1945. Första kammaren. Nr II
ProtokollRiksdagens protokoll 1945:11
RIKSDAGENS PROTOKOLL
1945. Första kammaren. Nr II.
Lördagen den 3 mars.
Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen; och dess förhandlingar leddes
av herr förste vice talmannen.
Herr statsrådet Danielson avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 86, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 21
juni 1940 (nr 540) örn ^^skadeersättning;
nr 90, med^ förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
(nr 420) angående begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension;
nr 91, med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 5
februari 1943 (nr 28) med särskilda bestämmelser örn begränsning av vinstutdelning
från aktiebolag;
nr 92, med förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 15
december 1939 (nr 856) örn utbetalande av krigsriskersättning till sjömän;
nr 93, med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni
1943 (nr 458) örn inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka
skog;
nr 107, angående ombyggnad av järnvägslinjen Harmånger—Bergsjö till
normalspår;
nr 108, angående fortsatt elektrifiering av statsbanenätet under budgetåret
1946/47;
nr 109, angående inköp för telegrafverkets räkning av riksbankens fastighet
i Kalmar;
nr 110, angående befrielse för stationsmästaren F. E. Pettersson från utgivande
av visst skadeståndsbelopp;
nr lil, angående disposition av vissa äldre reservationsanslag;
nr 112, angående vissa pensionsbestämmelser för lärarinnor vid de statsunderstödda
enskilda läroanstalterna m. m.;
nr 113, angående statsbidrag till hem för kroniskt sjuka;
ar 117, angående befrielse för H. B. E. Eriksson m. fl. från betalningsskyldighet;
nr
118, angående fortsatt tullfrihet för viss sjukvårds-, beklädnads- och
sjuktransportmateriel;
nr 120, angående omskolning av i militärtjänst skadade;
nr 121, angående fortsatt giltighet av gällande skattegruppering;
nr 123, angående anslag till Krigsrätterna: Avlöningar, m. m.;
nr 124, angående filmverksamheten vid försvarsväsendet;
nr 125, angående nedsättning av räntan å tertiärlån m. m.;
nr 126, angående anslag till viss maskinanskaffning för flygtekniska försöksanstalten
m. m.; samt
nr 128, med begäran om bemyndigande att utfärda bestämmelser örn hyresbidrag
till ovana skogsarbetare.
Herr Linderot anmälde, att han åter infunnit sig vid riksdagen.
Första hammarens protokoll 1945. Nr 11.
1
2
Nr 11.
Lördagen den 3 mars 1945.
Upplästes en till kammaren inkommen ansökning, som jämte därvid fogat läkarintyg
var så lydande:
Till riksdagens första kammare.
Åberopande bifogade läkarintyg får jag anhålla om ledighet från riksdagsarbetet
från och med den 1 till och med den 22 mars 1945.
Kvarnby den 26 februari 1945.
Axel Löfvander,
riksdagsman för Malmöhus län.
Härmed intygas, att riksdagsmannen Axel Löfvander, född den 16 april
1880 från Södra Sallerup, vilken sedan den 18 januari vårdas å medicinska kliniken
i Lund för ledgångsreumatism, på grund av denna sin sjukdom är oförmögen
att deltaga i riksdagsarbetet under tiden den 1 till och med den 22 mars.
Lunds lasarett den 28 februari 1945.
Sven Ingvar,
professor.
Den begärda ledigheten beviljades.
Anmäldes och godkändes andra lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 42, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 15 § lagen den 16 maj 1930 (nr 138) örn arbetstidens
begränsning, m. m.;
nr 43, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 7 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) örn vissa
av landsting eller kommun drivna sjukhus; samt
nr 44, i anledning av väckt motion om viss ändring i förordningen örn blindhetsersättning.
Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 45, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
örn fortsatt giltighet av förordningen den 8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings-
och utskänkningsskatt å spritdrycker;
nr 46, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
örn fortsatt uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt å motorsprit;
nr 47, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
örn fortsatt giltighet av förordningen den 18 juni 1937 (nr 481) angående rätt
för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser örn stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper;
nr 48, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
örn ändring i förordningen den 11 juli 1919 (nr 406) angående försäljning av
pilsnerdricka; samt
nr 49, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
angående fortsatt tillämpning av förordningen den 21 juni 1940 (nr 561) örn
tilläggsskatt å bensin, m. m.
Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 52, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars 1943 (nr 78) om jämkning av
arrendeavtal i vissa fall, m. m., såvitt angår anslagsfrågan; och
Lördagen den 3 mars 1945.
Nr 11.
3
nr 53, i anledning av Kungl. Majit» proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestämmelser
örn mätning av ved och annat virke, m. m., såvitt angår anslagsfrågan.
Upplästes och lades till handlingarna två till kammaren inkomna protokoll,
så lydande:
År 1945 den 28 februari sammanträdde kamrarnas valmän för att utse
riksdagens militieombudsman; och befunnos efter valförrättningens slut rösterna
hava utfallit sålunda:
herr hovrättsrådet Ivar Lamech Wieslander 40 röster,
i följd varav herr hovrättsrådet Ivar Lamech Wieslander blivit till riksdagens
militieombudsman utsedd.
Karl Wistrand. Axel Lindqvist.
K. A. Westman. Oscar Carlström.
År 1945 den 28 februari sammanträdde kamrarnas valmän för att utse
en ställföreträdare för riksdagens militieombudsman; och befunnos efter valförrättningens
slut rösterna hava utfallit sålunda:
herr hovrättsrådet Nils Ivan Regner 40 röster,
i följd varav herr hovrättsrådet Nils Ivan Regner blivit utsedd till militieombudsmannens
ställföreträdare.
Karl Wistrand. Axel Lindqvist.
K. A. Westman. Oscar Carlström.
På framställning av herr förste vice talmannen beslöts att riksdagens kanslideputerade
skulle genom utdrag av protokollet underrättas örn dessa val samt
anmodas låta uppsätta och till kamrarna ingiva förslag dels till förordnanden
för de valda, dels ock till skrivelse till Konungen med anmälan örn de förrättade
valen.
Vidare upplästes följande till kammaren inkomna protokoll:
År 1945 den 28 februari sammanträdde kamrarnas valmän för utseende av
kommitterade för tryckfrihetens vård; och befunnos efter valförrättningens
slut hava blivit till kommitterade utsedda:
teologie doktorn, biskopen Tor Julius Efraim Andra: .... med 21 röster,
f. d. justitierådet Johannes Natanael Gärde.............. » 21 » ,
generaldirektören Henning Vilhelm Leo ................ » 21 » ,
redaktören David Laurentius Ollén .................... » 21 » ,
juris doktorn, universitetskanslern Bo Östen Undén ...... » 21 » ,
filosofie doktorn, professorn Erik Ludvig Wellander...... » 16 » .
\
Knut Petersson. Axel Lindqvist.
S. G. W. Wahlund. Oscar Carlström.
På gjord proposition beslöt kammaren, att det nu upplästa protokollet skulle
läggas till handlingarna ävensom att riksdagens kanslideputerade skulle genom
utdrag av protokollet underrättas örn detta val samt anmodas låta uppsätta
och till kamrarna avgiva förslag till förordnanden för de valda.
Föredrogos och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj:ts propositioner: -
4
Nr 11.
Lördagen den 3 mars 1945.
nr 58, med förslag till lag om fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen
den 22 juni 1939 (nr 293);
nr 59, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 30 december
1939 (nr 951) angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varor
m. m. ;
nr 60, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1942
(nr 493) örn avverknings skyldighet; samt
nr 61, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 12 december
1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts proposition nr 65,
med förslag till avlöningsreglemente för personal vid krigsmakten under krigstjänstgöring
(krigsavlöningsreglemente).
Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts proposition
nr 94, angående anslag till veterinärinrättningen i Skara.
Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 95, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 3 § rekvisitionslagen
den 30 juni 1942 (nr 583), m. m.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 96, angående anslag till granskningsnämnden för vissa patentansökningar
m. m.;
nr 98, angående anordnande av lokaler för högsta domstolen och Svea hovrätt;
nr
99, angående tillbyggnad till landsstatshuset i Kalmar m. m.; samt
nr 100, angående nyanskaffning av ånglok.
Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet Kungl. Maj:ts proposition nr
101, angående årligt understöd åt vissa förutvarande arbetare m. fl. å Hamre och
Såtenäs egendomar.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 102, angående samarbete med Stockholms stad för uppförande och drift
av en kvinnoklinik vid Sabbatsbergs sjukhus; samt
nr 103, angående inrättande av ett tekniskt gymnasium i Hälsingborg.
Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj :ts propositioner:
nr 104, angående ytterligare anslag till prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område för budgetåret 1944/45; samt
nr 105, angående ytterligare anslag för undersökningar rörande vissa vattenregleringsföretag.
Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj :ts proposition
nr 106, med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av krigsfamiljebidragsförordningen
den 30 juni 1942 (nr 521).
Lördagen den 3 mars 1945.
Nr 11.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet nedannämnda motioner:
nr 297, av herr Elmgren m. fl.,
nr 298, av herr Petersson, Emil, m. fl.,
nr 299, av herr Andersson, Elon, m. fl., samt
nr 300, av herr Näsgård m. fl.,
alla i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående studiehjälp för högre
undervisning åt landsbygdens ungdom m. m.
Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet den av herr Bondeson m. fl.
väckta motionen, nr 301, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ändring i grunderna för försäkring med statsbidrag mot förluster på grund av
smittsamma husdjurssjukdomar.
Föredrogos och bordlädes Kungl. Maj :ts denna dag avlämnade propositioner
nr 86, 90—93, 107—113, 117, 118, 120, 121, 123—126 och 128.
Herr Lindblom erhöll på begäran ordet och anförde: Herr förste vice tal- interpellation
man! Vid 1942 års riksdagsbehandling av propositionen örn höjd tobaksskatt kom äng. en av
jämväl frågan om återförsäljarnas rabatter under övervägande. Föredragande ''oöafomonodepartementschefen
fann icke skäl föreligga att företaga en sänkning av rabatt- ^abattsänk
satserna, vilka i avvaktan på en kommande reglering av tobakshandeln borde ning.
utgå oförändrade. Ej heller priskontrollnämnden ansåg sig böra tillstyrka den
rabattsänkning, som tobaksmonopolet i detta sammanhang ifrågasatte.
Bevillningsutskottet däremot ställde sig välvilligt till den av tobaksmonopolet
föreslagna sänkningen av rabatterna. I samband därmed uttalade utskottet, att
därest en sänkning skulle ifrågakomma, borde ett subventionssystem för vissa
specialaffärer införas. Riksdagen biföll emellertid en reservation, som anslöt
sig till propositionen, och uttalade sig därmed mot såväl sänkningen av rabatterna
som den ifrågasatta subventionen.
