1945. Försia kammaren. Nr 8 (Riksdagens protokoll 1945:8)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1945. Försia kammaren. Nr 8.

Lördagen den 10 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Herr statsrådet Pehrsson-Brarnstorp avlämnade Kungl. Marits propositioner:
nr 28, med förslag till lag örn val av borgmästare och lagfaren rådman;
nr 40, angående lån till kolonisation för estlandssvenskarna;
nr 41, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2, 3 och 4 §§ lagen
den 17 juni 1932 (nr 263) örn stads och landsbygds förenande i judiciellt avseende; nr

48, angående förvärv av mark för skjutbana för Livregementets husarer;
nr 49, angående bestridande av vissa haverikostnader;
nr 50, angående åtgärder till stödjande av odlingen av vissa kulturväxter;
nr 55, angående dispositionen av vissa å allmän beredskapsstat II för budgetåret
1944/45 uppförda anslag;

nr 56, angående förvaltningen av Södertälje kanal m. m.; samt
nr 57, angående ytterligare statsbidrag till byggande av enskild väg Åsebacken—Persberg—norska
gränsen.

Anmäldes och godkändes andra lagutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 17, till Konungen i anledning av Kungl. Majrts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16 maj 1941 (nr 243) örn
rätt för arrendator att bortföra stråfoder m. m.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 19, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45, såvitt propositionen avser
jordbruksärenden; och

nr 20, i anledning av Kungl. Majrts proposition angående anslag till bestridande
av vissa kostnader för utredning rörande Klingvallsåns regleringsföretag
år 1939 i Malmöhus län.

Herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet Pehrsson-Bramstorp, Örn skydd för
som tillkännagivit, att han hade för avsikt att vid detta sammanträde besvara svenska
friherre Beck-Friis interpellation om skydd för dex? svenska fåraveln, erhöll or- faraveln.
det och anförde: Herr talman! Med första kammarens tillstånd har dess ledamot
herr Beck-Friis till mig riktat följande interpellation.

Är det herr statsrådets avsikt att inom en snar framtid vidtaga de åtgärder
till skydd för den svenska fåraveln, vilka föranledas av denna näringsgrens
osäkra förutsättningar samt av hittills verkställda utredningar i ämnet?

Frågan örn åtgärder till fåravolns befrämjande har såsom framgår av vad
som anförts i motiveringen till interpellationen under dc senaste åren vid ett
Första kammarens protokoll 19Jt5. Nr 8. 1

Nr 8.

Lördagen den 10 februari 1945.

Örn skydd för den svenska fåraveln. (Forts.)
flertal tillfällen varit föremål för statsmakternas övervägande. Utöver vad interpellanten
härom anfört vill jag tillägga följande.

Sedan statens industrikommission genom cirkulärskrivelse den 11 augusti
1944 med giltighet från och med den 1 september 1944 fastställt ändrade, i förhållande
till förut gällande priser lägre priser å ull, som producerats inom landet,
hemställde Sveriges lantbruksförbund i skrivelse den 1 september 1944, dels
att frågan om prissättningen å svensk ull måtte upptagas till förnyad prövning,
dels att föreskrift måtte meddelas, att tillfälle skall beredas jordbrukets
vederbörande organisationer samt hemslöjdsföreningarna att med industrikommissionen
förhandla i frågor rörande regleringen av handeln med svensk ull,
dels ock att åtgärder måtte vidtagas för införande av provisorisk prisgaranti å
svensk ull.

Svenska fåravelsföreningen inkom sedermera med en skrivelse i ämnet, däri
föreningen i huvudsak instämt i lantbruksförbundets framställning.

Efter samråd med statens priskontrollnämnd avgav statens industrikommission
utlåtande i ärendet den 8 november 1944, däri bland annat meddelats, att
på grund av förbiseende från kommissionens sida underhandlingar icke förts
med vederbörande jordbruksorganisationer i samband med behandlingen inom
kommissionen av frågan örn nya priser å inom landet producerad ull.

I beslut den 26 januari 1945 förklarade Kungl. Majit skrivelsen från lantbruksförbundet
och fåravelsföreningen icke föranleda någon åtgärd men förutsattes
att vederbörande jordbruksorganisationer skulle upptaga förhandlingar
med ylleindustrien i syfte att med denna träffa överenskommelse örn sådana
åtgärder, varigenom de svenska ullproducenterna tillförsäkras avsättning av
svensk ull på skäliga villkor.

