1944. Första kammaren. Nr I (Riksdagens protokoll 1944:1)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1944. Första kammaren. Nr I.

Sedan i kraft av § 49 regeringsformen och § 2 riksdagsordningen riksdagen
sammankommit till lagtima möte här i huvudstaden måndagen den 10 Januari
1944, sammanträdde riksdagens första kammare i den uti riksdagens hus for
kammaren anordnade samlingssal samma dag,

Måndagen den 10 januari,

kl. 11 förmiddagen.

Herr Nilsson, Johan, i Kristianstad framträdde till talmansbordet och yttrade:
Ärade ledamöter! Efter ett kort uppehåll ära vi åter samlade för att
fullgöra de uppdrag, som här åligga oss. . ,

Stor är förpliktelsen för oss alla att söka bilda sig en uppfattning örn vad
landets väl kräver under de mer än vanligt invecklade förhallanden, som nu
äro rådande. Vårt svenska folk har den dyrbara förmånen att allmänt och
gemensamt deltaga i vården örn sitt rikes angelägenheter. Den valda folkrepresentationen
bär ansvaret för att denna omvårdnad utövas på ett örn klokhet
och vidsynthet vittnande sätt. Detta ansvar är stort i nuvarande tid. Under
förutsättning att ett lyckligt samarbete och lojalitet eftersträvas fran olika
intressesynpunkter, torde bästa möjliga lösningar kunna astadkommas. Första
kammaren skall, därom är jag övertygad, i överensstämmelse med grundlagens
anda och mening samvetsgrant pröva förslag och aktuella frågor, som komma
att föreligga. Förändringar ske årligen i kammarens personliga uppsättning,
men jag hoppas att ingen förändring skall ske i den goda gemensamma viljan,
att de avgöranden, som här träffas, skola sikta till fosterlandets och vårt folks
välfärd och trygghet.

Med dessa ord anhåller jag att få hälsa såväl förutvarande som nytillkomna
ledamöter hjärtligt välkomna och förklara detta sammanträde öppnat.

Sedan herr ordföranden därefter intagit talmansplatsen, tillkännagav herr
ordföranden, att han på grund av bestämmelsen i § 1 morn. 2 av kammarens
ordningsstadga anmodat kammarskrivaren i tullverket Eric Carlén att, till dess
sekreterare blivit utsedd, föra kammarens protokoll ävensom att herr ordföranden
för tillfället anställt kanslibiträden och vaktbetjäning till erforderligt antal.

Upplästes och lades till handlingarna följande från justitiedepartementet
ankomna

Protokoll, hållet inför statsrådet och chefen för justitiedepartementet
den 4 januari 1944.

I anledning av stadgandet i § 32 riksdagsordningen hade stadsradet och chefen
för justitiedepartementet anmodat tre bland de av riksdagen valde fullmäktige i
riksbanken och tre bland fullmäktige i riksgäldskontoret att närvara vid den
granskning av riksdagsmannafullmakter som skulle inför departementschefen
företagas innan årets lagtima riksdag sammanträdde; och infunno sig nu av

Första kammarens protokoll 194 A. Nr 1.

Nr 1.

Måndagen den 10 januari 1944.

fullmäktige i riksbanken herrar I. Rooth, A. Amnér och I. Anderson samt av
fullmäktige i riksgäldskontoret herrar A. Örne, E. Eriksson och A. W. Strand.

Till justitiedepartementet hade insänts fullmakter dels för 19 personer —
däribland handlanden Torsten Ström i Lidköping och kommunaikamreraren
Ejnar Lindbärg i Domnarvet — vilka personer vid val i september 1943 för
vissa valkretsar utsetts till ledamöter av riksdagens första kammare för en tid
av åtta år, räknade från och med den 1 januari 1944, dels och för en person
som —■ efter det Ström avlidit — vid ny sammanräkning utsetts att inträda i
dennes ställe.

Den för Ström utfärdade fullmakten undantogs från granskning.

Då Lindbärg sedermera avsagt sig uppdraget, undantogs jämväl den för honom
utfärdade fullmakten från granskning.

Vid granskning av de övriga fullmakterna framställde,s icke någon anmärkning
mot desamma.

Protokoll över granskningen jämte förteckning å de granskade fullmakterna
skulle tillika med dessa överlämnas till första kammaren.

I ämbetet :

C. G. Bruno.

Den åberopade förteckningen, som jämväl upplästes, lydde sålunda:

Förteckning

å ledamöter av riksdagens första kammare enligt fullmakter, granskade
inför chefen för justitiedepartementet den 4 januari 1944.

Kalmar läns norra och södra landstings områden samt Gotlands län.

