1944. Första kammaren. Nr 8 (Riksdagens protokoll 1944:8)

RIKSDAGENS PROTOKOLL

1944. Första kammaren. Nr 8.

Lördagen den 26 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Herr statsrådet Sköld avlämnade Kungl. Majlis propositioner:
nr 107, med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av förordningen
den 18 juni 1927 (nr 234) om ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, m. m.;

nr 108, angående tillbyggnad till landsstatshuset i Västerås;
nr 109, angående anslag till konjunkturinstitutet för budgetåret 1944/49;
nr 110, med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 9 januari
1940 (nr 3) örn vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m.;
nr lil, angående anslag till skogsvårdens befrämjande m. m.;
nr 112, angående uppförande av centrala tvätt- och reparation sanstalter för
försvaret;

nr 117, angående anslag till fortsatt anläggning av dubbelspår;
nr 118, angående anslag till luftskyddsanordningar i transformatorstationer; nr

119, angående överskridande av viss anslagspost i avlöningsstaten för
statens brandskola;

nr 120, angående anslag till reparation av bron över Svinesund; samt
nr 124, angående byte av viss mark mellan kronan, å ena, samt Wikers
aktiebolag och Stribergs grufveaktiebolag, å andra sidan.

Upplästes oell Indes till handlingarna följande från justitiedepartementet
ankomna

Protokoll, hållet inför statsrådet och chefen för justitiedepartementet
den 25 februari 1944.

Till justitiedepartementet hade den 24 februari 1944 från länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län inkommit fullmakt för redaktören Nils Holmberg,
vilken vid ny röstsammanräkning blivit utsedd såsom ledamot av riksdagens
första kammare i stället för avgången ledamot av samma kammare.

Vid granskning av fullmakten, som företogs inför chefen för justitiedepartementet
samt vidare av vederbörande fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret,
framställdes mot fullmakten icke någon anmärkning.

Protokoll över vad sålunda förekommit skulle jämte den granskade fullmakten
överlämnas till första kammaren.

1 ämbetet:
T. Evers.

Herr Holmberg infann sig härefter och iutog sin plats i kammaren.

Första kammarens protokoll 1944. Nr 8.

Xr 8.

Lördagen den 2(5 februari 1944.

Ann. den Jämlikt § 20 av kammarens ordningsstadga hade herr Siljeström till herr
svenska lered- statsrådet oell chefen för försvarsdepartementet framställt en så lydande
"vCsa^ver fraSa: »Finnes skäl antaga, att den svenska beredskapen icke fungerat så som
flygningar, ‘len borde vid de överflygningar av främmande plan över svenskt territorium
den 22 februari 1944, därvid Stockholm och andra orter i mellersta Sverige
utsattes för bombfällning?»

Herr statsrådet och chefen för försvarsdepartementet Sköld, som tillkännagivit
att han hade för avsikt att vid detta sammanträde besvara herr Siljeströms
berörda fråga, erhöll ordet och anförde: Herr talman! Herr Siljeström
har till mig riktat följande fråga: »Finnes skäl antaga, att den svenska beredskapen
icke fungerat så som den borde vid de överflygningar av främmande
plan över svenskt territorium den 22 februari 1944, därvid Stockholm och
andra orter i mellersta Sverige utsattes för bombfällning?»

Av hittills föreliggande uppgifter framgår följande. Flygplanen voro fördelade
på sex företag, som vid olika tidpunkter mellan kl. 20.10 och 00.40 överflögo
Stockholms luftbevakningsområde. Bomber fälldes på olika ställen, såsom
i trakten av P 3:s kasern i Strängnäs, mot Strängnäsfjärden, vid Eriksdal.
Långsjöstrand. Lillängen, Järla sluss, på Järlasjön, vid Järla station, i trakten
av Södertälje, vid Spillersboda brygga, på isen invid Norrmansö, på Blidö
och i trakten av Stavsnäs. Stockholms luftbevakningscentral erhöll första rapporten
en kvart före den först angivna tidpunkten. Kort stund därefter aabefalldes
flyglarm för Stockholms luftvärn. Luftvärnet var i full stridsberedskap
i mycket god tid, innan något flygplan nådde Stockholms närhet. Emellertid
avgåvos signaler från flygplanen, vilka av luftbevakning och luftvärn
uppfattades som nödsignaler. Därför öppnades icke eld.

Enligt gällande högkvartersorder — förestavad av önskvärdheten att undvika
de olägenheter, som de ofta återkommande neutralitetskränkningarna i
luften eljest skulle innebära för befolkningen och näringslivet — skall flyglarm
icke givas från luftbevakningscentral under rådande beredskapsläge. Därför
utlöstes icke flyglarm. Luftskyddschef är obetaget att även i nuvarande läge
efter eget bedömande utlösa lokalt flyglarm. Ett sådant bedömande blev luftskyddschefen
i Stockholm icke i tillfälle att verkställa, enär han av luftbevakningscentralen
icke orienterats om inflygningarna. Inflygningarna bedömdes
nämligen av chefen för luftbevakningscentralen ske med enstaka flygplan
och vara att hänföra till neutralitetskränkning.

Den framställda frågan besvarar jag nekande. Det inträffade anmärkningsvärda
neutralitetsbrottet kan dock motivera ett övervägande av frågan, huruvida
en revision av eldöppningsbestämmelserna bör vidtagas, liksom ock rörande
förutsättningarna för utlösande av flyglarm och rörande samarbetet mellan
luftbevakning och luftskydd. I sistnämnda hänseende lia vissa åtgärder redan
vidtagits. Nämnas må, att detta samarbete under den lägre beredskapsgrad, som
för närvarande gäller för det civila luftskyddet, icke kan vara så fast organiserat
som vid en högre grad av beredskap, då det är automatiskt säkerställt.

Herr Siljeström: Herr talman! Jag framför till herr statsrådet mitt tack
för svaret å min enkla fråga, och jag inlägger även ett särskilt tack för att
svaret kom så snart. Min tacksamhet hade dock varit något större, om jag hade
kunnat få del av svaret före dess uppläsning.

I någon tidning, som omnämnde min fråga, uttalades det omdömet, att
frågan var besvärlig för statsrådet. Jag vill förklara, att jag ingalunda haft
den avsikten att vara besvärlig. Frågan utgjorde helt enkelt ett spontant uttryck
för vad jag och många med mig kände inför vad som inträffade, eller rättare
sagt, inför vad som icke inträffade vid inflygningen natten till onsdagen över

Lördagen den 26 februari 1944.

Nr 8.

Angående den svenska beredskapen vid vissa överflygningar. (Forts.)
Stockholm och kringliggande områden. Jag vill också tillägga, att den oro,
för vilken frågan är ett uttryck, ingalunda dämpats av den förklaring rörande
det skedda, som sedermera avgivits från militärt håll. Förvånande är den
belåtenhet och tillförsikt, som kommo till uttryck i den avgivna förklaringen.
Man erinrar sig osökt den gamla anekdoten: operationen lyckades, men patienten
dog. Nej, det är nog så, att bombfällningen kom som en överraskning icke
minst för våra militära myndigheter. Vårt luftförsvar och luftvärn ha ställts
inför ett eldprov, och de lia, som det vill synas, på ett ej tillfredsställande sätt
bestått provet. Svenska folket har nu under ett flertal år för försvaret av vår
frihet lämnat stora och tunga personliga offer, och skuldsättningen för krigsändamål
är nu uppe i 10 miljarder. Man hade nog i allmänhet tänkt sig, att
alla dessa offer skulle resultera i annat än valhänthet och undfallenhet. Låt.
oss någon gång låsa något av den berömda igelkotten!

Herr statsrådet Sköld: Jag måste säga, att jag finner herr Siljeströms anförande
ytterst förvånande. Först och främst får man väl medge, att man icke
skall begära av militär att den gör annat än lyder order. Det kan icke vara
ett uttryck för valhänthet att man lyder order. Här har konstaterats att luftvärnet
har lytt order.

Då kommer man fram till den andra frågan: Hur voro dessa order beskaffade?
Och då inställer sig det spörsmålet: Skall det utfärdas order, som innebär
att eld skall öppnas på flygplan som ger nödsignal? Detta är en politisk omdömesfråga.
Jag vill ingalunda påstå att våra bestämmelser därvidlag stå
utanför diskussion. De kunna visst diskuteras. Men det hänför sig till det
politiska bedömandet och utgör alltså icke en anmärkning, som kan riktas
mot militären.

Jag måste därför säga, att det är förvånande, att herr Siljeström i ena vågskålen
lägger våra samlade uppoffringar för försvaret och i den andra vågskålen
frågan, örn luftvärnet i Stockholm sköt eller icke sköt.

Föredrogs peli hänvisades till statsutskottet herr Holmströms motion, nr
271. i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till försvarsberedskap
vid statens järnvägar m. m.

1 öredrogos och bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade propositioner
nr 107- 112. 117—120 och 121.

Herr Andersson, Karl, avlämnade en av honom m. fl. undertecknad motion,
nr 272, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa byggnadsarbeten
vid statens sinnessjukhus m. m.

Motionen bordlädes.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 42, i anledning av Kungl. Majis i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående stat för luftfartsfonden för budgetåret 1044/45 m. m.;

nr 43, i anledning av Kungl. Majis i statsverksproxiositionen å kapitalbudgeten
under luftfartsfonden gjorda framställningar angående anslag för
budgetåret 1944/45;

Nr 8.

Lördagen den 20 februari 1944.

ar 44, i anledning- av Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen å kapitalbudgeten
under, statens utlånings fonder gjorda framställning om anslag till
luf tfartslånefonden;

nr 45, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
om kapitalbudgetens omläggning m. lii.; samt

nr 46, i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret
1944/45 m. m.

Anmäldes oell godkändes första lagutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 47, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1933 (nr 472)
örn förbud mot politiska uniformer.

Anmäldes och godkändes jordbruksutskottets förslag till riksdagens skrivelser
till Konungen:

nr 49, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt tillämpning av lagen den 5 mars 1943 (nr 78) örn jämkning av
arrendeavtal i vissa fall m. m., såvitt angår anslagsanvisning;

nr 50, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående nedsättning av
kronans fordran å landsfiskalen A. Ryd på grund av eftersatt byggnadsskyldighet
m. m.; -

nr 51, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående befrielse för C.
Axelson från betalningsskyldighet till kronan på grund av fastighetsförvärv;
samt

nr 52, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fastställande av
personalförteckning för domänverket m. m.

Anmäldes och bordlädes

konstitutionsutskottets utlåtande nr 2, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
till riksdagen med förslag till lag angående ändring i lagen den 26
november 1920 (nr 796) örn val till riksdagen jämte väckt motion angående
utredning örn underlättande av deltagande i val till riksdagens andra kammare
och kommunala val;

statsutskottets utlåtanden:

nr 22, i anledning av vissa framställningar av Kungl. Majit angående utgifter
å tilläggsstat II till riksstat*®. för budgetåret 1943/44. i vad avser
finansdepartementets verksamhetsområde;

nr 35, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning åt
förra lärarinnan vid Uddevalla elementarläroverk för flickor Greta Kristina
Jonsson;

nr 36, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående godkännande av
visst avtal med Ronneby stad; samt

nr 37, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående upplåtelse av rätt
till bearbetande av icke inmutningsbara mineralfyndigheter å kronojord;

bevillningsutskottets betänkanden:

nr 7, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
örn ändring i- förordningen-den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgi
ften;

Lördagen den 20 februari 1044.