Enär den svenska ullen endast utgör en ringa del av ylleindustriens förbrukning
av denna vara, torde ett uppköp av densamma från industriens sida
i nuvarande läge icke i någon mera väsentlig grad påverka industriens produktionskalkyler,
även om därvid skulle erläggas ett något högre pris i förhållande
till kvaliteten än för den importerade varan. Med hänsyn härtill torde
för den händelse ett samförstånd angående ett skäligt pris icke kan uppnås,
detta i sista hand få avgöras av Kungl. Maj :t. Enligt min mening synes man
emellertid tills vidare böra avvakta resultatet av de förhandlingar mellan jordbrukets
organisationer och ylleindustrien som torde komma att upptagas i
nyssiberörda avseende, innan den av mig antydda åtgärden vidtages''. Jag vill
Hock härjämte framhålla, att priset på ullen, då det gäller stödjande av fåraveln,
icke är av samma betydelse som priset på fårköttet. Detta pris åter
fastställes efter överläggningar med jordbrukarnas organisationer i samband
med bestämmandet av priserna å jordbrukets produkter överhuvud taget. Det
torde vara att förvänta, att 1942 års jordbrukskommitté kommer att i sitt betänkande
även. upptaga förslag med avseende å fåravelns framtida bedrivande
i vårt land. Sedan detta förslag inkommit, torde bättre förutsättningar förefinnas
för slutligt ståndpunktstagande på längre sikt i förevarande fråga.

Friherre Beck-Friis: Herr talman! Jag ber att till herr statsrådet få framföra
mitt tack för det nu lämnade svaret på min interpellation, och jag tackar
också statsrådet för att jag fått taga del av svaret i förväg.

Min fråga gällde ju, örn herr statsrådet hade för avsikt att inom en. snar
framtid vidtaga åtgärder till skydd för den svenska fåraveln. Av svaret finner
jag, att så knappast kommer att bli fallet. Skall betänkandet från 1942
års jordbrukskommitté först avvaktas, är jag rädd för att det kanske blir för
sent att rädda många av vårt lands ur avelssyr.punkt värdefulla fårbesättningar.
Ordspråket »medan gräset växer, dör kon» gäller även. fåret.

Lördagen den 10 februari 1945.

Nr 8.

Örn skydd för den svenska fåraveln. (Forts.)

Det har ju alltid ansetts vara ett beredskap sintres se, att Ilandets fåravel
hålles uppe. Riksdagen Ilar också, senast förra året, uttalat sig för åtgärder
till fåravelns stödjande. Men hittills har inte mycket blivit gjort. I medvetande
härom och då Svenska fåravelsföreningens framställningar om positiva åtgärder
icke lett till resultat, ha enligt uppgift i dagarna såväl ordförajnden
och vice ordföranden som en ledamot av föreningens styrelse avgått.

Annorlunda äro förhållandena i våra nordiska grannländer. Finland har
sin ullag, som garanterar fårägama ett visst ullpris i tio år framåt. I Danmark
betalas ullen med lil kronor per kilogram mot 5 kronor hos'' oss. I båda
länderna liksom även i Norge ökas fåraveln betydligt.

På en fråga av mig vid 1942 års riksdag svarade herr statsrådet, att stödjande
åtgärder kunde bliva erforderliga vid övergången från krigs- till fredstilistånd.
Fredstillståndet är iav allt att döma snart inne, och jag vågar därför
trots allt uttala en förhoppning örn att de efterlysta stödåtgärderna för den
svenska fåraveln snart skola komma.

Herr statsrådet Pehrsson- Bramstorp: Herr talman! Hur herr Beck-Friis kan
draga dem slutsats han gjort om intresset för stödjande av den svenska fåraveln,
kan jag inte riktigt förstå. Jag har ju sagt, att jordbrukets organisationer
böra förhandla med industrien. Jag har också sagt, att även om industrien skulle
betala ett något högre pris för den svenska ullen än för den importerade, kan
detta enligt min uppfattning inte nämnvärt fördyra råvaran för den svenska
ylleindustrien. Därutöver har jag sagt, att om industrien och jordbrukarorganisationerna
inte skulle kunna komma överens utan den ena parten icke anser
sig kunna tillmötesgå den andra, då får Kungl. Maj:t avgöra. Men vi tala
ju dagligen med mycket stor glädje örn att jordbruket har fått organisationer,
som äro förhandlingsdugliga, och så är verkligen fallet. Varför skulle inte de
taga upp ett resonemang med den andra parten? Av svaret framgår, att jag
menar att den svenska ullen bör kunna finna avsättning utan statsbidrag, och
följaktligen är det väl inte riktigt att klaga över bristande intresse.

Sedan har jag tillagt, att det huvudsakliga är vad fårköttet kostar. Den saken
behandlas ju av jordbrukarnas organisationer tillsammans med försörjningsmyndigheterna
varje gång priset bestämmes. Det är alltså här precis som
jag sade i propositionen till 1944 års riksdag, att här är ett fält för vederbörande
organisationers förhandlingar med industrien. Det sägs ju många gånger
nu, att industrien mycket väl förstår jordbrukets synpunkter. Då förefaller
det mig besynnerligt, örn man inte skulle kunna komma till ett resultat, så att
industrien köper den lilla procent, som den svenska ullen utgör av industriens
ullförbrukning.