1. Undervisningsrådet Ruben Wagnsson i Äppelviken.

2. Bankofullmäktigen Carl Petrus Valdemar Gränebo i Mönsterås.

3. Kaptenen Axel Fredrik Mannerskantz i Värnanäs.

4. Folkskolläraren Lars Vilhelm Lindén i Nygård, Gamleby.

5. Lantbrukaren Gustaf Arthur Heiding i Stora Tomteby, Ljungbyholm.

6. Snickaren Karl Fredrik Söderdahl i Visby.

7. Bruksdisponenten Carl Gustaf Sundberg i Överum.

Skaraborgs län.

8. Lantbrukaren Gustav Hallagård i Slutarp.

9. Statsrådet Fritiof Domö i Stockholm.

10. P. d. tågmästaren Helge Bäcklund i Falköping.

11. Professorn Sten Wahlund i Stockholm.

12. Lantbrukaren Karl Emil Johanson i Faleberg, Vedum.

13. Redaktören Birger Andersson i Tidaholm.

Kopparbergs län.

14. Professorn Gunnar Myrdal i Ålsten.

15. Järnbruksarbetaren Sven Boman i Avesta.

16. Hemmansägaren Jones Erik Andersson i Ovanmyra.

17. Kassören Anders Sundvik i Falun.

18. Direktören E. A. Lindblom i Falun.

Enligt § 2 i ordningsstadgan för kammaren anställdes nu upprop av kammarens
ledamöter, varvid såsom frånvarande antecknades:
friherre Beck-Friis,
herr Löfvander,

Måndagen den 10 januari 1944.

Nr 1.

herr Undén,

» Andersson, Per,

» Larsson, Sam, och
» Johanson, Karl August.

Upplästes fyra till kammaren inkomna ansökningar, vilka jämte därvid fogade
läkarintyg voro så lydande:

Till riksdagens första kammare.

Under hänvisning till hosslutna läkarintyg får jag härmed vördsamt anhålla
örn befrielse från riksdagsarbetet under tiden 10—15 januari d. å.

Harg den 7 januari 1944.

Carl Beck-Friis.

Baron C. Beck-Friis, Harg, är på grund av sjukdom (Lumbago-ischias)
oförmögen att deltaga i riksdagsarbetet under tiden 10—15 januari 1944.

Intygas

Östhammar den 7 januari 1944.

Harald Landing,

lasarettsläkare.

Till riksdagens första kammare.

Åberopande bifogade läkarintyg får jag härmed vördsamt anhålla örn ledighet
från riksdagsarbetet under en månad, räknat från och med den 10 januari
1944.

Södra Sallerup, Kvarnby den 7 januari 1944.

Axel Löfvander,

riksdagsman för Malmöhus län.

Riksdagsman Axel Löfvander från Kvarnby är på grund av ledgångsreumatism
urståndsatt att deltaga i riksdagsarbetet fr. o. m. den 10 januari t. o. m.
den 10 februari 1944, intygas härmed.

Malmö den 7 januari 1944.

A. Grönblad,

leg. läk.

Till riksdagens första kammare.

Med åberopande av bilagda läkarintyg får jag härmed anhålla örn en månads
ledighet från riksdagsarbetet.

Gävle lasarett den 8 januari 1944.

Per Andersson.

Härmed intygas, att riksdagsman Per Andersson, Arbrå, för närvarande vårdas
här för magsår samt därför tills vidare är förhindrad deltaga i riksdagsarbetet.

Centrallasarettet i Gävle den 5 januari 1944.

F. Holmquist,
leg. läk.

Till riksdagens första kammare.

Med åberopande av närslutna läkarintyg får jag härmed anhålla örn ledighet
från riksdagsgöromålen under tiden från och med den 10 till och med den 31
innevarande januari månad.

Saltsjöbaden den 8 januari 1944.

Sam Larsson.

Nr 1.

Måndagen den 10 januari 1944.

Härmed intygas, att generaldirektör Sam Larsson på grund av sjukdom är
förhindrad deltaga i riksdagsarbetet under tiden 10—31 januari.

5 januari 1944.

Alf Westergren,

leg. läk.

De begärda ledigheterna beviljades.

Vidare upplästes följande till kammaren inkomna ansökningar.

Till riksdagens första kammare.

Härmed får jag för enskilda angelägenheter vördsamt anhålla om ledighet
från sammanträdet den 10 januari.

Munkfors den 7 januari 1943.

Östen Undén.

Till riksdagens första kammare.

På grund av dödsfall inom familjen anhålles örn ledighet från riksdagsgöromålen
fr. o. m. den 10 t. o. m. den 15 januari 1944.

Vännäs den 6 januari 1944.

