågan under behandling, måste Kungl.
Maj :t taga ställning till den ganska snart.

Man bär också — jag vill nämna det i förbigående — framkastat en synpunkt,
som jag tycker låter ganska rimlig, nämligen att man skall bibehålla
enhetlighet i detta avseende men skapa möjlighet att inom denna enhetlighet
göra vissa differentieringar, så att de bildbara sinnesslöa föras för sig själva
och de obildbara likaledes för sig själva i närheten av varandra, varigenom, såsom
landstingsförbundet påpekat, vissa gemensamma nyttigheter beträffande
administration och ekonomisk verksamhet i övrigt kunna användas. Härigenom
skulle uppnås en praktisk lösning. Det tarvas också, att lagstiftningen, ändras
därhän, att statsbidrag utgår för hela denna verksamhet. Det är också en av
kärnpunkterna i detta resonemang.

I tvisten, huruvida det pedagogiska eller det rent medicinska skall skjutas i
förgrunden, vill jag inte yttra mig. För mig är det ganska likgiltigt, då jag
vet att de medicinska synpunkterna genom medicinalstyrelsen mycket väl
kunna föras fram så långt i förgrunden att de bli dominerande, samtidigt som
man ger plats för den pedagogiska myndighetens, skolöverstyrelsens, intressen.

Å andra sidan måste jag fasthålla vid utskottets allmänna inställning, att
det inte kan vara riktigt att efter bara ett år vända det tidigare beslutet över
ända och gå in för nya synpunkter. Gränsdragningen mellan myndigheterna
måste betraktas som en sekundär fråga bredvid det större spörsmålet örn hur
det skall förfaras med sinnesslövården i dess helhet. Det iir på den punkten ett
klarläggande från Kungl. Maj:ts sida utan tvivel måste ske.

Herr talman! Jag tycker att utskottets motivering och utskottets ställningstagande
äro riktiga. De innebära helt enkelt ingenting annat än att utskottet i
sak biträder reservanternas mening men går vida längre och vill ha själva huvudproblemet
utrett, medan frågan om gränsdragningen får bli sekundär.

Jag ber alltså, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Herr Osterman: Herr talman! Bland annat av det skälet att första kammaren
bifallit ett liknande yrkande som herr Fasts, ber jag att få återtaga

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
mitt yrkande och ansluta mig till herr Fasts yrkande örn bifall till reservationen
med uteslutande av det sista stycket i dess motivering.

Herr Fast: Herr talman! Jag brukar med nöje lyssna till vad herr Hagård
har att säga, och det gjorde jag den här gången också, ty han är mycket sakkunnig.
Jag hoppas emellertid, att kammarens ledamöter märkte hur han uraktlät
att dra konsekvenserna av sin egen motivering. Han anförde här gång
på gång de problem, som här kräva utredning, och vikten av att denna utredning
snabbt igångsattes, men han slutade med att säga, att någon framställning
om utredning till Kungl. Majit naturligtvis inte bör göras, därför att
Kungl. Maj :t ändå bör göra en sådan på grund av de framställningar, som
ligga hos Kungl. Majit.

Jag tror inte att man, när från alla håll understrykes att här föreligger behov
av en snar utredning, påskyndar denna genom att inte skriva till Kungl.
Maj :t, ty det kan ju annars misstänkas att det ligger någonting annat bakom
detta att man inte drar konsekvenserna av sitt ståndpunktstagande.

Herr Hagård: Herr talman! Utskottet förmenar nog, att det finns starka
skäl för ett ställningstagande från Kungl. Maj :ts sida, även örn det inte anser
att denna påstötning behövs. Mill man, verkligen ha en utredning, bör emellertid
yrkandet formuleras på ett annat sätt, och man bör inte inskränka sig
till frågan örn gränsdragningen. Det är att begära för litet i detta sammanhang.
Vill man ha en verklig utredning, måste man formulera sitt uttalande
på ett helt annat sätt, såvida man inte menar att Kungl. Majit skall förstå
den saken ändå.

Fröken Nygren: Herr talman! Att det har visat sig stora praktiska svårigheter
av organisatorisk art, sedan det blev lag örn obligatorisk undervisning
av bildbara sinnesslöa, är nog allmänt känt, men att detta skulle bero på att
skolöverstyrelsen blev tillsynsmyndighet över dessa skolor för sinnesslöa, tror
jag är alldeles felaktigt.

Örn man nöjt sig med att yrka på en utredning rörande bestämmelserna för
erhållande av statsbidrag för uppförande och drift av sinnesslöanstalterna, i
syfte att statsbidrag skulle kunna utgå till alla av landsting och städer utom
landsting inrättade sinnesslöanstalter — vilket står i sista meningen i första
stycket av reservationen — skulle jag utan vidare kunnat ansluta mig till denna.
Jag finner emellertid, att det är alldeles så som herr Hagård säger, att utskottet
i sin motivering klart har sagt ifrån att denna utredning är av behovet
påkallad, men att Kungl. Maj :t i alla fall har frågan så pass aktuell att
utredning kommer till stånd. Det kanske kunde varit en styrka-, örn utskottet
mera understrukit betydelsen av detta och begärt, att utredningen måtte komma
till stånd.

Men örn nu riksdagen beslutar i enlighet med reservationen, låt vara med
strykande av det sista stycket, vilket ju gör reservationen något bättre, har
man i alla fall alltför starkt tryckt på gränsdragningen mellan, skolöverstyrelsens
och medicinalstyrelsens befogenheter och låtit den frågan komma att
framstå som en alltför viktig sak.

Vi behandlade nyss en fråga, där det gällde att ta hänsyn till vad namn på
stämplar kan få för resultat för unga människor. Det är på sätt och vis samma
fråga här, låt vara att den inte är av samma omfattning. Åtminstone föräldrarna
äro nämligen oerhört känsliga i dessa saker. När 1944 års riksdag
beslöt örn den obligatoriska undervisningen av bildbara sinnesslöa, var det en
mycket betydelsefull förändring som inträdde. Den betydde mycket för våra

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. .(Forts.)
normalskolor och för hela det klientel, som bevistar normalskolorna, därför att
man tidigare hade haft svårigheter med att i normalskolorna ha en hel del
bildbara sinnesslöa. Den betydde emellertid också ett mycket stort ingrepp i
föräldrarnas frihet.

Tidigare kunde föräldrarna vägra att skicka sina bildbara sinnesslöa till
sinnesslöanstalter; nu kunde de inte längre det, då undervisningen blev förlagd
dit. Det är då ett berättigat krav, att det i alla fall finns skolor av så vanlig
art som möjligt, skolor som stå under skolöverstyrelsens överinseende.

Det är också här frågan örn ännu en praktisk och organisatorisk gränsdragning,
som är mycket svår att göra, nämligen gränsdragningen mellan de hjälpskolor,
sam sortera under folkskolestyrelsernä och som också stå under skolöverstyrelsens
överinseende, och den form av sinnesslöskolor, som vi lia i en
hel del av våra städer, de s. k. externatskolorna. Genom 1944 års riksdagsbeslut
finns möjlighet att låta folkskolestyrelsernä fungera som de egentliga
styrelserna för externatskolorna. Varken barn eller föräldrar ha på det sättet
känslan av att dessa barn skiljas från den vanliga skolan och jämställas med
obildbara sinnesslöa.

Man har i alla fall på föräldrahåll haft mycket svårt att finna sig i denna
reform. Den var nödvändig, men örn man kan göra det litet lättare för föräldrarna,
tycker jag riksdagen bör tänka på det. Då det som sagt också föreligger
organisatoriska och praktiska skäl, har riksdagen starka motiv för att stå fast
vid sitt tidigare beslut. För övrigt vore det ju ganska egendomligt om riksdagen
efter bara två år ändrade ståndpunkt så kapitalt att den här — vilket^ den
faktiskt gör om den yrkar bifall till reservationen — ansluter sig till en återgång
och vill ha medicinalstyrelsen som tillsynsmyndighet över sinnesslöskolorna.
Undervisning och fostran äro dock de väsentliga uppgifterna_ för skolorna
för bildbara sinnesslöa, och det förefaller mig fullkomligt omotiverat att
vilja återinföra medicinalstyrelsens överinseende.

Hur nödvändigt det än är att klara upp statsbidragsbestämmelserna, så att
man får en klarare lagstiftning beträffande de icke bildbara sinnesslöa och
de bildbara sinnesslöa i högre ålder än dem som falla under den gällande lagen
anser jag det i alla fall oklokt att yrka bifall till reservationen.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan,
men med den förhoppningen att den nödvändiga utredningen ändå kommer till
stånd, och kommer till stånd omedelbart.

I detta anförande instämde fru Johansson.

Herr Björklund: Herr talman! dag var själv en av de motionärer, som när
denna fråga senast var föremål för riksdagens behandling, underskrevo motionen
örn att skolöverstyrelsen skulle vara det organ, som närmast hade hand
örn de bildbara sinnesslöa. Jag anser fortfarande, att det ligger en stark motivering
bakom uppfattningen att de bildbara sinnesslöa äro ett klientel, som
just bör ligga under skolöverstyrelsen, men det sätt på vilket hela denna sak
har utvecklats efter att riksdagen fattade sitt beslut i ärendet, ger mig anledning
säga några ord och med ett rent praktiskt exempel illustrera, hur man
ute i landstingen i närvarande stund har det ställt med vården av de stackars
människor som äro sinnesslöa.

Jag tar mitt eget län som exempel. Vi lia där ett stort hem för sinnesslöa,
som heter Fridhem. Den förutvarande föreståndarinnan för detta hem befordrades,
då Fridhem skulle bil centralanstalt, till föreståndarinna för centralananstalten.
Örn det är ingenting annat än gott att säga, men samtidigt som
hon befordrades till föreståndarinna för denna centralanstalt befordrades hon

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
till föreståndarinna för bl. a. ett hem, som heter Backagården och är beläget
i Finja kommun i Kristianstads län. På det hemmet vistas nära ett hundratal
barn, som när de fått sin skolutbildning på Fridhem vid denna anstalt ytterligare
få lära sig ett praktiskt arbete, lantbruk eller någonting annat. Vederbörande
föreståndarinna fick hand om denna anstalt, om vars skötsel hon inte
kunde ett enda dugg. Märk väl att detta inte på något sätt innebär en undervärdering
av vederbörande. Hon är värd att ha platsen som föreståndarinna
för centralanstalten, d. v. s. för skolan som sådan. Men vad beträffar de
andra anstalterna finns det ingen möjlighet att hon skall kunna sköta dessa på
ett tillfredsställande sätt. Och nu få vi ett praktiskt exempel på hur det utvecklar
sig.

Vi voro måna örn att få en så god kraft som möjligt till föreståndare för
anstalten Backagården, dit barnen komma från skolan för att utbilda sig till
jordbruksarbete och andra göromål. Vi fingo en mycket god kraft, som för
närvarande är engagerad hos staten. Han tog tjänstledighet sex månader och
ämnade övergå i landstingets tjänst för att, som han själv tyckte, kanske få
något friare .ställning. Samtidigt hade han också ett stort intresse för att ordna
det så, att ungdomarna, som komma in vid denna anstalt, inte förankras
där och bli gående tills de bli gamla, utan att de fortast möjligt utsorteras i
den omfattning de duga för att hjälpa till ute i det fria näringslivet.

När skolöverstyrelsen — jag citerar nu generaldirektören — i en massföredragning
i juli månad föregående år, utan att på något sätt höra landstingen,
i ett enda svep befordrade alla dessa förutvarande föreståndarinnor, som tidigare
voro anställda i landstingens tjänst, till ordinarie befattning som föreståndarinna
för centralanstalt, inträdde den situationen att dessa föreståndarinnor,
mycket dugliga på sitt arbetsområde, fingo sig pålagda en mängd arbetsuppgifter
som de inte på något sätt förmådde sköta. De hade ingen aning örn
vad det överhuvud taget vill säga att t. ex. sköta ett stort lantbruk. När det
nu blev klart för denne man, som vi förvärvat från en statlig inrättning, att
han skulle arbeta under en kvinna, som icke på något sätt var sakkunnig på
det område, där han skulle sköta sin befattning, att han skulle gå under hennes
kommando, och i varje fall rätta sig efter de påbud, som hon behagade
utfärda, då tog denne man sin Matts ur skolan och försvann till staten igen.

Detta ärende är av en sådan betydelse, att det icke går att skjuta undan
detsamma. Herr Hagård betonade ju också, att det är nödvändigt med en
utredning, men han ansåg att Kungl. Maj :t hade sin uppmärksamhet så starkt
fästad vid saken, att det skulle vara onödigt för riksdagen att skriva någonting
örn saken.

Jag och många av oss ha en rätt god erfarenhet av att av den mängd utredningar,
som riksdagen begär, många få ligga långa tider, innan de överhuvudtaget
lagas upp. Och är det så, att riksdagen inte har begärt någon
utredning, har jag föga tilltro till att Kungl. Maj:t, med den mängd av arbetsuppgifter
som Kungl. Majit har, kommer att tillsätta någon utredning
för att skapa reda och ordning på detta område.

Jag betonar än en gång, att jag fortfarande har den uppfattningen beträffande
centralanstalterna att det är både nyttigt och nödigt, att den som verkat
i skolan fortfarande är föreståndarinna för anstalten, men man skall inte betunga
dessa föreståndarinnor med uppgifter, som de icke ha några som helst
möjligheter att på ett tillfredsställande sätt lösa.

Herr talman! Även om jag erkänner, att den kläm som föreligger i reservationen
ingalunda täcker allt som man skulle vilja ha sagt i en kläm, när det
nu är fråga om att göra en, framställning, föredrager jag ändå i den nuvarande
situationen att yrka bifall till reservationen.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)

Det är icke bara i Kristianstads län som det är mycket tråkigheter på hithörande
område. De som arbeta med landstingens olika angelägenheter lia troligen
litet varstädes i de olika länen fått känna på de svårigheter som man
kommer att få dragas med i fortsättningen. Det är nödvändigt att riksdagen
fortast möjligt för Kungl. Maj :t ger sin mening till känna i samband med begäran
örn en utredning och icke bara nöjer sig med att förutsätta att Kungl.
Majit, när utredningen tillsättes, ändå tar i betraktande vad utskottet sagt.
Utskottet har här tryckt på åtskilliga väsentliga punkter. Därför menar jag,
att Kungl. Majit, med iakttagande av både vad i reservationen och vad i utskottets
motivering sagts, skall kunna och vilja fortast möjligt tillsätta den utredning,
som skall göra det möjligt för landstingen att skapa ordning och reda
på hithörande område.

Det är faktiskt så som herr Hagård sade, att i många län finnas massor av
sinnesslöa på ålderdomshemmen. Länen ha icke haft med detta att göra i större
utsträckning. I det län jag representerar är det 25 år sedan man började
plocka in de sinnesslöa i särskilda anstalter. Vi ha i vårt län inga sinnesslöa
på ålderdomshemmen, så långt kommunerna velat släppa vederbörande. På åtskilliga
ställen finnas dock kommuner, som vilja lia, någon kvar. Det är icke
fråga bara örn barn i skolåldern, dem tar man utan vidare — utan även äldre
sinnesslöa böra omhändertagas till särskilda hem. Det är så vi ordnat det där
nere. Vi äro mycket ledsna över den situation, den återvändsgränd vi nu kommit
i. Vi kunna icke på dessa arbetshem få föreståndare, som fylla skolöverstyrelsens
fordringar och samtidigt vilja underkasta sig lydnadsplikt_ under
föreståndarinnan för centralanstalt. Här måste det ske en differentiering av
olika anstalter med beslutanderätt för vederbörande föreståndare under det
organ, som landstinget tillsätter för att sköta hithörande uppgifter.

Jag kan icke se annat än att det är nödvändigt, att man fortast möjligt får
denna utredning i gång. Jag skall därför, herr talman, sluta med att yrka
bifall till det av herr Fast framställda yrkandet.

Fröken Nygren, som på begäran erhöll ordet för kort genmäle, anförde:
Herr talman! Jag har tidigare hört talas örn de förhållanden från Skåne som
gällde Fridhems skolhem och Backagårdens arbetshem. Det är så, att Backagården
tidigare ej tillhört landstinget; det var en privat institution som landstinget
sedan övertagit. Föreståndarinnan på Fridhem blev i likhet med andra
föreståndare och föreståndarinnor automatiskt överförd till ordinarie tjänst
efter lagens ikraftträdande. Tidigare, när föreståndare och föreståndarinnor
voro anställda av landstinget, gällde sex månaders uppsägningstid. Landstinget
hade möjlighet att säga upp olämpliga personer.

Herr Björklund säger, att föreståndarinnan är lämplig för sitt arbete. .Tåg
har hört mig för hos skolöverstyrelsen. Eftersom det icke finnes någon representant
för skolöverstyrelsen i denna kammare, har jag lovat att framföra synpunkterna
därifrån, örn frågan skulle komma på tal. När saken kom till skolöverstyrelsens
kännedom, hade doktor Annell från medicinalstyrelsen varit
där nere och icke funnit anledning taga tillbaka förordnandet för föreståndarinnan.
Sedan reste representanter för skolöverstyrelsen, doktor Haage och
fröken Jungner, ner; de funno icke heller anledning att taga ifrån föreståndarinnan
hennes förordnande. Enligt deras egna uppgifter gingo de nied på
att göra en uppdelning, så att den man, som tagit tjänstledighet från sin plats
på Salbohed och kommit dit ner för att vikariera med tanke på att bli kvar,
skulle få vara chef för arbetshemmet. Enligt skolöverstyrelsens mening skulle
det kunnat uppdelas på det, sättet. Men enligt vad man därifrån säger, är det
icke det förhållandet, att den kvinnliga föreståndarinnan skulle få vara kvar

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
på skolhemmet, sorn varit anledning till att han tog sin Matts ur skolan,, utan
anledningen var att han icke fick den lönegradsplacering, som lovats honom av
landstingsdirektören, nämligen 25 lönegraden. Enligt bestämmelserna är nämligen
23 lönegraden den högsta. Det kan varken landstingsdirektören eller
landstinget göra något åt, eftersom statsbidrag utgår med 85 procent och staten
alltså måste bestämma vilken, lönegradsplacering vederbörande skall få.

Det är de upplysningar jag fått från skolöverstyrelsen, och jag tror att det
ligger till på detta sätt.

Herr Björklund erhöll jämväl på begäran ordet för kort genmäle och anförde:
Jag skall icke replikera fröken Nygren länge. Jag tror mig nämligen
bättre än fröken Nygren veta vad som förekommit. Jag skulle kunna relatera
min överläggning med generaldirektören i skolöverstyrelsen, men jag skall
låta bli det därför att skolöverstyrelsen är icke representerad här. Det är åtskilligt
att säga på denna punkt, och jag skall efter denna debatt underrätta
fröken Nygren örn vad jag vet.

Vidare yttrade

Herr von Friesen: Herr talman! Det är riktigt som herr Hagård påpekade,
att frågan örn tillsynsmyndigheten är en perifer fråga i detta sammanhang.
Men då den knappast tyckes vara en perifer fråga för motionärerna eller utskotts
reservanterna, skall jag ändå taga mig friheten att med några ord beröra
detta spörsmål, vilken som bör vara tillsynsmyndighet för dessa anstalter,
medicinalstyrelsen eller skolöverstyrelsen.

För att en inrättning skall falla under medicinalstyrelsens tillsyn måste ju
fordras antingen att man på det diagnostiska området måste ha tillgänglig en
medicinskt skolad expertis eller också att man beträffande behandlingen av
vederbörande klienter måste besitta särskild medicinsk fackkunskap. Vad beträffar
diagnostiken av dessa efterblivna, dessa sinnesslöa — vilka äro att helt
skilja från de i egentlig mening sinnessjuka — så måste man säga att diagnostiken,
i de grövre fallen, är så lätt och enkel, att vem som helst kan göra klart
för sig, att en sinnesslöhet föreligger. I mera tveksamma fall förfogar man ju
över ett mycket tillförlitligt testningsför far ande. Detta testningsförfarande användes
mycket sällan av läkarna. I regel är det särskilt skolade psykologer,
alltså icke medicinare, som ha erfarenhet på detta område och som utföra testningarna.
Man kan alltså icke säga, att när det gäller diagnostiken läkaren har
mycket att säga till örn.

Lika litet har han att säga till örn, när det gäller behandlingen av dessa
beklagansvärda människor, överhuvud taget måste man säga, att den medicinska
vetenskapen kommer till korta med dessa fall av missbildningar vare
sig de äro ärftligt betingade eller förvärvade i mycket späd ålder.

Läkarens uppgift på sinnesslöanstalterna måste alltså inskränka sig till medicinsk
rådgivning, när det gäller rent kroppsliga sjukdomar hos det intagna
klientelet.

Jag har, herr talman, icke ringa erfarenhet av dessa spörsmål, då jag i närmare
ett tiotal år tjänstgjort såsom läkare på en sinnesslöanstalt. Jag har desto
mera erfarenhet av förvaltningen av dessa anstalter som jag samtidigt sitter
med i styrelsen för en av våra större sinnesslöanstalten Det är en anstalt, som
i sig innefattar alla de vårdformer, som vi bruka tillämpa på de sinnesslöa,
alltså skolhem, upptagningshem, anstalt för äldre obildbara och arbetshem för
vuxna manliga och kvinnliga sinnesslöa. Den erfarenhet jag har och som jag
också tror delas av den styrelse, i vilken jag sitter, är, att den nuvarande an -

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
ordningen icke kan sägas hava varit till förfång för denna verksamhet. Jag
har alltså en annan uppfattning än en del av dem, som i praktiken sysslat med
dessa frågor.

Det är alltså den väsentliga motiveringen varför jag tycker, att man i detta
sammanhang kan nöja sig med det slut, till vilket utskottet har kommit.

Det andra skälet, som jag tror också tidigare framhållits under debatten,
är att det måste betecknas som något rätt ovanligt, att riksdagen, när den så
sent som 1944 fattat ett beslut i en viss riktning, redan efter ett par år är beredd
att riva upp heslutet. Den omständigheten har tidigare vid olika tillfällen
åberopats såsom skäl mot en ändring. Det skulle ju medföra en bristande
stabilitet i förvaltningen och verksamheten, örn statsmakterna olika år med
korta tidsintervaller fattade olika beslut. Det skulle äventyra det arbetslugn,
som dessa anstalter i likhet med all annan verksamhet så väl behöva.

Jag hoppas också, att kammaren nu liksom tidigare beaktar denna senare
synpunkt. Jag tillåter mig därför, herr talman,, att yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr Fast, som på begäran erhöll ordet för kort genmäle, anförde: Herr talman!
Jag måste med anledning av det sista anförandet säga, att det verkar
icke på något sätt övertygande. Den omständigheten, att riksdagen här fattat
ett beslut, därvid emellertid någon klar gränsdragning ej skett, kan icke utgöra
något skäl för att man nu ej gör denna gränsdragning. Jag Ilar varit mycket
försiktig och begärt, att det stycke skall strykas, som uttalar sig till förmån
för den ena ståndpunkten.

Även örn man i stort sett vill behålla nuvarande förfarande eller lägga övervakningen
helt i händerna på skolöverstyrelsen, kan ingen förneka, att det är
nödvändigt att det sker en gränsdragning, så att man vet vem som verkligen
är tillsynsmyndighet, vilket nu icke är förhållandet. Ett bifall till utredningskravet
innebär icke något avståndstagande från den ståndpunkt riksdagen
tidigare intagit; det är fråga örn en komplettering i de delar, där det är ofullständigt,
plus en rad problem, som därjämte rullats upp och som ingen kan
komma förbi. Jag menar således, att detta förfarande behöver icke stå i strid
mot det beslut riksdagen tidigare fattat.

Jag medger, herr talman, att själva klämmen är något oformlig i förhållande
till motiveringen. Men det förstå väl kammarens ledamöter, att om det blir en
skrivelse, varur detta stycke gått ut, kommer Kungl. Majit mycket väl att
inse vad som döljer sig där bakom. Det blir icke något missförstånd med hanssen
till klämmen.

Härpå yttrade:

Herr Lundberg: Herr talman! När fröken Nygren erinrade örn den låt mig
säga pedagogernas uppmarsch som förekom för en stund sedan i en annan
fråga, vilken icke kan jämföras med denna, och menade, att kammaren borde
även i detta fall följa de anvisningar hon företrädde, måste jag säga, att det
som reservanterna önska är ju vad det praktiska folket ändock understrukit,
nämligen att det behöves klara linjer i denna fråga, så att man vet vad man
skall rätta sig efter och hur man skall handla.

Jag vill också anföra, att det är ganska angeläget, att även denna verksamhet
får en enhetlig ledning, ty örn man icke har en enhetlig ledning, har man ganska
lätt för att liksom sätta tillbaka de ekonomiska hänsyn, som man även i detta
sammanhang måste taga. Jag bär nämligen (Ion känslan, att de socialmedicinska
frågorna måste i detta sammanhang beaktas. Jag undrar, örn det icke låg en

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
hel del i statsrådets instämmande år 1944 i följande yttrande av de sakkunniga:
»För ett effektivt utnyttjande av samtliga platser för sinnesslöa, däri inbegripet
sådana platser, vilka stå till förfogande å sinnessjukhus, bör vidare
en enhetlig ledning av samtliga sinnesslöanstalter och sinnessjukhus för mottagande
av sinnesslöa eftersträvas.»

Det är ganska viktigt att man i detta sammanhang uppmärksammar, att vi
böra ha en enhetlig ledning för det hela. Vilken myndighet som skall hava
hand om detta kan man under utredningen få klarhet om.

När vi gå att utbygga denna verksamhet vill jag även påpeka en annan sak,
som vi i detta sammanhang böra komma ihåg, nämligen att när man skall bygga
ut denna verksamhet hänsyn måste tagas till att vi för närvarande lia brist på
olika slag av byggnadsmaterial, att vi ha personalbrist och att vi ha ekonomiska
frågor att brottas med i ganska stor utsträckning. Vi måste i detta
sammanhang vara på det klara med, att det ju icke är så, att när man skall
bygga ut en viss verksamhet skall man renodla denna, utan man måste ställa
den i viss relation till andra frågor, som kanske äro lika viktiga. Jag vill bara
påminna örn, att när från skolöverstyrelsens sida önskats ett särskiljande av
exempelvis de äldre obildbara och att det skulle skapas vissa speciella hem för
dem, vilka skulle ligga avskilda från huvudanstalterna, blir det ju på det
sättet, att. detta medför ekonomiska konsekvenser, som jag har en känsla av
att man ej trängt igenom fullt och helt.

Vi ha för närvarande i den allmänna sjukvården den situationen, att vi ha
brist på sjukhus, brist på utrymmen, brist på personal och även svårigheter då
det gäller att få pengar till denna verksamhet. Jag har därför för min del
den uppfattningen, som jag vill understryka, att man här måste kallt och realistiskt
överväga, hur mycket av de tillgängliga resurserna i material och
pengar som man skall lämna till den ena och den andra sidan, eller låt mig säga
till vården och utbildningen av de bildbara och obildbara sinnesslöa samt till
den allmänna sjukvården och fostran överhuvud taget.

Jag V1H understryka, att när denna utredning, som jag hoppas på, kommer
till stånd, även dessa förhållanden skola tagas i beaktande och att man här
skall söka komma till det ur olika synpunkter bästa resultatet.

Såsom reservant ber jag att med understrykande av vad olika talare förut
här sagt få yrka bifall till reservationen med strykande av det sista stycket
av motiveringen, såsom herr Fast föreslagit.

Herr talmannen återtog nu ledningen av förhandlingarna.

Fröken Nygren: Herr talman! Jag skall icke förlänga debatten med många
ord, men jag vill foga en liten fortsättning till mitt förra anförande.

Det är alldeles riktigt, att här finns icke någon representant för skolöverstyrelsen
och att det därför är olämpligt att vi nu inlåta oss i någon diskussion
örn vad som förekommit där. Jag har emellertid, som jag tidigare sagt,
bara anfört synpunkter, som därifrån till mig framförts i den föreliggande
frågan, örn hur man där anser att det hela har gått till.

Nar vi för två år sedan fattade beslut i denna fråga, gällde spörsmålet endast
de bildbara sinnesslöa, och anstalterna för dessa kommo alltså att stå under
skolöverstyrelsens överinseende. För de obildbara sinnesslöa måste det emellertid
bli en ordentlig lagstiftning, så att de icke såsom hittills skola redovisas på
ålderdomshem och dylikt, Jag ger herr Björklund rätt i, att det väl knappast
kan råda något tvivel om att Kungl. Majit är inne på den linjen och att
det är den bästa. Yi förutsätta att det lagstiftas så, att man gör skillnad mellan
de olika anstalterna, vilket jag för min del finner mycket motiverat. Det

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)
säger sig självt, att en föreståndarinna, som är lämplig att handha ett skolhem
för sinnesslöa, icke därför är lika kompetent att sköta ett arbetshem. Här
behövs det självständiga befattningshavare — i det avseendet är jag av fullkomligt
samma uppfattning som herr Björklund — men jag tror som sagt, a,tt
de synpunkterna komma att bli beaktade även om vi icke skriva därom till
Kungl. Majit och utan vidare överlåta frågan till Kungl. Maj:ts avgörande.
Även utan att skriva såsom reservanterna föreslagit ha vi givit uttryck åt
vår betänksamhet mot att skolöverstyrelsen skall vara tillsynsmyndighet för
sinnesslöskolorna, och det vore verkligen en olycka, örn vi icke vidhölle riksdagens
tidigare fattade beslut i frågan. Jag känner mig därför, herr talman,
fortfarande föranlåten att yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr Osterman: Herr talman! Jag skulle till herr von Friesen som emellertid
gått ut, vilja säga, att jag icke riktigt kan godta hans resonemang, att för
att det i ett fall skall kunna vara tal om ett medicinskt tillstånd skall det vara
tillgängligt för terapi. Detta kan nämligen icke alltid förväntas, exempelvis
vid många organiska sjukdomar i nervsystemet.

Vidare vill jag framhålla, att vi redan nu ha sinnesslöanstalter i den statliga
sinnessjukvården, nämligen Salberga, Vipeholm och Källshagen, som ju
lyda under medicinalstyrelsen.

Fru Johansson: Herr talman! Bara några få ord med anledning av ett uttalande,
som herr Lundberg gjorde i sin plädering för reservationen och vilket
jag tycker icke bör få stå oemotsagt.

Han säde, att när det gäller att skilja på behandlingen av sinnesslöa över
21 år, blir det en fråga av så stor ekonomisk betydelse, örn dessa enligt skolöverstyrelsen
skola skiljas från de bildbara sinnesslöa, att vi säkerligen icke
ha råd därtill. Jag vill för min del framhålla, att när det gäller de bildbara
sinnesslöa ha vi ju en lag örn att de äro tvungna att underkasta sig skolundervisning,
och då få vi icke tänka på att söka finna några ekonomiska hinder
för att göra det bästa möjliga för dessa barn. Vi göra det icke i andra fall
och böra icke heller göra det här.

Herr Lundberg: Herr talman! Med anledning av fru Johanssons senaste
yttrande, att vi i detta fall icke få tänka på den ekonomiska sidan av saken,
vill jag säga, att pär vi få lov att begränsa oss i fråga om de materiella möjligheterna
att hjälpa sjuka i allmänhet, måste vi även i fall som detta anlägga
vissa ekonomiska och sociala aspekter på frågan och se till, att vi stå med
båda fotterna på marken och icke låta våra känslor, hur befogade och berättigade
de än kunna vara, ta överhanden. Man får sålunda icke ha sinne och
känsla bara för den ena parten, utan man måste även tänka pa den andra.

Överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen framställde
propositioner dels på bifall till utskottets hemställan dels ock på avslag å utskottets
berörda hemställan och bifall i stället till det av herr Fast under
överläggningen framställda yrkandet; och fann herr talmannen den sistnämnda
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Votering begärdes emellertid
av fröken Nygren, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren med avslag å andra lagutskottets hemställan,
i utskottets förevarande utlåtande nr 35, bifaller det av herr Fast under överläggningen
framställda yrkandet, röstar

J a;

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Motioner
rörande frivillig
pensionering
av privatanställda.

Överinseendet över anstalter för bildbara sinnesslöa. (Forts.)

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, Ilar kammaren bifallit utskottets berörda bemställan.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringsprepositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning;
och befanns därvid flertalet hava röstat för ja-propositionen.

Kammaren hade alltså med avslag på utskottets hemställan, bifallit den av
herrar Englund m. fl. avgivna, vid utlåtandet fogade reservationen, dock med
uteslutande av sista stycket av motiveringen.

§ 14.

Föredrogs andra lagutskottets utlåtande, nr 36, i anledning av väckta motioner
örn utredning angående en frivillig pensionering av i enskild tjänst
anställda.

Andra lagutskottet hade till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 162 i första kammaren av herr Andersson,
Elon, m. fl. och nr 257 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

I motionerna, vilka voro likalydande, hade hemställts, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande skapandet av former
för frivillig enskild tjänstepensionering utan användande av premiereservsystem.

Utskottet hemställde, att förevarande motioner icke måtte föranleda till någon,
riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar Englund och Jacobsson i Igelsbo, vilka
ansett, att utskottet, bort hemställa, att riksdagen i anledning av förevarande
motioner ville i skrivelse till Konungen anhålla, att de synpunkter, som i reservationen
anförts, måtte vinna beaktande vid den departementala handläggningen
av försäkringsutredningens betänkande (1946:33 och 34) och vid utformningen
av direktiven för den utredning angående pensionering av i enskild
tjänst anställda, varom 1944 års riksdag hemställt.

Utskottets hemställan föredrogs; och anförde därvid:

Herr Jacobsson i Igelsbo: Herr talman! Vid föreliggande utskottsutlåtande
har jag tillsammans med herr Englund i första kammaren fogat en reservation.
I motioner, väckta i första kammaren av herr Elon Andersson m.° fl.
och i denna kammare av herr Ohlin m. fl., har yrkats, »att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning rörande skapandet av
former för frivillig enskild tjänstepensionering utan användande av premiereservsystemet».
Frågan örn pensionering av personer, som äro anställda i enskild
tjänst, Ilar flera gånger tidigare varit föremål för riksdagens uppmärksamhet.
Vid tidigare tillfällen har man i diskussionen i frågan utgått från det
s. k. premiereservsystemet. Redan så tidigt som år 1938 uttalade försäkringsutredningen
sina betänkligheter mot den utveckling, som man kunde konstatera,
nämligen att på grund av den allt allmännare anslutningen till försäkringar
av olika slag de hos försäkringsinrättningarna fonderade kapitaltillgångarna
vållade vissa svårigheter. Dessa svårigheter. äro framför allt
förknippade nied premiereservsystemet, och särskilt vid vissa ^tillfällen blir
det svårt att finna placeringsobjekt för dessa pengar, som mäste länäs ut,
detta med hänsyn till de garantier, som vår lagstiftning kräver. För att

Lördagen den 15 juni 1940 fm.

Nr 25.

Motioner rörande frivillig pensionering av privatanställda. (Forts.)
komma till rätta med detta problem, säger försäkringsutredninge.n i sin skrivelse
till statsrådet och chefen för handelsdepartementet, att man borde överväga
åtskilliga alternativ för att klara situationen. Utredningen tänkte sig
tre alternativ, nämligen »1) en pensionering av anställda och arbetare uppbyggd
med fondering i överensstämmelse med premiereservsystemet sådant
detta hittills tillämpats inom livförsäkringsväsendet, 2) en pensionering uppbyggd
enligt i huvudsak samma linjer men med tillämpande av väsentligt
friare bestämmelser rörande placeringen och 3) en pensionering ordnad efter
sådana linjer, att finansieringen kan i stort sett ske efter principerna för ett
fördelningssystem eller i varje fall utan den betydande fondbildning premiereservsystemet
kräver». Motionärerna ha i motionen framhållit, att det borde
utredas örn det icke skulle kunna gå att finna en lämplig form för den frivilliga
tjänstepensionsförsäkringen grundad på denna fördclningsprincip.
Motionärerna anse, att en metod som förtjänar att särskilt prövas är bildandet
med visst stöd från statens sida av en garantiförening, i vilken enskilda
företag skulle ingå som medlemmar och därvid erhålla en »garantiförsäkring»
mot eventuell framtida betalningsoförmåga i fråga örn vissa efter vissa
regler fastställda ålders- och invaliditetspensioner ävensom änke- och pupillpensioner
åt efterlevande. Motionärerna ha vidare framhållit, att det givetvis
kan tänkas att vårt näringsliv skulle kunna komma i den situationen att en
väsentlig del av företagarna drabbas av vad man skulle kunna kalla ekonomisk
katastrof. Denna katastrofrisk anse motionärerna rimligen böra övertagas
av staten, örn en garanti, som föreningsmedlemmarna sinsemellan utfäst
sig att skapa, icke skulle förslå.

Motionärerna ha icke bortsett från de svårigheter, som det gäller att lösa
i samband med en tjänstepensionering av detta slag, främst då denna försäkrings
ställning till folkpensioneringen. I och med att det särskilda utskott,
som haft att behandla det kungl, förslaget örn folkpensionsreformen,
fattat sitt beslut, som väl kommer att vinna riksdagens godkännande, har
en väsentlig svårighet i detta avseende avlägsnats. Jag tänker härvidlag
på att vad gäller pension åt person över 6? år behovsprövningen skall falla
bort. Kvar stå då givetvis svårigheterna — vilket även utskottet påpekar
— att för pensionär över 67 år med hustrutillägg dessa tillägg, liksom också
bostadstilläggen, allt fortfarande föreslås bli behovsprövade. I det kungl,
förslaget, som är tillstyrkt av det särskilda utskottet, har man gått ifrån den
hittills gällande behovsprövningen för alla grupper av pensioner och att
ingen inkomstform hädanefter skall vara privilegierad. Vi anse dock att
denna fråga är så pass viktig, att man bör pröva örn man icke på ett eller
annat sätt skulle kunna komma lill rätta med svårigheterna med avseende å
anslutningen. Det system, som motionärerna bygga på med dessa garantiföreningar,
finns ju i form av pensionsstiftelser, vilka verka med stöd av
den lagstiftning som riksdagen antog den 18 juni 1937; det hela är alltså
ingen nyhet. Andra lagutskottet har hänvisat till, att dessa stiftelser till
allra största delen utgöras av sammanslutningar av solventa företag och
branschsammanslutningar, diir man synnerligen väl känner varandra. Det
svåraste ilr att kunna få denna enskilda pensionsförsäkring att omfatta så
många som möjligt. Man har anmärkt — och reservanterna måste medge
det riktiga däri — att de svagare företagen eller en bransch med svagare
smärre företag skulle ha svårare att genomföra denna försäkring. Reservanterna
lia ansett sig böra framföra även dessa synpunkter inför kammaren,
men vi förmena, att då vi i vår reservation inskränkt oss till att endast yrka,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att de i reservatio Andra

kammarens protokoll 1946. Nr 25. 4

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Motioner rörande frivillig pensionering av privatanstcillda. (Forts.)
nen framförda synpunkterna måtte vinna beaktande vid den departementala
handläggningen av försäkringsutredningens betänkande och vid utformningen
av direktiven för den utredning angående pensionering av i enskild tjänst
anställda, varom 1944 års riksdag hemställt, vår framställning är så pass
moderat, att kammaren bör krina gå med på ett sådant uttalande.

Med dessa ord, herr talman, anhåller jag att få yrka bifall till den vid
förevarande utlåtande fogade reservationen.