Friherre Beck-Friis: Dessa underhandlingar mellan organisationerna ha ju
bara lett till sänkta priser både för ull och kött, varför enligt min mening andra
åtgärder måste vidtagas.

Herr statsrådet Pehrsson-Bramstorp: Herr talman! Vad köttfrågan beträffar,
som jordbrukets representanter ha varit med om att behandla, kan inte industrien
hjälpa att priset blev det föreslagna, men industrien har dock förklarat,
att den förbisett den riktiga vägen att förhandla med jordbrukets organisationer.
Då den nu har fått besked att den skall underhandla med jordbrukets organisationer,
innebär det beslut rörande ullpriset för 1944, som industrien fattat, icke
något definitivt beslut, utan det kan upptagas förhandlingar om en ändring av
detsamma. Skulle därvid icke någon överenskommelse kunna träffas, får väl
Kungl. Majit pröva, huruvida industrien icke kan finna en framkomlig väg

Nr 8.

Lördagen den 10 februari 1945.

Interpellation
ang. förbudet
mot viss ved;
försäljning
inom

Kristianstads

län.

Om skydd för den svenska fåraveln. (Forts.)
för avsättning av den svenska ullen. Det är den behandling av frågan, jag tycker
är den riktiga. _

Föredrogos och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl. Maj :ts propositioner
:

nr 32, med förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen den
8 juni 1923 (nr 155) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker; nr

33, med förslag till förordning angående fortsatt tillämpning av förordningen
den 2:1 juni 1940 (nr 561) örn tilläggsskatt å bensin, m. m.;

nr 34, med förslag täll förordning örn fortsatt uppskov med ikraftträdandet
av föreskriven skatt å motorsprit; samt

nr 35, med förslag till förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den
18 juni 1937 (nr 481) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda
bestämmelser örn stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj :ts proposition
nr 36, med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 16
februari 1934 (nr 19) örn fullgörande i vissa fall av betalningsskyldighet i
förhållande till utlandet m. m.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 39, angående ersättning för vissa genom krigsförhållandena uppkommande
förluster för statstjänstemän m. fl.; och

nr 42, angående fortsatt disposition av vissa äldre reservationsanslag.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl. Maj:ts proposition
nr 43, med förslag till förordning angående fortsatt giltighet av förordningen
den 19 november 1943 (nr 778) örn tillfällig nedsättning av skatten för vissa
automobiler.

Föredrogos och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj :ts propositioner: nr

44, med förslag till lag om ändring i 1, 2 och 9 kap. vattenlagen; samt
nr 46, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 8 § lagen den 21 september
1915 (nr 362) örn behörighet att utöva läkarkonsten.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj :ts proposition nr
47, angående inrättande av en överingenjörsbefattning vid försvarets fabriksverk
m. m.

Föredrogos och bordlädes Kungl. Maj :ts denna dag avlämnade propositioner
nr 28, 40, 41, 48—50 och 55—57.

Ordet lämnades på begäran till herr Elofsson, Gustaf, som yttrade: Herr
talman! Den 1 februari 1945 har statens bränslekommission genom uthärdad
skrivelse nr 556/45 från och med den 5 februari förbjudit all försäljning av
prima och sekunda bokved samt prima björkved till hushållsförbrukning inom
Kristianstads län.

Lördagen den 10 februari 1945. Nr 8.

Interpellation ang. förbudet mot viss vedförsäljning inom Kristianstads län.

(Forts.)

Detta innebär, att icke något lanthushåll har möjlighet att skaffa sig hushållsved
av sådan beskaffenhet, att den kan användas till vanliga vedspisar.
Den enda ved som nu kan anskaffas på landsbygden är den så kallade pannveden,
och med den värmehalt som denna ved innehåller, är det mycket svårt att
använda den i en vanlig kok- eller värme^hs, då minst dubbla mängder av
pannved måste användas, om värmeeffekt skall kunna erhållas.

Någon kokstilldelning förekommer icke på landsbygden i Kristianstads län,
men det erhåller däremot städerna.

Då situationen för anskaffande av bränsle till hushåilsändamål för landsbygden
i länet genom det av bränslekommissionen utfärdade förbudet blivit
ohållbar, får jag anhålla örn första kammarens tillstånd att till statsrådet Rubbestad
få framställa följande interpellation:

1) Är det med statsrådets vetskap som bränslekommissionen utfärdat det
ovan angivna försäljningsförbudet?

2) Om så ej är förhållandet, har statsrådet för avsikt att omedelbart vidtaga
sådana åtgärder att landsbygdens befolkning i Kristianstads län får möjligheter
att skaffa sig bränsle av bok- och björkved i likhet med vad som tidigare
varit fallet?

3) Finnas ej möjligheter att i likhet med vad som sker i Malmöhus län tillhandahålla
köks även för landsbygden i Kristianstads län, då vedtillgången i
dessa båda län synes vara ganska likartad?

