1945. Första kammaren. Nr 23 (Riksdagens protokoll 1945:23)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1945. Första kammaren. Nr 23.

Fredagen den 25 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Herr statsrådet Wigforss avlämnade Kungl. Majda propositioner:
nr 313, angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1945/
46 •

nr 314, med förslag till förordning örn värnskatt för budgetåret 1945/46;
nr 315, med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen
den 30 juni 1943 (nr 493) örn begränsning i vissa fall av skatt till
staten *

nr 318, angående vissa investeringar i telegrafverkets fond oell luftfartsfonden
för budgetåret 1945/46; . .

nr 319, med förslag till förordning angående tillgodoräknande i vissa tall av
tjänsteplikt för rätt till hemortslön m. m.;

nr 321, med förslag till vissa ändringar i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena,
folkskolans tjänste- och familjepensionsreglementen samt
tjänste- och familjepensionsreglementena för de högre kommunala skolorna,

m’nr ’322, angående anslag för avveckling av den förstärkta försvarsberedska P°nr

323, angående anslag för budgetåret 1945/46 till särskild ersättning för
debitering av värnskatt; samt „ ,

nr 325, angående beredskapsstat för försvarsväsendet för budgetaret 1945/4b.

Herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet Andrén, som tillkännagivit,
att han hade för avsikt att vid detta sammanträde besvara herr
Wiklunds interpellation om nybyggnad för småskoleseminariet i Haparanda,
erhöll ordet och anförde: Herr talman! Med första kammarens tillstånd har
dess ledamot herr Wiklund frågat mig, huruvida avsikten vöre att byggnadsfrågan
för småskoleseminariet i Haparanda skulle lösas i överensstämmelse
med vid olika tillfällen framförda och väl motiverade förslag till nybyggnad
samt om jag i så fall kunde angiva den tidpunkt, då en proposition i ärendet

kunde vara att emotse. . . .

Med anledning av de framställda fragorna far jag till en början erinra, att
redan i årets statsverksproposition förebådades ett förslag i denna byggnadsfråga
till innevarande års riksdag. Efter kompletterande utredningar har sedermera
ett definitivt förslag i ämnet framlagts för riksdagen i den i lördags
avlämnade propositionen nr 317 angående vissa byggnadsfrågor m. m. inom
ecklesiastikdepartementets verksamhetsområde. Jag skulle mahanda kunnat
nöja mig med att nu hänvisa till den utförliga motivering, som jag i denna
proposition framlagt för min ståndpunkt i byggnadsplan, men å andra sidan
har jag icke ansett mig kunna undgå att till behandling upptaga^ vissa synpunkter,
som intcrpellanten i motiveringen till de framställda frågorna lagt
på detta ärende.

Första hammarens protokoll 1945. Nr ZS. 1

Ang. nybyggnad
för småskoleseminariet
i Haparanda.

Nr 23.

Fredagen den 25 maj 1945.

Äng. nybyggnad för småskoleseminariet i Haparanda. (Forts.)

Jag vill då till en början förklara mig vara fullkomligt ense med interpellanten
örn att de nuvarande seminarielokalerna i Haparanda äro långt ifrån
hygieniska och lämpliga som skollokaler och att det därför är en synnerligen
angelägen uppgift att åstadkomma en förbättring härutinnan. Någon anledning
att framställa förhallandena värre än de verkligen äro föreligger emellertid inte.
Den av interpellanten lämnade, i och för sig riktiga uppgiften, att rektor förra
året hos skolöverstyrelsen begärt att få förlägga de praktiska undervisningsövningarna
till stadens folkskola, enär föräldrarna på grund av övningsskolans
dåliga lokaler befarades icke vilja sända sina barn till denna skola, hade bort
kompletteras med den upplysningen, att någon brist på barn i övningsskolan i
verkligheten aldrig uppkom, varför den ifrågasatta åtgärden icke behövde
tillgripas.

Jag kan också i likhet med interpellanten förstå den otålighet, varmed man
i staden och överhuvud taget i Tornedalen under de senaste decennierna avvaktat
denna byggnadsfrågas lösning. Men jag vill icke ge interpellanten rätt, när han
hävdar, att »de styrande» — som interpellanten uttrycker sig ■— icke visat
tillbörligt intresse för folkundervisningen i landets nordliga delar och att de
avsiktligt skulle ha förhalat frågans lösning. Det torde här vara på sin plats
att bringa vissa fakta i erinran.

Ett avgörande i byggnadsfrågan förhindrades länge av att delade meningar
gjorde sig gällande örn ändamålsenligheten att överhuvud taget uppehålla ett
småskoleseminarium i Haparanda. När riksdagen omsider år 1936 beslöt, att i
staden skulle vara förlagt ett treårigt enkellinjigt småskoleseminarium, skapades
den första förutsättningen för en definitiv lösning av läroanstaltens
lokalfråga, 1938 års riksdag beslöt också, som interpellanten framhållit, att en
nybyggnad skulle uppföras för seminariet. Samma års riksdag beviljade anslag
även till en nybyggnad för stadens högre allmänna läroverk. Intetdera av dessa
byggnadsföretag hann emellertid påbörjas, innan kriget bröt ut och framtvingade
ett uppskov. Vid 1943 års riksdag framlades ett i viss mån reviderat förslag
till nybyggnad för läroverket, vilket även godkändes av riksdagen. I
samband därmed berördes även seminariets byggnadsfråga. Föredragande departementschefen
gav härvid uttryck åt den uppfattningen, att det icke kunde
ifrågasätta^ att samtidigt med den beslutade nybyggnaden för högre allmänna
läroverket igångsätta även en nybyggnad för småskoleseminariet. Detta uttalande
gjordes givetvis i främsta rummet mot bakgrunden av den rådande knappheten
på material och arbetskraft. Departementschefen ansåg vidare, att sedau
det nya läroverkshuset färdigställts seminariet borde provisoriskt kunna inrymmas
i läroverkets dittillsvarande byggnad.. Statsutskottet förordade i sitt
utlåtande, att seminariets förläggningsfråga gjordes till föremål för fortsatt
utredning, varvid syntes böra övervägas att med de hittillsvarande läroverkslokalerna
såsom stomme slutgiltigt lösa nämnda spörsmål. Utskottet nöjde sig
alltså icke med att anvisa denna utväg blott såsom ett provisorium. Riksdagen
beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Såvitt protokollen från riksdagsbehandlingen utvisa, anförde den ärade interpellanten
icke någon avvikande mening i denna fråga. Jag utgår alltså från
att även han biträtt det beslut, mot vilket han framfört så grava anmärkningar.
Örn detta antagande är riktigt, far interpellationen ett drag icke blott av kritik
utan även av självkritik, och sådan är ju sympatisk. Det kan då heller icke
vara interpellanten ovälkommet, om jag försäkrar, att hans farhågor för att
den _ nuvarande läroverksbyggnaden icke skulle erbjuda lämpliga lokaler för
seminariet och vara väl ägnade att inga som kärnan i det nya seminariekomplexet
äro alldeles ogrundade. Interpellanten har på denna punkt uttryckt
sig mycket drastiskt, da han talar örn att seminariet skulle »instuvas i det

Fredagen den 25 maj 1945.

Nr 23.

Ang. nybyggnad för småskoleseminariet i Haparanda. (Forts.)
gamla läroverkets utdömda lokaler, som vid kraven på nya läroverkslokaler
angivits som oändamålsenliga oell hälsovådliga». Gentemot detta^vil 1 jag för
det första framhålla, att den asikt interpellanten framfört angående själva
läroverksbyggnadens beskaffenhet icke kommit till uttryck under ärendets tidigare
riksdagsbehandling. Tvärt örn anfördes i 1938 års utredning uttryckligen,
att läroverksbyggnaden, som uppfördes år 1913, befann sig i gott skick. Den
väsentliga anmärkning, som framställdes mot den, var att lokalutrymmena
blivit alldeles otillräckliga, i och med att läroanstalten utbyggts från samrealskola
till högre allmänt läroverk. Men härutöver vill jag erinra om att när
läroverkets och seminariets byggnadsfråga senast var uppe i riksdagen, d. v. s.
1943, ägnade statsutskottet dessa byggnadsärenden en synnerligen noggrann
prövning. Utskottets andra avdelning reste till och med upp till Haparanda
för att på ort och ställe besiktiga de olika fastigheterna och genom självsyn
bilda sig en uppfattning örn deras beskaffenhet. Av allt att döma fingo utskottets
ledamöter ett icke ogynnsamt intryck av det nuvarande läroverkshuset;
eljest hade de säkerligen icke rekommenderat, att detta skulle stadigvarande
utnyttjas för seminariets behov.

I anslutning till 1943 års riksdags nyssnämnda uttalande fick byggnadsstyrelsen
i uppdrag av Kungl. Maj:! att framlägga en reviderad plan för lösningen
av seminariets lokalfråga. Till fullgörande av detta uppdrag framlade
ämbetsverket, efter samråd med skolöverstyrelsen, i juli 1944 ett förslag,
som gick ut på att den nuvarande läroverksbyggnaden skulle ombyggas till
seminarium, varjämte på läroverkstomten skulle uppföras en nybyggnad för
gymnastik, skolkök och slöjd; slutligen skulle den nuvarande seminariebyggnaden
efter renovering tagas i anspråk för övningsskola. Kostnaderna beräknades
till 430 000 kronor, varav 90 000 kronor belöpte på renovering av seminariebyggnaden.
Mot detta förslag stod den av interpellanten rekommenderade
lösningen, vilken innebär att för seminariet uppföres en helt ny byggnad
för en kostnad av minst 900 000 kronor. Denna lösning förutsätter vidare, såsom
interpellanten framhållit, att den nuvarande läroverksbyggnaden överlåtes
på Haparanda stad.

När jag fick detta ärende till behandling, kände jag mig givetvis bunden
av riksdagens nyssnämnda uttalande, att läroverksbyggnaden borde utnyttjas
såsom kärna i den nya seminarieanläggningen. Å andra sidan måste jag säga
mig. att det av byggnadsstyrelsen framlagda ombyggnadsförslaget i flera hänseenden
var mindre tillfredsställande. Det egentliga seminariet och övningsskolan
skulle enligt detta förläggas i skilda byggnader, mellan vilka sträckte sig
ett par relativt livligt trafikerade gator och en del av Stora torget. De med
en sådan anordning förbundna olägenheterna påtalades kraftigt av de lokala
skolmyndigheterna. Jag ansåg mig även böra ifrågasätta lämpligheten av
att för 90 000 kronor renovera den nuvarande ytterst bristfälliga seminariebyggnaden,
vilken är taxeringsvärderad till allenast 40 000 kronor. Härtill kom
att det vid preliminära förhandlingar med Haparanda stad visade sig, att staden
icke var beredd att för läroverkshuset betala ett pris som ens tillnärmelsevis
svarade mot byggnadens verkliga värde.