Karl August Johanson.

Även de av herr Undén och herr Johanson, Karl August, sökta ledigheterna
beviljades.

Företogs val av talman; och utsågs därtill:

herr Nilsson, Johan, i Kristianstad .............. med 133 röster.

Anställdes val av förste vice talman; och utsågs därtill:

herr Gränebo ................................ med 87 röster.

Företogs val av andre vice talman; och utsågs därtill:

herr Åkerberg ................................ med 95 röster.

Herr talmannen yttrade: Genom de nu förrättade valen ha såväl talmannen
som vice talmännen fått sina uppdrag förnyade. Jag anhåller att få framföra
vårt gemensamma vördsamma tack för detta förtroende.

På framställning av herr talmannen beslöt kammaren att nu företaga val
av sekreterare.

Valet företogs, och befanns efter valförrättningens slut hava blivit till sekreterare
utsedd:

kanslirådet G. H. Berggren......................med 92 röster.

Kanslirådet Berggren fick nu företräda, underrättades, att han blivit av
kammaren vald till sekreterare, och övertog protokollsföringen.

In fidem
Eric Carlén.

Måndagen den 10 januari 1944.

Nr 1.

Tillkännagavs, att Kungl. Majit låtit genom offentligt anslag bjuda och
kalla riksdagens samtliga ledamöter att tisdagen den 11 innevarande månad
kl. 11 förmiddagen infinna sig i slottskapellet samt, efter förrättad gudstjänst,
enligt § 34 riksdagsordningen begiva sig till rikssalen för att där inhämta vad
Kungl. Maj :t hade att meddela riksdagen.

Herr talmannen meddelade, att till kammarens förfogande överlämnats 75
inträdesbiljetter till rikssalen vid riksdagens öppnande, och hemställde, att fördelningen
av dessa biljetter proportionellt i förhållande till ledamotsantalet i
varje valkrets finge ske genom sekreteraren.

Denna hemställan bifölls.

Justerades ett protokollsutdrag för denna dag.

Kammarens sammanträde avslutades kl. 11.56 förmiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Nr 1.

Tisdagen den 11 januari 1944.

Tisdagen den 11 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 10.30 förmiddagen.

Herr talmannen yttrade, att lian efter samråd med andra kammarens talman
finge föreslå, det första kammaren ville besluta att vid sammanträde onsdagen
den 12 innevarande månad företaga följande val, nämligen

dels av fyra ledamöter för att jämte talmannen tillsätta kammarens kansli
och vaktbetjärling,

dels av fyra ledamöter för att deltaga i talmansöverläggningarna,
dels ock av två ledamöter att hava inseende över riksdagens kansli.

Detta förslag antogs.

Herr talmannen yttrade vidare, att han, likaledes efter samråd med andra
kammarens talman, finge föreslå, det första kammaren ville besluta att företaga
vid sammanträde, som komme att hållas fredagen den 14 i denna månad,
val av ledamöter och vid sammanträde påföljande dag val av suppleanter i de
ständiga utskotten.

Vad herr talmannen sålunda föreslagit bifölls.

Ordet lämnades härefter till herr andre vice talmannen, som anförde: Herr
talman! Jag ber att få hemställa, att första kammaren måtte besluta, att antalet
suppleanter i de ordinarie utskotten, förutom utrikesutskottet, vad denna
kammare beträffar måtte bestämmas till: för konstitutionsutskottet 15, för
statsutskottet 20, för bevillningsutskottet 15, för bankoutskottet 10, för första
lagutskottet 12, för andra lagutskottet 13 och för jordbruksutskottet 9.

Denna hemställan bifölls.

På framställning av herr talmannen beslöt kammaren nu, kl. 10.33 förmiddagen,
>att ajournera sina förhandlingar till kl. 10.45 förmiddagen.

Till åtlydnad av Kungl. Maj:ts kallelse avgingo herr talmannen och kammarens
ledamöter kl. 10.45 förmiddagen till slottskapellet, där riksdagspredikan
hölls av kyrkoherden i Jönköpings Sofia församling A. P. Blomquist. Efter
gudstjänstens slut begav kammaren sig till rikssalen, i vilken även andra
kammaren infann sig.

Hans Maj :t Konungen kom tillstädes och öppnade riksdagen med det i protokollsbihanget
införda tal.

Herr talmannen framträdde därpå och yttrade:

Allernådigste Konung, Eders Maj:t! När Sveriges riksdag i år möter landets
Konung, finnes anledning att blicka tillbaka på de senaste årens riskfyllda
förhållanden. Med oro ha vi alla följt världshändelsernas utveckling och

Tisdagen den 11 januari 1944.