Nr 8.

nr 8, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag lill förordning
om fortsatt uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt å. motorsprit;

nr 9, i anledning av Kungl. Majis proposition med förslag till förordning
angående fortsatt tillämpning av förordningen den 21 juni 1940 (nr 561) örn
tilläggsskatt å bensin, m. m.; ^ •. .-... . , ,

nr 10, i anledning av väckta motioner angående beskattning äv_ tidskrifter;
nr 11, i anledning av väckt motion örn viss ändring i förordningen angående
försäljning av vissa alkoholfria oell därmed jämförliga drycker; samt
nr 12, i anledning av väckta motioner angående anpassning av fastighetsbeskattningen
efter det antal barn, som stadigvarande bor i förhyrd lägenhet
i respektive fastighet;

bankoutskottets utlåtanden:

nr 4, i anledning av väckt motion örn pension åt förre stenografen hos riksdagens
första kammare C. G. Melander;

nr 5, i anledning av väckt motion örn gratifikation och pension åt vaktmästaren
hos riksdagens första kammare G. R. Tillman;

nr 6, i anledning av väckt motion örn gratifikation åt vaktmästaren hos
riksdagens första kammare C. G. Kjellbergs änka;

nr 7, i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 11 § förordningen den 5 juni 1942 (nr 325) örn
jordbrukets kreditkassor; o

nr 8, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående rätt till dels pension
åt f. d. generaldirektören och chefen för telegrafverket G. H. Ericson,
dels ock livränta åt f. d. överdirektören vid statens vattenfallsverk K.-G.
Ljungdahl;

nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsrätt för
innehavare av professurerna i idé- och lärdomshistoria samt i biokemi vid universitetet
i Uppsala; o

nr 10, i anledning av Kungl. Majda proposition angående dels biträdande
kamreraren hos Kristianstads läns hushållningssällskap K. G. Roos’ pensionsrätt,
dels förbättrad pension åt avlidne läraren vid textilinstitutet i Borås
G. V. Berntsons efterlevande, dels ock tjänstårsberäkning i pensionshänseende
för vissa barnmorskor m. fl.; o

nr 11, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående årligt understöd
åt vissa genom misstag under tjänstutövning av distriktsbammorska skadade
personer; samt

nr 12, angående regleringen för budgetåret 1944/45 av utgifterna under riksstatens
tolfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsväsendet, utom i
vad angår anslaget till allmänna indragningsstaten:

andra lagutskottets utlåtanden:

nr 9, i anledning av väckta motioner angående viss ändring i förordningen
örn moderskapspenning;

nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestämmelser
örn mätning av ved och annat virke, m. lii., såvitt propositionen
hänvisats till lagutskott;

nr 11, i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 17 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) örn vissa
av landsting eller kommun drivna sjukhus;

nr 12, i anledning av väckt motion om skrivelse till Konungen angående
framläggande av förslag till lag örn arbetsblock inom jordbruket;

nr 13, i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen örn barnbidrag: -

Nr 8.

Lördagen den 2G februari 1944.

nr 14, i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i butikstängningslagen;
samt

nr 15, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till lag* om
ändring i 7, 11 och 14 kap. vattenlagen; ävensom

jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 9, i anledning av väckta motioner örn vissa åtgärder till fiskerinäringens
befrämjande;

nr 10, i anledning av väckta motioner angående utredning av frågan örn
hummerfisket inom Vette, Tanums och Kville härader;

nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen dan 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestämmelser
om mätning av ved och annat virke, m. m., såvitt angår anslagsanvisning;
samt

nr 12, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition med förslag till förordning
örn ändring i förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder
för förvaltningen av viss kronoegendom, m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.20 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Tisdagen den 29 februari 1944

Nr 8.

Tisdalen den 29 februari.

Kammaren sammanträdde kl. 4 eftermiddagen.

Herr statsrådet Bergquist avlämnade Kungl. Marits propositioner:

nr 103, angående anslag till bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar

m n™ 113, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen
den 22 juni 1939 (nr 293);

nr 114, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 30 december
1939 (nr 951) angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av

^nr 115,"med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1942
(nr 493) örn avverkningsskyldighet;

nT 116, med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 12 december

1941 (nr 925) örn reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas;

nr 121, med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars

1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret;

nr 122, angående anslag till naturastipendier åt studerande vid universiteten
och vissa högskolor m. m.; .

nT 123, angående försäljning av stadsägan nr 728 i Hälsingborg;
nr 125, angående fortsatt disposition av visst äldre reservationsanslag;
nr 126, angående statsbidrag till avlönande av lärare vid frälsningsarméns
skolhem Sundgården i Hilleshögs socken;

nr 127, angående bidrag till restaurering av Skara domkyrka;
nr 128, angående försäljning av vissa, allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter;
t

nr 129, angående överlåtelse till stiftelsen Kungl, gyttjebad- och brunnsanstälten
Loka av äganderätten till kronolägenheten Loka nr l1 i Grythytte

socken *

nr 130, angående befrielse i vissa fall från skyldighet att ånyo erlägga till
kommissionär i domsaga inbetalade, av kommissionären förskingrade stämpelavgifter; nr

131, angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till

arv; , .

nr 132, angående anskaffande av ytterligare en statsisbrytare m. m.;
nr 133, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av prisregleringslagen den
30 juni 1942 (nr 459); .

nr 134, med förslag till lag örn fortsaft giltighet av lagen den 30 juni 194o
(nr 420) angående begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension;

nr 135, med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 5
februari 1943 (nr 28) med särskilda bestämmelser örn begränsning av vinst -

utdelning från aktiebolag;

nr 136, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av valuta lagen den 22 juni
1939 (nr 350);

Nr 8.

Tisdagen den 29 februari 1944.

nr ^37, med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 15 december
1939 (nr 850) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda
bestämmelser örn bankaktiebolags kassareserv;

nr 138, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 14 maj 1943
(nr 245) med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt
allmänna förfogandelagen m. fl. lagar; samt
nr 140, med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 30 juni
1943 (nr 458) örn inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka
skog.

Justerades protokollen för den 22 och den 23 innevarande månad.

Anmäldes och godkändes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelse,
nr 2, till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1944/45
under andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedepartementets verksamhetsområde,
jämte i ämnet väckta motioner.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj:ts proposition
nr 107, med förslag till förordning angående ändring i vissa delar av
förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada,
ådragen under militärtjänstgöring, m. m.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Majda propositioner:
nr 108, angående tillbyggnad till landsstatshuset i Västerås; och
nr 109, angående anslag till konjunkturinstitutet för budgetåret 1944/45.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Maj :ts proposition
nr 110, med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
9 januari 1940 (nr 3) örn vissa tvångsmedel vid krig eller krigsfara m. m.

Föredrogs^ och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj :ts'' proposition
nr lil, angående anslag till skogsvårdens befrämjande m. m.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:

nr 112, angående uppförande av centrala tvätt- och reparationsanstalter för
försvaret;

nr 117. angående anslag till fortsatt anläggning av dubbelspår;

nr 118, angående anslag till luftskyddsanordningar i transformatorstationer
;

nr 119, angående överskridande av viss anslagspost i avlöningsstaten folsta
tens brandskola; samt

nr 120, angående anslag till reparation av bron över Svinesund.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts proposition
nr 124, angående byte av viss mark mellan kronan, å ena, samt Wikers aktiebolag
och Stribergs grufveaktiebolag, å andra sidan.

Tisdagen deli 29 februari 1944.

Nr 8.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den av herr Andersson, Karl,
in. fl. väckta motionen, nr 272, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. m.

Föredrogos och bordlädes ånyo konstitutionsutskottets utlåtande nr 2, statsutskottets
utlåtanden nr 22 och 35—37, bevillningsutskottets betänkanden nr
7—12, bankoutskottets utlåtanden nr 4—12, andra lagutskottets utlåtanden
nr 9—15 samt jordbruksutskottets utlåtanden nr 9—-12.

Föredrogos och bordlädes Kungl. Maj :ts denna dag avlämnade propositioner
nr 103''. 113- 11G. 121—123, 125—138 och 140.

Herr Lindström avlämnade en av honom och herr Dahlström undertecknad
motion, nr 273, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förändring
i avseende å löneställning och antal beträffande vissa ordinarie befattningar
vid kommunikätionsverken m. m.

Motionen bordlädes.

Herr Bondeson erhöll på begäran ordet och anförde: Herr talman! EnligtInterpellation
bestämmelserna får svinpest endast diagnosticeras efter undersökning vid statens
veterinärmedicinska anstalt. Anledning härtill är, att sjukdomen under fetlut i ansin
begynnelsestadium ganska ofta saknar så utpräglade symtom, att diagnosen ledning av
kliniskt kan fastställas, samt att den i mycket stor utsträckning uppvisar smnpest.
varierande sektionsbildter.

Vid misstanke på svinpest skola svinkadaver insändas till statens veterinärmedicinska
anstalt eller såvitt detta ej är praktiskt möjligt till annat av medicinalstyrelsen
godkänt laboratorium. Under tiden undersökningen pågår därstädes,
skall besättningen hållas spärrad från utförsel av levande och döda
svin. 1) Därest diagnosen svinpest blir konstaterad, erhåller djurägaren ersättning
av statsmedel för de djur, som äro vid liv vid tidpunkten för diagnosens
fastställande, och efter värdering nedslaktas alla resterande svin i besättningen.
2) Därest svinpest vid undersökning vid statens veterinärmedicinska anstalt
kan uteslutas, och även övriga omständigheter tala emot att denna sjukdom
föreligger, häves spärren. 3) Därest vid undersökningen svinpest icke
kan med säkerhet konstateras men icke heller uteslutas, ställes besättningen
under fortsatt observation och spärr, tills klarhet örn sjukdomens art kan
vinnas.

Bestämmelserna angående ersättning för svin vid svinpest medföra en hel
del olägenheter för den enskilde djurägaren. Ersättning utgår nämligen icke
för djur, som dött under den tid som åtgått för diagnosens fastställande. Då
denna tidsperiod ibland och i synnerhet vid de fall då ympundersökning måste
utföras kan uppgå till 15 3 veckor, kunna ett flertal dödsfall inträffa, för
vilka djurägarna helt få bära förlusterna. Som ett exempel på hur betydande
en dylik förlust kan bliva kan nämnas, att i en besättning (vid 1940
års epizooti) örn 177 svin dogo under den tid, som åtgick för diagnosens fastställande,
icke mindre än 88 svin.

Avenså äro bestämmelserna så formulerade, att ersättning ej utgår för förluster,
som djurägaren lidit på grund av att besättningen varit spärrad för
misstänkt svinpest men där undersökningen sedan visat, att det icke varit
svinpest. Även detta medför stundom stora förluster för den enskilde. Som
exempel kan nämnas att ävenledes under föregående farsot i en enda besätt -

Nr 8.

Tisdagen den 29 februari 1944.

Intei''peilat ion ani/, ökat skydd mot förlust i anledning av svinpest. (Forts.)
ning dog ett 60-tal svin. under tiden som åtgick för att fastställa att det icke
var svinpest.

Dessa ekonomiska konsekvenser för djurägaren kunna inbjuda och inbjuda
säkerligen till ett fördöljande av sjukdom, som är eller kan misstänkas vara
svinpest, och stor skada genom smittspridning exempelvis genom okontrollerad
nedslagning kan åstadkommas. ,

För ett gynnsamt bekämpande av svinpest finnes det starka skäl, som tala
för att ersättning av statsmedel bör utgå icke enbart för de svin, som äro vid
liv vid tidpunkten för diagnosens fastställande, utan även för de djur, som
dött under den tid besättningen varit spärrad för misstänkt svinpest, frånsett
örn denna sjukdom konstateras eller icke. Spärrandet av en besättning är en
för det allmännas bästa påbjuden åtgärd, och det torde därför icke vara på
sin plats, att den enskilde djurägaren ensam skall bära de ekonomiska konsekvenser,
som en dylik åtgärd kan medföra.

Emot de förluster, som kunna drabba en djurägare, skulle han givetvis
kunna skydda sig genom försäkringar. Långt ifrån alla svinägare ha emellertid
fullständiga försäkringar, som täcka förluster både genom smittsamma
och övriga sjukdomar. Vinstmarginalen på svinodling är ofta så obetydlig,
att några extra utgifter för premier ej gärna kunna ifrågakomma. För smittsamma
sjukdomar utbetalas ej heller försäkring, örn undersökning visat att
svinpest icke förelegat.