Efter ingående överläggningar med representanter för byggnadsstyrelsen,
skolöverstyrelsen, seminariet samt Haparanda stads myndigheter kom jag under
sådana omständigheter fram till att byggnadsstyrelsens ombyggnadsförslag
borde såtillvida revideras, att en nybyggnad borde uppföras även för övningsskolan
på den nuvarande läroverkstomten. Sedan byggnadsstyrelsen fått
i uppdrag att närmare utforma detta förslag, bär ämbetsverket i skrivelse den
21 april 1945 inkommit med ritningar och kostnadsberäkningar. Enligt dessa
skall å läroverkstomten uppföras en gemensam nybyggnad för gymnastik, slöjd.

Nr 23.

Fredagen den 25 maj 1945.

Äng. nybyggnad för småskoleseminariet i Haparanda. (Forte.)
skolkök och övningsskola, medan själva läroverkshuset med smärre ändringar
kommer att utnyttjas för seminarieklassernas räkning. De totala kostnaderna
för detta förslag ha beräknats till 580 000 kronor. Med sistnämnda förslag erhåller
man goda och rymliga lokaler samt fördelen av en koncentrerad och
central förläggning. Farhågor ha visserligen uttalats för att skolgården skulle
bli för liten, men jag kan icke finna, att så skulle lili fallet. Då seminarieträdgården
alltjämt synes utan olägenheter kunna vara ordnad på den nuvarande
seminarietomten, kommer skolgården att ge ett icke oväsentligt större
utrymme per elev än skolöverstyrelsen i allmänhet brukar räkna med som
ett minimum. Det är detta förslag, som Kungl. Maj:t stannat för vid den nu
avlåtna propositionen. Jag har den uppfattningen, att ett genomförande av
förslaget kommer att för lång tid framåt åt seminariet bereda lokaler, som fylla
även högt° ställda anspråk. Inter pel lantén har ansett rimligt, att seminarieeleverna
få sin utbildning i lokaler och under förhållanden, som äro åtminstone
tillnärmelsevis likvärdiga med dem, som komma läroverksungdomen i Haparanda
till del. Jag är även på denna punkt fullkomligt ense med honom, och
det är min förhoppning, att det nu för riksdagen framlagda förslaget skall
vara ägnat att uppfylla berättigade önskningar härutinnan.

Herr Wiklund: Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet få framföra mitt tack för det utförliga svar, han
lämnat på min interpellation. Likaså är jag honom tack skyldig för att jag
i dag på förmiddagen beretts tillfälle att taga del av detta svar.

Det gläder mig att kunna konstatera, att herr statsrådet i flera avseenden
är överens med mig och att han anser frågan i stort sett böra lösas på det sätt,
jag i min interpellation i korthet angav. Örn nian emellertid läser vad statsrevisorerna
i sin senaste berättelse skrivit om denna fråga — deras yttrande
upptar inte mindre än 5*/2 sidor — kan man inte komma till annan uppfattning
än att myndigheterna i viss mån underlåtit att ägna tillbörligt intresse åt
folkundervisningen 1 denna del av landet. Jag tror inte, att statsrevisorerna
skulle så grundligt och ingående ha behandlat frågan, örn de inte ansett, att
frågan bör lösas och lösas ganska snart. Deras yttrande slutar ju även med ett
uttalande örn att frågan nu bör ordnas snarast möjligt.

Herr statsrådet erinrar även örn att frågan var uppe till behandling vid
1943 års riksdag, därvid riksdagen fattade beslut i enlighet med hemställan
från statsutskottet. Vad sade då statsutskottet? Jo, utskottet förordade i sitt
utlåtande, att seminariets förläggningsfråga gjordes till föremål för fortsatt
utredning, varvid syntes böra övervägas att med de hittillsvarande läroverkslokalerna
såsom stomme slutgiltigt lösa spörsmålet. Herr statsrådet menar,
att eftersom jag var med örn detta beslut, borde jag känna, eller rättare sagt,
plågas av en viss självkritik. Men jag vill framhålla, att statsutskottet endast
uttalat, att Hagan borde göras till föremal för fortsatt utredning, därvid en
viss lösning syntes böra övervägas. Detta är, såvitt jag förstår, icke från
statsutskottets sida något conditio sine qua non utan endast en rekommendation.
Utskottet har uttalat en mening om att frågan bör lösas på visst sätt, Kungl.
Majit dock obetaget att träffa ett annat avgörande, örn så befunnes lämpligt
och bra. Jag känner mig alltså inte särskilt träffad av denna anmaning alt
känna självkritik. Det är naturligtvis bra att känna självkritik, men i detta
fall kan jag inte finna, att jag har någon särskild anledning därtill.

. Herr statsrådet slutar med att säga, att jag har alldeles rätt i min uppfattning
örn att seminarieeleverna böra få sin utbildning i lokaler och under
förhallanden, som äro åtminstone tillnärmelsevis likvärdiga dem, som komma
läroverksungdomen i Haparanda till del. Herr statsrådet säger också, att de

Fredagen den 25 maj 1945.

Nr 23.

Äng. nybyggnad för småskoleseminariet i Haparanda. (Forts.)
lokaler, som skola iordningställas efter reparation av det gamla läroverket,
komma att bli fullt jämförliga med vanliga goda skolutrymmen Jag kan
naturligtvis inte gendriva statsrådets mening på den punkten, utan framtiden
får ju utvisa, örn den gamla läroverksbyggnaden efter ombyggnad samt nybyggnad
för gymnastik, slöjd, skolkök och övningsskola blir ändamålsenlig.
Den som lever får se. Men jag skulle knappast tro, att kritiken i Haparanda
på denna punkt kommer att tystna.

Jag ber än en gång att få tacka för det fullständiga svaret.

Herr statsrådet Andrén: Herr talman! Inlägget från dagens mterpellant föranleder
mig inte till några utförligare utläggningar. Jag tror mig kunna
konstatera att våra linjer kommit varandra närmare. Jag vill emellertid,
eftersom interpellanten tror att jag givit honom en anmaning att utova självkritik,
framhålla, att detta icke är innebörden i interpellationssvaret. 1 detta
konstaterades helt enkelt, att interpellanten varit med om ett beslut, som han
sedan starkt har kritiserat, och att man häri får inrymma ett stycke självkritik,
vilket jag för min del finner högst sympatiskt.

Jag vill till sist, med anledning av vad interpellanten yttrade örn opinionen
i Haparanda, tala om, att jag verkligen haft tillfälle att fa åtskilliga lntryc
av denna opinion. Jag har haft flera samtal med ledande kommunalman i
Haparanda — kloka, förståndiga kommunalmän som nästan överallt i vart
land. De ha med ovanlig kyla, klarhet och klokhet betraktat hela denna fråga.
Jag har i deras uttalanden icke funnit något av den hetsiga stämning, som
man kan finna i den artikel i Svensk Skoltidning som uppenbarligen har
påverkat interpellationen. Jag tror att haparandaborna i stort sett skola vara
belåtna med den lösning av frågan som föreslås i Kungl. Maj:ts proposition.

Herr Grym: Herr talman! Det kanske inte vore mycket att orda örn i denna
fråga, sedan nu herr statsrådet så utförligt har besvarat denna interpellation,
sedan’ interpellanten själv också har yttrat sig och allra helst sedan Kungl.
Maj :t framlagt en proposition i samma fråga. Det kanske inte heller ar lampligt
att binda sig alltför mycket med utsagor i ena eller andra riktningen, eltersom
motionstiden ännu icke utgått, ty det kan ju tänkas att det i motioner
kan komma fram vissa synpunkter, som sedan få komma under vederbörande
utskotts övervägande för att till slut behandlas i kamrarna.

Jag ber dock att få säga så pass mycket som att jag för mm personliga del
kände mig mycket glad, när jag såg denna proposition, och jag drog verkligen
en lättnadens suck, i det att jag tänkte, att nu äntligen skymtar den slutliga
lösningen i den här segslitna frågan. Den harju låtit tala mycket örn sig under
långliga tider. Egentligen är detta en fråga av lokal karaktär, men omständigheterna
ha gjort att den fatt en vidare betydelse eller, kanske rättare
sagt, att den har blivit känd vitt omkring i landet. Först och främst ha ju
ortsborna varit intresserade — och de äro kanske de mest intresserade men
dessutom lia ju också facktidskrifter behandlat frågan, jag vågar nästan säga
mer eller mindre vederhäftigt, och slutligen lia statsrevisorerna uppmärksammat
densamma. . .

Interpellanten har använt hårda ord i sin interpellation. Det är inte omöjligt,
att dessa hårda ord ha varit berättigade, men jag tror dock, att man inte vinner
så mycket med att ta till storsläggan, och jag tror inte heller, att det finns
någon anledning att nu börja söka efter var den egentlige syndabocken finns,
vilken så att säga har förhalat ärendets slutliga lösning. Det är troligen svårt
att finna den personen eller vem man skulle kunna göra ansvarig för detta.

Nr 23.

Fredagen den 25 maj 1945.

Äng. nybyggnad för småskoleseminariet i Haparanda. (Forts.)

Det bästa är väl att vi stryka ett brett streck över vad som varit _ man

får hoppas att sådant icke kommer att ske i framtiden. Med vad jag nu Ilar
sagt vill jag inte på något sätt taga någon i försvar, men jag har dock i detta
sammanhang velat framföra dessa mina synpunkter.

Jag ber att till herr statsrådet Andrén få framföra mitt personliga tack och
bygdens tack för att statsrådet nu har framlagt denna proposition till riksdagen.
Nu är det riksdagen, isom får taga vid, och vi få då hoppas, att riksdagen
slutgiltigt gör slag i saken.

Beträffande därefter frågan örn nybyggnad eller ombyggnad, måste jag
säga, att åtminstone Haparanda stads innevånare äro delade i två läger; å ena
sidan seminarierektor!! och några med honom, som lia ivrat för en nybyggnad,
och å andra sidan — vilket herr statsrådet mycket riktigt har påpekat — en
hel del mycket ansvarskännande personer, vilka anse, att en ombyggnad är
alldeles till fyllest.

