1946. Andra kammaren. Nr 17 (Riksdagens protokoll 1946:17)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1946. Andra kammaren. Nr 17.

Tisdagen deli 30 april.

Kl. 4 em.

§ I Upplästes

följande till kammaren inkomna läkarintyg:

Riksdagsman Hi. Gustafson, f. 20/s 1893, från Dädesjö, lider av revbensbrott
och är härigenom oförmögen att deltaga i riksdagens arbete under ca 2 veckor
från dato.

Stockholm den 24 april 1946.

K. Karlstedt,
leg. läk.

Kammaren beviljade herr Gustafson i Dädesjö ledighet från riksdagsgöromålen
tills vidare fr. o. m. den 24 innevarande april.

Vidare upplästes och lades till handlingarna följande läkarintyg:

Riksdagsman Carl Lindmark, Drängsmarkby, är på grund av sjukdom (sepsis)
fortfarande oförmögen till arbete preliminärt t. o. m. 15 juni 1946.

Skellefteå den 26 april 1946.

Einar Franke,
leg. läkare.

§ 2.

Herr statsrådet Erlander avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 239, angående förändring i avseende å löneställning och antal beträffande
vissa ordinarie befattningar vid kommunikationsverken m. m.;

nr 240, angående vissa löneställnings- och ersättningsspörsmål vid Sveriges
meteorologiska och hydrologiska institut, m. m.;

nr 241, angående anslag till utbildning av tandläkare m. m. ;

nr 242, angående anslag för budgetåret 1946/47 till folkskoleseminarierna
m. m.;

nr 243, angående reglering av sockernäringen i riket m. m.:

nr 244, angående omorganisation av de tekniska högskolorna m. m.;

nr 245, angående anslag till uppförande av kontorsbyggnader för domänverket:
och

nr 246, angående anslag till Skogsvård m. m.: Ersättning åt skogsvårdsstyrelser
för visst biträde vid virkesavverkning m. m.

Dessa propositioner bordlädes.

§ 3.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Erlander, som anförde:
Herr talman! Med kammarens tillstånd har herr Jonsson i Haverö till mig riktat
följande fråga:

Andra kammarens protokoll 194G. Nr 17. I

Svar på
interpellation.

Nr 17.

Tisdagen den 30 april 1946.

Svar på interpellation. (Forts.)

»Är det statsrådet bekant huruvida och i så fall i vilken utsträckning vid
utdelning av stipendier åt vissa lärjungar för bedrivande av högre studier kommit
att tillämpas strängare villkor för erhållande av sådana stipendier än som
av statsmakterna avsetts lämpligt samt, om detta visar sig vara fallet, örn statsrådet
har för avsikt att vidtaga erforderliga åtgärder för rättelse?»

Fördelningen av stipendierna till lärjungar i högre läroanstalter skall enligt
1945 års grunder ske efter prövning av sökandes behov av studiehjälp och
av hans studielämplighet. Det framgår otvetydigt av förarbetena till stipendieverksamheten
i fråga, att prövningen skall avse båda dessa faktorer. Sålunda
föreslog 1940 års skolutredning, att stipendiebeloppen skulle utdelas efter
prövning av beloppens storlek i varje särskilt fall och att den första huvudregeln
för stipendieutdelningen skulle vara, att endast studiebegåvade lärjungar,
som ingåve grundade förhoppningar örn framgång i sina studier, skulle
utses till stipendiater. I propositionen till riksdagen anslöt sig min företrädare
i ämbetet till dessa principer. Han ansåg bl. a. självfallet, att vid tilldelandet
av studiehjälp hänsyn i första rummet skulle tagas till de sökandes
studielämplighet, vilken borde på ett betryggande sätt styrkas, och stipendierna
tilldelas de mest förtjänta. Riksdagen, som icke uttalade sig örn grunderna
för utseende av stipendiater, måste antagas ha godtagit nämnda riktlinjer.

Interpellanten gör nu gällande, att strängare villkor än som av statsmakterna
avsetts kommit att tillämpas vid utdelningen av stipendierna. Då detaljerade
villkor icke uppställts av vare sig riksdagen eller Kungl. Majit, synes icke
kunna avgöras, huruvida strängare eller mildare villkor än som avsetts blivit
tillämpade vid utdelningen. Interpellanten torde därför mena, att alltför stränga
villkor uppställts för erhållande av stipendium. Han synes därvid icke syfta
på villkoren beträffande behovet av studiehjälp utan på kraven rörande studiebegåvningen.
Anmärkningen synes därför riktas mot att studielånenämnden
tillmätt studielämpligheten för stor betydelse och att alltför stränga krav uppställts
vid prövningen av denna.