På grund av vad sålunda anförts får jag anhålla örn kammarens tillstånd
att till herr statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet framställa följande
frågor:

1) Är det herr statsrådets mening, att de ovan påtalade förhållandena äro
överensstämmande med rättvisa och billighet och att således vid avspärrning
på grund av misstanke örn svinpest vederbörande ägare själv skall bära den
därmed förenade ekonomiska förlusten, eller

2) har herr statsrådet för avsikt att snarast låta vidtaga, erforderliga åtgärder
för beredande av rimlig ersättning i berörda fall?

På gjord proposition medgav kammaren, att ifrågavarande spörsmål finge
framställas.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 4.20 eftermiddagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Onsdagen den 1 mars 1944.

Nr 8.

Onsdagen den 1 mars.

Kammaren sammanträdde kl. 11 förmiddagen.

Herr Löfvander anmälde, att han infunnit sig vid riksdagen.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts proposition
nr 103, angående anslag till bidrag till lin- eller hampberedningsanläggningar
m. m.

Föredrogos och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Majlis propositioner: nr

113, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av allmänna förfogandelagen
den 22 juni 1939 (nr 293);

nr 114, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 30 december
1939 (nr 951) angående vissa utfästelser rörande införsel och utförsel av varolin.
m.;

nr 115, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1942
(nr 493) örn awerkningsskyldighet;

nr 116, med förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 12 december

1941 (nr 925) örn reglering av förbrukningen av elektrisk kraft och gas;
samt

nr 121, med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 24 mars

1942 (nr 128) örn förbud mot bebyggelse till hinder för försvaret.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts proposition nr
122, angående anslag till naturastipendier åt studerande vid universiteten och
vissa högskolor m. m.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts proposition
nr 123, angående försäljning av stadsägan nr 728 i Hälsingborg.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 125, angående fortsatt disposition av visst äldre reservationsanslag;
nr 126, angående statsbidrag till avlönande av lärare vid frälsningsarméns
skolhem Sundsgården i Hilleshögs socken; samt

nr 127, angående bidrag till restaurering av Skara domkyrka.

Föredrogos och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts propositioner: nr

128, angående försäljning av vissa, allmänna arvsfonden tillfallna fastigheter;
och

Nr 8.

Onsdagen den 1 mars 1944.

nr 129, angående överlåtelse till stiftelsen Kungl, gyttejebad- och brunnsanstalten
Loka av äganderätten till kronolägenheten Loka nr l1 i Grythytte
socken.

Föredrogs och hänvisades till bevillningsutskottet Kungl. Maj :ts proposition
nr 130, angående befrielse i vissa fall från skyldighet att ånyo erlägga till
kommissionär i domsaga inbetalade, av kom missionären förskingrade stämpelavgifter.

Föredrogos och hänvisades till statsutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 131, angående avstående i vissa fall av allmänna arvsfondens rätt till
arv; och

nr 132, angående anskaffande av ytterligare en statsisbrytare m. m.

Föredrogos och hänvisades till behandling av lagutskott Kungl. Majda
propositioner;

nr 133, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av prisregleringslagen den
30 juni 1942 (nr 459); . .

nr 134, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 30 juni
1943 (nr 420) angående begränsning av dyrtidstillägg å lön och pension;
samt

nr 135, med förslag till lag angående fortsatt tillämpning av lagen den 5
februari 1943 (nr 28) med särskilda bestämmelser örn begränsning av vinstutdelning
från aktiebolag.

Föredrogos och hänvisades till bankoutskottet Kungl. Maj:ts propositioner:
nr 136, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av valutalagen den 22 juni
1939 (nr 350); och

nr 137, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den 15 december
1939 (nr 850) angående rätt för Konungen att i vissa fall meddela särskilda
bestämmelser örn bankaktiebolags kassareserv.

Föredrogs och hänvisades till behandling av lag-utskott Kungl. Maji proposition
nr 138, med förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen den- 14
maj 1943 (nr 245) med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning
enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar.

Föredrogs och hänvisades till jordbruksutskottet Kungl. Maj:ts proposition
nr 140, med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen dea 30 juni
1943 (nr 458) örn inskränkning med hänsyn till försvaret i rätten att avverka
skog.

Föredrogs och hänvisades till statsutskottet den av herrar Lindström och
Dahlström väckta motionen, nr 273, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående förändring i avseende å löneställning oell antal beträffande vissa ordinarie
befattningar vid kommunikationsverken m. m.

Onsdagen den t mars'' 1944.

Nr 8.

Herr statsrådet Pehrsson-Brann''torp avlämnade Kungl. Maj:ts proposition
nr 139, angående inrättande av en försöksgård i Norrbottens län, m. m.

Föredrogs ånyo konstitutionsutskottets utlåtande nr 2, i anledning av Kungl.<Jm utredning
Maj :ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående ändring i lagen dean
den 26 november 1920 (nr 796) örn val till riksdagen jämte väckt motion an- vaideltagående
utredning omi underlättande av deltagande i val till riksdagens andra gärdet.
kammare och kommunala val.

Till konstitutionsutskottets bandläggning hade båda kamrarna dan 14 januari
1944 hänvisat en av Kungl. Maj:!; till riksdagen avlåten proposition, nilo,
med förslag till lag angående ändring i lagen den 26 november 1920 (nr
796) om val till riksdagen.

Konstitutionsutskottet hade till behandling i samband härmed förehaft den
inom andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motionen nr 100, av
herr Hall m. fl., vari hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:!
måtte anhålla örn utredning genom sakkunniga och förslag till 1945 års riksdag
örn underlättande av deltagande i väl till riksdagens andra kammare och
kommunala val.

Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet på åberopade grunder hemställt,

1) att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 10 icke kunnat i oförändrat skick bifallas, för sin del ville antaga under
punkten infört förslag till lag angående ändring i lagen den 26 november
1920 (nr 796) örn val till riksdagen;

2) att riksdagen, i anledning av motionen II: 100, i skrivelse till Kungl.

Maj :t ville anhålla örn utredning och förslag i frågan angående underlättande
för de röstberättigade att deltaga i allmänna val.

Reservation hade avgivits av herrar Sandström, Thorell och Nolin, som ansett,
att utskottets yttrande bort hava den lydelse, reservationen visade, samt
att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen — — — (— utskottet) ;

2) att motionen II: 100 icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

På framställning av herr talmannen beslöts att utlåtandet skulle företagas
till avgörande punktvis.

Punkten 1.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2.

Herr Sandström: Herr talman! På förevarande punkt i utskottets utlåtande
har jag jämte några andra ledamöter av utskottet nödgats avgiva en
reservation.

Utskottet hemställer, att riksdagen, i anledning av herr Halls m. fl. motion,
i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla örn utredning och förslag i frågan
angående underlättande för de röstberättigade att deltaga i allmänna val.
Reservanterna åter hemställa, att motionen icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

.lag ber, herr talman, att omedelbart få anmäla, att bakom reservationen icke
ligger någon, som helst avvikande mening i fråga om önskvärdheten av att val -

Nr 8.

Onsdagen den 1 mars 1944.

Om utredning äng. underlättande av valdeltagandet. (Forts.)
deltagandet på allt rimligt sätt underlättas. Att detta också är reservanternas
ståndpunkt, torde ganska klart framgå av deras förslag till utlåtande.

När reservanterna, emellertid icke kunnat följa motionärerna, Ilar detta berott
på två skäl. För det första lia vi funnit det ganska, låt mig säga egendomligt,
att riksdagen nu skulle utan egentlig sakanmärkning godkänna Kungl. Maj:ts
förslag men samtidigt underkänna det genom att begära utredning för att åstadkomma.
ändringar i detsamma. Reservanternas enkla och kanske, herr talman,
något enfaldiga resonemang kan jag sammanfatta på följande sätt: Antingen
finna utskotten och riksdagen, att ett förslag icke ger anledning till någon
egentlig anmärkning, och resultatet blir, att förslaget godkännes, eller också
har man sakliga erinringar att göra, och då bör man givetvis företa däremot
svarande ändringar eller åtminstone påpeka sina sakliga erinringar. Här har
nian nu i stället, herr talman, gått den, såsom vi anse, något egendomliga medelvägen
att man, jag upprepar det, samtidigt som man utan saklig erinran
godkänner Kungl. Maj :ts förslag, underkänner det genom att begära en ny utredning.

Jag kan mycket val tänka mig, och det aniar jag att justitieministern också
kan, att ytterligare erfarenheter kunna visa behov av nya utredningar och
eventuella ändringar, men då böra vi väl först avbida dessa erfarenheter. Jag
ber få erinra om att reservanterna uttala, att de förutsätta, att Kungl. Maj:t
med uppmärksamhet skall följa den vidare utvecklingen å förevarande område
samt så snart ske kan låta- verkställa de ytterligare utredningar, vartill vunna
erfarenheter kunna giva anledning.

Jag tillät mig nyss säga, att reservanterna grundat sin ståndpunkt på två
skäl. Det andra skälet, till vilket jag nu ber få övergå, hänför sig till motionens
innehåll. Jag skall be att med några enkla brottstycken ur densamma få
belysa vår ståndpunkt,

Sedan motionärerna uttalat sig örn önskvärdheten och behovet av en ny
utredning, anföra de ordagrant följande: »Det måste emellertid göras klart,
att den sakkunskap, som skall taga hand örn detta ärende, måste vara av mera
praktiskt slag än den justitieministern kan hitta mellan skrivbordet och närmaste
vägg. Detta sistnämnda slag av sakkunskap», fortsätta motionärerna,
»har hittills icke förmått att i denna fråga åstadkomma någonting som kan
kallas för ett praktiskt, förslag men väl massor av onödiga blanketter, som
allmänheten dess värre visat en. mycket ringa förmåga att kunna hantera.»
Detta är ju ett mycket allvarligt underkännande av justitieministerns och hans
utredningsmäns sakkunskap, ett underkännande utan varje försök till saklig
motivering. Den logiska konsekvensen av detta borde väl lia varit, att motionärerna
yrkat avslag på Kungl. Maj:ts förslag. Så har emellertid icke skett.
Man förutsätter, att förslaget skall godkännas, men man begär samtidigt en
utredning, något, som nu utskottet vill biträda.

Vidare uttala motionärerna följande: »Alla försök att jämka på den nu
härskande formalismen avfärdas visserligen i den nu föreliggande propositionen
med en enkel hänvisning till en språklig nybildning, som kallas Valsäkerheten’.
» Motionärerna bli så häpna över denna nybildning, att de t. o. m. sätta
ordet valsäkerheten inom citationstecken. De lia aldrig hört talas örn någonting
sådant förut, och de fortsätta: »När denna, tills vidare mystiska makt under
behandlingen hunnit avslöjas, kommer det säkerligen att visa sig, att den
icke är något annat än ett nytt namn på den vanliga byråkratiska obenägenheten
för enkla och användbara lagar.» Örn jag rätt tolkat detta uttalande i
motionen, betyder det, att man vill ha en utredning angående förenkling av
yalförfarandet med helt bortseende från allt som kallas valsäkerhet. Nu måste
jag bekänna, att jag och mina medreservanter äro så. gammalmodiga —- eller

Onsdagen den 1 mars 1944.

Nr 8.

Om utredning äng. underlättande av valdeltagandet. (Forts.)
kaasko nymodiga i detta fall är det rätta uttrycket —• att för oss valsäkerheten
icke är något mystiskt och okänt begrepp. För oss är valsäkerheten något som
lill varje pris måste upprätthållas utan att man för den skull får bortse från
önskvärdheten av att samtidigt underlätta valdeltagandet.

När konstitutionsutskottets majoritet i anledning av motionen begär en utredning,
kan jag icke finna annat än att den vill knäsätta denna motionärernas
princip, om jag får kalla den så, principen om bortseende från valsäkerheten.
Det har för reservanterna varit omöjligt, herr talman, att på sådana grunder
biträda en hemställan örn skrivelse till Kungl. Majit.