På gjord proposition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Herr Ström erhöll på begäran ordet och anförde: Herr talman! Såsom kammaren
erfarit, ha under nästföregående dygn 34 norrmän arkebuserats såsom
vedergällning för ett attentat i Oslo mot den norske Gestapochefen. De arkebuserade
norrmännen ha intet haft med attentatet att göra. De ha oskyldiga
mördats. Sedan ockupationen ha 302 norrmän arkebuserats. Det är kungjort, att
arkebuseringarna av oskyldiga komma att fortsätta i Norge såsom vedergällning
för norrmännens frihetskamp.

Det är uppenbart att all lag, all rätt, all ordning och all säkerhet för norska
medborgare i Norge äro tillspillogivna och ersatts med kaos, godtycke och rättslöshet.
Detta tillstånd hos vårt norska broderfolk är icke likgiltigt för Sverige.
Det svenska folket uppröres i djupet av sin själ över vad som siker i Norge. Det
blir allt mer uppenbart att Sverige icke kan stå till svars inför samtid och eftervärld
örn det låter upplösningen och terrorn i Norge fortgå utan att göra sitt
yttersta för att åstadkomma en ändring i förhållandena.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag om kammarens benägna
tillstånd att till hans excellens herr utrikesministern få framställa följande
spörsmål:

Har Eders Excellens något att meddela riksdagen med anledning av de berörda
förhållandena i Norge?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades av kammaren.

Anmäldes och bordlädes
statsutskottets utlåtanden:

nr 17, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser
justitiedepartementets verksamhetsområde ;

Interpellation
ang. vissa
förhållanden
i Norge.

Nr 8.

Lördagen den 10 februari 1945.

nr 20, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser
socialdepartementets verksamhetsområde ;

nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å till1
äggss tat II till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde; och

nr 24, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser
handelsdepartementets verksamhetsområde ;

bevillningsutskottets betänkande nr 1, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
till förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 6 mars 1942 (nr 63)
angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift;

bankoutskottets utlåtanden:

nr 3, i anledning av väckt motion örn pension åt förre korrekturläsaren å
riksdagens tryckeriexpedition E. J. O. Pauli; och

nr 4, i anledning av väckt motion örn dyrtidstillägg till den hos riksdagens
kamrar, utskott och kansli tillfälligt anställda personalen;

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 2, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars 1943 (nr 78) örn jämkning av arrendeavtal
i vissa fall, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott;

nr 3, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestämmelser
örn mätning av ved och annat virke, m. m., såvitt propositionen hänvisats till
lagutskott;

nr 4, i anledning av väckt motion örn höjning av den övre åldersgränsen för
inträde i erkänd sjukkassa; och

nr 5, i anledning av väckt motion angående rätt för å ålderdomshem intagna
understödstagare som åtnjuta folkpension att själva disponera över viss del av
pensionen; samt

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 4, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars 1943 (nr 78) örn jämkning av arrendeavtal
i vissa fall, m. m., såvitt angår anslagsfrågan; och

nr 5, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestämmelser
örn mätning av ved och annat virke, m. m., såvitt angår anslagsfrågan.

Justerades protokollsoitdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.22 eftermiddagen.

In fidem
G. H Berggren.

Tisdagen den 13 februari 1945.

Nr 8.

Tisdagen den 13 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Justerades protokollen för den 6 och den 7 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 1, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar
rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1945/46 under riksstatens
första huvudtitel, avseende anslagen till Hov- och slottssta terna;

nr 18, i anledning av Kungl. Majlis i statsverkspropositionen gjorda framställningar
under Utgifter å riksstaten, Kör flera huvudtitlar gemensamma
frågor; samt

nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser hovoch
slottsstaterna.

Upplästes en till kammaren inkommen ansökning, som jämte därvid fogat
läkarintyg var så lydande:

Till riksdagens första kammare.

Med hänvisning till bifogade intyg anhåller jag härmed örn ledighet från
riksdagsarbetet till den 1 mars.

Hultafors den 12 februari 1945.

Sven Linderot.

Att riksdagsman Sven Linderot, som för närvarande vårdas å härvarande
kuranstalt för astmatisk bronchit, på grund av denna sin åkomma under de
närmaste veckorna är oförmögen att fullgöra sitt riksdagsarbete, intygas.

Hultafors den 12 februari 1945.

E. Gårby,

leg. läkare.

Den begärda ledigheten beviljades.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 28, med förslag till lag örn val av borgmästare och lagfaren rådman.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts proposition nr
40, angående lån till kolonisation för estlandssvenskarna.

Nr 8.