Bedömningen av lärjunges studielämplighet har grundats på lärjungens insända
skolbetyg och intyg av lärare och andra, där sådana intyg funnits. Studielånenämnden
har fastställt vissa grunder, efter vilka betygen skulle bedömas
såsom mätare på studielämpligheten. Det har därvid för närvarande
icke synts möjligt annat än att bestämma viss lägsta betygssumma såsom stipendieberättigande.
Nämnden har därvid ansett, att betyg från folkskolans
6:e klass borde ha en betygssumma av 18 poäng på 7 läsämnen, motsvarande
exempelvis 4 AB och 3 Ba, och betyg från första klassen i realskolan en betygssumma
av 11 poäng på 7 ämnen, d. v. s. 4 Ba och 3 B. Vid poängberäkningen
har betyget B uppförts med 1 poäng, Ba med 2, AB med 3 o. s. v.
Någon stegring i betygssumman har ansetts erforderlig i högre realskoleklasser
och någon ytterligare stegring i gymnasiet. Underbetyg har ej ansetts diskvalificera,
örn kompensation funnits. I åtskilliga fall har nämnden in pleno
behandlat fall, där antagna poängsummor icke uppnåtts, men där på grund
av omständigheterna, intyg och dylikt, stipendium i alla fall kunde tänkas böra
utgå. Stor hänsyn till betygsnivån i olika skolor och klasser har vidare tagits.
Beträffande lärjungar från vissa specialskolor, såsom tekniska läroverk
och handelsgymnasier, Ilar individuell prövning efter något andra grunder än
nyss angivna skett. Givetvis har också behovet av studiehjälp beaktats.

Studielånenämndens principer för bedömningen av betygen och de till ledning
antagna poängsummorna för de olika klasserna och ringarna lia av nämnden
med skrivelse den 10 december 1945 underställts styrelsen för statens
psykologisk-pedagogiska institut för prövning. Styrelsen har i skrivelse den

Tisdagen den 30 april 1946.

Nr 17.

Svar på interpellation. (Forts.)

16 februari 1946 förordat, att studielånenämnden tillämpade den brukade poängberäkningen,
och tillika ansett, att någon skärpning i fordringarna för erhållande
av stipendium vore befogad.

Sedan nämndens beslut örn utdelning av stipendierna delgivits rektorerna vid
berörda läroanstalter och nämnden i cirkulärskrivelse meddelat sina riktlinjer
för utseende av stipendiater, har från åtskilliga rektorer framhållits att nämnden
gått för långt i liberalitet vid bedömningen av betygen.

Var gränsen skall sättas, under vilken man icke bör gå vid utdelning av stats -stipendier med hänsyn till studielämpligheten, kommer säkerligen alltid att
förbli en fråga, varom delade meningar råda. Studielånenämnden har för sin
del efter ingående överläggningar stannat vid en gräns, som bland andra den
på det psykologisk-pedagogiska området mest auktoritativa institutionen funnit
vara väl låg. Nämnden säger sig därför hysa den bestämda övertygelsen, att
den icke tillämpat för stränga krav på studielämpligheten vid utseendet av stipendiater
utan att den sträckt sig mycket långt i välvillig bedömning av saväl
studielämpligheten som behovet.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att något klander mot
studielånenämndens sätt att bedöma sökandenas studielämplighet knappast kan
vara motiverat. I alla händelser måste man uppställa den fordran, att stipendium
endast skall utgå för sådan utbildning, som vederbörande sökande kan
tillgodogöra sig. Bedömandet av studielämpligheten är emellertid en svår fråga,
där man även i fortsättningen får söka sig fram. Nämnden förklarar sig
också överväga ytterligare åtgärder i detta syfte. Sålunda torde nämnden komma
att utöver skolbetyg begära yttrande av lärare över lärjunges studielämplighet
enligt av nämnden fastställt formulär, som upptager frågor örn allmän
studiebegåvning, ambition, ordning och uppförande. Därjämte skulle av intygsgivaren
anges elevens rangplats i klassen, vilket har sin betydelse med hänsyn
till att betygsskalan kan variera från en skola till en annan. I den män
psykologisk testning förekommit av sökande lärjunge, säger sig nämnden också
önska få del av resultatet härav.

Jag vill till slut anföra, att jag givetvis kommer att med uppmärksamhet
följa frågan örn urvalet av elever för erhållande av stipendium. Denna, fråga
får för övrigt ökad betydelse, örn riksdagen bifaller den av Kungl. Maj :t i å,r
avgivna propositionen i ämnet, som avser att väsentligt utvidga stipendiemöjligheterna.

Vidare yttrade:

Herr Jonsson i Haverö: Herr talman! Till en början ber jag att till herr
statsrådet få rikta ett tack för det nu lämnade svaret på min interpellation
angående tillämpade grunder och villkor vid fördelningen av studiestipendier.
Jag skulle emellertid göra mig skyldig till en betydande överdrift, om jag
samtidigt därmed förklarade mig tillfredsställd med herr statsrådets svar. Min
interpellation avsåg visserligen att få utrönt, om och i vad mån herr statsrådet
vid prövning av i ärendet föreliggande omständigheter och förhållanden funnit
de grunder och villkor, som ägt tillämpning vid fördelningen av stipendierna
till lärjungar i högre läroanstalter, överensstämma med riksdagens beslut i
ärendet. Äv svaret framgår att så är förhållande''!.. Detta är i varje fall ett klart
besked och ger vidare vid handen, att herr statsrådet icke har för avsikt att
vidtaga åtgärder för ändring av do tillämpningsbestämmelser, mot vilka jag
riktat mig.

Emellertid är det ett par formuleringar i herr statsrådets svar, som jag
finner anledning att upptaga till närmare skärskådande. Det göres således

Nr 17.

Tisdagen den 30 april 1946.