Jag tillåter mig därför yrka bifall till reservationen.

Herr Andersson, Jones Erik: Herr talman! Skillnaden mellan utskottets
och reservanternas uppfattning är, som herr Sandström angav, inte så väsentlig.
Den gäller egentligen bara tidpunkten för verkställandet av de ändringar,
som kunna vara erforderliga för framtiden.

Herr Sandström har gjort åtskilliga citat ur motionen. Det är väl emellertid
inte sagt, att man i allo behöver följa de riktlinjer som m otiomi roma
angivit. Man lärer få sovra och ta det som är användbart. Huvudsaken är
i alla händelser, att någonting blir åtgjort, där det verkligen är behövligt att
någonting göres.

Våra erfarenheter från valförrättningarna lia dock givit vid handen, att det
nuvarande valförrättningssystemet är behäftat med brister, som träda i öppen
dag. Det är nog en ganska utbredd mening, att i omsorgen örn den s. k. valhemlighetens
bevarande en alltför byråkratisk apparat satts i rörelse, som
för vanligt enkelt folk många gånger verkar avskräckande i stället för tilldragande,
när det gäller utövande av en värdefull demokratisk rättighet.
Dessa i många stycken rätt rigorösa bestämmelser lägga enligt vår uppfattning,
oberoende av partisynpunkter, hinder i vägen för vederbörande röstberättigade
att infinna sig till valurnorna. Det är uppenbart att svårigheterna
för avlägset boende väljares deltagande i val äro så stora, att åtgärder för
lättnader därutinnan ej längre böra anstå. För stora delar av landsbygdens
folk äro dessa frågor av så stor betydelse, att de fortast möjligt böra komma
under allvarlig omprövning.

Utan att ingå på ytterligare detaljer vill jag säga, att de anförda motiven
föranlett utskottet att föreslåi att en utredning redan nu bör komma till stånd.
Jag ber alltså, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Häri instämde herr Gustavson.

Herr Sandström: Herr talman! Herr Jones Andersson säger, att han inte
vill skriva under allt vad som står i motionen. Jag noterar det tacksamt.
Han säger, att man skall taga vad som är användbart i densamma. Jag skulle
ytterst gärna vilja veta, vad herr Jones Andersson finner användbart i den
motion, som jag citerat, och vilka sakliga direktiv som däri kunna uppletas.

Herr Jones Andersson säger vidare, att bristerna i det nuvarande systemet
träda i öppen dag. Örn dessa brister så träda i öppen dag, är det rätt beklagligt,
herr talman, att ingenting därom återfinnes i majoritetens utlåtande.

Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr Källman: Herr talman! Jag anser mig böra stiga, att jag var närvarande
i utskottet, då det preliminära beslutet fattades och att jag därvid
röstäde för avslag på skrivelseförslaget. Jag gjorde (lid egentligen av den

Nr 8.

Onsdagen den 1 mars 1944,

Örn utredning ang. underlättande av valdeltagandet. (Forts.)
anledningen, att i denna fråga röstlängdsutdragen utgöra den springande punkten.
Jag liksom, såvitt jag vet, alla i utskottet har blivit övertygad om att
dessa icke kunna avskaffas, om man skall ha säkerhet för att vederbörande
röstande är den han utger sig för vid röstningen, och då röstlängdsutdragen
inte kunna avskaffas, finns näppeligen heller någonting att här utreda.

Jag ansluter mig fördenskull till reservationen.

I detta anförande instämde herrar Herlitz och Arrhén.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, gjorde herr talmannen jämlikt
därunder förekomna yrkanden propositioner, först på bifall till vad utskottet
i den nu ifrågavarande punkten hemställt samt vidare på antagande av det förslag,
som innefattades i motsvarande del av den vid utlåtandet avgivna reservationen;
och förklarade herr talmannen, efter att hava upprepat propositionen
på bifall till utskottets hemställan, sig finna denna proposition vara med
övervägande ja besvarad.

Herr Sandström begärde votering, i anledning varav uppsattes samt efter
given varsel upplästes och godkändes en så lydande omröstningsproposition:

Den, som bifaller vad konstitutionsutskottet hemställt i sitt utlåtande nr 2
punkten 2, röstar

Ja;

Den, det ej vill, röstar

Nej:

Vinner Nej, antages det förslag, som innefattas i motsvarande del av den
vid utlåtandet avgivna reservationen.

Sedan kammarens ledamöter intagit sina platser samt voteringspropositionen
ånyo upplästs, verkställdes omröstningen på det sätt, att efter särskilda
uppmaningar av herr talmannen först de ledamöter, som ville rösta för ja-propositionen,
och därefter de ledamöter, som ville rösta för nej-propositioner..
reste sig från sina platser; och befanns därvid, att flertalet röstade för japropositionen.

Herr statsrådet Bergquist avlämnade Kungl. Maj:ts proposition nr 141, angående
gäldande av vissa skador på grund av ombordläggning.

Föredrogos ånyo statsutskottets utlåtanden:

nr 22, i anledning av vissa framställningar av Kungl. Maj :t angående utgifter
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1943/44, i vad avser finansdepartementets
verksamhetsområde;

nr 35, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående ersättning åt förra
lärarinnan vid Uddevalla elementarläroverk för flickor Greta Kristina Jonsson; nr

36, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av
visst avtal med Ronneby stad; samt

nr 37, i anledning av Kungl. Maj :ts proposition angående upplåtelse av rätt
till bearbetande av icke inmutningsbara mineralfyndigheter å kronojord.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Onsdagen den 1 mars 1944.

Nr 8.

Föredrogos ånyo bevillningsutskottets betänkanden:

nr 7, i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till förordning
om ändring i förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften; nr

8, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordningom
fortsatt uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt å motorsprit:
samt

nr 9, i anledning av Kungl. Majda proposition med förslag till förordning
angående fortsatt tillämpning av förordningen den 21 juni 1940 (nr 561) örn
tilläggsskatt å bensin, m. m.

Vad utskottet i dessa betänkanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets betänkande nr 10, i anledning av väckta
motioner angående beskattning av tidskrifter.

1 två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 248 i
första kammaren av herr Nordenson och nr 384 i andra kammaren av herr
Wiberg m. fl., hade hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
anhålla, att förslag om beskattning av tidskrifter skyndsammast måtte föreläggas
riksdagen samt att därvid i motionerna angivna synpunkter måtte vinna
beaktande.

Utskottet hade i det nu föredragna betänkandet på anförda skäl hemställt,
att de likalydande motionerna I: 248 av herr Nordenson och II: 384 av herr
Wiberg m. fl. angående beskattning av tidskrifter icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Herr Nordenson: Herr talman! Jag har visserligen deltagit i behandlingen
av detta ärende i utskottet, men jag var tyvärr på grund av bortresa förhindrad
närvara vid utlåtandets justering. I annat fall skulle jag ha avgivit
en reservation.

Jag har väckt min motion av två olika motiv. Det ena är att jag i andra
motioner kommit med förslag, som skulle innebära en utgiftsökning, och jag
har då försökt att fylla det krav, som brukar ställas här i kammaren, inte
minst av finansministern, att man skall anvisa var de nödvändiga medlen
skola tagas. Jag har sett mig omkring för att finna en källa, och då har det
andra motivet kommit mig till hjälp. I riksdagen har flera gånger framhållits
det oegentliga i att medan ett stort antal varor, bland dem bocke]'',
drabbas av omsättningsskatt, så väl tidskrifter som tidningar gå fria från
värjo sådan skatt.

En utredning har ju verkställts på detta område. Ett förslag framlades
förra året av en särskilt tillkallad sakkunnig, docenten Welinder. Detta förslag
bär även varit ute på remiss. Därvid framställdes en hel del kritik
mot förslaget, men det framhölls ock från olika håll, att en skatt borde kunna
komma till stånd, men att den borde uttagas efter andra linjer. Utredningsmannen
hade föreslagit en viss differentiering emellan olika tidskrifter dels
med avseende på innehållet, så att tidskrifter av visst innehåll skulle undantagas,
och dels på basis av upplagornas storlek på sådant sätt, att tidskrifter
med en upplaga under 10 000 exemplar skulle fritagas från skatt. Vidare föreslogs
skatten till 25 procent.

Den olägenhet med detta förslag, som främst trädde i dagen, var att det
måste ske en kvalitetsprövning. Vidare måste gränsdragningen vid 10 000
exemplar anses godtycklig, och slutligen kunde det befaras, att en så hög

Första hammarens protoholl 1944. Nr S. 2

Örn beskattning
av tidsfarijter.

Nr 8.

Onsdagen den 1 mars 1944.

Örn beskattning av tidskrifter. (Forts.)
skatt som 25 procent skulle åstadkomma ett mer än skäligt stort avbräck
i försäljningen.

Den föreliggande motionen åsyftar att undgå dessa de viktigaste invändningarna,
och tanken Ilar för mig varit, att detta skulle kunna ske genom en
förenkling av reglerna för beskattningen. Skatten skulle således inträda först
vid en upplaga av 20 000 exemplar och då endast drabba den del av upplagan,
som faller över denna gräns. Vidare skulle skatten utgå nied endast 10 procent.
Härigenom vinnes, att nian undviker den sakliga innehållsgranskning, den
prövning, som ur tryckfrihets synpunkt måste anses mycket osympatisk. Gränsdragningen
mellan de tidskrifter som gå fria och de tidskrifter som drabbas
av skatten blir enligt detta förslag även mycket mindre skarp, varjämte skatten
bringas till mera skälig överensstämmelse med omsättningsskatten i övrigt.

Jag skall villigt erkänna, att liela detta förslag är i någon mån schablonmässigt.
Det Ilar emellertid synts mig vara det enda sättet att kunna undgå
svårigheterna men ändå verkligen få till stånd en beskattning av dessa objekt.

Utskottet har mot förslaget rest huvudsakligen två invändningar. Den första
och viktigaste innebär, att det icke skulle låta sig göra att införa en beskattning
enbart på tidskrifter, utan att denna måste utsträckas att omfatta även
tidningar. Gränslinjen skulle enligt utskottets mening vara mycket svår att
draga; det skulle vara en oframkomlig väg. Mot en beskattning av tidningar
kunna emellertid enligt utskottet så starka invändningar resas, att utskottet
inte kan gå med på en dylik beskattning.

Jag kan ansluta mig till utskottets uppfattning på denna senare punkt.
Jag menar sålunda, att verkligen mycket starka och bärande invändningar
kunna resas mot en beskattning av tidningar, men däremot anser jag, att utskottet
i hög grad överdrivit de svårigheter, som skulle vara förknippade med
en gränsdragning mellan tidskrifter och tidningar. Jag vill i detta sammanhang
erinra örn att vi i vår nuvarande skattelagstiftning under de senaste åren
ställts inför minst lika svåra och kanske ännu ömtåligare problem med avseende
på gränsdragning. Jag behöver endast peka på omsättningsskatten, som
ju skall drabba varor, vilka betecknas såsom butikshandelsvaror, medan sådana
som icke gå under denna rubrik äro skattefria. En särskild nämnd har
här dragit upp gränslinjerna. Det har visserligen varit förenat med svårigheter,
men man har dock lyckats. Jag tror att en sådan gränsdragning är betydligt
svårare än gränsdragningen mellan tidskrifter och tidningar. För att verkställa
denna senare gränsdragning har jag i motionen föreslagit tillskapandet av en
särskild nämnd, en tidskriftsskattenämnd.