Tobaksmonopolet har nu emellertid enligt meddelanden i pressen från och med
den 1 mars genomfört en sänkning av rabatterna — vilka för närvarande äro
i genomsnitt 10,6 procent -—■ till 9 procent. I samband därmed har monopolet
dessutom infört en form av subvention genom att hyresbidrag i viss utsträckning
tills vidare skola utgå till specialtobakshandlare. Såvitt man av tillgängliga
siffror och med hänsyn till affärsläget kan bedöma synes skäl för denna rabattsänkning
knappast föreligga. På tobakshandlarhåll framhålles, att monopolet
vid beräkningen av tobakshandlarnas inkomster icke synes ha tagit tillbörlig
hänsyn till omkostnadernas stegring, bortfall av vissa rabatter efter importens
monopolisering från och med den 1 juli 1943 och den stora ökningen av trafikkiosker
och andra affärer med tobaksförsäljning. Därtill kommer, att tobaksskatten
under januari enligt uppgift inbringat 3,8 miljoner mindre än motsvarande
månad 1944, varav framgår, att omsättningen synes vara i nedgående.
Beslutet vid 1943 ars riksdag vad det gäller detaljhandelns rationalisering kan
heller icke anses vara till fullo genomfört.
Oa,vsett hur det emellertid förhåller sig med avseende å det skäliga eller oskäliga
i de angivna rabattsatserna, iir särskilt den formella behandlingen av ärendet
synnerligen anmärkningsvärd.
När tobaksmonopolet såsom motivering för rabattsänkningen jämväl hänvisar
till 1943 års reform av importen och detaljhandeln med tobaksvaror, är det skäl
att erinra örn en betydelsefull detalj i vad riksdagen beslöt nämnda år. Här
åsyftas inrättandet av statens tobaksnämnd, vars uppgift bl. a. är att »i frågor
6
Nr 11.
Lördagen den 3 mars 1945.
Interpellation ang. en av tobaksmonopolet företagen rabattsänkning. (Forts.)
rörande införsel av utländska tobaksvaror samt rörande förhållandet mellan
monopolets utövare och de enskilda återförsäljarna efter erforderliga undersökningar
till monopolets utövare avgiva begärda yttranden eller, när skäl därtill
äro, egna framställningar».
Genomförande av rabattsänkningar och införande av statlig subvention till
vissa detaljhandlare genom s. k. hyresbidrag måste anses vara betydelsefulla
frågor inom den näring det här gäller och i dess förhållande till statsmakterna.
De ha ju också, som tidigare framhållits, varit föremål för regeringens och riksdagens
intresse. Här måste anses föreligga ärenden, rörande vilka statens tobaksnämnd
bör avgiva yttrande. Så har emellertid icke varit fallet. För nämnden
kom beslutet som en överraskning. Tobaksmonopolets handlingssätt att sålunda
med åsidosättande av den av statsmakterna tillsatta tobaksnämnden fatta ifrågavarande
beslut måste anses vara så anmärkningsvärt, att riksdagen bör bli i
tillfälle att ventilera detsamma.
Under hänvisning till det anförda får jag anhålla örn kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för finansdepartementet få framställa följande
frågor:
1. Anser herr statsrådet, att tobaksmonopolets nu vidtagna rabattsänkning
m. m. utan hörande av statens tobaksnämnd är ett lämpligt förfaringssätt och
står i överensstämmelse med gällande föreskrifter?
2. Örn så icke är fallet, har herr statsrådet för avsikt att vidtaga några
åtgärder med anledning av det uppkomna läget?
På gjord proposition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 3, i anledning av väckta motioner örn utredning angående rätt för sjuka
personer att utan personlig inställelse utöva rösträtt vid allmänna val; samt
nr 4, i anledning av väckt motion örn utredning angående inrättande av ett
skogs departement;
statsutskottets utlåtanden:
nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1945/46 under andra
huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedepartementets verksamhetsområde
jämte i ämnet väckta motioner;
nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till kolonisation
för estlandssvenskarna; samt
nr 33, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen å kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond gjorda framställning örn anslag till
örn- och tillbyggnad av patent- och registreringsverkets ämbetsbyggnad;
bevillningsutskottets betänkanden:
nr 13, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utsträckning i vissa
fall av i 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen stadgade tidsfrister för åtnjutande av
tullfrihet;
nr 14, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående temporär utsträckning
av rätten för fiskefartyg att intaga gods från provianteringsfrilager i vissa
städer; samt
nr 15, i anledning av väckt motion angående rätt till restitution av kronooch
kommunalutskylder efter genomgången långvarig sjukdom;
Lördagen den 3 mars 1945.
Nr 11.
7
bankoutskottets utlåtanden:
nr 5, angående verkställd granskning av riksbankens och riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning; samt
nr 6, angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekets styrelse och
förvaltning;
första lagutskottets utlåtanden:
nr 3, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 2 och 3 §§ förordningen den 9 maj 1924 (nr 118) med
vissa bestämmelser angående handel med brännved och annat virke i löst mått;
nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
örn ändrad lydelse av 10 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207);
nr 5, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn ändring
i strafflagen för krigsmakten, m. m.;
nr 6, i anledning av väckta motioner örn skyddsbestämmelser för omogna
skogsbär;
nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning från
kyrkofonden för övertalig personal vid domänverket; samt
nr 8, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn ändrad
lydelse av 88 § växellagen, m. m.;
andra lagutskottets utlåtanden:
nr 7, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av
jord å landet;
nr 12, i anledning av väckt motion angående förstärkning av s. k. ofullständiga
jordbruk med skog från statens och bolagens m. fl. skogsdomäner; samt
nr 13, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 8 § lagen den 21 september 1915 (nr 362) örn behörighet
att utöva läkar konsten; ävensom
jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 6, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av fastigheten
Gottsta I142 i Häverö socken; samt
nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande att
försälja viss kronan tillhörig fast egendom.
Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.25 eftermiddagen.
In fidem
G. H. Berggren.
8
Nr 11.
Tisdagen den 6 mars 1945.
Tisdagen den 6 mars.
Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.
Herr statsrådet Möller avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 129, angående bemyndigande för järnvägsstyrelsen att åtaga sig borgensansvar
för lån till aktiebolaget Svenska godscentraler m. fl. bolag;
nr 130, angående införlivande i statsbanenätet av Stockholm—-Västerås—
Bergslagens järnvägar;
nr° 135, angående vissa investeringar i telegrafverkets fond och luftfartsfonden
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45;
nr 136, angående anslag till häradsskrivama för budgetåret 1945/46; samt
nr 137, angående gäldande av viss ersättning till baltiska flyktingar.
Justerades protokollen för den 27 och den 28 nästlidne februari.
Upplästes tre till kammaren inkomna ansökningar, vilka jämte därvid fogade
läkarintyg voro så lydande:
Till riksdagens första kammare.
Med hänvisning till bifogade läkarintyg får jag härmed anhålla om ledighet
från riksdagsarbetet till påsklovets början.
Mösseberg den 3 mars 1945.
Harald Åkerberg.
Redaktör H. Åkerberg, som lider av hjärtsjukdom, vårdas för denna på Mössebergs
sanatorium, vilket härmed intygas.
Mösseberg den 3 mars 1945.
H. Blomström,
leg. läk., överläkare.
Till riksdagens första kammare.
Med stöd av bifogade läkarintyg får jag vördsamt anhålla örn ledighet från
riksdagsgöromålen under tiden från och med den 5 till och med den 10 dennes.
Övertorneå den 4 mars 1945.
C. Fr. Carlström.
Rektor C. Fr. Carlström är på grund av sjukdom, Syndroma Menierii, oförmögen
att från den 3 mars 1945 och tills vidare deltaga i riksdagsarbetet, vilket
intygas på begäran.
Övertorneå den 2 mars 1945.
Walter O. Hollertz,
prov.läk.
Tisdagen den 6 mars 1945.
Nr 11.
9
Till riksdagens första kammare.
Hänvisande till bilagda läkarintyg får jag härmed vördsamt anhålla örn ledighet
från riksdagsgöromålen intill denna månads utgång.
Tranås den 1 mars 1945.
Nils Gabrielsson.
Att riksdagsman Nils Gabriel Gabrielsson, som f. n. vårdas å Tranås Kuranstalt
för led- och muskelreumatism, icke kan deltaga i riksdagsarbetet under
tiden 1 mars—31 mars 1945, intygas härmed.
Tranås den 1 mars 1945.
Nils Åhlén,
Överläkare.
De begärda ledigheterna beviljades.
Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:
nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
örn anslag för budgetåret 1945/46 till säkerhetsanstalter för sjöfarten;
nr 51, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1945/46, i vad avser
handelsdepartementets verksamhetsområde; samt
nr 54, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen under tolfte
huvudtiteln gjorda framställningar örn anslag för budgetåret 1945/46 till allmänna
indragningsstaten.
Föredrogos och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj:ts propositioner
:
nr 86, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 5 § lagen den 21 juni
1940 (nr 540) örn krigsskadeersättning;
nr 90, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
(nr 420) angående begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension;
nr 91, med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 5
februari 1943 (nr 28) med särskilda bestämmelser örn begränsning av vinstutdelning
från aktiebolag; samt
nr 92, med förslag till lag angående utsträckt tillämpning av lagen den 15
december 1939 (nr 856) örn utbetalande av krigsriskersättning till sjömän.
Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts proposition
nr 93, med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943
(nr 458) om inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka skog.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 107, angående ombyggnad av järnvägslinjen Harmånger—Bergsjö till normalspår
;
nr 108, angående fortsatt elektrifiering av statsbanenätet under budgetåret
1946/47;
nr 109, angående inköp för telegrafverkets räkning av riksbankens fastighet
i Kalmar;
10
•Nr 11.
Tisdagen den 6 mars 1945.
nr 110, angående befrielse för stationsmästaren F. E. Pettersson från utgivande
av visst skadeståndsbelopp; samt
nr lil, angående disposition av vissa äldre reservationsanslag.
Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet Kungl. Marits proposition nr
112, angående vissa pensions bestämmelser för lärarinnor vid de statsunderstödda
enskilda läroanstalterna m. m.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 113, angående statsbidrag till hem för kroniskt sjuka; och
nr 117, angående befrielse för H. B. E. Eriksson m. fl. från betalningsskyldighet.
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl. Maj :ts proposition
nr 118, angående fortsatt tullfrihet för viss sjukvårds-, beklädnads- och sjuktransp
ontmateriel.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts proposition nr
120, angående omskolning av i militärtjänst skadade.
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl. Maj :ts proposition
nr 121, angående fortsatt giltighet av gällande skattegruppering.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 123, angående anslag till Krigsrätterna: Avlöningar, m. m.;
nr 124, angående filmverksamheten vid försvarsväsendet;
nr 125, angående nedsättning av räntan å tertiärlån m. m.;
nr 126, angående anslag till viss maskinanskaffning för flygtekniska försöksanstalten
m. m.; samt
_ nr 128, med begäran örn bemyndigande att utfärda bestämmelser örn hyresbidrag
till ovana skogsarbetare.
Föredirogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets utlåtanden nr 3 och 4,
statsutskottets utlåtanden nr 2, 32 och 33, bevillningsutskottets betänkanden nr
13—15, bankoutskottets utlåtanden nr 5 och 6, första lagutskottets utlåtanden
nr 3—8, andra lagutskottets utlåtanden nr 7, 12 och 13 samt jordbruksutskottets
utlåtanden nr 6 och 7.
Föredrogos och bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade propositioner
nr 129, 130 och 135—137.
Herr Näsström avlämnade en av honom m. fl. undertecknad motion, nr 302,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med begäran örn bemyndigande att
utfärda bestämmelser örn hyresbidrag till ovana skogsarbetare.
Motionen bordlädes.
Tisdagen den 6 mars 1945.
Nr 11.
11
Ordet lämnades på begäran till herr Mannerskantz, som yttrade: Herr talman! Interpellation
I nu giillande taxeringsförordning med de ändringar, som beslötos av 1943 års
höstriksdag, finnas bestämmelser som möjliggöra för vederbörande taxerings- ''leternas-ut
myndigheter att infordra upplysningar utöver dem som angivas i deklarations- sandande av
formulären. Bestämmelserna återfinnas beträffande envar skattskyldig i 32 § anmaningar
och i vad det rör uppgifter speciellt från idkare av jordbruk, skogsbruk och hU dekla''
rörelse i 33 och 35 §§. I dessa bestämmelser ligga förborgade stora möjligheter wanler
för effektivisering av taxeringsarbetet men även stora risker för att taxeringsintendenter
och taxeringsnämndsordförandena skola tillämpa lagen mycket
olika i olika delar av landet och på ett sådant sätt att det vållar de
skattskyldiga stora tekniska svårigheter. Då detta redan vid departementsöch
riksdagsbehandlingen var uppenbart, ha i motiven intagits anvisningar
angående moderation vid tillämpningen. Sålunda yttrar departementschefen i
detta sammanhang: »Självfallet bör anmaningsrätten utövas med urskillning
och omdöme. Det bör ''sålunda icke ifrågakomma att varje år infordra uppgifter
beträffande näringsidkarnas samtliga leverantörer. En dylik mera omfattande
undersökning torde icke böra göras annat än då förhållandena därtill
föranleda. I övrigt torde kontrollen böra utövas såsom en stickprovskontroll,
lämpligen så att varje år infordras uppgifter rörande viss eller vissa
grupper av skattskyldiga.» Bevillningsutskottet, vars yttrande riksdagen på
denna punkt godkände, underströk ytterligare att anmaningsrätten kan komma
att föranleda betydande svårigheter för näringsidkarna, om den begagnas i
alltför stor utsträckning, och uttalade att denna anmaningsrätt bör utövas med
urskillning och omdöme.
Erfarenheten i flera län har nu varit den att anmaningsrätten enligt mm
mening missbrukats och att den tillämpas högst olika mom de olika länen.
I någon mån gäller detta anmaningen enligt § 35 till rörelseidkare och andelsföreningar
såväl som andra att lämna uppgifter över till^ andra rörelseidkare
utbetalda likvider. Tidigare har det under flera år, alltså även då myndigheterna
endast hade befogenhet att infordra uppgifter rörande namngivna
personer, i flera län förekommit att uppgifter infordrats beträffande samtliga
leverantörer, till ett antal andelsföreningar och firmor, vilket då var direkt
lagstridigt. Även nu förekomma emellertid anmaningar rörande leverantörer
inom mycket stora områden, som vålla i vissa fall arbete för två personer under
många veckor, vilken kostnad rätteligen borde bekostas av det allmänna.
Det är emellertid anmaningar enligt 32 §, 2 morn., som på sina håll mest
missbrukas. I vissa län förekommer att praktiskt taget samtliga jordbrukare
genom ett — f. ö. i en ganska anstötlig ton hållet — cirkulär anmodas ifylla
och insända tryckta formulär för specifikation av samtliga inkomster och utgifter
samt fullständig förteckning å utgående löner utöver inlämnade^ löneuppgifter
enligt 33 § med namnuppgifter å alla med vilka de haft affärer.
Man inskränker sig alltså icke till att infordra uppgifter enligt 35 § över
till vilka andra jordbrukare eller rörelseidkare vederbörande utbetalt likvider
för försålda varor utan infordrar praktiskt taget hela kassabokens innehåll
från tusentals jordbrukare. Dessa hava ofta bokföring med kolumnsystem upprättat
med samma rubriker som å deklarationsblanketten så att ganska ringa
arbete uppstår vid deklarationens upprättande, men genom dessa anmaningar
— där f. ö. 32 § och icke 35 § åberopats — tvingas alla dessa många jordbrukare
att år efter år skriva av alltsammans. Mycken anstöt har även vållats av att
nian i så stor utsträckning infordrar kvitton och reversal från en mängd oförvitliga
personer, som alltså tämligen direkt beskyllas flir ohederlighet. Detta
kan icke anses stå i överensstämmelse med den tillämpning riksdagen avsett.
Det synes ej heller vara erforderligt att anmana i stor utsträckning, emir sådant
i vissa län förekommer mycket sparsamt och vanligen fiirst sedan deida
-
12
Nr 11.
Tisdagen den 0 mars 1945.
Interpellation äng. taxeringsmyndigheternas utsändande av anmaningar till
deklaranter. (Forts.)
rationerna inkommit och man finner anledning kontrollera uppgifterna i vissa
deklarationer, vilket är en helt annan sak än att utsända tusentals anmaningar
långt innan deklarationstiden utgått.
I anledning av här patalade missförhållanden och den ojämna tillämpningen
av 32, 33 och 35 §§ i taxeringsförordningen får jag hemställa örn kammarens
medgivande att till statsrådet och chefen för finansdepartementet få framställa
följande frågor:
1) Har statsrådet gjort sig underrättad örn i vilken utsträckning anmaningar
enligt 32, 33 eller 35 §§ i taxeringsförordningen före deklarationstidens utgång
utsändas i de olika länen eller är statsrådet villig inhämta uppgifter
härom?
2) Är statsrådet villig att om inkomna uppgifter i detta hänseende tyda på
ojämnhet i tillämpningen med på vissa håll för stor anmaningsfrekvens utfärda
direktiv för en med riksdagens uttalade vilja mera sammanfallande tilllämpning
av ovannämnda paragrafer?
På gjord proposition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.
Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.20 eftermiddagen.
In fidem
G. H. Berggren.
Onsdagen den 7 mars 1945.
Nr 11.
13
Onsdagen den 7 mars.
Kammaren sammanträdde kl. 11 förmiddagen.
Herr statsrådet Danielson avlämnade Kungl. Maj:ts proposition nr 134, angående
inrättande av en personlig professur i röntgendiagnostik för docenten
E. L. R. Lysholm.
Herr talmannen yttrade: Efter samråd med talmannen i andra kammaren och
talmanskonferensen får jag med avseende å riksdagsarbetet vid påsktiden meddela
kammaren, att, såvitt nu kan bedömas, sista arbetsplenum före påsk blir
onsdagen den 21 mars eller, örn så erfordras, torsdagen den 22 mars. Efter påsk
återupptages riksdagsarbetet torsdagen den 5 april. Såvida voteringspropositioner
för gemensamma omröstningar dessförinnan blivit godkända, sammanträda
kamrarna sistnämnda dag, torsdagen den 5 april, kl. 2 eftermiddagen,
varvid gemensamma omröstningar anställas. Allt detta under förutsättning att
intet oförutsett inträffar, som påkallar annan anordning.
Jämlikt § 20 av kammarens ordningsstadga hade herr Petersson, Knut, tiHAng. handelsherr
statsrådet och chefen för handelsdepartementet framställt följande fråga: förhandling
»Är regeringen i tillfälle att inom den närmaste framtiden för riksdagen fram- London
lägga en redogörelse för de i London förda handelsförhandlingarna och därvid
uppnådda resultat?»
Herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet Ohlin, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid detta sammanträde besvara nämnda fråga,
erhöll ordet och anförde: Herr talman! Herr Knut Petersson har till mig riktat
följande fråga: »Är regeringen i tillfälle att inom den närmaste framtiden för
riksdagen framlägga en redogörelse för de i London förda handelsförhandlingarna
och därmed uppnådda resultat?»
Till svar vill jag meddela att en dylik redogörelse kommer att framläggas
för riksdagen, så snart preliminära resultat föreligga från dessa och vissa därmed
sammanhängande förhandlingar, vilket jag hoppas skall bli fallet i en
nära framtid.
Herr Petersson, Knut: Herr talman! Innebär detta i och för sig tillfredsställande
svar, att regeringen har för avsikt att återgå till en mera grundlagsenlig
behandling av förekommande handelspolitiska frågor och avgöranden?
Herr Wehtje: Herr talman! I anslutning till de upplysningar som nu lämnats
av herr statsrådet och chefen för handelsdepartementet samt de notiser
som förekommit i pressen må det tillåtas mig att framföra endast en synpunkt.
Detta avtal med England kommer eventuellt att tillämpas också under den
tid, då vapenstillestånd slutits. Med anledning därav är det önskvärt, att det
handelsutbyte, som i avtal med främmande makter planeras, kommer att ske i
former som icke avvika alltför mycket från dem som tidigare voro gällande
för vår utrikeshandel. Det måste därvid framstå såsom önskvärt, att de förhandlande
instanserna redan på ett förberedande stadium söka kontakt med de olika
14
Nr 11.
Onsdagen den 7 mars 1945.
Äng. handelsförhandlingarna i London. (Forts.)
organisationerna inom det svenska näringslivet, så att samtliga intressen, såväl
importens som exportens, bliva beaktade. Den kontakt mellan de förhandlande
myndigheterna och näringslivet som funnits under kriget har kanske icke uppfyllt
alla krav på intensitet. När fredens handel organiseras måste det emellertid
anses vara ett ofrånkomligt krav, att ett samarbete upptages och att detta
får en helt annan omfattning än vad som nu varit fallet.
Herr statsrådet Ohlin: Herr talman! Jag vill begagna tillfället att med anledning
av herr Wehtjes uttalande förklara, att jag delar hans uppfattning örn
att det är önskvärt, att näringslivets representanter på ett så tidigt stadium som
möjligt få lov att deltaga i förberedelserna av hithörande angelägenheter. Jag
tror mig kunna säga att det under den tid, då jag haft tillfälle att följa behandlingen
av dessa frågor, har förekommit oavlåtliga konferenser och överläggningar
av skilda slag med näringslivets representanter. Dessutom behandlas ju
formerna för dylik kontakt i den kommission för ekonomisk efterkrigsplanering,
varav herr Wehtje är ledamot. Det är min förhoppning, att man ej blott skall
kunna fortsätta, utan kanske ytterligare intensifiera denna kontakt.