Herr Gustafsson i Bogla: Herr talman! Jag har icke begärt ordet för att
framställa något annat yrkande än det utskottet här kommit till, men då
utskottet ganska utförligt redovisat ett utlåtande, som andra lagutskottet
avgav 1944, nr 7, i anledning av en motion, som i denna kammare väckts
av herr Åkerström, med yrkande örn skrivelse till Kungl. Majit med anhållan
örn en förutsättningslös utredning angående möjligheten och lämpligheten
av en obligatorisk pensionering av i enskild tjänst anställda, vill
jag med några få ord understryka önskvärdheten av att den utredning, som
riksdagens båda kamrar 1944 begärde hos Kungl. Majit, måtte av Kungl.
Majit snarast möjligt effektueras. Detta är nämligen en mycket stor och
angelägen fråga, och så långt min erfarenhet sträcker sig föreligger ett
mycket stort intresse hos våra industriarbetare av att den utredning, som
riksdagen begärde 1944 i frågan, verkligen kommer till stånd. Visserligen
kommer ju riksdagen nästa onsdag att sannolikt ganska enhälligt bifalla pensionsreformen,
och därmed tages ju ett stort och betydelsefullt steg till en
allmän ålderdomspensionering, men även om vi ha anledning hälsa denna reform
med stor tillfredsställelse löser den dock icke hela problemet, ty folkpensionerna
behöva på grund av de belopp, som här kunna komma i fråga, ett komplement.
Det är ju faktiskt också så att även i ortsgrupp 1 nödgas kommunen
åt äkta makar, som icke ha någon annan inkomst än folkpensionen, ge ett tillskott
till denna. Vidare är, såsom också särskilda utskottet säger i det utlåtande
som nu delats, en pensionsålder av 67 år i allmänhet att betrakta såsom
hög och att det föreligger behov av komplement för folk mellan exempelvis
60 och 67 år till folkpensionen. Invalidpensionerna komma ju fortfarande att
bli föremål för behovsprövning, och vidare föreligger det ju ganska stora svårigheter
för äldre arbetare, vilka på grund av olika orsaker icke ha samma
arbetskraft och vigor som tidigare, att kunna bibehålla sin plats i industrien.
Det blir rätt bekymmersamt för en del, som på grund härav få sina timlöner
sänkta. Jag vill även framhålla, att i fråga örn personer, som drabbats av
tuberkulos, pensionsstyrelsen skärpt föreskrifterna så att man endast i hopplösa
fall kan få folkpension. Därför skulle det också vara önskvärt, att frågan
örn en obligatorisk arbetarpensionering kunde lösas. Jag tror för min del, att
den obligatoriska pensioneringen är värdefullare än den efter en frivillig linje;
det är ju också den förra linjen, som arbetarna ansluta sig till.

Som det nu är ha ju vid en hel del stora industrier tjänstemännen sin pensionsfråga
ordnad. Jag känner t. ex. till hurusom vid ett stort bruk i Småland
tjänstemännen kunna få en pension av 5 000 kronor örn året utan att ha behövt
erlägga ett enda öre för sin pensionering, medan arbetarna vid ohälsa få
600 kronor om året vid 63 eller 65 år. Innan folkpensionen år 1936 förbättrades
gav detta bolag liksom andra arbetarna en pension av 900 kronor, men
när folkpensionen blev större sänkte man arbetarpensionen till 600 kronor, och
örn folkpensionen nu, såsom vi vänta, blir ytterligare förbättrad, finns det
risk för att arbetarpensionen från dessa bolag helt och hållet kommer att försvinna.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Motioner rörande frivillig pensionering av privatanställda. (Forts.)

Jag skall inte uppehålla kammarens tiel längre — intresset för denna fråga
förefaller dessvärre inte vara så stort. Jag vill emellertid understryka nödvändigheten
av att den utredning om obligatorisk arbetarpensionering, som
riksdagen begärde 1944, snarast igångsattes av regeringen. Jag är inte riktigt
nöjd med andra lagutskottets utlåtande i denna fråga -— den sista meningen
i utskottets motivering förefaller mig vara tämligen onödig — »Måhända
kunde det emellertid vara av ett visst värde, att man, innan en utredning
sättes i gång, inhämtar erfarenhet av hur den nya folkpensioneringen kommer
att verka i sin praktiska tillämpning», ty det är ju tämligen uppenbart, att för
de grupper, som jag här talat om, kommer folkpensionsreformen icke att lösa
pensionsfrågan på ett tillfredsställande sätt, men då första kammaren redan
fattat beslut i överensstämmelse med utskottets förlsag, skall jag inte framställa
något yrkande.

Jag vill också erinra örn att det numera glädjande nog finns vissa bolag, som
redan gått in för arbetarpensionering. Sålunda har man, enligt vad som är
mig bekant, vid Växjö mekaniska verkstadsaktiebolag infört en pensionering
för de anställda, som bygger på den principen, att de mellan 60 och 67 års
ålder få högre pension från företaget, medan pensionen sedan utgår efter en
sjunkande skala. Jag föreställer mig, att detta intresse hos arbetarna för en
arbetarpensionering skulle kunna stimuleras, örn riksdagen här, såsom jag
hoppas, enhälligt uttalar sig för en obligatorisk pensionsförsäkring. Det är
givetvis tacknämligt, om det under tiden kan ske en pensionering på_ frivillighetens
väg, men jag tror att det är riktigt vad utskottet här säger, liksom det
gjorde 1944, att örn man rekommenderar den frivilliga linjen, kommer detta
att verka i deprimerande och inte i stimulerande riktning.

Jag tror således, att det skulle vara värdefullt, örn riksdagen här tydligt och
klart framställde önskemål örn att få den utredning effektuerad, varom riksdagen
skrev 1944.

Herr Andersson i Gisselås: Herr talman! Herr Jacobsson i Igelsbo har yrkat
bifall till en reservation, avgiven av herr Englund och honom själv, vilket
också innebär yrkande om bifall till en i riksdagens båda kamrar väckt motion
med anhållan örn utredning rörande skapande av former för frivillig enskild
tjänstepensionering utan användande av premiereserv. Emellertid har försäkringsutredningen
den 1 april avgivit ett betänkande med förslag till lag örn
försäkringsrörelse m. m., och i nämnda förslag har i § 345 upptagits ett stadgande,
enligt vilket Konungen beträffande tjänstepensionsförsäkring må, där
sådant finnes vara från allmänna synpunkter ändamålsenligt, medgiva, avvikelse
från vad lagen innehåller beträffande premiereserv och redovisning av
försäkringsfond. Andra lagutskottet har ansett lämpligt, att man avvaktar
de åtgärder som kunna komma att vidtagas med anledning av nämnda lagförslag,
innan riksdagen tar ställning till motionerna. Lagutskottet bär också
ansett, att man möjligen skulle kunna inhämta någon erfarenhet av den nya
folkpensioneringslagen och se, hur den kommer att verka, innan man tar ställning
till detta förslag, och det har därför ansett, att motionerna icke nu böra
bifallas. Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets hemställan.

Herr Ohlin: Herr talman! Enligt min mening är den fråga, sorn här föreligger
till debatt, av synnerligen stor betydelse och viii förtjänt av att här i
kammaren ägnas ett ganska väsentligt intresse. Jag skall därför tillåta mig
att göra några reflexioner, delvis rörande synpunkter som inte ha framkommit
i utskottsutlåtandet, delvis i form av kommentarer till detta utlåtande.

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Motioner rörande frivillig pensionering av privatanställda. (Forts.)

Låt mig börja med att säga, att jag tror att frågan om en frivillig tjänstepensionering
är av vikt inte bara för tjänstemännen utan också för arbetarna,
d. v. s. för alla som äro anställda i enskild tjänst. Enligt min mening är det
mycket glädjande, att det s. k. S.P.P.-systemet har starkt utvecklats under
senare år. Detta system har emellertid, såsom också utskottet påvisat, ganska
väsentliga olägenheter. Bl. a. ställa sig kostnaderna höga, när icke helt unga
anställda skola anslutas till detta system.

Det förefaller därför vara ganska allmän enighet örn att det i och för sig
vore lämpligt, örn man kunde söka sig fram till något system, som icke medförde
användande av premiereserv, d. v. s. något fördelningssystem. Ett sådant
fördelningssystem har också en helt annan fördel, som icke, såvitt jag har
kunna finna, tidigare bragts på tal, nämligen att detta system är mindre sårbart
i händelse av inflation än premiereservsystemet. Örn prisnivån skulle väsentligt
stiga, så kommer flertalet av de inom näringslivet arbetande företagen
att ha sitt kapital placerat i reella tillgångar, vilka stiga i värde i ungefär
samma takt som prisnivån stiger. Detta betyder att örn man har ett fördelningssystem,
så kommer företagens förmåga att betala pension att öka i ungefär
samma takt som prisnivån stiger. Därav följer att örn vi t. ex. skulle
komma upp till en dubbelt så hög prisnivå som den nuvarande — vilket jag
innerligt hoppas inte skall bli fallet — komma antagligen omkostnader och inkomster
att ligga på en ungefär dubbelt så hög nivå som nu, och då kommer
det också med ett fördelningsystem att vara möjligt att anpassa den del av
omkostnaderna, som utgöres av pensionskostnader, ungefärligen efter detta.
Har man däremot ett premiereservsystem, är ju fonden placerad i obligationer
eller dylikt, och då kan det inte ges några tillägg. Då förlora nämligen de
medel, som ytterst gå till att betala pensioner, en del av sitt reella värde. Har
man ett fördelningssystem, är ju pensionsanspråket en del av anspråket på
själva företaget, vars reella värde icke undergår någon försämring genom en
prisstegring.

Jag tror därför att det ur samtliga anställdas synpunkt skulle vara bra mycket
att vinna, örn man kunde få en sådan väsentlig minskning av olägenheterna
vid inflation, som det skulle vara möjligt att åstadkomma med ett fördelningssystem.

Nu är det klart, herr talman, att detta är ett mycket invecklat spörsmål,
vilket ju också de tidigare utredningarna nogsamt visa. Men det förefaller
i alla fall inte vara uteslutet — för att uttrycka sig försiktigt — att den av
motionärerna anvisade vägen skulle kunna vara farbar och att den skulle kunna
visa sig vara både mer lockande för företagen, när det gäller att frivilligt
utvidga tjänstepensioneringen, och bättre för de anställda, därigenom att de
skulle få ökad trygghet, när det gäller pensionens utbetalande och bibehållandet
av dess realvärde. Mig förefalla dessa omständigheter allena utgöra mer
än tillräcklig anledning att igångsätta en utredning.

Men, herr talman, det finns ytterligare ett skäl, som jag också gärna vill
utveckla, då det endast i förbigående har tangerats i utskottsutlåtandet, och
det är den omständigheten, att tjänstepensionsförsäkringen måste samordnas
med folkpensionen. F. n. ha vi i detta avseende — såsom för övrigt riksdagen
i sin skrivelse 1944 påpekade — en situation, som man inte kan beteckna
som annat än högst otillfredsställande. Här bär staten för att stimulera till
frivillig tjänstepensionering ordnat det så att fonder för detta ändamål få
skattefrihet flir räntan och för själva förmögenheten. Men i nästa ögonblick
säger staten: »Men de, som ha tjänstepension, få förstås minskning av sin
folkpension» — låt vara att efter det nya systemet detta inte blir fallet på
lägsta dyrort, men på alla andra orter får man minskning av bostadstill -

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Motioner rörande frivillig pensionering av privat a n s täll d a. (Forts.)
lägget, oell vidare får man, om man är invalid, minskning av grundpensionen.
Staten tar alltså i viss omfattning tillbaka den förmån, som man har
velat ge genom de bestämmelser, som uppmuntra till frivillig tjänstepensionering.
Det är mycket invecklat att räkna ut hur mycket staten tar tillbaka;
i vissa fall får den tillbaka mer än den förmån som den ger, i andra fall en
väsentlig del av denna förmån och i åter andra fall mycket litet.

Jag tror inte att någon kan vilja hävda, att detta är ett till sina verkningar
rationellt system, utan att det tvärtom förtjänar en motsatt benämning. Därtill
kommer att även rådande progressiva skattesystem gör, att verkningarna
bli mycket svåröverskådliga och inte vad de varit avsedda att bli.

Det förefaller därför, när nu frågan om folkpensioneringssystemet mycket
snart kommer att få sin lösning, som om tiden vore inne för att verkligen taga
upp till utredning spörsmålet om den frivilliga tjänstepensioneringen — vi
ha ju dock redan en stor sådan — och undersöka hur denna sak skall samordnas
med folkpensioneringen. Alldeles oavsett frågan om det speciella fördelningssystem,
som motionärerna här tala örn, föreligger det mycket stark
anledning att göra en sådan utredning, och jag har för min del svårt att förstå,
att det skulle kunna vara några olägenheter förenade med att påyrka
en sådan.

Utskottet har också i sitt resonemang på ett välvilligt och riktigt sätt refererat
åtskilliga skäl, som tala för en utredning, och jag mäste erkänna,
att jag blev ganska överraskad, när utskottet i de båda sista styckena gör
helt örn och säger, att igångsättandet av någon utredning kan man i alla
fall inte vara med om. Jag tycker att det hade rimmat bättre med utskottets
motivering i de första två tredjedelarna av utlåtandet, örn slutsatsen
hade blivit att en utredning borde ske.

Utskottet har som skäl för denna sin omkastning anfört det resonemanget,
att staten med det system, som motionärerna föreslagit, skulle ge garantier
åt anställda i solida företag, medan de i svagare företag anställda icke skulle
lia någon fördel av den statliga garantien. Låt mig svara att staten har, när
det gäller sociala åtgärder, i många fall gått en sådan väg, att inte alla omedelbart
fått någon fördel av åtgärden. Tänk på att arbetslöshetsförsäkringen,
som kostat staten stora summor, till mycket stor del har utnyttjats av
relativt välsituerade arbetargrupper, medan en del relativt svaga grupper,
som inte ha kunnat ordna frivilliga arbetslöshetskassor, under åratal inte ha
fått någon del av denna förmån. Inte har man anfört detta som ett skäl mot
det statliga stödet åt arbetslöshetsförsäkringen!

Såvitt jag kan se, skulle resultatet, om man går den av motionärerna anvisade
vägen, bli att allt fler företag tvingas ge tjänstepension åt sina anställda,
ty i annat fall skulle de få det allt svårare att skaffa kvalificerad
personal, och det vore väl en gynnsam effekt, örn tjänstepensioneringen på
detta sätt av sig själv tenderade att utvidgas på frivillighetens väg.

Utskottet säger också, att man finner det naturligt, att frågan örn en
obligatorisk tjänstepensionering först utredes. Men såvitt jag kan förstå, har
varken utskottet eller herr Gustafsson i Bogla eller herr Andersson i Gisselås
anfört något egentligt skäl, varför man först skulle ta frågan om den
obligatoriska tjänstepensioneringen. Alla de, som inte äro övertygade örn
att obligatorisk tjänstepensionering är den självklara vägen, äro väl snarast
benägna att säga, att när det. gäller detta viktiga problem böra båda vägarna
undersökas.

Utskottet säger vidare, att örn man först utreder frågan om obligatorisk
försäkring, kan det därvid komma fram en del synpunkter och erfarenheter,
som kunna vara av betydelse, när man sedan eventuellt skall tänka på ett

Nr 25.

Lördagen den 15 julli 194G 1m.

Motioner rörande frivillig pensionering av privatanställda. (Forts.)
system med frivillig försäkring. Är inte detta, herr talman, ett alldeles utmärkt
skäl för att samtidigt utreda de båda spörsmålen?

Såvitt jag kan förstå, är det tvivelaktigt, örn en obligatorisk försäkring
kan genomföras i en nära framtid. Om man prompt skall lia någon rangordning
i fråga örn vilket problem, som bör utredas först, så tycker jag att
man bör utreda frågan örn det frivilliga systemet först oell det obligatoriska
efteråt. Men jag har ingenting att invända emot att man tar båda samtidigt.
Nu när frågan örn folkpensionen är klar, förefaller mig tiden vara inne, för att
taga upp detta pensioneringsproblem i hela dess vidd.

Tyvärr ser jag att inte någon regeringsledamot, framför allt inte socialministern,
är närvarande, men det gäller ju en enskild motion, och det är en lördagseftermiddag,
så man får väl inte klaga över det. Jag vill emellertid till
protokollet lia antecknat en fråga till regeringen: har regeringen för avsikt att
i en nära framtid igångsätta en utredning om det enligt meningen i de kretsar,
som jag representerar, synnerligen viktiga spörsmålet örn en frivillig tjänstepensionering?
Riksdagen begärde dock 1944, att en utredning örn obligatorisk
tjänstepensionering skulle igångsättas redan innan folkpensionsreformen var
klar. Nu är folkpensionsreformen klar. Då måste det, tycker jag, finnas ännu
mer anledning att utan dröjsmål taga upp hela spörsmålet. Enligt min mening
är det berättigat att i regeringens handlingssätt eller dess uraktlåtenhet
att handla under de allra närmaste månaderna se ett tecken på om regeringen
hyser något starkare intresse för det föreliggande spörsmålet eller örn regeringen
anser att det är av relativt liten betydelse.

Herr Andersson i Gisselås framhöll, såsom också sker i utskottsutlåtandet,
att när försäkringsutredningen nu framlagt förslag om att Kungl. Majit skall
äga ge särskilda direktiv örn den frivilliga tjänstepensionsförsäkringen, är det
naturligt att avvakta de åtgärder, som regeringen kan komma att vidtaga. Ja,
men det är ju just det frågan gäller: vilka åtgärder är det befogat att vidtaga
för att befrämja denna frivilliga pensionsförsäkring? Det är ju därför, som
reservanterna mycket riktigt enligt min mening ha antytt, att detta spörsmål
bör tagas upp såväl vid den departemental handläggningen av försäkringsutredningens
betänkande som även vid utformningen av direktiven för den utredning,
som 1944 års riksdag har begärt. Herr Anderssons i Gisselås och utskottets
ståndpunkt, att man skall avvakta de åtgärder regeringen vidtar, innebär
ju ingenting annat än att riksdagen inte skall befatta sig med denna
fråga utan lita på att Kungl. Maj :t sköter den i alla fall.

Det är rätt intressant att konstatera, hurusom man alltså, när vi här ha ett
socialt viktigt spörsmål, som faktiskt inte är täckt av någon existerande utredning,
säger att riksdagen inte skall begära någon utredning, ty den här
saken sköter Kungl. Maj :t ändå. Men när det t. ex. gällde motionerna örn försäkringsväsendets
omorganisation genom förstatligande eller på annat sätt.
kunde riksdagens majoritet vara med örn att besluta en utredning, fastän det
fortfarande satt en utredning, den allmänna försäkringsutredningen, som hade
uppgifter, vilka till icke ringa del täckte det område, som den ifrågasatta utredningen
avsåg.

Jag kan inte värja mig, herr talman, för en känsla av att man på en del håll
här i riksdagen är mycket olika benägen att begära nya utredningar. I det
föreliggande fallet finns ju inte det skälet emot förslaget örn en utredning,
att saken redan är under behandling, utan det finns tvärtom det starka skälet
för detsamma, att riksdagen 1944 skrivit till Kungl. Majit och begärt utredning
örn ett spörsmål, som nära sammanhänger med det här ifrågavarande.
Vad kan då vara naturligare än att riksdagen nu begär, att Kungl. Majit så

Lördag«n den 15 juni 1946 fm.

Nr 25

Motioner rörande frivillig pensionering av privatanställda. (Forts.)
snart som möjligt sätter i gång med en utredning örn både den obligatoriska
och den frivilliga tjänstepensionsförsäkringen?

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen.

Herr Lundberg: Herr talman! Jag vill bara understryka, att frågan örn pensionering
av anställda i privata företag är en fråga, som vi alla äro intresserade
av. Jag tror emellertid, att örn man skall lösa denna pensioneringsfråga, måste
man följa de anvisningar, som herr Åkerström angav i sin motion 1944 och
som även godkändes av utskottet. Herr Ohlin har alldeles nyss yrkat bifall till
den reservation, som är fogad till utskottsutlåtandet, och han talar i det sammanhanget
örn att han önskar en utredning. Jag vill med anledning därav påpeka,
att reservationen icke innehåller samma yrkande som motionen. I motionen
vill man, att det skall bli en utredning av denna fråga. I reservationen däremot
talas det örn att man skall beakta de synpunkter, som anförts i reservationen,
vid den departementala handläggningen av försäkringsutredningens betänkande.

Jag vill också i det sammanhanget påpeka en sak, som för övrigt även
sagts ifrån motionärernas sida, nämligen att här skulle det ju bli så, att staten
skulle medverka till en pensionering av personal inom bärkraftiga företag,
och man skulle icke åstadkomma en generell pensionering överhuvud taget.
Jag vill uttala min glädje över herr Ohlins intresse av pensioneringsfrågorna
för närvarande, och jag hoppas, att det intresset även i framtiden skall bestå.
Men jag vill samtidigt också säga, att skall man överhuvud taget lösa pensioneringsfrågorna,
måste det bli en obligatorisk pensionering, så att alla kunna
få del av de olika värden som därmed äro förenade. Jag tror icke, det kan
vara lämpligt att i dag ta upp någon nationalekonomisk debatt örn inflationsfaran
och dylikt i detta sammanhang. Det vore enligt min mening att sväva
ut alltför mycket i det blå, örn man skulle göra det i detta sammanhang. Jag
tror, att man ur alla synpunkter kan vara nöjd med utskottets förslag, och
jag ber att få yrka bifall till detsamma.

Herr Ohlin: Herr talman! Bara ett par korta repliker till den siste talaren.
Han säger, att vi alla äro intresserade av tjänstepensioneringen. Jag tillåter
mig citera vad ordföranden i den socialdemokratiska gruppen, herr Fast, sade
under den förra punkten. Han sade till herr Hagård, att örn man är intresserad
av en lycklig lösning, påskyndar man icke en sådan genom att underlåta att
skriva och begära utredning. Detta uttalande passar alldeles utmärkt i min
mun som replik till den siste ärade talaren.

Vidare säger herr liundberg, att det måste vara en obligatorisk tjänstepensionering.
Ja, han har alltså sin ståndpunkt klar. Han säger, att det finns ingen
annan väg att gå. Jag vill mot detta framhålla, att örn man läser försäkringsutredningens
betänkande, i vilken utredning det dock satt män med en viss
erfarenhet och sakkunskap, finner man där ingalunda en sådan doktrinär uppfattning.
Där säges det, att det är mycket möjligt att man kan komma fram
på den frivilliga vägen. Därför förefaller det som örn även de som anse sannolikt,
att den obligatoriska vägen är den enda möjliga, icke borde kunna vara
så tvärsäkra på den saken, att de motsätta sig, att man samtidigt utreder såväl
don obligatoriska som den frivilliga vägen.

Dessutom säger den siste talaren, att det skulle vara att sväva ut i det blå
att här tala örn inflationsfaran. Med anledning därav vill jag säga, att jag
tror icke, att tjänstemän och andra anställda dela hans mening. Do lia en viss
ängslan för att realvärdet av deras pensioner kan komma att försämras, och

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Motioner rörande frivillig pensionering av privatanställda. (Forts.)
att man beaktar den frågan, när man diskuterar lämpliga former för tjänstepensioneringen,
är icke att sväva ut i det blå utan hänsyn till en viktig sida
av problemet.

Sedan sökte samme talare angiva någon skillnad mellan motionen och reservationen.
Det är alldeles uppenbart, att han bara läste hälften av reservationens
yrkande. Örn man läser hela detta yrkande, är det uppenbart, att den
praktiska effekten av ett bifall till reservationen blir det som motionärerna ha
avsett.

Jag tillåter mig, herr talman, att sluta med en fråga, på vilken jag icke
väntar något svar, en fråga till alla dem i kammaren t. ex. inom de borgerliga
partierna, som icke äro alldeles förvissade om att den obligatoriska vägen är
den enda lämpliga, såsom utskottets talesmän här ha hävdat, huruvida det icke
från deras utgångspunkt skulle vara lämpligt, att den utredning som begärdes
1944 utvidgades till att gälla både frivillig och obligatorisk försäkring.

Herr Lilndberg: Herr talman! Jag skulle till herr Ohlin vilja säga, att jag
har den uppfattningen, att när man skall lösa pensionsfrågan, bör den frågan
lösas både för tjänstemän och arbetare. Det är nämligen lika viktigt, att arbetaren,
som i regel har en mycket låg inkomst och som i regel får leva under
otrygga förhållanden, också får sin pensioneringsfråga ordnad. Jag tror, att
örn man överhuvud taget skall kunna lösa denna fråga, måste man gå in för
obligatorisk försäkring. Mitt uttalande angående inflationsfaran i detta sammanhang
berodde på att jag anser det vara olämpligt, herr Ohlin, att vid diskussionen
av alla olika frågor här i kammaren ta upp en nationalekonomisk
debatt. Vi ha gjort det vid så mångå tillfällen tidigare, att jag tror, att vi
kunna, vara nöjda därmed och icke i dag behöva upptaga den frågan till behandling.
Skulle man emellertid göra det, herr Ohlin, kan det också tänkas,
att man finge blanda in en hel del andra frågor, som ha inverkan i detta
sammanhang.

Herr Andersson i Gisselås: Herr talman! Den utredning, som 1944 års riksdag
begärde i anledning av herr Åkerströms motion, har jag ingenting att
erinra emot, utan jag anser, att den gott kan få verkställas.

Herr Skoglund i Doverstorp: Herr talman! Jag ber ätt få ytterligare understryka
vad herr Andersson i Gisselås sade. Jag finner det alldeles riktigt,
att regeringen snarast möjligt igångsätter den av 1944 års riksdag begärda
utredningen. Jag har svårt att tänka mig, att icke vid en sådan utredning
också en hel del av de synpunkter herr Ohlin talat för skulle komma under
debatt.

Herr Ohlin: Herr talman! Till herr Lundberg vill jag säga, att när han understryker
vikten av att pensioneringsfrågan ordnas även för arbetarna, menar
han väl icke, att detta är ett argument mot mig. Jag började nämligen mitt
anförande med att understryka samma sak, och det system som nu här är på
tal låter sig väl anpassa för att täcka samtliga anställdas behov. Han sade
vidare, att det är olämpligt att i detta sammanhang vidröra inflationsfaran,
men han anförde icke något argument varför det skulle vara olämpligt. Han
bara upprepade, att det är olämpligt. Med anledning därav vill jag framhålla,
att det tyvärr är verkligheten själv som gör, att det finns anledning för
många anställda att beakta detta problem.

Herr Skoglunds uttalande att därest regeringen sätter i gång en utredning
örn obligatorisk försäkring, får man förmoda, att utredningen även kommer att

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25,

Motioner rörande frivillig pensionering av privat ans tällda. (Forts.)
beakta den frivilliga försäkringen, tolkar jag så, att herr Skoglund anser det
önskvärt, att vid en sådan utredning även frågan om frivillig försäkring blir
utredd. Då har jag, herr talman, svårt att förstå vad det är som skulle göra
det olämpligt, att riksdagen av regeringen begär, att vid utredningen även den
frivilliga försäkringen skall beaktas.

Sedan överläggningen härmed förklarats avslutad, gav herr talmannen propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan, dels ock på avslag å utskottets
berörda hemställan samt bifall i stället till den vid utlåtandet fogade
reservationen; och fann herr talmannen den förra propositionen vara med övervägande
ja besvarad. Herr Jacobsson i Igelsbo begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller andra lagutskottets hemställan i utskottets
förevarande utlåtande nr 36, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren med avslag å utskottets berörda hemställan bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att han funne flertalet hava röstat för ja-propositionen.
Rösträkning begärdes emellertid av herr Jacobsson i Igelsbo, i anledning
varav votering medelst omröstningsapparat verkställdes. Därvid, avgåvos 1115
ja och 20 nej, varjämte 6 av kammarens ledamöter förklarade sig avstå från
att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets hemställan.

§ 15.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 62, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående fastställande av personalförteckning för domänverket,
m. m. jämte i ämnet väckt motion.

I en till riksdagen den 1 mars 1946 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 125, hade Kungl. Majit, under åberopande av bilagt .utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
att

1) med tillämpning tills vidare från och med den 1 juli 1946 för domänverket
fastställa en i propositionen intagen personalförteckning;

2) medgiva, att i tjänsteförteckningen finge vidtagas viss av chefen för jordbruksdepartementet
i propositionen förordad förändring.

I detta sammanhang hade utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion, nr 268, av herrar Grym, och
Franzon, däri hemstiillts, att riksdagen i avseende å kronojägarna måtte besluta
sådan ändring av tjänsteförteckningen, som domänstyrelsen i ärendet
föreslagit, med den avvikelsen att kronojägarna placerades i lägst lönegraden
A 13 och de biträdande kronojägarna i lägst lönegraden A 10.

Utskottet anförde i sitt utlåtande bland annat: »Vad angår ikronojägarbefattningarna,
som nu äro placerade i lönegraderna A 9, A 10 och A 12 samt

Personalförteckning
för
domänverket.

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Personalförteckning för domänverket. (Forts.)
de biträdande kronojägarbefattningarna, som nu äro placerade i lönegraden
A 7, har domänstyrelsen föreslagit, att antalet kronojägare i A 12 måtte ökas
från 70 till 470, d. v. s. samma antal som nu finnas i lönegraderna A 9, A 10
och A 12, att ett antal biträdande kronojägarbefattningar i A 9 måtte införas
ävensom att kronojägare i A 10 och A 9 samt biträdande kronojägare i A 7
måtte utgå ur tjänsteförteckningen för domänverket. I motionen I: 268 har
hemställts, att riksdagen, måtte besluta ändring i nämnda tjänsteförteckning i
enlighet med vad sålunda föreslagits, med den avvikelsen att kronojägarna
placerades i lägst lönegraden A 13 och de biträdande kronojägarna i lägst
lönegraden A 10. Utskottet finner goda skäl tala för att de i lönegraderna A 9
och A 10 placerade kronojägarna beredas en förbättrad löneställning. I likhet
med departementschefen anser dock utskottet, att frågan örn kronojägarnas
och de biträdande kronojägarnas lönegradsplacering lämpligen bör anstå i avbidan
på resultatet av nu pågående allmänna lönerevision. Mot förslaget att
domänstyrelsen, i den mån behov därav föreligger, skulle få tillstånd att besätta
de i personalförteckningen för domänverket upptagna kronojägarbefattningar,
som ännu icke tagits i anspråk, har utskottet slutligen intet att erinra.»

Utskottet hemställde med åberopande av det anförda,

A. att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas;

B. att motionen 1:268 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar Dahlström, Svedberg, Bondeson, Liedberg,
Jacobson i Vilhelmina samt Nilsson i Varuträsk, vilka ansett, att utskottets
motivering och hemställan bort ha viss annan lydelse samt att utskottet
bort på anförda skäl föreslå, att med avvikelse från Kungl. Majlis förslag i
denna del hela antalet nu befintliga kronojägarbefattningar placerades _ i 12
lönegraden, att 30 biträdande kronojägarbefattningar i lönegraden A 9 inrättades
ävensom att befattningarna som kronojägare i A 10 och A 9 samt biträdande
kronojägare i A 7 finge utgå ur tjänsteförteckningen för domänverket,
varmed utskottet även angivit sin ståndpunkt till vad som föreslagits i
motionen I: 268. Utskottet hade därför bort hemställa,

A. att riksdagen måtte

1) med tillämpning tills vidare från och med den 1 juli 1946 för domänverket
fastställa en i reservationen intagen personalförteckning;

2) medgiva, att i tjänsteförteckningen finge vidtagas av utskottet sålunda
förordade förändringar.

B. att motionen I: 268 icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade:

Herr Jacobson i Vilhelmina: Herr talman! Jag tror, att kammaren här befinner
sig i en ganska egendomlig, jag skulle nästan vilja säga en penibel situation.
Så sent. som onsdagen den 5 juni beslöt kammaren att placera en grupp
tjänstemän vid skogs vårdsstyrelserna med i stort sett likartat arbete som kronojägarna,
nämligen länsskogvaktarna, i lönegraden A 12. I dag gäller det löneplacering
av kronojägarna. Av dessa äro de biträdande kronojägarna placerade
i A 7 och flertalet av de övriga kronojägarna i A 9 och A 10 samt ett litet fåtal
i A 12. Det har för övrigt visat sig vara en synnerligen olämplig lönegradsplacering
av kronojägartjänsterna, som 1942 års riksdag genomförde. Jag tog mig då
friheten att vid frågans behandling såväl i utskottet som sedermera i kammaren
uttala farhagor för att denna i det långa loppet skulle visa sig vara synnerligen
oändamålsenlig, och den har också visat sig vara av ondo. Emellertid har
domänstyrelsen i år ingått till Kungl. Maj :t med hemställan örn att av de
nuvarande 470 kronojägarbefattningarna, av vilka 200 äro placerade i A 9,

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25

Personalförteckning för domänverket. (Forts.)
200 i A 10 och endast 70 i A 12, skulle de 400 i A 9 och A 10 placerade
uppflyttas till A 12 och de biträdande krono,] ägarbe fottil i n garn a till A 9.
Utvecklingen sedan 1942 har visat, att de farhågor, som redan då hystes,
voro berättigade. Av kronojägarna äro de 70, som tillhöra 12 lönegraden,
i regel bosatta på de bevakningstrakter, som ligga mest avlägset, och när
dessa tjänstemän på äldre dagar söka transport till mera välbelägna orter
få de lönen minskad och semestern förkortad. Det torde vara synnerligen
ovanligt i den svenska statsförvaltningen, att man bestraffar de tjänstemän,
som haft de mest krävande arbetsuppgifterna i de avlägsna delarna i Norrland,
därför att de på äldre dagar vilja lia transport till mera välbelägna orter.

De skäl som domänstyrelsen anfört för en enhetlig löneplacenng äro bl. a.
följande:

På grund av skogsskötselns intensifiering sker det en successiv förskjutning
i arbetsuppgifterna, vilket gör att en omprövning av lönegradsplaceringen
tid efter annan måste företagas.

Ojämnhet i arbetsuppgifterna kan utjämnas genom insättande av extra
kronojägare och arbetsförmän.

Trots olikheter i bevakningstrakternas storlek m. m. finnes det möjligheter
att fullt utnyttja varje befattningshavare.

Departementschefen säger i propositionen, att goda skäl tala för att de
i 9 och 10 lönegraderna placerade kronojägarna beredas en förbättrad löneställning.
Det säger också utskottet. Såväl departementschefen som utskottet
hänvisa emellertid till den pågående lönerevisionen. Jag kan icke förneka,
att det ligger ett visst berättigande i detta, men nu föreligger ju den olycksaliga
omständigheten, att för tio dagar sedan placerades, som jag tidigare
nämnt, länsskogvaktarna i 12 lönegraden. Under sådana förhållanden kan
det ju förefalla egendomligt att icke nu upptaga frågan om kronojägarnas
lönegradsplacering till slutligt avgörande. Jag vill nämligen erinra om att
länsskogvaktarna och kronojägarna lia likartad utbildning. Vad arbetsuppgifterna
beträffar tror jag nästan man kan säga, att kronojägarna lia en
mera ansvarsfull uppgift därigenom att de även ha att förvalta medel, varjämte
de även ha en hel del andra göromål. Å andra sidan kan ju anföras länsskogvaktarnas
konsulterande verksamhet.

Jag tror för min del, att med den utgång, som denna fråga fått i första
kammaren, som med stor majoritet bifallit reservationen, är det ganska onödigt
att orda vidare i saken. Jag vill sluta med att framhålla, att det endast
är en gärd av rättvisa, att kronojägarna placeras i samma lönegrad
som vi för några dagar sedan placerade länsskogvaktarna i.

Med detta ber jag att få yrka bifall till den av herr Dahlström m. fl.
vid utskottets utlåtande fogade reservationen.

Herr Mäler: Herr talman! Jag kan instämma med den föregående talaren
beträffande det berättigade i kronojägarnas anspråk på löneförbättring för det
stora flertalet av dem. Ävenledes kan jag instämma i hans ord örn deras plikttrohet
och duglighet. Men jag tror, att det betyg han ville sätta för kronojägarna
skall man kunna sätta för vilken som helst av de svenska statstjänargrupperna.
Vi hade förra veckan, som här är påpekat, att behandla frågan örn
lönegradsplacering för länsskogvaktarna, som skulle flyttas in på det statliga
lönesystemet. Även de äro plikttrogna, detsamma gäller barnmorskorna,
och vi kunna gå igenom den ena statstjänargruppen efter den andra och konstatera,
att de äro plikttrogna och dugliga allesammans, men därför kunna vi
icke tillåta oss lyxen att bryta sönder det statliga lönesystemet. Nu är detta
lönesystem föremål för omprövning. Departementschefen har sagt, att han
icke vill ta ståndpunkt till det förslag som återfinnes i motioner innan den

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Personalförteckning för domänverket. (Forts.)
pågående lönerevisionen är avslutad, och jordbruksutskottet har med samma
motivering intagit den ståndpunkten, att frågan örn kronojägarnas slutliga
löneplacering borde få vänta, tills man hade kommit överens örn hur den nya
lönegradslistan skulle komma att se ut. Det är ganska fåfängt för oss att här
diskutera örn den eller den, gruppen bör placeras i den eller den lönegraden i en
situation, där ingen av oss vet vad den materiella innebörden av den ena eller
andra lönegraden är. Jag känner ingenting till örn vilket resultat lönekommittén
kommit till, men jag skulle gissa, att sedan dess arbete är slutfört, kommer 12
lönegraden, som det här är fråga örn, att innebära något helt annat än den
gör för närvarande och för innehavarna av tjänster i denna lönegrad erbjuda
väsentligt förmånligare villkor än nu. Under sådana omständigheter tycker
jag, att det är ganska rimligt, att lösningen av föreliggande fråga får anstå,
tills man får klart för sig vad de nya löneplanerna innebära.

Beträffande den nuvarande differentieringen av lönerna till kronojägarna är
jordbruksutskottet enigt om att den icke är lämplig, och jag tror man kan
säga, att regeringen har givit uttryck åt ungefär samma uppfattning. Men frågan
om dessa kronojägare, som nu äro placerade i resp. 9 och 10 lönegraderna,
är ingalunda bara en fråga örn deras löner, utan det är också ett organisationsproblem
inom domänverket. Det kan alltså icke lösas enbart som en lönefråga
utan också som en domänverkets förvaltningsangelägenhet, Jag tror att
man redan inom en ganska nära framtid skall ha funnit möjlighet att placera
samtliga kronojägare i en och samma lönegrad och ge dem sådana löneförmåner,
att ingen av dem skall ha anledning att klaga däröver. Det är den
tanken, som jordbruksutskottet givit uttryck åt i sitt utlåtande.

Sedan skulle jag vilja göra en mera personlig reflexion. Därvid talar jag
ingalunda å utskottets vägnar — jag vet inte vilken uppfattning utskottet har
i detta stycke. Under förra veckan förekom i denna kammare en ganska långvarig
debatt örn inflationsfaran, och från åtskilliga grupper i denna kammare
angav man lönetendensen som den primära orsaken eller i varje fall en av de
primära orsakerna till att vårt penningvärde allvarligt kunde råka på glid.
Under denna debatt framfördes av talesmännen för olika grupper det kravet på
regeringen, att regeringen skulle hålla löneutvecklingen under kontroll. Jag
skulle vilja- instämma i ett dylikt krav. Men om man kräver att regeringen,
skall ha hela löneutvecklingen på den svenska lönemarknaden under sin kontroll,
är det väl ganska rimligt, örn regeringen i sin tur kräver att få ha en liten
smula kontroll över de statsanställdas löner. Yi kunna väl inte rimligen säga
till regeringen, att den skall behärska hela löneläget, örn vi inte ens låter
den behärska åtminstone statens egna löner. Det var denna lilla reflexion, som
jag för egen del ville göra.

För att återgå till utskottets förslag tror jag att detta är att betrakta som
ett ganska väsentligt tillmötesgående mot kronojägarna och en försäkran örn
att deras önskemål skola komma att tillgodoses, ehuru utskottet inte kan göra
det i en situation, då man icke vet vad de olika, lönegraderna innebära.

Jag ber med åberopande av vad jag anfört, herr talman, att få yrka bifall
till utskottets förslag.

Herr Nilsson i Varuträsk: Herr talman! Då vi första gången i utskottet
diskuterade tjänsteförteckningen för domänverkets personal och därvid redan
från början utgingo ifrån att kronojägarnas löneplacering i enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag skulle få anstå till dess resultatet av den nu pågående
lönerevisionen förelåge, framhöll jag att en sådan åtgärd icke kunde anses
tillfredsställande. Jag framhöll såsom lämpligt att ett provisorium borde tilllämpas,
som skulle gälla intill tiden för ikraftträdandet av den njm löneregle -

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Personalförteckning för domänverket. (Forts.)
ringen. Jag utgick därvid ifrån att kronojägarna äro en tjänstegrupp, som
varit eftersatt i lönehänseende och följaktligen icke tillgodosetts med en lön.
som motsvarat deras gagneliga och maktpåliggande arbete.