Svar på interpellation. (Forts.)

gällande, att 1940 års skolutredning uppställde studiebegåvningen såsom en
första huvudregel för tilldelning av stipendier, medan fördelningen av dessa
stipendier enligt 1945 års grunder skall ske efter prövning av sökandes behov
av studiehjälp och av hans studielämplighet, därvid prövningen i sistnämnda
fallet skall avse båda angivna faktorer. Det torde icke kunna betecknas såsom
något försök till lagvrängning att i ordalydelsen av 1945 års grunder finna
en alldeles bestämd uppmjukning av skolutredningens förslag. Formuleringen
av 1945 års grunder beträffande ordningsföljden hjälpbehov och studielämplighet
synes i detta sammanhang även böra understrykas. Det är också på grundvalen
härav som jag kommit till den uppfattningen, att vid fördelningen av
stipendierna tagits större hänsyn till studielämpligheten än som av 1945 års
grunder kan anses motiverat. Att så även varit fallet framgår av herr statsrådets
utförliga redogörelse för de av studielånenämnden tillämpade grunderna
för beräkning av. betygssummor, vilken redogörelse betecknande nog avslutas
med den upplysningen, att vid prövningen av de sökandes betygssummor givetvis
även beaktats föreliggande behov av studiehjälp.

Studielånenämndens siffermässigt fastställda grunder för beräkning av de
sökandes studielämplighet utgöra dock ingen som helst garanti för att studiebegåvningen
kommer till sin rätt. Detta synes också nämnden kommit till insikt
om genom att bringa sina principer och matematiska beräkningar till prövning
av styrelsen för statens psykologisk-pedagogiska institut. Att sedan detta institut
liksom en del i saken hörda rektorer ansett en skärpning i uppställda
fordringar befogad är en sak för sig och har intet att skaffa med den numera
vedertagna principen om skolväsendets oberoende av social standard och ekonomisk
belägenhet. I sak är det enbart glädjande att studielånenämnden förhållit
sig kallsinnig mot locktonerna örn en begränsning av samhällets studiehjälp.

Jag skall emellertid villigt medgiva, att det vid bedömningen av större eller
mindre studielämplighet eller sådan lämplighet överhuvud taget är förenat med
mycket stora svårigheter att uppnå ett rättvist avgörande. I varje fall torde
det ligga utom förefintliga möjligheter att uppnå full rättvisa, hur objektivt
bedömningen av föreliggande faktorer än söker sig fram. Man torde kunna
antaga att vissheten härom medverkat till studielånenämndens i utsikt ställda
övervägande av ytterligare åtgärder i syfte att uppnå vidgade möjligheter till
bedömandet av sökandes studielämplighet. Huruvida och i vilken omfattning
dylika möjligheter öppna sig genom besvarande av frågor rörande lärjunges
ambition, ordning och uppförande eller genom resultatet av psykologisk testning
undandrager sig givetvis mitt bedömande. Jag noterar emellertid med tillfredsställelse,
att studielånenämnden uppmärksammat, att betygsskalan kan
variera från en skola till en annan. Denna uppfattning ställer hela detta spörsmål
örn studiehjälp åt främst landsbygdens fattiga studiebegåvningar i sin alldeles
särskilda belysning.

Det förhåller sig nämligen i verkligheten så, att problemet om den högre
undervisningens öppnande även för landsbygdens ungdom först genom de här
ifrågavarande studiestipendierna äntligen kan sägas vara löst åtminstone i
princip. Tidigare stod ju denna undervisning till buds endast för den landsb.
ygdsungdom, som hade råd och möjligheter att utöver skolavgifterna och utgifter
för böcker m. m. även bestrida kostnaderna för kost och logi samt dyrare
kläder under skolgången. För denna ungdom bestodo olägenheterna med skolgången
huvudsakligast i nödtvånget att under större delen av året vistas borta
från hemmet. De avsevärda kostnaderna för denna skolgång begränsade även
för de välbärgade utbildningsmöjligheterna till allenast de bästa studiebegåvningarna
och i många fall till endast en ringa del av dessa. Den numera

Tisdagen den 30 april 1946.

Nr 17.

Svar pä interpellation. (Forts.)

genom studiestipendier utökade möjligheten att bereda även obemedlade och
mindre bemedlade ungdomar från landsbygden tillgång till utbildning i högre
läroanstalter har på intet sätt medfört någon ändring i den på landsbygden sedan
gammalt gängse uppfattningen, att sådan utbildning är avsedd endast för de
verkliga studiebegåvningarna. Ty även med nuvarande studiestipendier och
ersättning för resekostnader m. m. är det för landsbygdsbefolkningen förenat
med verkliga uppoffringar att hålla sina barn i långt avlägset belägna skolor,
och för den fattiga befolkningen bli dessa uppoffringar så mycket större som
med barnens skolgång i städer och tätorter följa utgifter till relativt betydande
belopp för skor och kläder, samtidigt som värdet av barnens arbetsbiträde
hemma bortfaller. Redan härigenom sker en utgallring av de studielämpliga till
enbart studiebegåvningarna. Men sedan skola dessa studiebegåvningar ytterligare
gallras icke blott med hänsyn till deras lämplighet för studier utan även
i avseende å behovet av studiehjälp. Hur sker egentligen motsvarande prövning
för lärjungar från städer och tätorter med egna högre läroanstalter? Sker
utgallringen där lika omsorgsfullt som fallet är beträffande landsbygdens ungdom?
Den invändningen att städernas och tätorternas ungdom icke kommer _ i
åtnjutande av stipendier saknar härvidlag all betydelse. Åt den beredes i varje
fall en bättre undervisning än som kommer landsbygdsungdomen till del, och
det är väl ingen som vågar påstå, att kostnaden för denna undervisning bestrides
uteslutande av elevernas skolavgifter. Det torde också vara ett ostridigt
faktum, att befolkningen i städer och tätorter betraktar tillgången till den högre
undervisningen såsom rätt och slätt en given rättighet, medan samma angelägenhet
för landsbygdsbefolkningen utgör en alldeles speciell förmån, avsedd
uteslutande för ett litet utvalt fåtal.