Vad herr Knut Peterssons fråga beträffar, blir det tillfälle för honom att
återkomma till den saken i samband med den redogörelse örn förhandlingarna,
som jag enligt mitt föregående svar hoppas kunna lämna i en nära framtid.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 129, angående bemyndigande för järnvägsstyrelsen att åtaga sig borgensansvar
för lån till aktiebolaget Svenska godscentraler m. fl. bolag;
nr 130, angående införlivande i statsbanenätet av Stockholm—Västerås—-Bergslagens järnvägar;
nr 135, angående vissa investeringar i telegrafverkets fond och luftfartsfonden
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1944/45;
nr 136, angående anslag till häradsskrivarna för budgetåret 1945/46; samt
nr 137, angående gäldande av viss ersättning till baltiska flyktingar.
Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den av herr Näsström m. fl.
väckta motionen, nr 302, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med begäran
örn bemyndigande att utfärda bestämmelser örn hyresbidrag till ovana skogsarbetare.
Vid förnyad föredragning av konstitutionsutskottets utlåtande nr 3, i anledning
av väckta motioner örn utredning angående rätt för sjirka personer
att utan personlig inställelse utöva rösträtt vid allmänna val, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.
Äng. inrät- Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets utlåtande nr 4, i anledning av väckt
tande av ett motion om utredning angående inrättande av ett skogsdepartement.
ekogsdeparte
ment.
I en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad motion,
nr 278. av herr Sundberg hade hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit anhålla örn tillsättandet av en kommitté med uppgift att utreda
lämpligheten av inrättandet av ett skogsdepartement.
Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Onsdagen den 7 mars 1945.
Nr 11.
15
Äng. inrättande av ett skogsdepartement. (Forts.)
Herr Sundberg: Herr talman! Vid 1943 års Härnömässa yttrade landshövding
Engberg följande: »Då skogshanteringen för vårt folkhushåll spelar en så stor
roll, vore det på tiden, att man rent administrativt i detta land sörjde för en
central ledning och samordning av dess problem. Jordbruksdepartementet
inrättades på sin tid ganska sent, men jag är övertygad örn att alla i detta
land i närvarande stund äro på det klara med att departementet tillhör de
allra nödvändigaste. Tiden har för länge sedan kommit att ur jordbruksdepartementet
utbryta hela komplexet av skogsärenden och sikta klart på ett
skogsdepartement, som sammanhåller allt detta och tar initiativ och ledning.
Den, som utses till jordbruksminister i våra dagar, väljes självklart med tanke
på modernäringen. Tanken på skogsbruket spelar därvidlag ingen roll. Detta
är naturligt med den nuvarande ordningen, men jag föreställer mig, att örn
vi komma därhän, att vi få ett skogsdepartement med en skogsminister, som
svarar för de skogliga frågorna, skulle vi nå ganska långt.»
I min motion, nr 278, har jag framhållit några av de betydelsefullaste av
dessa frågor, som enligt landshövding Engbergs och även enligt min mening
äro av den art och omfattning, att de lämpligen böra handläggas av ett självständigt
skogsdepartement och ej som biuppgifter i ett redan mycket arbetstyngt
jordbruksdepartement.
I detta sammanhang är jag angelägen betona, att min motion icke får betraktas
som någon missnöjesyttring med anledning av den behandling, de
skogliga frågorna för närvarande underkastas i jordbruksdepartementet. Jag
vill1 i stället med tacksamhet notera det betydande intresse från jordbruksdepartementets
sida, som kan utläsas av årets statsverksproposition, när det
gäller sådana för vårt skogsbruks förkovran viktiga frågor som utvidgning
och omorganisation av skogsförsöksanstalten och tillrättaläggandet av vissa
anslagsfrågor för skogshögskolan. Det är mycket länge sedan sådana vindar
blåste från höjderna till fromma för våra skogliga institutioner.
Min motion får ses mot bakgrunden av de förhållanden på det skogliga
området, som kunna siktas i morgondagens Sverige och världen i övrigt. Att
skogen och dess produkter i en alltmer förädlad form då komma att få en
betydelse, som vida överträffar deras nuvarande, är ställt utom allt tvivel,
förutsatt att vi rätt utnyttja denna vår största nationaltillgång. Illa ställt
bleve det eljest för Sveriges folk, när det gäller vidmakthållandet och utvecklandet
av dess levnadsstandard.
Men denna utveckling går inte av sig själv. Det fordras en ledning i högsta
instans och ett samordnande därifrån till full effektivitet av alla statliga och
enskilda organ och institutioner, som arbeta på hela det vida fält, skogsnäringen
omspänner. Alldeles särskilt gör sig detta gällande inför det faktum
som väl ingen vill bestrida, att jordbruksdepartementet, redan nu hårt arbetstyngt,
under efterkrigstiden ställes inför uppgifter på det jordbrukstekniska,
jordbruksekonomiska och jordbrukspolitiska området, som icke stå de nuvarande
efter, utan som komma att kräva all den anspänning och koncentration,
allt det intresse för de rena jordbruksfrågorna, som en fackman på detta område
är mäktig.
Det står för mig klart, att konstitutionsutskottet ej pejlat nog djupt i detta
spörsmål. Dess utlåtande vittnar om en slentrianmässig statistisk behandling
av frågan. Några framtidsperspektiv har man ej inlåtit sig på. Med denna
utskottets negativa inställning skulle ett yrkande orri bifall lill motionen endast
betyda cn tom demonstration, varför jag, herr talman, avstår därifrån.
Jag vill emellertid sluta med att uttala den förhoppningen, att när den
ändring av departementsorganisationen kommer till stånd, som utskottet eventuellt
tänker sig, när normala tider inträda, man då mognat till bättre för
-
16
Nr 11.
Onsdagen den 7 mars 1945.
Ang. dom»a/jobiträdenas
avlöningsförhållanden.
Äng. inrättande av ett skogsdepartement. (Forts.)
ståelse av att det utvecklingsskede inom vår skogsnäring, som bör och måste
komma, kräver som nödvändig förutsättning en representant i Kungl. Maj:ts
regering.
Herr Andersson, Jones Erik: Herr talman! Då herr Sundberg inte gjorde
något yrkande, vore det kanske onödigt att säga något mera örn saken, men
jag vill ändå framhålla att utskottet hade sina alldeles särskilda motiv för
ett avslagsyrkande just i detta fall. Det extraordinära läge, varl vi nu befinna
oss, är ju av den art att det föga lämpar sig för departementalreformer. Redan
den saken torde utgöra en i och för sig tillräcklig anledning att tillbakavisa
detta krav. Men också bortsett härifrån må man väl säga, att jord och skog
äro så intimt förbundna med varandra, att det framstår som helt naturligt
att hithörande frågor handläggas inom ett och samma departement.
Inom konstitutionsutskottet ha dessa synpunkter varit avgörande, och jag
behöver inte vidare utveckla dem, utan ber, herr talman, att få yrka bifall till
utskottets hemställan.
Herr Sundberg: Herr talman! Visst ha skogs- och jordbruk många beröringspunkter
med varandra. Det finns väl för övrigt inte något avsnitt av vårt
näringsliv som inte står i kontakt med eller är beroende av vår modernäring.
Men därav följer väl inte, att alla dessa frågor skola behandlas i jordbruksdepartementet!
Efter
härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i förevarande utlåtande
hemställt.
Herr statsrådet Domö avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 133, med förslag till förordning örn ändring i förordningen den 22 juni
1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom;
nr 146, angående om- och tillbyggnad av länsresidenset i Kristianstad; samt
nr 149, angående vissa kapitalinvesteringar i telegrafverkets fond.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1945/46 under
andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner.
Punkterna 1—14.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 15.
Kungl. Maj :t hade föreslagit riksdagen att dels fastställa av departementschefen
förordad avlöningsstat för häradsrätterna, att tillämpas under budgetåret
1945/46, dels ock till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1945/
46 anvisa ett förslagsanslag av 5 082 000 kronor.
I samband med Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag hade utskottet till behandling
förehaft två i första kammaren av herr G. Siljeström väckta motioner,
vari motionären hemställt,
dels (motionen I: 112) att riksdagen måtte besluta, att provisoriskt tillägg
Onsdagen den 7 mars 1945.
Nr 11.
17
Äng. domsagobiträdenas avlöningsförhållanden. (Forts.)
å domsagonotariernas arvoden skulle utgå med 8 procent under budgetåret
1945/46, samt att nödiga medel därför måtte anvisas,
dels ock (motionen I: 113) att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla örn förslag till årets riksdag om felräkningspengar till
domsagobiträde, som av vederbörande hovrätt förordnats att på eget ansvar
oinhänderhava stämpelförsäljningen och stämpelbeläggningen i domsagan.
Utskottet hade i den nu föredragna punkten på anförda skäl hemställt,
I. att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag
å motionen I: 112,
a) fastställa under punkten införd avlöningsstat för häradsrätterna, att tilllämpas
under budgetåret 1945/46;
b) till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1945/46 anvisa ett förslagsanslag
av 5 082 000 kronor;
II. att motionen I: 113 ej måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Herr Siljeström: Herr talman! Under förevarande punkt har utskottet till
behandling upptagit och avstyrkt två av mig väckta motioner. Jag vill begagna
tillfället att här i kammaren framföra några synpunkter i anslutning till i motionerna
berörda förhållanden.
Den ena motionen avser en hemställan om beviljande av visst provisoriskt
dyrtidstillägg å domsagonotariernas arvoden att utgå under nästkommande budgetår.
Utskottet bär avstyrkt motionen under åberopande av i huvudsak enahanda
skäl som föranlett departementschefen att icke framlägga något förslag
till en allmän omreglering av dessa befattningshavares arvoden. Utskottet yttrar
på delina punkt: »Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har departementschefen
beträffande tingsnotariernas och tingsnotarieaspiranternas avlöningsförhållanden
erinrat örn att den av 1943 års riksdag beslutade arvodesregleringen
var avsedd att innefatta kompensation även för den av dyrtiden
orsakade ökningen av levnadskostnaderna.» Så tillägger utskottet: »Någon
nämnvärd ändring i levnadskostnadsindex har sedan dess ej inträtt.»
När departementschefen för sin del som skäl mot en allmän omreglering av
domsagonotariernas arvoden åberopar de nu anförda förhållandena, kan jag
följa honom i hans resonemang, men jag kan inte dela utskottets uppfattning,
att dessa skäl även gälla gentemot förslaget om ett provisoriskt dyrtidstillägg.