Örn staden skulle lia köpt det gamla läroverket, skulle staden måhända
icke haft tillräckliga ekonomiska möjligheter för att ställa i ordning denna
gamla läroverksbyggnad i det skick man anser sig böra fordra av ett byggnadsverk
i centrum av staden. Därför kunde nog inte staden heller antaga erbjudandet
att köpa läroverket för 180 000 kronor. I och för sig var det icke
alls något orimligt pris, som staten begärt, ty örn jag icke missminner mig, är
gamla läroverksbyggnaden i dess helhet fastighetstaxerad till 240 000 kronor,
och enligt vad jag känner till örn fastighetstaxering, särskilt när det gäller sådana
fastigheter, som äro skattefria, tages taxeringen vanligen i underkant.
Under alla förhallanden tror jag för min del, att den gamla läroverksfastigheten
är värd 240 000 kronor. När nu staten tar hand örn den gamla läroverksbyggnaden,
få vi väl vara ganska förvissade örn att staten kommer att sörja
för att den kommer att försättas i gott stånd — och för 580 000 kronor får
man väl antaga, att en sådan fastighet kan sättas i gott stånd som redan är
värd 240 000 kronor.

I samband med studentexamen den 16 och 17 maj i förra veckan tittade jag
just på gamla läroverksbyggnaden i Haparanda med särskilt intresse, eftersom
jag förstått, att denna fråga snart skulle komma före i riksdagen genom
att en proposition därom skulle framläggas. Jag måste säga, att jag fann,
att byggnaderna inte äro i så dåligt skick. Jag har själv barn där, och jag har
frågat dem örn vad de anse om byggnadernas tillstånd — barn, som sprungit
omkring där under flera, flera år, känna ju till alla vinklar och vrår i skolan
— och de ha sagt,. att byggnaderna inte alls äro i något dåligt stånd.
Därför måste det väl bli mycket tillfredsställande, örn man kostar på en reparation
för drygt en halv miljon eller inemot 600 000 kronor.

Man måste även ta i betraktande, att denna fastighets läge är det bästa
tänkbara. Gamla, läroverket ligger i centrum av staden, och det finns
inte något bättre läge i hela staden. Det nya läroverk, som nu är under
byggnad, får icke på långt när så bra läge som just det gamla läroverket
har — i det fallet kommer seminariet säkerligen att vinna. Vid mitt
nyssnämnda besök tittade jag också på skolans lekplan, och den föreföll inte
att bli så liten, utan kommer säkerligen att räcka till. Jag antar att det nuvarande
gymnastikhuset och vaktmästarbostaden skola rivas, och då kan man
på den platsen uppföra byggnader för gymnastik, slöjd, skolkök och övningsskola
eller vad det nu kan bli fråga om, men dessutom finnes också där nu
ett litet trädgardsomrade, vilket jag för min del anser mycket väl kan tagas
i anspråk till lekplan. Detta trädgårdsområde blir väl antagligen inte erforderligt
på den nuvarande platsen för seminariets del, ty seminariet lär visst
fa trädgard pa annan plats, och jag skulle tro att det blir ungefär där gamla

Fredagen den 25 maj 1945.

Nr 23.

Äng. nybyggnad för småskoleseminariet i Haparanda. (korts.)
seminariet nu ligger. När allt detta ordnats, tror jag det hela kommer att

blÄven örn jag tidigare ivrat ganska mycket för ett nybygge, har jag dock
nu ändrat ståndpunkt, sedan jag tagit aaken i närmare skarskadande med
beaktande av dess olika sidor. Jag är icke alls fackman pa detta område, men
jag kan dock skilja på vad som är vackert och fult hos ett byggnadsverk,
och jag måste säga, att exteriören hos denna gamla läroverksbyggnad ar vacker.
Jag skulle också vilja vädja till dem, som nu komma att förbereda denna
fråga, att åtminstone icke göra sådana ändringar i ritningarna, att exteriören
ändras. Det är att hoppas, att ritningarna — jag har inte sett dem — aro sa
gjorda, att inte denna gamla läroverksbyggnads exteriör skall andras pa något

" Örn någon händelsevis har för avsikt att motionsvis komma med förslag örn
ändring i denna fråga, t. ex. genom att föreslå en nybyggnad i sta let tor en
ombyggnad, skulle jag dock vilja säga, att jag anser det vara klokast och
riktigast att icke riskera något genom ett dylikt förslag. För mm personliga
del måste jag säga, att jag inte gärna vill medverka till att en motion i sadan
riktning kommer under riksdagens behandling. Det skulle nämligen kunna
tänkas, att om sådana motioner väcktes och komme under vederbörligt utskotts
behandling, frågans avgörande åter igen bleve uppskjutet, vilket skulle mera

skada än gagna saken. „ ,.. „

Man måste nog säga, att allt säkerligen kommer att bil bra, örn fr agan loses
i enlighet med den kungl, propositionen, och jag hoppas, som jag tidigare sagt,
att riksdagen nu kommer att göra slag i saken.

Herr statsrådet Andrén: Herr talman! Med anledning av herr Gryms sakliga
inlägg i denna fråga skall jag be att få säga några ia ord.

Först och främst ber jag att få förklara, att det icke kan komma i fråga att
ändra exteriören på det vackra hus som vi nu diskutera.. Huset ar ett verk av
Lallerstedt, och jag tror att det vore något av ett helgerån att förgripa sig pa
den vackra exteriör som här är skapad. Det är nog inte för mycket att saga att
det är ett av Haparandas vackraste hus, och det har dessutom ett utomordentligt
vackert läge vid Stora torget. „ . .. . , i

Jag kan vidare bekräfta den förmodan, som den föregående arade talaren

uttalade om att det är meningen att förlägga semmaneträdgarden till den gamla
seminarietomten. Jag tror att även den Dagan pa det sattet tar en tu

tillfredsställande lösning. ,, . , ».

Slutligen vill jag säga, att det såsom den ärade talaren antydde inte imns
någon anledning att räkna med att skolgården blir för liten. Skolöverstyrelsen
brukar som minimum räkna med 10 m2 per elev. Den skolgård som man får
i detta fall får en areal av 14 m2 per elev. Örn jag inte är felaktigt underrättad
bruka dessutom de unga eleverna vid skolseminariet gärna ta sina promenader
på gatan utefter torget, där nian tidvis har det solsken och de andra
agremanger, som tilltala unga flickor. . ... .

Jag tror sålunda inte att man behöver hysa några larhagor infor den lösning
som erbjudes i Kungl. Maj :ts proposition.

Herr Wiklund: Herr talman! När herr Grym ängslas för att det skall

komma motioner i denna fråga, vill jag lugna honom med att tala örn att jag
inte tänker motionera. Jag anser mm uppgift vara fylld, och det skulle glädja
mig lika mycket som herr Grym, örn nu denna fråga verkligen blir löst och löst
på det sätt, som föreslås i den kungl, propositionen. Jag tror, att statradet
Andrén är värd cn särskild honnör för den raskhet, varmed han gatt till verket.

Nr 23.

Fredagen den 25 maj 1945.

Äng. nybyggnad för småskoleseminariet i Haparanda. (Forts.)

Men det hindrar inte, att statsrevisorernas påpekande och min interpellation ha
en viss aktualitet i alla fall.

Anmäldes och godkändes bevillningsutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 292, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av en mellan Sverige och Island träffad handelsöverenskommelse.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den av herr Nilsson, Bror m. fl.
vackta motionen nr 395, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående
anslag till pnsrabattenng å vissa livsmedel, m. m.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets utlåtanden nr 147 och 148.

nr aa* avläm“ade propositioner

Avgåvos och bordlädes nedannämnda motioner:

nr 396, av herr Lindström, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m.; och

av„herr Elofsson, Gustaf, m. fl., i anledning av Kungl. Mårts proposition
angående pnsreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.39 eftermiddagen.

In fidem
Eric Carlén.

Lördagen den 26 maj 1945.

Nr 23.

Lördagen den 26 maj.

Kammaren sammanträdde kl. 11 förmiddagen.

Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser till
Konungen:

nr 288, i anledning av Kungl. Majda proposition angående annexbyggnad

till kanslihuset; . .

nr 289, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående aktieteckning i

Aktiebolaget Jordbrukarbanken m. m.;

nr 290, i anledning av väckta motioner om anläggning av ett järnvägsspår
mellan Haparandahamn och Haparanda;

nr 291, i anledning av väckta motioner örn utredning rörande möjligheterna
för en metallurgisk storindustri i Norrbotten;

nr 293, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående anslag för budgetåret
1945/46 till häradsskrivama; .

nr 294, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen a kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond gjorda framställningar angående
anslag för budgetåret 1945/46, i vad avser justitiedepartementets verksamhets nr

295, i anledning av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1945/46, i vad
avser socialdepartementets verksamhetsområde;

nr 296, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare anslag
till anordnande av tjänstebostad åt landsfiskalen i Tärna^distrikt;

nr 297, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa anslag till
riksförsäkringsanstalten; samt _ c

nr 298, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till
psykisk bärna- och ungdomsvård.

Anmäldes och godkändes första lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 299, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående bidrag ur kyrkofonden
till avlöning av pastorer vid svenska församlingar i utlandet;

nr 300, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn fortsatt
giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 951) angående vissa utfästelser
rörande införsel och utförsel av varor m. m.;

nr 301, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 12 december 1941 (nr 925) örn reglering av
förbrukningen av elektrisk kraft och gas;

nr 302, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt tillämpning av lagen den 5 februari ^1943 (nr 28) med särskilda
bestämmelser om begränsning av vinstutdelning från aktiebolag; samt

Nr 23.

Lördagen den 26 maj 1945.

nr 303, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av lagen den 26 april 1940 (nr 272) med särskilda bestämmelser
angående domstolarna och rättegången vid krig eller krigsfara m. m.

Föredrogs Kungl. Maj:ts proposition nr 313, angående komplettering av riksstatsförslaget
för budgetåret 1945/46.

Propositionen hänvisades, såvitt angick de procenttal, varmed bottenskatt
enligt 18 § förordningen om statlig inkomst- och förmögenhetsskatt skall utgå
för år 1945, till bevillningsutskottet, i vad propositionen rörde jordbruksärenden,
till jordbruksutskottet och i övrigt till statsutskottet.

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner: nr

314, med förslag till förordning örn värnskatt för budgetåret 1945/46;
och

nr 315, med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen
den 30 juni! 194,3 (nr 493) örn begränsning i vissa fall av skatt tilli
staten.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj :ts proposition nr
318, angående vissa investeringar i telegrafverkets fond och luftfartsfonden
för budgetåret 1945/46.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maurts proposition
nr 319, med förslag till förordning angående tillgodoräknande i vissa
fall av tjänsteplikt för rätt till hemortslön m. m.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet Kungl. Maj:ts proposition nr
321, med förslag till vissa ändringar i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena,
folkskolans tjänste- och familjepensionsreglementen samt tjänsteoch
familjepensionsreglementena för de högre kommunala skolorna m. m.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 322, angående anslag för avveckling av den förstärkta försvarsberedskapen; nr

323, angående anslag för budgetåret 1945/46 till särskild ersättning för
debitering av värnskatt; samt

nr 325, angående beredskapsstat för försvarsväsendet för budgetåret 1945/46.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet herr Lindströms motion, nr 396,
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för
arbetsmarknadens reglering m. m.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet den av herr Elofsson,
Gustaf, m. fl. väckta motionen, nr 397, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område m. m.