När man liksom jag har tillfälle att iaktta vilken arbetsbörda och ansvarsfull
tjänstgöring i övrigt, som påvilar en kronojägare, och göra jämförelser
med den arbetsbörda andra statstjänstemän i liknande ställning ha, blir man
förvånad över att flykten från detta yrke ej varit större. Att såsom en kronojägare
får göra mest dagligen utöva sitt kall i domänverkets stora och spridda
områden, ofta långt från hemmet, och vid hemkomsten utskriva rapporter,
inkassera och utbetala likvider samt mottaga besök till långt in på nätterna
är enligt mitt förmenande ingen lätt uppgift. Därtill fordras av en _ kronojägare
ingående sakkunskap på de mest skilda områden. Bevakningstjänsten,
som tidigare utgjort hans väsentliga arbete, är numera ersatt av arbetsledarens
uppgift. Någon reglerad arbetstid förekommer knappast.

Jag har nyligen erhållit vissa uppgifter rörande kronojägarnas. arbetsförhållande
av en kronojägare, vars omfattande bevaknings distrikt ligger inom
Norrbottens län. Vilket betyder att han tjänstgör på ett av de mest krävande
områdena inom landet i avseende på stora arealer, långa avstånd och dåliga
vägförhållanden. Denne kronojägare har icke kunnat bebo sitt boställe, som
befinner sig på långt avstånd ifrån tätort, då han i så fall hade måst inackordera
barnen på annan ort för skolgång och ensamheten på bostället blivit
tryckande, utan i stället hyrt bostad i ett större samhälle. De försäljningar
denne kronojägare utfört och utövat kontroll över ha uppgått till i genomsnitt
200 per år. Han har därtill utfört kolningsarbeten i egen regi omfattande
4 000—5 000 läster per år. Till stämplingar lia åtgått 48 dagar per år,
till avverkningar 90 dagar, till vägarbeten 24 dagar, till hyggesvård 12 dagar,
till tumning 12 dagar, till utlämningar 36 dagar, till byggnadsarbeten 12
dagar och till expedition i hemmet 36 dagar per år, förutom vintertiden då
nästan varje kväll och söndag måst användas till expeditionsarbete. Han har
vidare handhaft och bokfört under 1942 201 534 kronor, under 1943 144 100
kronor, under 1944 163 260 kronor och under 1945 210 358 kronor.

Att krav på omedelbara löneförbättringar komma från denne tjänsteman
och hans gelikar är ej ägnat att förvåna, allra helst som riksdagen för endast
några dagar sedan beslutat placera länsskogvaktarna, vilka ju kunna jämställas
med kronojägarna, i lönegrad A 12.

Jag vidhåller min uppfattning, att kronojägarna kunna placeras i lönegrad
A 12 utan att detta behöver menligt inverka på det förslag till lönerevision,
som är att förvänta och vari en löneförbättring för här berörda tjänstemän
iir påtänkt.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till reservationen.

Herr Ericsson i Sörsjön: Herr talman! Jag vill inledningsvis säga, att om
jag hade suttit med i utskottet vid behandlingen av detta ärende, hade jag kommit
att befinna mig på samma linje som reservanterna, och till deras ståndpunkt
ansluter jag mig även nu. Jag vill erinra om att vi för någon tid
sedan här i riksdagen behandlade ett förslag till omorganisation av skogsvårdsstyrelserna
och därvid även hade att taga ställning till hinsskogvaktarnas
placering i lönegrad. När frågan behandlades inom jordbruksutskottet
rådde det inom detta utskott en allmän mening att länsskogvaktare och
kronojägare borde vara jämställda i lönehänseende. Jag tror att ingen inom
utskottet hade en avvikande mening i detta avseende. Nu har riksdagen enligt
i år fattat beslut placerat länsskogvaktarna i 12 :e lönegraden, d. v. s.
i den lönegrad där den övervägande delen av de länsskogvaktare, som anses

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Versonalförteckning för domänverket. (Forts.)
vara jämförliga med kronojägarna, befinna sig. Såsom tidigare i dag anförts
ha kronojägarna hittills varit placerade i tre olika lönegrader, nämligen 9:e,
10 :e och 12 :e lönegraderna. Dessutom finnas ju en del biträdande kronojägare,
som ha varit placerade i 7 :e lönegraden. Denna olika lönegradsplacering har
varit beroende på att man ansett, att de olika reviren inte ha varit likställda
i fråga om arbetsuppgifter och dessas svårighetsgrad. Sålunda har man gått
in för att exempelvis en kronojägare inom ett revir, där svårhetsgraden
ansetts vara mycket stor, placerats i 12 :e lönegraden, medan i ett revir, där
arbetsuppgifterna ansetts vara något mindre krävande, lönegradsplaceringen
för vederbörande befattningshavare blivit antingen 9:e eller 10 :e lönegraden.

Nu har det emellertid visat sig, att den ordning, som rått på detta område
under några år, varit synnerligen otillfredsställande. Detta framgår av att
domänstyrelsen, som är chefsmyndighet på detta område, ansett, att det inte
funnits möjlighet att skipa någon rättvisa emellan de olika reviren och de
befattningshavare, som där äro anställda. Jag vill nöja mig med att hänvisa
till domänstyrelsens yttrande i dess helhet, som återfinnes å s. 19 i
Kungl. Maj:ts proposition nr 125.

Vissa talare, som varit uppe före mig, ha talat örn plikttroheten hos den
kategori befattningshavare det här gäller. Jag vill för min del inte göra
gällande, att kronojägarna skulle vara plikttrognare än andra befattningshavare.
Det ligger nog till på det viset, att såväl kronojägare som länsskogvaktare
och andra befattningshavare äro så plikttrogna man överhuvud taget
kan begära av en befattningshavare. Förespråkaren för utskottet, herr Mäler,
har tidigare i debatten påpekat faran för inflation och att det nu gällde att
inte vidtaga sådana åtgärder när det gällde höjning av vissa befattningshavares
löneförmåner, som skulle åstadkomma tendenser i inflatorisk riktning.
Jag vill för min del säga, att örn det vore så, att ett bifall till reservanternas
förslag skulle komma att medföra prejudicerande inverkningar, skulle
man kanske möjligen i det sammanhanget kunna tala om risken för inflation.
Jag tror emellertid inte alls, att man vid den lönerevision, som kanske
kommer att genomföras, kan komma till någon annan lösning än att kronojägarna,
i likhet med vad som vid beslutet i år skedde med länsskogvaktarna,
komma att placeras i 12 :e lönegraden. Jag anser sålunda, att ett beslut i enlighet
med reservanternas linje vid sådant förhållande inte kan medföra några
prejudicerande konsekvenser. Jag tror vidare att hänsynen till vad som
kan vara rättvist härvidlag måste vara av sådan betydelse, att det är skäligt
att man bifaller reservanternas förslag, till vilket jag, herr talman, ber att
få yrka bifall.

Herr Liedberg: Herr talman! Det står för mig fullkomligt klart, att så
fort det är fråga om ändringar i lönegradsplaceringar, så rör man sig på ömtåliga
områden, där ett beslut kan få principiella konsekvenser, och det vill
följaktligen starka skäl till för att man skall frångå Kungl. Maj :ts förslag
när det gäller dylika spörsmål.

Jag skall be, herr talman, att så kort som det är mig möjligt få redovisa de
skäl, som ha föranlett mig att jämte några andra utskottsledamöter reservera
mig till förmån för lönegradsplaceringen A 12 för dessa kronojägare. Jag baserar
denna min ståndpunkt bland annat på ett uttalande av jordbruksutskottet
vid 1942 års riksdag, i vilket man redan då kraftigt underströk vådan och de
ogynnsamma konsekvenserna av att kronojägarbefattningarna voro placerade i
olika lönegrader. Domänstyrelsen har vidare enligt min uppfattning framlagt
en sakligt välgrundad motivering för sitt förslag, som innebär att 400 kronojägare
skola uppflyttas till lönegrad A 12. Jag ska be att få tillägga, herr

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Personalförteckning för domänverket. (Forts.)
talman, att till och med det i vanliga fall mycket restriktiva statskontoret,
även örn det inte tillstyrkt bifall till domänstyrelsens förslag, i alla händelser
är på glid i denna fråga och tänker sig en uppdelning av kronojägarna på
lönegraderna A 10 och A 12. En statskommissarie har i ett särskilt yttrande
anslutit sig till placering i lönegrad A 12.

Ett ytterligare argument för mitt ståndpupktstagande har varit länsskogvaktarnas
nyligen genomförda löneplacering. Även örn man kan påvisa, att
parallelliteten mellan länsskogvaktarnas göromål och ansvar å ena sidan och
kronojägamas å den andra inte är fullständig, torde man svårligen kunna
hävda rättmätigheten av att placera dessa befattningshavargrupper i olika
lönegrad. Detta var alltså en kort rekapitulation av de skäl, som dikterat mitt
ståndpunktstagande. Jag skulle kunna tillägga att det finns åtskilliga parallellfall
inom svensk statsförvaltning, där befattningshavare av motsvarande
grad ha en liknande löneplacering, som reservanterna ha föreslagit för kronojägarnas
del.

Det skäl som anförts mot en sådan löneplacering av ett i och för sig ganska
välvilligt utskott och av Kungl. Majit är, att när en lönerevision på området
pågår, skall man avvakta de förslag, som i detta sammanhang kunna framställas,
och inte göra någon ändring under tiden. Jag nämnde inledningsvis
att det skall starka skäl till för att man skall frångå de allmänna principerna
vid lönegradsplaceringar. Sådana starka skäl ha emellertid vid åtskilliga tillfällen
föranlett riksdagen att frångå eller göra ruckningar och jämkningar !
vissa lönegradsplaceringar. Örn det inte skulle vara möjligt att vidtaga sådana
åtgärder, skulle man komma in i ett ganska orimligt tillstånd. Riksdagen
skulle då av en år efter år pågående utredning förhindras att vidtaga någon
som helst ändring eller jämkning i någon löneplacering överhuvud taget under
den tid denna utredning påginge. Av nu anförda skäl ber jag, herr talman,
att få yrka bifall till den föreliggande reservationen.

Jag vill emellertid göra ett tillägg. Örn vi förutsätta, att statsmakterna böra
ägna ökad och aktiv uppmärksamhet åt vår penningpolitik och den inflationistiska
utveckling, som vi utan tvivel äro inne i, och att denna verksamhet också
skall ta sig uttryck i inverkan på löneutvecklingen här i landet, kan jag mycket
väl tänka mig, att en sådan ökad uppmärksamhet och aktivitet ganska
snart kan vara påkallad och kanske redan har varit det. Men jag har svart att
tänka mig, att den grupp det här gäller eller statst järäma överhuvud taget
ha varit ledande i den inflationsutveckling, i vilken! vi befinna oss. Jag tror
att vi i detta fall skola söka syndabockarna på annat håll.

Chefen för finansdepartementet, herr statsrådet Wigforss: Herr talman! Jag
har begärt ordet just nu med anledning av att herr Liedberg fällde ett yttrande,
som kunde ge en oriktig uppfattning örn lönereglerings frågans läge. Han
sade att även örn en allmän lönerevision förberedes, kan man inte vänta det
ena året efter det andra på att nå ett resultat. Nu förhåller det sig så, att anledningen
till att Kungl. Majit ansett sig böra uppskjuta frågan om kronojägarnas
löneplacering är den, att det förestår inte bara en lönereglering utan
även en revision av inplaceringen av tjänstemännen på de olika punkterna i den
nya löneskalan. Då man nu nått ett preliminärt resultat i fråga om löneplanen,
är det ganska klart att ett förslag beträffande denna kan läggas fram för
höstriksdagen i år, och jag vågar säga, att omedelbart därefter en revision av
tjänsteförteckningen kan vidtagas. Det kan alltså inte bli fråga örn något
längre uppehåll. Frågan örn kronojägamas löneplacering bör såvitt jag förstår
kunna lösas redan vid 1947 års riksdag.

Då jag nu tagit till orda är det för att erinra örn de skäl som förmått Kungl.

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Personalförteckning för domänverket. (Forts.)

Maj :t att uppskjuta frågan om kronojägarnas löneplacering. I olikhet med vad
fallet varit vid ett par tidigare tillfällen, då jag uppträtt i denna kammare,
kan jag nu uppträda på samma sida som jordbruksutskottet. Jag kan mycket
väl förstå vilka speciella intressen det här gäller, vilka hänsyn man vill ta
och vilka känslor man i de trakter där dessa tjänstemän äro placerade hyser
för dem. Men jag vill erinra örn att vi ha väldiga grupper av andra statstjänstemän,
och örn varje sådan grupp skulle komma till riksdagen och försöka få en
annan löneplacering, innan den allmänna översynen skall företagas, undrar
jag örn inte kammaren ändå ganska snart skulle reagera. Om de som för
närvarande äro placerade i 5 lönegraden anse att de borde vara placerade i 6
eller 7 lönegraden, och de som för närvarande befinna sig i 9 lönegraden vilja
komma upp i 10 eller 11 o. s. v., skulle nog kammaren snart säga ifrån, att
man kan inte göra detta på stående fot, utan man måste se sakerna i ett sammanhang.
Trots första kammarens beslut •—- jag beklagar att jag inte hade tillfälle
att yttra mig innan frågan avgjordes där — skulle jag föreställa mig att
andra kammaren gjorde klokt i att i denna invecklade tekniska fråga intaga
en avvaktande ståndpunkt. Det är ju ändå inte fråga om uppskov längre än
till nästa års riksdag. Man kan då se sakerna i sitt stora sammanhang, man
kan jämföra de olika tjänstemannagrupperna med varandra, och man kan, sist
men inte minst, jämföra de nya lönebelopp som den nya löneregleringen kommer
att innehålla. Man får dock betänka, att örn man flyttar upp dem som nu
stå i 9 löneklassen till 12 löneklassen, vilket antagligen kommer att betyda
den nya 15 löneklassen, kommer det för dem som bo på billigaste ort att innebära
en löneökning med närmare 2 000 kronor eller antagligen med närmare
50 procent. Det förefaller mig som örn man ändå hade anledning att något tveka
inför sådana konsekvenser. Ett uppskov avsett att möjliggöra prövning av
frågan i samband med andra likartade frågor måste anses vara det rimligaste.

Herr Andersson i Löbbo: Herr talman! Då de föregånde talarna koncentrerat
sina inlägg, lovar även jag att vara kortfattad, då jag nu skall be att
få ytterligare belysa innebörden av utskottets ståndpunktstagande.

Det har förut i debatten erinrats örn att kronojägarna för närvarande äro
placerade i tre olika lönegrader. Jag kanske kan få nämna hur många som
finnas i varje lönegrad. I lönegraden A 9 finnas 100, i löpegraden A 10 likaledes
100 och i lönegraden A 12 70 kronojägare. Jag ber vidare att få erinra
örn och understryka, att före år 1942, då den nyssnämnda placeringen i olika
lönegrader kom till stånd, voro samtliga kronojägare placerade i lönegraden
A 9. Anledningen till den uppdelning som då verkställdes1 var huvudsakligen
ett av domänstyrelsen då avgivet yttrande, vari domänstyrelsen framhöll det
skäliga och rättvisa, i att de kronojägare som hade mera krävande tjänstgöring
bereddes en bättre löpeställning än de övriga. Domänstyrelsen framhöll vidare
den stora betydelse av en uppdelning i flera lönegrader som läge däri, att möjligheter
bereddes till befordran för kronojägare. Nu har domänstyrelsen i år
begärt att samtliga kronojägare skola placeras i lönegraden A 12. Domänstyrelsen
har alltså frångått sin tidigare ståndpunkt i fråga om differentieringen
i olika lönegrader. Jag skall inte upptaga någon diskussion på den punkten.
Det är sannolikt, att det finns starka skäl för domänstyrelseps ståndpunkt
av i dag och att alltså en mera enhetlig lönegradsplacering kan vara försvarbar.
Jag vill emellertid påpeka att de hörda remissinstanserna inte gått på
domänstyrelsens ''förslag i det avseendet. Saväl statskontoret som allmänna
lönenämnden ha med vissa variationer i sina yttranden ansett att kronojägarna
böra vara placerade i två skilda lönegrader.

Departementschefen bär nu i propositionen gjort ett mycket välvilligt utta -

Lördagen den 15 juni 1940 fm.

Nr 25.

Personalförteckning för domänverket. (Forts.)
lande till frågan om en förbättrad löneställning för kronojägarna. Han har
nämligen framhållit att vissa skäl Synas tala för att de i 9 och 10 lönegraderna
placerade kronojägarna böra beredas en förbättrad löneställning. Med hänsyn
till den pågående lönerevisionen har han dock icke ansett sig nu böra till
slutligt avgörande upptaga denna fråga. Utskottet har än mera uttalat sig i positiv
riktning. Utskottet har nämligen yttrat följande: »Utskottet finner goda
skäl tala för att de i lönegraderna A 9 och A 10 placerade kronojägarna beredas
en förbättrad löneställning. I likhet med departementschefen anser dock
utskottet, att frågan örn kronojägarnas och de biträdande kronojägarnas lönegradsplacering
lämpligen bör anstå i avbidan på resultatet av nu pågående allmänna
lönerevision.» Jag vill gärna understryka, att en förbättring av löneställningen
för de i de lägsta lönegraderna stående kronojägarna är befogad.
Men jag kan inte inse att det är klokt av riksdagen att vidtaga separata löneförbättringar
för skilda tjänstemannagrupper, när man vet att förslaget örn en
allmän lönerevision snart kommer att iframläggas. Vad som återstår av utredningsarbetet
beträffande denna allmänna lönerevision är väl bara att tjänsteförteckningssakkunniga
skola inplacera de olika tjänstemannagrupperna i de
lönegrader, där de bäst kunna höra hemma.

Herr Liedberg yttrade, att starka skäl skola tala för att ändra ett förslag
från Kungl. Maj :t i en lönefråga, i all synnerhet som vi snart kunna förvänta
att på riksdagens bord få det nya löneregleringsförslaget. Ja, det är så sant
som det är sagt. Men när sedan herr Liedberg framhåller, att riksdagen tidigare
i år i ett par fall ändrat på förslag som framlagts av Kungl. Maj:t och
att det följaktligen då förelegat starka skäl för ändring, undrar jag örn det verkligen
varit de starka skälen som då varit avgörande. Det kan ju ha varit så, herr
Liedberg, men det kan också tänkas, att de som haft en motsatt uppfattning
beträffande dessa ändringar kunna göra gällande, att det varit rena obetänksamheten
som föranlett riksdagen att frångå Kungl. Maj :ts förslag.

Jag skall som jag lovade inte bli långrandig utan ber med det anförda att
få yrka bifall till utskottets förslag. Jag vill bara tillägga ytterligare en sak,
nämligen att det enligt min uppfattning inte föreligger någon risk för att det
inte skall tagas nödig hänsyn till utskottets uttalanden, när det nu morn den
närmaste framtiden blir fråga örn att placera in kronojägarna, i den nya tjänsteförteckningen.
Första kammaren har visserligen redan bifallit reservationen,
men trots detta tror jag i likhet med finansministern att andra kammaren
gör klokt i att följa utskottets förslag.

Herr Jacobson i Vilhelmina: Herr talman! Herr Mäler säger nit vi inte
ha råd att bryta sönder vårt lönesystem, och det kan vara alldeles riktigt. Jag
är den förste att erkänna riktigheten av den synpunkten. Men dagens lönefråga
gäller ett exceptionellt fall, där vi måste låta de i normala fall tungt
vägande betänkligheterna fara. Det avgörande för mig är att vi för bara några
dagar sedan placerade en likartad tjänstemannagrupp i lönegraden A 12. Jag
kan inte förstå, att Sveriges finanser skulle kunna äventyras genom att rättvisa
vederfares dessa kronojägare. Är det så dåligt ställt, lär det inte finnas någon
möjlighet att klara rikets finanser.

Herr Andersson i Tjobbo och likaså herr Mäler ha vidare erinra! örn det välvilliga
uttalande som jordbruksutskottet gjort. Ja det är gott och väl med de
där välvilliga orden, men de äro inte tillräckliga. Man lever inte på ett sådant
där löfte om att det en gång i framtiden skall skapas likställighet med länsskogvaktarna.
Riksdagen har nu tillfälle att skipa rättvisa. Jag vidhåller mitt
yrkande örn bifall lill reservationen.

Andra hammarens protokoll 19J<6. Nr 25.

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Statsunderstöd
åt seminföreningar
för
nötboskap.

Personalförteckning för domänverket. (Forts.)

Överläggningen var härmed slutad. Herr talmannen framställde propositioner
dels på bifall till utskottets förevarande hemställan dels ock på bifall till
den vid utlåtandet fogade reservationen; och fann herr talmannen den förra
propositionen vara med övervägande ja besvarad. Herr Jacobson i Vilhelmina
hegärde emellertid votering, i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition,
upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i utskottets
förevarande utlåtande nr 62, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit den vid utlåtandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser. och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen förklarade sig anse flertalet hava röstat för ja-propositiopen.
Rösträkning begärdes emellertid av herr Jacobson i Vilhelmina,
vadan votering medelst omröstningsapparat verkställdes. Därvid avgåvos^ 71 ja
och 52 nej, varjämte 10 av kammarens ledamöter förklarade sig avstå från
att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit vad utskottet hemställt.

§ 16.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 63, i anledning av väckta motioner
om utredning angående statligt stöd åt seminföreningar för nötboskap.

Utskottets hemställan föredrogs; och anförde därvid:

Herr Paulsen: Herr talman! Detta ärende gäller statligt stöd åt seminföreningar
för nötboskap. Jag har begärt ordet för att tala örn att jag anser
att staten inte bör stödja den onaturliga befruktning som semininsprutning utgör.
Den borde snarare förbjudas. När människorna på detta sätt begagna sin
makt till att skapa sådana onaturliga metoder, borde inte staten medverka till
sådant. Det talas örn att semininsprutningen medför behov av många veterinärer.
Men det är väl inte något skäl till att staten skall avlöna dessa veterinärer,
utan det böra väl seminföreningarna själva göra.

Man kan också tänka sig, att den här seminbefruktningsmetoden sprider sig
till människorna i vårt land. Det har den redan gjort i andra länder, och på
läkarhåll har man talat örn att införa den även i vårt land. Vad skulle kammarens
ledamöter säga örn en sådan utveckling? Det skulle inte alls vara underligt
om utvecklingen gick dithän med den moral som finns i detta land. Här fördömer
man varje kvinna, som föder ett harn utom äktenskap. Kvinnorna resonera
som så, att de vilja väldigt gärna ha barn, men de törs inte, eftersom
de kanske förlora hela sin umgängeskrets och mista sin anställning. Men kunna
de få barn utan man och utan skam, då kunna de ge sig in på det. Med denna
inställning går det lätt att skapa en opinion för semininsprutning även bland
kvinnorna. Vad säga kammarens ledamöter om en sådan utveckling?

Jag hade egentligen tänkt yrka avslag på förslaget, men jag vet ju att det
är hopplöst mot ett enhälligt utskott. Men jag har velat komma åt denna människornas
inställning. Man skall inte inbilla sig att detta är en ofarlig väg man
slår in på, ty från det ena steget är det inte långt till det andra. Jag har med
detta velat säga ett varningens ord till kammarens ledamöter och till dem
som kunna komma härefter att inte fortsätta på den inslagna vägen. Ty den
är farlig.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Statsunderstöd åt seminföreningar för nötboskap. (Forts.)

Herr Andersson i Löbbo: Herr talman! Jag har ingen anledning att med
herr Paulsen diskutera hans principiella inställning till seminbefruktningen.
Den får stå i kammarens protokoll för hans egen räkning. Jag vill bara med
anledning av herr Paulsens anmärkning örn att statsbidrag inte bör utgå för
seminverksamhet erinra kammaren örn att utskottet lagt huvudvikten vid den
s. k. avkommebedömningen. Sedan har emellertid utskottet i slutet av sitt utlåtande
framhållit, att utskottet inte vill motsätta sig att även frågan örn behov
av statsbidrag till inseminationsverksamheten i den ena eller andra formen undersökes,
eftersom en utredning av övriga problem i detta sammanhang i alla
fall enligt utskottets tillstyrkande skulle ske. Jag tror att kammaren med hänsyn
till denna ytterst försiktiga motivering med största trygghet kan bifalla
utskottets förslag. Jag ber att få yrka bifall till detsamma.

Efter härmed slutad överläggning biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 17.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 64, i anledning av väckta motioner
örn utbetalning av premier till fiskare för viss trålsill som fiskas i
Nordsjön.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 178 av herr Gustavson m. fl. och II: 360 av herr Utbult
m. fl., hade hemställts, att riksdagen måtte besluta, att sommar- och höstfångad
trålsill, som fiskats i Nordsjön och saltas eller kryddas ombord å svenska
fiskebåtar, skulle premieras i enlighet med de grunder som gälla för sill, som
fiskas och saltas vid Island.

Utskottet hemställde, att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna
I: 178 och II: 360 måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl.
Majit ville överlämna motionerna till 1945 års fiskeriutredning för att tagas
under övervägande vid fullgörandet av utredningens uppdrag.

Reservation hade avgivits av herr Johansson i Torp, vilken ansett att utskottets
motivering i viss del bort hava annan, i reservationen angiven lydelse.

Utskottets hemställan föredrogs; och yttrade därvid:

Herr Johansson i Torp: Herr talman! Jag har till detta utlåtande fogat en
reservation, som till sitt syfte möjligen kan förefalla något dunkel, och jag skall
därför be att med några ord få redogöra för reservationens innebörd.

Reservationen innebär som synes att jag önskar, att ett pär meningar i utskottets
motivering skola utgå. Det parti av motiveringen som jag vill ha uteslutet
omfattar ett uttalande örn avsättningssvårigheterna för fisket bland annat på
grund av handelsavtal med främmande makter. Jag förutsätter naturligtvis inte
något så orimligt som att verkningarna av importen skulle utebli därför att man
låter bli att tala örn dem. Men jag har inte ansett mig kunna vara med örn ett
uttalande, som ger mig en olustig känsla av principuttalande av mycket betänkligt
slag. Trots utskottets i övrigt mycket välvilliga skrivsätt har utskottet enligt
min uppfattning förklarat, att eftersom handelsavtalens genomförande fordrar
det, måste en stor yrkesgrupps intressen offras, även om man inte vet om
eller på vad sätt denna grupp skall få något i stället. Alldeles uppenbart är, att
de yrkesutövare det här är fråga om måste uppfatta uttalandet på detta sätt.
Det är denna oro som jag har velat avlägsna.

Förslaget att hänvisa motionerna till 1945 års fiskeriutredning är enhälligt,
och ingen lär kunna påstå, att den av mig påyrkade justeringen på något sätt

Motioner örn
premier för
viss trålsill.

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Motioner om premier för viss trålsill. (Forts.)
försvagar utskottets utlåtande. Skillnaden mellan utskottsutlåtandet och reservationen
ligger däri, att jag ur motiveringen vill utesluta kommentarer, som
kunna ha en ganska långtgående räckvidd, i varje fall komma att uppfattas så.
Jag skulle vara mycket glad örn min oro för innebörden av det omstridda avsnittet
i utlåtandet vore ogrundad, men jag har då svårt att förstå den envishet,
varmed utskottsma jonte ten motsatt sig ett skrivsätt, som bara koncentrerar utlåtandet.
Det är för övrigt så att 1945 års fiskeriutredning enligt de givna direktiven
skall undersöka praktiskt taget allt som rör fisket och dess problem. Men
utskottsutlåtandet visar en betänklig likhet med försök att falla utredningen i
ämbetet. Mitt förslag är däremot, att man bör remittera motionerna till fiskeriutredningen
utan pekpinnar åt något håll, och jag vågar påstå att reservationen
på så sätt visar upp de klaraste linjerna.

Genom ett bifall till reservationen befrias utskottet och därmed även riksdagen
från en annan situation, som visserligen är av formell natur, men som likväl bör
kännas besvärande. Utskottet säger nämligen på det ställe jag åsyftar: »Såvitt
utskottet är rätt underrättat. . .» Jag frågar, örn det verkligen är nödvändigt
att uttrycka sig på detta sätt? Jag sätter naturligtvis icke i fråga att jordbruksutskottet
skulle begära att få granska handelsavtalen med främmande makter
för att kunna uttrycka sig klart och otvetydigt. Men man har likväl rätt att
begära av ett riksdagsutskott, att det skriver på ett sätt som icke väcker läsarens
oförställda häpnad. Vi, som vant oss vid riksdagens arbetsformer och uttryckssätt,
kunna kanske finna oss till rätta i det, men vi måste dock räkna med
som en möjlighet att riksdagstrycket läses även av svenska medborgare utanför
riksdagen, åtminstone av dem som äro direkt intresserade av de olika frågorna.
Dessa måste vid läsningen av en formulering sådan som den här påtalade spontant
fråga sig vad som är meningen. Skall ett riksdagsutskott behöva sätta
i fråga örn det är rätt underrättat? De reflexioner som bli följden av en sådan
undran äro icke glädjande, och även ur denna synpunkt kan jag icke förstå annat
än att det är mest angenämt för riksdagen örn sådana uttryck rensas bort,
vilket blir fallet örn reservationen bifalles.

Herr talman! Med detta har jag velat klarlägga innebörden av min reservation,
och jag ber att få yrka bifall till densamma.

Herr Andersson i Löbbo: Herr talman! Jag bär svårt att förstå det fina i
det yrkande, som herr Johansson i Torp framställt. Herr Johansson vill stryka
en del av jordbruksutskottets motivering, och det är den del, vari jordbruksutskottet
påpekar, att det inte hara är enbart gynnsamma saker, som tala för
den framstöt motionärerna gjort, utan att det även finns negativa sidor att taga
hänsyn till. Jag kan inte begripa, herr Johansson, att det skulle vara till fördel
för kammaren att sticka huvudet i busken och uraktlåta att tala örn rena
rama sanningen.

Nu har herr Johansson i Torp frågat vad utskottet menat med uttryckssättet
»såvitt utskottet är rätt underrättat. ..» Ja, herr Johansson kan ju
bara taga fram den efter den tid utskottsutlåtandet avfattades avlämnade propositionen
nr 310 angående handelsöverenskommelse mellan Sverige och Island,
där det står direkt omtalat: »Jämlikt de gjorda utfästelserna kan Sverige påräkna
en ur folkförsörjningssynpunkt icke oväsentlig fortsatt import av livsmedel,
främst salt sill.» Här finns ju alltså ett fullständigt belägg för riktigheten
av det antagande som jordbruksutskottet gjort.

Som jag förut sade finner jag, herr talman, ingen anledning för kammaren
att uraktlåta att säga en sak, som inte är annat än den verkliga (sanningen.
Jag ber att få hemställa örn bifall till utskottets förslag med den av utskottsmajoriteten
föreslagna motiveringen.

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Motioner om premier för viss trålsill. (Forts.)

Överläggningen var härmed slutad. Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels ock på bifall till utskottets berörda
hemställan med den ändring däri, som föranleddes av bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen; och blev utskottets hemställan av kammaren
bifallen.

§ 18.

Föredrogs jordbruksutskottets utlåtande, nr 65, i anledning av väckta mo- Motioner om
tioner om översyn av gällande bestämmelser angående vägnämnds arbetsupp- översyn av fegifter
och befogenhetsområde, m. m. _ T^Tväg Jordbruksutskottet

hade till behandling i ett sammanhang förehaft följande nämnds armorn.
riksdagen väckta till utskottet hänvisade motioner, nämligen: _ betswppg>fter

1) II: 114 av herr Jonsson i Haverö, däri hemställts, att riksdagen ville i
framställning till Kungl. Maj:t anhålla om översyn av gällande bestämmelser
angående vägnämnds arbetsuppgifter och befogenhetsområde i syfte att dessa
bestämmelser genom avfattning och tillämpning bringades i full överensstämmelse
med uppgivna utgångspunkter för tillkomsten av dylik nämnd, ävensom
att Kungl. Majit ville, efter utredning av ordningen och sättet för en
önskvärd samverkan mellan statens vägförvaltning och lokala intressen till
främjande av en ändamålsenlig utveckling av det allmänna vägväsendet i dess
helhet, för riksdagen framlägga därav föranledda förslag; samt

2) 1:180 av herr Johansson, Johan Bernhard, m. fl., och 11: 279 av herr
Staxäng m. fl., likalydande, däri hemställts, att riksdagen för sin del måtte
besluta örn inrättandet av vägombudsstämma inom varje vägnämndsområde i
enlighet med de riktlinjer, som uppdragits i motionerna, samt att vederbörande
utskott måtte erhålla uppdrag att utarbeta därför erforderlig författningstext.

Utskottet hemställde, att motionerna II: 114 samt I: 180 och II: 279, likalydande,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Reservation utan angivet yrkande hade avgivits av herr Hagman.

Efter föredragning av utskottets hemställan anförde:

Herr Sveningsson: Herr talman! I förevarande utskottsutlåtande redovisas
behandlingen av motionen i denna kammare nr 279 av herr Staxäng m. fl. med
förslag om inrättande av vägombudsstämma i de olika vägnämndsområdena,
en ombudsstämma som i viss mån skulle motsvara och fylla samma uppgift
som vägstämmorna i de gamla vägdistrikten innan staten övertog vägväsendet.
Jag måste säga att detta förslag behandlats ganska välvilligt av utskottet.

Sedan man läst de remissutlåtanden, som avlämnats med anledning av motionen,
vilka remissuttalanden även finnas intagna i utskottsutlåtandet, måste
man efter att ha tagit del av utskottets motivering dock känna en viss förvåning
över att utskottet ändå kommit fram till ett avslagsyrkande.

Efter att lia uttalat sig i riktning mot bifall till vad i motionen i denna
kammare 114 har föreslagits, säger utskottet bland annat: »''Även det i de
likalydande motionerna I: 180 och II: 279 framlagda förslaget, att en vägstämmoorganisation
skulle tillskapas vid sidan av de nuvarande vägnämnderna
och länsvägnämnderna, synes ur dessa synpunkter ha visst fog för sig.»J

Att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för sin del skulle tillstyrka motionen
räknade väl ingen med, det skulle lia varit ganska orimligt, men även vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen har ändå erkänt, att allt inte är så väl beställt
inom den statliga vägförvaltningen. I stället för att tillstyrka motionen stål -

Nr 25.

Lördagen den lä juni 1946 fm.

Motioner örn översyn av bestämmelserna angående vägnämnds arbetsuppgifter
m. m. (Forts.)

ler väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i utsikt, att såväl de lokala vägnämnderna
som länsvägnämnderna skola få ökat inflytande. De skola, lovar man,
få följa med ut på resor på vägarna i vägnämndsområdena, de skola få bättre
tillfällen att studera de rådande missförhållandena och att framföra sina uppfattningar
och sina önskemål.

Vårt förslag syftar till att de lokala intressena skulle bli bättre tillgodosedda,
och det är vår uppfattning att dessa lokala intressen också böra bli
bättre tillgodosedda. Vi styrkas i denna vår uppfattning därav att styrelsen
för Svenska landskommunernas förbund i sitt remissutlåtande säger: »Det är
sålunda icke ovanligt att till och med ledamöter i vägnämnder beklaga sig
över att nämnderna endast ha passiva uppgifter.»

Man kan ur utskottsutlåtandet vidare dra den slutsatsen, som även överrevisorerna
i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vid flera tillfällen givit uttryck
för, att det finns mycket i vägförvaltningarna, som icke fungerar till belåtenhet,
och jag bär den bestämda uppfattningen att det råder ett allmänt missnöje
med såväl underhålls- som nybyggnadsverksamheten vid de allmänna vägarna.
Den uppfattningen får man vid samtal med såväl trafikanter som vägarbetare
och inte minst vid kontakt med tjänstemän i vägförvaltningarna. Det
är, tycker jag, när man är hemma inte långt emellan med den frågan från
trafikbilägare: Kan riksdagsman säga, när de allmänna vägarna skola börja
underhållas på ett bättre sätt? Man väntar på att vägarna skola bli åtminstone
så pass bra underhållna som de voro under de första krigsåren.

Nu har det helt naturligt varit en del besvärligheter med vägarbeten under
krigsåren, det har varit svårt att få arbetskraft, det har varit svårt att hålla
vägförvaltningens bilar i gång, det har varit svårt att få fram väglagningsmaterial
och att skaffa vägmaskiner o. s. v. Men lika naturligt är det, att nian
nu väntar på att såväl underhållet av vägarna som nybyggnadsverksamheten
skall komma i gång på ett sätt, som motsvarar den alltmer tilltagande biltrafiken
på vägarna. Sedan nu under en följd av år nybyggnadsverksamheten
legat så gott som nere, behöver detta arbete komma i gång på allvar, och jag
tror att det organ, som vi ha föreslagit i form av en ombudsstämma, skulle få
en stor och betydande uppgift att fylla. Framställningar från en sådan stämma
skulle få mera tyngd än framställningar från enskilda personer.

När vi i motionen anse, att de områden de lokala vägnämnderna ha att övervaka
äro alltför stora och att många socknar sakna representanter i vägnämnderna,
löser utskottet denna fråga på ett enkelt sätt. Det säger, att en förbättring
kommer att ske, när nu kommunsammanslagningen blir genomförd.
Det är naturligtvis så, att när den nya kommunindelning, varom fattades beslut
i onsdags, blir genomförd, det blir färre socknar som sakna representant
i vägnämnden. Men det område, som varje ledamot har att övervaka, blir naturligtvis
lika stort efter denna reforms genomförande som det för närvarande
är.

Man skulle kunna leta upp många fler skäl och argument, som talade för
ett bifall till denna motion, men jag skall inte göra detta, utan ber, herr talman,
att få yrka bifall till motionen i denna kammare nr 279.

Herr Andersson i Löbbo: Herr talman! Utskottet bär inte kunnat finna
att det så snart efter det allmänna vägväsendets förstatligande skulle finnas
fog för en genomgripande förändring, att man ånyo införde en sorts ombudseller
vägstämma. Det kan ju inte komma i fråga, att dylika ombudsstämmor
skulle få någon beslutanderätt, när det ändå är det allmänna som betalar
kostnaderna för vägväsendet. De kunna endast få rådgivande karaktär. En dy -

Lördagen den 15 juni 1946 fm.

Nr 25.

Motioner om översyn av bestämmelserna angående vägnämnds arbetsuppgifter
m. m. (Forts.)

lik rådgivande karaktär lia de redan nu befintliga väg- och länsvägnämnderna.

Utskottet har nog haft på känn, att ett ökat och bättre samarbete emellan
länsvägnämnderna och den statliga vägförvaltningen borde komma till stånd,
och jag tror mig kunna säga, att en ökad förståelse efter allt att döma även
har kunnat iakttagas under den senare tiden. Kanske i så måtto motionerna
gjort någon nytta. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har för sin del uttalat,
att den är beredd att medverka till ett ökat samarbete mellan vägnämnderna
och länsvägnämnderna å ena sidan och de lokala vägförvaltningsorganen a
den andra. Det skulle ske på så sätt, att tillfälle bereddes väg- och länsvägnämndsordförandena
att medfölja på förvaltningspersonalens tjänsteresor. Jag
kan meddela kammaren, att det sagts mig att jämväl i annat avseende beretts
tillfälle och möjlighet till ett ökat samarbete mellan den statliga förvaltningsorganisationen
i länet och vägnämnderna.

Utskottet har vidare erinrat örn de redan befintliga möjligheter att taga
initiativ i vägfrågor, som ostridigt stå öppna för vägnämnderna och länsvägnämnderna.

Med dessa ord tillåter jag mig, herr talman, hemställa örn bifall till utskottets
förslag.

Efter härmed slutad överläggning framställde herr talmannen propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan dels ock på bifall till utskottets berörda
hemställan med den ändring däri, som föranleddes av bifall till motionerna
I: 180 och II: 279; och biföll kammaren utskottets hemställan.

§ 19.

Föredrogos vart efter annat jordbruksutskottets utlåtanden

nr 66, i anledning av väckta motioner örn rätt för landskommuner att övertaga
byggande och underhåll av enskilda vägar och broar;

nr 67, i anledning av väckta motioner örn upphävande av priskontrollen på
rundvirke och rotstående skog;

nr 68, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till rikets
allmänna kartverk för budgetåret 1946/47 m. m. jämte i ämnet väckt motion;
och

nr 69, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1946/47, såvitt angår jordbruksärenden.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

Som tiden nu var långt framskriden, beslöt kammaren på förslag av herr
talmannen att uppskjuta handläggningen av övriga på föredragningslistan upptagna
ärenden till kl. 7.30 em., då enligt utfärdat anslag detta plenum komme
att fortsättas.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 5.21 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Lördagen den 15 juni.