Visserligen åberopar utskottet här, att någon nämnvärd ändring i levnadskostnadsindex
^ icke inträtt sedan år 1943. Jag är ingalunda någon fackman på
detta område och kan inte alls i procent ange hur stor ökning levnadskostnaderna
undergått, men den allmänna, jag vill säga, rent mänskliga uppfattningen
är nog, att det varit en ganska väsentlig levnadskostnadsökning. Det
framstår säkert för oss alla ganska klart, att det är avsevärt dyrare att leva i
dag än det var vid motsvarande tid för två år sedan, och det måste ligga i öppen
dag, att för dessa befattningshavare med dessa låga arvoden är varje än så liten
fördyring kännbar.
Förutom detta argument föreligger emellertid en alldeles speciell omständighet,
som enligt min uppfattning borde lia manat till ett särskilt aktgivande på
detta spörsmål. Såsom allmänt torde vara bekant råder bland de yngre juristerna
ett vitt utbrett missnöje med de till domsagonotarierna utgående arvodena.
På grund härav har man inom föreningen Sveriges yngre jurister, som omfattar
sa gott som alla domsagonotarier, övervägt frågan om en strejkaktion för att på
så sätt genomdriva kraven på en arvodesökning. Jag vill i detta sammanhang
inte ingå på frågan örn skäligheten av de utgående arvodena eller på frågan
vilka arvoden, som enligt min mening äro skäliga, men jag är av den uppfatt
Första
hammarens protokoll. 1945. Nr 11. 9
18
Nr 11.
Onsdagen den 7 mars 1945.
Äng. domsagobiträdcnas avlönings förhållanden. (Forts.)
ningen, att det hade varit en klok politik, om nian hade undanröjt allt sådant
som uppenbarligen sätter dessa notarier i en särklass och som utgör ett utmärkt
underlag för en propaganda. Denna särställning i förhållande till många avlöningsgrupper,
som saknaden av varje dyrtidstillägg innebär, kunde man såvitt
jag förstår med god vilja lia undanröjt. Lönetekniska principer borde inte här
ha utgjort ett oöverstigligt hinder. Jag är för min del en bestämd motståndare
till strejkaktionen — den är olycklig i många avseenden, inte minst ur notariernas
egen synpunkt. Den kan ha till följd, att den nuvarande, av alla ansvarskännande
jurister så högt skattade juristutbildningen vid häradsrätterna äventyras,
ty enligt min mening kunna anställningsförhållandena vid så viktiga statsinstitutioner
som underdomstolarna på landet inte vara så ordnade, att arbetet därstädes
kan äventyras genom strejker. Men ett fastare knytande av tjänstemännen
till domstolen och domarkansliet låter sig svårligen förena med utbildningen av
''ständigt växlande, under begränsad tid tjänstgörande notarier.
På grund av dessa omständigheter beklagar jag livligt, att statsutskottet inte
velat beakta min motion och undanröja de påtagliga missförhållanden som här
föreligga.
Den andra av mina motioner avser en framställning örn rätt till felräkningspengar
för domsagobiträden, som förordnats att på eget ansvar omhänderha
stämpelförsäljningen och stämpelbeläggningen i domsagan.
Utskottet har avstyrkt även denna motion under hänvisning till att denna
fråga är beroende av Kungl. Maj:ts prövning i anledning av en av föreningen
Sveriges häradshövdingar gjord framställning i ämnet, över vilken allmänna
lönenämnden efter remiss avgivit utlåtande.
Att jag nu väckt denna motion beror på att jag finner det beklagligt, att
Kungl. Majt så länge dröjt med att taga ställning till den av utskottet omförmälda
framställningen. Här föreligger nämligen ett förhållande i domsagorna,
som inte kan jämställas med motsvarande förhållande inom andra statliga
verksamhetsområden. Vad det närmast gäller är inte så mycket ansvaret för de
s. k. dubbla beläggningsstämplarna, utan för de med påtryckt stämpel försedda
arken eller de s. k. enkla beläggningsstämplarna. På grund av naturen av arbetet,
som måste fördelas på ett flertal personer —• ofta ganska oerfarna — är det
mycket lätt att något ark förkommer eller att någon stämpel förstöres. Detta
kan helt enkelt inte undvikas ens med den största uppmärksamhet, och en viss
ersättningsskyldighet har varje år inträtt, men dessa belopp ha hittills utgått
av häradshövdingens sportler, vilka bland annat voro avsedda just för att
tillgodose dylika ändamål. Numera äro ju emellertid häradshövdingarnas sportler
avskaffade, varför för den, som i häradshövdingens ställe har ansvaret för
stämpelförsäljningen, inträder ersättningsskyldighet. Det är ju inte stora avlöningar
som dessa biträden ha, men det är ganska många stämplar som gå genom
deras händer. Det förefaller mig vara ett rättvisekrav, att dessa biträden
tillerkännas felräkningspengar för stämpelförsäljningens handhavande.
Då nu emellertid ett enhälligt statsutskott avstyrkt båda motionerna, vill jag,
herr talman, icke framställa något yrkande.
Jag ber emellertid att på ytterligare en punkt få beröra ett uttalande av herr
statsrådet och chefen för justitiedepartementet. Det gäller det cirkulär, som
den 13 oktober 1944 utsändes av Kungl. Majit i syfte att förbereda den nya
rättegångsbalkens ikraftträdande. Därom säger statsrådet: »De sålunda rekommenderade
förändringarna beträffande det processuella förfarandet vid underrätterna
torde, såvitt angår häradsrätterna, kunna ske inom ramen för den nuvarande
personalorganisationen i domsagorna.» Med anledning av detta cirkulär
ha överläggningar hållits mellan domarna bl. a. i de olika stockholmsdomsagorna
inbördes samt mellan dessa och ledningen för advokatsamfundets stockholms
-
Onsdagen den 7 mars 1945.
Nr 11.
19
Ang. domsagobiträdenas avlöningsförhållanden. (Forts.)
avdelning. Det har därvid framkommit, att åtskilliga svårigheter möta att följa
de riktlinjer, som angivits i detta cirkulär, inte minst med hänsyn till de nuvarande
lokala förhållandena. En sak har emellertid blivit klar för oss alla,
nämligen att själva domstolsförhandlingen kommer att draga ut på tiden i väsentlig
mån och bli avsevärt mycket längre än för närvarande är förhållandet.
Antalet för sammanträden avsedda dagar kommer följaktligen att öka, vilket
i sin tur medför, att personalen får ägna mera tid åt tjänstgöring i domstolen
och har mindre tid över för kansliarbetet. Då emellertid ingen som helst minskning
av kansliarbetet kan ske, innebära cirkulärets bestämmelser en ökning av
arbetet, och jag ställer mig tveksam till örn denna kan rymmas inom ramen
för den nuvarande personalorganisationen. De flesta av mina kolleger ävensom
tingsdomarna och tingssekreterarna i domsagorna äro bestämt övertygade om
att detta icke låter sig göra. En utväg, som möjligen skulle kunna användas
för genomförandet av cirkulärets bestämmelser, vore att för själva domstolsförhandlingarna
stenografikunnig personal finge anställas, som kunde nedteckna
vittnesmålen. För närvarande saknas sådan personal i domsagorna. Frågan är,
örn man inte kunde pa statens bekostnad bereda en del av den nuvarande domsagopersonalen
tillfälle att lära sig stenografi. I varje fall synes redan nu böra
vidtagas den ökningen av personalen i åtminstone de större domsagorna, att där
anställes ett stenografikunnigt biträde, som kunde närvara vid förhandlingarna.
Jag har, herr talman, inte heller på denna punkt något yrkande.
Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, bifölls vad utskottet i den under
behandling varande punkten hemställt.
Punkterna 16—19.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 20.
Lades till handlingarna.
Punkterna 21—26.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 27.
Lades till handlingarna.
Punkterna 28—30.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 31.
Lades till handlingarna.
Punkterna 32—48.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Punkten 49.
Lades till handlingarna.
20
Nr 11.
Onsdagen den 7 mars 1945.
Ang. riksbankens
räntepolitik.
Punkten 50.
Utskottets hemställan bifölls.
Punkten 51.
Ladén till handlingarna.
,Uöredrogos åriyo statutskottets utlåtanden:
nr 32, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lån till kolonisationför
estlandssverkarna; och
nr 33. i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen a kapital budgeten
under statens allmänna fastighetsfond gjorda framställning om anslag till
örn- och tillbyggnad av patent- och registreringsverkets ämbetsbyggnad.
. yad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
Föredrogos ånyo bevillningsutskottets bétänkanden:
nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utsträckning i vissa
fall av i 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen stadgade tidsfrister för åtnjutande
äv tullfrihet; „ , ,
nr 14 i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående temporär utsträckning
av rätten för fiskefartyg att intaga gods från proviantermgsfnlager i vis
sa-städer;
samt ’ '' '' ''■■■:. • ’’ ,, ..... ,
nr 15, i anledning av väckt motion angående rätt till restitution av krono-)
och kommunalutskylder efter genomgången långvarig sjukdom.
Vad utskottet i dessa betänkanden hemställt bifölls.
Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande bankoutskottets utlåtande
nr 5, angående verkställd granskning av riksbankens och riksgaldskontorets
styrelse och förvaltning.
Punkten 1.
I denna punkt, som hade rubriken »Räntepolitiken», hade utskottet anfört:
»Ränteläget var under år 1944 i stort sett stabilt. De av riksbanken och övriga
kreditinrättningar tillämpade räntesatserna undergmgo icke någon förändring,
frånsett att några sparbanker vidtogo nedsättning av mlaningsrantan
Även obligationsmarknaden kännetecknades av en fortsatt räntestabilisering.
Statens och hypoteksinrättningarnas långfristiga -upplåning pa denna
marknad skedde under hela året väsentligen mot en ränta av 3 U Mot slutet
av året gjorde sig emellertid en tendens till ökad efterfrågan a långfristiga
obligationer gällande. Det tryck på ränteläget, som sålunda uppkom, var dock
icke så starkt, att riksbanken fann påkallat att vidtaga särskilda åtgärder.
I mitten av januari 1945 framträdde en kraftig, delvis av förmodanden örn
en räntesänkning påverkad efterfrågan på främst 3 /2 % obligationer. Efter omfattande
obligationsförsäljningar i syfte att begränsa kursstegringen Desto
riksbanken den 8 februari 1945 att sänka sitt diskonto fran 3 A {°
sina övriga räntor med likaledes V2 % I anslutning härtill ha kreditinrättningarna
anpassat eller beslutat anpassa sina räntesatser efter det sänkta diskontot.
Ränteläget på obligationsmarknaden synes,_ såvitt nu kan bedömas, tor nyemissioner
av långa lån inställa sig på en niva, liggande omkring en ha v pro
cent lägre än före diskontosänkningen.
Onsdagen elen 7 mars 1945.
Nr 11.
21
Ang. riksbankens räntepolitik. (Forts.)