Med det nu anförda har jag på intet vis sökt vidga den i olika avseenden förefintliga
klyftan mellan stads- och landsbygdsbefolkningen. Jag har endast velat
påvisa, att landsbygdsbefolkningen i eget intresse nödgas begränsa tillströmningen
till de högre läroanstalterna av elever från landsbygden samt att tillkomsten
av studiestipendier endast i en högst begränsad omfattning öppnat möjlighet för
ett ytterst ringa antal av landsbygdens studiebegåvningar att komma i åtnjutande
av undervisning vid högre läroanstalter ävensom att denna förmån är
förenad med avsevärt större uppoffringar av olika slag än för i socialt och ekonomiskt
avseende likställda medborgare i städer och tätorter. När det sedan
visar sig att dessa möjligheter till högre undervisning genom tillämpningsbestämmelser
ytterligare begränsas genom myndigheternas försorg, förstår jag
till fullo den bittra besvikelse, som på sina håll kännes över den med så stora
förhoppningar motsedda reformen att göra den allmänna skolundervisningen
oberoende av social och ekonomisk belägenhet.

Utöver dessa kortfattade kommentarer ber jag till sist få fästa uppmärksamheten
vid ännu en sak, som enligt mitt förmenande bör tillmätas den största
betydelse vid fördelningen av stipendier åt vissa lärjungar för bedrivande av
högre studier. Jag syftar härvid på det sämre utgångsläget för de avlägset
belägna orternas ungdom i fråga örn folkskoleundervisningen vid jämförelse med
motsvarande undervisningsstandard i mera bebyggda trakter. Det ligger ju i
öppen dag att den grundläggande undervisningen i de avlägset belägna orterna
icke kan ordnas lika till fröt Issi :i Ilan de som fallet är i orter med större och
mera sammanträngd befolkning. I ena fallet får man nöja sig nied folkskolor
av B-typ, medan i andra fallet vanligen förekomma skolor av A-typ. Dessutom
lia do avlägsna orterna stora svårigheter litt i konkurrens nied folkrikarc traktor
lavia örn erforderliga lärarkrafter. Skillnaden mellan de olika orternas
lärarkrafter framträder huvudsakligen i större och minde pedagogisk erfarenhet,
en skillnad, som givetvis skulle utjämnas i den mån de avlägset belägna

Nr 17.

Tisdagen den 30 april 1946.

Svar på interpellation. (Forts.)

orterna finge behålla sina lärare någon längre tid. Men så är icke ofta fallet. De
folkrika trakterna nied sitt vidgade kulturliv locka, och följden blir täta
lärarbyten i de avlägsna orterna. Härigenom uppstå ryckningar i undervisningen,
och lärarna uppnå icke alltid nödig kontakt med bygden och dess befolkning.
I B-skolan är det heller icke möjligt att ägna eleverna samma grad av personligt
intresse som fallet är i A-skolan, när denna är som bäst. Redan dessa
förhållanden kunna bereda svårigheter för lärjungarna i dessa skolor att erhålla
stipendier för bedrivande av högre studier. De förefintliga olägenheterna kunna
givetvis icke läggas samhället till last, men ännu mindre dem, som anmäla sig
till erhållande av stipendier.

Vid sådant förhållande blir det så mycket mera nödvändigt för studielånenämnden
att vid fördelningen av stipendierna taga skälig hänsyn till de sökandes
olika förutsättningar och möjligheter att genom betyg styrka sin kompetens
att författningsenligt kunna tilldelas stipendier.

Till slut vill jag uttala min tacksamhet för herr statsrådets löfte att med
uppmärksamhet följa frågan örn urvalet av elever för erhållande av stipendium.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, herr statsrådet Erlander: Herr talman!
-lag vill i anledning av interpellantens anförande endast framhålla, att undervisningsväsendets
demokratisering kommer att ställa oss inför ganska besvärliga
problem. När vi som väl alla äro överens om skola riva ned de ekonomiska
barriärerna för den högre undervisningen, betyder detta att vi vidga rekryteringsbasen.
Det är självfallet nödvändigt att göra detta. Rekryteringen till vårt
kulturliv måste ske på basis av samhällets sammansättning i stort och får icke
skilja sig från denna på det sätt, som nu otvivelaktigt är fallet. Detta äro vi
ense örn. I denna målsättning har det emellertid aldrig legat någon vilja att till
olika studieområden och framför allt till de teoretiska studierna draga folk,
som inte ha möjligheter att hävda sig på ifrågavarande område. Jag tror att
det är ganska ödesdigert, örn man i så stor utsträckning underlättar möjligheterna
att bedriva teoretiska studier, att det skapas ett intellektuellt proletariat
i verklig mening. Man måste därför hålla på en viss gallring och en viss sortering.
Denna ståndpunkt har riksdagen alltid intagit. Jag vill i detta sam man -hang fästa uppmärksamheten på att den av min företrädare utfärdade läroverksstadgan,
som har fått vidkännas så mycken kritik på grund av att den
skärpt gallringen, är ett direkt resultat av denna rekvisition från riksdagens sida.
Denna gallring, d. v. s. att man skall försöka pressa fram ett gott urval av
för studier lämpliga elever, har alltid framstått som en förutsättning, då man
talat örn undervisningsväsendets demokratisering.