Kl. 7.30 em.

Fortsattes det på förmiddagen började sammanträdet; och leddes förhandlingarna
därvid till en början av herr förste vice talmannen.

§ 1.

Statens infly- Föredrogs andra kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 17, över

^sofkerindM m°ti°n angående förslag om statens övertagande av Svenska sockerfabriksstrien.
aktiebolaget och dess verksamhet samt motion om ökat .statligt inflytande inom
sockerindustrien.

I motionen II: 6 hade herr Adolfsson m. fl. hemställt, att riksdagen måtte
besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa örn förslag, utmynnande i
att svenska staten skulle övertaga Svenska sockerfabriksaktiebolaget och dess
verksamhet. I motionen II: 303 hade herr Andersson i Malmö m. fl. hemställt,
att riksdagen måtte besluta hemställa till regeringen örn undersökning
och utredning rörande förutsättningar och former för ökat statligt inflytande
inom sockerindustrien och om föreläggande för riksdagen av de förslag som
utredningen kunde föranleda.

Utskottet, som upptagit motionerna till samtidig behandling, hemställde,
att andra kammaren för sin del måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla om utredning rörande förutsättningar och former för det statliga inflytandet
inom sockerindustrien och om föreläggande för riksdagen av de förslag,
som utredningen kunde föranleda.

Reservation hade avgivits av herrar Jönsson i Rossbol, Hansson i Skegrie,
Ljungqvist, Skantse och Sivedberg, som ansett att utskottet bort hemställa,
att motionerna II: 6 och II: 303 ej måtte till någon andra kammarens åtgärd
föranleda.

Utskottets hemställan föredrogs; och anförde därvid:

Herr Hansson i Skegrie: Herr talman! Det torde numera vara en allmän
uppfattning, att statskontrollen över Svenska sockerfabriksaktiebolaget är både
nödvändig och önskvärd. Jag tror att inte minst den kategori, som har det
kanske största intresset av sockerfabriksaktiebolagets drift, nämligen betodlarna,
är mån örn att denna statskontroll kan bibehållas. Frågan gäller emellertid
inte örn denna kontroll skall finnas kvar, utan, såsom framgår av utlåtandet
och reservationen, i vilken grad den skall utövas. När jag i detta ärende
anslutit mig till reservanterna, har detta inte berott på att jag har någon anledning
att tala till sockerfabriksaktiebolagets försvar. Jag har intagit denna
ställning av principiella skäl, emedan jag inte funnit någonting som kunnat
styrka, att ett krav på ökad statskontroll över detta företag är berättigat.

Jag har ställt mig följande fråga: har det svenska folkhushållet sin sockerförsörjning
ordnad på ett tillfredsställande sätt med nuvarande system? Jag
har inte kunnat finna annat än att svaret måste bli ja. Det måste erkännas, att

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Nr 25.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
vi här ha att göra med ert fabriksdrift, som rationellt sett står synnerligen högt.
Vi måste också erkänna, att vi under kriget haft den största sockerransonen
i hela världen och att vårt sockerpris inte ger anledning till någon anmärkning.
Man bör i detta sammanhang även tänka på det svåra läge, vari den svenska
sockerproduktionen befunnit sig. Det finns ju andra länder med betydligt bättre
förutsättningar för denna produktion, men som ändå ha avsevärt högre sockerpris
än vi, och man kan då inte finna anledning till anmärkning mot det sätt,
varpå vår sockerproduktion bedrives. När man söker som motivering för ökad
statskontroll åberopa ett uttalande av Svenska grov- och fabriksarbetarförbundet,
att statliga åtgärder främst skola sättas in där den fria företagsamheten
visar de största bristerna i fråga örn planmässighet, god försörjning och
billig produktion, har man därför anledning att fråga sig: var finns beviset
för att den svenska sockerproduktionen inte visar både planmässighet, god försörjning
och billig produktion? Jag har även i detta fall svårt att finna överensstämmelse
mellan ord och handling, då man ställer den aktion, som motionärerna
här igångsatt, mot de uttalanden och löften som givits av mycket
framstående medlemmar av motionärernas eget parti om att man inte skall förstatliga
för förstatligandets egen skull och inte låta staten tränga in på områden,
där den privata företagsamheten sköter sin uppgift bättre än staten
skulle göra. Det har, såvitt jag kan finna, inte visats vare sig i motionerna
eller i utskottets utlåtande, att staten skulle sköta sockerproduktionen bättre
än den sköts med det nuvarande systemet eller att det finns anledning till att
införa ökad statskontroll. Av remissutlåtandena framgår tvärtom, att inte
någon saklig kritik kan framställas mot det nuvarande systemet med statskontroll
över sockerfabrikationen. Detta sägs även av remissinstanser, som stå
motionärerna ganska nära. Man har måst erkänna, att vi här ha en industri,
som i fråga om rationalitet tål jämförelse inte bara med andra industrier inom
landet, utan även med liknande industrier utomlands.

Beträffande denna kontrolls effektivitet säger det nuvarande statsorganet
för denna kontroll följande, vilket torde vara ett gott bevis för dess egen
uppskattning: »Sockernämnden har att å statens vägnar kontrollera efterlevnaden
av ifrågavarande avtal. I detta syfte äger nämnden taga del av bolagets
räkenskaper och handlingar samt att hos bolaget erhålla alla för uppdraget
erforderliga uppgifter. Man torde kunna säga att sockernämnden äger rätt till
all erforderlig insyn beträffande sockerrörelsens bedrivande och ekonomi. Härigenom
samt medelst granskning av bolagets bokföring samt genom överläggningar
med bolagets ledning har nämnden möjlighet att väl följa ifrågavarande
verksamhet samt bedöma, örn den sker i enlighet med avtalets anda och
bokstav. — Nämnden har fått det intrycket, att sockerbolaget särskilt i tekniskt
hänseende ligger långt framme i strävandena att rationalisera driften. Ehuru
sockernämndens uppdrag enligt kontraktet icke omfattar deltagande i den
direkta ledningen av bolagets tekniska, ekonomiska och sociala verksamhet,
synes dock de nämnden tillagda ovan berörda uppgifterna lämna staten möjlighet
att utöva en kvalificerad priskontroll, som så vitt nämnden kunnat förstå
är mera ingående än vad som i regel gällt annan industri.» Oaktat sockernämnden
själv säger, att den har möjlighet att erhålla erforderlig insyn och
utöva kvalificerad kontroll, begär man alltså en utredning om ytterligare
ökad statskontroll. Jag måste säga, att jag tycker motionärerna här varit
onödigt klåfingriga, ty örn man utgår från den principen, att där det redan
finns statskontroll skall denna utökas, då vet jag inte, var denna kontroll
skall sluta (dier vilka områden som inte skola bli föremål för en sådan kontroll.

Det måste också sugas, att hela skrivsättet lyder på att utskottet känt sig

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
synnerligen besvärat inför bristen på argument i motiveringen. Man Ilar lagt
vikten vid att det kan inträda omständigheter, som kunna nödvändiggöra en
omprövning, huruvida det nuvarande kontrollorganet skall bibehållas eller
omorganiseras. Detta uppslag ha vederbörande motionärer tagit ganska lätt
på, och argumentet att det kan inträda förhållanden, som förutsätta en omorganisation
av det statliga kontrollorganet, har sockernämnden själv slagit
sönder genom att säga, att den varje år vid förhandlingarna fört på tal möjligheten
att omorganisera denna kontroll, men statsmakterna lia inte funnit skäl
föreligga för någon ändring i det nuvarande systemet. När sockernämnden själv
säger, att statsmakterna inte anse det nödvändigt att företaga en omorganisation,
måste man fråga sig, örn inte motionärerna och utskotts ma jonte ten ha
tilltro till de statsmakternas representanter, som deltagit i dessa överläggningar,
eller örn utskottsmajoriteten anser sig mera skickad än statsmaktsrepresentanterna
att bedöma huruvida det nu är tid att företaga denna omorganisering.

Keservanterna äro för sin del fullt på det klara med att det kan inträffa
situationer, då det kan bli nödvändigt att ta under omprövning detta organs
sammansättning, men vi förmena, att det bör ankomma på Kungl. Maj :t att
taga initiativet till en sådan omorganisation, när en sådan anses nödvändig.
Denna mening kunna vi stödja på ett uttalade av Kooperativa förbundet, där
detta säger: »I den mån utvecklingen beträffande de internationella försörjningsförhållandena
för socker nu efter krigets slut eller beträffande vår egen
sockerförsörjning efter detsamma skulle kräva förändringar i det nu tillämpade
systemet för statskontroll över vårt lands sockerindustri, synas sådana förändringar
mycket väl kunna genomföras av statsmakterna inom ramen av de
anordningar som gälla för denna statskontroll och med utgångspunkt från den
mycket ingående kännedom örn sockerindustriens och sockerbolagets angelägenheter
som redan stå till statsmakternas förfogande genom den löpande tillgång
till alla relevanta fakta beträffande denna industri, vilka statens granskningsrätt
innebär.»

Kooperativa förbundet, som torde ha ganska god kännedom örn detta, anser
således i likhet med reservanterna, att initiativet till en sådan omorganisation
kan tagas av Kungl. Maj :t utan att det behövs någon särskild utredning därom.
Utskottsmajoriteten bär varit mycket angelägen att framhålla, att den nuvarande
kontrollen inte kan sättas in på ett tillräckligt tidigt stadium. Det är
huvudsakligen på detta som motionärerna i motion nr 303 också lia byggt då
de sagt, att den nuvarande kontrollen endast är en efterhandskontroll, och ansett
att den bör kunna sättas in tidigare. Vad säger då sockernämnden själv
örn denna efterhandskontroll? — »I stort sett kan sockernämndens uppgifter
beträffande sockerbolagets verksamhet uppdelas i följande tre grupper, nämligen
1) tillsyn över att kontraktets bestämmelser iakttagas, särskilt att intet
påföres statens kostnadsgaranti, som ej avtalsenligt bör ingripas under denna,
2) allmän insyn i bolagets verksamhet i vad angår sockerrörelsen i syfte att
kunna sammanfattningsvis bedöma verksamheten samt 3) förberedande — i
regel gemensamt med statens livsmedelskommission och statens priskontrollnämnd
■—• av de årliga uppgörelserna örn förnyat kontrakt mellan staten och
bolaget. Örn den under 1) nämnda uppgiften till större delen kan anses vara en
efterkontroll (dock avhandlas ej sällan frågor om viktigare utgiftshändelser
innan de företagas) så framstår den under 3) nämnda mycket betydelsefulla
uppgiften såsom ett förhandsbedömande, byggt på den genom den allmänna
insynen i bolagets verksamhet erhållna kunskapen samt i samband med avtalsförhandlingarna
föreliggande särskilt kalkylationsmaterial.»

Kooperativa förbundet säger rörande frågan örn efterhandskontroll eller

Lördagen den 15 juni 1940 em.

Xr 25.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
kontroll på tidigare stadium: »Den verksamhet som sockernämnden sålunda
utövar är på det hela taget icke — såsom de likalydande motionerna göra gällande
— väsentligen blott en i efterhand företagen kontroll, utan synes ge utrymme
för det allmännas inflytande sådant som de likalydande motionerna
synas åsyfta.» Klarare tycker jag inte det kan sägas, att den nuvarande kontrollen
inte bara är en efterhandskontroll, utan att den bär alla möjligheter att
sätta in på ett ganska tidigt stadium. Av den anledningen tycker jag det är
vänligt sagt, örn man säger, att motiveringen för detta utskottsutlåtande är
synnerligen svag, och saken blir inte bättre för utskottet, om man läser remissutlåtandena.
Av de 16 remissutlåtanden, som inhämtats över detta ärende,
är det egentligen endast två som äro klart tillstyrkande, nämligen tjänstemännens
centralorganisations och landsorganisationens, men av dessa tillstyrker
landsorganisationen därför att en utredning är mycket lätt att genomföra. Örn
vi skulle besluta utredningar som äro lätta att genomföra men däremot inte
sådana som äro svåra att genomföra, då vet jag inte, om man kan tillmäta ett
sådant argument någon som helst betydelse. Jag får säga, att utskottet genom
ett skickligt urval fått ytterligare två remissutlåtanden att framstå som tillstyrkande.
nämligen lantbruksstyrelsen och sockernämndens. Örn man läser
dessa fullständigt, ändras deras positiva inställning ganska avsevärt. Lantbruksstyrelsen
säger enligt utskottets referat i den sista punkten: »Däremot
synes frågan, om tillsynen allt framgent skall åvila en särskild nämnd eller
utövas i annan ordning, böra upptagas till övervägande.» Den fullständiga
ordalydelsen är i stället denna: »Frågan örn tillsynen allt framgent skall åvila
en särskild nämnd eller utövas i annan ordning torde däremot framdeles böra
upptagas till övervägande.» Sedan fortsätter lantbruksstyrelsen med att ett
eventuellt organ för den framtida jordbrukspolitikens planering bör kunna
omhänderha även denna uppgift. Det andra utlåtandet, som blir förändrat örn
man läser det fullständigt, är sockernämndens. I sitt referat av uttalandet
säger utskottet så bär, i styckets tredje mening: »Hittillsvarande system måste
emellertid vara en temporär anordning, varför anledning kan föreligga att
övervägande sker, örn det nuvarande systemet på sockerregleringens område
lämpligen bör bibehållas eller jämkas eller örn staten i andra former framdeles
bör reglera priserna på sockerbetor och socker. En sådan utredning tillstyrkes
därför.» Sockernämndens uttalande på den punkten låter i sin fulla ordalydelse:
»Hittillsvarande system måste emellertid anses vara en temporär anordning,
varför anledning kan föreligga att, när krisförhållandena giva vika för
mera normala förhållanden på folkhushållningens område, ett övervägande
sker, örn det nuvarande systemet då skall bibehållas.»

Sockernämnden ger alltså i detta uttalande uttryck åt tanken, att när krisförhållandena
ge vika för mer normala förhållanden, först vid den tidpunkten
bör man överväga, om en ändring av statskontrollen över sockerfabrikationen
skall vidtagas — icke nu, såsom utskottet vill ge sken av att man skrivit. Jag
kan knappast tro att utskottet är optimistiskt nog att vilja påstå, att vi nu äro
framme vid den tidpunkt då krisförhållandena givit vika för mera normala
förhållanden och att vi därför nu skulle sätta i gång med en utredning. Man
bör nämligen komma ihåg att en sådan utredning — som det framhållits i ett
yttrande —■ är mycket snabbt genomförd och kan genomföras av sockernämnden
själv.

Jag vill till sist säga att jag finner det föreliggande utskottsutlåtandet vara
så svagt, att det torde vara sällan något utskottsutlåtande lagts på riksdagens
bord med en svagare motivering än den som bär förekommer. Jag vill därför
gärna instämma i det remissyttrande där det sägs, att de krafter, som eventuellt
skulle användas att utreda frågan örn ytterligare statlig kontroll över

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
sockerfabrikationen, kunna användas på ett bättre sätt inom samhället, oell det
är bl. a. därför, herr talman, som jag ber att få yrka bifall till den vid utlåtandet
fogade reservationen.

Herr Adolfsson: Herr talman! Huvudmotivet för den motion, som från kommunistiskt
håll väckts i denna fråga, är att vi anse att en verksamhet sådan
som den sockerbolaget bedriver egentligen borde bedrivas av staten själv.

Jag skall litet längre fram i mitt anförande med några ord argumentera
för denna rent principiella ståndpunkt och vill inledningsvis bara säga, att
jag icke finner underligt att högermännen inom utskottet reserverat sig i
detta ärende, detta med hänsyn till högerpartiets principiella och officiella inställning
till liknande frågor. Men när bondeförbundarna och bland dem även
den senaste talaren, herr Hansson i Skegrie, reserverat sig, så utesluter jag icke
att de ha trott sig grunda detta sitt ståndpunktstagande på en mer saklig prövning,
eftersom bondeförbundet oftast bedömer dylika frågor från fall till fall.
Jag misstänker således att reservanterna från bondeförbundet i utskottet låtit
leda sig av vissa remissinstansers subjektiva svar och särskilt då av sockerbolagets
eget svar.

Av sockerbolagets remisssvar kunde man mycket lätt få den uppfattningen, att
sockerbolaget är en välgörenhetsinrättning i stället för ett privatkapitalistiskt
bolag. Jag tycker för min del att det är groteskt att försöka framställa ett
vanligt privatkapitalistiskt näringsfång i den belysning som sockerbolaget givit
i sitt remissvar. Bolagets sätt att handskas ganska vårdslöst med sanningen

1 sitt svar tyder dock på att sockerbolaget självt inte känner sig så särdeles
starkt i den fråga det nu gäller. Det finns av tidsskäl ingen möjlighet för
mig att ta upp alla sockerbolagets resonemang till behandling här i mitt anförande.
Jag vill bara peka på ett par exempel som belysa halten av sockerbolagets
argument, och jag gör det därför att jag utgår ifrån att bondeförbundets
representanter ha tagit stor hänsyn till dessa argument.

I fråga örn sockerbolagets utdelningar säger man att dessa »utgöra knappast

2 % på det arbetande kapitlet inom företaget». Ja, vem har förnekat detta? Inte
vi i den kommunistiska motionen och såvitt jag kunnat finna heller ingen i den
socialdemokratiska motionen i samma ärende. Men när man talar örn utdelningen
är det ju orimligt att ställa den i relation till det kapital som arbetar inom
företaget i fråga. Utdelningen måste självfallet ställas i relation till det kapital
som en gång har satsats.

Jag erinrar örn att utdelningen i detta bolag är praktiskt taget garanterad.
Andra bolag kunna under kristider få en minskad utdelning — fast det inte
ofta händer — men i sockerbolaget inträffar det aldrig. Kontrakten med staten
få göras upp på basis av de rådande förhållandena i fråga örn omkostnader
och dylikt, och jag vågar säga att det är inte mycket i denna vår värld som
är så bergsåker! som Svenska sockerfabriksaktiebolagets utdelning till sina
aktieägare. Och denna utdelning är icke, som sockerbolaget påstår, 2 % utan
5,9 % på aktiens nominella värde, vilket är 60 kronor.

Jag ber att få ta upp ytterligare ett argument, ett enda, som visar sockerbolagets
sätt att i sitt remissvar söka förfalska verkligheten. I ett avsnitt i sin
inlaga, som är mycket omfattande, polemiserar sockerbolaget mot den kommunistiska
motionen på följande sätt:

»I motion nr 6 har gjorts gällande, att bolagets vinster under kriget stigit
med höga procenttal. Vi ha försökt utröna, hur man kommit till dessa för
oss ganska överraskande tal. Därvid ha vi funnit, att man gentemot ett valt
förkrigsår ställt ett efterkrigsår, för vilket man i ena fallet i vinsten inräknat
förutom avskrivningar även skatteutgiften å vinst- och förlustkontot, som

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Nr 25.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
av åtskilliga skäl ej är jämförbar med förkrigsårets, i andra fallet däremot
räknat bort skattentgiften men såsom behållen vinst för krigsåret upptagit
inte årets vinst utan till bolagsstämmans förfogande stående belopp med däri
ingående under flera föregående år ackumulerade belopp. Härom torde således
inte mera behöva sägas», förklarar sockerbolaget i denna del av sin
inlaga.

Jo, härom torde ytterligare något behöva sägas, nämligen för det första,
att vi alls inte förfarit på det sätt som Svenska sockerfabriksaktiebolaget här
gör gällande, och för det andra att bolaget laborerar med fullkomligt felaktiga
uppgifter. Trots bolagets försåtliga skrivsätt skall man inte komma ifrån
att vi under samtliga de jämförelseår, om vilka det här är fråga, lia räknat
ut 1) ökningen i bruttovinsten, 2) ökningen i avskrivningarna samt 3) ökningen
i nettovinsten för vart och ett av de år det nu gäller. Någon annan beräkningsgrund
än denna kan inte gärna användas, den är absolut den enda
riktiga. Det är alltså örn detta bolaget inte vill säga något mera, men jag
för min del vill säga, att detta är att försöka göra svart till vitt.

Vi lia i vår motion sagt att senaste årets redovisade nettovinst uppgick till
5,10 miljoner kronor. Den uppgiften stå vi för, ty vi ha hämtat den precis
där den skall hämtas. Dessutom kan jag ur högertidningen Sydsvenska Dagbladet
och högertidningen Skånska Aftonbladet anföra följande ur ett sammandrag
av sockerfabriksaktiebolagets bokslut för senaste året: »Till för fogande

står 6,43 miljoner kronor, varav årets vinst 5,10 miljoner kronor.»
Alltså 5,10 miljoner kronor, såsom vi anfört. Till årets vinst ha vi således inte
räknat några som helst ackumulerade belopp utan ha endast angivit den frånräknade
nettovinst, som uppstått under det senaste verksamhetsåret. Vi ha
alltså icke räknat så som Svenska sockerfabriksaktiebolaget vill göra gällande
att vi gjort.

Det skulle vara åtskilligt mer att anföra i fråga örn sockerbolagets sätt
att söka göra svart till vitt och framställa sig självt som en välgörenhetsinrättning
och inte som ett privatkapitalistiskt bolag, men jag avstår och har
med det nu sagda endast velat något exemplifiera halten av sockerbolagets argument.
De reservanter, som eventuellt tagit hänsyn till sådana argument, lia
enligt mitt förmenande fått en mycket dålig information.

Sockerbolaget talar mycket vackert örn sin plikt att tillgodose sina fattiga
aktieägares intressen men glömmer naturligtvis att peka på vart trådarna
egentligen gå, nämligen till Skandinaviska banken. Jag skall inte trötta
kammaren med att lämna en historisk återblick på sockerbolagets finansiella
förhållanden, även örn detta i och för sig kunde vara intressant. Jag endast
konstaterar att Svenska sockerfabriksaktiebolaget, som arbetar med statliga
subventioner, under årens lopp blivit allt rikare och rikare. Jag skall be att
få ge ett enda exempel. Den 1 juli 1943 hade bolaget för investeringar ådragit
sig en skuld på i runt tal 55 miljoner kronor. Redan året därpå, 1944, hade
denna skuld amorterats med i runt tal 36 miljoner kronor. Här har alltså
åstadkommits en dold vinst, som uppgår till minst lika mycket som de statliga
subventionsbeloppen för samma år.

Jag tror att enbart detta exempel kan vara tillräckligt. Jag vill bara tilllägga
att det förhållandet att mindre aktieägare finnas i bolaget — sorn någon
sorts gisslan, skulle jag teo — inte rubbar på det faktum, att bolaget halsin
direkta anknytning till de storfinansiella kretsarna kring Skandinaviska
banken. Det är inte bönder och fattiga änkor som sitta i styrelsen för sockerbolaget,
utan i denna styrelse finns en mycket säker majoritet av företrädare
för svensk monopolkapitalism. Jag förstår så väl att finanskretsarna kring
Skandinaviska banken vilja behålla sitt inflytande över detta bolag, efter -

Nr 25.

Lördagen deli lö juni 1940 em.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
som de äro huvudintressenter i det, men jag kan inte riktigt förstå att bondeförbundsrepresentanterna
skulle ha samma intresse.

Herr Hansson i Skegrie framhöll nyss vilka låga sockerpriser vi ha i detta
land i förhållande till andra länder, och detta är också ett ständigt återkommande
argument i sockerbolagets remissvar. Ja, vi ha relativt billigt socker i
detta land, och tacka för det att priset kan bli rimligt, när staten varje år öser
åtskilligt över 20 miljoner kronor i subventioner över sockerbolaget. Det kan
ju knappast anses vara sockerbolagets egen förtjänst, att vi här i riksdagen
år efter år besluta örn dessa väldiga subventionsbelopp.

Jag kommer till den mera principiella delen av mitt resonemang, innan jag
nu slutar. Jag vill framhålla att här reglerar staten verksamheten, medan bolaget
tar hem en säker vinst, som alltid betydligt överstiger vad man får dela
ut till aktieägarna. Sedan år 1933 är utdelningen maximerad till 4 725 000
kronor — den vinst som därutöver uppstår får förbrukas på annat sätt. Det
skulle vara intressant att anföra en rad exempel på hur dessa överskottsmedel
förbrukas: de förbrukas bl. a. genom att bygga upp och att sedan riva
ned. Det förhållandet att vinsten överstiger vad man äger rätt att dela ut kan
ju knappast stimulera till ökad effektivitet och ökad rationalisering.

Staten är ekonomisk garant för verksamheten. Vi besluta här i riksdagen
varje år örn dessa miljoner. Bolaget har t. ex. under den senaste femårsperioden
delat ut nära 25 miljoner kronor till aktieägarna, gjort avskrivningar för 30
miljoner kronor och företagit investeringar till jättebelopp. Jag frågar: vilket
inflytande har egentligen den ekonomiska garanten staten över Svenska sockerfabriksaktiebolaget?
Jo, den har inflytande genom statens sockernämnd,
vilket flitigt anförts i remissvaret och sedan av herr Hansson i Skegrie här
från talarstolen. Men på vilket sätt inverkar sockernämnden på planritningarna
för produktionen, på planritningarna för investeringarna och lönepolitiken
gentemot de högre tjänstemännen? Har den ekonomiska garanten staten sett
litet närmare på bolagets metod att bygga flotta bostäder åt tjänstemän för
jättebelopp men ända fram till senare år ingenting åt de inom bolagets verksamhetsområde
anställda arbetarna?

Det förklaras från herr Hanssons i Skegrie sida, att effektiviseringen inom
sockerbolaget är på toppen av vad som kan åstadkommas. Det skulle vara intressant
att taga ytterligare några små exempel på vad vi anse vara bristande
effektivitet och rationalitet, men jag vill bara i detta sammanhang ställa den
frågan till herr Hansson i Skegrie: örn Svenska sockerfabriksaktiebolaget nu
sköts effektivt, varför skulle inte då de tjänstemän som svara för denna effektivitet
kunna bli lika effektiva, även örn sockerbolagets verksamhet förstatligas?
En för folkhushållet så viktig verksamhet som sockerbolagets borde även
i nuvarande övergångsskede vara en statlig verksamhet. När staten faktiskt
svarar för en viss reglering av denna verksamhet och är ekonomisk garant för
den, vore det då inte rationellt, att den helt och hållet toge hand örn verksamheten
och befriade kretsarna omkring Skandinaviska banken från den verksamhet
för sockerbolaget som tydligen enligt detta sistnämnda remissvar är enbart
oegennyttigt och enbart betungande.

Det är inte rationalitet, att vi varje år skola behandla och besluta i fråga
örn väldiga subventioner, vilkas ändamål ju skall vara att hålla sockerpriset
nere, men vilkas resultat också blir, att åt Svenska sockerfabriksaktiebolaget
garanteras en hittills synnerligen säker vinst. Att få bort detta är huvudsyftet
med vår motion, som sålunda i någon utsträckning avviker från den socialdemokratiska
motionen i samma ämne. Ett krav på ett förstatligande av sockerbolagets
verksamhet ligger också i linje med arbetarrörelsens efterkrigsprogram,
som talar örn arbetarnas avgörande inflytande på produktionen och där

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Nr 25.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
det i punkt 23 heter, att i de fall, då produktionen domineras av ett företag
eller en sammanslutning av företag, böra de existerande företagen överföras
till samhällets ägo. I detta fall rör det sig, som alla känna till, örn ett enda
företag.

Jag Ilar, herr talman, sökt att i viss man begränsa mitt resonemang och skall
med vad jag nu sagt be att få yrka bifall till utskottets hemställan, eftersom
i detta utlåtande också har understrukits, att det är även fråga örn att ett förstatligande
bör bedömas av den utredning som jag förmodar skall komma.

Herr Johansson i Torp: Herr talman! Då herr Hansson i Skegrie i sitt inlägg
betecknade den utredning som utskottet presterat som svag, kunde jag
inte låta bli att känna en viss förvåning. Den långa reservation som herr Hansson
varit med örn att avgiva, det långa inlägg i debatten som han gjorde och
den myckna vältalighet som han vidare utvecklade för att bemöta utskottsmajoritetens
uttalanden tyda ju i alla fall på att utskottsutlåtandet icke är så
svagt, som herr Hansson ville göra gällande.

Utskottsmajoritetems ståndpunkt torde vara fullt klarlagd i det utlåtande
som föreligger, och något nämnvärt därutöver finner jag för ögonblicket icke
vara av behovet påkallat att från utskottsmajoritetens sida anföras, särskilt
med hänsyn till den långt framskridna tiden nu på kvällen.

Jag skall därför, herr talman, be att kort och gott få yrka bifall till utskottets
förslag.

Herr Andersson i Malmö'': Herr talman! Den förste talaren i debatten i
detta ämne i kväll uttalade som sin mening — jag uppfattade det åtminstone
på det sättet — att han ville ha en statlig kontroll över denna industri, men att
han ansåg det icke vara berättigat som krävts i de motioner som avgivits eller
i varje fall i den motion som jag bland andra varit med örn att underskriva. Han
ansåg det icke vara behövligt att kräva en ökad statskontroll. Han höll före, att
bolaget skött sig mycket bra och att örn förhållandena skulle nödvändiggöra en
förändring på området, borde vi vänta på ett förslag från sockernämnden, som
ju är det statliga granskningsorganet för denna industri. Jag säger nog inte
för mycket, örn jag säger att detta ungefär var kontentan av det uttalande som
herr Hansson i Skegrie hade såsom representant för reservanterna.

Då jag är motionär, skall jag be att få framlägga några av de synpunkter
som varit avgörande för oss motionärer vid avlämnandet av vår motion. Dessa
synpunkter torde också varit bestämmande för utskottet, när det gått att taga
ställning och besluta i frågan. Varken i motionen eller i utskottsutlåtandet har
det riktats några anmärkningar mot sockernämnden. Vi äro övertygade om att
den utfört ett mycket samvetsgrant arbete. Att detta arbete är mycket omfattande
veta vi också. Därom vittnar icke minst dess årliga mycket intressanta
redogörelse. A7i lia inte heller riktat några anmärkningar mot företagets ekonomiska
skötsel och dess sätt att driva produktionen. Vi veta, att sockerbolaget
har utfört en stor och god gärning här i landet i fråga om icke endast sockerindustrien
utan sockernäringen överhuvud taget i landet. Vi veta också, att
bolaget har genomfört en tämligen långt gående rationalsering av sin verksamhet.
Det är ju möjligt, att det på denna punkt kan framställas vissa frågor, och
det har också frågats ibland ute i bygderna, huruvida icke den rationalisering
som sockerbolaget här gjort har gått något väl långt. Det har gällt bolagets
stora ombyggnader, och det har också gällt dess nyuppsättning av maskiner.
Bolaget har vid olika tillfällen kasserat tämligen nya maskiner och köpt andra
mycket dyrbara. Härvidlag är det emellertid mycket svårt för en utomstående
att bedöma, huruvida det är klokt handlat eller inte i rationaliseringssyfte. Vi

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
få nog säga oss, att vi därvidlag måste lita på det omdöme som sockernämnden
Ilar, då sockernämnden givetvis kontrollerar även dessa ting.

Då vi inte kunnat ställa några anmärkningar mot sockernämnden och icke
heller beträffande sockerbolagets tekniska skötsel och dess sätt att driva produktionen,
är det klart, och jag förstår det mycket väl, att man frågar: varför
kräva ni ett ökat statligt inflytande inom denna industri? Man säger vidare, att
väl i intet annat enskilt företag här i landet det statliga inflytandet är av den beskaffenhet
som det är beträffande sockerindustrien. Det är fullkomligt riktigt,
men som svar på dessa frågor skulle jag vilja säga, att det finns heller intet
enskilt företag i vårt land som av staten fått en sådan monopolställning som
sockerbolaget. Den enda konkurrens som här finns ligger i importen, men bolaget
är av staten utsett till ensam importör. Därjämte har ju staten genom de
under senare år träffade årliga uppgörelserna med bolaget garanterat täckning
av bolagets omkostnader.

Den ställning som bolaget har skulle måhända närmast leda till tanken om
inte här föreligger ett faktiskt samhällsintresse av ett förstatligande av denna
industri. Jag förstår mycket väl, att man, med hänsyn till den monopolställning
som bolaget har och det inflytande som staten redan har samt den betydelse för
folkförsörjningen som sockernäringen har i vårt land, kan framställa förslag
örn att denna industri borde förstatligas. Nu yrka vi i vår motion inte på detta,
utan vi yrka på en omfattande och allsidig utredning rörande olika metoder såsom
alternativ till detta förstatligande. Vi utgå nämligen från att det kan
tänkas, att det finns även andra former för det statliga inflytandet än att staten
själv sköter driften. Där man kanske kan uppnå ungefär samma resultat
i fråga om produktionens samhälleliga gagn.

Jag skall nu be att få framföra några synpunkter rörande det nuvarande
systemet och framhålla vad som kan tala för att en utredning bör komma till
stånd. Vi ha i motionen sagt, att sockernämndens granskning i väsentliga avseenden
är en efterhandsgranskning. Nu säges det visserligen i vissa av remisssvaren,
att sockernämnden även har ett visst inflytande rörande skötseln i
övrigt av företaget. Den har ett visst inflytande redan innan åtgärder verkställas
från företagets sida. Jag tror att det är riktigt, att sockernämnden i vissa
fall har en sådan förhandskontroll och att man alltså kan säga. att ett visst förhandsinflytande
i företagets skötsel lagts i sockernämndens händer. Det har
antagligen rört sig örn vissa större ekonomiska uppgörelser bland annat. Det har
jag åtminstone tänkt mig. Men jag har, trots att jag studerat alla akter i detta
mål, icke kommit till någon annan uppfattning än den, att sockernämnden och
därmed också staten egentligen icke har något vidare inflytande i fråga om
själva driften. Vi ha därför i motionen framkastat en tanke, som vi anse även
bör bli föremål för utredning, den tanken nämligen, huruvida det icke vore
lämpligt ur både bolagets och statens intresse, att samhället på något sätt hade
ett dylikt inflytande på själva driften, hur det nu praktiskt skulle kunna utformas.
En utredning på denna punkt skulle enligt min mening komma att gälla
överväganden, huruvida det antingen skulle vara en kontroll som nu, men måhända
under andra former, eller också ett visst inflytande på företagets skötsel
i de former som härför vore lämpliga.

Jag nämnde, att i den överenskommelse med sockerbolaget som träffats och
som riksdagen sanktionerat staten iklätt sig en garanti för bolagets omkostnader.
Det gäller då icke alla bolagets utgifter. Vissa utgiftsposter hållas
utanför. Statens garanti för täckning av bolagets omkostnader omfattar sålunda
icke kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner, och
inventarier, skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader, kör -

Lördagen den 15 juni 1940 em.

Nr 25.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
sel, vagnshyra, betfrö och försäkringar samt ej heller förräntning av bolagets
eget kapital, utan dessa utgiftsposter skall bolaget självt täcka. För täckandet
av dessa kostnader bär bolaget rätt att erhålla ett visst pris per kilogram
råsocker. Detta pris har under senare år varit 17,22 öre. Det höjdes under
fjolåret till 17,33 öre. Anledningen till denna höjning var, att staten skulle
betala de tre ören varmed arbetslönerna höjdes efter konflikten 1944 utöver
den förhöjning på 5 öre som bolaget erbjöd. Jag kommer örn ett ögonblick in
på den. I år har staten efter överenskommelse med bolaget fastställt ett pris
av 17,15 öre per kilogram råsocker.

Nu är frågan: har sockernämnden något att göra med denna verksamhet
vid sin granskning? Ja, i någon mån. Någon av talarna efter mig kommer
kanske att säga, att även hela denna del av sockerbolagets verksamhet granskas
av sockernämnden. Det gör den ju, men inte på samma noggranna sätt som i
fråga örn övriga delar av verksamheten. Här säger sockernämnden själv i sin
senaste redogörelse beträffande dessa kostnader, att nämnden visserligen allt
fortfarande följt dessa kostnaders utveckling, men att den icke ansett sig numera
böra ägna den samma ingående granskning som under tidigare år, då
dessa kostnader ännu folio under statens garanti. Detta visar, att den post,
som kallas låsta kostnadsposten, icke granskas av sockernämnden på samma
sätt som övriga utgifter som bolaget har. Vi ha därför i motionen framkastat
den tanken, huruvida icke en kommande utredning skulle ta sig en funderare
på om inte en lika effektiv granskning skulle vara erforderlig i alla delar.

Jag vill också erinra örn att sockerbolaget har vissa företag — binäringar
skulle man kanske kunna kalla dem — vid sidan av den egentliga rörelsen,
tillverkning av socker. Bolaget har ju torvmosse, det har stora jordegendomar,
det har anlagt stora torkanläggningar, det har egen rederirörelse och vissa
andra ting. Det är icke små belopp det här gäller. Det gäller investeringar
på ett tiotal miljoner kronor. Denna verksamhet ligger helt utanför den statliga
granskningen. Det kan ju hända, att skötseln av dessa angelägenheter i någon
mån kan inverka på statens bidrag till sockerbolaget, på statens utgifter därvidlag.
Därför ha vi ansett, att den utredning som bör komma till stånd också
skall ta en titt på den saken, örn inte även här en granskning från statens sida
borde äga rum.

Vi lia i sammanhang med denna fråga örn den statliga kontrollen även fört
fram förhållandena vid konflikten 1944. Jag skall bara säga ett par ord därom
för att i ett visst avseende belysa min mening. Det skulle nog lia varit lyckligt
för bolaget självt, örn det hade visat ett större tillmötesgående gentemot den
då rätt lågt avlönade arbetarkåren, så att vi hade sluppit denna konflikt samt
också sluppit ifrån att staten skulle betala denna förhöjning med 3 öre som
sedan kom till. Enligt den allmänna uppgörelsen skulle sockerbolaget betala
5 öre. Dessa 3 öre som staten betalade gjorde väl sammanlagt ett belopp av
ungefär 300 000 kronor, som togs lill anledning att sedermera höja priset till
17,33 öre per kilogram råsocker. I år har, som jag förut nämnde, det belopp,
som bolaget skall ha för att kunna täcka vissa kostnader, fastställts till 17,15
öre per kg. råsocker. Och ändå har efter arbetskonflikten år 1944 en ny uppgörelse
träffats i början av detta år, enligt vilken arbetarna inom sockerindustrien
fått en höjning av lönerna med 12 öre per timme. Man har alltså höjt
lönerna för arbetarna, men sänkt det som bolaget skall ha för att kunna betala
bl. a. dessa löner. Detta visar val knappast något annat än ali bolaget faktiskt
bär ekonomiska möjligheter att höja lönerna, och man får sålunda utgå ifrån
att bolaget har gjort relativt goda förtjänster under senare år. Det är möjligt,
att detta kan bero på den rationalisering som förekommit, men faktum kvarstår,
att bolaget gjort rätt goda vinster.

Andra kammarens protokoll 1946. Nr 25.

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)

Jag Ilar bara nämnt några ting, som enligt vår mening kunna utgöra skäl
för en närmare utredning örn hur man skall ordna det hela framdeles. Från
andra håll har pekats på andra saker. Här har framhållits, att det nuvarande
systemet är både arbetsamt och invecklat och att det skulle vara nyttigt, att
vi finge ett enklare system i fråga örn uppgörelserna med sockerbolaget. Detta
kan jag hålla med örn. Vidare har det från vissa remissinstansers sida och
även av utskottet påpekats, att när importen till vårt land och handeln bli
fria, vi då, örn icke förr, borde överväga de förändringar som böra vidtagas.
Man vill lia förändringar i det nuvarande tämligen invecklade systemet, och
därför går nian även från andra håll in för en utredning. Det gjorde ju också
herr Hansson i Skegrie, fastän han ville vänta tills sockernämnden själv
önskade göra en utredning och komme fram med förslag.