Nr 1.

frågat, när oell huru detta fruktansvärda tillstånd skall sluta eller rättare
ändra sig till något som bliver drägligare för mänskligheten här på jorden.
Grenom enig inställning hos Konung och riksdag har det hittills förunnats oss
att undvika inblandning i aktiv krigsföring. Med förtröstan ser hela svenska
folket upp till landets Konung och litar förtroendefullt till att fastän hans
kall särskilt i dessa tider är tungt och ansvarsfullt det_ dock skall förunnas
oss att under hans kloka och erfarna ledning undgå kriget. Säkerhet härför
finnes emellertid ingalunda. Vi måste därför, och det inses nog av folkets
stora flertal, särskilt inrikta våra strävanden på tvenne stora huvuduppgifter,
nämligen vårt försvar och vår livsmedelsförsörjning. Otacksamt skulle i sanning
Sveriges folk vara, örn vi försummade detta, utan vi mäste se noga till
vårt lands trygghet, detta dock inte enbart med tanke på egen bekvämlighet
utan i medvetande örn att raserande och förstörande krafter äro i tillräcklig
utsträckning mobiliserade och att uppbyggnads- och hjälpverksamhet kommer
att behövas i oberäknelig omfattning. En frihetens stamort på jorden bökvara
värdefull i dessa tider, och kunna vi här uppe i Nordanland bevara en sådan,
fylla vi säkerligen en ärofull mission. Ett fredligt räddningsarbete måste till,
örn drägliga förhållanden skola kunna uppnäs. Lyckligare levnadsvillkor äro
efterlängtade, dessas vinnande beror på örn klokhet och rättvisa få träffa avgörandena
och egoismens inflytande hålles borta. För vårt land och folk borde
svårigheterna vara överkomliga, örn freden kan bevaras, men tanken pa att
möjligen lämna hjälp åt medmänniskor kunna vi inte bortse ifrån, och därför
måste vi alltjämt se till att den goda viljan härtill finnes och att arbetsprestationer
för alla äro och bliva nödvändiga. Genom fortsatt god samverkan mellan
Konung och folk är det en levande förhoppning att detta syfte skall eftersträvas
och örn möjligt vinnas. Med uppriktig välönskan till Konung och Konungahus
framför jag nu till Eders Maj :t första kammarens undersåtliga vördnad,
tillit och trohet.

Sedan andra kammarens talman därefter i denna kammares namn till Hans
Majit Konungen framfört andra kammarens undersåtliga vördnad, fingo talmännen
vardera mottaga, av herr statsrådet och chefen för finansdepartementet
Wigforss ett exemplar av Kungl. Maj :ts propositioner nr 1, angående statsverkets
tillstånd och behov under budgetåret 1944/45, nr 2, angående utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44, och nr 3, angående
fortsatt giltighet för förskottsstaten för försvarsväsendet ävensom allmänna
förskottsstaten, samt av herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
Bergquist ett exemplar av Kungl. Majits berättelse till 1944 års lagtima riksdag
örn vad i rikets styrelse sig tilldragit, varefter ceremonien å rikssalen avslutades
och första kammaren enligt beslut, fattat före avtågandet från samlingsrummet,
åtskildes vid utgången från rikssalen kl. 12.20 på dagen.

In fidem
G. II. Berggren.

Nr 1.

Onsdagen den 12 januari 1944.

Onsdagen den 12 januari.

Kammaren sammanträdde kl. 11 förmiddagen.

Upplästes följande till kammaren inkomna skrivelse:

Till riksdagen.

Sedan Kungl. Majit den 17 december 1943 utnämnt mig att från och med
den 7 januari 1944 vara justitieråd, får jag härmed vördsamt avsäga mig förtroendet
att vara riksdagens justitieombudsman från och med sistnämnda dag.

Stockholm den 5 januari 1944.

Nils Ljunggren.

Herr talmannen yttrade: På grund av denna avsägelse har jämlikt § 98
regeringsformen och § 68 riksdagsordningen justitieombudsmannens ställföreträdare
häradshövdingen Folke Rudewall övertagit justitieombudsmansämbetet,
och skall enligt stadgande i samma paragrafer riksdagen förrätta nytt val
av ombudsman. Efter samråd med andra kammarens talman får jag föreslå, det
första kammaren ville besluta att vid sammanträde onsdagen den 19 innevarande
månad företaga val av valmän jämte suppleanter för utseende av riksdagens
justitieombudsman och hans ställföreträdare.

Denna hemställan bifölls.

Företogs val av fyra ledamöter för att jämte talmannen tillsätta kammarens
kansli och vaktbetjäning; och befunnos efter valförrättningens slut därtill
hava blivit utsedda:

herr Björnsson
» Friggeråker

» Ström.....