Lördagen den 26 maj 1945.

Nr 23.

Föredrogs ånyo statsutskottets utlåtande nr 147, i anledning av Kungl. Anslag till
Maj :ts proposition angående anslag för budgetåret 1945/46 till landsfiskalerna ^

m. fl. jämte i ämnet väckta motioner.

I en till riksdagen avlåten proposition, nr 235, hade Kungl. Maj :t, under
åberopande av bilagt utdrag1 av statsrådsprotokollet över sociala^enden för den
2 mars 1945, föreslagit riksdagen att dels godkänna de förslag till lönereglering
för landsfiskalernas biträden, som av departementschefen framlagts, dels medgiva,
att till landsfiskalernas biträden finge utgå övertidsersättning i den utsträckning
och under de villkor, som av departementschefen förordats, dels medgiva,
att Kungl. Majit finge utfärda de bestämmelser, som i övrigt kunde hilva
erforderliga för genomförande av de sålunda framlagda förslagen, dels godkänna
av departementschefen förordad personalförteckning och avlöningsstat
för landsfiskalerna m. fl., avlöningsstaten att tillämpas tills vidare filin och
med budgetåret 1945/46, dels ock under rubriken Landsfiskalerna m. fl. för
nämnda budgetår såsom förslagsanslag anvisa, till Avlöningar 6 440 000 kronor
och till Omkostnader 1 800 000 kronor. _

Kungl. Maj :ts förslag innebar bland annat, att Hisings distrikt och Askims
distrikt skulle sammanslås till ett distrikt, förslagsvis benämnt Hisings distinkt,
och att i detta distrikt skulle anställas en landsfiskal och tva landsfiskalsassistenter,
av vilka den ene avsetts erhålla förordnande att på eget
ansvar handlägga utmätningsmannagöromålen.

I samband med Kungl. Maj :ts ifrågavarande förslag hade utskottet till be -

handling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr R. Krygel (I: 319) och den andra inom andra kammaren av herr A. Lind -

qvist (II: 502);

dels ock en inom andra kammaren av herrar B. Utbult och L. Johansson

i Öckerö väckt motion (11:546).

I sistnämnda motion hade hemställts, att riksdagen matte besluta dea ändring
i Kungl. Maj :ts förslag, att organisationen i Hisings distrikt skulle bestå
av två landsfiskaler och en landsfiskalsassistent pa sätt länsstyrelsen före -

slagit.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet på åberopade grunder hemställt,
att riksdagen måtte

I. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ,

a) godkänna de förslag till lönereglering för landsfiskalernas biträden, som
framlagts i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 2 mars 1915,

b) medgiva, att till landsfiskalernas biträden finge utgå övertidsersättning
i den utsträckning och under de villkor, som i nämnda statsrådsprotokoll för °r<c)tmedgiva,

att Kungl. Majit Hnge utfärda de bestämmelser som i övrigt
kunde bliva erforderliga för genomförande av ifrågavarande förslag,

II. nied bifall till Kungl. Majlis förslag och med avslag å motionerna 1: ol9

och II: 502 samt II: 546 ,

a) godkänna i utlåtandet införd personalförteckning for landsfiskalerna

m fl *

b) godkänna i utlåtandet införd avlöningsstat för landsfiskalerna m. fl., att
tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46;

c) till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar för budgetåret 1945/46 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 6 440 000 kronor ;

lil med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Landsfiskalerna m. fl.: Omkostnader
för budgetåret 1945/46 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 1 800 000 kronor.

Nr 23.

Lördagen den 26 maj 1945.

Anslag till landsfiskalerna m. fl. (Forts.)

Reservation hade avgivits av herrar Lindström. Karl Andersson. Gustaf
Karlsson, Mårtensson och Malmborg i Skövde, vilka ansett, att utskottets yttrande
bort hava den lydelse, reservationen visade, samt att utskottet bort hemställa,
att riksdagen måtte

I. med bifall---ifrågavarande förslag,

II. i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och med bifall till motionen Ii - .346
samt med avslag å motionerna I: 319 och II: 502

a) godkänna i reservationen införd personalförteckning för landsfiskalerna
m. fl.;

b) godkänna i reservationen införd avlöningsstat för landsfiskalerna m. fl.,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1945/46;

c) till Landsfiskalerna m. fl.: Avlöningar för budgetåret 1945/46 under femte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 6 442 000 kronor III.

med bifall---- 1 800 000 kronor.

Herr Karlsson, Gustaf: Det nu föredragna utlåtandet i anledning av Kungl.
Maj.ts proposition om anslag till landsfiskalsorganisationen rör ju bland annat
förändringar i fyra landsfiskalsdistrikt, och två av dessa skulle enligt förslaget
sammanslås, nämligen Askims och Hisings distrikt i närheten av Göteborg.
Genom Västra Frölunda sockens införlivande med Göteborg den 1 januari i
ar blev ju folkmängden i det ena av dessa distrikt — Askims — endast 5 250
personer, och på grund därav har en förändring i organisationen blivit nödvändig.
En särskild sakkunnig har tillkallats av departementet, och i en promemoria
rörande landsfiskalernas löneställning och tjänsternas organisation
som han utarbetat förordas sammanslagning av dessa båda distrikt. Man räknar
med att antalet invånare i det nya distriktet skulle bli 21 700. Vidare
föreslås i promemorian, att det skulle tillsättas två landsfiskaler och en assistent
i detta distrikt. Åklagaren, som skulle vara polischef, skulle placeras i
lönegrad A 24, där ju landsfiskalerna i allmänhet äro placerade, och den andre
landsfiskalen, som skulle bli utmätningsman och i huvudsak ha hand om utmätningsärendena,
skulle placeras i A 22. Vidare sägs det i denna promemoria,
att örn man icke väljer denna lösning, finge man i stället räkna med att
inrätta två mindre landsfiskalsdistrikt. Såväl brottmålsärendenas och polisgöromålens
antal å ena sidan som utmätningsgöromålen å andra sidan skulle i dessa
bada distrikt bliva av stor omfattning, och de båda landsfiskalerna skulle bli
nödgade att splittra sig mellan de olika arbetsuppgifterna. Genom sammanslagning
av distrikten skulle dessa olägenheter undvikas och de båda landsfiskalerna
erhålla önskvärd koncentration av arbetsuppgifterna. Åklagarenpolischefen
skulle sålunda få tillfälle att på ett helt annat sätt än eljest ägna
sig åt polisuppgifterna inom distriktets skärgårdssocknar, vilka framför ålit
sommartid, då de vore livligt besökta av badgäster, seglare och campare, erbjöde
sina speciella problem ur polissynpunkt.

Kungl. Maj :t har emellertid icke låtit sig övertyga av dessa skäl, ehuru den
sakkunniges förslag tillstyrkts av länsstyrelsen. Kungl. Maj :t förordar i stället,
att det i detta nya distrikt skall utses en landsfiskal och två assistenter. Det
är gunås så visst inte så lätt att övertyga Kungl. Maj:t, det ha vi kanske erfarenhet
av litet var, men här har det framhållits, att man räknar med att
antalet brottmålsärenden inom distriktet skall bli ungefär 1 500 örn året, antalet
åtal 600, antalet personer som upptagas i restlängd 9 300 och antalet
handräcknmgsärenden berörande restindrivningar 5 700. Därtill kommer en annan
omständighet, som man nog tycker att Kungl. Majit borde taga litet hänsyn
till: det nya distriktet kommer att omfatta en betydande skärgård, där
det naturligtvis är svårare att arbeta än i ett sammanhängande distrikt’ med

Lördagen den 26 maj 1945.

Nr 23.

Anslag till landsfiskalerna m. fl. (Forts.)
normala kommunikationer. Det är fråga om både Göteborgs norra skärgård
och Göteborgs södra skärgård samt därjämte staden Marstrand. I södra skärgården
ligga öarna Styrsö, Asperö, Brännö, Köpstadsö, Donsö och Vrångö
med inte mindre än fyra municipalsamhällen, och i norra skärgården ha vi de
stora öarna Öckerö, Hönö, Björkö och Hälso med fyra stora municipalsamhällen.
Det bör ju vara tämligen klart, åtminstone för dem som känna till de
lokala förhållandena, att det är fullt motiverat med tva självständigt arbetande
landsfiskaler i stället för en landsfiskal och två^ assistenter.

Bakom den reservation som anförts till utskottsutlatandet rörande omorganisationen
av Askims och Hisings landfiskalsdistrikt ligger en motion i andra
kammaren, som går på utredningsmannens linje, som tillstyrkts av länsstyrelsen.
Kungl. Majit har emellertid i stället förordat en landsfiskal och två
assistenter. Det beror väl på att man vill spara. Här sparas verkligen ett belopp
på 2 000 kronor, och det är väl inte att förakta, det heller; i varje fall
vill det synas som örn Kungl. Majit vöre alldeles särskilt intresserad av de
små summorna. Vi som reserverat oss till förman för den väckta motionen
hävda emellertid den meningen, att man skulle kunna ordna dessa förhållanden
bättre, örn man finge två självständigt arbetande landsfiskaler och en assistent,
och jag hemställer därför, herr talman, om bifall till den av herr Lindström
m. fl. vid utlåtandet fogade reservationen.

Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Som framgår av utskottsutlåtandet
har departementschefen beaktat den arbetsbörda^ som en landsfiskal
i detta distrikt enligt de statistiska uppgifterna skulle få, men han säger
att den inte blir av samma storleksordning som t. ex. inom Tunhems eller
Tumba distrikt. Sedan meddelar departementschefen, att planer lära vara å bane
att inkorporera jämväl vissa delar av Hisingsdistriktet med Göteborgs stad,
och dessutom fäster departementschefen uppmärksamheten på att en arbetsbesparing
väntas följa vid en omläggning av uppbördssystemet och restindrivningen.
Han anser därför, att distriktet lämpligen bör organiseras med en landsfiskal
och två assistenter, av vilka den ene assistenten bör erhålla förordnande
att på eget ansvar handlägga utmätningsgöromålen. Det bär förefallit utskottet
som örn denna lösning skulle vara den lämpliga. Då landsfiskalen får till sin
tjänst två assistenter i ett distrikt, där man kan förvänta att arbetsbördan minskas,
har det synts utskottet att några berättigade erinringar icke kunde göras.