Jag vill dock gärna medge att ett gallringssystem för med sig konsekvenser
för det inre skolarbetet, som kunna bli ödesdigra, något som jag nu under mitt
arbete i skolkommissionen lärt mig ytterligare förstå. Ty det blir lätt så, att
man tillmäter betyg, tillfälliga prov etc. en oproportionerligt stor betydelse för
individernas framtida öde. Där ha vi haft det dilemma, i vilket vi befinna oss
och ur vilket vi uppriktigt sagt inte ha funnit vägarna. Hur skall man kunna,
vidga rekryteringsbasen, så att man verkligen på lämpligaste sätt tar hand örn
dem, som passa för praktiska yrken eller för teoretisk utbildning, utan att man
samtidigt tillmäter betygen för stor vikt? Man förstår att det är mot detta interpellanten
vänder sig. Jag är även för min del av den uppfattningen, att det
kan komma att förrycka skolarbetet, örn betygssättningen tillmätes en överdriven
betydelse.

Vi ha i år vid bedömandet av stipendieansökningarna gjort ett försök, som
har lett till att ett betydande antal stipendier ha gått ut till barn på landsb.yg -

Tisdagen den 30 april 1940.

Nr 17.

Svar på interpellation. (Forts.)

den. Av 7 450 ingivna ansökningar ha 4 902, alltså cirka två tredjedelar, blivit
beviljade. Ett vanligt skäl för avslag har varit boningsorten, d. v. s. att sökanden
icke har varit »landsbygdslärjunge». Det framgår av det av mig upplästa
interpellationssvaret, att studielånenämnden är fullt medveten örn att vi skola
fortsätta med de försök som nu gjorts att ta hänsyn till andra faktorer än berjan
delar också den uppfattning, som interpellanten givit uttryck åt i den
senare delen av sin interpellation, nämligen att man skall försöka tillämpa
samma principer för tillträde till läroverken för städernas oell landsbygdens
ungdom Vi hålla inom 1946 års skolkommission på med att undersöka huruvida
man skulle kunna finna enhetligare grunder för intagning i första klass
vid läroverken än de prov, som nu kanske på vissa orter medföra att stadernas
barn ha lättare att komma in i läroverken än landsbygdens.

Vi befinna oss emellertid här på ett nytt fält. Det är nu första gången som
dessa stipendier anlitas. Jag tycker uppriktigt sagt att vi klarat saken ganska
hyggligt det första året med hänsyn till de svårigheter som föreligga. Jag ar
dock glad örn riksdagen i likhet med mig har sin uppmärksamhet riktad pa att
man inte skall låta betygsraseriet få alltför stort spelrum och i alltför stor utsträckning
sätta sin prägel på våra barns möjligheter att kornmal åtnjutande
av en högre undervisning. Mjell detta innebär, herr talman, en liten i rontiorskjutning
både för riksdagen och ecklesiastikdepartementet.

Herr Larsson, i Östersund: Herr talman! Jag har ingen anledning att ingå
på frågan, huruvida de normer som äro fastställda för utdelningen av dessa
stipendier äro lämpligt avvägda eller ej. Men jag skall exemplifiera denna debatt
med att nämna, att jag för några år sedan hade anledning att undersöka
betygen i en del kommunala mellanskolor och jämföra dem med realskolornas
betyg. Man får måhända inte draga alltför långt gående slutsatser av den lilia
undersökning jag gjorde, men det framgick i varje fall av densamma, att betygssumman
i de kommunala mellanskolorna var högre än betygssumman i de
läroverks realskola som jag jämförde med. Detta skulle alltså tyda pa att eleverna
i de kommunala mellanskolorna pa landsbygden skulle ha hatt tattare
att erhålla stipendier än realskoleeleverna i den ifrågavarande stadens läroverk.

Det är ju i och för sig beklagligt, att det inte går att få några som helst enhetliga
normer för betygssättningen. Ecklesiastikministern är val förtrogen
med att det finns läroverk här i landet, där man nästan sätter en ära i att vara
sträng i fråga örn krav på eleverna och alltså i allmänhet är mycket njugg beträffande
betygen, medan däremot andra läroverk äro frikostigare. Och nar det
kan gälla tiondedelar för att uppnå ett stadgat betygsminimum, ar det tydligt
att denna olika syn på betygssättningen kan ha vissa konsekvenser tor eleverna Såsom

själv lärare vet jag, att det är mycket svårt att få fram ett system
med enhetlighet i betygssättningen. En möjlighet vore, att värjo skola Hnge
föra årlig statistik över sina betyg och att man bland lararfolket linge tinna
sig i att ha i stort sett normerande medelbetyg. Studiematerialet kan naturligtvis
variera från klass till klass och kanske någon gång från landsända till landsända,
men i det stora hela jämnar det nog ut sig med tiden. Så länge man schematiskt
håller på en viss uppnådd betygssumma såsom förutsättning tor erhållande
av stipendium, bör man vara mycket angelägen att finna en lösning pa
detta problem och alltså söka få till stånd möjligheter till en bättre avvägning i
fråga örn betygen de olika undervisningsanstalterna emellan.