Utskottet finner icke anledning att i detta sammanhang ingå på de överväganden
rörande den allmänna ekonomiska politiken, som mot bakgrunden av
ovanberörda marknadsutveckling lett till den av riksbanken beslutade räntesänkningen,
så mycket mindre som detta beslut fattats efter utgången av den period,
som utskottets nu ifrågavarande granskning av riksbanken omfattar. Under
erinran att utskottet senare under riksdagen i samband med behandlingen av
det penningpolitiska programmet får tillfälle upptaga frågan örn räntepolitiken,
har utskottet nu endast velat vad i detta ärende förekommit för riksdagen
anmäla.»
Herr Nordenson: Herr talman! Bankoutskottet har i sitt utlåtande .rörande
riksbankens verksamhet berört den betydelsefulla händelse i vår penningpolitik,
som ägde rum den 8 februari, då fullmäktige beslöto sänka räntan med
1[2 %, men samtidigt har utskottet avhållit sig från ailä reflexioner under framhållande
av att detta beslut fattats efter utgången av den period, som utskottets
nu ifrågavarande granskning av riksbanken omfattar. Denna ståndpunkt
är naturligtvis formellt fullkomligt korrekt, men detta synes mig icke böra
få utgöra något hinder för. att denna fråga upptages till debatt.
Yi befinna oss i ett för vår penningpolitik mycket ömtåligt läge, och det
synes mig därför ofrånkomligt, att örn en åtgärd av så betydelsefullt slag
som en ändring av vårt ränteläge vidtages, bör det närmare belysas, i vad
mån åtgärden verkligen överensstämmer med de riktlinjer, sorn av riksdagen
enhälligt antagits för vår penningpolitik. De skäl, Som framförts för den vidtagna
räntesänkningen, äro huvudsakligen tre. Det är önskemålet att förbilliga
statsupplåningen, önskemålet att hålla tillbaka tendensen till hyres4
stegring och marknadstekniska förhållanden.
Vad då först beträffar önskemålet för staten att låna billigt, så gör sig detta
önskemål konstant gällande och kan icke anses vara mycket mer aktuellt nu
än tidigare, även örn vissa konverteringar äro förestående. Men det gäller
framför allt att de belopp, som sparas, äro jämförelsevis blygsamma i förhållande
till budgeten, och önskvärdheten att spara dessa måste noga vägas mot
de mycket vittgående verkningar, som en räntesänkning kan få för vårt penningsväsen
icke blott på kapitalmarknaden, utan på hela näringslivet i alla
dess olika förgreningar. Icke minst, ha räntejusteringar i ett ömtåligt och känsligt
läge stora psykologiska verkningar. Det synes därför knappast föreligga
någon rimlig proportion mellan de kostnadsbesparingar som göras och de medel
som tillgripits.
Vad hyresmarknaden beträffar är det uppenbart, att de fastigheter, som
lia sina lån obundna, få en förändring i sin räntebörda och en vidgad marginal
för bestridande av eventuella kostnadsstegringar. Men verkningarna
måste bli starkt begränsade närmast till nybyggda hus, eftersom den vida övervägande
delen av fastighetskreditema i vårt land äro bundna på lång sikt.
Det kan ifrågasättas, örn icke den befarade kostnadsstegringen för fastigheterna
till större delen kommer att bli okompenserad även efter räntesänkningen,
och då är frågan, örn denna sänkning ens på detta område kan anses
få den verkan som avsctls, nämligen att hålla hyresnivån stabil.
I varje fall måste, som från flera håll påpekats, det nya ränteläget hållas
stabilt under en mycket avsevärd tid framåt för att verkningarna skola få
den avsedda betydelsen, och detta innebär att riksbanken blivit i avsevärd grad
bunden vid det nuvarande ränteläget, även om händelser inträffa på vår penningmarknad,
som gjorde en stegring önskvärd. Ej heller här kan man således
finna, att de verkningar, som kunna uppnås, äro av den storleksordning,
att de tillräckligt motivera en åtgärd, som de facto binder vår rörelsefrihet.
22
Nr 11.
Onsdagen den 7 mars 1945.
Äng. riksbankens räntepolitik. (Forts.)
Genom motiveringen för räntesänkningen Ilar riksbanken inskränkt sina
möjligheter att använda det viktiga instrument som räntan utgör för behärskande
av vår penningmarknad. Tendensen till inflation är för närvarande
ganska uppenbar och har ingivit även fullmäktige bekymmer. Men medan hittills
räntestegring har räknats sorn ett av de främsta medlen att möta sådana
tendenser, har riksbanken ej endast avstått från detta medel, utan gått i motsatt
riktning och tillgripit den andra åtgärden, nämligen räntesänkning. Detta
har också omedelbart utlöst stark stegring av alla obligations- och aktievärden
och sålunda förstärkt den inflationistiska tendensen pä vår penningmarknad.
Nu kan man svara att med gällande restriktioner har ränteläget icke samma
betydelse som vid en fri marknad. Visserligen är detta sant, men den inflationistiska
tendens, som nu förstärkts, ökar svårigheten att genomföra gällande
restriktioner på kapitalmarknaden och gör det även i framtiden svårare att
återgå till friare ekonomiska förhållanden oell avveckla den rådande kapitalkontrollen.
Tidpunkten för en sådan avveckling har avsevärt skjutits fram
i tiden.
Det program för penningpolitiken, som antogs i våras, måste betecknas såsom
ett mycket klart stabiliseringsprogram. Det underströks mycket bestämt,
att vi skulle försöka hålla en jämn räntenivå, att vid en depression en sänkning
kunde ifrågakomma, och att vid en tendens i motsatt riktning höjningar, i varje
fall på den korta räntan, borde vidtagas. Det måste sålunda fastslås, att den
vidtagna åtgärden är ett bestämt avsteg från detta av riksdagen enhälligt
godtagna program, och det måste också skapa en viss känsla av osäkerhet i
landet beträffande riksbankens vilja och förmåga att fullfölja detta program
och därmed även att bevara och upprätthålla vårt penningvärde, något som
måste få mycket menliga återverkningar särskilt på sparandet.
Till sist vill jag beröra de s. k. marknadstekniska skälen för räntesänkningen.
I januari inträdde en starkt ökad efterfrågan på statens 31/s % obligationer,
och som följd härav även en kursstegring. Riksbanken fann sig föranlåten
att rekvirera obligationer från riksgäldskontoret och försälja dessa
på marknaden. Situationen har av riksbanksfullmäktige uppfattats som en
mera allmän rubbning i marknadsläget, som man icke trodde sig på annat sätt
kunna bemästra, och man tillgrep då räntesänkning. Jag kari inte underlåta
att göra gällande, att här synes mig föreligga en felbedömning. Den stegring,
som inträdde, berodde på en osäkerhet i marknaden, särskilt hos de stora placerarna,
angående riksbankens inställning och planer. Denna osäkerhet grundade
sig i sin tur på vissa bestämda åtgärder på lånemarknaden. Vid emitteringen
av det sista lånet förändrades räntebetalningen från att ske halvårsvis
till att ske årsvis, och det utgjorde en örn ock ringa försämring av villkoren,
som angav en viss tendens. Betydelsefullare var dock, att vid konverteringen
i höstas av ett 500-miljonerkronorslån, som löpt med 2 %, räntan sänktes till
D/s %. Osäkerheten hos placerarna grundade sig vidare på att riksbanken och
riksgäldskontoret lämnade allmänheten i ovisshet om huruvida och i så fall
när något nytt lån skulle komma att upptagas. Oron i marknaden grundade
sig sålunda på åtgärder, som riksbanken och riksgäldsfullmäktige själva vidtagit
eller underlåtit att vidtaga. Oron skulle med stor sannolikhet ha kunnat
bemästras enbart genom att det lämnats klarare besked om den politik man
avsåg att föra, och därigenom hade sannolikt räntesänkningen kunnat undvikas.
Med hänsyn till vad jag sålunda anfört, har jag, herr talman, för min del
kommit till den uppfattningen, att fullmäktige bort kunna undvika den vidtagna
åtgärden och att den, dess värre, har försvagat våra möjligheter att i
fortsättningen upprätthålla och bevara vårt penningvärde.
Onsdagen den 7 mars 1945.
Nr 11.
23
Äng. riksbankens räntepolitik. (Forts.)
Herr Lindblom: Herr talman! Då denna fråga enligt min mening kommit upp
till behandling något för tidigt, skall jag inte taga kammarens uppmärksamhet
i anspråk för något längre resonemang örn de olika synpunkter den föregående
ärade talaren anlade, utan endast erinra om vad utskottet säger i slutet av sitt
uttalande, nämligen att utskottet senare under riksdagen i samband med behandlingen
av det penningpolitiska programmet får tillfälle upptaga frågan örn
räntepolitiken. — Jag tror att det vore lyckligast att vi uppsköte debatten till
den tidpunkt, då bankoutskottet är i tillfälle att mera utförligt taga upp denna
fråga än som skett i det föreliggande utlåtandet.
Till detta skulle jag vilja foga endast en liten erinran. Det är givet att
dessa frågor kunna bedömas på olika sätt och från olika utgångspunkter. Jag vill
beträffande frågan om hyresmarknaden säga, att på detta område under den
senaste tiden åtskilliga svårigheter gjort sig gällande, vilka enligt min mening
i viss mån komma att avhjälpas genom den vidtagna räntesänkningen. Det är
riktigt, som den föregående ärade talaren säger, att denna inte har någon
inverkan beträffande de fastigheter, där man har bundna lån. Den har emellertid
inverkan på den stora nybyggnadsverksamhet, som nu äger rum. Yi ha ju
för närvarande som bekant att laborera med tre olika hyressättningar; först
ha vi hyror, som äro fastlåsta vid nivån den 1 januari 1942, sedan hyror i ny''byggda
hus, där med hjälp av statssubventionering i form av tilläggslån hyrorna
satts lägre, och till sist hyror i nya hus, som uppförts utan någon subvention.
Man kan fråga sig, hur det i framtiden, då man en gång skall återgå
till fredsförhållanden, kommer att ställa sig, när man skall laborera med tre
hyressättningar. Om genom den vidtagna räntesänkningen nybyggnaderna kunna
komma på en lägre hyresnivå, är det givet att differensen mellan de den 1
januari 1942 fastställda hyrorna och hyrorna i de nybyggda husen blir mindre,
och ju mindre denna differens blir desto lättare komma vi att kunna bemästra
''övergången till normala förhållanden.
Det var, herr talman, endast på denna punkt jag ville yttra mig, och jag anser
sålunda, att det vore lyckligast örn vi dröjde med debatten om räntefrågorna,
tills bankoutskottet blir i tillfälle att närmare redogöra för det penningpolitiska
programmet.
Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, lades den nu föredragna
punkten till handlingarna.
Punkten 2.
Lades till handlingarna.
Punkterna 3 och 4.