Att organisera distriktet med två landsfiskaler har ju också sina svårigheter.
Det gäller då att uppdraga gränser för vad den ene landsfiskalen skall göra
och vad den andre skall göra. Det har synts statsutskottet bäst, att det finns
en chef och två assistenter, och redan i propositionen har den ene assistenten
fått sig tilldelade vissa huvuduppgifter.

Med denna förklaring till utskottets ståndpunkt ber jag att få yrka bifall
till utskottets förslag, som sammanfaller med Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning.

Herr Karlsson, Gustaf: Jag vill med anledning av vad statsutskottets ordförande
nu anfört först be att få erinra örn att Backa kommun, som väl åsyftas
både i Kungl. Maj :ts proposition och i ordförandens yttrande, har 3 000 invånare,
och tidpunkten för införlivningen med Göteborg är inte alls bestämd.
Det finns ju en kommitté, som har till uppgift att ordna kommunal samverkan
och titta på dessa införlivningsfrågor, men denna införlivning är nog inte så
nära förestående som man vill göra gällande.

Vidare vill jag säga, att när man åberopar att Tunhems och Tumba distrikt
äro större, så är det riktigt i fråga örn antalet brottmål och diarieförda iirenden

Nr 23.

Lördagen den 26 maj 1945.

Anslag till landsfiskalerna m. fl. (Forts.)
i övrigt, men så tillkommer den omständigheten, att detta nya distrikt till stor
del är ett skärgårdsdistrikt, vilket naturligtvis gör arbetet mera påfrestande.

Det är inte alls så som herr J. B. Johansson menade, att det skulle bli någon
svårighet med att uppdela arbetet mellan två landsfiskaler. Den sakkunnige
har ju sagt, att den ene bör huvudsakligen sköta åklagartjänsten och den andre
utmätningsärendena, och den gränsen blir nog klar.

Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande.

Herr Schlyter: Herr talman! Denna fråga har ett visst principiellt intresse.
Utskottets ärade ordförande tog till min tillfredsställelse så mjukt på saken,
att det förefaller som örn statsutskottet medger att frågan kan vara tveksam.
Han framhöll emellertid, att det skulle vara vissa organisatoriska svårigheter
förenade med att dela upp landsfiskalstjänsten i två tjänster: en för åklagarmål
och en för utsökningsärenden. Han menade att det skulle vara fördelaktigare,
att det vore en chef för det hela, så att utsökningsärendena här skulle
handläggas av den ene assistenten.

I den punkten har jag en annan mening. Särskilt för den som är intresserad
för processreformen är det ett mycket bestämt önskemål, att åklagarna vid
underrätterna i så stor utsträckning som möjligt kunna få ägna sig åt sina
åklagaruppgifter och befrias från utsökningsgöromålen. Tyvärr går det inte
i vart glest befolkade land att mera allmänt genomföra den principen, ty örn
man skulle slå ihop tern av våra vanliga landsfiskalsdistrikt och sätta en
landsfiskal för åklagarmål och en annan för utsökningsmål, skulle distriktet
bli för stort. Därför har man med hänsyn till de lokala förhållandena fått
resignera, acceptera den organisation som vi hittills haft och låta landsfiskalerna
syssla med både åklagarmål och utsökningsmål. Men, herr talman, när
i ^ett och annat fall och de äro inte sa få — de lokala förhållandena äro
sådana, att distriktet inte blir för stort, da är det bättre att dela upp gåremålen,
så att man får en landsfiskal för åklagaruppgifterna och en landsfiskal
för utsökningsuppgifterna.

Här är det nu enligt Kungl. Maj:ts proposition meningen, att denne ensamme
landsfiskal i detta stora distrikt skall få en så stor arbetsuppgift, att han skall
behöva inte mindre än två assistenter. Det måste då, såvitt jag förstår, vara ur
organisatorisk synpunkt fördelaktigare att dela upp uppgifterna på det sättet,
att en landsfiskal far syssla med den ena uppgiften och en annan landsfiskal
uteslutande med den andra. Detta ur principiell synpunkt.

När man så ser, vilken ringa kostnadsskillnad det blir mellan den enligt min
mening bättre och den sämre organisationen — det blir, som herr Karlsson
säde, en skillnad pa 2 000 kronor, örn man i stället för den ene assistenten
tillsätter en landsfiskal skulle jag verkligen vilja vädja till kammaren att
ga med pa reservationen. Jag känner till förhållandena i Askims domsaga
tämligen väl, sa att jag vet även ur lokal synpunkt, vad det kär är fråga örn.

Jag ber alitsa, herr talman, att fa yrka bifall till reservationen.

I herr Schlyters yttrande instämde herr Linder.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet
i det nu förevarande utlåtandet hemställt samt, vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i den vid utlåtandet avgivna reservationen; och förklarade
herr talmannen, efter att hava upprepat propositionen på bifall till utSKOttets
hemställan, sig finna denna proposition vara med övervägande ja besvarad.

Lördagen den 2*6 maj 1945.

Nr 23.

Herr Karlsson, Gustaf, begärde votering, i anledning varav uppsattes och
efter given varsel upplästes och godkändes en sa lydande omröstningsproposition: Den,

som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 147, röstar

Ja :

Den, det ej vill, röstar

Nej;

Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i den vid utlåtandet avgivna
reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes till en början omröstning på det sätt, att efter
särskilda uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som ville rösta
för ja-propositionen, och därefter de ledamöter, som ville rösta för nej-propositionen,
reste sig från sina platser.

Då herr talmannen fann tvekan kunna råda angående omröstningens resultat,
verkställdes härefter votering medelst omröstningsapparat; och befunnos
vid omröstningens slut rösterna hava utfallit sålunda:

Ja — 34;

Nej — 39.

Därjämte hade 6 ledamöter tillkännagivit, att de avstode från att rösta.

Herr statsrådet Ewerlöf avlämnade Kungl. Maj:ts proposition nr 326, angående
anslag till de tekniska högskolorna, m. m.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 148; i anledning av riksdagens år 1944 församlade revisorers berättelse
angående verkställd granskning av statsverkets jämte därtill hörande
fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden den 1 juli 1943—30 juni
1944.

Statsutskottet, till vars förberedande behandling riksdagens år 1944 församlade
revisorers berättelse jämte de i anledning därav från vederbörande ämbetsverk
och myndigheter till Kungl. Majit avgivna utlåtanden och förklaringar
blivit hänvisad, hade efter tagen kännedom av dessa handlingar och inhämtande
av för ärendenas utredning i övrigt erforderliga upplysningar i det
föreliggande utlåtandet underställt riksdagens prövning de av revisorerna gjorda
framställningar, som ansetts från utskottets sida påkalla yttrande.

Punkten 1.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 2—5.

Kades till handlingarna.

Punkterna 6—8.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 9.

Kades till handlingarna.

Nr 23.

Lördagen den 26 maj 1945.

Ang. innehållande
av
tolagsersättning
i visst
fall.

Punkten 10.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 11.

Under finansdepartementet, § 20, hade revisorerna till behandling upptagit
spörsmålet huruvida icke i fall, då städer uppenbarligen eftersatt sina mot
rätten till tolagsersättning svarande skyldigheter i fråga örn tullhusbyggnadsskyldighet,
staten skulle kunna mot avdrag å tolagsersättningen avhjälpa förekommande
brister.

Utskottet hade i den nu ifrågavarande punkten anfört:

»Vad i ärendet anförts giver vid handen, att någon tvekan icke synes råda
att till tolagsersättning berättigad stad är skyldig att i staden tillhandahålla
erforderliga tullokaler.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att även örn på det hela taget statsverkets
berättigade fordringar på tullhusbyggnadsskyldighets fullgörande på
senare tid blivit beaktade, det likväl i enstaka fall från städernas sida visats
en anmärkningsvärd likgiltighet för uppfyllandet inom skälig tid av sådana
fordringar, och detta även i fall där principiell enighet nåtts rörande byggnadsföretags
omfattning. Med gällande ordning har sålunda förekommit, att otidsenliga
och för verksamhetens bedrivande mindre lämpliga lokaler måst alltjämt
användas utan möjlighet för den på området ansvariga myndigheten
att kunna åstadkomma rättelse. Utskottet delar revisorernas uppfattning, att
berörda förhållanden icke kunna anses tillfredsställande.

Revisorerna liksom de i ärendet hörda myndigheterna hava ifrågasatt, huruvida
icke i fall, då stad uppenbarligen eftersatt sina skyldigheter, tolagsersättning
skulle kunna innehållas för bestridande av de med bristernas avhjälpande
förenade kostnaderna. Utskottet, som är medvetet om att delade
meningar föreligga rörande tolagsersättningens rättsliga karaktär och möjligheten
att genom innehållande av tolagsersättning framtvinga ett fullgörande
av här ifrågavarande byggnadsskyldighet, finner för sin del lämpligt, att en
utredning kommer till stånd beträffande ifrågavarande spörsmål. Såsom kommerskollegium
i sitt yttrande framhållit är det i anslutning härtill nödvändigt
att jämväl närmare utreda sambandet mellan olika slag av tolagsförpliktelser
och tolagsersättningarna ävensom pa vilket sätt och efter vilka grunder omfattningen
av skyldigheten att tillhandahålla tullokaler i de särskilda fallen
skall fastställas.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa, att riksdagen
må i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville låta verkställa
utredning av frågan örn innehållande av tolagsersättning vid bristande
fullgörande av tullhusbyggnadsskyldighet.»

Reservation hade anmälts av herrar Osear Olsson, Sven Larsson, Berling,
Törnkvist, Andersson i Malmö, Mårtensson, Hall, Holmström och Birke, vilka
ansett, att sista meningen i utskottets yttrande bort utgå.

Herr Berling: Herr talman! Vid denna punkt av utskottsutlåtandet har
fogats en reservation, till vilken nio av utskottets ledamöter ha anslutit sig.
Hrågan är i korthet denna. Statsrevisorerna ha vid sitt arbete kommit till den
uppfattningen, att ett par av vara städer icke ha fullgjort sin byggnadsskyldighet
gent emot tullverket. Med anledning därav föreslå revisorerna, att man
skall taga under övervägande, huruvida i de fall, då städerna eftersatt sina
mot rätten till tolagsersättning svarande skyldigheter, staten må kunna mot

Lördagen den 26 maj 1945.

Nr 23.