Den andra invändningen från utskottets sida gäller differentieringen med
hänsyn till upplagornas storlek. Utskottet pekar på att den differentiering, sorn
föreslogs i den av docenten Welinder företagna utredningen, mötte ett mycket
starkt motstånd och stark kritik. Det framhölls, att en sådan gränsdragning
var godtycklig och stred mot principen örn likformighet vid beskattningen.
Utskottet synes emellertid ha förbisett, att jag i motionen i motsats till utredningsmannen
föreslagit, att för samtliga tidskrifter de första 20 000 exemplaren
skulle undantagas från beskattning och att skatten således endast skulle
drabba den överskjutande delen. Härigenom uppstår en mycket stark utjämning
av förhållandet mellan de beskattade och de icke beskattade tidskrifterna.
Vidare vinnes att skatten huvudsakligen drabbar tidskrifter med stora upplagor,
varför beskattningen sålunda icke kan väntas vålla alltför stort och
oskäligt avbräck, såsom befarades vid den föreslagna 25-procentiga skatten.

Jag är visserligen, herr talman, inte blind för att detta förslag har vissa
svårigheter med sig. men jag måste bestämt hävda, att utskottet överdrivit
svårigheterna, när utskottet betecknar vägen såsom oframkomlig. Med de i

Onsdagen flen 1 mars 1944.

Nr 8.

Örn beskattning av tidskrifter. (Forts.)
motionen angivna riktlinjerna lia de största svårigheterna undvikits. Jag kan
för min del inte komma ifrån att det är otillfredsställande att lämna en sådan
skattekälla som tidskrifterna outnyttjad, när vi gå så pass hårt fram i mångå
andra fall. Jag måste beklaga det resultat utskottet kommit till, och jag ifrågasätter,
om inte förhållandena kunna komma att utveckla sig därhän, att utskottet
så småningom blir nödsakat att finna en framkomlig väg, där utskottet
nu endast ser svårigheter.

Jag har emellertid i frågans nuvarande läge, herr talman, intet särskilt yrkande.

Herr Bärg, Johan: Herr talman! Då den ärade motionären avstod från att
göra något yrkande, finns det inte några starkare skäl att ta tiden i anspråk
för att orda örn detta spörsmål. Men det är ju en känd sak, att en motionär i
allmänhet har mycket svårt att förstå de skäl, som ligga till grund för ett
avstyrkande av hans motion, och jag finner det naturligtvis fullt ursäktligt att
inte herr Nordenson utgör något undantag från denna allmänna regel. Det
borde ändå kunna vara en tröst för honom, när han klandrar utskottet för att det
icke sökt finna framkomliga utvägar, att hela utskottet har känt sig övertygat
örn att de anvisade vägarna icke äro framkomliga. Visserligen finnes en reservation,
men den är lagd efter andra linjer och omfattar inte allenast tidskrifter,
utan även tidningar. Herr Nordenson måste därför förstå, att det icke varit
någon speciell ovilja som Ilar kunnat så förena hela utskottet, utan i stället
påtagliga skäl, även örn han såsom motionär inte anser sig kunna godtaga

de111- . ..

Då intet yrkande är gjort, vill jag, herr talman, som sagt inte spilla någon
ytterligare tid på detta ärende, utan hemställer om bifall till utskottets förslag.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, bifölls vad utskottet i
förevarande betänkande hemställt.

Vid förnyad föredragning av bevillningsutskottets betänkande nr 11, i anledning
av väckt motion örn viss ändring i förordningen angående försäljning
av vissa alkoholfria och därmed jämförliga drycker, bifölls vad utskottet i
detta betänkande hemställt.

Föredrogs ånyo bevillningsutskottets betänkande nr 12, i anledning av väckta
motioner, angående anpassning av fastighetsbeskattningen efter det antal
barn, som stadigvarande bor i förhyrd lägenhet i respektive fastighet.

I två likalydande, till bevillningsutskottet hänvisade motioner, nr 245 i
första kammaren av herrar Ivar Tersson och Wahland samt nr 204 i andra
kammaren av herr Wallén, hade hemställts, att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj :t anhålla örn skyndsam utredning angående lämpliga former för en anpassning
av fastighetsbeskattningen efter det antal barn, som stadigvarande
bodde i förhyrd lägenhet i resp. fastighet.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande betänkandet av angivna orsaker hemställt,
att de likalydande motionerna I: 245 av herrar Ivar Persson och Wahlund
samt II: 204 av herr Wallén angående anpassning av fastighetsbeskattningen
efter det antal barn, som stadigvarande bor i förhyrd lägenhet i respektive
fastighet, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

0»i fastighetobesicattningena
anpassning
elter
barnantalet i
fastigheten.

Nr 8.

Onsdagen den 1 mars 194-1.

Örn fastighetsbeskattningens anpassning efter barnantalet i fastigheten.

(Forts.)

Herr Wahlund: Herr talman! Den föreliggande motionen fäster uppmärksamheten
på en detalj i den aktuella befolkningsfrågan, men en detalj som
inte är alldeles betydelselös.

Det är ju ett alltför välkänt faktum för att man närmare .skulle behöva
kommentera det, att barnfamiljer ofta göra bittra erfarenheter då de försöka
skaffa sig en lägenhet. Det har hänt att de fått gå från hyresvärd till hyresvärd
och överallt mötts av beskedet: »Ni få inte hyra hos oss. Vi kunna
inte ta in flera barn i fastigheten.» Vi veta också, att den allmänna opinionen
kraftigt har reagerat mot dessa barnfientliga hyresvärdar.

Men jag vill från början i rättvisans intresse erkänna, att förhållandena
avsevärt förbättrats under de senare åren. Och för resten skall man kanske
vara en smula återhållsam i sin dom över enskilda hyresvärdars göranden
och låtanden, så länge staten inte gjort sitt, så länge samhället inte gjort
någonting effektivt för att barnfamiljerna skola bli mera konkurrenskraftiga
på den öppna hyresmarknaden — jag betonar den öppna. Hyresvärden kan
från sin sida säga, att det inte är hans sak, utan samhällets, att driva aktiv
befolkningspolitik. Hyresvärden kan hänvisa till sina erfarenheter örn oförstående
hyresgäster — grannar som klaga över barnens framfart. Barn äro
barn. De kunna ej gå ifrån sin natur: de leka, bråka och förstöra. Hyresvärden
kail hänvisa till att skadegörelse genom barnen skett i våningar, i trappuppgångar
och på planteringar. Ingen lär heller bestrida att de hyresvärdar,
som lia mycket barn i sina fastigheter, äro sämre ställda än de som ha hyresgäster
med relativt få barn.

Ligger det inte då nära till hands att, såsom skett i motionen, försöka
åstadkomma en utjämning mellan olika fastighetsägare? Jag betonar att det
gäller en utjämning och inte, som bevillningsutskottet tycks mena, ett försök
att åstadkomma någonting som liknar en subvention till fastighetsägarna.
. Nej, motionärerna ha tänkt sig att fastighetsbeskattningen i sin helhet
skall bibehållas vid samma totala belopp som nu. Man skulle subventionera
vissa hyresvärdar, vilkas fastigheter äro barnrika, men på andra hyresvärdars
bekostnad; dessa senare skulle alltså få högre fastighetsskatt.

Hur skall nu detta gå till, frågar bevillningsutskottet. Ja, jag medger gärna
att den frågan är lycket intrikat, och jag är inte beredd att i dag ge något
recept. Men just därför lia vi motionärer velat få till stånd en utredning.
Jag förstår bevillningsutskottet, om det menar att förslaget innebär så genomgripande
förändringar på fastighetsbeskattningens område, att man inte utan
vidare genast vill kasta sig in på denna nya väg, utan vill låta saken mogna.
Men de ärade ledamöterna i bevillningsutskottet få ursäkta att jag inte förstår.
hur utskottet kan säga att den föreslagna åtgärden inte skulle ha någon
effekt vad ''beträffar barnfamiljernas möjligheter att konkurrera örn bostadslägenheterna
på den öppna hyresmarknaden. Det lär väl i alla fall vara så,
att fastighetsägarna äro affärsmän. Och man kail vara ganska säker örn afl
de skola bli mera benägna att ta emot barnfamiljer såsom hyresgäster, om de
veta, att fastighetsskatten blir lägre då, men att den blir högre. om. de hyra
ut sina lägenheter till barnlösa och ensamstående.

Jag vill, herr talman, yrka bifall till motionen.

Herr Bärg, Johan: Herr talman! Den ärade motionären säger att han har
svårt att förstå utskottet. Det är ingen överdrift, om jag säger, att utskottet
nog hade svårare att förstå motionärerna. Jag har under årens lopp varit i
tillfälle att pröva många olika sorters skattegrunder, men jag får lov att
säga att detta kanske är den mest konstifika .jag har sett. Det skulle inte

Onsdagen den 1 mars 1944.

Nr 8.

Örn fastighetsbeskattningens anpassning efter barnantalet i fastigheten.

(Forts.)

lia skadat, örn motionärerna velat kosta på sig besväret med att utvecklasina
tankar, så att man hade fått ett begrepp örn hur den här metoden praktiskt
skulle tillämpas.

Jag må säga att man även med bästa vilja säkerligen skulle kamma till
korta, om man försökte skapa ett skattesystem, fotat på sådana grunder som
här föreslås. Jag tänker mig en stockholmsfastighet med något hundratal
lägenheter: där växla hyresgästerna i allmänhet ganska ofta; en del ha barn
och andra lia inte barn. Jag vet inte — och jag bryr mig för resten inte om
att grubbla över det — hur man skulle kunna räkna ut något slags medelbarnsantal
per år, som finge ligga till grund för någon sorts procentuellt avdrag
på skatten. Uträkningarna måste ju bli ganska knepig» även därför, att det
väl inte bör vara avdrag allenast för fastighetsskatt, utan även för inkomstskatt
på fastigheten, där sådan utgår. Dessa skattefonner äro sorni bekant
fotade på olika beräkningar, och det fordras säkerligen en minst sagt akademiskt
bildad hjärna för att tänka ut tekniska metoder, som man kunde bjuda
riksdagen att godtaga.

Vi ha frågat oss vilken effekt ett sådant system kunde ha, och jag delar
alltjämt utskottets tvivel, huruvida det skulle kunna avvägas så, att det bleve
någon sorts bidrag till de barnrika familjerna. Vi behöva kanske inte tala
(jin subvention, utan örn man så vill kan man ju kalla det ett understöd till
fastighetsägarna eller också ett tillskott, örn man tycker det är bättre.

Örn man nu skall göra någonting för att hjälpa de barnrika familjerna att
skaffa sig bostäder — detta motiv till det framlagda förslaget är det säkert
ingen som underskattar eller underkänner — finns det nog genare vägar än
att medge skattelindringar för fastighetsägarna. Överhuvudtaget skulle jag
vilja säga den ärade motionären att subventionsmetoden genom skattelindringar
— oell det tror jag säkert att professor Wahlund med tiden skall lära sig
inse — är en av de allna sämsta vägar man kan använda för att ge bidrag
som avses att vara fönuftiga och väl avvägda. Att nu börja odla den metoden
även på detta område, tror jag inte är tillrådligt, och jag har, herr talman,
heller ingen fruktan för att (let skall bli något resultat av detta försök.

dag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr Wahlund: Jag tror, herr talman, inte heller, att det är någon risk
för att motionen kommer att bifallas i dag.

Jag skall inte ge mig in på någon diskussion, huruvida det behövs en akademiskt
bildad hjärna eller en skattetekniskt tränad sådan för att lista ut en
lämplig metod. Jag vet bara att herr Bärg är en synnerligen framgångsrik
skatteexpert, och jag tror att han många gånger tidigare bär knäckt mycket
värre skattetekniska nötter än den ifrågavarande.

Man skulle inte gå fram genom skattelindringar, säde herr Bärg. Nej, det
tycker inte jag heller. Det förslag, som här framlägges, representerar en
kombination mellan skattelindringar och skattehöjningar; höjningarna skulle
drabba de fastighetsägare som lia hyresgäster med relativt få barn i sina
fastigheter.