Vad utskottet hemställt bifölls.
Vid förnyad föredragning av bankoutskottets utlåtande nr G, angående verkställd
granskning av riksdagsbibliotekets styrelse och förvaltning, bifölls vad
utskottet i detta utlåtande hemställt.
Föredrogos ånyo förslå lagutskottets utlåtanden:
nr 3, i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till förordning
örn ändrad lydelse av 2 och 3 §§ förordningen den 9 maj 1924 (nr 118) med
vissa bestämmelser angående handel med brännved och annat virke i löst mått;
24
Nr 11.
Onsdagen den 7 mars 1945.
örn skyddsbestämmelser
för omogna
skogsbär.
nr 4, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 10 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207); samt
nr 5, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn ändring
i strafflagen för krigsmakten, m. m.
Yad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
Föredrogs ånyo första lagutskottets utlåtande nr 6, i anledning av väckta
motioner om skyddsbestämmelser för omogna skogsbär.
Första lagutskottet hade till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 270 i första kammaren av herrar Näsgård
och Jonsson samt nr 304 i andra kammaren av herr Or gård m. fl. I motionerna,
vilka voro likalydande, hade hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla om skyndsam utredning och förslag, om möjligt redan
till innevarande års riksdag, till skyddsbestämmelser för omogna skogsbär.
Utskottet hade i det nu ifrågavarande utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att förevarande motioner, I: 270 och II: 304, icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Reservation hade avgivits av herr Pettersson i Ersbacken'', som på anförda
skäl ansett, att utskottet bort hemställa, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj :t anhålla örn skyndsam utredning och förslag angående skyddsbestämmelser
för omogna skogsbär.
Herr Näsgård: Herr talman! Att mina medmotionärer och jag begärt utredning
och förslag örn skyddsbestämmelser för omogna skogsbär, fast liknande
frågor ofta förut prövats av riksdagen med negativt resultat, kan kanske tyda
på en alltför stor optimism från vår sida, men det råder verkligen en mycket
bestämd uppfattning på landsbygden i stora delar av landet, att något bör
göras för att rätta till missförhållandena. Det är inte bra som det nu är; örn
den saken äro ju för övrigt så gott som alla ense.
Det nya i vår motion är att det skulle göras beroende av kommunernas beslut,
om förbud mot plockning före viss årligen fastställd dag skulle införas. Jag kan
inte riktigt gå med på vad utskottet säger, nämligen att även den möjligheten
prövats förut. Utskottet nämner särskilt förarbetena till 1930 års proposition,
men där var det, såvitt framgår av propositionen, inte fråga örn primärkommunerna,
utan örn landstingen som jämte hushållningssällskapen skulle inkopplas
såsom initiativtagare.
Vi ha däremot byggt vårt förslag på beslut av kommunerna, för att man skulle
vara säker på att ortsbefolkningen står bakom en utfärdad bestämmelse. Att
praktiska svårigheter äro förenade med en lagstiftning av detta slag har naturligtvis
utskottet rätt i, men det är ju icke något enastående förhållande, när
det är fråga örn någonting nytt. Värst skulle det val vara med övervakningen,
men just ur den synpunkten är det viktigt att, som vi ha föreslagit, kommunerna
få avgörandet i första hand, så att man har en garanti för att bestämmelserna
gillas av den allmänna meningen i orten.
Utskottet talar också om de lagtekniska svårigheterna, men dessa kunna väl
dock inte anses oöverkomliga. Kungl. Maj :t har ju två gånger framlagt proposition
i ämnet, senast år 1930, och författningstexten har inte varit särskilt tillkrånglad.
Jag tar mig friheten att som prov uppläsa första paragrafen i 1930
års förslag till förordning. Den hade följande som jag tycker både lättfattliga
och enkla lydelse: »Därest förhållandena sådant påkalla till förhindrande av att
lingon plockas innan de uppnått lämplig mognad, äger Konungen på framställ
-
Onsdagen den 7 mars 1945.
Nr 11.
25
Om skyddsbestämmelser för omogna skogsbär. (Forts.)
ning av hushållningssällskap och landsting förordna, att inom visst område
plockning av lingon, där dessa ej omedelbart förtäras i samband med plockningen,
icke må äga rum före dag, som av länsstyrelsen varder bestämd.»
Mer svårlästa och svårbegripliga författningstexter än denna ha vi nog alla
gjort bekantskap med.
Det kan inte vara så särskilt besvärligt att byta ut »hushållningssällskap
och landsting» mot »kommun», och för övrigt borde väl utskottet med någorlunda
fredat samvete kunna överlåta bekymret örn lagtexten åt Kungl. Majlis
kansli, eftersom det rör sig örn en utredning.
Jag tycker att utskottets skäl för avstyrkande av vår motion — praktiska och
lagtekniska svårigheter —■ äro svaga. Örn det har rått tvekan beträffande kommunernas
uppfattning, kunde ju utskottet ha ordnat med remiss till Svenska
landskommunernas förbund och på så sätt fått ett auktoritativt uttalande örn
hur kommunerna se på saken. Jag har mig bekant att flera kommuner i det län
jag representerar haft för avsikt att självmant göra framställningar till utskottet,
men jag antar att de inte hunnit med detta, eftersom ingenting härom är
nämnt i utlåtandet.
När denna fråga tidigare behandlats av riksdagen, tycks den ha fallit på
än den ena, än den andra omständigheten. Den ena gången har man ansett att
markägarna gynnats för mycket, en annan gång att tillräcklig hänsyn ej tagits
till markägarna o. s. v. Vi ha i vår motion helt begränsat oss till önskemålet att
så långt det kan vara möjligt förhindra, att bären plockas i förtid. Eftersom
denna för tidiga plockning är till skada för alla och inte till nytta för någon,
vore det märkvärdigt, om inte riksdagen till sist skulle kunna samlas på en
framkomlig linje för frågans lösning.
Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till den hemställan som gjorts i den
till utskottets utlåtande fogade reservationen.
Herr Schlyter: Herr talman! Utskottet har —• vad dess ledamöter från denna
kammare beträffar enhälligt — funnit det nya motionen kan innehålla utöver
de synpunkter, som riksdagen tidigare vid upprepade tillfällen har prövat, icke
vara av beskaffenhet att bringa frågan i något nytt läge. Då utskottet dessutom
på sin sida har både lantbruksstyrelsen och livsmedelskommissionen i det sakliga
bedömandet av frågan, ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets
förslag.
överläggningen ansågs härmed slutad, varefter enligt de yrkanden, som därunder
framkommit, gjordes propositioner, först på bifall till vad utskottet i
det nu förevarande utlåtandet hemställt samt vidare på bifall till den hemställan,
som förordats i den vid utlåtandet avgivna reservationen; och förklarades
den förra propositionen, vilken förnyades, vara med övervägande ja besvarad.
Herr statsrådet Erlander avlämnade Kungl. Maj :ts propositioner:
nr 138, angående lån till Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, m. ni.; och
nr 139, angående statens kreditgivning till utlandet m. m.
Föredrogos ånyo första lagutskottets utlåtanden:
nr 7, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ersättning från
kyrkofonden för övertalig personal vid domänverket; samt
nr 8, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn ändrad
lydelse av 88 § växellagen, m. m.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
26
Nr 11.
Onsdagen den 7 mars 1945.
Föredrogos ånyo andra lagutskottets utlåtanden:
nr 7, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning
av jord å landet;
. nr 12, i anledning av väckt motion angående förstärkning av s. k. ofullständiga
jordbruk med skog från statens och bolagens m. fl. skogsdomäner; samt
nr 13, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 8 § lagen den 21 september 1915 (nr 362) örn behörighet
att utöva läkarkonsten.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
Föredrogos ånyo jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 6, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående försäljning av fastigheten
Gottsta l142 i Häverö socken; och
nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande att
försälja viss kronan tillhörig fast egendom.
Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.
Föredrogos och bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade propositioner
nr 133, 134, 138, 139, 146 och 149.
Herr Gustavson avlämnade en av honom m. fl. undertecknad motion, nr 303,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändrad lydelse
av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).
Motionen bordlädes.
Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 12.06 på dagen.
In fidem
G. H. Berggren.
Lördagen den 10 mars 1945.
Nr 11.
27
Lördagen den 10 mars.
Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen; oell dess förhandlingar leddes
av herr förste vice talmannen.
Herr statsrådet Danielson avlämnade Kungl. Maj :ts propositioner:
nr 114, med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 15 december
1939 (nr 850) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda bestämmelser
om bankaktiebolags kassareserv;
nr 115, med förslag till lag med särskilda bestämmelser angående gäldande
av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar;
nr 116, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni
1939 (nr 350); i
nr 119, med förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan den 20
november 1931 (nr 364);
nr 122, angående den statsunderstödda torrläggningsverksamheten;
nr 127, angående dels delaktighet i statens pensionsanstalt för vissa grupper
av befattningshavare, dels ock tjänstårsberäkning i pensionshänseende för föreståndarinnan
vid akademiska sjukhuset i Uppsala Elsa Amalia Nordström;
nr 131, med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 27
juni 1930 (nr 247) örn utrotande av nötbromsen;
nr 132'', angående befrielse för Filip Malmqvist i Huskvarna från skyldighet
att erlägga viss stämpelavgift;
nr 140, angående belåning i samband med försäljning av vissa av försvarets
bostadsanskaffningsnämnd förvaltade bostadsfastigheter m. m.;
nr 141, angående anordnande av kontroll å vissa plantskolealster m. m.;
nr 142, angående anslag till trädgårdsundervisningen;
nr 143, angående anslag till bostadsvaneundersökning på landsbygden;
nr 144, angående ersättning i vissa fall för hagelskador;
nr 145, angående anslag till åtgärder för ökad skogsproduktion i Norrland
m. m.;
nr 147, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 12 § lagen den 28
maj 1937 (nr 249) örn inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
;
nr 148, angående anslag till vattendomstolarna;
nr 150, angående livräntor åt vissa befattningshavare och f. d. befattningshavare
vid statens järnvägar;
nr 151, med förslag till lag örn dyrtidstillägg under budgetåret 1945/46 å
folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag, m. m.;
nr 152, med förslag till förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den
30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg åt vissa ersättningstagare enligt
lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, m. m.;
nr 153, angående bidrag för budgetåret 1945/46 till instituten för socialpolitisk
och kommunal utbildning och forskning m. m.;
nr 154, angående ordnande av civilanställning för avgående fast anställt
manskap vid försvaret;
28
Nr 11.