» Velander ...

med	81	röster,
»	81	» ,
»	81	» ,
»	81	»

Anställdes val av fyra ledamöter för att deltaga i talinansöverläggningarna;
och befunnos efter valförrättningens slut därtill hava blivit utsedda:

herr Bärg, Johan, ..............................med 71 röster,

» Johansson, Johan Bernhard, ................ » 71 » ,

» Larsson, Sam, ............................ » 71 » ,

» Tjällgren .......... » 71 » .

Herr statsrådet Bergquist avlämnade

dels Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 5, med förslag till lag örn aktiebolag, m. m.;

nr 6, med förslag till lag örn ändring i vissa delar av utsökningslagen;
nr 7, med förslag till lag angående ändrad lydelse av 20 § lagen den 9 april
1937 (nr 119) om verkställighet av bötesstraff;

Onsdagen den 12 januari 1944.

Nr 1.

nr 8, med förslag till lag örn eftergift av åtal mot vissa underåriga, m. m.;

nr 10, med förslag till lag angående ändring i lagen den 26 november 1920
(nr 796) örn val till riksdagen;

nr 12, med förslag till lag angående ändring i lagen den 19 juni 1919 (nr
367) om fri rättegång, m. m.;

nr 13, med förslag till lag örn ändring i 18 och 25 kap. strafflagen, m. m.;
samt

nr 14, med förslag till lag örn kastrering, m. m.;

dels och Kungl. Maj:ts skrivelse nr 11, örn förordnande av en statsrådsledamot
att utöva den befattning med riksdagsärenden, som jämlikt § 46 riksdagsordningen
tillkommer en ledamot av statsrådet.

Företogs val av två ledamöter att hava inseende över riksdagens kansli; och
befunnos efter valförrättningens slut därtill hava blivit utsedda:

herr Nilsson, Bernhard, ........................ med 58 röster,

» Wahlmark ................................ » 58 » .

Föredrogs och lades till handlingarna Kungl. Maj:ts nästlidna dag på rikssalen
överlämnade berättelse till 1944 års lagtima riksdag örn vad i rikets styrelse
sig tilldragit.

Föredrogos och bordlädes Kungl. Majrts under gårdagen på rikssalen överlämnade
propositioner:

nr 1, angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1944/45;
nr 2, angående utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/
44; och

nr 3, angående fortsatt giltighet för förskottsstaten för försvarsväsendet
ävensom allmänna förskottsstaten.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet riksdagens år 1943 församlade
revisorers berättelse örn verkställd granskning av statsverkets jämte därtill
hörande fonders tillstånd, styrelse och förvaltning för tiden 1 juli 1942—30
juni 1943.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet riksdagens år 1943 församlade
revisorers berättelse angående riksbanken.

Föredrogs och hänvisades till bankoutskottet riksdagens år 1943 församlade
revisorers berättelse örn verkställd granskning av riksgäldskontorets tillstånd
och förvaltning för tiden 1 juli 1942—30 juni 1943 m. m.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott justitieombudsmannens
till innevarande riksdag avgivna ämbetsberättelse.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott militieombudsmannens
vid innevarande riksmöte avgivna ämbetsberättelse.

Nr 1.

Onsdagen den 12 januari 1944.

Interpellation
ang. decentralisering
av
den statliga
administrationen
m. m.

Föredrogos och bordlädes Kungl. Maj :ts denna dag avlämnade propositioner
nr 5—8, 10 och 12—14.

Föredrogs och lades till handlingarna Kungl. Maj :ts skrivelse nr 11, med
tillkännagivande, att Kungl. Majit förordnat statsrådet Nils Jacob Eberhard
Quensel att under innevarande lagtima riksdag utöva den befattning med riksdagsärenden,
som jämlikt § 46 riksdagsordningen tillkommer en ledamot av
statsrådet;

och skulle underrättelse örn denna skrivelses innehåll genom utdrag av protokollet
meddelas vederbörande utskott samt de ledamöter, som hava inseende
över riksdagens kansli.

Avgåvos och bordlädes nedannämnda motioner:

nr 1, av herr Karlsson, Gottfrid, m. fl., angående viss ändring i lagen om
försäkring för vissa yrkessjukdomar; samt

nr 2, av herrar Åkerberg och Holmström, angående majoren A. (berhardsson
s löneklassplacering.

Herr Ström erhöll på begäran ordet och anförde: Herr talman! Stockholm
har 1943 ökat sitt invånarantal med över 21 000. På några få år har Stockholm
vuxit med 100 000 invånare. Även andra större svenska städer ha hastigt vuxit.
Landsbygdens och de små städernas invånarantal minskas.