Man skall gå fram på andra vägar, sade herr Bärg vidare. Jag fick inte
riktigt reda på vilka de vägarna äro. Det kan inte gälla den vanliga subventionen
till barnrika familjer exempelvis i barnrikehusen, ty vad som avses
i motionen är ju förhållandena på den öppna marknaden. Det skulle möjligen
kunna gälla bidrag till själva hyreskostnaderna för barnfamiljerna. Jag
konstaterar givetvis med glädje och tillfredsställelse, att herr Bärg tycks
vara välvilligt inställd lill en sådan linje flir subventionering av barnfond!-

Nr 8.

Onsdagen den 1 mars 1944.

.4 Hg. petition
m. t», ål
riktdagsvaktmästaren

G. it. Tillman.

Om fastighetsbeskattningens anpassning efter barnantalet i fastigheten.

(Forts.)

jerna. Jag skulle bara vilja tillägga, att det väsentliga i detta fall är en annan
sak: hyran går ut med lika belopp för alla, även om man subventionerar barnfamiljerna,
och därför skulle dessa också vid ett sådant system komma i efterhand,
därför att fastighetsägaren fortfarande ser med sin förmån förenligt
att hyra ut till de barnlösa eller barnfattiga.

Jag ber, herr talman, att få framhärda i att yrka bifall till motionen.

Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter enligt de därunder förekomna
yrkandena gjordes propositioner, först på bifall till vad utskottet i det
nu föredragna betänkandet hemställt samt vidare på bifall till de i ämnet
väckta motionerna; och förklarades den förra propositionen, som upprepades,
vara med övervägande ja besvarad.

Vid ånyo-skedd föredragning av bankoutskottets utlåtande nr 4, i anledning
av väckt motion om pension åt förre stenografen hos riksdagens första
kammare C. 6. Melander, bifölls vad utskottet i detta utlåtande hemställt.

Föredrogs ånyo bankoutskottets utlåtande nr 5, i anledning av väckt
motion om gratifikation och pension åt vaktmästaren hos riksdagens första
kammare G. R. Tillman.

I detta utlåtande hade utskottet hemställt, att riksdagen i anledning av
en inom första kammaren av herrar Sandén och Friggeråker väckt motion, nr
137, måtte medgiva, att vaktmästaren hos riksdagens första kammare Gustaf
Ragnar Tillman finge från det under huvudtiteln Riksdagen och dess verk
m. m. uppförda förslagsanslaget till pensioner åt f. d. befattningshavare m. fl.
uppbära dels den 1 juli 1944 en gratifikation av 1 200 kronor, dels ock från
och med den 1 juli 1944 under sin återstående livstid en årlig pension av
1 200 kronor.

Herr Linderot: Herr talman! Det är som synes ett enhälligt bankoutskott
som här yrkar bifall till en motion, och då äro ju strängt taget alla möjligheter
till någon förändring uteslutna, men jag har ändå begärt ordet i avsikt
att, örn inte annat, så dock göra litet opinion för en något generösare behandling
av dem som under många år tjänstgjort i riksdagen och fullgjort sina
sysslor till allas belåtenhet.

En pension av 1 200 kronor med nuvarande penningvärde anser jag vara
så obetydlig/att jag finner det underligt att motionärerna inte ha haft något
annat yrkande. Bankoutskottet kan ju knappast anklagas, då utskottet viii
enligt vanliga regler inte på egen hand kan ändra ett yrkat belopp uppåt.
Men jag har inte velat underlåta att påtala den verkliga brist på generositet,
som förslaget innebär. Det rör visserligen bara en enda människa, men det
är dock en av riksdagens trogna tjänare, och han borde lia kunnat få en annan
pension.

Nu vet jag egentligen inte, hur jag skulle ställa ett .yrkande i detta fall.
Det enda möjliga kanske är att yrka avslag, så att det inte blir någon pension
alls, och i stället låta saken återkomma nästa år för att då få fram ett annat
belopp. Detta är kanske det bästa, såvida man inte kunde göra återremiss —
det kan jag ju vädja till bankoutskottets ärade ledamöter att säga sin mening
örn — och hemställa att utskottet med hänsyn till att summan anses synnor -

Onsdagen den 1 mars 1944.

Nr 8.

•23

Äng. pension m. m. ut riksdag svaktmästaren G. Ii. Tillman. (Forts.)
ligen liten ville ompröva ärendet en gång till. Under sådan förutsättning
kanske bankoutskott anser sig lia anledning att vidtaga en förändring.

Jag tillåter mig med herr talmannens medgivande att här rikta uppmärksamheten
på bankoutskottets utlåtande nr 8 för att inte behöva ta ordet ännu
en gång. Där föreslår utskottet pension åt f. d. generaldirektör Ericson. I
det fallet har man varit ganska generös. Där har man lämnat vanliga normer
för pensionsberäkningar och hittat på huru man skulle kunna ge ett mycket
avsevärt belopp — summan känner jag inte ■—- till en före detta befattningshavare
i statens tjänst som övergått till privat verksamhet och där åtnjuter
en synnerligen betydande lön. Att de privata företagen konkurrera till sig
framstående och dugliga tjänstemän och att man därefter från statens sida
skall betala generösa förtidspensioner är ett förhållande som jag tänker kommer
att påtalas av någon här i kammaren när den punkten föredrages. Jag
ville bara konstatera faktum som jämförelse till hur man har behandlat ärendet
rörande vaktmästare Tillman.

Jag ber, herr talman, att få yrka återremiss till bankoutskottet, vilket kanske
är det lämpligaste för att få en förbättrad pension åt vaktmästare Tillman.

Herr Sandén: Herr talman! Jag har inte det ringaste att invända mot
herr Linderot» önskan att riksdagen skall visa sig litet mera generös mot sina
gamla trotjänare.

Med anledning av herr Linderos anförande vill jag emellertid påpeka att
den föreliggande motionen, som bankoutskottet här yrkar bifall till, har tillkommit
i bästa samförstånd med den man som skall pensioneras. Jag vill också
framhålla att bankoutskottet i förevarande fall har följt den norm, som tilllämpats
under de allra sista åren, då ärenden av denna natur ha förelegat. Vi
ha inte gjort några avvikelser nedåt, utan i vissa fall kanske snarare uppåt.
Det finns vid detta års riksdag ett annat ärende örn en brådstörtat avliden
vaktmästare, vars änka tillerkänts ett belopp av 1 000 kronor. Under de senare
åren bär det vidare förekommit andra, med det nu förevarande fullkomligt
likartade fall, där riksdagen har beviljat just det pensionsbelopp som föreslagits
av bankoutskottet.

Jag vill också erinra örn att på förevarande belopp utgår det vanliga tilllägget.
Pensionen torde därför komma att uppgå till ungefär 1 800 kronor.

De jämförelser herr Linderot för övrigt gjorde rörande den förutvarande
generaldirektören, vars pensionering också föreslås i ett i dag föreliggande utlåtande,
äro inte alldeles riktiga. Bankoutskottet har inte försökt sig på några
som helst manipulationer, utan vi ha hållit oss till det pensionsbelopp som
han på sin tjänst rätteligen skulle komma i åtnjutande av. Men den saken får
väl behandlas i sitt egentliga sammanhang.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets förslag.

Efter härmed slutad överläggning yttrade herr talmannen, att i avseende
på det under behandling varande utlåtandet yrkats dels att vad utskottet
hemställt skulle bifallas, dels ock att utlåtandet .skulle visas åter till utskottet.

Sedermera gjordes propositioner i enlighet med dessa båda yrkanden; och
förklarades propositionen på bifall till iitskottets hemställan vara med övervägande
ja besvarad.

Köredrogos ånyo bankoutskottets utlåtanden:

nr (I, i anledning av väckt motion örn gratifikation åt vaktmästaren hos
riksdagens första kammare (''. O. Kjellbergs änka: och

Nr 8.

Onsdagen den X mars 1944.

Äng. pension m. m. åt riksdag svaktmästaren G. B. Tillman. (Forts.)
nr 7, i anledning- av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 11 § förordningen den 5 juni 1942 (nr 325)
om jordbrukets kreditkassor.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo oell företogs punktvis till avgörande bankoutskottets utlåtande
nr 8, i anledning av Kungl. Majis proposition angående rätt till
dels pension åt f. d. generaldirektören och chefen för telegrafverket G. H.
Ericson, dels ock livränta åt f. d. överdirektören vid statens vattenfallsverk
K.-G. Ljungdahl.

Ami pension Putten 1.
ai j. a. gene ^/direktören

I en till riksdagen avlåten proposition, nr 33, hade Kungl. Maji under
G.B. Ericson, punkten 1 föreslagit riksdagen medgiva, att f. d. generaldirektören och chefen
för telegrafverket Gustaf Helge Ericson från och med den 1 juli 1944
erhölle rätt till tjänste- och familjepension enligt de grunder, som i propositionen
angivits.

Utskottet hade i den nu föredragna punkten hemställt, att riksdagen mätte
bifalla Kungl. Majis förevarande framställning.

Herr Hage: Herr talman! Jag har inte kunnat underlåta att begära ordet
vid behandlingen av denna fråga. Visserligen har jag inte någon gång under
mina riksdagsår varit medlem av bankoutskottet, men jag har både i min tjänst
och här i riksdagen haft anledning att ganska noga följa de principer, som
ligga till grund för riksdagens beviljande av pensioner till statsanställda. Jag
måste därför säga, att vi alla kunna vara överens örn att bankoutskottet är ett
mycket restriktivt utskott. I allmänhet avslår detta utskott gärna en framställning,
när det kan finna något motiv härför, och jag skall inte säga något
därom. Det är möjligt, att uppfattningen hos bankoutskottets majoritet är den,
att det ingår i det uppdrag, som givits av riksdagen att iakttaga försiktighet.
Men i fråga örn den f. d. tjänsteman i statsförvaltningen, som det här gäller,
Ilar bankoutskottet, såvitt jag förstår, helt och hållet frångått sin restriktiva
hållning. Vederbörande har såsom högre tjänsteman haft en mycket god lön i
statens tjänst, men har med sina 53 år inte uppnått den levnadsålder, som
under vanliga förhållanden är förutsättningen för att få pension av staten. Trots
detta går nu bankoutskottet med på Kungl. Maj :ts förslag att ge pension till
denne tjänsteman, som för att erhålla en bättre ställning och större löneförmåner
har övergått till enskild tjänst och där antagligen också kommer att få
en betydande pension. Tycker icke herrarna, att detta är ett ganska farligt
prejudikat, som är bra att lia till hands för dem, som motionsvägen bruka föra
fram ett och annat i riksdagen?

Nu bär det i detta fall antytts, att det medgivande, som man begär, att riksdagen
här skall gå med på, är helt naturligt med utgångspunkt från vad riksdagen
förut beslutat. Men det förstår jag inte. Allt som har anförts i propositionen
och utskottsutlåtandet tyder däremot på, att Kungl. Maj :t och utskottet
med avseende på f. d._ generaldirektör Ericsons pensionering försöka åstadkomma
en så fördelaktig tillämpning som möjligt av nu gällande pensionsbestämmelser.
Skulle jag ha suttit i bankoutskottet vid behandlingen av detta
ärende, hade jag resonerat på följande sätt. Här gäller det en tjänsteman som
går över till enskild tjänst för att få en bättre ställning och han får där antag -

Onsdagen den 1 mars 1944.

Nr 8.

Äng. pension åt f. d. generaldirektören G. II. Ericson. (Forts.)
ligen också en stor pension. Efter mitt sätt att se, bör man då från statens
och bankoutskottets sida tillämpa så restriktiva bestämmelser som möjligt.

.Tåg vill nämna, att jag under de 117 år. som jag suttit i riksdagen, ofta
kommit i kontakt med bankoutskottet i samband med motioner, som jag väckt,
och att jag sökt sätta mig in i bankoutskottets uppfattning. Jag har dock
aldrig påträffar en så liberal tillämpning av pensionsbestämmelserna som i detta
fall.