Tisdagen den 13 februari 1945.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Majrts proposition
nr 41, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 2, 3 och 4 §§
lagen den 17 juni 1932 (nr 263) om stads och landsbygds förenande i judiciellt
avseende.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 48, angående förvärv av mark för skjutbana för Livregementets husarer;
och

nr 49, angående bestridande av vissa haverikostnader.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts proposition
nr 50, angående åtgärder till stödjande av odlingen av vissa kulturväxter.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 55, angående dispositionen av vissa å allmän beredskapsstat II för budgetåret
1944/45 uppförda anslag;

nr 56, angående förvaltningen av Södertälje kanal m. m.; samt
nr 57, angående ytterligare statsbidrag till byggande av enskild väg Åsebacken—Persberg—norska
gränsen.

Föredrogos och bordlädes ånyo statsutskottets utlåtanden nr 17, 20, 21 och
24, bevillningsutskottets betänkande nr 1, bankoutskottets utlåtanden nr 3 och
4, andra lagutskottets utlåtanden nr 2—5 samt jordbruksutskottets utlåtanden
nr 4 och 5.

På framställning av herr talmannen beslöts att på föredragningslistan för
morgondagens sammanträde jordbruksutskottets utlåtande nr 4 skulle uppföras
°närmast efter andra lagutskottets utlåtande nr 2 samt jordbruksutskottets
utlåtande nr 5 närmast efter andra lagutskottets utlåtande nr 3.

Interpellation Herr Grym erhöll på begäran ordet och yttrade: Herr talman! Under en lång

äng. kommu- följd av år har snabbheten på personförande tåg å bandelen Boden—Karungi_

igr7nLna Haparanda och Karungi—Övertorneå _ varit allt annat än tillfredsställande.
bygderna mot Samma har varit förhållandet å statens järnvägars busslinje Övertorneå—Pajala.
Finland. Under de allra senaste åren ha restiderna än ytterligare försämrats. Befolkningen
i de berörda bygderna har med stort tålamod fogat sig i förhållandena.
Någon gång ha framställningar gjorts till järnvägsmyndigheten för att få en
bättre ordning till stånd, men dessa hänvändelser synas inte ha haft åsyftad
verkan. I stället för att enligt befolkningens önskemål få kortare restider, ha
de blivit längre. Några exempel må bär anföras.

Jag tar Pajala till utgångspunkt.

usslinjeu Pajala—Övertorneå har en längd av . . . 116 km

Bandelen Övertorneå—Karungi » » » » . . . 47 »

» Karungi—Haparanda » » » > . , . 26 »

Summa 189 km.

Bussens avgångstid är från Pajala kl. 6.40 och tågets ankomsttid till Haparanda
kl. 14.64. Restiden är följaktligen 8 timmar och 14 minuter. Medelhastigheten
blir i runt tal 23 km per timme, uppehåll å mellanliggande stationer
däri inberäknat.

Tisdagen den 13 februari 1945.

Nr 8.

Interpellation ang. kommunikationerna i gränsbygderna mot Finland.

(Forts.)

Avståndet från Pajala till Luleå är, via Övertorneå—Karungi—Boden, 303
km. Besan Pajala—Luleå tar 11 timmar ock 40 minuter i anspråk ock Luleå—
Pajala något mera än 12 timmar, örn någon måste göra en resa, exempelvis
för bevistande av något sammanträde, med anlitande av statens järnvägars
lämpligaste buss- och tåglägenheter från Pajala till Luleå, som är huvudort i
Norrbottens län, får vederbörande vara på resande fot i runt tal ett dygn.
Denna resa tar i sin helhet i anspråk, med en dags uppehåll i Luleå, i runt tal
63 timmar.

Resorna mellan grannstäderna Haparanda och Luleå äro också tidsödande.
litt tåg avgår från Haparanda kl. 13.40 och ankommer till Luleå kl. 19.00. Restiden
blir 5 timmar och 20 minuter. Avståndet mellan dessa två städer är via
Karungi—-Boden 202 km.

Såsom jämförelse får jag omnämna, att avståndet Luleå—Kiruna är 304 km
eller praktiskt taget samma som Luleå—Pajala, 303 km. Ett personförande tåg
kör sträckan Luleå—Kiruna på 5 timmar och 35 minuter, och körtiden Pajala
-—Luleå är 11 timmar och 40 minuter. Visserligen är bandelen Luleå—Kiruna
elektrifierad, men denna tidsskillnad är dock skrämmande stor. Avståndet
Stockholm—Östersund via Krylbo är 586 km och körtiden 8 timmar och 57
minuter eller endast 43 minuter mera än mellan dessa två orter i Tornedalen
Pajala och Haparanda, där avståndet är endast 189 km.

Av det anförda torde med all önskvärd tydlighet framgå, att denna landsdel,
_ gränsbygd mot Finland, är synnerligen missgynnad i fråga örn kommunikationsförbindelser
såvä-l inom bygden som ock med bl. a. länets huvudorter
Luleå och Boden. Befolkningens önskemål är framför allt att få snabbare förbindelser.
Detta fullkomligt berättigade önskemål skulle väl kunna tillmötesgås
dels genom ökad körhastighet och dels genom att förkorta de mycket besvärliga
och onödigt långa uppehållen å skilda stationer.