En måttlig ökning av städernas invånarantal är icke skadlig, örn bostadsproduktion,
arbetstillgång, kommunikationer, hygien, skolor sjukhus, ungdomsgårdar,
parker etc. hålla jämna steg med ökningen i invånarantal. Sker ej så
uppstå faror för samhället. X Stockholm och sannolikt även i andra städer har
bostadsbristen medfört sociala vådor: minskad bostadsreserv, trånga lägenheter,
höga hyror, inneboendesystem, ökning av vissa sjukdomar, byggandet av
vanskapliga kasernhus och överbefolkade kvarter, bristande möjligheter till
vila och hemfrid. Bristen på barnkrubbor, ungdomsgårdar, lekplatser och skolor
skärper de sociala missförhållandena. Lägges härtill att på grund av höga
hyror och höga skatter ofta båda föräldrarna i en familj dagligen tvingas arbeta
utanför hemmet, bli svårigheterna ej sällan oöverkomliga. Stöter sedan
även arbetslöshet till, som berövar familjeförsörjarna inkomster men tvingar
dem att dagligen springa omkring och söka arbete eller i timtal sitta och dådlöst
vänta i verken för stämpling, anmälning, arbetsansökning, ansökan örn
fattigvård, understöd, familjebidrag, ifyllandet av formulär etc., blir tillståndet
än värre.

Till dessa olyckor kommer svårigheten att i de stora städerna .upprätta erforderliga
kommunikationer, beroende av brist på materiel och drivkraft samt
svårframkomligheten på grund av stadsbebyggelsen. Bristen pa skolor och sjukhus
gör sig starkt gällande. I)e öppna områdenas (»stadslungomas») bebyggelse
verkar skadligt. En stad som på detta sätt, ibland av statsmakterna, misshandlas,
förlorar allt mer av sin fria rymd, sin friska luft, sina traditionella natur-
och kulturplatser och förvandlas till en stenöken med sovceller i stället för
riktiga bostäder med hemliv och artificiellt restaurang- och nöjesliv i stället
för stora parker och friluftsområden för lekar, idrott och promenader. Aven
örn kommunala organ göra mycket för att motverka dessa vandaliseringar och
faror, bli de i längden omöjliga att reparera eller undgå.

Härtill kommer att den enorma inflyttningen till Stockholm och andra större
städer är mycket ensidig. Stockholm har 65 000 fler kvinnor än män. Samma
ensidighet utmärker vissa andra städer. Å andra sidan finnas städer med

Onsdagen den 12 januari 1944.

Nr 1.

Interpellation äng. decentralisering av den statliga administrationen m. ni.

(Forts.)

ett stort manligt befolkningsöverskott. Det beräknas att Stockholm örn tio år
skall ha bortåt 100 000 fler kvinnor än män. En dylik utveckling kan icke
vara sund.

Samtidigt som den väldiga invandringen till städerna från landsbygden skapar
nästan olösliga problem för de förra, reser den lika svåra problem för landsbygden,
som börjar avfolkas. Denna avfolkning särskilt av ungdom, som flyr
till städerna, försvårar hembildningen på landet, ökar bördan för de kvarblivande,
försvårar jordbrukets och det lantliga hantverkets skötsel, ökar skattebördan
i landskommunerna och försvårar för dessa att genomföra erforderliga
reformer.

Vilka äro nu orsakerna till de större städernas för både dem och landet skadliga
expansion? Och vilka äro orsakerna till landsbygdens avfolkning? Delvis
äro de att söka i ekonomiska, psykologiska och kulturella förhållanden. Men
också och ej minst i något annat: den växande centralisationen. All administration,
all samhällelig ledning, socialförvaltning och kulturliv, affärsliv och organisationsledning
etc. samlas på några få punkter, särskilt i en eller några få
städer, kanske i en enda stad.

Staten går här tyvärr i spetsen genom att ensidigt förlägga ämbetsverk till
huvudsakligen en enda ort. Ofta byggas dessa dyrbara ämbetsverk på oersättliga
naturminnesplatser eller vräkas historiska kulturminnesmärken undan för
mastodontliknande ämbetsbyggnader, som genom sin centralisation utgöra utomordentliga
mål under krig för en eventuell fiende. Dessa stora ämbetsbyggnader
kräva dessutom mängder av byggnadsmateriel, som bättre behövdes för bostäder,
skolor, sjukhus och barnhem landet runt.