Ann. innehållande av tolagsersättning i visst fall. (Jörts.)
avdrag å tolagsersättningen avhjälpa förekommande brister, oell revisorerna

anbefalla snar utedning härom. . , , A •

Kommerskollegium har i yttrande över revisorernas uttalande instämt med
revisorerna, men säger samtidigt: »Med hänsyn till sambandet mellan tolagsersättningarna
och andra förpliktelser för städerna synes emellertid bora ta„as
under övervägande, huruvida icke undersökningen bor utsträckas att avse
spörsmålet om en allmän reglering av tolagsersättnmgarna.»

Kommerskollegium har således tagit upp en fråga, som ligger helt vid sidan
örn revisionsanmärkningen. Utskottet har vid behandlingen av punkten givit
sin anslutning till vad revisorerna lia uttalat. Emot klämmen i utskotts betankandet
ha reservanterna ingenting att anmärka, men mot den sista meningen i
motiveringen, som bygger på kommerskollegii uttalande i dess sista del, lia vi

ansett oss böra göra erinringar. . , sll-.

Utskottet säger här: »Såsom kommerskollegium i sitt yttrande iramiialiit
är det i anslutning härtill nödvändigt att jämväl närmare utreda sambandet
mellan olika slag av tolags förpliktelser och tolagsersättnmgarna ävensom pa
vilket sätt och efter vilka grunder omfattningen av skyldigheten att tillhandahålla
tullokaler i de särskilda fallen skall fastställas.» Det är således en annan
formulering än kommerskollegium har använt, men då utskottet åberopar kommerskollegium,
kan man ju inte få någon annan uppfattning än att det aven
vill stödja kommerskollegii yttrande i fråga örn en utvidgning av utrednmgs ^Förmin

del kan jag inte finna det riktigt, att utskottet och riksdagen skulle
på en bakväg, örn jag så får säga, taga upp en fråga, som inte har med den
berörda anmärkningen att göra. Om man vill utreda frågan örn tolagsersattningens
vara eller icke vara eller örn dess omreglering eller örn städernas rättigheter
och skyldigheter i allmänhet, så synes det mig vara riktigare, att man tar
upp den saken som en särskild fråga antingen i form av en kungl, proposition
eller motionsvägen.

Nu kan det ju hända att någon invänder, att den mening, som reservanterna
ha vänt sig emot, inte har detta syfte. Ja, i så fall är det en uppenbar oklarhet
rådande, men örn kommerskollegii uttalande ligger till grund för utskottets
mening i denna punkt, då måste jag bestämt säga ifrån, att jag icke kan vara
med om en sådan utvidgning av uppdraget, och detta är även de övriga reservanternas
mening. Örn uttalandet däremot icke skall tolkas så utan närmast
är ett understrykande av vad revisorerna ha sagt, finner jag denna punkt
fullkomligt onödig. Den kan i så fall saklöst utgå, ty det står ju tydligt i klämmen,
vad man vill att Kungl. Maj :t skall utreda.

Herr talman! Då det synes mig råda så stor oklarhet rörande denna punkt i
utskottets motivering och då jag icke kan tänka mig, att riksdagen vill taga
upp en helt främmande fråga i samband med denna revisionsanmärkning, så
tillåter jag mig att yrka bifall till reservationen.

Hiiri instämde herr Petersson, Emil.

Herr Johansson, Johan Bernhard: Herr talman! Den ärade talaren anmärkte
på utskottet, att det skulle ha gått längre än revisorerna. Men den ärade talaren
tvekade inte att själv gå så långt, att han ville att hela punkten skulle
utgå, varigenom sålunda det av revisorerna påtalade förhållandet alltjämt
skulle få försiggå utan anmärkning.

Vad är det då revisorerna påpeka? De säga, att de tidigare under en följd
av år avlagt besök vid olika tullkamrar i riket och därvid i flera fall fram Första

hammarens protokoll 10Ji5. Nr £3. 2

Nr 23.

Lördagen den 20 maj 1945.

Äng. innehållande av tolag sersättning i visst fall. (Forts.)
ställt anmärkningar i fråga om beskaffenheten av lokalerna därstädes. De anse
sig kunna vitsorda de svårigheter, som förelegat för generaltullstyrelsen att
åstadkomma rättelse i dessa förhållanden. Det kan ju inte bestridas, att nied
rätten till tolagsersättning har förbundits, bland annat, även förpliktelsen
att tillhandahålla för tullanstalten behövliga lokaler. Hösten 1944 ha revisorerna
besökt Karlshamn och Malmö och med anledning av besöken kunnat
uttala, att dessa städer på ett anmärkningsvärt sätt förhalat behandlingen av
ärenden rörande tullverkets fordringar med avseende på tullokalerna. Generaltullstyrelsen
har i sitt yttrande understrukit dessa av revisorerna påtalade förhållanden
och anhållit, att styrelsen måtte erhålla bättre möjlighet att få städerna
att hålla tullokalerna i fullgott skick. Revisorerna ha framkastat lämpligheten
av att av tolagsmedel finge innehållas så mycket som erfordrades för
nödiga reparationer av tullokalerna. Denna begäran har synts utskottet mycket
rimlig med hänsyn till de förhållanden på området som man nu under
många år har varit i tillfälle att konstatera. Redan på 1920-talet, då jag var
ledamot av statsrevisionen, hade vi tillfälle att göra samma iakttagelser.

Nu har kommerskollegium, som i sitt yttrande mycket ingående behandlat
detta ärende, funnit att det är vissa spörsmål i detta sammanhang som torde
kräva en närmare undersökning. Det är ju på det sättet, att tolagsmedlen
inflyta mycket ojämnt till respektive städer. En del städer få överskott på
tolagsmedel, under det att vissa andra städer få sådana medel i så ringa omfattning,
att de knappast täcka omkostnaderna för lokalernas hållande. Det
är uppenbart att man vid en utredning inte kan underlåta att titta litet närmare
på detta förhållande liksom vissa andra med tolagsersättningarna förbundna
grunder. Men i den skrivelse, som utskottet föreslår, håller sig utskottet
till den fråga, som revisorerna lia avhandlat, nämligen örn utredning av
frågan örn innehållande av tolagsersättning vid bristande fullgörande av tullhusbyggnadsskyldighet.
Att utskottet i motiveringen citerar kommerskollegium,
är ganska naturligt, eftersom det väl knappast torde vara möjligt att
verkställa den avsedda utredningen utan att också göra en översyn och se på
grunderna för tolagsersättningens tillkomst.

Jag tror att det är en mycket angelägen utredning, som här begäres, och jag
hemställer, herr talman, örn bifall till utskottets hemställan.

Herr Björnsson: Herr talman! Jag har med ett visst intresse följt frågan
om tolagsersättningens utgående och den utveckling som på det området ägt runi
på sista tiden. Jag vill tillåta mig att komplettera vad utskottets ordförande
sade med att erinra örn att det finns åtskilliga städer, som ha tullhus utan att
städerna få någon tolagsersättning alls, nämligen sådana städer som ha fått
tullanstalter på senare tid. Det är ju en rätt besynnerlig anordning, att man
har ett gammalt privilegium för vissa städer, medan andra städer, där staten
med hänsyn till utvecklingen ansett det befogat att inrätta tullförvaltning, inte
få någon ersättning. Det förefaller mig, som om hela tolagsersättningsinstitutionen
vore föråldrad och borde avskrivas.

Jag kan erinra örn att, därest staten t. ex. av statsfinansiella skäl lägger
en tull låt mig säga på bensin, som ju är en rätt oumbärlig vara, eller på torkad
frukt, kommer tolagsersättningen helt plötsligt att öka utan städernas
förskyllan. Och omvänt: om man sänker en sådan finanstull, komma städerna
— märk väl de till tolagsersättning berättigade städerna — att få lägre tolagsersättning.
Jag erinrar mig ett drastiskt exempel: en gång då det var tal örn
att sänka en finanstull på torkad frukt, sade en representant för en av våra
större städer: »Ja, detta kommer att vålla en förlust för vår stad som är rätt
betydande. Det kan väl inte vara rimligt.» Jag hade inte hört samme repre -

Lördagen den 26 maj 1945.

Nr 23.

Ann. innehållande av tolag ser sättning i visst fall. (F orts)
sentant förebrå bevillningsutskottet, när tullen på torkad frukt tidigare hade
höjts och staden således fått en rätt betydande ökning i sina inkomster

Jag tycker att det vore skäl att tänka pa sådana åtgärder som man har vid
tagit beträffande vissa brännvin smedel o d. Alla privilegier bill ju sa småningom
föråldrade på grund av tidsutvecklingen. Det ar möjligt att herr Ber
Idig har rätt rent formellt i att en sådan utredning som den ay statsutskottet
föreslagna går utanför utskottets konstitutionella befogenhet. Men såvitt
jag förstår, är det inte möjligt att ens knacka den speciella Daga, söm m a
i fråga, örn man inte också tar litet reda på hur det hanger ihop med tillkomsten
av rätten till tolagsersättning för vissa stader — de aro for all del ratt talrika,
men det är dock ingalunda alla. T

Den förordade lösningen blir ett slags statens självtakt. I stallet bor man
väl i vanlig ordning undersöka, hur man skall kunna komma till rätta med de
rättstvister av detta slag som eventuellt kunna föreligga. Det föreslagna kvittningsförfarandet
är det väl knappast riktigt rimligt att rekommendera i synnerhet
som ju tolagsersättningen är avsedd att utgöra liksom en hyra, under de;
det ofta är en engångssumma som tullverket kräver av städerna. Jag kan m e
se, hur man t. ex. skall kunna uppföra en nybyggnad, örn inte staten tar innehålla
flera års tolagsersättningar. . „ . , A. ,K_

Jag tror nog, herr talman, att, såsom kommerskollegium har pavisat, det tor
lösandet av det speciella problem, som är i fråga, kan kravas, att problemet
en liten smula belyses genom studium av grunderna för tolagsersattnmgens utgående.

Herr Berling: Herr talman! Statsutskottets ärade, ordförande har ju ägnat
huvuddelen av sitt anförande till att instämma i revisorernas anmärkning. Vi
äro på fullkomligt samma linje. Jag har som statsrevisor varit med örn att
göra denna anmärkning. Men jag kan inte forsta statsutskottets __ ordförandes
argumentering, då det gäller att få med den här punkten Vid Hagaris forsta
behandling i avdelningen inom utskottet var det nästan fullständig enighet o
att man inte skulle gå på samma linje som kommerskollegium. ..