Herr talman! Här göra sig olika meningar gällande rörande formerna för
det statliga inflytandet, oell jag tror, att vi kunna säga att en utredning bör
företagas om de lämpligaste metoderna. Vi äro tydligen alla överens örn att
det nuvarande systemet icke är lämpligt under vad vi kalla för normala förhållanden.
Vad vi tvista örn är väl, hur långt man skall gå beträffande det
statliga inflytandet. Därvidlag håller jag före, att det finns goda skäl för att
staten skall äga ett betydande inflytande över denna för landet och vår folkförsörjning
så viktiga näring. Andra kunna lia en annan uppfattning. Allt
detta bör komma fram och ventileras vid en utredning, en utredning varom
vi motionerat och vilken utskottet här föreslår.

Jag vill därför, herr talman, med vad jag nu sagt yrka bifall till utskottets
hemställan.

Herr Skantze: Herr talman! Jag kan i väsentliga stycken instämma i de
synpunkter, som min ärade medreservant herr Hansson i Skegrie anfört, men
jag vill gärna därtill foga några påpekanden.

I motionen nr 6 yrkas ju ett direkt förstatligande av sockerindustrien, och
man gör detta yrkande med utgångspunkt från punkt 23 i arbetarrörelsens
efterkrigsprogram, vilken bl. a. kräver socialisering på områden, där enskild
företagsamhet medför monopolism. Här är det just fråga örn ett sådant fall.
Det gäller ett enskilt företag, och detta har monopol. Då man nu vet, att arbetarrörelsens
efterkrigsprogram bär deklarerats såsom den sittande regeringens
program, måste man ju finna det logiskt, att från det håll som stöder regeringen
framföres ett sådant krav. Man kan ju möjligen tycka, att nitet drivs
litet väl långt. Det borde väl ändå vara onödigt, att den majoritet som stöder
regeringen påminner den örn att den skall hålla sina löften. Men man får kanske
taga detta som ett uttryck för den från kommunisterna så ofta utlovade
vänliga pådrivningen på den socialdemokratiska regeringen.

I motionen nr 303 begränsas yrkandet till att avse utredning rörande förutsättningar
och former för ökat statligt inflytande. Denna utredning säges skola
syfta till att framskapa en företagsform, som ger det bästa resultatet under
hänsynstagande till alla berättigade faktorer och omständigheter, och det
understrykes även, att statens kontroll över sockerindustrien måste bli tillräckligt
effektiv.

Utskottsmajoriteten anknyter i sitt utlåtande och sitt yrkande närmast till
motionen nr 303. Men man får nog säga, att trots den aktningsvärda möda,
som majoriteten lagt ned på sin argumentering, vilar denna på ett ytterligt
svagt underlag. Jag måste beklaga, att den eljest mycket lovvärda begränsning
vid referat av remissyttranden, som andra kammarens andra tillfälliga utskott
praktiserar närmast med tanke på att minska kostnaderna för riksdagstrycket,

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Nr 25.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
denna gång drivits så långt, att man icke får en klar uppfattning om vad
remissyttrandena i själva verket innehålla.

Jag nämnde, att man stöder utredningsyrkandet närmast på kontrollkravet
och effektivitetskravet. Vad kontrollkravet beträffar, finner man, örn man studerar
remissyttrandena, att det på ett ställe sägs, att i fråga örn önskemålet
örn statlig kontroll över sockerfabriksaktiebolaget denna kontroll redan nu är
så ingripande och omfattande, att någon motsvarighet härtill icke torde föreligga
i fråga om något annat industriföretag. Vidare heter det: »Genom statens
sockernämnd har staten tillförsäkrat sig en mycket ingående kontinuerlig
kontroll över bolagets verksamhet.» Kooperativa förbundet säger örn denna sak:
»Förbundet har svårt att tänka sig de praktiska former, i vilka statsinflytandet
över sockerindustrien skulle kunna ytterligare ökas, då under nuvarande
förhållanden såväl råvaruförsörjningen och produktionen som prissättningen på
råvaror och den färdiga produkten är reglerad genom avgörande av statsorgan
eller under statsorganens övervakning.» Och själva dödsstöten åt argumentet,
att icke kontrollen skulle vara tillräcklig, ger sockernämnden själv, när den
förklarar: »Man torde kunna säga. att sockernämnden äger rätt till all erforderlig
insyn beträffande sockerrörelsens bedrivande och ekonomi.»

Nu har i debatten här en av motionärerna, herr Andersson i Malmö, gjort
gällande, att denna kontroll huvudsakligen skulle bestå i en eftergra.nskning
och att den förhandsgranskning, som förekommer, vore av så obetydlig art, att
den knappast kan räknas som en effektiv kontroll. Jag ber då att få hänvisa
till den redogörelse för sockernämndens granskning av bolagets verksamhet,
som står intagen i Kungl. Maj :ts proposition nr 243. Där skildrar sockernämnden,
hurusom den genom fortlöpande överläggningar med bolagets ledning, genom
förhandsinformationer samt genom inspektion av bruk och andra anläggningar
bär kunnat följa och bilda sig en uppfattning örn de viktigare affärshändelserna.

»Slutligen har nämnden», heter det, »för fullgörande av sina åligganden
genom periodvis upprättade räkenskapssammandrag, genom kalkyler och kostnadsberäkningar
för den ej tilländalupna delen av kontraktsåret följt tillverkningskostnaderna
och deras förändringar i fråga örn socker och dess biprodukter.
» Jag undrar, örn det icke är att använda överord att säga, att en sådan
granskning huvudsakligen är en efterkontroll.

Vad effektivitetskravet beträffar, så finner man i flertalet remissyttranden
konstaterat, att sockerindustrien tekniskt och organisatoriskt synes stå på en
hög nivå och att någon effektivitetsförbättring knappast torde kunna påräknas
genom en utvidgad statlig kontroll eller genom ett helt förstatligande.

Det enda i remissyttrandena, som utskottet egentligen kunnat hänga upp sitt
utredningskrav på, är, som man säger i utlåtandet, sockernämndens och lantbruksstyrelsens
uttalanden. Men när man gör det, strider man sig, såsom herr
Hansson i Skegrie redan har relaterat, på ofullständiga referat. Man talar
icke örn att lantbruksstyrelsen i sitt yttrande direkt avstyrkt bifall till motionen.
Man bara refererar uttalandet, att frågan om tillsyn bör upptagas till
prövning, och hoppar därvid över vad som sägs örn att denna prövning bör
komma i fråga först framdeles. Lantbruksstyrelsen är uppenbarligen inne på
samma linje som sockernämnden, som menar att det kan bli fråga örn att taga
kontrollen under övervägande när krisförhållandena givit vika för mera normala,
förhållanden på folkförsörjningens område.

Såsom enda stöd för utredningskravet kvarstår egentligen bara landsorganisationens
påpekande i sitt remissyttrande, att en utredning är lätt att verkställa
genom den insyn som staten redan bär. Ja, herr talman, hur lätt utredningen
än är att verkställa tack vare detta förhållande, är det väl ändå i alla

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
fall så, att en utredning tager tid och kostar pengar. Det förefaller mig som
om finansministerns på sista tiden speciellt uppmärksammade intresse för
sparsamhet i fråga örn anslag av mera begränsad storleksordning här skulle
ha ett lämpligt tillfälle att göra sig gällande, närmast då genom påverkan på
partivännerna att spara genom att inskränka utredningsraseriet.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den vid utskottets utlåtande fogade
reservationen.

Herr Hagberg i Malmö: Herr talman! Herr Adolfsson började sitt inlägg
i debatten med att rikta en erinran mot herr Hansson i Skegrie. Han förebrådde
herr Hansson för att han, i likhet med bondeförbundets representanter
i utskottet, synbarligen i sitt ståndpunktstagande hade låtit sig påverka av
vissa remissinstansers uttalanden. Detta är en allvarlig förebråelse, men lyckligtvis
kan den icke riktas mot herr Adolfsson, som icke tagit någon som
helst hänsyn till vad remissinstanserna uttalat.

Jag vill till utskottets heder säga, att det är ganska länge sedan ett tillfälligt
utskott ordnat med ett så grundligt remissförfarande som här skett. Utskottet
har vänt sig till icke mindre än ett tjugutal myndigheter och institutioner
av skilda slag. Jag tycker, att åtminstone något av vad alla dessa remissinstanser
sagt skulle vara av den beskaffenheten att kunna ^ finna nåd för
herr Adolfssons ögon. Men så har icke varit fallet. Jag kan då icke annat än
beklaga dem alla — lantbruksstyrelsen, kommerskollegium o. s. v., vilka de

nu kunna vara. .

Herr Adolfsson gjorde ett par anmärkningsvärda uttalanden i fråga örn
Svenska sockerfabriksaktiebolaget. Jag kan icke underlåta att ge uttryck åt
vissa reflexioner kring desamma. Han påstod, örn jag icke missuppfattade honom,
att bolagets sätt att i sitt remissvar handskas nnM sanningen är — som
hans ord folio — »ganska vårdslöst». Herr Adolfsson påstod vidare, att samma
företag i sitt remissvar laborerat med »fullständigt felaktiga uppgifter»
samt att det söker »förfalska verkligheten». När jag hörde.dessa herr Adolfssons
uttalanden, kände jag självfallet en viss spänning, ty jag föreställde mig,
att han skulle leverera något slags bevisning för sina påståenden. Så vitt jag
kunde höra —- och jag lyssnade rätt noga till hans anförande — ha emellertid
inga som helst belägg för riktigheten av dessa ampra uttalanden kommit till
synes.

Herr Adolfsson jonglerade med ett omfattande siffermaterial, vilket lian,
föreställer jag mig, anser vara ganska ödesdigert för Svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Men, ärade kammarledamöter, är det så särdeles sannolikt, att
detta siffermaterial utgör herr Adolfssons upptäckt, är det så sannolikt, att
dessa siffror och övriga av honom anförda uppgifter äro obekanta för vederbörande
instanser, ehuruväl dessa icke använt dem på det sätt herr Adolfsson
gjorde? Jag vill erinra kammarens ledamöter örn att här har sedan ungefär
trettio år tillbaka pågått ett samarbete i skiftande former mellan statsmakterna
och bolaget. Är det sannolikt, att herr Adolfsson har gjort en grandios
upptäckt av något, som icke under dessa trettio år skulle ha observerats vare
sig av statens sockernämnd, jordbruksdepartementet, finansdepartementet, bevillningsutskottet,
jordbruksutskottet eller riksdagens båda kamrar? Jag håller
för egen del detta för ganska osannolikt.

Jag skall taga upp ett par avsnitt av herr Adolfssons anförande. Han uppehöll
sig bl. a. vid bolagets avskrivningar och presenterade i det hänseendet visst
siffermaterial, som jag föreställer mig att han ansåg vara av betydelsefull
karaktär. Nej herr Adolfsson, det är icke alls av någon anmärkningsvärd karaktär.
Örn herr Adolfsson läst exempelvis Kungl. Maj:ts proposition nr 188

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Nr 25.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
för år 1943, kunde han där ha funnit en ingående redogörelse för bolagets
avskrivningar. Saken har alltså utförligt belysts i Kungl. Majrts nämnda proposition,
och avskrivningspolitiken har, vilket också upplyses i propositionen,
ingående prövats icke bara av sockernämnden utan även av statens priskontrollnämnd
i samband med fastställande av den s. k. låsta kostnadsposten. Av
redogörelsen, som jag rekommenderar honom att studera, framgår, att i fråga
örn avskrivningarna tillämpats samma principer som den svenska industrien i
allmänhet följt under krigsåren.

Herr Adolfsson gjorde även vissa uttalanden rörande bolagets utdelningar,
och så vitt jag förstår var det i det hänseendet, som han framförde det som
jag tycker onekligen djärva påståendet, att bolaget laborerar med felaktiga
uppgifter. Han tog fasta på bolagets påpekande i dess remissvar, att utdelningen
kan sättas till ungefär 2 % av det i bolaget arbetande kapitalet, och han
menade, att detta var ett felaktigt sätt att redovisa utdelningen.

Den skall i stället, ansåg han, räknas på aktiekapitalet, och då kommer man
fram till en helt annan siffra, nämligen 5,83 °/°. Den siffran har emellertid bolaget
ävenledes anfört i sitt remissutlåtande och ingalunda fördolt. För övrigt
vill jag rent parentetiskt påpeka att denna utdelning på 5,83 %., om man nu
räknar på ett aktievärde av 60 kronor — i dag ligger aktiekursen förmodligen
vid 92, 93 eller 94 kronor — dock befinner sig under den tillfälliga utdelningsbegränsning,
som statsmakterna ov penningpolitiska skäl fastställt
för näringslivet i allmänhet och som ju är 6 %.

Jag menar emellertid, att man vid bedömandet av frågan om utdelningens
skälighet inte kan gå ut ifrån den nominella storleken av företagets aktiekapital,
vilket i hithörande hänseende blir ovidkommande, utan utdelningen
bör nog —• trots herr Adolfssons motsatta uppfattning — ses i relation till
det kapital, som användes i företagets rörelse. Även på den punkten ha kamrarna
tidigare varit ingående informerade. Örn herr Adolfsson studerar
Kungl. Maj:ts proposition nr 212 år 1941, skall han finna detaljerade upplysningar
i detta hänseende. I denna proposition omtalar Kungl. Maj :t att nämnda
år uppgingo bolagets anläggningar och driftkapital till minst 210 miljoner
kronor och torde därefter ha något ökats. Ställes utdelningen i relation
till nämnda kapital, som redovisas i denna proposition, överstiger den nog
endast obetydligt 2 / av detsamma. Precis som sockerbolaget anfört, ehuruväl
herr Adolfsson karakteriserar detta såsom fullständigt felaktigt.

Jag skulle vilja göra ett litet tillägg. Örn man beaktar att statens självkostnadsränta
för närvarande utgör omkring 3 °l, kail man inte undgå att göra
den reflexionen, att sockerindustriens kapital ställes till förfogande väsentligt
billigare än som skulle kunna ske, örn staten inlöste och övertog sockerbolagets
rörelse. Med hänsyn till de omfattande insikter i ämnet herr Adolfsson
disponerar vore det ju intressant för ärendets vidare belysning att höra en
kommentar av herr Adolfsson till just sistnämnda påpekande.

Det var emellertid en del saker som egendomligt nog inte förekommo alls i
herr Adolfssons anförande, anmärkningsvärt framför allt därigenom att det
var de som konstituerade hans motion —• i och för sig rätt obetydliga ting
men vilka i motionen givits ansenliga dimensioner. Även i ett inlägg av
samme talan* i en liknande debatt här förra året förekommo dessa argument,
som gällde bolagets påstådda slöseri med pengar. Herr Adolfsson gjorde
bl. a, i detta anförande i fjol gällande, liksom i motion nr Ii i år, alf bolaget
på annonsering slösat bort stora belopp. Herr Adolfsson berörde överhuvud
taget inte den detaljen i sitt anförande nu. Jag tror niistan jag kan förstå
detta. Remissmaterialet visar nämligen att bolagets annonskostnader 1944/
45 stannade vid 75 000 kronor, vilket utgör 0,047 % av bolagets försäljning och

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 194C em.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)

0,41 % av bolagets lönekonto. Det är rätt svårt, tycker jag, att göra gällande
att detta är en siffra som i mera avsevärd utsträckning påverkar bolagets allmänna
ställning. Det kan kanske också påpekas, mera som en anmärkning
bredvid, att denna annonsering företagits i samförstånd med statens livsmedelskommission
för att upplysa husmödrarna om angelägenheten av syltning
i största möjliga utsträckning i det läge som då var för handen.

Här har också av herr Adolfsson talats om de storkapitalistiska krafter,
som driva sitt skumma spel kring Svenska sockerfabriksaktiebolaget. Jag
undrar örn inte herr Adolfsson gör sig skyldig till någon överdrift härvidlag.
Av remissmaterialet — jag håller mig alltjämt till detta — framgår att
nämnda bolag har omkring 18 000 aktieägare. I detta sammanhang observeras
ett ganska märkligt förhållande. Antalet aktieägare i bolaget är nämligen
ungefär dubbelt så stort som antalet anställda i samma bolag. Av dessa
18 000 aktieägare ha 15 480 ett aktieinnehav som inte överstiger 100 aktier.
Av dessa ha 12 600 icke över 50, och av dessa återigen ha 5 600 ett aktieantal
på mellan 1 och 10. Då aktiens nominella värde är 60 kronor, medan dagsnoteringen
som sagt ligger vid omkring 93 kronor, så kan var och en av dessa
siffror räkna fram, vilka storkapitalister det är som ha aktier i sockerbolaget.
Varje skåning vet också i vilken avsevärd utsträckning småspararna, särskilt
i den provinsen, lia placerat sina besparingar i sockerbolaget. Med detta
tror jag man kan ha i någon mån reducerat herr Adolfssons farhågor beträffande
de storkapitalistiska intressena i företaget i fråga.

Herr Olof Anderssons i Malmö anförande i denna angelägenhet låg på ett
annat plan än herr Adolfssons. Det var buret av en viss koncilians, det vill
jag gärna framhålla. Herr Olof Andersson medgav att bolaget , är rationellt
skött, ja, menade han, kanske t. o. m. något för starkt rationaliserat i vissa
hänseenden. Tekniskt oell ekonomiskt står det på en hög nivå, och det är
välskött, framhöll han. Man måste också lita på sockernämnden.^ Men, sade
han, staten har givit bolaget en monopolställning, och detta förhållande motiverar
den utredning som herr Andersson ifrågasatt.

Det är riktigt, mina damer och herrar, att sockerbolaget har monopolställning,
men det är också riktigt, att det inte är bolaget som har bett att få denna ställning.
Det är statsmakterna som givit bolaget monopolställning såsom ett led
i den allmänna regleringen av sockernäringen här i riket, en reglering som ju
innefattar betpris, betarbetarlöner, konsumtionspriset på socker, etc. etc. I det
sammanhanget vill jag också påpeka, att när man talar örn den subvention
på ungefär 22 miljoner kronor, som det här är fråga örn, förhåller det sig som
herr Olof Andersson mycket riktigt i sin motion påpekat men som herr Adolfsson
tydligen inte vill vara med på, att det inte gäller någon subvention till
sockerbolaget, utan till landets sockerkonsumenter, vilket är en helt annan sak.

Jag skall med hänsyn till de anföranden som hållits av herr Hansson i Skegrie
och herr Skantze inte gå in på ytterligare detaljer i denna angelägenhet.
Jag tror jag vågar säga, att det är rätt länge sedan riksdagen inbjudits att
skriva till Kungl. Majit om utredning på så verkligt svaga grunder, som här
föreligga. Örn ni, mina damer och herrar, vilja ge er tid att läsa remissmaterialet
skola ni säkert göra den reflexionen, att uttalandena där i vissa hänseenden
äro helt nedgörande för motionärerna. Det finns praktiskt taget icke en enda
instans som tillstyrker. Jag skulle möjligen kunna göra ett undantag för landsorganisationen,
men även dess utlåtande utgör realiter elt avstyrkande. Vad
säger då LO? Jo, så här heter det:

»En statlig utredning, syftande till ökat statligt inflytande inom sockerindustrien,
kan måhända förefalla mindre angelägen än utredningar av förhållandena
inom ett flertal andra näringsgrenar, där bristerna äro mera påtagliga
och samhället för närvarande helt saknar kontrollmöjligheter. Å andra sidan

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Xr 25.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
kan med fog göras gällande att utredningsuppdraget lätt kan verkställas, enär
ett statligt kontrollorgan redan äger ingående kunskaper om förhållandena inom
sockerindustrien.»

Alltså, det enda motiv som landsorganisationen åberopar för utredningens
verkställande är att uppdraget lätt kan verkställas. Jag undrar, mina damer
och herrar, örn inte detta är en ovanligt svag grund att skriva till Kungl.
Maj:t på.

Herr talman! En ytterligare undersökning av dessa frågor är —- jag har så
gott jag kunnat sökt visa det — onödig och den är, som jag sade, ytterligt
svagt motiverad. Sockerbolaget lär inte undgå att få träffa nya avtal med staten
under avsevärd tid framåt örn vår svenska betodling, som vi väl alla hoppas
skall kunna uppehållas. Vid förhandlingar örn dessa avtal kommer naturligtvis
även kontrollfrågan att ventileras, och sockernämnden kommer otvivelaktigt
att få lämna sin medverkan vid avtalens slutande. Att det skulle behövas
vidare utredningar för att kunna bedöma kontrollfrågan och därmed statens
inflytande över bolaget anser jag vara uteslutet med hänsyn till sockernämndens
eget uttalande. Intet utredningsorgan — vilket också i remissinstanserna
påpekats — kan skaffa sig en närmare kännedom örn bolaget än den som
statens sockernämnd redan äger. För min del förstår jag länsstyrelsen i Malmöhus
län, då den i sitt remissvar kategoriskt förklarar — jag tillåter mig citera:
»Några bärande anmärkningar mot bolaget ha icke framkommit, varför
utredning bestämt avstyrkes.»

Jag anhåller, herr talman, att med dessa ord få yrka bifall till reservationen.

Herr talmannen övertog nu ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr Fahlman: Motionerandet för statens övertagande av en viss näring, i
detta fall sockerbolaget, bottnar väl i en önskan att kunna tillföra det allmänna
större fördelar än den industri kan som för närvarande driver rörelsen. Jag
skall inte beröra vare sig motionerna eller de remissyttranden som avgivits, då
i det avseendet tillräcklig bevisning enligt min mening redan lämnats. Jag
skall däremot dra upp en sak som belyser statlig drift kontra privat.

I revisorernas berättelse för 1944—45 kan man inhämta att tygstationen
på Gotland genomfört vissa anordningar för att tillförsäkra sig lokaler och maskiner
för de reparationer, som voro nödvändiga för att hålla bil- och motorcykelparken
i stånd. Man hj^rde lokaler för 35 000 kronor och köpte maskiner
för 100 000 kronor. Hyresläget vid den tidpunkten var 10 å 11 kronor per
kvadratmeter, men dessa lokaler förhyrdes till ett pris av 22 kronor per
kvadratmeter. Revisorerna fråga också, vilka affärsmässiga principer som kunna
ha legat till grund för denna överenskommelse.

Man konstaterar vidare att driften var betydligt underlägsen de privata verkstädernas.
På 100 montörer i den privata driften anställdes 18 personer för
förvaltningsuppgifter, under det att tygverkstäderna i statens regi anställde
en förvaltningsstab på 55 personer på 88 montörer, en avsevärd skillnad alltså.
Dessutom konstaterades en minskad arbetseffekt på ca 31 %, jämfört med den
privata verksamheten.

Detta talar ju sitt tydliga språk rörande statlig drift. Det är väl ingen som
tror att sockerbolaget i statens ägo skulle bli en bättre affär än under den verkligt
energiska och sakkunniga ledning som för närvarande driver rörelsen.

Jag vill endast med dessa ord, herr talman, yrka bifall till reservationen.

Herr Andersson i Malmö, som på begäran erhöll ordet för kort genmäle,
yttrade: Herr talman! Med anledning av herr Skantzcs anförande ber
jag få säga, att jag har läst sockernämndens redogörelser för de senare åren

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
och vet mycket väl vad den där har sagt rörande förhandskontrollen. Jag har
emellertid icke uppfattat detta så att nämnden hade något inflytande i fråga
om själva driften, och jag tror inte heller att nämnden medger detta.

Herr Hagberg i Malmö yttrade att det var mycket svaga grunder för ett
yrkande örn utredning, d. v. s. ett bifall till utskottets förslag. Ja, mycket
härvidlag är ju omdömesfrågor. 1 mitt anförande har jag emellertid sökt utveckla
åtminstone tre, fyra punkter, som jag anser vara skäl för att man skall
titta litet närmare på hur man skall göra här. Jag har inte sagt att staten skall
driva verksamheten. Jag har sagt att man bör ordna så att staten kan få inflytande
även i fråga örn de delar av denna verksamhet, som jag i mitt förra
anförande närmare berörde. Och jag vill säga till herr Hagberg, att så vida
jag inte är felaktigt underrättad har inte sockerbolaget självt något emot en
utredning. Från bolagets sida har man ingenting annat emot en utredning än
att den tar tid och innebär slöseri med arbetskraft, men man har inte ställt
sig avog gentemot utredningskravet.

Slutligen, herr talman, ber jag att gentemot den senaste talaren få säga att
jag tror inte det är lämpligt att vi dra in tygstationen på Gotland och liknande
angelägenheter i denna debatt. Detta bidrar i varje fall inte till ett klarläggande
av vad som här behöver klarläggas.

Herr Hansson i Skegrie erhöll likaledes ordet för kort genmäle och anförde:
Herr talman! När herr Andersson i Malmö vill göra gällande att den s. k.
»låsta kostnadsposten» inte var föremål för någon granskning, stämmer detta
påstående ganska dåligt med det remissuttalande som här gjorts av den myndighet,
som jag tror har bäst reda på den saken.

Det är nämligen inte så att sockerbolaget endast har att presentera en räkning
på dessa låsta kostnader, ty livsmedelskommissionen säger i sitt yttrande
så här: »Den låsta posten måste noggrant redovisas vid varje ny överläggning,
varefter justeringar göras.» I dessa årliga överläggningar delta livsmedelskommissionen,
priskontrollnämnden och statens sockernämnd, och jag förmodar att
livsmedelskommissionen vet vad den skriver. Jag vill bara konstatera att herr
Anderssons i Malmö uttalande på den punkten nog inte är alldeles riktigt. När
herr Andersson i Malmö sedan säger, att han inte har kunnat rikta någon anmärkning
mot vare sig sockernämnden eller bolaget, undrar jag igen varför
han då begär ytterligare utredning örn ökad statskontroll, särskilt som denna
ökade statskontroll lär kunna göras inom ramen av det nuvarande systemet.
Jag kan ju erinra örn vad Kooperativa förbundet säger just i detta fall.

Det säger: »Skall åter statlig kontroll undersökas, såsom grov- och fabriksarbetarförbundet
i sitt uttalande anförde, närmast som en politisk angelägenhet,
är enligt styrelsens mening igångsättandet av en särskild utredning beträffande
sockerindustriens ekonomiska förhållanden för detta ändamål överflödigt,
då fullt tillräckligt material för bedömande av denna fråga redan står
till statsmakternas disposition genom den detaljerade kännedom örn sockerindustrien,
som vunnits genom femton års faktisk statskontroll över nämnda
näring.»

Jag kan inte fatta, varför man då från enskilda motionärers sida ovillkorligen
skall kräva en utredning, när denna inte behövs. Att sedan bolaget är
med på en sådan utredning, som herr Andersson säger, uttrycker ju bolaget så,
att det, då ändå ingenting finns att vinna på en sådan utredning, är likgiltigt
örn den göres eller inte. Jag måste säga som herr Hagberg i Malmö, att detta
förefaller mig vara den svagast motiverade framställning med begäran örn utredning,
som gjorts, men jag förstår att man följt den gamla och mycket berömda
regeln, att man tager vad man haver i brist på annat.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Nr 25.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)

Herr Andersson i Malmö, som på begäran ånyo erhöll ordet för kort genmäle,
yttrade: Herr talman! Jag har varit med örn att i den motion, som i detta sammanhang
är väckt, utveckla skälen till att vi begära en utredning, och jag
har försökt göra det även i ett anförande här. Jag tror inte, att jag behöver
trötta kammaren längre med att gå in på de frågorna.

Beträffande den s. k. låsta kostnadsposten och granskningen av den undrar
jag örn inte ändå sockernämnden bäst har reda på den saken, och jag skall
därför be att få citera vad nämnden säger i sin senaste redogörelse till Kungl.
Maj:t. Den säger på denna punkt: »(Nämnden har visserligen allt fortfarande
följt dessa kostnaders utveckling, men har ej ansett sig numera böra ägna
dem samma ingående granskning som tidigare, då de folio under statens garanti.
»

Nämnden säger tydligt och klart, att den icke gjort samma granskning härvidlag
som den gjort av andra slag av kostnader.

Härpå anförde

Herr Jansson i Kalix: Herr talman! Det kanske kan vara anledning att erinra
örn att utskottet inte har någon förutfattad mening örn under vilka
former statens samarbete med sockerbolaget i framtiden skall ske. Utskottet
har emellertid funnit det angeläget med en viss utredning av hithörande spörsmål,
kanske inte minst med anledning av vad Svenska grov- och fabriksarbetarförbundet
har framfört i anslutning till det remissvar, som landsorganisationen
har inlämnat, men även med anledning av att lantbruksstyrelsen har påpekat,
att vissa utredningar och överväganden måste komma till stånd inom en nära
framtid. Så har också sockernämnden, som säger: »Hittillsvarande system
måste emellertid vara en temporär anordning, varför anledning kan föreligga
att övervägande sker, örn det nuvarande systemet på sockerregleringens område
lämpligen bör bibehållas eller jämkas eller örn staten isandra former framdeles
bör reglera priserna på sockerbetor och socker. En sådan utredning tillstyrkes
därför.»

När herr Skantze hade ordet, gjorde jag den reflexionen, att herr Skantze
mycket skarpt gick emot den av utskottsmajoriteten tillstyrkta utredningen,
samtidigt som han underströk att utredningen måste komma till stånd. Han
anser att det inte brådskar, och han bygger sitt påstående örn att utredningen
bör komma till stånd på sockernämndens utlåtande. Man kan näppeligen desavuera
de statliga organ, som själva kommit underfund med att deras befogenheter
kanske ganska snart komma att upphöra, och därför bör man ta upp
hela frågan till en ny, omfattande prövning.

Sedan säger herr Skantze, att denna utredning kommer att ta tid. Javisst,
på den punkten äro herr Skantze och utskottsmajoriteten fullkomligt överens.
Det tar tid att utreda den frågan, och därför anse vi att utredningen bör sättas
i gång nu, så att resultatet ligger klart den dag, då vi kommit in i det normala
ekonomiska liv, som sockernämnden förutsätter en gång skall komma. Jag
tycker, att herr Skantze och det parti han tillhör borde ge utskottsmajoriteten
ett erkännande för att den i god tid vill se till, att denna utredning blir gjord,
så att vi inte kommer på efterkälken och man med fog kan säga, att statsmakterna
ha försuttit tiden.

Jag har ingen anledning att lägga mig i de dueller, som här utkämpas mellan
skilda motionärer och vissa av kammarens ledamöter, de må utkämpa sina
dueller var och en för sig, men jag vill slå vakt örn de riktiga principer, som
utskottet har lagt till grund för sitt förslag och som erkänts av herr Skantze,
möjligen av misstag, men dock erkänts.

jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)

Herr ''Hansson i Skegrie erhöll på begäran ordet för kort genmäle och yttrade:
Herr talman! Gentemot herr Anderssons i Malmö referat av ett remissvar
ber jag få relatera ett utdrag ur det av mig åberopade från livsmedelskommissionen.
Det säger beträffande den låsta posten: »Till den redogörelse, som i
motionen lämnats för nu berörda förhållanden, vill livsmedelskommissionen
endast tillägga, att vid de förhandlingar angående nytt avtal med sockerbolaget,
som varje år förekomma, denna låsta post ingående behandlas. Bolaget
måste sålunda lämna en noggrann redogörelse för sin användning under föregående
år av det belopp bolaget då fått behålla för täckande av ifrågavarande
kostnader. På grundval av denna redogörelse bestämmes sedermera det belopp,
som under avtalstiden skall vara reserverat för samma kostnader. De kostnader,
som direkt omfattas av statsgarantien, måste givetvis också noggrant
redovisas och verifieras. Såsom av det sagda torde framgå är statens insyn i
bolagets verksamhet ganska fullständig så länge nuvarande ordning råder.»

Herr Skantze, som jämväl på begäran erhöll ordet för kort genmäle, anförde:
Herr talman! Jag nödgas konstatera, att herr Jansson i Kalix citerar
mig ungefär på samma sätt som han citerar statens sockernämnd. Han förvränger
uttalandet, när det gäller mig, och citerar ofullständigt, när det gäller
statens sockemämnd.

Det kan ju hända, att herr Jansson i Kalix inte var inne i kammaren, när
det tidigare i kväll påpekades, att denna, alldeles nyss av herr Jansson i Kalix
upplästa passus i sockernämndens yttrande icke är fullständig. Man har utelämnat
en ganska väsentlig sak. Just i den mening, som herr Jansson i Kalix
läste upp, fattas nämligen det som nämnden säger örn att frågan böra tågås upp,
»när krisförhållandena givit vika för mera normala förhållanden». Det är
struket i utlåtandet, och när herr Jansson i Kalix nyss citerade yttrandet,
var det inte heller med.

Jag står på samma linje som sockernämnden och anser, att man längre, fram
»när krisförhållandena givit vika för mera normala förhållanden», måhända
kan söka sig fram till en form för övervakning, som avviker från den nuvarande
med ettåriga kontrollavtal.

Jag är inte beredd att ge något erkännande åt utskottet för att det säger sig
vara ute i god tid. Jag är däremot gärna beredd att rekommendera utskottsmajoriteten
att lita en smula på att regeringen och det statliga organet sockernämnden,
som år efter år måste följa detta ärende, gripa in när den tid kommer,
då det finns anledning därtill.

Härpå yttrade

Herr Adolfsson: Herr talman! Jag ämnar i motsats till min granne, herr
Fahlman, tala örn sockerbolaget och inte örn någon tygstation på Gotland.

Då herr Hagberg i Malmö hållit ett ganska långt kåserande anförande om
det inlägg jag tidigare gjort, må det vara mig tillåtet att trots den sena timmen
med några ord bemöta herr Hagberg.

Herr Hagberg i Malmö tog sig friheten att säga, att jag i mitt tidigare anförande
inte på någon punkt lyckats bevisa att sockerfabriksbolaget gjort sig
skyldigt till felaktiga uppgifter i sitt remissvar. Jag vill härtill endast replikera,
att örn herr Hagberg i Malmö inte ville höra upp, när jag talade, så kan
skulden inte vara min. Jag bevisade bl. a. att sockerbolaget i sitt remissvar talade
falskt beträffande vår anmärkning i motionen örn dess vinstutveckling. Jag frågar
herr Hagberg i Malmö, som så frankt förklarar, att jag inte har bevisat
någonting: Ha vi i var motion sagt, att nettovinsten för förra verksamhetsåret
var 5,10 miljoner kronor, eller ha vi medräknat också under gångna tider

Lördagen den 15 juni 1940 em.

Nr 25.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)
ackumulerade belopp, som sockerbolaget här velat göra gällande? Jag ställer
den frågan och frågar mig samtidigt, hur kan det vara möjligt för herr Hag-.
berg i Malmö att hävda, att jag inte har givit någon bevisning för vad jag påStcl/tt.
_ ^ o

Jag förstår synnerligen väl, att herr Hagberg i Malmö i sitt inlägg också
ville ta upp frågan örn sockerbolagets annonsering och frågan örn aktieägarnas
antal men däremot inte frågan örn dessa sistnämndas inflytande. I vår motion
ha vi nämnt frågan om sockerbolagets annonsering. Vi ha emellertid inte gjort
den till en huvudsak, utan vi ha tagit upp den som ett exempel på det slöseri,
som det faktiskt statssubventionerade sockerfabriksaktiebolaget gjort sig skyldigt
till. Herr Hagberg i Malmö, liksom sockerfabriksaktiebolaget i sitt remisssvar.
anför försiktigtvis endast siffran för annonseringen under verksamhetsåret
1944/45, vilken uppgick till, om jag inte missminner mig, 75 000 kronor.
Örn det året ha vi inte kunnat tala i vår motion. Vi veta mycket väl, att annonseringen
begränsats, sedan frågan bl. a. varit uppe här i kammaren, vilket
herr Hagberg i Malmö erinrade örn. I vår motion ha vi talat om den faktiska
subventionsannonsering, som förekommit under åren förut. Kanske herr Hagberg
samtidigt ville vara vänlig att upplysa oss örn omkostnaderna för denna

jätteannonsering. „

Varför tiger herr Hagberg om den och anför endast siffran för ett ar, da annonseringen
i och för sig var ganska liten? Bolaget talar örn en prestigeannonsering
år 1942, och jag förutsätter att herr Hagberg i Malmö nu i en replik vill
ankn5da till vad sockerbolaget har anfört. Jag är inte böjd att kalla detta för
en prestigeannonsering utan kallar det för vad det mäste betraktas som, nämligen
en subventionsannonsering, ty sockerbolaget var inte som vissa andra företag
i behov av någon annonsering för att hålla firmanamnet i färskt minne hos
sin kundkrets. Sockerbolaget är nämligen ensamt örn sin vara i detta land, och
det behöver inte inarbeta sig hos en kundkrets eller sträva att under vissa tider
bibehålla sitt inflytande hos denna kundkrets. Det behöver inte göra det, ty
varje hushåll i detta land är nödvändigtvis sockerbolagets kund och blir det
lika mycket eller lika litet, oavsett örn bolaget annonserar eller inte. Jag hävdar
alltså, att det var subventionsannonsering och penningslöseri, och enda^ anledningen
till att jag i mitt första anförande inte nämnde också denna fråga,
var att jag ansåg det behövligt att söka begränsa anförandena vid denna tid.

Jag vill slutligen säga några ord örn herr Hagbergs i Malmö resonemang beträffande
aktieägarnas antal i Svenska sockerfabriksaktiebolaget. Herr Hagberg
i Malmö har vid tidigare tillfällen hävdat, med hänvisning till att det existerar
18 800 aktieägare i Svenska sockerfabriksaktiebolaget, att detta är ett utomordentligt
demokratiskt företag. Jag tror, att jag skulle vilja vånda på biffen
litet och betrakta dessa siffror från en annan utgångspunkt än herr Hagberg
i Malmö nyss sökte göra. Då blir bilden genast något annorlunda. Av de 18 800
aktieägarna i Svenska sockerfabriksaktiebolaget inneha endast 5 600 ett aktieantal
på 1—10. Det är dessa 5 600 aktieägare, som jag i mitt tidigare anförande
vågade kalla någon sorts gisslan. 13 200 av de 18 800 aktieägarna ha
över 10 aktier. 2 880 av dessa 13 200 lia. 50—100 aktier, och 3 320 lia över 100
aktier. Örn nian börjar i den kanten i stället, går det ju lipp för var och en, att
det går åtskilliga bönder och småbrukare och de fattiga änkor, örn vilka man
brukar tala, på en enda av de stora aktieägarna långt uppe. i toppen. Metoden
att skapa ett antal små aktieägare borde inte kunna förleda någon, och jag
tror knappast heller att den förlett herr Hagberg i Malmö.

Med hänsyn till vår begränsade debattid vill jag endast slutligen säga, att vi
inte hittar (lern, som lia det verkliga inflytandet i sockerbolaget bland de små
aktieägarna, utan dem, som ha det verkliga inflytandet, finna vi kring Skandinaviska
banken.

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Avlöningsm.
fl. anslag
under riksstaens
fjärde
huvudtitel.

De värnpliktigas
tjänstgöring
under
hudgetåret
1946/47.

Statens inflytande inom sockerindustrien. (Forts.)

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan dels ock på avslag på utskottets berörda
hemställan och bifall i stället till den vid utlåtandet fogade reservationen; och
fann herr talmannen den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.
Herr Skantze begärde emellertid votering, i anledning varav efter given
varsel följande voteringsproposition upplästes och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller andra tillfälliga utskottets hemställan
i utskottets förevarande utlåtande nr 17, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren med avslag å utskottets berörda hemställan bifallit
den vid utlåtandet fogade reservationen.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gang uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning.
Herr talmannen tillkännagav, att han funne flertalet hava röstat för
ja-propositionen. Herr Skantze begärde emellertid rösträkning, vadan votering
medelst omröstningsapparat verkställdes. Därvid avgåvos 77 ja och 39
nej varjämte 2 av kammarens ledamöter förklarade sig avstå från att rösta.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets hemställan.

Jämlikt § 63 riksdagsordningen skulle detta beslut genom utdrag av protokollet
delgivas första kammaren.

§ 2.

o Föredrogos vart efter annat andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtanden
:

nr 11, beträffande utredning angående befolkningsfördelningen mellan
landsbygd och stadsbygd m. m.; och

nr 12, i anledning av väckt motion om åstadkommande av för hela riket enhetliga
varupriser.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 3.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 192, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående jvissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde
huvudtitel för budgetåret 1946/47 jämte i ämnet väckta motioner.

Punkterna 1 och 2.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 3, angående de värnpliktigas tjänstgöring under budgetåret
1946/47.