Men icke blott staten har gripits av centralismens farliga idé. Även handels-,
jordbruks- och yrkesorganisationerna samt delvis även de ideella organisationerna
ha gripits av samma farliga tro på centralismens välsignelser. Man tycks
utgå ifrån att centralismen betyder auktoritet, effektivitet, snabbhet och ekonomisk
besparing. Så är ingalunda eller i varje fall i ringa grad fallet, ibland
motsatsen. Störningarna och den hälsofarliga hetsen i metropolerna äro ett avgjort
minus. Man uträttar i verkligheten mer och slösar bort mindre tid, örn
man icke sammangyttrar allt. Åtskilliga ämbetsverk och enskilda centralorganisationer
skulle mycket väl kunna förläggas till landsorten och i telefonens,
telegrafens och den dagliga postens tidevarv kunna skötas där lika väl som i
huvudstaden.

Men skall detta ensidiga förläggande och detta ständiga utvidgande av ämbetsverk
och expeditioner främst till och i Stockholm fortgå, måste det ovillkorligen
krävas att staten möjliggör för Stockholm att få tillräckligt med materiel
till nya bostäder, skolor, sjukhus, barnhem, ungdomsgårdar och kommunikationer,
samt industrier förlagda dit. Stockholms behov av större utrymme
för sin enormt växande befolkning måste tillgodoses. Men icke genom att staten
till uppjobbade priser säljer sina för stadens hälsa livsviktiga friluftsområden
utan genom att staten möjliggör inkorporering av kringliggande områden
med Stockholm. Stockholm med sina mellan G00 000—700 000 invånare
har icke större ytareal än t. ex. Huddinge socken och betydligt mindre än
många smärre städer. Likväl göras nu ansträngningar av landstinget att hindra
eller fördröja inkorporeringen av Spånga socken med Stockholm ehuru
Stockholms stad i Spånga har sitt största markreservat. Staten kan väl icke
genom en hårt driven centraliseringspolitik å ena sidan locka massor av människor,
särskilt kvinnlig ungdom, från landsbygden till Stockholm och samtidigt
— å andra sidan — dels exploatera »stadens lungor», dels förhindra att staden
inkorporerar erforderlig industri-, bostads- och friluftsmark.

Nr 1.

Onsdagen den 12 januari 1944.

Interpellation ang. decentralisering av den statliga administrationen m. m.

(Forts.)

En häftigt stegrad centralisation av alla samhällslivets organ och förhallanden
för även med sig andra faror och nackdelar, ej minst i det totala krigets
och bombkrigets tider. En centraliserad förvaltning och ett centraliserat näringsliv
med centraliserade yrkesorganisationer kunna lätt utsätta ett land för
oerhörda risker under krig. En decentralisering är här det enda rätta, örn
icke landet vid krig skall förlora sin tjänsteapparat.

Men ännu farligare är en oavlåtlig centralisation i annat avseende. Jag syftar
på centralismens tendens att dräpa demokratiens inre, självstyrande aktivitet
och initiativkraft genom att lägga makten och avgörandet i en ständigt
växande och inflytelserik byråkratis händer: den statliga, den organisationstekniska,
den privatekonomiska tjänstemannakårens händer. Trots de avskräckande
lärdomar och erfarenheter av centraliserad .makt och byråkratisk diktatur
som samtiden nog och övernog gett oss, fortsätta vi att centralisera och
byråkratisera samhället. Kommunernas urgamla självstyrelse, som bildat
stommen i vår demokrati, usurperas alltmer av staten och dess tjänstemän under
förebärande av att statens ekonomiska anslag kräva detta. Gamla kommunala
verksamhetsområden förstatligas. Länsstyrelsernas befogenheter och
fria verksamhet kringskära^, trots att dessa genom sin lokalkännedom äga de
bästa förutsättningar att väl lösa lokala frågor. Även landstingen torde se sig
infamt påpassade, icke alltid till vare sig ekonomisk eller social nytta. Härmed
är icke ifrågasatt behövligheten av kontroll och eftersyn. Men arbetsomgang,
ökade tjänstekostnader, fördyringar, förseningar och minskad effektivitet följas
ofta av en alltför omständlig och byråkratisk apparat. Apparaten blir ofta
huvudsaken. Det formella blir för mer än det reella. Det mänskliga, det personliga
sitter trångt. Medborgarna besväras av en växande papperskvarn.
Cirkulär, formulär, blanketter, kort, inrutningar, rapporter o. s. v. stjäla medborgarens
tid, krafter, arbetslust och trivsel. Värst är det för den fattige, som
för en ringa hjälp ofta får underkasta sig tidsförlust, spring, mödor, inspektioner,
kostnader och förhör, en apparat som skulle kunna betydligt förenklas
och förbilligas. Säkerligen ha fler riksdagsledamöter än jag mottagit klagomål
över den för medborgaren allt besvärligare byråkratiska apparaten. Vi
veta också hur kostsam för skattedragaren den är. Även riksdagen blir alltmer
underordnad byråkratien.