Herr Björnsson kom in på en fråga, som föresvävar åtskilliga, nämligen
hur man skall få städerna att avstå från den förmån som. man anser tolagsersättningen
utgör. Jag har under frågans behandling i utskottet kunnat
konstatera, att uttolkningen av utskottsförslaget är mycket skiftande. De som
tillhöra majoriteten lia haft olika skäl för sin ståndpunkt. Någon ansag att
utskottet inte går utanför revisorernas förslag. Enligt denna mening ar utskottsförslaget
egentligen endast en uppsnyggning av revisorernas förslag. Andra
hade en annan motivering, och någon ville knyta an till den fråga örn tolagsersättninpens
indragande, som behandlades för några år sedan med anledning
av en motion men då föll på grund av första kammarens avslag. Detta visar
hur oklar man även inom utskottsmajoriteten är örn innebörden i detta förslag.
Herr Björnsson sade att det väl inte bör kunna skada,. att man undersöker
det som kommerskollegium här har pekat på, men jag. vill då fråga: är inte
klämmen i utskottsbetänkandet, »att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla, att Kungl. Maj:t ville låta .verkställa utredning av frågan örn innehållande
av tolagsersättning vid bristande fullgörande av tullhusbyggnadsskyldighet»,
tillräcklig för Kungl. Maj :t att göra en allsidig utredning av
denna fråga örn tullhusbyggnadsskyldighet?

När det gäller det spörsmål, som skymtar bakom hela denna debatt, nämligen
intresset att få tolagsersättningen indragen till staten, mäste jag hävda den
meningen, att örn en undersökning skall sättas i gång, som tar sikte på. det,
skall frågan därom viickas i rätt ordning, antingen genom en kungl, proposition

Nr 23.

Lördagen den 26 maj 1945.

Äng. innehållande av tolag sersättning i visst fall. (Forts.)
eller genom en motion. Men då skall undersökningen också vidgas till att avse
städernas rättigheter och skyldigheter i allmänhet. Man skall inte ta ett avsnitt
av detta problem och behandla det särskilt, utan man skall se problemet i hela
dess vidd.

Jag bär av de gjorda inläggen ännu mera stärkts i min uppfattning, att en
oklarhet, minst sagt, vidlåder utskottets betänkande. Jag vidhåller, herr talman,
mitt yrkande.

Herr Herlitz: Herr talman! Frågan gäller helt enkelt att komma till rätta
med det förhållandet, att tullhusen inte lia blivit vederbörligen hållna i vissa
städer. Jag skall tillåta mig uttala den förhoppningen, att det går så pass praktiskt
till i detta svenska samhälle, att vi skola kunna komma till rätta med den
haken utan en utredning med så utomordentligt vittsyftande perspektiv som
utskottsmajoriteten åsyftar. Jag ber att få betona, att det sannerligen inte är
någon liten sak att »närmare utreda sambandet mellan olika slag av tolagsförpliktelser
och tolagsersättningarna». Det är en sak som många gånger har utretts
historiskt och juridiskt och som ständigt har visat sig vara en mycket kinkig och
svårbedömd fråga. Det blir sålunda en utredning, som kommer att kräva åtskilligt
arbete och, såsom herr Berling framhöll, kommer att rulla upp en massa
problem. Det är inte bara fråga örn tullhusbyggnadsskyldigheten, ty tolagsersättningarna
stå i sammanhang med hela den särställning, som städerna i åtskilliga
andra hänseenden ha inom statsförvaltningen, såsom i fråga örn magistraternas
och polisens avlöning och det ena med det andra. Det är enligt min tanke alldeles
orimligt att rulla upp ett så utomordentligt vittutseende spörsmål från ett
så litet och betydelselöst hörn som det ifrågavarande. Skall man komma in på en
sådan utredning, då skall det vara på grund av något mera ingående övervägande
och därför att man känt ett behov av att reda upp dessa förhållanden
överhuvud taget och, som sagt, inte på denna lösa grund.

Med dessa ord har jag, herr talman, velat motivera varför jag för min del
utan tvekan kommer att avge min röst för reservanternas yrkande.

I detta anförande instämde herr Linder.

Herr Andersson, Karl: Herr talman! Jag har mycket svårt att förstå herr
Berling, som i egenskap av statsrevisor biträtt revisorernas betänkande och
som vi nu återfinna som reservant inom statsutskottet, när han vill göra gällande,
att statsutskottet skulle ha gått betydligt längre i sitt yttrande än vad
statsrevisorerna ha åsyftat. Men statsrevisorerna ha dock påpekat vissa förhållanden
rörande underhållet av tullbyggnader i några angivna städer, och de
ha i sitt yttrande anfört: »Revisorerna vilja därför till övervägande framkasta,
huruvida icke i fall, där städer uppenbarligen eftersatt sina mot rätten till
tolagsersättning svarande skyldigheter, staten må kunna mot avdrag å tolagsersättningen
avhjälpa förekommande brister, och få för sin del anbefalla snar
utredning härom.» Statsrevisorerna ha således för sin del velat anbefalla en
utredning örn rätten för staten att innehålla tolagsmedel i de fall, då städerna
inte ha fullgjort sina åligganden att underhålla tolagsbyggnader. Det är egentligen
samma sak som också utskottet syftar till, då utskottet hemställer, »att
riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville låta
verkställa utredning av frågan örn innehållande av tolagsersättning vid bristande
fullgörande av tullhusbyggnadsskyldighet».

Det har rått någon tvekan, huruvida det finns rätt att innehålla tolagsmedel,
för den händelse sådana fall uppstå som revisorerna ha påtalat. Statsutskottet
har därför påyrkat, att det bör göras en utredning för att man skall få klarhet i

Lördagen den 26 maj 1945.

Nr 23.

Ann. innehållande av tolagsersältning i visst fall. (toris.)
den frågan. För övrigt är tolagen så ålderdomlig oell bestämmelserna sa väga
och tvetydiga, att det säkerligen inte skadar nied en utredning örn dessa fodia
landen dagkarl således, såvida statsrevisorerna verkligen mena allvar med vad
de sagt, inte finna att det är någon anledning att taga avstand fran den ut

» y*a bifall till MM W

ställan.

Herr Björnsson: Herr talman! Jag vill till att börja nied göja en komplettering
till mitt tidigare anförande. Jag har aldrig tänkt mig, ari man skall ifra
gasätta att plötsligt utan vidare indraga tolagsersättnmgen till staderna, utan
fag har tänkt mig, att man skall komma fram till en avveckling av detta ålderdomliga
och enligt min mening bestämt föråldrade system pa ungefär samma
sätt som man har gjort med en del andra till städerna utgående ersättningar.
Men det är ju en sak som strängt taget inte hör hit. Det vi nu ha hort tiar ar
bara en illustration till hur otymplig denna institution är. Den var kanske
på sin tid praktisk, då det var svårt för centraliörvaltningen ari ombesörja
byggande och underhåll av byggnader ute i orterna, men nu är den ju ytterligt
olämplig och föranleder konflikter. Statsverket sager till staderna, ari de
skola bygga så och så många byggnader och att dessa bora underhallas sa oc
så. Om städerna då inte göra det, har väl staten möjlighet att använda var

vanliga rättsliga väg för att utkräva rätt. .. . , .. ,,

När herr Herlitz talar örn att man från ett litet obetydligt horn rullar upp
en utredning, som skulle kunna bli mycket stor, därest sista meningen i utskottets
motivering bibehålies, tycker jag ari det resonemanget är litet egendomligt
i förhållande till hans yrkande. Såvitt jag forstar skulle herr Herlitz,
örn han varit konsekvent, ha yrkat avslag på utskottets skrivelseforslag, eftersom
det rör sig örn en bagatell, som kan avgöras genom vanlig rattsprovning
och vilken i och för sig är så obetydlig, att den säkerligen med god vilja kan
lösas utan någon sådan prövning. Herr Herlitz är rädd för ari en kommande
utredning skall urspåra, men är ändå med örn en begränsad utredning.

Jao- tror emellertid att det är angeläget, att hela saken blir aktualiserad, sa
att man så småningom kan få det intresse för saken som behövs for ari man
skall kunna få till stånd en avveckling av tolagsersättnmgarna genom ett successivt
avlösningsförfarande efter gammal metod. Med hänsyn härtill tror jag
ari den allmänna utredning, som kan bli en följd av utskottets motivering, är
att sätta värde på. Jag instämmer i statsutskottets ordförandes yrkande om
bifall till utskottets förslag.

Herr Lindblom: Herr talman! Med anledning av den siste ärade talarens
anförande kunde det möjligen vara lämpligt att i detta sammanhang bringa i
erinran ett utredningskrav i denna fråga som ligger på Kungl. Maj :ts bord sedan
år 1906. Det grundar sig på riksdagens skrivelse den 27 april 1906 i anledning
av riksdagens år 1905 församlade revisorers berättelse angående verkställd
granskning av statsverkets jämte därtill hörande fonders tillstånd, styrelse och
förvaltning under år 1904. Det är alltså ett utredningskrav, som ännu inte är
expedierat”efter ungefär 40 år och som grundar sig på ett utlåtande, som nu
är 41 år gammalt. Detta ärende är, heter det i justitieombudsmannens redovisning.
i vad angår frågan om reglering av den till vissa stapelstäder utgående
tolagsersättningen, beroende på Kungl. Maj:ts prövning. Eftersom denna skrivelse
ligger hos Kungl. Maj:t med krav på utredning från riksdagens sida,
synes mig Kungl. Maj:t oförhindrad att upptaga hela detta spörsmål lill prov -

Nr 23.

Lördagen den 26 maj 1945.

Äng. innehållande av tolag ser sättning i visst fall. (Forts.)
ning, även om man på sätt herr Berling yrkat skulle taga bort den sista meningen
i utskottets motivering.

Herr Herlitz: Herr talman! Jag vill bara säga, att jag inte riktigt kan
förstå, vad herr Björnsson menade med bristande logik i mitt anförande. Saken
är ju i all enkelhet, att det icke råder tvist om dessa städers skyldighet att
bygga tullhus. Det har bara varit osäkerhet örn vilka tvångsmedel staten kan använda,
da denna skyldighet eftersattes. Då har man bara att utfinna någon
ordning för att få saken klarlagd, således huruvida det t. ex. med bindande
verkan skall kunna fastställas, att vederbörande skola bygga på det eller det
sättet och att i annat fall tolagsmedel skola kunna innehållas. Det är ju mycket
rimligt att önska en utredning om sådana praktiska anordningar. Men för den
skull behöver man inte komma in pa den stora frågan örn tolagsersättningens
sammanhang jämväl med en hel del andra städernas sksddigheter.