Med stöd av det anförda anhåller jag örn kammarens tillstånd att till herr
statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet få framställa följande
frågor:

1. Har herr statsrådet iakttagit att kommunikationsmöjligheterna för befolkningen
i våra gränsbygder mot Finland äro synnerligen bristfälliga?

2. Ämnar herr statsrådet överväga lämpliga åtgärder för att få bättre möjligheter
till stånd i detta avseende?

På gjord proposition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Ordet lämnades härefter på begäran till herr Sundvik, som anförde: Herr Interpellation
talman! Med anledning av en vid 1937 års riksdag i första kammaren väckt ans• inbetalmotion,
nr 16, beslöt riksdagen i skrivelse till Konungen hemställa örn utredning ningen av
i syfte att ändra bestämmelserna örn avgifts erläggande för vård å rikets sin- rginnis- *
ness,] U k h lis. . sjukhusen.

I 79 § 1 mom. i Kungl. Majlis stadga angående sinnessjukhusvården i riket
föreskrives, att avgift för dem, som intagas å sinnessjukhus, skall inbetalas
kvartalsvis i förskott. Denna bestämmelse vållar trassel och merarbete för de
erkända sjukkassorna, och den måste även göra det för sinnessjukhusen, ty
om en patient utskrives innan kvartalet gått till ända, måste en del av den inbetalda
avgiften restitueras.

Vid kungl, pensionsstyrelsens kuranstalter godtagas ansvarsförbindelser utfärdade
av erkänd sjukkassa, och vårdavgiften erlägges i efterskott. Örn detta

Nr 8.

Tisdagen den 13 februari 1945.

Interpellation
ang. lärårbristen
i
Luleå stifts
finnbygd.

Interpellation ang. inbetalningen av vårdavgifter å sinnessjukhusen. (Forts.)
förfaringssätt går att tillämpa vid en statlig sjukhusinrättning, så frågar man
sig varför den ej går att tillämpa vid en annan.

Enligt vad jag inhämtat har utredningen örn denna fråga sammankopplats
med andra utredningar om den statliga sjukhusvården, men som denna fråga
har stor betydelse både för de erkända sjuikkassorna, kommuner och enskilda,
är det angeläget att en ändring kommer till stånd snarast.

Med anledning av vad sålunda anförts får jag anhålla örn första hammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen för kungl, socialdepartementet få framställa
följande frågor:

1) Är det att förvänta snart resultat av den igångsatta utredningen?

2) Om så ej är förhållandet, är statsrådet villig att skyndsamt framlägga
förslag till riksdagen örn ändring av här ovan påtalade förhållanden?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades av kammaren.

Herr Wiklund fick nu ordet och yttrade: Herr talman! År 1941 fanns ett
överskott på folkskollärare av omkring 400. På grund av orsaker, som jag här
icke närmare behöver beröra, då desamma äro kända av kammarens ledamöter,
förbyttes detta överskott på lärare i ett underskott, som för närvarande beräknas
uppgå till 270 lärare. Härtill kommer, att militärinkallelserna bidragit till
att ytterligare öka denna brist.

Även bland småskollärarinnorna förefanns för ett par år sedan en betydande
arbetslöshet, som emellertid enligt skolöverstyrelsens beräkning väntan bil hävd
redan under innevarande läsår. I stället kommer ganska snart det tidigare överskottet
att förbytas i ett starkt behov av lärarinnor med småskollärarinnekompetens,
som i början av 1960-talet beräknas uppgå till 400 ä 500 tjänster årligen.

Det är ganska förklarligt, örn på mera avlägsna platser det skall uppstå en
kännbar brist på lärarkrafter. I åttonde huvudtiteln till årets statsverksproposition
lämnas ett talande bevis härpå beträffande folkskollärare i översta Norrland,
nämligen i Luleå stifts finnbygd. Denna brist har alltmera tilltagit, varför
bl. a. föreslagits ändringar i hittills gällande bestämmelser för erhållande
av stipendier. Dessa gå bl. a. ut på en fördubbling av stipendiebeloppen, men
trots detta anser skolöverstyrelsen, att de av densamma förordade ändringarna
icke kunna åstadkomma någon mera avsevärd förbättring i fråga örn tillgången
på examinerade lärare i de nordligaste gränstrakterna. Med hänsyn härtill
förordar därför överstyrelsen, att utredning må verkställas beträffande, de av
domkapitlet ifrågasatta åtgärderna till nedbringande av lärarbristen i finnbygden.

Här berörda ändringar torde, säger herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet,
icke vara tillräckliga för att åstadkomma någon mera avsevärd
förbättring av lärartillgången i de nordligaste gränsorterna. Även andra
åtgärder, framhåller herr statsrådet, synas vara erforderliga. En utredning örn
vilka ytterligare åtgärder, som böra vidtagas, bör därför enligt hans mening
komma till stånd.