Efter föredragning av punkten yttrade

Herr Svensson i Ljungskile: Herr talman! Jag har på denna punkt väckt
en liten motion, som går ut på att man under nästa budgetår skulle inställa
efterutbildningsövningen och repetitionsövningarna. Det förhåller sig ju, såsom
framgår av både den kungl, propositionen och utskottets redogörelse för
ärendet, på det sättet, att en del av dessa tre årsklasser, som det närmast gäl -

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Nr 25.

De värnpliktigas tjänstgöring under budgetåret 1946/47. (Forts.)
ler, är befriad från sådana inkallelser. Denna befrielse beror på i vilken utsträckning
vederbörande har fullgjort beredskapstjänst. Det är alltså ej fråga
om några fulla årsklasser som inkallas.

Anledningen till att jag har skrivit denna lilla motion är att jag under
vinterns och vårens lopp den ena gången efter den andra har blivit uppmärksamhetgjord
på de bekymmer, som en del människor, som drabbats av dessa
inkallelser, hyst. Det är klart, att de äldre årsklasserna drogo en lättnadens
suck när kriget tog slut, och man räknade med att nu skulle man få vara
hemma och sköta sina egna angelägenheter under den närmaste tiden. Troligtvis
är det också så, att en del helt enkelt glömde bort värnpliktslagens bestämmelser
örn denna efterutbildning. När de fingo inkallelser eller förvarningar
för sådana inkallelser började de på att undra, örn man alltjämt inkallade människor
till beredskapstjänst. Det är givetvis ett misstag från vederbörandes
sida, örn de lia råkat ut för en dylik uppfattning.

Jag skulle vilja säga, att denna fråga, som nu gäller vissa människor i dessa
årsklasser 1923, 1918 och 1908, är kanske ej så stor, ifall man ser det rent
kvantitativt i förhållande till arbetsmarknaden i dess helhet. Men särskilt bland
de äldre är det ju så, att många äro egna företagare eller på annat sätt starkt
engagerade i näringslivet. För dessa personer ställer det sig därför ibland ganska
svårt. Jag träffade för ej så länge sedan en lantbrukare nere i Skåne. Det
var för övrigt en äldre man. Hans bekymmer gällde sonen, som hade en gård
på 30—40 tunnland, varav 4—5 tunnland med sockerbetor. Denne blev nu inkallad
i juni månad. Han var i högsta grad bekymrad för hur det skulle bli
för honom. Jag träffade i en mellansvensk stad en annan man, som hade startat
en ny rörelse och hade ett tjugutal personer anställda. Han hade också fått
en sådan där inkallelse. Även han var mycket bekymrad för hur det skulle
gå. Nu vet jag icke, i vad mån människor i denna ställning kunnat bli befriade
från denna övning. Men i varje fall voro de på förhand mycket bekymrade.

Det är dessa påstötningar som gjorde att jag skrev denna lilla motion för
att saken skulle komma- under debatt här i riksdagen. Det är givetvis riktigt
att en sådan motion hellre bort ha varit anknuten till fjärde huvudtiteln, där
anslagen beräknades. Men vid den tiden hade jag icke blivit uppmärksam på
denna sak.

Statsutskottet har ju som vanligt skrivit välvilligt om motionen men anser,
att man för närvarande ej kan göra någonting. Man säger från utskottets sida,
att en sådan här åtgärd skulle beröra så betydelsefulla militära spörsmål, att
man icke har ansett sig kunna taga ståndpunkt till saken. Jag bär givetvis icke
förutsättningar att taga upp en debatt på den punkten. Jag har dock personligen
den föreställningen, att när man befriat en mycket stor del av dessa årsklasser
och inkallar de återstående på olika tider, så kan det väl icke så mycket
vara fråga om reguljär militärutbildning, utan det är väl mera fråga örn
att få personal för redskapsvård och beredskapens avveckling och sådant. Här
kan det bli fråga örn att ytterligare spara på människor. Det är givetvis så,
att man kan tänka sig ytterligare inskränkningar i inkallelserna utan att gå så
långt- som motionen har förutsatt.

Vidare säger statsutskottet, att utskottet anser att en sådan här fråga bör
tagas upp i anslutning till prövningen av anslagsäskandena på fjärde huvudtiteln,
icke de anslagsäskanden som avse nästa år utan dem som behandlas nästa
år. Men då kommer ju saken att gälla budgetåret 1947/48, medan motionen
främst tog sikte på den närmaste tiden eller budgetåret 1946/47.

Jag förstår ju att såsom ärendet nu ligger till tjänar det ingenting till att
yrka bifall lill motionen. Jag har därför, herr talman, bara med några ord
velat klargöra anledningen till att denna motion Ilar skrivits. För övrigt får

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 era.

Avlöningar
till aktiv
personal m. fl.
vid armén.

Be värnpliktigas tjänstgöring under budgetåret 1946/47. (Forts.)
jag väl i detta sammanhang inskränka mig till att be försvarsministern, att
han i all den utsträckning och på det sätt som är möjligt beaktar de svårigheter,
för vilka många människor ur äldre årsklasser, som nu inkallas, råka ut.

Vidare anfördes ej. Utskottets hemställan bifölls.

''''Punkterna 4 och 5.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkterna 6 och 7.
Lädes till handlingarna.

Punkterna $—18.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 19, angående Armén: Avlöningar till aktiv personal rn. fl.

I propositionen nr 120 hade Kungl. Majit under punkten 19 för riksdagen
framlagt vissa förslag i fråga örn avlöningar till aktiv personal m. fl. under
budgetåret 1946/47.

Vidare hade utskottet i detta sammanhang till behandling förehaft ett antal
motioner.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Wahlmark m. fl. (I: 31) och den andra inom andra kammaren av herr Lundstedt
m. fl. (II: 48) hade hemställts, att riksdagen måtte anvisa medel för
upprättande av musikkår vid Göta pansarlivgarde.

Utskottet hemställde,

I. att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 84 samt I: 31 och II: 48,

a) för budgetåret 1946/47 fastställa de personalförteckningar för ordinarie
tjänstemän och för pensionerad personal i arvodesbefattning vid armén,
vilka i särskild ordning överlämnats till riksdagen;

b) bemyndiga Kungl. Majit att med avseende å de av riksdagen fastställda
personalförteckningarna meddela särskilda föreskrifter av i tillämpliga delar
samma innehåll som innefattades i de särskilda bestämmelser, som genom Kungl.
Majlis beslut den 30 juni 1942, den 30 juni 1943, den 2 juni 1944 och den 15
juni 1945 fastställts att lända till efterrättelse för tillämpningen av arméns
personalförteckningar budgetåren 1942/43—1945/46, samt de särskilda föreskrifter,
som kunde visa sig erforderliga i samband med genomförandet av den
av 1942 års riksdag godkända planen för fortsatt utbyggnad och organisation
av landets försvarskrafter under budgetåren 1942—47, ävensom bestämmelser
örn fortsatt giltighet av den för budgetåret 1945/46 fastställda personalförteckningen
för ordinarie tjänstemän, såvitt avsåge manskapsbeställning -

arna;

c) godkänna i utskottets hemställan intagen avlöningsstat för arméns anslag
till avlöningar till aktiv personal m. fl., att tillämpas under budgetåret
1946/47;

d) till Armén: Avlöningar till aktiv personal m. fl. för budgetåret 1946/47
anvisa ett förslagsanslag av 74 200 000 kronor.

II. att motionerna I: 112 och II: 217, i vad de avsåge förbättrad löneställning
för det fast anställda manskapet, icke måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Nr 25.

Avlöningar till aktiv personal m. fl. vid armén. (Forts.)

Efter föredragning av punkten yttrade:

Herr Lundstedt: Herr talman! Under denna punkt tiar bland annat behandlats
en motion framställd i denna såväl som i första kammaren av riksdagsmän
tillhörande skilda partier. Motionen går ut på att riksdagen måtte anvisa
medel för uppsättande av en musikkår vid Göta pansarlivgarde i Enköping.
Motionen har avstyrkts.

Då jag tillhör motionärerna önskar jag först belysa grunden för motionen
med ett par citat. Det säges i 1941 års försvarsutredning bland'' annat följande:
»Militärmusikens betydelse för truppförbanden torde vara alltför bekant för
att närmare behöva klarläggas. Här må endast framhållas militärmusikens
uppgift att bidraga till manskapets underhållning ävensom dess erkända förmåga
att uppliva den militära andan och därmed verka befästande på disciplinen.
Det sagda må vara nog för att understryka önskvärdheten av att militärmusik
finnes vid varje förläggningsplats.»

Jag önskar vidare citera några ord ur en motion, som i båda kamrarna väcktes
år 1942 och såvitt jag vet av riksdagen bifölls. Denna motion, som var undertecknad
av bland andra den nuvarande försvarsministern, gällde uppsättande
av en musikkår vid Skånska luftvärnskåren i Malmö. Det heter i motionen:
»Det synes vara rimligt att vid bestämmandet av musikorganisationen taga
hänsyn till militärmusikens värde som en förenande länk mellan försvaret och
det civila samhället. Militärmusiken betraktas med skäl som en prestation från
försvarets sida, som i fredstid är i högsta grad ägnad att stimulera intresset
bring försvaret.»

Att Göta pansarlivgarde trots dylika principiella uttalanden alltjämt står
utan någon musikkår beror därpå, att regementet enligt den ursprungliga planen
skulle förläggas till ‘Stockholm och att man ansåg, att örn flera regementen
eller kårer vore förlagda på en och samma plats, så behövde icke alla dessa
inrättningar ha egen musikkår, utan de kunde ha glädje och nytta av varandras
musikkårer. Nu förlädes emellertid Göta pansarlivgarde icke till Stockholm
utan till Enköping, som i musikavseende är en fullkomligt öde stad.
Den ståndpunkt, som företrädes av 1941 års försvarsutredning, borde följaktligen
ha lett till att en musikkår uppsattes vid pansarregementet i Enköping.
Att så ej skedde torde emellertid ha berott på besparingsskäl av övergående
art. Det var alltså fråga örn anstånd blott tills vidare.

Icke desto mindre har utskottet avstyrkt motionen örn musikkår till detta
regemente. Och vad värre är: den motivering, som utskottet därvid har lämnat,
ingiver ingalunda några större förhoppningar. Det anföres nämligen bland
skälen, att »organisatoriska förändringar av här ifrågavarande slag icke nu
böra vidtagas i avvaktan på den pågående översynen av försvarsorganisationens
utformning».

Detta skäl kan näppeligen tolkas annorlunda än så, att fråga är å bane att
till militärmusikens förfång frångå den principiella inställning till militärmusiken,
som 1941 års försvarsutredning intog. Är denna tolkning riktig, stå vi,
såvitt jag förstår, inför en ganska stor principfråga, som riksdagen har ali
anledning att följa med största uppmärksamhet. Det bör man ju förstå redan
av de båda citat som jag nyss uppläst. Jag skall emellertid här i allra största
korthet belysa en särskild sida av saken.

Mina damer och herrar! Värnplikten är för mången också andligen en mycket
tung börda på grund av sin tvångskaraktär. Den berövar ju individen det
väsentliga av hans personliga frihet. Från morgon till kväll, dag ut och dag
in står den värnpliktige under sträng disciplin och under militärt kommando.
För mången friboren ande kännes detta ganska beklämmande för att icke

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Avlöningar till aktiv personal m. fl. vid armén. (Forts.)
säga nära nog outhärdligt. Visserligen är det lätt att säga, att det ju här
bara är fråga om fullgörandet av en enkel medborgerlig skyldighet mot fosterlandet.
Men medvetandet örn denna pliktuppfyllelse blir för karaktärer av nu
antydda art ingalunda en tillräcklig tröst. Därför menar jag, att särskilt för
sådana människor den militära musiken kan bli något av så att säga en oas i
öknen. Man behöver visst icke vara musikalisk i egentlig mening för att kunna
njuta av den militära musiken. Den appellerar nästan till alla, vare sig den
är eldande eller stiger upp i melodiösa toner eller, örn jag så får säga, smyger
sig fram i smäktande vals- eller tangorytmer. För den, som tryckes mer
eller mindre hårt av den militära tvångströjan, kan den militära musikens toner
ofta utgöra en påminnelse om att han dock icke är en fånge. Dessa toner
kunna bringa honom en hälsning därifrån, dit han hör hemma och dit hans
längtan står, en hälsning ifrån frihetens land.

Jag ser en del av mina ärade kammarkolleger draga på smilbandet. De tycka
väl, att detta är överdrivna tongångar. Men jag vill säga dem, att jag här
talar icke blott av egen erfarenhet utan framför allt med kännedom örn andras
erfarenhet. Jag menar ej, att det sagda gäller alla värnpliktiga; men det gäller
mången av dem. Också för dem, som det icke direkt gäller, har den militära
musiken — eller den kan åtminstone ha — en betydelse av liknande art.

Jag bär, herr talman, härmed velat understryka en särskild sida av militärmusikens
betydelse, dess betydelse såsom ägnad att i viss grad motverka det
robotmässiga och det själsdödande, som tyvärr är och, såvitt jag förstår, alltid
måste vara i högre eller lägre grad förenat med det militära systemet.

Sådana tankar som jag här givit uttryck åt föresvävade mig mycket livligt,
när jag för någon tid sedan tillsammans med några riksdagskolleger och en del
representanter för Enköpings stad och omnejd avlade ett besök i Göta pansarlivgardes
lokaler. Vi vörö fyllda av beundran för dessa stora, luftiga, vackra
lokaler och för de utomordentliga rumsinredningarna och inrättningarna, allt
uppenbarligen avsett att vara icke blott till nytta utan också till nöje för de
värnpliktiga. Men jag tror, att vi allesammans voro ense därom, att det var
något väsentligt som saknades, nämligen så att säga pricken över i-et. Vad som
saknades var just. tillgång till den levande musiken, till skillnad från radiomusik,
som naturligtvis fanns installerad också för de värnpliktiga.

Jag för min del har blivit mycket besviken över att denna motion, efter
va,d som föregått densamma, har blivit avstyrkt av utskottet. Jag förmodar, att
mina medmotionärer icke heller äro så värst glada över detta avstyrkande.
Jag vill .icke tala om besvikelsen för regementet självt och cle värnpliktiga
eller för invånarna i Enköping, medborgarna i detta framåtsträvande samhälle,
som verkligen lida stor brist på alla slags kulturella förströelser.

Herr talman! Jag bär med dessa ord velat motivera mitt yrkande örn bifall
till den motion som i den nu berörda frågan har blivit framställd.

Häruti instämde herr Hansson i Skediga.

Herr Törnkvist: Herr talman! Den ärade motionären, som hemställt att
riksdagen måtte anvisa medel för upprättandet av en musikkår vid Göta pansarvagnsregemente
i Enköping, har knappast anledning att visa så tragisk
tung flykt i sitt anförande att han trots ansträngningarna icke kan nå lyrikens
allra, högsta höjder. Saken ligger för Enköpings vidkommande icke alls så
tragiskt till som han ville göra gällande. De ärade motionärerna från Luleå,
som motionerat i samma sak för Luleå luftvärnskår, skulle givetvis ha anledning
att känna sig lika hopplösa som professor Lundstedt, örn de skulle se lika
mörkt på detta spörsmål som han; professor Lundstedt står med andra ord
icke ensam.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Nr 25.

Avlöningar till aktiv personal m. fl. vid armén. (Forts.)

Utskottet Ilar Ilar haft att ta ståndpunkt till ett par projekt. Uppenbart är
väl, att man icke helt kail avskaffa militärmusiken. Det finns nog krafter,
som driva den tesen, att vad försvarsmakten behöver är bajonetter och granater
och icke stämningsfull musik. Den meningen hyses för ögonblicket kanske mest
bland militärerna, men vi civila anse nog, att man i den militära tillvaron icke
kan vara utan musik. En annan sak är den omfattning, i vilken musikkårer
skola placeras ut på de olika förbanden. Det är en enkel bedömningsfråga, örn
ett förband skall ha en musikkår, som matematiskt sett motsvarar dess storlek,
eller örn man skall gå så långt som man gjort t. ex. i Costarica, där man enligt
uppgift före kriget nöjde sig med att i försvarsmakten bara lia musikanter;
så långt tror jag inte att vi äro beredda att gå. Där bade man nämligen en
armé på 500 man, som uteslutande bestod av symbalister, trumpetare och trumslagare,
alla mer eller mindre tofsklädda pojkar, som skulle träda i funktion,
då landet råkade i fara. Så långt kunna icke vi gå i fråga örn våra förband.
Jag vill i sammanhanget erinra om — vilket professor Lundstedt också berörde
— att vi i 1942 års särskilda utskott hade att ta ställning förutom till
Kungl. Maj :ts förslag jämväl till en motion av nuvarande försvarsministern
örn anslag till en musikkår vid Malmö luftvärnskår och en likadan motion
från medborgare längre norr ut, nämligen i Sundsvall. Hur gjorde vi då? Jo,
i särskilda utskottet utvecklade sig kärleken till musiken på det sättet, att
vi undersökte örn vi icke kunde skära bort så många stämmor i de av Kungl.
Maj :t föreslagna kårerna, att det av Kungl. Maj :t beräknade anslaget skulle
kunna räcka till två tillräckligt bäriga och stimulerande musikkårer i Malmö
och Sundsvall. Vi hade tur så till vida att i särskilda utskottet satt en musiker,
som genom sin sakkunskap var i stånd att vederlägga allt tal om att det inte
skulle gå, och det blev två nya musikkårer, nämligen en för luftvärnet i Malmö
och en för luftvärnet i Sundsvall. Jag tror att man tjänade tre man på den
kuppen.

Vad de föreliggande motionerna beträffar sägs i utskottsutlåtandet, att utskottet
i avvaktan på den pågående översynen av försvarsorganisationens framtida
utformning icke vill ta något initiativ för att skapa nya försvarsenheter
av något slag. Det måste få bero på utvecklingen ute i världen om vi skola
skapa några nya musikkårer. Det kan mycket väl bli fråga örn en omflyttning
av musikkårer i stället för en nyuppsättning. I nuvarande läge anser sig
utskottet icke kunna tillstyrka motionen. Jag vill försäkra professor Lundstedt,
att bakom utskottets .ståndpunktstagande ligger icke någon som helst strävan
att ta död på militärmusiken; alls icke. Utskottets mening är bara den, att vi
i nuvarande läge måste vänta och se vilka förslag som även på detta område
så småningom måste komma. Jag skulle vara glad, örn jag med mitt anförande
kunde få professor Lundstedt att se litet ljusare på framtiden, men i nuvarande
läge nödgas jag, herr talman, hemställa om bifall till utskottets förslag.

Herr Lundstedt: Herr talman! Senare delen av mitt anförande var, såsom
jag uttryckligen framhöll, förestavad därav, att utskottets ståndpunkt enligt
min mening svårligen kunde tolkas annorlunda än som ett avståndstagande
från 1941 års försvarsutredning. Jag förmodar, att jag hade viss anledning
till denna tolkning, och så som jag ser saken, tror jag icke, att herr Törnkvist
kan bestrida, att mitt anförande hade fog för sig.

överläggningen förklarades härmed avslutad. Herr talmannen gav propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan i förevarande punkt dels ock
på bifall till utskottets berörda hemställan med den ändring däri, som föranleddes
av bifall till motionerna I: 31 och II: 48; och biföll kammaren vad utskottet
hemställt.

Andra kammarens protokoll 19W. Nr 25.

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Punkterna 20—28.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 29, angående Sjökarteverket: Avlöningar.

Kungl. Maj :t hade i förberörda proposition nr 120 under punkten 29 föreslagit
riksdagen att

dels fastställa av departementschefen förordad personalförteckning för
sjökarteverket, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47;

dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för sjökarteverket,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47;

dels ock till Sjökarteverket: Avlöningar för budgetåret 1946/47 anvisa ett
förslagsanslag av 530 000 kronor.

Vidare hade utskottet till behandling i förevarande sammanhang förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
Carl Eric Ericsson och Wetter (I: 271) och den andra inom andra kammaren
av herr Hagberg i Malmö m. fl. (II: 423), vari hemställts, att riks*
dagen måtte besluta, dels att föreståndarna vid sjökarteverkets kontrollstationer
i Stockholm, Göteborg och Malmö måtte erhålla ordinarie anställning,
dels ock att dessa föreståndare måtte placeras i 23:e lönegraden;

dels en inom andra kammaren av herr Lindberg väckt motion (II: 421),
vari hemställts, att riksdagen ville dels besluta lönegradsplaceringarna vid
sjökarteverket i enlighet med vissa av motionären framställda förslag samt
dels besluta öka sjökarteverkets avlöningsanslag för budgetåret 1946/47 till
542 000 kronor;

dels ock en inom andra kammaren av herr Lindberg väckt motion (II: 422),
vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ville hemställa örn
utredning rörande sjökarteverkets organisation i vissa i motionen berörda
delar.

Utskottet hemställde,
att riksdagen måtte

I. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen II: 421

a) fastställa i utskottets hemställan intagen personalförteckning för sjökarteverket,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1946/47;

b) godkänna i utskottets hemställan intagen avlöningsstat, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret 1946/47:

c) till Sjökarteverket: Avlöningar för budgetåret 1946/47 anvisa ett förslagsanslag
av 536 000 kronor.

II. med bifall till motionen II: 422 samt i anledning av motionerna I: 271
och II: 423 i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte låta
verkställa utredningar i fråga örn ej mindre den framtida ställningen i organisatoriskt
hänseende rörande dels sjökarteverkets kontrollstationer och den föreståndarna
för nämnda stationer åliggande kompass- och lanteruekontrollen,
dels sjökarteverkets jordmagnetiska avdelning, dels ock statsisbrytarverksamheten,
än även anställningsformen och löneställningen för föreståndarna för
sjökarteverkets kontrollstationer i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Reservation utan angivet yrkande hade avgivits av herr Eriksson i Stockholm.

Punkten föredrogs; och anförde därvid:

Herr Lindberg: Herr talman! Jag har icke skäl att ta upp någon längre
debatt i den föreliggande punkten utan vill bara säga några ord och sluta mitt
anförande med att på en punkt ställa ett yrkande.

Sjökarteverket
:
Avlöningar.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Nr 25.

Sjökarteverket: Avlöningar. (Forts.)

Vid åtskilliga tidigare tillfällen har frågan diskuterats vilken tjänstebenämning
nuvarande assistent, som handhar redigeringen av Underrättelser för sjöfarande,
skulle ha, och vilken lönegradsplacering, som han borde få. Nu har
här föreslagits, att hans tjänstebenämning skall vara redaktör och att han
skall placeras som hittills i lönegrad A 22. I en motion har jag hemställt, att
han skulle flyttas upp i A 24. Det kan, såvitt man kan förstå av förarbetena
till den kungl, propositionen och den utredning, som verkställts, anses framgå,
att det tidigare pågått en dragkamp inom sjökarteverket örn vilken gren av
dess verksamhet som ur sjösäkerhetssynpunkt kan anses vara den viktigaste.
Man har sålunda från kartografernas sida velat framhålla, att deras verksamhet
vore den i detta avseende absolut betydelsefullaste och att andra sålunda
vore av mindre betydelse. Jag är naturligtvis fullt medveten örn att de som
ha hand örn uppläggningen och ritningen av sjökort ha en mycket betydelsefull
uppgift med avseende å sjöfartssäkerheten. Denna verksamhet är emellertid
ganska starkt begränsad, nämligen till de svenska farvattnen. Underrättelser
för sjöfarande omspänner i stället hela världen eller i vart fall alla de områden,
där svensk sjöfart söker sig fram. Det har också från många håll vittnats örn
den stora betydelse, som dessa underrättelser ha för sjöfarten som sådan, och
man har på försäkringshåll och bland redarsammanslutningar och andra betygat
vikten av att den ifrågavarande publikanen skötes av en i allo kompetent
person. Man har haft och har fortfarande en fullt kompetent person,
som sköter publikationen i fråga, men detta erkännes icke genom att han placeras
i en lönegrad, som hans ställning och arbete motivera. En del befattningshavare
ha flyttats upp i lönegrad A 24, men redaktören för Underrättelser
för sjöfarande skall stå kvar i A 22, vilket måste betyda en undervärdering
av hans arbete på detta speciella område. Givet är att man härvidlag
också måste tänka på förhållandena i framtiden och att det gäller att sörja
för att man till redaktör för Underrättelser för sjöfarande kan få en fullt kompetent
person, en person som känner sjöfartens förhållanden, som själv deltagit
i detta arbete och helst en person som fört befäl på svenskt fartyg icke bara
i Östersjön och däromkring utan på de stora haven. Han bör vidare besitta
goda språkkunskaper och äga full kännedom örn den terminologi, som hör samman
med sjöfarten. Det är icke lätt att finna en sadan person, och örn man betänker
att den lön han får är lägre än den som bestås andra motsvarande befattningshavare
i statens tjänst har man givetvis icke anledning att tänka sig,
att den mest kvalificerade kommer att anmäla sig till posten i fråga. Jag tror
att jag med det sagda mer än väl motiverat en högre lönegradsplacering av
redaktören för Underrättelser för sjöfarande.

På en annan punkt har utskottet åtminstone delvis gått motionens yrkande
till mötes i det att utskottet föreslagit, att militärkartografen, eller militärhydrografen
som han nu skall kallas, skall placeras i lönegrad A 23. Motsvarande
civila befattningshavare äro emellertid placerade i A 24, och man frågar
sig verkligen, varför icke också militärhydrografen skall vara placerad i samma
lönegrad. Jag skall emellertid icke vidare utveckla min talan i denna fråga
utan ber att med det anförda få yrka bifall till motionen nr 421 i de nu berörda
delarna.

I detta anförande instämde herr Eriksson i Stockholm.

Herr Törnkvist: Herr talman! Den ärade motionären har här isolerat ett
pär fall och icke; talat om, att flera andra yrkanden än dessa i hans motion
tillstyrkts av utskottet. En motionär, som blivit så väl behandlad av statsutskottet
som herr Lindberg faktiskt blivit, borde vara tacksam, oell det tror

100

Nr 25.

Lördagea den 15 juni 1946 em.

Sjohartenerhet: Avlöningar. (Forts.)

jag nog att herr Lindberg också är; men det är ju mänskligt att man vill ha
allt man begär.

I båda de fall herr Lindberg här talat örn har vederbörande fått en verklig
förbättring i sin ställning. Redaktören för Underrättelser för sjöfarande, som
hittills kallats assistent, har nu fått en tjänstebenämning, som svarar mot hans
uppgifter och som han länge strävat efter. Det är något som motionären, herr
Lindberg, herr Eriksson i Stockholm och jag länge sökt vinna gehör för, och
nu har det lyckats. Han flyttas upp från lönegrad A 21 till lönegrad A 22,
och det är ju generellt sett ett ganska bra steg. I enskilda fall kan man flytta
högre, men det tror jag icke finns skäl till här.

Militärkartografen, som nu skall kallas militärhydrograf, kommer i lönehänseende
ganska nära vad herr Lindberg yrkat. Han flyttas nämligen upp
från A 21 till A 23. Kungl. Majit har föreslagit A 22, men utskottet sätter
honom med hänsyn till relationen mellan civil och militär lön i A 23. På det
sättet kommer han den civila löneställningen så nära som möjligt.

Jag hemställer, att kammaren nöjer sig med det förslag utskottet här framlagt,
och jag ber att få yrka bifall till detsamma.

Herr Lindberg: Herr talman! Jag hade verkligen tänkt att i mitt förra anförande
rikta ett tack till utskottet för det tillmötesgående utskottet visat på
alla de punkter, örn vilka jag ingenting sagt. Jag trodde emellertid att utskottets
talesman förstod, att jag var nöjd och tacksam för vad jag sålunda
fått.

Jag ber att få säga till herr Törnkvist, att det nog är bra att den forna
assistenten nu får titeln redaktör, men att detta ju hänger samman med en
annan fråga, som tidigare diskuterats, nämligen frågan örn vem som skall
vara ansvarig för utgivningen av publikationen i fråga. Jag vet mycket väl,
att det i vårt land finns massor av människor, som äro tilltalade av vackra
titlar och hellre föredra en sådan än en löneförhöjning. I det här ^fallet ligger
emellertid saken icke så till, utan här gäller det en person, vars fåfänga det
är icke att få en vacker titel utan en lön, som svarar mot det arbete han
utför.

Herr Törnkvist: Herr talman! Jag vill påpeka, att vederbörande utom en
mera stabiliserad tjänsteställning också får förmånen av uppflyttning en lönegrad
-— båda förmånerna alltså.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen framställde propositioner
dels på bifall till utskottets hemställan i förevarande punkt dels ock
på bifall till utskottets berörda hemställan med den ändring däri, som föranleddes
av bifall till det av herr Lindberg under överläggningen framställda
yrkandet; och blev utskottets hemställan av kammaren bifallen.

Punkterna 30—37.

Vad utskottet hemställt bifölls.

§ 4.

Föredrogos vart efter annat statsutskottets utlåtanden
nr 193, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning om anslag för budgetåret
1946/47 till Krigsmaterielverket: Avlöningar;

nr 194, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till avveckling av beredskapen m. m.;

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Nr 25.

101

nr 195, i anledning av väckt motion om utbetalning av retroaktivt arvode
m. m. åt f. d. extra ordinarie kontorsskrivaren C. H. Svensson; oell

nr 196, i anledning av Kungl. Majits proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till uppförande av byggnader för konserveringsforskning

m. m.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt.

§ 5.

Eöredrogs statsutskottets utlåtande, nr 197, i anledning av väckt motion örn
obligatorisk läkarundersökning av navigationsskolornas elever.

I en inom första kammaren av herr Söderkvist m. fl. väckt motion (1:18)
hade hemställts att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla örn förslag till 1947 års riksdag örn obligatorisk läkarundersökning
av navigationsskolornas elever.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte med bifall till motionen 1: 18 i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit måtte för 1947 års riksdag
framlägga förslag örn obligatorisk läkarundersökning av navigationsskolornas
elever.

Efter föredragning av utskottets hemställan yttrade:

Herr Lindberg: Herr talman! Utskottet har här tillstyrkt en utredning om
obligatorisk läkarundersökning för navigationsskolornas elever. Det har
gjorts jämförelser med läkarundersökningarna vid andra läroanstalter i riket
och man hävdar — det gör man icke i utskottsutlåtandet men i motionen -—
att samma förhållande bör gälla vid navigationsskolorna. En hel del skäl ha
dragits fram för lämpligheten av obligatorisk läkarundersökning, och utskottet
har med anledning av motionen begärt en utredning av Kungl. Majit i
ärendet.

Nu förhåller det sig emellertid så, att man redan har läkarundersökningför
eleverna vid navigationsskolorna, och jag har en smula svårt att förstå,
vad en utredning örn obligatorisk sådan skall tjäna för syfte. Visserligen
säga motionärerna, att sjömännen ådraga sig — jag höll på att kalla det kvalificerade
— sjukdomar under sina irrfärder runt omkring i världen och att det
skulle för dem vara ganska angeläget, att det anordnades läkarundersökning
vid navigationsskolorna, så att de kunde bli botade i tid o. s. v. Men
örn man syftar till att få sjömännen botade i tid, borde den obligatoriska läkarundersökningen
i så fall omfatta hela sjömanskåren. Varför skola bara
befälseleverna behöva vara friska och krya? Det är lika angeläget att alla
de andra sjömännen också äro det.

Emellertid är det på det sättet, att den som skall till sjöss måste, innan
han får anställning, underkasta sig läkarundersökning, vaccination o. s. v.
Han blir sålunda, innan han får hyra första gången, ordentligt läkarundersökt.
Det är både det allmänna hälsotillståndet, som undersöks, och hans synoch
hörselförmåga, vartill kommer vaccination. Den som skall vinna inträde
som elev vid navigationsskola skall enligt stadgan för navigationsskolorna i
riket 1 ) vara svensk medborgare, 2) äga tillräcklig syn- och hörselförmåga
samt, då inträde, sökes till nautisk linje, normalt färgsinne. »Ej må någon
med lyte eller sjukdom, som gör honom olämplig för ifrågavarande befälstjänst
till sjöss, vinna inträde vid navigationsskola», heter det i stadgan. Man
har sålunda sörjt för att vederbörande, innan han skrives in vid skolan, skall
ha underkastat sig den läkarundersökning, som utskottet och motionärerna
anse skall var obligatorisk efter inträdet vid navigationsskolan.

Obligatorisk
läkarundersökning
av
navigcUionsskoleelever.

102

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Obligatorisk läkarundersökning av navigationsskoleelev er. (Forts).

Navigationsskoletiden omfattar ungefär sju månader -—• eller nio månader,
om man räknar med den förberedande undervisningen. Skall det då verkligen
vara nödvändigt att ha en ytterligare obligatorisk undersökning under den
tid vederbörande tjänstgör eller går i själva skolan? Mig förefaller det som
örn det vore ganska överflödigt och alldeles meningslöst.

För närvarande sitter en utredningskommitté, som sysslar med en hel rad
sjöfartsfrågor och även åtskilliga sociala frågor, som ha med sjöfolket att
skaffa. Så vitt jag icke är fel underrättad, är man också i kommittén sysselsatt
med frågan örn en bättre läkarundersökning för dem som kommit in i
sjötjänsten. Enligt de bestämmelser som gälla skola de undergå förnyade
läkarundersökningar efter viss tids tjänstgöring till sjöss. Det är olika för
olika slags farter. Den kortaste tid vederbörande få vara ute utan att förnyad
läkarundersökning sker är tre månader, den längsta tiden fyra år. Det
är emellertid meningen att söka göra läkarundersökningarna litet mer effektiva,
och man har också från arbetsgivarsidan och från försäkringsbolagens
sida föranstaltat om en bättre läkarundersökning och också tätare läkarundersökningar
av sjöfolket.

Jag kan icke finna annat än att kravet på en utredning örn obligatorisk
läkarundersökning för navigationsskolornas elever är fullständigt obefogat,
och ber sålunda, herr talman, att få yrka avslag på utskottets hemställan.

Herr Törnkvist: Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets
hemställan.

Härmed var överläggningen slutad. Herr talmannen gav propositioner dels på
bifall till utskottets hemställan dels ock på avslag å såväl utskottets hemställan
som den i ämnet väckta motionen; och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Herr Lindberg begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan, i utskottets
förvarande utlåtande nr 197 röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, har kammaren avslagit såväl utskottets berörda hemställan som
den i ämnet väckta motionen.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning;
och befanns därvid att flertalet av kammarens ledamöter röstat för japropositionen.

Kammaren hade alltså bifallit utskottets hemställan.

§ 6.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 198, i anledning av väckt motion angående
lärarinnorna Lily Lundins och Gertrud Matz’ löneklassplacering.

Utskottets hemställan bifölls.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Nr 25.

103

§ 7.

Föredrogs statsutskottets utlåtande, nr 199, i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition angående anslag för budgetåret 1946/47 till statens bosättningslånefond
jamte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 1 hade Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att för budgetåret
1946/47 anvisa dels under femte huvudtiteln (punkt 31) till Statens bosättningslån
: Ersättning åt ortsombud ett förslagsanslag av 50 000 kronor,
dels ock under statens utlåningsfonder (kapitalbudgeten, bilaga 4, punkt 4)
till Statens bosättningslånefond ett investeringsanslag av 3 000 000 kronor.

Därefter hade Kungl. Majit i propositionen nr 272, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 26 april 1946,
föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade ändringar
i grunderna för statens bosättningslån, dels ock anvisa nämnda båda
anslag med respektive 75 000 och 8 600 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj :ts förevarande förslag hade utskottet till behandling
förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fru Sjöström-Bengtsson m. fl. (I: 197) och den andra inom andra kammaren
av fröken Öberg m. fl. (II: 304), i vilka hemställts, »att riksdagen måtte besluta
sådant tillägg till gällande föreskrifter örn lån från statens bosättningslånefond,
att värnpliktig, då han fullgör militärtjänstgöring samt under tre
månader därefter, ägde åtnjuta befrielse från erläggande av ränta och amortering
ävensom att i den för lånets återbetalande fastställda tiden ej måtte inräknas
den tidrymd un;der vilken sådan befrielse åtnjutits»,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Friggeråker m. fl. (I: 350) och den andra inom andra kammaren av herr
Onsjö m. fl. (II: 532), i vilka hemställts, »att riksdagen måtte besluta, att oosåttningslånens
maximibelopp sättes till 1 800 kronor, när lånen avse inköp av
möbler och annat bohag, men till 2 400 kronor, i den mån lånen skola användas
även till anskaffande av yttre inventarier i produktionens tjänst, ävensom att
införsel i lön, pension eller livränta må kunna tillgripas gentemot vissa försumliga
låntagare»,

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
fru Sjöström-Bengtsson m. fl. (1:352) och den andra inom andra kammaren
av fröken Öberg m. fl. (11:535), i vilka hemställts, »att riksdagen måtte uttala
önskvärdheten av att för statens bosättningslån fastställes en så låg räntesats
som möjligt»,

dels ock en inom andra kammaren av herrar Persson i Landafors och Persson
i Stockholm väckt motion (11:536), vari hemställts, att statens bosättningslån
skulle göras räntefria.

Utskottet hemställde.

A. att riksdagen måtte,

I. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna I: 350 och II: 532, i
vad nämnda motioner avsåge bosättningslånens maximibelopp, godkänna av utskottet
förordad höjning av nämnda belopp,

II. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionerna I: 197
och 11:304 samt 11:536 godkänna i nämnda statsrådsprotokoll i övrigt förordade
ändringar i grunderna för statens bosättningslån,

lil. med bifall till Kungl. Majris förslag för budgetåret 1946/47 anvisa

a) till Statens bosättningslån: Ersättning åt ortsombud under femte huvudtiteln
ett förslagsanslag av 75 000 kronor,

Anslag till
statens bosättningslånefond.

104

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Anslag till statens bosättning slånefond. (Forts.)

b) till Statens bosättningslånefond under statens utlåningsfonder ett investeringsanslag
av 8 600 000 kronor,

IV. i anledning av motionerna I: 350 och II: 532 till den del de ej behandlats
under I. ovan i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville överväga
frågan om vilka indrivningsåtgärder, som lämpligen borde vidtagas för
att få ett bättre indrivningsresultat;

B. att motionerna I: 352 och II: 535 måtte anses besvarade med vad utskottet
anfört.

Efter föredragning av utskottets hemställan anförde:

Fröken Öberg: Herr talman! Då jag mycket sällan tager kammarens tid i
anspråk, vågar jag trots den sena timmen be att få säga några ord med anledning
av föreliggande utskottsutlåtande, detta därför att jag tyvärr är mycket
besviken över utlåtandet i dess helhet. Vid genomläsandet av detsamma har
jag fått en känsla av att utskottet haft mycket litet intresse eller förståelse
för den i utlåtandet berörda hjälpformen.

För att först börja med den kungl, propositionen — kammarens ledamöter
behöva icke bli förskräckta; jag skall icke upnehålla mig länge vid den —• så
föreslås där, att bosättningslån skola beviljas upp till en summa av 2 400 kronor.
Detta motiverar statsrådet med att han dels anser att vi böra ställa krav
på en rymlig familjebostad och att en sådan icke går att möblera för lägre
summa än den föreslagna, dels att han icke anser det önskvärt, att de unga,
då bosättningslånet icke räcker till, skuldsätta sig på annat sätt, bl. a. genom
de mycket oförmånliga avbetalningsköpen — synpunkter som jag tycker äro
alldeles riktiga och som innebära känsla och förståelse för de svårigheter som
kunna uppstå vid en bosättning.

På detta svarar utskottet med att säga, att även utskottet anser det nuvarande
maximibeloppet väl lågt men icke finner sig böra föreslå en höjning av
beloppet till mer än den av befolkningsutredningen föreslagna summan av
2 000 kronor. Någon närmare motivering för detta sitt ställningstagande lämnar
icke utskottet. Det är möjligt, att utskottet låtit sig påverka av de betänkligheter,
som framkommit i en del remissyttranden rörande förslaget
örn ökat bidrag och vari man uttalar sig mot en höjning bl. a. med hänsyn
till olägenheterna av att de nygifta börja med för stor skuldsättning. Denna
motivering vore kanske hållbar, örn det förhölle sig så, att de som begära
lån stanna med sina inköp när den beviljade lånesumman är slut, även örn de
icke fått hela den inredning de önskat. Men var och en som känner till hur
det går till vid en bosättning vet, att man vill ha det allra nödvändigaste redan
från början, och till mycket mera räcker icke det belopp av 2 400 kronor
som föreslagits. Det kan tänkas, att det räcker bättre den dag då den nu arbetande
utredningen rörande förbilligande av möbelpriserna blir färdig. När sålunda
icke den beviljade lånesumman räcker för inköpen, fortsätter man i
mångå fall med de så mycket dyrare och otrevligare avbetalningsköpen. Jag
anser därför, att utskottet bort hjälpa de unga från att behöva skuldsätta sig
genom denna dyrare kreditform och tillstyrkt statsrådets förslag i fråga örn
lånebeloppets storlek, till vilket förslag ja^ ämnar yrka bifall.