Härmed var överläggningen slutad.

Nr 17.

Tisdagen den 30 april 1946.

§ 4.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts å kammarens bord
vilande proposition, nr 238, angående anslag för budgetåret 1946/47 till trådradioanläggningar.

§ 5.

Föredrogos var för sig följande på kammarens bord liggande motioner- och
hänvisades därvid

till konstitutionsutskottet motionerna:
nr 461 av herr Haggblom m. fl.; och
nr 462 av herr Svensson i Stenkyrka m. fl.;

till statsutskottet motionerna:
nr 463 av herr Staxäng;

nr 464 av herrar Haggblom och Janson i Frändesta;

nr 465 av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl.;

nr 466 av herr Mosesson;

nr 467 av herr von Friesen m. fl.;

nr 468 av herr Lindberg; och

nr 469 av herr Nolin m. fl.;

till bevillningsutskottet motionerna:

nr 470 av herr Wiberg m. fl.;

nr 471 av herr Olson i Göteborg m. fl.;

nr 472 av herrar Ohlin och Kristensson; samt

nr 473 av herr Hagberg i Malmö m. fl.;

till behandling av lagutskott motionerna:
nr 474 av herr Nilsson i Göteborg; och
nr 475 av herrar Karlsson i Grängesberg och Gavelin; samt

till särskilda utskottet motionen nr 476 av herr Nilson i Spånstad m. fl.

§ 6.

Föredrogs den av fru Tioman vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation till herr
statsrådet och chefen för finansdepartementet, angående ytterligare ersättning
till fru Olga Raatamaa för hennes hjälpverksamhet gentemot flyktingar.

I samband därmed upplästes följande från fru Boman till kammarens talman
inkomna telegram:

Prästholmen LL 294 40/37 30/4 1150

Talman Sävström, riksdagen, Stockholm.

Då de tidningsuppgifter, på vilka min torsdagen den 26 april framställda
interpellation^ grundades, befanns, i väsentliga delar felaktiga, hemställer jag
härmed att få återkalla nämnda interpellation.

Märta Boman

Namnunderskriften bestyrker:

E. Nylund,
telegrafexpeditör.

Kammaren lät vid den sålunda gjorda återkallelsen bero.

Tisdagen den 30 april 1946.

Nr 17.

§ 7.

Föredrogs den av herr Hedlund i Rådom vid kammarens nästföregående sammanträde
gjorda, men då bordlagda anhållan att få framställa interpellation
till herr statsrådet Ericsson, angående framkörningspremier å brännved under
stundande avverkningssäsong.

Kammaren biföll denna anhållan.

§ 8.

Till bordläggning anmäldes

konstitutionsutskottets utlåtande, nr 14, i anledning av väckta motioner
angående utredning av frågan om omläggning av riksdagens budgetarbete;

statsutskottets utlåtanden:

nr 96, i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående anslag för
budgetåret 1946/47 till vissa byggnadsarbeten m. m.;

nr 97, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till småskoleseminarierna;

nr 98, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa byggnadsfrågor
m. m. inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde;

nr 99, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående åtgärder i anledning
av förgiftningsfaran vid gengasdrift;

nr 100, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till Medicinalstyrelsen: Avlöningar m. m.;

nr 101, i anledning av väckta motioner angående upphörande av den »erkänsla»,
som vid försäljning av vissa fastigheter betalas till Lunds domkyrka;

nr 102, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser utrikesdepartementets verksamhetsområde;

nr 103, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser försvarsdepartementets verksamhetsområde;

nr 104, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46, i vad propositionen
avser handelsdepartementets verksamhetsområde;

nr 105, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till landsfogdarna m. fl.;

nr 106, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående bidrag till driften
av anstalter för bildbara sinnesslöa m. m.; och

nr 107, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till Krigsrätterna: Avlöningar, m. m.;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 28, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
utsträckt tillämpning av lagen den 4 juni 1943 (nr 274) örn förlängd giltighetstid
för ränte- och utdelningskuponger, m. m.;

nr 29, i anledning av väckt motion örn utredning angående sänkning av emeritiåldern
för ordinarie präster;

nr 30, i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående ändring i lagen den 17 juni 1938 (nr 318) örn avbrytande av havandeskap,
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner; och

nr 31, i anledning av väckta motioner örn förnyad översyn av frågan örn
landsbygdens brandväsen;

Nr 17.