För den som något känner till förhållandena på här berört område bör denna
statsrådets inställning till nödvändigheten av en förbättring av lärartillgången
inom finnbygden i vårt nordligaste stift hälsas med stor tillfredsställelse.
Då emellertid ingenting är utsagt om tidpunkten för utredningens igångsättande
och då enligt min mening densamma snarast bör komma till stånd,
tillåter jag mig att till herr statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
framställa följande frågor:

1. Har herr statsrådet för avsikt att låta verkställa här merberörd utredning

Onsdagen den 14 februari 1945.

Nr 8.

Interpellation äng. lärarbristen i Luleå stifts finnbygd. (Forts.)
i så god tid, att ett förslag till avhjälpande av lärarbristen i våra nordligaste
finnbygder kan föreläggas årets riksdag?

2. Örn så icke kan ske, när anser herr statsrådet, att ett förslag till förbättring
av lärartillgången i ovannämnda bygd kan vara att emotse?

Även dessa spörsmåls framställande medgavs av kammaren.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.18 eftermiddagen.

In fidem

G. H. Berggren.

Onsdagen den 14 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 11 förmiddagen.

Herr statsrådet Pehrsson-Brarnstorp avlämnade Kungl. Maj:ts propositioner: nr

51, angående utsträckning i vissa fall av i 8 § 1 mom. tulltaxeförordningen
stadgade tidsfrister för åtnjutande av tullfrihet;

nr 52, angående temporär utsträckning av rätten för fiskefartyg att intaga
gods från provianteringsfrilager i vissa städer;

nr 53, angående pension eller understöd åt vissa i statens tjänst anställda
personer m. fl.;

nr 54, angående bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast egendom; nr

62, angående inrättande av ett forskningsråd på jordbrukets område
m. m.;

nr 63, angående försäljning av mark från vissa kronoegendomar m. m.;
samt

nr 64, angående förhöjning i vissa fall av arbetarsmåbrukslån m. m.

Herr talmannen yttrade, att han efter samråd med andra kammarens talman
finge föreslå, det första kammaren ville besluta att vid sammanträde, som
komme att hållas onsdagen den 21 innevarande månad, företaga val av

dels ledamöter och suppleanter i den nämnd, som äger att döma, huruvida
högsta domstolens och regeringsrättens samtliga ledamöter gjort sig förtjänta
att i deras viktiga kall bibehållas,

dels ock valmän och suppleanter för utseende av kommitterade för tryckfrihetens
vård.

Detta förslag antogs.

Vid förnyad, punktvis skedd föredragning av statsutskottets utlåtande nr
17, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser justitiedepartementets
verksamhetsområde, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Nr 8.

Onsdagen den 14 februari 1945.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande statsutskottets utlåtande
nr 20, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser socialdepartementets
verksamhetsområde.

Punkterna 1—9.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 10.

Lades till handlingarna.

Punkterna 11—13.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 21, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser
kommunikationsdepartementets verksamhetsområde; och

nr 24, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser handelsdepartementets
verksamhetsområde.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets betänkande nr 1, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag till förordning örn fortsatt giltighet av förordningen
den 6 mars 1942 (nr 63) angående rätt för Konungen att åsätta
särskild tullavgift, bifölls vad utskottet i detta betänkande hemställt.

Föredrogos ånyo bankoutskottets utlåtanden:

nr 3, i anledning av väckt motion örn pension åt förre korrekturläsaren å
riksdagens tryckeriexpedition E. J. O. Pauli; och

nr 4, i anledning av väckt motion örn dyrtidstillägg till den hos riksdagens
kamrar, utskott och kansli tillfälligt anställda personalen.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Vid förnyad föredragning av andra lagutskottets utlåtande nr 2, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt tilllämpning
av lagen den 5 mars 1943 (nr 78) örn jämkning av arrendeavtal i
vissa fall, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av jordbruksutskottets utlåtande nr 4, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt
tillämpning av lagen den 5 mars 1943 (nr 78) örn jämkning av arrendeavtal i
vissa fall, m. m., såvitt angår anslagsfrågan, bifölls vad utskottet i detta utlåtande
hemställt.

Onsdagen den 14 februari 1945.

Nr 8.

Vid förnyad föredragning av andra lagutskottets utlåtande nr 3, i anledning
av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet
av lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestämmelser om mätning av
ved och annat virke, m. m., såvitt propositionen hänvisats till lagutskott, bifölls
vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Vid ånyo skedd föredragning av jordbruksutskottets utlåtande nr 5, i anledning
av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet
av lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestämmelser om mätning
av ved och annat virke, m. m., såvitt angår anslagsfrågan, bifölls vad utskottet
i detta utlåtande hemställt.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets utlåtanden:

nr 4, i anledning av väckt motion örn höjning av den övre åldersgränsen för
inträde i erkänd sjukkassa; samt

nr 5, i anledning av väckt motion angående rätt för å ålderdomshem intagna
understödstagare som åtnjuta folkpension att själva disponera över viss del av
pensionen.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogos och bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade propositioner
nr 51—54 och 62—64.