Jag övergår nu till de motioner, som väckts både i första kammaren och
här, vari vi önskat att viss hänsyn skulle tagas till de värnpliktiga, då de fullgöra
sin militärtjänst. I slutklämmen till dessa motioner hemställes, att riksdagen
måtte besluta sådant tillägg till gällande föreskrifter örn lån från statens
bosättningslånefond, att värnpliktig, då han fullgör militärtjänstgöring
samt under tre månader därefter, äger åtnjuta befrielse från erläggande av
ränta och amortering ävensom att i den för lånets återbetalande fastställda ti -

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Nr 25.

105

Anslag till statens bosättning slånefond. (Forts.)
den ej må inräknas den tidrymd under vilken sådan befrielse åtnjutits. På
detta svarar utskottet, att enligt vad utskottet inhämtat torde dylika särskilda
svårigheter i regel ha undanröjts genom riksbankens tillämpning av gällande
bestämmelser. Jag kan givetvis icke vederlägga detta påstående, men jag har
den bestämda uppfattningen, att man ute i bygderna icke har tillräcklig kännedom
örn detta förhållande. Därför anser jag, att man i den PM, som lämpas
från riksbanken till dem som önska låna, borde påvisa de möjligheter till
lättnader för lånesökande som finnas.

Yad sedan beträffar framställningen i ett par andra motioner örn nedsättning
av räntan på bosättningslånen har utskottet visat större förståelse, men
man har ändå icke kunnat sträcka sig längre än till ett allmänt hållet uttalande,
där man säger, att man förutsätter, att Kungl. Maj:t vid första lämpliga
tidpunkt förelägger riksdagen förslag örn sådan jämkning av räntan, som kan
finnas påkallad. Jag får givetvis härvidlag nöja mig med att säga, att jag
hoppas, att statsrådet, med den förståelse han visat för denna låneform, måtte
anse den tidpunkten mycket snart vara inne.

Till slut vill jag bara med hänsyn till utskottets uttalande i anledning av
motionerna I: 350 och II: 532 säga, att det förefaller mig som örn utskottet
icke ställde sig främmande för en eventuell skärpning av gällande bestämmelser
för bosättningslånen. Jag hoppas emellertid, att jag tagit fel på denna
punkt. Utskottet säger ju: »Frågan vilka indrivningsåtgärder, som lämpligen
böra vidtagas för att få ett bättre indrivningsresultat, förtjänar ett närmare
övervägande, varvid behovet av dylika åtgärder bör prövas med ledning av
riksbankens erfarenheter från lånerörelsen.» Detta tycker jag tyder på att man
eventuellt skulle kunna vänta sig en skärpning. Man får det intrycket, att ett
stort antal låntagare icke skött sina lån på sätt som varit önskvärt. Jag för
min del har genom mina mångå samtal ute i landet med ortsombud tvärtom
fått den uppfattningen, att dessa lån i största allmänhet skötas på ett utmärkt
bra sätt. Därför vill jag icke vara med örn något, som kan tydas som en skärpning
av bestämmelserna.

Med vad jag här sagt har jag velat deklarera min uppfattning örn det föreliggande
utskottsutlåtandet, och jag vill sluta med att, då jag icke kan ställa
något yrkande i fråga örn motionerna, be att få yrka bifall till Kungl. Maj:ts
förslag i fråga örn lånebeloppets storlek.

Herr Persson i Ihlandafors: Herr talman! dag ber att få instämma i fröken
Öbergs yrkande örn att maximibeloppet höjas till 2 400 kronor, alltså i överensstämmelse
med Kungl. Maj :ts förslag.

Herr Eriksson i Stockholm: Herr talman! dag erkänner att jag blev något
överraskad över den ärade talarinnans anförande. Hon började med att säga, att
utskottet visat mycket litet intresse för frågan. Jag skulle vilja spörja, varpå
hon grundar detta sitt omdöme. Jag, som deltagit i behandlingen av detta
ärende, måste säga, att utskottet nedlagt mycket stort arbete beträffande denna
fråga oell visat mycket stort intresse flir saken. Det är alltid litet vanskligt,
förefaller det mig, att avge ett omdöme örn huruvida ett utskott är intresserat
av en fråga eller icke. Jag skall upptaga till bemötande några av hennes uttalanden.

Med anledning av att hon beklagar, att utskottet icke har kunnat tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag beträffande lånens högsta belopp, så måste jag för min
personliga del säga, att jag närmast står på hennes ståndpunkt i det avseendet.
Jag tillhörde dem inom utskottsavdelningen, som yrkade bifall till Kungl.
Majlis förslag, att högsta belopp för lån skulle vara 2 400 kronor. Men det

106

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Anslag till statens bosättning slånefond. (Forts.)
visade sig vid utskottets plenum, att man var böjd för att få till stånd en
kompromiss mellan de olika ståndpunkter, som fördes fram ifrån avdelningens
sida, och kompromissen blev ett högsta belopp av 2 000 kronor. När det
sålunda blev en kompromiss, förstår säkerligen också kammaren, att motiveringen
för detta belopp måste bli ganska knapphändig. Det är sålunda den
förklaring jag kan ge i det avseendet.

Beträffande kritiken, att utskottet har ställt sig kallsinnigt beträffande lättnader
för värnpliktiga i fråga örn amorteringar och räntebetalning å lån, så
måste jag hänvisa till vad utskottet har sagt i sitt utlåtande. Utskottet har
erfarit, att riksbanken redan nu tar all möjlig hänsyn i detta avseende, och det
är därför utskottet säger, att syftet med dessa motioner på detta sätt har
kunnat tillgodoses inom ramen av gällande bestämmelser. Med hänsyn härtill
tycker jag, att motionens yrkande i sak är bifallet.

I fråga örn räntan på lånen beklagades det också, att man icke sträckt sig
längre från utskottets sida än att göra ett uttalande. Det är på det sättet, att
detta är icke statens enda lånefond, och man kan icke lösa räntefrågan för en
av statens lånefonder med totalt bortseende från räntesatsen för alla övriga,
och när vi låtit oss berättas inom utskottet, att man ämnar ompröva räntesatserna
i fråga örn en hel rad av statens lånefonder inom en nära framtid, är
det ganska klart, att vi inom utskottet icke kunde komma längre än till detta
något platoniska uttalande.

Slutligen beklagade sig också talarinnan över utskottets uttalande beträffande
möjligheterna att införa strängare villkor i fråga örn återbetalning av
lånen. Detta utskottets uttalande är ju gjort med anledning av en motion med
ett visst bestämt yrkande, nämligen örn införande av bestämmelse örn att införsel
i lön skulle kunna stadgas såsom villkor för detta slag av lån. Det har
ju icke utskottet gått in för, men det har ansett sig i det avseendet kunna göra
ett uttalande omsatt frågan örn indrivningen av utlämnade lån skall omprövas.
Här är det ju fråga om lån, och vi veta ju, att lån äro till för att återbetalas.
Det är sålunda icke fråga örn ett direkt understöd, och så länge man håller
på att det skall vara lån, måste man även hålla på att lånen skola återbetalas.
Därför får den myndighet, som har att lämna ut lånen, se till att lämpliga åtgärder
vidtagas för att lånen återbetalas. Det är sålunda innebörden i det uttalande
i utskottets utlåtande, som här kritiserats.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets förslag.

Härmed förklarades överläggningen avslutad. Herr talmannen framställde
först beträffande utskottets hemställan under punkten A. I. propositioner dels
på bifall till utskottets hemställan i denna del dels ock på bifall till Kungl.
Maj :ts förslag i motsvarande del; och fann herr talmannen den förra propositionen
vara med övervägande ja besvarad. Fröken Öberg begärde emellertid votering,
i anledning varav efter given varsel följande voteringsproposition upplästes
och godkändes:

Den, som vill, att kammaren bifaller statsutskottets hemställan i punkten
A. I. i utskottets förevarande utlåtande nr 199, röstar

Den, det ej vill, röstar

Ja;

Nej;

Vinner Nej, har kammaren bifallit Kungl. Maj :ts förslag i motsvarande del.

Sedan kammarens ledamöter härefter intagit sina platser och voteringspropositionen
blivit ännu en gång uppläst, verkställdes omröstning genom uppresning
; och befanns därvid att flertalet av kammarens ledamöter röstat för ja-pro -

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Nr 25.

107

positionen. Kammaren hade alltså bifallit utskottets hemställan under punkten
A. I.

På av herr talmannen given proposition biföll kammaren härefter vad utskottet
i övrigt hemställt.

§ 8.

Föredrogos vart efter annat:

statsutskottets utlåtanden:

nr 200, i anledning av Kungl. Maj :ts framställning om anslag för budgetåret
1946/47 till stipendier för blivande distriktstandläkare m. fl.;

nr 201, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete m. m.;
och

nr 202, i anledning av Kungl. Majlis i statsverkspropositionen gjorda framställning
örn anslag till värmeledningsanläggning m. m. vid rannsakningshäktet
i Halmstad; samt

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 38, i anledning av väckta motioner om utvidgning av skattskyldigs rätt
att åtnjuta familjeavdrag för barn; och

nr 39, i anledning av väckta motioner örn utredning och förslag angående
åtgärder för skyddande av deklarationsbemligheten.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa utlåtanden och betänkanden hemställt.

§ 9.

Till bordläggning anmäldes
konstitutionsutskottets utlåtanden:

nr 20, i anledning av väckta motioner örn revision av riksdagens arbetsformer
m. m.;

nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 19301 (nr 251) om kommunalstyrelse
på landet m. m. i vad propositionen hänvisats till konstitutionsutskottet;
och

nr 22, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag arn övervakning
av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m., i vad propositionen
angår förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 28 maj
1937 (nr 249) örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar; statsutskottets

utlåtanden:

nr 203, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda förslag
örn anslag för budgetåret 1946/47 till oförutsedda utgifter;

nr 204, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag till stat för riksgäldsfonden;
nr 205, i anledning av väckta motioner angående framläggande för riksdagen
av förslag till anläggande av en storflygplats invid Stockholm m. m.;

nr 206, i anledning av väckta motioner arn förläggande till Västerbottens län
av ett statligt eller under statlig medverkan tillkommet pappersbruk;

nr 209, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till folkskoleseminarierna m. m. jämte i ämnet väckta motioner; -

108

Nr 25.

Lördagen den 15 juni 1946 em.

nr 210, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
örn anslag för budgetåret 1946/47 till kristillägg till erkända arbetslöshetskassor; nr

211, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dyrtidstillägg å
vissa livräntor m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom;

sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtanden:

nr 3, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för
budgetåret 1946/47 till vissa ersättningar i anledning av olycksfall i arbete
m. m., dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad
lydelse av 6 och 9 §§ lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för
olycksfall i arbete, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner; och

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående förhöjning av vissa
ersättningar enligt lagen den 11 juni 1937 örn krigsförsäkring för ombord å
fartyg tjänstgörande personer;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 40, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse
på landet, m. m., såvitt propositionen hänvisats till bevillningsutskottet,
jämte i ämnet väckta motioner; och

nr 41, i anledning av väckta motioner örn inrättande av en riksskattenämnd;

bankoutskottets utlåtanden och memorial:

nr 56, i anledning av väckt motion örn ändrade pensionsbestämmelser för
vissa häradsskrivare;

nr 57, i anledning av fullmäktiges i riksgäldskontoret framställning i fråga
örn anvisande av medel till anordnande av nya lunchlokaler inom riksgäldskontoret
m. m.;

nr 58, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning i fråga örn
ändrad lydelse av § 7 bankoreglementet;

nr 59, i anledning av väckt motion om pension åt vaktmästaren hos riksdagens
första kammare M. J. Ericsson;

nr 60, angående avlöningsförmånerna åt förste kanslisten hos riksdagens
första kammare Eric Carlén under tjänstledighet på grund av sjukdom;

nr 61, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning i fråga örn engångsunderstöd
åt förra städerskan Selma Natalia Jönsson; och

nr 62, angående instruktion för nästkommande riksdags bankoutskott;

första lagutskottets utlåtanden och memorial:

nr 46, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 6 juni 1930 (nr 251) örn kommunalstyrelse
på landet, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott;

nr 47, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 29 juni 1945 (nr 520) örn återställande av
viss från ockuperat land härrörande egendom m. m. ;

nr 48, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1942 (nr 550) med särskilda bestämmelser
örn uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen
m. m.;

nr 50, i anledning av väckta motioner om utredning angående ändring av gällande
bestämmelser örn försäljning av kyrklig jord; och

nr 51, angående ersättning åt av utskottet vid behandling av visst ärende
anlitat biträde;

Lördagen den 15 juni 1946 em.

Nr 25.

109

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 31, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående fortsatt giltighet av förordningen den 15 december 1944 (nr 779),
örn kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor;

nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 21 § 2 och 3 mom. förordningen den 15 juni 1934
(nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor;

nr 37, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 29 juni 1945 (nr 420) örn semester, m. m., dels ock
i ämnet väckta motioner;

nr 38, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
övervakning av konkurrensbegränsning inom näringslivet, m. m., såvitt propositionen
hänvisats till lagutskott;

nr 39, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående provisorisk
förbättring av vissa ersättningar i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, dels
ock en i ämnet väckt motion;

nr 40, i anledning av väckt motion angående viss ändring av 1 § lagen örn
behandling av alkoholister;

nr 41, i anledning av väckta motioner örn obligatoriskt införande av byggnadsnämnd
i alla kommuner m. m.; och

nr 42, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
förlängd giltighet av gällande indelning i ortsgrupper jämlikt lagen den
28 juni 1935 (nr 434) örn folkpensionering;

jordbruksutskottets utlåtande och memorial:

nr 70, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder i prisreglerande
syfte på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner; och
nr 71, i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om tillgodoräkningsförfarande
för befattningshavare hos skogsvårdsstyrelserna; samt

första särskilda utskottets utlåtanden:

nr 1, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
folkpensionering m. m., dels ock i ämnet väckta motioner; och

nr 2, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med anhållan örn riksdagens
yttrande angående avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten, dels
ock i ämnet väckta motioner.

§ 10.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen, nämligen

nr 327, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om
handläggning av domstolsärenden m. m.;

nr 328, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
ändring i sjölagen m. m.;

nr 329, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) örn expropriation, m. m.;

nr 330. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
ändrad lydelse av 1, 3 och 4 §§ förordningen den 20 november 1845 (nr 50
s. 1) i avseende på handel örn lösören, som köparen låter i säljarens vård
kvarbliva, m. m.;

nr 331, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn
ändring i vattenlagen;

Ilo

Nr 25.

Tisdagen den 18 juni 1946.

nr 332, i anledning av Kungl. Maurts proposition med förslag till lag angående
ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å
landet;

nr 333, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om
högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, m. m.;

nr 334, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med
särskilda bestämmelser angående vittne vid vissa rättshandlingar; och

nr 335, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag om
ändring i utlänningslagen den 15 juni 1945 (nr 315).

Vidare anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens
skrivelse, nr 298, till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående anslag till rikets allmänna kartverk för budgetåret 1946/47 m. m.

§ 11.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 11.08 em.

In fidem
Gunnar Britth.

Tisdagen den 18 juni.

Kl. 4 em.

Justerades protokollen för den 11 och den 12 innevarande juni.

§ 2.

Svar på Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

interpellation. Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet Möller, som anförde: Herr talman
! Med kammarens tillstånd har herr Persson i Stockholm till mig riktat
följande frågor:

Ha de av arbetsmarknadskommissionen utfärdade löne- och arbetsdirektiven
för i arkivarbete sysselsatt utländsk arbetskraft utarbetats med regeringens
vetskap och medgivande?

Kräver icke rättvisan att de svenska arkivarbetarna, med retroaktiv verkan
från 1 oktober 1945, tilldelas de extra förmåner, som den utländska arbetskraften
åtnjutit och åtnjuter?

Anser statsrådet att det är befogat att även i framtiden bibehålla den kvarleva
från den tidigare a rbe ts 1 ös hets p o 1 i ti k en, som arbets- och lönebestämmelserna
för arkivarbetarna utgöra?

Innan jag ingår på frågorna, vill jag beröra vissa i interpellationen gjorda
uttalanden beträffande arkivarbetenas organisation och utformning.

Arkivarbetena ha tillkommit som en speciell hjälpform för arbetslösa intellektuella
och tjänstemän, som icke lämpligen kunna eller böra hänvisas till
vanliga beredskapsarbeten. De äro icke såsom interpellanten synes ha uppfattat

Tisilagon den 18 juni 1946.

Nr 25.

lil

Svar på interpellation. (Forts.)

dem »av sådan art att det är nödvändigt att få dem utförda». Närmast äro de
att betrakta som en form av reservarbeten. De arbetsobjekt, som utväljas äro
icke av den angelägenhetsgraden, att de för närvarande skulle ha kommit till
utförande med anlitande av arbetskraft i öppna marknaden. Härmed är icke
sagt, att det av arkivarbetarna utförda arbetet skulle vara ur ekonomiska och
kulturella synpunkter oberättigat. Genom utnyttjande av arkivarbetskraft har
det varit möjligt för statliga och andra institutioner att få arbetsuppgifter utförda,
som varit av stort värde för institutionerna men för vilka de dock icke
kunnat påräkna anslag på vanlig väg. Det har oftast rört sig örn registreringsoch
katalogiseringsarbeten, översättningsarbeten m. m., som institutionerna
eljest icke kunnat få utförda men som äro ägnade att underlätta och effektivisera
institutionernas reguljära arbete. Härvid har kunnat komma i fråga arbete
såväl av mera kvalificerad beskaffenhet som av mycket enkel karaktär.

Den allmänna bristen, på arbetskraft gör sig även gällande inom de yrken,
som komma i fråga för arkivarbetare. På grund härav är för närvarande ett
relativt litet antal svenska medborgare nödgade att anlita arkivarbeten. Den
arbetslöshet, som finnes inom ifrågavarande yrken, är en form av restarbetslöshet,
omfattande främst s. k. överårig arbetskraft. Endast 8 % av dessa
arkivarbetare ha kunnat hänvisas till mera kvalificerade arbetsuppgifter.
Medelåldern för de cirka 400 svenskar, som för närvarande äro sysselsatta i
arkivarbete, är 58 år. Ungefär 60 % av dessa arbetslösa äro över 55 år. Interpellanten
påtalar den s. k. skiftningen, som tillämpas för arbetslösa under
denna ålder och som innebär, att arkivarbete anvisas för högst 6 månader åt
gången. Genom denna anordning har man velat undvika, att ett anvisat arkivarbete
betraktas som en permanent försörjningsform, och uppnå, att den arbetslöse
efterhör och tar arbete i den öppna marknaden. Under den s. k. vakansperioden,
som omfattar en ä två månader, utgår arbetslöshetsunderstöd, varför
arkivarbetaren icke befinner sig i sämre läge än andra arbetslösa med understöd.

Såväl med hänsyn till löneförhållandena som med hänsyn till utformningen
i övrigt har det ansetts angeläget att verkställa en översyn av arkivarbetssystemet.
Även om'' arbetslösheten för tjänstemannagrupperna för närvarande
är ringa och friställd arbetskraft i regel snabbt absorberas, är det av vikt
att de speciella hjälpformerna för dessa, kategorier äro så ändamålsenliga och
socialt tillfredsställande som möjligt. På statsrådet Mossbergs föredragning
uppdrog Kungl. Majit den 15 februari 1946 åt arbetsmarknadskommissionen
att med särskilda sakkunniga verkställa en dylik översyn. De sakkunniga ha
uttalat, att en omreglering av lönesystemet vid arkivarbetena är av behovet
påkallad, och lia i avvaktan på den härför erforderliga utredningen föreslagit
vissa provisoriska löneförbättringar. I avbidan på de sakkunnigas definitiva
förslag har i proposition nr 293 till innevarande riksdag förordats en provisorisk
löneförbättring för sådana arkivarbetare, som äro familjeförsörjare. Jag
ber att i detta hänseende få hänvisa till propositionen.

Under senare tid har arkivarbete i stor utsträckning anvisats som hjälp åt
flyktingar. Det har då rört sig om sådana intellektuella, som på grund av
ålder och tidigare sysselsättning icke skäligen kunnat hänvisas till sådant
grovarbete, som i allmänhet stått flyktingar till buds. På grund av språksvårigheter
lia de icke heller kunnat anvisas för dem lämpat arbete i öppna
marknaden, t. ex. kontorsarbete. För sitt livsuppehälle skulle de sålunda tills
vidare lia varit hänvisade till understöd genom flyktingnämnden. Under dessa
förhållanden har det ansetts lämpligt att i stället för att lämna understöd
anvisa arkivarbete åt sådana flyktingar, sorn voro kvalificerade för dylikt arbete.
Anordningen bär dock beträffande de flesta förutsatts böra bestå endast
under en övergångstid, varunder de beräknats hjälpligt kunna övervinna språk -

112

Nr 25.

Tisdagen den 18 juni 1946,

Svar på interpellation. (Forts.)

svårigheterna. För närvarande sysselsättas omkring 1 200 flyktingar, största
delen balter, i arkivarbete.

Att i så stor utsträckning som skett flyktingar kunnat hänvisas till arkivarbete
sammanhänger med deras kvalifikationer. Av de i arkivarbete sysselsatta
flyktingarna ha 80 % akademisk, högskole- eller liknande fackutbildning.
Bland andra sysselsattes under mars i år 29 universitetsprofessorer, 115
läkare, 58 med teknisk högskoleutbildning och 158 med handelshögskoleutbildning.
Av de 1 200 flyktingarna lia -100 kunnat beredas sysselsättning med
vetenskapliga eller vetenskapligt betonade uppgifter. I de institutioner, där
flyktingarna placerats, lia i regel språksvårigheterna kunnat övervinnas genom
deras kunskaper i tyska och engelska. Enligt vad som uppgivits för mig
är det oriktigt att de utländska arkivarbetarna i någon anmärkningsvärd grad
ha brustit i fråga örn arbetsdisciplin och ordning. Vederbörande institutioner
vitsorda, att flyktingarna tack vare sin utbildning kunnat sättas på mera
kvalificerade uppgifter än den svenska arkivarbetskraften i regel har kunnat
sättas och att de i allmänhet varit av stort värde för institutionernas arbete.

Så länge dessa flyktingar varit obekanta med svenska språket och därigenom
haft svårigheter att inordnas på den öppna marknaden har det varit meningslöst
att underkasta dem s. k. skiftning. Numera, då de kunna beräknas
ha övervunnit de största språksvårigheterna, äro de i detta avseende likställda
med de svenska arkivarbetarna.

Med hänsyn till lönens storlek och svårigheten för arkivarbetare, som hänvisats
till arbete på annan ort än hemorten, att klara sig på densamma, infördes
1942 ett s. k. hyresbidrag för interlokalt hänvisad arbetskraft. Interpellanten
har anmärkt därpå, att de i huvudstaden sysselsatta utländska arkivarbetarna
betraktats som interlokalt hänvisade och därigenom blivit hyresbidragsberättigade,
medan där bosatta svenska arkivarbetare ej erhållit samma
förmån. Denna skillnad har motiverats därmed att flyktingarna i regel
kommit till sina arbetsorter från flyktingläger — oftast i utblotta! tillstånd
— och att de därigenom i själva verket varit lika illa ställda som den interlokalt
hänvisade svenska arbetskraften. Denna anordning har ävenledes betraktats
som ett provisorium. I cirkulär från statens arbetsmarknadskommission
av den 13 mars i år föreskrevs att hyresbidraget skulle upphöra för icke
familjeförsörjare den 13 april och för familjeförsörjare den 30 juni i år.

De särskilda förmåner, som de utländska arkivarbetarna haft under den
tid, då deras övergångssvårigheter varit särskilt påtagliga, ha sålunda delvis
redan avvecklats och upphöra helt inom kort. Som jag redan antytt har
det förutsatts att arkivarbetet för den utländska arbetskraft, som efter hand
kan placeras på den öppna arbetsmarknaden, icke vore att betrakta som en
permanent försörjningsform utan endast som en tillfällig anordning under en
övergångstid. Vissa överläggningar upptogos därför i vintras i socialdepartementet
i syfte att finna utvägar att nedbringa antalet utländska arkivarbetare.
Som redan nämnts har sedermera skiftning införts för att åstadkomma
bättre kontakt mellan de utländska arkivarbetarna och den öppna marknaden.
Särskilda anordningar för att effektivisera förmedlingsverksamheten för utländska
arkivarbetare ha vidtagits, och den nu pågående arbetsförmedlingen
visar relativt gynnsamma resultat. Det överväges att, sedan resultat av
förmedlingsverksamheten kan överblickas, i höst anordna omskolningskurser
för sådana utländska arkivarbetare, som eljest icke kunna erhålla anställning
i öppna marknaden. Av dessa planer beröras emellertid icke sådana arkivarbetare,
vilkas vetenskapliga eller därmed jämförliga kvalifikationer göra
det angeläget att deras kapacitet även i fortsättningen skall kunna utnyttjas
av vederbörande institution.

Tisdagen den 18 juni 1946.

Nr 25.

113

Svar på interpellation. (Forts.)

Med denna redogörelse anser jag mig lia besvarat interpellantens första
fråga.

På interpellantens andra fråga vill jag hänvisa till vad som sagts angående
anledningen till att de utländska arkivarbetarna under viss övergångstid haft
särskilda förmåner. Dessa tillfälliga anordningar synas mig icke böra föranleda
överväganden om generella retroaktiva förändringar i arkivarbetenas
utformning.

Beträffande den tredje frågan hänvisar jag till den pågående utredningen.
Det slutliga standpunktstagandet till de i frågan berörda spörsmålen torde
böra få anstå till dess de arkivarbetssakkunniga avgivit sitt betänkande.

Vidare yttrade:

Herr Persson i Stockholm: Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet och
chefen för socialdepartementet för svaret på min interpellation.

Socialministern har i svaret gått in på frågan, huruvida arkivarbetena kunde
vara att anse som nödvändiga arbeten eller inte. I svaret anföres att de egentligen
inte kunna anses såsom nödvändiga i detta ords egentliga bemärkelse. Men
nu förhåller det sig på det sättet, att olika arkivarbetare syssla med mycket
olika slag av arbete. I rätt stor utsträckning rör det sig örn registrering av
handlingar, utarbetande av register över dessa handlingar o. s. v. Detta arbete
blir ju nyttigt för framtiden. En forskare exempelvis kan inte vid sitt arbete
söka bland hundratusentals handlingar och finna vad han söker utan att det
blir mycket tidsödande. Det är möjligt att man kan säga, att denna registrerings-
och katalogiseringsverksamhet inte är nödvändig för dagen, men den
kan inte uppskjutas utan att det skulle betyda ett ödslande med arbetskraft,
exempelvis forskarens arbetskraft, som ändå är att anse som mycket dyrbar.

Till detta kommer att dessa arkivarbetare användas på ett sådant sätt, att
man, örn man inte haft tillgång till dem, skulle vara nödsakad att på vanligt
sätt anställa arbetskraft utöver vad man redan har för att uträtta det löpande
arbetet i verken. Detta gäller exempelvis maskinskrivare. Det gäller också i
sådana fall, där man t. ex. låter en arkivarbetare vikariera för en vaktmästare
men betalar honom en arkivarbetares lön. Det är sådana fall jag närmast tänker
pa när jag i min interpellation framhåller, att örn man inte hade arkivarbetarna
att tillgå, skulle man vara tvingad att anställa ny arbetskraft på vanligt sätt.
Jag skall be att med ett exempel få belysa hur man utnyttjade bestämmelserna
örn arkivarbetarnas löner, då dessa bestämmelser infördes. En mot arvodeslön
anställd kvinnlig arbetskraft hade i ett tiotal år i ett verk sysslat
med översättning av gamla latinska texter. Sa började man tillämpa arkivarbetaresystemet.
Då gjordes hon till arkivarbeterska och blev därmed underkastad
skiftningsförfarande. Det arbete hon sysslat med under så lång tid
fick alltså ligga nere under de tider hon till följd av skiftningen icke kunde
få syssla med detsamma. Det är bara ett enda exempel på hur man utnyttjar de
för arkivarbetare gällande speciella förhallandena på ett sätt, som enligt min
mening icke är riktigt.

Det framhålles också i svaret, att arkivarbetarna icke befinna sig i sämre
läge än andra arbetslösa med understöd. Jag tycker inte detta påpekande är
riktigt, ty det finns ju restarbetslöshet också inom andra yrkesgrupper än bland
intellektuell arbetskraft och kontorsarbetskraft. När det gäller dessa andra
grupper är AK-lönesystemet slopat och den öppna marknadens löner äro i
princip tillämpliga. Under sådana förhallanden har jag åtminstone för min
del ställt mig den frågan: varför skall man bibehålla systemet med AK-löner
speciellt för denna arbetargrupp?

Andra hammarens protolcoll 1940. Nr Sd. S>

114

Nr 25.

Tisdagen den 18 juni 194(1.

Svar på interpellation. (Forts.)

Anledningen till min interpellation har varit dels att jag ansett det oberättigat
att bibehålla AK-löner för denna grupp av svensk arbetskraft och dels att
jag ansett det oriktigt att man i administrativt hänseende och i lönehänseende
jämställer svensk arbetskraft med det flyktingsklientel, om vilket det numera
är fråga i det här landet, och vilket man under den tid som gått berett åtskilliga
privilegier. Ty det flyktingsklientel, som det nu här gäller, är icke ett
gott klientel. Bland detta finns reaktionärer, som borde omhändertagas på
annat sätt än att stoppas in i svenska ämbetsverk och till odh med få tillträde
till lokaler, som äro avstängda för den svenska allmänheten. Socialministern
säger i sitt svar: »Enligt vad som uppgivits för mig är det oriktigt att de
utländska arkivarbetarna i någon anmärkningsvärd grad ha brustit i fråga örn
arbetsdisciplin och ordning.» Socialministern begagnar uttrycket »enligt vad
som uppgivits för mig» — lian gör alltså inte den uttalade uppfattningen helt
till sin. Jag måste vidhålla mitt påstående att så har varit fallet, ty örn så
inte skulle ha varit fallet, hur skall det då kunna förklaras, att arbetsmarknadskommissionen
funnit det nödvändigt att sända ut ett cirkulär i saken, ett cirkulär,
som jag har här i min hand och i vilket statens arbetsmarknadskommission
örn just denna arbetskraft säger bland annat följande: »Vid den översyn av
hjälpverksamheten för flyktingar, sysselsatta i arkiv- och assistentarbeten,
som pågår inom Statens arbetsmarknadskommission, har i en del fall konstaterats,
att verksamheten icke varit tillfredsställande organiserad och att det på
sina håll brustit i nödig kontroll och tillsyn över de hänvisades arbete. En och
annan arbetsledare (kontrollant) synes ha tillägnat sig den uppfattningen, att
någon verklig arbetsprestation icke behöver avkrävas den i arkiv(assistent)-arbete hos honom placerade flyktingen och att lönen endast är att betrakta
såsom ett slags statligt arbetslöshetsunderstöd. Genom att somliga av flyktingarna
bibragts samma uppfattning synas även några av dessa ha levt sig
xn i oriktiga föreställningar om arkiv (assistent) arbetets natur. Kommissionen
vill emellertid med styrka framhålla, att envar till arkiv (assistent) arbete hänvisad
flykting ovillkorligen är skyldig att utföra en effektiv arbetsprestation
och att det åligger arbetsledarna att öva noggrann tillsyn och kontroll häröver.
» Man har alltså skickat ut ett cirkulär, i vilket man påvisat dessa missförhållanden.
Man säger visserligen, att det har förekommit fall o. s. v., men
den som är inne i saken vet, att det under lång tid har förefallit vara den
allmänna uppfattningen, att hela denna anordning endast har varit ett camouflage
för att bereda dessa utländska arbetare ett rätt så rikligt tillmätt understöd
— man kanske snarare i detta fall kan tala örn understöd än örn arbetslön.

I fortsättningen av arbetsmarknadskommissionens cirkulär heter det på följande
sätt: »Skulle vid den fortsatta översynen framgå, att arbetsprestationerna
äro otillfredsställande eller att kontrollen enligt kommissionens uppfattning
ger rum för erinringar, som ej vederbörligen beaktas, eller örn det
överhuvud i fortsättningen befinnes, att ai’betsprestationerna icke utföras med
den effektivitet och noggrannhet, som kräves, kommer den hänvisade arbetskraften
att med kort varsel entledigas.» Detta cirkulär utskickades efter det
att lång tid förflutit sedan anställandet av denna arbetskraft och missförhållandena
alltjämt bestått och sedan allmänhetens uppmärksamhet blivit riktad
på dessa förhållanden.

På ett annat ställe i interpellationssvaret heter det: »Att i så stor utsträckning
som skett flyktingar kunnat hänvisas till arkivarbete sammanhänger
med deras kvalifikationer.» Jag skulle vilja fråga, örn socialministern verkligen
förvissat sig själv örn att det förhåller sig på det sättet. Den arbetskraft,
det här i stor utsträckning är fråga örn, är utländska militärer, präster,
sångerskor, alla okunniga i svenska språket, som syssla med paginering, vik -

Tisdagen den 18 juni 1946.

Nr 25.

115

Svar på interpellation. (Forts.)

ning av papper o. dyl. Nu behövs arbetskraft överallt i det här landet, inte
minst på sjukhusen. Just i dagarna håller man på att säga upp de svenskar,
som ha sysselsättning som arkivarbetare. Alla sådana svenskar, som ha familj,
där det finns någon möjlighet till inkomst, uppsägas nu utan undantag
med hänvisning till att det är så ont om arbetskraft på olika områden. Men
utländsk relativt ung arbetskraft, 30- till 40-åringar, går kvar och sysslar
med arkivarbeten av sådant slag, som jag här nämnt. Är det då så mycket att
undra över att deras svenska kolleger fråga sig, örn det hela ändå icke utgör
ett camouflage för det förhållandet, att en del utländska flyktingar erhålla
ett understöd, som är väl frikostigt utmätt. Det är klart att det måste
bil ett berättigat missnöje bland de svenska arkivarbetarna, när de under
lång tid ha kunnat konstatera de skiljaktigheter i förmåner, som äro rådande
mellan utlänningarna och dem själva till deras egen nackdel. Svenskar och
utlänningar ha i mångå fall utfört samma arbete mot arkivarbetarlönen, men
därtill ha utlänningarna åtnjutit hyresbidrag. Det har förekommit att både
man och hustru haft sådant bidrag, och därvid har mannen haft 60 kronor i
månaden och hustrun 45. Det har hant, att en fullständigt okvalificerad utlänning,
som inte ens varit kunnig i svenska språket, på detta sätt kommit i
åtnjutande av större förmåner än en svensk arkivarbetare med universitetsbildning.
Svensken har därtill haft anmälningsplikt till arbetsförmedlingen
men däremot icke utlänningen. Svensken har dessutom i allmänhet icke fått
arbeta mer än sex månader; sedan har skiftning verkställts. Från denna
ha alla utlänningar varit befriade under hela tiden ända tills för mycket
kort tid sedan. Hyresbidraget utgår för övrigt till gifta utlänningar även
denna månad och upphör icke förrän nästa månad. Utlänningarna ha däritll
haft och ha fortfarande förmåner framför svenska arkivarbetare vid sjukledighet.

Nu säger man: det har varit nödvändigt att lia det ordnat på detta sätt
för att bereda de balter, det här främst är fråga örn, startmöjligheter. Men
hur är det med de svenska arkivarbetarna i Dessa äro ju underkastade behovsprövning;
det betyder att de icke erhålla något arbete förrän man kan konstatera,
att deras ekonomi är undergrävd. Envar torde väl kunna förstå, att
det från de svenska arkivarbetarnas synpunkt måste framstå såsom en orättvisa,
att de ställas i en sämre ställning än utlänningarna.

Nu har man dragit in en del av utlänningarnas förmåner, men man har
samtidigt genomfört en anordning, som socialministern kanske inte har uppmärksammat.
Man har nämligen genomfört en kategoriklyvning av arkivarbetarna
sa till vida, att man kallat en del av dem för arkivassistenter. ''Till
arkivarbetarnas grupp höra alla svenskar, bade den genom universitetsutbildning
eller på annat sätt kvalificerade arbetskraften och okvalificerad arbetskraft,
och dessutom den okvalificerade utländska arbetskraften. Arkivassistenlerna
utgöras av den utländska arbetskraft, som betrak!as som kvalificerad
Denna kategoriklyvning har man alltså gjort sedan nian dragit in utlänningarnas
tidigare anställningsförmåner. De som kallas arkivassistenter äro alltjämt
undantagna från skiftningarna.

Därutöver har arbetsmarknadskommissionen nu utfärdat ett n.vt* cirkulär
enligt vilket möjlighet herodes att utdela arbetspremier. Det heter bland an
nät i detta cirkulär: »Den som boretta sysselsättning i arkivarbete, som är en
lorm av arbetslöshetshjälp, får givetvis icke lia annat avlönat arbete jämsides
med arki varhet et.» Meri sedan tillägger man: »Kommissionen motsätter
sig dock icke, alf arkivarbetare, som ådagalagt särskild duglighet eller sorn
av andra vägande skäl anses böra uppmuntras eller bispringas tilldelas en
moderat gratifikation vid ett eller flera icke regelbundet återkommande till -

116

Nr 25.

Tisdagen deli 18 juni 194t>.

Svar på interpellation. (Forts.)

fällen.» Jag vill bara fråga, huruvida ändå inte denna bestämmelse tillkommit
för att i nya former kunna bereda utländsk arbetskraft favörer. Frågan är berat,
tigad, ty hittills har icke någon av de svenska akademikerna trots sina kvalifikationer
och trots skötsamhet upphöjts till rang och heder av arkivassistent.
Samtidigt lägga samtliga utlänningar nu icke utan framgång ned all sin
energi på att få bli assistenter för att därmed rädda sig undan arbetsanvisning,
exempelvis till arbete vid våra sjukhus.

Jag skulle också vilja vädja till socialministern att låta verkställa en undersökning
av hur flyktingskommittén i sin hjälpverksamhet ställer sig till det
flyktingklientel, som fått arbete under dessa förhållanden i svenska ämbetsverk.
Det finns nämligen anledning att förmoda, att hjälp kan utgå till dessa
flyktingar även från detta håll.

På grund av vad jag anfört kan jag inte i allt finna socialministerns svar
tillfredsställande. Det anförda utgör bara ett återgivande av deras synpunkter
inom arbetsmarknadskommissionen och ämbetsverken, vilkas omtanke
och välvilja mot flyktingarna väcktes till liv först vid baltinvasionen.
Det är mycket intressant att. gå igenom samtliga de cirkulär i dessa frågor,
som arbetsmarknadskommissionen har utsänt, emedan man finner, att denna
välvilja undan för undan stegrats efter det datum, då baltinvasionen började.
Jag uttrycker emellertid den förhoppningen, att den utredning som pågår skall
komma att medföra det resultatet, att man avskaffar även den på detta område
kvarvarande resten av AK-löneförfarandet. Jag skulle därtill vilja uttala
det önskemålet, att regeringen och främst socialministern ville undersöka,
örn det ändå inte skulle vara lämpligt att i såväl administrativt hänseende
som i lönehänseende särskilja svensk arbetskraft och det flyktingsklientel,
vilket man i denna form velat bereda sysselsättning.

Chefen för socialdepartementet, herr statsrådet Möller: Herr Persson uppgav
att intresset hos arbetsmarknadskommissionen för arkivarbete åt flyktingar inträdde
först vid baltinvasionen. Det förhåller sig emellertid på det sättet att
frågan örn arkivarbeten åt flyktingar blev högst aktuell vid den stora danska
invasionen år 1943. Bland de flyktingar som kommo från Danmark från och
med augusti 1943 och en tid framåt funnos många kvalificerade personer,
bland annat högt kvalificerade vetenskapsmän, och det ansågs vara ett intresse
inte bara för dem utan även för det svenska samhället att på ett lämpligt sätt
tillgodogöra deras kvalifikationer. Det är sålunda från denna tidpunkt som
anställandet av mera kvalificerade flyktingar för arkivarbete härstammar.