Herr Björnsson: Herr talman! Det är, så vitt jag kan förstå, inte riktigt
fråga örn att utreda, vilka tvångsmedel som kunna stå till buds, utan det gäller
huruvida ett visst bestämt tvångsmedel, nämligen att upphöra med att fullgöra
en skyldighet, kan fa användas. Jag är inte tillräckligt juridiskt förfaren
för att kunna avgöra, örn detta är möjligt, men, så vitt jag förstår, är det en
ganska orimlig tanke. Det kan enligt mitt förmenande icke vara annat än sjäivtäkt.
Örn man har ett vattenverk eller dylikt och konsumenterna inte fullgöra
sina skyldigheter, går det ju bra att bara stänga av kranen, men jag är inte riktigt
säker på att ett liknande tillvägagångssätt kan vara riktigt i ett sådant fall
som detta. I varje fall går det inte så bra mellan två enskilda. Örn det hela vore
formulerat på det sätt, som herr Herlitz nu ansåg att det var, skulle jag ha
lättare att förstå honom.

Sedan är det ju en intressant kuriositet som vi fingo påpekad för oss, nämligen
att det här ligger en begäran om utredning från år 1906. Jag är inte tillräckligt
sakkunnig i parlamentariska frågor för att kunna avgöra, hur lång preskriptionstiden
är för en regering, när det gäller att besvara en skrivelse från riksdagen.
Jag vagar därför inte yttra mig örn huruvida den slutsats, som herr Lindblom
drog, är riktig.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, yttrade herr talmannen.
a,t.1 avseende på den under behandling varande punkten yrkats dels att vad
utskottet hemställt skulle bifallas med godkännande av utskottets motivering
dels ock att utskottets hemställan skulle bifallas med den ändring i motiveringen,
som påyrkats i den vid punkten avgivna reservationen.

Sedermera gjorde herr talmannen propositioner enligt berörda yrkanden och
tor klarade sig anse propositionen på bifall till utskottets hemställan med godkännande
av utskottets motivering vara med övervägande ja besvarad.

Herr Berling begärde votering, i anledning varav uppsattes samt efter given
varsel upplästes och godkändes en omröstningsproposition av följande ly Den,

som bifaller vad statsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 148 punkten
11 med godkännande av utskottets motivering, röstar

_ . . J äl

Den, det ej vill, röstar

. . Nej;

Vinner Nej, bifalles utskottets hemställan med den ändring i motiveringen,
som payrkats i den vid punkten avgivna reservationen.

Lördagen den 26 maj 1945.

Nr 23.

Ang. innehållande av tolagsersättning i visst fall. (Forts.)

J a — 4-5:

Nej — 31.

Därjämte hade 5 ledamöter tillkännagivit, att de avstode från att rösta.

Punkten 12.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 13.

Kades till handlingarna.

Punkten 14.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 15—17.

Lades till handlingarna.

Punkterna 18 och 19.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 20.

I denna punkt hade utskottet för riksdagen anmält, att utskottet funnit vad Äng. statsi
övrigt blivit av revisorerna anmält och erinrat hava medfört åsyftad eller i
utsikt ställd rättelse eller vara av vederbörandes utlåtande nöjaktigt förklarat statsrevuorereller
ej vara av den vikt, att, oaktat förklaringen ej varit fullt tillfredsstäl- nas berättelse.
lande, någon riksdagens åtgärd bort av förhållandena föranledas,^ eller slutligen
icke hava varit av beskaffenhet att från utskottets sida påkalla något
yttrande.

Herr Wistrand: Herr talman! Då berättelsen nu synes vara genomgången,
känner jag såsom en av riksdagens revisorer ett behov av att tacka statsutskottet
för den genomgående och grundliga bearbetning av revisorernas berättelse
som skett i utskottets utlåtande. Jag tror, .att det är mycket viktigt, att vad
riksdagens revisorer ha att anföra blir upptaget så utförligt och omsorgsfullt
som i detta fall har skett. Jag vill bara uttrycka en önskan, att de linjer, efter
vilka statsutskottet i år har behandlat berättelsen, också måtte bli normgivande
för framtiden.

I herr Wistrands yttrande instämde herr Westman.

Efter härmed slutad överläggning lades den nu föredragna punkten till
handlingarna. _

Föredrogs och bordlädes Kungl. Majlis denna dag avlämnade proposition
nr 32G.

24 Nr 23. Lördagen den 26 maj 1945.

Anmäldes och godkändes konstitutionsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 304, i anledning av väckta motioner om avskaffande av fattigvårds-, konkurs-
och utskyldsstrecken såsom diskvalifikationsgrunder för rösträtt vid
kommunala val;

nr 305, angående ändrad lydelse av § 16 första stycket riksdagsordningen;

nr 306, angående ändrad lydelse av § 16 andra stycket riksdagsordningen;

• nr 307, angående ändrad lydelse av § 28 mom. 1 riksdagsordningen;

nr 308, angående ändrad lydelse av § 3 mom. 9 och 10 tryckfrihetsförord ningen;

samt

nr 309, angående ändrad lydelse av § 86 regeringsformen, § 38 mom. 1 riksdagsordningen
och § 1 mom. 3 tryckfrihetsförordningen samt upphävande av
§ 6 tryckfrihetsförordningen.

Anmäldes andra lagutskottets förslag till riksdagens skrivelser till Konungen
:

nr 312, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lantarbetstidslag;
och

nr 313, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
fortsatt giltighet av arbetstidslagen för detaljhandeln den 18 juli 1942 (nr
652), m. m.

Skrivelseförslagen godkändes, förslaget nr 313 under förutsättning att utskottets
hemställan i utlåtande nr 48 bifolles även av andra kammaren.

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets memorial nr 19, angående granskning av de i statsrådet
förda protokoll;

statsutskottets utlåtanden:

nr 149, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående studiehjälp åt
landsbygdens ungdom m. m. jämte i ämnet väckta motioner;

nr 150, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare medel
för budgetåret 1944/45 för kommittéer och utredningar genom sakkunniga under
femte huvudtiteln;

nr 151, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående statsbidrag till
anläggning av fiskhamn på Saltö i Karlskrona jämte i ämnet väckta motioner;

nr 152, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående bemyndigande för
järnvägsstyrelsen att åtaga sig borgensansvar för lån till Aktiebolaget Svenska
godscentraler m. fl. bolag jämte i ämnet väckt motion; samt

nr 153, i anledning av väckta motioner örn förstatligande av de svenska gatoch
kantstensindustrierna;

sammansatta stats- och andra lagutskottets utlåtanden:

nr 1, i anledning av dels Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar örn anslag till livräntetillägg åt vissa livräntetagare enligt
lagen den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i
arbete, till statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i
anledning av olycksfall i arbete m. m. samt till bidrag till fiskares försäkring,
dels ock Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning örn fortsatt
giltighet av förordningen den 30 juni 1943 (nr 449) angående dyrtidstillägg
åt vissa ersättningstagare enligt lagen om försäkring för olycksfall i arbete,
m. m.;

Lördagen (ten 26 maj 1945.

Nr 23.

nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
örn provisorisk förstärkning av blindhetsersättningar m. m.; samt

nr 3, i anledning av dels Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen gjorda
framställningar om anslag till bidrag till dyrtidstillägg å folkpensioner och invalidunderstöd
samt anslag till dyrtidstillägg å barnbidrag och å ersättning åt
blinda, dels Kungl. Majits proposition med förslag till lag örn dyrtidstillägg
under budgetåret 1945/46 å folkpensioner, invalidunderstöd och barnbidrag,
m. m., dels ock motioner, väckta i anledning av sistnämnda proposition;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 43, i anledning av väckta motioner angående befrielse för kyrka, landsting,
kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap från erläggande
av arvsskatt vid testamentsförvärv; samt

nr 44, i anledning av väckta motioner angående ändringar i förordningen
den 14 juni 1940 (nr 478) örn nöjesskatt;

bankoutskottets utlåtanden:

nr 42, i anledning av väckta motioner angående förbättring av uppskjutna
pensioner åt vissa f. d. folk- och småskollärare;

nr 43, i anledning av väckta motioner örn fyllnadspension åt vissa förutvarande
befattningshavare hos nedlagda Bjärred—Lund—Harlösa järnväg;

nr 44, i anledning av väckta motioner örn rätt till familjepension i vissa fall
för utom äktenskap födda barn efter befattningshavare eller arbetare i statens
tjänst;

nr 45, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställningar angående
försäljning till telegrafverket av riksbankens fastigheter i Kalmar och Karlskrona;
samt

nr 46, i anledning av fullmäktiges i riksbanken framställning örn bemyndigande
att tillsätta högst sex tjänster i riksbanken i lönegraden RA 16;

första lagutskottets utlåtanden:

nr 23, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn
ändring i giftermålsbalken;

nr 36, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn
ändring i 5 kap. strafflagen, m. m., dels ock i ämnet väckta motioner;

nr 37, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn ändring
i sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321); samt

nr 38, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 3 kap. 32, 33 och 34 §§ lagen den 14 juni 1907 (nr
36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom, m. m., dels ock i ämnet väckta
motioner;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 51, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn
ändrad lydelse av 3 § lagen den 25 juni 1909 (nr 56 s. 7) angående nationalparker; nr

52, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag örn
ändrad lydelse av 4 § lagen den 27 juni 1927 (nr 287) angående uppsikt å
vissa jordbruk, såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, dels ock en i
ämnet väckt motion;

nr 53, i anledning av väckt motion angående utredning om höjning av .sjukpenning
enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete;

nr 54, i anledning av dels Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 december 1939 (nr 934) om tjänsteplikt,
m. m., dels ock en i ämnet väckt motion; samt

Första hammarens protokoll 1945. Nr 23. 3

Nr 23.

Lördagen den 26 maj 1945.

nr 55, i anledning av väckt motion om viss ändring i lagen om provisoriska
förstärkningar av tilläggspensioner och invalidunderstöd;

jordbruksutskottets utlåtande nr 23, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition
med förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den 27 juni 1927 (nr
287) angående uppsikt å vissa jordbruk, såvitt angår anslagsfrågan; ävensom

första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtanden:

nr 14, i anledning av väckt motion örn åtgärder för en förbättring och modernisering
av läroböckerna m. m.;

nr 15, i anledning av väckt motion angående statens medverkan till ökat
skydd åt den mänskliga faktorn i produktionslivet;

n)r 16, i anledning av väckt motion örn anordnande av en allmänt medborgerlig
utbildning för den manliga värnpliktiga ungdomen i samband med
värnpliktstjänstgöringen;

nr 17, i anledning av motion angående utredning örn skoindustriens framtida
organisation m. m.; samt

nr 18, i anledning av väckt motion angående utredning örn åtgärder för
drunkningsolyckornas bekämpande.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 12.21 på dagen.

In fidem
Eric Carlén.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

452210