Lördagen den 10 mars 1945.
nr 155, angående anslag till Statens sjöhistoriska museum: Avlöningar;
nr 156, angående fortsatt disposition av vissa äldre reservationsanslag under
fjärde huvudtiteln m. m. ;
nr 157, angående grunder för försäljning av kronoegendom m. m.;
nr 158, angående statsbidrag till anläggning av fiskhamn på Saltö i Karlskrona
;
nr 159, angående inköp av tomter för postverkets räkning i Västerås;
nr 160, med förslag till lag om fortsatt giltighet av arbetstidslagen för detaljhandeln
den 18 juli 1942 (nr 652) m. m.;
nr 161, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 17
juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete;
nr 162, med förslag till lag angående ändring i övergångsbestämmelserna till
lagen den 24 mars 1938 (nr 96) om understödsföreningar;
nr 164, angående pension åt vissa f. d. arbetare vid vägväsendet;
nr 165, angående befrielse för tillförordnade byråsekreteraren hos Överståthållarämbetet
Nils Gustav Alm från skyldighet att till postverket gälda visst
belopp;
nr 166, angående disponerande av vissa statsverket genom testamente efter
f. d. kaptenen J. O. L. von Mentzer tillfallna medel m. m.;
nr 167, angående försäljning av vissa, allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter
;
nr 168, angående förlängning av giltighetstiden för vissa tilläggstullar;
nr 169, angående fortsatt statsgaranti för exportkredit;
nr 171, angående tandvården vid försvaret;
nr 172, med förslag till lag örn ändrad lydelse av 4 § lagen den 27 juni 1927
(nr 287) angående uppsikt å vissa jordbruk;
nr 173, angående ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall i arbete
eller yrkessjukdom;
nr 174, angående befrielse från betalningsskyldigheten för av statsverket förskjuten
ersättning vid avlösning av viss frälseränta, m. m.;
nr 175, angående höjning av medlemsbidraget till de erkända lokalsjukkassorna,
m. m. ;
nr 176, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 13 och 14 §§ lagen
den 6 juni 1941 (nr 334) örn tillsyn å radiologiskt arbete m. m.;
nr 177, angående förvärv av Halmstad—Nässjö järnvägar;
nr 178, angående förvärv av aktier i Nässjö—Oskarshamns nya järnvägsaktiebolag
m. m.;
nr 179, angående dels vaktmästaren vid Uppsala universitet A. H. Gelins
pensionsförmåner, dels ock pension åt driftledaren vid statens järnvägars biltrafikrörelse
V. A. Karlssons efterlevande;
nr 181, angående anslag till vissa omkostnader för Svenska gengasaktiebolagets
verksamhet;
nr 182, angående ändrad disposition av bergsstatsboställena i Filipstad och
Kopparberg;
nr 184, med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni
1942 (nr 429) örn hyresreglering m. m. samt lag angående fortsatt giltighet av
lagen samma dag (nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt
m. m.;
nr 185, angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till arv;
nr 187, med förslag till förordning örn viss skattefrihet för av sjömän uppburen
krigsriskersättning för år 1945;
nr 190, angående anslag till statspolisorganisationen: inköp av motorfordon
m. m. för budgetåret 1945/46;
nr 192, angående pension eller understöd åt vissa i statens tjänst anställda
personer m. fl.;
Lördagen den 10 mars 1945.
Nr 11.
29
nr 193, angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda
personer m. fl.;
nr 194, angående annexbyggnad till kanslihuset;
nr 195, angående tillbyggnad av landsstatshuset i Falun m. m.;
nr 201, angående anvisande av medel till stödjande av lin- och hampodlingen
m. m.;
nr 204. angående inköp för telegrafverkets räkning av riksbankens fastighet
i Karlskrona;
nr 205, angående tillbyggnad av landsstatshuset i Göteborg; samt
nr 215, angående åtgärder i anledning av förgiftningsfaran vid gengasdrift.
Justerades protokollet för den 3 innevarande månad.
Anmäldes och godkändes bankoutskottets förslag till riksdagens skrivelser:
nr 64, till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens
styrelse och förvaltning;
nr 65, till fullmäktige i riksgäldskontoret angående verkställd granskning
av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning; samt
nr 66, till styrelsen för riksdagsbiblioteket angående verkställd granskning
av riksdagsbibliotekets styrelse och förvaltning.
Anmäldes och godkändes andra lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 67, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 21 kap. 12 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av
jord å landet; pch
nr 68, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 8 § lagen den 21 september 1915 (nr 362) om behörighet att
utöva läkarkonsten.
Anmäldes och godkändes första lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 69, i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag till förordning
örn ändrad lydelse av 2 och 3 §§ förordningen den 9 maj 1924 (nr 118) med
vissa bestämmelser angående handel med brännved och annat virke i löst matt;
nr 70, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
örn ändrad lydelse av 10 § lotteriförordningen den 19 maj 1939 (nr 207) ;
nr 71, i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag till lag om.ändring
i strafflagen för krigsmakten, m. m.;
nr 72, i anledning av Kungl. Majis proposition angående ersättning från
kyrkofonden för övertalig personal vid domänverket; samt
nr 73, i anledning av Kungl. Maj Is proposition med förslag till lag örn ändrad
lydelse av 88 § växellagen, m. m.
Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 74, i anledning av Kungl. Maj Is proposition angående utsträckning i vissa
fall av i 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen stadgade tidsfrister för åtnjutande av
tullfrihet; och
30
Nr 11.
Lördagen den 10 mars 1945.
nr 75, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående temporär utsträckning
av rätten för fiskefartyg att intaga gods från provianteringsfrilager i
vissa städer.
Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:
nr 77, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av fastigheten
Gottsta l142 i Häverö socken; och
nr 78, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående bemyndigande att
försälja viss kronan tillhörig fast egendom.
Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Majrts proposition
nr 133, med förslag till förordning örn ändring i förordningen den 22 juni 1934
(nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom.
Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 134, angående inrättande av en personlig professur i röntgendiagnostik
för docenten E. L. R. Lysholm;
nr 138, angående lån till Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag, m. m.;
nr 139, angående statens kreditgivning till utlandet m. m.;
nr 146, angående örn- och tillbyggnad av länsresidenset i Kristianstad; samt
nr 149, angående vissa kapitalinvesteringar i telegrafverkets fond.
Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet den av herr Gustavson
m. fl. väckta motionen, nr 303, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 32 § 3 mom. kommunalskattelagen den
28 september 1928 (nr 370).
Föredrogos och bordlädes Kungl. Maj :ts denna dag avlämnade propositioner
nr 114—116, 119, 122, 127, 131, 132, 140—145, 147, 148, 150—162, 164—169,
171—179, 181, 182, 184, 185, 187, 190, 192—195, 201, 204, 205 och 215.
Avgå vos och bordlädes nedannämnda motioner:
nr 304, av herr Tjällgren m. fl.;
nr 305, av herr Andersson, Gustav Emil, m. fl., och
nr 306, av herr Wistrand m. fl.,
alla i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med begäran örn bemyndigande
att utfärda bestämmelser örn hyresbidrag till ovana skogsarbetare.
Anmäldes och bordlädes
konstitutionsutskottets utlåtanden:
nr 5, i anledning av väckt motion örn rätt för kommunerna att anslå medel
till hemvärnets verksamhet;
nr 6, i anledning av väckt motion angående utredning örn skapande av garantier
till skydd för den enskilde mot personliga kränkningar genom missbruk
av pressfriheten; samt
nr 7, i anledning av väckt motion angående utvidgning och förändring av
justitieombudsmannainstitutionen;
Nr 11.
31
Lördagen den 10 mars 1945.
statsutskottets utlåtanden:
nr 7, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1945/46 under sjunde
huvudtiteln, avseende anslagen inom finansdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckt motion;
nr 10, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för hudgetåret 1945/46 under tionde
huvudtiteln, avseende anslagen inom handelsdepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner;
nr 34, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statsbidrag
till byggande av enskild väg Åsebacken—Persberg—norska gränsen;
nr 35, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret 1945/46 till förskott av kostnader
för uppgörande av byggnadsplan^
nr 36, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående anslag för budgetåret 1945/46 till luftfartslånefonden;
nr 37, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag för budgetåret
1945/46 till djupborrning efter salt och olja m. m. vid Höllviken i
Skåne;
nr 38. i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag för budgetåret 1945/46 å kapitalbudgeten under
statens allmänna fastighetsfond, i vad avser finansdepartementets verksamhetsområde;
nr
39, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvaltningen av
Södertälje kanal m. m.;
nr 40, i anledning av väckt motion angående anslag till konstnärlig utsmyckning
av viss plats vid kanslihuset i Stockholm; samt
nr 41, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inköp av amerikanska
flygplan;
bevillningsutskottets betänkande nr 16, i anledning av väckta motioner örn
lättnader i de ideella ungdomsorganisationernas beskattning;
bankoutskottets utlåtande nr 12, angående reglering för budgetåret 1945/46
av utgifterna under riksdagens tolfte huvudtitel, innefattande anslagen till
pensionsväsendet, utom i vad angår anslagen till allmänna indragningsstaten;
första lagutskottets utlåtanden:
nr 9, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 16 februari 1934 (nr 19) örn fullgörande i
vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m.;
nr 10, i anledning av väckt motion angående undanröjande av det dröjsmål
med möjligheten att belåna fastigheter, som är förknippat nied säljarens rätt
till inteckning för ogulden köpeskilling;
nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 31 maj 1940 (nr 473) örn förbud i vissa
fall mot beviljande av kvarstad eller skingringsförbud;
nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 1 november 1940 (nr 925) med särskilda bestämmelser
angående förmynderskap, godmanskap och boutredning vid krig
eller krigsfara m. m.;
nr 13, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition mod förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 8 november 1940 (nr 926) nied särskilda bestämmelser
angående bolag, föreningar, sparbanker, vissa andra inrättningar
och samfälligheter samt stiftelser vid krig eller krigsfara m. m.;
32
Nr 11.
Lördagen den 10 mars 1945.
nr 14, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
utsträckt tillämpning av lagen den 4 juni 1943 (nr 274) örn förlängd
giltighetstid för ränte- och utdelningskuponger, m. m.;
nr 15, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn fortsatt
giltighet av lagen den 1 november 1940 (nr 924) med särskilda bestämmelser
angående patent vid krig eller krigsfara m. m.;
nr 16, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1942 (nr 550) med särskilda bestämmelser
örn uppfinningar av betydelse för rikets försvar eller folkförsörjningen
m. m.; samt
nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 13 december 1940 (nr 995) örn straff för
sabotage;
jordbruksutskottets utlåtanden:
nr 8, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående förhöjning i vissa
fall av arbetarsmåbrukslån m. m. jämte i ämnet väckta motioner; samt
nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fastställande av
personalförteckning för domänverket; ävensom
första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:
nr 3, i anledning av väckt motion angående åtgärder till förenkling och rationalisering
av den statliga förvaltningen; samt
nr 4, i anledning av väckt motion angående utredning örn den kvinnliga
ungdomens utbildning i hemarbete.
Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.20 eftermiddagen.
In fidem
G. H. Berggren.
Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
451098