Att yrka ändring av utskottsutlåtandet tjänar givetvis inte mycket till,
enär detta är enhälligt, och under sådana förhållanden skall jag heller inte
göra det. Men jag har i alla fall velat »rädda min själ» vid detta tillfälle, så
att jag åtminstone får inskrivet i protokollet, att jag inte vill vara med örn detta.

Jag har, herr talman, intet yrkande.

Herr andre vice talmannen: Herr talman! .lag har inte kunnat deltaga i
behandlingen av detta ärende i bankoutskottet, men jag tvekar inte att förorda
utskottets ståndpunkt.

Jag har ingen anledning att närmare gå in på herr Hages beskrivning av
mentaliteten i bankoutskottet. Harr skildrade utskottet som en pintorpafru,
som vid alla tillfällen söker säga nej till krav på pensioner åt fattiga människor.
Denna framställning är rent karikatyrartad. Med min erfarenhet av
bankoutskottets verksamhet vågar jag säga, att inställningen i utskottet tvärtom
är mycket välvillig i fråga örn beviljande av pensioner. Jag skulle snarast
vilja påstå, att utskottet, när dylika motioner föreligga, söker efter tillfällen
att bifalla dem. Däremot måste naturligtvis ett utskott, som har till
uppgift att överblicka detta område, uppställa regler för sig och följa vissa
principer, så att inte avgörandet i det ena fallet strider mot andan i beslutet
i det andra fallet.

Vad nu denna pensionsfråga beträffar, påstår herr Hage, att det blir ett
prejudikat, som han för sitt samvetes skull inte vill vara med örn att skapa.
dag tror, att herr Hage har missförstått saken. Vid utmätningen av denna
pension lia regeringen och även utskottet följt det beslut, som riksdagen fattade
i fjol. Pensionen till Ericson kommer alltså att utmätas efter samma regler,
som komma att gälla för generaldirektörer och andra innehavare av förtroendetjänster
i framtiden. Något prejudikat, som kan vara Underligt för
riksdagen eller binda dess beslutanderätt i fortsättningen, kommer därför inte
att skapas. Enligt de gamla reglerna gällde, att en innehavare av en förtroendetjänst
skulle ha uppehållit tjänsten tolv år för att få den pension, som är
bestämd i 24 § allmänna tjänstepensionsreglementet. Regeln var alltså, att de
tolv åren skulle ha intjänats i just den tjänsten. Örn vederbörande tidigare
haft en annan förtroendetjänst, skulle lian inte lia fått tillgodoräkna sig denna
tjänstetid, även om den sam marn lagda tjänstetiden i de båda förtroendet, jänsterna
uppgått till tolv år. Denna bestämmelse var ju uppenbart orättvis. Därför
gjorde också riksdagen i fjol den ändringen, att det skulle bli möjligt för
befattningshavaren att tillgodoräkna även den tidigare tjänsten, och när finansministern
framlagt sitt förslag örn pension åt Ericson, har han följt den
nu gällande regeln. Man kan säga, att det är en retroaktiv tillämpning av
denna. Men det är ju inte fråga örn en .stel regel, utan örn vad som är rimligt
eller inte. Ericson får nu pension, inte i den befattning han hade, när han
avgick ur statens tjänst, utan i sin tidigare befattning som verkstadsdirektör.
Han får.fem sjättedelar av den pension han skulle fått som verkstadsdirektör,
därför att lian inte har uppnått de 55 år, sorn fordras för full pension. Jag
kan inte anse annat, än att det är en rimlig utmätning av pensionen. Det står
i finansministerns motivering, alt Ericson »vid tillträdandet av generaldirek -

Nr 8.

Onsdagen elen 1 mars 1944.

''Mi

Äng. pension åt f. d. gener aldér ekföf en G. II. Ericson. (Forts.)
törsämbetet fått anledning utgå från att lian icke härigenom skulle behöva
vidkännas någon försämring i sina pensionsförhållanden». Innan Ericson blev
generaldirektör, var Län som nämnts verkstadsdirektör. Man får väl tolka finansministerns
uttalande så, att Ericson, när han tog tjänsten som generaldirektör,
fick ett löfte om att detta inte skulle medföra, att han förlorade sin
rätt till pension i den tidigare tjänsten, utan skulle ha minst samma rätt, som
örn lian varit kvar i denna. Örn ett sådant löfte givits, är väl riksdagen skyldig
att infria det.

För övrigt inskränker sig inte Ericsons tjänstetid hos staten till dessa tolv
år, åtta år som verkstadsdirektör och fyra år som generaldirektör, utan han
har varit anställd inalles cirka 30 år i statens tjänst, och en så lång tjänstetid
bör väl honoreras med pension.

dag vill, herr talman, yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr statsrådet Wigforss: Herr talman! Det är kanske onödigt att tillägga
någonting, sedan utskottets ordförande haft ordet, men jag vill lugna herr
Hages samvete med att stryka under, att det inte är fråga örn annat än en
tillämpning av den regel, som numera gäller.

Pensionsbestämmelserna voro tidigare skrivna så, att örn en förordnandetjänsteman
övergick från en förordnandetjänst till en annan och högre, så fick
lian inte tillgodoräkna sig tjänsteåren i den förra. Om alltså den man det nu
gäller hade fortsatt som verkstadsdirektör hela tiden, hade han fått den pension,
som det nu föreslås, att han skall få. Men på grund av sin befordran
från verkstadsdirektör till generaldirektör skulle han enligt allmänna pensionsreglementet
gå miste om all pension. Denna inadvertens i reglementet var del
naturligtvis önskvärt att få bort, och en ändring kom till stånd efter förslag
från Kungl. Maj :t. Den nya bestämmelsen kan naturligtvis inte utan vidare
tillämpas på en redan avgången tjänsteman, och den favör åt generaldirektör
Ericson, som regeringen har föreslagit och som bankoutskottet har godtagit
innebär, att den regel, som nu gäller och i framtiden kommer att gälla för alla
innehavare av förordnandetjänster också skall få tillämpas i detta, enskildt!
fall.

Sedan kan man lia olika meningar örn huruvida statens pensionsbestämmelser
för förordnandetjänstemän äro onödigt generösa. Det är klart, att en pension,
som utgår efter sex eller tolv års tjänstetid, inte liknar en vanlig pension,
eftersom den ofta börjar vid relativt låg ålder. Men man får komma ihåg.
att detta är ett av de få medel, som staten har i konkurrensen med enskild
verksamhet, där ofantligt mycket högre ersättningar betalas, och att förmånen
att efter ett visst, icke alltför stort antal år kunna avgå med pension utgör
en kompensation, som lockar duktigt folk att taga anställning hos staten, dag
tror inte, att man gör någon orätt genom att följa bankoutskottet.

Herr Hage: Herr talman! Jag vill bara slå fast, att de två anföranden, som
nu hållits, tydligt ge vid handen, att det här är fråga örn att riksdagen skall
vara med örn ett särskilt medgivande och en särskild favör. Det är alltså inte
så, att vederbörande tjänsteman utan vidare har rätt till denna pension, ty då
skulle man aldrig behövt lägga fram en proposition i riksdagen. Enligt mitt
sätt att se äro de motiv, som anföras för denna favör åt en tjänsteman, som
är 53 år och som lämnar statens tjänst för att få en bättre tjänst och bättre
pension, inte bärande, och jag har fullt klart för mig. att de inte skulle godtagits,
om det varit fråga om en lägre tjänsteman.

Till utskottets ordförande vill jag säga, att Ericson inte haft 30 års tjänst
hos staten. Han har tjänstgjort 28 år, ty under två av de 30 åren var han

Onsdagen den 1 mars 1944.

Nr 8.

Äng. pension åt f. d. generaldirektören G. 11. Ericson. (Forts.)
faktiskt i enskild tjänst. Han har således inte ens uppnått den minsta tjänstgöringstid,
sorn i allmänhet är stadgad för pension åt statstjänare.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, bifölls vad utskottet i den
nu ifrågavarande punkten hemställt.

Punkten 2.

Utskottets hemställan bifölls.

Föredrogos ånyo bankoutskottets utlåtanden:

nr 9, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående pensionsrätt för
innehavare av professurerna i idé- och lärdomshistoria samt i biokemi vid
universitetet i Uppsala;

nr 10, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående dels biträdande
kamreraren hos Kristianstads läns hushållningssällskap K. G. Roos’ pensionsrätt,
dels förbättrad pension åt avlidne läraren vid textilinstitutet i Borås
G. V. Berntsons efterlevande, dels ock tjänstårsberäkning i pensionshänseende
för vissa barnmorskor m. fl.; samt

nr 11, i anledning av Kungl. Majlis proposition angående årligt understöd
åt vissa genom misstag under tjänstutövning av distriktsbarnmorska skadade
personer.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo och företogs punktvis till avgörande bankoutskottets utlåtande
nr 12, angående regleringen för budgetåret 1944/45 av utgifterna under
riksstatens tolfte huvudtitel, innefattande anslagen till pensionsväsendet,
utom i vad angår anslaget till allmänna indragningsstaten.

Punkterna 1—7.

Vad utskottet hemställt bifölls.

Punkten 8.

Kades till handlingarna.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets utlåtanden:

nr 9, i anledning av väckta motioner angående viss ändring i förordningen
om moderskapspenning;

nr 10, i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestämmelser
örn mätning av ved och annat virke, m. m., såvitt propositionen hänvisats
till lagutskott; samt

nr 11, i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 17 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) örn vissa
av landsting eller kommun drivna sjukhus.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Nr 8.

Onsdagen den 1 mars 1944.

Ang. jramläggande
av
layjörslag o/i
arbetsbiork
inom jordbruket.

Föredrogs ånyo andra lagutskottets utlåtande nr 12, i anledning av vackt
j motion om skrivelse till Konungen angående framläggande av förslag till lag
örn arbetsblock inom jordbruket.

I en inom första kammaren väckt motion, nr 211, vilken hänvisats till lagutskott
och behandlats av andra lagutskottet, hade herr Gunnar Andersson
hemställt, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Majit begära framläggande
snarast möjligt — helst för innevarande års riksdag — av proposition
nied förslag till lag örn arbetsblock inom jordbruket.

Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet på anförda skäl hemställt,
att förevarande motion icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade anmälts av herr Gunnar Andersson, som dock e,j antytt
sin mening.

Herr Andersson, Gunnar: Herr talman! dag har med tillfredsställelse tagit
del av det positiva skrivsätt utskottet presterat i sitt utlåtande. Utskottets välvillighet
är faktiskt så stor, att man blir förvånad, när man kommer till slutet
och finner, att det hela utmynnar i ett avslagsyrkande.

Det är för närvarande så, att det inte finnes någon möjlighet för riksblockmyndigheten
att planlägga för ett verkställighetsskede och utfärda instruktioner
för länsblockledare, överbloekledare och övriga blockledare, eftersom det
inte finnes någon lagstiftning örn vad dessa ledare komma att få för befogenheter
i ett krisläge. Det säger sig självt, att detta är en mycket allvarlig brist.
Man kan helt enkelt inte fullfölja planeringen och angiva vad som skall göras
i det krisläge, för vilket faktiskt hela organisationen finnes till. Utskottet säger
på ett ställe i utlåtandet: »Det kan icke heller förbises, att det med hänsyn till
vikten^ av att i tid kunna planlägga verksamheten inom organisationen framstår
såsom önskvärt, att lagbestämmelser i ämnet utfärdats i god tid.» Det
är ju just det som min motion går ut på. Litet längre fram säger utskottet:
»Då emellertid förslag till lag i nu förevarande ämne föreligger i fullt utarbetat
skick och lagen sålunda torde kunna komma till stånd utan större
tidsutdräkt, anser utskottet med hänsyn till de principiella betänkligheter som
kunna anföras mot lagen övervägande skäl tala för att riksdagen icke nu begär
proposition i ämnet.» Dessa båda yttranden motsäga egentligen varandra.
Iuksblockmy rolighet en kan inte pa basis av ett aldrig så väl utarbetat lagförslag
utfärda instruktioner för blockledarna. Förutsättningen härför är, att det
finnes en lag utfärdad.