Jag skall emellertid inte dröja vid detta. Numera har jag inte till uppgift
att handlägga dessa ärenden, utan de ankomma närmast på statsrådet Mossberg.
Jag måste därför erkänna, att jag inte bär så ingående kännedom^ om
hur dessa frågor handlagts under den senaste tiden, och jag kan inte ingå på
närmare bedömning av särskilda fall. Örn det skulle vara riktigt, som herr
Persson nämnde, att en kvinnlig anställd, som sysselsatts med översättningar
från latin, efter arkivarbetssystemets införande överförts till att bli arkivarbetare,
har, örn hennes anställning tidigare varit fast, enligt min mening en
felaktighet begåtts. Det är ju ganska självklart att arkivarbetssystemet inte
skall utnyttjas på det sättet. Men det är ju en uppgift som lätt kan kontrolleras,
örn man får litet närmare upplysningar örn tidpunkten när det skett. Män
erfarenhet är emellertid som sagt begränsad till tidigare år. Jag var ansvarig
för handläggningen av dessa ärenden, när de många danska intellektuella
flyktingarna placerades i vetenskapliga institutioner och i annat arkivarbete,
och mina reflexioner hänföra sig, det måste jag uppriktigt erkänna, närmast
till den tidpunkten.

Tisdagen den IS juni 1946.

Nr 25.

117

Svar på interpellation. (Forts.)

Vad de svenska arkivarbetarna beträffar ha vi ju haft en svårighet att kämpa
med, nämligen att förhindra att de komma att betrakta sig såsom fast anställda
statstjänare. Man skall inte glömma att vi ha mycket bestämda regler
örn anställning i statens tjänst. Riksdagen skall granska varje anslag till arbetskraft
inom ämbetsverken, framför allt till den ordinarie arbetskraften men
även till den extra ordinarie arbetskraften, och ämbetsverkens rättigheter i
fråga örn anställande av personal är som varje erfaren riksdagsman vet mycket
begränsade. De kunna sällan göra något nämnvärt på egen hand, och där riksdagen
inte fattat beslut örn anställningarna måste de i regel vända sig till regeringen.
Nu blev under 1930-talets kris ett stort antal svenska kontorister och
andra, som sysselsatts inom affärslivet, överflödiga på den öppna arbetsmarknaden.
De voro ofta ganska till åren komna och kunde inte åter vinna sysselsättning,
så länge det fanns överflöd på ung arbetskraft på dessa områden. Då
infördes — jag vågar säga på mitt initiativ -— arkivarbete, för att inte dessa
relativt gamla personer skulle vara hänvisade enbart till arbetslöshetsunderstöd
eller till grovarbete, som de på grund av sitt fysiska tillstånd inte kunde
utföra. När arbetslönerna för arkivarbetet bestämdes, tog man hänsyn till de
löner som betalades på den öppna arbetsmarknaden. Före kriget — jag vill
inte påstå att förhållandena äro desamma i dag — var det nog faktiskt så, att
det arbete som dessa arkivarbetare i regel hänvisades till var samma slags
arbete som i vanliga fall utfördes av kvinnlig lågt betalad arbetskraft. Jag
vill inte bestrida att det kunnat finnas ett eller annat undantag, men i regel
torde det ha varit så. Lönesystemet sådant det var utformat före krigets slut,
man må nu klandra det om man vill, gav i regel en arkivarbetare högre lön
än en arbetskraft sysselsatt i öppna marknaden med liknande arbetsuppgifter
kunde betinga sig. Nu äro emellertid förhållandena omkastade på grund av
bristen på arbetskraft och den oerhörda efterfrågan särskilt på ung kvinnlig
arbetskraft för maskinskrivning och annat dylikt arbete.

Jag tror inte att man rimligen kan ordna arkivarbetet för de svenska arbetarna
så att de verkligen bli fast anställda. I viss mån har det skett beträffande
en hel del som ansetts ha nått för hög ålder för att utsättas för skiftning.
Det är de något yngre som bli utsatta för den. Men jag vågar i varje fall inte
för närvarande rekommendera ett system, som innebär att arkivarbetarna kunna
betrakta sig såsom vanliga statstjänare, visserligen inte pensionsberättigade
men i övrigt såsom fast anställda statstjänare. Ett sådant system tror jag
skulle vara ganska vanskligt att rekommendera. Att det sedan kan ske revision
av bestämmelserna i olika hänseenden tar jag för givet. Jag tar även för givet
att en sådan revision kommer att ske i anledning av den utredning, som för
närvarande pågår, en revision som emellertid knappast kan få medföra att
man i principiellt avseende helt och hållet förändrar arkivarbetarnas ställning
i vårt land.

Herr Persson i Stockholm: Herr talman! Jag vet också sitt redan före det
tyska sammanbrottet i Balticum, som gjorde landet otrivsamt för de flyktingar
som nu finnas här, sysselsattes utländska vetenskapsmän och annan
utländsk arbetskraft i arkivarbete. Men då hade de flesta av de favörer som
nu finnas för de utländska arkivarbetarna ännu inte införts. Det är detta
som min anmärkning avser, alltså att dessa favörer infördes först efter tidpunkten
för baltinvasionen. För säkerhets skull har jag skaffat mig alla cirkulär
som kommit ut — jag har dem i en mapp i min bänk — så jag vet vad
jag talar örn.

Vad beträffar tidpunkten för det fall jag nämnde, då en kvinnlig anställd
blev överförd till arkivarbetare, ligger det så långt tillbaka i tiden som när

118

Nr 25.

Tisdagen deli 18 juni 1946.

Svar på interpellation. (Forts.)

arkivarbetssystemet infördes. Jag nämnde det ju såsom exempel på hur man
utnyttjade införandet av bestämmelserna om arkivarbetslöner.

Inte heller jag vill gå så långt att jag önskar ge arkivarbetarna fast anställning
i statens tjänst. I så fall skulle ju detta arbete ändra karaktär och
inte bli en arbetsreserv. Men jag anser att arkivarbetet bör i lönehänseende
givas en annan ställning, så att var och en som utför ett i och för sig nyttigt
och nödvändigt arbete — oavsett örn det är nödvändigt för dagen eller inte —
får lön enligt den öppna marknadens lönesystem alltefter sina kvalifikationer
och graden av det ansvar som är förenat med det utförda arbetet.

Herr Jonsson i Skutskär: Herr talman! Jag fäste mig vid interpellantens påstående
att utlänningarna åtnjuta särskilda förmåner i löneavseende. Den erfarenheten
ha vi emellertid inte i vår kommun. Vi ha blivit tilldelade en utländsk
arkivarbetare, och kommunalnämnden har nödgats föreslå kommunalfullmäktige
att bevilja denne arkivarbetare en löneutfyllnad av 200 kronor,
emedan vi inte ansett oss böra betala en arbetskraft, som visat sig så pass duglig,
endast den lön som arbetsmarknadskommissionen bestämt.

Det är möjligt att man kan bedöma en sådan här sak ur politisk synpunkt.
Men vi lia inom kommunen betraktat denna arbetskraft såsom en positiv tillgång,
och vi ha lagt samma synpunkter på frågan som man gör när det gäller
arbetskraft i övrigt och därför ansett, att- vederbörande skall åtnjuta den lön
som är sedvanlig för vanlig svensk arbetskraft.

Herr Allard: Herr talman! Såsom herr statsrådet Möller nyss påpekade pågår
inom arbetsmarknadskommissionen en utredning beträffande arkivarbetet.
Då jag är ledamot av den kommitté, som sysslar med denna utredning, känner
jag något till de här dryftade problemen. Det är en del påståenden av herr
Persson i Stockholm, som jag inte kan låta stå oemotsagda. Min erfarenhet
av arbetet i kommittén har i varje fall givit mig det intrycket, att herr Persson
i ett par fall är felaktigt underrättad.

Herr Persson har velat göra gällande att den utländska arbetskraft som är
sysselsatt i arkivarbete generellt sett är av sämre kvalifikationer än den
svenska. Vi ha i kommittén behandlat ett utförligt material, och vi ha granskat
åtskilliga uppgifter från arbetsledare, som ha dels svensk och dels utländsk
arbetskraft anställd. Av det omfångsrika material som vi behandlat
ha vi inte fått det intrycket att den utländska arbetskraften har sämre kvalifikationer
än den svenska. Det har visat sig att det finns utmärkt bra arbetskraft
såväl bland de svenska som bland de utländska arbetarna och att
det finns mindre god arbetskraft bland båda kategorierna. I varje fall har
man inte kunnat få något intryck av att de flyktingar som anställts i arkivarbete
skulle vara sämre än andra.

Vad beträffar de favörer som tillerkänts utlänningarna och då särskilt balterna,
var det nog på det sättet, att det för de danska flyktingar som kommo
hit utblottade och anställdes i arkivarbete visade sig vara svårt att klara sig
på den lön de fingo. Men dessa flyktingar fingo då ett extra tillägg från sin
legation. De hade månatliga bidrag, som hjälpte dem att klara sig på drägligt
sätt. Balterna ha ju inte haft någon möjlighet till sådan hjälp.

Herr Persson har vidare nämnt att det finns fall, då flyktingar som varit
gifta båda sysselsatts i arkivarbete. Det är möjligt att kammarens ledamöter
av herr Perssons yttrande kunnat få det intrycket att detta varit mycket
allmänt förekommande. Jag ber då att få meddela, att det för närvarande
finns endast ett enda sådant fall, där man och hustru båda äro sysselsatta full
tid i arkivarbete. I det fallet gäller det ett mycket kvalificerat vetenskapligt

Tisdagen den 18 juni 1946.

Nr 25.

119

Svar på interpellation. (Forts.)

arbete. Mannen är professor, och hustrun är docent i samma ämne och är hans
assistent. De utföra båda ett mycket högt kvalificerat vetenskapligt arbete
och få därför arkivarbetarlön. Jag skulle tro, att det svenska samhället tjänar
på att vi här utnyttja både mannen och hustrun.

Beträffande ett annat påstående, som herr Persson i Stockholm har gjort,
att svenskar äro underkastade behovsprövning medan däremot utlänningar
inte skulle vara underkastade sådan behovsprövning, är detta påstående felaktigt.
Utlänningarna äro också underkastade en mycket noggrann behovsprövning,
men det är inte samma organ som verkställer behovsprövningen för
svenskar och för utlänningar. Så fort det visar sig, vid den noggranna granskning
som även utlänningar äro utsatta för, att de ha förmögenhet eller andra
tillgångar, bli de inte längre tilldelade arkivarbete. Det finns exempel — det
kan jag gott tala om —- då flyktingar inte ha deklarerat sina tillgångar, meri
det har senare visat sig att de innehaft en mindre förmögenhet. De ha då
emellertid omedelbart blivit avstängda från arkivarbete.

Herr talman, jag har funnit det angeläget att här lämna dessa upplysningar
till komplettering av vad statsrådet Möller har meddelat med anledning av
interpellationen.

Herr Persson i Stockholm: Herr talman! Med anledning av herr Jonssons
i Skutskär yttrande vill jag bara framhålla, att de lönebestämmelser som
gälla äro desamma för alla då det gäller statliga arkivarbetare. Utlänningarna
erhålla samma lön som svenska arkivarbetare, och därtill ha de under den tid
som gått haft det statliga hyresbidrag som jag nämnde, 60 kronor i månaden
för mannen och 45 kronor för hustrun. Det har utfärdats bestämmelser örn
detta, och tvivlar herr Jonsson på den saken, så kom hit och titta på mina
papper! Jag har originalcirkuläret här. Därtill har kommit, att även de utlänningar
som varit bosatta exempelvis i Stockholm, vid anställningen förklarats
jämställda med interlokalt hänvisad arbetskraft, för att man genom en
sådan förklaring skulle kunna ge dem bl. a. förmånen av hyresbidrag. Det är
denna olika behandling av människor, å ena sidan, svenska arkivarbetare, å
andra sidan utlänningar, som jag anmärkt på.

Örn det sedan kanske pågår något statskommunalt arkivarbete uppe i Skutskär,
där andra bestämmelser gälla, bör väl inte herr Jonsson i Skutskär bli
så ivrig i sitt försvar för baltflyktingarna, att han glömmer den skillnaden
och kommer med sådant bevismaterial.

Till talet örn att tidigare flyktingar här, som inte åtnjutit sådana förmåner
som balterna, i stället skulle haft hjälp från sina respektive länders legationer,
vill jag bara fråga herr Allard, hur det var med de tyska antifascisterna
under den tid Hitler hade makten. De hade inte understöd från sitt lands legation,
men de voro heller inte utsatta för så välvillig behandling från olika
ämbetsverks sida, och det skedde inte så ofta, att man steg upp i riksdagen och
så ivrigt försvarade deras sak som vad fallet är nu, då det gäller balterna, av
vilka ett stort antal äro fascister.

Herr Jonsson i Skutskär: Herr talman! De lönevillkor som vi lingö utsända
till kommunen, voro fastställda av arbetsmarknadskommissionen, och jag måste
säga att jag inte tror det vore möjligt att få en svensk arkivarbetare för 200
kronor i månaden. Ungefär så mycket erhöll den utländska arbetskraft, som
vi hade inom Älvkarleby kommun, och det var det som gjorde att vi vid hans
vistelse på främmande ort voro tvingade att ge honom det kommunala lönebidrag,
som det här är fråga örn. Nu kanske herr Persson anser att. vi, därför
att han var ball. skulle utnyttja honom för en lönesätt.ning, som vi såsom fack -

<120

Nr 25.

Tisdagen den 18 juni 1946.

Svar p‘i
interpellation.

Svar på interpellation. (Forts.)

ligt organiserade arbetare inte kunna godkänna. Det betraktelsesättet kan åtminstone
jag för min del inte tillägna mig.

Herr Persson i Stockholm: Herr talman! Kan herr Jonsson i Skutskär som
fackligt organiserad godkänna arkivarbetarlönerna för svenskar men icke
för balterna? Det är samma lönebestämmelser som gälla, och de finnas anförda
i såväl tryck som stencilerad form i papper från arbetsmarknadskommissionen,
som jag har här. Kr. 74: 50 i veckan har en arkivarbetare i Stockholm, och
någonting på 45 kronor om arbetsplatsen ligger ute i landet. Det är vad arbetsmarknadskommissionen
bjuder icke bara balter utan även svenskar. Men herr
Jonssons fackliga känslor reagera när det gäller balterna men icke när det
gäller svenskarna.

För övrigt säger herr Jonson: finns det arkivarbetare att få? Vad är nu det
för någonting? Det här är ju ett nödhjälpsarbete. Skall man då tala örn huruvida
det finns arkivarbetare att få? Man, bör väl ha tänkt sig in i vad det är
fråga örn, innan man i ivern rycker in på fronten.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 3.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Erlander, som anförde:
Herr talman! Med kammarens tillstånd bär herr von Friesén till mig riktat följande
fråga:

Är statsrådet beredd att snarast medverka till att vid folkskolorna må kunna
inrättas särskilda lärartjänster i musik, teckning, gymnastik m. fl. s. k.
övningsämnen med statsbidrag i motsvarande omfattning som för folkskollära
rtjänster?

Av interpellantens motivering framgår, att han främst avser att få bort de
författningstekniska hindren för statsbidrag till lärartjänster i övningsämnena,
framför allt sång. Däremot har han inte närmare berört den mycket omdiskuterade
frågan, huruvida det för barn i yngre ålder är lämpligast med klasseller
ämneslärare. Med hänsyn härtill anser jag mig böra inskränka mitt svar
till att behandla endast statsbidragsfrågan.

I folkskolan tillämpas för närvarande ett system för statsbidrag, som principiellt
innebär, att bidrag erhålles för en lärare till varje läraravdelning.
Som villkor för statsbidrag föreskrives, att läraren skall vara kompetent, d- v. s.
ha avlagt folkskollärarexamen eller — såvitt angår småskolestadiet — småskollärarexamen.
Därutöver kan statsbidrag erhållas för timlärartimmar i den
utsträckning, som erfordras för utfyllande av överlärares tjänstgöring och införande
av hjälpundervisning eller s. k. förstärkningsanordningar. Sistnämnda
anordning innebär en uppdelning av större läraravdelningar under ett mindre
antal veckotimmar. Som villkor för statsbidrag till timlärare gäller inte,
att tjänstinnehavaren skall lia avlagt folk- eller småskollärarexamen. Det förekommer
därför i viss utsträckning, att skoldistrikt som timlärare anställt en
sånglärare eller en gymnastikdirektör, som övertagit undervisningen i sitt specialämne
i flera avdelningar, vilkas lärare därigenom frigjorts för undervisning
i överlärarens klassavdelning.

Genom folkskolans utbyggande med sjunde och framför allt åttonde klasser
aktualiseras frågan örn visst utbyte av klasslärarsystemet mot ämneslärareDärigenom
blir det också nödvändigt, att statsbidrag kan utgå för speciallärare,
som inte avlagt folkskollärarexamen. Nämnda spörsmål är, som interpellan -

Tisdagen den 18 juni 1946.

Nr 25.

121

Svar på interpellation. (Forts.)

ten framhållit, under utredning av 1941 års lärarlönesakkunniga. Dessa sakkunniga,
som avgivit ett flertal betänkanden i olika lönefrågor, ha numera kvar
som sin största arbetsuppgift att utarbeta förslag till ordnande av anställningsoch
löneförhållandena för Övningslärare vid praktiskt taget hela det statliga
och statsunderstödda kommunala undervisningsväsendet. Arbetet har, enligt
vad jag under hand erfarit, framskridit så långt, att de väsentliga frågorna
äro färdigbehandlade. De sakkunniga anse sig emellertid böra avvakta 1945
års lönesakkunnigas förslag till ordnande i stort av löneförhållandena för statstjänstemän
och vissa andra grupper med av statsmakterna reglerade lönevillkor,
innan de slutföra arbetet. Härigenom blir det inte möjligt att, som interpellanten
önskat, underställa frågan innevarande års riksdag under dess höstsession.
Däremot synes, såvitt nu kan bedömas, intet hindra att förslag framlägges
för 1947 års riksdag. Sker så kunna de nya bestämmelserna tillämpas
från den 1 juli nästa år, och resultatet torde bli enahanda, även örn frågan behandlades
av årets höstriksdag, då det inte gärna är möjligt att låta de nya
föreskrifterna träda i kraft mitt under ett läsår.

Med det anförda anser jag mig ha besvarat den av interpellanten framställda
frågan Vidare

yttrade:

Herr von Friesen: Herr talman! Jag ber att till statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet få framföra mitt tack för det så snabbt levererade
svaret, som jag med en välvillig läsart finner vara tillmötesgående.

Statsrådets anmärkning att jag i interpellationer motivering inte har berört
frågan örn klasslärarsystemet kontra användandet av ämneslärare föranleder
mig att säga ett par ord om den saken, detta så mycket mera som åtminstone
en pedagogisk tidskrift här i landet i anslutning till interpellationen
har tagit upp detta spörsmål och ■— mycket oroligt, synes det mig ■— slagit
vakt kring klasslärarsystemet.

Visst är det väl också så, att det för en klass i folkskolan är värdefullt för
barnen — och det är ju deras intressen vi i första rummet skola taga hänsyn
till — att de ha en huvudlärare i åtminstone flertalet ämnen, och någon ändring
i det systemet vill jag inte förorda. Men jag vill erinra örn att i flera av
de större kommunerna, Stockholm och Göteborg t. ex., sedan lång tid tillbaka
ett blandat system har frmgerat. med klasslärare som huvudlärare och med
speciallärare i olika ämnen, musik t. ex., som jag framför allt berörde i interpellationen.
Jag tror att man på skölförvaltningshåll i dessa kommuner skulle
betrakta det som en tillbakagång, om man inte i fortsättningen fick tillämpa
ett dylikt system. Det är nämligen så, att det torde vara mycket sällsynt att
en person är skickad att med samma framgång undervisa i så ärtskida ämnen
som å ena sidan modersmål, räkning och naturkunnighet, å andra sidan sång,
slöjd och hushållsgöromål. Det rör sig ju här örn alldeles särskilda fallenheter
och begåvningar, och det är inte iner än rätt att man utbryter dessa ämnen
och låter fackkunnigt folk taga hand örn dem och även att man ger dessa
mycket välutbildade fackmän en ersättning, sorn motsvarar deras kompetens.
Jag hör till dem, som anse. att en lön närmast motsvarande folkskollärarnas
är lämplig för dessa facklärare.

Som jag framhållit i interpellationens motivering skulle vårt kulturella liv
berikas genom medgivande av statsbidrag åt speciallärare. Det finns bland modern
ungdom ett levande intresse för musik, större kanske än hos tidigare
generationer, och ett sådant sunt ideellt intresse skulle främjas genom den av
mig föreslagna anordningen.

122

Nr 25.

Tisdagen den 18 juni 1946.

Svar på interpellation. (Forts.)

I lönehänseende råder också en mycket stor förbistring, när det gäller speciallärarna.
Praktiskt taget alla äro underbetalda trots deras goda utbildning. Jag
skulle i det fallet kunna ge flera exempel; jag skulle kunna tala örn musiklärarna,
som jag huvudsakligen gjort i interpellationen, men jag skall nämna
en annan grupp av lärare, som jag särskilt haft anledning intressera mig för,
nämligen dem som undervisa i hushållsgöromål, skolkökslärarinnorna, vilka
verkligen äro förtjänta av statsmakternas uppmuntran. Särskilt på landet ha
dessa det mycket dåligt ställt. I lägsta arvodesgruppen får en sådan lärarinna
kr. 187: 50 i månaden. Det är sämre än vad ett hembiträde får i staden. I städerna
få. skolkökslärarinnorna, som tidigare haft ungefär samma lön som folkskollärarinnorna,
nu väsentligt lägre lön än dessa.

Jag är glad över att statsrådet i interpellationssvaret framhållit, att utbyggandet
av den obligatoriska skolan nödvändiggör ett utbyte av klasslärare mot
ämneslärare och att statsbidrag skola utgå till de senare, även örn de inte avlagt
folkskollärarexamen. Det förefaller av formuleringen av sista delen av
interpellationssvaret som om statsrådet för sin del är beredd att lägga fram
förslag till 1947 års riksdag, och jag uttalar den förhoppningen, att han då
med välvilja skall beakta de i interpellationen framförda synpunkterna.

Herr Hallén: Herr talman! Jag vill instämma med den ärade interpellanten
i hans uttalade allmänna önskemål örn att man skall bättre tillgodose sångoch
musikundervisningen i våra skolor, enkannerligen våra folkskolor. Det
stöter ju på åtskilliga rent ekonomiska svårigheter, som här antytts, men jag
tillåter mig då erinra örn ett förslag, som redan delvis är publicerat och vars
sista del kommer endera dagen.

Det är nämligen så, att jag har tjänstgjort som ordförande i 1942 års kyrkomusikerutredning,
som i fjol avlämnade ett första principbetänkande, där man
också behandlade frågan örn musiklärarna, framför allt vid våra folkskolor
och realskolor. I det sista delbetänkandet, som vi endera dagen avge och för
vilket — det vågar jag redan här säga — vi etablerat ett som jag tycker
mycket fruktbärande samarbete med 1941 års lärarlönesakkunniga, ha vi föreslagit,
att i stället för att som nu ofta är fallet ha en organist och kyrkomusiker
med liten tjänstgöring och lön därefter, och desslikes en musiklärare
som bara tjänstgör som timlärare och därför kan vara i ganska pressat
ekonomiskt läge, skulle man kunna låta kyrkomusikern eller organisten som
fyllnadstjänstgöring åtaga sig undervisning både vid folkskolor, kommunala
mellanskolor och realskolor, alltså vid läroanstalter där sång- och musikundervisningen
inte är så omfattande att timantalet räcker till en självständig lärartjänst.
Genom en sådan samverkan utökas möjligheterna för en hel del skolor
att få mera undervisning i detta ämne, i den mån skolöverstyrelsens förslag
örn timplan för övningsämnena kan förverkligas, och det blir möjligt att skaffa
lärare, vilket eljest vore omöjligt. Ty att undervisa i en skola, där det bara skall
bedrivas sex ä sju timmars undervisning i sång och musik, kan ju ingen leva
på. Därför bör en sådan sammanslagning och samverkan kunna äga rum. Jag
tror, att det skulle bli till ytterligare fromma för sång- och musikundervisningen
i vårt land.

Härmed var överläggningen slutad.

§ 4.

. Svar P& Herr talmannen lämnade på begäran ordet till
interpellation.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Erlander, som anförde:
Herr talman! Med kammarens tillstånd har herr Ekdahl frågat mig, huruvida

Tisdagen den 18 .juni 1946.

Nr 25.

123

Svar på interpellation. (Forts.)

och i så fall på vilka vägar jag anser mig kunna åstadkomma en snabb lösning
av de svårigheter, som föreligga för de kommunala yrkesskolorna i deras
strävan att i tillräcklig utsträckning anskaffa tillräckligt kvalificerade lärarkrafter.
I motiveringen för interpellationen har herr Ekdahl påpekat den stora
betydelse, som en väl ordnad yrkesundervisning måste anses lia i nuvarande
läge. I samband härmed har han framhållit, att statsbidraget till lärarlöner
vid yrkesskolorna inte undergått en mot prisutvecklingen svarande förhöjning.
Enligt interpellantens uppfattning hindrades härigenom utvecklingen av de
kommunala yrkesutbildningsanstalterna.

Jag anser mig att börja med böra framhålla, att någon framställning örn omedelbara
åtgärder i den av interpellanten önskade riktningen inte förelegat i samband
med behandlingen av det förslag till budget för yrkesundervisningen, som
förelagts årets riksdag. Redan av detta skäl kan jag inte följa iaterpellanten,
när han anser att en förbättring av statsbidragen bör ske redan från nästa
hösttermins början. Härtill kommer, att riksdagen ju tagit ställning till berörda
anslag för budgetåret 1946/47.

Jag har emellertid i olika sammanhang — senast vid besvarande av en av
herr Persson i Stockholm framställd interpellation — meddelat, att jag har
för avsikt att snarast låta verkställa utredning om en effektiviserad yrkesundervisning.
Jag delar helt interpellantens uppfattning örn värdet härav. I
samband med denna utredning kommer givetvis frågan örn statsbidragets
storlek att tagas under övervägande. Intet hinder torde komma att föreligga
för de blivande sakkunniga att föreslå en provisorisk höjning av statsbidragen,
örn de skulle anse läget vara sådant, att omedelbara åtgärder i detta hänseende
äro nödvändiga.

Därmed torde jag lia besvarat den av herr Ekdahl framställda frågan.

Vidare yttrade:

Herr Ekdahl: Herr talman! Jag ber att få framföra mitt tack till statsrådet
och chefen för ecklesiastikdepartementet för svaret på min interpellation.

Statsrådets upprepade löfte att »snarast låta verkställa utredning om en effektiviserad
yrkesundervisning» utgör det positiva inslag i svaret, som jag har
anledning att speciellt betyga min tacksamhet för, en tacksamhet, som givetvis
måste stå i omvänd proportion till den tid, som kan hinna förflyta, innan denna
utredning kommer i arbete.

Det är nämligen, enligt vad jag kan förstå, mycket hög tid att missförhållandena
på detta område rättas till. Breddade möjligheter till yrkesutbildning
av hög kvalitet måste utgöra ett livsintresse för vår nation. 1 diskussionen kring
våra möjligheter att skapa ekonomiskt underlag för det socialpolitiska program,
som den sittande regeringen gjort till sitt och som i väsentliga delar
vunnit anslutning från praktiskt taget alla håll, spelar frågan örn höjandet av
produktionskapaciteten inom vårt näringsliv och därmed produktionseffekten
per arbetande individ en mycket väsentlig roll, även och inte minst med hänsyn
till den sammankrympning, som vi för nära liggande tider räkna med beträffande
de produktiva åldersgrupperna. Ökad yrkesskicklighet — och i hög grad
ökad — är faktiskt en av nycklarna till den utveckling vi äro beroende av, om
inte vårt socialpolitiska framtidsprogram skall brista.

Med detta som jag nu sagt har jag velat motivera den hemställan, som jag
i detta sammanhang tillåter mig rikta till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
att inte vila på hanen, när de gäller den utlovade utredningens
till- och igångsättande.

Jag tillåter mig sedan att ägna några ord åt det svar statsrådet givit på min
fråga angående möjligheter för omedelbara åtgärder i form av provisoriska löne -

124

Nr 25.

Tisdagen den 18 juni 1946.

Svar på interpellation. (Forts.)

förbättringar redan från och med instundande hösttermin åt de kommunala
yrkesundervisningsanstalternas lärarpersonal.

Det är givet, att framställning i denna riktning borde förelegat på ett tidigare
stadium. Men den försummelsen rår jag inte för. Den kommunala yrkesundervisningen
är inte min egen bransch, och jag har blivit inkopplad på frågan från
kommunalt yrkesskolehåll först vid en tidpunkt, då möjlighet att väcka motion i
ärendet vid denna riksdag icke längre förelåg. När jag efter moget övervägande
ändå ansåg mig kunna våga och böra ifrågasätta av mig antydda provisoriska
löneförbättringsåtgärder med sikte redan på läsåret 1946/47, utgick jag därvid
från följande motiv:

Den kommunala yrkesundervisningen befinner sig i ett faktiskt nödläge. De
behövliga kvalificerade lärarkrafterna erbjudas ett arvode, som icke står i rimlig
proportion till vad de kunna erhålla i annan sysselsättning. Deras löneintresse
i och för sig skulle emellertid aldrig fört mig fram på arenan så här litet
burdust, även om det måste te sig orimligt, att när lönefrågor kunnat både provisoriskt
och definitivt lösas för all annan personal vid statsunderstödda skolor,
det just för denna personal skall behöva se så omöjligt ut. Men som sagt: lärarnas
eget löneintresse är en fråga av underordnad betydelse i detta sammanhang,
i synnerhet som alla de personer det gäller ha de bästa utkomstmöjligheter
ändå i andra sysselsättningar. Men tusentals flickor och pojkar från hem, som
sakna ekonomiska förutsättningar för att ge sina barn någon mera kostsam utbildning,
få se sina möjligheter till denna i och för sig kanske åtkomliga yrkesutbildning
tillbakasätta eller omöjliggjorda för varje år som går, innan de
kommunala yrkesutbildningsanstaltcrna ges möjlighet att vid sig binda tillräckligt
kvalificerade lärarkrafter.

Det gäller dock ett relativt obetydligt belopp. Hela det löneanslag det här är
fråga örn upptages i årets statsverksproposition till 3 350 000 kronor. De omedelbara
förbättringar, som jag förutsatt såsom provisorisk åtgärd med sikte på
läsåret 1946/47, skulle under inga förhållanden kunna kosta statsverket mer än
något mellan två och tre miljoner kronor.

Statsrådet Erlander har vid flera tillfällen visat sig vara mäktig djärva grepp
och friska tag. En hänvändelse till sakkunskapen bör när som helst och mycket
snabbt kunna övertyga statsrådet örn att jag inte flätat samman motiveringen i
min interpellation med utnyttjande av lyriska överdrifter. Den fara, som det ligger
i att låta den praktiska utbildningen i jämförelse med den teoretiska stå
såsom på något sätt »minst gynnad nation» när det är fråga örn statsbidrag, har
statsrådet Erlander i upprepade offentliga yttranden visat en förståelse för, som
— jag kan nog våga påstå det — varit större än vi tidigare varit vana vid från
undervisningens högsta målsmän. I princip står alltså statsrådet, efter vad jag
kunnat förstå, på den linje jag förfäktar i dag.

Jag har, herr statsråd, med tanke på allt detta vågat tro — och jag skulle
gärna fortfarande vilja tro det — att det bör finnas möjligheter till en provisorisk
lösning av de kommunala anstalternas för yrkesutbildning lärarfråga redan
med sikte på läsåret 1946/47. De 3 350 000 kronor, som riksdagen har anslagit
för stundande budgetår till dessa skolor och utbildningsanstalter för att
ge dem medel att honorera sina lärare, är ju dock ett förslagsanslag. Jag undrar,
om det kan föreligga några oöverkomliga hinder för ecklesiastikdepartementets
chef att, i den utsträckning jag antytt, våga gå utöver dessa 3 350 000 kronor
och än mindre några svårigheter att inför riksdagen försvara ett sådant steg.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Erlander: Herr talman!
Det är som interpellanten har sagt, att jag vid många tillfällen visat mitt intresse
för yrkesutbildningen och dess praktiska linjer. Jag tror, att det ur alla

Tisdagen den 18 juni 1946.

Nr 25.

125

Svar på interpellation. (Forts.)

synpunkter är utomordentligt viktigt att vi få tillfälle till en upprustning för
den praktiska utbildningen i detta land. Det råder inga delade meningar mellan
mig och interpellanten på den punkten, men jag måste säga, som jag säger
i interpellationssvaret, att jag inte riktigt kan följa interpellantens tankegång,
när han kommer in på hur jag skulle gå till väga för att åstadkomma
den här provisoriska löneförbättringen.

Interpellationen väcktes den 29 maj, alltså på ett ganska sent stadium. Om
jag skulle velat välja de gamla vägarna och inte velat ådraga mig alltför stort
misshag från konstitutionsutskottets ordförande, skulle jag då satt till alla
klutar för att utarbeta en proposition i ärendet. Det är en invecklad fråga: den
som läser bestämmelserna ser, att det finns en mängd olika paragrafer örn hur
rektorstjänster, föreståndarinnetjänster, timlärartjänster o. s. v. skola avlönas,
en mängd olika paragrafer som jag inte kan på rak arm. Därför skulle
det dröjt en tid. Jag tror, att det vöre tekniskt omöjligt att, på grundval av ett
initiativ, som togs dea 29 maj, förelägga årets riksdag ett förslag i ärendet.

Då säger interpellanten, att departementschefen nu har till sitt förfogande
ett förslagsanslag och att han kan ta det förslagsanslaget och ändra grunderna
för statsbidrag. Ja, det gläder mig att jag fått anseende att vara djärv till min
natur. Jag tycker själv att jag är försiktig, men örn jag nu är djärv, tror jag
inte att jag skulle få användning för min djärvhet länge på den post, där
jag nu sitter, örn jag sedan jag i januari för riksdagen lagt fram grunder till
bidrag för yrkesundervisningen, skulle komma och säga att nu, sedan jag lurat
av riksdagen ett förslagsanslag, kan jag låta bli att ta hänsyn till de
grunder som underställdes riksdagen. Örn jag skulle följa interpellantens råd,
tror jag, som sagt, att jag rätt snart finge sysselsätta mig med andra ting än
att sitta i regeringen, sedan konstitutionsutskottet företagit sin granskning av
mitt fögderi. Jag har den största villighet att göra vad jag kan på det här området,
men jag har också stor respekt för de regler, som Kungl. Majit har att
iakttaga, när det gäller att behandla den mäktiga institution, som heter Sveriges
riksdag.

Herr Ekdahl: Herr talman! Det här låter hemskt. Är statsrådet Erlander så
bunden av de direktiv, som föreligga för dessa lönefrågor, så är ju saken omöjlig
att ordna för nästkommande budgetår, det förstår jag.

Jag måste säga, att jag inte fattat saken så, men jag får böja mig för statsrådets
syn på frågan och således konstatera, att den framstöt jag gjort måste
sikta på en framtid, som ligger längre bort än nästkommande läsår. Jag var,
som sagt, från början av en annan uppfattning än den som statsrådet här företräder,
och jag har satt saken på sin spets med berådt mod, därför att jag ansett
det vara värdefullt, att de som äro intresserade i denna fråga finge klart
för sig, att statsrådet Erlander anser, att det författningsmässigt inte finns
någon möjlighet att göra någonting i frågan för nästkommande budgetår. Därmed
få vederbörande låta sig nöja och hoppas på åtgärder i den framtid, som
ligger inom räckhåll.

Härmed var överläggningen slutad.

Föredrogos, men bordlädes åter konstitutionsutskottets utlåtanden nr 20—22,
statsutskottets utlåtanden nr 203—206 och 209—211, sammansatta stats- och
andra lagutskottets utlåtanden nr 3 och 4, bevillningsutskottets betänkanden
nr 40 och 41, bankoutskottets utlåtanden och memorial nr 56—62, första lag -

126

Nr 25.

Tisdagen deu 18 juni 1946.

Svar på interpellation. (Forts.)

utskottets utlåtanden och memorial nr 46—48, 50 och 51, andra lagutskottets
utlåtanden nr 31, 32 och 37—42, jordbruksutskottets utlåtande och memorial
nr 70 och 71 samt första särskilda utskottets utlåtanden nr 1 och 2.

§ 6.

Ordet lämnades på begäran till

Herr andre vice talmannen, som anförde: Herr talman! Jag tillåter mig hemställa,
att å morgondagens föredragningslista bland två gånger bordlagda ärenden
främst måtte uppföras jordbruksutskottets utlåtande nr 70 och därefter
första särskilda utskottets utlåtanden nr 2 och 1 i nu nämnd ordning.

Vidare hemställes, att konstitutionsutskottets utlåtande nr 21 och första lagutskottets
utlåtande nr 46 måtte uppföras närmast efter bevillningsutskottets
betänkande nr 40 samt övriga ärenden i den ordning de förekomma å dagens
föredragningslista.

Denna hemställan bifölls.

Föredrogs ett från första kammaren överlämnat protokollsutdrag, nr 525,
innefattande delgivning av nämnda kammares beslut över dess andra tillfälliga
utskotts utlåtande, nr 11, i anledning av väckt motion örn ökat statligt
inflytande inom sockerindustrien.

Enär andra kammaren den 15 innevarande månad vid behandling av sitt
andra tillfälliga utskotts utlåtande, nr 17, i anledning av två i samma ämne
väckta motioner, nr 6 och 303, fattat enahanda beslut som det, vilket nu blivit
kammaren delgivet, beslöt kammaren på förslag av herr talmannen, att
delgivningen icke skulle föranleda någon kammarens åtgärd.

§ 8.

Till bordläggning anmäldes andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande,
nr 13, i anledning av väckt motion örn bibehållande av den statliga
priskontrollen m. m.

§ 9.

Anmäldes och godkändes följande förslag till riksdagens skrivelser till Konungen,
nämligen

från bankoutskottet:

nr 12, angående regleringen för budgetåret 1946/47 av utgifterna under
riksstatens tolfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsväsendet, utom
i vad angår anslagen till allmänna indragningsstaten;

nr 321, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 34 och 56 §§ förordningen den 5 juni 1942
(nr 325) om jordbrukets kreditkassor; och

nr 322, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående pensionsreglering
för vissa befattningshavare vid skogsvårdsstyrelserna jämte en i ämnet
väckt motion; samt

från jordbruksutskottet:

nr 372, i anledning av väckta motioner om utredning angående statligt
stöd åt seminföreningar för nötboskap;

Tisdagen den 18 juni 1946.

Nr 25.

127

nr 346, i anledning av väckta motioner om utbetalning av premier till fiskare
för viss trålsill som fiskas i Nordsjön;

nr 347, i anledning av väckta motioner örn rätt för landskommuner att övertaga
byggande och underhåll av enskilda vägar och broar; och

nr 348, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1946/47, såvitt angår jordbruksärenden.

Vidare anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 214, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag
för budgetåret 1946/47 till fångvården m. m. jämte i ämnet väckta motioner;

nr 215, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag för
anordnande av skolmåltider jämte en i ämnet väckt motion;

nr 341, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kapitalinvestering
i värnpliktslånefonden för budgetåret 1946/47;

nr 342, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående markbyte med
Hälsingborgs stad;

nr 343, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående befrielse för
mästerlotsen P. 0. Kolberg och lotsen F. H. Pettersson från viss ersättningsskyldighet
till kronan;

nr 344, i anledning av väckt motion örn utredning angående utbyggnad av
kommunikationsnätet i norra Värmland;

nr 345, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående vissa anslag för
budgetåret 1946/47 till skolor tillhörande harna- och ungdomsvården jämte i
ämnet väckta motioner.

§ 10.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 5.22 em.

In fidem
Gunnar Britth.