Tisdagen den 30 april 1946.

andra lagutskottets utlåtande, nr 26, i anledning av väckta motioner angående
ändrad lydelse av 10 § i förordningen örn uttagning under fredstid av
vissa förnödenheter för krigsmaktens behov (uttagningsförordning) ;

andra kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:
nr 10, i anledning av väckt motion angående inrättande av en statlig teaterhögskola; nr

11, i anledning av väckt motion örn utredning av frågan angående modernisering,
större spridning och eventuellt förbilligande av de statliga publikationerna;
och

nr 12, i anledning av väckt motion örn utredning angående yrkesskolornas
och folkhögskolornas ställning och uppgifter i samhället; samt

andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtanden:
nr 7, i anledning av väckt motion angående utredning örn införande av genomgående
taxeberäkning mellan järnväg och därtill anslutna billinjer; och
nr 8, i anledning av väckta motioner dels angående utredning av frågan örn
ett enhetligt pris inom hela landet för flytande drivmedel till motorfordon,
dels angående utredning örn utjämning av de avståndsbetingade prisvariationerna
i fråga örn flytande motorbränsle, dels ock om utredning angående ett
enhetligt pris på flytande motorbränsle.

§ 9.

Avlämnades följande motioner, nämligen av:

herr Larsson i Luttra, nr 477, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 224, angående utbyggnad av reumatikervården; samt

herrar Severin i Gävle och Orgård, nr 478, likaledes i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition, nr 224;

herrar Johansson i Stockholm och Nordström i Kramfors, nr 479, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition, nr 225, angående vissa anslag till fångvården
m. m.;

herr Hansson i Skediga och fru Gustafson, nr 480, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition, nr 233, angående åtgärder för beredande av vila och
rekreation åt mödrar och barn;

herrar Johansson i Stockholm och Nordström i Kramfors, nr 481, i anledning
av Kungl. Maj :ts proposition, nr 234, angående anslag till statens tvångsa-rbets-
och alkoholistanstalter;

fru Alvén och fru Nordgren, nr 482, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition,
nr 231, med förslag till lag örn dyrtidstillägg under budgetåret 1946/47 å folkpensioner,
invalidunderstöd och barnbidrag, m. m.;

herr Henriksson, nr 483 och 484, båda i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 221, med förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni 1945
(nr 420) örn semester, m. m.; samt

herrar Dahlgren och Jansson i örebro, nr 485, likaledes i anledning av
Kungl. Maj:ts proposition, nr 221.

Vidare avgåvos följande motioner i anledning av Kungl. Maj:ts proposition,
nr 220, med förslag till lag örn folkpensionering, m. m., nämligen:
nr 486 av herr Senander m. fl.;
nr 487 av herr Andersson i Löbbo m. fl.;
nr 488 av herr Ohlin m. fl.;
nr 489 av herr Larsson i Stockholm;
nr 490 av herrar Andersson i Alfredshem och Lindholm;
nr 491 av herr Johansson i Torp;

Tisdagen den 30 april 1946.

Nr 17.

nr 492 av herr Larsson i Östersund m. fl.;
nr 493 av herr Ekdahl;
nr 494 av herr Andersson i Dunker m. fl.;
nr 495 av herr Fagerholm; och
nr 496 av herr Werner m. fl.

Slutligen avlämnade herr Lersson i Landafors en av. honom m. fl. undertecktecknad
motion, nr 497, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition, nr 222,
med anhållan örn riksdagens yttrande angående avvecklingen av den allmänna
omsättningsskatten.

Samtliga dessa motioner bordlädes.

§ 10.

Herr talmannen lämnade på begäran ordet till

Interpellation.

Fröken Öberg, som anförde: Herr talman! För några dagar sedan inträffade
här i Stockholm ett fruktansvärt morddrama som djupt upprört allmänheten.
Jag skall inte ingå på några detaljer — de äro alltför väl kända. M,en det är
några frågor man måste göra sig med anledning av det inträffade.

Hur kan det vara möjligt att en man,, som tidigare förklarats helt otillräknelig,
med en sådan meritlista som den sjuke samt med den sa sent som 1 94 4
förövade misshandelshistorien på »Fåfängan» bakom sig efter knappt ett års
vård på sinnessjukhus åter släpps ut, efter allt att döma utan någon strängare

övervakning? . .. ... .... ,. ,

Enligt övervakarens uppgift kände denne ju inte nämnvärt till patientens
förflutna. Något som iför en lekman synes högst märkvärdigt, ty övervakaren
örn någon borde väl för att kunna rätt följa och bedöma den övervakades handlingar
ha något så när reda på hans förflutna.

Nu är jag fullt medveten örn att såväl internering som övervakning av de
sinnessjuka är ett mycket ömtåligt ämne, som bör behandlas med den. största
varsamhet, men detta får inte hindra att nian när något sadant kan inträffa
sorn nu skett ställer frågan: Brister det på någon punkt i vårdnaden av dessa

S^Med hänvisning till det ovan sagda ber jag, herr talman, örn andra kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen för socialdepartementet få framställa
följande frågor:

Hur fungerar det nuvarande utskrivningssystemet

Är det någon bestämmelse i lagen eller i instruktionen för övervakningen som
bör ändras för att örn möjligt förhindra ett upprepande av det nu inträffade?

Örn så är förhållandet, kan det förväntas att herr statsrådet föranstaltar örn
en översyn av nu gällande bestämmelser?

Denna anhållan bordlädes.

§ 11.

Ordet lämnades på begäran till

Interpellation.