Då Sverige äger en plikttrogen, skicklig och arbetsam tjänstemannakår, som
är värd allt beröm, är det en fara även för denna, örn apparatens omfång och
alltmer invecklade och omständliga beskaffenhet och maktbefogenhet skulle
föranleda att allmänheten läte sitt missnöje med en alltför byråkratisk apparat
gå ut över en utmärkt kår av samhällets tjänare.

Det torde icke finnas annat botemedel mot den tilltagande centraliseringen
och byråkratiseringen än en allmän decentralisering, ökad kommunal självstyrelse,
ökat intresse för primära demokratiska uppdrag, större tilltro till medborgarnas
eget sunda förnuft, mindre förmynderskap och en förenklad administrativ
apparat, där papperskvarnen intar en mycket blygsam plats, medan
praktisk blick, gott omdöme, personlig erfarenhet, rätt att taga ansvar och
risker få större svängrum. Samhällstjänare böra icke bindas av alltför omständliga
och detaljerade föreskrifter men väl känna över sig J.O:s, M.O:s,
statsrevisorernas, ansvariga chefers och pressens vaksamma och vägledande
kontroll.

I anslutning till vad sålunda framförts hemställes vördsamt örn kammarens
tillstånd att till herr statsrådet och chefen för socialdepartementet, såsom även
varande vårt inrikesdepartement, få framställa följande interpellation:

Kan man från regeringens sida förvänta åtgärder till en decentralisering av

Onsdagen den 12 januari 1944.

Nr 1.

Interpellation ang. decentralisering av den statliga administrationen m. m.

(Forts.)

dea statliga administrationen i riket, till en återgång till större kommunal
självstyrelse och till en nedskärning och förenkling av den byråkratiska apparaten? På

gjord proposition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Ordet lämnades på begäran till herr Herlitz, som yttrade: Herr talman! I Interpellation
sitt memorial med förslag till utredning angående riksdagens arbetsformer den om jramlag2
december 1943 uttalade konstitutionsutskottet att det ansåg skyldighet böra plander

införas för regeringen att vid riksdagens början förelägga denna en plan över väntade

de propositioner som äro att vänta under riksdagen. En sådan plan skulle en- kungl, pråligt
utskottets mening i första hand få betydelse för riksdagen själv och för dess positioner.
utskott samt underlätta riksdagsarbetets organisation. Utskottet antog tillika
att därmed skulle erhållas en garanti för att regeringsledamöterna bättre än
hittills varit fallet planlägga arbetet beträffande de ärenden som de ha för avsikt
att föreslå Kungl. Maj :t att framlägga för riksdagen. Utskottet var beträffande
dessa uttalanden enhälligt, och någon gensaga restes, såvitt jag vet,
ej under kamrarnas debatter mot dem.

Uppenbarligen vore det ur riksdagsarbetets synpunkt av stort värde att redan
vid innevarande riksdag erhålla en sådan redogörelse som konstitutionsutskottet
åsyftat med angivande tillika av den ungefärliga tidpunkt då de olika
propositionerna väntas komma att avlämnas. Givetvis är det med avseende på
åtskilliga frågor omöjligt att nu med säkerhet bedöma huruvida de komma att
bliva föremål för propositioner eller ej. Likaledes måste det vara förenat med
vissa svårigheter att nu angiva vid vilken tidpunkt planerade propositioner bliva
färdiga att avlämnas. Det ligger sålunda i sakens natur att en redogörelse för
regeringens planer måste bliva försedd med åtskilliga reservationer. Men även
så beskaffad borde en dylik redogörelse kunna bliva av stor betydelse. För att
fullt ut göra åsyftad nytta borde emellertid redogörelsen komma riksdagen
tillhanda snarast möjligt.

Med stöd av vad nu anförts anhåller jag örn kammarens tillstånd att till hans
excellens herr statsministern framställa följande fråga:

Ar Eders Excellens i tillfälle att med det snaraste lämna kammaren en redogörelse
för de propositioner som äro att vänta under riksdagen?

Det sålunda begärda tillståndet lämnades av kammaren.

Herr förste vice talmannen erhöll på begäran ordet och anförde: Herr talman!
Jag ber att få hemställa, att kammaren måtte besluta, att Kungl. Maj:ts
propositioner nr 1—3 uppföras sist på föredragningslistan för nästa sammanträde.

Vad herr förste vice talmannen sålunda hemställt bifölls.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 11.48 förmiddagen.

In fidem
G. II. Berggren.