Anmäldes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelse, nr 22, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1944/45, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde.

Skrivelseförslaget godkändes under förutsättning att utskottets hemställanden
i utlåtande nr 21 bifölles även av andra kammaren.

Herr Arrhén erhöll på begäran ordet och anförde: Herr talman! Lördagen
den 20 januari 1945 inträffade ett olyckstillbud på järnvägen Bengtsfors
västra—Uddevalla hamn, den s. k. Lelångenbanan, varvid sju personer
skadades, varav två tämligen svårt. Ett nytt olyckstillbud ägde rum den 2 februari
1945, varvid fyra vagnar på ett norrgående tåg från Uddevalla spårade
ur — tre vagnar välte från spåret — vid Hjärtsäters station. Någon förklaring
till denna senare händelse har icke avhörts.

Det är ganska klart, att dessa tätt på varandra följande olyckstillbud väckt
stor oro bland järnvägens trafikanter, icke minst bland föräldrarna till den
skolungdom, som dagligen måste anlita järnvägens transportmedel.

_ Den rälsbuss, som den 20 januari utsattes för ett olyckstillbud, hade vid
tillfället 47 passagerare. Föraren konstaterade, att bromssystemet icke fungerade,
då han sökte få ned hastigheten inom stadsområdet i Uddevalla. Bussen
rusade därför med 80 knus hastighet nedför sluttningen in mot stationen och
beräknades vid infarten på stationsområdet lia haft en hastighet av 50 km i
timmen, beroende på att den sista sträckan går över förhållandevis jämn mark.
Varken hand- eller fotbromsen hade fungerat. Rälsbusisen kolliderade med en
tomvagn på stationen, vilket mildrade stöten. Dessförinnan hade emellertid
flena passagerare på förarens uppmaning hoppat av vagnen. Därvid bröt en

Interpellation
ang. trafiksäkerheten

å den s. k.
Lelångenbanan.

Nr 8.

Onsdagen den 14 februari 1945.

Interpellation ang. trafiksäkerheten å den s. k. Lelångenbanan. (Forts.)
av passagerarna benet. En annan, som kvarstannade i bussen, erhöll en käkfraktur.
Fem andra personer blevo, som jag redan antytt, lättaTe skadade. Att
här icke en fullständig katastrof inträffade är enbart att (tillskriva lyckliga
tillfälligheter.

Polisrapport över det inträffade, alltså enbart berörande händelsen den 20
januari, förelåg den 7 februari. Det framgick av denna, att lokmästaren tidigare
gjort anmärkning på rälsbussems bromssystem hos baningenjörsexpeditionen
i Göteborg. Detta skedde — jämte samtidigt framförd begäran örn
vagnens ombyggnad — senast före den sista A-revisionen, som verkställdes
den 11 nov. 1942. Baningenjören hade då tillstyrkt begärda åtgärder men dessa
hade avslagits hos de högre jämvägsmyndighetema.

Av polisrapporten framgår också, att lokföraren, anser, att rälsbusisen sedan
ett år tillbaka varit i hög grad opålitlig på grund av felaktigheter i bromssystemen.
Anmälan härom hade införts i den till bussen hörande boken för anmärkningar
rörande driftssäkerheten m. m. Senast återfinnas anmärkningar av denna
art i ett reparationsblock av den 21 januari 1944. Detta hade föranlett både
lokmästaren och montörerna att särskilt ha sin uppmärksamhet fäst på denna
vagn men resultatet hade icke blivit tillfredsställande.

Maskiningenjören vid femte maskinsektionen i Göteborg har i polisrapporten
vidare fastslagit att anslutningsröret till bromskolven på vänstra bakhjulet vid
olyckstillfället den 20 januari brustit, varigenom ett s. k. utmattningsbrott
uppstått, som föranlett, att driftsbromsen. sattes ur funktion.

Det från allmänhetens sida väsentliga i dessa här helt kort skildrade händelser
är givetvis en högst förklarlig oro beträffande driftssäkerheten på den
järnväg, det här rör sig örn. Man finner sig ha grundade anspråk, att den rullande
material, som användes av SJ, fyller rimliga krav på trafikanternas säkerhet
till liv och lern.

Med hänvisning till vad jag här anfört anhåller jag, herr talman, örn kammarens
tillstånd att till statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet
få framställa följande frågor:

1. Vad har anledningen varit till att SJ avslog den av baningenjörsexpeditionen
i Göteborg tillstyrkta begäran örn den ifrågavarande rälsbussens ombyggnad
1942?

2. Vilka åtgärder ha av SJ med anledning av det inträffade vidtagits för
att höja trafiksäkerheten på järnvägen Bengtsfors västra—Uddevalla hamn?

På gjord proposition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 11.24 förmiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

450752