Jag har, herr talman, inte velat vara med örn att begrava min motion under
fullkomlig tystnad, utan jag har velat ännu en gång framhålla, att det är allvarlig
fara för att denna riksblockorganisation inte kommer a.tt fungera fullt
tillfredsställande i det krisläge, för vilken den är uppbyggd, örn den inte får
lagens stöd bakom sig.

Jag har, herr talman, intet yrkande. Jag vet, att ett sådant inte skulle
hjälpa upp saken, utan endast bli en gest,

Herr Norman: Herr talman! Jag ber att få hemställa örn bifall till utskottets
yrkande och därtill understryka vad utskottet uttalar örn önskvärdheten
och vikten av att Kungl. Majit har denna fråga under observation och
noggrant övervägande. Personligen är jag av den bestämda uppfattningen, att
det kan inträffa en sådan situation, där den här föreslagna lagstiftningen är
den bästa lösningen av de önskemål man vill förverkliga med densamma.

Efter det överläggningen förklarats härmed slutad, bifölls vad utskottet i
det nu föredragna utlåtandet hemställt.

Onsdagen den 1 mars 1944.

Nr 8.

Föredrogos ånyo andra lagutskottets utlåtanden:

nr 13, i anledning av väckt motion angående viss ändring i lagen örn barnbidrag; nr

14, i anledning av väckt motion angående vissa ändringar i butikstängningslagen;
samt

nr 15, i anledning av Kungl. Majrts proposition nied förslag till lag om ändring
i 7, 11 och 14 kap. vattenlagen.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 9, i anledning av väckta Om åtgärder
motioner örn vissa åtgärder till fiskerinäringens befrämjande. til\ fiskeri I

två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande befrämjande.
motioner, nämligen I: 156 av herr Heiding m. fl. och II: 236 av herr Hansson
i Skediga m. fl., hade hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit
måtte begära,

dels att stöd- oell prisreglerande åtgärder i syfte att trygga avsättningen
av fiskarenas produkter måtte förberedas för att kunna verkställas, så snart
fred inträtt;

dels atthen grundlig utredning måtte företagas för att klarlägga orsakerna
till den pågående avfolkningen av våra skärgårdar ävensom i vad mån och
på vad sätt åtgärder från det allmännas sida kunde vidtagas, som bidroge
till att skärgårds- och fiskarebefolkningen kunde kvarbliva vid sin näring
i största möjliga omfattning;

dels ock att Kungl. Majit för riksdagen måtte framlägga förslag till åtgärder,
som genom nämnda utredning kunde befinnas ändamålsenliga och
påkallade.

Utskottet hade i det nu ifrågavarande utlåtandet på åberopade grunder
hemställt, att de likalydande motionerna I: 156 och II: 236 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

. ^en''. Heiding: Herr talman! Vi lia i den föreliggande motionen framhållit
vissa frågor, som vi anse böra utredas. Jordbruksutskottet bär försökt att i
sin motivering ge en förklaring till sitt avslagsyrkande. I slutet av motiveringen
säger utskottet: »I vad den påtalade avfolkningen av våra skärgårdar föranledas
av andra än de nu angivna orsakerna synes företeelsen utgöra en del
av en vida större fråga, nämligen problemet örn landsbygdens avfolkning
överhuvud. Sistnämnda fråga torde komma att i annat sammanhang bliva föremål
för behandling vid årets riksdag.» Jag anser, att den naturliga slutsatsen
härav hade varit, att utskottet överlämnat motionen till det utskott, som har att
behandla övriga motioner i denna fråga, så att alltsammans kunnat tagas upp
i ett sammanhang.

Utskottet fortsätter emellertid: »Innan så skett, synes icke lämpligt att någon
begäran om utredning i det av motionärerna angivna hänseendet framställas».
Jag förstår inte riktigt detta uttalande. Det borde ha varit möjligt att
gå fram på en annan linje. Utskottet säger ju tidigare, att de av motionärerna
gjorda påståendena äga visst fog för sig. Vidare förklarar utskottet, att detta
omdöme grundar sig på vad som anföres i en framställning från Gustavsbergs,
Ingarö och Nämdö socknars kristidsnämnd. Jag får ju säga, att förhållandena
på många flera håll nog liro sådana, att åtgärder behöva vidtagas.
Avfolkningen av skärgårdarna fortgår oupphörligt. I söndags fanns en artikel
att läsa i ett pär av huvudstadstidningarna, där det beklagades, att ingenting
åtgjordes i saken. 1 artikeln framhölls, att i en socken bade befolkningen

Nr 8.

Onsdagen den 1 mars 1944.

A tig. hummerfisket

inom Vette,
Tanums och
Kottle
härader.

Örn åtgärder till fiskerinäringens befrämjande. (Forts.)
på 70 år minskat med mer än hälften och på 20 år med mer än tredjedelen.
»Skolbarnen utgöra nu endast omkring en fjärdedel av totalsumman för 20 årsedan.
Nativiteten, som minskat, är ej onormalt låg, men de unga familjerna äro
fåtaliga. Fyrtio procent av folkmängden äro över 50 år, och en femtedel av invånareantalet
uppbär folkpension, av fördelningen i åldersklasser att döma
kommer avfolkningen att fortgå. Man närmar sig något, som skulle kunna
kallas utdöende.» Skribenten framhåller, att lian förundrar sig över att statsmakterna
inte vidtaga några åtgärder för att det skall bli bättre förhållanden.

Det skall villigt erkännas, att förhållandena äro svårast omkring storstäderna.
Men även på många andra håll ute i landet ligger det till på liknande
sätt. Jag anser det därför nödvändigt att åtgärder vidtagas. Det skall bli intressant
att se vad riksdagen kommer att fatta för beslut med anledning av de
övriga framställningar rörande landsbygdens avfolkningsproblem, som föreligga
i år.

Jag förstår, att det inte lönar sig att mot ett enhälligt utskott framställa
något yrkande. Men jag har velat med dessa synpunker framhålla, att riksdagen
bör taga dessa frågor allvarligare än den gör. Avfolkningen av landsbygden
fortgår i ett allt starkare tempo.

Jag har, herr talman, intet yrkande.

Herr Eriksson, Carl Edmund: Herr talman! Herr Heiding kan vara övertygad
örn att jordbruksutskottet i likhet med motionärerna helt och fullt behjärtar
denna sak. Vad utskottet här sagt, är endast att det anser ställningstagandet
till motionärernas yrkande på denna punkt böra anstå, tills riksdagen
behandlar spörsmålet i dess helhet. Jag är övertygad om att kammaren då
kommer att få en debatt, som blir tämligen vittomfattande och som kommer att
beröra inte blott den del av frågan, som motionärerna tagit upp.

Efter härmed slutad överläggning bifölls vad utskottet i det under behandling
varande utlåtandet hemställt.

Föredrogs ånyo jordbruksutskottets utlåtande nr 10, i anledning av väckta
motioner angående utredning av frågan örn hummerfisket inom Vette, Tanums
och Kville härader.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 224 av herr Mattsson m. fl. och II: 226 av herr Johansson
i Öckerö m. fl., hade hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit hemställa, att 1948 års fiskerättskommitté måtte få i uppdrag att
även utreda frågan om hummerfisket inom Vette, Tanums och Kville härader.

Utskottet hade i det nu föredragna utlåtandet av angivna orsaker hemställt,
att de likalydande motionerna I: 224 och II: 226 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Herr Karlsson, Gustaf: Herr talman! Fisket på västkusten har i jämförelse
.särskilt med förhållandena på ostkusten varit ganska fritt. Den här föreliggande
motionen syftar till att åstadkomma likartade förhållanden i hela Bohusläns
skärgård. I norra delen av skärgården råder viss inskränkning i fråga
örn hummerfisket, och man önskar nu, att det här skall bli samma frihet som
i övriga delar av länet. Utskottet förklarar, att den av Kungl. Majit förra
året tillsatta så kallade fiskerättskommittén kommer att utan något särskilt

Onsdagen den 1 mars 1044.

Nr 8.

Äng. hilmner fisket inom Vette, Tanums och Kville härader. (Forts.)
uttalande från riksdagens sida taga upp detta spörsmål. Detta ligger ju även
i linje med motionärernas önskemål.

Jag har nu, herr talman, begärt ordet för att rikta en vädjan till herr statsrådet
och chefen för jordbruksdepartementet. Fiskerättskommittén består ju
av både lärda och förtjänta män -—- bevare mig, herr talman, för att kritisera
sammansättningen av en av Kungl. Majit tillsatt kommitté -— men när den
skall ge sig i kast med förhållandena på västkusten är det önskvärt att kommittén
förstärkes med praktisk sakkunskap från denna del av kusten. Det
finns inte med en enda yrkesfiskare från västkusten. Jag har med detta, som
sagt, velat rikta en vädjan till jordbruksministern, att kommittén måtte förstärkas
med ett par yrkesfiskare, när denna fråga skall tagas upp. Och jag
hoppas, att kommittén skall komma till sådana resultat, att hummerfisket
blir fritt i hela Bohuslän. Det är ett ganska egendomligt förhållande, att den
fria fiskerätten på västkusten härrör från den danska tiden. I de landskap
som legat under Danmark har man haft friare fiskerätt än i de alltigenom
svenska landskapen. Den fria fiskerätten är måhända inte precis så rolig för
jordägarna, men för fiskarna är den nyttig och bra, och det är angeläget, att
det blir samma rätt för fiskarna utefter alla rikets kuster. Det är enligt min
mening också angeläget, att denna kommitté tillföres den praktiska sakkunskap,
som blir erforderlig, när den skall gripa sig an med de i motionen berörda
frågorna.

Jag har, herr talman, intet yrkande.

Sedan överläggningen ansetts härmed slutad, bifölls varl utskottet i det
nu ifrågavarande utlåtandet hemställt.

Föredrogos ånyo jordbruksutskottets utlåtanden:

nr 11, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 30 juni 1943 (nr 453) med vissa bestämmelser
örn mätning av ved och annat virke, m. m., såvitt angår anslagsanvisning;
samt

nr 12, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
örn ändring i förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för
förvaltningen av viss kronoegendom, m. lii.

Vad utskottet i dessa utlåtanden hemställt bifölls.

Anmäldes jordbruksutskottets förslag till riksdagens skrivelse, nr 53, till
Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
örn ändring i förordningen den 22 juni 1934- (nr 320) angående grunder
för förvaltningen av viss kronoegendom, m. m.

Skrivelseförslaget godkändes under förutsättning att utskottets hemställan
i utlåtande nr 12 bifölles även av andra kammaren.

Anmäldes statsutskottets förslag till riksdagens skrivelse, nr 54, till Konungen
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av
visst avtal med Ronneby stad.

Skrivelseförslaget godkändes under förutsättning att utskottets hemställan
i utlåtande nr 36 bifölles även av andra kammaren.

Nr 8.

Onsdagen den 1 mars 1944.

Föredrogos oell bordlädes Kungl. Maj:ts denna dag avlämnade propositioner
nr 139 och 141.

Avgåvos och bordlädes nedan nämnda motioner:

nr 274, av herrar Lindén och Wagnsson, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående ändrade bestämmelser om ersättning för flyttningskostnad
åt befattningshavare i statens tjänst;

nr 275, av herr Lindblom m. fl., i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942
(nr 429) om hyresreglering m. m. samt lag angående fortsatt giltighet av
lagen samma dag (nr 430) örn kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt
m. m.; samt

nr 276, av herr Hage och herr Olsson, Karl Johan, i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition med förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen
den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. samt lag angående fortsatt
giltighet av lagen samma dag (nr 430) örn kontroll av upplåtelse och
överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Justerades protokollsutdrag för denna dag, varefter kammarens sammanträde
avslutades kl. 12.41 på dagen.

In fidem
G. H. Berggren.

Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

44120g