Herr Hansson i Skediga, som yttrade: Herr talman! Det nuvarande läget på
arbetsmarknaden kännetecknas av stor brist på arbetskraft på alla områden.
Detta gäller icke endast jordbruket, där arbetsbristen antagit kronisk karaktär,
utan även industrien, där betydande underskott på arbetskraft finnes mom vissa
näringsgrenar. Den uppkomna situationen beror dels på den enastående högkonjunktur,
som för tillfället råder, och dels på befolkningsutvecklingen. Den
tidigare kraftiga ökningen av folkmängden i de arbetsföra åldrarna har efterträtts
av stagnation. Samtidigt med denna utveckling försiggår en förskjutning

Nr 17.

Tisdagen den 30 april 1946.

Interpellation. (Forts.)

inom de arbetsföra åldrarna mot högre åldersgrupper. Detta måste i sin kaleda
till minskad arbetseffektivitet, eftersom avgången på grund av sjukdom,
olycksfall m. m. blir större vid högre ålder.

Den stora efterfrågan på arbetskraft gör det nödvändigt att tillvarataga alla
tillgängliga resurser. Det är tva stora folkgrupper, som genom sina arbetsinsatser
väsentligen kunna bidraga att lätta bristen på arbetskraft, nämligen de
partiellt arbetsföra och pensionärerna. Beträffande den förra gruppen arbetar
sedan flera ar tillbaka en kommitté för att finna på utvägar att placera de icke
fullt arbetsdugliga i förvärvslivet. Detta är icke blott en åtgärd av stor samhällsekonomisk
betydelse utan även en trängande humanitär och social angelägenhet.
Det bör även framhållas, att genom egna arbetsinsatser minskas behovet
av understöd från det allmännas sida förutom att eget arbete skänker
nytt livsmod, och en hoppfullare inställning till livet. Det är därför att hoppas,
att kommittén ifråga inom en snar framtid skall kunna framlägga förslag örn
en tillfredsställande lösning av de delvis arbetsföras problem.

Vad angår den andra stora befolkningsgrupp, som kan anses utgöra en värdefull
arbetskraftsreserv, ligga svårigheterna på ett annat plan. Det gäller
främst huvudparten av de gamla över 67 år, tilläggspensionärerna, beroende på
utformningen av reglerna för erhållande av tilläggspension. Gällande bestämmelser
stadga som bekant att avdrag på pensionen skall företagas vid förekomsten
av egen inkomst utöver visst lågt belopp. Det är givet att dylika regler
högst menligt påverka pensionärernas intresse att erbjuda marknaden sina
tjänster. Man får inte. förtänka de gamla, av vilka de flesta lia ett strävsamt
liv bakom sig, örn de inte vilja taga arbete på dylika villkor.

Å andra sidan är det önskvärt att pensionärernas arbetskraft i största möjliga
utsträckning tages i anspråk. Det ligger då närmast till hands att undanröja
de ogynnsamma omständigheter, som hindra pensionärerna från att göra en
produktiv arbetsinsats. Det är ur dessa synpunkter högeligen tillfredsställande
att behovsprövningen föreslås bli slopad i fråga örn de nya ålderspensionerna.
Dessa skola emellertid icke träda i kraft förrän den 1 januari 1948, alltså örn
ett och ett halvt år. Av många tecken att döma synas dock de två närmaste åren
komma att karakteriseras av stort behov av arbetskraft. Det vore därför till
stor fördel örn man redan nu kunde ändra gällande bestämmelser, så att tillläggspensionärerna
finna förenligt med sina intressen att i ökad omfattning
ställa sin arbetskraft till näringslivets förfogande.

. Det gäller då att finna en form för prövningen av nu utgående tilläggspensioner,
så att de icke minskas genom egen arbetsinkomst. Det är klart att en
sådan anordning måhända kan stöta på svårigheter, men dessa torde icke vara
större än att de kunna övervinnas. Man skulle kunna tänka sig att behovsprövningen
av tilläggspensionerna för tillfället sattes ur kraft. Det torde i nuvarande
situation vara av ytterligt stor betydelse att pensionärerna uppmuntras att
ställa sin arbetskraft i produktionens tjänst.

Med stöd av det anförda får jag anhålla örn andra kammarens tillstånd att
till ^statsrådet och chefen för socialdepartementet framställa följande fråga:

Kan man förvänta att herr statsrådet ämnar låta vidtaga sådana åtgärder,
att den arbetskraftsreserv, som de partiellt arbetsföra och pensionärerna utgöra, i
ökad utsträckning och snarast möjligt kunde komma arbetsmarknaden till godo?

Denna anhållan bordlädes.

§ 12.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

Tisdagen den 80 april 1946.

Nr 17.

nr 8, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1946/47 under åttonde
huvudtiteln, avseende anslagen inom ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;

nr 172, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp för telegrafverkets
räkning av fastigheten Heimdal nr 1 i Stockholm;

nr 173, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till kraftstation vid Jösseforsen m. m.;

nr 174, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till lån till Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag m. m.;

nr 175, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till anordnande av telefonkabel å bandelen Köping—Frövi m. m.;

nr 176, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag för budgetåret
1946/47 till iståndsättning av uthyrningsfastigheter vid Drottningholms
slott;

nr 177, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående disposition av
vissa äldre reservationsanslag; och

nr 178, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förfogande
över visst äldre reservationsanslag.

§ 13.

Justerades protokollsutdrag.

Kammarens ledamöter åtskildes härefter kl. 4.43 em.

In fidem
Gunnar Britth.